Then Första Boken

1. Capitel.

Sedan Alexander Magnus hade intagit Persien; ther til mång land och Konungarike, och blef död, v. 1. Delade hans öfwerstar och wäldige riket emellan sigh: och af them vpkom Antiochus, v. 9. På then tiden föll Jsrael vthi afguderij, v. 12. Men Antiochus stärckte sigh, tog in Egypten, och fick mycket byte: han kom ock til Jerusalem, och skiöflade templet, v. 17. Tw åhr ther efter, sände han en höfwitzman, han skiöflade staden, befäste borgena, och förstörde Gudztiensten, v. 30. Sedan böd Antiochus at enahanda Gudztienst skulle wara öfwer alt riket; och han vprättade Hednisk Gudztienst i Jerusalem, v. 43.

Alexander Philippi son Konung i Macedonien, then förste Monarch af Grekeland, drog vthaf thet landet Chittim, och förde stoor örlig; intog fasta städer, och slog the Persers Konung Darius;

2. Och sedan andra Konungar i all land vnderkufwade sigh.

3. Och drog ju altid framåth, och intog all land och Konungarike:

4. Och ingen torde sättia sigh vp emot honom; och han wardt stolt, och hade ett mächtigt godt krigsfolck.

5. Som han nu the Konungariken inne hade, föll han i kranckhet.

6. Men tå han förmärckte, at han skulle döö,

7. Kallade han til sigh sina Förstar, som medh honom af vngdom vpfödde woro, och satte them til höfwitzmän öfwer landen, medan han ännu lefde.

8. Sedan blef Alexander död, tå han i tolf åhr regerat hade.

9. Efter hans dödh kom riket til hans Förstar; the togo landen in, hwar och en höfwitzman sitt rum;

10. Och giorde sigh alle til Konungar: och the och theras efterkommande regerade i lång tijd; och stort örlig war emellan them, och mycken jämmer wardt allestädz i hela werldene.

11. Vthaf en ibland thessa Förstar, wardt född een skadelig ond root, benämnd Antiochus then ädle, then i Rom i gißlan stådt hade för sin fader then stora Antiochus: och thenne Antiochus then ädle, begynte regera vthi hundrade siunde och tretijonde åhrena af thet Grekiska riket

12. På thenna tiden woro i Jsrael onde män; the höllo folckena före, och sade: Läter oß giöra förbund medh Hedningarna här omkring, och taga widh theras Gudztienst: ty wij hafwe mycket måst lida, sedan wij satte oß vp emot Hedningarna.

13. Thenna meningen behagade them wäl;

14. Och ther wordo någre af folckena sände til Konungen; han befalte them at vptaga hedniskt sätt.

15. Tå vptogo the i Jerusalem hednisk spelhuus;

16. Och höllo ingen omskärelse meer, och föllo ifrå thet heliga förbundet, och höllo sigh såsom Hedningar, och wordo platt förstockade, til at bedrifwa all skam och laster.

17. Som nu Antiochus hade befäst sigh i rikena, tog han sigh före, at wilja ock så wara rådandes öfwer thet Konungariket Egypten, på thet han skulle hafwa båda riken:

18. Och drog in vthi Egypten wäl rustad, medh wagnar, elephanter, resenärar och mång skep;

19. Och örligade medh Ptolemeus Konungenom i Egypten: men Ptolemeus fruchtade sigh och flydde, och månge Egyptier kommo om halsen.

20. Och Antiochus intog the fasta städer i Egypten, och röfwade ther mycket godz, och förde bort.

21. Men sedan Antiochus altså vthi Egypten wunnet hade, och drog heem igen vthi hundrade tredie och fyratijonde åhrena, drog han genom Jsrael,

22. Och kom til Jerusalem medh mycket folck;

23. Och gick öfwerdådeliga in i helgedomen, och lät borttaga gyldene altaret, liusastakan, och hwad ther til hörde; bordet ther skådobröden på lågo, begarer, skålar, gyldene mortarer, förlåten, cronorna, och gyldene prydningen på templet, och slog thet altsamman sönder;

24. Och tog silfwer och guld, och kostelig kärill, och the fördolda skattar, så många som han fan, och förde medh sigh i sitt land,

25. Och lät slå mycket folck ihiäl, och vthropa smälig budh.

26. Och i hela Jsrael, och ehwar the bodde, war een stoor hiertans sorg:

27. Och Förstarna sörgde, och the äldste, och jungfrur och qwinnor sågo jämmerliga vth:

28. Män och qwinnor klagade; och hela landet wardt bedröfwat,

29. För then grufwelighet skul som ther skedde: och hela Jacobs huus war fult medh jämmer.

30. Och efter tw åhr, sände Konungen en höfwitzman i Juda; han kom medh mycket krigsfolck til Jerusalem,

31. Och begärade at man skulle inlåta honom, så wille han ingen skada giöra: men thet war altsammans bedrägerij.

32. Tå the nu trodde honom, och läto honom in, öfwerföll han staden förrädeliga, och slog mycket folck af Jsrael;

33. Och skinnade staden; vpbrände husen, bröt murarna neder;

34. Och förde bort qwinnor, och barn, och boskap.

35. Och Davidz borg befäste han medh starcka murar och torn;

36. Och besatte henne medh en ogudachtig hoop, som all skalckhet ther på bedrefwo,

37. Och röfwade wärjor och spijs vthu staden Jerusalem, och läto komma vppå borgena:

38. Och belade ther helgedomen, och wachtade på folcket som vthi templet gingo, och slogo vthaf borgene in i helgedomen, til at förtaga Gudztiensten;

39. Och vthguto mycket oskyldigt blodh widh helgedomen, och ohelgade honom.

40. Och borgarena i Jerusalem flydde bort, och the främmande blefwo i Jerusalem, och the som ther födde woro, måste wika.

41. Helgedomen wardt öde; Helgedagar wordo altsammans sorgodagar, Sabbatherna icke annat än jämmer, och all theras härlighet wardt til intet.

42. Så härligit och så högt som Jerusalem tilförene warit hade, så jämmerligit och elände måste thet på then tiden wara.

43. Och Antiochus lät ett budh vthgå öfwer sitt hela Konungarike, at all folck skulle endrächteliga enahanda Gudztienst hålla.

44. Tå öfwergåfwo all folck sin lagh, och samtyckte Antiochi sätt.

45. Och månge af Jsrael föllo ther ock in til, och offrade afgudom, och ohelgade Sabbathen.

46. Antiochus sände ock bref til Jerusalem, och i alla Juda städer; ther vthi han böd, at the Hedningarnas Gudztienst anamma skulle:

47. Och bränneoffer, spijsoffer, syndoffer i helgedomenom;

48. Sabbathen och andra högtider afläggia:

49. Och befalte, at man helgedomen och thet helga folcket Jsrael ohelga skulle:

50. Och lät vpsättia altare, tempel och afgudar, och offra swinakött och annor oreen diur:

51. Och förböd omskärelsen, och böd wänja folcket widh all styggelse, at the Gudz lagh och rätter förgäta måtte, och annat sätt vptaga.

52. Och hwilken som hälst icke war Antiochus hörsam, then skulle man dräpa.

53. Thetta bodet lät han vthgå öfwer hela sitt rike; och skickade höfwitzmän, som folcket twinga skulle til alt sådant at hålla.

54. Thesse bestälte at i Juda offrades, och budo at så hållas skulle:

55. Och månge af folckena föllo ifrå Gudz lagh in til them.

56. Alt ondt bedrefwo the i landena; och förjagade Jsraels folck, at thet måste bortgiöma sigh, och vndstinga sigh i klyfter såsom flychtige.

57. Vthi hundrade fem och fyratijonde åhrena, på femtonde dagen i then månadenom Caslev, lät Konung Antiochus sättia förödelsens styggelse på Gudz altare:

58. Och lät vpsättia altare i alla Juda städer, så at man vppenbart på gatomen, och hwar man för sitt huus rökia och offra måtte:

59. Och lät sönderrifwa Gudz lags böcker, och vpbränna them;

60. Och dräpa alla them ther Gudz förbundz böcker när funnos; och alla them som Gudz lagh höllo.

61. Och thetta giorde the medh theras krigsfolck i hwar månat när folcket tilsamman kom i städerna.

62. Och på femte och tiugunde dagen i månadenom, offrade the på altarena, som the vpsatt hade emot Herrans altare;

63. Och the qwinnor som theras barn omskåro, wordo dräpna, såsom Antiochus budit hade:

64. Föräldrarna wordo i sinom husom dräpne; och barnen ther inne vphängde.

65. Men månge af Jsraels folck blefwo beståndande, och wille intet oreent äta; och läto hällre dräpa sigh, än at the skulle orena sigh;

66. Och wille icke affalla ifrå Gudz helga lagh, therföre wordo the förgiorde.

67. Och thet war en ganska stoor wrede öfwer Jsrael.

2. Capitel.

Men Matathias Presten i Modin, samt hans söner, jämrade sigh öfwer Jerusalems olycko, v. 1. Och wille icke öfwergifwa lagen, och offra afgudom, v. 15. Vtan flydde vp på bergen, v. 27. Månge af them som flydde wordo dräpne af Konungens folck, efter the icke wille wärja sigh om Sabbathen, v. 31. Men Matäthias stärckte sigh, wardt Hedningarna öfwermächtig, och vprättade Gudztiensten, v. 39. När han gammal war och skulle döö, förmanade han sina söner, til at manligen strida för lagen och för Gudz folck, v. 49. Blifwer sedan död, begrafwen och begråten, v. 69.

Men ther war en Prest Matathias Johannis son Simeons sons, af Jojaribs slächte vthaf Jerusalem, han bodde på thet berget Modin:

2. Och hade fem söner, Johannan medh thet wedernamnet Gaddis;

3. Simon medh thet wedernamnet Thaßi;

4. Juda medh thet wedernamnet Maccabeus;

5. Och Eleazar medh thet wedernamnet Avaran; och Jonathan medh thet wedernamnet Apphus:

6. Thesse jämrade sigh swårliga öfwer thet stora eländet i Juda och Jerusalem.

7. Och Matathias klagade, och sade: Ach, at jagh ther til skal född wara, at jagh mins folcks och then heliga stadsens förstöring see skal, och sittia ther stilla til, och låta fiendarna drifwa sin egen wilja.

8. The främmande hafwa helgedomen inne, och Gudz tempel är såsom een fördömd menniskia:

9. Thes prydning hafwer man bortfördt: the gamle äro på gatomen slagne; och the vnge män äro af the främmande genomstungne:

10. Riket är allom Hedningom til deel wordet, at the thet skinna;

11. All thes härlighet är borto: thet war een Drottning, nu är thet een tienarinna:

12. Sij, wår helgedom och wår berömelse och prijs är borto; Hedningarna hafwa thet öde lagt:

13. Hwem skulle ännu lysta lefwa?

14. Och Matathias ref sönder sin kläder, han och hans söner, och drogo säcker vppå, och sörgde swårliga.

15. Tå nu Antiochi höfwitzmän kommo ock tijt, til at ock så twinga them som in i Modin stadh flydde woro, at affalla ifrå Gudz lagh, och til at offra och rökia:

16. Tå föllo månge af Jsraels folck til them; men Matathias och hans söner blefwo ståndande.

17. Och Antiochi höfwitzmän sade til Matathia: Tu äst then ypperste och wäldigaste i thenna stadh, och hafwer många söner, och äst mycket befryndad:

18. Therföre gack tu först fram, och giör hwad Konungen budit hafwer, såsom all land; ther til ock Juda män, som ännu i Jerusalem äro, giordt hafwa, så behåller tu och tine söner en gunstig Konung, och warder begåfwad medh guld och silfwer, och medh stora gåfwor.

19. Tå sade Matathias frij vth: Om än all land Antiocho hörsam woro, och hwar och en ifrå sina fåders lagh affölle, och samtyckte i Konungens budh;

20. Så wil jagh, och mine söner, och bröder doch icke affalla ifrå wåra fäders lagh.

21. Ther beware oß Gudh före: thet wore oß icke godt, at wij ifrå Gudz ord och ifrå Gudz lagh affölle.

22. Wij wilje intet samtyckia i Antiochi budh, och wilje intet offra eller affalla ifrå wår lagh, och ett annat sätt vptaga.

23. Tå han altså vthtalat hade, gick en Jude fram för alla theras ögon, och offrade afgudomen på altarena i Modin, såsom Konungen budit hade.

24. Thet såg Matathias, och thet stack honom i hiertat, och hans nijt om lagen bran;

25. Och han lop til, och drap widh altaret then Judan och Antiochi höfwitzman, och kastade altaret omkull;

26. Och drog nijt om lagen, såsom Pinehas giorde Simri Salomi son.

27. Och Matathias ropade högt öfwer hela staden: Hwilken som nijt hafwer om lagen, och förbundet hålla wil, han drage medh migh vthu stadenom.

28. Altså flydde han och hans söner vp på bergen, och läto blifwa i stadenom alt thet the hade.

29. Och månge frome menniskior drogo vth i öknena,

30. Och blefwo ther medh hustrur och barn, och theras boskap: ty tyrannijt war alt förstort wordet.

31. Men tå Konungens folck i Jerusalem vthi Davidz stadh hörde, at någre satte sigh vp emot Konungens budh, och hade gifwit sigh vthu städerna, til at vndstinga sigh hemliga i öknene, och ther behålla sigh, och at mycket folck war til them dragit,

32. Skyndade the sigh til at öfwerfalla them om Sabbathen;

33. Och läto säija them: Wiljen J ännu icke hörsame wara? Drager här vth, och giörer hwad Konungen budit hafwer, så skolen J säkre wara.

34. Ther til swarade the: Wij wilje icke draga här vth; achte eij heller ohelga Sabbathen, såsom Konungen biuder.

35. Och the ther vthan före stormade til klipporna;

36. Och the ther inne woro, warde sigh intet; kastade icke en steen vth, täpte icke heller klyfterna til;

37. Och sade: Wij wilje så döö i wåra oskyldighet; himmel och jord skola witne wara, at J oß medh wåld och orätt dräpen:

38. Altså wordo the ther inne öfwerfalne om Sabbathen, och theras hustrur och barn och boskap dräpne, widh tusend personer.

39. Tå Matathias och hans wänner sådant hörde, giorde thet them ganska ondt,

40. Och sade til hwar annan: Wilje wij alle så giöra som wåre bröder, och icke wärja oß emot Hedningarna, til at vndsättia wårt lijf och lagen, så hafwa the lätt til at platt förläggia oß.

41. Och the beslöto widh sigh: Om the angripa oß på Sahbathen, så wilje wij wärja oß, på thet wij icke alle förgås, såsom wåre bröder i klyfterna förmördade äro.

42. Och sigh församlade en stoor hoop frome menniskior tilhopa, som alle beståndande blefwo i lagen;

43. Och alle the som för tyrannijt flydde, kommo til them:

44. Therföre rustade the sigh ock, och slogo många ogudachtiga och affälliga i sitt nijt och wrede; men the andre gåfwo flychten, och vndkommo til Hedningarna.

45. Sedan drog Matathias och hans wänner flux omkring Jsraels land, och ref altaren neder igen;

46. Och omskar barnen, som ännu oomskorne woro;

47. Och antastade the ogudachtiga; och thet lyckades them,

48. Så at the förswarade lagen emot alla Hedningars och Konungars macht, at the ogudachtige inge herrar öfwer them wordo.

49. Men som nu Matathia fast gammal war, sade han för sin dödh til sina söner: Här är öfwer oß kommet ett stort tyrannij och förföljelse, och een stoor grymhet och hårdt straff:

50. Therföre, käre söner, hafwer nijt om lagen, och wåger edart lijf för wåra fäders förbund;

51. Och kommer ihogh hwilka gierningar wåra fäder i sinom tijd giordt hafwa, så skolen J een stoor ähro, och ett ewigt namn förwärfwa.

52. Abraham wardt försökt, och blef fast i trone; thet är honom räknat wordet til rättferdighet.

53. Joseph hölt budet i sin bedröfwelse, och wardt en herre i Egypten.

54. Pinehas wår fader hade nijt om Gudz ähro, och fick thet förbundet, at Presterskapet när honom blifwa skulle.

55. Josua vthrättade then befalning som honom gifwin war; therföre wardt han en öfwerste Förste i Jsrael.

56. Caleb gaf witnesbyrd, och straffade folcket; therföre fick han ett besynnerligit arf.

57. David blef trogen och rättsinnig för Gudh; therföre ärfde han Konungariket til ewig tijd.

58. Elias drog nijt om lagen, och wardt förd vp i himmelen.

59. Anania, Azaria och Misael trodde, och wordo frijade vthur eldenom.

60. Daniel för sina oskyldighet skul, wardt frijad ifrå leijonen.

61. Altså kommer ihogh hwad i hwar tiden skedt är, så skolen J finna, at alle the som trösta vppå Gudh, the blifwa widh sigh.

