Tobie Book


Förspråket.

Hwad om Judiths book sagt är, thet må man ock säija om thenna Tobie book. Är thet een historia, så är thet een skiön helig historia: men är thet een dicht, så är thet i sanning een rätt skiön, hälsosam, nyttig dicht eller spel, ens Poetes rijk af anda. Och skal man så hållat, at hoos Judarna hafwa warit mång sådan spel och dichter, them the öfwat hafwa på högtider och Sabbather, til at inbilda vngdomen Gudz ord och gierningar medh lust: synnerlig när the så to i frijd och godt regemente. Ty the hafwa haft högt vplyste män, Propheter, sångare, dichtare, och sådana, hwilke hafwa flitigt drifwit Gudz ord på allahanda sätt.


Och gifwe Gudh, at the Greker theras wijs til at spela comedier och tragedier hade taget af Judomen, såsom ock mycken annan wijshet och Gudztienst. Ty Judith föreställer een godh, alfwar, rättskaffans tragedia: så gifwer ock Tobias een wacker, liuflig, gudhfruchtig comedia. Ty såsom Judiths book vthwiser huru thet medh land och folck ofta jämmerligen tilgår; huruledes tyranner i förstone högfärdeliga rasa, och på sidstone skänneliga til marken falla: altså låter thenna Tobie book see, huru thet stundom enom fromom bonda eller borgare illa går; hwad wedermöda som är i ächtenskaps stånd: åter huru Gudh altid nådeliga hielper, och på sidstone medh glädie besluter: på thet ächta folck må lära hafwa tolomod, och gierna lida allahanda bedröfwelse, på een förhoppning, i rätta Gudz fruchtan och ena stadiga troo.


Och seer thet Grekiske exemplaret så vth, som thet hade warit ett spel: ty thet talar alt i Tobie person, såsom personer i spel pläga giöra: sedan är en mästare kommen som hafwer sådant spel författat i ett ordentligit taal. Här til stämma ock namnen wäl öfwerens: ty Tobias heter en from man; han föder åter en annan Tobias, och måste lefwa i sorg och fahra, både för tyranner och grannar. Blifwer ther til (på thet ju ingen olycko må wara allena) ock så blind, och på sidstone medh sin kära Hanna oens: the sända bort sin son; och är ju ett eländigt sorgefult lefwerne. Hanna, är nådeful; thet är een älskelig huusfru, then i kärlek och sämjo lefwer medh sin man. Then diefwulen Asmodeus heter en dråpare eller en förderfware; thet är en huusdiefwul, som alt hindrar och förderfwar, at man medh barn och folck ingen wägs kommer. Sara, är så mycket som een kämperska, eller segerwinnerska, som på lychtene får öfwerhandena, winner och behåller segeren. Så är ock ther Ängelen Rayhael, thet är, läkiare eller helare; han kallar sigh Azarias, thet är, hielpare eller bistånd; then stora Ananie son, thet är, Gudz, som är thet högsta biståndet, bodh och vthskickade: ty Gudh hielper at hålla huus, och står ächta folck bij; eljes wore the thenne Asmod ingestädes frij. Är förthenskul ock thenna boken oß Christnom nyttig och godh til at läsa, såsom ens härlig Hebreisk Poetes, then icke lättfärdiga, vtan the rätta saker handlar, och öfwermåtton Christeliga drifwer och beskrifwer. Efter en sådan book följer rätteliga Jesus Syrach, som then ther en rätt lärare och tröstare är för gemene man, och för en huusfader i allahanda saker; och Tobias äfwen ett exempel til en sådana book.

1. Capitel.

Tobias en af the fångar som Salmanasser bortförde, en gudfruchtig, gifmild och rättwijs man, v. 1. Hans hustru heet Hanna, hans son Tobias; medh them kom han til Nineve: ther lefde han gudeliga; hölt sigh frå afguderij; och fick ynnest hoos Konungen, v. 9. Men för Sennacheribs tyrannij skul flydde han vndan, til thes Konungen wardt ihiäl slagen af sina söner, v. 21.


Thet war en man benämnd Tobias, vthaf Naphthali slächte, vthaf en stadh i öfra Galileen, ofwan Asser, widh wägen på wenstra sidone in moot hafwet.


2. Then samme wardt medh fången i Salmanassars tijd Konungens i Assyrien.


3. Och ändoch han så ibland främmande fången war, så föll han doch likwäl icke ifrå Gudz ord: och alt thet han hade, thet delade han medh sina medfångna bröder och fränder.


4. Och ändoch han yngst war i then slächtene Naphthali, så hade han sigh doch likwäl intet barnsliga.


5. Och tå hwar man tiente the guldkalfwar, som Jerobeam Jsraels Konung hade giöra låtit, flydde han doch sådana styggelse:


6. Och hölt sigh til templet, och til Gudz tienst i Jerusalem, och tiente ther Herranom, och bad til Jsraels Gudh:


7. Gaf ock sin förstling och tijond ganska troliga, så at han altid i tredie åhrena gaf them främmandom, enkiom och faderlösom theras tijond.


8. Sådant hölt han alt ifrån vngdomenom, efter Herrans lagh.


9. Tå han nu vpwäxt war, tog han ena hustru, benämnd Hanna, ock af Naphthali slächte, och hade medh henne en son, then han ock Tobias nämnde:


10. Och lärde honom Gudz ord strax af vngdomen, at han skulle fruchta Gudh, och fly syndena.


11. Och tå han medh sine hela slächt, medh sine hustru och barn ibland fångarna bortförd wardt, in vthi then staden Nineve,


12. Och hwar man åt af offer Hedningarnas maat, bewarade han sigh, och besmittade sigh icke medh sådana maat.


13. Och efter han fruchtade Herran af alt hierta, gaf Gudh honom nådh in för Salmanasser Konungen i Assyrien:


14. Så at han gaf honom låf at gå frij hwart han wille, och beställa hwad han til beställande hade.


15. Så foor han nu til alla them som fångne woro, och tröste them medh Gudz ord.


16. Och han kom vthi then staden Rages i Meden, och hade medh sigh tijo pund silfwer, ther Konungen honom medh begåfwat hade.


17. Och tå han såg ibland andra Jsraeliter en benämnd Gabel af sine slächt, then ganska fattig war, fick han honom thet samma silfret, och tog ena handskrift af honom ther på.


