PRIMUS SAMUELIS.

1. Capitel.

ELKANA en man af Ephraim, gick vp medh twå sina hustrur, til at bedia och offra HERRANOM i Silo, v. 1. Men Hanna hans hustru war ofruchtsam, och blef försmädd af sin haterska, v. 6. Hon bad in för HERRANOM, och låfwade ett löfte, v. 9. Men Presten Eli mente at hon war drucken, v. 12. När han hörde hennes vrsächt, wälsignade han henne, och hon gick sina färde, v. 15. Ther efter blef hon hafwandes, och födde Samuel, v. 20. Honom hade the sedan fram för HERRANOM, och läto honom blifwa i templet, v. 22.

Thet war en man af Ramathaim Zophim af Ephraims berg, han het ElKana Jeroham son, Elihu sons, Thohu sons, Zuph sons, hwilken en Ephrateer war:

2. Och han hade twå hustrur, then ena het Hanna, then andra Peninna: men Peninna hade barn, och Hanna hade inga barn.

3. Then samme mannen gick vp ifrå sin stadh i sinom tijd, at han skulle tilbedia, och offra HERRANOM Zebaoth i Silo; och ther sammastädz woro HERRANS Prester Hophni och Pinehas, både Eli söner.

4. Tå nu en dagh kom, at ElKana offrade, gaf han sine hustru Peninna, och alle hennes söner och döttrar stycker:

5. Men Hanna gaf han ett stycke sörjandes; ty han hade Hanna kär: men HERREN hade igenlyckt hennes lijf.

6. Och hennes haterska giorde henne harmt, och kastade henne före hennes ofruchtsamhet, at HERREN hade igenlyckt hennes lijf.

7. Så giorde hon hwart åhr, när the gingo vp til HERRANS huus, och giorde henne altså harmt: men hon greet, och åt intet.

8. Och ElKana hennes man sade til henne: Hanna, hwij gråter tu? Och hwij äter tu icke? Och för hwad saka är titt hierta så illa til fridz? Är jagh tigh icke bättre än tijo söner?

9. Tå stod Hanna vp sedan hon ätit och drucket hade i Silo: och Presten Eli satt på en stool vthan för dörene af HERRANS tempel:

10. Och hon war full medh hiertans bedröfwelse: och hon bad til HERRAN, och greet;

11. Och låfwade ett löfte, och sade: HERRE Zebaoth, om tu wille see til tina tienarinnos jämmer, och tänckia på migh, och icke förgäta tina tienarinno, vtan gifwa tine tienarinno en son, så wil jagh gifwa honom HERRANOM så länge han lefwer, och ingen rakoknif skal komma på hans hufwud.

12. Och som hon länge bad för HERRANOM, gaf Eli acht på hennes mun.

13. Ty Hanna talade i sitt hierta, allenast hennes läppar rörde sigh, men hennes röst hördes intet. Tå mente Eli at hon war drucken;

14. Och sade til henne: Huru länge wilt tu wara drucken? Lät winet gå af tigh.

15. Men Hanna swarade och sade: Neij min herre; jagh är een bedröfwad qwinna: wijn och starcka drycker hafwer jagh icke drucket, vtan hafwer vthgutit mitt hierta för HERRANOM.

16. Näkna doch icke tina tienarinno såsom een Belials dotter: ty jagh hafwer vthaf mitt swåra bekymmer och sorg talat alt här til.

17. Eli swarade och sade: Gack i frijd; Jsraels Gudh gifwe tigh tina böön, then tu af honom bedit hafwer.

18. Hon sade: Lät tina tienarinno finna nådh för tin ögon. Så gick qwinnan sin wägh, och åt, och såg icke meer så sorgeliga vth.

19. Och om morgonen woro the bittida vppe: och tå the tilbedit hade för HERRANOM, wände the om, och gingo heem igen til Ramath. Och El Kana kände sina hustru Hanna: och HERREN tänckte på henne:

20. Och tå någre dagar woro framlidne, wardt hon hafwandes, och födde en son, och kallade honom Samuel, säijandes: Ty jagh hafwer bedit honom af HERRANOM.

21. Och tå mannen ElKana foor vp medh hela sitt huus, til at offra HERRANOM offer efter sedwänjon, och sitt löfte;

22. Foor Hanna intet medh vp; vtan sade til sin man: Jagh wil icke fara vp, til thes barnet är afwandt; tå wil jagh hafwa honom medh, at han må hafwas fram för HERRAN, och blifwa ther sedan ewigliga.

23. ElKana hennes man sade til henne: Giör såsom tigh täckes; blif til thes tu hafwer afwandt honom; HERREN stadfäste thet han sagt hafwer. Så blef tå qwinnan, och dägde sin son in til thes hon wande honom af.

24. Och så hade hon honom vp, sedan hon honom afwandt hade, medh tre stutar, medh ett Epha miöl, och medh en flasko wijn; och hade honom in i HERRANS huus i Silo: och pilten war ännu vng.

25. Och the slachtade stuten, och hade pilten fram för Eli.

26. Och hon sade: Ach! min herre, så wist som tin siäl lefwer, min herre, jagh är then qwinnan som här när tigh stod, och bad HERRAN;

27. Tå jagh bad om thenna pilten: nu hafwer HERREN gifwit migh then bönena som jagh bad af honom.

28. Therföre gifwer jagh honom HERRANOM igen ewigliga, efter han af HERRANOM bedin är. Och the tilbådo ther HERRAN.

2. Capitel.

Hanna prisade Gudh medh en lofsång, at han tröstar the bedröfwade, och nederkufwar the stolta, v. 1. Men Eli söner syndade swårliga, och hade sigh otilbörliga medh offret, v. 12. Och sofwo när the qwinnor som tiente för tabernaklet, v. 22. Och theras fader Eli war ganska blödig til at straffa them, v. 23. Samuel wäxte til, och war Gudi och menniskiom täck, v. 26. Tå sände Gudh til Eli en Prophete, och lät förkunna honom ett swårt straff, och then olycka han wille låta komma öfwer hans huus, v. 27.

Och Hanna bad, och sade: Mitt hierta frögdar sigh i HERRANOM; mitt horn är vphögt i HERRANOM: min mun hafwer wijdt öpnat sigh öfwer mina fiendar; ty jagh frögdar migh af tine salighet.

2. Jngen är helig såsom HERREN: vthan tigh är ingen: och ingen tröst är såsom wår Gudh är.

3. Läter af at berömma eder och tala stoor ord: läter thet gamla vthur edar mun: ty HERREN är en Gudh som weet thet, och låter icke sådana anslag hafwa framgång.

4. The starckas boge är sönderbrutin, och the swage äro omgiordade medh starckhet.

5. The som mätte woro, the wordo sålde för brödh: och the som hunger ledo, hungra intet meer: til thes then ofruchtsamma födde siu, och then som mång barn hade wardt förswagad.

6. HERREN dödar, och gifwer lijf; förer til helwete, och ther vth igen.

7. HERREN giör fattigan; han giör ock rikan: han förnedrar, och vphöijer.

8. Han vpreser then torftiga vthu stofftet, och vphäfwer then fattiga vthu träcken, at han skal sättia honom ibland Förstar, och låtan ärfwa ährones stool: ty werldenes ändar äro HERRANS, och jordenes kretz hafwer han satt ther vppå.

9. Han warder bewarandes sina heligas fötter; men the ogudachtige skola wara tyste i mörkrena: ty ingen förmår något af sin egen kraft.

10. För HERRANOM skola förskräckias hans fiender; öfwer them skal han dundra i himmelen: HERREN skal döma werldenes ändar, och skal gifwa sinom Konung macht, och vphöija sins Smordas horn.

11. Och ElKana gick heem igen til Ramath vthi sitt huus, och pilten war HERRANS tienare in för Presten Eli.

12. Men Eli söner woro Belias barn, och wiste intet af HERRANOM;

13. Eij heller hwad theras Prestaämbete war til folcket: tå någor wille något offra, så kom Prestens dräng medan kötet kokades, och hade en trevddad gaffel i sin hand:

14. Och stack i grytona, eller kiettelen, eller pannona, eller krukona, och hwad han drog vth medh gaffelen, thet tog Presten til sigh. Så giorde the allom Jsrael, som tijt kommo til Silo.

15. Sammalunda förra än the vpbrände thet feta, kom Prestens dräng, och sade til honom som offret frambar: Få migh kött, at jagh må stekia thet åth Prestenom; ty han wil icke taga kokat kött af tigh, vtan rått.

16. När tå någor sade til honom: Lät vptända thet feta såsom thet bör sigh i dagh, och tag sedan hwad titt hierta begärar, så sade han til honom: Tu skalt nu gifwa migh thet, eljes skal jagh taga thet medh wåld:

17. Therföre war piltarnas synd ganska stoor för HERRANOM; förty, folcket förhädde HERRANS spijsoffer.

18. Men Samuel war en tienare för HERRANOM, en dräng i en linnen lifkiortel.

19. Ther til giorde hans moder honom en liten kiortel, och förde then vp til honom i sinom tijd, tå hon vpgick medh sin man til at offra offer i sinom tijd.

20. Och Eli wälsignade ElKana och hans hustru, och sade: HERREN gifwe tigh sädh vthaf thenna qwinnone för then böön som tu hafwer bedit af HERRANOM, och the gingo heem til sitt igen.

21. Och HERREN sökte Hanna at hon blef hafwandes, och födde tre söner, och twå döttrar: men pilten Samuel wäxte til för HERRANOM.

22. Men Eli war ganska gammal, och han förnam hwad hans söner giorde allom Jsrael: och at the sofwo när the qwinnor som tiente in för dörene af witnesbyrdsens tabernakel.

23. Och han sade til them: Hwij giören J sådant, ty jagh hörer edart onda wäsende af alt thetta folcket:

24. Jcke så min barn, thet är icke godt rychte som jagh hörer; J kommen HERRANS folck til at synda.

25. Om någor syndar emot een menniskio, så kunna domarena förlika thet; men om någor syndar emot HERRAN, ho kan förlikat? Och the hörde intet sins faders röst, ty HERREN wille döda them.

26. Men pilten Samuel wäxte til, och war både HERRANOM och menniskiom täcker.

27. Och en Gudz man kom til Eli, och sade til honom: Så säger HERREN, jagh hafwer vppenbarat migh tins faders huse, tå the ännu woro vthi Egypten i Pharaos huus:

28. Och vthwalde honom ther migh, för all Jsraels slächter til Presterskap, at han skulle offra på mitt altare, och vptända rökwerck, och bära lifkiortel för migh; och gaf tins faders huse, all Jsraels barnas offer.

29. Hwij spiernar tu tå emot mitt offer och spijsoffer som jagh budit hafwer i tabernaklet, och tu ährar tina söner meer än migh, så at J göden eder vthaf alt mitt folcks Jsraels spijsoffers förstling?

30. Therföre säger HERREN Jsraels Gudh: Jagh hafwer sagt, at titt huus och tins faders huus skulle wandra för migh ewinnerliga. Men nu säger HERREN: Thet ware längt ifrå migh: vtan then migh ährar, honom wil jagh ock ähra; men then migh förachtar, han skal komma på skam.

31. Sij, then tijd skal komma, at jagh skal bryta tin arm sönder, och tins faders huus arm, så at ingen gammal skal wara i tino huse.

32. Och tu skalt see tin motståndare vthi tabernaklet i allo Jsraels godo; och ingen gammal skal wara i tins faders huus ewinnerliga.

33. Doch wil jagh icke vthrota af tigh allan man ifrå mitt altare, på thet tin ögon skola försmächta, och tin siäl gräma sigh: och hela hopen i tino huse skola döö, tå the til manna komne äro.

34. Och thetta skal wara tigh ett tekn, som båda tina söner Hophni och Pinehas öfwergå skal: På en dagh skola the både döö:

35. Och jagh skal vpwäckia migh en trogen Prest, och han skal giöra såsom thet i mino hierta och mine siäl är: honom skal jagh byggia ett säkert huus, så at han skal wandra in för minom Smorda i alla dagar.

36. Och then qwar blifwer af titt huus, han skal komma, och falla neder för honom, om en silfpenning och ett stycke brödh, och skal säija: Käre, lät migh komma til en Presta deel, at jagh må äta en beta brödh.

3. Capitel.

På then tiden, tå Eli låg i sino rume, och Samuel låg i templet, kallade Gudh Samuel tre resor: men han mente thet hade warit Eli, v. 1. Fierde resan swarade Samuel, v. 9. Och HERREN vppenbarade honom thet straff han wille låta gå öfwer Eli och hans huus, v. 11. Men Samuel torde icke säija Eli synena: tå nödgade honom Eli, och Samuel sade honom altsammans, v. 15. Och HERREN war medh Samuel, at han blef af allom hållen för en Prophete, v. 19.

Och tå pilten Samuel tiente HERRANOM vnder Eli, war HERRANS ord sälsynt på then tiden, och war fögo Prophetia.

2. Och thet begaf sigh på samma tijd, at Eli låg i sino rume, och hans ögon begynte mörkias, så at han icke see kunde:

3. Och Samuel hade lagt sigh vthi HERRANS tempel, ther Gudz ark war, förra än Gudz lampa vthsläcktes.

4. Och HERREN kallade Samuel: Han swarade: Sij, här är jagh.

5. Och han lop til Eli, och sade: Sij, här är jagh, tu kallade migh. Han sade: Jagh hafwer intet kallat tigh; gack bort igen, och lägg tigh sofwa. Och han gick bort, och lade sigh sofwa.

6. Och HERREN kallade åter Samuel, och Samuel stod vp, och gick til Eli, och sade: Sij, här är jagh, tu hafwer kallat migh. Han sade: Jagh hafwer intet kallat tigh min son; gack bort igen, och lägg tigh sofwa.

7. Men Samuel kände icke ännu HERRAN, och HERRANS ord war honom icke ännu vppenbarat.

8. Och HERREN kallade Samuel ännu tredie gången, och han stod vp, och gick til Eli, och sade: Sij, här är jagh, tu hafwer kallat migh. Så förmärckte Eli at HERREN kallade pilten;

9. Och sade til honom: Gack bort igen, och lägg tigh sofwa; och om han meer kallar tigh, så säg: tala HERRE, ty tin tienare hörer til. Samuel gick bort och lade sigh i sitt rum.

10. Så kom HERREN och gick fram, och kallade såsom tilförene, Samuel, Samuel. Och Samuel sade: Tala, ty tin tienare hörer til.

11. Och HERREN sade til Samuel. Sij, jagh skal giöra een ting i Jsrael, så at then thet får höra, honom skal gälla i båda hans öron.

12. På then dagen skal jagh vpwäckia öfwer Eli alt thet jagh öfwer hans huus sagt hafwer: Jagh skal begynnat och fulkomnat:

13. Ty jagh hafwer sagt honom til, at jagh wil wara domare öfwer hans huus til ewig tijd, för then mißgierning skul, at han wiste huru hans söner bedrefwo slem ting, och hafwer icke en gång sedt illa på them therföre.

14. För then skul hafwer jagh sworit Eli huse, at thenna Eli huus mißgierning skal icke försonad warda, antingen medh offer eller spijsoffer til ewig tijd.

15. Och Samuel låg in til morgonen, och lät vp dörena af HERRANS huus. Och Samuel torde icke säija Eli synena.

16. Tå kallade Eli honom, och sade: Samuel min son. Han swarade: Sij, här är jagh.

17. Han sade: Hwad är thet för ord som tigh sagt är? Döl thet icke för migh: Gudh giöre tigh thet och thet, om tu något döljer för migh, af thet som tigh sagt är.

18. Tå sade Samuel honom altsamman, och dölde intet för honom; men han sade: Han är HERREN; han giöre såsom honom godt tyckes.

19. Och Samuel wäxte til, och HERREN war medh honom, och intet af all hans ord föll på jordena.

20. Och hela Jsrael alt ifrå Dan in til Ber Saba wiste at Samuel war en trogen HERRANS Prophete.

21. Och HERREN syntes åter i Silo; ty HERREN war Samuel vppenbarad worden i Silo genom HERRANS ord.

4. Capitel.

Ther efter drog Jsrael vth i strijd emot the Philisteer, och wordo slagne widh fyra tusend, v. 1. Tå läto the hämta HERRANS ark ifrå Silo, och vndfingo honom medh stort skrijande, v. 3. Ther af wordo the Philisteer förskräckte, v. 6. Men the bemannade sigh, och slogo annan gången af Jsrael tretijo tusend; och togo bort Gudz ark: Eli söner blefwo ock döde, v. 9. Tå lop en och bodade thet Eli, v. 12. Och han föll af stolen, och blef död, v. 18. Samt Pinehas hustru, af förskräckelse, v. 19.

Och Samuel begynte predika för hela Jsrael. Och Jsrael drog vth emot the Philisteer i strijd, och lägrade sigh widh Hielpostenen: men the Philisteer hade lägrat sigh i Aphek;

2. Och the giorde redo emot Jsrael: och hären wardt förskingrad, så at Jsrael wardt slagen för the Philisteer: och the slogo i spetsen på markene widh fyra tusend män.

3. Och tå folcket kom i lägret, sade the äldste i Jsrael: Hwij hafwer HERREN låtit slå oß i dagh för the Philisteer? Lät oß taga til oß HERRANS förbundz ark ifrå Silo, och lät honom komma ibland oß, at han må frälsa oß ifrå wåra fiendars hand.

4. Och folcket sände til Silo, och läto hämta tädan HERRANS Zebaothz förbundz ark, hwilken ther sitter på Cherubim. Och woro the twå Eli söner medh Gudz förbundz ark, Hophni och Pinehas.

5. Och tå HERRANS förbundz ark kom i lägret, skrijade hela Jsrael medh stort skrijande, så at thet skall i markene.

6. Tå the Philisteer hörde thet skrijandet, sade the: Hwad är thet för ett skrij och glädie vthi the Ebreers lägre? Och tå the förnummo at HERRANS ark war kommen i lägret;

7. Fruchtade the sigh, och sade: Gudh är kommen i lägret. Och sade ytterligare: Wee oß, ty thet hafwer icke så warit tilförene.

8. Wee oß, ho kan hielpa oß ifrå thessa mächtiga Gudars hand? Thet äro the Gudar som slogo Egypten medh allahanda plågo i öknene.

9. Så warer nu tröste, och warer män J Philisteer, at J icke skolen tiena the Ebreer såsom the hafwa tient eder; warer män, och strider.

10. Tå stridde the Philisteer, och Jsrael wardt slagen, och hwar och en flydde vthi sina hyddo: och thet war en ganska stoor slachtning, så at vthaf Jsrael föllo tretijo tusend män footfolck.

11. Och Gudz ark wardt tagen, och the twå Eli söner Hophni och Pinehas blefwo döde.

12. Tå lop en af BenJamin vthaf hären, och kom then samma dagen til Silo: och hade rifwit sin kläder, och hade strödt jord vppå hufwudet.

13. Och som han kom ther in, satt Eli på en stool til at see vth på wägen; ty hans hierta war bekymrat om Gudz ark: och tå mannen kom i staden, sade han thet: och hela staden greet och ropade.

14. Och som Eli sick höra thet ropet, sade han: Hwad är thetta för ett roop och buller? Så kom mannen hasteliga och sade thet Eli.

15. Och Eli war otta och nijotijo åhr gammal; och hans ögon woro mörk, så at han icke kunde see.

16. Och mannen sade til Eli: Jagh är kommen, och är flydd i dagh vthu hären; men han sade: Huru går thet, min son?

17. Tå swarade bodet och sade: Jsrael är flydd för the Philisteer, och en stoor slachtning är skedd på folcket, och tine twå söner Hophni och Pinehas äro döde; ther til är Gudz ark borttagen.

18. Och som han rörde om arken, föll han til ryggia af stolenom widh dörena, och slog sigh halsen sönder, och blef död: ty han war gammal och en tung man: men han hade dömdt Jsrael i fyratijo åhr.

19. Och hans sonahustru Pinehas hustru, war hafwandes, och skulle snart läggias nedh: tå hon hörde thet rychtet, at Gudz ark war tagen, och hennes swär och man woro döde, bögde hon sigh och födde; ty hennes nödh kom henne vppå.

