S. Pauli Epistel then förra

1. Capitel.

Paulus helsar the Corinther, v. 1. Och tackar Gudh för then nådh och gåfwor, som han them gifwit hade genom Christum, v. 4. Sedan förmanar han them, at the skulle wara enige, och icke söndra sigh som the giorde: at then ena hölt sigh til Paulum, then andra til en annan, och berömde sigh hwar af sin lärare, v. 10. Ty Paulus war intet korsfäst för them, eij heller woro the döpte i hans namn, v. 13. Vtan han war sänd til at enfaldigt predika Evangelium om Christo, them wisom en galenskap; men them som trodde een kraft til salighet, v. 17. På thet the icke skulle beröma sigh af något; vtan af Christo Jesa, then Gudh hade giordt them til wijsdom och salighet, v. 30.

Paulus, kallad til Jesu Christi Apostel, genom Gudz wilja, och Sosthenes broderen.

2. Gudz församling som är i Corintho, them helgadom genom Christum Jesum, kalladom heligom: samt medh allom them, som åkalla wårs Herras Jesu Christi namn, vthi hwart och ett rum, theras och wårt.

3. Nådh ware eder, och frijd af Gudi wårom Fader, och Herranom Jesu Christo.

4. Jagh tackar min Gudh altid för edra skul, för then Gudz nådh som eder gifwin är genom Christum Jesum:

5. At J vthi all stycke rike wordne ären genom honom, i all ord, och all kundskap.

6. Såsom predikanen om Christo i eder kraftig worden är;

7. Så at eder icke fattas någor gåfwa, och wänten wårs Herras Jesu Christi vppenbarelse.

8. Hwilken eder ock stadfäster in til ändan, at J ostraffelige ären på wårs Herras Jesu Christi dagh.

9. Ty Gudh är trofast, genom hwilken J kallade ären, til hans Sons Jesu Christi wårs Herras deelachtighet.

10. Men, käre bröder, jagh förmanar eder, widh wårs Herras Jesu Christi namn, at J talen alle ett; och at ibland eder ingen twedrächt är: vtan at J ären fulborda vthi ett sinne och ene mening.

11. Ty migh är förekommet, mine bröder, om eder, medh them som tiena Chloe, at ibland eder äro trätor.

12. Men jagh säger, som hwar och en af eder säger: Jagh är Paulisk, jagh är Apollisk, jagh är Cephisk, och jagh är Christisk.

13. Mån Christus wara söndrad? Mån Paulus wara korsfäst för eder? Eller ären J döpte i Pauli namn?

14. Jagh tackar Gudh, at jagh ingen edra döpt hafwer; vtan Crispum, och Gajum.

15. At ingen kan säija, at jagh hafwer i mitt namn döpt.

16. Theslikes döpte jagh Stephane huusfolck: sedan weet jagh icke, om jagh någon annan döpt hafwer.

17. Ty Christus hafwer icke sändt migh til at döpa, vtan til at förkunna Evangelium; icke medh klokt taal: på thet Christi kors icke skulle om intet warda.

18. Ty thet taal om korßet, är en galenskap them som förtapas; men oß som salige wardom, är thet een Gudz kraft.

19. Ty skrifwit är: Jagh skal om intet giöra the wisas wijsdom; och the förståndigas förstånd skal jagh förkasta.

20. Hwar äro the kloke? Hwar äro the Skriftlärde? Hwar äro thenna werldenes wise? Hafwer icke Gudh thenna werldenes wijshet giordt til galenskap?

21. Ty efter werlden icke kunde genom sin wijsdom känna Gudh i hans wijsdom; så täcktes Gudi medh dårachtiga predikan frälsa them som troo.

22. Efter thet Judarna begära tekn, och Grekerna sökia efter wijshet:

23. Men wij predike then korsfästa Christum, Judomen een förargelse, och Grekomen en galenskap.

24. Men them samma, Judom och Grekom, som kallade äro, predike wij Christum, Gudz kraft, och Gudz wijsdom.

25. Ty Gudz galenskap är wisare än menniskior, och Gudz swaghet är starckare än menniskior.

26. Käre bröder, seer på edor kallelse: icke månge kötzliga wise, icke månge mächtige, icke månge ädlingar äro kallade.

27. Men thet som galet war för werldene, hafwer Gudh vthwaldt; på thet han skulle giöra the wisa til skam: och thet swagt war för werldene, hafwer Gudh vthwaldt; på thet han skulle giöra thet til skam, som starckt är.

28. Och thet som war oädla och förachtat för werldene, hafwer Gudh vthwaldt, och thet intet är: på thet han skulle giöra thet til intet, som något är.

29. På thet intet kött skal kunna beröma sigh för honom.

30. Af hwilkom J ock ären i Christo Jesu, then oß af Gudi är giord til wijsdom, och til rättferdighet, och til helgelse, och til förloßning.

31. På thet, som skrifwit står: Then som berömer sigh, han beröme sigh i Herranom.

2. Capitel.

Ther hoos skrifwer han, at han ock intet annat hafwer predikat them, än Evangelium om then korsfästa Christo, och thet icke medh kånstig ord efter menniskio wijsdom; vtan medh Andans och kraftenes bewisning, v. 1. Hwilket är then hemliga Gudz wijshet, som thenna werldenes Öfwerstar intet hafwa förstådt, v. 6. Vtan Gudh hafwer thet vppenbarat genom sin Anda, v. 10. Efter then naturliga menniskian kan sådant intet förstå, eller begripa, v. 14.

Och jagh, käre bröder, tå jagh kom til eder, kom jagh icke medh högh ord, eller högh wijsdom, at förkunna eder Gudz witnesbörd.

2. Ty jagh hölt migh icke ther före, at jagh något wiste ibland eder, vtan Jesum Christum, och honom korsfästan.

3. Och jagh war medh eder i swaghet, och medh räddhoga, och medh mycket bäfwande.

4. Och mitt taal, och min predikan war icke i kånstelig ord efter menniskiors wijsdom; vtan vthi Andans, och kraftenes bewisning:

5. At edor troo icke skal stå på menniskiors wijsdom, vtan på Gudz kraft.

6. Men thet wij tale om, är wijsdom när the fulkommeliga: doch icke thenna werldenes, eller thenna werldenes Öfwerstars wijsdom, hwilke förgås.

7. Men wij tale om then hemliga fördolda Gudz wijsdom, then Gudh för werldenes begynnelse förskickat hafwer, til wåra härlighet;

8. Hwilken ingen af thenna werldenes Förstar kändt hafwer: ty om the then kändt hade, så hade the aldrig korsfäst härlighetenes Herra.

9. Vtan såsom skrifwit är: Thet intet öga sedt hafwer, och intet öra hördt, och vthi ingen menniskios hierta stigit är, thet hafwer Gudh beredt them, som honom älska.

10. Men oß hafwer Gudh thet vppenbarat genom sin Anda: ty Anden vthransakar all ting; ja, ock Gudz diuphet.

11. Ty hwilken menniskia weet hwad i menniskione är, vtan menniskiones ande som är i henne? Så weet ock ingen hwad i Gudi är, vtan Gudz Ande.

12. Men wij hafwe icke fått thenna werldenes anda, vtan then Anda som är af Gudi; at wij weta kunne hwad oß af Gudi gifwit är.

13. Hwilket wij ock tale, icke medh sådana ord som mennisklig wijsdom lärer, vtan medh sådana ord som then Helge Ande lärer; och dömom andeliga saker andeligen.

14. Men then naturliga menniskian förnimmer intet af thet Gudz Anda tilhörer: ty thet är honom en galenskap, och kan icke begripat: ty thet måste andeliga dömas.

15. Men then andelige dömer all ting, och warder af ingom dömd.

16. Ty ho hafwer kändt Herrans sinne? Eller ho wil vnderwisa honom? Men wij hafwe Christi sinne.

3. Capitel.

Wjdare straffar han them, at the än woro kötzlige; efter the kifwade, och berömde sigh hwar af sin lärare, lika som then ene hade warit förmeer än then andre, v. 1. The doch intet annat woro än tienare, genom hwilka the hade anammat trona, v. 5. Allenast then ene hade plantat; then andre watnade, v. 6. Then ene lagt grunden; then andre bygdt ther vppå, v. 9. Men grunden allena, then the skulle hålla sigh widh, war Christus Jesus, v. 11. Förmanar them så, efter the woro then Hel. Andas tempel, at the thet icke förderfwa medh sådana kötzliga gierningar, v. 16. Vtan then som wisast syntes wara, han hålle sigh för then enfalligesta, på thet han måtte beröma sigh i Christo allena, v. 18.

Och jagh, käre bröder, kunde icke tala medh eder, såsom medh andeligom; vtan såsom medh kötzligom, såsom medh barnom i Christo.

