LEVITICUS.

1. Capitel.

När nu tabernaklet war vpslagit, kallade HERREN Mose, och böd honom om allahanda offer, huruledes ther medh hållas skulle, v. 1. Såsom om bränneoffer af stoor boskap, v. 3. Af små boskap, fåår och getter, v. 10. Och af foglar, v. 14.

Och HERREN kallade Mose, och talade medh honom vthu witnesbyrdsens tabernakel, och sade:

2. Tala medh Jsraels barn och såg til them: Hwilken ibland eder wil giöra HERRANOM ett offer, han giöre thet af boskape; af fää och af fåår.

3. Wil han giöra ett bränneoffer af oxar, så offre en stutkalf, then ingen brist hafwer, in för dörene af witnesbyrdsens tabernakel, at thet skal warda HERRANOM tacknemligit af honom:

4. Och lägge sina hand på bränneoffrets hufwud, så warder thet tacknemligit, och försonar honom.

5. Och skal slachta then stuten för HERRANOM: och Presterna Aarons söner skola bära blodet fram, och stänckia alt omkring på altaret, som är för dörene af witnesbyrdsens tabernakel.

6. Och huden skal bränneoffrena aftagas, och thet skal huggas i stycker.

7. Och Prestens Aarons söner skola giöra en eld på altaret, och läggia ther wedh vppå.

8. Och skola läggia stycken, nemliga hufwudet och kroppen vppå weden, som ligger på eldenom på altaret.

9. Men inelfwerna och fötterna skal man twå medh watn, och Presten skal alt thetta vpbränna på altaret til ett bränneoffer. Thetta är ett offer som wäl luchtar för HERRANOM.

10. Wjl han giöra bränneoffer af fåår eller getter, så offre thet mankön är, thet ingen brist hafwer.

11. Och skal slachta thet vthmedh sidone af altaret, som norr vth är för HERRANOM. Och Presterna Aarons söner skola stänckia thes blodh på altaret alt omkring.

12. Och man skal hugga thet i stycke. Och Presten skal läggia hufwudet och kroppen på weden och elden, som på altaret är.

13. Men inelfwerna och fötterna skal man twå medh watn. Och Presten skal alt thet offra och vpbränna på altaret til bränneoffer. Thetta är ett offer som wäl luchtar för HERRANOM.

14. Wjl han ock giöra HERRANOM ett bränneoffer af foglar, så giöre thet af turturdufwor, eller af vnga dufwor.

15. Och Presten skal hafwat fram til altaret, och först wrida thy halsen af, at thet må vpbrännas på altaret, och låta vthblöda blodet på altarens wägg.

16. Och thes kräfwo medh fiedrarna skal man kasta widh altaret öster vth på askohopen.

17. Och skal bryta thes wingar sönder, men icke rifwa them ifrå. Och altså skal Presten vpbränna thet på altaret, på wedenom och eldenom, til ett bränneoffer. Thetta är ett offer som wäl luchtar för HERRANOM.

2. Capitel.

Theslikes om spijsoffer, af miöl, v. 1. Af brödh eller kakor, v. 4. At suurdeg icke skulle brukas i offer, v. 11. Om salt widh all offer, v. 13. Spijsoffer af sädh eller första fruchterna, v. 14.

Wjl een siäl giöra HERRANOM ett spijsoffer, så skal thet wara af semlomiöl; och skal giuta ther oljo vppå, och läggia rökelse ther vppå:

2. Och bära thet så til Presterna Aarons söner. Tå skal Presten taga sina hand fulla af thet samma semlomiölet och oljone, samt medh alt rökelset, och bränna thet vp på altaret til een åminnelse. Thetta är ett offer som wäl luchtar för HERRANOM.

3. Thet öfwer är af spijsoffret, skal höra Aaron och hans söner til. Thet skal wara thet alrahelgasta af HERRANS offer.

4. Men wil han giöra ett spijsoffer af thet i vgn bakas, så tage kakor af semlomiöl, osyrade, beblandade medh oljo, och osyrade tunkakor, smorda medh oljo.

5. Men är titt spijsoffer af något thet som bakat är i panno, så skal thet wara af osyrat semlomiöl, beblandat medh oljo.

6. Och tu skalt delat i stycker, och giuta ther oljo vppå; så är thet ett spijsoffer.

7. Är ock titt spijsoffer något thet på halster bakat är, så skalt tu giöra thet af semlomiöl medh oljo.

8. Och thet spijsoffer, som tu af sådana wilt giöra HERRANOM, thet skalt tu dära til Presten, han skal hafwa thet fram til altaret.

9. Och häfoffra thet samma spijsoffret til een åminnelse, och bränna thet vp på altaret. Thet är ett offer som wäl luchtar för HERRANOM.

10. Thet öfwer är, skal höra Aaron och hans söner til. Thet skal wara thet alrahelgasta af HERRANS offer.

11. Alt spijsoffer, som J wiljen offra HERRANOM, skolen J giöra vthan suurdeg; ty ingen suurdeg, eller hannog skal ther ibland vpbränd warda HERRANOM för offer.

12. Men til en förstling skolen J offra them HERRANOM; men på intet altare skola the komma, til een sööt lucht.

13. Alt titt spijsoffer skalt tu salta. Och titt spijsoffer skal aldrig wara vthan tins Gudz förbundz salt; ty vthi alt titt offer, skalt tu offra salt.

14. Wjlt tu giöra ett spijsoffer HERRANOM af första fruchterna, skalt tu torcka the gröna axen widh eld, och stöta them små, och så offra spijsoffer af tina första fruchter.

15. Och skalt låta ther oljo vppå, och läggia rökelse ther vppå; så är thet ett spijsoffer.

16. Och Presten skal taga af thet stötta, och af oljone medh alt rökelset, och vpbränna thet til een åminnelse. Thet är HERRANOM ett offer.

3. Capitel.

Sammaledes om tackoffer, af stoor boskap, v. 1. Af små boskap, såsom af fåår, v. 6. Och getter, v. 12. J synnerhet at the intet fett af offren eller blodh äta skulle, vtan thet skulle höra HERRANOM til, v. 17.

Om hans offer är ett tackoffer, af fää, antingen oxe eller koo, skal han offra för HERRANOM thet vthan wanck är.

2. Och skal läggia sina hand på thes hufwud, och slachta thet för dörene af witnesbyrdsens tabernakel. Och Presterna Aarons söner, skola stänckia blodet på altaret alt omkring.

3. Och skal offra af thet tackoffret HERRANOM, nemliga alt thet feta på inelfwerna.

4. Och båda niurarna, medh thet feta som ther på är widh lenderna, och thet nätet öfwer lefrena medh niurarna.

5. Och Aarons söner skola thet vpbränna på altaret för ett bränneoffer på wedenom, som ligger på eldenom. Thet är ett offer som wäl luchtar för HERRANOM.

6. Men wil han giöra HERRANOM ett tackoffer af små boskap, antingen gummar eller gymmer, så skal thet wara vthan all wanck.

7. Är thet ett lamb, så skal han hafwa thet fram för HERRAN.

8. Och skal låggia sina hand på thes hufwud, och slachta thet in för witnesbyrdsens tabernakel. Och Aarons söner skola stänckia thes blodh på altaret alt omkring.

9. Och altså offra HERRANOM af tackoffrena, nemliga, thes feta; hela stierten medh ryggenom, thet feta som är öfwer inelfwen, samt medh alt thet feta som inwärtes är.

10. Och båda niurarna medh alt thet feta som ther på är widh länberna, och thet nätet om lefrena medh niurarna.

11. Och Presten skal vpbränna thet på altaret, til offrens spijs HERRANOM.

12. Är hans offer een geet, och bär henne fram för HERRAN:

13. Skal han läggia sina hand på hennes hufwud, och slachta henne för witnesbyrdsens tabernakel. Och Aarons söner skola stänckia hennes blodh på altaret alt omkring.

14. Och skal ther af offra ett offer HERRANOM, nemliga, thet feta som är omkring inelfwerna, och alt thet feta som inwärtes är:

15. Båda niurarna medh thet feta som ther på är widh länderna, och nätet öfwer lefrena medh niurarna.

16. Och Presten skal vpbrännat på altaret til offrens spijs, til en söt lucht. Alt thet feta hörer HERRANOM til.

17. Thet ware en ewig sedh medh edra efterkommande vthi alla edra boningar, at J intet fett eller blodh äten.

4. Capitel.

Tjl thet fierde om allahanda syndoffer. Såsom för then synd som skeer af swaghet eller owetenhet, v. 1. Af någon Prest, v. 3. Af någon heel menighet, v. 13. Af någon Förste, v. 22. Eller ock af en gemeen person, v. 27.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Tala medh Jsraels barn, och säg: Om een siäl syndar af owetenhet emot något HERRANS budh, som hon icke giöra skulle:

3. Nemliga, om en Prester, som smord är, syndar, så at han förargar folcket, han skal för sina synd, som han giordt hafwer, bära fram en vng stuut, then vthan wanck är, HERRANOM til ett syndoffer.

4. Och skal hafwa stuten fram för HERRAN in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel, och läggia sina hand på hans hufwud, och slachta honom för HERRANOM.

5. Och Presten som smord är, skal taga af hane blodh, och bära in vthi witnesbyrdsens tabernakel.

6. Och skal doppa sitt finger vthi blodet, och stänckia ther medh siu resor för HERRANOM, in för förlotten i the helga.

7. Och skal af samma blodh stryka på hornen af rökaltaret, som står för HERRANOM in vthi witnesbyrdsens tabernakel, och giuta alt blodet på botnen af bränneoffrens altare, som står för dörene til witnesbyrdsens tabernakel.

8. Och alt thet feta af syndoffret skal han häfoffra: Nemliga thet feta som är öfwer inelfwerna, och alt thet feta som inwärtes är:

9. Båda niurarna medh thet feta som ther på är widh länderna, och thet nätet öfwer lefrena medh niurarna;

10. Såsom man häfoffrar i tackoffret af oxanom; och skal vpbrännat på bränneoffrens altare:

11. Men hudena af stuten medh alt kötet, samt medh hufwudet och fötterna, och inelfwerna, och goret;

12. Thet skal han alt vthföra vthu lägret, på ett reent rum, tijt man slår askona, och skal vpbrännat på wedh i elde.

13. Om een heel menighet i Jsrael försåge sigh, och gierningen wore fördold för theras ögon, så at the giordt hade emot något HERRANS budh, thet the icke giöra skulle, och worde så brotzlige:

14. Och förnumme så sedan sina synd, som the giordt hade: så skola the hafwa en vng stuut fram til syndoffer, och ställa honom för dörena af witnesbyrdsens tabernakel:

15. Och the äldste af menighetene skola läggia theras händer på hans hufwud för HERRANOM, och slachta then stuten för HERRANOM.

16. Och Presten, som smord är, skal bära blodet af stuten in vthi witnesbyrdsens tabernakel.

17. Och doppa ther in medh sitt finger, och siu resor stänckia för HERRANOM in för förlotten.

18. Och skal stryka af blodet på hornen af altaret, som står för HERRANOM vthi witnesbyrdsens tabernakel; och alt thet andra blodet giuta på botnen af bränneoffers altaret, som står för dörene af witnesbyrdsens tabernakel.

19. Alt hans feta skal han häfoffra, och vpbränna på altaret.

20. Och skal giöra medh thenna stuten såsom han giorde medh syndoffers stutenom. Och altså skal Presten försona them, och thet warder them förlåtit.

21. Och skal han föra stuten vthu lägret och bränna honom vp, såsom han vpbrände then förra stuten. Thet skal wara syndoffret för menighetene.

22. Om en Förste syndar, och något giör emot HERRANS sins Guds budh, thet han icke giöra skulle, och warder brotzlig owetandes:

23. Och förnimmer sina synd, som han giordt hafwer; han skal frambära til offers en getabock vthan all wanck:

24. Och läggia sina hand på bocksens hufwud, och slachta honom på thet rum, ther man slachtar bränneoffer för HERRANOM: thet ware hans syndoffer.

25. Sedan skal tå Presten taga af syndoffrens blodh medh sitt finger, och stryka thet på hornen af bränneoffers altaret, och thet andra blodet giuta på botnen af bränneoffrens altare.

26. Men alt hans feta skal han vpbränna på altaret, lika såsom thet feta af tackoffrena: och altså skal Presten försona hans synd, och thet warder honom förlåtit.

27. Om een siäl af meniga folcket syndar owetandes, så at hon owetandes giör emot nägot HERRANS budh, thet hon icke giöra skulle, och blifwer så brotzlig:

28. Eller förnimmer sina synd, som hon giordt hafwer; hon skal bära fram för ett offer ena geet vthan wanck, för syndena som hon giordt hafwer.

29. Och skal läggia sina hand på syndoffrens hufwud, och slachta thet på bränneoffrens rum.

30. Och Presten skal taga af blodet medh sitt finger, och stryka på hornen af brånneoffrens altare, och alt blodet giuta på botnen af altaret.

31. Alt hennes feta skal han aftaga, såsom han aftager thet feta af tackoffrena, och skal vpbränna på altaret til en söt lucht HERRANOM: och altså skal Presten försona henne, och thet warder henne förlåtit.

32. Men bär han fram ett får til syndoffer, så bäre een gymmer vthan wanck:

33. Och lägge sina hand på syndoffrens hufwud, och slachte thet til ett syndoffer, på thet rumet, ther man slachtar bränneoffret.

34. Och Presten skal taga af blodet medh sitt finger, och stryka på hornen af bränneoffrets altare, och giuta alt blodet på botnen af altaret.

35. Men alt thes feta skal man aftaga, såsom han aftager thet feta af tackoffrets fåre, och skal thet vpbränna på altaret til ett HERRANS offer. Och altså skal Presten försona hans synd, then han giordt hafwer, och honom warder thet förlåtet.

5. Capitel.

Tjl thet femte om allahanda skuldoffer. Såsom, för thet man hade hördt någon bannas, och förtegat thet, v. 1. Eller kommit widh något oreent, v. 2. Eller ock sielf lättferdeliga något sworit, v. 4. Huru therföre offras skulle, v. 5. Jtem om man hade förtagit sigh på något som wigdt war, v. 14. Eller eljes owetande syndat moot något HERRANS budh, v. 17.

Om een siäl syndar, så at hon hörer några bannor, och hon är thes witne, eller thet sedt eller förfaret hafwer, och icke hafwer tilsagt, hon är brotzlig til een mißgierning.

2. Eller om een siäl kommer widh något oreent, antingen ett aas af ett oreent diur, eller af boskap, eller af matkar, och wiste thet icke, hon är oreen, och är brotzlig.

3. Eller om hon kommer widh ena orena menniskio, i hwad som helst orenhet ther menniskian kan medh oreen warda, och wiste thet icke, och förnimmer thet sedan, then är brotzlig.

4. Eller om een siäl swär, så at henne går af munnen at giöra illa eller wäl, såsom ene menniskio wäl händer at swärja, och wiste thet icke, och förnimmer thet sedan, then warder brotzlig på ett af thetta.

5. När nu händer at hon brotzlig är på ett thera, och bekänner at hon ther på syndat hafwer:

6. Så skal hon för thetta hennes syndz brott, som hon giordt hafwer, bära fram HERRANOM af hiordenom ett får eller ena geet, som foster haft hafwer, til syndoffer: så skal Presten försona henne hennes synder.

7. Förmår hon icke ett får, så bäre HERRANOM för sitt brott, som hon brutit hafwer, twå turturdufwor, eller twå vnga dufwor; ena til syndoffer, then andra til bränneoffer.

8. Och bäre them til Presten, han skal then första giöra til syndoffer, och wrida halsen sönder af henne, och doch icke rifwa hufwudet ifrå.

9. Och stänckia medh syndoffrets blodh på altarens wägg, och låta thet blodet, som öfwer är, vthblöda på altarens botn: thet är syndoffret.

10. Then andra skal han giöra til bränneoffer efter thes rätt: och altså skal Presten försona henne hennes synd, som hon giordt hafwer, och thet warder henne förlåtet.

11. Förmår hon icke twå turturdufwor, eller twå vnga dufwor, så bäre fram sitt offer, för sina synd, en tijonde deel af ett Epha semlomiöl til syndoffer: Men ingen oljo skal han låta ther vppå, eller rökelse låta komma ther vppå: ty thet är ett syndoffer.

12. Och han skal bärat til Presten, och Presten skal taga ther af een hand full til åminnelse, och bränna thet vp på altaret HERRANOM til ett offer: thetta är ett syndoffer.

13. Och Presten skal så försona honom hans synd, som han giordt hafwer, och thet warder honom förlåtet. Och thet skal höra Prestenom til, såsom ett spijsoffer.

14. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

15. Om een siäl förtager sigh, så at hon medh owetenhet syndar på något, som HERRANOM wigdt är; skal hon bära HERRANOM skuldoffer, en wädur af hiordenom vthan wanck, then twå siklar silfwer är wärd, efter helgedomens sikel, til skuldoffer.

16. Ther til hwad han syndat hafwer på thet wigda, skal han thet igen gifwa, och än tå gifwa femte delen ther vthöfwer. Och skal gifwat Prestenom, han skal försona honom medh skuldoffrets wädur, så warder thet honom förlåtet.

17. Om een siäl syndar, och giör emot något HERRANS budh, thet hon icke giöra skulle, och wiste thet icke, hon är brotzlig, och är skyldig åth then mißgierningene.