20. Och som hon nu döö skulle, sade qwinnorna som när henne stodo: War icke förfärad, tu hafwer födt en son; men hon swarade intet, och lade thet heller intet på hierta.

21. Och hon kallade thet barnet Jcabod, och sade: Jsraels härlighet är borto, efter Gudz ark tagen war; och hennes swär och hennes man.

22. Och sade åter: Jsraels härlighet är borto; ty Gudz ark är tagen.

5. Capitel.

Och the Philisteer satte Gudz ark i Asdod i Dagons huus, v. 1. Then andra morgonen funno the Dagon nedhfallnan för arken: then tredie morgonen theslikes, medh afhuggna händer, och hufwud, v. 3. Men HERREN slog them i Asdod medh hemlig siukdom, v. 6. Tå läto the bära ärken omkring til Gath, v. 8. Sedan til Ekron: men HERREN slog them allestädes medh siukdom, och månge blefwo döde, v. 10.

Och the Philisteer togo Gudz ark, och förde honom ifrå Hielpostenen in til Asdod;

2. Vthi Dagons huus, och satte honom bredo widh Dagon.

3. Och som the af Asdod then andra morgonen bittida vpstodo, funno the Dagon liggiandes fram stupo på jordene in för HERRANS ark: men the togo Dagon, och satte honom vp igen i sitt rum.

4. Tå the then andra morgonen igen vpstodo, funno the Dagon åter liggiandes fram stupo på jordene in för HERRANS ark, och hans hufwud och båda hans händer afhuggna widh tröskelen, så at stumpen låg allena för sigh.

5. Therföre träda icke Dagons Prester, och alle the som i Dagons huus gå, på Dagons tröskel i Asdod, alt in til thenna dagh.

6. Men HERRANS hand wardt swår öfwer them i Asdod, och förderfwade them; och slog Asdod och alla thes gränsor i theras hemlig rum baak til.

7. Tå nu thet folck i Asdod sågo at så tilgick, sade the: Lät icke Jsraels Gudz ark blifwa när oß; förty, hans hand är förswår öfwer oß, och öfwer wår gudh Dagon.

8. Och the sände bort, och församlade alla the Philisteers Förstar til sigh, och sade: Hwad skole wij giöra af Jsraels Gudz ark? Tå swarade the: Läter bära Jsraels Gudz ark omkring til Gath. Och the båro Jsraels Gudz ark omkring.

9. Tå the nu båro honom omkring, wardt ett stort buller i stadenom genom HERRANS hand: och han slog folcket i stadenom både små och stora, och förderfwade them i theras hemlig rum.

10. Så sände the Gudz ark til Ekron. Tå nu Gudz ark kom til Ekron, ropade the af Ekron, och sade: The hafwa omkring dragit Gudz ark til migh, på thet the skola dräpa migh och mitt folck.

11. Tå sände the bort, och församlade alla the Philisteers Förstar, och sade: Sänder Jsraels Gudz ark åter til sitt rum igen, at han icke dräper migh och mitt folck: förty, Gudz hand giorde ett ganska stort rumor medh dräpande i hela stadenom.

12. Och thet folck som icke blefwo döde, the wordo slagne i theras hemlig rum, så at skrijet af stadenom gick vp i himmelen.

6. Capitel.

När the Philisteer sågo hwad som skedde, kallade the sina spåmän, och frågade hwad the skulle företaga, medh HERRANS ark, v. 1. The swarade, at the skulle sända honom til sitt rum igen, och til skuldoffer fem gyldene ardzar, och fem gyldene möß, v. 3. The skulle sättia arken vppå en ny wagn, medh twå däggiande koor therföre, på hwilka intet ook kommet war, och låta them gå, v. 7. The giorde så; och arken kom til BethSemes, v. 10. Ther offrade the, v. 14. Tå blefwo döde af the BethSemiter 50070 män, therföre at the sågo arken, v. 19. Och the sände til Kiriath Jearim, at the skulle komma och hämta arken, v. 21.

Så war HERRANS ark i siu månader vthi the Philisteers land.

2. Och the Philisteer kallade sina Prester och spåmän, och sade: Hwad skole wij giöra medh HERRANS ark? Säger oß före hwar medh wij skole sända honom til sitt rum.

3. The sade: Wiljen J sända Jsraels Gudz ark, så sänder honom icke alstingest blottan, vthan betaler honom ett skuldoffer; så warden J helbregda, och eder skal warda kunnogt, hwarföre hans hand icke återwänder af eder.

4. Men the sade: Hwilket är thet skuldoffret thet wij honom gifwa skole? The swarade: Fem gyldene ardzar, och fem gyldene möß, efter the fem Philisteers Förstars tahl: förty, thet hafwer warit alt enahanda plåga öfwer eder alla, och öfwer edra Förstar.

5. Så må J nu giöra liknelse efter edra ardzar, och efter edra möß som edart land förderfwat hafwa, så at J hedren Jsraels Gudh: til ewentyrs hans hand warder lättare öfwer eder, och öfwer edar gudh, och öfwer edart land.

6. Hwij förhärden J edor hierta såsom the Egyptier och Pharao förhärde sin hierta? Skedde thet icke så, at tå han bewiste sigh på them, läto the fara them, at the gingo sin wägh?

7. Så tager nu til, och giörer en ny wagn; och tager twå vnga däggiande koor, på hwilka intet ook kommet är, och spänner them för wagnen, och läter theras kalfwar blifwa qwara hema efter them.

8. Och tager HERRANS ark, och sätter honom på wagnen: och the gyldene klenodier som J honom til skuldoffer gifwen, lägger i ett skrijn vth medh hans sido, och sänder honom åstadh, och läter gåån.

9. Och seer J til, går han vp then wägen åth sina gränsor emot BethSemes, så hafwer han giordt oß alt thetta stora onda: hwar och icke, så måge wij weta at hans hand icke hafwer rördt oß, vtan thet är oß eljes af een olycko påkommet.

10. Folcket giorde ock så, och togo twå vnga däggiande koor, och spänte them för en wagn, och behöllo theras kalfwar hemma:

11. Och satte HERRANS ark på wagnen, och thet skrinet medh the gyldene möß, och medh theras ardzars liknelse.

12. Och konar gingo rätt fram then wägen som drog til BethSemes, på enom wägh, och gingo och råmade, och weko hwarken på then högra sidona eller på then wenstra: och the Philisteers Förstar gingo efter them alt in til BethSemes gränso.

13. Men the BethSemiter gingo och skåro i hweteandene i dalenom, och the hofwo sin ögon vp, och fingo see arken, och wordo glade at the fingo see honom.

14. Men wagnen kom vppå Josua then Beth Semitens åker, och stadnade ther. Och ther war en stoor steen: och the höggo sönder trädh af wagnenom, och offrade the koor HERRANOM til bränneoffer.

15. Och Leviterna lyfte HERRANS ark neder, och thet skrinet som ther bredo widh låg, ther the gyldene klenodier vthi woro, och satte på then stora stenen: Och thet folcket i BethSemes offrade på then dagen HERRANOM bränneoffer och annor offer.

16. När nu the fem Philisteers Förstar hade thetta sedt, foro the tilbaka igen på samma dagen til Ekron.

17. Och thetta äro the gyldene ardzar som the Philisteer offrade HERRANOM til skuldoffer: Asdod en, Gasa en, Askelon en, Gath en, och Ekron en.

18. Och gyldene möß efter talet af alla the Philisteers städer vnder the fem Förstar, både murade städer och byjar: och in til thet stora sorgarumet, ther the läto HERRANS ark vppå, in til thenna dagh, på Josua then BethSemitens åker.

19. Och somlige af the BethSemiter wordo slagne, therföre at the hade sedt HERRANS ark: och han slog af folcket femtijo tusend och siutijo män. Tå jämrade sigh folcket, at HERREN hade medh så stoor plågo slagit folcket.

20. Och thet folck i BethSemes sade: Ho kan blifwa ståndandes för HERRANOM en sådana helig Gudh? Och til hwem skal han fara ifrån oß?

21. Och the sände bodskap til the borgare af Kiriath Jearim, och läto säija them: The Philisteer hafwa fördt igen HERRANS ark: kommer hijt neder, och hämter honom vp til eder.

7. Capitel.

Så kommo the vp, och förde arken til KiriathJearim, ther blef han i tiugu åhr: och Jsrael greet för HERRANOM, v. 1. Men Samuel förmante them til bättring, at the skulle bortläggia theras afgudar, och tiena HERRAN, v. 3. Och han församlade them i Mizpa; tijt kommo the Philisteer til at strida moot Jsrael, v. 5. Tå bad Samuel HERRAN, och offrade, v. 8. Och HERREN förskräckte the Philisteer medh dunder, at the flydde: och Samuel vp reste ther en steen, v. 10. Altså want Jsrael sina städer igen ifrå the Philisteer: och Samuel dömde Jsrael så länge han lefde, v. 15.

Så kommo thet folcket af KiriathJearim, och hämtade HERRANS ark tijt vp, och förde honom i AbiNadabs huus i Gibea: och hans son Eleazar wigde the, at han skulle taga wahra på HERRANS ark.

2. Och ifrå then dagen, tå HERRANS ark kom til KiriathJearim, fördrögde sigh tiden til thes tiugu åhr woro förlupne: och alt Jsraels huus greto för HERRANOM.

3. Men Samuel sade til hela Jsraels huus: Om J omwänden eder medh alt hierta til HERRAN, så läter ifrån eder the främmande gudar och Astharoth, och bereder edart hierta til HERRAN, och tiener honom allena, så warder han eder frälsandes vthu the Philisteers hand.

4. Så bortkastade Jsraels barn ifrå sigh Baalim och Astharoth, och tiente HERRANOM allena.

5. Och Samuel sade: Församler hela Jsrael til Mizpa, at jagh må ther bedia HERRAN för eder.

6. Och the kommo tilhopa i Mizpa, och öste watn, och guto vth för HERRANOM, och fastade then dagen, och sade ther: Wij hafwe syndat för HERRANOM. Och så dömde Samuel Jsraels barn i Mizpa.

7. Tå nu the Philisteer hörde at Jsraels barn woro tilhopa komne i Mizpa, drogo the Philisteers Förstar vp emot Jsrael. När Jsraels barn thet hörde, fruchtade the sigh för the Philisteer;

8. Och sade til Samuel: Wändt icke igen at ropa för oß til HERRAN wår Gudh, at han hielper oß vthu the Philisteers hand.

9. Samuel tog ett fett lamb, och offrade HERRANOM ett helt bränneoffer, och ropade til HERRAN för Jsrael; och HERREN bönhörde honom.

10. Och som Samuel offrade bränneoffret, kommo the Philisteer fram til at strida emot Jsrael. Men HERREN lät dundra en stoor toordön öfwer the Philisteer på then dagen; och förfärade them, så at the wordo slagne för Jsrael.

11. Så drogo Jsraels män vth ifrå Mizpa, och jagade the Philisteer, och slogo them alt in vnder BethCar.

12. Tå tog Samuel en steen, och satte honom emellan Mizpa och Sen, och kallade honom Hielposteen, och sade: Alt här in til hafwer HERREN hulpet oß.

13. Så wordo tå the Philisteer förtryckte, och kommo intet meer i Jsraels gränso. Och HERRANS hand war emot the Philisteer, så länge Samuel lefde.

14. Så wordo ock the städer Jsrael igengifne, som the Philisteer them ifrå tagit hade, ifrån Ekron in til Gath, medh theras gränsor, them frijade Jsrael vthu the Philisteers hand: ty Jsrael hade frijd medh the Amoreer.

15. Och Samuel dömde Jsrael, så länge han lefde:

16. Och foor hwart åhr omkring til BethEl, och Gilgal, och Mizpa. Och när han hade på all thenna rumen dömdt Jsrael,

17. Kom han igen til Ramath; ty ther war hans huus: och dömde ther Jsrael, och bygde ther HERRANOM ett altare.

8. Capitel.

När Samuel wardt gammal, satte han sina söner til Domare: men the förwände rätten, v. 1. Så kommo the äldste i Jsrael vp til Samuel, och begärade Konung, v. 4. Thet behagade honom illa: men Gudh befalte honom at han skulle höra theras röst, och vnderwisa them Konungs rätt, v. 6. Tå vnderwiste them Samuel hwad tunga ther wille följa vthaf, när the skulle hafwa Konung, v. 10. Men the skötte ther intet om, vtan begärade ju Konung; och Samuel sade thet för HERRANS öron, v. 19.

Tå nu Samuel wardt gammal, satte han sina söner til Domare öfwer Jsrael.

2. Hans förstfödde son heet Joel, och then andre Abia: och the woro Domare i BerSaba.

3. Men hans söner wandrade icke vthi hans wägar; vtan bögde sigh efter girighet, och togo gåfwor, och förwände rätten.

4. Så församlade sigh alle äldste i Jsrael, och kommo til Ramath til Samuel;

5. Och sade til honom: Sij, tu äst worden gammal, och tine söner gå icke vthi tina wägar: så sätt nu en Konung öfwer oß, then oß döma må, såsom alle Hedningar hafwa.

6. Thet behagade Samuel illa, när the sade: Få oß en Konung then oß döma må. Och Samuel bad in för HERRANOM.

7. Och HERREN sade til Samuel: Hör folckens röst i alt thet the hafwa talat tigh til: förty, the hafwa icke förkastat tigh, vtan migh, at jagh icke skal wara Konung öfwer them.

8. The giöra tigh såsom the altid giordt hafwa, ifrå then dagh tå jagh förde them vthur Egypten alt in til thenna dagh: och hafwa öfwergifwit migh, och tient andra gudar.

9. Så hör nu theras röst: doch betyga them, och vnderwisa them Konungs rätt, then öfwer them råda skal.

10. Och Samuel sade all HERRANS ord folckena, som af honom Konung begärat hade.

11. Thetta skal wara Konungs rätt then öfwer eder råda skal: Edra söner skal han taga til sin wagn, och resenärar som rida för hans wagn:

12. Och til höfwitzmän öfwer tusende och öfwer femtijo, och til åkermän som hans åker bruka skola, och til vpskärare i hans sädh, och the som giöra hans harnesk, och thet hans wagnar tilhörer:

13. Edra döttrar skal han taga sigh til Apothekerskor, kokerskor och bakerskor:

14. Edra bästa åker, och wijngårdar, och oljogårdar skal han taga och gifwa sina tienare:

15. Ther til skal han taga af edra sädh och wijngårdar tijond, och gifwa sina Camererare och tienare:

16. Och edra tienare och tienarinnor, och edra dägeligaste ynglingar, och edra åsnar skal han taga, och vthrätta sin ärende medh.

17. Af edra hiordar skal han taga tijond: och J måsten wara hans trälar.

18. När J tå ropen på then tiden öfwer edar Konung som J eder vthwaldt hafwen, så skal HERREN på then tiden intet höra eder.

19. Men folcket wille intet höra Samuels röst, och sade: Jngalunda, vtan en Konung måste wara öfwer oß;

20. At wij ock äre såsom alle andre Hedningar: at wår Konung må döma oß, och draga vth för oß, när wij före wårt örlig.

21. Så hörde Samuel alt thetta som folcket sade: och sade thet för HERRANS öron.

22. Och HERREN sade til Samuel: Hör theras röst, och giör them en Konung. Och Samuel sade til Jsraels män: Går edra färde hwar och en i sin stadh.

9. Capitel.

En man Saul benämnd, Kis son, af BenJamin, gick bort och sökte sins faders åsninnor, v. 1. När the kommo i thet landet Zuph, och intet funno them, bad hans dräng at han wille fråga Samuel ther om, v. 5. Och the giorde så, v. 10. Men HERREN hade vppenbarat för Samuel dagen tilförene om Saul, v. 15. Tå kungiorde honom Samuel om åsninnorna, at the woro fundna; och at han skulle blifwa rådandes öfwer Jsrael, v. 18. Hade så honom medh sigh vp på högdena, ther åto the tilsamman, v. 22. Om morgonen gingo the vth, och läto drängen gå före, och the woro både allena, v. 25.

Och en man af BenJamin benämnd Kis, AbiEl son, Zeror sons, Bechorath sons, Aphiah sons, ens mans Jemini sons, en ährlig man:

2. Han hade en son benämnd Saul, han war en dägelig vng man, så at ingen dägeligare war ibland Jsraels barn; hufwudet högre än alt folcket.

3. Så hade Sauls fader Kis borttapat sina åsninnor; och han talade til sin son Saul: Tag en af drängerna medh tigh, och statt vp, gack bort, och sök vp åsninnorna.

4. Och han gick öfwer Ephraims berg; och genom thet landet Salisa, och the funno them intet. The gingo igenom thet landet Saalim, och ther woro the intet: the gingo genom Jemini land, och funno them intet.

5. När the kommo vthi thet landet Zuph, sade Saul til drängen som medh honom war: Kom, lät oß gå heem igen; min fader måtte öfwergifwa åsninnorna, och hafwa sorg om oß.

6. Men han sade: Sij, här är en märkelig Gudz man i thenna staden; alt thet han säger, thet skeer: Lät oß nu gå tijt, til ewentyrs säger han oß wår wägh, then wij gå.

7. Saul sade til sin dräng: Om wij än gå tijt, hwad bäre wij mannenom? Förty, brödet är allaredo vptärdt vthu wår maatsäck: wij hafwe ingen gåfwo som wij kunne bära them Gudz mannenom: Hwad hafwe wij?

8. Drängen swarade igen, och sade: Sij, jagh hafwer fierde delen af en sikel silfwer när migh; then wilje wij gifwa them Gudz mannenom, at han må säija oß wår wägh.

9. Fordom tijd i Jsrael, när man gick bort til at fråga Gudh, sade man: Kom, lät oß gå til Sijaren: ty the som man nu kallar Propheter, them kallade man i förtiden Sijare.

10. Saul sade til sin dräng: Tu hafwer wäl sagt, kom lät oß gå: och the gingo åstadh til staden ther Gudz mannen war:

11. Och när the komne woro vp til staden, funno the pigor som vthgångna woro til at hämta watn, til them sade the: Är Sijaren här?

12. The swarade them, och sade: Ja, sij, här är han: skynda tigh, ty i dagh är han kommen i staden; efter folcket i dagh offrar vppå högdene:

13. När J kommen i staden, så finnen J honom förra än han vpgår på högdena til at äta: förty, folcket äter icke förra än han kommer, efter han skal wälsigna offret, sedan äta the som budne äro: therföre går tijt vp, rätt nu finnen J honom.

14. Och tå the kommo vp i staden, och woro mitt i stadenom, sij, tå gick Samuel vth emot them, och wille gå vp til högdena.

15. Men HERREN hade vppenbarat för Samuels öron en dagh förra än Saul kom, och sagt:

16. J morgon på thenna tiden skal jagh sända til tigh en man vthu BenJamins land, then skal tu smörja til en Första öfwer mitt folck Jsrael, at han skal frälsa mitt folck ifrå the Philisteers hand: ty jagh hafwer sedt til mitt folck, och theras roop är kommet til migh.

17. Tå nu Samuel fick see Saul, swarade HERREN honom, och sade: Sij, ther är mannen som jagh tigh af sagt hafwer, at han skal råda öfwer mitt folck.

18. Tå gick Saul fram til Samuel i porten, och sade: Säg migh, hwar är här Sijarens huus?

19. Samuel swarade Saul, och sade: Jagh är Sijaren, gack för migh vp på högdena, ty J måsten i dagh äta medh migh; i morgon wil jagh läta tigh gå, och alt thet i tino hierta är wil jagh säija tigh.

20. Och om åsninnorna som tu för tre dagar sedan borttapade, war nu intet bekymrad, ty the äro fundna: och hwem hörer alt thet goda til i Jsrael? Blifwer thet icke titt, och hela tins faders huus?

21. Saul sade: Är jagh icke en son af Jemini, och af thet ringasta slächtet i Jsrael, och min ätt ringast ibland alla ätter i BenJamin? Hwij säger tu tå migh sådant?