18. Men långt ther efter, tå Salmanasser död war, och hans son Sennacherib efter honom regerade, then Jsraels barnom hätsk war;


19. Gick Tobias dagliga til alla Jsraeliter, och tröste them, och delade medh hwariom och enom af sina ägodelar hwad han förmåtte:


20. The hungroga spisade han, the nakota klädde han, the slagna och döda begrof han.


21. Men Konung Sennacherib war flydd vthaf Judea, tå Gudh honom slagit hade för hans försmädelse skul. Tå han nu igen kom, war han förgrymmad, och lät många af Jsraels barn dräpa; thessas kroppar beskaffade Tobias til begrafning.


22. Som nu Konungen thet förnam, böd han dräpa honom, och tog ifrå honom alla hans ägodelar:


23. Men Tobias flydde medh sine hustru och son vndan, och blef hemliga när goda wänner.


24. Men efter fem och fyratijo dagar, wardt Konungen af sina egna söner slagen.


25. Och Tobias kom åter heem igen: och alt hans godz wardt honom igen gifwit.

2. Capitel.

Tobias böd sin slächt til måltijd, v. 1. Begrof the döda som slagne lågo på gatone, och lät sigh icke ther ifrå förhindra, v. 3. Ther efter blef han blind; och hans wänner begabbade honom, v. 10. Han förmanar ock sina huftru, at hon icke skulle befatta sigh medh annars godz: ther öfwer wardt hon wredh, och bespottade honom, v. 19.


Ther efter, på Herrans högtijd, tå Tobias i sitt huus een härlig måltijd tilredt hade, sade han til sin son:


2. Gack vth, och biud the gudfruchtiga af wåra slächt, at the måga medh oß äta.


3. Och tå han åter inkom igen, sade han sinom fader Tobias, at en af Jsrael låg död på gatone.


4. Tå stod Tobias strax vp ifrå bordet förr än han åt, och gick til then döda kroppen, och tog honom vp, och bar honom hemliga in i sitt huus, på thet han skulle hemliga begrafwa honom om nattena.


5. Och som han hade giömt hemliga bort liket, åt han sitt brödh i ångest;


6. Och tänckte på thet ordet som Herren genom Propheten Amos sagt hade: Edre helgedagar skola wändas vthi gråtodagar.


7. Och om nattena gick han bort, och begrof then döda.


8. Men hans wänner straffade honom alle, och sade: Konungen hafwer nu för then saken skul nyliga welat låta dräpa tigh, och tu slapp som nogast vndan; och ännu begrafwer tu döda?


9. Men Tobias fruchtade Gudh meer än Konungen, och bar the slagna hemliga tilsammans, och behölt them hemliga i sitt huus; och om nattena begrof han them.


10. Men thet begaf sigh en dagh, at han inkom, sedan han hade begrafwet några döda; och war trött, och lade sigh vth medh wäggene, och somnade:


11. Och een swala träckiade vthu sitt näste; thet samma föll honom hett i ögonen, ther af han blind wardt.


12. Men sådana bedröfwelse lät Gudh komma öfwer honom, på thet efterkommandena skulle hafwa ett exempel til tolamod af honom, såsom af them heliga Job:


13. Och efter han ifrån vngdomen altid hade fruchtat Gudh och hållet hans budh, knorrade han intet eller förtörnades emot Gudh, at han hade låtit honom warda blind:


14. Vtan blef beståndandes vthi Gudz fruchtan, och tackade Gudi i alla sina lifsdagar.


15. Och lika som Konungarna bespottade then heliga Job, altså begabbade Tobiam hans egne wänner,


16. Och sade: Hwar är nu tin förtröstning, therföre tu tina almosor gifwit hafwer, och så många döda begrafwet?


17. Och Tobias straffade them, och sade: Säger icke så:


18. Ty wij äre the heligas barn, och wänte efter ett lijf, som Gudh gifwa skal them som i trone starcke och faste blifwa för honom.


19. Men Hanna hans hustru arbetade fliteliga medh sina hand, och födde them medh spinnande.


20. Och thet begaf sigh, at hon een vng geet heem bar:


21. Och tå hennes man Tobias hörde henne bräkia, sade han: Seer til at hon icke stolen är; får henne rätta ägandenom igen: ty oß bör icke äta af stolet godz, eller komma ther widh.


22. För thetta talet skul wardt hans hustru wredh; swarade, och sade: Ther seer man at tin förtröstning är fåfäng, och tina almosor förtapada.


23. Medh thessa och annor flera ord, förekastade hon honom hans elände.

3. Capitel.

Tå bad Tobias, at Gudh wille förlåta honom synderna, och taga honom af werldene medh frijd, v. 1. På samma dagh, när Sara Raguels dotter blef förfmädad af sins faders tiensteqwinno, fastade hon, och bad Gudh wille wända ifrå henne thenna försmädelsen, v. 7. Och tröste sigh widh Gudz godhet, v. 21. Tå hörde Gudh bägges theras böön, och sände sin Ängel Raphael them til hielp, i samma stundene, v. 24.


Tå suckade Tobias swårliga, och begynte medh grååt bedia;


2. Och sade: Herre, tu äst rättferdig, och alt thet tu giör är rätt, och altsammans godhet och trohet.


3. Och nu, min Herre, war migh nådelig, och hämnas icke öfwer mina synder, och kom icke ihogh mina och mina fäders mißgierningar:


4. Ty efter wij icke hafwe hållet tin budh, så äre wij ock wårom fiendom öfwergifne, at the beröfwa oß, fångna hålla, och dräpa; och wij ärom til skam, til spott och håån wordne them främmandom, tijt tu oß förströdt hafwer.


5. Och nu Herre, förskräckelige äro tine domar, efter wij icke hafwe hållit tin budh, och icke rätt wandrat för tigh.


6. Herre, bewisa migh nådh, och tag min anda bort i frijd: ty jagh wil heller död wara än lefwa.


7. Och thet begaf sigh then samma dagen, at Sara Raguels dotter vthi the Meders stadh Rages, ock måste förkastelse höra af ene sins faders tiensteqwinno:


8. Ty hon hade warit gifwin siu män, them ena efter them andra; och en ond ande Asmodeus benämnd, hade dräpit them alla, strax the kommo i säng til henne.


9. Therföre försmädde henne hennes faders tiensteqwinna, och sade: Gudh gifwe at wij aldrig en son eller dotter af tigh see måge på jordene, tu mannamörderska: wilt tu ock dräpa migh, såsom tu the siu män dräpit hafwer?