62. Therföre fruchter eder intet för the ogudachtigas trugh: ty theras härlighet är träck och matk.

63. J dagh swäfwer han i högdene, i morgon ligger han nedre, och är intet meer til, tå han åter til jord worden är, och hans vpsåt om intet blifwer.

64. Therföre, käre barn, warer oförskräckte, och blifwer faste widh lagen, så skal Gudh åter giöra eder härliga igen.

65. Edar broder Simon är wijs; honom hörer såsom en fader:

66. Judas Maccabeus är starck och en hielte, han skal wara höfwitzman och föra örliget.

67. Och tager til eder alla the som lagen hålla; hämnens thet wåld som på edart folck giordt är:

68. Och betaler Hedningomen såsom the förtient hafwa, och blifwer medh alfwar widh lagen.

69. Sedan wälsignade han them, och wardt församlad til sina fäder, och blef död i hundrade sex och fyratijonde åhrena.

70. Och sönerna begrofwo honom i hans fäders graf i Modin; och hele Jsrael sörgde honom swårliga.

3. Capitel.

Ther efter blef Judas Maccabeus höfwitzman vthi sins faders stadh, v. 1. Han slog Apollonium, och Seron the Syrers öfwersta, v. 10. Therföre blef Antiochus mycket wredh, och sände Lysiam, at han skulle förderfwa Judalandet, v. 27. Men Judas förbandt sigh medh sina bröder; församlade folcket, och drog vp til Mizpa: ther tilbådo the, och ropade til Herran, v. 42. Sedan skickade han folcket och drog åstadh, v. 54.

Och Judas Maccabeus kom vthi sins faders stadh; *

2. Och hans bröder och alle the som hade hållet sigh til hans fader, hulpo honom emot fienderna, och slogo them medh glädie.

3. Och Judas förwärfde folckena stora ähro. han drog vth i sitt harnesk såsom en hielte, och beskärmade sin häär medh sitt swärd.

4. Han war frimodig såsom ett leijon, och oförskräckt såsom ett vngt rytande leijon, när thet något jagar.

5. Han vpsökte the affälliga och ogudachtiga, som trängde folcket til at affalla ifrå lagen; straffade och vpbrände them:

6. Så at hans fiender förskräcktes för honom allestädz, och flydde: och the affällige wordo förtryckte, och han fick lycko och seger.

7. Thetta förtröt mångom Konungom; men Jacob war thet en glädie, och honom en ewig prijs och ähra.

8. Han foor genom Juda städer, och förgiorde the ogudachtiga ther inne, och afwände wredena af Jsrael.

9. Och han war allestädz i landena namnkunnig, så at alle förtryckte lupo til honom.

10. Ther emot samkade Apollonius en stoor häär af Hedningomen och af Samarien, til at strida emot Jsrael.

11. Tå Judas thet hörde, drog han emot honom, och hölt een slachtning medh honom, och drap honom, och en stoor hoop fiendar medh honom; men the som vndsluppo, flydde.

12. Och Judas fick roof, och tog Apollonij swärd, thet han sedan förde i alla sina lifsdagar.

13. Ther efter tå Seron höfwitzman i Syrien hörde, at the frome höllo sigh in til Juda, och at ther war ett stort tahl folck församlat,

14. Sade han: Jagh wil inläggia ähro, at jagh i hela rikena må prisad warda, och wil slå Judas och hans hoop, som Konungens budh förachtat hafwa.

15. Therföre rustade han sigh, och een stoor macht drog medh honom, på thet the måtte hämnas öfwer Jsrael; och kommo alt in til Bethoron.

16. Tå drog Judas emot honom medh en liten hoop:

17. Men när the sågo fienderna, sade the til Judas: Wij äre fåå; ther til äre wij swage af fastande: huru skole wij tå slås medh en sådana stoor och starck hoop?

18. Men Judas sade: Thet kan wäl skee at en liten hoop öfwerwinner en storan: ty Gudh kan wäl genom fåå gifwa seger, så wäl som genom många.

19. Förty segren kommer af himmelen, och icke af stoor myckenhet.

20. The förlåta sigh på sina stora macht, och wilja dräpa och skinna oß, wåra hustrur och barn:

21. Men wij måste wärja oß, och strida för wårt lijf, och för wår lagh:

22. Therföre skal Gudh nederläggia them för wår ögon: J skolen intet fruchta them.

23. Tå han altså vthtalat hade, föll han til fiendarna, förr än the thes försågo sigh, och slog Seron och hans folck på flychtena;

24. Och jagade them ifrå Bethoron neder åth in på slättmarkena; och slog ottahundrat ihiäl: the som vndsluppo, flydde in vthi the Philisteers land.

25. Så kom een fruchtan i all folck ther omkring, för Juda och hans bröder:

26. Och i all land talade man om Juda och hans gierningar; och thet kom ock för Konungen.

27. Tå nu Antiochus alt thetta hörde, förgrymmade han sigh ganska swårliga; sände vth, och lät giöra ett vthbod i sitt hela rike, och fick een stoor macht tilhopa:

28. Och tog til sina skattar, och lade redo en åhrs sold, och böd at man skulle allstädes wara rustad.

29. Men tå han såg at han icke hade penningar nogh, och at landet för örligit skul, som han nu länge emot lagen fördt hade, icke mycket gifwa kunde,

30. Befruchtade han sigh, at han icke skulle kunna sådana omkostning länger draga, såsom här til dags, tå han sold och gåfwor vthgaf meer än alle Konungar för honom:

31. Therföre wardt han bedröfwad, och drog in vthi Persien, til at beskatta landet, och samka penningar tilhopa:

32. Och lät blifwa i landena en Första benämnd Lysias: honom giorde han til höfwitzman öfwer hela riket, ifrån Euphrates alt in til Egypten;

33. Och befalte honom sin son then vnga Antiochum, efter han skulle fara vthu landet:

34. Och fick honom hälftena af krigsfolcket, och elephanterna, och gaf honom befalning om alla saker; och om Judea och Jerusalem,

35. At han tijt mera folck sända skulle, til at vthrota thet qwarblefna folcket i Jsrael och Jerusalem;

36. Och vthdela landet främmandom, och sättia ther allestädz Hedningar in.

37. Vthi hundrade siu och fyratijonde åhrena, drog Konungen vthaf sinom stadh Antiochien öfwer Euphrates, vp åth öfwerlanden.

38. Men Lysias vthwalde några Förstar, Konungens wänner, til höfwitzmän, nemliga, Ptolomeus Dorimenis son, Nieanor, och Gorgias:

39. Och fick them fyratijotusend män til foot, och siutusend til häst, at the skulle draga in i Judee land, och vthrota Judarna, såsom Konungen befalt hade.

40. Såsom the nu medh thenna hären vthdragne woro, lägrade the sigh först widh Ammao på slättmarkene.

41. Tå köpmännerna i the land ther omkring thet hörde, kommo the i lägret, och förde många penningar medh sigh, til at köpa Jsraels barn medh, at the skulle theras trälar wara: och vthaf Syrien och ifrå the andra Hedningar drog them meer krigsfolck til.

42. Tå nu Judas och hans bröder sågo, at förföljelsen wardt större, och at fienderna lågo widh gränsona, och förnummo at Konungen hade budit förderfwa hela Juda,

43. Woro the oförskräckte, och förenade sigh, at the wille vndsättia sitt folck, och strida för the helga:

44. Therföre församlade the sitt krigsfolck tilhopa, på thet the skulle wara tilsammans, och wachta vppå när man skulle angripa fiendarna; och at the skulle tilsammans bedia om nådh och hielp af Gudi.

45. Men på then tiden war Jerusalem öde, och ther bodde ingen borgare meer; och helgedomen war ohelgad medh enom afgud, som ther inne satt war: och Hedningarna hade borgena inne, och all härlighet war af Jacob borttagen, och man hörde ther hwarken pipo eller harpo:

46. Therföre kom folcket tilhopa i Mizpa twärt öfwer Jerusalem: ty Jsrael måste i förtiden tilbedia i Mizpa.

47. På thetta rumet kommo the ock nu tilsamman, fastade ther, och drogo säcker vppå; strödde asko på sin hufwud, och refwo sönder sin kläder;

48. Och båro fram lags böckerna, som Hedningarna sökia läto, til at skrifwa och måla sina afgudar ther vthi:

49. The förde ock Prestakläden tijt, förstling och tijond, och giorde Nazareer, hwilke sin bestämda tijd hålla måste;

50. Och ropade klageliga i himmelen: Hwart skole wij thetta föra?

51. Ty tin helgedom är orenad; tine Prester äro förjagade:

52. Och sij, alle Hedningar församla sigh emot oß, på thet the skola platt förläggia oß; tu wetst hwad the emot oß i sinnet hafwa:

53. Huru kunne wij för them blifwa, vtan tu hielper oß, wår Gudh?

54. Sedan lät Judas kalla folcket tilhopa medh basuner;

55. Och giorde ett regemente, öfwerstar, höfwitzmän och skickmästare:

56. Och lät vthropa, at the som huus bygdt, eller hustru fäst, eller wijngård planterat hade, eller the som rädde woro, at the måtte draga heem igen, såsom lagen thet tillåter.

57. Sedan drogo the åstadh, och slogo ock sitt lägre widh Ammao sönnan til.

58. Och Judas förmanade sitt folck, och sade: Ruster eder, och warer oförskräckte, at J redo i morgon ären til at strida emot thessa Hedningar, som oß och wår helgedom achta förläggia:

59. Thet är oß lideligare, at wij döö i stridene, än at wij skole see sådana jämmer på wårt folck, och på helgedomenom:

60. Men hwad Gudh i himmelen wil, thet ske.

4. Capitel.

Tå kom emot honom Gorgias, medh fem tusend män; them slog Judas, och skiöflade lägret, v. 1. När Lysias thet hörde, församlade han mycket folck emot honom; men Judas bad Herran, föll til, och slog honom på flychtena, v. 26. Sedan drog han vp til Jerusalem och renade helgedomen; förnyade altaren, vprättade Gudztiensten, v. 36. Och the offrade medh stoor glädie och tacksäijelse; bygde och befäste helgedomen, och Bethzura, v. 52.

Och Gorgias tog fem tusend män til foot, och tusend resenärar the bästa, och drog om nattena hemliga in til Judarnas lägre,

2. Til at öfwerfalla them oförsedt: och någre the ther på borgene legat hade, förde hopen.

3. Men Judas war förr vppe medh bästa hopenom, at han måtte komma förra, och förraska fiendarna, och slå them, medan the ännu lågo här och ther förströdde.

4. Tå nu Gorgias til Juda lägre kom, och fan ther ingen;

5. Drog han efter them på bergen, och meente at the woro för honom flydde.

6. Men Judas skyndade sigh, at han om morgonen bittida skulle komma på slättmarkena medh trytusend män, hwilke doch intet harnesk hade, vtan allenast sin kläder, och swärd.

7. När the nu sågo, at fienderna wäl rustade woro medh harnesk, och hade ett starckt resig tygh, och woro rätt krigsfolck;

8. Sade Judas til sitt folck: Fruchter eder intet för thenna stora hopen, och förskräckens intet för theras macht:

9. Kommer ihogh huru wåre fäder i röda hafwet frälste wordo, tå Pharao medh en stoor häär efter them drog:

10. Lät oß ropa i himmelen, så warder Herren ock oß nådelig, och täncker på thet förbund, som han medh wåra fäder giordt hafwer, och skal nederläggia wåra fiendar för wår ögon;

11. Och alle Hedningar skola förnimma, at thet är Gudh som hielper, och frälsar Jsrael.

12. Tå nu Hedningarna sågo at Judas emot them kom,

13. Drogo ock the vthu lägrena til at möta Judas.

14. Men Judas lät blåsa i trummeterna, och slog til fiendarna: och Hedningarna wordo slagne på flychtena, så at the flydde öfwer slättmarkena, och the ytterste föllo för swärd:

15. Ty Judas jagade efter them alt in til Assaremoth, och in til Edoms mark emot Asdod och Jamnia, och ther blefwo döde widh trytusend män.

16. Men tå Judas wände om igen, böd han sino folcke,

17. Och sade: J skolen intet taga af rofwet: ty wij måste ännu slå ena slachtning.

18. Gorgias och hans hoop är för oß på bergen: therföre blifwer i ordan, och wärjer eder: sedan när J hafwen slagit fiendarna, så kunnen J säkre och vthan fahra taga rofwet.

19. Tå Judas så talade, gaf sigh en hoop fram vthaf bergen:

20. Och Gorgias såg, at hans folck slagit war, och lägret vpbrändt: ty han såg röken, ther af kunde han förnimma hwad skedt war:

21. Ther til sågo the Judas och hans krigsfolck på slättmarkene redo til slags:

22. Therföre förskräcktes Gorgias ganska swårliga, och flydde in i Hedningarnas land

23. Altså wände Judas om igen, til at röfwa lägret, och fick ett stort roof, mycket guld, silfwer, silke, purpur och stort godz.

24. Sedan drogo the heem, tackade och lofwade Gudh medh sånger, och sade: Tacker Herranom, ty han är mild, och hans mildhet warar ewinnerliga.

25. På thenna dagen fick Jsrael en härlig seger.

26. Men the Hedningar som vndkomne woro, kommo til Lysias, och sade honom huru them gånget war.

27. Som Lysias thet hörde, wardt han swårliga bedröfwad, at thet icke så gånget war som Konungen befalt hade.

28. Therföre församlade åter Lysias i nästa åhret ther efter mycket krigsfolck, sextijotusend män til foot, och femtusend resenärar, til at nederläggia Judarna.

29. Thenne hären drog in vthi Jdumeen, och lägrade sigh widh Bethzura: tijt kom ock Judas medh tijotusend män.

30. Men tå han såg, at fienderna så mycket folck hade, bad han och sade: Lof ware tigh tu Jsraels Frälsare, tu som genom tins tienares Davidz hand slog then stora kämpan; och en heel Hedningarnas häär gafst vthi Jonathans Sauls sons och hans tienares händer:

31. Jagh beder tigh, at tu ock wille gifwa thessa wåra fiendar vthi tins folcks Jsraels händer, at the medh theras macht och resenärar til skam warda:

32. Gif them ett förskräckt och förtwiflat hierta;

33. Slå them neder medh theras swärd, som tigh kär hafwa: på thet tigh må lofwa och prisa alle the som titt namn känna.

34. Sedan slog han til them; och Lysias miste widh femtusend män.

35. Men tå Lysias såg, at hans folck flydde, och Judarna oförskräckte woro, och at the redo woro, både til at ährliga lefwa eller ährliga döö, drog han af til Antiochien, til at åter vptaga krigsfolck, och ännu starckare draga emot Judarna igen.

36. Men Judas och hans bröder sade: Efter wåre fiender äro förjagade, så lät oß draga vp och skiära helgedomen igen.

37. Therföre kom krigsfolcket tilhopa, och drogo allesammans vp på Zions berg.

38. Och tå the sågo, at helgedomen förödd war, altaret ohelgat, portarna vpbrände, och på planen ther omkring war grääs wäxt, såsom i en skogh, eller på bergen, och Presternas cellar förfallne woro,

39. Tå refwo the sin kläder, och hade stoor grååt; strödde asko på sitt hufwud;

40. Föllo neder på sitt ansichte, och läto trummeta, och ropade i himmelen.

41. Och Judas vthwalde en hoop, til at förtaga fiendarna som på borgene woro, at the icke vthfalla skulle, medan han lät skiära helgedomen:

42. Och tog Prester ther til, som sigh intet orenat, vtan i lagen beståndige warit hade.

43. Thesse skiärde helgedomen, och båro then styggelsen och the orena stenar bort på oheligt rum.

44. Efter ock bränneoffers altaret ohelgat war, höllo the rådh huru the ther medh fara skulle;

45. Och funno ett godt rådh, nemliga, at man skulle platt rifwa thet neder, på thet ingen förargelse måtte komma ther af, efter Hedningarna hade ohelgat thet: therföre wardt thet altsamman nederbrutit.

46. Och the förwarade stenarna på berget när husena på ett besynnerligit rum, til thes en Prophete måtte komma, som sade hwad man ther medh giöra skulle.