22. Men Samuel tog Saul, och hans dräng, och hade them vp i salen, och satte them öfwerst ibland them som budne woro, hwilke woro widh tretijo män.

23. Och Samuel sade til kocken: Få hijt thet stycket som jagh fick tigh, och befalte at tu skulle behålla thet när tigh.

24. Tå bar kocken en bogh vp, och hwad ther widh hängde. Och han satte then för Saul, och sade: Sij, thetta blef öfwer; lägg för tigh och ät, förty, thet är på thenna tijd til tigh förwarat, tå jagh böd folcket. Så åt Saul medh Samuel på then dagen.

25. Och tå the gingo neder af högdene in i staden, talade han medh Saul på taket.

26. Och the stodo bittida vp: och som morgonroden gick vp, kallade Samuel Saul vppå taket, och sade: Statt vp, at jagh må låta tigh gå. Och Saul stod vp: och the gingo både tilsammans vth, han och Samuel.

27. Och tå the kommo neder til ändan på staden, sade Samuel til Saul: Säg drängenom at han går fram för oß; och han gick framföre. Men tu, statt nu här qwar, at jagh må vnderwisa tigh hwad Gudh hafwer sagt.

10. Capitel.

Tå tog Samuel ett oljoglas, och smorde Saul til Konung: och til at styrckia honom, sade han, hwad honom hända skulle på wägen, v. 1. Så bad han honom gå nedh til Gilgal: tå mötte Saul en hoop Propheter: och han propheterade, v. 10. Men Samuel kallade Jsraels barn til Mizpa, och straffade them at the hade begärat Konung, v. 17. Och han kastade lott, och råkade på BenJamin; sedan vppå Saul, v. 20. Han hade vndstunget sigh, tå vthwiste HERREN honom: och han blef Konung, v. 22. Men somlige förachtade honom, v. 27.

Tå tog Samuel ett oljoglas, och giöt vppå hans hufwud, och kyste honom, och sade: Seer tu at HERREN hafwer smordt tigh til en Första öfwer hans arfwedeel?

2. När tu nu går ifrå migh, så finner tu twå män widh Rachels graf i BenJamins gränso i Zelzah: the skola säija til tigh, åsninnorna äro fundna ther tu efter gången äst them at sökia. Och sij, tin fader hafwer öfwergifwit tänckia på åsnarna, och sörger om eder, och säger: Hwad skal jagh giöra om min son?

3. Och när tu går tädan fram bätter, så kommer tu til then eken Thabor: ther skola tre män råka tigh, som gå vp til Gudh i BethEl, then ene bär try kidh, then andre try brödh, then tredie een flasko medh wijn.

4. Och the skola helsa tigh wänliga, och gifwa tigh tw brödh, thet skalt tu taga af theras händer.

5. Sedan kommer tu på Gudz högh, ther the Philisteers lägre är: och när tu kommer ther in i staden, möta tigh en hoop medh Propheter, som komne äro af högdene, och för them en psaltare, och trumma, och pipa, och harpa, och the prophetera.

6. Och HERRANS ande skal komma öfwer tigh, at tu propheterar medh them: och tå skalt tu warda en annar man.

7. När nu thesse teknen komma tigh, så giör alt thet tigh för handen kommer: ty Gudh är medh tigh.

8. Men tu skalt gå neder för migh til Gilgal: Sij, ther wil jagh komma neder til tigh, til at offra bränneoffer och tackoffer: J siu dagar skalt tu bida til thes jagh kommer til tigh, och vnderwisar tigh hwad tu giöra skalt.

9. Och som han wände ryggen åth Samuel, och gick ifrå honom, gaf honom Gudh ett annat hierta: och all thesse teknen kommo på then dagen.

10. Och tå the kommo til högen, sij, tå mötte honom en hoop Propheter: och Gudz ande kom öfwer honom, så at han propheterade medh them.

11. Tå the nu alle sågo honom, som tilförene hade kändt honom, at han propheterade medh Propheterna, sade the til hwar annan: Hwad är Kis son tilkommet? Är ock Saul ibland Propheterna?

12. Och en swarade ther och sade: Ho är theras fader? Tädan är thet ordspråket kommet: Är ock Saul ibland Propheterna?

13. Och tå han vth propheterat hade, kom han vp til högdena.

14. Men Sauls faderbroder sade til honom, och til hans dräng: Hwart woren J gångne? The swarade: Til at vpsökia åsnar: och tå wij såge at wij funne them icke, komme wij til Samuel.

15. Tå sade Sauls faderbroder: Säg migh, hwad sade eder Samuel?

16. Saul swarade sinom faderbroder: Han sade oß at åsninnorna fundna woro: men om Konungsriket sade han honom intet, hwad Samuel sagt hade.

17. Samuel kallade folcket in til HERRAN i Mizpa;

18. Och sade til Jsraels barn: Så säger HERREN Jsraels Gudh: Jagh förde eder vthur Egypten, och frälste eder vthu the Egyptiers hand, och vthur all Konungarikes hand som eder twingade.

19. Och J hafwen i dagh förkastat edar Gudh, som eder vthur all edor olycko och bedröfwelse hulpit hafwer, och säijen til honom: Sätt en Konung öfwer oß: nu wäl, så går nu fram för HERRAN efter edor slächter och huus.

20. Som nu Samuel framhade alla Jsraels slächter, wardt råkat in på BenJamins slächt.

21. Och som han hade BenJamins slächt fram medh hennes ätter, wardt råkat in på Matri ätt: och råkade in på Saul Kis son: och the sökte efter honom, men the funno honom intet.

22. Tå frågade the åter HERRAN, om han ännu skulle tijt komma: HERREN swarade: Sij, han hafwer vndstunget sigh vnder ett faat.

23. Tå lupo the tijt, och hämtade honom. Och tå han gick fram ibland folcket, war han hufwudet högre än alt folcket.

24. Och Samuel sade til alt folcket: Här seen J, hwem HERREN vthwaldt hafwer; ty hans like är icke ibland alt folcket. Tå gladdes alt folcket, och sade: Lycka ske Konungenom.

25. Och Samuel sade folckena all riksens rätt: och skrefwet vthi ena book, och ladet in för HERRAN. Och Samuel lät alt folcket gå hwar och en i sitt huus.

26. Och Saul gick ock heem til Gibea, och en deel af hären gick medh honom, hwilkes hierta Gudh rörde.

27. Men somlige Belials barn sade: Hwad skulle thenne hielpa oß: och förachtade honom, och båro honom inga gåfwor: men han läts som han intet hörde thet.

11. Capitel.

Ther efter kom Nahas then Ammoniten vp, och belade Jabes i Gilead, v. 1. Men the af Jabes begärade dagh, och sände til Saul i Gibea om hielp, v. 3. Hwilken när han hörde förtäljas om theras nödh, kallade han tilhopa af hela Jsrael 330000 man, och tilsade them vndsättning, v. 5. Then andra dagen om morgonen föll Saul medh tre hopar til the Ammoniter; slog och förskingrade them, v. 11. Tå begärade folcket at the måtte straffas som hade förachtat Saul; men han wille icke. Och Saul blef på nytt stadfäst i regementet, v. 12.

Så foor Nahas then Ammoniten vp, och belade Jabes i Gilead: och alle män i Jabes sade til Nahas: Giör ett förbund medh oß, så wilje wij tiena tigh.

2. Men Nahas then Ammoniten swarade them: J så måtto wil jagh giöra ett förbund medh eder, at jagh stinger vth högra ögat på eder alla, och sätter eder til een försmädelse i hela Jsrael.

3. Tå sade til honom alle äldste i Jabes: Gif oß siu dagar, at wij måge sända bodskap i alla Jsraels gränsor: är tå ingen hielp, så wilje wij gå vth til tigh.

4. Så kommo bodskapen til Gibea Sauls, och sade thetta för folckens öron: tå hof alt folcket sina röst vp, och greet.

5. Och sij, tå kom Saul vthaf markene gångandes baak efter sitt fää, och sade: Hwad skadar folckena at thet gråter? Tå förtälde the honom the mäns ord af Jabes.

6. Tå kom Gudz ande öfwer honom, när han thessa orden hörde, och hans wrede förgrymmade sigh swårliga.

7. Och han tog ett paar oxar, och styckiade them, och sände i alla Jsraels gränsor medh bodskap, och lät säija: Then som icke vthdrager efter Saul och Samuel, hans oxar skal man så giöra. Så föll HERRANS fruchtan öfwer folcket, at the vthdrogo såsom en man.

8. Och man räknade them i Besek: och Jsraels barn woro tre resor hundrade tusend män; och Juda barn tretijo tusend.

9. Och the sade til bodskapen, som komne woro: Säger the män i Jabes i Gilead; i morgon skolen J få hielp när solen är som hetast. Tå thesse bodskapen kommo, och förkunnade thet the män i Jabes, wordo the glade.

10. Och the män i Jabes sade: J morgon wilje wij gå vth til eder, at J mågen giöra oß alt thet eder täckes.

11. Then andra morgonen skickade Saul folcket i tre hopar, och the kommo i lägret i morgonwächtene, och slogo the Ammoniter alt in til dagen wardt som hetast. Och the som öfwerblefwo, wordo så förskingrade, at icke twå blefwo tilhopa.

12. Tå sade folcket til Samuel: Hwar äro the som sade; skal Saul råda öfwer oß? Lät the män komma här fram, at wij måge dräpa them.

13. Saul sade: På thenna dagen skal ingen dö: ty HERREN hafwer i dagh giordt salighet i Jsrael.

14. Samuel sade til folcket: Kommer, läter oß gå til Gilgal, och ther förnya Konungs riket.

15. Så drog alt folcket til Gilgal, och giorde ther Saul til Konung för HERRANOM i Gilgal: och offrade tackoffer in för HERRANOM. Och Saul medh alla Jsraels män frögdade sigh ther ganska storliga.

12. Capitel.

På then tiden betygade Samuel folckena, in för Gudh och Konungenom, at han hade stådt regementet wäl före, och ingom warit förnär, v. 1. Thet the icke kunde förneka, v. 4. Så vpräknade han hwad wälgierningar Gudh hade them bewijst, v. 7. Påminnandes them huru the hade syndat, i thet at the begärade Konung, v. 12. Tå bad Samuel HERRAN; och HERREN lät dundra och regna, at the fruchtade sigh storliga, v. 18. Åter tröstade them Samuel, och förmante them til at fruchta HERRAN, och tiena honom, v. 20.

Tå sade Samuel til hela Jsrael: Sij, jagh hafwer hördt edra röst vthi alt thet J migh sagt hafwen, och hafwer giordi en Konung öfwer eder.

2. Och sij, ther går nu edar Konung för eder: men jagh är gammal och grå worden, och mine söner äro när eder, och jagh hafwer gångit för eder ifrå min vngdom alt in til thenna dagh.

3. Sij, här är jagh: swarer migh in för HERRANOM och hans smorda, om jagh någons mans oxa eller åsna tagit hafwer? Om jagh hafwer någrom giordt öfwerwåld och orätt? Om jagh någon vndertryckt hafwer? Om jagh af någons mans hand hafwer tagit gåfwor, och hållet thet hemliga? Så wil jagh gifwa eder thet igen.

4. The sade: Tu hafwer intet öfwerwåld eller orätt giordt oß, eij heller någon vndertryckt; eij heller af någons mans hand något tagit.

5. Han sade til them: HERREN och hans smorde ware witne emot eder i dagh, at J intet hafwen funnet i mine hand. The sade: Ja, ware witne.

6. Och Samuel sade til folcket: Ja, HERREN som Mose och Aaron giordt hafwer, och förde edra fäder vthur Egypti land.

7. Så går nu fram, at jagh må döma eder för HERRANOM, öfwer all HERRANS rättferdighet, som han medh eder och edra fäder giordt hafwer.

8. Tå Jacob war kommen in vthi Egypten, ropade edra fäder til HERRAN. Och HERREN sände Mose och Aaron, at the skulle föra edra fäder vthur Egypten, och lät boo them på thetta rum.

9. Men när the förgåto HERRAN sin Gudh, sålde han them vnder Siseras wåld, höfwitzmansens i Hazor, och vthi the Philisteers wåld, och vthi the Moabiters Konungs wåld: the stridde emot them.

10. Och the ropade til HERRAN, och sade: Wij hafwe syndat, at wij hafwe öfwergifwit HERRAN, och tient Baalim och Astharoth: men frälsa oß nu ifrå wåra fiendars hand, så wilje wij tiena tigh.

11. Tå sände HERREN JerubBaal, Bedan, Jephthah och Samuel, och frälste eder vthur edra fiendars händer, alt omkring, och lät eder boo tryggeliga.

12. När J tå sågen at Nahas Ammons barnas Konung kom emot eder, saden J til migh: Jcke tu, vtan en Konung skal råda öfwer oß; ändoch HERREN edar Gudh war edar Konung.

13. Nu, här hafwen J edar Konung then J vthwaldt och begärat hafwen: ty sij, HERREN hafwer satt en Konung öfwer eder.

14. Om J nu fruchten HERRAN, och tienen honom, och hören hans röst, och icke ären HERRANS mun ohörige, så skolen både J och edar Konung, som öfwer eder råder, efterfölja HERRAN edar Gudh.

15. Om J icke hören HERRANS röst, vtan ären HERRANS mun ohörige, så skal HERRANS hand wara emot eder och edra fäder.

16. Går ock så nu fram, och seer thet stora ärende som HERREN giöra skal för edor ögon.

17. Är icke nu hweteanden? Doch wil jagh åkalla HERRAN, at han skal läta dundra och regna, at J skolen förnimma och see thet stora onda, som J för HERRANS ögon giordt hafwen, at J hafwen bedz eder Konung.

18. Och tå Samuel åkallade HERRAN, lät HERREN then samma dagen dundra och regna: tå fruchtade alt folcket HERRAN och Samuel ganska storliga.

19. Och sade alle til Samuel: Bed för tina tienare HERRAN tin Gudh, at wij icke dö; ty öfwer alla wåra synder hafwe wij ock giordt thetta onda, at wij beddes oß Konung.

20. Och Samuel sade til folcket: Fruchter eder intet, J hafwen sannerliga giordt alt thetta onda: doch träder icke af ifrå HERRANOM, vtan tiener HERRANOM af allo hierta:

21. Och wiker icke efter fåfängelig ting: ty thet gagnar eder intet, och kan intet hielpa eder, efter thet een fåfängelig ting är.

22. Förty, HERREN öfwergifwer icke sitt folck, för sitt stora namn skul: ty HERREN hafwer begynnat til at giöra eder sigh sielfwom til ett folck.

23. Ware ock fierran ifrå migh, at jagh så skulle synda emot HERRAN, at jagh skulle aflåta bedia för eder, och lära eder then goda och rätta wägen.

24. Allenast fruchter HERRAN, och tiener honom troliga af allo hierta: förty, J hafwen sedt huru stoor ting han giör medh eder.

25. Men om J giören thet ondt är, så skolen både J och edar Konung förgås.

13. Capitel.

När Saul hade warit Konung i tw åhr, vthwalde han sigh try tusend män: ett tusend fick han Jonathan, han slog ther medh the Philisteers lägre i Gibea, v. 1. Tå församlade the Philisteer en stoor häär, ther af Jsrael blef förskräckt, flydde och förgömde sigh, v. 5. När Saul thet såg, offrade han bränneoffer och tackoffer. Tå kom Samuel och förkunnade honom, at han hade ther medh syndat; och Gudh wille skilja honom widh riket, v. 9. Men the Philisteer härjade landet, och inge wärjor funnos i Jsrael, v. 17.

Saul hade warit Konung ett åhr: och som han tw åhr hade rådet öfwer Jsrael;

2. Vthwalde han sigh try tusend män vthu Jsrael: twtusend woro medh Saul i Michmas, och vppå berget BethEl, och ett tusend medh Jonathan i Gibea BenJamins. Men thet andra folcket lät han gå hwar och en i sina hyddo.

3. Och Jonathan slog the Philisteer i theras lägre som i Gibea war; thet kom för the Philisteer. Och Saul lät blåsa i basunen öfwer hela landet, och säija: J Ebreer hörer til.

4. Och hela Jsrael hörde säijas: Saul hafwer slaget the Philisteers lägre: ty Jsrael luchtade illa för the Philisteer, och alt folcket ropades til Saul i Gilgal.

5. Tå församlade sigh the Philisteer til at strida medh Jsrael, tretijo tusend wagnar, sex tusend resenärer, och eljes folck så mycket som sanden i hafzstrandene: och the drogo vp, och lägrade sigh i Michmas, östan för BethAven.

6. Tå the män af Jsrael sågo at the i nödh woro, ty folcket war förskräckt, krupo the vthi kulor, och klyfter, och klippor, och i hohl, och i gropar.

7. Och the Ebreer drogo öfwer Jordan in vthi Gadz land och Gileadz: men Saul war ännu i Gilgal, och alt folcket som fölgde honom wardt förtwiflat.

8. Tå förbidde han i siu dagar, then tiden som Samuel förelagt hade: och efter Samuel icke kom til Gilgal, skingrade sigh folcket ifrå honom.

9. Tå sade Saul: Bärer migh hijt bränneoffer och tackoffer: Och han offrade bränneoffer.

10. Och som han hade fulkomnat bränneoffret, sij, tå kom Samuel: tå gick Saul vth emot honom, til at helsa honom.

11. Men Samuel sade: Hwad hafwer tu giordt? Saul swarade: Jagh såg at folcket förskingrade sigh ifrå migh, och tu kom icke i rättom tijd, och the Philisteer woro församlade i Michmas:

12. Tå sade jagh: Nu komma the Philisteer hijt neder til migh i Gilgal, och jagh hafwer icke bedit HERRANS ansichte: tå wågade jagh thet, och offrade bränneoffer.

13. Men Samuel sade til Saul: Tu hafwer giordt dårliga, och icke hållet HERRANS tins Gudz budh som han tigh budit hafwer: ty HERREN hade stadfäst titt rike öfwer Jsrael til ewig tijd.

14. Men nu skal titt rike icke blifwa ståndandes: HERREN hafwer sökt sigh en man efter sitt hierta, honom hafwer HERREN budit at wara en Förste öfwer hans folck; ty tu hafwer icke hållet HERRANS budh.

15. Och Samuel stod vp, och gick ifrå Gilgal vp til Gibea BenJamins. Men Saul talde thet folck som när honom war widh sex hundrat män.

16. Och Saul medh hans son Jonathan, och thet folck som när honom war, blefwo vppå Ben Jamins högh: men the Philisteer hade lägrat sigh i Michmas.

17. Och vthu the Philisteers lägre drogo tre hopar til at förhärja landet: then ene wände sigh in på then wägen til Ophra vthi Suals land:

18. Then andre wände sigh in på then wägen til Beth Horon: then tredie wände sigh på then wägen som drager åth then dalen Zeboim widh öknena.

19. Och ingen smedh wardt funnen i hela Jsraels land; förty, the Philisteer tänckte: the Ebreer måtte giöra swärd och spiut.

20. Ty måste hela Jsrael fara neder til the Philisteer, om någor wille låta hwässa sin plogbil, hacko, yxa eller lija:

21. Och när äggen på lijarna, hackorna, gafflarna, och yxarna wardt sliö, och vddarna wordo stubbotte.

22. Tå nu stridz dagen kom, wardt intet swärd eller spiut funnet i hela folckens hand, som war medh Saul och Jonathan: vtan Saul och hans son hade wärjor.

23. Och the Philisteers lägre drog fram widh Michmas.

14. Capitel.

Tå hände sigh at Jonathan Sauls son gick medh sin wapnedragare til the Philisteers lägre, v. 1. Och the Psilisteer bespottade them. Men Janathan klef ther in, och slog widh tiugu män, så at een stoor förskräckelse kom öfwer them, v. 11. När Saul thet förnam, jagade han efter them, v. 16. Och beswoor folcket, at ingen skulle något äta, vtan fulfölja flachtningen, v. 24. Men Jonathan åt af willhannogen, v. 27. Och alt folcket åt blodh, v. 32. På then tiden, efter HERREN intet wille swara Saul, hade han fram folcket, kastade lott, och fan på Jonathan, hwilken bekände sigh hafwa ätit, v. 36. Tå wille Saul dödat honom; men folcket förnekade thet, v. 45. Sauls krijg och slächt vpräknas, v. 46.