18. Och skal bära en wädur af hiordenom vthan wanck, then ett skuldoffer wärd är, til Presten. Han skal försona honom hans owetenhet, then han giordt hafwer, och wiste thet icke, så warder thet honom förlåtet.

19. Thet är skuldoffret, til hwilket han HERRANOM brotzlig är.

6. Capitel.

Om skuldoffer för then som wetande sin nästa något afhändt, eller förhållit, thet honom tilkom, v. 1. Om bränneoffer, huru ther medh hållas skulle, v. 8. Synnerlig at thes eld skulle aldrig vthsläckias, vtan altid brinna på HERRANS altare, v. 12. Ther näst om spijsoffret, v. 14. Ther til medh om öfwerste Prestens wijelseoffer, v. 19. Til thet sidsta om syndoffret, v. 24.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Om een siäl syndar, och förtager sigh för HERRANOM, så at han nekar sinom nästa, thet han honom befalt hafwer, eller thet han honom i godo troo handfått hafwer, eller thet han medh wåld taget, eller medh orätt vnder sigh slaget hafwer:

3. Eller thet tappat war, funnet hafwer, och såger ther neij til medh en falsk eed, och hwad thet hälst kan wara, thet een menniskia emot sin nästa bryter.

4. När nu skeer at han så syndar, och sigh förbryter, så skal han igen gifwa, hwad han så medh wåld taget hafwer, eller medh orätt vnder sigh slaget, eller thet honom befalt war, eller thet han funnet hafwer:

5. Eller ther han then falska eden öfwer giordt hafwer, thet skal han altsammans igen gifwa, och än tå gifwa femte delen ther öfwer, honom som thet tilhörde, på then dagen han sitt skuldoffer gifwer.

6. Men för sina skuld skal han bära HERRANOM til Presten en wädur af hiorden vthan wanck, then ett skuldoffer wärd är.

7. Så skal Presten försona honom för HERRANOM; så warder honom förlåtet alt thet han giorde, ther han sigh medh förbröt.

8. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

9. Biud Aaron och hans söner, och säg: Thetta är bränneoffrets lagh. Bränneoffret skal brinna på altarens eldstad, alla nattena in til morgonen; och allena altarens eld skal ther på brinna.

10. Och Presten skal kläda på sigh sin linna kiortel, och thet linna nederklädet på sin kropp; och skal vptaga askona, som af bränneoffrets eld kommer vppå altaret, och läggia then jämte widh altaret.

11. Och skal kläda sigh af, och kläda sigh i annor kläde, och bära askona vth om lägret på ett reent rum.

12. Elden på altaret skal brinna, och aldrig vthsläckias. Presten skal hwar morgon vptända weden ther vppå, och ställa bränneoffret ther vppå, och bränna ther vppå thet feta af tackoffret.

13. Altid skal elden brinna på altaret, och aldrig vthsläckias.

14. Och thetta är spijsoffrens lagh, thet Arons söner offra skola för HERRANOM på altaret.

15. Man skal häfoffra sin hand full af semlomiöl, af spijsoffret och thes oljo, och alt rökelset, som ligger på spijsoffret, och skal vptändat på altarena til een söt lucht, HERRANOM til åminnelse.

16. Thet öfwer är, skal Aaron och hans söner förtära: och skola ätat osyrat på heligt rum; i gårdenom til witnesbyrdsens tabernakel.

17. The skola intet baka medh suurdeg: ty thet är theras deel, then jagh them af mitt offer gifwit hafwer: thet skal wara them thet alrahelgasta, lika såsom syndoffret och skuldoffret.

18. Thet mankön är ibland Aarons barn, skola thet äta. Thet ware edrom efterkommandom en ewig rätt om HERRANS offer. Jngen skal komma ther widh, vtan han är wigd.

19. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

20. Thetta skal wara Aarons och hans söners offer, som the skola offra HERRANOM på theras wijelsedag. Tijonde delen af ett Epha semlomiöl til ewigt spijsoffer, hälftena om morgonen, och hälftena om aftonen.

21. Vthi panno skalt tu giöra thet medh oljo, och bära thet bakat fram; och i stycker skalt tu thet offra HERRANOM til een söt lucht.

22. Och Presten, som af hans söner i hans stadh smord warder, han skal giöra thet. Thetta är en ewig rätt HERRANOM. Thet skal alt vpbrändt warda:

23. Ty alt spijsoffer, som för en Prest skeer, skal förtäras af eld, och icke ätas.

24. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

25. Tala til Aaron och hans söner, och säg: Thetta är syndoffrens lagh: på then staden ther tu slachtar bränneoffret, ther skalt tu ock slachta syndoffret. för HERRANOM; thet är thet alrahelgasta.

26. Presten, som syndoffret offrar, skal thet äta på heligt rum, vthi gårdenom til witnesbyrdsens tabernakel.

27. Jngen skal komma widh thes kött, vtan han är wigd. Och then som en klädnad stäncker af thes blodh, han skal twå sigh på heligt rum.

28. Och krukan ther thet vthi kokat är, skal sönderslås. Är thet een koppar gryta, så skal man skura henne, och skölja medh watn.

29. Thet mankön är ibland Presterna, the skola äta ther af; ty thet är thet alrahelgasta.

30. Men alt thet syndoffer, hwars blodh burit warder in vthi witnesbyrdsens tabernakel til försoning i thy helga, thet skal man icke äta; vtan vpbränna thet medh eld.

7. Capitel.

Om skuldoffer och Prestens andeel ther af, v. 1. Om treggehanda tackoffer. Såsom om lofoffer, v. 11. Om löfte och friwiljogt offer, v. 16. Och at man icke skulle äta thet feta eller blodh, v. 22. Omsider ock hwad Presten skulle tilhöra af thet som offrat blef, v. 31. Och således befalte HERREN om allahanda offer, v. 37.

Och thetta är skuldoffrens lagh, och thet är thet alrahelgasta.

2. På thet rumet ther man slachtär bränneoffret, skal man ock slachta skuldoffret, och stänckia thes blodh på altaret alt omkring.

3. Och alt thes feta skal man offra; stierten och thet feta som är på inelfwerna:

4. Båda niurarna, medh thet feta som ther på är widh länderna, och nätet öfwer lefrena medh niurarna.

5. Och Presten skal vpbränna thet på altaret HERRANOM til ett offer. Thet är ett skuldoffer.

6. Thet mankön är ibland Presterna, skola thet äta på heligt rum; ty thet är thet alrahelgasta.

7. Såsom syndoffret så skal ock skuldoffret wara; bägges theras skal en lagh wara. Och skal höra Prestenom til, som ther igenom försonar.

8. Then Prester något bränneoffer offrar, honom skal tilhöra huden af bränneoffret, som han offrat hafwer.

9. Och alt spijsoffer som i vgn, eller på halster, eller vthi panno bakat warder, skal höra Prestenom til, som thet offrar.

10. Och alt spijsoffer som medh oljo blandat eller tort är, thet skal allom Aarons barnom tilhöra, så thy eno som thy andro.

11. Och thetta är tackoffers lagh, thet man HERRANOM offrar.

12. Wilja the giöra ett lofoffer, så skola the offra osyrade kakor, blandade medh oljo, och osyrade tunkakor, bestrukna medh oljo, och i panno bakade semlokakor, blandade medh oljo.

13. Och sådana offer skola the giöra på een kako af syrat brödh til sitt tackoffers lofoffer.

14. Och ett af thy allo skal offras HERRANOM til häfoffer, och skal höra Prestenom til, som stäncker tackoffrens blodh.

15. Och lofoffrens kött i sitt tackoffer, skal ätas på samma dagen som thet offrat warder, och intet låtas qwart in til morgonen.

16. Och ehwad thet är ett löfte eller friwiljogt offer, så skal thet på samma dagen ätit warda, som thet offrat är: om något qwart blifwer til then andra dagen, skal man än tå ätat.

17. Men hwad qwart blifwer af offrat kött in til tredie dagen, thet skal vpbrännas i elde.

18. Och om någor äter på tredie dagen af thet offrade kötet af hans tackoffer, så blifwer han icke tacknemlig, som thet offrat hafwer, thet skal icke heller warda honom tilräknat, vtan thet blifwer een styggelse. Och hwad siäl, som ther af äter, hon är brotzlig til een mißgierning.

19. Och thet kött som kommer widh något oreent, thet skal icke warda ätit, vtan vpbrändt i elde. Then ther reen är til lekamen, han skal äta thet kötet.

20. Och then siäl som äter af tackoffrens kött, thet HERRANOM tilhörer, hennes oreenhet ware öfwer henne, och hon skal warda vthrotad vthu sitt folck.

21. Och om een siäl kommer widh något thet oreent är, ware sigh oreen menniskia, boskap, eller hwad eljes styggeligit är, eller ock äter af tackoffrens kött, thet HERRANOM tilhörer, then skal vthrotad warda vthu sitt folck.

22. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

23. Tala medh Jsraels barn, och säg: J skolen intet fett äta af fää, lambom och getom.

24. Men thet feta af ett aas, och hwad af wildiur rifwit är, bruker eder til allahanda nytto; men icke skolen J ätat.

25. Ty then som äter thet feta af then boskap, som HERRANOM til offer gifwen är, then samma siälen skal vthrotad warda vthu sitt folck.

26. J skolen ock intet blodh äta, antingen af boskap, eller af foglar ther J boon.

27. Hwilken siäl som äter något blodh, hon skal vthrotad warda vthu sitt folck.

28. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

29. Tala medh Jsraels barn, och säg: Then som HERRANOM sitt tackoffer giöra wil, han skal ock bära medh hwad som HERRANOM til ett tackoffer tilhörer.

30. Han skal medh sine hand bärat fram til HERRANS offer, nemliga, thet feta på bröstena skal han frambära, samt medh bröstet, at the skola warda ett wefftoffer för HERRANOM.

31. Och Presten skal vpbränna thet feta på altaret. Och bröstet skal höra Aaron til, och hans söner.

32. Och then högra bogen skola the gifwa Prestenom til häfoffer af theras tackoffer.

33. Och hwilken ibland Aarons söner offrar blodet af tackoffret, och thet feta, han skal ock hafwa then högra bogen på sin deel.

34. Ty wefftebröstet och häfwebogen hafwer jagh taget af Jsraels barn, af theras tackoffer, och hafwer gifwit thet Prestenom Aaron, och hans söner, til en ewig rätt.

35. Thetta är Aarons och hans söners wijelse af HERRANS offer, på then dagen tå the öfwerantwardade wordo til at wara HERRANOM Prester.

36. Tå HERREN böd, på then dagen tå han them wigde, hwad them af Jsraels barnom gifwas skulle, til en ewig rätt, allom theras efterkommandom.

37. Och thetta är bränneoffrens lagh, spijsoffrens, syndoffrens, skuldoffrens, fylleoffrens och tackoffrens:

38. Thet HERREN på Sinai berg Mose böd, then dagen tå han böd honom til Jsraels barn, at the skulle offra theras offer HERRANOM vthi then öknene Sinai.

8. Capitel.

Ther efter befalte HERREN Mose wija Aaron och hans söner til Prester, v. 1. Och han tog them, smorde och wigde them, medh the offer och ceremonier, som HERREN honom tilförene föreskrifwit hade, v. 4. 5. rc.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Tag Aaron och hans söner medh honom, samt medh theras kläder, och smörjooljon, och en stuut til syndoffer; twå wädrar, och en korg medh osyrat brödh.

3. Och församla alla menighetena in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel.

4. Mose giorde såsom HERREN honom böd, och församlade menighetena in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel;

5. Och sade til them: Thetta är thet, som HERREN budit hafwer at giöra.

6. Och tog Aaron och hans söner, och twådde them medh watn.

7. Och drog honom then linna kiortelen vppå, och bandt bältet omkring honom, och klädde på honom then gola silkeskiortelen, och fick honom lifkiortelen vppå, och giordade honom öfwer lifkiortelen.

8. Och satte på honom skölden, och i skölden Lius och Fulkomlighet.

9. Och satte honom hatten på hans hufwud, och satte på hatten ofwan för hans änne, ett gyldene span på then helga kronona: såsom HERREN Mose budit hade.

10. Och Mose tog smörjooljon, och smorde tabernaklet medh alt thet ther vthi war, och wigde thet.

11. Och stänckte ther medh siu resor på altaret, och smorde altaret medh all sin redskap, twättokaret medh sinom foot, at thet skulle warda wigdt.

12. Och giöt af smörjooljone på Aarons hufwud, och smorde honom, at han skulle warda wigd.

13. Och hade Aarons söner fram, och drog them linna kiortlar vppå, och giordade them medh bälter, och bandt them hufwor vppå, såsom HERREN honom budit hade.

14. Och lät häfwa fram til sigh en stuut til syndoffer. Och Aaron och hans söner lade sina händer på hans hufwud.

15. Sedan slachtades han. Och Mose tog af blodet, och strök medh fingret på hornen af altaret alt omkring, och skiärde altaret, och giöt blodet på altarens botn, och wigde thet, at han skulle försonat.

16. Och tog alt thet feta af inelfwerna; nätet öfwer lefrena, och båda niurarna medh thet feta ther på är, och vpbrände thet på altaret.

17. Men stuten medh hans hudh, kött och träck, brände han vp i elde vthan för lägret; såsom HERREN honom budit hade.

18. Och hade en wädur fram til bränneoffer: och Aaron medh hans söner lade sina händer på hans hufwud.

19. Sedan slachtades han. Och Mose stänckte af blodet på altaret alt omkring:

20. Högg wäduren i stycker, och brände vp hufwudet och stycken:

21. Och twådde inelfwerna och fötterna medh watn, och brände så hela wäduren vp på altarena. Thet war ett bränneoffer til een söt lucht, ett offer HERRANOM; såsom HERREN honom budit hade.

22. Han hade ock fram then andra wäduren, som är fyllooffrens. Och Aaron medh hans söner lade sina händer på hans hufwud.

23. Sedan slachtades han. Och Mose tog af hans blodh, och strök på högra örnatimpen af Aaron, och vppå tuman af högra handene, och på then största tåna af hans högra foot.

24. Och hade fram Aarons söner, och strök af blodet på theras högra örnatimp, och på tuman af theras högra hand, och på största tåna af theras högra foot: och stänckte blodet på altaret alt omkring.

25. Och tog thet feta och stierten, och alt thet feta på inelfwerna, och nätet på lefrena, båda niurarna medh thet feta ther vppå är, och then högra bogen.

26. Ther til tog han vthaf korgenom, ther thet osyrade brödet vthi war för HERRANOM, ena osyrada kako, och ena kako af thet oljade brödet, och ena tunkako, och lade thet på thet feta, och på högra bogen.

27. Och fick alt thetta Aaron och hans söner på händerna, och wefftade thet för ett wefftoffer för HERRANOM.

28. Och tog thet alt igen af theras händer, och brände thet vp på altaret ofwan vppå bränneoffret: ty thet är fyllooffer til een söt lucht, ett offer HERRANOM.

29. Och Mose tog bröstet, och wefftade thet til ett wefftoffer för HERRANOM af fyllooffrens wädur, then kom Mose på hans deel; såsom HERREN honom budit hade.

30. Och Mose tog af sinörjooljone, och af blodet på altaret, och stänckte på Aaron och hans kläder, på hans söner och theras kläder, och wigde så Aaron och hans kläder, hans söner och theras kläder medh honom.

31. Och sade til Aaron och hans söner: Koker kötet för dörene af witnesbyrdsens tabernakel; och äter thet ther, ther til medh brödet i fylleoffrens korg, såsom migh budit är och sagt, at Aaron och hans söner skulle ätat.

32. Hwad öfwer blifwer af kötet och brödet, thet skolen J vpbränna på elde.

33. Och J skolen icke vthgå i siu dagar ifrå dörene af witnesbyrdsens tabernakel, alt in til then dagen tå edra fylloffers dagar äro vthe; ty i siu dagar äro edra händer fylta:

34. Såsom thet på thenna dagh skedt är: HERREN hafwer så budit at giöra, på thet J skolen wara försonade.

35. Och J skolen blifwa för dörene af witnesbyrdsens tabernakel dagh och natt i siu dagar långt. Och skolen taga wahra på HERRANS wacht, at J icke döö: ty så är migh budit.

36. Och Aaron medh hans söner giorde alt thet HERREN genom Mose budit hade.

9. Capitel.

När Aaron och hans söner således woro wigde, befalte Mose them taga boskap til offer, v. 1. Och the giorde så, v. 5. Sedan befalte han them offra för sigh och folcket, v. 6. Och Aaron offrade först för sigh syndoffer, v. 8. Och bränneoffer, v. 12. Sedan offrade han för folcket syndoffer, v. 15. Bränneoffer, v. 16. Spijsoffer, v. 17. Och tackoffer, v. 18. Och så wälsignade han folcket, v. 22. Tå lät HERRANS herlighet see sigh, at eld kom vthaf HERRANOM och förtärde offret, v. 23.

Och på ottonde dagen kallade Mose Aaron och hans söner, och the äldsta i Jsrael;

2. Och sade til Aaron: Tag til tigh en vng kalf til syndoffer, och en wädur til bränneoffer, båda vthan wanck, och haf them fram för HERRAN.