10. Efter the orden gick hon i en kamar ofwan i huset, och åt eller drack intet i tre dagar, och i tre nätter:


11. Och wände icke igen at bedia och gråta, och bad Gudh, at han henne ifrå then försmädelsen lösa wille.


12. Ther efter på tredie dagen tå hon sin böön lychtat hade, lofwade hon Gudh, och sade:


13. Lofwat ware titt namn, Herre, wåra fäders Gudh: ty när tu äst wredh, så bewiser tu nådh och mildhet, och i bedröfwelsen förlåter tu synderna, them som åkalla tigh.


14. Til tigh, min Herre, wänder jagh mitt ausichte; til tigh lyfter jagh min ögon vp,


15. Och beder tigh, at tu förlossar migh ifrå thenna stora försmädelsen; eller tag migh hädan.


16. Tu wetst, Herre, at jagh ingen man begärat hafwer, och hafwer behållet mina siäl rena ifrån all ond lusta:


17. Och aldrig hafwer hållet migh in til otuchtigt eller lättferdigt sälskap.


18. Men en man at taga, hafwer jagh samtyckt i tine fruchtan, och icke af förwet:


19. Och antingen hafwer jagh warit icke them wärd, eller the hafwa icke warit migh wärde; och tu hafwer til ewentyrs behållet migh til en annan man:


20. Ty titt rådh står icke vthi menniskiors wåld.


21. Men thet weet jagh förwisso, then som Gudi tienar, han warder efter frestelsen tröstad, och ifrå bedröfwelse förlossad, och efter näpsten finner han nådh:


22. Ty tu hafwer ingen lust til wårt förderf: ty efter owäder låter tu åter skina solena, och efter jämmer och grååt, begåfwar tu oß rikeliga medh glädie.


23. Tino namne ware ewinnerliga ähra och lof, tu Jsraels Gudh.


24. Jsamma stundene wardt bägges theras böön hörd för Herranom i himmelen.


25. Och Herrans Ängel then helige Raphael wardt vthsänd, at han skulle hielpa them bådom, efter theras böön alt på en tijd för Herranom framförd war.

4. Capitel.

När nu Tobias tänckte at han skulle döö, kallade han sin son, och förmante honom til wyrdning emot sina föräldrar; til Gudz fruchtan, v. 1. Och til benägenhet emot the fattiga, v. 7. Til kyskhet, sachtmodighet och rättrådighet, v. 13. Sedan gaf han honom fullmacht at vthkräfja af Gabel i Rages, thet silfwer han honom länt hade, v. 21.


Tå nu Tobias tänckte at hans böön hörd war, at han döö måtte, kallade han sin son til sigh;


2. Och sade: Käre son, hör mins muns ord, och behålt them fast i titt hierta.


3. När Gudh tager mina siäl bort, så begraf min lekamen; och hedra tina moder alla tina lifsdagar:


4. Kom ihogh, hwad fahra hon ståndet hafwer, tå hon tigh vnder sitt hierta drog.


5. Och når hon död är, begraf henne när migh.


6. Och haf Gudh för ögon och i hiertat alla tina lifsdagar; och tag tigh wahra, at tu icke samtycker i någon synd, och giör emot Gudz budh.


7. Af tina ägodelar hielp the fattiga, och wändt tigh icke ifrå the fattiga, så skal åter Gudh see mildeliga til tigh igen.


8. Hwar tu kant, så hielp them torftiga.


9. Hafwer tu mycket, så gif rikeliga; hafwer tu litet, så gif doch af thet litzla medh godo hierta:


10. Ty tu församlar tigh een godh löön i nödene.


11. Ty almosan förlöser af allo synd, och ifrå dödenom, och öfwergifwer icke i nödene.


12. Almosan är een godh tröst för them högsta Gudh.


13. Tag tigh wahra, min son, för all skörlefnad; och hålt tigh til inga andra, vtan allenast til tina hustru.


14. Högfärd lät icke råda i titt hierta, eller i tinom ordom: förty, hon är en begynnelse til alt förderf.


15. Then som för tigh arbetar, honom gif strax sin löön, och förhålt ingom hans förtienta löön.


16. Hwad tu icke wilt at man giör tigh, thet giör tu eij heller enom androm.


17. Titt brödh dela medh them hungroga, och betäck the nakotta medh tin kläder.


18. Gif almoso af titt brödh och wijn, widh the fromas begrafning; och ät icke eller drick medh syndarom.


19. Sök altid rådh när the wisa:


20. Och tacka Gudh altid, och bed, at han tigh regerar, och at tu i alt thet tu tigh företager, följer hans ord.


21. Tu skalt ock weta, min son, at jagh then tijd tu ännu ett barn wast, länte Gabel i then staden Rages i Meden, tijo pund silfwer; och hans handskrift hafwer jagh här när migh:


22. Therföre tänck til at tu må komma til honom, och kräfja vppå sådana penningar, och få honom sina handskrift igen.


23. Sörg intet, min son: wij äre wäl fattige; men wij få mycket godt, om wij fruchte Gudh, fly syndena, och giöre thet godt är.

5. Capitel.

Then vnge Tobias låfwade sin fader hörsamhet, och förfrågade sigh widare om penningarnas inkräfjande, v. 1. Fadren vnderwiste honom, och gaf rådh at han skulle sökia sigh en godh stalbroder på wägen, v. 3. Sonen gick vth, och fan en Ängel, then han meente war en vng man, som war beredd til at wandra samma wägen, v. 5. Then hade han in til sin fader, v. 10. När fadren hade hördt honom, sände han them åstadh; v. 16. Tå jämrade sigh hans moder ther öfwer, at han bortdragen war, men Tobias hennes man tröstade henne, v. 22.


Tå swarade then vnge Tobias sinom fader, och sade: Alt thet tu migh sagt hafwer, min fader, wil jagh giöra.


2. Men huru jagh thessa penningarna inkräfja skal, thet weet jagh icke; han känner migh intet, så känner jagh ock intet honom: hwad skal jagh föra honom för ett tekn, at han må troo migh? Så weet jagh eij heller wägen tijt.


3. Tå swarade honom hans fader, och sade: Hans handskrift hafwer jagh när migh; när tu honom then wiser, så får han tigh wäl strax penningarna.


4. Gack nu bort, och sök vp en trogen stalbroder, then för lika tijt medh tigh faar, at tu må få sådana penningar igen i min lifstijd.