47. Men the togo andra nya ohuggna stenar, såsom lagen lärer, och bygde ett nytt altare, sådant som thet förra warit hade:

48. Och bygde vp helgedomen igen, och the stolar och Prestacellar i husena:

49. Och läto ny helig kärille giöra, gyldene liusastakan, rökaltaret, och bordet, och båro them åter in i templet;

50. Och satte rökwerck på altaret, och vptände lamporna på liusastakanom, at the i templena lysa skulle;

51. Lade bröden på bordet, och hängde vp förlåten, och pyntade templet aldeles vp igen.

52. Och på femte och tiugunde dagen i nijonde månadenom, som kallas Caslev, vthi hundrade otta och fyratijonde åhrena,

53. Stodo the bittida vp, och offrade åter efter lagen på bränneoffers altaret.

54. Thetta war thet första offret, sedan Hedningarna helgedomen oskiärdt hade: och thetta offret wardt åter vprättat medh sånger, pipor, harpor och cymbaler.

55. Och alt folcket föll neder på ansichtet, tilbådo, och lofwade Herran i himmelen, then them lycko och seger gifwit hade;

56. Och höllo thes nya altarens högtijd i otta dagar, och offrade ther på bränneoffer, och tackoffer medh glädie;

57. Och prydde templet medh gyldene krantsar och sköldar, och giorde nya portar och cellar.

58. Och ganska stoor glädie war i folckena, at then skammen ifrå them tagen war, som Hedningarna hade kommet them vppå.

59. Och Judas, och hans bröder, och alt Jsraels folck beslöto, at man åhrliga ifrå femte och tiugunde dagen thens månandens Caslev, i otta dagar långt, thes nya altarens högtijd medh glädie och tacksäijelse hålla skulle.

60. Och the bygde fasta murar och torn omkring helgedomen på Zions berg, så at Hedningarna icke kunde intaga och föröda helgedomen, såsom tilförene.

61. Och Judas lade ther krigsfolck in, til at förwara helgedomen: han befäste ock Bethzura, på thet folcket måtte ett fäste inne hafwa emot Jdumeen, ther the sigh inne hålla och wärja kunde.

5. Capitel.

Ther efter slog han the Jdumeer, Beans barn, och Ammon, v. 1. Och the Hedningar som woro infalne i Galaad och i Galilea, v. 9. Sedan vndsatte han sina bröder, som belagde woro, och wan the fasta städer i Galaad, v. 24. Han slog ock Timotheum samt hans häär; förstörde Karnaim, tijt the flydde woro, och Ephron, v. 37. Men Joseph och Azaria wordo slagne på flychtena, efter the icke lydde Jude röst, v. 55. Så drog Judas emot Esau barn; want Hebron, och Asood vthi the Philisteers land, v. 65. Och vpbrände theras afgudar och altare, v. 68.

Men tå Hedningarna ther omkring hörde, at altaret war åter vpsatt, och helgedomen skiärd war, förgrymmade the sigh ganska swårliga;

2. Och tänckte til huru the måtte vthrota hela Jacobs slächte; och begynte vppå at dräpa alla Judar widh theras gränsor.

3. Men Judas drog in vthi Jdumeen emot Esau barn, och öfwerföll them i Arabath, ther the Jsraels barn belagt hade, och slog många Jdumeer ihiäl, och beröfwade them.

4. Efter ock Beans barn hade på stråtene begått försåt och mord emot Jsraels barn,

5. Tänckte ock Judas ther vppå; belägrade them, och gaf them til spillo, och vpbrände theras borg medh alla the ther vppå woro.

6. Sedan drog han emot Ammon, hwilke wäl rustade woro, och hade mycket krigsfolck, och en höfwitzman Timotheus.

7. Therföre hölt Judas många slachtningar medh them, och sick seger;

8. Och wan then staden Jazer, medh andra omliggiande byar; och drog sedan tilbaka igen in i Judeen.

9. Men the Hedningar i Galaad, woro ock vppe emot Jsrael i theras gränso, til at förgiöra them; men folcket flydde in vppå then borgena Datheman;

10. Och skrefwo til Judas och hans bröder altså: Hedningarna här omkring hafwa församlat sigh alle emot oß, på thet the skola förderfwa oß alla;

11. Theras höfwitzman är Timotheus: thesse wilja bestorma wåra borg, ther wij in vppå flydde äro.

12. Therföre bedie wij, at tu wille komma oß til hielp, och vndsättia oß, ty wij äre fåå: förty fienderna hafwa många nederlagt;

13. Och i Tubin dräpit widh tusende män; och theras qwinnor, barn och ägodelar bortfördt.

14. Tå man thessa brefwen laas, kommo flere bodh vthu Galileen, hwilke sönderrefwo sin kläder;

15. Och sade klageliga, at Hedningarna vthaf alla städer ther omkring, hade medh macht öfwerfallet Galileen, vthaf Ptolemais, Tyrus och Sidon, och at hela Galileen full war medh fiendar, til at vthrota Jsrael.

16. Som nu Judas och folcket thetta hörde, höllo the rådh huru the sina bröder i thenna nödh hielpa måtte.

17. Och Judas befalte sinom broder Simon, at han skulle vthwälja sigh en besynnerlig hoop, och draga in i Galileen, til at ther vndsättia bröderna; så wille han och hans broder Jonathas draga in i Galaad.

18. Och giorde Joseph Zacharia son och Azaria til höfwitzmän för thet andra folcket, som hema blef til at bewara Judeen:

19. Och befalte at the skulle regera folcket, och intet draga vth til at angripa fiendarna, til thes han komme igen.

20. Och Simon drog in i Galileen medh trytusend män; Judas in i Galaad medh ottatusend.

21. Tå nu Simon kom in i Galileen, hölt han många slachtningar medh Hedningomen, och wan, och jagade them alt in til Ptolemais in för porten,

22. Så at widh trytusend Hedningar blefwo slagne; och Simon tog theras roof.

23. Sedan kom han igen til sina bröder i Galileen, och til Arabath, och bad them medh hustrur och barn draga medh sigh in i Judeen, och förde them tijt medh stoor glädie.

24. Men Judas Maccabeus och Jonathas hans broder, drogo öfwer Jordan in i öknena tre dagsleder.

25. Tå kommo til them the Nabatheer, och vndsingo them wänliga, och förtälde them huru theras bröder i Galaad gick;

26. Och at månge woro bortförde fångne til Barasa, Bosor, Alima, Caßbon, Mageth och Karnaim, hwilke allesamman woro store och faste städer;

27. At ock månge i the andra Galaadz städer fångne lågo: therföre beslöto the, at the strax om morgonen ther efter wille draga emot the samma fasta städer, och bestorma them.

28. Och Judas wände tilbaka ena dagsled, och bestormade then staden Bosor, förr än the thes försågo sigh, och tog honom in, och lät dräpa alt mankön ther inne, och tog roof, och vpbrände staden.

29. Sedan reste han strax om nattena til borgena ther hans bröder belagde woro:

30. Och tå han om morgonen tijt kom, såg han ther en mächtig stoor hoop folck vthan tahl, som stegar och krigsrustning båro, och begynte til at storma.

31. Och i stadenom war ett klageligit roop, så at thet skall vp i himmelen.

32. Tå förmanade Judas sitt folck, at the wille strida för sina bröder, til at vndsättia them;

33. Och giorde tre hopar, och slog baak vppå them i stormenom, och lät trummeta; och folcket ropade högt, och bådo til Gudh.

34. Men när Timothei häär såg, at Judas war baak them, flydde the, och wordo hårdeliga slagne, så at af them blefwo i then dagen widh ottatusend döde.

35. Sedan drog Judas til Maspha, stormade och tog then in, och lät dräpa alt mankön ther inne, tog roof, och vpbrände staden.

36. Sedan wan han Caßbon, Mageth, Bosor, och the andra städer i Galaad.

37. Men Timotheus samkade åter en stoor häär tilhopa, och lägrade sigh in moot Raphon, på hinsidon bäcken.

38. Tå sände Judas speijare tijt, och lät besee huru starcke fienderna woro, och huru the lågo: thesse sade honom igen, at thet war en ganska stoor hoop, af allom Hedningom ther omkring;

39. At the ock krigsfolck vthaf Arabien när sigh hade, them the sold gifwa måste; och at hären på hinsidon widh bäcken sigh lägrat hade, och woro rustade til slags:

40. Therföre drog Judas vth emot them. Och Timotheus sade til sina höfwitzmän: Om Judas kommer til bäcken, och är så dristig at han tör draga hijt öfwer, så kunne wij intet stå honom emot, vtan han slår oß:

41. Men om han fruchtar, och tör icke hijt öfwer bäcken, så wilje wij öfwer watnet til honom och öfwerfalla honom, och slån.

42. Tå nu Judas til bäcken kom, skickade han Presterna in til watnet, och böd them, at the skulle drifwa alt folcket vthöfwer, at the måtte hielpa at slå fiendarna, och ingen skulle tilbaka blifwa.

43. Tå nu Judas och all hans häär så först öfwer watnet kommo, flydde fienderna, och läto sina wärjor falla, och kommo vthi ett tempel i then staden Karnaim.

44. Men Judas tog staden in, och vpbrände templet, och alla the ther inne woro: och Karnaim wardt förstördt, och kunde intet bestå för Judas.

45. Sedan lät Judas komma tilhopa alt Jsraels folck som i Galaad war, små och stora, qwinnor och barn, at the skulle draga medh in i Judeen.

46. Och på wägenom kommo the til en stoor fast stadh Ephron, som i härstråtene låg, ther man igenom måste, och kunde icke draga ther omkring.

47. Nu wille the i Ephron icke låta Judas ther igenom; vtan blefwo inne i stadenom, och höllo portarna til.

48. Men Judas sände til them, sade them frijd til, och bad wänliga, at man skulle låta honom ther igenom: ty them skulle ingen skade skee af hans folck; han begärade intet, vtan allenast draga ther igenom: men the i Ephron wille icke låta them in.

49. Tå lät Judas vthropa i hela härenom, at krigsfolcket skulle slå sin ordan, och storma til staden, hwar och en hoop af sitt rum.

50. Altså stormade the til staden i then hela dagen, och then hela nattene, och togo honom in.

51. Och Judas lät dräpa alt mankön ther inne, tog roof, och förstörde honom;

52. Och drog ther igenom öfwer the döda kroppar; och kommo öfwer Jordan på slättmarkena in moot Bethsan.

53. Och Judas dref vppå folcket som efterst war, och tröste them i hela resone, til thes han förde them in i Judee land.

54. Tå drogo the vp på berget Zion medh stoor glädie, och offrade bränneoffer, at Gudh them seger gifwit, och medh glädie heem igen komma låtit hade.

55. Men medan Judas och Jonathas i Galaad woro, och Simon theras broder i Galileen för Ptolemais;

56. Och Joseph Zacharia son, och Azaria höfwitzmännerna hörde af theras seger och stora gierningar,

57. Sade the: Wij wilje ock ähro inläggia, och slå vppå Hedningarna som här omkring äro;

58. Och budo sino krigsfolcke, at the skulle vppe wara; och drogo til Jamnia.

59. Tå drog vth emot them Gorgias medh sinom häär;

60. Och slog Joseph och Azaria på flychtena, och jagade them alt in til Judee land. Och Jsrael miste i then dagen mycket folck, nemliga, widh twtusend män:

61. Therföre, at the Jude och hans broders befalning intet lydde, och hade tagit sigh före af egen öfwerdådighet prijs winna:

62. Ändoch the icke woro the män som Gudh förlänt hade, at Jsrael genom them skulle hulpet warda.

63. Men Judas och hans bröder wordo mycket achtade i hela Jsrael, och när alla Hedningar:

64. Och ehwar man nämnde them, ther wordo the prisade.

65. Och Judas drog vth medh sina bröder emot Esau barn söder vth, och tog in Hebron och the byar ther omkring, och vpbrände hans murar och torn;

66. Och wände om igen in i Hedningarnas land åth Samarien.

67. Ther hade månge Prester dräpne warit, hwilke ock förstolte woro, och angrepo fiendarna orådeliga och vthan befalning.

68. Sedan drog Judas til Asdod i Hedningarnas land, och bröt afguda altaren neder, och vpbrände afgudarna, och tog roof i städerna, och kom heem igen i Juda land.

6. Capitel.

Som nu Antiochus hade belagt Elimais, och kunde icke winnan; sporde ock theslikes huru thet war gånget i Judea, blef han dödz siuk, v. 1. Befalte Philippo sin son, och blef död; och hans son blef Konung i hans stadh, v. 10. Men Judas belade Zions borg; hwilket när blef klagat för Antiocho, kom han medh en stoor häär in til Bethzura, v. 18. Tå drog Judas emot honom, och slog honom af sexhundrat män, v. 42. Och the i Bethzura gåfwo sigh för hungers skul, v. 49. Sedan belade han helgedomen, v. 51. Giorde frijd medh Judarna, v. 58. Och drog bort emot Philippum, som ett vproor begynt hade i Antiochien, v. 63.

Men tå Konung Antiochus vppe i rikena hijt och tijt foor, hörde han om then namnkunniga staden Elimais i Persien, at ther war mycket guld och silfwer, och store rikedomar;

2. Och at i templet woro store ägodelar och gyldene kläder, harnesk och sköldar, som Philippi son Alexander Konungen af Macedonien tijt gifwit hade.

3. Therföre kom Antiochus för staden, til at taga honom in, och skinnan; men the i stadenom wordo förwarade:

4. Therföre woro the vppe til at wärja sigh. Och Antiochus kunde intet skaffa: vtan måste åter draga sin wägh; och wände om igen åth Babylon medh stoor ångest.

5. Tå fick han bodh, at hans häär, som han in i Juda land sändt hade, war slagen;

6. Och at Lysias hade måst fly; och at Judarna i hans lägre stora ägodelar, och mycken wapn wunnit hade, ther medh the sigh sedan bättre rustat hade, och woro mächtigare wordne:

7. Och hade vthkastat styggelsen vthu templet i Jerusalem, och bewarat helgedomen medh fasta murar igen, såsom tilförene; och hade theslikes befäst Bethzura.

8. Tå Antiochus thetta hörde, wardt han ganska swårliga förskräckt, och wardt högeliga bedröfwad, och lade sigh neder, och wardt af bedröfwelse kranck, at hans vpsåt icke hade framgång fått:

9. Och blef länge i then samma stadenom: förty, bedröfwelsen wardt ju länger ju större; och giorde honom så swag, at han förnam at han döö måste:

10. Therföre kallade han sina wänner til sigh, och sade til them: Jagh kan ingen sömn meer få, för stort bekymmer, och hiertans sorg skul, som jagh hafwer.

11. Ach! huru hafwer thet så alstinges omwändt sigh medh migh: så länge som jagh regerat hafwer, hafwer jagh glädie och seger haft, och hafwer af minom älskad och afhållen warit:

12. Men nu är jagh så af hiertat bedröfwad, och kommer ihogh thet onda som jagh i Jerusalem bedrifwit hafwer, tå jagh all gyldene och silfwerkäril bort förde vthu templet, och lät dräpa oskyldigt folck i Judeen.

13. Ther af kommer migh nu all thenna olyckan, och måste vthi främmande land, af thenna bedröfwelsen döö.

14. Och han kallade en sin wän Philippus, then skickade han til höfwitzman öfwer hela riket:

15. Och fick honom eronona, mantelen och ringen; och befalte honom vpföda sin son, then vnga Antiochum, och insättian i riket.

16. Sedan blef Antiochus död i then samma stadenom, i hundrade nijo och fyratijonde åhrena.

17. Tå nu Lysias hörde, at Konungen död war, giorde han til Konung Antiochi thens Ädlas son, then vnga Antiochum, hwilkens tuchtemästare han warit hade, och kallade honom Evpator.

18. Nu giorde Hedningarna, som borgena på Zion ännu inne hade, Jsraels folcke mycken skada i helgedomenom: förty the hade ett godt fäste.

19. Therföre tog sigh Judas före at bestalla them, på thet han måtte nederläggia them.

20. Och folcket kom tilsamman i hundrade och femtijonde åhrena, och båro therföre allahanda krigsrustning och skott.

21. Och någre Hedningar drogo vthaf borgene, på thet the skulle fara til Konungen, til at sökia hielp: til them gåfwo sigh månge affällige af Jsrael;

22. The foro medh them til Konungen, och sade: Hwij wilt tu icke straffat, och hämna wåra bröder?

23. Ty wij wille wara tinom fader vnderdånige, och hans budh hörige:

24. Tå föll oß wårt folck ifrå, och ther the fingo någon af oß fatt, så dråpo the honom, och skifte wårt arf emellan sigh:

25. Och plågade icke allenast oß, vtan bedrefwo sådant i hela landena.

26. Och nu hafwa the belagt borgena i Jerusalem, til at intaga henne; och hafwa befäst helgedomen, och Bethzura.

27. Om tu icke skyndar tigh til at förtaga them thet, så warda the starckare, och giöra meer skada; och tu skalt sedan intet meer kunna betwinga them.