3. Och tala medh Jsraels barn, och säg: Tager en getabock til syndoffer, och en kalf, och ett får, båda åhrsgammla, och vthan wanck, til bränneoffer:

4. Och en oxa, och en wädur til tackoffer, at wij offre för HERRANOM; och ett spijsoffer blandat medh oljo: förty, i dagh skal HERREN låta eder see sigh.

5. Och the togo thet Mose budit hade in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel: och hela menigheten gick fram, och stod för HERRANOM.

6. Tå sade Mose: Thetta är thet HERREN budit hafwer, at J giöra skolen; så warder HERRANS herlighet sigh see låtandes.

7. Och Mose sade til Aaron: Gack fram til altaret, och giör titt syndoffer, och titt bränneoffer, och försona tigh och folcket. Ther efter giör folckens offer, och försona theslikes them; såsom HERREN budit hafwer.

8. Och Aaron gick fram til altaret, och slachtade kalfwen til sitt syndoffer.

9. Och hans söner båro blodet til honom, och han doppade medh sitt finger i blodet, och strök på hornen af altaret, och giöt blodet på botnen af altaret:

10. Men thet feta och niurarna, och thet nätet på lefrene af syndoffrena brände han vp på altaret; såsom HERREN hade budit Mose.

11. Och kötet och skinnet brände han vp på elde, vthan för lägret.

12. Sedan slachtade han bränneoffret, och Aarons söner båro blodet til honom, och han stänckte thet på altaret alt omkring.

13. Och the båro bränneoffret til honom styckiat, och hufwudet: och han brände thet vp på altaret.

14. Och han twådde inelfwerna och fötterna, och brände thet vp ofwan på bränneoffret på altaret.

15. Ther efter bar han fram folckens offer, och tog bocken folckens syndoffer, och slachtade honom, och giorde ett syndoffer ther af, såsom thet förra.

16. Och bar bränneoffret fram, och giorde såsom thet sigh borde.

17. Och bar fram spijsoffret ther til, och tog sina hand full, och brände thet vp på altaret, förvthan morgonens bränneoffer.

18. Sedan slachtade han oxan och wäduren til folckens tackoffer: och hans söner båro honom blodet, thet stänckte han på altaret alt omkring.

19. Men thet feta af oxanom och wädrenom, stierten, och thet feta som war öfwer inelfwerna, och niurarna, och nätet öfwer lefrena:

20. Alt thetta feta lade the på bröstet, och brände thet feta vp på altaret.

21. Men bröstet och then högra bogen wefftade Aaron til ett wefftoffer för HERRANOM; såsom Mose budit hade.

22. Och Aaron hof sina hand vp til folcket, och wälsignade them; och gick neder sedan han syndoffret, bränneoffret, och tackoffret giordt hade.

23. Och Mose och Aaron gingo in vthi witnesbyrdsens tabernakel. Och tå the gingo åter vth igen, wälsignade the folcket. Tå lät HERRANS herlighet see sigh allo folckena.

24. Ty eld kom vth ifrå HERRANOM, och förtärde bränneoffret, och thet feta på altaret. Tå alt folcket såg thetta, frögdade thet sigh, och föllo på theras anlete.

10. Capitel.

Och Aarons söner Nadab och Abihu båro främmande eld fram för HERRAN: tå kom en eld vth ifrå HERRANOM och förtärde them, v. 1. Men Mose förböd theras fader och bröder begråta them, v. 6. Tå förböd ock HERREN at Presterna icke skulle dricka wijn eller starcka drycker, när the sin tienst giöra skulle, v. 8. Mose sade Aaron hwad Presterna skulle tilhöra af offret, v. 12. Och efter syndoffrens bock, thet icke borde sigh, war vpbränd, blef Mose wredh, v. 16. Men tå Aaron enskyllade sigh, gaf han sigh til fridz, v. 19.

Och Aarons söner, Nadab och Abihu, togo hwar sitt rökelsekar, och lade eld ther vthi, och lade rökwerck ther vppå, och båro främmande eld fram för HERRAN, thet han them icke budit hade.

2. Tå kom en eld vth ifrå HERRANOM, och förtärde them, så at the blefwo döde för HERRANOM.

3. Tå sade Mose til Aaron: Thetta är thet HERREN sagt hafwer: Jagh skal warda helgader på them som nalkas migh, och för allo folcke skal jagh herlig hållen warda. Och Aaron tigde stilla.

4. Men Mose kallade til sigh Misael och Elzaphan Vsiels söner, Aarons faderbroders, och sade til them: Går fram, och bärer edra bröder här vth af helgedomenom, vth för lägret.

5. Och the gingo fram, och båro them medh theras linne kiortlar vth för lägret; såsom Mose sagt hade.

6. Tå sade Mose til Aaron, och hans söner Eleazar och Jthamar: J skolen icke blotta edor hufwud, icke heller rifwa edor kläder, at J icke döön, och wrede kommer öfwer hela menighetena: läter edra bröder af hela Jsraels huus gråta öfwer thenna branden, som HERREN giordt hafwer.

7. Men J skolen intet gå vth igenom dörena af witnesbyrdsens tabernakel: annars kunden J döö: ty HERRANS smörjoolja är på eder. Och the giorde såsom Mose sade.

8. Men HERREN talade medh Aaron, och sade:

9. Tu och tine söner medh tigh skolen icke dricka wijn eller starcka drycker, när J gån in vthi witnesbyrdsens tabernakel, at J icke skolen döö. Thet ware en ewig rätt allom edrom efterkommandom:

10. At J mågen åthskilja hwad heligt och oheligt, hwad reent och oreent är;

11. Och at J mågen lära Jsraels barn alla rätter, som HERREN til eder genom Mose sagt hafwer.

12. Och Mose talade medh Aaron, och medh hans återlefda söner Eleazar och Jthamar: Tager thet öfwerblifwit är af spijsoffret af HERRANS offer, och äter thet osyrat widh altaret; ty thet är thet alrahelgasta.

13. Och J skolen ätat på ett heligt rum, ty thet är tin rätt, och tina söners rätt af HERRANS offer: ty så är migh budit.

14. Wefftebröstet och häfwebogen skalt tu och tine söner, och tina döttrar medh tigh äta på reent rum: ty thenne rätten är tigh och tina söner gifwen til Jsraels barnas tackoffer.

15. Ty häfwebogen och wefftebröstet medh thes fetas offer, skola inbäras, at the skola warda wefftat til wefftoffer för HERRANOM. Therföre är thet titt och tina barnas til en ewig rätt; såsom HERREN budit hafwer.

16. Och Mose sökte efter syndoffrens bock, och fan honom wara vpbrändan. Och han wardt wredh öfwer Eleazar och Jthamar Aarons söner, the ännu igenlefde woro: och sade;

17. Hwij hafwen J icke ätit syndoffret på heligt rum, efter thet är thet alrahelgasta, och han hafwer gifwit eder thet, på thet J skolen bära menighetenes mißgierningar, och försona them för HERRANOM?

18. Sij, hans blodh är icke kommen in vthi thet helga: J skullen hafwa ätit thet in i thet helga, såsom migh budit är.

19. Men Aaron sade til Mose: Sij, i dagh hafwa the offrat theras syndoffer, och theras bränneoffer för HERRANOM, och migh är så gångit som tu seer. Skulle jagh i dagh äta af syndoffer, och wara widh godt modh för HERRANOM?

20. Tå Mose thet hörde, war han til fridz.

11. Capitel.

Och HERREN talade än medh Mose och sade, hwilke diur skulle wara rene, at the måtte äta them, och hwilke orene, v. 1. Jbland fyrafota diur, v. 3. Fiskar, v. 9. Foglar, v. 13. Och kräkande diur, v. 29. och 41. Jtem hwad annor ting, som blefwe oreen af the orena diurs aas; och huru ther medh hållas skulle, v. 32. rc. Och förmante them at the icke skulle orena sigh på nägot, efter han theras Gudh helig war, v. 43.

Och HERREN talade medh Mose och Aaron, och sade til them:

2. Taler medh Jsraels barn och säger: Thesse äro the diur som J äta skolen ibland all diur på jordene.

3. Alt thet som ibland diuren twäklöfwat är, och idißlar, thet skolen Jäta.

4. Men thet som idißlar, och är klöfwat, doch icke twäklöfwat, såsom camelen, thet är eder oreent, och J skolen icke ätat.

5. Cuniler idißla wäl; men the äro icke twäklöfwade: therföre äro the orene.

6. Haren idißlar ock; men han är icke twäklöfwad: therföre är han eder oreen.

7. Och swinet är wäl twäklöfwat; men thet idißlar icke: therföre är thet eder oreent.

8. Af thesses kött skolen J icke äta, och icke komma widh theras aas: ty the äro eder oreen.

9. Thetta skolen J äta ibland thet som i watnena är: alt thet som spool och fiäll hafwer i floder, i hafwena, och i bäckiom; thet skolen J äta.

10. Men alt thet som icke hafwer spool och fiäll i hafwena, och i bäckiom, ibland alt thet som röres i watnen, och alt thet som lefwer i watne, thet skal wara eder een wederstyggelse;

11. At J icke äten af thes kött: och skyr widh theras aas:

12. Ty alt thet som icke hafwer spool och fiäll i watnena, ther skolen J sky weder.

13. Och thetta skolen J sky weder ibland foglarna, at J icke äten them: örnen, höken, falcken,

14. Gamen, gladona, och thet af theras art är:

15. Och alla korpar medh theras art:

16. Strußfoglen, vglona, göken, sparfhöken medh sine art:

17. Steenvglona, swanen, vfwen.

18. Flädermusena, rördrommen,

19. Storcken, hägren, strikona medh sine art: widhöfden och swalona.

20. Och alt thet sigh rörer ibland foglarna, och går på fyra fötter, thet skal wara eder een wederstyggelse.

21. Doch thetta skolen J äta af foglom, thet sigh rörer och går på fyra fötter, hwilkas knää stå tilbaka, ther thet medh hoppar på jordene:

22. Ther af må J äta, såsom är Arbe medh sin art, och Saleam medh sin art, och Hargol medh sin art, och Hagab medh sin art.

23. Alt thet eljes hafwer fyra fötter ibland foglarna, thet skal wara eder een wederstyggelse.

24. Och J skolen räkna them oreen. Then som kommer widh theras aas, han skal wara oreen alt in til aftonen.

25. Och then som någors theras aas bär, han skal twå sin kläder, och skal blifwa oreen alt in til aftonen.

26. Therföre alt thet diur som klöfwat är, och icke twäklöfwat, och idißlar icke, thet skal wara eder oreent: then som kommer ther widh han blifwer oreen.

27. Och alt thet som går på händer ibland diuren, som gå på fyra fötter, thet skal wara eder oreent: then som kommer widh theras aas, han skal wara oreen alt in til aftonen.

28. Och then som theras aas bär, han skal twå sin kläder, och wara oreen alt in til aftonen; ty alt sådant är eder oreent.

29. Thesse skola ock wara eder oreen ibland the diur som krypa på jordene: lekatten, musen, paddan, hwart efter sitt slagh:

30. Jgelkotten, molken, ödlan, stellion, mullwaden:

31. The äro eder oreen ibland alt thet som kryper; then som kommer widh theras aas, han skal wara oreen in til aftonen.

32. Och alt thet som ett sådant dödt aas påfaller, thet warder oreent; ware sigh allahanda träkäril, eller kläder, eller skin, eller säck, och all sådana redskap, ther man något medh giör, skal man låta i watn, och thet blifwer oreent in til aftonen; så warder thet reent.

33. Allahanda leerkäril, om ett sådant aas thervthi faller, warder alt oreent, som ther vthi är, och skal sönderslås.

34. All maat som man äter, om thet watnet kommer ther vthi, then är oreen: och all dryck som man dricker af allahanda sådana kärile, är oreen.

35. Och alt thet som ett sådant aas på faller, thet blifwer oreent, ware sigh vgn eller kietzlar, thet skal man slå sönder; ty thet är oreent, och skal wara eder oreent.

36. Doch brunnar, källor och dammar äro rene: then som kommer widh theras aas, han är oreen.

37. Och om ett sådant aas fölle på sädh, som man sådt hafwer, så är hon doch reen.

38. Men giuter man watn på sädena, och sedan fölle sådant aas ther vppå, så worde hon eder oreen.

39. Om ett diur döör, thet J äta mågen; then som kommer widh thet aset, then är oreen in til aftonen.

40. Then som äter af sådant aas, han skal twå sin kläder, och skal blifwa oreen in til aftonen: så ock then som bär ett sådant aas, han skal twå sin kläder, och blifwa oreen in til aftonen.

41. Thet som kräker på jordene, skal wara eder een wederstyggelse, och man skal icke ätat.

42. Och alt thet som går på bukenom, och alt thet som går på fyra eller flere fötter, af allo thy som kräker på jordene, thet skolen J icke äta, ty thet skal wara eder een wederstyggelse.

43. Gjörer edra siälar icke til styggelse, och besmitter eder icke ther vppå, så at J blifwen orene.

44. Ty jagh är HERREN edar Gudh: therföre skolen J helga eder, at J blifwen helige; ty jagh är helig: och J skolen icke orena edra siälar på något kräkande diur, som på jordene kräker.

45. Ty jagh är HERREN, som hafwer fördt eder vthur Egypti land, at jagh skal wara edar Gudh: therföre skolen J wara helige, ty jagh är helig.

46. Thetta är lagen öfwer diur och foglar, och allahanda kräkande diur i watnena, och allahanda diur som kräka på jordene:

47. At J skolen weta åthskilnad på hwad oreent och reent är, och hwad diur man äta, och hwad man icke äta skal.

12. Capitel.

Gudh befalte än Mose om barnaföderskor, huru länge the skulle wara orene efter födzlen: Först efter piltabarn, v. 1. Sedan efter pigobarn, v. 5. Såsom ock hwad the offra skulle för sin rening, v. 6.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Tala medh Jsraels barn, och såg: När een qwinna vndfår sädh, och föder piltabarn, tå skal hon wara oreen i siu dagar, så länge hon lider sina kranckhet.

3. Och på ottonde dagen skal man omskära hans förhudes kött.

4. Och hon skal hema blifwa tre och tretijo dagar vthi hennes renselseblod. Jntet heligt skal hon komma widh, och til helgedomen skal hon icke komma, til thes hennes renselsedagar äro vthe.

5. Föder hon pigobarn, så skal hon wara oreen i twå wekor, så länge hon lider sina kranckhet, och skal sex och sextijo dagar hema blifwa i hennes renselseblod.

6. Och när hennes renselsedagar äro vthe, efter son eller dotter, skal hon bära fram ett åhrs gammalt lamb til bränneoffer, och een vng dufwo, eller turturdufwo, til syndoffer Prestenom för dörena af witnesbyrdsens tabernakel.

7. Ther skal han offrat för HERRANOM, och försona henne, så warder hon reen af sinom blodgång. Thetta är lagen för then som föder piltabarn eller pigobarn.

8. Om hennes hand icke förmå ett får, så tage twå turturdufwor, eller twå vnga dufwor, then ena til bränneoffer, then andra til syndoffer: så skal Presten försona henne, at hon skal warda reen.

13. Capitel.

HERREN befalte ock Mose om spitelska, at ther något tekn syntes på någrom til spitelsko, skulle han låta see sigh Presterna: och så skulle the döma ther om, antingen han wore rätt spitelsk eller eij, v. 1. rc. Then som dömdes spitelsk, han skulle aldeles wara oreen, rc. och boo särskildt ifrån andra, v. 45. The skulle ock döma om något sådant wore kommit på någor kläder, v. 47.

Och HERREN talade medh Mose och Aaron, och sade:

2. Om ene menniskio något kommer på hennes kötz hudh, eller warder skabbot, eller etterhwijt, såsom ther wille spitelska komma på hans kötz hudh, skal man hafwa honom til Presten Aaron, eller til en af hans söner ibland Presterna.

3. Och när Presten seer sårnaden på kötsens hudh, at håren äro förwandlade til hwitnat, och rumet är så påseende, som thet diupare är än then andra huden af hans kött, så är thet förwisso spitelska: ty skal Presten besee honom, och döma honom oreen.

4. Om något etterhwitt är på hans kötz hudh, och är doch icke rumet så påseende, at thet diupare är än then andra huden på kötet, och håren äro icke förwandlade til hwitnat, så skal Presten lyckia honom inne i siu dagar:

5. Och på siunde dagen besee honom, om sårnaden synes för hans ögon såsom tilförene, och hafwer intet widare ätit sigh vth på hudene, så skal Presten åter sluta honom inne i siu dagar.

6. Och när han beseer honom annan gången på siunde dagen, och finner tå at sårnaden är förswunnen, och hafwer intet widare ätit sigh på hudene, så skal han döma honom renan; ty thet är en skabb: och han skal twå sin kläder, och så är han reen.

7. Om nu skabben widare äter sigh på hudene, sedan han af Prestenom besedd och reen sagd wardt; och warder nu annan tijd besedd af Prestenom:

8. Seer tå Presten at skabben hafwer widare ätit sigh i hudena, skal han döma honom oreen; ty thet är wisserliga spitelska.

9. Om någon spitelsko sårnat warder på ene menniskio, then skal man hafwa til Presten.

10. När han seer och finner, at en hwitnat är kommen på hudena, och håren äro hwijt worden, och rått kött är i sårena:

11. Så är thet wisserliga een gammal spitelska på hans kötz hudh; therföre skal Presten döma honom oreen, och icke sluta honom inne; ty han är allaredo oreen.