5. Så gick then vnge Tobias vth, och fan en dägelig vng man ståndande; then war klädd och beredd til at wandra:


6. Och wiste icke at thet war Gudz Ängel; helsade honom, och sade: Hwadan äst tu, gode stalbroder?


7. Och han sade: Jagh är en Jsraelite. Och Tobias sade til honom:


8. Wetst tu wägen in vthi the Meders land? Och han swarade: Jagh weet honom wäl, och hafwer ofta wandrat honom, och hafwer i herberge legat när wår broder Gabel, then ther boor i them stadenom Rages i Meden, som ligger på thet berget Ecbathana.


9. Och Tobias sade til honom: Käre, töfwa litet, til thes jagh säger thet minom fader igen.


10. Och Tobias gick in, och sade sådant sinom fader: och fadren förvndrade sigh, och bad, at then vnge mannen skulle gå in.


11. Och han gick in til then gamla, och helsade honom, och sade: Gudh gifwe tigh glädie.


12. Och Tobias sade til honom: Hwad skal jagh hafwa för glädie, som i mörkret sittia måste, och icke kan see himmelens lius.


13. Och vnge mannen sade til honom: Haf tolamod, Gudh warder tigh snart hielpandes.


14. Och Tobias sade til honom: Wilt tu ledsaga min son til then staden Rages i Meden til Gabel, så wil jagh gifwa tigh tin löön när tu igen kommer.


15. Och Ängelen sade til honom: Jagh wil ledsaga honom tijt, och hafwa honom hijt heem til tigh igen.


16. Och Tobias sade til honom: Jagh beder tigh, säg migh, vthaf hwad huus, och af hwad slächte äst tu?


17. Och Ängelen Raphael sade: War til fridz, är thet icke nogh, at tu ett bodskap hafwer; hwad behöfwer tu weta hwadan jagh är?


18. Doch på thet tu skalt thes mindre omsorg hafwa, så wil jagh säija tigh thet: Jagh är Azarias thens stora Ananie son.


19. Och Tobias sade: Tu äst af ett godt slächte; jagh beder tigh, at tu wilt icke tagat til mißtycke, at jagh efter titt slächte frågat hafwer.


20. Och Ängelen sade: Jagh wil ledsaga tin son helbregda bort, och helbregda föran tigh heem igen.


21. Tobias sade: Så farer åstadh; Gudh ware medh eder på wägenom, och hans Ängel ledsage eder.


22. Tå giorde Tobias sigh redo medh alt thet han wille medh sigh hafwa, och helsade fader och moder, och foor medh sin stalbroder åstadh.


23. Och hans moder begynte til at gråta, och sade: Wår ålders tröst hafwer tu oß borttagit och försändt:


24. Jagh wille at the penningar aldrig hade warit til, ther tu hafwer bortsändt honom före.


25. Wij hade wäl warit til fridz medh wår fattigdom; thet wore en stoor rikedom, at wår son när oß wore.


26. Och Tobias sade: Gråt icke; wår son skal wäl frisk och helbregda bort och heem igen fara, och tin ögon skola see honom:


27. Ty jagh troor at en godh Gudz Ängel ledsagar honom, och skal all ting wäl skicka som han för händer hafwer, så at han skal medh glädie komma til oß igen.


28. Altså tigde hans moder stilla, och gaf sigh til fridz.

6. Capitel.

När the kommo til then älfwen Tigris, fick Tobias ther en stoor fisk, v. 1. Ther af behölt han hiertat, gallan och lefrena, efter Ängelens rådh, til läkiedomar, v. 5. Sedan blef han af honom förmant, at han skulle taga Sara Raguels dotter til hustru, v. 10. Men efter Tobias förwägrade sigh, v. 14. Vnderwiste honom Ängelen, huru han sigh i thetta ärendet förhålla skulle, v. 16.


Och Tobias drog sin wägh, och en huud fölgde honom: och i första dagsresone kommo the til then älfwen Tigris.


2. Och han gick bort til at twå sina fötter; och sij, en stoor fisk sprang ther vth, och wille vpsluka honom.


3. För honom wardt Tobias förfärad, och ropade medh höga röst, och sade: Ach herre, han wil vpsluka migh.


4. Och Ängelen sade til honom: Tag honom i gelena, och dragen vp; och han drog honom på landet, och han spraslade ther för hans fötter.


5. Tå sade Ängelen: Hugg fisken sönder; hiertat, gallan och lefrena bewara til tigh: förty, the äro ganska godh til läkiedom.


6. Och några stycke af fiskenom stekte the, och togo medh sigh på wägen: thet andra saltade the, på thet the skulle hafwat i wägenom til thes the kommo til then staden Rages i Meden.


7. Tå frågade Tobias Ängelen, och sade til honom: Jagh beder tigh, Azaria min broder, at tu wille säija migh, hwad man för läkiedom giöra kan af the stycker, som tu hafwer bedit migh bewara.


8. Tå sade Ängelen: När tu lägger ett stycke af hiertat och lefrena på glödena, så fördrifwer then röken allahanda ond spökelse, både ifrå man och qwinno, så at thet ingen skada meer giöra kan:


9. Och gallen af fiskenom är godh, til at smörja ögon medh, at hinnan ther medh fördrifwas skal.


10. Och Tobias sade: Hwar wilje wij indraga til herberge?


11. Och Ängelen swarade, och sade: Här är en man benämnd Raguel, tin närskylde frände af tine slächt, han hafwer ena endesta dotter, then heter Sara, och eljes ingen barn meer:


12. Tigh äro alle hans ägodelar beskärde; och tu skalt taga then dottrena:


13. Therföre begära henne af hennes fader, så skal han gifwa tigh henne til hustru.


14. Tå sade Tobias: Jagh hafwer hördt at hon allaredo tilförene siu män gifwin är, the äro alle döde: ther til säger man at en ond ande hafwer dräpit them.


15. Therföre fruchtar jagh, at migh ock så gå måtte; så fingo tå mine föräldrar döö af sorg, efter jagh är enda barn.


16. Tå sade Ängelen Raphael: Hör til, jagh wil säija tigh öfwer hwilka diefwulen macht hafwer;


17. Nemliga, öfwer the samma som Gudh förachta, och allena för okyskhet skul taga sigh hustrur, såsom the oförnuftiga diur.


18. Men tu, när tu medh tine brudh i kamaren kommer, så skalt tu i tre dagar hafwa återhåld af henne, och bedia medh henne.


19. Och i then samma nattene när tu lägger hiertat och lefrena af fiskenom på glödena, så skal diefwulen fördrifwen warda.