28. Tå Konungen sådant hörde, förgrymmade han sigh swårliga, och lät kalla tilsamman sina Förstar och höfwitzmän öfwer footfolck, och öfwer resenärar;

29. Och tog vp främmande knechter vthaf öijarna;

30. Och fick tilhopa hundradetusend män til foot, tiugutusend til häst, och twå och tretijo elephanter, som til krijg wante woro.

31. Thenne hären drog igenom Jdumeen; och tå the kommo i landet, belade the Bethzura, och hade ther före mångahanda krigsrustning til storm: men Judarna föllo vth, och brände vp thet wereket, och stridde manliga.

32. Och Judas drog af ifrå Zions borg, och kom medh härenom til Bethzachara emot Konungens lägre.

33. Tå war Konungen om morgonen bittida vppe för dagh, och förde hären then wägen til Bethzachara, och lät giöra slagordan, och trummeta;

34. Och besputa elephanterna medh rödt wijn, och mulbärs must, til at framreta them och förtörna them.

35. Och delade elephanterna ibland hoparna, altså, at til hwar och en elephant, wordo skickade tusend män til foot medh stålhielmar och harnesk, och femhundrat hästar.

36. Thesse wachtade så på elephanten, at the icke weko ifrå honom, och hwart man wände elephanten, tijt måste the ock.

37. Och hwar och en elephant bar ett torn af trää, ther twå och tretijo krigsmän inne woro, och Moremannen som bestien regerade.

38. Thet andra resigtyget skickade han på båda sidor til at bewara footfolcket, at thet icke skulle blifwa skingrat ifrå hwar annan.

39. Och tå solen vpgick, och skeen på the gyldene sköldar, glimmade thet hela berget ther af, lika som thet hade altsammans warit eld.

40. Och Konungens häär drog en deel vppå berget, en deel nedre på slättmarkene, i godh ordan och warliga:

41. Och then som hörde them, han förskräcktes för then grufweliga dönen, och then stora myckenheten, och för gnyyn som the medh harnesk och jern giorde: ty thet war ett ganska stort och wälrustat folck.

42. Och Judas drog ock så emot honom i sin ordan, til at wärja sigh, och slog sexhundrat ihiäl af Konungens häär.

43. Och en benämnd Eleazar Saura son, gaf acht på en elephant, at han war högre och bättre rustad än the andre, och tänckte at Konungen hade warit ther på;

44. Och wågade sigh, på thet han måtte hielpa sitt folck Jsrael, och få ett ewigt namn;

45. Och lop til medh stoor dristighet, och trängde sigh genom fiendarna, och drap många af them på båda sidor;

46. Och kom sigh vnder elephanten, och stack honom, så at elephanten omkull föll på honom, och blef död; och föll ock så honom ihiäl.

47. Men efter Judarna sågo, at Konungens häär een så stoor macht war, weko the afsides, och öfwergåfwo fiendarna i then gången.

48. Therföre drog Konungens häär fram til Jerusalem, och kom vthi Judeen.

49. Men the i Bethzura, kunde för hunger skul icke länger blifwa ther inne: ty thet war thet siunde åhret, ther man vthi måste låta markena hwila; och the fingo leide af Konungenom, at the måtte säkre vthgå.

50. Så tog Konungen Bethzura in, och lade ther krigsfolck in, til at bewara samma fäste:

51. Och drog fram til Zion, och belade helgedomen i en lång tijd, och vprätte ther allahanda skott.

52. Men Jsraels folck warde sigh i helgedomenom i många dagar; och giorde ock skott och krigsrustning emot fiendarna:

53. Men the hade ock intet til at äta, efter thet war thet siunde åhret, och the främmande Judar, som vthu Hedningarnas landom i Judeen för säkerhet skul förde woro, hade alla spijsning förtärdt.

54. Och the helige wordo fast fåå; förty the blefwo af hunger döde: therföre måste the draga ifrå hwar annan, och fördela sigh vthi andra städer.

55. J Medlertijd förnam Lysias, at Philippus, hwilkom Konungens fader Antiochus then vnga, Konungen och riket i sinom lifztijd befalt hade,

56. War igen kommen vthu Persien och Meden, medh thet krigsfolck som Konungen tijt fördt hade; och at Philippus tog sigh regementet före:

57. Therföre skyndade han sigh bort vthur Judeen åter heem i riket igen, och sade til Konungen och til höfwitzmännerna: Wij lide här nödh, och hafwe intet til at äta, och miste mycket folck, och thetta rumet är mächta fast, och wij hafwe wäl hema beställa, ther meer macht på ligger, at erhålla frijd i riket.

58. Lät oß giöra frijd medh thesso folckena,

59. Och tillåta at the hålla sin lagh såsom tilförene; förty the äro wrede, och örliga allenast therföre, at wij theras lagh afläggia wilje.

60. Thetta talet behagade Konungenom och Förstomen wäl. Och Konungen sände til them, at giöra frijd medh them:

61. Men tå the vthkommo vthu sitt fäste, drog Konungen ther in.

62. Och tå han såg at thet så fast war, hölt han intet sin eed, vtan böd åter bryta murarna neder alt omkring.

63. Sedan drog han medh hast bort til Antiochien. Tå förnam han, at Philippus hade sigh ther vpkastat för en Konung: medh honom örligade han, och tog staden in igen.

7. Capitel.

Wjdh then tiden kom Demetrius Seleuci son åter i sitt rike v. 1. Och Antiochus blef dräpen af krigsfolcket, v. 4. Så giorde Demetrius Bacchides til krigsöfwersta, och Alcimus til öfwersta Prest, v. 5. The handlade bedrägeliga, och dråpo många, och beklagade Judas, v. 10. Therföre sände Demetrius Nicanor sin öfwersta: han foor efter at gripa Judas; bespottade Presterna, och swor at han wille vpbränna helgedomen, v. 26. Men Presterna bådo Herran, och Nicanor drog til Bethoron, v. 36. ther blef han slagen af Juda samt all hans häär, v. 43. Judarna hålla ihogkommelse af segren, v. 48.

Vthi hundrade första och femtijonde åhrena, kom Demetrius Seleuci son ifrå Rom åter i sitt rike, och tog en stadh in widh hafwet, medh fögo folck, och regerade ther såsom en Konung.

2. Och tå han i hufwudstaden Antiochien kom, grep krigsfolcket Antiochus och Lysias, til at öfwerantwarda them samma åth Demetrius.

3. Men tå thet Demetrio sagt wardt, böd han, at man skulle intet låta them komma för hans ögon:

4. Therföre dråpo krigsfolcket them: och Demetrius hade riket inne.

5. Tå kommo til honom månge ogudachtige och affällige vthaf Jsrael; och then ypperste af them war Alcimus, hwilken gierna hade wordet öfwerste Prest.

6. Thesse beklagade Judas och sitt egit folck, och sade: Judas och hans bröder hafwa dräpit, eller vthu wårt land fördrifwit alla them, som tigh wille hörsame wara:

7. Therföre sändt tijt någon som tu betroor, och lät besee huru the oß och Konungens land förderfwat hafwa, och lät straffa them, och alt theras anhang.

8. Therföre giorde Konungen Bacchides sin wän, then i rikena wäldig war, och then Konungen mycket betrodde, til höfwitzman öfwer thet hela landet på thesso sidone Euphrats:

9. Och sände medh honom then affälliga Alcimus, then han til öfwerste Prest giorde, och befalte honom straffa Jsraels folck.

10. Och the drogo in i Juda land, medh en stoor häär; och sände bodskap til Judas och hans bröder, til at handla om frijd, och skickade sigh lika som the wille frijd hålla medh honom:

11. Men thet war altsamman bedrägerij; therföre trodde honom Judas intet: förty han såg, at the wäl rustade woro, och en stoor häär medh sigh förde.

12. Men månge Prester kommo til Alcimus och Bacchides, och månge af them fromom i Jsrael,

13. Som sigh godt försågo til Alcimus; och begärade frijd,

14. Och sade: Alcimus är en Prest af Aarons slächte, han måste ingen otro bewisa oß.

15. Och Alcimus sade them frijd til, och giorde en eed, och sade: Wij wilje eder och edra wänner intet ondt giöra.

16. När the nu så trodde honom, lät han gripa sextijo af them, och drap them alla på en dagh, såsom skriften säger:

17. Tina heligas kött hafwa the diurom gifwit: the hafwa vthgiutit blodh omkring Jerusalem såsom watn, och ther war ingen som them begrof.

18. Therföre kom een ganska stoor fruchtan och förskräckelse i folcket, hwilke klagade, at ther war hwarken troo eller redleighet i Alcimus: ty han hölt intet sin eed.

19. Och Bacchides drog sin wägh ifrån Jerusalem, och belade Bethzecha; och sände vth och lät många gripa, som tilförene hade gifwit sigh til honom, och för otro skul åter hade gifwit sigh ifrå honom; och lät många af them dräpa, och kastade them vthi een stoor kulo.

20. Sedan befalte Bacchides Alcimo landet, och lät krigsfolck när honom: och han drog åter til Konungen.

21. Och Alcimus hadet före medh macht, at warda öfwerste Prest:

22. Och drog in til sigh alla affälliga i Jsrael; och tog medh wåld Juda land vnder sigh, och plågade Jsraels folck ganska swårliga.

23. Tå nu Judas såg, at Alcimus och the affällige af Jsrael mycken stoor skada i Jsrael giorde,

24. Foor han åter omkring öfwer hela Juda land, och straffade the affälliga, och förtog them, at the icke meer så hijt och tijt i landena fara torde.

25. Men tå Alcimus såg, at Judas och hans folck åter wäldig war, och at han icke kunde stå them emot, drog han åter til Konungen, och beklagade them hårdeliga.

26. Therföre sände Konungen en stoor Första Nicanor tijt, hwilken Jsraels folcke fast ogunstig war, och böd honom platt nederläggia Jsraels folck.

27. Och Nicanor drog medh en stoor häär til Jerusalem, och sände bodh til Judas och hans bröder bedrägeliga, hwilke skulle låtas lika som han wille frijd medh them hålla, och säija:

28. Wij wilje hålla frijd medh hwar annan, jagh och J; och wil medh fögo folck fridsam komma, at jagh må tala medh tigh.

29. Altså kom Nicanor til Juda, och the vndfingo hwar annan, och talade medh hwar annan fridsamliga; men thet war bestält at man Judas ther gripa skulle.

30. Thetta wardt Juda vnderwist, at Nicanor therföre til honom kommen war, at han medh thetta bedrägerij måtte gripa honom: therföre tog han sigh wahra för honom, och wille intet meer komma til honom.

31. Och tå Nicanor förmärckte, at hans vpsåt war vppenbart wordet, drog han emot Judas, och hölt ena slachtning medh honom widh Caphar Salama:

32. Ther miste Nicanor femtusend män, och hans häär måste fly in vppå Davidz borg.

33. Sedan kom Nicanor ock vp til helgedomen, på Zions berg: och Presterna, och the äldste, gingo vth til at vndfå honom fridsamliga, och til at wisa honom, at the för Konungenom stort offer giorde.

34. Men Nicanor bespottade them medh theras Gudztienst, och försmädde och ohelgade offren;

35. Och swor en eed, och sade: Om J icke antwarden migh Judas och hans häär i mina hand, så skal jagh vpbränna thetta huset, så snart som jagh medh lycko här igen kommer; och drog sin wägh medh stoor grymhet.

36. Men Presterna gingo in, och trädde fram för altaret i templet, och greto, och sade:

37. O Herre, efter tu thetta huus vthwaldt hafwer, at man tigh här åkalla, och om tigh predika skal;

38. Så bedie wij at tu wille hämnas öfwer thenna Nicanor och hans häär, och komma ihogh at the tin helgedom och tigh försmädt hafwa; och at tu wille förjaga them vthu landet, och nederläggia them.

39. Och Nicanor drog sin wägh ifrån Jerusalem, och lägrade sigh widh Bethoron: ther kom ännu en häär vthu Syrien til honom, til at hielpa honom.

40. Men Judas lägrade sigh twärt emot honom widh Adasa, medh trytusend män, och bad til Gudh, och sade:

41. Herre Gudh, tå Konungs Sanheribs sändningabod tigh försmädde, sände tu vth en Ängel, han slog hundrade fem och ottatijotusend män ihiäl:

42. Altså slå thessa wåra fiendar i dagh för wår ögon; och döm thenna Nicanor efter hans stora mißgierning: på thet andre måga förnimma, at tu honom therföre straffat hafwer, at han tin helgedom försmädt hafwer.

43. Och på tretonde dagen thens månadens Adar, höllo the een slachtning medh hwar annan, och Nicanor blef alraförst slagen.

44. Och tå hans häär thet såg, kastade the wärjorna ifrå sigh, och flydde.

45. Men Judas jagade efter them, ena dagsreso, ifrån Adasa alt in til Gazera, och lät trummeta:

46. At alt folck vthaf allom byom ther omkring på landena, skulle vth til honom komma, och hielpa slå fiendarna; och the kommo til Judas, och höllo sigh åter in til honom: altså wardt Nicanors häär slagen, och ingen slapp vndan.

47. Och Judas tog theras roof, och förde thet medh sigh bort: men Nicanor lät han hugga hufwudet af, och then högra handena, then han til eeden vthräckt hade, tå han försmädde och helgedomenom hotade; och lät både hufwud och hand medh bortföra, och i Jerusalem vphängia.

48. Tå wardt åter folcket ganska gladt, och höllo thenna dagen helig medh stoor glädie;

49. Och skickade at man åhrliga på thenna dagen, nemliga then tretonde dagen i then månaden Adar helig hålla skulle. Altså wardt åter frijd i Juda land i en liten tijd.

8. Capitel.

Men när Judas hörde om the Romares redelighet, stora macht, och seger i Hispanien, Franckeriket, Macedonien, Asien och Grecien, v. 1. Sände han Eupolemus och Jason, och giorde ett förbund medh them, v. 17. The Romare skrefwo ock til Demetrius, at han skulle låta Judarna medh frijd, v. 31.

Men Judas hörde at the Romare woro swåra mächtige, och gierna togo främmande folck i beskyddning, som när them hielp sökte; och at the troo och redelighet höllo.

2. Ty han hörde huru mächtiga gierningar the giordt hade emot Gallos, hwilka the betwingat och vnder sigh kufwat hade:

3. Och huru stoor örlig the vthi Hispanien fördt, och the bergwerck, ther man guld och silf gräfwer, intagit hade; och at the mång land fierran ifrå Rom, medh stoor förnuft och alfwarhet wunnet hade, och behöllo them:

4. At the ock många wäldiga Konungar, som i theras land medh macht indragne woro, slagit och förjagat hade, och theras rike vnder sigh tagit:

5. Och at the nyliga Konungen af Chittim Philippus, och sedan hans son Persen öfwerwunnet hade:

6. Och om then stora Antiochus Konungen i Asien, hwilken emot the Romare medh hundrade och tiugu elephanter, medh stort resig tygh och wagnar dragen war: men the Romare slogo hans häär;

7. Och twingade honom, at han om frijd bedia måste, och lade honom och hans arfwingom efter honom en stoor skatt på, som the the Romare åhrliga gifwa måste; och måste han ther til sända the Romare gislan.

8. The togo honom ock ifrån Jndien, Meden och Lydien, the alraädlasta landen, och gåfwo them Konung Eumenes.

9. Ock satte sigh the Greker medh stora macht emot them:

10. Men the sände en höfwitzman emot Grekerna, han slog them, och tog landet in; och lät i städerna bryta murarna neder, at the måste frijd hålla, och hörsame wara.

11. Sådana alfwarhet bewijste the emot alla sina fiendar, så at the alla them betwingade, som sigh emot them satte.

12. Men medh wänner och förbundzbröder höllo the godh frijd, och höllo troo, och woro mächtige; och man fruchtade them i all land.

13. Hwem the hulpo, han wardt beskyddad och widh sitt rike behållen: men then the straffa wille, han wardt ifrå land och rike förjagad;

14. Och wordo ganska mächtige: och ther war een sådana dygd medh them, at ingen giorde sigh til Konung.

15. The hade ock ingen Konung, vtan ett Rådh; thet woro tryhundrade och tiugu män, the regerade wäl.

16. Och åhrliga vthwalde man en höfwitzman, som i alla theras land hade til at biuda; honom måste the alle hörsame wara: och ther war ingen högfärd, nijt eller twedrägt när them.