12. Om spitelskan förwidgas på hudene, och går vthöfwer hela hudena, ifrå hufwudet nedh til fötkerna, alt thet Prestenom för ögonen wara kan;

13. När nu Presten beseer thet, och finner at spitelskan är gången öfwer hela kötet, tå skal han döma honom reen, efter thet alt på honom förwandlat är til hwitnat; ty han är reen.

14. Men är ther rått kött then dagen tå han besedd warder, så är han oreen.

15. Och när Presten seer thet råå kötet, skal han döma honom oreen; ty han är oreen, och är wisserliga spitelsk.

16. Om thet råå kötet förwänder sigh igen, och förwandlas til hwitnat, så skal han komma til Presten.

17. Och när Presten seer och finner, at then sårnaden är förwandlat til hwitnat, skal han döma honom renan: ty han är reen.

18. Om någrom kommer på hans kötz hudh een böld, och läkies åter igen:

19. Och ther efter på samma rumet vpkommer något hwitt, eller rödligit etterhwitt warder, skal han warda besedd af Prestenom.

20. När Presten seer at thet rumet är lägre än then andra huden, och håret är förwandlat til hwitnat, så skal han döma honom oreen; ty thet är wisserliga wordet en spitelsko sårnat af then böldene.

21. Men seer Presten, och finner at håren icke äro hwijt, och är icke lägre än then andra huden, och är förswunnet, så skal han sluta honom inne i siu dagar.

22. Äter thet sigh widare i hudena; så skal han döma honom oreen; ty thet är wisserliga en spitelsko sårnat.

23. Men blifwer then etterhwitnaden så ståndandes, och äter sigh icke widare, så är thet ärret efter böldene; och Presten skal döma honom reen.

24. Om någors mans kött warder sårt på hudene af eldbränning, och brännesårnaden är rödlig eller hwijt:

25. Och Presten beseer honom, och finner håret förwandlat til hwitnat ther bränningen war, och är lägre til anseende än then andra huden; så är wisserliga spitelska worden af then bränningene: therföre skal Presten döma honom oreen; ty thet är en spitelsko sårnat.

26. Men seer Presten, och finner at håret på bränningene icke är förwandlat til hwitnat, och icke lägre än then andra huden, och är ther til förswunnet; skal han sluta honom inne i siu dagar:

27. Och på siunde dagen skal han besee honom: hafwer thet widare ätit sigh vth på hudene, så skal han döma honom oreen; ty thet är spitelska.

28. Men är thet blifwit ståndande på bränningene, och icke hafwer widare ätit sigh vth på hudene, och är ther til förswunnet, så är thet ett sår efter bränningene, och Presten skal döma honom reen; ty thet är ett ärr efter bränningen.

29. Om en man eller qwinna warder skabbot på hufwudet eller på skägget:

30. Och Presten beseer sårnaden, och finner at thet är lägre til anseende än then andra huden, och håret ther sammastädz warder golachtigt och tunt, så skal han döma honom oreen; ty thet är een spitelsko skabb på hofdena eller skäggena.

31. Men seer Presten at skabben icke är lägre til anseende än then andra huden, och håret icke är blackt; skal han sluta honom inne i siu dagar.

32. Och när han på siunde dagen seer och finner, at skabben icke hafwer ätit sigh widare, och intet golt hår på färde är, och skabben är icke lägre til anseende än then andra huden:

33. Skal han raka sigh, doch at han icke rakar skabben; och Presten skal åter sluta honom inne i siu dagar.

34. Och när han på siunde dagen beseer honom, och finner at skabben hafwer icke widare ätit sigh i hudene, och är icke lägre til anseende än then andra huden, så skal Presten säija honom reen, och han skal twå sin kläder; ty han är reen.

35. Om skabben äter sigh widare i hudena sedan han reen sagd war;

36. Och Presten seer och finner, at skabben hafwer ätit sigh widare på hudene, så skal han icke meer fråga efter om håren äro golachtig; ty han är oreen.

37. Är thet ock för ögonen, at skabben hafwer ståndit stilla, och ther äro black håår vpgångne, så är skabben läkt, och han är reen: ty skal Presten säija honom renan.

38. Om enom manne eller qwinno något etterhwitt kommer på hans kötz hudh;

39. Och Presten seer at thet etterhwita något förswinner, så är thet en hwijt skabb, vpkommen på hudena; och han är reen.

40. Om enom manne hufwudhåret affaller, så at han warder skallot, han är reen.

41. Faller thet honom framman af hufwudet, så är thet en framskallot; och han är reen.

42. Men warder ther någor hwijt eller rödlig sårnat vppå thet skallota eller framskallota, så är ther spitelska vpgången på samma skallotta eller framskallotta.

43. Therföre skal Presten besee honom, och när han finner then hwita eller rödliga sårnaden vplupen på hans skallotta eller framskallotta, at thet synes såsom eljes spitelska på hudene;

44. Så är han spitelsk och oreen: och Presten skal säija honom oreen för sådana sårnat skul på hans hufwud.

45. Then som spitelsk är, hans kläder skola wara rifwin, och hufwudet blott; munnen skyylter, och skal alstinges oreen kallas.

46. Och så länge then sårnaden på honom är, skal han wara oreen; boo allena, och hans boning skal wara vthan lägret.

47. Om på ett kläde kommer en spitelsko sårnat, ware sigh vllet eller linnet;

48. På warp eller wäft, ehwad thet är, linnet eller vllet, eller på ett skin, eller på alt thet af skin giordt är:

49. Och när then sårnaden warder bleek eller rödlig, på kläde eller på skinne, eller på warpe eller wäfte, eller på något ting, som af skin giordt är, thet är wist en spitelsko sårnat.

50. Therföre skal Presten besee thet, och när han seer sårnaden, skal han sluta thet inne i siu dagar.

51. Och om han på siunde dagen seer, at sårnaden hafwer widare ätit sigh, på klädet, på warpenom eller weftena, på skinne, eller hwad af skinne giordt är; så är thet en inbiten spitelsko sårnat, och thet är oreent.

52. Och klädet skal brännas vp, eller warpen, eller wäftet, ehwad thet är vllet eller linnet, eller allahanda skinwerck, ther sådana sårnat vppå är: ty thet är en spitelsko sårnat; och skal brännas vp på elde.

53. Om Presten seer, at sårnaden icke hafwer widare ätit sigh på klädet eller på warpenom, eller wäftena, eller allahanda skinwerck;

54. Så skal han biuda at man twår ther sårnaden är, och skal sluta thet inne i andra siu dagar.

55. Och när Presten seer sedan sårnaden twagen är, at sårnaden intet förwandlad är för hans ögon, och eij heller hafwer widare ätit sigh, så är thet oreent, och skal vpbrännas på elde; ty thet är diupt inätit, och hafwer befrätit thet.

56. Om Presten seer at sårnaden något förswunnen är, sedan han wardt twagen; så skal han rifwa thet af klädena, af skinnena, af warpenom eller wäftena.

57. Synes thet än tå sedan på klädena, på warpenom, på wäftena, eller allahanda skinwerck; så är thet en fläck, och skal thet vpbrännas medh elde ther then sårnaden vthi är.

58. Men klädet, eller warpen, eller wäftet, eller allahanda skinwerck, som twagit är, och sårnaden afgången är, skal man på nytt twå, och så är thet reent.

59. Thetta är lagen om spitelsko sårnat på kläder, ehwad the äro vllen eller linnen; på warp eller wäft, och allahanda skinwerck, til at säija them reen eller oreen.

14. Capitel.

HERREN befalte ock huru the, som af spitelsko blefwe hälbregda, skulle rensade warda, v. 1. Hwad ceremonier the bruka, v. 4. Och hwad offer the giöra skulle, v. 10. Särdeles the fattiga, v. 21. Sammaledes huru man medh the huus handla skulle, som något sådant vppå syntes, v. 33.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Thetta är lagen om then spitelska, när han skal rensad warda. Han skal komma til Presten:

3. Och Presten skal gå vthu lägret, och besee huru spitelsko sårnaden är på them spitelska heel worden;

4. Och skal biuda honom, som rensas skal, at han tager twå lefwande foglar, the som reene äro, och cedreträ, och rosenfärgo vll, och Jsop.

5. Och skal biuda at slachta then ena foglen vthi ett leerkärile widh rinnande watn.

6. Och skal taga then lefwande foglen medh cedreträd, rosenfärgo vllen, och Jsop, och doppa vthi then slachtada foglens blodh widh rinnande watn.

7. Och stänckia på honom, som af spitelskone rensas skal, siu resor; och rensa honom altså, och låta then lefwande foglen flyga i frija markena.

8. Men then rensade skal twå sin kläder, och raka alt sitt håår af, och bada sigh i watne, och så är han reen. Sedan gånge han in i lägret, doch skal han blifwa vthan sitt tiäll i siu dagar.

9. Och på siunde dagen skal han raka alt sitt håår af hufwudet, skägget och ögnabrynen, så at alt håår blifwer afrakat: och skal twå sin kläder, och bada sitt kött i watne, och så är han reen.

10. Och på ottonde dagen skal han taga tw lamb, the vthan wanck äro, och ett åhrsgammalt får vthan wanck, och tree tijungar semlomiöl til spijsoffer, blandat medh oljo, och en Log oljo.

11. Tå skal Presten ställa then rensada, och thessa ting fram för HERRAN, för dörena af witnesbyrdsens tabernakel:

12. Och skal taga thet ena lambet, och offra thet til ett skuldoffer medh then Log oljo, och skal sådant wefftoffra för HERRANOM.

13. Och sedan slachta lambet ther man slachtar syndoffret och bränneoffret, som är på heligt rum; ty såsom syndoffret, så hörer ock skuldoffret Prestenom til; ty thet är thet alrahelgasta.

14. Och Presten skal taga af skuldoffrens blodh, och stryka på högra örnatimpen af then rensada, och på tuman af hans högra hand, och på största tåna af hans högra foot.

15. Sedan skal han taga af oljone vthu Logen, och giuta then i sina wenstra hand:

16. Och doppa medh sitt högra finger i oljona, then i hans wenstra hand är, och stänckia oljona medh sitt finger siu resor för HERRANOM.

17. Men thet öfwer blifwer af oljone i hans hand, skal han giuta på then högra örnatimpen af honom som rensat är, och på then högra tuman, och på then stora tåna af hans högra foot, ofwan vppå skuldoffrens blodh.

18. Thet qwart är af oljone i hans hand, skal han slå på hans hufwud som rensader är, och försona honom för HERRANOM.

19. Och skal giöra syndoffer, och försona then rensada för hans orenlighet skul. Och skal sedan slachta bränneoffret.

20. Och skal offra thet på altaret samt medh spijsoffret, och försona honom, så är han reen.

21. Ar han fattig, och icke så mycket förwärfwar medh sine hand, så tage ett lamb för sitt skuldoffer, til at wefftoffra, til at försona honom, och en tijung af semlomiöl, blandat medh oljo til spijsoffer, och en Log oljo:

22. Och twå turturdufwor, eller twå vnga dufwor, the han medh sine hand förwärfwa kan; then ena ware til ett syndoffer, then andra til ett bränneoffer:

23. Och bäre them til Presten, på ottonde dagen efter hans renselse, in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel för HERRANOM.

24. Tå skal Presten taga skuldoffrens lamb, och then Log oljo, och skal thet alt wefftoffra för HERRANOM.

25. Och slachta skuldoffrens lamb, och taga af samma skuldoffers blodh, och stryka then rensada på hans högra örnatimp, och på tuman af hans högra hand, och på then stora tåna af hans högra foot.

26. Och giuta oljona i sina wenstra hand:

27. Och stänckia medh sitt högra finger oljona, som i hans wenstra hand är, siu resor för HERRANOM.

28. Thet qwart blifwer i hans hand, skal han låta på högra örnatimpen af then rensada, och på tuman af hans högra hand, och på stora tåna af hans högra foot, ofwan vppå skuldoffrens blodh.

29. Thet qwart är i hans hand af oljone, skal han låta på hufwudet af then rensada, til at försona honom för HERRANOM.

30. Och sedan giöra ett syndoffer vthaf then ena turturdufwone, eller vnga dufwone, såsom hans hand hafwer kunnat förwärfwa:

31. Vthaf then andra ett bränneoffer, samt medh spijsoffret. Och altså skal Presten försona then rensada för HERRANOM.

32. Thetta ware lagen för then spitelska, som icke kan medh sine hand förwärfwa thet til hans renselse hörer.

33. Occh HERREN talade medh Mose, och Aaron, och sade:

34. När J kommen in vthi Canaans land, thet jagh eder til besittning gifwa skal, och jagh ther i någro edor besittninges huse en spitelsko sårnat gifwer;

35. Så skal han, som huset tilhörer komma, vnderwisa thet Prestenom, och säija: Thet synes såsom en spitelsko sårnat är i mino huse.

36. Tå skal Presten säija them, at the skola ryma vthu huset förra än Presten går ther in, til at besee sårnaden: på thet at alt thet i huset är, icke skal warda oreent. Sedan skal Presten gå in til at besee huset.

37. När han nu seer sårnaden, och finner at på husens wäggiar gola eller rödletta gropar äro, och theras anseende diupare in är, än wäggen eljes är:

38. Så skal han gå vthu huset genom dörena, och igenlyckia huset i siu dagar.

39. Och när han på siunde dagen igenkommer, och seer at sårnaden hafwer ätit sigh widare på wäggene af huset:

40. Så skal han binda them vthbryta stenarna ther then sårnaden vthi är, och kasta thet vth för staden på ett oreent rum.

41. Och huset skal man skrapa innan til alt omkring, och kasta thet afskrapade stofftet vth för staden på ett oreent rum:

42. Och taga andra stenar, och sättia them i samma staden; och taga annan kalck, och bestryka huset medh.

43. Om tå sårnaden igenkommer, och brister vth på huset, sedan man hafwer vthtagit stenarna, skrapat huset, och bestrukit thet på nytt:

44. Så skal Presten gå ther in; och när han seer at sårnaden hafwer widare ätit sigh på husena, så är thet wisserliga een frätande spitelska på huset; och är oreent.

45. Therföre skal man bryta huset nedh, både steen och trää, och alt stofftet af husena föra vth för staden på ett oreent rum.

46. Och then som går in i huset, så länge thet tilslutit är, han är oreen in til aftonen.

47. Och then ther inne ligger, eller äter ther inne, han skal twå sin kläder.

48. Hwar nu Presten seer, tå han går ther in, at sårnaden icke widare hafwer ätit sigh på huset, sedan huset bestrukit är: så skal han säija thet reent; ty sårnaden är heel worden.

49. Och skal taga til syndoffer för huset twå foglar, cedreträ, och rosenfärgad vll, och isop:

50. Och slachta then ena foglen vthi ett leerkäril widh rinnande watn.

51. Och skal taga thet cedreträd, rosenfärgada vllen, isopen och then lefwande foglen, och doppa honom vthi then slachtada foglens blodh widh rinnande watn, och stänckia huset siu resor.

52. Och skal altså skiära huset medh foglens blodh, och medh thet rinnande watnet, medh then lefwande foglen, medh cedreträd, medh isopen, och medh rosenfärgada vllen.

53. Och skal låta then lefwande foglen flyga vth för staden i frija markena, och försona huset; så är thet reent.

54. Thetta är lagen om all spitelskos och skabbs sårnat;

55. Om kläders spitelsko, och huses;

56. Om blemor, skabb och etterhwitt:

57. På thet man skal weta när något oreent eller reent är. Thetta är lagen om spitelsko.

15. Capitel.

Yttermera befalte HERREN, at then man, hwilkom flyter hans kötz flödh, han skulle wara oreen, och hwad han widh komme, v. 1. Såsom ock huru han skulle renad warda, v. 13. Sammaledes om then som säden afginge i sömnen, v. 16. J lika måtto, at een qwinna när hon hade sins kötz blodflöd wanliga, v. 19. Eller längre än waant är, skulle hon ock wara oreen, och hwad hon komme widh, v. 24. Samt huru hon skulle rensad warda, v. 28. På thet the icke skulle orena HERRANS tabernakel, v. 31.

Och HERREN talade medh Mose och Aaron, och sade:

2. Taler medh Jsraels barn, och säger til them:

3. Om enom manne flyter hans kötz flödh, han är oreen. Och tå är han oreen af thenna flödene, när hans kött förrötes, eller bortfrätes af thet flytandet.

4. All säng ther han på ligger, och alt thet han sitter vppå, skal wara oreent.

5. Och then som kommer widh hans säng, han skal twå sin kläder, och bada sigh medh watn, och wara oreen in til aftonen.

6. Och then som sätter sigh ther han suttit hafwer, han skal twå sin kläder, och bada sigh medh watn, och wara oreen in til aftonen.

7. Then som kommer widh hans kött, han skal twå sin kläder, och bada sigh medh watn, och wara oreen in til aftonen.

8. Om han spottar på then som reen är, skal han twå sin kläder, och bada sigh medh watn, och wara oreen in til aftonen.

9. Och sadelen ther han rider vppå, skal wara oreen.

10. Och then som kommer widh något, som vnder honom warit hafwer, han skal wara oreen in til aftonen. Och then sådant bär, han skal twå sin kläder, och bada sigh medh watn, och wara oreen in til aftonen.

11. Och then som han wederkommer, och hafwer tilförene icke twaget sina händer, han skal twå sin kläder, och bada sigh medh watn, och wara oreen in til aftonen.