2. Miölk hafwer jagh gifwit eder dricka, och icke maat: ty J förmåtten thet icke; eij heller ännu förmågen:

3. Förthenskul J ären ännu kötzlige: ty medan ibland eder är nijt, och kijf, och twedrächt, ären J icke tå kötzlige, och wandren efter menniskio sätt?

4. Ty tå en säger: Jagh är Paulisk; och then andre säger: Jagh är Apollisk; ären J icke tå kötzlige?

5. Ho är nu Paulus? Ho är Apollos? Annat än tienare, genom hwilka J hafwen anammat troon; och doch som Herren hafwer hwarjom och enom gifwit.

6. Jagh hafwer plantat, Apollos hafwer watnat; men Gudh hafwer gifwit wäxten.

7. Så är nu han intet som plantar; icke heller han som watnar: vtan Gudh som wäxten gifwer.

8. Men then som plantar, och then som watnar, then ene är som then andre: men hwar och en skal få sin löön efter sitt arbete.

9. Ty wij äre Gudz medhielpare: J ären Gudz äkerwerck, Gudz byggning.

10. Jagh af Gudz nåde, som migh gifwin är, hafwer lagt grundwalen, såsom en wijs byggiomästare, en annar bygger ther vppå: men hwar och en se til huru han bygger ther vppå.

11. Ty en annan grund kan ingen läggia, än then som lagder är, hwilken är Jesus Christus.

12. Hwar nu någor bygger på thenna grund guld, silfwer, ädla stenar, trää, höö, strå:

13. Så warder hwars och ens werck vppenbart: ty dagen skal giörat klart, hwilken i elden vppenbar warder; och hurudana hwars och ens werck är, thet skal elden bepröfwa.

14. Warder någors werck blifwandes, som han ther vppå bygdt hafwer, så får han löön.

15. Men warder någors werck förbrändt, så warder han straffad: men han sielfwer warder salig; doch såsom genom eld.

16. Weten J icke at J ären Gudz tempel; och at Gudz Ande boor i eder?

17. Hwilken Gudz tempel förderfwar, honom skal Gudh förderfwa: ty Gudz tempel är heligt, hwilket J ären.

18. Jngen bedrage sigh sielf. Hwilken ibland eder låter sigh tyckia at han är wijs, han warde galen i thenna werld, at han må warda wijs.

19. Ty thenna werldenes wijshet är galenskap för Gudi: efter som skrifwit är: Han griper the wisa vthi theras klokhet:

20. Och åter: Herren weet the wisas tanckar, at the äro fåfängelige.

21. Så beröme sigh ingen af menniskior; alt är thet edart:

22. Ware sigh Paulus, eller Apollos, ware sigh Cephas, eller werlden, ware sigh lifwet, eller döden, ware sigh thet nu är, eller thet komma skal; alt är thet edart:

23. Men J ären Christi; och Christus är Gudz.

4. Capitel.

Apostelen förehåller them än, hwad the skulle hålla theras lärare före, nemliga, icke annat än för Christi tienare, och skaffare, etc. Therföre skulle the icke döma them, v. 1. Eij heller beröma sigh af them, eller af något annat: ty hwad the hade, thet hade the vndfått af Herranom, v. 6. Ja, Apostlarna sielswe, af hwilkom the wille beröma sigh, woro af androm achtade för werldenes afskrap, v. 9. Vrsäktar sigh så, at han så fritt förmanar them: ty han war theras fader, och hade födt them i Christo genom Evangelium, v. 14. Och til beslut befaller han them Timotheum, v. 17. Och låfwar sigh wilja komma til them, v. 18.

Ther skal man hålla oß före, at wij äre Christi tienare, och skaffare til Gudz hemlighet.

2. Nu söker man intet ibland skaffarena annat, än at the finnas måga trogne.

3. Men migh är thet en ringa ting, at jagh warder dömd af eder, eller af mennisklig dagh: dömer jagh migh icke heller sielf.

4. Jagh weet intet medh migh; doch ther vthinnan är jagh icke rättferdigad: men Herren är then migh dömer.

5. Therföre dömer icke förr än tijd är, så länge at Herren kommer, hwilken ock skal låta komma thet i liuset, som i mörkrena fördoldt är, och vppenbara hiertas anslag: och tå warder hwarjom och enom prijs af Gudi.

6. Men thetta hafwer jagh, käre bröder, vthtydt på migh, och på Apollos, för edra skul, at J af oß lära måtten, at ingen hålle meer af sigh än som nu skrifwit är: på thet J icke högmodens emot hwar annan för någors mans skul.

7. Ty ho framsätter tigh? Eller hwad hafwer tu, thet tu icke vndfått hafwer? Hafwer tu thet vndfått, hwij berömer tu tigh tå, lika som tu thet icke vndfått hade?

8. J ären nu mätte, J ären nu rike wordne, J regneren vthan oß: och gåfwe Gudh at J regneraden, på thet wij ock måtte regnera medh eder.

9. Men migh tycker, at Gudh hafwer vthgifwit oß Apostlar för the alraringasta, såsom the ther dödenom äro ämnade: ty wij äre wordne ett widvnder werldene, och Änglomen, och menniskiomen.

10. Wij äre dårar, för Christi skul; men J ären kloke i Christo: wij swage; J starcke: J härlige; wij förachtade.

11. Alt in til thenna tijd lide wij både hunger och torst, och äre nakne; och warde kindpustade, och hafwe intet wist heman:

12. Och arbetom, werckande medh wåra egna händer. Tå wij blifwe bannade, wälsigne wij: tå wij blifwe förfölgde, lide wij.

13. Tå wij blifwe hädde, bedies wij före: såsom werldenes afskrap äre wij wordne, hwars mans afhugg, til thenna dagh.

14. Thetta skrifwer jagh icke förthenskul, at jagh wil skämma eder; men jagh förmanar eder, såsom min kära barn.

15. Ty om J än haden tijotusend tuchtomästare i Christo, så hafwen J doch icke många fäder: jagh hafwer födt eder i Christo Jesu, genom Evangelium.

16. Therföre förmanar jagh eder, warer mine efterföljare.

17. För samma saak skul hafwer jagh sändt til eder Timotheum, hwilken är min käre son, och trogen i Herranom; at han skal draga eder til minnes mina wägar som äro i Christo, såsom jagh allestädz, och i alla församlingar lärer.

18. Somlige af eder äro så vpbläste, lika som jagh icke skulle komma til eder.

19. Men jagh wil innan en kort tijd komma, om Herren wil; och tå skal jagh röna, icke theras ord, som så vpbläste äro, vtan kraft.

20. Ty Gudz rike står icke i ordom, vtan i kraft.

21. Hwad wiljen J? Skal jagh komma medh rijs til eder, eller medh kärlek, och sachtmodigom anda?

5. Capitel.

När Apostelen hafwer straffat theras trätor, och förmanat them til enighet, straffar han them ock för andra laster som wanckade ibland them: såsom i thetta capitel för bolerij, at the ledo en ibland sigh som hade sin egen styfmoder, v. 1. Honom banlyser han här medh theras samtyckio, och sluter honom vthu församlingen, v. 3. At en liten suurdeg icke skal syra hela degen, v. 6. Vtan the må rätt hålla Påska i reenhetenes osyrade degh, v. 8. Lärer så och förmanar them, at the skilja sigh ifrå the ogudachtiga, rc. v. 9.

Thet går ett allmänneligit rychte, at bolerij är ibland eder; och sådant bolerij ther ock icke Hedningarna weta af säija, at en hafwer sins faders hustru.

2. Och J ären vpbläste, ther J mycket hällre skullen hafwa sörgdt: på thet at then sådant bedrifwit hafwer, måtte vthkastas ifrån eder.

3. Men jagh, såsom then medh kroppen frånwarandes är, doch medh andan närwarandes, hafwer allaredo såsom närwarandes beslutit,

4. J wårs Herras Jesu Christi namn, vthi edor församling medh minom anda, och samt medh wårs Herras Jesu Christi kraft,

5. At then som thet så bedrifwit hafwer, skal gifwas Satane i wåld, til kötsens förderf: på thet anden må salig blifwa på Herrans Jesu dagh.

6. Edor berömelse är icke godh. Weten J icke, at litet suurdeg försyrer hela degen?

7. Renser förthenskul vth then gamla suurdegen, at J mågen blifwa en ny degh, såsom J ock ären osyrade: ty wij hafwe ock ett Påskalamb, som är Christus, offrader för oß.

8. Therföre läter oß hålla Påska, icke vthi then gamla suurdegen, och icke vthi ondskones och arghetenes suurdeg; vtan vthi reenhetenes och sanningenes osyrade degh.