17. Och Judas vthwalde Eupolemus Johannis son Jacobs sons, och Jason Eleazars son, och sände them til Rom, til at giöra en wänskap och förbund medh the Romare;

18. At the skulle hielpa them, at Jsraels Konungarike icke skulle warda vndertryckt af the Greker.

19. Thesse drogo til Rom en lång wägh, och kommo för Rådet, och sade altså:

20. Judas Maccabeus, och hans bröder, och thet Judeska folcket hafwa sändt oß til eder, at giöra en frijd och förbund medh eder, at J wiljen taga oß i beskyddning, såsom wänner och förbundzbröder.

21. Thet behagade the Romare wäl;

22. Och läto skrifwa förbundet i mässings taflor, hwilka the sände til Jerusalem til een åminnelse til sådana giord frijd och förbund, och lydde altså:

23. Gudh gifwe the Romare och the Judar lycko och frijd, til watn och land, och beware them för örlig och fiendar ewinnerliga.

24. Men om the Romare örlig få, i Rom eller i theras landom och herradömom,

25. Så skola Judarna troliga hielpa the Romare, efter som nöden thet kräfwer:

26. Och skola the Romares fiendom ingen spijsning, wärjo, penningar, skep eller annor ting tilskicka: thetta eska the Romare af Judomen; och Judarna skola thessa stycken troliga hålla, vthan alt swijk och arga list.

27. Twärt emot ock om Judarna få örlig, så skola the Romare troliga hielpa them, efter som nöden thet kräfwer:

28. Och skola Judarnas fiendom ingen spijsning, wärjo, penningar, skep eller annor ting tilskicka: thet säija the Romare them til, och wilja sådant förbund troliga och vthan swijk hålla.

29. Altså är thet förbundet emellan the Romare och Judarna giordt.

30. Men om framdeles then ene parten eller then andre flera stycken betäncker ther til at sättia, eller något til at förwandla, eller ther af at taga, thes skal hwar parten macht hafwa; och hwad the ther til sättia, eller ther af taga, thet skal altsamman stadigt och fast hållet warda.

31. Ther ock Konung Demetrius på Judarna wåld brukar, ther hafwe wij altså skrifwit honom til: Hwarföre plågar tu wåra wänner och förbundzbröder?

32. Om the ytterligare öfwer tigh klaga, så måste wij beskydda them, och wilje angripa tigh både til watn och land.

9. Capitel.

Ther efter sände Demetrius Bacchides och Alcimus medh en stoor häär emot Judas, v. 1. Judarna förskräcktes och förskingrades, v. 5. Judas drog vth medh ottahundrade män, och stridde medh them, och wardt slagen, v. 13. Efter Jude dödh blef Jonathas höfwitzman i hans stadh, v. 28. Han hämnades öfwer sins broders Johannis dödh, v. 35. Och slog Bacchides på flychtena widh Jordan, v. 43. Så blef tå Alcimus död, v. 54. Åter kom Bacchides och belade Bethbesen, v. 58. Men Simon slog honom på flychtena, v. 65. Och Jonathas giorde frijd medh honom, v. 70.

Jmedlertijd tå Demetrius förnam, at Nicanor medh sinom häär slagen och nederlagd war, sände han åter i Judeen thessa twå, Bacchides och Alcimus; och medh them sitt alrabästa krigsfolck, som i slachtningene plägade på högra sidone stå.

2. Thesse drogo åth Galgala, och belade och intogo Masloth i Arbela, och dråpo ther mycket folck.

3. Ther efter i hundrade och andro och femtijonde åhrena i första månadenom, drogo the til Jerusalem;

4. Och tädan til Berea medh tiugutusend män til foot, och twtusend til häst.

5. Och Judas lägrade sigh widh Laisa medh trylusend män.

6. Men tå hans folck såg, at fienderna een sådana stoor macht hade, wordo the förskräckte, och flydde bort, så at icke flere när Juda blefwo än ottahundrad män.

7. Tå Judas thetta såg, at hans häär icke blef tilhopa, och fienderna doch trängde in vppå honom, wardt han bekymrad: och tå han såg, at han intet rum hade til at trösta sitt folck, och åter hämta them tilhopa igen,

8. Sade han i thenna ångest til the qwarblefna: Vp, och läter oß försökia om wij fiendarna angripa och slå kunne.

9. Men the wille icke, och afrådde thet, och sade: Thet är icke mögeligit at wij något skaffe; vtan lät oß i thenna gången wika och draga af igen, och hämta wåra bröder tilsamman, som ifrån oß flydde äro, sedan wilje wij åter draga til fiendarna, och slå til them: nu äre wij alt förfåå.

10. Men Judas sade: Bort thet at wij skulle fly: är wår tijd kommen, så wilje wij ährliga döö för wåra bröder skul, och icke låta wåra ähro til skam warda.

11. Och fienderna woro vppe, och slogo sin ordan altså: The förste woro skyttorna, och the bäste krigsmännerna stodo främst i spetsen: Resenärerna woro delade i twå hopar, på hwarjo sidone en:

12. Höfwitzmannen Bacchides war på then högra sidone: medh thenna ordan drogo the til, medh stort roop och trummetande.

13. Så lät ock Judas trummeta, och drog til them, och hölt ena slachtning medh them, ifrå morgonen alt in til aftonen, så at jorden bäfwade af stoor rumor.

14. Tå nu Judas såg at Bacchides sielf samt medh then största machtene war på then högra sidone, tå sökte han ther sielf til; han och the andre som sitt lijf wågade, och förskräckte them:

15. Och slogo then hopen på högra sidone på flychtena, och jagade efter them alt in til thet berget widh Asdod.

16. Men tå the på wänstra sidone thet sågo, at Judas jagade efter them, skyndade the sigh ock efter Judas.

17. Tå måste Judas wända sigh emot thessa, och warde sigh länge: och thet skedde een hård slachtning, så at ther wordo månge såre och döde på båda sidor;

18. Och Judas wardt ock på sidstone slagen. Tå flydde the som qware woro.

19. Och Jonathas och Simon togo sins broders Juda kropp, och begrofwo honom i sina fäders graf i Modin.

20. Och alt Jsraels folck sörgde efter Judas i långan tijd, och beklagade sigh öfwer honom swårliga, och sade:

21. Ach at then hielten fallen är, som Jsrael beskyddat och frälsat hafwer.

22. Thetta är Historien om Judas; men han hafwer eljes mång flera stoor ting bedrifwit, hwilka för myckenheten skul icke alle beskrifne äro.

23. Efter Jude dödh, wordo the ogudachtige och affällige åter wäldige i hela Jsraels land.

24. Och i thenna tiden war stoor hunger i landena, så at alt folcket gaf sigh vnder Bacchides.

25. Tå vthwalde Bacchides ogudachtiga män; them giorde han til ämbetzmän:

26. Och lät allestädz vpsökia Jude anhang och wänner, och för sigh komma, på thet han måtte hämnas vppå them, och bruka sitt gabberij på them.

27. Och i Jsrael war een sådana bedröfwelse och jämmer, at thes like icke warit hade efter Propheternas tijd.

28. Therföre kom Jude anhang tilhopa, och sade til Jonathas:

29. Efter tins broders Jude dödh hafwe wij ingen meer hans lika, then oß beskydda må för wåra fiendar och Bacchides, the oß förfölja:

30. Therföre vthwälje wij tigh i hans stadh, för en Första och höfwitzman, til at föra thetta örlig.

31. Altså wardt Jonathas theras Förste, och regerade i sins broders stadh.

32. Tå Bacchides thetta förnam, lät han sökia honom, på thet han måtte förgiöran.

33. När Jonathas och Simon hans broder thet förmärckte, flydde the, och alle the som när them woro, in vthi öknena Thecoe, och slogo ett lägre widh then siön Asphar.

34. Thetta förnam Bacchides, och stod vp, och drog emot them.

35. Nu hade Jonathas sändt sin broder Johannes, en höfwitzman, til sina wänner the Nabatheer, til at bedia them, at the theras håfwor och godz vthi theras stadh taga och bewara wille.

36. Men Jambri söner drogo vthu Medaba, och öfwerföllo Johannes, och grepo honom; och togo af honom alt thet han medh sigh förde, och hade thet in i sin stadh.

37. Ther efter wardt Jonathe och Simon hans broder vnderwist, at Jambri söner tilredde ett stort bröllop, och skulle hämta brudena ifrå Nadabath medh stort prål: ty hon war en Förstas dotter vthaf Canaan.

38. Nu tänckte Jonathas och Simon ther vppå, at thesse theras broder Johannes dräpit hade: therföre drogo the vp, och förgiömde sigh widh berget, och wachtade efter Jambri barn.

39. Tå nu brudgummen drog ther fram medh sina wänner, och medh mycket folck och ägodelar, medh pipor och trummor, och kosteligom skrudh,

40. Tå föllo Jonathas och Simon vth ifrå berget, och slogo til them, och dråpo många, så at the som vndsluppo, måtte fly til berget; och togo bort theras ägodelar.

41. Tå wardt af bröllopet een sorg, och af pipandet en grååt.

42. Altså hämnades the thet mord, som på theras broder bedrifwit war; och wände om igen, och drogo in til Jordan.

43. Nu kom Bacchides ock til Jordan medh en stoor häär på Sabbathen.

44. Tå sade Jonathas til sitt folck: Vp, och ruster eder til slags: ty nu kunnen J här icke stilla liggia, såsom tilförene:

45. Förty, fienderna äro förhandene, och wij måste wärja oß, efter wij doch icke vndkomma kunne: ty wij hafwe fiendar både för oß och efter oß: så är Jordan på then ena sidon, på then andra äro kärr och berg.

46. Therföre skolen J ropa i himmelen, at J ifrå fienderna måge hulpne warda.

47. Och the kommo til slags, och Jonathas slog til Bacchides; men Bacchides wek tilbaka.

48. Tå språng Jonathas och hans folck i Jordanen, och kommo öfwer älfwena; och Bacchidis folck torde icke gifwa sigh i älfwen.

49. Och i thenna dagen föllo på Bacchidis sido tusend män.

50. Therföre drog Bacchides af igen, och kom til Jerusalem, och tog til at befästa städerna i landena: han lät byggia portar och höga murar om Jericho, Amao, Bethoron, Bethel, Tamnata, Phara och Topo:

51. Och lade ther krigsfolck in, til een wacht, hwilke Jsrael plåga skulle.

52. Theslikes lät han befästa Bethzura, Gazara, och borgena i Jerusalem; och lade ther ock krigsfolck in, och besörgde them medh spijsning:

53. Och tog the ypperstas barn til gislan, och behölt them på borgene i Jerusalem.

54. Vthi hundrade tredie och femtijonde åhrena i then andra månadenom, böd Alcimus ock så nederbryta the innersta murarna af gården, som alranäst för templet war, hwilka the helige Propheter hade byggia låtit.

55. Och tå man thetta begynte, slog Gudh Alcimus, så at thet som begynnat war, blef åter förhindrat: ty slaget rörde honom, så at han intet tala kunde, eller något beställa och skaffa om sina saker;

56. Och blef så död i storom wärck.

57. Men tå Bacchides såg, at Alcimus war död, drog han åter sin wägh til Konungen: så wardt frijd och roo i landena i tw åhr.

58. Men the affällige i landena höllo ett rådh, och sade: Jonathas och hans anhang sittia stilla, och hafwa frijd, och äro säkre; lät oß nu åter kalla Bacchides, han kunde nu gripa them allasamman på ena natt.

59. Altså foro the til Bacchides, och sade honom sitt rådh.

60. Tå war Bacchides vppe medh en stoor häär, och sände hemliga bref til sitt anhang i Juda land, at the Jonathas, och alle the som när honom woro, gripa skulle; men thetta anslaget wardt Jonathe förkunnat, therföre skaffade the intet:

61. Vtan Jonathas grep widh femtijo the yppersta af then affälliga och ogudachtiga hopen, och lät dräpa them.

62. Sedan weko Jonathas, och Simon, och theras folck, in vthi öknena, vthi en förstörd byy Bethbesen: then bygde han vp igen, och giorde honom fast.

63. Tå nu Bacchides thet förnam, war han vppe medh sinom hela häär, och lät ock resa Judarna;

64. Och drog in för Bethbesen, och belade honom i lång tijd, och bestormade honom, och giorde skott och krigsrustning ther före.

65. Men Jonathas befalte stadenom sinom broder Simon, och han foor medh en hoop vth;

66. Och slog Odares och hans bröder, och Phaserons barn i theras hyddom: men efter thet lyckades honom, lop meer folck til honom, så at han starckare wardt.

67. J medler tijd föll ock Simon vthu stadenom in i fiendarnas lägre, och vpbrände krigsrustningen;

68. Och slog Bacchides på flychtena. Och Bacchides harmades swårliga, at hans anslag och togh fåfängt war:

69. Och wardt gramse öfwer the affälliga Judar, som honom rådt hade, til at åter komma i landet igen; och lät många dräpa af them, och redde sigh til at draga sin wägh i sitt land igen.

70. Tå Jonathas thet förnam, sände han bodh til honom, til at giöra frijd medh honom, och bad honom, at han wille gifwa rofwet igen, och fångarna lösa.

71. Thet samtyckte Bacchides gierna, och giorde såsom Jonathas begärade, och swor honom en eed, at han intet meer wille giöra honom ondt i alla sina lifsdagar:

72. Och fick honom rofwet och fångarna af Juda lösa igen i Juda land; och wände om, och drog i sitt land, och kom icke meer i Juda land igen.

73. Altså wardt åter frijd i Jsrael: och Jonathas bodde i Machmas, och regerade ther öfwer folcket, och nederlade the affälliga af Jsrael.

10. Capitel.

Tå kom Alexander Antiochi thens ädlas son til Ptolemais, v. 1. Therföre rustade sigh Demetrius, och sökte wänskap hoos Jonathas, v. 2. Men Alexander skref Jonathas til, och giorde honom til öfwersta Prest, v. 15. När Demetrius thet hörde, låfwade han Judomen mycken frihet, v. 22. Men the trodde honom intet, v. 46. Så drog Demetrius emot Alexander, och wardt slagen, v. 48. Alexander giorde wänskap medh Ptolemeus, och tog hans dotter Cleopatra til hustru, v. 51. Jonathas blef af honom ock Ptolemeus mycket ährad, v. 59. Ther efter kom Demetrii son medh Apollonius emot Jonathas, v. 67. Men Jonathas slog them på flychtena; tog många städer in, v. 74. Och drog åter til Jerusalem, v. 87.

Vthi hundrade och sextijonde åhrena, kom Alexander Antiochi thens ädlas son, och tog then staden Ptolemais in, och regerade ther.

2. Men tå Demetrius thet förnam, församlade han en stoor häär, och drog emot Alexander til at förjaga honom.

3. Therföre skref Demetrius til Jonathas, och sade honom til, at han frijd medh honom hålla wille, och giöra honom alt godt.

4. Ty han tänckte: Thet är bättre, at jagh drager honom tilförene til migh, förr än han gifwer sigh til Alexander emot migh:

5. Therföre, at jagh hans broder dräpit, och hans folck mycket ondt giordt hafwer.

6. Och Demetrius skref til Jonathas, och förlåfwade honom krigsfolck vptaga och hålla, och giöra krigsrustning, och at han hans förbundzbroder wara skulle: och befalte at man skulle gifwa Jonathas then gislan löös igen, som på borgene war.

7. Therföre kom Jonathas til Jerusalem, och lät läsa thetta bref för allo folckena, och för them som på borgene woro.

8. Som the nu hörde at Konungen förlåfwade honom vptaga krigsfolck, och krigsrustning giöra, och at Konungen honom för en förbundzbroder hölt, fruchtade the sigh swårliga för honom,

9. Och gåfwo honom gislanen löös; och Jonathas fick them theras föräldrom igen.

10. Altså begynte Jonathas til at boo i Jerusalem, och byggia och förbättra staden igen;

11. Och lät vpbyggia murarna, och befästa Zions berg medh goda starcka murar, altsamman af huggen steen.

12. Altså wardt Jerusalem åter fast bygdt:

13. Och Hedningarna i små städerna som Bacchides hade låtit fasta giöra, flydde ther vth bort i sitt land;

14. Allena Bethzura behöllo the inne: och tijt lupo the affällige: ty ther hade the sitt tilhåld.

15. Tå nu Alexander förnam, at Demetrius sökte wänskap när Jonathas; och hörde the prijsliga gierningar, som Jonathas och hans bröder giordt hade, sade han:

16. En sådana wäldig man finner man icke: therföre wilje wij skrifwa honom til, at han wår wän och förbundzbroder wara skal.