Thet begaf sigh i then tiden, at Jonathan Sauls son sade til sin dräng som hans wärjo bar: Kom, lät oß gå vthöfwer til the Philisteers lägre som ther vppe är: och han sade sinom fader intet til.

2. Men Saul blef ytterst i Gibea vnder ett granatträ som i förstadenom war: och thet folck, som när honom war, war widh sex hundrat män.

3. Och Ahia, Achitobs son, Jcabodz broders Pinehas sons, Eli sons, war HERRANS Prester i Silo, och drog lifkiortelen vppå: folcket wiste icke heller at Jonathan war bortgången.

4. Och i wägenom ther Jonathan sökte efter at gå öfwer til the Philisteers lägre, woro twå bratta klippor, then ena på thenna sidone, och then andra på hinsidone: then ena het Bozez, then andra Sene.

5. Och then ena war norr vth ifrå Michmas, och then andra war söder vth ifrå Gaba.

6. Och Jonathan sade til sin wapnedragare: Kom, lät oß gå vthöfwer til thessa oomskornas lägre; til ewentyrs warder HERREN något vthrättandes genom oß: förty, thet är icke HERRANOM tungt hielpa genom många eller genom fåå.

7. Tå swarade honom hans wapnedragare: Giör alt thet i tino hierta är; gack åstadh, sij, jagh är medh tigh såsom titt hierta wil.

8. Jonathan sade: Nu wäl, när wij komme tijt öfwer til thet folcket, och the få see oß;

9. Om the tå säija: Står qware til thes wij komme til eder; så wilje wij blifwa ståndande i wårt rum, och icke stiga vp til them.

10. Men om the säija: Kommer hijt vp til oß; så wilje wij stiga vp til them: så hafwer HERREN gifwit them oß i wåra händer; och thet skal oß wara för ett tekn.

11. Tå nu the Philisteers lägre fingo see them båda, sade the Philisteer: Sij, the Ebreer äro vthkrupne vthu holen ther the sigh giömdt hafwa.

12. Och männerna i lägret swarade Jonathan och hans wapnedragare, och sade: Kommer hijt vp til oß, wij wilje wäl lära eder. Tå sade Jonathan til sin wapnedragare: Träd efter migh, HERREN hafwer gifwit them i Jsraels händer.

13. Och Jonathan klef medh händer och fötter vpföre, och hans wapnedragare efter honom. Tå föllo the neder för Jonathan; och hans wapnedragare slog alt ihiäl efter:

14. Så at första slachtningen, som Jonathan och hans wapnedragare giorde, war widh tiugu män, på en halfwan åker widh paß, som ett paar oxars dagsplögning är.

15. Och een rädzl kom på markene i lägret, och på hela folcket i lägrena; och the som vthsände woro til at förhärja, them kom ock rädzl vppå, och landet skalf ther widh: ty thet war een förskräckelse af Gudi.

16. Och Sauls wächtare i Gibea BenJamins fingo see at hopen skingrades, och lupo hijt och tijt, och wordo slagne.

17. Saul sade til folcket som när honom war: Räkner, och seer til, hwilken af oß är bortgången: och tå the räknade, sij, tå war Jonathan och hans wapnedragare icke ther.

18. Tå sade Saul til Ahia: Bär fram Gudz ark; ty Gudz ark war på then tiden när Jsraels barn.

19. Och som Saul ännu talade medh Prestenom, förökade sigh sorlet och löpandet vthi the Philisteers lägre. Och Saul sade til Presten: tag tina hand af.

20. Och Saul ropade, och alt folcket som medh honom war, och kommo i stridena: och sij, tå gick hwars och ens swärd emot then andra, och war ett mächta sorl.

21. Och the Ebreer, som tilförene hade warit när the Plilisteer, och hade warit vpdragne medh them i lägret alt omkring, gofwo sigh in til Jsrael som woro medh Saul och Jonathan.

22. Och alle män af Jsrael, som sigh förgiömt hade på Ephraims berg, tå the hörde at the Philisteer flydde, fölgde the efter medh the andra til stridena.

23. Altså halp tå HERREN Jsrael på then tiden: och slaget stod alt in til BethAven.

24. Och tå Jsraels män försmächtade på then dagen, beswoor Saul folcket, och sade: Förbannad ware hwar och en som brödh äter, in til aftonen, at jagh må hämnas på mina fiendar. Så sinakade ock alt folcket intet brödh.

25. Och hela landet kom i skogen, och ther låg hannog på markene.

26. Tå folcket kom in i skogen, sij, tå flöt ther hannog; men ingen lät honom medh handene komma til sin mun: ty folcket fruchtade sigh för eden.

27. Men Jonathan hade icke hördt, at hans fader hade besworet folcket; och räckte sin staf vth som han hade i sine hand, och doppade medh ändanom i hannogs kakona, och wände sina hand til sin mun; så wordo hans ögon frisk.

28. Tå swarade en af folckena, och sade: Tin fader hafwer besworet folcket, och sagt: Förbannad ware hwar och en som något äter i dagh. Och folcket war förtröttat.

29. Tå sade Jonathan: Min fader hafwer bedröfwat landet; seer huru min ögon äro frisk wordne ther af, at jagh af thenna hannogen något litet sinakat hafwer:

30. Hade folcket i dagh ätit af sina fiendars roof som the funnet hafwa, så hade ock slachtningen wordet större emot the Philisteer.

31. Och the slogo på then dagen the Philisteer ifrå Michmas alt in til Ajalon: och folcket wardt ganska trött.

32. Och folcket wände sigh til bytet, och togo fåår, fää och kalfwar, och slachtade på jordene, och åto thet medh blodet.

33. Så wardt Saul förkunnat: Sij, folcket hafwer syndat emot HERRAN, och ätit blodh. Han sade: J hafwen illa giordt; wälter hijt til migh en stoor steen.

34. Och Saul sade ytterligare: Går vth ibland folcket, och säger them, at hwar och en hafwe sin oxa och sitt får til migh, och slachter thet här, at J mågen äta; och icke synda emot HERRANOM medh thet blodätandet. Så drog alt folcket fram, hwar och en sin oxa i sine hand om nattena, och slachtade thet ther.

35. Och Saul bygde HERRANOM ett altare: thet är thet första altare som han bygde HERRANOM.

36. Och Saul sade: Lät oß draga nedh efter the Philisteer i natt, och beröfwa them, til thes i morgon liust warder, at wij ingen af them läte öfwer blifwa. The swarade: Giör alt thet tigh täckes. Men Presten sade: Lät oß gå hijt til Gudh.

37. Och Saul frågade Gudh: Skal jagh draga nedh efter the Philisteer; och wilt tu gifwa them vthi Jsraels händer? Men han swarade honom på then tiden intet.

38. Tå sade Saul: Lät gå hijt fram all hörn af folcket; och förfarer och tilseer, när hwilkom thenna synden är på thenna tijd.

39. Ty så wist som HERREN Jsraels hielpare lefwer, om thet än wore min son Jonathan, så skal han döö. Och ingen swarade honom vthaf hela folckena.

40. Och han sade til hela Jsrael: Warer J på then sidon; jagh och min son Jonathan wilje wara på thesso sidone. Folcket sade til Saul: Giör hwad tigh täckes.

41. Och Saul sade til HERRAN Jsraels Gudh: Giör thet rätt är. Tå råkade thet på Jonathan och Saul; och folcket gick qwitt vth.

42. Saul sade: Kaster öfwer migh och min son Jonathan. Tå råkade thet på Jonathan.

43. Och Saul sade til Jonathan: Såg migh, hwad hafwer tu giordt? Jonathan lät honom förståt, och sade: Jagh smakade litet hannog medh stafwen som jagh i mine hand hade; och sij, therföre måste jagh döö.

44. Tå sade Saul: Gudh giöre migh thet och thet; Jonathan tu måste döden döö.

45. Men folcket sade til Saul: Skulle Jonathan döö, then een så stoor salighet giordt hafwer i Jsrael? Bort thet: så wist som HERREN lefwer, icke ett hår af hans hufwud skal falla på jordena; förty, Gudh hafwer i dagh giordt thet igenom honom. Altså frijade folcket Jonathan, at han icke döö måste.

46. Så drog Saul vp ifrå the Philisteer: och the Philisteer drogo til sitt rum.

47. Men tå Saul hade tagit riket in öfwer Jsrael, stridde han emot alla sina fiendar alt omkring; emot the Moabiter, emot Ammons barn, emot the Edomeer, emot Zoba Konungar, emot the Philisteer: och hwart han wände sigh ther straffade han.

48. Och han församlade en häär, och slog the Amalekiter: och frijade Jsrael ifrån allas theras hand som them förtryckte.

49. Och Saul hade söner, Jonathan, Jswi, MalchiSua: och hans twå döttrar heto altså; then förstfödda Merob, och then yngsta Michal.

50. Och Sauls hustru heet Ahinoam, Ahimaaz dotter: och hans häärhöfwitzman heet Abner Ner son, Sauls faderbroders.

51. Men Kis war Sauls fader, och Ner Abners fader, war Abiels son.

52. Och ett mächtigt örlig war emot the Philisteer så länge Saul lefde: och hwar Saul såg en doglig och stridsam man, then tog han til sigh.

15. Capitel.

Och Samuel kungiorde Saul HERRANS befalning, at han skulle slå Amalek, v. 1. Saul drog åstadh, och kallade the Keniter vth ifrån Amalek, v. 4. Sedan slog han the Amalekiter, och grep Agag theras Konung, v. 7. Doch skonte han af boskapen thet feta, v. 9. Tå sände Gudh Samuel; han gick bort och frågade, hwij han hade skonat Amalek, och icke lydt Gudz röst, v. 10. Tå bekände Saul fina synd, och bad Samuel blifwa när sigh: men Samuel wille icke; och när Saul wille hålla honom, refs hans kiortel sönder, v. 24. Tå tog Samuel Agag, och högg honom i stycker, v. 32. Och Samuel såg Saul intet meer, v. 35.

Men Samuel sade til Saul: HERREN sände migh at jagh skulle smörja tigh til Konung öfwer hans folck Jsrael; så hör nu röstena af HERRANS ord.

2. Så säger HERREN Zebaoth: Jagh hafwer tänckt vppå hwad Amalek giorde Jsrael, och huru han låg i wägen för honom tå han drog vthur Egypten.

3. Så drag nu åstadh, och slå the Amalekiter, och gif them til spillo medh alt thet the hafwa: skona them intet, vtan dräp både man och qwinno, barn, och them som dija, fää och fåår, Cameel och åsna.

4. Saul lät thetta komma för folcket, och talde them i Telaim, twhundrat tusend footfolck, och tijo tusend män af Juda.

5. Och tå Saul kom til the Amalekiters stadh, satte han ett bakhåll widh bäcken:

6. Och lät säija the Keniter: Går edra färde, och gifwer eder ifrå the Amalekiter, at jagh icke vthrotar eder medh them: förty, J giorden barmhertighet medh all Jsraels barn tå the drogo vthur Egypten. Altså gofwo the Keniter sigh ifrå the Amalekiter.

7. Tå slog Saul the Amalekiter alt ifrå Hevila in til Sur, som ligger för Egypten;

8. Och grep Agag the Amalekiters Konung lefwande: och alt folcket gaf han til spillo medh swärdz ägg.

9. Men Saul och folcket skonade Agag, och hwad godh fåår och fää war, och wäl fett, och lamb, och alt thet godt war, och wille icke låtat til spillo: men thet som slemt war, och intet dogde, thet läto the til spillo.

10. Tå skedde HERRANS ord til Samuel, och sade:

11. Migh ångrar at jagh hafwer giordt Saul til Konung; ty han hafwer wändt sigh ifrå migh, och icke fullkomnat min ord. Thes wardt Samuel wredh; och ropade til HERRAN then hela nattena.

12. Och Samuel stod bittida vp, at han skulle om morgonen möta Saul: och honom wardt sagt, at Saul war kommen til Carmel, och reste sigh vp ett segertekn, och war omkring dragen, och kommen neder til Gilgal.

13. Som nu Samuel kom til Saul, sade Saul til honom: Wälsignad ware tu HERRANOM: jagh hafwer fullkomnat HERRANS ord.

14. Samuel swarade: Hwad är tå thet roop af fåår i min öron, och thet roop af fää som jagh hörer?

15. Saul sade: Vthaf the Amalekiter hafwa the tagit thet: förty, folcket skonade thet bätsta fåår och fää för HERRANS tins Gudz offer skul; thet andra hafwa wij lätit til spillo.

16. Men Samuel swarade Saul: Städ til at jagh säger tigh, hwad HERREN hafwer talat medh migh i thenna natt. Han sade: Säg.

17. Samuel sade: Är thet icke så, tå tu liten wast för tin ögon, wardt tu ett hufwud i Jsraels slächter, och HERREN smorde tigh til Konung öfwer Jsrael?

18. Och HERREN sände tigh på wägen, och sade: Faar bort, och förgiör the syndare, the Amalekiter; och strid emot them, til thes tu giör en ända på them.

19. Hwij hafwer tu icke lydt HERRANS röst? Vtan wändt tigh til roof, och illa handlat in för HERRANS ögon?

20. Tä sade Saul til Samuel: Hafwer jagh doch lydt HERRANS röst, och hafwer draget then wägen som HERREN migh sändt hafwer: jagh hafwer fördt hijt Agag the Amalekiters Konung, och förgiordt the Amalekiter.

21. Men folcket hafwer tagit af rofwet fåår och fää, thet bätsta af the spilgifno, til at offra thet HERRANOM tinom Gudh i Gilgal.

22. Men Samuel sade: Menar tu at HERREN hafwer lust til offer och bränneoffer, såsom ther til at man lyder HERRANS röst? Sij, lydna är bättre än offer, och höra til är bättre än thet feta af wädrar:

23. Förty, olydna är een troldoms synd, och gensträfwighet är ett afguderij, och afgudadyrkan: Så efter tu hafwer förkastat HERRANS ord, hafwer han ock förkastat tigh, at tu icke skalt wara Konung.

24. Tå sade Saul til Samuel: Jagh hafwer syndat at jagh hafwer öfwergångit HERRANS befalning, och tin ord: ty jagh fruchtade folcket, och hörde theras röst.

25. Och nu förlåt migh then synden, och wändt tilbaka medh migh, at jagh må tilbedia HERRAN.

26. Samuel sade til Saul: Jagh wänder intet om medh tigh; ty tu hafwer förkastat HERRANS ord, och HERREN hafwer ock förkastat tigh, at tu icke skalt wara Konung öfwer Jsrael.

27. Och som Samuel wände sigh om til at gå sina färde, fattade han honom i hans kiortels flijk, och hon refs sönder.

28. Tå sade Samuel til honom: HERREN hafwer i thenna dagh rifwit Jsraels Konungarike ifrå tigh, och gifwit tinom nästa, then bättre är än tu.

29. Liuger icke heller Hielten i Jsrael, eller låter sigh ångra: ty han är ingen menniskia at han sigh något ångra låter.

30. Men han sade: Jagh hafwer syndat; så giör migh doch nu then ährona in för the äldsta af mitt folck, och för Jsrael, och wändt om medh migh, at jagh må tilbedia HERRAN tin Gudh.

31. Så wände tå Samuel om, och fölgde Saul, så at Saul tilbad HERRAN.

32. Och Samuel sade: Lät komma fram för migh Agag the Amalekiters Konung: och Agag gick dristeliga fram til honom. Och Agag sade: Altså måste man fördrifwa dödsens bitterhet.

33. Samuel sade: Såsom titt swärd hafwer giordt qwinnor barnlös, så skal ock tin moder blifwa barnlös ibland qwinnor. Så högg Samuel Agag i stycker in för HERRANOM i Gilgal.

34. Och Samuel gick bort til Ramath: men Saul drog vp til sitt huus i Gibea Sauls.

35. Och Samuel såg Saul intet meer in til thes han blef död: doch likwäl sörgde Samuel för Saul skul, at HERREN hade ångrat sigh, at han hade giordt honom til Konung öfwer Jsrael.

16. Capitel.

Tå sände Gudh Samuel til BethLehem, at han skulle smörja David til Konung, v. 1. Han gick åstadh: och Jsai then BethLehemiten lät sina söner gå fram, then ena efter then andra, v. 6. Men David wachtade fåår; honom lät han ock hämta: när han kom, stod Samuel vp, och smorde honom til Konung, v. 11. Och en ond ande qwalde Saul; tå lät han hämta David, at han skulle spela för honom: och när han spelade, blef thet bättre medh Saul, v. 14. Så blef David hoos honom, och wardt hans wapnedragare, v. 21.

Och HERREN sade til Samuel: Huru länge wilt tu sörja för Saul skul, then jagh förkastat hafwer, så at han icke skal wara Konung öfwer Jsrael? Vpfyll titt horn medh oljo, och gack åstadh: jagh wil sända tigh til then BethLehemiten Jsai; förty, af hans söner hafwer jagh försedt migh en Konung.

2. Samuel sade: Huru skulle jagh gå tijt? Saul får thet weta, och slår migh ihiäl. HERREN sade: Tag en kalf af fäät til tigh, och säg: Jagh är kommen til at offra HERRANOM.

3. Och skalt kalla Jsai til offret; tå wil jagh wisa tigh hwad tu giöra skalt, at tu ther smörjer then jagh tigh säger.

4. Samuel giorde såsom HERREN honom sagt hade, och kom til BethLehem: tå förskräcktes the äldste i stadenom, och gingo emot honom, och sade: Är thet frijd medan tu kommer?

5. Han sade: Ja, jagh är kommen til at offra HERRANOM: helger eder, och kommer medh migh til offret. Och han helgade Jsai och hans söner, och böd them til offret.

6. Tå the nu kommo in, såg han på Eliab, och tänckte: wist är för HERRANOM här hans smorde.

7. Men HERREN sade til Samuel: Se intet på hans skapnat, eller hans stora person; jagh hafwer förkastat honom: förty, thet går icke efter som een menniskia seer. Een menniskia seer thet för ögonen är, men HERREN seer til hiertat.

8. Tå kallade Jsai AbiNadab, och lät honom gå fram för Samuel; och han sade: Thenna hafwer HERREN ock intet vthwaldt.

9. Tå lät Jsai gå fram Samma; men han sade: Thenna hafwer HERREN ock intet vthwaldt.

10. Tå lät Jsai gå sina siu söner fram för Samuel; men Samuel sade til Jsai: HERREN hafwer ingen af them vthwaldt.

11. Och Samuel sade til Jsai: Äro nu här piltarna alle? Han sade: Thet är ännu en then minste igen, och sij, han wachtar fåår. Tå sade Samuel til Jsai: Sändt bort, och lät hämta honom; ty wij skole icke sättia oß förra än han kommer.

12. Tå sände han åstadh, och lät hämta honom: och han war brunachtig medh fager ögon, och dägelig skapnat. Och HERREN sade: Vp, och smör honom; then är thet.

13. Tå tog Samuel sitt oljohorn, och smorde honom mitt ibland hans bröder: Och HERRANS ande kom öfwer David, ifrå then dagen och alt sedan; och Samuel stod vp, och gick til Ramath.

14. Och HERRANS ande wek ifrå Saul, och en ond ande af HERRANOM qwalde honom.

15. Tå sade Sauls tienare til honom: Sij, en ond ande af Gudi qwäl tigh.

16. Wår herre säije sina tienare som för honom stå, at the sökia en man som kan på harpo och strängiaspel: på thet at när then onde Gudz anden kommer öfwer tigh, må han spela medh sine hand, at thet må warda bättre medh tigh.