12. Kommer han widh ett leerkäril, skal man thet sönderslå: men träkäril skal man skölja medh watn.

13. Och när han warder reen af hans flytande, skal han räkna siu dagar sedan han wardt reen, och twå sin kläder, och bada sitt kött medh rinnande watn, så är han reen.

14. Och på ottonde dagen skal han taga twå turturdufwor, eller twå vnga dufwor, och bära fram för HERRAN in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel, och få Prestenom.

15. Och Presten skal giöra af then ena ett syndoffer, och af then andra ett bränneoffer; och försona honom för HERRANOM, för hans flytande skul.

16. När enom manne hans sädh vthgår i sömnen, han skal bada sitt hela kött medh watn, och wara oreen in til aftonen.

17. Och alt kläde, och alt skin, som medh sådana sädh befläckiat är, skal twås medh watn, och wara oreent in til aftonen.

18. Een qwinna, när hwilko en sådana ligger, hon skal bada sigh i watne, och wara oreen in til aftonen.

19. När een qwinna hafwer sins kötz blodflöd, hon skal wara afsides i siu dagar. Och then som kommer widh henne, han skal wara oreen in til aftonen.

20. Och alt thet hon ligger vppå, så länge hon afsides är, skal wara oreent. Och thet hon sitter vppå, skal wara oreent.

21. Och then som kommer widh hennes säng, han skal twå sin kläder, och bada sigh medh watn, och wara oreen in til aftonen.

22. Och then som kommer widh något ther hon hafwer suttit vppå, then skal twå sin kläder, och bada sigh medh watn, och wara oreen in til aftonen.

23. Hwad som kommer widh hennes säng, eller thet hon sitter på, then thet rörer han skal wara oreen in til aftonen.

24. Och om en man ligger när henne, then stund hon afsides satt är, han skal wara oreen i siu dagar; och sängen ther han vppå legat hafwer, skal wara oreen.

25. Om een qwinna hafwer sin blodflöd i långan tijd, icke allenast i så lång tijd som waant är, vtan ock vthöfwer then tiden som waant är, skal hon wara oreen så länge hon flyter: såsom hon är i hennes rätta flödz tijd, så skal hon ock wara oreen i thenna tiden.

26. All then säng ther hon vppå ligger, så länge hon tå flyter, skal wara såsom then säng i hennes rätta flödz tijd. Och alt thet hon sitter vppå, skal wara oreent, såsom i then oreenheten i hennes rätta flödz tijd.

27. Then som kommer widh något ther af, han skal wara oreen, och skal twå sin kläder, och bada sigh medh watn, och wara oreen in til aftonen.

28. Warder hon reen af hennes flödh, så skal hon räkna siu dagar, sedan skal hon wara reen.

29. Och på ottonde dagen skal hon taga twå turturdufwor, eller twå vnga dufwor, och bära them til Presten in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel.

30. Och Presten skal giöra ett syndoffer af then ena; af then andra ett bränneoffer, och försona henne för HERRANOM, öfwer hennes oreenlighetz flödh.

31. Så skolen J förwara Jsraels barn för theras oreenlighet, at the icke döö vthi theras oreenlighet, om the giöra mitt tabernakel oreent, thet ibland eder är.

32. Thetta är lagen om then som hafwer een flödh, och then som i sömnen hans sädh flyter, så at han warder ther af oreen.

33. Och öfwer henne som hafwer sina blodzflöd, och then som een flödh hafwer, ehwad thet är man eller qwinna, och när en man ligger när ena oreno.

16. Capitel.

Wjdare befalte HERREN, at öfwerste Presten ena reso om åhret skulle gå in i thet alrahelgasta, v. 1. Och medh helig skrudh och synnerlig offer, v. 3. Försona sigh och sitt huus, v. 6. Helgedomen och tabernaklet, v. 15. Och tå han vthginge, altaret, v. 18. Och sedan hela folcket, v. 20. Och thet skulle skee then 10 dagen i sinnde månaden, hwilket skulle wara them een försonings högtid, v. 29.

Och HERREN talade medh Mose, sedan the twå Aarons söner döde woro, tå the offrade för HERRANOM;

2. Och HERREN sade: säg tinom broder Aaron, at han icke i alla tider ingår vthi then innersta helgedomen, in om förlotten, in för nådastolen, som på arkenom är; at han icke döör: ty jagh wil låta see migh vthi ett moln på nådastolenom:

3. Vtan här medh skal han gå in: medh en vng stuut til syndoffer, och medh en wädur til bränneoffer.

4. Och skal kläda then helga linna kiortelen vppå, och hafwa thet linna nederklädet vppå sitt kött, och giorda sigh medh ett linnet bälte, och hafwa then linna hatten vppå: förty, thet äro the helga kläden; och skal bada sitt kött medh watn, och läggia them vppå.

5. Och skal taga vthaf menighetene af Jsraels barnom, twå getabockar til syndoffer, och en wädur til bränneoffer.

6. Och Aaron skal hafwa fram stuten sitt syndoffer, och försona sigh och sitt huus.

7. Och sedan taga the twå bockarna, och ställa them fram för HERRAN, in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel.

8. Och skal kasta lott öfwer the twå bockarna; then ena lotten HERRANOM, then andra fribockenom.

9. Och skal offra then bocken til ett syndoffer, på hwilken HERRANS lott föll.

10. Men then bocken, öfwer hwilken thes frijas lott föll, skal han ställa lefwande fram för HERRAN, at han skal försona honom, och släppa then fribocken i öknena.

11. Och så skal han tå hafwa fram sins syndoffers stuut, och försona sigh och sitt huus, och skal slachta honom.

12. Och skal taga ena panno, full medh glödh af altaret, som står för HERRANOM, och handena fulla medh stött rökwerck, och bära thet in om förlotten:

13. Och läggia rökwercket på elden in för HERRANOM, så at dambet af rökwercket skyler nådastolen, som är på witnesbyrdet, at han icke döör.

14. Och skal taga blodet af stutenom, och stänckia medh sitt finger vp åth nådastolen, framman til. Siu resor skal han så stänckia af blodet för nådastolenom medh hans finger.

15. Sedan skal han slachta bocken, folckens syndoffer, och bära af hans blodh ther in om förlotten, och skal giöra medh hans blodh såsom han giorde medh stutens blodh, och stänckia theslikes ther medh framman til, vp åth nådastolen.

16. Och skal altså försona helgedomen af Jsraels barnas oreenhet, och ifrå theras öfwerträdelse i alla theras synder. Sammalunda skal han giöra witnesbyrdsens tabernakle; ty the äro oreene som omkring liggia.

17. Jngen menniskia skal wara in vthi witnesbyrdsens tabernakle, när han går ther in til at försona i helgedomenom, til thes han går vth igen; och skal altså försona sigh och sitt huus, och hela Jsraels menighet.

18. Och när han vthgår til altaret, som står för HERRANOM, skal han försona thet; och skal taga af stutens blodh, och af bockens blodh, och stryka på altarens horn alt omkring.

19. Och skal stänckia af blodet medh sitt finger siu resor ther vppå, och rensa, och helga thet af Jsraels barnas oreenhet.

20. Och när han fulkomnat hafwer helgedomens och witnesbyrdsens tabernakels och altarens försoning, skal han hafwa fram then lefwande bocken:

21. Och skal tå Aaron läggia båda sina händer på hans hufwud, och bekänna öfwer honom alla Jsraels barnas mißgierningar, och all theras öfwerträdelse i alla theras synder, och skal läggia them på bockens hufwud, och låta honom löpa genom någon mans hielp, som för handen är, i öknena:

22. At bocken skal bortbära alla theras mißgierningar på sigh vthi wilmarkena; och låta honom i öknene.

23. Och Aaron skal gå in vthi witnesbyrdsens tabernakel, och afkläda sigh the linna kläden, som han på sigh klädt hade, tå han gick in vthi helgedomen, och skal ther låta blifwa them:

24. Och skal bada sitt kött medh watn på heligt rum, och kläda sin egen kläder vppå, och gå ther vth, och giöra sitt bränneoffer, och folckens bränneoffer, och försona både sigh och folcket:

25. Och bränna vp thet feta af syndoffret på altarena.

26. Men then som förde fribocken vth, skal twå sin kläder, och bada sitt kött medh watn, och sedan komma igen i lägret.

27. Syndoffrens stuut, och syndoffrens bock, hwilkas blodh til försoning burit wardt in i helgedomen, skal man föra vthom lägret, och vpbränna i elde, både theras hudh, kött och träck.

28. Och then som bränner thet vp, han skal twå sin kläder, och bada sitt kött medh watn, och sedan komma i lägret.

29. Och skal thetta wara eder en ewig rätt: på tijonde dagenom i siunde månadenom skolen J späkia edra kroppar, och ingen gierning giöra, ware sigh inländsk eller vthländsk ibland eder:

30. Förty, på then dagen skeer eder försoning, så at J warden reen giorde; ifrån alla edra synder warden J reen giorde för HERRANOM.

31. Therföre skal thet wara eder then störste Sabbath, och J skolen späkia edra kroppar: en ewig rätt ware thet.

32. Men then försoningen skal en Prester giöra, then man wigdt hafwer, och hwilkes hand man fylt hafwer til en Prest i hans faders stadh: och skal kläda på sigh the linna kläder, som äro the helga kläden:

33. Och skal altså försona then helga helgedomen, och witnesbyrdsens tabernakel, och altaret, och Presterna, och alt folcket af menighetene.

34. Thet skal wara eder en ewig rätt, at J försonen Jsraels barn af alla theras synder, ena reso om åhret. Och Mose giorde såsom HERREN honom budit hade.

17. Capitel.

Ther hoos befalte HERREN, at Jsraels barn intet offer skulle giöra annorstädes: vtan the skulle bära thet fram för dörena af witnesdyrdsens tabernakel til Presten, och han skulle ther offra thet, v. 1. The skulle icke offra dieflomen, v. 7. The skulle icke äta blodh, v. 10. The skulle icke äta något aas, eller thet af wildiur rifwit woro: then thet giorde, han skulle wara oreen in til aftonen, v. 15.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Tala medh Aaron och hans söner, och all Jsraels barn, och säg til them: Thetta är thet HERREN budit hafwer:

3. Hwilken af Jsraels huus som i lägret eller vthan för lägret slachtar en oxa, eller lamb, eller geet:

4. Och intet bär fram för dörena af witnesbyrdsens tabernakel, thet som HERRANOM för ett offer burit warder in för HERRANS boning, han skal för blodh brotzlig wara, såsom then som blodh vthgutit hafwer; och sådana menniskia skal vthrotad warda vthu sitt folck.

5. Therföre skola Jsraels barn theras offer, som the på frija markené offra wilja, bära fram för HERRAN, in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel til Presten, och ther offra theras tackoffer HERRANOM.

6. Och Presten skal stänckia blodet på HERRANS altare in för dörene af witnesbyrdsens tabernakel, och bränna vp thet feta HERRANOM til een söt lucht.

7. Och ingalunda meer offra dieflomen theras offer, medh hwilkom the hoor bedrifwa. Thet skal them wara en ewig rätt i theras efterkommandom.

8. Therföre skalt tu säija them: Hwilken menniskia af Jsraels huse, eller ock en främling, then ibland eder är, som giör ett offer eller bränneoffer:

9. Och bär thet icke in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel, at han giör thet HERRANOM, then skal vthrotad warda vthu hans folck.

10. Och hwilken menniskia, ware sigh af Jsraels huse eller en främling ibland eder, äter något blodh: Emot honom skal jagh sättia mitt anlete, och skal vthrota honom mitt vthu hans folck:

11. Ty kropsens lijf är vthi blodet, och iagh hafwer gifwit eder thet til altaret, at edra siälar skola ther medh försonade warda; förty, blodet är försoning för lifwet.

12. Therföre hafwer iagh sagt Jsraels barnom: Jngen siäl ibland eder skal äta blodh, och ingen främling som ibland eder boor.

13. Och hwilken menniskia, ware sigh af Jsraels huse, eller en främling ibland eder, som tager ett diur eller fogel i jagt, thet man äter, han skal vthgiuta thes blodh, och öfwertäckia honom medh jord:

14. Ty kropsens lijf är i sinom blodh. Och jagh hafwer sagt Jsraels barnom: J skolen ingen krops blodh äta; ty kropsens lijf är i sinom blodh. Then thet äter, han skal vthrotad warda.

15. Och hwilken siäl som äter ett aas, eller thet af wildiur rifwit är, ware sigh en inländsk eller vthländsk, han skal twå sin kläder, och bada sigh medh watn, och wara oreen in til aftonen, så warder han reen.

16. Om han icke twår sin kläder, eller sigh icke badar, skal han bära sina mißgierning.

18. Capitel.

HERREN befalte än Jsraels barn, at the icke skulle giöra efter andra landz seder, vtan efter som han them befalt hade, v. 1. J synnerhet, at the icke skulle befrija sigh medh the personer som them medh skyldskap, v. 6; eller frändskap förbundne woro, v. 14. Jcke belägra theras nästas huftru, v. 20. Jcke offra theras barn Molech, v. 21. Jcke liggia när en dräng eller oskälig creatur, såsom när ena qwinno, v. 22. Ty för sådana synder skul hafwer landet vthspydt Hedningarna, som ther för them bodt hade, v. 24.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Tala medh Jsraels barn, och säg til them: Jagh är HERREN edar Gudh.

3. J skolen icke giöra efter som giörs i Egypti land, ther J bodt hafwen; och icke efter som giörs i Canaans land, ther jagh tigh införa skal; J skolen icke heller hålla eder widh theras sätt:

4. Vtan efter mina rätter skolen J giöra, och mina stadgar skolen J hålla, at J wandren ther vthinnan: ty jagh är HERREN edar Gudh.

5. Therföre skolen J hålla mina stadgar, och mina rätter; ty hwilken menniskia them giör, han skal ther igenom lefwa: ty jagh är HERREN.

6. Jngen skal gå in til sina nästa blodzfränko til at blotta hennes blygd: ty jagh är HERREN.

7. Tu skalt tins faders och tine moders blygd icke blotta: hon är tin moder, therföre skalt tu icke blotta hennes blygd.

8. Tu skalt icke blotta tins faders hustrus blygd: ty thet är tins faders blygd.

9. Tu skalt icke blotta tine systers blygd, then tins faders, eller tine moders dotter är, hema eller vthe född.

10. Tu skalt icke blotta tins sonadotters, eller tine dotterdotters blygd: ty thet är tin blygd.

11. Tu skalt icke blotta tins faders hustrus dotters blygd, then tinom fader född är, och tin syster är.

12. Tu skalt icke blotta tins fadersysters blygd; ty thet är tins faders nästa blodzfränka.

13. Tu skalt icke blotta tine modersysters blygd; ty hon är tine moders nästa blodzfränka.

14. Tu skalt icke blotta tins faderbroders blygd, så at tu tager hans hustru; ty hon är tin swågerska.

15. Tu skalt icke blotta tine sonahustrus blygd; ty hon är tins sons hustru, therföre skalt tu icke blotta hennes blygd.

16. Tu skalt icke blotta tins broders hustrus blygd; ty hon är tins broders blygd.

17. Tu skalt icke blotta tine hustrus, samt medh hennes dotters blygd; eij heller taga hennes sons dotter, eller dotter dotter, til at blotta hennes blygd; ty hon är hennes nästa blodzfränka: och thet är en last.

18. Tu skalt ock icke taga tins hustrus syster, til at blotta hennes blygd, henne emot, medan hon ännu lefwer.

19. Tu skalt icke gå in til qwinnona, så länge hon hafwer sina siuko i sine oreenhet, til at blotta hennes blygd.

20. Tu skalt ock icke liggia när tins nästas hustru, til at beblanda tigh medh henne, ther medh tu orenar tigh på henne.

21. Tu skalt ock icke gifwa af tine sädh, at thet skal vpbrännas för Molech, at tu icke ohelgar tins Gudz namn; ty jagh är HERREN.

22. Tu skalt icke liggia när dränger, såsom när ena qwinno; ty thet är een styggelse.

23. Tu skalt ock icke liggia när något diur, at tu ther medh orenar tigh: och ingen qwinna skal skaffa hafwa medh något diur: ty thet är een styggelse.

24. Jskolen vthi intet af thetta orena eder: förty, vthi alt thetta hafwa Hedningarna orenat sigh, hwilka jagh skal här vth drifwa för eder.

25. Och landet är ther igenom orenat: och jagh skal sökia theras mißgierningar på them, så at landet skal vthspy sina inbyggiare.

26. Therföre håller mina stadgar och rätter, och giörer intet af thenna styggelsen, antingen inländske eller vthländske ibland eder:

27. Ty all sådana styggelse hafwa landsens folck giordt, som för eder woro, och hafwa orenat landet:

28. På thet at landet ock icke vthspyr eder, tå J thet orenen, lika som thet hafwer vthspydt Hedningarna, som för eder woro.

29. Förty, the som giöra thenna styggelsen, theras siälar skola vthrotade warda vthu theras folck.

30. Therföre håller mina stadgar, at J icke giören efter the styggeliga seder som för eder woro, at J icke ther medh orenade warden: ty jagh är HERREN edar Gudh.

