DEUTERONOMION.

1. Capitel.

Tå Jsraels barn när 40 åhr hade fördrögt i öknene, och the skulle nu gå öfwer Jordan och intaga Canaans land, tog Mose sigh före til at vprepetera för them, hwad i medlertijd händt war; samt hela Gudz lagh, och förmante them til hörsamhet, om the eljes thet landet medh wälsignelse besittia wille. Förtälde så först, hwad som händt war på then resan ifrå Horeb til Kades, v. 1. Huruledes han hade satt ämbetesmän öfwer them, v. 9. Och hwad theras ämbete wara skulle, v. 16. Huru han hade låtit befpeija Canaans land, v. 22. Och hwad ther vthaf sigh tildragit hade, v. 26.

Thesse äro the ord, som Mose talade til hela Jsrael på hinsidon Jordan i öknene, på then markene emot röda hafwet, emellan Paran och Tophel, Laban, Hazeroth, och Disahab;

2. Ellofwa dagsresor ifrå Horeb, then wägen om Seirsberg, in til Kades Barnea.

3. Och thet skedde i fyratijonde åhrena, på första dagen, i then ellofte månadenom; tå talade Mose medh Jsraels barn, alt thet HERREN honom til them budit hade:

4. Sedan at han hade slagit Sihon the Amoreers Konung, som i Heßbon bodde; ther til Og Konungen i Basan, som i Astaroth och i Edrei bodde.

5. På hinsidon Jordan i the Moabiters lande, begynte Mose vthläggia thenna lagen, och sade:

6. HERREN wår Gudh talade medh oß på Horebs berg, och sade: J hafwen länge nogh warit widh thetta berget:

7. Wänder eder, och drager åstadh, at J må komma til the Amoreers berg, och til alla theras grannar, til mark, på berg och i dalar, söder vth, och emot hafsens hamn, i Canaans lande, och til berget Libanon, alt in til then stora älfwena Phrath.

8. Sij, jagh hafwer gifwit eder landet, som för eder ligger; går ther in, och intager thet, såsom HERREN edra fäder, Abraham, Jsaac och Jacob sworit hafwer, at han them och theras sädh efter them thet gifwa wille.

9. Tå sade jagh til eder på samma tiden: Jagh förmår icke allena vthstå medh eder:

10. Förty, HERREN edar Gudh hafwer förökat eder, så at J på thenna dagh ären såsom stiernornas tahl på himmelen:

11. HERREN edra fäders Gudh giöre eder ännu mång tusend meer, och wälsigne eder, såsom han eder sagt hafwer.

12. Huru kan jagh allena sådana mödo, och tunga, och trätor, draga af eder?

13. Tager vthaf eder wisa och förståndiga män, the som ibland edra slächter bekände äro, them wil jagh vpsättia eder för höfwitzmän.

14. Tå swarade J migh och saden: Thet är en godh ting ther tu om talar, at tu giöra wilt.

15. Så tog jagh the yppersta af edra slächter, wisa och bekända män, och satte them öfwer eder til höfwitzmän, öfwer tusende, öfwer hundrade, öfwer femtijo, öfwer tijo, och ämbetesmän i edra slächter.

16. Och böd edra domare på samma tijd, och sade: Förhörer edra bröder, och dömer rätt emellan hwar man och hans broder, och främlingen.

17. J skolen ingen person ansee i domen; vtan skolen höra then litzla såsom then stora, och icke hafwa försyn för någons mans person: ty doms ämbetet hörer Gudi til. Om någor saak warder eder förswår, then läter komma til migh, at jagh må then höra.

18. Altså böd jagh eder på then tiden alt thet J giöra skullen.

19. Så drogo wij vth ifrå Horeb, och wandrade genom then hela öknena, then stoor och grufwelig är, såsom J sedt hafwen, vppå then wägen til the Amoreers berg, såsom HERREN wår Gudh oß budit hade; och kommo in til Kades Barnea.

20. Tå sade jagh til eder: J ären komne in til the Amoreers berg, thet HERREN wår Gudh oß gifwa skal.

21. Sij, landet före tigh, hwilket HERREN tin Gudh tigh gifwit hafwer: drag tijt vp, och tag thet in, såsom HERREN tine fäders Gudh tigh sagt hafwer; fruchta tigh intet, och grufwa tigh intet.

22. Så komme J til migh alle, och saden: Lät oß sända några män fram för oß, som bespeija oß landet, och säija oß igen, hwilken wägen wij skole draga ther in, och the städer ther wij inkomma skole.

23. Thet nögde migh wäl; och tog vthaf eder tolf män, vthaf hwart slächtet en.

24. Tå the samme gingo åstadh, och drogo vp på berget, och kommo til then bäcken Escol, så skådade the thet;

25. Och togo landsens frucht medh sigh, och båro neder til oß, och bodade oß igen, och sade: Landet är godt, som HERREN wår Gudh oß gifwit hafwer.

26. Men J willen icke draga tijt vp, och blefwen HERRANS edor Gudz orde ohörsamme;

27. Och knorraden i edor tiäll, och saden: HERREN är oß hätsk, therföre hafwer han fördt oß vthur Egypti land, på thet han skal gifwa oß i the Amoreers händer, til at förgiöra oß.

28. Hwad skulle wij ther vppe? Wåre bröder hafwa förfärat wår hierta, och sagt: Thet folcket är större och högre än wij; städerna äro store, och bemurade vp til himmelen; ther til hafwe wij sedt ther Enakims barn.

29. Och jagh sade til eder: Grufwer eder icke, och fruchter eder intet för them:

30. HERREN edar Gudh drager för eder, och han skal strida för eder, såsom han hafwer giordi medh eder i Egypten för edor ögon;

31. Och i öknene, ther tu sedt hafwer, huru HERREN tin Gudh tigh burit hafwer, såsom en man bär sin son, i allom them wägh ther J wandrat hafwen, in til thes J til thetta rumet komne ären.

32. Men J skiötten ther intet om, at J måtten trodt HERRANOM edrom Gudh;

33. Then för eder gick, til at wisa eder the rum, ther J eder lägra skullen, om nattena i eld, at han skulle wisa eder wägen, then J gå skullen, och om dagen i molnskyn.

34. Tå nu HERREN hörde edart roop, wardt han wredh, och swor, och sade:

35. Jngen af thetta onda slächtet skal få see thet goda landet, som jagh sworet hafwer at gifwa theras fäder;

36. Förvthan Caleb Jephunne son, han skal see thet; honom wil jagh gifwa thet landet, ther han på stigit hafwer, och hans barnom; therföre at han hafwer troliga efterfölgt HERRAN.

37. Och wardt HERREN wredh på migh för edra skul, och sade: Tu skalt icke heller komma ther in.

38. Men Josua Nun son, som tin tienare är, han skal komma ther in; styrck honom: ty han skal vthskifta Jsrael arfwet.

39. Och edor barn, om hwilken J saden: The skola blifwa til ett roof, och edra söner som på thenna dagh hwarken weta godt eller ondt, the skola komma ther in; them skal jagh gifwa thet, och the skola taga thet in.

40. Men wänder J om, och drager åth öknena, then wägen åth röda hafwet.

41. Tå swarade J och saden til migh: Wij hafwe syndat emot HERRAN; Wij wilje tijt vp och strida, såsom HERREN wår Gudh oß budit hafwer. Som J nu redo woren, hwar i sitt harnesk, och skullen draga vp på berget:

42. Sade HERREN til migh: Säg them, at the icke draga tijt vp, eij heller strida: ty jagh är icke medh eder; at J icke warden slagne för edra fiendar.

43. Tå jagh thetta sade eder, lydden J intet, och worden HERRANS ord ohörsamme, och worden öfwerdådige, och drogen vp på berget;

44. Så drogo the Amoreer vth, som på berget bodde, emot eder, och jagade eder, såsom bijn giöra, och slogo eder i Seir alt in til Horma.

45. Tå J nu igen kommen, och greten för HERRANOM; wille HERREN icke höra edra röst, och bögde sin öron intet til eder.

46. Så blefwen J vthi Kades en långan tijd.

2. Capitel.

Ther näst, hwad händt war, sedan the drogo ifrå Kades, til thes the hade intagit Heßbon, nemligen: huru Gudh hade förbudit them, at the i theras framfärd icke skulle giora Esaus barn någon skada, v. 1. Eij heller the Moabiter, v. 8. Eller Ammoniter, v. 16. Och huru HERREN Gudh hade gifwit them Sihon Konungen i Heßbon, och hans rike til spillo, v. 24. rc.

Tå wände wij om, och drogo vth i öknena, på then wägen til röda hafwet, såsom HERREN sade til migh; och drogom omkring Seirs berg, en långan tijd.

2. Och HERREN sade til migh:

3. J hafwen nu nogh dragit kring om thetta berget: wänder eder norr vth.

4. Och biud folckena, och säg: J skolen draga genom edra bröders Esau barnas gränsor, som boo i Seir, och the skola fruchta för eder: men förwarer eder granneliga.

5. Slår icke vppå them; ty jagh skal icke gifwa eder en foot bredt vthi theras land: förty, Esau barn hafwer jagh gifwit Seirs berg til at besittia.

6. Maten skolen J köpa af them för edra penningar, then J äten; och watnet skolen J köpa af them för penningar, som J dricken.

7. Ty HERREN tin Gudh hafwer wälsignat tigh i alla tina händers gierningar: Han hafwer lagt på hiertat titt resande genom thenna stora öknena: och HERREN tin Gudh hafwer i fyratijo åhr warit när tigh, så at tigh intet hafwer fattas.

8. Tå wij nu ifrån wåra bröder Esau barn dragne woro, som på Seirs berg bodde, på then wägen then markenes ifrå Elath och EzionGaber, wände wij om, och gingom then wägen genom the Moabiters ökn.

9. Tå sade HERREN til migh: Tu skalt ingen skada giöra the Moabiter, eller slå vppå them; ty jagh wil intet gifwa tigh af theras land til at besittia: förty, Lotz barn hafwer jagh gifwit Ar til at besittia.

10. The Emim hafwa i förtiden bodt ther vthi, hwilke woro ett stort, starckt och högt folck, såsom Enakim.

11. Man hölt them ock för Resar såsom Enakim; och the Moabiter kalla them ock Emim.

12. Bodde ock i förtiden the Horiter i Seir, och Esau barn fördrefwo och förlade them för sigh, och bodde i theras stadh, såsom Jsrael sins besittninges lande giorde, thet HERREN them gaf.

13. Så warer nu redo, och drager öfwer then bäcken Sared. Och wij droge ther öfwer.

14. Men tiden medan wij droge ifrå Kades Barnea, in til thes wij komme öfwer then bäcken Sared, war otta och tretijo åhr, til thes alle stridzmän döde woro i lägrena, såsom HERREN them sworit hade.

15. Ther til war ock HERRANS hand emot them, at the förgingos vthu lägret, til thes the woro åthgångne.

16. Tå alle stridzmännerna åthgångne woro, at the döde woro ibland folcket;

17. Talade HERREN medh migh, och sade:

18. J dagh skalt tu draga genom the Moabiters landzändar widh Ar;

19. Och skalt komma in moot Ammons barn, them skalt tu ingen skada giöra, eller slå på them; ty jagh wil icke gifwa tigh Ammons barnas land til at besittia: förty, jagh hafwer gifwit thet Lotz barnom til at besittia.

20. Thet hafwer ock räknat warit för Resars land; och hafwa theslikes i förtiden Resar bodt ther inne. Och the Ammoniter kalla them Samsummim:

21. The woro ett stort, starckt och högt folck, såsom Enakim: Och HERREN förgiorde them för them, och lät them besittia them, så at the skulle boo i theras stadh;

22. Såsom han giordt hade medh Esau barn, som på Seirs berg boo, tå han förgiorde för them the Horiter, och lät them besittia them, så at the hafwa bodt i theras stadh, alt in til thenna dagh.

23. Och the Caphthorim drogo vthu Caphthor, och förgiorde the Avim, som bodde i Hazerim, alt in til Gaza, och bodde i theras stadh.

24. Warer redo, och drager vth, och går öfwer then bäcken widh Arnon: Sij, jagh hafwer gifwit i tina händer Sihon the Amoreers Konung i Heßbon medh hans land: begynn at intaga thet, och strid emot them.

25. J dagh wil jagh begynna, at all folck vnder himmelen skola fruchta och förskräckias för tigh, så at när the höra om tigh, skola the bäfwa och sorg hafwa för tin tilkommelse.

26. Tå sände jagh bodh vthaf öknene östan efter, til Sihon Konungen i Heßbon, medh fridsam ord, och lät säija honom:

27. Jagh wil draga genom titt land; och såsom wägen löper, så wil jagh draga: Jagh wil icke wika antingen på then högra eller then wenstra sidona.

28. Maat skalt tu sälja migh för penningar, at jagh äter; och watn skalt tu sälja migh för penningar, at jagh dricker: Jagh wil allenast til foot gå ther igenom:

29. Såsom Esau barn migh giordt hafwa, som boo i Seir, och the Moabiter som boo i Ar; til thes jagh må komma öfwer Jordan, vthi thet landet som HERREN wår Gudh oß gifwa skal.

30. Men Sihon Konungen i Heßbon wille icke at wij skulle draga ther igenom: ty HERREN tin Gudh förhärde hans sinne, och förstockade hans hierta, på thet han skulle gifwa honom i tina händer, såsom tu nu seer.

31. Och HERREN sade til migh: Sij, jagh hafwer begynnat at gifwa för tigh Sihon och hans land; begynn til at intaga och besittia hans land.

32. Och Sihon drog vth emot oß medh alt sitt folck til strijd til Jahza.

33. Men HERREN wår Gudh gaf honom för oß, at wij slogo honom medh hans barn, och alt hans folck.

34. Så wunne wij på samma tiden alla hans städer, och til spillo gåfwom alla städer, både män, qwinnor och barn, och lätom ingen igen blifwa:

35. Vtan boskapen toge wij för oß, och thet byte af städerna som wij wunne.

36. Jfrå Aroer som ligger på strandene vthmedh then bäcken widh Arnon, och ifrå then staden i dalenom alt in til Gilead, ingen stadh war som sigh kunde beskydda för oß: HERREN wår Gudh gaf altsamman för oß.

37. Vtan til Ammons barnas land kom tu icke, eller til något thet som war widh then bäcken Jabbok, eller til the städer på bergena, eller til något thet HERREN wår Gudh oß förbudit hade.

3. Capitel.

Theslikes huru Gudh hade gifwit them Og Konungen i Basan, och hans land och städer til bytes, v. 1. Hwilka han the Rubeniter, Gadditer, och then halfwa slächtene Manasse tildelt hade, v. 12. Doch så, at the skulle draga för theras bröder, och hielpa them intaga Canaans land, och sedan komma til at besittia them, v. 18. Huru ock HERREN hade nekat Mose komma in i thet forläfwade landet: vtan Josua skulle föra them ther in, v. 23.

Och wij wände om, och drogo vp, then wägen til Basan: Och Og Konungen i Basan drog vth emot oß medh alt sitt folck, til at strida widh Edrei.

2. Men HERREN sade til migh: Fruchta tigh intet för honom; ty jagh hafwer gifwit honom i tina händer, och alt hans folck medh hans land, och tu skalt giöra medh honom, såsom tu giorde medh Sihon the Amoreers Konung, then i Heßbon satt.

3. Altså gaf HERREN wår Gudh ock Konung Og i Basan i wåra händer, medh alt hans folck, så at wij sloge honom til thes honom intet igen blef.

4. På samma tijd wunne wij alla hans städer, och war ingen stadh then wij honom icke aftogom; sextijo städer, hela then engden Argob, i Ogs rike som war i Basan.

5. Alle thesse städer woro faste medh höga murar, portar och bomar, förvthan andra ganska många små städer, som ingen muur hade.

6. Och gåfwom them til spillo, såsom wij medh Sihon Konungenom i Heßbon giordt hade: alla städer gåfwe wij til spillo, både medh män, qwinnor och barn.

7. Men allan boskapen, och rofwet af städerna toge wij för oß.

8. Altså toge wij i then tiden landet vthu the twå Amoreers Konungars händer på hinsidon Jordan, ifrå then bäcken widh Arnon, alt in til thet berget Hermon;

9. Hwilket the Zidonier Sirion kalla; men the Amoreer kalla thet Senir:

10. Alla the städer på slättene, och hela Gilead, och hela Basan alt in til Salcha och Edrei, som äro städer i Ogs rike i Basan.

11. Ty allena Konung Og i Basan war ännu igen vthaf the Resar; Sij, hans säng af jern är här i Rabbath, som hörer Ammons barnom til, nijo alnar lång, och fyra alnar bredh, efter ens mans armboga.

12. Så toge wij tå landet in på then tiden, ifrå Aroer, som ligger när bäcken widh Arnon; Och halfwa landet af Gileadz berg medh thes städer, gaf jagh the Rubeniter och Gadditer.

13. Men thet öfwer war i Gilead, och hela Basan af Ogs rike, gaf jagh then halfwa slächtene Manasse; then hela engden Argob medh hela Basan, som kallas the Resars land.

14. Jair Manasse son, fick then hela engden Argob alt in til Gessuri och Maachathi landzändar; och kallade Basan efter sitt namn, Havoth Jair, alt in til thenna dagh.

15. Men Machir gaf jagh Gilead.

16. Och the Rubeniter och Gadditer gaf jagh en deel af Gilead, alt in til bäcken widh Arnon, mitt i bäcken ther landamäret är, och alt in til then bäcken Jabbok, ther landamäret är för Ammons barn:

17. Ther til then slättmarkena, och Jordan, then landamäret är, ifrå Cinereth in til hafwet widh slättmarkena; nemlig, salthafwet nedan widh berget Pisga öster vth.

18. Och jagh böd eder på samma tiden, och sade: HERREN edar Gudh hafwer gifwit eder thetta landet at intaga thet; så drager nu wäpnade för edra bröder Jsraels barn, alle J som stridsamme ären:

19. Förvthan edra hustrur, barn och boskap, ty jagh weet at J hafwen mycken boskap, läter them blifwa vthi edra städer, som jagh eder gifwit hafwer;

20. Til thes HERREN låter ock edra bröder komma ru rolighet sasom eder, at the ock intaga thet land, som HERREN theras Gudh them gifwa skal på hinsidon Jordan; sedan skolen J omwända til edor besittning, then jagh eder gifwit hafwer.

21. Och jagh böd Josua på samma tiden, och sade: Tin ögon hafwa sedt alt thet som HERREN edar Gudh thessa twå Konungar giordt hafwer, så warder HERREN ock giörandes all Konungarike tijt tu drager:

22. Fruchter eder intet för them; ty HERREN edar Gudh strider för eder.

23. Och jagh bad HERRAN på then tiden, och sade:

24. Herre, HERRE, tu hafwer begynt wisa tinom tienare tina härlighet och tina starcka hand: ty hwilken är then Gudh i himmelen eller på jordene, som förmå efter tin werck och tin macht giöra?

25. Lät migh gå och see thet goda landet på hinsidon Jordan; the goda berg, och Libanon.

26. Men HERREN wardt wredh på migh för edra skul, och bönhörde migh intet: vtan HERREN sade til migh: lät blifwat; tala intet meer ther om för migh.

27. Stig vp på högden af berget Pisga, och häf tin ögon vp wäster vth, och norr vth, och söder vth, och öster vth, och se thet medh ögonen; ty tu skalt intet gå vthöfwer thenna Jordan:

28. Vtan biud Josua, at han är tröst och frimodig; förty, han skal gå öfwer Jordan för foleket, och skal vthskifta them landet, som tu seendes warder.

29. Så blefwe wij tå i then dalen in moot Peors huus.

4. Capitel.

När thetta vprepeterat war, begynte han förmana them til at lära och achta Gudz budh, at the intet skulle läggia ther til eller taga ther något ifrå, v. 1. Thet skulle wara theras rätta wijshet och berömmelse ibland annor folck, v. 6. Hwilka the minnas, och sine barn och barnabarn lära skulle, v. 9. J synnerhet, at the inga beläter eller afgudar skulle giöra sigh; efter the ingen liknelse sågo tå HERREN gaf them sin lagh, v. 11. Eljes skulle HERREN hemsökia them medh thet straff som han sagt hade, v. 24. The skulle ihogkomma hans stora gierningar, och at han war allena Gudh, v. 32. Tå afskilde ock Mose några frijestäder för them, som dråpo någon medh wåda, v. 42.

Och nu hör Jsrael the budh och rätter, som jagh eder lärer, at J them giöra skolen, på thet J må lefwa, och inkomma, och intaga landet, som HERREN edra fäders Gudh eder gifwer.

2. J skolen intet läggia ther til, som jagh eder binder; och skolen eij heller taga ther något ifrå: på thet J mågen bewara HERRANS edar Gudz budh, som jagh biuder eder.

3. Edor ögon hafwa sedt hwad HERREN giordt hafwer medh Baal Peor: ty alla the som efterfölgde BaalPeor, them hafwer HERREN tin Gudh förgiordt ibland eder.

4. Men J som höllen eder in til HERRAN edar Gudh, J lefwen alle på thenna dagh.

5. Sij, jagh hafwer lärdt eder budh och rätter, såsom HERREN min Gudh migh budit hafwer, at J så giöra skolen i landet, ther J inkommande warden til at intaga thet.

6. Så behåller thet nu, och giörer thet: ty så warder edor wijshet och förstånd berömd för all folck, när the hörande warda all thenna budh, så at the skola säija: Sij, hwilket wijst och förståndigt folck thetta är, och ett härligit folck.

7. Ty hwad folck är så härligit, hwilko Gudarna så nalkas, såsom HERREN wår Gudh, så ofta som wij åkalle honom?

8. Och hwar är något så härligit folck, som så rättferdiga seder och budh hafwer, såsom all thenna lagen, som jagh eder på thenna dagen föregifwer?

9. Så förwara tigh nu och tina siäl granneliga, at tu icke förgäter hwad för tin ögon skedt är, och at thet icke gånger vthu tino hierta i alla tina lifzdagar: och skalt förkunna tinom barnom, och tinom barnabarnom:

10. Then dagen, tå tu stod för HERRANOM tinom Gudh widh berget Horeb, och HERREN til migh sade: Församla migh folcket, at jagh skal låta them höra min ord, och lära fruchta migh i alla theras lifzdagar på jordene, och lära sin barn.

11. Och J gingen fram, och stoden neder vnder berget, och berget bran halfwäges vp til himmelen; och ther war mörker, moln, och tökna.

12. Och HERREN talade medh eder mitt vthur elden: hans ordz röst hörden J, men ingen liknelse sågen J, vtan röstena.

13. Och han förkunnade eder sitt förbund, thet han eder böd at giöra; nemliga, the tijo ord, och skref them på twå steentaflor.