20. Men then andra nattena skal tu tuchteliga til henne gå, såsom the helige Patriarcher:


21. Men i then tredie nattene skalt tu få wälsignelse, at helbregda barn af eder födas skola.


22. Men när tredie natten framliden är, så skalt tu foga tigh til jungfruna medh gudzfruchtan, meer vthaf begärelse til frucht, än vthaf ondom lusta: på thet at tu och tin barn måga få then wälsignelse som Abrahams sädh tilsagd är.

7. Capitel.

Så kommo the i Raguels huus, och han vndfick them wänliga, v. 1. Och Tobias bad honom om hans dotter Sara, v. 9. Tå gaf honom Raguel sina dotter til hustru; wälsignade them, och lofwade Gudh, v. 13.


Och the drogo in til Raguel, och Raguel vndfick them medh glädie.


2. Och han såg vppå Tobias, och sade til Hanna sina hustru: O huru lijk är thenne vnge mannen wårom frända.


3. Och som han thet talade, sade han: Hwadan ären J, mine bröder? The sade: Vthaf Naphthali slächte äro wij, vthaf the fångar i Nineve.


4. Raguel sade til them: Kännen J Tobias min broder? Och the sade: Ja, wij känne honom wäl.


5. Och som han nu mycket godt talade om Tobias, sade Ängelen til Raguel: Then Tobias som tu frågar efter, han är thenna vnga mansens fader.


6. Och Raguel bögde sigh til honom, greet, och föll honom om halsen, och kyste honom;


7. Och sade: O min käre son, wälsignad ware tu: ty tu äst ens rätt from mans son.


8. Och Hanna hans hustru, och Sara hans dotter begynte ock til at gråta.


9. Sedan bad Raguel slachta ett fåår, och giöra måltijd redo: och the bådo them, at the skulle sättia sigh til bordz.


10. Tå sade Tobias: Jagh wil i dagh hwarken äta eller dricka, vtan tu först tillåter migh een böön, och tilsäger migh Sara tina dotter til gifwande.


11. Tå Raguel thet hörde, wardt han förskräckt: ty han tänckte vppå hwad the siu män wederfaret war, hwilkom han samma sina dotter tilförene gifwit hade, och fruchtade sigh, at thessom måtte ock så warda gåendes.


12. Och tå han intet swara wille, sade Ängelen til honom: Fruchta tigh intet at gifwa honom pigona: förty tin dotter är honom beskärd til hustru, efter han fruchtar Gudh; therföre hafwer ingen annar kunnat fått henne.


13. Tå sade Raguel: Jagh twiflar ther intet vppå, at Gudh mina bittra tårar och böön hördt hafwer.


14. Och troor at han förthenskul hafwer låtit eder til migh komma, på thet min dotter måtte thenna här få vthaf sine slächt efter Mose lagh; och nu haf tu ther intet twifwel vppå, jagh wil gifwa tigh henne.


15. Och tog dottrenes hand, och slog henne Tobie vthi handena, och sade: Abrahams Gudh, Jsaacs Gudh, Jacobs Gudh, ware medh eder, och hielpe eder tilhopa, och gifwe sin wälsignelse rikeliga öfwer eder.


16. Och the togo ett bref, och skrefwo ächtenskaps förbund:


17. Och lofwade Gudh, och höllo måltijd.


18. Och Raguel kallade sina hustru Hanna til sigh, och bad henne pynta then andra kamaren til:


19. Och hade sina dotter Sara ther in, och hon greet.


20. Och han sade til henne: Haf ett godt modh min dotter, himmelens Herre gifwe tigh glädie för then sorg som tu lidit hafwer.

8. Capitel.

Efter aftonmåltijd när Tobias kom medh jungfruna i kamaren, lade han af hiertat och lefrena på glödene, v. 1. Och the stodo både vp, och bådo Gudh fliteliga, v. 4. Men Raguel war mycket bekymbrad om them, v. 11. När han tå fan them helbregda, sofwande medh hwar annan, wardt han gladh, v. 15. Och han samt hans hustru prisade Gudh, v. 16. Lät tilreda een måltijd, och gladdes medh sina wänner, v. 19.


Och efter aftonmåltijd hade the then vnga Tobias in til jungfruna i kamaren.


2. Och Tobias kom ihogh Ängelens ord, och tog vthu sine wätsko ett stycke af hiertat och lefrene, och lade thet på glödena:


3. Och Ängelen Raphael grep andan, och bandt honom fierran i öknene vthi Egypten.


4. Sedan förmanade Tobias jungfruna, och sade: Sara statt vp, och lät oß bedia Gudh, i dagh, i morgon och öfwermorgon, ty i thessa tre nätterna wilje wij bedia, ther efter wilje wij oß hålla tilsamman såsom ächtafolck:


5. Ty wij äre the heligas barn, och oß bör icke begynna sådana stånd såsom Hedningar, the ther Gudh förachta.


6. Och the stodo vp, och bådo både fliteliga, at Gudh wille bewara them.


7. Och Tobias bad, och sade: Herre min Gudh, tu wåra fäders Gudh, tigh skola lofwa himmelen, jorden, hafwet, alla älfwer och brunnar, och all creatur, och hwad ther vthi är:


8. Tu hafwer giordt Adam vthaf en jordklimp, och gafst honom Eva til een hielp.


9. Och nu Herre, tu wetst, at jagh icke för ond lusta skul hafwer thessa mina syster til hustru tagit, vtan på thet jagh må föda barn, genom hwilka titt heliga namn ewinnerliga må prisat och lofwat warda.


10. Och Sara sade: Herre förbarma tigh öfwer oß, at wij både måge komma til wår ålder medh hälso.


11. Och widh midnats tijd, kallade Raguel sina tienare, och gick medh them, at the skulle grafwa ena graf:


12. Ty han sade, thet må til ewentyrs honom ock gånget wara, såsom the andra siu som henne hafwa skulle.


13. Och när the grafwena grafwit hade, kom Raguel til sina hustru, och sade:


14. Sändt ena pigo bort, och lät tilsee om han ock död är, på thet wij måge begrafwa honom för dagen.


15. Och pigan gick bort i kamaren, och fan them båda helbregda, och sofwande när hwar annan; och hon bar them thetta goda bodskapet igen.


16. Och Raguel och hans hustru Hanna tackade Gudh, och sade: Wij tacke tigh, Herre, Jsraels Gudh, at icke så skedt är som wij befruchtade:


17. Ty tu hafwer bewijst barmhertighet medh oß, och fördrifwit wår fienda then oß bekymrade: tu hafwer förbarmat tigh öfwer thessa tw enda barnen:


18. Och nu, Herre, gif them, at the altid måga lofwa tigh för sådana nådh, och altid offra tigh prijs och lof: på thet andra menniskior måga på them förnimma, at tu allena äst Gudh i hela werldene.