19. Capitel.

Än mera: at the skulle wara helige, v. 1. Fruchta sina föräldrar; hålla helgedagarna, v. 3. Jcke dyrka afgudar, v. 4. Jcke förnär inberga för the fattiga, v. 9. Jcke stiäla, liuga, handla, eller swärja falskt, v. 11. Jcke giöra orätt, röfwa eller förhålla arbetaren sin löön, v. 13. Jcke banna then döfwa, eller fälla then blinda, v. 14. Jcke döma orätt, v. 15. Förtala, v. 16. Hata, v. 17. Eller hämnas på sin nästa: vtan älskan som sigh sielf, v. 18. Jcke belägra någon trälinna, v. 20. äta blodh; achta foglarop, eller dagawäljare, v. 26. Jcke raka sigh, v. 27. Märckia sin kropp, v. 28. Hålla sin barn til bolerij, v. 29. Eller achta spåmän, v. 31. Vtan ähra the gamla, v. 32. Älska the främmande, v. 33. Hafwa rätt mått, och handla rätt i alla saker, v. 35.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Tala medh hela menighetene af Jsraels barn, och säg til them: J skolen wara helige; ty jagh är helig HERREN edar Gudh.

3. Hwar och en fruchte sina moder, och sin fader: håller mina helgedagar; ty jagh är HERREN edar Gudh.

4. J skolen icke wända eder til afgudar, och skolen icke giöra eder gutna gudar; ty jagh är HERREN edar Gudh.

5. Och när J wiljen giöra HERRANOM tackoffer, så skolen J offra thet, at thet må wara honom täckt:

6. Och skolen thet äta på samma dagen tå J offren thet, och på then andra dagen. Hwad qwart blifwer til tredie dagen, thet skal man bränna vp i eld.

7. Äter ther någor af på tredie dagen, så är han een styggelse, och warder icke tacknemlig:

8. Och then samme ätaren skal bära sin mißgierning, at han HERRANS helgedom hafwer ohelgat; och then siälen skal vthrotad warda vthu sitt folck.

9. När tu vpskär af titt land, skalt tu icke skära in til ändan alt omkring, och icke noga alt afhämta.

10. Sammalunda skalt tu eij heller noga berga tin wijngård, eller vphämta the affalna bären: vtan skalt thet blifwa låta för the fattiga och främlingar; ty jagh är HERREN edar Gudh.

11. Jskolen icke stiäla eller liuga, eller handla falskeliga then ene medh then andra.

12. J skolen icke swärja falskt widh mitt namn, och ohelga tins Gudz namn; ty jagh är HERREN.

13. Tu skalt icke giöra tinom nästa orätt, eller röfwa honom. Tin dagakarls löön skal icke blifwa när tigh in til morgonen.

14. Tu skalt icke banna them döfwa. Tu skalt icke sättia för then blinda något ther han kan stöta sigh vppå; vtan tu skalt fruchta tin Gudh: ty jagh är HERREN.

15. J skolen icke handla orätt i dome, och skalt icke skona them ringa, och icke ähra then mächtiga; vtan skalt döma tinom nästa rätt.

16. Tu skalt icke wara en baakdantare ibland titt folck. Tu skalt ock icke stå emot tins nästas blodh: ty jagh är HERREN.

17. Tu skalt icke hata tin broder i tino hierta; vtan tu skalt straffa tin nästa, på thet tu icke skalt lida skuld för hans skul.

18. Tu skalt icke hämnas, och icke behålla någon owilja emot tins folcks barn. Tu skalt älska tin nästa såsom tigh sielfwan: ty jagh är HERREN.

19. Mina stadgar skolen J hålla, at tu icke låter tin boskap hafwa beblandning medh annor diur; och icke sår tin åker medh blandad sädh: och at ingen klädnad kommer på tigh, som af vll och lijn tilhopa kommen är:

20. Om en man ligger när ena qwinno, och beblandar sigh medh henne, och hon är een trälinna, och är af enom androm kränckt, doch är icke löst, eller frihet fått hafwer, thet skal straffat warda; men icke skola the döö: ty hon hafwer icke warit frij.

21. Men han skal frambära HERRANOM för sina skuld en wädur til skuldoffer, in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel.

22. Och Presten skal försona honom medh skuldoffret för HERRANOM, för then synd som han giordt hafwer: så warder honom Gudh nådelig öfwer hans synd, som han giordt hafwer.

23. När J kommen i landet, och planteren allahanda trää ther man af äter, skolen J afskära theras förhud medh theras frucht; i try åhr skolen J hålla them för oomskorna, så at J icke äten them.

24. Men i fierde åhrena skal all theras frucht wara helgad och prisad HERRANOM:

25. J femte åhrena skolen J äta fruchtena, och samla henne in: ty jagh är HERREN edar Gudh.

26. J Skolen intet äta medh blodh: J skolen icke achta på foglarop; eller wälja några dagar.

27. J skolen icke skära någon plätt på edart hufwud, och icke alstinges raka edart skägg af.

28. J skolen icke skära något märcke på edar kropp öfwer en dödan; eller skrifwa bokstäfwer på eder: ty jagh är HERREN.

29. Tu skalt icke hålla tina dotter til bolerij; på thet at landet icke skal bedrifwa bolerij, och warda fult medh laster.

30. Håller mina helgedagar, och fruchter för min helgedom: ty jagh är HERREN.

31. J skolen icke wända eder til spåmän, och fråger intet af the teknatydare, at J icke warden orenade på them: ty jagh är HERREN edar Gudh.

32. För ett grått hufwud skalt tu vpstå, och ähra the gamla; ty tu skalt fruchta tin Gudh: ty jagh är HERREN.

33. Om en främling warder boendes när eder i edro lande, then skolen J icke öfwerfalla.

34. Han skal boo när eder såsom en inländsk ibland eder; och tu skalt älskan såsom tigh sielfwan: förty, J woren ock främlingar i Egypti lande. Jagh är HERREN edar Gudh.

35. J skolen intet olika handla, i doom, medh aln, medh wigt, medh mått.

36. Rätt wågh, rätt pund, rätt skeppa, rätt kanna skal wara när eder: ty jagh är HERREN edar Gudh, som hafwer fördt eder vthur Egypti land:

37. At J skolen hålla och giöra alla mina stadgar, och alla mina rätter: ty jagh är HERREN.

20. Capitel.

Än widare, at then som offrade sin barn Molech, han skulle döden döö, v. 1. Sammaledes then som frågade spåmän, v. 6, och 27. Then som bannade fader eller moder, v. 9. Then som bedrefwe hoor, v. 10. Then som belägrade någon i the förbudna leder, v. 11. rc. Then som bedrefwe otucht medh någon mans person, v. 13. Then som hade tidelag medh boskap, v. 15. Vtan the skulle hålla HERRANS stadgar, och icke wandra efter Hedningarnas seder, v. 22. Ty HERREN hade åthskildt them ifrån annat folck, v. 24. At the skulle höra honom til, v. 26.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Säg Jsraels barnom; hwilken af Jsraels barn, eller en främling, som boor i Jsrael, gifwer af sine sädh Molech, han skal döden döö; folcket i landena skal stena honom.

3. Och jagh skal sättia mitt anlete emot sådana menniskio, och skal vthrota honom vthu hans folck: therföre at han af sine sädh gifwit hafwer Molech, och orenat min helgedom, och ohelgat mitt helga namn.

4. Och om folcket i landet see genom finger medh the menniskione, som af sine sädh hafwer gifwit Molech, så at the icke dräpa honom:

5. Så wil jagh doch sättia mitt anlete emot then menniskion, och emot hans slächt, och skal vthrota honom, och alla the som efter honom medh Molech hoor bedrifwit hafwa, vthu theras folck.

6. Om een siäl wänder sigh til spåmän och tecknatydare, så at hon hoor bedrifwer efter them; så wil jagh sättia mitt anlete emot then samma siälen, och wil vthrota henne vthu hennes folck.

7. Therföre helger eder, och warer helige: ty jagh är HERREN edar Gudh.

8. Och håller mina stadgar, och giörer them: ty jagh är HERREN then eder helgar.

9. Then som bannar sin fader eller sina moder, han skal döden döö; hans blodh ware öfwer honom, at han sin fader eller moder bannat hafwer.

10. Then som hoor bedrifwer medh någors mans hustru, then skal döden döö, både hoorkarlen och hoorkonan: therföre at han medh sins nästas hustru hoor bedrifwit hafwer.

11. Om någor ligger när sins faders hustru, så at han sins faders blygd blottat hafwer, the skola både döden döö; theras blodh ware öfwer them.

12. Om någor ligger när sina sonahustru, så skola the både döden döö: förty, the hafwa giordt ena skam; theras blodh ware öfwer them.

13. Om någor ligger när en dräng såsom när ena qwinno, the hafwa giordt een stygghet, och skola både döden döö; theras blodh ware öfwer them.

14. Om någor tager een hustru, och hennes moder ther til, han hafwer giordt en last: man skal bränna honom vp i elde, och the båda medh, at ingen last blifwer ibland eder.

15. Om någor hafwer skaffa medh oskiälig diur, han skal döden döö; och diuret skal man dräpa.

16. Om een qwinna låter sigh in til något oskiäligt diur, så at hon ther medh hafwer skaffa, then skalt tu dräpa, och diuret theslikes: döden skola the döö; theras blodh ware öfwer them.

17. Om någor tager sina syster, sins faders dotter, eller sine moders dotter, och skådar hennes blygd, och hon åter hans blygd, thet är een skam; the skola förgiöras in för theras slächtes folck: ty han hafwer blottat sine systers blygd; han skal bära sina skuld.

18. Om en man ligger när ena qwinno i hennes kranckhetz tijd, och blottar hennes blygd, och vplåter hennes brunn, och hon blottar sins blodz brunn; the skola både förgiorde warda vthu theras folck.

19. Tine modersysters blygd, och tine fadersysters blygd skalt tu icke blotta: ty en sådana hafwer sina nästa blodzfränko blottat; och the skola bära theras skuld.

20. Om någor ligger när sine farbroders hustru, then hafwer sin farbroders blygd blottat: the skola bära theras synd; vthan barn skola the döö.

21. Om någor tager sins broders hustru, thet är een skamlig gierning: the skola wara vthan barn; therföre at han hafwer sins broders blygd blottat.

22. Så håller nu alla mina stadgar och mina rätter, och giörer them, på thet landet icke vthspyr eder, ther jagh eder införer, at J ther vthi boo skolen.

23. Och wandrer icke vthi Hedningarnas stadgar, hwilka jagh skal vthdrifwa för eder: ty alt sådant hafwa the giordt, och jagh hafwer haft een styggelse widh them.

24. Men eder säger jagh, J skolen besittia theras land: ty jagh skal gifwa eder ett land i arf, ther miölk och hannog vthi flyter: Jagh är HERREN edar Gudh, then eder afskildt hafwer ifrån annat folck:

25. At J ock skilja skolen then rena boskapen ifrå then orena; och orena folgar ifrå the rena, och icke orena edra siälar på boskap, på foglar, och på alt thet på jordene kryper, thet jagh eder afskildt hafwer, at thet skal wara oreent.

26. Therföre skolen J wara migh helige; ty jagh HERREN är helig, then eder afskildt hafwer ifrån annat folck, at J skolen höra migh til.

27. Om någor man eller qwinna warder en spåman, eller en teknatydare, the skola döden döö: man skal stena them; theras blodh ware öfwer them.

21. Capitel.

Än yttermera, at ingen Prest skulle orena sigh på någon dödan, vtan på sin nästa skyldman, v. 1. Jcke raka eller märckia sigh, v. 5. Jcke laga någon förkränckt til hustru, v. 7. Om hans dotter bolade, skulle hon brännas, v. 9. Then öfwerste Presten skulle på platt ingen död orena sigh, v. 10. Han skulle taga ena jungfru til hustru, v. 13. Om någor af hans barn hade något feel eller lyte, han skulle icke brukas til Prestaämbetet, v. 16.

Och HERREN sade til Mose: Tala til Presterna Aarons söner, och säg til them: En Prester skal icke orena sigh på någon dödan af sitt folck:

2. Vtan på sin skyldman, then honom näst tilkommer, såsom på sin moder, på sin fader, på sin son, på sin dotter, på sin broder;

3. Och på sin syster, then ännu een jungfru och ingens mans hustru warit hafwer; then hans nästa skyldman är, på them må han orena sigh.

4. Eljes skal han icke orena sigh på någon, som honom är wederkommande ibland hans folck, så at han sigh ohelgar.

5. Han skal ock ingen plätt giöra på sitt hufwud, eller afraka sitt skägg, och på hans kropp intet märcke skära.

6. The skola sinom Gudi helige wara, och icke ohelga sins Gudz namn; förty, the offra HERRANS offer, theras Gudz brödh: therföre skola the wara helige.

7. Han skal icke taga någon skökio, eller ena förkränckta, eller then som af sin man bortdrifwin är: ty han är helig sinom Gudi.

8. Therföre skalt tu räkna honom helig; ty han offrar tins Gudz brödh. Han skal wara tigh helig: ty jagh är helig, HERREN som eder helgar.

9. Om ens Prests dotter begynner til at bola, then skal man vpbränna i elde; ty hon hafwer skämdt sin fader.

10. Hwilken öfwerste Prester är ibland hans bröder, på hwilkes hufwud sinörjooljan gutin är, och hans hand fyld är, så at han medh kläden iklädd warder, then skal icke blotta sitt hufwud, och icke skära sin kläder sönder:

11. Och skal til ingen dödan komma, och skal icke orena sigh, hwarken öfwer fader eller moder.

12. Vthu helgedomenom skal han icke gå, at han icke ohelgar sins Gudz helgedom. Ty wijelsen, hans Gudz smörjoolja är på honom: Jagh är HERREN.

13. Ena jungfru skal han taga sigh til hustru:

14. Men inga enkio, eller bortdrefna, eller förkränckta, eller skökio; vtan ena jungfru af sitt folck, skal han taga til hustru:

15. På thet han icke skal ohelga sina sädh ibland sitt folck: ty jagh är HERREN, som honom helgar.

16. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

17. Tala medh Aaron och säg: Om någor wanck är på någrom af tine sädh, vthi edart slächte, then skal icke gå fram, at han offrar sins Gudz brödh:

18. Förty, hwar och en, then någon wanck hafwer, skal icke gå fram, ware sigh blind, halt, medh ene stygga näso, medh oskickeliga lemmar:

19. Eller then, som hafwer en sönderbruten foot, eller hand:

20. Eller kroppog är, eller hinno på ögona hafwer, eller windögd, eller maslog, eller skabbog, eller förbråken är.

21. Then som nu af Prestens Aarons sädh hafwer en wanck vppå sigh, han skal icke gå fram til at offra HERRANS offer: ty han hafwer en wanck, therföre skal han intet nalkas in til sins Gudz brödh, at han them offrar.

22. Doch skal han äta af sins Gudz bröde, både af the helgo, så ock af the alrahelgasto.

23. Men doch skal han icke komma in til förlotten, eij heller nalkas altarena, så länge sådana wanck på honom är, at han icke ohelgar min helgedom: ty jagh är HERREN, som helgar them.

24. Och Mose sade thetta til Aaron, och til hans söner, och til all Jsraels barn.

22. Capitel.

Jngen Prest, som oreen war, skulle äta af thet som war helgat HERRANOM, v. 1. rc. Eij heller någon annan, såsom Prestens huusman eller dagakarl, v. 10. Eller någon främmande, v. 13. Hwilken som thet eljes giorde owetandes, han skulle läggia femte delen ther til, och gifwa Prestenom thet igen, v. 14. Jngen skulle offra HERRANOM thet någon wanck eller lyte hade, v. 17. Eller thet som ännu icke war otta dagar gammalt, v. 26. Then ett lofoffer giöra wille, han skulle äta thet på samma dagen, om thet skulle wara HERRANOM tacknemligit, v. 29.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Säg Aaron och hans söner, at the hålla sigh ifrån Jsraels barnas helgo, hwilket the migh helga, och icke ohelga mitt helga namn: ty iagh är HERREN.

3. Säg them nu til, och theras efterkommandom: Hwilken af edor sädh går til thet helga, som Jsraels barn helga HERRANOM, och orenar sigh så på thet, hans siäl skal vthrotad warda för mitt anlete: ty iagh är HERREN.

4. Hwilken af Aarons sädh är spitelsk, eller hafwer ena flödh, then skal icke äta af the helgo, til thes han warder reen. Then som kommer widh någon oreen kropp, eller then som hans sädh afgår i sömnen:

5. Eller then som kommer widh en matk, then honom oreen är, eller een menniskio, som honom oreen är, och alt thet honom orenar:

6. Hwilken siäl kommer widh något ther af, then är oreen in til aftonen, och skal icke äta af the helgo; vtan skal först bada sin kropp medh watn.

7. Och när solen är nedergången, och han reen worden är, tå må han äta ther af, ty thet är hans spijs.

8. Ett aas, och hwad af wildiur rifwit är, skolen J icke äta, at j icke skolen warda orene ther vppå: ty iagh är HERREN.

9. Therföre skola the hålla mina stadgar, at the icke skola läggia synd vppå sigh, och döö ther öfwer, när the ohelga sigh: ty iagh är HERREN som them helgar.

10. Jngen annar skal äta af the helgo, eij heller Prestens husman, eij heller någon dagakarl.

11. När Presten köper ena siäl för sina penningar, then må äta ther af. Och thet i hans huse födt är, thet må ock äta af hans brödh.