14. Och HERREN böd migh på samma tiden, at jagh skulle lära eder budh och rätter, at J ther efter giöra skullen vthi the lande, ther J indragen til at intaga thet.

15. Så förwarer nu edra siälar wäl; ty J hafwen ingen liknelse sedt på then dagen, tå HERREN talade medh eder vthur elden på bergena Horeb:

16. På thet J icke skolen förderfwa eder, och giöra eder något beläte, thet en man likt är, eller qwinno;

17. Eller diure på jordene *, eller fogle vnder himmelen;

18. Eller matke, som kräker på jordene, eller fiske i watnena vnder jordene.

19. Och at tu icke heller vphäfwer tin ögon til himmelen, och seer solen, och månan, och stiernorna, hela himmelens häär, och faller af, och tilbeder them, och tienar them, hwilka HERREN tin Gudh förskickat hafwer allom folckom vnder hela himmelen.

20. Men eder hafwer HERREN vptagit, och fördt eder vthur jernvgnen; nemliga, vthur Egypten, at J skullen wara hans arffolck, som thet ock är i thenna dagh.

21. Och HERREN wardt wredh på migh för edra gierningar skul, så at han swor, at jagh icke skulle komma öfwer Jordanen, eller i thet goda landet, som HERREN tin Gudh tigh til arfwedeel gifwa skal:

22. Vtan jagh måste döö i thetta land, och skal icke gå öfwer Jordanen; men J skolen gå ther öfwer, och intaga thet goda landet.

23. Så tager eder nu wahra, at J HERRANS edars Gudz förbund icke förgäten, thet han medh eder giordt hafwer; och icke giörer beläte til någrahanda liknelse, såsom HERREN tin Gudh tigh budit hafwer.

24. Förty, HERREN tin Gudh är en frätande eld, och en nijtälskande Gudh.

25. När J nu föden barn, och barnabarn, och boon på landena, och förderfwen eder, och giören eder beläte til någrahanda liknelse, så at J giören illa för HERRANOM edrom Gudh, och förtörnen honom:

26. Så kallar jagh i thenna dagh himmel och jord til witne öfwer eder, at J skolen snart förgås vthaf landena, vthi hwilket J ingan öfwer Jordanen, til at intaga thet: J skolen icke länge blifwa ther vthi; vtan skolen förgiorde warda:

27. Och HERREN skal förströ eder ibland folck, och J warden ett fögo folck qwart blifwande ibland Hedningarna, tijt HERREN eder drifwandes warder.

28. Ther skalt tu tiena afgudom, som menniskio handawerck äro, stock och steen, hwilke hwarken see, eller höra, eller äta, eller luchta.

29. Om tu tå ther söker HERRAN tin Gudh, så skalt tu finna honom; om tu söker honom af allo hierta, och af allo siäl.

30. När tu bedröfwad warder, och tigh all thenna tingen vppåkomma i the yttersta dagar, så skalt tu wända tigh til HERRAN tin Gudh, och skalt höra hans röst:

31. Förty, HERREN tin Gudh är en barmhertig Gudh; han warder tigh icke öfwergifwandes, eller förderfwandes; och skal han icke förgäta thet förbund medh tina fäder, som han them sworit hafwer.

32. Befråga efter förtiden, som för tigh warit hafwer, ifrå then dagen tå Gudh skop menniskiona på jordene, ifrå then ena himmelens ända til then andra, om någon tijd en sädana stoor ting skedd, eller thes like någon tijd hörd är?

33. At något folck hade hördt Gudz röst talandes vthur elden, såsom tu hördt hafwer, och likwäl lefwer?

34. Eller om Gudh försökt hafwer at ingå, och taga sigh ett folck mitt vthur eno folcke, genom frestelse, genom tekn, genom vnder, genom strijd, och genom mächtiga hand, och genom vthräcktan arm, och genom stora syner, såsom HERREN edar Gudh alt thetta medh eder giordt hafwer, för tin ögon vthi Egypten?

35. Tu hafwer sedt thet, på thet tu skalt weta, at HERREN är allena Gudh, och ingen annor.

36. Af himmelen hafwer han låtit tigh höra sina röst, at han skulle lära tigh; och på jordene hafwer han låtit tigh see sin stora eld, och vthur elden hafwer tu hördt hans ord:

37. Therföre at han tina fäder älskat, och theras sädh efter them vthwaldt hafwer: och fördt tigh vthur Egypten medh sitt ansichte, genom sina stora macht;

38. På thet han skulle för tigh fördrifwa stoor folck och starckare än tu äst, och föra tigh ther in, och gifwa tigh theras land til arfwedeel, såsom thet tilstår i thenna dagh.

39. Så skalt tu nu weta i dagh, och läggia thet på hiertat, at HERREN är en Gudh ofwan i himmelen, och nedre vppå jordene, och ingen annan:

40. At tu håller hans rätter och budh, som jagh i dagh biuder tigh, så warder tigh, och tinom barnom efter tigh, wälgåendes, at titt lijf skal länge wara i landena, som HERREN tin Gudh tigh gifwer ewärdeliga.

41. Tå afskilde Mose tre städer hinsidon Jordan, öster vth:

42. At tijt fly skulle ho som sin nästa ihiäl sloge medh wåda, och tilförene icke hade warit hans owän; then skulle fly in vthi en af the städer, på thet han måtte blifwa widh lijf.

43. Bezer i öknene på then slätmarkene ibland the Rubeniter, och Ramoth i Gilead ibland the Gadditer, och Golan i Basan ibland the Manassiter.

44. Thetta är then lagh, som Mose Jsraels barnom föregaf:

45. Och thetta är witnesbyrdet, och budh, och rätter, som Mose sade Jsraels barnom, tå the vthur Egypten dragne woro;

46. Hinsidon Jordan vthi then dalenom in moot Peors huus, vthi Sihons lande the Amoreers Konungs, som i Hesbon bodde, hwilken Mose och Jsraels barn slogo, tå the vthur Egypten komne woro:

47. Och togo hans land in; ther til Ogs land Konungens i Basan, the twå Amoreers Konungars, som på hinsidon Jordan woro, öster vth;

48. Jfrå Aroer, hwilken på then bäckens strand widh Arnon ligger, in til berget Sion, thet är Hermon;

49. Och alt släta landet hinsidon Jordan öster vth, alt in til hafwet, på slättene, nedan för berget Pisga.

5. Capitel.

Tå Mose them således hade påmint hwad HERREN Gudh hade giordt medh them i öknene, och förmant them til hörsamhet och lydno, kallade han them åter tilhopa, och påminte them, huruledes Gudh hade gifwit them sin lagh vppå Sinai berg, v. 1. Och vprepcterade för them the tijo Gudz budh, v. 6. Påminte them theras egit löfte, v. 23. Och förmante them åter til at lära och hålla HERRANS budh, v. 32.

Och Mose kallade hela Jsrael, och sade til them: Hör Jsrael, the budh och rätter, som jagh i dagh talar för edor öron, och lärer them, och behåller them, at J giören ther efter.

2. HERREN wår Gudh hafwer giordt ett förbund medh oß i Horeb;

3. Och HERREN hafwer icke giordt thetta förbundet medh wåra fäder, vtan medh oß, som nu här äre på thenna dagh, och alle lefwe.

4. Ansichte moot ansichte hafwer HERREN talat medh oß, vthur eldenom på berget.

5. Jagh stod på then tiden emellan HERRAN och eder, at jagh skulle föra HERRANS ord til eder: förty, J fruchtaden eder för eldenom, och gingen icke vp på berget, och han sade:

6. Jagh är HERREN tin Gudh, som tigh vthur Egypti land fördt hafwer, vthu träldomens huus.

7. Tu skalt inga andra gudar hafwa för migh.

8. Tu skalt intet beläte giöra tigh efter någrahanda liknelse, antingen thet ofwan i himmelen är, eller nedre på jordene, eller i watnena vnder jordene.

9. Tu skalt icke tilbedia them, eller tiena them: ty jagh är HERREN tin Gudh, en nijtälskande Gudh, som hemsöker fädernas mißgierningar öfwer barnen, in til tredie och fierde ledh, theras som migh hata:

10. Och bewiser barmhertighet på mång tusend, som migh älska, och min budh hålla.

11. Tu skalt icke mißbruka HERRANS tins Gudz namn: ty HERREN skal icke låta blifwa honom ostraffad, som hans namn mißbrukar.

12. Sabbaths dagen skalt tu hålla, at tu honom helgar: såsom HERREN tin Gudh tigh budit hafwer.

13. Sex dagar skalt tu arbeta, och giöra all tin werck;

14. Men på siunde dagen är HERRANS tins Gudz Sabbath: tå skalt tu intet arbete giöra; icke heller tin son, eller tin dotter, eller tin tienare, eller tin tienarinna, eller tin oxe, eller tin åsne, eller all tin boskap, eller främlingen som innan tina portar är; på thet at tin tienare och tienarinna måga hafwa roo så wäl som tu.

15. Förty, tu skalt ihogkomma at tu wast ock en träl vthi Egypti land, och HERREN tin Gudh förde tigh ther vth medh mächtiga hand och vthräcktom arme: Therföre hafwer HERREN tin Gudh budit tigh, at tu skalt hålla Sabbaths dagen.

16. Tu skalt hedra tin fader och tina moder, såsom HERREN tin Gudh tigh budit hafwer; på thet at tu må länge lefwa, och at tigh må wäl gå vthi the lande, som HERREN tin Gudh tigh gifwa skal.

17. Tu skalt icke dräpa.

18. Tu skalt icke giöra hoor.

19. Tu skalt icke stiäla.

20. Tu skalt icke bära falskt witnesbyrd emot tin nästa.

21. Tu skalt icke hafwa lust til tins nästas hustru.

Tu skalt icke begära tins nästas huus, åker, tienare, tienarinno, oxa, åsna, eller hwad som hälst honom tilhörer.

22. Thesse äro the ord som HERREN talade til alla edra menighet vppå berget, vthur eldenom, och molnena, och töknene, medh stora röst; och lade ther intet til; och skref them på twå steentaflor, och fick migh them.

23. När J hörden röstena vthu mörkret, och berget brinna i elde, gingen J fram til migh, alle öfwerstar i edra slächter, och edre äldste;

24. Och saden: Sij, HERREN wår Gudh hafwer låtit oß see sina härlighet, och sitt majestät, och wij hafwe hördt hans röst vthur eldenom: J dagh hafwe wij sedt at Gudh talade medh menniskiom, och the blefwo i lifwe.

25. Och nu, hwij skole wij döö, så at then store elden förtärer oß? Om wij oftare höre HERRANS wår Gudz röst, så måste wij döö.

26. Förty, hwad är alt kött, at thet höra må lefwandes Gudz röst tala vthur eldenom, såsom wij, och kan lefwa?

27. Gack tu fram, och hör alt thet HERREN wår Gudh säger; och säg oß thet. Alt thet HERREN wår Gudh medh tigh talar, thet wilje wij höra och giöra.

28. Tå HERREN hörde rösten af edor ord, som J taladen medh migh, sade HERREN til migh: Jagh hafwer hördt thetta folcks ord, som the medh tigh talat hafwa: Thet är alt godt som the sagt hafwa.

29. Ach! thet the ett sådant hierta hade til at fruchta migh, och til at hålla all min budh i theras lifzdagar; på thet at them måtte gå wäl, och theras barn ewinnerliga.

30. Gack och säg them: Går heem i edor tiäll.

31. Men tu skalt stå här för migh, at jagh talar medh tigh all lagh, och budh, och rätter, som tu them lära skalt, at the giöra ther efter vthi landena, som jagh them gifwa skal til at intaga.

32. Så behåller thet nu, at J må giöra såsom HERREN edar Gudh eder budit hafwer; och wiker icke hwarken på högra sidon eller wenstra:

33. Vtan wandrer i alla the wägar, som HERREN edar Gudh eder budit hafwer; på thet J mågen lefwa, och eder skal wäl gå, och J länge lefwen i landena som J intaga skolen.

6. Capitel.

Thesse woro the budh som the hålla skulle, the och theras barn, på thet the måtte länge lefwa, och mycket förökade warda, v. 1. HERREN Gudh är en enig Gudh, honom skulle the älska af allo hierta, och all förmågo, v. 4. Och lära hans budh sinom barnom medh all flijt, v. 6. När the inkommo i thet goda landet, som HERREN them låfwat hade, skulle the icke förgäta honom, och följa andra gudar: ty han worde them therföre i sin grymhet förgiörandes, v. 10. The skulle icke försökia HERRAN, v. 16. Vtan förkunna sinom barnom hans werck, at the ock måtte fruchta honom, v. 20.

Thesse äro nu the lagh, och budh, och rätter, som HERREN edar Gudh budit hafwer, at J them lära och giöra skolen i landena tijt J indragen til at intaga thet:

2. At tu fruchtar HERRAN tin Gudh, och håller alla hans rätter, och budh, som jagh biuder tigh; tu och tin barn, och tin barnabarn, i alla edra lifzdagar, på thet J skolen länge lefwa.

3. Jsrael tu skalt höra, och behållat, så at tu giör ock så, at tigh wäl går, och warder mycket förökad, såsom HERREN tina fäders Gudh tigh tilsagt hafwer, ett land ther miölk och hannog vthi flyter.

4. Hör Jsrael: HERREN wår Gudh är en enig HERRE.

5. Och tu skalt älska HERRAN tin Gudh, af allo hierta, af allo siäl, af allo förmågo.

6. Och thessa ord, som jagh biuder tigh i dagh, skalt tu läggia på hiertat.

7. Och skalt skärpa them tinom barnom, och ther om tala, när tu sitter i titt huus, eller går vppå wägen; när tu nederlägger tigh, eller vpstår:

8. Och skalt binda them för ett tekn på tine hand, och skola wara tigh til een åminnelse för tin ögon:

9. Och skalt skrifwa them på tins huus dörträ, och vppå dörena.

10. När nu HERREN tin Gudh låter tigh komma vthi landet, som han tina fäder Abraham, Jsaac, och Jacob sworit hafwer, tigh at gifwa, stora och skiöna städer, som tu intet bygdt hafwer;

11. Och huus full medh alt godt, the tu intet vpfylt hafwer; och vthuggna brunnar, som tu intet vthuggit hafwer; och wijngårdar, och oljoberg, som tu intet planterat hafwer, at tu må äta och mätt warda.

12. Så tag tigh wahra, at tu icke förgäter HERRAN, som tigh vthur Egypti land, vthu träldomens huus fördt hafwer:

13. Vtan skalt fruchta HERRAN tin Gudh, och tiena honom: och swärja widh hans namn;

14. Och skalt icke följa andra gudar efter, thes folcks, som omkring eder boo:

15. Ty HERREN tin Gudh är en nijtälskande Gudh ibland tigh; at HERRANS tins Gudz wrede icke skal förgrymma sigh öfwer tigh, och förgiöra tigh af jordene.

16. J skolen icke försökia HERRAN edar Gudh, såsom J försökten honom i Massa:

17. Vtan skolen hålla HERRANS edar Gudz budh, och hans witnesbyrder, och hans rätter, som han budit hafwer.

18. At tu giör thet rätt och godt är för HERRANS ögon, på thet tigh må gå wäl, och tu inkommer, och intager thet goda landet, som HERREN sworit hafwer tina fäder;

19. At han skal fördrifwa alla tina fiendar för tigh, såsom HERREN sagt hafwer.

20. När nu tin son i dagh eller i morgon frågar tigh, och säger: hwad är thetta för witnesbyrder, budh och rätter, som HERREN wår Gudh eder budit hafwer?

21. Så skalt tu säija tinom son: Wij worom Pharaos trälar i Egypten; och HERREN förde oß vthur Egypten medh mächtiga hand.

22. Och HERREN giorde stoor och ond tekn och vnder öfwer Egypten och Pharao, och alt hans huus, för wår ögon;

23. Och förde oß tädan, på thet han skulle införa oß, och gifwa oß thet land, som han wåra fäder sworit hade.

24. Och böd HERREN oß at giöra efter alla thessa rätter, at wij skole fruchta HERRAN wår Gudh, at oß wäl går i alla wåra lifzdagar, såsom thet tilgår i thenna dagh:

25. Och thet skal wara oß til rättferdighet för HERRANOM wårom Gudh, om wij hålle och giöre all thessa buden, såsom han oß budit hafwer.

7. Capitel.

När the kommo in vthi Canaans land, så skulle the intet skona thes inbyggiare, v. 1. Vtan vthrota them medh theras afgudar, v. 5. På thet the måtte weta, at allena HERREN är Gudh, som håller sitt förbund them som fruchta honom, och hemsöker them som honom hata, v. 9. Om the thet giorde, skulle han ock wälsigna them öfwer alt folck, v. 12. The skulle icke fruchta för the Cananeer; vtan ihogkomma huru HERREN medh the Egyptier giordt hade; så skulle han ock giöra medh the Cananeer, v. 17. etc.

När HERREN tin Gudh förer tigh in vthi thet land, ther tu inkomma skalt, til at intaga thet, och nederlägger mycket folck för tigh; the Hetheer, Girgaseer, Amoreer, Cananeer, Pheriseer, Heveer och Jebuseer, siuhanda folck, the som större äro och mächtigare än tu;

2. Och när HERREN tin Gudh gifwer them för tigh, at tu slår them, så skalt tu gifwa them til spillo, och intet förbund medh them giöra, eller någon gunst bewisa them:

3. Och skalt intet befrynda tigh medh them: edra döttrar skalt tu icke gifwa theras söner; och theras döttrar skolen J icke taga edrom sönom.

4. Förty, the warda dragande edra söner ifrå migh, så at the tiena andra gudar: Så warder tå HERRANS wrede förgrymmandes sigh öfwer eder, och snarliga förgiör eder.

5. Vtan altså skolen J giöra medh them: theras altare skolen J nederrifwa, theras stodar nederbryta, theras lundar afhugga, och theras afgudar vpbränna medh elde.

6. Ty tu äst ett heligt folck HERRANOM tinom Gudh; tigh hafwer HERREN tin Gudh vthwaldt til at tu skalt wara hans egit folck, vthaf all the folck som på jordene äro.

7. Jcke hafwer HERREN vptagit och vthwaldt eder, therföre at J större på talet ären än annat folck; ty tu äst minst i all folck:

8. Vtan therföre at HERREN älskade eder, och at han skulle hålla sin eed, som han edra fäder sworit hade, hafwer HERREN vthfördt eder medh mächtiga hand; och hafwer frälst tigh vthu träldomens huus, vthu Pharaos hand Konungens i Egypten.

9. Så skalt tu nu weta, at HERREN tin Gudh, är en Gudh, en trofast Gudh, hållandes förbund och barmhertighet them som älska honom, och hålla hans budh, i tusende leder;

10. Och wedergäller them som hata honom, för sitt ansichte, så at han förgiör them; och skal icke fördröijat, at han them wedergäller för sitt ansichte, som hata honom.

11. Så behålt nu the budh, och lagh, och rätter, som jagh tigh biuder i thenna dagh, at tu giör ther efter.

12. Och när J thessa rätter hören, och hållen them, och giören ther efter, så warder HERREN tin Gudh ock hållandes thet förbund och barmhertighet, som han tina fäder sworit hafwer.

13. Han skal älska tigh, wälsigna och föröka; och skal wälsigna tins lifz frucht, och tins landz frucht, tina sädh, wijn och oljo, fruchtena af tina koor, och fruchtena af tin fåår, på landet, som han tina fäder sworit hafwer at gifwa tigh.

14. Wälsignad warder tu vthöfwer all folck: Jngen ibland tigh skal wara ofruchtsam; eij heller ibland tin boskap.

15. HERREN skal taga ifrå tigh all kranckhet, och skal icke kasta tigh någon the Egyptiers onda siukdom vppå, hwilka tu förnummit hafwer; men han skal kasta them på alla them som tigh hata.

16. Tu skalt vpfräta alt thet folck, som HERREN tin Gudh tigh gifwandes warder; Tu skalt icke skona them, och icke tiena theras gudar, ty thet worde tigh til een snaro.

17. Om tu säger i titt hierta: Thetta folck är meer än jagh, huru kan jagh fördrifwa them?

18. Så fruchta tigh intet för them: tänck vppå hwad HERREN tin Gudh giorde Pharao, och alla Egyptier;

19. Medh stoor försökelse, som tu medh ögonen sedt hafwer, och medh tekn och vnder, och genom mächtiga hand och vthräcktom arm, medh hwilko HERREN tin Gudh tigh vthförde: Altså skal HERREN tin Gudh giöra allom folckom, som tu fruchtar före.

20. Ther til skal HERREN tin Gudh sända ibland them getingar, in til thes förgiordt warder hwad som qwart är, och sigh för tigh förgiömer.

21. Grufwa tigh intet för them: ty HERREN tin Gudh är ibland tigh, then store och förfärlige Guden.

22. Han HERREN tin Gudh, skal vthrota thessa folcken för tigh, medh tiden, thet ena efter thet andra: Tu kant icke hastigt förgiöra them, på thet at diuren icke skola förökas emot tigh på markene.

23. HERREN tin Gudh skal gifwa them för tigh, och skal slå them medh stort slagh, in til thes han förgiör them:

24. Och skal gifwa theras Konungar i tina händer, och tu skalt förgiöra theras namn vnder himmelen: Jngen skal kunna tigh emotstå, til thes tu förgiör them.

25. Theras afgudars beläte skalt tu bränna vp i elde; och skalt intet begära vthaf silfret eller guldet som ther vppå är, eller taga thet til tigh, på thet at tu icke skalt förtaga tigh ther vthinnan: ty sådant är HERRANOM tinom Gudh een styggelse.

26. Therföre skalt tu icke föra then styggelsen in vthi titt huus, at tu icke warder til spillo gifwen, såsom ock thet är; vtan tu skalt hafwa een wämjelse och styggelse ther widh: ty thet är til spillo gifwit.

8. Capitel.

The skulle hålla HERRANS budh, och tänckia efter, hwarföre han them i hela 40 åhr i öknene försökt hade; hwarföre han them medh Man hade bespisat, och theras kläder intet förslitne woro, v. 1. Och nu efter HERREN skulle gifwa them ett ymnogt land på alt godt, v. 7. Så skulle the taga sigh til wahra, at the icke förgåto HERRAN Gudh, som them medh så mång vnder genom öknena fördt hade, v. 11. Och tiente andra gudar, at the icke skulle förgås, såsom the Cananeer för them, v. 19.

All the budh, som jagh biuder tigh i dagh, skolen J hålla, at J giören ther efter; på thet J mågen lefwa och förökas, och komma in, och intaga thet land, som HERREN edra fäder sworit hafwer.