9. Jagh hafwer skrifwit eder til vthi brefwena, at J intet skullen hafwa skaffa medh bolare.

10. Thet menar jagh icke om thenna werldenes bolare, eller om giriga, eller om röfware, eller om afgudadyrkare: annars måsten J rymma vthu werlden.

11. Men nu hafwer jagh skrifwit eder, at J skolen intet hafwa skaffa medh them: nemliga, om någor wore som kallas en broder, och är en bolare, en girig, en afgudadyrkare, en skändare, en drinekare, eller en röfware; medh sådana skolen J ock icke äta.

12. Ty hwad kommer migh widh döma them som vthe äro? Dömer icke J them som inne äro?

13. Men them som vthe äro, dömer Gudh: drifwer ock sielfwe then vth ifrån eder som onder är.

6. Capitel.

Här straffar Paulus the Corinther; förft, at the förde theras trätor och twistiga saker för Hedniska domare, v. 1. Och icke heller toleliga ledo något af hwar annan, v. 7. Ja, at the giorde hwar androm orätt, v. 8. Ther the doch wiste, at the orättferdige, och andre sådana intet skulle ärfwa Gudz rike, v. 9. Sedan straffar han them, som vnder een Christelig frihets namn giorde hwad the wille, v. 12. Och förmanar them så åter, at the skulle vndfly bolerij, efter the woro Christi lemmar och then Heliga Andas tempel, rc. v. 13.

Sjtter någor edra, som något hafwer vthe ståndandes medh en annan, sigh döma låta vnder the orättferdiga, och icke hällre vnder the heliga?

2. Weten J icke at the helige skola döma werldena? Skal nu werlden dömas af eder, ären J tå icke gode nogh til at döma the ringa saker?

3. Weten J icke at wij skole döma Änglarna? Huru mycket meer timmelig ting?

4. Men J, när J hafwen några saker om timmelig ting, så tagen J them som förachtade äro i församlingene, och sättien them til domare.

5. Eder til blygd säger jagh thetta: Är ther ju platt ingen wijs ibland eder? Eller en som kan döma emellan sin broder, och broder?

6. Vtan then ene broderen träter medh then andra; och ther til in för the otrogna.

7. Thet är allaredo een brist medh eder, at J gån medh hwar annan til rätta: hwij låten J icke hällre giöra eder orätt? Hwij låten J icke hällre giöra eder skada?

8. Ja, J giören orätt och skada, och thet brödromen.

9. Weten J icke, at the orättferdige icke skola ärfwa Gudz rike? Farer icke wille: hwarken bolare, eller afgudadyrkare, eller horkarlar, eller the weklingar, eller drängiaskändare;

10. Eller tiufwar, eller girige, eller drinckare, eller hädare, eller röfware, skola ärfwa Gudz rike.

11. Och thetta woren J somlige: men J ären aftwagne, J ären helgade, J ären rättferdigade, genom Herrans Jesu namn, och genom wår Gudz Anda.

12. Jagh hafwer macht til alt; men thet är icke alt nyttigt: jagh hafwer macht til alt; men ingen ting skal taga migh fången.

13. Maten til buken, och buken til maten: men Gudh skal både maat och buuk til intet giöra: men kroppen icke til bolerij; vtan Herranom, och Herren kroppenom.

14. Men Gudh hafwer vpwäckt Herran; han skal ock så vpwäckia oß, genom sina kraft.

15. Weten J icke, at edre kroppar äro Christi lemmar? Skulle jagh nu taga Christi lemmar, och giöra ther skiökio lemmar af? Bort thet.

16. Eller weten J icke, at then sigh håller til een skiökio, han blifwer en krop medh henne? Ty the warda, säger han, tw vthi ett kött.

17. Men then som håller sigh til Herran, han är en Ande medh honom.

18. Flyr bolerij. All synd som menniskian giör, är vthan kroppen: men then som bedrifwer bolerij, han syndar på sin egen krop.

19. Eller weten J icke, at edar krop är thens Helga Andas tempel, som är i eder, hwilken J hafwen af Gudi; och ären icke edre egne?

20. Ty J ären dyrt köpte. Therföre priser nu Gudh vthi edar krop, och i edrom anda, hwilke Gudi tilhöra.

7. Capitel.

Wjdare swarar Apostelen til een the Corinthers skrifwelse, om ächtenskap, enkio- och jungfrulefnad. Först, at thet woro godt lefwa vthan ächtenskap: men til at vndfly bolerij, är bättre at begifwa sigh ther til, v. 1. Sedan, at the som redan äro begifne i ächtenskap, intet må skiljas åth, fast then ene maken än wore ochristen, om han eljes wil blifwa hoos then andra, v. 10. Jnförer så i gemeen, at vthi hwad stand en är, må han wäl blifwa; thet förhindrar intet ens salighet, v. 17. Til thet sidsta berömer han jungfruståndet: doch wil han at ingen skal nödgas ther til; vtan wara hwarjom fritt, gifwa sigh i ächtenskap, eller blifwa ther ifrån, om han hafwer gåfwa til at lefwa kyskeliga thes förvthan, v. 25.

Nu ther J migh om skrefwen, swarar jagh. Thet är mannenom godt at han intet befattar sigh medh hustru.

2. Doch likwäl, til at vndfly bolerij, hafwe hwar och en sina hustru, och hwar och een sin man.

3. Mannen skal låta få hustrune skyldig wälwiljoghet; och sammalunda hustrun mannen.

4. Hustrun hafwer icke sielf macht öfwer sin egen krop, vtan mannen: sammalunda mannen hafwer icke macht öfwer sin egen krop, vtan hustrun.

5. Drager eder icke vndan för hwar annan, vtan thet skeer medh bägges edra samtyckio, til en tijd, at J mågen hafwa tom til fasto och böner: och kommer så igen tilsammans, at diefwulen icke skal fresta eder för edor okyskhet skul.

6. Men sådant säger jagh eder efter tilstädelse, och icke efter budh.

7. Vtan jagh wille hällre at alla menniskior woro såsom jagh är: men hwar och en hafwer sina egna gåfwo af Gudi; then ene så, then andre så.

8. Them ogiftom, och enkiom säger jagh: Godt är them om the blifwa såsom ock jagh.

9. Men kunna the icke hålla sigh, så gifte sigh: ty thet är bättre gifta sigh än brinna.

10. Men them giftom biuder icke jagh, vtan Herren: Hustrun skilje sigh icke ifrå mannen.

11. Skils hon ock ifrå honom, så blifwe ogift, eller förlike sigh medh mannen igen; och mannen öfwergifwe icke hustruna.

12. Them androm säger jagh, icke Herren: Om så är, at en broder hafwer ena otrogna hustru, och hon hafwer wilja til at boo medh honom, skilje tå han icke henne ifrå sigh.

13. Och om een qwinna hafwer en otrogen man, och han hafwer wilja til at blifwa när henne, skilje icke tå honom ifrå sigh.

14. Ty then otrogne mannen är helgad genom hustruna; och then otrogna hustrun är helgad genom mannen: annars wordo edor barn oreen; men nu äro the helig.

15. Om ock then otrogne wil skiljas, så lät honom skiljas. En broder eller syster är icke bunden til egendom i sådana fallom; vtan i frijd hafwer Gudh kallat oß.

16. Ty huru wetst tu, qwinna, om tu kant giöra mannen salig? Eller huru wetst tu, man, om tu kant giöra hustruna saliga?

17. Doch såsom Gudh hafwer hwarjom och enom vthdelat.

Hwar och en, såsom Herren honom kallat hafwer, så wandre han. Och så stadgar jagh i alla församlingar.

18. Är någor omskoren kallad, han begäre icke förhud: är någor kallad i förhuden, han läte icke omskära sigh.

19. Omskärelsen är intet, och förhuden är intet; vtan hålla Gudz budh.

20. Hwar och en blifwe vthi then kallelse i hwilka han kallad är.

21. Äst tu kallad i träldom, haf ther ingen sorg om: doch kant tu frij warda, så bruka thet hällre:

22. Ty then som i träldom kallad är i Herranom, han är Herrans frij: sammalunda ock then som kallad är i frihet, han är Christi egen worden.

23. J ären dyrt köpte; blifwer icke menniskiors trälar.

24. Hwar och en, käre bröder, ther han vthi kallad är, ther blifwe han vthi när Gudi.

25. Men om jung frur hafwer jagh icke Herrans budh; vtan jagh säger mina mening, såsom then ther barmhertighet fått hafwer af Herranom, til at wara trogen.

26. Så menar jagh nu sådant wara godt, för then nödh som förhanden är, at menniskione skal godt wara, så blifwa.

27. Äst tu widh hustru bunden, begära icke skiljas widh henne: äst tu ock vthan hustru, så begära icke hustru.