17. Tå sade Saul til sina tienare: Seer efter en man som är godh på strängiaspel, och hafwer honom hijt til migh.

18. Tå swarade en af tienarena, och sade: Sij, jagh hafwer sedt en Jsai son then Bethlehemitens; han kan på strängiaspel, en dogelig man och stridsam, och förståndig i saker, och dägelig, och HERREN är medh honom.

19. Tå sände Saul bodh til Jsai, och lät säija honom: Sändt tin son David til migh, som är medh fåren.

20. Så tog Jsai en åsna medh brödh, och en lägel wijn, och ett kidh af getterna, och sände til Saul medh sinom son David.

21. Så kom David til Saul, och gick fram för honom: och han wardt honom ganska kär, och blef hans wapnedragare.

22. Och Saul sände til Jsai, och lät säija honom: Lät David blifwa in för migh; ty han hafwer funnet ynnest för min ögon.

23. När nu then Gudz anden kom öfwer Saul, så tog David harpona, och spelade medh sine hand: så kom Saul til sigh igen, och thet wardt bättre medh honom, och then onde anden wek ifrå honom.

17. Capitel.

Åter stridde the Philisteer emot Jsrael, v. 1. Och läto gå fram en man benämnd Goliath, en Rese, sex alnar lång: han gick alla dagar fram, begärandes af Jsraels häär en som wille strida medh honom, v. 4. Tå blef David af sin fader vthsändt til sina bröder i lägret, v. 12. Hwilken när han hörde Philisteens ord, tilböd sigh til at strida medh honom, v. 22. Thet behagade Saul, v. 31. David gick åstadh, och Philisteen förachtade honom: men David tröste på HERRAN, v. 38. Och slungade, och råkade honom medh en steen i pannona, så at han föll; och han högg honom hufwudet af, v. 48. Tå flydde the Philisteer, och wordo slagne för Jsrael, v. 52. Saul åstundar närmare kundskap om Davidz slächt, v. 55.

The Philisteer församlade sina härar til strijd, och kommo tilhopa i Socho i Juda, och lägrade sigh emellan Socho och Aseka widh ändan af Dammim.

2. Men Saul och Jsraels män kommo tilhopa, och lägrade sigh i ekdalenom, och skickade sigh til strijd emot the Philisteer.

3. Och the Philisteer stodo på ett berg på hinsidon: och the Jsraeliter på ett berg på thenna sidone, så at en daal war emellan them.

4. Tå kom framträdandes vthu the Philisteers lägre en man, en kämpe, benämnd Goliath af Gath, sex alnar och een twär hand lång:

5. Och hade en kopparhielm på sitt hufwud, och ett fiällpantser vppå: och wichten på pantsaret war fem tusend siklar koppar:

6. Och hade koppar beenwapn vppå sin been, och en koppar sköld på sina axlar.

7. Och skaftet på hans spiut war såsom ett wäfträ, och jernet på hans spiut hölt sexhundrat siklar jern: och hans wapnedragare gick fram för honom.

8. Och han stod och ropade til Jsraels slagorden, och sade til them: Hwij ären J vthdragne til at skicka eder til strijd? Är icke jagh en Philisteer, och J ären Sauls tienare? Wäljer en vth af eder, som går hijt neder til migh.

9. Kan han strida emot migh, och slår migh, så wilje wij wara edra tienare: warder ock jagh hans öfwerman, och slår honom, så skolen J wara wåra tienare, och skolen tiena oß.

10. Och Philisteen sade: Jagh hafwer i thenna dagh giordt Jsraels häär een skam: läter migh få en, och läter oß strida medh hwar annan.

11. Tå Saul och hela Jsrael hörde thessa Philisteens ord, förskräckte the sigh, och fruchtade sigh storliga.

12. Men David war en Ephratisk mans son af BethLehem Juda, som heet Jsai, han hade otta söner: och war en gammal man i Sauls tijd, och war ålderstigen ibland män.

13. Och the tre äldste Jsai söner woro dragne medh Saul til stridena: och war thetta theras namn; Eliab then förstfödde, AbiNadab then andre, och Samma then tredie.

14. Men David war then yngste. Tå nu the tre äldste woro vthdragne medh Saul til stridena;

15. Gick David åter heem ifrå Saul til at wachta sins faders fåår i BethLehem.

16. Men then Philisteen trädde fram både morgon och afton, och stod ther i fyratijo dagar.

17. Och Jsai sade til sin son David: Tag åth tina bröder thetta Epha af torkat ax, och thessa tijo brödh, och löp bort i hären til tina bröder.

18. Och thessa tijo blöta ostar, och få höfwitzmannenom; och besök tina bröder, om them wäl går, och tag wahra vppå hwad the säija tigh.

19. Men Saul, och the, och alle Jsraels män woro i ekdalenom, och stridde emot the Philisteer.

20. Tå stod David bittida vp om morgonen, och befalte fåren herdanom; lade vppå sigh, och gick åstadh, såsom Jsai honom budit hade; och kom til wagnborgena: och hären war vthdragen, och hade skickat sigh, och the skrijade i stridene:

21. Ty Jsrael hade skickat sigh: så woro ock the Philisteer redo emot theras häär.

22. Tå lät David thet han bar i tygwachtarens händer, och lop bort i spetsen, och gick bort, och helsade sina bröder.

23. Och widh han nu talade medh them, sij, tå trädde then kämpen fram som heet Goliath, then Philisteen af Gath vthu the Philisteers häär, och talade såsom tilförene: och David hörde thet.

24. Men hwar man i Jsrael tå han then mannen såg, flydde för honom, och fruchtade sigh storliga.

25. Och hwar man i Jsrael sade: Hafwen J icke sedt thenna mannen som vpgången är? Ty han är vpgången til at tala försmädelse emot Jsrael: och then honom slår, honom wil Konungen giöra mycket rijk, och gifwa honom sina dotter; och wil giöra hans faders huus fritt i Jsrael.

26. Tå sade David til männerna som när honom stodo: Hwad skal man gifwa honom som slår thenna Philisteen, och wänder thenna skammen ifrån Jsrael? Ty hwad är thenne oomskorne Philisteen, som försmäder lefwandes Gudz häär?

27. Tå sade folcket honom såsom tilförene: Thet skal man gifwa honom som honom slår.

28. Och Eliab hans äldste broder hörde at han talade medh männerna; och wardt wredh på David, och sade: Hwij ästu hijt neder kommen? Och hwij hafwer tu öfwergifwit the fåå fåren i öknene? Jagh känner wäl tina öfwerdådighet, och tins hiertas ondsko; ty tu äst hijt nedh kommen til at see stridena.

29. David sade: Hwad hafwer jagh tå nu giordt? Är thet migh icke befalt?

30. Och wände sigh om til en annan, och sade såsom han hade sagt tilförene: tå swarade honom folcket såsom tilförene.

31. Och tå the hörde the ord som David sade, förkunnade the thet Saul: och han lät hämta honom.

32. Och David sade til Saul: Jngens mans hierta gifwe sigh för then saken skul; tin tienare skal gå bort och strida medh then Philisteen.

33. Saul sade til David: Tu kant icke gå bort emot thenna Philisteen och strida medh honom: ty tu äst en yngling; och han är en stridzman ifrå hans vngdom.

34. Men David sade til Saul: Tin tienare wachtade sins faders fåår, och tå ther kom ett leijon och en biörn, och tog bort ett får af hiorden:

35. Tå fölgde jagh efter, och slog honom, och tog thet vthu hans mun: och tå han reste sigh vp emot migh, tog jagh honom i skägget, och slog honom, och drap honom.

36. Så hafwer tin tienare slagit både leijon och biörn. Så må nu thenna oomskorne Philisteen wara såsom en thera: ty han hafwer försmädat lefwandes Gudz häär.

37. Och David sade: HERREN som migh frälste ifrå leijonet, och ifrå biörnen, han frälsar migh ock ifrå thenna Philisteen. Och Saul sade til David: Gack åstadh, HERREN ware medh tigh.

38. Och Saul drog sin kläder vppå David, och satte honom en kopparhielm på hans hufwud, och lade ett pantsar vppå honom.

39. Och David bandt sitt swärd öfwer sin kläder, och begynte til at gå; ty han hade icke försökt thet. Tå sade David til Saul: Jagh kan icke så gå; ty jagh är thet icke waan. Och han lade thet ifrå sigh;

40. Och tog sin staf i sina hand, och vthwalde fem släta stenar vthu bäcken, och lade them vthi herdaskräppona, som han hade, ock i säcken, och tog sliungona i sina hand, och gick fram emot Philisteen.

41. Och Philisteen gick ock fram åth, och nalkades in til David, och hans wapnedragare för honom.

42. Tå nu Philisteen såg och skodade David, förachtade han honom: ty han war en yngling, brunachtig och dägelig.

43. Philisteen sade til David: Är jagh tå en hund, at tu kommer emot migh medh käppar? Och bannade David widh sina gudar;

44. Och sade til David: Kom hijt til migh, jagh skal gifwa titt kött foglom vnder himmelen, och diurom på markene.

45. David sade til Philisteen: Tu kommer til migh medh swärd, spiut och sköld; men jagh kommer til tigh i HERRANS Zebaoths namn, Jsraels häärs Gudz, then tu försmädat hafwer.

46. Och HERREN skal i thenna dagh gifwa tigh vthi mina hand, at jagh skal slå tigh, och taga titt hufwud af tigh, och gifwa the Philisteers häärs kropp i thenna dagh foglom vnder himmelen, och diurom på markene, at all land skola förnimma at Jsrael hafwer en Gudh.

47. Och all thenna menigheten skal förnimma, at HERREN icke hielper genom swärd eller spiut: ty striden är HERRANS, och han skal gifwa eder i wåra händer.

48. Tå nu Philisteen reste åstadh, gick och nalkades in moot David, skyndade sigh David, och lop ifrå hären emot Philisteen.

49. Och David tog sina hand i skräppona, och fattade ther vth en steen, och sliungade, och råkade Philisteen i hans panno, så at stenen gick in i pannona; och han föll på jordena på sitt ansichte.

50. Altså öfwerwan David Philisteen medh sliungone och stenenom, och slog honom och drap honom.

51. Och efter David intet swärd hade i sine hand, lop han fram til Philisteen, och tog hans swärd, och drog thet vthu skidone, och drap honom; och högg honom ther medh hufwudet af. Tå the Philisteer sågo at theras starckeste war död, flydde the.

52. Och Jsraels män och Juda reste vp, ropade och jagade efter the Philisteer, in til thes man kommer i dalen, och alt in til Ekrons portar: Och the Philisteer föllo slagne på wägenom til portarna, alt in til Gath, och in til Ekron.

53. Och Jsraels barn wände om af thet jagandet efter the Philisteer, och skinnade theras lägre.

54. Men David tog Philisteens hufwud, och förde thet til Jerusalem; men hans wapn lade han i sina hyddo.

55. Men tå Saul såg David vthgå emot Philisteen, sade han til Abner sin häärhöfwitzman: Hwars son är then ynglingen? Abner sade: Så wist som tin siäl lefwer, Konung, jagh weet thet icke.

56. Konungen sade: Så fråga ther efter, hwars son then ynglingen är.

57. Tå nu David kom igen sedan Philisteen slagen war, tog Abner honom, och hade honom in för Saul: och han hade then Philisteens hufwud i sine hand.

58. Och Saul sade til honom: Hwars son ästu, yngling? David sade: Jagh är tins tienares Jsai then BethLehemitens son.

18. Capitel.

Tå förbandt sigh Jonathan medh Davidh, och älskade honom såsom sitt egit hierta; och Saul tog honom til sigh, v. 1. När the kommo heem igen, gingo qwinnor vth emot them; sungo och berömde David öfwer Saul: Therföre blef Saul wredh, v. 6. Och skiöt efter honom medh ett spiut, v. 10. Men efter David hade sigh förnumsteliga, låfwade honom Saul sina dotter Merob, v. 14. Sedan, på thet David måtte falla vthi the Philisteers händer, tilsade han honom sin dotter Michal, om han wille gifwa honom hundrade Philifteers förhudar, v. 20. Them gaf honom David, och fick Michal til hustru, v. 27.

Tå han hade vthtalat medh Saul, förbandt sigh Jonathans hierta medh Davidz hierta: och Jonathan wardt kär åth honom såsom sitt egit hierta.

2. Och Saul tog honom i then dagen, och lät honom icke meer komma i sins faders huus.

3. Och Jonathan och David giorde ett förbund tilhopa: ty han hade honom kär såsom sitt egit hierta.

4. Och Jonathan drog af sin kiortel som han hade vppå, och gaf honom David; ther til sin mantel, sitt swärd, sin boga, och sitt bälte.

5. Och David gick vth tijt Saul sände honom, och skickade sigh wijsliga: och Saul satte honom öfwer krigsfolcket, och han war allo folckena, och theslikes Sauls tienarom täcker.

6. Men thet begaf sigh, tå han igen kommen war, sedan han hade slagit Philisteen, at qwinnorna af alla Jsraels städer gingo emot Konung Saul, medh säng och harpor, medh trummor, medh glädie, och medh gigor.

7. Och qwinnorna sungo til hwar andra, och spelade, och sade: Saul hafwer slagit tusende; men David tijo tusend.

8. Tå förgrymmade sigh Saul storliga, och thet talet behagade honom ganska illa; och sade: The hafwa gifwit David tijo tusend, och migh tusende: han warder wäl ännu Konung?

9. Och Saul såg illa vppå David, ifrå then dagen, och alt sedan.

10. På then andra dagen föll then onde anden af Gudi öfwer Saul, och han propheterade hema i huset: men David spelade på strängerna medh sine hand, såsom han dageliga plägade. Och Saul hade ett spiut i handene;

11. Och skiöt thet åstadh, och tänckte: Jagh wil skiuta David igenom i wäggena: men David gaf sigh vndan för honom i twå gånger.

12. Och Saul fruchtade för David: ty HERREN war medh honom, och war gången ifrå Saul.

13. Så satte Saul honom ifrå sigh, och giorde honom til höfwitzman öfwer tusende män; och han gick vth och in för folckena.

14. Och David hade sigh förnumsteliga i alla sina gierningar; och HERREN war medh honom.

15. Tå nu Saul såg at han war så ganska förnumstig, fruchtade han för honom.

16. Men hela Jsrael och Juda hade David kär: ty han gick vth och in för them.

17. Och Saul sade til David: Sij, min äldsta dotter Merob wil jagh gifwa tigh til hustru; war manlig, och för HERRANS krijg: ty Saul tänckte, min hand skal icke komma widh honom, vtan the Philisteers hand.

18. Men David swarade Saul: Ho är jagh? Eller hwad är mitt lefwerne? Och mins faders huus slächt i Jsrael, at jagh skulle warda Konungens mågh?

19. Tå nu tiden kom, at Merob Sauls dotter skulle wordit gifwin David, wardt hon gifwin Adriel then Meholathiten til hustru.

20. Men Michal Sauls dotter hade David kär. Tå thet wardt sagt Saul, sade han: Thet är rätt:

21. Jagh wil gifwa honom henne, at hon må komma honom på fall: och the Philisteers händer måga komma öfwer honom. Och han sade til David: Tu skalt i dagh warda min mågh medh then andra.

22. Och Saul böd sina tienare: taler medh David hemliga, och säger: Sij, Konungen hafwer wilja til tigh, och alla hans tienare älska tigh; så blif nu Konungens mågh.

23. Och Sauls tienare talade thessa orden för Davidz öron; men David sade: Tycker eder thet wara een ringa ting at wara Konungens mågh? Och jagh är en fattig och ringa man.

24. Och Sauls tienare gåfwo honom swar igen, och sade: Sådana ord hafwer David sagt.

25. Saul sade: Säger så til David: Konungen begärar ingen morgongåfwo, annan än hundrade förhudar af the Philisteer, at man må hämnas på Konungens fiendar: ty Saul foor efter at fälla David igenom the Philisteers hand.

26. Tå sade hans tienare David thessa orden. Och David tyckte så godt wara, at han måtte blifwa Konungens mågh. Och tiden war ännu icke vthe.

27. Och David stod vp, och drog åstadh medh sina män, och slog af the Philisteer twhundrat män: och David hade theras förhudar, och förnögde Konungen medh talet; på thet han skulle warda Konungens mågh. Tå gaf Saul honom sina dotter Michal til hustru.

28. Och Saul såg, och märckte at HERREN war medh honom. Och Michal Sauls dotter hade honom kär.

29. Tå fruchtade Saul ännu meer för David, och wardt hans fiende i alla sina lifsdagar.

30. Och tå the Philisteers Förstar drogo vth, handlade David förnumsteligare än alle Sauls tienare när the vthdrogo, så at hans namn wardt mycket achtat.

19. Capitel.

Ther efter befalte Saul sina tienare, at the skulle slå David ihiäl; Men Jonathan warnade honom, och försonade honom medh sin fader, v. 1. Åter när then onde anden qwalde Saul, skiot han efter David medh spiutet: men David flydde, v. 9. Tå sände Saul, och skulle låta slå David ihiäl; men Michal vndsatte honom, v. 12. Och David kom til Samuel i Najoth i Rama, v. 18. När Saul hörde at han war ther, sände han och wille låta hämta honom: och the som vthsände woro, propheterade, v. 19. På sidstone gick han sielf tijt; men han propheterade ock, v. 22.

Men Saul talade medh sin son Jonathan, och medh alla sina tienare, at the skulle slå David ihiäl. Men Jonathan Sauls son hade stoor wilja til David;

2. Och vnderwiste honom thet, och sade: Min fader Saul faar efter, och wil dräpa tigh; så förwara tigh nu til morgons, och blif öfwer een sido, och giöm tigh.

3. Men jagh wil gå vth medh min fader, och wil stå brede widh min fader på markene ther tu äst, och tala om tigh medh min fader; och hwad jagh seer, thet wil jagh kungiöra tigh.

4. Och Jonathan talade thet bätsta om David medh sinom fader Saul, och sade til honom: Konungen synde icke på sin tienare David; ty han hafwer intet brutit tigh emot, och hans gierningar äro tigh ganska nyttige.

5. Och han hafwer satt sitt lijf i sina hand, och slog then Philisteen, och HERREN giorde een stoor salighet helo Jsrael; thet hafwer tu sedt, och gladt tigh ther af: hwij wilt tu tå synda på ett oskyldigt blodh, så at tu dräper David vthan saak?

6. Tå lydde Saul Jonathans röst, och swor: Så wist som HERREN lefwer, skal han icke döö.

7. Tå kallade Jonathan David, och sade honom all thessa orden; och hade honom in för Saul, at han war för honom, såsom tilförene.

8. Så kom åter ett örlig: och David drog vth, och stridde emot the Philisteer, och slog en stoor slachtning; så at the flydde för honom.

9. Men then onde HERRANS ande kom öfwer Saul, och han satt i sitt huus, och hade ett spiut i sine hand: så spelade David på strängerna medh handene.

10. Men Saul foor efter at skiuta David igenom medh spiutet i wäggena: men han wek vndan ifrå Saul, och spiutet foor in i wäggena: och David flydde, och vndslapp i then nattene.

11. Och Saul sände bodh i Davidz huus, at the skulle taga wahra vppå honom, och om morgonen slå honom ihiäl: men Michal Davidz hustru vnderwiste thet honom, och sade: Om tu i natt icke vndsätter tina siäl, så måste tu i morgon döö.

12. Så lät Michal honom neder genom ett fenster, at han gick sina färde, flydde, och vndslapp.

13. Och Michal tog ett beläte, och lade thet i sängena; och lade ett geetskin om thes hufwud, och öfwertäckte thet medh kläder.

14. Tå sände Saul bodh at the skulle hämta David; men hon sade: Han är kranck.

15. Tå sände Saul bodh til at besee David, och sade: Bärer honom hijt vp til migh medh sängene, at han må dräpas.

16. Tå nu boden kommo, sij, tå låg belätet i sängene, och geetskin om thes hufwud.

17. Tå sade Saul til Michal: Hwij hafwer tu bedragit migh, och släppt min fienda, at han skulle vndkomma? Michal sade til Saul: Han sade til migh: Lät migh gå; eller jagh slår tigh ihiäl.