2. Och skalt tänckia på allan then wägh genom hwilken HERREN tin Gudh tigh ledt hafwer, i thessa fyratijo åhren i öknene, på thet han skulle späkia och försökia tigh, at kunnogt skulle warda hwad i tino hierta war; om tu hölle hans budh eller eij.

3. Han späkte tigh, och lät tigh hungra, och spisade tigh medh Man, thet tu och tine fäder intet kändt hade; på thet han skulle låta tigh weta, at menniskian lefwer icke allenast af brödh, vtan af alt thet af HERRANS mun går.

4. Tin kläder äro intet förslitne på tigh, och tine fötter äro intet swulnade i thesse fyratijo åhr.

5. Så finner tu ju i tino hierta, at HERREN tin Gudh tigh lärdt hafwer, såsom en man lärer sin son.

6. Så hålt nu HERRANS tins Gudz budh, at tu wandrar i hans wägar, och fruchtar honom.

7. Ty HERREN tin Gudh förer tigh vthi ett godt land; i ett land ther bäcker, och brunnar, och diup vthi äro, hwilke vth medh bergen och in på slättena flyta;

8. Ett land, ther hwete, korn, wijnträä, fikonträä och granatäple vthi äro; ett land, ther oljoträä och hannog vthi wäxer;

9. Ett land ther tu skal hafwa bröd nogh til at äta, ther ock intet fattas; ett land hwilkes stenar äro jern; ther tu ock koppar vthu bergen hugger.

10. Och när tu ätit hafwer och är mätt, at tu tå lofwar HERRAN tin Gudh, för thet goda land, som han tigh gifwit hafwer.

11. Så tag tigh nu wahra, at tu icke förgäter HERRAN tin Gudh, ther medh, at tu icke håller hans budh, och hans lagh, och rätter, som jagh biuder tigh i dagh:

12. At när tu ätit hafwer, och är mätt, och bygger skiön huus ther tu vthi boor;

13. Och titt fää och fåår, och silfwer och guld, och alt thet tu hafwer, förökas;

14. At titt hierta tå icke vphäfwes, och tu förgäter HERRAN tin Gudh, som tigh vthur Egypti land fördt hafwer; vthu träldomens huus:

15. Och hafwer ledt tigh igenom thenna stora och förskräckeliga öknen, ther brännande ormar, och scorpion; och torrhet, och plart intet watn war, och lät tigh vthgå watn af hårda hälleberget;

16. Och spisade tigh medh Man i öknene, ther tine fäder intet af wetat hade, på thet han skulle späkia och försökia tigh, och framdeles giöra wäl emot tigh.

17. Annars måtte tu säija i tino hierta: min kraft och mina händers starckhet hafwer migh thenna förmågona giordt.

18. Vtan tänck på HERRAN tin Gudh: ty han är then som kraft gifwer til at komma thetta åstadh, på thet han skulle fulkomna sitt förbund, som han tina fäder sworit hade, såsom thet tilgår i thenna dagh.

19. Men om tu förgäter HERRAN tin Gudh, och följer andra gudar efter, och tienar them, och tilbeder them: så betygar jagh i dagh öfwer eder, at J skolen slätt förgås.

20. Lika som Hedningarna, hwilka HERREN förgiör för edart ansichte, så skolen ock J förgås; therföre at J icke ären HERRANS edar Gudz röst hörige.

9. Capitel.

När the kommo i thet förlåfwade landet, v. 1. Skulle the icke tänckia at the för theras rättferdighet, vtan för thes inbyggiares ogudachtighet skul, ther in kommo, och för thet löfte HERREN theras fäder giordt hade, v. 4. Förty, the wiste, huru ofta the hade förtörnat HERRAN: såsom widh Horeb, när the tilbådo then gutna kalfwen, v. 7. Och HERREN wille förgiordt them, hwar han icke hade bedit för them; ther han ock sönderslog the twå steentaflor, som HERREN hade fått honom, v. 14. Sammaledes i Thabeera, och flerestädes, ther the hade knorrat emot Gudh, v. 22. Och han åter måste bedia för them, v. 25.

Hör Jsrael: J dagh skalt tu gå öfwer Jordan, at tu inkommer til at intaga the folck, som större och starckare äro än tu; stora städer, murade vp til himmelen:

2. Ett stort högt folck, Enakims barn, som tu kändt hafwer, af hwilkom tu ock hördt hafwer, ho kan stå emot Enaks barn?

3. Så skalt tu weta i dagh, at HERREN tin Gudh går fram för tigh, en förtärande eld, han warder them förgiörandes och nederläggiandes för tigh, och skal fördrifwa them, och om intet giöra them snarliga, såsom HERREN tigh sagt hafwer.

4. Tå nu HERREN tin Gudh them vthdrifwit hafwer för tigh, så säg icke i tino hierta: HERREN hafwer migh här infördt, til at intaga thetta landet för mina rättferdighet skul; ändoch HERREN fördrifwer Hedningarna för tigh, för theras ogudachtighet skul.

5. Ty tu kommer icke in i landet til at besittia thet, för tina rättferdighet, eller för tins hiertas fromhet skul; vtan HERREN tin Gudh fördrifwer thessa Hedningarna för theras ogudachtighet skul, på thet han skal fulkomna thet ord, som HERREN tina fäder Abraham, Jsaac, och Jacob sworit hafwer.

6. Så weet nu, at HERREN tin Gudh icke gifwer tigh thetta goda landet til at intaga för tina rättferdighet skul; efter tu är ett halsstyft folck.

7. Kom ihogh, och förgät icke, huru tu HERRAN tin Gudh förtörnade i öknene: ifrå then dagen at tu drog vthur Egypti land, til thes J komme ären til thetta rum, hafwen J warit HERRANOM ohörsamme.

8. Förty, i Horeb förtörnade J HERRAN, så at HERREN för wrede skul wille förgiöra eder.

9. Tå jagh gången war på berget, til at anamma the steentaflor, förbundsens taflor, som HERREN giorde medh eder, och jagh blef på bergena fyratijo dagar och fyratijo nätter, och åt intet brödh, och drack intet watn.

10. Och HERREN fick migh the twå steentaflorna, beskrefna medh Gudz finger, och ther vthinnan all ord, som HERREN medh eder vthur elden på berget talat hade, på församlingenes dagh.

11. Och efter the fyratijo dagar och fyratijo nätter, fick migh HERREN the twå förbundsens steentaflor.

12. Och HERREN sade til migh: Statt vp; gack snart nedh hädan: ty titt folck, som tu vthfördt hafwer af Egypten, hafwer förderfwat thet; the äro snarliga trädde ifrå then wägen som jagh hafwer budit them; the hafwa giordt sigh ett gutit belåte.

13. Och HERREN sade til migh: Jagh seer, at thetta folcket är ett halsstyft folck.

14. Lät migh betämma, at jagh förgiör them, och vthskrapar theras namn vnder himmelen: Jagh wil giöra ett starckare och mächtigare folck af tigh, än thetta är.

15. Och som jagh omwände migh, och gick nedh af berget, som bran i eld, och hade the twå förbundsens taflor i båda mina händer:

16. Tå såg jagh, och sij, tå haden J syndat emot HERRAN edar Gudh, så at J haden giordt eder en guten kalf, och woren snarliga trädde ifrå then wägen, then HERREN eder budit hade.

17. Så tog jagh båda taflorna, och kastade them bort vthu båda händerna, och slog them sönder för edor ögon;

18. Och föll nedh för HERRAN, såsom tilförene, i fyratijo dagar och fyratijo nätter; och åt intet brödh, och drack intet watn, för alla edra synder skul, som J giordt haden; i thet J sådant ondt giorden för HERRANOM, til at förtörna honom.

19. Ty jagh fruchtade för then wrede och grymhet, ther HERREN på eder medh förtörnat war, så at han wille förgiöra eder. Och HERREN hörde migh än i then gången.

20. War ock HERREN storliga wredh på Aaron, så at han wille förgiöra honom: men jagh bad ock för Aaron på samma tiden.

21. Men edor synd, kalfwen som J giordt haden, tog jagh och brände vp i elde, och slog sönder honom, och sönderstötte, til thes han wardt stofft; och kastade stofftet i bäcken, som flyter vthaf bergena.

22. Sammalunda förtörnade J ock HERRAN i Thabeera, och i Massa, och widh the lustgrifter.

23. Och tå HERREN sände eder ifrå Kades Barnea, och sade: Går tijt vp, och tager landet in, som jagh eder gifwit hafwer; woren J HERRANS edars Gudz mun ohörsamme, och trodden icke på honom, och lydden icke hans röst:

24. Ty J hafwen warit HERRANOM ohörsamme, så länge som jagh eder kändt hafwer.

25. Tå föll jagh neder för HERRAN fyratijo dagar, och fyratijo nätter, som jagh ther låg; ty HERREN sade, at han wille förgiöra eder.

26. Men jagh bad HERRAN, och sade: Herre, HERRE, förderfwa icke titt folck, och tin arfwedeel, hwilket tu genom tina stora macht förlossat, och medh mächtiga hand vthur Egypten fördt hafwer.

27. Kom ihogh tina tienare Abraham, Jsaac och Jacob: se icke på thetta folckets hårdhet, och thetta folckets ogudachtighet och synd:

28. At thet landet, ther tu oß vthfördt hafwer, icke skal säija: HERREN kunde icke föra them vthi thet land, som han them låfwat hade; och hafwer förthenskul fördt them ther vth, at han war wredh på them, at han skulle dräpa them i öknene.

29. Förty, the äro titt folck, och tin arfwedeel, som tu medh tine stora macht, och medh tin vthräckta arm vthfördt hafwer.

10. Capitel.

Huru HERREN befalte vthhugga twå andra taflor, i hwilka han äter skref the tijo ord, och böd forwaras, v. 1. The wiste huru Aaron war blefwen död, v. 6. Huru Gudh hade afskildt Levi slächt til at tiena sigh i tabernaklet, v. 8. Huru han åter hade bedit för them, och war bönhörd, v. 10. För hwilket alt HERREN intet annat äskade, än at the skulle fruchta och älska honom af alt hierta, v. 12. The skulle omskära theras hiertas förhud, och icke wara så halsftyfwe, v. 16. Honom allena skulle the tiena, som medh them så stoor ting giordt, och them vthaf ett ringa folck så swårligen förökat hade, v. 20.

På samma tiden sade HERREN til migh: Vthhugg tigh twå steentaflor såsom the första, och kom til migh på berget, och giör tigh en ark af trä:

2. Så wil jagh skrifwa på taflorna the ord som på the första woro, hwilka tu sönderslagit hafwer; och skalt läggia them i arken.

3. Så giorde jagh tå en ark af furoträ, och vthhögg twå steentaflor, sådana som the första woro, och gick vp på berget, och hade the twå taflorna i mina händer.

4. Tå skref han på taflorna, såsom then första skriften war, the tijo ord, som HERREN talade til eder vthur eldenom på berget, på församlingenes dagh: och HERREN fick migh them.

5. Och jagh wände om, och gick af berget, och lade taflornai arken, som jagh giordt hade, at the skulle ther blifwa, såsom HERREN migh budit hade.

6. Och Jsraels barn drogo vth ifrå Beeroth Bene Jaakan til Moserah: ther blef Aaron död, och wardt ther begrafwen; och hans son Eleazar wardt Prester för honom.

7. Tädan drogo the vth til Gudgoda: ifrå Gudgoda til Jothbath, ett land ther bäcker äro.

8. På then tiden afskilde HERREN Levi slächte, til at bära HERRANS förbundz ark, och til at stå för HERRANOM, til at tiena honom, och lofwa hans namn alt in til thenna dagh.

9. Therföre skulle the Leviter ingen deel eller arf hafwa medh sina bröder: ty HERREN är theras arf, såsom HERREN tin Gudh them sagt hafwer.

10. Och jagh stod på bergena, såsom tilförene, fyratijo dagar, och fyratijo nätter, och HERREN bönhörde migh än i then gången, och HERREN wille icke förgiöra tigh.

11. Men HERREN sade til migh: Statt vp, och gack åstadh, at tu går för folcket, at the inkomma och intaga landet, som jagh theras fäder sworit hafwer them at gifwa.

12. Nu Jsrael, hwad äskar HERREN tin Gudh af tigh, vtan at tu skalt fruchta HERRAN tin Gudh, at tu wandrar i alla hans wägar, och älskar honom, och tienar HERRANOM tinom Gudh af allo hierta, och af allo siäl;

13. At tu håller HERRANS budh och hans rätter, the jagh tigh biuder i thenna dagh, på thet at tigh må wäl gå?

14. Sij himmelen, och alla himlars himlar, och jorden, och alt thet ther vthi är, är HERRANS tins Gudz:

15. Doch likwäl hafwer HERREN allena haft wilja til tina fäder, så at han älskade them, och hafwer vthwaldt theras sädh efter them, nemliga, eder vthöfwer alt folck, såsom thet ock tilgår på thenna dagh.

16. Så omskärer nu edars hiertas förhud, och warer icke meer halsstyfwe.

17. Jörty, HERREN edar Gudh är en Gudh öfwer alla gudar, och en Herre öfwer alla herrar, en stoor Gudh, mächtig och förfärlig, then ingen person achtar, och tager inga mutor.

18. Och skaffar them faderlösom och enkiom rätt, och älskar the främmande, så at han gifwer them födo och kläde.

19. Therföre skolen J ock älska the främmande: ty J hafwen ock warit främmande vthi Egypti land.

20. HERRAN tin Gudh skalt tu fruchta; honom skalt tu tiena; til honom skalt tu hålla tigh, och swärja widh hans namn.

21. Han är titt lof, och tin Gudh, then medh tigh så stoor och förfärlig ting giordt hafwer, såsom tin ögon sedt hafwa.

22. Tine fäder foro neder vthi Egypten medh siutijo siälar; men nu hafwer HERREN tin Gudh förökat tigh, såsom stiernorna på himmelen.

11. Capitel.

The skulle ihogkomma the vnder som HERREN i Egypten och sedan giordt hade: ty the hade sielfwe sedt them, v. 2. Therföre skulle the hålla hans budh, at the måtte få in, och länge lefwa i thet goda landet han them låfwat hade, v. 7. Om the så giorde, skulle han gifwa them arla och serla regn, v. 13. Hwar och icke, skulle han igenlyckia himmelen för them, v. 16. The skulle minnas HERRANS budh, skrifwa och lära them sine barn, v. 18. Så wille han fördrifwa theras fiendar för them, v. 22. Them stod före wälsignelse och förbannelse, hwilken the wille, v. 26. När the fingo in landet, skulle the låta vthropa them på Grisims och Ebals berg, v. 29.

Så skalt tu nu älska HERRAN tin Gudh, och hålla hans lagh, hans seder, hans rätter, och hans budh, så länge tu lefwer.

2. Och förnimmer i dagh thet edor barn icke weta, eller sedt hafwa; nemliga, HERRANS edars Gudz tuchtan, hans härlighet, och hans mächtiga hand, och vthräckta arm;

3. Och hans tekn och werck, som han giorde ibland the Egyptier, på Pharao Konungen i Egypten, och på alt hans land:

4. Och hwad han giorde på the Egyptiers macht; på theras hästar och wagnar, tå han lät komma watnet af thet röda hafwet öfwer them, när the foro efter eder, och HERREN förgiorde them, alt in til thenna dagh:

5. Och hwad han eder giorde i öknene, in til thes J nu til thetta rumet komne ären:

6. Hwad han giorde Dathan och Abiram, Eliabs sönom Rubens sons; huru jorden öpnade sin mun, och vpswalg them medh theras folck och tiäll, och alla theras ägodelar, som vnder them woro, mitt i hela Jsrael.

7. Ty edor ögon hafwa sedt the stora HERRANS gierningar, som han giordt hafwer.

8. Therföre skolen J hålla all the budh, som jagh biuder eder i dagh, på thet J skolen styrckte warda til at komma in, och intaga landet tijt J faren til at intaga thet:

9. Och at tu skalt länge lefwa i landena, som HERREN edra fäder sworit hafwer, at gifwa them och theras sädh ett land, ther miölk öch hannog vthi flyter.

10. Ty thet landet, som tu kommer til at intaga, är icke såsom Egypti land, ther J vthdragne ären, ther man sår sädh, och bär tijt watn til footz, såsom til en kålgård:

11. Vtan thet hafwer berg och slätmarker, hwilka regn af himmelen watna måste:

12. Om hwilket land HERREN tin Gudh låter sigh wårda, och HERRANS tins Gudz ögon see altid ther vppå, ifrå begynnelsen på åhret, in til ändan.

13. Om J nu hören min budh, som jagh biuder eder i dagh, at J älsken HERRAN edar Gudh, och tienen honom af alt hierta, och af allo siäl;

14. Så skal jagh gifwa edro lande regn i sinom tijd, arla och serla, at tu skal inberga tin sädh, titt wijn, och tina oljo.

15. Och skal gifwa tinom boskap grääs på tine mark, at J mågen äta och warda mätte.

16. Men tager eder wahra, at edart hierta icke låter draga sigh ther til, at J afträden, och tienen andra gudar, och tilbedien them:

17. Och HERRANS wrede förgrymmar sigh tå öfwer eder, och lycker himmelen til, at intet regn kommer, och jorden icke gifwer sin wäxt, och J snarliga förgås vthaf thet goda landet, som HERREN eder gifwit hafwer.

18. Så fatter nu thessa orden i hiertat, och i edra siälar, och binder them för ett tekn på edra hand, at the äro til een åminnelse för edor ögon;

19. Och lärer them edor barn, så at tu talar ther om när tu sitter i tino huse, eller går på wägen, när tu lägger tigh neder, och när tu vpstår;

20. Och skrif them på dörträän i tino huse, och på tine dör:

21. At tu och tin barn mågen länge lefwa i landena, som HERREN tine fäder sworit hafwer at gifwa them, så länge dagarna af himmelen på jordene wara.

22. Ty om J all thessa buden hållen, som jagh biuder eder, och ther efter giören, så at J älsken HERRAN edar Gudh, och wandren i alla hans wägar, och hållen eder in til honom;

23. Så skal HERREN fördrifwa alt thetta folcket för eder, så at J skolen intaga större och starckare folck än J ären.

24. All rum, som edar foot på träder, skola wara edor: ifrån öknene och ifrå berget Libanon, och ifrån älfwene Phrath, alt in til thet yttersta hafwet skal edart landamäre wara.

25. Jngen skal kunna stå eder emot: edar räddhoga och förfärelse skal HERREN låta komma öfwer all the land, ther J inresen, såsom han eder sagt hafwer.

26. Sjj, jagh lägger eder före i dagh wälsignelse och förbannelse:

27. Wälsignelse, om J lyden HERRANS edars Gudz budh, som jagh biuder eder i dagh:

28. Förbannelse, om J icke lyden HERRANS edars Gudz budh, och afträden ifrå then wägen, som jagh biuder eder i dagh, så at J wandren efter andra gudar, the J icke kännen.

29. När HERREN tin Gudh förer tigh in i thet land, ther tu inkommer til at intagat, så skalt tu låta tala wälsignelsen på thet berget Grisim, och förbannelsen på thet berget Ebal;

30. Hwilke äro på hinsidon Jordan, på then wägen wäster vth, i the Cananeers lande, som boo på then slätmarkene in emot Gilgal, widh then lunden More.

31. Ty tu måste gå öfwer Jordan, at tu inkommer, och tager landet in, som HERREN edar Gudh eder gifwit hafwer, at J thet intaga, och ther vthi boo skolen.

32. Så seer nu til, at J giören efter all the budh och rätter, som jagh eder i dagh förelägger.

12. Capitel.

När the inkommo i landet, skulle the förgiöra all the rum ther Hedningarna hade tient theras gudar, v. 1. Och allena offra på thet rum HERREN vthwäljandes wordo: ther skulle the äta, och wara glade för HERRANOM, och icke öfwergifwa Leviten så länge the lefde, v. 4. Eljes, thet kött som icke war ärnat til offer, måtte the äta hwar the wille, doch icke medh blodet, v. 15. The skulle icke efterfölja Hedningarnas styggelse, at the läto theras barn gå genom eld, v. 29. Vtan hålla HERRANS budh; intet läggia ther til, eller taga ther ifrå, v. 32.

Thesse äro the budh och rätter, som J hålla skolen, så at J giören ther efter vthi landena, som HERREN tina fäders Gudh tigh gifwit hafwer til at intaga, så länge J på jordene lefwen.

2. Förgiörer all the rum ther Hedningarna, som J intagen, sina gudar tient hafwa, ware sigh på högh berg, på backar, eller vnder grön trää.

3. Och bryter neder theras altare, och slår sönder theras stodar; och theras lundar vpbränner medh eld, och theras afgudabeläte kaster bort, och tager bort theras namn vthu thet rumet.

4. Jskolen icke så giöra HERRANOM edrom Gudh:

5. Vran på thet rum, som HERREN edar Gudh vthwäljer af allom edrom slächtom, at han wil låta sitt namn ther boo, ther skolen J fråga, och tijt komma;

6. Och giöra edart bränneoffer, och edor annor offer, och edor tijond, och edra händers häfoffer, och edor löfte, och edor friwiljoga offer, och förstfödningena af edart fää och fåår.

7. Och ther skolen J äta för HERRANOM edrom Gudh, och wara glade öfwer alt thet J och edor huus förwärfwen, ther HERREN tin Gudh tigh vthi wälsignat hafwer.

8. J skolen intet giöra af thet wij i dagh här giörom, hwar och en som honom tycker rätt wara:

9. Ty J ären ännu här til dags icke komne til roo, eller til arfwedelen, som HERREN tin Gudh tigh gifwa skal:

10. Men J måsten gå öfwer Jordan, och boo i the landena, som HERREN edar Gudh eder til arfs vthskiftandes warder; och han skal låta eder få roo för alla edra fiendar omkring eder, och J skolen boo trygge.

11. När nu HERREN tin Gudh vthwäljer ett rum, at hans namn ther boo skal, tijt skolen J bära alt thet jagh biuder eder; edart bränneoffer, edor annor offer, edor tijond, edra händers höfoffer, och all edor frij löfte, som J HERRANOM låfwen.

12. Och skolen wara glade för HERRANOM edrom Gudh, J och edre söner, och edra döttrar, och edre tienare, och edra tienarinnor, och Leviterna som i edra portar äro: förty, the hafwa ingen lott eller arfwedeel medh eder.

13. Tag tigh wahra, at tu icke offrar titt bränneoffer i all the rum som tu seer:

14. Vtan i thet rum som HERREN vthwäljer, vthi någro af tina slächter, ther skalt tu offra titt bränneoffer, och giöra alt thet jagh biuder tigh.