28. Men gifter tu tigh, syndar tu intet: och om een jungfru gifter sigh, syndar hon intet: doch warda sådana lidande lekamlig bekymmer: men jagh skonade eder gierna.

29. Men thet säger jagh: Käre bröder, tiden är kort. Öfwer thetta: The som hustrur hafwa, ware såsom the inga hade:

30. Och the som gråta, såsom the intet grete; och the som frögda sigh, såsom the frögdade sigh intet; och the som köpa, såsom the behöllo thet intet:

31. Och the som bruka thenna werldena, såsom the brukade icke: ty thenna werldenes wäsende förgås.

32. Men jagh wille gierna, at J woren vthan omsorg. Then ther ogift är, han achtar thet Herranom tilhörer, huru han skal täckias Herranom.

33. Men then som gifter sigh, han achtar hwad werldene tilhörer, at han skal behaga hustrune.

34. Och thet skil på een qwinna, och een jungfru: then som ogift är, hon achtar thet Herranom tilhörer, at hon skal blifwa helig både til krop och til anda: men then som gifter sigh, hon achtar thet werldene tilhörer, huru hon skal behaga mannenom.

35. Men thetta säger jagh til thet som eder kan gagneligit wara; och icke at jagh wil kasta band på eder: vtan på thet J skolen efterfölja thet ährligit är, och blifwa widh Herran, vthan alt hinder.

36. Men om någor låter sigh tyckia, at thet icke wäl skickar sigh medh hans jungfru, sedan hon wäl manwäxt är, och thet wil icke annars wara, så giöre som han wil, han syndar intet; han läte henne gifta sigh.

37. Men om en sätter sigh fast före, efter han onödd är, och hafwer sin frij wilja, och besluter thetta i sitt hierta, at låta sina jungfru så blifwa, han giör wäl.

38. Then nu vthgifter henne, han giör wäl: men then icke vthgifter henne, han giör bätter.

39. Hustrun är bunden til lagen, så länge hennes man lefwer: men när hennes man är afsomnad, är hon frij at gifwa sigh enom androm, hwem hon wil; doch at thet skeer i Herranom.

40. Men saligare är hon, om hon så blifwer, efter mitt sinne: jagh menar, at jagh ock hafwer Gudz Anda.

8. Capitel.

Här lärer Apostelen them, huruledes the efter een rätt Christelig frihet skulle vmgås medh afguda offer, v. 1. Nemliga så, at the icke förarga the swaga ther medh, v. 9.

Men om afguda offer wete wij: ty wij hafwe alle förstånd. Förståndet vpbläs; men kärleken förbättrar.

2. Om någor låter sigh tyckia at han weet något; han weet ännu intet, huru honom bör weta.

3. Men then som älskar Gudh, han är känd af honom.

4. Så wete wij nu om then maat som offras afgudar; at afguden är intet i werldene, och at ingen Gudh är vtan en.

5. Och ändoch någre äro som kallas gudar, hwad thet är i himmelen, eller på jordene; såsom månge gudar, och månge herrar äro:

6. Så hafwe wij doch allenast en Gudh, Fadren; af hwilkom all ting äro, och wij vthi honom; och en Herra Jesum Christum, genom hwilken all ting äro, och wij genom honom.

7. Men hwar man hafwer icke förståndet: ty somlige giöra sigh ännu samwet om afgudarna, ätande thet för afguda offer; och efter theras samwet är swagt, warder thet ther medh befläckiat.

8. Men maten främjar oß intet för Gudi: äte wij, så warde wij intet bättre ther medh; äte wij icke, så warde wij ock icke thes sämre.

9. Seer til likwäl, at thenna edor frihet icke kommer them til förargelse, som swage äro.

10. Ty om någor får see tigh, tu som förståndet hafwer, sittia och äta i afguda huus, warder tå icke hans samwet som swagt är, draget ther medh, til at äta afguda offer?

11. Och så warder then swage brodren öfwer titt förstånd förtapad, then Christus hafwer lidit döden före.

12. När J således synden på bröderna, och sargen theras swaga samwet, tå synden J på Christum.

13. Therföre, om maten förargar min broder, wille jagh aldrig äta kött til ewig tijd; på thet jagh icke skal wara minom broder til förargelse.

9. Capitel.

Apostelen lärer än, af sitt egit exempel, huru man skal rätt bruka then Christeliga friheten: och bewisar först, at han war en Apostel, v. 1. Och hade fritt til at äta och dricka hwad han wille, v. 4. At hafwa hustru medh sigh, v. 5. At taga besolning för thet han predikade Evangelium, v. 7, och 13. Men han hafwer thet icke giordt: vtan lidit allahanda; på thet Christi Evangelium ther igenom icke skulle förhindras, v. 12. Ja, han hafwer giordt sigh til hwars mans tienare; på thet han thes flera til saligheten draga skulle, v. 9. Sedan förmanar han til achtsamhet och återhåll, ther af, at wij äre like them som löpa på wädjobanen, v. 24.

Är jagh icke en Apostel? Är jagh icke frij? Hafwer jagh icke sedt wår Herra Jesum Christum? Ären icke J mitt werck i Herranom?

2. Är jagh icke androm en Apostel, så är jagh åth minsto edar Apostel: ty insiglet til mitt Apostlaämbete ären J, vthi Herranom.

3. Them som migh fråga, är thetta mitt swar.

4. Hafwe wij icke macht til at äta, och dricka?

5. Hafwe wij icke macht at omföra medh oß een hustru som een syster är, såsom the andre Apostlar och Herrans bröder, och Cephas?

6. Eller hafwer jagh och Barnabas allena icke macht sammaledes giöra?

7. Ho tienar til krijg på sin egen sold någon tijd? Ho planterar en wijngård, och icke åter af hans frucht? Eller ho wachtar en hiord, och äter icke af hiordsens miölk?

8. Mån jagh tala sådant efter menniskio sätt? Säger ock icke lagen thet samma?

9. Ty vthi Mose lagh är skrifwit: Tu skalt icke binda munnen til på oxan som tröskar. Mån Gudi wara omsorg om oxar?

10. Säger han icke thet alt för wåra skul? Ty för wåra skul är thet skrifwit: At then som plöijer, han skal plöija på een förhoppning; och then som tröskar, han skal tröska på een förhoppning, at han må af sitt hopp deelachtig warda.

11. Hafwe wij nu sådt eder thet andeligit är: synes eder thet mycket wara, at wij vpskäre edor lekamliga ting?

12. Äro andre wordne deelachtige i thenna machten när eder; hwij icke mycket meer wij? Men wij hafwe sådana macht icke brukat; vtan wij lidom allahanda, at wij icke något hinder giöra skole Christi Evangelio.

13. Weten J icke, at the som offra, the hafwa sina näring af offret? Och the som skiöta altaret, the warda ock altaret åthniutande?

14. Så hafwer ock Herren skickat, at the som förkunna Evangelium, skola ock hafwa sina näring af Evangelio.

15. Men jagh hafwer thes intet brukat: jagh skrifwer ock icke förthenskul ther om, at så skee skal medh migh: jagh wore hällre död, än at någor skulle min berömelse om intet giöra.

16. Ty at jagh förkunnar Evangelium, thes torf jagh icke beröma migh: ty jagh måste thet giöra; och wee migh om jagh Evangelium icke förkunnar.

17. Giör jagh thet gierna, så warder migh lönt: men giör jagh thet nödigt, så är migh doch thet ämbetet befalt.

18. Hwad är tå nu min löön? Nemliga, at jagh predikar Christi Evangelium, och giör thet frij omsyß; på thet jagh icke skal mißbruka mina macht som jagh hafwer vthi Evangelio.

19. Therföre, ändoch jagh är frij för hwar man, hafwer jagh likwäl giordt migh til hwars mans tienare; på thet jagh må winna thes flera.

20. Judomen är jagh worden såsom en Jude; på thet jagh skal winna Judarna: them som vnder lagen äro, är jagh worden lika som jagh vnder lagen wore; på thet jagh skal winna them som vnder lagen äro.

21. Them som vthan lagh äro, är jagh worden lika som jagh vthan lagh wore: ändoch jagh icke är vthan Gudz lagh, vtan är i Christi lagh; på thet jagh them winna må, som vthan lagh äro.

22. Them swagom är jagh swag worden, på thet jagh winna må the swaga: jagh är hwarjom manne worden allahanda, på thet jagh skal ju några saliga giöra.

23. Men sådant giör jagh för Evangelij skul, på thet jagh skal warda thes deelachtig.

24. Weten icke J, at the som löpa på wädjobanen, alle löpa the; men en får lönen? Löper så, at J fån thet.

25. Ty hwar och en som kämpar, han hafwer återhåll i all ting: the ther vppå, at the skola få een förgängelig crono; men wij een oförgängelig.