18. Och David flydde, och vndkom, och kom til Samuel i Rama, och sade honom alt thet Saul honom giordt hade: och han gick bort medh Samuel, och blefwo i Najoth.

19. Och thet wardt vnderwist Saul, sij, David är i Najoth i Rama.

20. Tå sände Saul bodh at the skulle hämta David: och the sågo chorar medh Propheter prophetera, och Samuel war theras tilsijare. Tå kom Gudz ande vppå Sauls bodh, så at the ock propheterade.

21. Tå thet wardt Saul sagt, sände han annor bodh; the propheterade ock. Så sände han tredie boden; the propheterade ock.

22. Så gick han ock sielf til Rama: och tå han kom til then stora brunnen som är i Sechu, frågade han och sade: Hwar är Samuel och David? Tå wardt honom sagt, Sij, i Najoth i Rama.

23. Och han gick tijt til Najoth i Rama: och Gudz ande kom ock så öfwer honom: och han gick och propheterade, til thes han kom til Najoth i Rama.

24. Och han drog ock så sin kläder af, och propheterade ock så för Samuel, och föll naken neder then hela dagen, och then hela nattena. Ther af säger man: är ock Saul ibland Prophetar?

20. Capitel.

Så flydde tå David ifrå Najoth; gick til och klagade Jonathan sin nödh, och bad at han wille giöra hans vrsäkt hoos Konungen, v. 1. Thet vthlåfwade Jonathan: Han wille ock förwara David, när han hörde Saul något wilja företaga emot honom, v. 9. Giorde så ett förbund medh David: swor honom, och gaf honom ett tekn, v. 16. När tå nymånaden kom, och Konungen frågade efter David, vrsächtade han honom, v. 24. Men Saul blef wredh, och skiöt efter Jonathan medh spiutet, v. 30. Om morgonen gick Jonathan vth til David, förwarade honom, och lät honom gå, v. 35.

Och David flydde ifrå Najoth i Rama, och kom och talade för Jonathan: Hwad hafwer jagh giordt? Hwad hafwer jagh mißhandlat? Hwad hafwer jagh syndat för tinom fader, at han står efter mitt lijf?

2. Han sade til honom: Bort thet; tu skalt icke döö: sij, min fader giör intet hwarcken stort eller litet, thet han icke vppenbarar för min öron: hwij skulle tå min fader dölja thetta för migh? Thet skal icke gå så til.

3. Tå swor David ytterligare, och sade: Tin fader weet wäl at jagh hafwer funnet nåde för tin ögon; therföre må han tänckia, Jonathan skal intet weta här af, på thet han icke skal bedröfwas ther af: sannerliga, så wist som HERREN lefwer, och så wist som tin siäl lefwer, thet är icke meer än ett stegh emellan migh och döden.

4. Jonathan sade til David: Jagh wil giöra tigh alt thet titt hierta begärar.

5. David sade til honom: Sij, i morgon är nymånat, at jagh skal sittia til bordz medh Konungen: så lät migh betämma, at jagh giömer migh på markene alt in til aftonen på tredie dagen.

6. Om tin fader frågar efter migh, så säg: David bad migh at han måtte löpa til sin stadh BethLehem: förty, ther är ett åhrligit offer allo slächtene.

7. Är thet så at han säger; thet är godt, så står thet wäl medh tinom tienare: warder han ock wredh, så warder tu wäl märckiandes at han hafwer ondt i sinnet.

8. Så giör nu barmhertighet medh tinom tienare; ty tu hafwer medh migh tinom tienare giordt ett förbund i HERRANOM: är ock någor mißgierning i migh, så dräp tu migh, och lät migh icke komma in för tin fader.

9. Jonathan sade: Bort thet ifrå tigh, at jagh skulle märckia at min fader hade i sinnet giöra tigh ondt, och jagh icke skulle thet säija tigh.

10. David sade: Ho skal säija migh thet, om tin fader swarar tigh något hårdt?

11. Jonathan sade til David: Kom, lät oß gå vth på markena: och the gingo både vth på markena.

12. Och Jonathan sade til David: HERRE Jsraels Gudh, om jagh vthfrågar af minom fader i morgon och öfwermorgon, at thet står wäl til medh David, och jagh icke sänder til tigh, och vppenbarar thet för tin öron;

13. Så giöre HERREN thet och thet medh Jonathan: men om minom fader täckes thet ondt är emot tigh, så wil jagh ock vppenbara thet för tin öron, och släppa tigh, at tu går tina färde medh frijd: och HERREN ware medh tigh, såsom han medh minom fader warit hafwer.

14. Giör jagh thet icke, så giör tu inga HERRANS barmhertighet medh migh, så länge jagh lefwer, eij heller när jagh döör.

15. Och när HERREN vthrotar Davidz fiendar, hwar och en vthaf landet, så tag icke tu tina barmhertighet bort ifrå mitt huus til ewig tijd.

16. Altså giorde Jonathan ett förbund medh Davidz huus, och sade: HCRREN kräfje thet vthaf Davidz fiendars händer.

17. Och Jonathan sade ytterligare, och swor David, så kär hade han honom: ty han hade honom så kär som sina siäl.

18. Och Jonathan sade til honom: J morgon är nymånat, så warder wäl frågat efter tigh; ty man warder tigh saknandes ther tu plägar sittia:

19. På tredie dagen kom medh hast neder, och gack vthi något rum, ther tu kant giöma tigh på söknedagenom, och sätt tigh widh then stenen Asel:

20. Så wil jagh skiuta tre pilar vth medh honom, såsom jagh skute til ett måhl.

21. Och sij, jagh wil sända drängen; gack och tag igen pilen: om jagh säger til drängen, sij, pilarna liggia hijt vth baak tigh, tag vp them, så kom; ty thet är frijd, och är ingen fahra, så wisserliga som HERREN lefwer.

22. Men om jagh säger til drängen: Sij, pilarna liggia bort bätter fram för tigh, så gack tina färde; ty HERREN hafwer lätit tigh gå:

23. Och hwad tu och jagh medh hwar annan talat hafwe, HERREN ware emellan migh och tigh i ewig tijd.

24. Så giömde David sigh i markene: och tå nymånaden kom, satte Konungen sigh til bordz til at äta.

25. Tå nu Konungen hade satt sigh i sitt rum, såsom han tilförene war waan vth medh wäggene, stod Jonathan vp, och Abner satte sigh widh Sauls sido, och man saknade David i hans rum.

26. Och Saul talade then dagen intet: ty han tänckte, honom är något wederkommet at han icke är reen.

27. På then andra nymånatz dagenom, tå man saknade David i hans rum, sade Saul til sin son Jonathan: Hwij är icke Jsai son kommen til bordz, hwarken i går eller i dagh?

28. Jonathan swarade Saul: Han bad migh at han skulle gå til BethLehem;

29. Och sade: Lät migh gå, förty, wår slächt skal offra i stadenom, och min broder hafwer sielf budit migh: hafwer jagh nu funnet nådh för tin ögon, så wil jagh tijt, och see mina bröder; therföre är han icke kommen til Konungens bord.

30. Tå wardt Saul wredh på Jonathan, och sade: Tu skalk och bofwe, jagh weet wäl at tu hafwer vthwaldt Jsai son, tigh och tine slema moder til skam.

31. Ty så länge Jsai son lefwer på jordene, warder hwarken tu eller titt rike beståndandes: så sändt nu, och lät håmta honom hijt til migh; ty han måste döö.

32. Jonathan swarade sinom fader Saul, och sade til honom: Hwij skal han döö? Hwad hafwer han giordt?

33. Tå skiöt Saul spiutet efter honom, at han måtte skutit honom igenom. Tå märckte Jonathan at aldeles war beslutit medh hans fader, at han wille dräpa David:

34. Och stod vp ifrå bordet ganska wredh, och åt på then samma andra nymånatz dagenom intet brödh; ty han wardt bedröfwad om David, efter hans fader hade så beskämdt honom.

35. Om morgonen gick Jonathan vth i markena, såsom han hade öfwereens warit medh David; och en liten dräng medh honom:

36. Och han sade til drängen: Löp och hämta migh pilarna vp igen, som jagh skiuter: tå drängen lop, skiöt han en pijl öfwer honom.

37. Och tå drängen kom på thet rumet tijt Jonathan hade skutit pilarna, ropade Jonathan efter honom, och sade: Pilen ligger bätter fram för tigh:

38. Och ropade än en tijd efter honom: Skynda tigh full snart, statt icke stilla. Tå hämtade drängen Jonathan pilarna vp, och bar them til sin herra.

39. Och drängen wiste intet hwad på färde war: allenast Jonathan och David wiste thet.

40. Tå fick Jonathan sinom dräng sin wapn, och sade til honom: Gack, och bär in i staden.

41. Tå drängen war ingången, stod David vp af rumet på södra sidone, och föll på sitt ansichte til jordena, och tilbad tre resor: och the kyste hwar annan, och greto tilhopa, ju David alramäst.

42. Och Jonathan sade til David: Gack medh frijd, hwad wij både sworit hafwe i HERRANS namn och sagt: HERREN ware emellan migh och tigh, emellan min sädh och tin sädh til ewig tijd.

43. Och han stod vp, och gick sin wägh: men Jonathan gick i staden igen.

21. Capitel.

Tå kom David til Ahimelech Presten i Nobe: doch wiste han icke at David flydde, v. 1. Han gaf honom brödh af skodobröden, v. 3. Men ther war en Sauls tienare inne, benämnd Doeg, v. 7. Han fick honom ock Goliaths swärd, then Philisteens, v. 8 Och David flydde til Achis the Philisteers Konung i Gath: men efter han blef känd, fruchtade han sigh, och stälte sigh som en rasande, v. 10. Och blef vthafd ifrån Achis, v. 14.

Och David kom til Nobe til Presten Ahimelech, och Ahimelech wardt häpen widh han gick emot David, och sade til honom: Hwij kommer tu så allena, och ingen man medh tigh?

2. David sade til Presten Ahimelech: Konungen hafwer befalt migh ett ärende, och sade til migh: Lät ingen weta hwar efter jagh hafwer sändt tigh, och hwad jagh hafwer befalt tigh, så hafwer jagh sagt mina tienare före ther och ther.

3. Om tu nu hafwer något vnder tina händer, til en fem brödh, få migh thet i mina hand; eller hwad tu finner.

4. Presten swarade David, och sade: Jagh hafwer ingen meenlig brödh vnder mine hand; vtan helig brödh, om eljes tienarena hafwa hållit sigh ifrå qwinnor.

5. David swarade Prestenom, och sade til honom: Qwinnorna hafwa warit oß ifråstängda i tre dagar tå jagh foor åstadh; och tienarenas tygh woro helig: men är thenna wägen ohelig, så skal han i dagh helgad warda genom tygen.

6. Så gaf Presten honom af thet helga, efter ther war intet annat brödh, vtan skodobröden, them man vptog för HERRANOM, på thet man skulle läggia fram annor färsk brödh, på then dagen tå han them borttog.

7. Men ther war then dagen en man inne besluten för HERRANOM, vthaf Sauls tienare benämnd Doeg en Edomeer, then mächtigaste ibland Sauls herdar.

8. Och David sade til Ahimelech: Är icke här vnder tina hand ett spiut eller swärd? Jagh hafwer icke tagit mitt swärd eller wapn medh migh; förty, Konungens ärende war hastigt.

9. Presten sade: Then Philisteens swärd Goliaths, then tu slogst i ekdalen, thet är här swept vthi en mantel baak lifkiortelen: wilt tu thet, så tag thet; ty här är intet annat än thet. David sade: Thes like är icke, få migh thet hijt.

10. Och David stod vp, och flydde för Saul, och kom til Achis Konungen i Gath.

11. Men Achis tienare sade til honom: Thenne är David landsens Konung, om hwilken the sungo i dantsen, och sade: Saul slog tusende; men David tijo tusend.

12. Och David lade thessa orden på hiertat, och fruchtade sigh storliga för Achis Konungenom i Gath.

13. Och han förwandlade sina åthäfwor för them, och föll neder i theras händer, och stötte sigh emot dörene i portenom, och hans spott flöt honom vth på skägget.

14. Tå sade Achis til sina tienare: Sij, J seen at mannen är vrsinnig: hwij hafwen J haft honom til migh?

15. Hafwer jagh icke nogh vrsinniga, at J skullen hafwa thenna in til migh, at han skulle rasa för migh? Skulle han komma i mitt huus?

22. Capitel.

Sedan kommo til David hans fader, hans bröder och faders huus, i then kulone Adullam, v. 1. Them befalte han the Moabiters Konung, och the blefwo ther: men han blef i then skogen Hareth, v. 3. Tå klagade sigh Saul, at ingen af hans tienare wille vppenbara honom något om David, v. 6. Tå sade honom Doeg om Ahimelech, at han gaf David brödh och swärd, v. 9. Hwarföre lät Saul ihiälslå Ahimelech och hans faders huus, fem och ottatijo män, och ther til theras stadh Nobe, v. 11. Men Ab Jathar hans son flydde, och bodade thet David, v. 20.

David gick tädan, och flydde bort vthi then kulon Adullam. Tå hans bröder thet hörde, och hela hans faders huus, kommo the tijt nedh til honom:

2. Och til honom församlade sigh allehanda män som i nödh, i gäld, och bedröfwat hierta woro, och han wardt theras höfwitzman, så at när honom woro widh fyrahundrade män.

3. Och David gick tädan til Mizpa vthi the Moabiters land, och sade til the Moabiters Konung: Lät min fader och min moder gå vth och in medh eder, til thes jagh får see hwad Gudh wil giöra medh migh.

4. Och han lät them in för the Moabiters Konung, at the woro när honom så länge som David war på borgene.

5. Men then Propheten Gad sade til David: Blif icke på borgene, vtan gack bort i Juda land. Så gick David åstadh, och kom vthi then skogen Hareth.

6. Och thet kom för Saul, at David och the män som när honom woro, woro sedde. Som nu Saul bodde i Gibea i en lund i Rama, hade han sitt spiut i handene, och alla hans tienare stodo brede widh honom.

7. Tå sade Saul til sina tienare, som stodo brede widh honom: Hörer J Jemini barn; mån ock Jsai son skola gifwa eder allom åkrar och wijngårdar, och giöra eder alla til öfwerstar öfwer tusende, och öfwer hundrade?

8. At J alle hafwen förbundet eder emot migh, och ingen är som thet för min öron vppenbarar, efter min son hafwer ock giordt ett förbund medh Jsai son. Är ingen ibland eder hwilkom thet giör ondt för mina skul, och vppenbarar thet för min öron? Ty min son hafwer vpwäckt min tienare emot migh, at han skal gå migh efter såsom för ögon är.

9. Så swarade Doeg then Edomeen, som stod ibland Sauls tienare, och sade: Jagh såg Jsai son, at han kom til Nobe til Ahimelech Ahitobs son:

10. Han frågade om honom HERRAN, och gaf honom spijsning; och Goliaths then Philisteens swärd.

11. Tå sände Konungen åstadh, och lät kalla Presten Ahimelech Ahitobs son, och hela hans faders huus, Presterna som woro i Nobe: och the kommo alle til Konungen.

12. Och Saul sade: Hör tu Ahitobs son. Han sade: Här är jagh min herre.

13. Och Saul sade til honom: Hwij hafwen J giordt ett förbund emot migh, tu och Jsai son, så at tu hafwer gifwit honom brödh och swärd, och frågat Gudh för honom, på thet tu skulle vpwäckia honom til at han skulle gå migh efter, såsom för ögon är.

14. Ahimelech swarade Konungenom, och sade: Och ho är ibland alla tina tienare sådana som David, trogen, och Konungens mågh, och går i tine lydno, och är mycket afhållen i titt huus?

15. Hafwer jagh nu först i dagh begynt fråga Gudh för honom? Thet ware långt ifrå migh; Konungen lägge sin tienare icke sådant til i allo mins faders huse: förty, tin tienare hafwer intet wetat af alt thetta, hwarken litet eller stort.

16. Men Konungen sade: Ahimelech tu måste döden döö, tu och hela tins faders huus.

17. Och Konungen sade til sina drawantar som när honom stodo: Wänder eder, och dräper HERRANS Prester; förty, theras hand är ock medh David: och tå the wiste at han flydde, vnderwiste the migh thet icke. Men Konungens tienare wille icke komma theras händer widh HERRANS Prester, och slå them.

18. Tå sade Konungen til Doeg: Wändt tu tigh, och slå Presterna. Doeg then Edomeen wände sigh, och slog Presterna, så at then dagen blefwo döde fem och ottatijo män, som drogo linnan lifkiortel.

19. Och Presternas stadh Nobe slog han medh swärdz ägg, bäde män och qwinnor; barn och them som didde, fää och åsnar, och fåår.

20. Men en Ahimelechs son Ahitobs sons, benämnd Ab Jathar slap vndan, och flydde bort til David,

21. Och sade honom at Saul hade dräpit HERRANS Prester.

22. Men David sade til Ab Jathar: Jagh wiste wäl, then dagen tå then Edomeen Doeg ther war, at han skulle säija thet Saul: Jagh är skyldig för alla tins faders huus siälar.

23. Blif när migh, och fruchta tigh intet. Then som står efter mitt lijf, han skal ock stå efter titt lijf, och tu skalt medh migh blifwa förwarad.

23. Capitel.

Ther efter drog David bort, och halp Kegila ifrå the Philisteer, v. 1. Ther wille Saul hafwa omhwärfdt honom: men han frågade HERRAN; och när han förnam Sauls vpsåt, flydde han in i then öknen Siph, v. 7. Tijt kom Jonathan, och förnyade sitt förbund medh David, v. 16. Och the Siphiter kungiorde Saul om David, v. 19. Medh them drog Saul nedh til at sökia honom: och kringhwärfde honom i then öknene Maon, v. 24. Doch efter the Philisteer woro infalne i landet, måste han öfwergifwa honom, v. 27.

Och David wardt bodat: Sij, the Philisteer strida emot Kegila, och röfwa ladorna.

2. Tå frågade David HERRAN, och sade: Skal jagh gå bort och slå thessa Philisteer? Och HERREN sade til David: Gack åstadh, tu skalt slå the Philisteer, och vndsättia Kegila.

3. Men the män när David sade til honom: Sij, wij hafwe fruchtan här i Juda: och wilje ännu gå bort til Kegila, til the Philisteers häär?

4. Tå frågade åter David HERRAN. Och HERREN swarade honom och sade: Vp, drag nedh til Kegila; ty jagh wil gifwa the Philisteer i tina händer.

5. Så drog David medh sina män til Kegila, och stridde emot the Philisteer, och dref them theras boskap bort, och slog them een stoor slachtning af. Altså vndsatte David them i Kegila:

6. Ty tå Ab Jathar Ahimelechs son flydde til David til Kegila, bar han lifkiortelen tijt nedh medh sigh.

7. Tå wardt Saul sagt, at David war kommen til Kegila; och han sade: Gudh hafwer gifwit honom i mina händer, så at han är innelyckt, och är kommen i en stadh, som är förwarad medh portar och bomar.

8. Och Saul lät kalla alt folcket til strijd, tijt neder til Kegila, och skulle beläggia David och hans män.

9. Tå David förmärckte at Saul hade ondt i sinnet om honom, sade han til Presten Ab Jathar: Tag hijt lifkiortelen.

10. Och David sade: HERRE Jsraels Gudh, tin tienare hafwer hördt at Saul hafwer i sinnet, at han skal komma til Kegila, til at förderfwa staden för mina skul:

11. Mån borgarena i Kegila öfwerantwarda migh i hans händer? Och mån Saul komma hijt neder, såsom tin tienare hördt hafwer? Thet lät tin tienare få weta, HERRE Jsraels Gudh. Och HERREN sade: Han kommer hijt neder.

12. David sade: Mån borgarena i Kegila öfwerantwarda migh och mina män i Sauls händer? HERREN sade: Ja.

13. Tå stod David vp medh sina män, som woro widh sex hundrat, och drogo vth af Kegila, och wandrade hwart the kunde. Tå nu Saul wardt sagt, at David war vthflydder af Kegila, lät han sitt vthtogh bestå.