15. Doch må tu slachta, och äta kött i alla tina portar, efter all tine siäls begärelse, efter HERRANS tins Gudz wälsignelse, som han tigh gifwit hafwer: både rene och orene måga thet äta, såsom een rå eller en hiort.

16. Men blodet skalt tu icke äta; vtan giuta thet på jordena såsom watn.

17. Men icke må tu äta i tina portar vthaf tijonden af tin sädh, tino wine, tine oljo, eij heller af then förstfödning af tino fää, af tin fåår, eller af något titt löfte, som tu låfwat hafwer, eller af titt friwiljoge offer, eller af tine handz häfoffer:

18. Vtan för HERRANOM tinom Gudh skalt tu sådant äta, på the rume som HERREN tin Gudh vthwäljer, tu och tine söner, tina döttrar, tine tienare, tina tienarinnor, och Leviten som i tina portar är: och skalt wara gladh för HERRANOM tinom Gudh, öfwer alt thet tu tigh företager.

19. Och tag tigh wahra, at tu icke öfwergifwer Leviten, så länge tu lefwer på jordene.

20. När nu HERREN tin Gudh warder förwidgandes tina landzändar, såsom han tigh sagt hafwer, och tu säger: jagh wil äta kött, efter tin siäl löster äta kött, så ät kött efter all tine siäls begärelse.

21. Är rumet långt ifrå tigh, som HERREN tin Gudh vthwaldt hafwer, at han ther wil låta boo sitt namn, så slachta af titt fää eller fåår, som HERREN tigh gifwit hafwer, såsom jagh tigh budit hafwer, och ät thet i tinom portom efter all tine siäls begärelse.

22. Såsom man äter een rå eller en hiort, må tu ätat: både rene och orene måga lika wäl ätat.

23. Allenast wachta, at tu icke äter blodet: ty blodet är siälen, therföre skalt tu icke äta siälena medh kötet:

24. Vtan skalt giuta thet på jordena såsom watn.

25. Och skalt förthenskul icke ätat, at tigh må wälgå, och tinom barnom efter tigh, ther af at tu giordt hafwer thet som rätt är för HERRANOM.

26. Men när tu helgar något thet titt är, eller låfwar, så skalt tu tagat, och bära til thet rum som HERREN vthwaldt hafwer:

27. Och giöra titt bränneoffer, medh kött och blodh, på HERRANS tins Gudz altare: Blodet af titt offer skalt tu giuta på HERRANS tins Gudz altare, och äta kötet.

28. Se til, och hör all thessa orden som jagh biuder tigh; på thet tigh må wälgå, och tinom barnom efter tigh til ewig tijd, ther af at tu giordt hafwer thet rätt är, och HERRANOM tinom Gudh behageligit.

29. När HERREN tin Gudh vthrotar Hedningarna för tigh, ther tu inkommer til at intaga them, och tu them intagit hafwer, och boor i theras land:

30. Så tag tigh wahra, at tu icke faller i snarona efter them, sedan the fördrefne äro för tigh; och at tu intet söker efter theras gudar, och säger: Såsom thetta folck hafwer tient theras gudar, så wil jagh ock giöra.

31. Tu skalt icke således giöra HERRANOM tinom Gudh: förty, the hafwa giordt sinom gudom alt thet HERRANOM stygges widh, och thet han hatar: ty the hafwa ock vpbrändt i elde sina söner och döttrar til sina gudar.

32. Alt thet jagh biuder eder, thet skolen J hålla, så at J giören ther efter. J skolen intet läggia ther til, och intet taga ther ifrå.

13. Capitel.

Om en falsk Prophete eller drömare vpkomme ibland them, om han än giorde tekn, skulle the likwäl intet höra honom, wetandes at HERREN försökte them ther medh, v. 1. Vtan the skulle dräpa honom, v. 5. Ja om än theras egne bröder eller fränder wille draga them ifrå HERRAN theras Gudh, skulle the icke skona them, v. 6. Eij heller en heel stadh, om han fölle til afguderij; vtan the skulle förstöra och platt vthrota honom, v. 12.

Om en Prophete eller drömare vpkommer ibland eder, och han gifwer tigh ett tekn eller vnder:

2. Och thet tekn eller vnder skeer, ther han tigh af sade, och säger: Lät oß wandra efter andra gudar, the som J icke kännen; och tienom them:

3. Så skalt tu icke höra then Prophetens eller drömarens ord; ty HERREN tin Gudh försöker eder, at han må förfara, om J af allo hierta, och af allo siäl älsken HERRAN edar Gudh.

4. Ty HERRAN edar Gudh skolen J följa, och fruchta honom, och hålla hans budh, och höra hans röst, och honom tiena, och hålla eder in til honom.

5. Men then Propheten eller drömaren skal döö, therföre at han lärde afträdelse ifrå HERRANOM edrom Gudh, som eder vthur Egypti land fördt, och tigh vthu träldomens huus förlossat hafwer, på thet han skulle komma tigh vthaf then wägen som HERREN tin Gudh budit hafwer, til at wandra ther vppå; på thet at tu skalt skilja then onda ifrå tigh.

6. Om tin broder tins moders son, eller tin son, eller tin dotter, eller hustrun som är i tinom famn, eller tin wän, then tigh är såsom titt hierta, råder tigh hemliga, och säger: Lät oß gå, och tiena andra gudar, hwilka tu intet känner, eij heller tine fäder;

7. The gudar som ibland folcken alt omkring eder äro, ehwad the äro när eller fierran, ifrå then ena jordenes ända in til then andra:

8. Så samtyck thet icke, eij heller lyd honom; och skal titt öga intet skona honom, och skalt intet förbarma tigh öfwer honom, eller fördölja honom:

9. Vtan skalt dräpa honom, tin hand skal wara then första öfwer honom, at han dräpes; och ther näst hela folckens hand.

10. Man skal stena honom ihiäl: ty han foor efter at han skulle komma tigh ifrå HERRANOM tinom Gudh, then tigh vthur Egypti land ifrå träldomens huus fördt hafwer:

11. På thet at hela Jsrael skal thet höra, och befruchta sigh, och icke meer taga sigh sådana ondt före ibland eder.

12. Om tu får höra i någon stadh, som HERREN tin Gudh tigh gifwit hafwer til at boo vthi, at man säger:

13. Någre Belials barn äro vthgångne ibland tigh, och hafwa förfördt theras stadz inbyggiare, och sagt: Lät oß gå, och tiena andra gudar, som J intet kännen:

14. Så skalt tu granneliga sökia, ransaka och befråga, om sanningen finnes, at så wist är, at thenna styggelsen ibland eder skedd är:

15. Så skalt tu slå thens stadsens inbyggiare medh swärdz ägg, och them til spillo gifwa, medh alt thet som ther inne är, och theras boskap medh swärdz ägg.

16. Och alt theras roof skalt tu tilhopa bära mitt vppå gatona, och bränna vp i elde, både staden och alt hans roof, thet ena medh thet andra, HERRANOM tinom Gudh; at han til en högh blifwer i ewig tijd, och aldrig vpbygd warder.

17. Och lät intet blifwa i tine hand af thet som til spillo gifwit är; på thet at HERREN skal wändas ifrå sine wredes grymhet, och gifwa tigh barmhertighet, och förbarma sigh öfwer tigh, och föröka tigh, såsom han tina fäder sworit hafwer:

18. Therföre at tu HERRANS tins Gudz röst lydt hafwer, til at hålla all hans budh, som jagh tigh biuder på thenna dagh, at tu skalt giöra thet som rätt är för HERRANS tins Gudz ögon.

14. Capitel.

Efter the woro HERRANS theras Gudz barn, skulle the icke skära sigh öfwer någon dödan, v. 1. Jcke äta af orena diur, v. 3. Aas, eller kidet, medan thet än didde sina moder, v. 21. The skulle troliga gifwa theras tijonde, och föra henne til thet rum HERREN vthwalde, v. 22. Wore tijt förlångt, måtte the sälja henne hema, och köpa ther igen ther them gifwa borde, v. 24. Leviterna skulle the icke förlåta, v. 26. Hwart tredie åhr skulle the afsyndra tijond til Leviternas och the fattigas vppehälle, v. 28.

Jären HERRANS edars Gudz barn: Skärer eder icke, och giörer eder icke skallotta öfwer edart änne för någon dödan.

2. Ty tu äst ett heligt folck HERRANOM tinom Gudh, och HERREN hafwer vthwaldt tigh, at tu skalt wara hans egit, vthaf all folck som på jordene äro.

3. Tu skalt ingen styggelse äta.

4. Men thesse äro the diur, som J äta skolen: fää, fåår, geet, hiort:

5. Rå, buffel, steenbock, enhörning, vrnöt, och älgen.

6. Och all diur som twäklöfwad äro, och idißla, skolen J äta.

7. Men thet skolen J icke äta, som idißlar, och icke twäklöfwat är; camelen, haran, cunilen: the som idißla, och icke twäklöfwad äro, the skola wara eder oreen.

8. Swinet, ändoch thet twäklöfwat är, så idißlar thet doch icke, thet skal wara eder oreent: af thes kött skolen J icke äta, och widh thes aas skolen J icke komma.

9. Thetta är thet J äta skolen vthaf alt thet i watnet är: alt thet som spool och fiäll hafwer, thet skolen J äta:

10. Men thet som intet spool eller fiäll hafwer, thet skolen J icke äta; ty thet är eder oreent.

11. Alla rena foglar äter.

12. Thesse af them äro the, som J icke äta skolen: örnen, höken, falcken;

13. Fiskagiusen, gladan, gammen medh sine art;

14. Och alla korpar medh theras art:

15. Strutzfoglen, vgglan, göken, sparfhöken medh sine art:

16. Steenvgglan, vfwen, flädermusen;

17. Rördromen, storcken, swanen;

18. Hägren, skrikan medh sine art: widhöfden, och swalan.

19. Och alle foglar som krypa, skola wara eder orene, och J skolen icke äta them.

20. The rena foglar skolen J äta.

21. Jskolen intet aas äta: främlingenom som i tinom porte är, må tu gifwa thet, at han thet äter, eller säl thet enom främmande: ty tu äst ett heligt folck HERRANOM tinom Gudh. Tu skalt icke koka kidet medan thet ännu dijr sina moder.

22. Tu skalt all åhr afskilja tijonden af allo tine sädz frucht, som vthaf tinom åker kommer;

23. Och skalt äta then för HERRANOM tinom Gudh, på thet rum som han vthwäljer, at hans namn ther boo skal; nemliga af tijonden vthaf tin sädh, tino wine, tine oljo, och förstfödningen af titt fää och tin fåår; på thet tu skalt lära fruchta HERRAN tin Gudh i alla tina lifzdagar.

24. Om wägen är tigh förlång, at tu icke kant komma thet tijt, therföre at thet rumet är tigh förlångt ifrå, som HERREN tin Gudh vthwaldt hafwer, at han wil låta sitt namn boo ther; ty HERREN tin Gudh hafwer wälsignat tigh:

25. Så säl thet alt för penningar, och tag penningarna i tina hand, och gack til thet rum, som HERREN tin Gudh vthwaldt hafwer;

26. Och köp för penningarna alt thet tin siäl löster: ware sigh fää, fåår, wijn, starck dryck, eller alt thet tin siäl begärar; och ät thet ther för HERRANOM tinom Gudh, och war gladh, tu och titt huus.

27. Och Leviten, som i tina portar är, honom skalt tu icke förlåta: förty, han hafwer ingen lott eller arf medh tigh.

28. Efter try åhr skalt tu afsöndra all tijond af tine sädh i thet åhret, och skalt läggia henne i tina portar.

29. Så skal Leviten komma, som ingen lott eller arf hafwer medh tigh, och främlingen, och then faderlöse, och enkian, som i tina portar äro, och äta, och mätta sigh; på thet HERREN tin Gudh tigh wälsigna skal, i alla tina händers gierningar, som tu giör.

15. Capitel.

Hwart siunde åhr skulle wara friåhr, på hwilket the intet måtte kräfja cheras bröder, v. 1. The skulle ingen låta wara fattig ibland sigh; vtan hielpa och läna them hwad the behöfde, v. 4. Theras bröder som hade sålt sigh, skulle the gifwa frij på siunde åhret, rc. v. 12. Om någor icke wille skiljas ifrå sin huusbonde, honom skulle han bora genom örat, at han blefwe hans träl til ewig tijd, v. 16. Alt förstfödt skulle wara så heligt HERRANOM, at the hwarken måtte arbeta ther medh eller klippat, v. 19. Vtan hade thet någon brist, måtte the hema ätat, v. 21.

Efter siu åhr skalt tu hålla ett friåhr.

2. Och så skal thet tilgå medh samma friåhr: hwilken man något ifrå sine hand sinom nästa borgat hafwer, han skal icke kräfja thet in af sinom nästa, eller af sinom broder; förty, thet heter friåhr HERRANOM.

3. Vthaf en främmande må tu thet inkräfja; men tinom broder skalt tu tilgifwat.

4. Och skal alsingen fattig wara ibland eder: ty HERREN warder tigh wälsignande vthi landena, som HERREN tin Gudh tigh til arfs gifwa skal, til at intaga:

5. Allenast at tu lyder HERRANS tins Gudz röst, och håller all thessa buden, som jagh biuder tigh i thenna dagh, at tu giör ther efter.

6. Ty HERREN tin Gudh skal wälsigna tigh, såsom han tigh sagt hafwer: Så skalt tu låna mycklo folcke; men af ingom skalt tu til läns taga: tu skalt blifwa rådandes öfwer mycket folck; men öfwer tigh skal ingen rådandes blifwa.

7. Om tin broder i någon stadh är fattig i tino lande, som HERREN tin Gudh tigh gifwandes warder, så skalt tu icke förhärda titt hierta, eller tillyckia tina hand för tinom fattiga broder:

8. Vtan skalt vplyckia henne honom, och låna honom, efter som honom fattas.

9. Wachta tigh, at i titt hierta icke ligger ett Belials ord, så at tu säger: thet kommer snart siunde åhret, som är friåhret; och seer så illa på tin fattiga broder, och får honom intet, så warder han ropandes öfwer tigh til HERRAN, och thet warder tigh til synd.

10. Vtan tu skalt låtan fåt, och titt hierta skal icke förtrytat, at tu får honom thet: ty förthenskul skal HERREN tin Gudh wälsigna tigh i alla tina gierningar, och i alt thet tu företager.

11. Fattige skola wäl altid wara i landena: therföre biuder jagh tigh, och säger, at tu skalt vplyckia tina hand tinom broder, som trängder och fattiger är i tino lande.

12. Om tin broder, en Ebreisk eller Ebreiska, säljer sigh tigh, så skal han tiena tigh i sex åhr: i siunde åhrena skalt tu gifwa honom frij löös.

13. Och när tu gifwer honom frij löös, skalt tu icke låta honom gå medh toma händer ifrå tigh:

14. Vtan tu skalt få honom medh sigh af tin fåår, af tine lado, af tinom preß, så at tu gifwer honom af thet som HERREN tin Gudh tigh medh wälsignat hafwer.

15. Och tänck vppå, at tu ock wast en träl i Egypti land, och HERREN tin Gudh förlossade tigh: therföre biuder jagh tigh thetta i thenna dagh.

16. Säger han til tigh: jagh wil icke fara vth ifrå tigh; ty jagh vnner tigh och tino huse godt, efter han mår wäl när tigh;

17. Så tag en syyl, och bora honom genom hans öra, widh tins huses dör; och lät honom blifwa tin träl i ewig tijd: medh tine trälinno skalt tu ock så giöra.

18. Och lät tigh icke tyckia tungt wara, at tu gifwer honom frij löös; förty, han hafwer tient tigh såsom en dubbel legodräng i sex åhr: så skal HERREN tin Gudh wälsigna tigh i alt thet tu giör.

19. Alt förstfödt, som ibland titt fää och fåår födt warder, thet mankön är, thet skalt tu helga HERRANOM tinom Gudh: Tu skalt icke arbeta medh förstfödningen af tino fää, och icke klippa förstfödningen af tin fåår:

20. För HERRANOM tinom Gudh skalt tu äta them åhrliga, på thet rum, som HERREN vthwaldt hafwer, tu och titt huus.

21. Om thet hafwer någon brist, så at thet haltar, eller är blindt, eller eljes någon ond wanck hafwer, så skalt tu icke offra thet HERRANOM tinom Gudh:

22. Vtan i tinom port skalt tu ätat, ehwad tu äst reen eller oreen, såsom een rå eller hiort.

23. Allenast at tu icke äter af thes blodh, vtan giuter thet på jordena såsom watn.

16. Capitel.

The skulle hålla theras åhrliga högtider, såsom Påska, v. 1. Pingesdag, v. 9. Löfhyddohögtid, v. 13. På thesse tre resor om åhret skulle alt mankön komma til thet rum, som HERREN vthwalde; icke tomhändte, vtan hwar medh sine gåfwo, v. 16. Domare skulle the sättia sigh, som icke ansågo personen, rc. vtan dömde rätt, v. 18. The skulle icke plantera sigh lundar, v. 21.

Halt then månaden Abib, at tu giör HERRANOM tinom Gudh Passah: förty, vthi Abibs månat hafwer HERREN tin Gudh fördt tigh vthur Egypten om natten.

2. Och tu skalt slachta HERRANOM tinom Gudh Passah, fåår och fää, på thet rum som HERREN vthwäljandes warder, at hans namn ther boo skal.

3. Tu skalt intet syrat brödh äta i the högtidene. J siu dagar skalt tu äta osyrat bedröfwelsens brödh: förty, medh hast gick tu vthur Egypti land; på thet at tu skalt ihogkomma then dagen, som tu drog vthur Egypti land, i alla tina lifzdagar.

4. J siu dagar skal intet syrat brödh sedt warda i alla tina landzändar: och skal intet af kötet, som på första dagen om aftonen slachtat wardt, blifwa qwart öfwer nattena in til morgonen.

5. Tu kant icke slachta Passah någorstädes i tinom portom, som HERREN tin Gudh tigh gifwit hafwer:

6. Vtan på thet rum, som HERREN tin Gudh vthwäljandes warder, at hans namn ther boo skal, ther skalt tu slachta Passah, om aftonen, när solen nedergången är, widh then tiden som tu vthur Egypten drogst.

7. Och tu skalt kokat, och ätat på thet rum, som HERREN tin Gudh vthwäljandes warder: och sedan om morgonen wända tigh, och gå heem i tina hyddor.

8. J sex dagar skalt tu äta osyrat, och på siunde dagen är HERRANS tins Gudz församling, tå skalt tu intet arbete giöra.

9. Sju wekor skalt tu räkna tigh, och begynna räkna ifrå then dagen när man kastar lijan i sädena.

10. Och skalt hålla wekohögtijd HERRANOM tinom Gudh, at tu gifwer tina hands friwiljoga gåfwo, efter som HERREN tin Gudh tigh wälsignat hafwer.

11. Och tu skalt wara gladh för HERRANOM tinom Gudh, tu och tin son, tin dotter, tin tienare, tin tienarinna, och Leviten som är i tina portar, främlingen, then faderlöse, och enkian, som ibland tigh äro, på thet rum som HERREN tin Gudh vthwäljandes warder, at hans namn ther boo skal.

12. Och tänck vppå at tu hafwer warit en träl i Egypten, at tu håller och giör efter thessa buden.

13. Löfhyddohögtid skalt tu hålla i siu dagar, när tu hafwer insamlat af tinom loga, och af tinom preß.

14. Och skalt wara gladh på tine högtijd, tu och tin son, tin dotter, tin tienare, tin tienarinna, Leviten, främlingen, then faderlöse, och enkian, som i tina portar äro.

15. J siu dagar skalt tu hålla then högtiden HERRANOM tinom Gudh, på thet rum som HERREN tin Gudh vthwäljandes warder: ty HERREN tin Gudh skal wälsigna tigh i alt thet tu inbärgar, och i alla tina händers gierningar: therföre skalt tu wara gladh.

16. Tre resor om åhret skal alt thet mankön är ibland tigh, komma fram för HERRAN tin Gudh, på thet rum som han vthwäljandes warder, på osyrade brödz högtidene, på wekohögtidene, och på löfhyddohögtidene: Jcke skal han tomhändter komma fram för HERRAN.

17. Hwar och en efter sine handz gåfwo, efter then wälsignelse, som HERREN tin Gudh tigh gifwit hafwer.

18. Domare och ämbetzmän skalt tu sättia tigh i allom tinom portom, som HERREN tin Gudh tigh gifwandes warder ibland tina slächter, at the måga döma folcket medh rättom doom.

19. Tu skalt icke böija rätten, och skalt ock ingen person ansee, eller mutor taga: förty, mutor förblinda the wisa, och förwända the rättferdigas saker.

20. Tu skalt fara efter thet rätt är; på thet tu må lefwa, och besittia thet land, som HERREN tin Gudh tigh gifwandes warder.

21. Tu skalt icke någon lund af någrahanda trää plantera widh HERRANS tins Gudz altare, som tu tigh giör.

22. Tu skalt ingen stodh vpresa, hwilket HERREN tin Gudh hatar.

17. Capitel.

Jcke skulle the offra thet någon brist hade, v. 1. Om någor tiente afgudar, han skulle stenas, v. 2. Vthi swåra saker skulle the befråga Prefterna och domaren, etc. och blifwa widh theras doom, v. 8. Wille the hafwa Konung, skulle the taga then HERREN vthwalde, v. 14 Han skulle icke hålla många häftar, taga många huftrur, samka stora ägodelar, v. 16. Vtan studera i HERRANS lagh, at han ther efter regera, och honom wäl gå måtte i alla hans lifzdagar, v. 18.

Tu skalt icke offra HERRANOM tinom Gudh nägot nöt eller får, thet någon brist eller något ondt på sigh hafwer: förty, thet är HERRANOM tinom Gudh een styggelse.

2. Om någor funnen warder i någon af tina portar, som HERREN tin Gudh tigh gifwandes warder, man eller qwinna, then som illa giör för HERRANS tins Gudz ögon, så at han öfwerträder hans förbund,

3. Och går bort, och tienar andra gudar, och tilbeder them, ware sigh sool eller måne, eller någor himmels häär, thet jagh icke budit hafwer;

4. Och thet warder tigh sagt, och tu hörer thet, så skalt tu granneligen fråga ther efter: och när tu finner, at thet wisserliga sant är, at sådana styggelse skedd är i Jsrael;

5. Så skalt tu vthföra then samma mannen, eller then samma qwinnona, som sådana ondt giordt hafwa, til tina portar, och skalt stena them ihiäl.