17. Och skref altså:

18. Konung Alexander tilbiuder sinom broder Jonathas hälso:

19. Wij höre tigh prisas för en dråplig man, och wärdan at tu wår wän äst:

20. Therföre sättie wij tigh til en öfwersta Prest öfwer titt folck, och skalt kallas Konungens wän; och sände tigh här medh purpurkläde och een gyldene crono: therföre hålt tigh troliga in til oß, och blif wår wän.

21. Altså drog Jonathas thet Presterliga klädet vppå, vthi hundrade och sextijonde åhrena i siunde månadenom i löfhyddohögtidene, och församlade en häär, och lät mycken krigsrustning giöra.

22. Men tå Demetrius thetta förnam, wardt han swårliga bedröfwad,

23. At Alexander afwände Judarna ifrå honom, och til sigh, och ther igenom starckare wardt;

24. Och tänckte at han wille ock wänliga skrifwa them til, och ähro och ägodelar låfwa, på thet the skulle säija honom hielp til.

25. Och skref altså: Konung Demetrius tilbiuder Judomen hälso:

26. Wij hafwe gierna hördt, och thet är oß een stoor glädie, at J icke ifrån oß affallen til wåra fiendar, vtan medh all trohet när oß blifwen:

27. Therföre bedie wij, at J wiljen ännu så framgent troliga när oß blifwa, och icke eder ifrån oß afwända låta.

28. Thessa edra trohet wilje wij wedergälla, och lisa eder ifrå mycken tunga; och meer frihet gifwa, och nåder giöra.

29. Och gifwer jagh nu alla Judar skatten frij, tollen af saltet; kronogärdena, then tredie skäppon af sädene, och then hälften af allahanda frucht på trään, som migh tilkommer:

30. Jfrå thenna tunga skal nu här efter Juda land, och the try fögderijn som ther til höra i Samarie land, och Galileen, frijat wara i allom tijd.

31. Och Jerusalem skal heligt och fritt wara för all tunga, skatt och tijond.

32. Jagh wil ock borgena i Jerusalem eder igen vplåta, och them öfwersta Prestenom öfwergifwa henne, at han skal intaga henne, och läggia ther folck vppå, hwem han wil til at bewara henne.

33. Och alle fångne Judar i mino rike, skola warda löse gifne och frij wara; och the och theras boskap skola för skatt frij wara.

34. Och skola the frihet hafwa i allo mino rike til at hålla sina Sabbather, Nymånat, och andra förelagda högtider:

35. Och tre dagar för och efter högtidena, af hwar man oförhindrade wara i theras Gudztienst.

36. Och man skal tretijotusend män i Judeen vthwälja, them wil jagh sold gifwa såsom mitt andra krigsfolck; och the skola vthi Konungens fasta städer skickade warda.

37. Och vthaf them skola någre vthwalde warda, the Konungen vthi sin största handel såsom sitt betrodda Rådh bruka skal: Judarna skola ock inga främmande, vtan egna höfwitzmän hafwa vthaf them vthwalda, på thet the sin lagh hålla måga lika som i Juda landena.

38. Och the try fögderij i Samarie land och Galilea, som til Judea höra, skola ingom vnderdånig wara, vtan allena öfwersta Prestenom: på thet man må weta, at han allena en herre ther öfwer är.

39. Then staden Ptolemais, och the landzändar ther omkring, som ther til höra, gifwer jagh templena i Jerusalem, til then omkost som på offret går.

40. Jagh wil ock förskaffa til templets byggning åhrliga femtontusend siklar silfwer af min egen vpbyrd.

41. Och hwad jagh af ålder vthaf min ämbete hafwer skyldig warit at gifwa til templet, thet skal them här efter gifwit warda.

42. Och the femtusend siklar silfwer, som mine ämbetsmän af templets vpbyrd bortwändt hafwa, the skola åter åhrliga Prestomen tilhöra.

43. Och skal templet thenna frihetena hafwa, at hwilken i hela mino rike ett straff förtient hafwer, och flyr in i templet, han skal wara ther säker til lijf och godz.

44. Til templets byggning och förbättring, och murarnas och tornens i Jerusalem,

45. Och eljes i landena, wil Konungen ock stå omkosten af sin egen vpbyrd.

46. Men tå man thetta bref för Jonathas och folckena laas, wille the icke troo honom, och togo ther intet widh: förty the wiste wäl, hwilken otrohet och grufweligit tyrannij han tilförene emot Jsrael brukat hade:

47. Och beslöto at giöra Alexander hielp, then tilförene wänskap när them sökt, och frijd tilsagt hade: thessom giorde the hielp i hela hans lifstijd.

48. Tå nu Alexander och Demetrius emot hwar annan drogo, och til slags kommo medh hwar annan, tå flydde Demetrij häär:

49. Och Alexander skyndade sigh efter honom;

50. Och giorde een grufwelig slachtning, ifrå morgonen alt in til aftonen; och Demetrius wardt i then samma dagen slagen.

51. Ther efter sände Alexander bodh til Ptolemeus Konungen i Egypten, medh thetta wärf:

52. Efter jagh åter i mitt rike kommen är, och sitter på Konungsligo säte, och hafwer åter fått regementet vnder migh, och hafwer förjagat Demetrius, och mitt arfland igen wunnet:

53. Så begärar jagh giöra wänskap medh tigh; och beder tigh, at tu wille gifwa migh tina dotter til ächta:

54. Så wil jagh hålla migh emot tigh såsom tin mågh, och tacksam wara, och henne een Konungslig morgongåfwo gifwa.

55. Ther til swarade Ptolemeus, och önskade Alexander lycko, at han åter i sins faders land kommen war, och sitt riket wunnet hade:

56. Och låfwade honom så wilja giöra, som han skrifwit hade, och begärade, at han til honom i Ptolemais komma wille: ther wille the sielfwe tala widh hwar annan, och thet giftermål fullfölja.

57. Vthi hundrade andro och sextijonde åhrena, foor Ptolemeus medh sine dotter Cleopatra vthur Egypten, och kommo til Ptolemais:

58. Ther kom ock Konung Alexander; och Cleopatra wardt Alexandro gifwin, och bröllopet wardt medh stort Konungsligit prål hållet.

59. Och Konung Alexander skref Jonathe til, och kalladen til sigh.

60. Tå kom Jonathas medh stoor härlighet til Ptolemais til båda Konungarna, och skänckte them och theras wänner kosteliga gåfwor af guld och silfwer, och fan gunst när them.

61. Och någre affällige af Jsrael kommo tijt til at beklaga Jonathas; men Konungen wille intet höra them:

62. Vtan befalte at Jonathas sin kläder afläggia och purpurkläde vppå draga skulle; hwilket ock så skedde.

63. Tå satte Konungen honom när sigh, och befalte sinom Förstom, at the medh honom omkring i stadenom gå skulle, och vthropa låta, at ingen skulle beklaga honom, eller eljes bekymran.

64. Men tå hans åklagare sågo at Konungen honom så högt ährade, at han bad honom ikläda sigh purpur, och thetta om honom vthropa lät, så flydde the alle sin wägh.

65. Och Konungen giorde honom stora ähro, och lät skrifwa honom ibland sina yppersta wänner, och giorde honom til en höfwitzman och til nästa Rådh.

66. Sedan drog Jonathas til Jerusalem igen medh glädie, och i godom frijd.

67. Vthi hundrade fem och sextijonde åhrena, kom Konung Demetrius then förra Demetrij son ifrå Creta in i sitt arfrike.

68. Tå wardt Alexander ganska swårliga förskräckt, och kom til Antiochien.

69. Men Demetrius drog Apollonium höfwitzmannen i nedra Syrien til sigh; han samkade en häär tilhopa, och lägrade sigh i Jamnia, och sände til Jonathas then öfwersta Presten, och lät säija honom:

70. Jngen giör oß motstånd, vtan tu allena, och giör at man migh förachtar: tu trotsar wäl på bergomen;

71. Men wilt tu een manlig gierning giöra, så drag neder på slättmarkena: ther lät oß försökiat medh hwar annan.

72. Om tu wilt fråga huru starcke wij äre, jagh och the andre som medh migh draga och migh hielpa, så skal man säija tigh: J skolen intet kunna blifwa för thetta folcket, för hwilkom edra fäder twå gångor vthi theras egit land slagne äro:

73. Mycket mindre kant tu på slättmarkene för ett sådana mächtigt folck til häst och foot bestå, ther ingen berg och stenar äro, tijt man fly kunde.

74. Tå Jonathas sådant braskande hörde, wardt han wredh, och vthwalde tijotusend män, och drog vth ifrån Jerusalem: och hans broder Simon kom til honom til at hielpa honom.

75. Och han lade sigh för Joppe; men the i Joppe stadh läto honom intet in: ty Apollonius hade lagt ther folck inne til een wacht; therföre bestormade them Jonathas.

76. Tå förskräcktes the i stadenom, och läto portarna vp: altså tog Jonathas then staden Joppe in.

77. Tå Apollonius thetta förnam, lade han sigh för Joppe medh trytusend resenärer, och medh mycket footfolck, och stälte sigh lika som han wille draga sin wägh til Asdod, på thet han måtte låcka Jonathas vth på slättmarkena: ty han hade stort resigtyg, ther han sigh vppå förlät.

78. Jonathas skyndade sigh efter honom til Asdod, och drog försichteliga i sin ordan rustad til slachtning;

79. Men Apollonius hade hemliga tilbaka låtit i lägrena tusend resenärar.

80. Nu märckte Jonathas at ther war folck hemliga baak honom fördolt: therföre tå the kommo til hans folck, hölt Jonathas i sin ordan.

81. Tå skuto the resenärer på folcket i then hela dagen ifrå morgonen alt in til aftonen, til thes theras hästar trötte wordo.

82. Sedan tog Simon sin häär, och slog til fiendarna: tå flydde resenärerna, ty the woro trötte.

83. Och wordo hijt och tijt i markene förströdde, och flydde til Asdod, och skyndade sigh in i thens afgudens Dagons tempel, til at vndsättia ther sitt lijf.

84. Men Jonathas skinnade staden Asdod, och the byar ther omkring, och vpbrände them: han vpbrände ock afguda templet, medh alla the ther in flydde woro;

85. Och summan på them som slagne och brände woro, war tilhopa widh ottatusend män.

86. Ther efter drog Jonathas medh härenom in för Ascalon: ther gingo borgarena af stadenom vth emot honom, och gåfwo sigh, och vndfingo honom medh stoor härlighet.

87. Altså drog Jonathas åter til Jerusalem medh sin häär och rofwet.

88. Och tå Alexander thetta hörde, ährade han Jonathas ännu högre;

89. Och sände honom ett gyldene bälte, såsom thet man allena enom Konungs frända plägar gifwa; ther til skänckte han honom Accaron, och hwad ther til hörer, til en egendom.

11. Capitel.

Och Ptolemeus kom åter, och wille fördrifwa Alexander, v. 1. Tå flydde Alexander, v. 8. Och Zabdiel then Araben drap honom, v. 17. Ptolemeus blef ock strax död, v. 18. Och Demetrius tog riket in, v. 19. Jonathas belade borgena i Jerusalem: drog så til Demetrius, och tilsade honom tryhundrat centener guld; therföre fick han hela Judeen frij, v. 20. Men Tryphon samt krigsfolcket och the af Antiochien, satte sigh vp emot Demetrius, v. 38. Tå vndsatte honom Jonathas medh trytusend krigsmän, v. 41. Likwäl kom Tryphon och giorde Antiochus Alexandri son til Konung, hwilken ährade Jonathas högt, v. 54. Och Jonathas wan Ascalon och Gaza, v. 60. Och slog Demetrij höfwitzmän trytusend män af, v. 67.

Och Konungen i Egypten församlade folck, så mycket som sanden i hafwet är, och mång skep, och foor efter at komma Alexanders rike vnder sigh medh bedrägerij, på thet han båda riken hafwa måtte:

2. Therföre drog han in i Syrien medh thetta skeen, lika som han komme som en wän: tå vplät man för honom alla städer, och drog emot honom, och vndfick honom härliga; thet ock Alexander befalt hade, efter han hans swäär war.

3. Men i hwilken stadh Ptolemeus kom, ther lät han en hoop krigsfolck inne til een wacht.

4. Och tå han til Asdod kom, wijste the honom, huru Jonathas Dagons tempel, ther til ock staden vpbrändt och förlagt hade; och huru the döde kroppar här och ther förströdde lågo, och backar vpkastade widh wägen, ther man the slagna medh hopom vnder begrafwet hade.

5. Och sade Konungenom, at Jonathas then skadan giordt hade, på thet the honom en ogunstig Konung giöra skulle: men Konungen tigde ther stilla til.

6. Och Jonathas drog ock Konungenom emot til Joppen. Ther talade the medh hwar annan, och blefwo ther tilhopa then nattena vthöfwer:

7. Och Jonathas fölgde Konungenom alt in til then älfwen Eleutherus; sedan drog han åter heem igen til Jerusalem.

8. Och Konung Ptolemeus tog städerna in alt in til Seleucien widh hafwet, och tog sigh före, at fördrifwa Alexander:

9. Och sände bodh til Demetrius, at han skulle komma til honom, til at giöra ett förbund medh honom, så wille han gifwa honom sina dotter, then Alexander hade, och wille hielpa honom, at han måtte Konung warda;

10. Och sade: At thet hade ångrat honom, at han Alexander sina dotter gifwit hade:

11. Och gaf Alexandro skuld, at han hade ståndet efter hans lijf och efter riket.

12. Han bewiste ock sitt haat vppenbarliga, och wände sigh ifrån Alexander, och tog dottrena ifrå honom, och gaf henne Demetrius.

13. Och tå Ptolemeus til Antiochien kom, satte han båda cronorna vppå sigh, Egypti rikes och Asie rikes.

14. Men Konung Alexander war på then tiden i Cilicien: ty någre städer woro ther ifrå honom affalne.

15. Tå han nu om Ptolomeus hörde, drog han emot honom til at strida medh honom: men Ptolemeus war starckeliga rustad, och drog emot honom, och förjagade honom.

16. Och Alexander flydde in i Arabien, at han måtte ther säker wara: och Konung Ptolemeus war ganska mächtig.

17. Therföre lät Zabdiel then Araben hugga hufwudet af sin gäst Alexander, och sände til Konung Ptolemeus:

18. Och Ptolemeus blef död på tredie dagen ther efter. Tå wordo the krigsmän, som Ptolemeus i städerna lagt hade, ock dräpne af folckena i städerna.

19. Altså tog Demetrius riket in, i hundrade siu och sextijonde åhrena.

20. Jthenna tiden samkade Jonathas sitt folck i Juda land tilhopa, til at intaga borgena igen i Jerusalem, och lät vprätta ther före bolwerck och skott.

21. Så drogo någre affällige til Konung Demetrius, och beklagade Jonathas, och sade, at han borgena belagt hade.

22. Tå wardt Konungen swårliga wredh, och drog hastigt til Ptolemais, och skref Jonathe til, at han borgena icke beläggia skulle, vtan hastigt komma til honom i Ptolemais; ther wille han medh honom om några saker handla.

23. Men tå nu thetta bodet til Jonathas kom, lät han intet af at beläggia borgena: och vthwalde några af the äldsta i Jsrael, och Prester som medh honom fara skulle, och stod vp, och wågade sitt lijf:

24. Och tog mång kostelig klenodier medh sigh, af guld, silfwer och kläder, och drogo til Ptolemais til Konungen, och fan ynnest när honom.

25. Tå nu hans folcks affällige anklagade honom,

26. Hölt Konungen honom ährliga, lika som han tilförene hållen war, och giorde honom stora ähro för alla sina Förstar: dags haft hade, och hölt honom för sin yppersta wän.

28. Jonathas bad ock Konungen, at han hela Judeen, och the try fögderijn i Samarien och Galileen skattfrij gifwa wille, och böd sigh at gifwa för thessa frihet trehundrat eentener guld.

29. Thet samtyckte Konungen, och gaf Jonathas ther bref vppå; the lydde altså:

30. Konung Demetrius tilbiuder sinom broder Jonathas och Judeska folckena hälso:

31. Wij sände eder een vthskrift af ett bref som wij til wår fader Lasthenen för edra skul skrifwit hafwe: på thet J thet weta mågen.

32. Konung Demetrius tilbiuder Lastheni sinom fader hälso:

33. Wij hafwe i sinnet at giöra wårom wännom, och trogna förbundzbrödrom Judomen godt, för theras troskap och wänskap emot oß.