26. Men jagh löper icke såsom til något owist; så kämpar jagh icke, såsom then som hugger i wädret:

27. Vtan jagh späker min lekamen, och vnderkufwar honom; på thet jagh icke predikar androm, och warder sielfwer straffelig.

10. Capitel.

Thet Apostelen i thet förra capitlet begynte förmana til, fulföljer han här; och förehåller them först: at the gamle fäder i öknene, woro wäl alle deelachtige af the Gudz wälgierningar, och Sacramente, som tå woro förhanden: men efter månge af them intet achtade sigh, vtan giorde som them lyste, blefwo the borto, v. 1. Therföre skulle the achta sigh för samma synder, v. 6. Synnerlig för afguderij, at the icke skulle fara såsom the, v. 11. Sedan, at the i Herrans Nattward woro deelachtige wordne af hans lekamen och blodh: therföre skulle the icke giöra sigh deelachtiga medh afgudom, eller dieflom, och äta af theras offer, v. 15. Sidst efterlåter han them åter, at the må bruka sin Christeliga frihet i maat och dryck; doch så at the ingen förarga, vtan hällre förbättra, v. 23.

Käre bröder, jagh wil icke dölja för eder, at wåre fäder woro alle vnder skyyn, alle gingo the genom hafwet;

2. Och alle wordo the vnder Mose döpte, i skynom, och i hafwet;

3. Och hafwa alle enahanda andelig maat ätet;

4. Och alle enahanda andelig dryck drucket: ty the drucko af then andeliga klippon, som them medfölgde; hwilken klippa war Christus.

5. Men månge af them woro icke Gudi behagelige: ty the wordo nederslagne i öknene.

6. Men thetta är oß skedt til exempel; at wij icke skole hafwa begärelse til thet ondt är, såsom the begärelse hade.

7. Warer icke heller afgudadyrkare, såsom somlige af them, som skrifwit är: Folcket satte sigh nedh at äta, och dricka; och stodo vp til at leka.

8. Läter oß icke heller drifwa horerij, såsom somlige af them besmittade sigh medh horerij; och föllo på en dagh try och tiugutusend.

9. Läter oß ock icke fresta Christum, såsom somlige af them frestade honom; och wordo dräpne af ormar.

10. Knorrer ock icke, såsom somlige af them knorrade; och wordo dräpne af förderfwarenom.

11. Alt sådant wederfors them til ett exempel: men thet är oß skrifwit til een förwarning, på hwilka werldenes ände kommen är.

12. Therföre, then som låter sigh tyckia han står, han se til at han icke faller.

13. Eder hafwer ingen frestelse ännu påkommet, vtan then mennisklig är: men Gudh är trofast, som icke låter eder frestas öfwer edra förmågo: vtan giör medh frestelsen en vthgång, så at J kunnen dragat.

14. Therföre, mine käreste, flyr ifrån afgudadyrkan.

15. Jagh talar såsom medh förståndigom; betrachter J hwad jagh säger:

16. Wälsignelsens kalk, then wij wälsigne, är icke han Christi blodz deelachtighet? Thet brödet som wij bryte, är icke thet Christi lekamens deelachtighet?

17. Ty thet är ett brödh; så äre wij månge en lekamen, efter wij alle af eno bröde deelachtige äre.

18. Seer på Jsrael efter kötet: the som äta offren, äro the icke deelachtige af altaret?

19. Hwad skal jagh tå säija? Är afguden något? Eller är thet något som afgudom offras? Neij.

20. Men thet säger jagh: At hwad Hedningarna offra, thet offra the dieflom, och icke Gudi. Nu wil jagh icke, at J skolen deelachtige wara medh dieflomen.

21. J kunnen icke dricka Herrans kalk, och dieflarnas kalk: J kunnen icke deelachtige wara af Herrans bord, och dieflarnas bord.

22. Eller wilje wij reta Herran? Mån wij wara starckare än han?

23. Jagh hafwer macht til alt; men thet är icke alt nyttigt: jagh hafwer macht til alt; men thet kommer icke alt til förbättring.

24. Jngen söke sitt, vtan annars bästa.

25. Alt thet faalt är i köttboden, thet äter, och fråger intet ther efter för samwetet skul:

26. Ty jorden är Herrans, och alt thet ther på är.

27. När nu en otrogen biuder eder til gäst, och J wiljen gå til honom, så äter alt thet eder förelägs, och fråger intet ther efter för samwetet skul.

28. Men om tå någor säger til eder: Thetta är offrat afgudom, så äter icke, för hans skul som thet vnderwiste, och för samwetek skul: ty jorden är Herrans, och alt thet ther på är.

29. Samwetet, säger jagh; icke titt, vtan thens andras: ty hwarföre skulle jagh låta döma mina frihet af ens annars samwet?

30. Ty om jagh äter ther af medh tacksåijelse, hwij skulle jagh tå lastad warda för thet jagh tackar före?

31. Hwad J nu äten, eller dricken, eller hwad J giören, så giörer alt Gudi til ähro.

32. Warer sådana, at J ingen förargen, hwarken Juda, eller Greek, eller Gudz församling.

33. Såsom ock jagh i all ting är allom til wilja, icke sökiandes min, vtan mångs mans nytto, at the måga warda salige.

11. Capitel.

Efter giord förmaning, v. 1. Lärer Apostelen the Corinther hälla sigh skickeliga i theras församling: nemliga, at manspersoner icke skulle bedia eller prophetera medh holdt hufwud; eij heller qwinnespersoner medh oholdt, rc. v. 2. Sedan straffar han theras oskick the hade, när the skulle gå til Herrans Nattward, v. 17. Förtäljer så för them, huru Christus sielf thenna Nattwarden instichtat hade, v. 23. Och ther af lärer och förmanar them, huru the wärdeliga honom bruka skola, v. 26.

Warer mine efterföljare, såsom ock jagh Christi.

2. Käre bröder, jagh prisar eder at J täncken på migh i all stycke, och hållen thet sätt som jagh eder föresatt hafwer.

3. Så wil jagh, at J weta skolen, at Christus är hwars och ens mans hufwud: men mannen är qwinnones hufwud; men Gudh är Christi hufwud.

4. Hwar och en man, som beder, eller propheterar, och hafwer något på hufwudet, han skämmer sitt hufwud.

5. Men een qwinna, som beder, eller propheterar medh oholdt hufwud, hon skämmer sitt hufwud: ty thet wore icke annars än som hon wore rakad.

6. Wil hon icke hölja sigh, så skäre ock håret medh af: nu efter thet står illa, at henne är håret afskoret, eller afrakat, så hölje sigh.

7. Men mannen skal icke hölja sitt hufwud: ty han är Gudz beläte och ähra: men qwinnan är mansens ähra.

8. Ty mannen är icke af qwinnone; vtan qwinnan af mannenom.

9. Och mannen är icke skapad för qwinnone skul; vtan qwinnan för mansens skul.

10. Therföre skal qwinnan hafwa ena macht på hufwudet, för Änglarna skul.

11. Doch, är hwarken mannen vthan qwinnona, eller qwinnan vthan mannen, i Herranom.

12. Ty såsom qwinnan är af mannenom, så är ock mannen genom qwinnona: men altsammans af Gudi.

13. Dömer widh eder sielfwa, om thet är dägeligit, at een qwinna beder Gudh ohold?

14. Eller, lärer icke naturen eder thet, at enom man är wanheder, om han hafwer långt håår?

15. Men qwinnone een ähra, at hon hafwer långt håår: håret är henne gifwit til at skyla sigh medh.

16. Är ther ock någor ibland eder, then i thetta ärendet enträten är, han wete, at wij hafwe icke then seden; och icke Gudz församlingar heller.

17. Men thetta måste jagh befalla: Jagh kan icke prisa, at J tilhopa kommen icke til förbättring, vtan til förwärring.

18. J förstone, när J kommen tilhopa i församlingene, hörer jagh, at ibland eder är skiljachtighet; thet jagh ock wäl endeels troor.

19. Ty ibland eder måste ju wara partij: på thet the rättsinnige skola warda vppenbare ibland eder.

20. När J nu tilhopa kommen, så håller man tå icke Herrans Nattward.

21. Ty tå man skal hålla nattward, tager hwar och en sin egen nattward fram före åth: och then ene hungrar, then andre är drucken.

22. Hafwen J nu icke huus, ther J vthi äta eller dricka mågen? Eller förachten J Gudz församling, och skämmen them som intet hafwa? Hwad skal jagh säija eder? Skal jagh prisa eder? Här vthi prisar jagh eder intet.