6. Efter tw eller try witnes mun skal then döö, som döden wärd är; men efter ett witnes mun skal han icke döö.

7. Witnens hand skal then första wara til at dräpa honom, och sedan alt folcksens hand; på thet at tu låter then onda ifrå tigh.

8. Om någor saak i rätta warder tigh förswår, emellan blodh och blodh, emellan handel och handel, emellan skada och skada, och hwad twedrächtiga saker äro i tinom portom, så skalt tu stå vp, och gå vp til thet rum, som HERREN tin Gudh vthwäljandes warder;

9. Och til Presterna, Leviterna, och til domaren, som then tiden är, och fråga af them: the skola säija tigh domen af.

10. Och tu skalt giöra efter som the säija tigh före i the rume, som HERREN vthwäljandes warder, och skalt hålla thet så, at tu giör efter alt thet som the tigh lära.

11. Efter lagen, som the lära tigh, och efter rätten, som the säija tigh före, skalt tu hålla tigh, så at tu icke wiker ther ifrå, antingen på then högra sidon, eller på then wenstra.

12. Och om någor wore öfwerdådig, så at han icke wille lyda Prestenom, som ther i HERRANS tins Gudz ämbete står, eller domarenom, han skal döö: Och tu skalt borttaga then onda af Jsrael;

13. At alt folcket skal höra thet, och rädas, och icke meer öfwerdådige wara.

14. När tu kommer vthi landet, som HERREN tin Gudh tigh gifwa skal, och tager thet in, och boor ther, och warder säijandes: Jagh wil sättia en Konung öfwer migh, såsom all folck omkring migh hafwa:

15. Så skalt tu then sättia för Konung öfwer tigh, som HERREN tin Gudh vthwäljer: tu skalt en af tina bröder sättia öfwer tigh för Konung: tu kant icke sättia en främmande öfwer tigh, then icke tin broder är.

16. Allenast at han icke håller många hästar, och förer folcket åter in i Egypten, för the många håstar skul: efter HERREN eder sagt hafwer, at J icke meer genom thenna wägen komma skolen.

17. Han skal ock icke taga sigh många hustrur, at hans hierta warder icke afwändt: och skal eij heller mycket silfwer eller guld församla.

18. Och när han nu sittiandes warder på sins rikes stool, skal han taga thenna andra lagen af Prestomen Levitomen, och låta then skrifwa vthi een book:

19. Hon skal wara när honom, och han skal ther vthi läsa i alla sina lifzdagar; på thet at han skal lära fruchta HERRAN sin Gudh, at han håller all thenna lagsens ord, och thessa rätter, at han giör ther efter:

20. Han skal icke förhäfwa sitt hierta vthöfwer sina bröder; och skal icke wika ifrå budet, hwarken på then högra sidona, eller på then wenstra: på thet han skal förlängia sina dagar i sitt regemente; han och hans barn i Jsrael.

18. Capitel.

Prefterna och Leviterna skulle ingen deel hafwa af landet; vtan Presternas deel skulle wara HERRANS offer, och all förstling, rc. v. 1. Om en Levit af andra städer wille tiena i helgedomen, thet skulle honom efterlåtas, v. 6. The skulle icke giöra Hedningarnas styggelser; icke låta theras barn gå genom eld; wara spåmän, dagwäljare, trolkarlar, rc. eller fråga the döda, v. 9. En Propheta, såsom Mose, skulle HERREN vpwäckia them, honom skulle the höra, v. 15. Men en falsk Propheta skulle the dräpa, v. 20.

Presterna Leviterna, och hela Levi slächt skola ingen lott, eller arf hafwa medh Jsrael: HERRANS offer, och hans arfwedeel skola the äta,

2. Therföre skola the intet arf hafwa ibland theras bröder: ty HERREN är theras arf, såsom han them sagt hafwer.

3. Och thetta skal wara Presternas rättighet af folckena, och af them som offra, ehwad thet är fää eller fåår, at man skal gifwa Prestenom bogen, och båda kindbenen, och wambena;

4. Och förstlingen af titt korn, och tinom most, och tine oljo; och förstlingen af tin fårs klippning.

5. Förty, HERREN tin Gudh hafwer vthwaldt honom vthur alla tina slächter, at han stå skal i tienstene i HERRANS namn; han och hans söner ewärdeliga.

6. Om en Levite kommer vthaf någon tina städer, eller eljes af hela Jsrael, ther han en gäst är, och kommer af allo hans siäls begärelse, til thet rum som HERREN vthwaldt hafwer;

7. At han wil tiena i HERRANS sins Gudz namn, såsom alle hans bröder Leviterna, som ther stå för HERRANOM:

8. The skola få lika deel til at äta, förvthan thet han hafwer af sina fäders sålda godze.

9. När tu kommer vthi landet, som HERREN tin Gudh tigh gifwandes warder, så skal tu icke lära giöra thens folcksens styggelse:

10. At ingen ibland tigh warder funnen, som sin son eller dotter låter gå igenom eld, eller then som är en spåman, ellen en dagwäljare, eller then som på foglalåt achtar, eller trolkarl;

11. Eller beswärjare, eller en swartkånstig, eller en teknatydare, eller then ther någon dödan frågar.

12. Ty then, som sådant giör, han är HERRANOM een styggelse; och för sådana styggelse skul fördrifwer them HERREN tin Gudh för tigh.

13. War vthan wanck in för HERRANOM tinom Gudh.

14. Ty thetta folcket, som tu intaga skal, lyda the dagwäljare och spåmän; men tu skalt icke så giöra HERRANOM tinom Gudh.

15. En Propheta såsom migh, skal HERREN tin Gudh vpwäckia tigh, vthaf tigh och vthaf tina bröder, honom skolen J lyda.

16. Såsom tu beddes af HERRANOM tinom Gudh i Horeb, på församlingenes dagh, och sade: Jagh wil icke meer höra HERRANS mins Gudz röst, och icke meer see then stora elden, at jagh icke skal döö.

17. Och HERREN sade til migh: The hafwa wäl sagt:

18. Jagh skal vpwäckia them en Propheta, såsom tu äst, vthaf theras bröder, och gifwa min ord i hans mun; han skal tala til them alt thet jagh honom biuda wil.

19. Och then som min ord icke hörer, som han i mitt namn talandes warder, af honom wil jagh vthkräfja thet.

20. Doch om någor Prophete dierfwes tala i mitt namn, thet jagh honom icke befalet hafwer at tala: och then som talar i andra gudars namn, then Propheten skal döö.

21. Om tu nu säija wille i titt hierta: huru kan jagh märckia hwilket ord HERREN icke talat hafwer?

22. När then Propheten talar i HERRANS namn, och ther warder intet af, och skeer intet, så är thet thet ord, som HERREN icke talat hafwer: then Propheten hafwer thet talat af öfwerdådighet; therföre skalt tu icke fruchta tigh för honom.

19. Capitel.

När the inkommo i landet, skulle the afskilja några fristäder, tijt then kunde fly som dråpe någon medh wåda, v. 1. Men then, som dråpe någon medh wilja, han skulle ingenftädes frij wara, v. 11. Jngen skulle flyttia sins nästas råmärcke, v. 14. Jntet ensamt witne gillas, v. 15. Ett falskt witne skulle så straffas, som thet enom androm ärnat hade, v. 16.

När HERREN tin Gudh hafwer vthrotat folcket, hwilkes land HERREN tin Gudh tigh gifwa skal, at tu them intager, och boor i theras städer och husom;

2. Så skalt tu afskilja tigh tre städer i landena, som HERREN tin Gudh tigh gifwa skal til at intaga.

3. Och skalt vthwälja belägna rum, och skifta tins landz gränsor, som HERREN tin Gudh tigh vthdelandes warder, i tre delar; at tijt må fly then som ett mandråp giordt hafwer.

4. Och thet skal wara saken, at tijt skal fly then som ett mandråp giordt hafwer, at han må lefwa: om någor slår sin nästa icke medh wilja, och hafwer tilförene intet haat haft til honom:

5. Vtan, såsom någor ginge medh sin nästa i skogen til at hugga wedh, och hofwe medh handene yxena vp til at hugga weden, och jernet fölle af skaftet, och råkade hans nästa, så at han blefwe död; then skal vthi en af thessa städerna fly, och få lefwa:

6. På thet blodhämnaren icke skal fara efter dråparen, medan hans hierta förbittrat är, och få fatt på honom, om wägen är lång, och slå hans siäl; ändoch han til dödz icke brutit hafwer, efter han tilförene intet haat til honom haft hade.

7. Therföre biuder jagh tigh, at tu afskiljer tre städer.

8. Och om HERREN tin Gudh tina landzändar vthwidgandes warder *, såsom han tina fäder sworit hafwer, och gifwer tigh alt thet landet, som han tina fäder låfwat hafwer at gifwa:

9. Om tu annars håller all thessa buden, at tu giör ther efter, som jagh tigh biuder i thenna dagh, at tu älskar HERRAN tin Gudh, och wandrar i hans wägar i tina lifsdagar, så skalt tu ännu tre städer läggia til thessa tre städer:

10. På thet oskyldigt blodh icke skal vthgutit warda i tino lande, som HERREN tin Gudh tigh til arfs gifwa skal, och blodskulder komma öfwer tigh.

11. Men om nägor hafwer haat emot sin nästa, och wachtar efter honom, och han går åstadh, och slår honom hans siäl ihiäl, och flyr vthi en af thessa städer:

12. Så skola the äldste i hans stadh sända tijt, och läta hämta honom tädan, och få honom i blodhämnarens händer, at han skal dräpas.

13. Tin ögon skola intet skona honom, och skalt borttaga oskyldigt blodh af Jsrael; på thet at tigh må wäl gå.

14. Tu skalt icke tins nästas råmärcke flyttia, hwilka förfäderna satt hafwa i tinom arfwedeel, then tu ärfwer i landena, som HERREN tin Gudh tigh gifwit hafwer at intaga.

15. Jntet witne skal ensamt framträda emot någon, om någor mißgierning eller synd, ehwad mißgierning thet är, som man giöra kan: vtan i twäggie eller treggie witnes mun skola alla saker stå.

16. Om ett wrångt witne går fram emot någon, til at witna öfwer honom någon öfwerträdning:

17. Så skola the både männerna, som saken på gäller stå för HERRANOM, fram för Presterna och domarena, som på then tiden äro:

18. Och domarena skola wäl ransakat. Och om thet falska witnet hafwer burit falskt witnesbyrd emot sin broder:

19. Så skolen J giöra honom såsom han hade achtat giöra sinom broder; på thet at tu skalt skilja then onda ifrå tigh.

20. Och andre skola thet höra, och rädas, och icke meer taga sigh före sådana ondt stycke giöra ibland tigh.

21. Titt öga skal icke skona honom: Siäl för siäl, öga för öga, tand för tand, hand för hand, foot för foot.

20. Capitel.

När the drogo til örlig, skulle the icke fruchta theras fiendar: vtan förlåta sigh på HERRAN, v. 1. The måtte ock gifwa förlof heem, them som hade nogh orsak ther til, hälft the räddhiertade, at the icke förskräckte the andra medh sigh, v. 5. The skulle först tilbiuda theras fiendar frijd: om the widtogo, skulle the giöra them skattskyldiga: hwar och icke, så skulle the dräpa alt mankön, och skona thet andra, v. 10. Men the Cananeer skulle the platt vthrota, v. 16. The skulle icke förderfwa fruchtsam trää på markene: the andra måtte the bruka sigh til måtto, v. 19.

När tu drager til örlig emot tina fiendar, och får see hästar och wagnar, thes folcks som är större än tu, så fruchta tigh intet för them: ty HERREN tin Gudh som tigh vthur Egypti land fördt hafwer, han är medh tigh.

2. När J nu kommen til stridz, så skal Presten träda fram, och tala medh folckena;

3. Och säija til them: Jsrael hör här til: J gåån i dagh i stridena emot edra fiendar; Edart hierta ware icke blödigt; fruchter eder intet, bäfwer intet, och grufwer eder intet för them:

4. Ty HERREN edar Gudh går medh eder, at han skal strida för eder moot edra fiendar, och hielpa eder.

5. Men ämbetsmännerna skola tala medh folcket, och säija: Hwilken som ett nytt huus bygdt hafwer, och hafwer icke ännu wigdt thet, han gånge sina färde, och blifwe hema: på thet han icke skal blifwa död i stridene, och en annan wijer thet.

6. Hwilken som hafwer plantat en wijngård, och hafwer icke ännu giordt honom meenligan, han gånge sina färde, och blifwe hema: på thet han icke blifwer död i stridene, och en annan giör honom meenligan.

7. Hwilken sigh een hustru trolåfwat hafwer, och hafwer icke ännu hämtat henne heem, then gånge sina färde och blifwe hema: at han icke döör i stridene, och en annar hämtar henne heem.

8. Och ämbetsmännerna skola ytterligare tala medh folcket, och säija: Hwilken som rädder är, och förskräckt hierta hafwer, han gånge sina färde, och blifwe hema: på thet han ock icke skal giöra sina bröders hierta förskräckt, såsom hans hierta är.

9. Och när ämbetsmännerna vthtalat hafwa medh folckena, så skola the skicka höfwitzmännerna för folcket främst i spetsen.

10. När tu drager för en stadh, til at bestrida honom, så skalt tu först biuda them frijd til.

11. Swara the tigh fridliga, och låta vp för tigh, så skal alt thet folck, som ther inne är, wara tigh skattskyldigt och vnderdånigt.

12. Men wilja the icke fridliga handla medh tigh, och wilja örliga medh tigh, så belägg them.

13. Och när HERREN tin Gudh gifwer them tigh i händer, så skalt tu slå alt mankön som ther inne är medh swärdzägg.

14. Vthan qwinfolck, barn och boskap, och alt thet i staden är, och alt rofwet skalt tu byta emellan tigh, och skalt äta af tina fiendars byte, som HERREN tin Gudh tigh gifwit hafwer.

15. Altså skalt tu giöra medh alla städer som fast långt ifrå tigh liggia, och icke äro af thesso folcks städer.

16. Men i thesso folcks städer, som HERREN tin Gudh tigh til arf gifwa skal, skalt tu intet läta lefwa, thet som anda hafwer:

17. Vtan skalt gifwa thet til spillo, nemliga, the Hetheer, Amoreer, Cananeer, Pheriseer, Heveer, och Jebuseer, såsom HERREN tin Gudh tigh budit hafwer:

18. På thet at the icke skola lära eder giöra all the styggelse, som the giöra theras gudar, och J synden emot HERRAN edar Gudh.

19. Om tu måste länge liggia för en stadh, emot hwilken tu strider til at intagan, så skalt tu icke förderfwa trään, så at tu låter yxena komma på them; förty, tu kant äta ther af, therföre skalt tu icke afhugga them: är thet doch ett trä på markene, och icke menniskia, och kan icke komma i bolwerck emot tigh.

20. Men the trää som tu wetst at man icke äter ther af, them skal tu förderfwa och afhugga, och giör bolwerck emot staden, som medh tigh örligar, til thes tu honom öfwermächtig warder.

21. Capitel.

Om någon dräpen funnos, och ingen wiste hwem thet giordt hade, så skulle then närmaste stadz äldste, hugga halsen af ene koo, rc. twå sina händer, och bedia at HERREN icke wille tilräkna them thet, v. 1. Wille någon hafwa til huftru then han i krijg fångat hade, han skulle först låta henne begråta sina en månat: och så taga henne. Ångrade thet honom sedan, skulle han låta henne frij, v. 10. Then twå huftrur hade, en kärare än then andra, han skulle icke giöra then kärares son til förstfödd, om han icke woro, v. 15. En olydig son skulle stenas, v. 18. Then som blefwe hängd, han skalle icke blifwa på trädh öfwer natten, v. 22.

Om någon dräpen man finnes i landena, som HERREN tin Gudh tigh gifwa skal til at intaga, och ligger på markene, och man icke weet ho honom dräpit hafwer:

2. Så skola tine äldste och domare gå ther vth, och mäla ifrå then dräpna, in til the städer som ther omkring liggia.

3. Hwilken staden som ther näst är, hans äldste skola taga af boskapenom ena vnga koo, ther man intet medh arbetat hafwer, och then intet ook hafwer draget:

4. Och the skola leda henne in på en stenogan daal, then intet hafwer brukat warit, eij heller besådd, och ther i dalen hugga henne halsen af.

5. Så skola Presterna gå fram, Levi söner, ty HERREN tin Gudh hafwer vthwaldt them, at the skola tiena honom, och lofwa HERRANS namn, och efter theras mun skola alla saker och all slagsmål handlat warda:

6. Och alle äldste af then staden skola gå fram til then dräpna, och twå sina händer öfwer then vnga koon som i dalenom halshuggen är;

7. Och skola swara och säija: Wåra händer hafwa thetta blodet icke vthgutit; hafwa eij heller wår ögon sedt thet:

8. War nådelig tino folcke Jsrael, som tu HERRE förlossat hafwer: Lägg icke thetta oskyldiga blodet på titt folck Jsrael. Så skola the wara försonade för thet blodet.

9. Altså skalt tu läggia ifrå tigh oskyldigt blodh, at tu skalt giöra thet rätt är för HERRANS ögon.

10. När tu drager i strijd emot tina fiendar, och HERREN tin Gudh gifwer them i tina händer, at tu förer them fångna bort;

11. Och tu seer ibland the fångar een dägelig qwinno, och tigh faller lust til henne, at tu mätte taga henne til hustru:

12. Så för henne i titt huus, och lät raka henne håret af, och omskära hennes näglar;

13. Och läggia the kläder af ther hon vthi fången war, och lät henne sittia i tino huse, och gråta i en månat sin fader och sina moder: sedan sof när henne, och tag henne til ächta, och lät henne wara tin hustru.

14. Om tu sedan hafwer icke lust til henne, så skalt tu låta henne fara hwart hon wil, och icke sälja henne för penningar, eller försättia henne; therföre at tu hafwer förnedrat henne.

15. Om någor hafwer twå hustrur, ena som han kär hafwer, och ena som han hatar, och the föda honom barn, både then kära och then okära, så at thet förstfödda är the okäres;

16. Och tiden kommer, at han skal sinom barnom vthskifta arfwet, så kan han icke giöra thes käres son til förstfödda son, för then okäres förstfödda son:

17. Vtan han skal bekänna then okäres son för förstfödda sonen, så at han gifwer honom dubbelt af alt thet på färde är: förty, then samme är hans första kraft, och honom hörer förstfödzlorätten til.

18. Om någor hafwer en sielfzwyrding och ohörsaman son, som faders och moders röst icke lyder, och när the tuchta honom, lyder han them intet:

19. Så skola hans fader och moder taga honom fatt, och hafwa honom fram för the äldsta i staden, och til porten åth samma rum;

20. Och säija til the äldsta i staden: Thenne wår son är en sielfswyrding och ohörsam, och lyder intet wåra röst, och är en fråssare och drinckare;

21. Så skal alt folcket i staden stena honom ihiäl: Och altså skalt tu skilja then onda ifrå tigh, at hela Jsrael skal thet höra och rädas.

22. När någor hafwer bedrifwit een synd then döden wärd är, och warder så dödat, at man hänger honom vp i trä:

23. Så skal hans lekamen icke blifwa på trädh öfwer nattena; vtan j skolen begrafwa honom på then samma dagen: Ty, förbannad är then för Gudh som hängder är; på thet at tu icke skalt orena titt land, som HERREN tin Gudh gifwer tigh til arfs.

22. Capitel.

Hwad en funne, thet skulle han skaffa til sin ägare igen, v. 1. Man och qwinna skulle icke draga hwars annars kläder, v. 5. Then som råkade ett foglabo, skulle icke taga modren medh vngarna, v. 6. The skulle giöra en wärn kring taken på theras huus, v. 8. Then som beskylte sina hustru, at hon war kränckt för honom, och hon fans oskyldig, han skulle böta, rc. War hon skyldig, så måtte hon stenas, v. 13. Then som belägrade annars hustru eller trolåfwade, the skulle båda dräpas, v. 22. Vthan hon blefwe wåldtagen, tå skulle han allena döö, v. 25. Then som besofwe ena jungfru, han skulle böta, och taga henne til hustru, v. 28.

När tu tins broders oxa eller fåår seer wilse fara, så skalt tu icke draga tigh ther ifrå; vtan skalt drifwa them til tin broder igen.

2. Om tin broder icke boor när, och tu känner honom icke, så skalt tu taga them in vthi titt huus, at the blifwa när tigh, til thes tin broder söker efter them, och tå får tu honom them igen.

3. Sammalunda skalt tu giöra medh hans åsna, medh hans kläde, och medh alt thet som tapat är, thet tin broder mist hafwer, och tu finner thet: drag tigh icke ther ifrå.

4. Om tu seer tins broders åsna eller oxa falla på wägenom, så skalt tu icke draga tigh ther ifrå; vtan skalt hielpa honom vp.

5. Een qwinna skal icke bära mans tygh, och en man skal icke draga qwinnokläder vppå: ty then som thet giör, är HERRANOM tinom Gudh een styggelse.

6. Om tu råkar på wägen ett foglabo, på eno trä eller på jordene, medh vngar eller medh ägg, och modren sitter på vngarna eller på äggen, så skalt tu icke taga modren medh vngarna:

7. Vtan skalt låta modren flyga, och taga vngarna; at tigh må gå wäl, och tu må länge lefwa.

8. När tu bygger ett nytt huus, så giör såsom een wärn ofwan omkring pa taket, at tu icke indrager blodh på titt huus, om någon faller ther af.

9. Tu skalt icke såå tin wijngård medh mångahanda, at tu icke helgar til fyllelse sådana sädh som tu sått hafwer ibland wijngårdsens frucht.

10. Tu skalt icke plöija tilhopa medh en oxa, och medh een åsna.

11. Tu skalt icke vthikläda tigh een klädning, som af vll och lijn tilsammans kommen är.

12. Tu skalt giöra tigh klutar i fyra hörnen på tin mantel, som tu hafwer på tigh.

13. Om någor tager ena hustru, och sedan han henne belägrat hafwer, får ledo til henne;

14. Och kastar henne, något slemt före, och förer henne ett rychte vppå, och säger: Thenna qwinnona hafwer jagh tagit, och när jagh ingick til henne, fan jagh, at hon icke war jungfru:

15. Så skola fader och moder åth qwinnone taga henne, och bära fram qwinnones jungfruskap, in för the äldsta i stadenom, som i porten sittia.

16. Och qwinnones fader skal säija til the äldsta: Jagh hafwer gifwit thenna mannenom mina dotter til hustru; nu är han henne worden hätsk:

17. Och kastar henne skamlig ting före, och säger: Jagh hafwer icke funnet tina dotter jungfru; Thetta är mina dotters jungfruskap: Och the skola vthbreda klädet för the äldsta i stadenom.