34. Therföre stadge wij, at Presterna i Jerusalem, hela Judeen, och the tre städer, Apherema, Lydda och Ramatha, och theras tilhöring inne hafwa skola.

35. Wij gifwe them ock frij alt thet som the Konungenom tilförene åhrliga hafwa gifwa måst; sädh, frucht, tijond, skatt, salt, toll, och cronogärd:

36. Jfrån alt thetta skola the nu här efter frij wara, och sådana frihet skal them stadig och fast hållen warda.

37. Thessa brefs vthskrift skal man Jonathe gifwa, at man skal läggia henne på thet heliga berget, såsom på ett ährligit och vppenbart rum.

38. Tå nu Konung Demetrius såg at i hela rikena frijd war, och at ingen meer satte sigh vp emot honom, öfwergaf han krigsfolcket, som i rikena hema woro, hwar och en i sin stadh igen: men thet främmande krigsfolcket, som han på öijarna här och ther vptagit hade, behölt han när sigh: therföre wardt thet inländska folcket honom ganska hätskt.

39. Men tå Tryphon en af höfwitzmännerna, som fordom Alexanders wän warit hade, såg, at krigsfolcket emot Konung Demetrius ett haat hade, foor han bort til then Araben Emalkuel, hwilken then vnga Antiochum Alexanders son vpfödde.

40. Thessom gaf han in, at han honom then vnga drängen antwarda skulle, så wille han sättia honom i sins faders rike igen: och sade them Arabenom, huru och för hwad saak krigsfolcket hatade Demetrius, och blef altså en tijd långt när then Araben.

41. Jmedlertijd skref Jonathas Konung Demetrius til, och bad honom, at han wille biuda them som på borgene lågo, draga af, och honom borgena öfwergifwa: ty the giorde Jsrael mycken skada.

42. Tå skref Demetrius Jonathe altså til: Jcke allena thetta, som tu begärar, vtan mycket meer ähro och godt wil jagh tigh och tino folcke giöra, så snart som jagh kan:

43. Men nu är jagh i stoor fahra: therföre giör så wäl emot migh, och sändt migh hielp; ty alt mitt krigsfolck är ifrå migh affallet, och sätter sigh emot migh.

44. Therföre sände honom Jonathas tretusend goda krigsmän: the kommo til Antiochien til Konungen; och Konungen wardt af theras tilkommelse mächteliga gladh.

45. Så giorde alt folcket i stadenom ett vplop, widh hundrade och tiugutusend män, och wille slå Konungen ihiäl.

46. Men Konungen flydde vppå sina borg: tå tog folcket gatorna in, och wille bestorma borgena.

47. Therföre kallade Konungen Judarna til sigh, at the måtte beskydda honom. Tå lupo Judarna alle til Konungen, och fördelde sigh på gatorna;

48. Och slogo i then dagen hundrat tusend män, och satte elden på staden, och togo roof: altså vndsatte the Konungen.

49. Tå nu folcket i stadenom såg, at Judarna woro stadenom förmächtige wordne, gåfwo the sigh öfwer, och ropade til Konungen, och bådo om frijd, at Judarna måtte stillade warda, och icke meer dräpa folcket, at staden icke platt förödd worde.

50. Så wardt frijd; och Judarna lade sin wapn ifrå sigh, och wordo högeliga ährade af Konungenom, och namnkunnige i hela rikena:

51. Och drogo heem til Jerusalem igen, och hade mycket godz medh sigh, som the i kriget wunnet hade.

52. Tå nu Demetrius åter säker war, och riket medh frijd inne hade,

53. Hölt han Jonathe intet af thet han honom låfwat hade; och wände sigh aldeles ifrå honom, och war honom otacksam för hans wälgierningar, och bewiste honom all otro.

54. Jcke långt efter, kom Tryphon igen medh then vnga Antiochus: thenne Antiochus wardt Konung, och satte crono vppå:

55. Och alt thet krigsfolck som Demetrius hade orlåf gifwit, kom til honom. Tå the nu medh Demetrius stridde, slogo the honom på flychtena, och förjagade honom.

56. Och Tryphon tog the elephanter, och wan Antiochien.

57. Och then vnge Antiochus skref Jonathe til, och stadfäste honom i hans öfwersta prestadömes ämbete, och samtyckte, at han the fyra städer besittia och behålla skulle, och wara Konungens wän.

58. Och sände honom gyldene kärille, och förlåfwade honom, at bruka guld öfwer bord, och purpur och gyldene bälte bära.

59. Och Simon Jonathe broder, giorde han til höfwitzman öfwer thet landet, ifrå Tyro alt in til Egypten.

60. Tå nu Jonathas vthdrog öfwer älfwena, och kom i städerna ther omkring, tå drog til honom alt krigsfolcket i Syrien, til at hielpa honom. Och tå han för Ascalon kom, gingo borgarena emot honom, och vndfingo honom ährliga, och gåfwo sigh.

61. Ther efter drog han för Gaza; men the af Gaza wille icke inlåta honom: therföre belade han staden, och vpbrände förstäderna ther omkring, och tog roof.

62. Tå bådo the af Gaza om frijd; och Jonathas giorde frijd medh them, och tog några af theras barn til gislan, och sände them til Jerusalem: men han drog fram igenom landet alt in til Damascon.

63. Men tå han hörde, at Konung Demetrij höfwitzmän woro medh en stoor häär komne in til Kedes i Galileen, til at taga the land in som Konungen honom fått hade;

64. Tå drog han emot them, och lät sin broder Simon ther qwaran i landena.

65. Han drog in för Bethzura, och belade thet i lång tijd så hårdt, at the intet vthfalla torde.

66. Therföre bådo the om frijd: och Simon giorde frijd medh them, och lät them frij vthdraga, och tog staden in, och lade ther krigsfolck in til een wacht.

67. Men Jonathas drog medh sinom häär til then siön Genesara, och war om morgonen bittida vppe, och kom i then slättmarkena Hazar:

68. Tå drogo Hedningarna emot honom på slättmarkene, och hade en hoop hemliga fördoldan i bergomen.

69. Tå nu Jonathas slog til then andra hopen, föll then fördolde hopen vthaf bergen, och slogo ock til honom.

70. Tå flydde hela Jonathe häär, och ther blef ingen, vtan allena höfwitzmännerna, Mattathia Absaloms son, och Judas Calphi son.

71. Tå ref Jonathas sin kläder, och strödde jord på sitt hufwud, och bad.

72. Och drog åter til fiendarna, och slog them på flychtena.

73. Tå nu hans folck, som tilförene flydt war, thetta såg, wände the om til at hielpa Jonathas, och jagade efter fiendarna alt in til Kedes i theras lägre; och the giorde ther ock ett lägre:

74. Och ther blefwo på then dagen döde widh trytusend Hedningar: sedan drog Jonathas til Jerusalem igen.

12. Capitel.

Som nu Jonathas frijd hade alt omkring, sände han bort, och lät förnya förbundet medh the Romare, v. 1. Och medh them af Sparta, v. 5. Sedan kommo Demetrij höfwitzmän emot Jonathas: doch när the sågo honom rustadan til stridz, flydde the, v. 24. Och Jonathas kom til Jerusalem igen, v. 35. Nu tänckte Tryphon huru han kunde komma Asie rike vnder sigh, och förgiöra Jonathas, v. 39. therföre lockade han Jonathas falskeligen in til Ptolemais; slog så portarna til, och grep honom, v. 42. Tå drog folcket heem, och begreto Jonathas, v. 52.

Men tå Jonathas såg, at han nu någon rolighet fått hade, vthwalde han några som han til Rom sände, til at förnya och igen vprätta förbundet medh the Romare.

2. Han skref ock them af Sparta til, och til annor rum flera.

3. Tå nu sändningaboden til Rom kommo, gingo the för Rådet, och sade: Jonathas öfwerste Presten, och Judeska folcket hafwa sändt oß hijt, til at åter förnya thet förbund som emellan oß i förtiden giordt war.

4. Och the Romare gåfwo them ett bref och leide, at the säkre heem igen draga måtte.

5. Och Jonathas skref them af Sparta altså til:

6. Jonathas öfwerste Prest, och folckens Äldste, och Presterna, och Judeska folcket, tilbiuda sinom brödrom them af Sparta, hälso.

7. För några åhr sedan, skref edar Konung Areus til wår öfwersta Prest Onias, at J wåre bröder ären, såsom samma bref innehåller:

8. Och Onias vndfick edor sändningabod ährliga, och tog widh wänskapen och förbundet, om hwilket i brefwena skrifwit war.

9. Ändoch wij nu i thenna gång, ingen främmande hielp behöfwe, och tröst hafwom til Gudz ord, thet wij dagliga läse:

10. Så sände wij doch likwäl bodh til eder, til at förnya och stadfästa bröderskapet och wänskapen emellan oß, på thet wij honom icke förgäta skole: ty thet är nu en lång tijd, sedan J til oß sänden.

11. Therföre weter, at wij altid på helgedagarna, och alla andra dagar, tå man offrar, i wåra böner och offer på eder tänckie, såsom thet bör sigh at tänckia på bröder:

12. Och edor ähra och wälfärd, är oß een glädie;

13. Men wij hafwe i medlertijd stora nödh lidit, och swårt örlig haft medh the Konungar här omkring;

14. Men wij hafwe icke welat möda eder och andra wåra wänner och förbundzbröder i thesso wåro örlige:

15. Ty wij hafwe haft hielp af himmelen, och Gudh hafwer beskyddat oß för wåra owänner, och vndertryckt wåra fiendar.

16. Men efter wij nu sände thessa wår sändningabod, Numenius Antiochi son och Antipater Jasons son, til the Romare, til at åter förnya wänskap och förbund medh them;

17. Så hafwe wij ther bredo widh befalt, at the skulle ock fara til eder, och hälsa eder på wåra wägna, och öfwerantwarda eder thetta bref, til at förnya wårt bröderskap;

18. Och bedie om ett swar.

19. Men thetta är vthskriften af brefwet, som Areus Konungen i Sparta fordom til oß sände.

20. Areus Konung i Sparta, tilbiuder Onie them öfwersta Prestenom, hälso:

21. Wij finne i wåra gamla skrifter, at the af Sparta och Judarna äro bröder, efter både folcken af Abraham komne äro.

22. Medan wij nu sådant wete, bedie wij, at J wiljen skrifwa oß til, huru eder går.

23. Och om eder så behagar, så skal wår boskap, håfwor och ägodelar, och hwad wij förmåge, wara såsom thet wore edart egit; och thet edart är, skal wara lika som thet wore wårt egit. Thetta hafwe wij befalt at förkunna eder.

24. Sedan hörde Jonathas, at Demetrij höfwitzmän åter medh större macht ån tilförene kommo, och wille draga emot honom.

25. Therföre drog han vth ifrån Jerusalem emot them, vthi thet landet Hemath: ty han wille icke bida så länge, at the föllo honom först in vthi hans land.

26. Tå han nu speijare in i fiendarnas lägre sände, kommo the och sade, at fienderna hade beslutit öfwerfalla them i then nattene:

27. Therföre böd Jonathas sinom häär om aftonen, at the waka, och i then hela nattene i harnesk ock rustade wara skulle, och skickade folck alt omkring lägret i wacht.

28. Men tå fienderna sågo, at Jonathas til slags rustad war, kom them een fruchtan vppå, så at the stodo vp, och drogo sin wägh; och på thet at man thetta icke förmärckia skulle, läto the många eldar i lägrena här och ther giöra:

29. Therföre tänckte intet Jonathas, at the skulle draga sin wägh, in til om morgonen bittida: ty han såg eldarna här och ther i lägrena.

30. Men om morgonen jagade han efter them, och kunde icke vphämta them, til thes the allaredo woro öfwer älfwena Eleutherum.

31. Tå wände sigh Jonathas til the Araber, som kallas Zabadei, slog them, och tog theras roof.

32. Och wände sigh om til Damascum, och förhärjade landet alt omkring.

33. Men Simon drog til Ascalon, och til the fasta städer ther när. Sedan wände han sigh til Joppe:

34. Ty han förnam, at the wille gifwa sigh Demetrii höfwitzmän i händer: therföre kom han förr, och tog Joppe in, och lade ther krigsfolck in, til at bewara staden.

35. Sedan kom Jonathas heem igen, och hölt ett rådh medh the äldsta i folckena, at man några städer i Judeen befästa skulle;

36. Och giöra murarna i Jerusalem högre, och byggia en högh muur emellan borgena och staden: på thet staden måtte ifrå borgene skild wara, at the på borgene icke kunde ther vthfalla in i staden, och at man intet skulle kunna föra them til, eller sälja them.

37. Tå nu folcket kom tilsamman, och begynte at byggia, efter muren öfwer bäcken öster vth förfallen war, bygde the thet samma stycket vp igen som kallas Caphnatha.

38. Och Simon bygde then borgena Adida i Sephela, och giorde henne fast, och bewarade henne medh en starck port.

39. Nu hade Tryphon före, at komma Asie rike vnder sigh, och sättia crono vppå, och dräpa Konungen then vnga Antiochus.

40. Men efter han befruchtade, at Jonathas måtte thet förtaga, och draga emot honom, sökte han ock efter, huru han måtte få fatt på Jonathas och förgiöran.

41. Therföre drog han til Bethsan: tijt kom ock Jonathas medh fyratijotusend män, wäl rustad.

42. Men tå Tryphon såg, at Jonathas een stoor macht när sigh hade, fruchtade han, och torde intet vppenbart emot honom företaga:

43. Vtan vndfick honom härliga, och befalte sina wänner at ährliga hålla honom; och gaf honom skäncker, och böd sinom häär, at the skulle Jonathe hörsame wara såsom honom sielfwom:

44. Och sade til Jonathas: Hwij giör tu folckena sådana omak, efter wij doch intet örlig hafwe?

45. Lät them fara heem igen, allena vthtag tigh något fögo folck som när tigh blifwa, och drag medh migh til Ptolemais; staden wil jagh få tigh in, och the andra fasta städer, och wil befalla tigh alt krigsfolcket och ämbetsmännerna: ty jagh måste åter fara mina färde; allena för then saken skul är jagh nu hijt kommen: therföre fölg migh doch.

46. Jonathas trodde honom, och lät sitt folck ifrå sigh heem draga in i Juda land;

47. Och behölt allena trytusend när sigh, ther af sände han twtusend til Galileen; men thet ena tusendet drog medh honom.

48. Tå nu Jonathas in i Ptolemais stadh kom, lät Tryphon läsa portarna igen, och grep Jonathas, och lät dräpa hans folck:

49. Och sände footfolck och resenärar in i Galileen vppå then wida markena, til at ock nederläggia thet andra Jonathe krigsfolck:

50. Men tå the förnummo at Jonathas fången och förgiord war medh alt sitt folck, förmanade the hwar annan, och rustade sigh til slachtning, och drogo trösteliga emot fiendarna.

51. Men tå fienderna sågo, at thet skulle gälla them om lifwet, efter thesse wille wärja sigh, wände the om, och drogo sin wägh.

52. Tå drog folcket ock heem igen i Juda land medh frijd, och begreto Jonathas, och the andra som medh honom dräpne woro, och hele Jsrael båro stoor sorg för Jonathas skul.

53. Och alle Hedningar ther omkring begynte öfwerfalla och plåga folcket;

54. Och sade: The hafwa intet hufwud och ingen beskyddning meer; nu wilje wij draga emot them, och vthrota them, och vthstryka theras namn på jordene.

13. Capitel.

Så blef tå Simon höfwitzman i Jonathas stadh: han befåste Jerusalem, och tog in Joppe, v. 1. Tå tilböd Tryphon Simon om han wille lösa Jonathas: han giorde så; men Tryphon behölt Jonathas, och drap honom, v. 14. Han förgiorde ock then vnga Antiochus, och wardt sielf Konung, v. 31. Tå befäste Simon städerna; han sände bodh til Demetrius, och fick Judalandet fritt, v. 33. Han tog in Gaza, v. 43. Och want borgena i Jerusalem, v. 49. Och sin son Johannes giorde han til en öfwersta, v. 54.

Tå nu Simon hörde, at Tryphon en stoor häär tilhopa hade, til at draga emot Juda land och förderfwa thet;

2. Och såg at folcket war försoffat och förskräckt, kom han til Jerusalem, och tröste folcket,

3. Och sade: J weten hwilken swår örlig jagh och mine bröder och min fader, för lagen och för helgedomen fördt hafwe; och hafwen sedt then nödh som hele Jsrael vthi warit hafwer:

4. Vthi hwilko alle mine bröder för Jsraels skul förgångne äro, och ther lefwer nu ingen meer af them, vtan jagh allena.

5. Nu begärar jagh intet at skona mitt lijf i thenna bedröfwelsen; ty jagh är icke bättre än mine bröder, och begärar icke bättre hafwat än the:

6. Vtan wil hämnas mitt folck, wår helgedom, wåra hustrur och barn; ty alle Hedningar här omkring, äro förgrymmade på oß, och församla sigh tilhopa, til at förläggia oß.