23. Ty jagh hafwer vndfått af Herranom, thet jagh ock eder gifwit hafwer: ty Herren Jesus, i then natten tå han förrådder wardt, tog han brödet;

24. Tackade, bröt thet, och sade: Tager, äter; thetta är min lekamen, som för eder brytes: thetta giörer til min åminnelse.

25. Sammalunda ock kalken, efter nattwarden, och sade: Thenne kalk är thet nya testamentet i minom blodh: thetta giörer, så ofta J dricken, til min åminnelse.

26. Ty så ofta J äten af thetta brödh, och dricken af thenna kalk, skolen J förkunna Herrans dödh, til thes han kommer.

27. Hwilken nu owärdeliga äter af thetta brödh, eller dricker af Herrans kalk, han blifwer saker på Herrans lekamen och blodh.

28. Men pröfwe menniskian sigh sielfwa, och äte så af thet brödet, och dricke af then kalken.

29. Ty then owärdeliga äter och dricker, han äter och dricker sigh sielfwom domen, icke åthskiljandes Herrans lekamen.

30. Therföre äro ock månge swage och krancke ibland eder, och en stoor deel sofwa.

31. Ty om wij sielfwe dömde oß, så worde wij icke dömde.

32. Men tå wij dömde warde, så warde wij näpste af Herranom; på thet wij icke medh werldene skola fördömde warda.

33. Therföre, mine käre bröder, när J tilhopa kommen til at äta, så bide then ene then andra.

34. Men hungrar någor, han äte hema; på thet J icke tilhopa kommen til fördömelse. Thet andra wil jagh skicka, när jagh kommer.

12. Capitel.

Wjdare påminner Paulus the Corinther, at the hade warit Hedningar, och gått til stumma afgudar; men nu woro the komne til theu rätta trona, och ther igenom bekommit många andeliga gåfwor, v. 1. Lärer them så först, hwadan thesse gåfwor woro komne, nemliga, vthaf Gudz Anda, som alt werckar i allom, v. 4. Sedan, huru the skulle bruka thessa gåfwor; icke androm til föracht, vtan til gagn och godo; ja, hela församlingen til vpbyggelse, v. 7. Lika som then ene lemmen vthi kroppen, icke förachtar then andra; vtan hielper och befordrar honom, at hela kroppen må blifwa widh macht, v. 12.

Om the andeliga gåfwor, wil jagh, käre bröder, icke fördölja eder.

2. J weten, at J hafwen warit Hedningar, och gått til the stumma afgudar, efter som J förförde woren.

3. Therföre giör jagh eder wetterligit, at ingen förbannar Jesum, som genom Gudz Anda talar: och ingen kan kalla Jesum en Herra, vtan genom then Helga Anda.

4. Gåfworna äro mångahanda; men Anden är en.

5. Och ämbeten äro mångahanda; men Herren är en.

6. Och krafterna äro mångahanda; men Gudh är en, som alt werckar i allom.

7. Vthi hwarjom och enom bewisa sigh Andans gåfwor til gagns.

8. Them ena warder gifwit af Andanom tala om wijsdom: them andra tala om förstånd, af samma Andanom.

9. Enom androm troon, af samma Andanom: enom androm helbregda gåfwa, af samma Andanom.

10. Enom androm vnderlig ting giöra: enom androm prophetia: enom androm åthskilja andar: enom androm mångahanda tungomål: enom androm tungomåls vthtydelse.

11. Men alt thetta werckar then samme ene Anden, delandes hwarjom sitt, såsom honom täckes.

12. Ty såsom en lekamen är, och hafwer doch många lemmar; men alle lemmar af en lekamen, ändoch the äro månge, äro the doch en lekamen: sammalunda ock Christus.

13. Ty wij äre vthi enom Anda alle döpte til en lekamen, ehwad wij äre Judar eller Greker, tienare, eller frije; och hafwe alle drucket til en Anda.

14. Ty lekamen är icke en lem, vtan månge.

15. När nu foten wille säija: Jagh är icke hand: therföre är jagh icke af lekamenom; skulle han förthenskul icke wara af lekamenom?

16. Och om örat wille säija: Jagh är icke öga: therföre är jagh icke af lekamenom; skulle thet förthenskul icke wara af lekamenom?

17. Om hele lekamen wore öga, hwar blefwe tå hörslen? Wore han aller hörsl, hwar blefwe luchten?

18. Men nu hafwer Gudh satt lemmarna hwar för sigh, särdeles vthi lekamen, såsom han wille.

19. Om nu alle lemmar woro en lem, hwar blefwe tå lekamen?

20. Men nu äro lemmarna månge, och lekamen är en. 21. Ögat kan icke säija til handena: Jagh behöfwer tigh intet; eller hufwudet til fötterna: Jagh behöfwer eder intet.

22. Vtan mycket meer the kropsens lemmar, som synas swagast wara, äro oß mäst af nöden:

23. Och the wij hålle blygeliga wara, them lägge wij mästa ähron vppå: och the oß snyppeliga synas, them pryde wij alramäst.

24. Ty the som dägelige äro, behöfwa intet: men Gudh hafwer så tilhopa mängt lekamenen, och the lemmar som något fattades, thes meer prydelse tillagt:

25. På thet i lekamenen skal ingen skiliachtighet wara: vtan alle lemmar skola then ene för then andra eens omsorg hafwa.

26. Och om en lem lider något, så lida alle lemmarna medh: och om en lem warder härliga hållen, så frögda sigh alle lemmarna medh.

27. Men J ären Christi lekamen och lemmar, hwar efter sin deel.

28. Och Gudh hafwer satt i församlingene, först Apostlar, ther näst Propheter, sedan lärare, sedan kraftwerckare, sedan helbregdo gåfwor, hielpare, regerare, mångahanda tungomål.

29. Äro the alle Apostlar? Äro the alle Propheter? Äro the alle lärare? Äro the alle kraftwerckare?

30. Hafwa the alle helbregdo gåfwor? Tala the alle mång tungomål? Kunna the alle vthtyda?

31. Men farer efter the yppersta gåfworna: och jagh wil ännu wisa eder en kosteligare wägh.

13. Capitel.

Här berömer Paulus kärleken, på thet at man the andra gåfwor, som sagt är, icke skal bruka emot kärleken, sigh til berömelse, och androm til föracht; vtan som kärleken fordrar, androm til godo. Förft ther af, at vthan kärleken så äro the andra gåfwor intet nyttiga, v. 1. Sedan af hans härliga egenskaper, v. 4. Och sidst ther af, at kärleken skal blifwa, när the andra gåfworna återwända, v. 8.

Om jagh talade medh menniskiors och Anglars tungor, och hade icke kärleken, så wore jagh en liudande malm, eller een klingande bielra.

2. Och om jagh kunde prophetera, och wiste all hemlighet, och alt förstånd, och hade alla troo, så at jagh försatte berg, och hade icke kärleken, så wore jagh intet.

3. Och om jagh gåfwe alla mina ägodelar the fattiga, och läte min lekamen brinna, och hade icke kärleken, så wore thet migh intet nyttigt.

4. Kärleken är tolig och mild: kärleken afwundas intet; kärleken skalckas intet, han vpbläses icke:

5. Han skickar sigh icke ohöfweliga; han söker icke sitt, han förtörnas icke, han täncker intet argt:

6. Han glädz icke öfwer orättferdighet; men han frögdar sigh öfwer sanningen.

7. Han fördrager all ting, han troor all ting, han hoppas all ting, han lider all ting.

8. Kärleken wänder aldrig åter, ändoch prophetierna skola återwända, och tungomålen skola afkomma, och förståndet skal återwända.

9. Ty wij förstå endeels, och prophetere endeels.

10. Men tå thet kommer som fulkomligit är, så wänder thet åter som endeels är.

11. Tå jagh war ett barn, talade jagh som ett barn, och hade sinne som ett barn, och hade barnsliga tanckar: men sedan jagh wardt man, lade jagh bort thet barnsligit war.

12. Ty wij see nu genom en spegel, vthi ett mörkt taal; men tå ansichte emot ansichte: nu känner jagh endeels; men tå skal jagh kännat, såsom jagh ock känd är.

13. Men nu blifwer troon, hoppet, kärleken, thessa try: men störst ibland them är kärleken.

14. Capitel.

Sedan Apostelen hafwer berömt kärleken, förmanar han, at man skal fara efter honom; och ther hoos winläggia sigh om the andra gåfwor, synnerliga om gåfwa til at prophetera, v. 1. Ty (såsom han widlyfteliga bewiser) gåfwa til at prophetera är förmeer och nyttigare, än til at tala medh åthskillig tungomål, medh mindre någor är som thet vthtyder, v. 2. rc. Lärer så huru man båda gåfworna rätt bruka skal, androm til vpbyggelse och förbättring, v. 26. Sidst förbinder han qwinfolcken tala i församlingen; vtan the må fråga sina män hema, om the wilja något weta, at alt måtte skickeliga tilgå, v. 34.