18. Så skola the äldste i stadenom taga mannen och näpsa honom;

19. Och sakfälla honom til hundrade siklar silfwer, och gifwa them qwinnones fader; therföre at han hafwer berychtat ena jungfru i Jsrael: och han skal hafwa henne til hustru, så at han icke skal öfwergifwa henne i alla sina lifsdagar.

20. Är thet ock sant, at qwinnan icke är funnen jungfru:

21. Så skal man föra henne vth för hennes faders huusdör, och folcket i staden skola stena henne til dödz; therföre at hon hafwer bedrifwit en galenskap i Jsrael, och hafwer bolat i hennes faders huus: och skalt bortkasta thet onda ifrå tigh.

22. Om någor warder befunnen, at han ligger när een hustru, som en ächta man hafwer, så skola the både dräpas, mannen och qwinnan som han när legat hafwer: och skalt taga bort thet onda af Jsrael.

23. Om een piga är enom manne trolåfwad, och någor kommer i färd medh henne i stadenom, och ligger när henne:

24. Så skalt tu föra them båda vth til stadzporten, och skalt stena them båda til dödz; pigona för then skul, at hon icke ropade, efter hon war i stadenom; mannen för then skul, at han sins nästas hustru skämdt hafwer: och skalt kasta thet onda bort ifrå tigh.

25. Om någor finner een förlåfwad pigo på markene, och tager henne fatt, och ligger när henne; så skal mannen allena dräpas, som låg när henne;

26. Och pigone skalt tu intet giöra: ty hon hafwer ingen synd giordt som döden wärd är; vtan lika som någor hofwe sigh vp emot sin nästa, och slogo hans siäl ihiäl, så är thetta ock:

27. Ty han fan henne på markene, och then förlåfwade pigan ropade, och ingen war som henne halp.

28. Om någor kommer til een jungfru, som intet trolåfwad är, och får henne fatt, och ligger när henne, och thet warder funnet:

29. Så skal han, som när henne låg, gifwa hennes fader femtijo siklar silfwer, och skal hafwa henne til hustru, therföre at han hafwer förnedrat henne: Han må icke öfwergifwa henne i hans lifsdagar.

30. Jngen skal taga sins faders hustru, och icke vptäckia sins faders täckelse.

23. Capitel.

Jngen snöpt eller oächta, Moabijt eller Ammonijt skulle komma i HERRANS församling, v. 1. En Edomeer och Egyptier först i tredie ledh, v. 7. När the drogo i krijg, skulle the taga sigh wahra för synd och all oreenlighet, v. 9. Jcke antwarda huusbondanom igen then tienare som flydde, v. 15. Jngen skökia eller bolare lida ibland sigh, v. 17. Jcke ockra på sina bröder, v. 21. The skulle hålla HERRANOM sin löfte, v. 24. Jcke rappa någon frucht af sin nästas wijngård eller åker, v. 25.

Jngen förbråken eller snöpt skal komma in i HERRANS församling.

2. Skal ock ingen skökio son komma i HERRANS församling, ja ock efter tijonde ledh; vtan skal platt intet komma i HERRANS församling.

3. The Ammoniter och Moabiter skola icke komma in i HERRANS församling; ja ock efter tijonde ledh: aldrig skola the komma in i HERRANS församling:

4. Therföre at the icke wille möta tigh medh brödh och watn på wägen, tå J drogen vthur Egypten; och ther til legde emot eder Bileam Beors son then spåmannen vthaf Mesopotamien, at han skulle förbanna tigh.

5. Men HERREN tin Gudh wille icke höra Bileam: och HERREN tin Gudh förwände tigh then förbannelsen vthi wälsignelse; therföre at HERREN tin Gudh hade tigh kär.

6. Tu skalt them hwarken godt eller ähro bewisa i alla tina lifsdagar ewinnerliga.

7. Edomeen skalt tu icke för styggelse hålla; ty han är tin broder: Egyptien skalt tu eij heller hålla för styggelse; ty tu hafwer warit en främling i hans land.

8. The barn som af them födde warda i tredie ledh, the måga komma in vthi HERRANS församling.

9. När tu vthdrager vthu lägret emot tina fiendar, så tag tigh wahra för alt ondt.

10. Är någor ibland tigh som icke är reen, at honom om natten något wederfarit är, han skal gå vth för lägret, och icke igen inkomma;

11. Förra än han moot aftonen twår sigh i watn; och när solen nedergången är, skal han åter komma i lägret igen.

12. Vthan för lägret skalt tu hafwa en platz, ther tu vth vppå går til tina tarfwer:

13. Och skalt hafwa en staka widh bältet, och när tu tigh ther vthe sättia wilt, skalt tu grafwa ther medh; och när tu sutit hafwer, skalt tu medh mullene öfwerskyla thet af tigh gångit är.

14. Ty HERREN tin Gudh wandrar i tino lägre, at han skal frälsa tigh, och gifwa tina fiendar för tigh: therföre skal titt lägre wara heligt, at ingen skam skal sedd warda ibland tigh, och han wänder sigh ifrå tigh.

15. Tu skalt icke igen antwarda huusbondanom tienaren som ifrå honom flyr til tigh:

16. Han skal blifwa när tigh, på thet rum som honom täckes i någon af tina portar, sigh til godo, och skalt icke bedröfwa honom.

17. Jngen skökia skal wara ibland Jsraels döttrar; och ingen bolare ibland Jsraels söner.

18. Tu skalt icke bära skökiolön eller hundapenningar vthi HERRANS tins Gudz huus, af någrahanda löfte: ty både är HERRANOM tinom Gudh een styggelse.

19. Tu skalt icke ockra på tinom broder, antingen medh penningar eller fetalia, eller medh någon ting ther man medh ockra kan.

20. På them främmande må tu ockra, men icke på tinom broder; på thet HERREN tin Gudh skal wälsigna tigh i alt thet tu företager i landena tijt tu kommer til at intaga thet.

21. När tu giör HERRANOM tinom Gudh ett löfte, så skalt tu icke fördröija at hålla thet: ty HERREN tin Gudh warder thet vthkräfjandes af tigh; och thet blifwer tigh räknat til synd.

22. Om tu intet löfte låfwar, så är thet tigh ingen synd.

23. Hwad af tina läppar vthgångit är, thet skalt tu hålla och giöra ther efter, såsom tu HERRANOM tinom Gudh medh frij wilja låfwat hafwer, thet tu medh tinom mun talat hafwer.

24. När tu går i tins nästas wijngård, så må tu äta af wijnbären så mycket tigh täckes, til thes tu blifwer mätt; men tu skalt intet taga medh tigh i tino kärile.

25. När tu går i tins nästas sädh, så må tu afplåcka ax; men medh lijan skalt tu icke gå ther til.

24. Capitel.

Om någor hade mißhag til sin hustru, han skulle gifwa henne skiljobref: worde hon en annars, måtte hon sedan icke komma til honom igen, v. 1. Then sigh hustru nytagit hade, skulle thet åhret wara frij, rc. v. 5. The skulle icke taga pant af then fattiga, then han sielf behöfde bruka, v. 6. 10. rc. Then som stolo ena menniskio, skulle döö, v. 7. The skulle lyda Presterna, at the icke måtte blifwa slagne medh spitelsko, v. 8. Jcke förhålla arbetaren sin löön, v. 14. Jcke then ene dräpas för then andra, v. 16. Jcke böija the fattigas rätt, v. 17. Jcke förnär inbärga för the fattiga, v. 19.

Om någor tager sigh hustru, och ächtar henne, och hon icke finner ynnest för hans ögon, för någon olust skul, så skal han skrifwa ett skiljobref, och få henne i handena, och låta henne vthu sitt huus.

2. När hon vthu hans huus gången är, och går til och blifwer ens annars mans hustru;

3. Och then samme andre mannen warder henne ock ogunstig, och skrifwer ett skiljobref, och får henne i handena, och låter henne vthu sitt huus; eller om then samme andre mannen döör, som henne til hustru tog:

4. Så kan hennes förste man, som henne vthdref, icke taga henne igen, at hon blifwer hans hustru, efter thet at hon är oreen: ty thet är een styggelse för HERRANOM; på thet at tu icke skalt komma landet i synd, som HERREN tin Gudh tigh til arfs gifwa skal.

5. Om någor hafwer nyliga tagit sigh hustru, han skal icke draga vth i häärfärd, och man skal intet läggia honom vppå: han skal wara frij i sino huse ett åhr igenom, at han må wara gladh medh sine hustru, som han tagit hafwer.

6. Tu skalt icke til pant taga vnderstenen, och öfwerstenen i qwarnene: ty han hafwer satt tigh siälena til pant.

7. Om någor warder funnen then som stiäl ena siäl vthaf sina bröder vthaf Jsraels barnom, och försätter eller säljer henne, then tiufwen skal dräpas, at tu skiljer thet onda ifrå tigh.

8. Tag tigh wahra för then plågon spitelskona, at tu medh flijt håller och giör alt thet som Presterna Leviterna lära tigh, och jagh them budit hafwer; thet skolen J hålla, och giöra ther efter.

9. Kom ihogh hwad HERREN tin Gudh giorde medh Mir Jam på wägenom, tå J drogen vthur Egypten.

10. Om tu något borgar tinom nästa, så skalt tu icke gå i hans huus, och taga honom en pant af:

11. Vtan tu skalt stå vthan före, och then som tu borgat hafwer, skal bära sin pant vth til tigh.

12. Är han nödstäld, så skalt tu icke gå och låggia tigh sofwa medh hans pant:

13. Vtan skalt gifwa honom hans pant igen när solen nedergår, at han må sofwa i sin kläder, och wälsigna tigh: thet warder tigh räknat för HERRANOM tinom Gudh til rättferdighet.

14. Tu skalt icke förhålla lönen för then som torftig och fattig är ibland tina bröder; eller för främlingenom, som i tino lande eller i tina portar är:

15. Vtan skalt gifwa honom samma dagen sin löön, at solen ther medh icke nedergår; efter han nödstäld är, och ther medh vppehåller sina siäl, på thet han icke skal ropa til HERRAN öfwer tigh; och thet warder tigh til synd.

16. Fäderna skola icke döö för barnen; eij heller barnen för fäderna: vtan hwar och en skal döö för sina synd.

17. Tu skalt icke böija främlingens, eller thens faderlösas rätt; och skalt icke taga enkione hennes kläder af til pant.

18. Ty tu skalt ihogkomma, at tu hafwer warit en träl i Egypten, och HERREN tin Gudh hafwer tigh tädan löst; therföre biuder jagh tigh, at tu thetta giör.

19. När tu hafwer bärgat af tinom åker, och tu en kärfwa förgätit hafwer på åkrenom, så skalt tu icke omwända och taga honom; vtan han skal höra främlingenom, them faderlösa, och enkione ti; på thet at HERREN tin Gudh skal wälsigna tigh i all tin händers werck.

20. När tu afrist hafwer af titt oljoträ, så skalt tu icke sedan på nytt afrista; thet skal höra främlingenom, them faderlösa, och enkione til.

21. När tu tin wijngård afbärgat hafwer, så skalt tu icke sedan på nytt hämta; thet skal höra främlingenom, them faderlösa, och enkione til.

22. Och skalt ihogkomma, at tu hafwer warit en träl i Egypti land; therföre biuder jagh tigh, at tu thetta giör.

25. Capitel.

Om twå trätte sigh emellan, så skulle the frija then oskyldiga, och låta slå then brotzliga högst 40 slagh, v. 1. The skulle icke binda munnen til på oxan som tröskar, v. 4. När en dödde barnlös, skulle hans broder taga hustrun til at vpwäckia honom sädh; och nämna then första sonen efter hans namn, v. 5. Om twå män trätte, och ens theras hustru fattade then andres hemlig ting til at hielpa sin man, henne skulle huggas handen af, v. 11. The skulle hafwa rätt wigt och mått, v. 13. The skulle vthrota the Amalekiter, när the kommo til roo ifrå sina fiendar, v. 17.

Om een träta är emellan män, så skal man hafwa them fram för rätten, och döma emellan them, och gifwa them rättferdiga rätt, och then ogudachtiga fördöma.

2. Och om then ogudachtige hafwer förtient hugg, skal domaren biuda honom falla neder, och the skola in för honom slå honom, efter thet mått och tahl som mißgierningen kräfwer.

3. När man honom fyratijo slagh gifwit hafwer, skal man icke meer slå; på thet, om man meer slår, han icke skal förmycket slagen warda, och tin broder styggelig warder för tin ögon.

4. Tu skalt icke binda munnen til på oxanom som tröskar.

5. När bröder boo tilhopa, och en döör vthan barn, så skal thens dödas hustru icke taga någon främmande man vthan til; vtan hennes swåger skal ingå til henne, och taga henne til hustru, och befrynda henne.

6. Och then förste sonen, som hon föder, skal nämnas efter hans döda broder; at hans namn icke nederlägges i Jsrael.

7. Om mannenom icke täckes at han tager sina swågersko, så skal hans swågerska vpgå til porten för the äldsta, och säija: Min swåger nekar sigh wilja vpwäckia sinom broder namn i Jsrael, och wil icke hafwa migh til hustru.

8. Så skola the äldste i stadenom låta kalla honom, och tala medh honom. Om han tå står och säger: migh faller icke i sinnet at taga henne;

9. Så skal hans swågerska träda til honom in för the äldsta, och draga honom en skoo af hans fötter, och spotta vppå honom, och skal swara och säija: så skal man giöra hwarjom och enom som sins broders huus icke vpbyggia wil:

10. Och hans namn skal heta i Jsrael; thens barföttes huus.

11. Om twå män träta tilhopa, och ens theras hustru löper til, at hon wil vndsättia sin man ifrå hans hand som honom slår, och räcker sina hand vth, och fattar honom om hans hemlig ting:

12. Så skalt tu hugga henne handena af, och titt öga skal icke skona henne.

13. Tu skalt icke hafwa twäggehanda wigt i tinom säck, större och mindre:

14. Och i tino huse skal icke wara twäggehanda skeppa, större och mindre.

15. Tu skalt hafwa ena fulla och rätta wigt, och ena fulla och rätta skeppo; på thet at tu skalt länge lefwa på landena, som HERREN tin Gudh tigh gifwa skal:

16. Ty then som thetta giör, han är HERRANOM tinom Gudh een styggelse; såsom ock alle the, som illa giöra.

17. Kom ihogh hwad the Amalekiter giorde tigh vppå wägenom, tå J drogen vthur Egypten:

18. Huru the kommo emot tigh på wägenom, och slogo tina eftersta; alla the swaga som efterst drogo, när tu mödd och trött wast, och the fruchtade icke Gudh.

19. När nu HERREN tin Gudh låter tigh komma til roo ifrån alla tina fiendar omkring tigh i landena, som HERREN tin Gudh tigh gifwer til arfs til at intaga, så skalt tu vthskrapa the Amalekiters åminnelse vnder himmelen: thet förgät icke.

26. Capitel.

När the inkommo i Canaans land, skulle the bära HERRANOM allahanda landsens första fruchter; och ther medh bekänna och prisa honom, som them vthur Egypten i thet goda landet infördt hade, v. 1. Hwart tredie åhr skulle the gifwa synnerlig tijonde, til Leviterna och the fattige, och bedia at han widare them och theras land wille wälsigna, v. 12. The skulle hålla all HERRANS budh, som the hade vthlåfwat, så wille han wara theras Gudh, och wälsigna them för alt annat folck, v. 16.

När tu kommer in i landet, som HERREN tin Gudh tigh til arfs gifwa skal, och tu tager thet in, och boor ther:

2. Så skalt tu taga allahanda landsens första fruchter, som af jordene komma, som HERREN tin Gudh tigh gifwer, och skalt läggia them vthi en korg, och gå bort på thet rum, som HERREN tin Gudh vthwäljandes warder, at hans namn ther boo skal.

3. Och skalt gå til Presten, som på then tiden är, och säija til honom: Jagh förkunnar på thenna dagh HERRANOM tinom Gudh, at jagh är kommen in vthi thet land, som HERREN wårom fädrom sworit hafwer til at gifwa oß.

4. Och Presten skal taga korgen vthu tine hand, och sättia honom nedh för HERRANS tins Gudz altare.

5. Tå skalt tu swara och säija för HERRANOM tinom Gudh: The Syrer wille förgiöra min fader, han drog neder i Egypten, och war ther en främling medh fögo folck; och wardt ther ett stort, starckt, och mycket folck.

6. Men the Egyptier handlade illa medh oß, och twingade oß, och lade en hård träldom på oß.

7. Tå ropade wij til HERRAN wåra fäders Gudh, och HERREN hörde wårt roop, och såg wårt elände, ångest och nödh.

8. Och HERREN förde oß vthur Egypten medh wäldiga hand, och vthräcktom arm, och medh stoor förfärelse genom tekn och vnder;

9. Och förde oß på thetta rumet, och gaf oß thetta landet, ther miölk och hannog vthi flyter.

10. Och therföre bär jagh nu här fram landsens första frucht, som tu HERRE migh gifwit hafwer. Och så skalt tu låta thet ther för HERRANOM tinom Gudh, och tilbedia för HERRANOM tinom Gudh;

11. Och wara gladh öfwer alt thet goda, som HERREN tin Gudh hafwer gifwit tigh, och tino huse, tu, och Leviten, och främlingen, som när tigh är.

12. När tu hafwer tilhopa samlat allan tijonden af tin åhrswäxt i tredie åhrena, hwilket är ett tijonde åhr, så skalt tu gifwa Levitenom, främlingenom, them faderlösa, och enkione, at the måga äta i tinom port, och warda mätte.

13. Och skalt säija för HERRANOM tinom Gudh: Jagh hafwer här framburit thet, som helgat är af mino huse, och hafwer gifwit thet Levitenom, främlingenom, them faderlösa, och enkione, efter alt titt budh, som tu migh budit hafwer: Jagh hafwer icke gått vthöfwer titt budh, eller förgätit thet:

14. Jagh hafwer icke ätit ther af i mine sorg; Jagh hafwer intet tagit ther af i oreenlighet; Jagh hafwer intet ther af gifwit til the döda: Jagh hafwer warit HERRANS mins Gudz röst hörig, och hafwer giordt alt thet tu migh budit hafwer.

15. Se här neder af tine helga boning af himmelen, och wälsigna titt folck Jsrael, och landet som tu oß gifwit hafwer, såsom tu wåra fäder sworit hafwer, ett land ther miölk och hannog vthi flyter.

16. Jdagh hafwer HERREN tin Gudh budit tigh, at tu efter all thessa budh och rätter giöra skalt, så at tu håller them, och giör ther efter af allo hierta, och af allo siäl.

17. HERRANOM hafwer tu thet tilsagt i thenna dagh, at han skal wara tin Gudh, och tu skalt wandra i hans wägar, och hålla hans lagh, budh och rätter, och lyda hans röst.

18. HERREN hafwer tigh tilsagt i dagh, at tu skalt wara hans egit folck, såsom han tigh sagt hafwer, at tu skalt hålla all hans budh:

19. Och han skal giöra tigh thet högsta, och tu warder prisad, låfwad och ährad, öfwer alt folck som han giordt hafwer; på thet tu skalt wara HERRANOM tinom Gudh ett heligt folck, såsom han sagt hafwer.

27. Capitel.

När Mose thetta vthtalat hade, böd han folckena, at the skulle behålla thessa buden; och när the kommo öfwer Jordan, vpresa stora stenar, och skrifwa them ther vppå, etc. v. 1. Sex slächter af them skulle stå på thet berget Grisim och wälsigna folcket; och the andre på Ebal til at förbanna, v. 11. Och Leviterna skulle säija medh klara röst: förbannad ware then, som giör en afgud, v. 14. Then som bannar fader och moder, etc. v. 16. Summa: förbannad ware then som icke fulkomnar all thenna lagsens ord; och alt folcket skulle säija: Amen, v. 26.

Och Mose samt medh the äldsta i Jsrael, böd folckena, och sade: Behåller all the budh, som jagh biuder eder i dagh.

2. Och på then tiden, när J öfwer Jordan dragen in i landet, som HERREN tin Gudh tigh gifwandes warder, skalt tu vpresa stora stenar, och plåstra them medh kalck;

3. Och ther på skrifwa all thessa lagsens ord, när tu ther öfwer kommer: på thet tu skalt komma i landet, som HERREN tin Gudh tigh gifwa skal, ett land ther miölk och hannog vthi flyter; såsom HERREN tina fäders Gudh tigh sagt hafwer.

4. När J nu gåån öfwer Jordan, så skolen J sådana stenar vpresa, om hwilka jagh eder i dagh biuder, på thet berget Ebal; och plåstra them medh kalck.

5. Och skalt ther sammastädz vpbyggia HERRANOM tinom Gudh ett altare af steen, ther intet jern kommer widh.

6. Af helom stenom skalt tu byggia thet altaret HERRANOM tinom Gudh, och offra ther vppå bränneoffer HERRANOM tinom Gudh:

7. Och skalt offra tackoffer, och ther sammastädes äta, och wara gladh för HERRANOM tinom Gudh.

8. Och skalt skrifwa på stenarna all thessa lagsens ord, klarliga och liusliga.

9. Och Mose samt medh Presterna Leviterna, talade medh hela Jsrael, och sade: Märck och hör til Jsrael; på thenna dagen åstu worden HERRANS tins Gudz folck;

10. At tu skalt lydig wara HERRANS tins Gudz röst, och giöra efter hans budh och rätter, som jagh biuder tigh i dagh.

11. Och Mose böd folckena på samma dagen, och sade:

12. Thesse skola stå på thet berget Grisim, til at wälsigna folcket, när J öfwer Jordan gångne ären; Simeon, Levi, Juda, Jsaschar, Joseph, och Ben Jamin.

13. Och thesse skola stå på thet berget Ebal, til at förbanna: Ruben, Gad, Asser, Sebulon, Dan, och Naphthali.

14. Och Leviterna skola begynna, och säija til hwar man af Jsrael medh klara röst:

15. Förbannad ware then som giör en afgud eller gutit beläte, HERRANS styggelse; ett werck som kånstenäres händer giordt hafwa, och sätter thet hemliga: och alt folcket skal swara och säija: Amen.

16. Förbannad ware then som bannar sin fader eller moder: och alt folcket skal swara och säija: Amen.

17. Förbannad ware then som flyttier sins nästas råmärcke: och alt folcket skal säija: Amen.

18. Förbannad ware then som låter en blindan fara will på wägenom: och alt folcket skal säija: Amen.

19. Förbannad ware then som böijer främlingens, thens faderlösas, och enkiones rätt: och alt folcket skal säija: Amen.

20. Förbannad ware then som ligger när sins faders hustru, at han vptäcker sins faders täckelse: och alt folcket skal säija: Amen.