19. Och strax befalte Raguel sina tienare, at the medh hast skulle kasta grafwena igen förr än thet dagades.


20. Och sine hustru befalte han, at hon skulle åter tilreda ena måltijd, och skaffade them all nödtorft på wägen.


21. Och han bad slachta twå feta oxar, och fyra fåår, och böd alla sina grannar och wänner til gäst.


22. Och Raguel förmanade och bad Tobias högeliga, at han wille blifwa i twå wekor när honom.


23. Och af alla sina ägodelar gaf han Tobias hälftena; och giorde een skrift, at efter hans dödh skulle ock then andra hälften komma Tobias til.

9. Capitel.

Tå bad Tobias Ängelen at han wille draga til Gabel i Rages, til at taga the penningarna af honom, och biuda honom til bröllop, v. 1. Han giorde så, v. 6. Och the kommo i Raguels huus, hälsade them, och gladdes medh them i gudzfruchtan, v. 8.


Tå kallade Tobias Ängelen til sigh, then han meente wara een menniskio, och sade til honom: Azaria min broder, jagh beder tigh, hör min ord:


2. Om jagh än gåfwe migh sielf tigh til en träl, så wore thet doch intet emot tina wälgierningar.


3. Doch beder jagh tigh, tag thenna tienarena och Camelarna, och drag bort til Rages i Meden til Gabel, och få honom thenna handskriftena, och tag penningarna af honom, och bed honom, at han wille komma til mitt bröllop:


4. Ty tu wetst, at min fader räknar stunder och dagar, och om jagh en dagh förlänge borto wore, så worde hans siäl bedröfwad.


5. Och tu wetst huru mycket Raguel migh bedit hafwer, så at jagh icke kan försakat.


6. Så tog Ängelen Raphael fyra Raguels tienare til sigh, och twå Camelar, och foor til Rages, och fan Gabel, och fick honom handskriftena, och anammade penningarna af honom:


7. Och förtälde honom om Tobie son alt thet skedt war, och böd honom til bröllop.


8. Och tå the tilhopa kommo vthi Raguels huus, funno the Tobia öfwer bord sittiandes: och sij, han stod vp emot them, och the kyste hwar annan. Och Gabel greet, och lofwade Gudh,


9. Och sade: Wälsigne tigh Jsraels Gudh, ty tu äst en froms, rättferdigs, och gudfruchtigs mans son, hwilken them fattigom mycket godt giordt hafwer.


10. Wälsignad ware tin hustru, och tine föräldrar.


11. Och Gudh gifwe at J mågen see edor barn, och edor barnabarn in til tredie och fierde slächte: och wälsignad ware tin sädh af Jsraels Gudh, then ewinnerliga styrer och regerar.


12. Och tå the alle hade sagt, Amen, satte the sigh til bordz; men gästabodet och glädiena höllo the vthi gudzfruchtan.

10. Capitel.

Som nu then gamle Tobias samt hans hustru sågo at thet drögdes, begynte the mycket sörja; modren alramäst, v. 1. Och Tobias tröstade henne; men thet kunde intet hielpa, v. 6. När Raguel såg at han icke länger kunde behålla then vnga Tobias när sigh, gaf han honom dottrena, och hälftena af sina ägodelar; wälsignade them så, och lät them ifrå sigh, v. 10.


Som nu then vnge Tobias för sitt bröllop skul länge borto war, begynte then gamle Tobias hans fader til at sörja, och sade: Hwarföre mån min son så länge borto wara; eller hwad mån förhålla honom?


2. Til ewentyrs Gabel är död, och ingen wil få honom penningarna igen.


3. Och the wordo ganska sorgse, både Tobias och hans hustru Hanna, och greto både, at theras son på förelagdom tijd icke heem kommen war.


4. Och hans moder greet så swårliga, at hon intet wille låta hugswala sigh, och sade: Ach min son, ach min son? Hwij hafwe wij låtit tigh wandra, wår enda glädie, wår enda tröst i wår ålder, wårt hierta och wår arfwinge?


5. Wij hade rikedomar nogh haft, om wij icke hade låtit tigh bort fara.


6. Och Tobias sade til henne: Tig, och war til fridz, wårom son går thet, om Gudh wil, wäl, han hafwer en godh trogen stalbroder medh sigh.


7. Men hon wille intet låta hugswala sigh, och lop alla dagar vth, och såg på alla wägar tädan han komma skulle, om hon någorstädz kunde warda honom warse.


8. Men Raguel sade til sin mågh Tobias: Blif när oß; jagh wil sända ett bodh til Tobias tin fader, och låta honom få weta at tigh går wäl.


9. Och Tobias sade: Jagh weet, at min fader och min moder nu räkna alla dagar och stunder, och äro för mina skul högeliga bekymrade.


10. Och när Raguel medh mång ord bad Tobias, och han thet ingaledes giöra wille, befalte han honom Sara, och gaf honom hälften af alla sina ägodelar, i tienare, tienarinnor, boskap, Cameler, och oxar, och många penningar, och lät honom gladan och i godo måtto ifrå sigh draga,


11. Och sade: Herrans helige Ängel ware när tigh på wägenom, och före tigh helbregda åter heem igen, at tu må finna tina föräldrar helbregda: och gifwe Gudh, at min ögon måga see edor barn förra än jagh döör.


12. Och föräldrarna togo dottrena och kyste henne, och läto henne ifrå sigh:


13. Och förmanade henne, at hon ju skulle hålla sins mans föräldrar i ähro, såsom sina egna föräldrar; hafwa sin man kär, regera tienstefolcket fliteliga, hålla sigh sielfwa tuchteliga.

11. Capitel.

När the nu woro komne til Haran, drog Tobias medh Ängelen föreåth, v. 1. Som nu hans moder blef them warse, bodade hon thet sinom man, v. 5. Men Raphael vnderwiste honom hwad han skulle giöra, v. 7. Och hans föräldrar kommo emot honom, v. 9. Tå tog Tobias af fiskens galla, och smorde sins faders ögon, och han fick sin syyn igen, v. 13. Och Sara kom medh sitt följe efter sin dagar, v. 18.