Farer efter kärleken: winlägger eder om andeliga gåfwor; doch mäst, at J propheteren.

2. Ty then som talar medh tungomål, han talar icke menniskiom, vtan Gudi: ty ingen hörer ther til, vtan han talar hemlighet i Andanom.

3. Men then som propheterar, han talar menniskiomen til förbättring, och til förmanelse, och til tröst.

4. Then som talar medh tungomål, han förbättrar sigh sielf: men then som propheterar, han förbättrar församlingen.

5. Jagh wille wäl, at J alle tala kunden medh tungomål; men mycket hällre at J propheteraden: ty then som propheterar, han är större än then som medh tungomål talar; vtan han thet vthtyder, på thet församlingen får någon förbättring.

6. Men nu, käre bröder, om jagh komme til eder, och talade medh tungomål, hwad wore jagh eder nyttig? Vtan jagh talar medh eder, antingen medh vppenbarelse, eller medh förstånd, eller medh prophetia, eller medh läro?

7. Hafwer sigh doch så medh the ting, som liud giöra ifrå sigh, och doch intet lijf hafwa, såsom een pipa eller een harpa, tå the icke gifwa åthskiljeligit liud ifrå sigh, huru kan man weta hwad pipat eller harpat är?

8. Så ock om en basuun gifwer een owissa röst, ho giör sigh tå redo til stridz?

9. Så ock J, om J talen medh tungomål, och icke talen thet som förstås kan, huru skal man weta hwad talat är? Ty J talen i wädret.

10. Så mångahanda slagh är på rösterna i werldene, och ingen af them är otydelig.

11. När jagh nu icke weet vthtydningen på rösten, blifwer jagh honom som talar barbarisk; och then som talar, blifwer för migh barbarisk.

12. Sammalunda ock J, medan J faren efter andeliga gåfwor, winlägger eder om församlingenes bästa, at J nogh hafwen.

13. Therföre then som talar medh tungomål, han bedie, at han må ock kunna thet vthtyda.

14. När jagh nu beder medh tungone, så beder min ande; men mitt sinne är vthan frucht.

15. Huru skal thet tå gå til? Nemliga så: Jagh skal bedia i andanom; jagh skal ock bedia medh sinnet: jagh skal siunga i andanom; jagh skal ock siunga medh sinnet.

16. När tu nu wälsignar i andanom, huru skal tå then som står i thens olärdas stadh, swara tigh Amen på tin tacksäijelse? Efter han icke förstår hwad tu säger.

17. Tu säger wäl een godh tacksäijelse; men then andre warder ther af intet förbättrad.

18. Jagh tackar min Gudh, at jagh talar meer medh tungomål än J alle.

19. Men jagh wil hällre tala i församlingene fem ord medh mitt sinne, på thet jagh vnderwisa må andra, än eljes tijotusend ord medh tungomål.

20. Käre bröder, warer icke barn i förståndet: vtan warer barn i ondskone; men i förständet warer fulkomlige.

21. J lagen är skrifwit: Jagh wil tala medh andra tungor, och medh andra läppar til thetta folck, och the skola doch icke än så höra migh, säger Herren.

22. Så äro nu tungomålen för ett tekn, icke them som troo, vtan them som icke troo: men prophetien är twärt emot, icke them som otrogne äro, vtan them som trogne äro.

23. Hwar nu hela församlingen tilhopa komme på en stadh, och talade alle medh tungomål, och ther kommo någre olärde eller otrogne in, månde the icke skola säija, at J haden mist sinnet?

24. Hwar J nu alle propheteraden, och ther komme någor otrogen eller olärd in, han worde straffad af them allom, och dömd af allom:

25. Och så worde thet som lönligit är i hans hierta vppenbart; och så fölle han på sitt ansichte, tilbådo Gudh, och bekände at sannerliga wore Gudh i eder.

26. Huru är thet tå, käre bröder? När J tilsammans kommen, så hafwer hwar och en af eder en Psalm; han hafwer lärdom, han hafwer tungomål, han hafwer vppenbarelse, han hafwer vthtydelse: läter thet alt skee til förbättring.

27. Hwar nu någor talar medh tungomål, thet giöre han sielf annar, eller på thet mästa sielf tredie, och tå ymsom; och en tyde thet vth.

28. Är han icke en vthtydare, så tige i församlingene; men tale widh sigh sielf, och til Gudh.

29. Men Propheterna tale twå eller tre; och the andre döme ther om.

30. Men hwar så händer, at them som sitter, warder något vppenbarat, så tige then förste.

31. J mågen wäl alle prophetera, then ene efter then andra, på thet alle måga lära, och alle warda förmanade.

32. Och Propheternas andar äro Prophetomen vnderdånige:

33. Ty Gudh är icke oskickelighetenes, vtan fridsens Gudh, såsom vthi alla the heligas församlingar.

34. Edra qwinnor tige vthi församlingarna: ty them är icke tilstadt at tala, vtan at the äro vnderdåniga, såsom ock lagen säger.

35. Men wilja the nägot lära, så skola the fråga sina män hema: thet står icke qwinnor wäl, at the tala i församlingene.

36. Eller är Gudz ord vthkommet ifrån eder? Eller är thet allena kommet til eder?

37. Ther nu någor låter sigh tyckia, at han är en Prophete, eller andelig, han besinne hwad jagh skrifwer eder: ty thet äro Herrans budh.

38. Men är någor oförståndig, han ware oförståndig.

39. Therföre, käre bröder, lägger eder win om, at J propheteren, och förmener icke at tala medh tungomål.

40. Läter all ting ährliga och skickeliga tilgå.

15. Capitel.

Här kommer Apostelen til then läran om the dödas vpståndelse: och påminner först the Corinther, huru han lärdt, och huru the trodt hade; nemliga, at Christus war döder, och vpstånden ifrå the döda, efter Skrifterna, v. 1. Ther af bewiser han så, at the döde skola sanfärdeliga vpstå, v. 12. Och bekräftar thet samma medh flera argument, v. 21, rc. Sedan beskrifwer han huru thet skal tilgå medh the dödas vpståndelse; och hurudana the döde skola warda efter vpståndelsen, v. 3 5. Sidst förmanar han them til stadighet i thenna läran, v. 58.

Käre bröder, jagh minner eder på Evangelium, som jagh eder förkunnat hafwer, hwilket J ock anammat hafwen; i hwilko J ock stån:

2. Genom hwilket J ock salige warden, huruledes jagh eder thet förkunnade, om J hafwen thet behållet; vtan så är, at J förgäfwes trodt hafwen.

3. Ty jagh hafwer i förstone eder föregifwit, thet jagh ock vndfått hafwer, at Christus är döder för wåra synder, efter Skrifterna:

4. Och at han är begrafwen; och at han vpstånden är på tredie dagen, efter Skrifterna.

5. Och at han wardt sedder af Cepha, sedan af the tolf.

6. Sedan wardt han sedder af meer än femhundrat bröder på en tijd, af hwilkom ännu månge lefwa; men mäste delen äro afsomnade.

7. Ther efter wardt han sedder af Jacobo; och sedan af alla Apostlarna.

8. På sidstone efter allom, wardt han ock sedder af migh, såsom af en then ther otidig född är.

9. Ty jagh är then ringaste ibland Apostlarna, så at jagh är icke wärd kallas Apostel: therföre at jagh hafwer förfölgt Gudz församling.

10. Men af Gudz nådh, är jagh thet jagh är: och hans nådh hafwer icke fåfäng warit i migh; vtan jagh hafwer meer arbetat än the alle: doch icke jagh, vtan Gudz nådh, som i migh är.

11. Thet ware nu jagh, eller the, så predike wij, och så hafwen J trodt.

12. Är nu Christus predikad för eder, at han är vpstånden ifrå the döda; hwarföre säija tå somlige ibland eder, at the dödas vpståndelse är intet?

13. Är nu the dödas vpståndelse intet, så är ock Christus icke heller vpstånden.

14. Är Christus icke vpstånden, så är wår predikan fåfäng; så är ock edor troo fåfäng.

15. Och wij wardom fundne falsk Gudz witne, at wij emot Gudh witnat hafwe, at han hafwer vpwäckt Christum; then han icke vpwäckt hafwer, om the döde icke vpstå.

16. Ty om the döde icke vpstå, så är icke heller Christus vpstånden.

17. Är Christus icke vpstånden, så är edor troo fåfäng; och så ären J ännu vthi edra synder.