12. Om Prestens dotter warder ens främmandes hustru, skal hon icke äta af thes helgas häfoffer.

13. Warder hon een enkia, eller vthdrifwin, och hafwer ingen sädh, och kommer igen til sins faders huus, så skal hon äta af sins faders brödh, såsom tå hon ännu piga war: Men ingen främmande skal äta ther af.

14. Hwilken som eljes äter af the helgo owetandes, han skal läggia femte delen ther til, och gifwa Prestenom medh the helgo:

15. På thet at the icke skola ohelga Jsraels barnas helga, som the häfoffra HERRANOM:

16. At the icke skola läggia mißgierning och skuld på sigh, när the äta af theras helgo: ty iagh är HERREN som them helgar.

17. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

18. Säg Aaron och hans söner, och all Jsraels barn: Hwilken Jsraelite eller främling i Jsrael wil giöra sitt offer, ware sigh af löfte eller af frij wilja, at the wilja giöra HERRANOM ett bränneoffer, thet honom skal wara tacknemligit af eder:

19. Thet skal wara ett mankön, och vthan wanck, af fää, lambom eller getom.

20. Alt thet som något feel hafwer, skolen J icke offra: förty, thet warder icke tacknemligit för eder.

21. Och hwilken ett tackoffer HERRANOM giöra wil, ett besynnerligit löfte, eller af frij wilja, af fää eller fåår, thet skal wara vthan wanck, at thet må warda tacknemligit. Thet skal hafwa ingen wanck.

22. Är thet blindt, eller brutit, eller sargat, eller förtwinat, eller maslogt, eller skabbogt; så skola the icke sådant offra HERRANOM, och intet offer ther af gifwa på HERRANS altare.

23. En oxe eller får, som oskickeliga eller lytta lemmar hafwer, må tu offra af en frij wilja; men icke warder thet tacknemligit för ett löfte.

24. Tu skalt ock icke offra HERRANOM något thet förkramat eller förstött, eller förslitit, eller vthskurit är: och skolen sådant icke giöra i edro lande.

25. Tu skalt ock icke offra något sådant af ens främlings hand, medh edars Gudz brödh; ty thet doger intet, och hafwer en wanck: therföre warder thet icke tacknemligit för eder.

26. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

27. När en kalf, eller lamb, eller geet födt är, så skal thet wara när sine moder i siu dagar: på ottonde dagen och ther efter må man offra thet HERRANOM, så är thet tacknemligit.

28. Ware sigh nööt eller fåår, så skal man icke slachta thet medh sin vnga på enom dagh.

29. När J wiljen giöra HERRANOM ett lofoffer, thet för eder tacknemligit skal wara:

30. Så skolen J äta thet på samma dagen, och skolen intet behålla qwart in til morgonen: ty jagh är HERREN.

31. Therföre håller min budh, och giörer them: ty jagh är HERREN:

32. At J icke ohelgen mitt helga namn, och at jagh må helgad warda ibland Jsraels barn: ty jagh är HERREN then eder helgar:

33. Then eder vthur Egypti land fördt hafwer, at jagh skulle wara edar Gudh: Jagh HERREN.

23. Capitel.

The skulle hålla HERRANS högtider, v. 1. Såsom Sabbathen, v. 3. Påskahögtid, v. 4. Pingesdaga högtid, v. 15. Basunehögtid, v. 23. Försonelse högtid, v. 26. Löfhyddo högtid: efter thet sätt som HERREN om hwar och en them befalt hade, v. 33.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Tala til Jsraels barn, och säg til them: Thesse äro HERRANS högtider, som J skolen kalla heliga och mina högtider, tå J samman kommen.

3. Sex dagar skalt tu giöra titt arbete; men then siunde dagen är then store helge Sabbathen tå J tilhopa kommen: intet arbete skolen J giöra på honom; förty, thet är HERRANS Sabbath, ehwar J boon.

4. Thesse äro the HERRANS högtider, them J skolen kalla helga högtider, tå J samman kommen:

5. På fiortonde dagen i första månadenom om aftonen är HERRANS Passah.

6. Och på then femtonde i samma månadenom, är HERRANS osyrade brödz högtid: tå skolen J äta osyrat brödh i siu dagar.

7. Then förste dagen skal kallas helig ibland eder, tå J samman kommen: tå skolen J intet tienstearbete giöra:

8. Och offra HERRANOM i siu dagar. Then siunde dagen skal ock helig kallas, tå J tilhopa kommen: på honom skolen J ock intet tienstearbete giöra.

9. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

10. Tala til Jsraels barn, och säg til them: När J kommen i landet, som iagh eder gifwa skal, och J skolen vpskära, så skolen J föra til Presten en kärfwa förstlingen af edro sädh:

11. Tå skal then kärfwen warda wefftad för HERRANOM, at thet skal blifwa tacknemligit af eder. Och thetta skal Presten giöra på then andra dagen näst efter Sabbathen.

12. Och skolen på then dagen, tå edar kärfwe wefftad warder, giöra HERRANOM ett bränneoffer af ett lamb, thet vthan wanck och åhrsgammalt är:

13. Samt medh spijsoffret twå tijungar semlomiöl, blandat medh oljo, til een söt luchts offer HERRANOM; ther til dryckoffer en fierding af ett Hin wijn.

14. Och skolen intet äta af thet nya, hwarken brödh, torkat ax eller korn, in til then dagen, tå J bären edrom Gudh offer. Thet skal wara en ewig rätt til edra efterkommande, ehwar J boon.

15. Sedan skolen J räkna ifrå then andra Sabbaths dagen, tå J båren wefftekärfwan fram, siu hela Sabbather:

16. Jn til then andra dagen efter then siunde Sabbathen: thet är, femtijo dagar skolen J räkna, och offra HERRANOM nytt spijsoffer:

17. Och skolen offra thet af alla edra boningar, nemliga, tw wefftebröd af twå tijungar semlomiöl, syrat och bakat HERRANOM til en förstling.

18. Och skolen frambära medh edor brödh siu åhrsgamla lamb vthan wanck, och en vng stuut, och twå wädrar: thet skal wara HERRANS bränneoffer, spijsoffer och dryckoffer: thet är een söt luchts offer HERRANOM.

19. Ther til skolen J giöra en getabock til syndoffer, och tw åhrsgamla lamb til tackoffer.

20. Och Presten skal weffta thet medh förstlings brödena för HERRANOM til the tw lamben: och skal wara HERRANOM heligt, och höra Presten til.

21. Och J skolen vthropa thenna dagen: ty han skal kallas helig ibland eder, tå J samman kommen: Jntet tienstearbete skolen J giöra. En ewig rätt skal thet wara, til edra efterkommande ehwar J boon.

22. När J vpskären sädena i edro lande, skolen J icke alt vpskära på åkren, och icke alt för noga vphämta: vtan skolen thet låta them fattigom, och främlingom. Jagh är HERREN edar Gudh.

23. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

24. Tala medh Jsraels barnom, och säg: På första dagen i siunde månadenom skolen J hålla Blåsandens helga Sabbath til åminnelse, tå J samman kommen:

25. Tå skolen J intet tienstearbete giöra; och skolen giöra HERRANOM offer.

26. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

27. På tijonde dagen i thenna siunde månadenom är försonedagen, then skal ibland eder kallas helig, at J tilhopa kommen. Tå skolen J späkia edra kroppar, och offra HERRANOM:

28. Och skolen intet arbete giöra på thenna dagen: ty thet är en försonedag, at J skolen försonade warda för HERRANOM edrom Gudh.

29. Ty hwilken icke späker sin kropp på thenna dagen, then skal vthrotad warda vthu hans folck.

30. Och hwilken på thenna dagen något arbete giör, then skal iagh förgiöra vthu hans folck.

31. Therföre skolen J intet arbete giöra. Thet skal wara en ewig rätt til edra efterkommande ehwar J boon.

32. Thet är edar store Sabbath, at J skolen späkia edra kroppar. På nijonde dagen i månadenom om aftonen skolen J hålla thenna Sabbath, ifrå aftonen och åter in til aftonen.

33. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

34. Tala medh Jsraels barn och säg: På femtonde dagen i thenna siunde månadenom är löfhyddo högtid i siu dagar HERRANOM.

35. Then förste dagen skal kallas helig, at J samman kommen; intet tienstearbete skolen J giöra.

36. J siu dagar skolen J offra HERRANOM. Then ottonde dagen skal ock kallas helig, at J samman kommen: och J skolen giöra edart offer HERRANOM; ty thet är samlingesdag: intet tienstearbete skolen J giöra.

37. Thesse äro HERRANS helgedagar, the J skolen heliga hålla, at J samman kommen, och giören HERRANOM offer, bränneoffer, spijsoffer, dryckoffer och annor offer, hwart efter sin dagh:

38. Förvthan thet HERRANS Sabbath, och edra gåfwor och löfte, och friwiljoga gåfwor äro som J gifwen HERRANOM:

39. Så skolen J nu på femtonde dagen i siunde månadenom, när J hafwen i huus samlat åhrswäxten af landena, hålla HERRANS högtid i siu dagar. På första dagenom är Sabbath, och på ottonde dagenom är ock Sabbath.

40. Och J skolen på första dagenom taga frucht af skiön trää, palmtelningar, och qwistar af tiockqwistat trä, och pijlträ; och wara glade i siu dagar för HERRANOM edrom Gudh.

41. Och skolen altså hålla HERRANOM then högtiden om åhret i siu dagar: thet skal wara en ewig rätt til edra efterkommande, at the så skola hålla helg vthi then siunde månaden.

42. Siu dagar skolen J boo i löfhyddor. Then en inländning är i Jsrael, han skal boo i löfhyddor:

43. At edra efterkommande skola weta, huru jagh hafwer låtit Jsraels barn boo i hyddor, tå jagh förde them vthur Egypti land. Jagh är HERREN edar Gudh.

44. Och Mose sade Jsraels barnom om thenna HERRANS helg.

24. Capitel.

HERREN befalte ock taga oljo af Jsraels barn til the heliga lampor, v. 1. Såsom ock semlomiöl til skådobröden, v. 5. Samma tijd hände sigh, at en vng man trätte medh then andra och bannades, och blef therföre stenad, v. 10. rc. Tå befalte HERREN, at hwar och en, som så giorde, han skulle döden döö, v. 15. Och then som slogo ena menniskio eller boskap, han skulle behörligen straffad warda, v. 17. En rätt skulle wara för vthländning och inländning, v. 22.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Biud Jsraels barnom, at the bära til tigh klara stötta bomoljo til lysning, hwilken dagliga skal slås vp i lamporna,

3. Vthan för witnesbyrdsens förlott i witnesbyrdsens tabernakel. Och Aaron skal sköta thet både afton och morgon för HERRANOM dagliga. Thet skal wara en ewig rätt medh edra efterkommande.

4. Och skal han pynta til lamporna på them skiöna liusastakanom för HERRANOM dagliga.

5. Och tu skalt taga semlomiöl, och baka ther af tolf kakor; een kaka skal hålla twå tijungar.

6. Och skalt läggia them ju sex i hwar hoop på thet skiöna bordet för HERRANOM.

7. Och skalt läggia på them reent rökelse, at thet skal wara åminnelse brödh til ett offer HERRANOM.

8. På hwar Sabbathsdag, skal han pynta them til HERRANOM altid af Jsraels barn til ett ewigt förbund.

9. Och skola höra Aaron och hans söner til, the skola äta them på heligt rum; ty thet är hans alrahelgasta af HERRANS offer til en ewig rätt.

10. Och en man vthgick enes Jsraelitiska qwinnos son, then ens Egyptisk mans son war ibland Jsraels barn, och trätte medh en Jsraelitisk man i lägret:

11. Och nämnde namnet, och bannades. Tå hade the honom fram för Mose. Och hans moder heet Selomith, Dibri dotter af Dans slächte:

12. Och the lade honom i fängelse, til thes them worde wiß swar gifwin genom HERRANS mun.

13. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

14. För honom vth för lägret, som bannatz hafwer, och lät alla them som thet hörde, läggia sina händer på hans hufwud, och lät hela menighetena stena honom.

15. Och säg Jsraels barnom: Hwilken som bannar sin Gudh, han skal bära sina synd.

16. Hwilken som HERRANS namn nämner, han skal döden döö: hela menigheten skal stena honom. Såsom vthländningen, så skal ock inländningen wara: om han nämner thet namnet, så skal han döö.

17. Om någor slår ena menniskio, han skal döden döö.

18. Men then som slår någon boskap, han skal betalat kropp för kropp.

19. Och then som giör sinom nästa skada, honom skal man giöra såsom han giorde:

20. Skada för skada, öga för öga, tand för tand: såsom han hafwer giordt ene menniskio skada, så skal man giöra honom igen.

21. Så at then som slår någon boskap, then skal betalat: men then som slår ena menniskio, han skal döö.

22. Samma rätten skal wara ibland eder, så för vthländningen som för inländningen; ty jagh är HERREN edar Gudh.

23. Och Mose sade thetta för Jsraels barnom, och förde honom som bannatz hade vth för lägret, och stenade honom. Och altså giorde Jsraels barn såsom HERREN Mose budit hade.

25. Capitel.

Theslikes befalte HERREN, at landet skulle hwart siunde åhr hafwa sina helg, v. 1. Och hwart femtijonde wara friåhr, v. 8. Och låfwade sigh wela så wälsigna then siette åhrswäxten, at han skulle wäl räckia öfwer thet siunde medh, v. 20. Befalte ock huru the skulle förhålla sigh emot theras bröder, som af fattigdom nödgades sälja sigh eller sitt, v. 25: The skulle icke taga ocker af them, v. 35. Jcke giöra them til trälar, v. 39. Vtan trälar skulle the köpa af the främmande, v. 44. Men om någor af them sålde sigh, honom skulle wara fritt lösa sigh, eller komma frij på friåhret igen, v. 47.

Och HERREN talade medh Mose på Sinai berg, och sade:

2. Tala medh Jsraels barn, och säg til them: När J komme in vthi thet land, som jagh eder gifwandes warder, skolen J hålla landsens helg HERRANOM:

3. Så at tu i sex åhr sår tin åker, och i sex åhr skär tin wijngård, och samlar in fruchtena:

4. Men på siunde åhrena skal landet hålla HERRANOM sina stora helg, i hwilko tu icke skalt såå tin åker, eller berga tin wijngård.

5. Och hwad af sigh sielfwo wäxer, efter tin afbergning, skalt tu icke berga. Och the wijndrufwor, som vthan titt arbete wäxte äro, skalt tu icke afhämta, efter thet är landsens helgåhr.

6. Vtan landsens helgåhr skalt tu förthenskul hålla, at tu skalt äta ther af, tin tienare, tin tienarinna, tin dagakarl, tin huusman, tin främling när tigh:

7. Tin boskap, och diuren i titt land, alt thet ther wäxer skal wara til maatz.

8. Och tu skalt räkna siu sådana helgåhr, så at siu åhr skola siu resor tald warda, och then siu helgåhrs tiden giör nijo och fyratijo åhr.

9. Tå skalt tu låta blåsa i basunen öfwer alt edart land, på tijonde dagen i siunde månadenom, rätt på försone dagen.

10. Och J skolen helga thet femtijonde åhret, och skolen kalla thet ett friåhr i landena, allom them som boo ther inne: ty thet är edart clangåhr. Så skal hwar och en när eder komma til sina ägor igen, och til sina slächt.

11. Ty thet femtijonde åhret är edart clangåhr. J skolen intet såå, eij heller vpskära thet af sigh sielfwo wäxt är, eij heller afhämta i wijngårdenom thet vthan arbete wäxt är:

12. Förty, clangåhret skal wara heligt ibland eder. Men J skolen äta alt thet som marken bär.

13. Thet är clangåhret, i hwilko hwar man skal komma til sitt igen.

14. Om tu något säljer tinom nästa, eller något köper af honom, skal ingen besnika sin broder:

15. Men efter clangåhrens tahl skalt tu köpa thet af honom, och hwad åhren sedan draga kunna, ther efter skal han sälja tigh thet.

16. Efter som åhren äro mång til, så skalt tu låta risa köpet, och efter som the äro fåå til, skalt tu låta köpet falla; ty han skal sälja tigh thet efter som thet draga kan.

17. Så besnike nu ingen sin nästa, vtan fruchta tin Gudh: ty jagh är HERREN edar Gudh.

18. Therföre giörer efter mina stadgar, och håller mina rätter, at J them giören, på thet J mågen tryggeliga boo i landena:

19. Ty landet skal gifwa eder sina frucht, at J skolen hafwa nogh til at äta, och boo tryggeliga ther inne.

20. Och om tu worde säijandes: Hwad skole wij äta på siunde åhrena, ty wij såå intet, och församle ingen åhrswäxten:

21. Så wil jagh biuda min wälsignelse i siette åhrena öfwer eder, så at thet skal giöra eder try åhras wäxt.

22. Thet J såån på the ottonde åhrena, och af then gamla åhrswäxten, ther äter af in til nijonde åhret, så at J äten af thet gamla, in til thes åter ny åhrswäxt kommer.

23. Therföre skolen J icke sälja landet ewinnerliga: ty landet är mitt, och J ären främmande och gäster före migh.

24. Och J skolen i alt edart land låta landet til lösn.

25. Om tin broder warder fattig, och säljer tigh sina ägor, och hans näste skyllman kommer til honom, och wil lösat, så skal han lösa thet hans broder såldt hafwer.