21. Förbannad ware then som beligger någon fänat: och alt folcket skal säija: Amen.

22. Förbannad ware then som ligger när sina syster, then hans faders eller moders dotter är: och alt folcket skal säija: Amen.

23. Förbannad ware then som ligger när sina swäro: och alt folcket skal säija: Amen.

24. Förbannad ware then som slår sin nästa hemliga: och alt folcket skal säija: Amen.

25. Förbannad ware then som tager mutor, at han ens oskyldigs blodz siäl slå skal: och alt folcket skal säija: Amen.

26. Förbannad ware then som icke fulkomnar all thenna lagsens ord, så at han giör ther efter: och alt folcket skal säija: Amen.

28. Capitel.

Om the woro HERRANS theras Gudz röst lydige, så at the höllo hans budh, tå skulle han låta sin rika wälsignelse komma öfwer them vthi all theras händers werck, v. 1. Men om the icke lydde hans röst, vtan förachtade och öfwerträdde hans budh, tå skulle han låta all förbannelse komma öfwer them, och drabba på them, til thes the förgiorde och til intet blefwo, v. 15.

Och om tu HERRANS tins Gudz röst lydig äst, at tu behåller och giör all hans budh, som jagh biuder tigh i dagh; så skal HERREN tin Gudh giöra tigh högst öfwer alt folck på jordene.

2. Och all thenna wälsignelsen skola komma öfwer tigh, och drabba på tigh, therföre at tu hafwer warit HERRANS tins Gudz röst hörig.

3. Wälsignad skalt tu wara vthi stadenom; wälsignad på åkrenom:

4. Wälsignad skal wara tins lijfs frucht, tins landz frucht; och fruchten af tinom boskap, fruchten af titt fää, fruchten af tin fåår;

5. Wälsignad warder tin korg, och tina öfwerlefwor.

6. Wälsignad skalt tu wara när tu ingår; wälsignad när tu vthgår.

7. Och HERREN skal tina fiendar, som sigh emot tigh resa, låta falla för tigh: På en wägh skola the komma vth emot tigh, och på siu wägar fly för tigh.

8. HERREN skal biuda wälsignelsen, at hon är medh tigh i titt wisthuus, och i alt thet tu företager; och skal wälsigna tigh i landena, som HERREN tin Gudh tigh gifwit hafwer.

9. HERREN skal vprätta tigh sigh til ett heligt folck, såsom han tigh sworit hafwer: therföre at tu HERRANS tins Gudz budh håller, och wandrar i hans wägar:

10. At all folck på jordene skola see at tu nämnd är efter HERRANS namn; och skola fruchta tigh.

11. Och HERREN skal giöra, at tu skalt öfwerflöda i alla ägodelar; i tine lifsfrucht, i tins boskaps frucht, i tins åkers frucht, på landena som HERREN tina fäder sworit hafwer tigh til at gifwa.

12. Och HERREN skal öpna tigh sina goda håfwor, himmelen, at han skal gifwa tino lande regn i sinom tijd, och at han skal wälsigna all tina händers werck: och tu skalt läna mycklo folcke, och tu skalt taga til låns af ingom.

13. Och HERREN skal giöra tigh til hufwud, och icke til stiert, och skalt altid swäfwa ofwan vppå, och icke vnderliggia: therföre at tu äst lydig HERRANS tins Gudz budh, som jagh tigh biuder i thenna dagh, til at hålla och giöra:

14. Och hafwer icke wikit ifrå något thet ord, som jagh biuder tigh i dagh, hwarken på then högra sidon, eller på then wenstra, så at tu efterfölgde andra gudar, til at tiena them.

15. Om tu ock icke lyder HERRANS tins Gudz röst, så at tu håller och giör all hans budh och rätter, som jagh biuder tigh i dagh, så skola all thenna förbannelsen komma öfwer tigh, och drabba på tigh.

16. Förbannad skalt tu wara i stadenom; förbannad på åkrenom:

17. Förbannad skal wara tin korg, och tina öfwerlefwor:

18. Förbannad skal wara tins lijfs frucht, tins landz frucht; fruchten af titt fää, fruchten af tin fåår:

19. Förbannad skalt tu wara när tu ingår; förbannad när tu vthgår.

20. HERREN skal sända ibland tigh armod, ofrid och oråd, öfwer alt thet tu tager tigh före at giöra, til thes han förgiör tigh, och förderfwar tigh snarliga, för tina onda gierningar skul, at tu migh öfwergifwit hafwer.

21. HERREN skal låta pestilentie loda widh tigh, til thes han giör ända medh tigh på landena, tijt tu kommer til at intaga thet.

22. HERREN skal slå tigh medh swulnad, skälfwo, heta, bränno, torrhet och blekhet; och skal förfölja tigh, til thes han förgiör tigh.

23. Himmelen, som öfwer titt hufwud är, skal wara som koppar; och jorden vnder tigh såsom jern.

24. HERREN skal gifwa tino lande stofft och asko för regn af himmelen öfwer tigh, til thes han förgiör tigh.

25. HERREN skal låta slå tigh för tina fiendar: på en wägh skalt tu draga vth til them, och på siu wägar skalt fly ifrå them; och skalt warda förströdd kring om all rike på jordene.

26. Tin lekamen skal til maat warda allom himmelens foglom, och allom wildiurom på jordene, och ingen skal wara som them afdrifwer.

27. HERREN skal slå tigh medh Egyptes böld, medh fijkbölder, medh skabb och klåda, så at tu icke skalt kunna warda heel.

28. HERREN skal slå tigh medh vrsinninghet, blindhet, och hiertans rasande.

29. Och tu skalt famla om middagen såsom en blinder famlar i mörkret, och skalt ingen lycko hafwa på tina wägar: och skalt lida wåld och orätt så länge tu lefwer, och ingen skal hielpa tigh.

30. Tu skalt trolåfwa tigh hustru; men en annan skal sofwa när henne: Tu skalt byggia tigh huus; men en annar skal boo ther vthi: Tu skalt plantera wijngård; men tu skalt icke bärgan.

31. Tin oxe skal för tin ögon slachtad warda; men tu skalt intet få äta af honom: Tin åsne skal för tin ögon medh wåld tagen warda, och skal tigh intet igengifwin warda: Tin fåår skola warda gifne tinom fiendom, och ingen skal hielpa tigh.

32. Tine söner och tina döttrar skola andro folcke gifne warda, så at tin ögon skola see ther vppå, och vpgifwas öfwer them dagliga: och ingen starckhet skal wara i tina händer.

33. Fruchten af tino lande, och alt titt arbete skal ett folck förtära som tu intet känner: och tu skalt orätt lida, och förtryckt warda i alla tina dagar:

34. Och skalt vrsinnig blifwa för sådana syyn, som tin ögon see skola.

35. HERREN skal slå tigh medh en ond böld på knään, och vppå beenkalfwana, at tu icke skalt kunna helas ifrå footbiellet in til hiessan.

36. HERREN skal drifwa tigh och tin Konung som tu öfwer tigh satt hafwer, til ett folck, som tu intet känner, eller tina fäder; och ther skalt tu tiena andra gudar, stockar och stenar:

37. Och skalt warda til een grufwelse, och til ett ordspråk och gabberij ibland all folck, tijt HERREN tigh drifwit hafwer.

38. Tu skalt mycken sädh föra vth på markena, och litet införa: ty gräshoppor skola thet vpäta.

39. Tu skalt plantera och bruka wijngård; men intet winet dricka eller hämta: ty matkar skola förtärat.

40. Tu skalt hafwa oljoträä i allom tinom landzändom; men tu skalt icke smörja tigh medh oljone: ty titt oljoträ skal vpryckt warda.

41. Söner och döttrar skalt tu föda, och doch intet hafwa them: ty the skola warda bortförde.

42. All tin trää och tins landz frucht skal ohyra förtära.

43. Främlingen, som när tigh är, skal stiga öfwer tigh, och altid blifwa öfwerst: men tu skalt stiga neder, och altid liggia vnder.

44. Han skal läna tigh; men tu skalt intet läna honom: han skal wara hufwudet, och tu skalt wara stierten.

45. Och all thenna förbannelsen skola komma öfwer tigh, och förfölja tigh, och drabba vppå tigh, til thes tu blifwer om intet: therföre at tu HERRANS tins Gudz röst, icke hördt hafwer, at tu måtte hållet hans budh och rätter, som han tigh budit hafwer.

46. Therföre skola tekn och vnder warda på tigh, och tine sädh til ewig tijd:

47. At tu icke hafwer tient HERRANOM tinom Gudh medh gladt och lustigt hierta, tå tu allehanda nogh hade.

48. Och tu skalt tiena tinom fienda, som HERREN tigh tilskickandes warder, i hunger och törst, i nakenhet och allahanda nödh: Och han skal läggia på tin hals ett jernok, til thes han förgiör tigh.

49. HERREN skal låta folck komma på tigh fierran efter ifrå werldenes ända, såsom en örn flyger, hwilkes mål tu icke förstå kan:

50. Ett skamlöst folck, thet icke skal hafwa försyn för thens gamlas person; eij heller mildt är för then vnga:

51. Och skal förtära fruchtena af tin boskap, och fruchten af titt land, til thes han förgiör tigh; och skal intet låta tigh qwart blifwa, i korn, wijn, oljo, i frucht af fää eller fåår, til thes han giör tigh om intet:

52. Och skal trängia tigh i alla tina portar, til thes han nederlägger tina höga och fasta murar, ther tu på förlåter tigh i allo tino lande; och tu skalt trängd warda i alla tina portar i hela tino lande, som HERREN tin Gudh tigh gifwit hafwer.

53. Tu skalt äta fruchtena af titt egit lijf; tins sons och tine dotters kött, som HERREN tin Gudh tigh gifwit hafwer, i then ångest och nödh, som tin fiende tigh vthi twinga skal:

54. Så at en man, som tilförene kräseliga och i myckeu wällust ibland eder lefwat hafwer, skal mißvnna sinom broder, och hustrune, som i hans famn är, och sonenom, som ännu igenlefder är af hans söner;

55. At gifwa någrom thera af sins sons kött, ther han af äter: efter han nu intet meer hafwer af alla sina ägodelar, i then ångest och nödh, som tin fiende tigh medh twinga skal vthi alla tina portar.

56. Een qwinna ibland eder, som tilförene kräseliga och i wällust lefwat hafwer, så at hon icke hafwer försökt sättia sin foot på jordena för kräselighet och wällust skul, hon skal icke vnna mannenom, som i hennes famn är, och sinom son, och sine dotter,

57. Efterbyrdena som emellan hennes been vthgången är; ja ock sina söner som hon födt hafwer: förty, the skola äta them hemliga för allahanda brist skul, i then ångest och nödh, medh hwilko tin fiende tigh twinga skal i tina portar.

58. Om tu icke håller och giör all thessa lagsens ord, som i thenna bokene skrifne äro, så at tu fruchtar thetta härliga och förskräckeliga namnet, HERRAN tin Gudh:

59. Så skal HERREN vnderliga hafwa sigh medh tigh; medh plågo på tigh och tina sädh, medh stora och långsama plågor, medh onda och långsama kranckheter;

60. Och skal wända til tigh alla the Egyptiska siukdomar, ther tu rädes före; och the skola låda widh tigh.

61. Ther til alla kranckheter, och alla plågor som icke skrifna äro i thenna lagbok, skal HERREN låta komma öfwer tigh, til thes at han förgiör tigh.

62. Och fögo folck skal öfwerblifwa af eder, som tilförene woren såsom stiernorna på himmelen, för myckenhet skul: therföre at tu icke lydt hafwer HERRANS tins Gudz röst.

63. Och såsom HERREN tilförene frögdade sigh öfwer eder, at han giorde eder godt, och förökade eder; så skal HERREN frögda sigh öfwer eder, at han förderfwar eder och om intet giör; och J warden förstörde ifrå landena ther tu nu indrager til at intaga thet.

64. Ty HERREN skal förskingra eder ibland all folck, ifra then ena werldenes ända in til then andra; och ther skalt tu tiena andra gudar, som tu intet känner, eller tine fäder, stock och steen.

65. Och ibland the folck skalt tu intet wist heman hafwa, och tin footbielle skola ingen hwilo få: ty HERREN skal gifwa tigh ther ett bäfwande hierta, och wanmächtig ögon, och een förwisnada siäl;

66. Så at titt lijf skal wara hängiandes för tigh: dagh och natt skalt tu rädas, och skalt icke wara wiß på titt lijf.

67. Om morgonen skalt tu säija: Ach! thet jagh måtte lefwa til aftonen; och om aftonen skalt tu säija: Ach! thet jagh måtte lefwa til morgonen, för tins hiertas stora räddhoga, som tigh förskräckia skal, och för thet som tu medh tin ögon see skal.

68. Och HERREN skal föra tigh skippom full åter in vthi Egypten, på then wägen, om hwilken jagh sade: Tu skalt icke meer see honom: och skolen warda sålde edrom fiendom til trälar och trälinnor, och ther skal ingen wara som köpa wil.

29. Capitel.

Thesse äro förbundsens ord, som Mose giorde annan gång medh Jsraels barn, v. 1. Och Mose kallade them åter, och förmante än, at the skulle ihogkomma hwad tekn Gudh vthi Egypten giordt hade, v. 2. Huru vnderliga han hade vppehållit them i öknene, v. 5. Och sedan gifwit them Sihons och Ogs rike, v. 7. The skulle weta, at HERREN nu vprättade ett förbund medh them och theras efterkommandom, v. 10. Och therföre wachta sigh, at the icke söllo ifrå honom til andra gudar, v. 18. Men om the thet giorde, tå skulle han icke wara them nådelig; vtan så förströ och förderfwa them och theras land, at theras afföda skulle medh tiden få see thet, och förvndra sigh ther öfwer, v. 20.

Thesse äro förbundsens ord, som HERREN böd Mose at giöra medh Jsraels barnom, vthi the Moabiters land, annan gång, sedan han thet samma medh them giordt hade i Horeb.

2. Och Mose kallade hela Jsrael, och sade til them: J hafwen sedt alt thet HERREN för edor ögon giordt hafwer i Egypten Pharao, medh alla hans tienare, och hela hans land;

3. The stora frestelser, som tin ögon sedt hafwa; och thet war stoor tekn och vnder.

4. Och HERREN hafwer ännu in til thenna dagh icke gifwit tigh ett hierta som förståndigt wore; ögon som see kunde, och öron som höra kunde.

5. Han hafwer låtit eder wandra i öknene i fyratijo åhr: edor kläder äro icke förslitne wordne på eder, och tina skoor äro icke föråldrade på tina fötter:

6. J åten intet brödh, och intet wijn drucken, eller starcka drycker, på thet at tu skulle weta, at jagh är HERREN edar Gudh.

7. Och tå J kommen på thetta rumet, drog vth Sihon Konungen i Hesbon, och Og Konungen i Basan, til at strida medh oß, och wij sloge them;

8. Och toge theras land in, och gåfwom thet the Rubeniter och Gadditer, och then halfwa slächtene af the Manassiter til arfwedeel.

9. Så håller nu thetta förbundz ord, och giörer ther efter, på thet J skolen wijsliga handla i alt thet J giören.

10. J ståån alle i dagh för HERRANOM edrom Gudh; the öfwerste i edra slächter, edre äldste, edre ämbetzmän, hwar och en i Jsrael:

11. Edor barn, edra qwinnor, främlingen som i titt lägre är, både tin wedahuggare, och tin watudragare;

12. At tu skalt ingå vthi HERRANS tins Gudz förbund, och i then eed som HERREN tin Gudh medh tigh giör i dagh:

13. På thet han skal i thenna dagh vprätta tigh sigh til folck; och han skal wara tin Gudh, såsom han tigh sagt hafwer, och såsom han tina fäder, Abraham, Jsaac, och Jacob sworit hafwer.

14. Ty jagh giör icke thetta förbundet, och thenna eden medh eder allena:

15. Vtan både medh eder, som i dagh här ären, och ståån här medh oß för HERRANOM wårom Gudh; och medh them, som i dagh här icke medh oß äro:

16. Förty, J weten huru wij bodde i Egypti land, och droge mitt igenom Hedningarna, genom hwilka J foren;

17. Och sågen theras styggelse, och theras afgudar, stock ock steen, silfwer och guld, som när them war.

18. At til ewentyrs icke någor är ibland eder, man eller qwinna, eller een slächt, eller ätt, som sitt hierta i dagh wändt hafwer ifrå HERRANOM wårom Gudh, så at han wil bortgå, och tiena thessa folcks gudar, och warder til ewentyrs een root ibland eder, som galla och malört bär.

19. Och ändoch han än hörer thenna förbannelsens ord, wälsignar han sigh likawäl i sino hierta, och säger: Thet warder icke än så ondt: jagh wil wandra såsom mitt hierta täckes; och warda altså the druckne medh the torstiga förtappade.

20. Tå skal HERREN icke wara honom nådelig, vtan tå skal HERRANS wrede och nijt hämnas öfwer then mannen, och på honom skola all thenna förbannelsen läggia sigh, som i thenna bokene skrifne äro; Och HERREN skal vthskrapa hans namn vnder himmelen.

21. Och HERREN skal afskilja honom til thet ondt är, vthur all Jsraels slächter, efter all förbundsens förbannelse, som i thesso lagbok skrifne äro.

22. Och så skal tå edor afföda säija edor barn, som efter eder vpkomma, och the främmande, som fierran långwägs komma, när the see thetta landsens plågo, och the kranckheter, som HERREN them medh beswärat hafwer;

23. At han alt theras land medh swafwel och salt förbrändt hafwer, så at thet icke kan sådt warda, eij heller wäxer, eij heller någon ört vpgår, lika såsom Sodom, Gomorra, Adama och Zeboim omstörte äro, hwilka HERREN i sine wrede och grymhet omstörte.

24. Så skola all folck säija: Hwij hafwer HERREN så giordt thesso landena? Hwad är thenna hans stora grymma wrede?

25. Tå skal man säija: Therföre at the hafwa gått ifrå HERRANS theras fäders Gudz förbund, som han medh them giordt hade, tå han förde them vthur Egypti land;

26. Och the äro bortgångne, och hafwa tient andra gudar, och tilbedit them; sådana gudar som the intet kände, och them the intet tilhörde.

27. Therföre hafwer HERRANS wrede förgrymmat sigh öfwer thetta land, så at han hafwer låtit komma öfwer them all the förbannelser, som i thenna book skrifne stå.

28. Och HERREN hafwer drifwit them vthu theras land medh stora wrede, grymhet och ogunst, och kastat them vthi ett annat land, såsom thet i thenna dagh befinnes.

29. HERRANS wår Gudz hemlighet är vppenbarad oß och wårom barnom til ewig tijd, at wij all thesse lagsens ord giöra skole.

30. Capitel.

Hwar the ock för theras synder, så blefwe förströdde in til himmelens ändar; och the medh alfwar omwände sigh til HERRAN, så skulle han åter försambla och wälsigna them såsom tilforene, v. 1. The hade icke widt til at sökia efter HERRANS budh, vtan hart när sigh, om the wille achtat, v. 11. Han satte them före lifwet, om the lydde HERRANS budh, v. 15. Men om the icke lydde, vtan afweko til afgudar, så togo han himmel och jord til witne, at the skulle döö och förgås: therföre skulle the lyda HERRAN theras Gudh, som är theras lijf, och theras långa ålder, v. 17.

När nu alt thetta kommer öfwer tigh, antingen wälsignelsen eller förbannelsen, som jagh tigh föresatt hafwer, och tu begynnar läggia på hiertat, huru tu är ibland Hedningar, tijt HERREN tin Gudh tigh fördrifwit hafwer;

2. Och tu omwänder tigh til HERRAN tin Gudh, så at tu lyder hans röst, tu och tin barn af allo hierta, och af allo siäl, i alt thet som jagh biuder tigh i thenna dagh:

3. Så skal HERREN tin Gudh wända titt fängelse, och förbarma sigh öfwer tigh, och skal åter församla tigh vthur all folck, tijt HERREN tin Gudh tigh förskingrat hafwer.

4. Om tu wore bortdrifwen alt in til himmelens ända, så skal doch HERREN tin Gudh församla tigh tädan, och hämta tigh tädan.

5. Och HERREN tin Gudh skal låta tigh komma i thet land, som tina fäder besutit hafwa; och tu skalt thet intaga, och han skal giöra tigh godt, och föröka tigh öfwer tina fäder.

6. Och HERREN tin Gudh skal omskära titt hierta, och tine sädz hierta, at tu HERRAN tin Gudh älska skalt af allo hierta, och af allo siäl; på thet at tu må lefwa.

7. Men thenna förbannelsen skal HERREN tin Gudh alla läta komma vppå tina fiendar, och vppå them som tigh hata och förfölja.

8. Men tu skalt omwända tigh, och lyda HERRANS röst, at tu giör all hans budh, som jagh biuder tigh i dagh.

9. Och HERREN tin Gudh skal gifwa tigh lycko i alla tina händers gierningar; i tins lifs frucht, i tins boskaps frucht, i tins landz frucht, at thet kommer tigh til godo: ty HERREN skal wända sigh, så at han skal frögda sigh öfwer tigh, tigh til godo, såsom han sigh öfwer tina fäder frögdat hafwer:

10. Therföre at tu HERRANS tins Gudz röst lyder, til at hålla hans budh och rätter, som skrifne äro i thesso lagbok: så framt tu wänder tigh til HERRAN tin Gudh af allo hierta, och af allo siäl.

11. Ty thet budet som jagh biuder tigh i dagh, är tigh icke fördolt, eij heller förfierran;

12. Eij heller i himmelen, så at tu måtte säija: Ho wil fara oß vp i himmelen, och hämta oß thet, at wij måge hörat och giörat?

13. Thet är icke heller på hinsidon hafwet, så at tu måtte säija: Ho wil fara oß öfwer hafwet, och hämta oß thet, at wij måge hörat och giörat?

14. Ty ordet är ganska hardt när tigh, i tinom mun, och i tino hierta, at tu thet giöra må.

15. Sjj, jagh hafwer i dagh satt tigh före lifwet, och thet goda; döden, och thet onda:

16. Thet jagh biuder tigh i dagh, at tu skalt älska HERRAN tin Gudh, och wandra i hans wägar, och hålla hans budh, lagh och rätter, och få lefwa, och warda förökad; och HERREN tin Gudh skal wälsigna tigh i landena, ther tu indrager til at intaga thet.