18. Så äro ock the förtapade som i Christo afsomnade äro.

19. Om wij allenast i thetta lifwet hafwe hoppet til Christum, så äre wij vslast ibland alla menniskior.

20. Men nu är Christus vpstånden ifrå the döda, och worden förstlingen ibland them som sofwa.

21. Efter döden är genom een menniskio, ock genom een menniskio the dödas vpståndelse.

22. Ty såsom alle döö vthi Adam, så skola ock alle i Christo warda lefwande giorde.

23. Hwar och en vthi sin egen ordning: förstlingen Christus; sedan the som Christo tilhöra vthi hans tilkommelse.

24. Sedan änden, tå han öfwerantwardar Gudi och Fadrenom riket; och aflägger all herradöme, och alla öfwerhet, och wäldighet.

25. Ty han måste regnera, til thes han lägger alla sina fiendar vnder sina fötter.

26. Then ytterste fienden döden, skal warda borttagen.

27. Ty all ting hafwer han lagt vnder hans fötter: så, när han säger, at all ting honom vndergifwen äro, är nogh vppenbart, at han vndantagen är, som honom all ting vndergifwit hafwer.

28. Tå nu all ting honom vndergifwen äro; så warder ock tå sonen sielf vndergifwen honom, som honom all ting vndergifwit hafwer: på thet at Gudh blifwer alt i allom.

29. Hwad giöra the eljes som sigh döpa låta öfwer the döda; om the döde ingalunda vpstå, hwij låta the sigh tå döpa öfwer the döda?

30. Och hwij stå wij altid vthi fahra?

31. Widh wår berömelse som jagh hafwer i Christo Jesu wårom Herra, döör jagh hwar dagh.

32. Hafwer jagh efter menniskio mening vthi Epheso stridt medh wildiur; hwad hielper migh thet, om the döde icke vpstå? Lät oß äta, och dricka: ty i morgon måste wij döö.

33. Läter icke förföra eder: ondt snack förkräncker goda seder.

34. Waker vp rätteliga, och synder icke: ty somlige weta intet af Gudi: til blygd säger jagh eder thetta.

35. Måtte nu någor säija: Huru skola the döde vpstå? Och medh hurudana lekamen skola the komma?

36. Tu dåre, thet tu såår, thet får icke lijf, vtan thet blifwer dödt.

37. Och thet tu såår, är ju icke then kroppen som warda skal, vtan ett blott korn, nemliga, hwete, eller annat sådant.

38. Men Gudh gifwer thy en krop, såsom han wil; och hwarjo och eno af sädene sin egen krop.

39. Jcke är alt kött enahanda kött: vtan menniskiors kött är annat; annat är fääs, annat är fisks, och annat är fogels.

40. Och thet äro himmelske kroppar, och jordeske kroppar: men een annor härlighet hafwa the himmelske, och een annor the jordeske.

41. Een annor klarhet hafwer solen, och een annor klarhet hafwer månen, och een annor klarhet stiernorna: ty een stierna går öfwer then andra i klarheten.

42. Sammaledes ock the dödas vpståndelse: thet warder sådt förgängeligit, och skal vpstå oförgängeligit.

43. Thet warder sådt i snöplighet, och skal vpstå i härlighet: thet warder sådt i skröplighet, och skal vpstå vthi kraft.

44. Thet warder sådt ett naturligit lekamen, och skal vpstå ett andeligit lekamen. Man hafwer ett naturligit lekamen; man hafwer ock ett andeligit lekamen.

45. Såsom skrifwit är: Then första menniskian Adam, är giord til naturligit lijf; och then yttersta Adam, til andeligit lijf.

46. Men then andelige lekamen är icke then förste, vtan then naturlige; sedan then andelige.

47. Then första menniskian, är af jordene jordisk; then andra menniskian är Herren af himmelen.

48. Hurudana then jordiska är, sådana äro ock the jordiske: och hurudana then himmelska är, sådana äro ock the himmelske.

49. Och som wij hafwe burit thens jordiskas liknelse, så skole wij ock bära thens himmelskas liknelse.

50. Men thetta säger jagh, käre bröder, at kött och blodh kunna icke ärfwa Gudz rike; och thet förgängeliga skal icke ärfwa oförgängelighet.

51. Sij, jagh säger eder een hemlighet: Wij skole icke alle afsofwa; men alle måste wij förwandlade warda,

52. Vthi en punct, vthi ett ögnableck, medh yttersta basunen: ty basunen skal lyda, och the döde skola vpstå oförgängelige, och wij skole förwandlade warda.

53. Ty thetta förgängeliga måste ikläda sigh oförgängelighet; och thetta dödeliga måste ikläda sigh odödelighet.

54. Men tå thetta förgängeliga ikläder sigh oförgängelighetena, och thetta dödeliga ikläder sigh odödelighetena; så warder thet ordet fulkomnat, som skrifwit är: Döden är vpswolgen vthi segren.

55. Tu dödh, hwar är tin vdd? Tu helwete, hwar är tin seger?

56. Dödsens vdd är synden; syndenes kraft är lagen.

57. Men Gudi ware tack, som oß segren gifwit hafwer, genom wår Herra Jesum Christum.

58. Therföre, mine käre bröder, warer faste, owiklige, och rike vthi Herrans werck altid; efter thet J weten, at edart arbete är icke fåfängt i Herranom.

16. Capitel.

Paulus förmanar the Corinther, at samla någon hielp til the fattiga och förfölgda Christna i Jerusalem, v. 1. Och låfwar sigh framdeles wilja komma til them, v. 5. Sedan befaller han them Timotheum, v. 10. Samt några andra personer, som Gudz församling til godo tient hade, v. 15. Förmanar them til stadighet, v. 13. Och besluter så medh helsningar, v. 19. Och een förbannelse önskan öfwer them som icke älska Chriskum Jesum, v. 22.

Nu om then vndsättning til the heliga, såsom jagh i the församlingar vthi Galatia befalt hafwer, så giörer ock J.

2. Ju på then ena Sabbathen, lägge hwar och en af eder när sigh sielf, och samke tilhopa hwad han åstadh kommer: på thet tå jagh kommer, icke skola tå först samlas samma vndsättningar.

3. Men tå jagh kommen är, the som J tå medh edart bref ther til hafwa wiljen, them wil jagh sända, at the framföra edra gåfwor til Jerusalem.

4. Om så behöfwes, at jagh ock faar tijt, tå måga the följa migh.

5. Men jagh wil komma til eder, när jagh drager genom Macedonien: ty genom Macedonien skal jagh draga.

6. Men när eder warder jagh til ewentyrs töfwandes, eller ock öfwer wintren blifwandes, at J migh förfordra mågen ehwart jagh resandes warder.

7. Jagh wil intet nu see eder vthi min framfärd: ty jagh hoppas at jagh får någon tijd dwäljas när eder, om Herren thet tilstäder.

8. Men jagh wil blifwa i Epheso in til Pingsdaga:

9. Ty migh är öpnad een stoor och kraftig dör; och månge motståndare äro.

10. Om Timotheus kommer, så seer til, at han är vthan fahra när eder: ty han werckar ock Herrans werck, såsom ock jagh.

11. Så förachte nu ingen honom; vtan fordrer honom i frijd, at han må komma til migh: ty jagh wänter honom medh bröderna.

12. Men om Apollo broderen weter, at jagh ofta hafwer förmanat honom, at han skulle komma til eder medh bröderna: men hans wilje war ingalunda på thenna tijd komma; doch warder han likwäl kommandes, tå honom så belägeligit warder.

13. Waker, står i trone, bruker eder manliga, warer starcke.

14. All edor ting läter skee i kärlekenom.

15. Jagh förmanar eder, käre bröder, J kännen Stephane huusfolck, at the äro förstlingen i Achaja, och at the hafwa skickat sigh sielfwa them heligom til tienst:

16. På thet J ock sådana menniskior skolen vnderdånige wara, och hwarjom och enom som medwerckar och arbetar.

17. Jagh frögdar migh af Stephane tilkommelse, och Fortunati, och Achaici: ty hwad migh fattades i eder, thet hafwa the vpfylt.

18. The hafwa ock wederqweckt min och edar anda. Så kännens nu widh sådana.

19. Eder helsa the församlingar vthi Asia: helsa eder mycket i Herranom, Aqvila, och Priscilla, medh then församling som är i theras huus.

20. Helsa eder alle bröderna: helser eder inbyrdes medh en helig kyß.

21. Jagh Paulus helser eder medh mine hand. *

22. Hwilken Herran Jesum Christum icke hafwer kär, han ware Anathema, Maran-Atha.

23. Herrans Jesu Christi nådh ware medh eder.

24. Min kärlek ware medh eder alla i Christo Jesu: Amen.

Then förra Epistel til the Corinther.

Sänd af Philippis, genom Stephanas, och Fortunatus, och Achaicus, och Timotheus.