26. Om någor wore, som ingen lösare hafwer, och kan medh sine hand så mycket åstadh komma, at han löser en deel:

27. Tå skal man räkna åhratalet sedan han såldet, och hwad igen står, gifwe honom som köpt hafwer, at han må komma til sina ägor igen.

28. Om hans hand icke kan finna så mycket, at han kan få någon deel igen, så skal thet, som han såldt hafwer, wara i köparens händer in til clangåhret; tå skal thet wara vthe, och han komme til sina ägor igen.

29. Ho som säljer bort ett boninga huus innan stadzmuren, han hafwer ett heelt åhrs frist til at lösa thet igen: thet skal wara tiden, innan hwilken han thet lösa må.

30. Om han icke löser thet förra än hela åhret vthe är, så skal köparen behålla thet ewinnerliga, och hans efterkommande; och skal icke löst vthgå i clangåhrena.

31. Men är thet ett huus i sådana by, ther ingen muur om är, thet skal man räkna lika medh markene i landena; och skal warda löst, och i clangåhrena fritt vthgå.

32. The Leviters städer, och husen i städerna ther theras ägor inne äro, måga altid löste warda.

33. Then som något löser ifrå the Leviter, then skal gå ther ifrån i clangåhrena, ware sigh huus eller stadh, som han besuttit hafwer: förty, husen vthi the Leviters städer, äro theras ägor ibland Jsraels barn.

34. Men markena för theras städer, skal man icke sälja: förty, thet är theras egendom ewinnerliga.

35. Om tin broder warder fattig, och af sigh kommer när tigh, så skalt tu taga honom til tigh såsom en främling eller huusman, at han må lefwa när tigh.

36. Och tu skalt icke taga ocker af honom, eller winning; vtan skalt fruchta tin Gudh, at tin broder må lefwa brede widh tigh.

37. Ty tu skalt icke få honom tina penningar på ocker, och icke vthfå tin spijs på fördeel.

38. Ty jagh är HERREN edar Gudh, then eder vthu Egypti land fördt hafwer, at jagh skulle gifwa eder thet landet Canaan, och wara edar Gudh.

39. Om tin broder warder fattig när tigh, och säljer sigh tigh, så skalt tu icke låta honom giöra trälars arbete:

40. Vtan han skal wara när tigh, såsom en dagakarl och en huusman, och tiena tigh in til clangåhret:

41. Tå skal han gå löös vth ifrå tigh, och hans barn medh honom; och skal komma til sitt slächte igen, och til sina fäders ägor.

42. Förty, the äro mine tienare, the jagh vthur Egypti land fördt hafwer; ty skal man icke sälja them efter trälare sätt.

43. Och skalt tu icke medh stränghet råda öfwer them, vtan fruchta tin Gudh.

44. Men wilt tu hafwa trälar och trälinnor, så skalt tu köpa them af Hedningarna som omkring eder äro:

45. Af huusmän, som främlingar ibland eder äro, och af theras afkommandom, som the när eder vthi edro lande föda, them skolen J hafwa til egna:

46. Och skolen äga them, och edor barn efter eder til een ewig ågo; them skolen J låta wara trälar. Men öfwer edra bröder Jsraels barn, skal ingen öfwer then andra råda medh stränghet.

47. Om en främling eller en huusman wäxer til när tigh, och tin broder warder fattig när honom, och säljer sigh enom främling, eller huusmanne när tigh, eller någrom af sine slächt:

48. Så skal han rätt hafwa, sedan han såld är, at warda löst igen; och någor af hans bröder må lösa honom:

49. Eller hans faderbroder, eller faderbroders son, eller eljes någor hans när skylman i hans slächte; eller om hans egen hand kan så mycket åstadh komma, så skal han lösa sigh:

50. Och skal räkna medh sin köpare ifrå thet åhret, tå han sålde sigh, in til clangåhret. Och penningarna skola räknade warda efter åhratalet, sedan han såldes; och skola hans löön medh inräknas för hela tiden.

51. Om ännu mång åhr äro in til clangåhret, så skal han ther efter theste meer gifwa för lösnen, efter som han köpt är.

52. Äro fåå åhr qwar in til clangåhret, så skal han ock ther efter igen gifwa til sin lösning.

53. Och skal räkna sin löön medh honom åhr frå åhr. Och skalt icke låta råda öfwer honom medh stränghet för tin ögon.

54. Om han icke löser sigh i thenna måtto, så skal han i clangåhret löös vthgå, och hans barn medh honom:

55. Förty, Jsraels barn äro mine tienare, the jagh vthur Egypti land fördt hafwer. Jagh är HERREN edar Gudh.

26. Capitel.

Tjl beslut, förböd HERREN åter i synnerhet alla afgudar, och befalte them hålla sin budh, v. 1. Och låfwade ther hoos sin rika wälsignelse och belöning, them som höllo hans budh, v. 3. rc. Och hotade twärt om medh förbannelse och swåra straff, them som hans budh förachtade och öfwerträdde, v. 14. Doch låfwade han ock nådh och förlåtelse them som sigh bättra, och ifrå sina synder omwända wille, v. 42.

Jskolen icke giöra eder några afgudar, eller beläte, icke heller vpresa eder några stodar, icke heller någon wårdsteen sättia vthi edro lande, til at tilbedia therföre: ty jagh är HERREN edar Gudh.

2. Håller mina Sabbather, och fruchter eder för min helgedom. Jagh är HERREN.

3. Om J wandren i minom stadgom, och hållen min budh, och giören them:

4. Så skal jagh gifwa eder regn i sinom tijd; landet skal gifwa sin wäxt, och trään på markene bära sina frucht.

5. Och tröskotiden skal räckia in til wijnandena, och wijnanden skal räckia in til sädestiden. Och J skolen hafwa brödh nogh, och skolen tryggeliga boo i edro lande.

6. Jagh skal gifwa frijd i edro lande, at J skolen sofwa, och ingen förfära eder. Jagh skal låta komma the onda diur vthur edro lande, och intet swärd skal gå genom edart land.

7. J skolen jaga edra fiendar, och the skola falla för eder genom swärd.

8. Fem af eder skola jaga hundrade, och hundrade af eder skola jaga tijo tusende; ty edra fiender skola falla för eder genom swärd.

9. Och jagh skal wända migh til eder; jagh skal föröka eder, och låta eder wäxa til, och jagh skal giöra mitt förbund fast medh eder.

10. Och J skolen äta af thet gamla, så at J skolen låta thet gamla fara för thet nya.

11. Jagh skal hafwa min boning ibland eder, och min siäl skal icke förkasta eder.

12. Och jagh skal wandra ibland eder, och skal wara edar Gudh, så skolen J wara mitt folck.

13. Ty jagh är HERREN edar Gudh, then eder vthur Egypti land fördt hafwer, at J icke skulle wara theras trälar. Och hafwer sönderbrutit edart ook, och hafwer låtit eder gå rätta.

14. Men om J icke hören migh, och icke giören thessa buden all:

15. Vtan förachten mina stadgar, och edra siälar förkasta mina rätter, så at J icke giören all min budh, och låten mitt förbund tilbaka;

16. Så skal jagh ock tå giöra eder thetta: Jagh skal hemsökia eder medh förskräckelse, swulnad och skälfwo, at edor ansichte förfalla, och edra kroppar försmächta skola: J skolen fåfengt såå edra sädh, och edra fiender skola äta henne.

17. Och jagh skal ställa mitt anlete emot eder, och skolen warda slagne för edra fiendar. Och the som hata eder, skola råda öfwer eder, och skolen fly tå ingen jagar eder.

18. Om J äntå icke hören migh, så skal jagh ännu siu resor meer giörat, til at näpsa eder för edra synder:

19. At jagh edra högfärd och genstörtighet nederslå skal. Och jagh skal giöra edar himmel såsom jern, och edra jord såsom koppar.

20. Och edor möda och arbete skal förtappat wara, så at edart land icke skal gifwa sin wäxt, och trään i landet icke bära sina frucht.

21. Och om J wandren migh emot, och icke wiljen höra migh; så skal jagh äntå giörat siu resor meer, til at slå eder för edra synder skul.

22. Och skal sända wildiur ibland eder; the skola vpäta edor barn, och förderfwa edar boskap, och förmindska eder; och edra wägar skola warda öde.

23. Om J äntå icke ther medh låten rätta eder, och wandren migh emot:

24. Så skal jagh ock wandra emot eder, och skal ännu slå eder siu resor meer för edra synder skul.

25. Och skal låta komma öfwer eder ett hämndeswärd, thet mitt förbund hämna skal. Och om J församlen eder vthi edra städer, skal jagh doch sända pestilentie ibland eder, och skal gifwa eder vthi edra fiendars händer.

26. Så skal jagh ock förderfwa edars brödz tilråd, så at tijo qwinnor skola baka sitt brödh i enom vgn, och edart brödh skal man vthwäga medh wigt: och när J äten, skolen J icke warda mätte.

27. Om J ther medh än icke hören migh, vtan wandren migh emot:

28. Så skal jagh ock i grymhet wandra emot eder, och skal siufalt meer näpsa eder för edra synder skul;

29. Så at J skolen äta edra söners och döttrars kött.

30. Och jagh skal borthäfwa edra högder, och edor beläte vthrota, och skal kasta edra kroppar vppå edra afgudar, och min siäl skal wämja widh eder:

31. Och skal giöra edra städer öde, och edra kyrkior förläggia, och skal icke wilja luchta edra söta lucht.

32. Altså skal jagh giöra landet öde, at edra fiender, som boo ther vthi, skola grufwa sigh therföre.

33. Men eder skal jagh förskingra ibland Hedningarna, och draga vth swärdet efter eder, at edart land skal blifwa öde, och edra städer omkull slagne.

34. Så skal tå landena behaga sin helg, så länge thet öde ligger, och J ären i fienda lande. Ja, tå skal landet hålla helg, och thes helg thy behaga.

35. Så länge thet öde ligger, skal thet hålla helg: therföre at thet icke kunde heligt hålla, tå J skullen låtat heligt hålla, tå J ther vthi bodden.

36. Och the som återlefwas af eder, them skal jagh giöra ett bäfwande hierta vthi theras fiendars lande, så at ett ruskande löf skal jaga them; och skola fly therföre, lika som ett swärd jagade them, och falla ther som ingen jagar them.

37. Och then ene skal falla på then andra, lika såsom för swärd, och doch ingen jagar them. Och J skolen icke tora duka eder vp för edra fiendar.

38. Och J skolen förfaras ibland Hedningarna, och edra fienders land skal fräta eder vp.

39. The som återlefwas, skola försmächtas i theras mißgierningar vthi fienda lande; och vthi theras fäders mißgierningar skola the försmächtas.

40. Så skola the tå bekänna sina mißgierning, och sina fäders mißgierning, i hwilkom the sigh förtagit, och emot migh wandrat hafwa.

41. Therföre wil jagh ock wandra emot them, och skal drifwa them bort i theras fienda land. Tå warder ju theras oomskorna hierta sigh ödmiukandes. Och tå skal them behaga theras mißgierningars straff.

42. Och jagh skal ihoghkomma mitt förbund medh Jacob, och mitt förbund medh Jsaac, och mitt förbund medh Abraham; och skal tänckia vppå landet,

43. Som af them öfwergifwit är, och hafwer haft ett behagh til sina helg, medan thet öde ligger ifrå them, och them behagar theras mißgierningars straff, therföre at the hafwa förachtat mina rätter, och theras siäl hafwer haft een wämjelse til mina stadgar.

44. Och om the än i fienda land äro, hafwer jagh likwäl icke förkastat them, och icke så wämjat widh them, at thet skulle wara vthe medh them, och mitt förbund medh them skulle intet meer gälla: ty jagh är HERREN theras Gudh.

45. Och jagh skal för them ihoghkomma mitt första förbund, tå jagh förde them vthur Egypti land för Hedningarnas ögon, at jagh skulle wara theras Gudh. Jagh HERREN.

46. Theßa äro the stadgar, och rätter och lagh, som HERREN emellan sigh och Jsraels barn satt hafwer, på Sinai berg, genom Mose hand.

27. Capitel.

Här til befalte HERREN om them som något besynnerligit löfte giorde HERRANOM, hwad vthgifwas, och hwad lösas, och huru thet skattas skulle, v. 1. Såsom een menniskia, rc. v. 3. Boskap, v. 9. Huus, v. 14. Eller åker, v. 16. Jtem, at alt förstfödt, v. 26. Alt spilgifwit, v. 28. Och all tijonde, skulle höra honom til, v. 30. Och thesse äro the budh, som HERREN gaf Mose på Sinai berg, v. 34.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Tala medh Jsraels barn, och säg til them: Om någor giör HERRANOM ett besynnerligit löfte, så at han skattar sigh;

3. Så skal thetta wara skattningen: En mansperson tiugu åhra gammal, alt in til sextijo åhr, skalt tu skatta på femtijo silfwer siklar, efter helgedomens sikel;

4. Een qwinnosperson på tretijo siklar.

5. Men ifrå fem åhr in til tiugu åhr; om thet är en mansperson, skalt tu skatta honom på tiugu siklar: een qwinnosperson på tijo siklar.

6. Är thet en månat gammalt, in til fem åhr; om thet är en mansperson, skalt tu skatta thet på fem silfwer siklar: een qwinno på tre silfwer siklar.

7. Men är thet sextijo åhra gammalt, och ther vthöfwer; och är en mansperson, skalt tu skatta honom på femton silfwer siklar: een qwinno på tijo siklar.

8. Om han är författig til sådana skattning, så skal han gå för Presten, och Presten skal skatta honom: och han skal skatta honom efter som hans hand, som löftet giordt hafwer, förwärfwa kan.

9. Om thet är af boskap thet man HERRANOM offra må: alt thet man HERRANOM gifwer, thet är heligt.

10. Man skal icke wäßla thet, eller förwandlat, ett godt för ett ondt, eller ett ondt för ett godt. Om någor wäßlar thet, ett diur för thet andra, så skola the båda wara helig.

11. Är thet diuret oreent, thet man icke bör offra HERRANOM; så skal man hafwa thet fram för Presten:

12. Och Presten skal skatta thet, om thet är godt eller ondt: och thet skal blifwa widh Prestens skattning.

13. Wil någor lösa thet, han skal gifwa femte delen vthöfwer skattningena.

14. Om någor helgar sitt huus, så at thet skal wara HERRANOM heligt; så skal Presten skatta thet, om thet är godt eller ondt. Och efter som Presten skattar thet, så skal thet blifwa.

15. Men om han, som thet helgat hafwer, wil thet lösa, skal han gifwa then femte delen i silfwer meer än som thet skattat är, och så skal thet warda hans.

16. Om någor helgar HERRANOM ett stycke åker af sitt arfwegodz, så skal then skattat warda efter som han bär. Bär han en Homer korn, så skal han gälla femtijo silfwer siklar.

17. Men helgar han sin åker strax ifrå elangåhret, så skal han gälla efter hans wärde.

18. Hafwer han helgat honom efter clangåhret, så skal Presten räkna honom efter the åhren som tilbaka stå in til clangåhret, och ther efter skatta honom theste ringare.

19. Wil han, som honom helgat hafwer, lösa åkren, så skal han gifwa femte delen i silfwer meer än han skattad är, och så skal han warda hans.

20. Wil han icke lösan, vtan säljer honom enom androm, så skal han icke meer lösa honom:

21. Vtan then samme åkren, när han i clangåhret löös vthgår, skal wara helig HERRANOM, såsom en förspild åker, och skal wara Prestens arfwegodz.

22. Om någor helgar HERRANOM en åker, then han köpt hafwer, och icke hans arfwegodz är;

23. Så skal Presten räkna honom hwad han gälla kan in til clangåhret, och han skal på samma dagen gifwa then skattningen vth, at hon skal wara HERRANOM helig.

24. Men på clangåhret skal han komma til honom igen, som honom såldt hade, at han blifwer hans arfwegodz i landena.

25. All skattning skal skee efter helgedomens sikel: men en sikel giör tiugu gera.

26. Thet förstfödda ibland boskapen, thet HERRANOM eljes tilhörer, skal ingen helga, ware sigh oxe eller får; ty thet är HERRANS.

27. Är något oreent på boskapen, så skal man lösa thet efter sitt wärde, och ther vthöfwer gifwa then femte delen. Wil han icke lösa thet, så må thet säljas efter sitt wärde.

28. Man skal intet spilgifwit sälja eller lösa, thet någor HERRANOM til spillo gifwer, af alt thet hans ägodelar är, ware sigh menniskia, boskap, eller arfåker: ty alt spilgifwit är thet alrahelgasta HERRANOM.

29. Man skal ock icke lösa någon spilgifwin menniskio; vtan hon skal döden döö.

30. All tijonde i landet, både af landsens sädh, och af fruchten af trään, höra HERRANOM til: och skola wara helig HERRANOM.

31. Wil någor lösa sin tijond, han skal gifwa femte delen vthöfwer.

32. Och all tijond af fää och fåår, och alt thet vnder rijs går, thet är en helig tijond HERRANOM.

33. Man skal icke fråga om thet är godt eller ondt; man skal icke heller wäßlat. Om någor wäßlar thet, så skal både wara heligt; och icke löst warda.

34. Thesse äro the budh, som HERREN böd Mose til Jsraels barn på Sinai berg.