Och på wägenom tå the kommo til Haran, hwilket halfwäges är åth Nineve, på ellofte dagen,


2. Sade Ängelen: Tobias, min broder, tu wetst i hurudana måtto tu förlät tin fader:


3. Om tigh så täckes, wilje wij gå fram föråth, och läta tina hustru medh boskapenom sachta efter komma.


4. Och som Tobias thet så wäl täcktes, sade Raphael: Tag medh tigh af fiskens galla, ty tu skalt behöfwat. Så tog Tobias af fiskens galla medh sigh; och the drogo så fram föråth;


5. Men Hanna satt dagliga widh wägen på ett berg, så at hon kunde wida see omkring sigh.


6. Och widh hon nu på samma rum efter honom vthsåg, fick hon see sin son långt borto, och kände honom strax; och lop bort, och bodade thet sinom man, och sade: Sij, tin son kommer.


7. Och Raphael sade til Tobias: Strax at tu kommer i huset, så bed och ropa til Herran, och tacka honom, och gack sedan til tin fader, och kyß honom:


8. Och strax smör honom om ögonen medh gallan af fiskenom, som tu när tigh hafwer; så skola strax hans ögon öpnat warda, och tin fader åter få see, och ganska gladh warda.


9. Tå lop hunden fram föråth, som the medh sigh tagit hade, och fleckrade medh sin rumpo, språng och skickade sigh gladeliga:


10. Och hans blinde fader stod medh hast vp, och hastade sigh så fast at han stötte sigh. Tå kallade han en dräng til sigh, som honom ledde widh handena, til at möta sin son:


11. Thet samma giorde ock modren; och the kyste honom, och greto både för glädie skul.


12. Och tå the bedit hade, och tackat Gudi, satte the sigh tilsammans neder.


13. Tå tog Tobias af fiskens galla, och smorde sins faders ögon:


14. Och han led thet widh en half stund; och hinnan gick honom vthaf ögonen, lika som huden af ett ägg:


15. Och Tobias tog thet, och drog thet vthaf hans ögon, och strax fick han sina syyn igen.


16. Och the prisade Gudh, han och hans hustru, och alle the som thet fingo weta.


17. Och Tobias sade: Jagh tackar tigh, Herre, tu Jsraels Gudh, at tu hafwer näpst migh, och åter hulpet migh igen, så at jagh min kära son igen see kan.


18. Och efter siu dagar kom Sara hans sons hustru, medh alt sitt tienstefolck, boskap, och Cameler, och förde myckla penningar medh sigh, och theslikes the penningar som han af Gabel vndfått hade.


19. Och Tobias förtälde sina föräldrar, huru mycket godt Gudh medh honom giordt hade, genom then stalbrodren som medh honom farit hade.


20. Och Achior, och Nabath, Tobie fränder, kommo til honom, och önskade honom lycko; giorde sigh glada medh honom, öfwer alt thet goda som Gudh honom gifwit hade:


21. Och i siu dagar åto the tilhopa, och woro glade.

12. Capitel.

Och Tobias rådslog medh sin fader hwad the skulle gifwa then vnga mannenom som honom fölgdt hade, v. 1. Och the tilbudo honom hälftena af alt thet the medh sigh fördt hade, v. 4. Men han böd them, at the skulle prisa Gudh för sådana nåde, v. 6. Och vppenbarade them huru Gudh hade hördt theras böön; och at han war en Herrans Ängel, v. 11. Sedan tröstade han them; och förswan vthu theras åsyyn, v. 16.


Sedan kallade Tobias sin son til sigh, och sade: Hwad skole wij doch gifwa then helige mannen, som medh tigh farit hafwer?


2. Och Tobias swarade sinom fader: Käre fader, huru kunne wij wedergälla honom the wälgierningar som han migh giordt hafwer?


3. Han hafwer fördt migh helbregda bort och heem igen: han hämtade the penningar af Gabel sielfwer, och halp migh til thenna hustruna; ther til fördref han then onda andan, och giorde hennes föräldrar glada: ja, han halp migh sielfwom, tå migh then store fisken vpsluka wille, och halp tigh åter til tina syyn igen; och hafwer giordt oß öfwermåtton mycket godt: huru kunne wij tå wedergälla honom sådana wälgierningar?


4. Men jagh beder tigh, min fader, biud honom hälftena af alla the håfwor som wij medh oß fördt hafwe, at han them anamma wille.


5. Och både fadren och sonen kallade honom afsides; och bådo honom, at han wille anamma hälftena af alla the ägodelar, som the medh sigh fördt hade.


6. Och han sade hemliga til them: Lofwer J och tacker Gudi af himmelen för hwar man, at han eder sådana nådh bewisat hafwer:


7. Konungars och Förstars rådh och hemlighet skal man förtiga; men Gudz werck skal man härliga prisa, och vppenbara.


8. Een sådana böön medh fasto och almoso, är bättre än mycket guld sammansamka til en skatt:


9. Ty almosor förlösa ifrå döden, vthskrapa synderna, och behålla widh lijf.


10. Men the ogudachtige bringa sigh sielfwa om lifwet.


11. Så wil jagh nu vppenbara sanningena, och icke fördölja eder then hemliga befalningen:


12. Tå tu så bitterliga greet och bad, och stod vp ifrå måltidene, och begrof the döda, bewarade liken hemliga i tino huse, och begrof them om nattena, tå bar jagh tina böön fram för Herran.


13. Och efter tu wast Gudi kär, så måste thet så wara; vthan anfächtning måste tu icke blifwa: på thet tu skulle bepröfwad warda.


14. Och nu hafwer Gudh vthsändt migh, at jagh skulle bota tigh, och fördrifwa then onda andan, som när Sara tins sons hustru war:


15. Och jagh är Raphael en af the siu Änglar som ståm för Herranom.


16. Och som the thet hörde, wordo the förfärade, bäfwade, och föllo på sitt ansichte på jordena.


17. Och Ängelen sade til them: Hafwer ett godt modh, och fruchter eder intet:


18. Ty thet jagh när eder warit hafwer, thet hafwer Gudh så welat; honom lofwer och tacker.


19. Thet syntes wäl såsom jagh hade ätit och drucket medh eder; men jagh brukar osynlig maat, som ingen menniskia see kan:


20. Och nu är thet tijd, at jagh åter går til then migh vthsändt hafwer; tacker J Gudi, och förkunner hans vnder.


21. Och som han thet sagt hade, förswan han för theras ögon, och the sågo honom intet meer:


22. Och the föllo neder i tre timar, och tackade Gudi: sedan stodo the vp, och sade sådant efter, och förkunnade hans stora vnder.