17. Men wänder tu titt hierta och lyder icke, vtan låter förföra tigh, så at tu tilbeder andra gudar, och tienar them:

18. Så förkunnar jagh eder i dagh, at J skolen förgås, och icke länge blifwa i landena, ther tu indrager öfwer Jordan, thet at intaga.

19. Jagh tager i dagh himmel och jord til witne öfwer eder, jagh hafwer satt eder före lifwet och döden, wälsignelse och förbannelse, at tu skalt vthwälja lifwet, och tu och tin sädh mågen lefwa:

20. At J skolen älska HERRAN edar Gudh, och lyda hans röst, och hålla eder in til honom: Ty thet är titt lijf, och tin långa ålder, at tu må boo i landena, som HERREN tina fäder Abraham, Jsaac, och Jacob sworit hafwer, them at gifwa.

31. Capitel.

Ther efter sade Mose, at han icke skulle gå medh them öfwer Jordan, vtan Josua; och bad them wara frimodige: ty HERREN sielf skulle wara medh them, v. 1. Och Mose skref thenna lagen, och böd at han hwart siunde åhr skulle läsas för alt folcket, v. 9. Så förkunnade ock HERREN Mose, at han skulle döö; och huru Jsraels barn medh tiden skulle löpa i horerij efter andra gudar, och han them therföre straffa skulle, v. 14. Och böd förthenskul skrifwa ena wiso här om, til ett witnesbyrd, at han them troliga warnat hade, v. 19. Sedan befalte Mose förwara lagboken i förbundsens ark, v. 24. Och at hela Jsrael skulle församla sigh til at höra wisan, v. 28.

Och Mose gick bort, och talade thessa orden medh hela Jsrael;

2. Och sade til them: Jagh är i dagh hundrade och tiugu åhra gammal; jagh kan icke meer vth- och ingå: Ther til hafwer HERREN sagt til migh: Tu skalt icke gå öfwer thenna Jordan.

3. HERREN tin Gudh skal sielfwer gå för tigh: han skal sielf förgiöra thessa folck för tigh, så at tu skalt taga them in: Josua skal gå för tigh ther öfwer, såsom HERREN sagt hafwer.

4. Och HERREN skal giöra them såsom han giordt hafwer Sihon och Og the Amoreers Konungar, och theras lande, hwilka han förgiordt hafwer.

5. När nu HERREN gifwer them för eder, så skolen J giöra them efter all the budh, som jagh eder budit hafwer.

6. Warer tröste, och widh godt modh: fruchter eder intet, och grufwer eder intet för them: ty HERREN tin Gudh skal sielfwer wandra medh tigh, och skal icke draga handena ifrå, eij heller förlåta tigh.

7. Och Mose kallade Josua, och sade til honom för hela Jsraels ögon: War tröst och widh godt modh; ty tu skalt föra thetta folcket i landet, som HERREN theras fäder sworit hafwer them at gifwa; och skalt vthskifta thet emellan them.

8. Men HERREN, som sielfwer går för eder, han skal wara medh tigh, och icke draga handena ifrå; icke heller förlåta tigh: fruchta tigh intet, och förskräck tigh intet.

9. Och Mose skref thenna lagen, och fick Presterna Levi söner, som båro HERRANS förbundz ark, och allom Jsraels äldstom:

10. Och böd them och sade: Ju efter siu åhr tå friåhret är, på löfhyddo högtidene;

11. Tå hela Jsrael kommer til at betee sigh för HERRANOM tinom Gudh, på thet rum, som han vthwäljandes warder, skalt tu thenna lagen låta vthropa för hela Jsrael, för theras öron:

12. Nemlig, för folckens församling, både för män och qwinnor, barn, och tinom främling, som i tina portar är: på thet at the skola höra och lära, huru the skola fruchta HERRAN sin Gudh, och achta vppå, at the giöra all thenna lagsens ord:

13. Och at theras barn som icke wetat, måga ock höra och lära, huru the skola fruchta HERRAN edar Gudh i alla edra lifsdagar, som J på landena lefwen, tijt J öfwer Jordan ingån til at intaga thet.

14. Och HERREN sade til Mose: Sij, tin dödztijd är kommen; kalla Josua, och går in i witnesbyrdsens tabernakel, at jagh må gifwa honom befalning. Mose gick åstadh medh Josua, och trädde in i witnesbyrdsens tabernakel.

15. Och HERREN syntes i tabernaklet vthi een molnstod, och samma molnstod stod i dörene på tabernaklet.

16. Och HERREN sade til Mose: Sij, tu skalt afsomna medh tina fäder, och thetta folcket skal vpkomma, och skal löpa i horerij efter landsens främmande gudar, ther the inkomma, och skola öfwergifwa migh, och om intet giöra thet förbund, som jagh medh them giordt hafwer:

17. Så skal min wrede förgrymma sigh öfwer them på samma tiden, och jagh skal öfwergifwa them, och fördölja mitt ansichte för them, at the skola vptärde warda: Och när them tå mycken olycka och ångest öfwerkommer, skola the säija: Hafwer icke alt thetta onda råkat på migh, efter Gudh icke är medh migh?

18. Men jagh skal på then tiden förskyla mitt ansichte, för alt thet onda skul, som the giordt hafwa, at the hafwa wändt sigh til andra gudar.

19. Så skrifwer eder nu thenna wisona, och lärer henne Jsraels barn; och sätter henne i theras mun, at then wisan blifwer migh ett witne ibland Jsraels barn:

20. Ty jagh wil föra them i landet, som jagh theras fäder sworit hafwer, ther miölk och hannog vthi flyter: och när the äta och warda mätte och fete, så warda the sigh wändandes til andra gudar, och tiena them, och förhäda migh, och låta mitt förbund fara.

21. Och när them tå mycken olycka och ångest påkommer, så skal thenna wisan swara them för ett witnesbyrd, then the icke skola förgäta vthu theras sädz mun: ty jagh weet theras tanckar, som the nu allaredo medh omgå, förra än jagh förer them i landet, som jagh sworit hafwer.

22. Så skref Mose thenna wisona på samma tiden, och lärde henne Jsraels barn.

23. Och befalte Josua Nun sone, och sade: War tröst och frimodig: förty, tu skalt föra Jsraels barn i landet som jagh them sworit hafwer, och jagh skal wara medh tigh.

24. Tå Mose hade all thessa lagsens ord vthskrifwit i een book;

25. Böd han Leviterna, som HERRANS witnesbyrdz ark båro, och sade:

26. Tager thenna lagsens book, och lägger henne widh sidon på förbundsens ark, HERRANS edars Gudz; på thet at hon skal wara ther til ett witne emot tigh.

27. Förty, jagh känner tina olydighet och halsstyfhet: Sij, medan jagh ännu i dagh lefwer medh eder, hafwen J olydige warit emot HERRENOM; huru mycket meer efter min död?

28. Så läter nu tilhopa komma för migh alla the äldsta i edra slächter, och edra ämbetsmän, at jagh må tala thessa orden för theras öron, och taga himmel och jord til witne öfwer them.

29. Ty jagh weet, at J efter min dödh skolen förderfwat, och gå vthaf wägenom, then jagh eder budit hafwer: så skal eder wederfaras olycka ther efter, therföre at J hafwen illa giordt för HERRANS ögon, och förtörnat honom genom edra händers gierningar.

30. Altså talade Mose thenna wisones ord all vth, för hela Jsraels församlings öron.

32. Capitel.

Wjsones mening är thenna: himmel och jord skulle höra; ty han wille härligen tala, v. 1. HERREN är een klippa, trofast och from, v. 4. Men thet afwoga slächtet Jsraels barn wordo honom ifrå fallande, och weta honom liten tack, v. 5. The skulle tänckia på hans wälgierningar, v. 7. Han hade vthwalt them til sitt egit folck, v. 9. Gifwit them sin lagh, och mättat them medh alt godt, etc. v. 10. Men tå the fete wordo, skulle the öfwergifwa honom, och följa andra gudar, etc. v. 15. Therföre skulle han ock fördölja sitt ansichte, och vthgiuta alla sina plågor öfwer them, til thes the när wordo förgångne, v. 19. Tå wille han åter förbarma sigh öfwer them, och hämnas på theras fiendar, v. 36. Och tå Mose wisan vthtalat hade, förmante han them än til hörsamhet, v. 44. Sedan befalte HERREN honom stiga på thet berget Nebo, at han ther skulle döö, v. 48.

Achter vppå J himlar, jagh wil tala; och jorden höre mins muns ord.

2. Min lära drype såsom regn, och mitt taal flyte såsom dagg; såsom regn vppå grääs, och såsom droppar vppå örter.

3. Ty jagh wil prisa HERRANS namn: gifwer wårom Gudh allena ährona.

4. Han är een klippa: hans werck äro ostraffelig: ty alt thet han giör, thet är rätt. Trofast är Gudh, och vthan alt argt; rättwis och from är han.

5. Then afwoga och onda slächten är honom ifrå fallen: skamfläcker äro the, och icke hans barn.

6. Tackar tu så HERRANOM tinom Gudh, tu galna och owisa folck? Är han icke tin Fader och tin Herre? Hafwer han icke allena giordt och beredt tigh?

7. Tänck vppå then förra tiden alt här til, och betrachta hwad han giordt hafwer medh the gamla fäder? Fråga tin fader, han skal förkunnat tigh; tina äldsta, och the skola säijat tigh.

8. När then högste vthskifte folcken, och vthströdde menniskiors barn, tå satte han landamäre til folcken, efter Jsraels barnas tahl.

9. Ty HERRANS lott är hans folck: Jacob är snöret til hans arf.

10. Han fan honom i wildmarkene; vthi torro öknene ther styggeligit är: han förde honom omkring, och gaf honom lagh, och bewarade honom såsom sin ögnasteen.

11. Såsom en örn vthförer sina vngar, och flyger öfwer them: så räckte han sina wingar vth, tog them, och bar them vppå sina wingar.

12. HERREN allena ledde honom, och ingen främmande gudh war medh honom.

13. Han lät honom fara högt vppe på jordene, och födde honom medh åkrens frucht; och lät honom suga hannog vthu hälleberget; och oljo vthu hårda stenen:

14. Smöör af konar, och miölk af fåren, samt medh thet feta af lamben, och fetesta wädrar, och bockar medh feta niurar, och hwete, och lät honom dricka goda wijndrufwos blodh.

15. Och tå han wardt feet och mätt, wardt han kåter: han är feet, tiock ock starck worden: och hafwer öfwergifwit Gudh then honom giordt hade; sine hälsos klippo achtade han ringa.

16. Och rette honom genom främmande gudar til nijt: genom styggelse förtörnade han honom.

17. The offrade dieflom, och icke sinom Gudh: them gudom som the intet kände; them nyom som icke tiförene warit hade, hwilka theras fäder intet dyrckat hade.

18. Tina klippo, then tigh födt hafwer, then öfwergaf tu, och förgat then Gudh som tigh skapat hafwer.

19. Och tå HEREN thet såg, wardt han wreder öfwer sina söner och döttrar.

20. Och han sade: Jagh skal förskyla mitt ansichte för them, och wil see hwad them på sidstone wederfaras kan: ty thet är ett afwogt slächte, och sådana barn, ther ingen troo vthi är.

21. The hafwa rett migh på thet som icke är Gudh; medh theras afguderij hafwa the förtörnat migh: Och jagh skal reta them igen, på thet som icke är folck; medh ett galet folck skal jagh förtörna them.

22. Elden är vptänd i mine wrede, och skal brinna in til thet nedersta helwetet: och skal förtära landet medh sin wäxt, och skal vpbränna bergsgrunden.

23. Jagh skal samka olycko öfwer them: Jagh skal förskiuta alla mina pilar på them.

24. För hunger skola the försmächta, och förtärde warda af skälfwo och ond såår: Jagh skal låta komma til them wildiurs tänder och grymma ormar.

25. Vthwärtes skal swärdet föröda them, och inwärtes förskräckelse; både dränger och pigor, then som dijr medh them gråhärota.

26. Jagh skal säija: Hwar äro the? Jagh skal borttaga theras åminnelse ifrå menniskiomen.

27. Om jagh icke skydde för fiendernas wrede, at theras fiender icke skola warda stålte, och måtte säija: Wår höga hand hafwer alt thetta giordt, och icke HERREN.

28. Ty thet är ett folck, ther intet rådh vthi är, och intet förstånd är i them.

29. O! at the wise wore, och the måtte besinna hwad them framdeles öfwergå skal.

30. Huru kommer thet til, at en skal jaga tusend af them, och twå skola komma tijo tusend på flychtena? Mån icke theras klippa hafwa såldt them, och HERREN hafwer öfwergifwit them?

31. Förty, wår klippa är icke såsom theras klippa: wåre fiender äro ther sielfwe domare om.

32. Theras wijnträ är Sodoms wijnträ, och af Gomorres åker: theras drufwor äro galle, the hafwa bitter bäär.

33. Theras wijn är drakaetter, och grymma huggormas galle.

34. Är icke sådant fördolt när migh, och försiglat i minom håfwom?

35. Hämnden är min; jagh skal wedergällat: på sin tijd skal theras foot slenta: Theras ofärdz tijd är när, och thet them tilstundar skyndar sigh.

36. Ty HERREN warder dömandes sitt folck, och öfwer sina tienare skal han förbarma sigh: ty han warder anseendes at the äro slätt förgångne, och hwarken the beslutne, eller någon man är öfwerblifwen.

37. Och man warder säijandes: Hwar äro theras gudar? theras klippa ther the förtröste sigh vppå?

38. Af hwilkas offer the åto thet feta, och drucko wijn af theras drickoffer: lät them vpstå, och hielpa eder, och beskärma eder.

39. See J nu, at jagh allena äret, och ingen gudh är förvthan migh: Jagh kan döda och lefwande giöra; jagh kan slå, och kan hela, och ingen är som vthu mine hand kan frija.

40. Ty jagh wil lyfta mina hand vp i himmelen, och wil säija: Jagh lefwer ewinnerliga.

41. När jagh mins swärdz liungande hwetter, och min hand tager til straffa; så skal jagh hämnas igen på mina fiendar, och wedergälla them som migh hata.

42. Jagh skal giöra mina pilar druckna af blodh, och mitt swärd skal äta kött, öfwer the slagnas blodh, och öfwer fängelset, och öfwer fiendens blottade hufwud.

43. Frögdens alle J som ären hans folck: ty han warder hämnandes sina tienares blodh: och warder hämnandes öfwer sina fiendar; och skal nådelig wara sins folcks lande.

44. Och Mose kom, och talade all thenna wisones ord för folckens öron, han och Josua Nun son.

45. Tå nu Mose alt thetta vthtalat hade til hela Jsrael;

46. Sade han til them: Lägger på hiertat all the ord, som jagh betygar eder i dagh, at J befallen edor barn, at the hålla och giöra all thessa lagsens ord.

47. Förty, thet är intet fåfengt ord til eder: vtan thet är edart lijf; och thet ord skal förlängia edart lijf på landena, tijt J gåån öfwer Jordan til at intaga thet.

48. Och HERREN talade til Mose på samma dagen, och sade:

49. Gack vp på berget Abarim, vppå Nebo berg, som ligger i the Moabiters land, twärt öfwer Jericho, och besee landet Canaan, som jagh Jsraels barnom til egit gifwa skal.

50. Och blif död på bergena, tå tu tijt vpkommen äst, och församla tigh til titt folck; lika som tin broder Aaron blef död på the bergena Hor, och församlade sigh til sitt folck:

51. Therföre at J hafwen brutit emot migh ibland Jsraels barn, widh trätowatnet i Kades i then öknene Zin, at J icke helgaden migh ibland Jsraels barn.

52. Ty tu skal få see landet twärt ifrå tigh, thet jagh Jsraels barn gifwer; men tu skalt icke komma ther in.

33. Capitel.

Mose wälsignade all Jsraels barn för sin dödh, v. 1. Och förkunnade hwar slächt för sigh, hwad them i framtiden wederfaras skulle, v. 6. rc. Och prisade them saliga för alt annat folck, efter HERREN war theras hielp och sköld, v. 26.

Thetta är wälsignelsen, ther Mose Gudz Man medh wälstgnade Jsraels barn för hans dödh,

2. Och sade: HERREN är kommen af Sinai, och är them vpgången af Seir; han är framkommen ifrå thet berget Paran, och är kommen medh mång tusend heliga; på hans högra hand är een brinnande lagh för them.

3. O! huru kär hafwer han folcken: Alle hans helige äro i tine hand, the skola sättia sigh til tina fötter, och skola lära af tinom ordom.

4. Mose hafwer budit oß lagen, Jaeobs menighets arf.

5. Och han war i Konunga wälde, och Förstarna för folcket hölt han tilhopa, samt medh Jsraels slächter.

6. Ruben lefwe, och döö icke, och hans folck ware fögo.

7. Thetta är Juda wälsignelse; och han sade: HERRE hör Juda röst, och giör honom til en regent i sitt folck, och lät hans macht warda stora, och honom warde hulpit ifrå hans fiendar.

8. Och til Levi sade han: Tin rätt och titt lius ware när tinom helga Man, then tu försökte i Massa, ther J trätten widh trätowatnet.

9. Then som til sin fader, och til sina moder säger: Jagh seer them intet, och til sina bröder: Jagh känner them intet, och til sin son: Jagh weet intet af honom; the samma hålla tin ord och bewara titt förbund.

10. The skola lära Jacob tina rätter, och Jsrael tin lagh: the skola bära rökwerck fram för tina näso, och heeloffer på titt altare.

11. HERRE wälsigna hans förmågo, och lät hans händers gierningar behaga tigh: slå theras rygg sönder, som sättia sigh vp emot honom, och theras som hata honom, at the icke skola kunna rätta sigh vp.

12. Och til Ben Jamin sade han: HERRANS kärkomne skola boo säkert; altid skal han achta vppå honom, och skal boo emellan hans axlar.

13. Och til Joseph sade han: Hans land ligger i HERRANS wälsignelse: ther äro ädla fruchter af himmelen, af daggene, och af diupet, som vnder ligger:

14. Ther äro ädla fruchter af solene, och ädla mogna fruchter af månanom;

15. Och af the höga bergen af begynnelsen, och afhögomen i ewig tijd;

16. Och ädla fruchter af jordene, och hwad ther på är: Hans nådh, som bodde i buskanom, komme öfwer Josephs hufwud, och vppå Nazirs hiessa ibland hans bröder.

17. Hans härlighet är såsom en förstfödd oxe, och hans horn äro såsom eenhörnings horn: medh them skal han stånga folcken i hoop in til landsens ända. Thetta är Ephraims tijo tusende, och Manasses tusende.

18. Och til Sebulon sade han: Sebulon frögda tigh af tin vthgång: men Jsaschar frögda tigh af tina hyddor.

19. The skola kalla folck vppå berget, och offra ther rättferdighetenes offer: ty the skola suga hafsens ymnighet, och the fördolda håfwor i sandenom.

20. Och til Gad sade han: Wälsignad ware then vthrymaren Gad; han boor som ett leijon, och röfwar arm och hiessa.

21. Och han såg at honom ett hufwud gifwit war; en lärare, som är fördold, och kom medh folckens öfwerstar, och skaffade HERRANS rättwiso, och hans rätter medh Jsrael.

22. Och til Dan sade han: Dan, ett vngt leijon; han skal flyta af Basan.

23. Och til Naphthali sade han: Naphthali skal hafwa nogh, ehwad honom lyster, och skal wara full medh HERRANS wälsignelse: wäster vth, och söder vth, skal hans besittning wara.

24. Och til Asser sade han: Asser ware wälsignad medh söner; han ware sina bröder täck, och doppe sin foot i oljo.

25. Jern och koppar ware på hans skoor: tin ålder ware såsom tin vngdom.

26. Jngen gudh är såsom thens starckas Gudh: then som sitter i himmelen han ware tin hielp: hans härlighet är i skyyn.

27. Thet är Gudz boning af begynnelsen, och hans armar äro här nedre ewinnerlig: och han skal vthdrifwa tin fienda för tigh, och säija: War förderfwad.

28. Jsrael skal allena trygger boo; Jacobs brunn skal wara vppå thet land, som korn och wijn vthi är, och thes himmel skal drypa dagg.

29. Wäl är tigh Jsrael: Ho är tin like? O tu folck som igenom HERRAN salig warder, hwilken tins hielps sköld är, och tins segers swärd! Tina fiender skola fela, och tu skalt träda in på theras högder.

34. Capitel.

Sedan steg Mose vp på berget Nebo, och HERREN wijste honom alt thet förlåfwade landet, v. 1. Tå han thet sedt hade, blef han död, och HERREN begrof honom i then dalen emot Peors huus, v. 5. Hundrade och tiugu åhr gammal war han tå. Och Jsraels barn begreto honom i 30 dagar, v. 7. Josua trädde i hans stadh: men sedan stod ingen Prophete vp i Jsrael, som så talade medh HERRAN, och så stora tekn giorde som han, v. 9.

Och Mose gick vthaf the Moabiters mark, vppå berget Nebo, vppå klinten af berget Pisga, twärt emot Jericho: Och HERREN wijste honom thet hela landet Gilead, alt in til Dan;

2. Och hela Naphthali, och Ephraims land, och Manasse, och hela Juda land, alt in til thet yttersta hafwet;

3. Och söder vth, och then breda engden widh Jericho Palma stadsens, alt in til Zoar.

4. Och HERREN sade til honom: Thetta är thet landet, som jagh Abraham, Jsaac och Jacob sworit hafwer, och sagt: Jagh skal gifwa thet tine sädh: tu hafwer nu sedt thet medh tin ögon; men tu skalt icke komma tijt öfwer.

5. Och så blef Mose HERRANS tienare ther död i the Moabiters lande, efter HERRANS ord.

6. Och han begrof honom i dalenom vthi the Moabiters lande, emot Peors huus: och ingen hafwer fått weta hans graf alt in til thenna dagh.

7. Och Mose war hundrade och tiugu åhra gammal, tå han blef död: Hans ögon woro intet mörk worden, och hans kinder woro intet förfalna.

8. Och Jsraels barn begreto Mose på the Moabiters mark i tretijo dagar: Och the gråto-och klagodagar öfwer Mose wordo fulkomnade.

9. Men Josua Nun son wardt vpfyld medh wijshets anda; ty Mose hade lagt sina händer på honom: Och Jsraels barn lydde honom, och giorde såsom HERREN budit hade Mose.

10. Och sedan stod ingen Prophete vp i Jsrael, såsom Mose, then HERREN kände ansichte emot ansichte:

11. Til allahanda tekn och vnder, til hwilken HERREN honom sände, at han them giöra skulle i Egypti lande, på Pharao och alla hans tienare, och på alt hans land,

12. Och til all then mächtiga hand, och stora syner som Mose giorde för hela Jsraels ögon.