14. Och David blef i öknen på borgene, och blef på berget i then öknene Siph: men Saul sökte honom så länge han lefde; men Gudh gaf honom icke i hans händer.

15. Och David såg at Saul vthdragen war at sökia efter hans lijf; men David blef vthi then öknen Siph i hedene.

16. Tå stod Jonathan vp, Sauls son, och gick bort til David vth i hedena, och styrckte hans hand i Gudi;

17. Och sade til honom: Fruchta tigh intet; mins faders Sauls hand finner tigh intet; och tu warder Konung öfwer Jsrael, så wil jagh wara tigh närmast: och thetta weet min fader wäl.

18. Och the giorde både ett förbund tilhopa för HERRANOM: och David blef i hedene; men Jonathan drog heem igen.

19. Men the Siphiter foro vp til Saul i Gibea, och sade: Är icke David giömder när oß på borgene i hedene, på then högen Hachila, som ligger på högra handene widh öknen?

20. Så kom nu neder Konung, efter alt tins hiertans begär, så wilje wij öfwerantwarda honom i Konungens händer.

21. Tå sade Saul: Wälsignade waren J HERRANOM, at J hafwen förbarmat eder öfwer migh.

22. Så går nu bort, och warder thes ännu wissare, at J mågen få weta och see på hwad rum hans fötter warit hafwa; och ho honom ther sedt hafwer: ty migh är sagt at han är listig.

23. Beseer och bespeijer all rum ther han giömer sigh; och kommer igen til migh, när J ären wisse wordne, så wil jagh fara medh eder: Är han i landena, så skal jagh sökia vp honom i all tusend i Juda.

24. Tå stodo the vp, och gingo til Siph fram för Saul; men David och hans män woro i then öknene Maon, på then slätmarkene på högra sidone widh öknena.

25. Tå nu Saul drog tijt medh sina män til at sökia; wardt David förwarad: och drog nedh vthi een bergklippo i öknene Maon. Tå Saul thet hörde, jagade han efter David i then öknene Maon.

26. Och Saul medh sina män, gick på ena sidon om berget, och David medh sina män på then andra sidon om berget. Tå nu David skyndade sigh at vndkomma för Saul, tå kringhwärfde Saul medh sina män David och hans män, at the måtte få them fatt.

27. Men ett bodskap kom til Saul, och sade: Skynda tigh och kom; förty the Philisteer äro infalne i landet.

28. Tå wände Saul om af thet sökiandet efter David, och drog bort emot the Philisteer: ther af kallar man thet rumet Sela Mahlekoth.

24. Capitel.

Sedan sökte Saul David i then öknene EnGedi; ther kom han in vthi een kulo, David oförwarandes vthi händer, v. 1. När Saul vthgången war vthu kulone, steg David ock vp; ropade efter honom, och lät see ena flijk, then han skar af hans kiortel i kulone, bewisandes at han icke hade något ondt i sinnet emot honom, v. 9. Thet behagade Saul wäl: och efter han wiste, at David skulle blifwa Konung efter honom, beswor han David, at han icke skulle vthrota hans sädh efter honom; och drog heem, v. 17.

Och David drog medh tädan, och blef på borgene i EnGedi.

2. Tå nu Saul igen kom ifrå the Philisteer, wardt honom sagt, sij, David är i then öknene EnGedi.

3. Och Saul tog try tusend vnga män vthu hela Jsrael, och drog åstadh til at sökia David medh hans män på the steengetters klippor.

4. Och tå han kom til the fårahyddor widh wägen, war ther een kula; och Saul gick ther in til at betäckia sina fötter: men David och hans män såto inne i kulone.

5. Tå sade Davidz män til honom: Sij, thetta är then dagen om hwilken HERREN tin Gudh tigh sagt hafwer, sij, jagh skal gifwa tin fienda i tina händer, at tu giör medh honom såsom tigh täckes. Och David stod vp, och skar sachta bort ena flijk af Sauls kiortel.

6. Men sedan slog honom hans hierta, at han hade skoret then Sauls flijk bort.

7. Och sade til sina män: Thet läte HERREN wara långt ifrå migh, at jagh thet giöra skulle, och komma mina hand widh min herra, HERRANS smorda: ty han är HERRANS smorde.

8. Och David stilte sina män medh ordom, och lät them icke öfwerfalla Saul. Och Saul kom vp vthu kulone, och gick vth på wägen.

9. Stod ock David sedan vp, och gick vthu kulone, och ropade efter Saul, och sade: Min herre Konung. Saul såg tilbaka efter sigh; och David bögde sitt ansichte nedh til jordena, och tilbad;

10. Och sade til Saul: Hwij hörer tu the menniskiors ord, som säija; David söker efter titt argesta?

11. Sij, i dagh see tin ögon, at HERREN hafwer i thenna dagh gifwit tigh i mina hand i kulone; och thet wardt sagt at jagh skulle dräpit tigh; men tigh wardt skonat, ty jagh sade: Jagh wil icke komma mina hand widh min herra, ty han är HERRANS smorde.

12. Min fader, se doch fliken af tin kiortel i mine hand, at jagh icke wille dräpa tigh, tå jagh bortskar en flijk af tin kiortel: Kän och se, at intet ondt är i mine hand, eller någor öfwerträdelse: jagh hafwer ock intet syndat emot tigh, och tu går efter mina siäl, at tu må taga henne bort.

13. HERREN skal wara domare emellan migh och tigh, och HERREN skal hämna migh på tigh; men min hand skal icke wara öfwer tigh.

14. Såsom man säger af ett gammalt ordspråk: Af ogudachtigom kommer odygd; men min hand skal icke wara öfwer tigh.

15. Hwem förföljer tu Jsraels Konung? Hwem jagar tu efter? En dödan hund, ena låppo.

16. HERREN ware domare, och döme emellan migh och tigh, och se ther til, och rätte min saak vth, och frije migh ifrå tine hand.

17. Som nu David hade thessa orden vthtalat, sade Saul: Är thet icke tin röst, min son David? Och Saul vphof sina röst, och greet;

18. Och sade til David: Tu äst rättferdigare än jagh: tu hafwer bewijst migh godt; men jagh hafwer bewijst tigh ondt.

19. Och tu hafwer i thenna dagh gifwit migh tilkänna, huru tu hafwer giordt wäl emot migh: at HERREN hade beslutit migh i tina händer, och tu hafwer doch icke dräpit migh.

20. Huru skulle någor finna sin fienda, och låta honom sedan gå en godh wägh? HERREN wedergälle tigh thet goda, som tu i thenna dagh medh migh giordt hafwer.

21. Nu sij, Jagh weet at tu warder Konung, och Jsraels Konungsrike står i tine hand.

22. Så swär migh nu widh HERRAN, at tu icke vthrotar min sädh efter migh, och icke vthskrapar mitt namn vthu mins faders huus.

23. Och David swor Saul: och så drog Saul heem; men David och hans män drogo vp på borgena.

25. Capitel.

Wjdh then tiden blef Samuel död, v. 1. Och David drog in i öknen Paran, och han sände til Nabal, och bad honom om spijsning til sitt folck, v. 2. Men han swarade honom illa, v. 9. Tå wardt David wredh, och drog tijt nedh medh 400 män, v. 12. När Abigail, Nabals hustru hörde hwad Nabal hade swarat them, v. 14. Drog hon emot David; förde honom spijsning, och talade wänliga medh honom, v. 18. Så wände David tilbaka: och Abigail foor heem igen, v. 32. Efter tijo dagar blef Nabal död; och David tog Abigail til hustru, v. 38.

Och Samuel blef död: och hela Jsrael församlade sigh; begreto honom, och begrofwo honom i hans huus i Rama. Men David stod vp, och drog nedh i then öknena Paran.

2. Och en Man war i Maon, och hans wäsende war i Carmel, och then mannen war ganska mächtig, och hade try tusend fåår, och tusende getter. Och thet begaf sigh, at han klipte sin fåår i Carmel.

3. Och han heet Nabal; och hans hustru heet Abigail, och war en förnuftig qwinna, och dägelig vnder ansichtet: men mannen war hård och arg i sina gierningar, och war en af Caleb.

4. Tå nu David fick höra i öknene at Nabal klipte sin fåår;

5. Sände han vth tijo vnga mån, och sade til them: Går vp til Carmel, och tå J kommen til Nabal, så hälser honom på mina wägna wänliga;

6. Och önsker honom lycko, och säger: Frijd ware medh tigh, och medh titt huus, och medh alt thet tu hafwer.

7. Jagh hafwer hördt at tu hafwer fåraklippare: sij, tina herdar, som tu hafwer, hafwa warit när oß; wij hafwe aldrig talat them illa til; och them hafwer intet fattas på talet, så länge the hafwa warit i Carmel.

8. Fråga tina dränger ther om, the skola säija tigh thet. Så lät nu thessa vnga män finna nådh för tin ögon; ty wij äre komne på en godh dagh: gif tina tienare, och tinom son David, hwad tin hand finner.

9. Tå the Davidz vnga män kommo tijt, och hade på Davidz wägna talat all thessa orden medh Nabal, höllo the vp.

10. Men Nabal swarade Davidz tienare, och sade: Ho är then David? Och ho är then Jsai son? Thet äro nu månge the tienare som gifwa sigh ifrå sina herrar:

11. Skulle jagh taga mitt brödh, watn och kött, som jagh för mina klippare slachtat hafwer, och gifwa the folcke som jagh intet weet hwadan the äro?

12. Tå wände the Davidz vnga män om igen på theras wägh; och när the kommo til David, sade the honom alt thetta.

13. Tå sade David til sina män: Hwar och en binde sitt swärd widh sigh: och hwar och en af them bandt sitt swärd widh sigh; och David bandt ock theslikes sitt swärd widh sigh: och drogo medh honom nedh widh fyrahundrat män: men twhundrat blefwo qwar när theras tygh.

14. Men en af drängerna gaf Abigail Nabals hustru tilkänna, och sade: Sij, David hafwer sändt bodh vthur öknene til at hälsa wår herra; och han snubbade them.

15. Och the män hafwa doch warit oß ganska nyttige, och intet talat oß illa til, och oß hafwer intet fattas på talet, så länge wij hafwe wistas när them, medan wij i markene worom:

16. Vtan the hafwa warit wåra murar dagh och natt, så länge wij wachtade fåren när them.

17. Så märck nu och se hwad tu giöra wil; ty förwisso är ett ondt för handene öfwer wår herra, och öfwer hela hans huus: och han är en Belials man, hwilkom ingen något säija dierfwes.

18. Tå hastade sigh Abigail, och tog twhundrat brödh, och twå läglar wijn, och fem kokad fåår, och fem skäppor miöl, och hundrat stycke russin, och twhundrat stycke fikon, och lade på åsnar.

19. Och sade til sina dränger: Går för migh, jagh wil komma efter: och hon sade sinom man Nabal här intet af.

20. Och som hon red på åsnanom, och kom neder i bergsskygdena, sij, tå kom David och hans män neder dragandes emot henne, så at hon mötte them.

21. Och David hade sagt: Jagh hafwer förgäfwes förwarat alt thet thenne hade i öknene, så at ther hafwer intet fattas af alt thet han hade: och han betalar migh godt medh ondt.

22. Gudh giöre thetta och än meer Davidz fiendar, om jagh låter honom blifwa qwar, in til i morgon liust warder, en som på wäggen pissar, vthaf alt thet han hafwer.

23. Tå nu Abigail såg David, steg hon hastigt af åsnanom, och föll för David på sitt ansichte, och tilbad honom på jordene;

24. Och föll til hans fötter, och sade: Ach! min herre: min ware thenna mißgierning, och lät tina tienarinno tala för tin öron; och hör tina tienarinnos ord.

25. Min herre sättie icke sitt hierta emot thenna Nabal, then Belials mannen; ty han är en galen man, såsom hans namn är, och galenskap är medh honom: men jagh tin tienarinna hafwer icke sedt mins herras vnga män, som tu vthsände.

26. Men nu min herre, så wist som HERREN lefwer, och så wist som tin siäl lefwer, HERREN hafwer förtagit tigh at tu icke kom i blodh, och hafwer frijat tigh tina hand: men nu ware tine fiender såsom Nabal, och the som wilja minom herra ondt.

27. Här är wälsignelsen som tin tienarinna minom herra fördt hafwer: gif henne the vnga män som medh min herra wandra.

28. Förlåt tine tienarinno then öfwerträdelsen: ty HERREN skal giöra minom herra ett trygt huus; ty tu förer HERRANS krijg, och intet ondt skal när tigh funnet warda i alla tina lifsdagar.

29. Och om någor menniskia häfwer sigh vp til at förfölja tigh, och står efter tina siäl; så skal mins herras siäl wara inbunden vthi the lefwandes knippe, när HERRANOM tinom Gudh: men tina fiendars siäl skal warda bortsliungat medh sliungo.

30. När nu HERREN minom herra alt thetta goda giörandes warder, som han tigh sagt hafwer, och budit tigh at tu skalt wara en höfwitzman öfwer Jsrael;

31. Så warder thetta icke giörandes mins herras hierta någon ångest eller nyck, at tu hafwer blodh vthgutit vthan orsak, och hämnat tigh sielfwan: så skal HERREN giöra minom herra godt, och tu warder tänckiandes på tina tienarinno.

32. Tå sade David til Abigail: Lofwad ware HERREN Jsraels Gudh, som tigh i dagh hafwer emot migh sändt:

33. Och lofwad ware tina åthäfwor; och lofwad ware tu som i dagh hafwer förtagit migh, at jagh icke är kommen i blodh, och hämnat migh medh egna hand.

34. Sannerliga, så wist som HERREN Jsraels Gudh lefwer, then migh förtagit hafwer, at jagh icke giorde tigh ondt, hade tu icke snarliga kommet emot migh, så hade Nabal in til morgon liust warder, icke qwar blifwit en som på wäggena pissar.

35. Altså tog tå David af hennes hand thet hon honom fördt hade, och sade til henne: Faar medh frijd vp til titt huus: sij, jagh hafwer hördt tina röst, och täckeliga tagit tin person.

36. Tå Abigail kom til Nabal, sij, tå hade han tilredt ena måltijd i sitt huus, såsom en Konungs måltijd, och hans hierta war gladt i honom; ty han war mycket drucken: men hon sade honom intet, hwarken litet eller stort, in til morgonen liust wardt.

37. Tå dager wardt, när winet war gångit af Nabal, sade hans hustru honom thetta: tå wardt hans hierta dödt i honom, så at han wardt såsom en steen.

38. Och efter tijo dagar slog HERREN honom, så at han blef död.

39. Tå David hörde at Nabal war död, sade han: Lofwad ware HERREN som hafwer hämnat min försmädelse på Nabal; och hafwer förwarat sin tienare för thet ondt war: och HERREN hafwer Nabals ondsko wedergullet in på hans hufwud. Och David sände bort, och lät tala medh Abigail, at han måtte taga henne til hustru.

40. Och tå Davidz tienare kommo til Abigail i Carmel, talade the til henne, och sade: David hafwer sändt oß til tigh, på thet han må få tigh til hustru.

41. Hon stod vp, och tilbad på sitt ansichte til jordena, och sade: Sij, här är tin tienarinna, at hon må tiena mins herras tienare, och twå theras fötter.

42. Och Abigail hastade sigh, och giorde redo, och red på en åsna, och fem tienstepigor som vnder henne woro; och fölgde Davidz bodskap, och wardt hans hustru.

43. Theslikes tog David Ahinoam af Jisreel; och woro båda hans hustrur.

44. Men Saul gaf sina dotter Michal, Davidz hustru, Phalti Lais sone af Gallim.

26. Capitel.

Åter drog Saul åstadh til at sökia David i then öknene Siph, v. 1. Och David kom in i Sauls lägre medh Abisai, til Saul, ther han låg, v. 4. Tå wille Abisai hafwa dräpit Saul: men David wille icke, vtan tog spiutet och watubägaren widh Sauls hufwud, v. 8. Gick så bort, stod långt ifrå, ropade och förekastade them theras försumelighet til at wachta Konungen, v. 13. Han talade ock medh Saul, och wijste honom spiutet: och Saul bekände sin fåkunnighet; wälsignade David, och drog heem, v. 17.

Och the af Siph kommo til Saul i Gibea, och sade: Är icke David fördold på berget Hachila in för öknene?

2. Tå stod Saul vp, och drog nedh til then öknen Siph; och medh honom try tusend vnge män af Jsrael: på thet han skulle vpsökia David i öknene Siph.

3. Och lägrade sigh på thet berget Hachila, som ligger in för öknene widh wägen: men David blef i öknene. Och tå han såg at Saul kom efter honom i öknena;

4. Sände han speijare vth, och förfor, at Saul wisserliga kommen war.

5. Och David stod vp, och kom til thet rumet ther Saul hölt sitt lägre: och han såg rumet ther Saul låg medh sin häärhöfwitzman Abner Ner son; ty Saul låg i wagnborgene, och häärfolcket omkring honom.

6. Tå swarade David, och sade til Ahimelech then Hetheen, och til Abisai Zeru Ja son Joabs broder: Ho wil medh migh neder til Saul i lägret? Abisai sade: Jagh wil nedh medh tigh.

7. Så kom David och Abisai til folcket om nattena, och sij, Saul låg och sof i wagnborgene, och hans spiut stött i jordena widh hans hufwud: men Abner och folcket låg omkring honom.

8. Tå sade Abisai til David: Gudh hafwer i thenna dagh beslutit tin fienda i tina hand; så wil jagh nu en gång medh spiutena stinga honom igenom i jordena, så at han skal icke meer behöfwa.

9. Men David sade til Abisai: Förderfwa honom intet; ty ho wil komma sina hand widh HERRANS smorda, och blifwa oskyldig?

10. Ytterligare sade David: Så wist som HERREN lefwer; om HERREN icke slår honom, eller hans tijd kommer at han döör, eller han drager i en strijd, och så blifwer borto;

11. Så läte HERREN thet wara långt ifrå migh, at jagh skal komma mina hand widh HERRANS smorda: Så tag nu spiutet widh hans hufwud, och watubegaren, och lät oß gå.

12. Så tog David spiutet och watubegaren widh Sauls hufwud, och gingo sina färde: och ingen war som thet såg eller märckte, eller waknade; vtan the sofwo alle, ty en tung sömn war fallen på them af HERRANOM.

13. Tå nu David war kommen öfwer, på hinsidon, gick han vppå bergskullan långt ifrå, så at ther war stort rum emellan them:

14. Och ropade til folcket, och til Abner Ner son, och sade: Hörer tu icke Abner? Och Abner swarade, och sade: Ho äst tu, at tu så ropar til Konungen?

15. Och David sade til Abner: Äst tu icke en man? Och ho är tin like i Jsrael? Hwij hafwer tu tå icke bewarat tin herra Konungen? Ty en af folcket är ther ingången til at slå tin herra Konungen ihiäl.

16. Thet är icke redeligit som tu giordt hafwer: så wist som HERREN lefwer, J ären dödsens barn, at J edar herra HERRANS smorda icke bewarat hafwen: nu see, här är Konungens spiut och watubegaren, som stodo widh hans hufwud.

17. Tå kände Saul Davidz röst, och sade: Är thet icke tin röst min son David? David sade: Thet är min röst, min herre Konung.

18. Och sade ytterligare: Hwij förföljer min herre så sin tienare? Hwad hafwer jagh giordt? Och hwad ondt är i mine hand?

19. Så höre doch nu min herre Konungen sin tienares ord: om HERREN vpreter tigh emot migh, så läte man ett spijsoffer luchta: men om menniskiors barn giöra thet, så ware the förbannade för HERRANOM, at the på thenna dagh hafwa fördrifwit migh, at jagh icke må blifwa i HERRANS arfwedeel, och säija: Gack bort, och tiena andra gudar.

20. Så förfalle nu icke mitt blodh på jordena för HERRANS ansichte: ty Jsraels Konung är vthdragen til at sökia ena låppo, såsom man jagar ett rapphöns på bergen.