13. Capitel.

Tobias lofsiunger Herranom för sina godhet, som straffar och vptager til nåde igen; vpwäcker ock andra ther til at the förkunna Gudz vnderwerck, v. 1. Sedan propheterar han at Jerusalem skal åter vpbygdt warda, v. 11.


Men then gamle Tobias vplät sin mun, lofwade Gudh, och sade: Herre, tu äst en stoor starck Gudh, och titt rike warar ewinnerliga.


2. Tu näpser och hugswalar igen; tu kant kasta neder i helwetet, och åter taga ther vth igen: tina hand kan ingen vndfly.


3. J Jsraels barn, lofwer Herran, och priser honom för Hedningomen:


4. Ty therföre hafwer han förströdt eder ibland Hedningarna som intet känna honom, på thet J skolen förkunna hans vnder, och Hedningarna förnimma, at ingen alsmächtig Gudh är, vtan han allena.


5. Han hafwer näpst oß för wåra synder skul, och genom sina mildhet hielper han oß igen.


6. Seer hwad han medh oß giordt hafwer, och medh fruchtan och darrande tacker honom: lofwer honom vthi hans werck, och priser honom som ewinnerliga regerar.


7. Och jagh wil ock så prisa honom i thesso lande, ther wij fångne inne liggia: ty han hafwer bewisat sin vnder öfwer ett syndafult folck.


8. Therföre omwänder eder, J syndare, och giörer något thet godt är för Gudi, och troor at han bewiser eder godt:


9. Och jagh wil nu af hiertat glädia migh i Gudi.


10. Lofwer Herran J hans vthkorade; håller glädiedagar, och priser honom.


11. Jerusalem, tu Gudz stadh, Gudh skal näpsa tigh för tina gierningar skul; men han skal åter förbarma sigh öfwer tigh:


12. Lofwa Herran, för sina gåfwo, och prisa then ewiga Gudh, at han åter skal vpbyggia tina hyddo, och igenhämta alla tina fångar, så at tu må glädia tigh ewinnerliga.


13. Tu skalt lysa såsom ett skinande lius, och i alla ändar på jordene skal man ähra tigh.


14. Af fierran land skal man komma til tigh, och skäncker bära: i tigh skal man tilbedia Herran, och tu skalt kallas en helgedom;


15. Herrans stora namn skal man åkalla i tigh.


16. Förbannade skola warda alle the som tigh förachta; fördömde skola warda alle the som tigh försmäda; wälsignade skola warda alle the som tigh vpbyggia:


17. Men tu skalt glädia tigh öfwer tin barn; ty the warda alle wälsignade, och skola in til Herran församkade warda.


18. Wäl them som tigh älska, och them som tigh önska at tigh skal wäl gå.


19. Min siäl lofwa Herran: ty Herren wår Gudh skal förlossa Jerusalems stadh ifrån all hans bedröfwelse.


20. Wäl migh, om the igenlefde af mine sädh få see Jerusalem i hans härlighet.


21. Jerusalems portar skola af saphir och smaragder bygde warda, och alle hans murar af ädla stenar alt omkring.


22. Medh hwijt och reen marmor skola alla hans gator lagda warda; och på alla gator skal man siunga Halleluja.


23. Lofwad ware Gudh, then honom vphögt hafwer, och hans rike blifwe ewinnerliga öfwer honom: Amen.

14. Capitel.

Ther efter lefde Tobias i fyratijo åhr, och blef död, v. 1. Och för sin dödh kallade han sin son och sonabarn; förkunnade them at Nineve skulle förstördt warda, och Jerusalem åter vpbyggias, v. 5. Förmanade them, at the ju skulle draga ifrå Nineve, när the honom och hans hustru begrafwet hade, v. 10. Altså drog Tobias ifrå Nineve, när han sina moder begrafwet hade, in i Meden til sin swär; ther blef han ock död, när han hade lefwat i 99 åhr, v. 14.


Sedan thetta skedt war, och Tobias hade fått sin syyn igen, lefde han ännu tw och fyratijo åhr, och såg sin barnabarn.


2. Och som han nu hundrade och tw åhr gammal war, wardt han i Nineve ährliga begrafwen.


3. Ty tå han sex och femtijo åhra gammal war, wardt han blind, och vthi sextijonde åhrena fick han synen igen.


4. Och then andra sin lifstijd lefde han medh glädie, och wäxte til i gudzfruchtan, och blef död i godom frijd.


5. Men för sin dödh kallade han sin son Tobias för sigh, och siu vnga dränger sins sons barn, och sade til them:


6. Nineve skal snart förstördt warda; ty Herrans ord felar icke; men i Meden skal äntå sedan en tijd långt wara frijd, och wåre bröder som vthur Jsraels land förströdde äro, skola igen komma.


7. Och wårt land som nu öde ligger, skal åter allestädz besätt warda, och Gudz huus som vpbrändt är, skal åter bygdt warda, och alle the som Gudh fruchta skola komma tijt igen.


8. Och Hedningarna skola ock öfwergifwa theras afgudar, och skola komma til Jerusalem, och ther boo:


9. Och alle Hedningar och Konungar skola glädia sigh ther vthi, och tilbedia Jsraels Gudh.


10. Så hörer nu, mine söner, edar fader: tiener Herranom i sanning, och håller eder rättsinneliga in til honom:


11. Giörer hwad han budit hafwer, och lärer sådant edor barn, at the ock almoso gifwa, at the altid fruchta Gudh, och förlåta sigh vppå honom af allo hierta.


12. Och käre barn, hörer migh, och blifwer icke här i Nineve; vtan när J ock edra moder begrafwet hafwen när migh i mine graf, sedan står vp, at J mågen komma hädan:


13. Ty jagh seer at Nineve synd skal giöra thy en ända.


14. Och strax efter sine moders dödh, drog Tobias ifrå Nineve medh sine hustru, barn, och barnabarn, och foor in i Meden til sin swär och sine hustrus fränder, och fan them friska och helbregda i enom godom roligom ålder, och han skiötte them.


15. Och när the blefwo döde, lade han ock theras ögon tilhopa; och fick altså hela arfwet och Raguels ägodelar, och lefde alt in til femte slächte, och såg sin barn och barnabarn.


16. Och som han nijo och nijotijo åhra gammal war, the han i gudzfruchtan medh glädie lefwat hade, begrofwo honom hans fränder:


17. Och alt hans slächte blef vthi ett heligt lefwerne och vmgängelse, så at the både Gudi och menniskiom, och allom them som i landena bodde, täcke woro.

Ände på Tobie book.