21. Och Saul sade: Jagh hafwer syndat; kom igen min son David, jagh wil intet ondt meer giöra tigh, therföre at min siäl hafwer i thenna dagh dyyr warit för tin ögon: sij, jagh hafwer giordt dårliga och ganska owijsliga.

22. David swarade, och sade: Sij, här är Konungens spiut: en af the vnga män gånge hijt vp, och tage thet.

23. HERREN warder wäl hwarjom och enom wedergällandes efter hans rättferdighet och troo: ty HERREN hade i dagh gifwit tigh i mina hand; men jagh wille icke komma mina hand widh HERRANS smorda.

24. Och såsom tin siäl hafwer i thenna dagen för min ögon mycket achtad warit, så warde ock min siäl mycket achtad för HERRANS ögon, och hielpe migh vthur all bedröfwelse.

25. Saul sade til David: Wälsignad ware tu min son David; tu skalt giörat, och gååt igenom. Så gick David sin wägh; och Saul wände om heem igen.

27. Capitel.

När David såg at han icke kunde hafwa frijd för Saul, flydde han åter til Achis the Philisteers Konung i Gath, v. 1. Han gaf honom Ziklag til boning, v. 5. Och David föll in i Gessur, til the Girsiter och Amalekiter i Juda gränso; slog och skiöflade them, och förde til Achis, v. 8. Medan tå Achis icke annat wiste, än at han föll in i Juda; trodde han David, och tänckte, at han wille blifwa hans tienare i all sin lifstijd, v. 10.

Så tänckte David i sitt hierta: Jagh faller doch en dagh Saul i händer: thet är migh bättre at jagh rymmer vndan in vthi the Philisteers land; på thet Saul må wända igen at ytterligare sökia efter migh i alla Jsraels gränsor; så må jagh tå komma ifrå hans händer.

2. Och stod vp, och gick åstadh medh the sex hundrat män, som medh honom woro, til Achis Maochs son, Konungen i Gath.

3. Så blef David när Achis i Gath, medh sina mån, hwar medh sitt huus: David theslikes medh sina twå hustrur Ahinoam then Jisreelitiskon, och Abigail Nabals hustru then Carmelitiskon.

4. Tå Saul wardt sagt at David war flydd til Gath, sökte han intet mera efter honom.

5. Och David sade til Achis: Hafwer jagh funnet nådh för tin ögon, så lät gifwa migh ett rum vthi en af städerna på landena, at jagh må boo ther inne: hwij skulle tin tienare boo vthi Konungs stadenom när tigh?

6. Tå gaf honom Achis på then dagen Ziklag: ther af är Ziklag Juda Konungars alt in til thenna dagh.

7. Tiden som David bodde vthi the Philisteers land, war ett åhr och fyra månader.

8. Och David medh sina män drog vp, och föll in vthi the Gessuriters och the Girsiters, och the Amalekiters land: ty thesse bodde i landena af ålder, ther man kommer til Zur, alt in til Egypti land.

9. Och tå han slog landet, lät han hwarken man eller qwinno lefwa: och tog fåår, fää, åsnar, Cameler, och kläder, och wände om, och kom til Achis.

10. När nu Achis sade: Hafwen J ock i dagh någor städz infallet? Tå sade David: Söder vth i Juda; och söder vth til the Jerahmeeliter; och söder vth til the Keniter.

11. Men David lät hwarken man eller qwinno lefwande komma til Gath, och tänckte: The måga säija på oß, och sqwalra. Så giorde David, och thet war hans sedwänja, så länge han bodde vthi the Philisteers land.

12. Therföre trodde Achis David, och tänckte: Han hafwer giordt sigh illa luchtandes för sitt folck Jsrael; ty blifwer han wäl min tienare til ewig tijd.

28. Capitel.

Wjdh then tiden begärade Achis, at David wille draga medh vp emot Jsrael, v. 1. Så war tå Samuel död: och Gudh swarade Saul på then tiden intet, v. 3. Hwarföre gick han til een spåqwinno, i mening at kunna vpresa Samuel, v. 7. Men then förmente Samuel wredgades, och sade honom, at Jsrael skulle dagen ther efter falla för the Philisteer; och Saul theslikes medh sina söner, v. 15. Tå wardt Saul förskräckt, och föll til jorden, v. 20. Men qwinnan styrckte honom, och gaf honom maat; så åt han, och gick sin wägh, v. 21.

Och thet begaf sigh på then tiden, at the Philisteer församlade sin häär til at draga vth i strijd emot Jsrael. Och Achis sade til David: Tu skalt weta, at tu och tine män skolen draga vth medh migh i hären.

2. David sade til Achis: Nu wäl, tu skalt see hwad tin tienare giöra skal. Achis sade til David: Therföre skal jagh sättia tigh til mins hufwudz wachtare i mina lifsdagar.

3. Så war nu Samuel död, och hela Jsrael hade begråtit honom, och begrafwet honom i hans stadh Rama. Så hade Saul bortdrifwit vthu landet spåmän och tecknatydare.

4. Som nu the Philisteer församlade sigh, och kommo, och lägrade sigh i Sunem, församlade ock Saul hela Jsrael, och lägrade sigh i Gilboa.

5. Tå Saul såg the Philisteers häär, fruchtade han sigh, och hans hierta war mycket försoffat:

6. Och han frågade HERRAN, och HERREN swarade honom intet, hwarken i drömer eller genom Lius, eller genom Propheter.

7. Tå sade Saul til sina tienare: Söker migh ena qwinno, som en spådoms anda hafwer, at jagh må gå til henne och fråga henne. Hans tienare sade til honom: Sij, i En Dor är een qwinna som hafwer en spådoms anda.

8. Och Saul omskifte sin kläder, och tog annor vppå, och gick tijt, och twå män medh honom, och kommo om nattena til qwinnona; och sade: Kära, spå migh genom spådoms anda, och rees migh vp then jagh säger tigh.

9. Qwinnan sade til honom: Sij, tu wetst wäl hwad Saul giordt hafwer, huru han hafwer förödt the spåmän och teknatydare vthu landet: hwij wil tu tå komma min siäl i nätet, at jagh skulle blifwa dödad?

10. Tå swor Saul henne widh HERRAN, och sade: Så wist som HERREN lefwer, skal thetta icke warda tigh räknat til mißgierning.

11. Tå sade qwinnan: Hwem skal jagh vpresa tigh? Han sade: Rees migh Samuel vp.

12. Tå nu qwinnan såg Samuel, ropade hon högt, och sade til Saul: Hwij hafwer tu bedragit migh? Tu äst Saul.

13. Och Konungen sade til henne: Fruchta tigh intet: hwad seer tu? Qwinnan sade til Saul: Jagh seer gudar stiga vp af jordene.

14. Han sade: Huru är hans skapnad? Hon sade: En gammal man kommer vp, och är klädd vthi en silkeskiortel. Så förnam Saul at thet war Samuel, och bögde sitt ansichte nedh på jordena, och tilbad.

15. Och Samuel sade til Saul: Hwij hafwer tu giordt migh omak, at tu hafwer låtit migh vpresas? Saul sade: Jagh är i stora nödh; the Philisteer strida emot migh, och Gudh är wiken ifrå migh, och swarar migh intet, hwarken genom Prophetar eller genom drömar: therföre hafwer jagh låtit kalla tigh, at tu skalt vnderwisa migh hwad jagh giöra skal.

16. Samuel sade: Hwad wilt tu fråga migh, efter HERREN är ifrå tigh wiken, och är tin owän worden?

17. HERREN warder tigh giörandes, såsom han genom migh talat hafwer: och HERREN skal rifwa riket vthu tine hand, och gifwa thet David tinom nästa:

18. Therföre at tu HERRANS röst icke lydt hafwer; icke heller fulfölgdt hans wredes grymhet emot Amalek; therföre hafwer nu HERREN thetta giordt tigh.

19. Ther til skal HERREN ock gifwa Jsrael medh tigh vthi the Philisteers händer: i morgon skalt tu och tine söner wara när migh; och HERREN skal gifwa Jsraels häär vthi the Philisteers händer.

20. Tå föll Saul hasteliga til jordena; ty han kunde icke stå, och wardt swårliga förfärad för Samuels ord, så at ingen macht war meer i honom: ty han hade intet brödh ätit i then hela dagen, och then hela nattene.

21. Och qwinnan gick in til Saul, och såg at han war mycket förfärad, och sade til honom: Sij, tin tienarinna hafwer lydt tine röst; och jagh hafwer satt mina siäl i mina hand, så at jagh lydde tin ord som tu talade til migh.

22. Så hör ock nu tu tina tienarinnos röst: Jagh wil sättia för tigh en beta brödh, at tu äter, och kommer til macht igen, och går tina färde.

23. Han nekade, och sade: Jagh wil intet äta. Tå nödgade honom hans tienare och qwinnan, så at han lydde theras röst. Och han stod vp af jordene, och satte sigh på sängena.

24. Och qwinnan hade en göddan kalf i huset: tå hastade hon sigh, och slachtade honom, och tog miöl och blandade, och bakade thet osyrat:

25. Och bar fram för Saul, och för hans tienare: och tå the hade ätit, stodo the vp, och gingo alla then nattena.

29. Capitel.

Som nu the Philisteer vthdrogo moot Jsrael, och fingo see David, wille the icke at han skulle draga medh i stridena, at han icke måtte falla ifrå them, och warda theras fiende, v. 1. Tå kallade Achis David; lät honom förnimma sin goda mening om honom, och gaf honom Förstarnas wilja tilkänna, v. 6. Therföre vrsächtade sigh David, och drog in vthi the Philisteers land igen, v. 8.

Men the Philisteer samlade alla sina härar i Aphek; och Jsrael lägrade sigh i Ajin i Jisreel.

2. Och the Philisteers Förstar gingo medh hundrat, och medh tusend: men David gick efterst medh sina män när Achis.

3. Tå sade the Philisteers Förstar: Hwad skola thenne Ebreer? Achis sade til them: Är icke thet David Sauls tienare Jsraels Konungs, then nu när migh warit hafwer åhr och dagh; och jagh hafwer intet funnet medh honom, ifrå then tiden han föll in til migh?

4. Men the Philisteers Förstar wordo wrede på honom, och sade til honom: Lät then mannen wända om, och blifwa i sitt rum, ther tu hafwer satt honom, at han icke drager neder medh oß i stridena, och warder wår fiende i stridene: ty i hwad kunde han bättre blidka sin herra, än medh thessa männernas hufwud?

5. Är icke han then David, om hwilken the sungo i dantsen: Saul slog tusende; men David slog tijo tusend?

6. Tå kallade Achis David, och sade til honom: Så wist som HERREN lefwer, jagh håller tigh för en redelig man: och tin vthgång och ingång medh migh i härenom, behagar migh wäl, och hafwer intet argt spordt af tigh, ifrå then tiden tu kom til migh, in til nu: men tu behagar icke Förstomen.

7. Så wändt nu om, och gack medh frijd, på thet tu icke skal förtörna the Philisteers Förstar.

8. David sade: Hwad hafwer jagh giordt? Och hwad hafwer tu spordt af tin tienare, ifrå then tijd jagh hafwer warit när tigh, in til nu, at jagh icke skal komma och strida emot mins herras Konungens fiendar?

9. Achis swarade, och sade til David: Jagh weet wäl at tu äst täck för min ögon såsom en Gudz Ängel; men the Philisteers Förstar hafwa sagt: Lät honom icke draga vp medh oß i stridena.

10. Så war nu i morgon bittida vppe, och tins herras tienare som medh tigh komne äro: och när J ären i morgon bittida vpståndne, och liust är, så går edar wägh.

11. Så war tå David och hans män bittida vppe, at the skulle om morgonen färdas, och komma vthi the Philisteers land igen: men the Philisteer drogo vp til Jisreel.

30. Capitel.

När nu David kom tilbaka, woro the Amalekiter infalne, och hade vpbrändt Ziklag, och bortfördt qwinnorna, samt twå Davidz hustrur, v. 1. Men när David hade frågat HERRAN, drog han efter them medh sina män, v. 7. Så funno the på wägen en Egyptisk dräng han förde them nedh til krigsfolcket, v. 11. Och David slog them, och tog igen alt rofwet, v. 17. Ther af delade han ock medh them som woro tilbaka blefne, v. 21. Han sände ock ther af til the äldsta i Juda, och til sina wänner, ther han wandrat hade, v. 26.

Tå nu David på tredie dagen kom til Ziklag medh sina män, woro the Amalekiter ther infalne söder vth, och til Ziklag; och hade slaget Ziklag, och vpbrändt medh eld:

2. Och hade bortfördt qwinnorna tädan, både små och stora: men the hade ingen slagit ihiäl, vtan drifwit them bort, och woro sin wägh.

3. Tå nu David medh sina män kom til staden, och såg at han war vpbränd medh eld, och theras hustrur, söner och döttrar fångne:

4. Hof David och folcket som medh honom war, theras röst vp och greto, til thes the icke meer gråta kunde.

5. Ty Davidz twå hustrur woro ock fångna, Ahinoam then Jisreelitiskan, och Abigail Nabals hustru then Carmelitens.

6. Och David war storliga bedröfwad: ty folcket wille stena honom; ty hela folckens siäl war bedröfwad, hwar och en öfwer sina söner och döttrar. Men David stärckte sigh i HERRANOM sinom Gudh;

7. Och sade til Presten Ab Jathar Ahimelechs son: Bär migh fram lifkiortelen. Och tå Ab Jathar hade burit fram lifkiortelen,

8. Frågade David HERRAN, och sade: Skal jagh jaga efter krigsfolcket? Och skal jagh få them fatt? Han sade: Jaga efter them; tu skalt få them fatt, och vndsättia rofwet.

9. Så drog David åstadh, och the sex hundrad män som när honom woro. Och tå the kommo til then bäcken Besor, blefwo någre ståndande:

10. Men David och fyrahundrade män jagade efter: och the twhundrade män som ståndande blefwo, hade försummat sigh fara öfwer bäcken Besor.

11. Och the funno en Egyptisk man på markene, then förde the til David, och gåfwo honom brödh at han åt, och gåfwo honom watn dricka:

12. Och gåfwo honom ett stycke fikon, och tw stycke russin: och tå han ätit hade, kom hans anda åter til honom; ty han hade i tre dagar och tre nätter intet brödh ätit, och intet watn druckit.

13. David sade til honom: Hwem hörer tu til? Och hwadan ästu? Han sade: Jagh är en Egyptisk dräng, en Amalekiters tienare, och min herre hafwer öfwergifwit migh; ty jagh wardt kranck för tre dagar sedan.

14. Wij worom här infalne söder på Crethi, och vppå Juda, och söder på Caleb, och hafwe brändt vp Ziklag medh eld.

15. David sade til honom: Wilt tu föra migh nedh til thet krigsfolcket? Han sade: Swär migh widh Gudh, at tu icke slår migh ihiäl, eller antwardar migh i mins herras hand, så wil jagh föra tigh nedh til thet krigsfolcket.

16. Och han förde them nedh: och sij, the hade förströdt sigh öfwer hela jordena, åto och drucko, och frögdade sigh, för thet stora bytet skul, som the tagit hade vthu the Philisteers land, och vthur Juda land.

17. Och David slog them, ifrå morgonen alt in til aftonen emot then andra dagen, så at ingen af them vndslapp; förvthan fyrahundrade ynglingar, the satte sigh vppå Cameler, och flydde.

18. Så vndsatte tå David alt thet the Amalekiter tagit hade, och sina twå hustrur:

19. Och fattades ingen, hwarken liten eller stoor, hwarken söner eller döttrar, eller af rofwet, eller hwad som hälst the tagit hade: David hämtade thet alt igen.

20. Och David tog fåår och fää, och dref boskapen för sigh, och the sade: Thetta är Davidz roof.

21. Och tå David kom til the twhundrade män som sigh försummat hade efterfölja David, och woro blefne widh bäcken Besor; gingo the vth emot David, och folcket som medh honom war: och David gick til folcket, och helsade them wänliga.

22. Tå swarade the som onde och Belials män woro, ibland them som medh David dragne woro, och sade: Efter the icke foro medh oß, skal man intet gifwa them af rofwet som wij vndsatt hafwe; vtan hwar och en tage sina hustru och sin barn, och gånge sin wägh.

23. Tå sade David: J skolen icke så giöra mina bröder, medh thet som HERREN oß gifwit hafwer, och hafwer förwarat oß, och gifwit thet krigsfolcket i wåra händer, som emot oß komne woro.

24. Ho skulle höra eder ther vthinnan? Sådana som theras deel är, som woro nedh dragne i stridena, sådana skal ock theras deel wara som när tygen blifwit hafwa, och skal lika bytt warda.

25. Thetta är ock så ifrå then tiden och alt sedan wordet för en sedh och rätt i Jsrael, in til thenna dagh.

26. Och tå David kom til Ziklag, sände han af rofwet til the äldsta i Juda sina nästa, och sade: Sij, ther hafwen J wälsignelsen af HERRANS fiendars roof:

27. Nemlig, them i BethEl, them i Ramoth söder vth, them i Jathir:

28. Them i Aroer, them i Siphmoth, them i Esthemoa:

29. Them i Rachal, them i the Jerahmeeliters städer, them i the Keniters städer:

30. Them i Horma, them i ChorAsan, them i Atach:

31. Them i Hebron, och allestädz ther David wandrat hade medh sina män.

31. Capitel.

Så stridde the Philisteer moot Saul, och Jsrael föll för the Philisteer, samt tre Sauls söner: Saul blef ock illa sargad, v. 1. Tå föll Saul vppå sitt swärd och blef död: när hans wapnedragare thet såg, giorde han sammaledes, v. 4. Och månge i Jsrael öfwergåfwo theras städer, och flydde, v. 7. Men the Philisteer togo Sauls hufwud, och hans wapn, och sände omkring i theras landzändar, v. 8. Så kommo the af Jabes i Gilead, och togo Sauls och hans söners kroppar, och begrofwo them i Jabes, v. 11.

Så stridde nu the Philisteer emot Jsrael: och Jsraels män flydde för the Philisteer, och föllo slagne på thet berget Gilboa.

2. Och the Philisteer föllo hardt in på Saul och hans söner, och slogo Jonathan och Abinadab, och Malchisua Sauls söner.

3. Och striden wardt hård emot Saul, och skyttorna drabbade på honom medh bogarna; och han wardt illa såår af skyttorna.

4. Tå sade Saul til sin wapnedragare: Drag titt swärd vth, och sting migh igenom ther medh, at thesse oomskorne icke komma, och stinga migh igenom, och drifwa gabberij medh migh. Men hans wapnedragare wille icke; ty han fruchtade sigh storliga. Så tog Saul swärdet, och föll ther vppå.

5. Tå nu hans wapnedragare såg at Saul war död, föll han ock på sitt swärd, och blef död medh honom.

6. Så blef Saul död, och tre hans söner, och hans wapnedragare, och alle hans män tilhopa på then dagen.

7. Tå nu Jsraels män, som woro på hinsidon widh dalen, och på hinsidon Jordan, sågo at Jsraels män woro flydde, och at Saul och hans söner woro döde, öfwergåfwo the städerna, och flydde sammaledes: så kommo the Philisteer, och bodde ther vthi.

8. Then andra dagen kommo the Philisteer til at afkläda the slagna; och funno Saul och hans tre söner liggiande på berget Gilboa:

9. Och höggo honom hans hufwud af, och drogo af honom hans wapn, och sände i the Philisteers land alt omkring, til at förkunna thet i theras gudars husom, och ibland folcket.

10. Och lade hans harnesk i Astaroths huus; men hans kropp hängde the vp på muren i Bethsan.

11. Tå the i Jabes och Gilead hörde hwad the Philisteer hade giordt Saul;

12. Reste sigh vp alle the som striddogse män woro, och gingo then hela nattena, och togo Sauls och hans söners kroppar nedh af muren i Bethsan, och förde them til Jabes, och brände them ther vp:

13. Och togo theras been, och begrofwo them vnder ett trädh i Jabes; och fastade i siu dagar.