7. Af thenna tröstning fick folcket hierta igen, och tog ett modh;

8. Och swarade ther til, och ropade: Tu skalt blifwa wår höfwitzman i Jude och Jonathe tine bröders stadh, til at föra wårt örlig;

9. Och wij wilje wara tigh hörsame, i allo the som tu biuder oß.

10. Tå kallade Simon krigsfolcket tilsamman, och befalte at man murarna i Jerusalem hastigt fulkomna skulle, på thet staden alt omkring wäl bewarad och fast wara måtte:

11. Och sände Jonathas Absaloms son medh en häär til Joppe; och Jonathas dref fiendarna vthur Joppe, och behölt staden inne.

12. Tå drog Tryphon vthaf Ptolemais medh stora macht til at infalla i Juda land, och förde Jonathas fångnan medh sigh.

13. Men Simon drog emot honom, och lägrade sigh på then slättmarken widh Addus.

14. Men tå Tryphon förnam, at Simon i sins broders Jonathe stadh höfwitzman worden war, och achtade slås medh honom, sände han bodh til Simon, och lät säija honom:

15. Jagh hafwer behållet Jonathas för een summo penningar, som han Konungenom af ämbeten skyldig blifwen är:

16. Wilt tu nu sända migh hundrat centener, och hans twå söner til gislan gifwa, at han icke ifrån oß affaller, och sedan sigh emot oß sätter, tå han löös worden är, så wil jagh gifwa tigh honom löös.

17. Men ändoch Simon wäl märckte, at thet war altsammans bedrägerij, bestälte han likwäl, at penningarna och barnen til Tryphon sände wordo:

18. På thet folcket icke skulle klaga öfwer honom, at Jonathas måste förthenskul förgås, at han icke wille lösa honom:

19. Therföre sände han honom barnen medh the hundrat centener; men Tryphon hölt ingen troo, och wille Jonathas intet löös gifwa.

20. Ther vthöfwer drog Tryphon ock framåth, på thet han måtte komma i landet och giöra skada, och drog vth medh landet på then wägen åth Ador; men Simon medh sinom häär war allstädes jämte honom, och hwar han infalla wille, ther förtog honom thet Simon.

21. Sände ock the på borgene bodh til Tryphon, at han igenom öknena til them draga skulle, förr än Simon thes försåge sigh, och skulle them spijsning tilföra låta:

22. Therföre wille Tryphon medh alt sitt resig tygh hastigt vppe wara, och til them komma; men i then samma nattene föll en ganska diup sniö, hwilken honom förhindrade, at han icke kom.

23. Sedan drog han in i Galaad, och widh Baschama lät han dräpa Jonathas medh hans söner, och the wordo ther begrafne.

24. Ther efter drog Tryphon i sitt land igen.

25. Tå sände Simon bort, och lät hämta sins broders kropp, och lade honom i hans faders graf i Modin.

26. Och hela Jsrael sörgde i lång tijd klageliga öfwer Jonathas.

27. Och Simon lät giöra sinom fader och sina bröder en högh graf af huggen steen;

28. Och siu stodar ther på sättia hwar widh andra, fadrenom, modrene, och the fyra brödrena:

29. Och lät stora pelare ther omkring giöra, medh theras wapn til een ewig åminnelse; och ofwan wapnen lät han sättia vthhuggen skep, the man på hafwet see kunde.

30. Thenna grafwen i Modin, står ännu på thenna dagh.

31. Men Tryphon förde then vnga Antiochus bedrägeliga hijt och tijt i landena, til thes han hemliga drap honom.

32. Sedan satte han sigh sielf crono vppå, och wardt Konung i Asien; och plågade Juda land ganska swårliga.

33. Men Simon bygde och befäste många städer i Juda land, medh tiocka murar och högh torn, och starcka portar; och bestälte spijsning in i the fasta städer.

34. Och sände sändningabod til Konung Demetrius, och bad om then förloßning af then tunga, som Tryphon honom pålagt hade: ty Tryphon bedref icke annat än roof och mord i landena.

35. Ther på swarade Demetrius, och skref altså:

36. Konung Demetrius tilbiuder them öfwersta Prestenom Simon, och the äldsta, och Judeska folckena, hälso:

37. Then guldcronona samt medh palmen then J migh sänden, hafwe wij vndfått, och äre beredde at giöra en godh frijd medh eder; och skrifwa befalningsmännerna til, at the gifwa eder all then tunga frij, som wij eder tilförene låfwat hafwe frij at gifwa.

38. Och hwad wij eder tilsagdt hafwe, thet skal troliga, stadigt och fast hållet warda; all fäste som J bygdt hafwen, skolen J behålla och inne hafwa;

39. Och förlåtom eder hwad J i medlertijd emot oß giordt hafwen; cronogärdena och annan skatt, som Jerusalem hafwer gifwa måst, then gifwe wij eder frij:

40. Och the som oß tiena wilja, them wilje wij anamma, och emellan oß skal en godh frijd och enighet wara.

41. Vthi hundrade och siutijonde åhrena, wardt Jsrael först frij igen ifrå Hedningomen:

42. Och man tog til at skrifwa i theras bref och handlingom altså: Vthi första åhrena Simons öfwersta Prestens och Judarnas Förstas.

43. På thenna tiden belade Simon then staden Gaza, och vpsatte ther bolwerck och skott före, och bestormade staden, och fick ett torn in:

44. Och the som på tornet kommo, sprungo in i staden: tå wardt folcket i stadenom förfärat, och förtwiflade medh allone:

45. Och lupo medh hustrur och barn vppå murarna, och sönderrefwo sin kläder, och ropade högt, och bådo om nådh,

46. Och sade: Straffa oß icke efter wåra ondsko, vtan war oß nådelig, så wilje wij gierna hörsame wara.

47. Thetta bewekte Simon, så at han icke dödade them: men han böd them draga vthu stadenom bort; och lät rena husen, ther the afgudar insatt hade.

48. Sedan drog han in i staden, och tackade och lofwade Gudh, och lät all styggelse borttaga och vthrota, och satte ther folck in som Gudz lagh höllo, och giorde staden fast, och bygde sigh sielfwom ett huus ther inne.

49. Och the på borgene i Jerusalem woro belagde, så at ther ingen vth eller in komma, och ther hwarken köpa eller sälja kunde, och ledo så stoor hunger, at många af hunger döö måste:

50. Therföre ropade the til Simon, och bådo om frijd, och gåfwo sigh. Så giorde Simon nådh medh them, och lät them lefwa; men the måste bort af borgene, och Simon lät rena borgena igen ifrån all styggelse:

51. Och tog henne in på tredie och tiugunde dagen, i them andra månadenom, i hundrade första och siutijonde åhrena; och drog ther in medh lofsånger och palmqwistar, och allahanda strängiaspel, och tackade Gudi, at the thetta stora tyrannijt öfwer Jsrael woro qwitte wordne:

52. Och böd, at man then dagen åhrliga begå skulle medh glädie.

53. Och på bergena bygde han murar omkring templet widh borgena, och giorde them ännu fastare, och bodde ther vppe, han, och the han när sigh hade.

54. Och efter han såg, at hans son Johannes en dugelig man war, giorde han honom til höfwitzman öfwer alt krigsfolcket, och lät honom boo i Gazara.

14. Capitel.

Strax ther efter blef Demetrius fången i Persien, v. 1. Och Simon behölt landet i roo och godom frijd, v. 4. Therföre förnyade the Romare och the af Sparta förbundet medh honom, v. 16. Men Juda folcket och the äldsta författade Simons och hans broders manliga gierningar i ena skrift, och giorde honom til en Första, v. 27. Thet samma stadfäste ock Konung Demetrius, v. 38.

Vthi hundrade andro och siutijonde åhrena, rustade sigh Konung Demetrius, och drog in i Meden efter hielp emot Tryphon.

2. Men tå Arsaces Konungen i Persien och Meden förnam, at Demetrius war in i hans rike dragen, sände han en höfwitzman vth emot honom, och befalte, at han honom fånga, och lefwandes til sigh föra skulle.

3. Thenne höfwitzmannen slog Demetrij folck, och grep honom, och förden til sin Konung Arsaces. Tå hölt honom Arsaces fångnan, och lät bewaran.

4. Tå kom Juda land til roo, och ther blef godh frijd så länge som Simon lefde. Och Simon regerade ganska wäl, och giorde landena mycket godt, så at the gierna hade honom för herra i alla hans lifsdagar.

5. Och tog han medh stoor ähro then staden Joppe in, och hamnena ther widh; ther han vthskepa kunde til hafs bort åth öijarna:

6. Och wan sino folcke flera land, och giorde gränsorna widare, och förlossade många, som tilförene vndertryckte och fångne woro.

7. Han hade Gazara inne, och Bethzura, och borgena i Jerusalem, och renade henne igen: och ingen torde sättia sigh vp emot honom.

8. Hwar och en brukade sina mark i godom frijd; och landet war fruchtsamt, och trään båro wäl.

9. The äldste såto i regementet oförhindrade, och höllo godh ordning; och the borgare förkofrade sigh i theras bärgning, och bestälte wärjor och förrådh til örlig.

10. Simon bestälte ock förrådh af korn i städerna, så at the til nödtorft nogh försörgde woro, och war namnkunnig i hela werldene.

11. Han hölt frijd i landena, så at altsammans war glädie i Jsrael.

12. Och hwar och en besatt sin wijngård och sin trägård medh frijd, och betorfde intet fruchta sigh: ty ingen torde öfwerfalla them.

13. Och the Konungar i Syrien kunde them på then tijd ingen meer skada giöra.

14. Och han hölt rätt i landena, och beskyddade the fattiga ibland sitt folck för öfwerwåld, och straffade all orätt, och förgiorde the ogudachtiga.

15. Helgedomen pyntade han åter härliga til, och lät flera helig tygh ther inne giöra.

16. Och tå man i Rom och i Sparta hörde, at Jonathas dräpen war, tyckte them thet allom illa wara.

17. Men tå the Romare hörde, at Simon hans broder öfwerste Prester war, och hade landet inne, och fiendarna förjagat hade,

18. Förnyade the förbundet, som the tilförene medh Juda och Jonathas hans bröder giordt hade, och skrefwo i mässings taflor, och sände honom.

19. Thessa skrift laas man i Jerusalem för folckena.

20. Och skrefwo the af Sparta til Simon altså: Rådh och borgare i Sparta, tilbiuda öfwersta Prestenom Simon, och the äldsta, och Prestomen, och Judeska folckena sinom brödrom, hälso.

21. Edor sändning abod kommo til oß, och talade medh oß, och förtälde at J edra fiendar hafwen förtryckt medh stoor ähro, och nu en godh frijd hafwen, hwilket oß een stoor glädie är:

22. Wij hafwe ock i wåra stadzbook skrifwa låtit hwad the wärfwat hafwa, altså: The Judars sändningabod, Numenius Antiochi son, och Antipater Jasonis son, kommo til oß, til at förnya wänskap emellan the Judar och oß.

23. Och wij beslötom, at man the sändningabod ährliga vndfå skulle, och theras taal vthi wåra stadzbook skrifwa låta, til een ewig åminnelse. Thetta swar skrefwo the them öfwersta Prestenom Simon.

24. Ther efter sände åter Simon Numenium til Rom, at föra tijt en stoor gyldene sköld, tusend pund swår, och til at förnya förbundet.

25. Tå nu the Romare hörde sändningaboden, sade the: Wij måste ju giöra Simon och hans barnom een ähro:

26. Ty han ock hans bröder hafwa manliga hållet sigh, och Jsrael beskyddat, och fiendarna fördrifwit: therföre belefwade the Romare, at Judarna skulle frij wara; och thet läto the i mässings taflor skrifwa, at man thet widh pelarena på Zions berg vpslå skulle.

27. Thessa efterföljande skrift hafwer man giordt på adertonde dagen i them månadenom Elul, i hundrade andro och siutijonde åhrena, i tredie åhrena thens öfwersta Prestens Simons i Saramel;

28. Vthi then stora församlingen af the äldsta, af Prester och folcket i hela Juda land.

29. Hwarjom och enom ware kunnigt och vppenbart, at vthi the stora swåra örlig, som i wår land warit hafwa, hafwa Simon Mathathie son af Jaribs slächte, och hans bröder, sitt lijf wågat, och giordt sins folcks fiendom motstånd: på thet helgedomen och Gudz lagh icke skulle förlagd warda, och flytt sino folcke stora ähro:

30. Ty Jonathas hämte folcket tilsamman igen, och fattade regementet, och wardt öfwerste Prester:

31. Men tå han blef död, kommo fienderna igen, och wille förderfwa landet, och helgedomen öde läggia.

32. Tå stod Simon vp, och förde örligit emot wåra fiendar, och skaffade wårom häär wärjor, och gaf them sold af sina egna penningar och godz;

33. Och befäste städerna i Juda land, och Bethzura widh gränsona, ther fienderna tilförene sin wapn och krigsrustning inne hade, och lade ther Judar in til een wacht.

34. Han befäste ock Joppe in widh hafwet, och Gazara in moot Asdod: ty Gazara hade tilförene warit fiendernas fäste; men Simon tog thet in, och satte ther Judar in, och giorde ther ett godt regemente.

35. Efter nu folcket sådana Simons trohet förfarit hade, och wiste the wälgierningar som han folckena giordt hade, vthwalde honom folcket til sin Första och öfwersta Prest, för hans fromhet och trohet skul, som han allo folckena bewisade, och allestädz winlade sigh, at giöra sino folcke godt:

36. Ty i hans tijd, gaf Gudh lycko genom hans händer, at Hedningarna vthu wårt land och ifrån Jerusalem, och vthaf borgene fördrefne wordo, ther the sigh vppehöllo och föllo vth, och förödde helgedomen, och nedertryckte then rena Gudztiensten.

37. Men Simon tog borgena in, och lade ther Judar vppå, til at beskydda staden Jerusalem och landet, och bygde murarna i Jerusalem högre.

38. Och Konung Demetrius stadfäste honom i öfwersta Prestadömet;

39. Och hölt honom för sin wän, och giorde honom stora ähro:

40. Ty han förnam, at the Romare Judarnas sändningabod ährliga hördt hade, och hade giordt ett förbund medh them, och tagit them i sin beskyddning:

41. Och at thet Judeska folcket och theras Prester belefwat hade, at Simon theras Förste och öfwerste Prester wara skulle ewigliga, til thes, at Gudh them then rätta Propheten vpwäckte.

42. At han ock höfwitzman wara skulle, och bewara helgedomen, och sättia ämbetsmän i landena, och all krigsrustning och fäste i sitt wåld hafwa;

43. Och at hwar man skal honom hörsam wara, och all bodh skola i hans namn vthgå, och skal purpur och gyldene stycke draga.

44. Alt thetta skal troliga och fast hållet warda af allo folckena och allom Prestomen, och ingen skal sigh ther emot sättia; och ingen skal macht hafwa til at kalla folcket tilhopa i landena, eller purpur eller gyldene bälte draga, vtan han allena.

45. Men then ther emot handlar, eller tager sigh före thenna ordningen bryta, eller om intet giöra, han skal saker wara.

46. Altså låfwade alt folcket wara Simon hörsamt.

47. Och Simon samtyckte ther vthinnan, och wardt öfwerste Prester och Judarnas Förste.

48. Och folcket befalte, at man thessa skrift vthi mässings taflor skrifwa skulle, och vphängia i omgångenom af templet, på ett vppenbart rum;

49. Och een vthskrift ther vthi skattkistona läggia, at Simon och hans efterkommande altid wiste ther finna henne.

15. Capitel.

Skref ock Antiochus Demetrij son til Simon, och stadfäste honom frihetena och regementet, v. 1. Then samme tog riket in, fördref Tryphon, och belade honom i Dora, v. 10. Widh then tiden skrefwo the Romare til all omliggiande land och härskap, förbiudandes them giöra Judomen något hinder på theras frihet, v. 15 J medlertijd belade Antiochus Tryphon än hårdare, v. 25. Wardt afwänd ifrå Simon, intet hållandes af sitt förra löfte, v. 26. Han sände Athenobius, och sade Simon örlig til, v. 28. Simon swarar på hans fordran, v. 33. Tryphon flydde til siös, v. 37. Cendebeus blef vthsänd emot Judarna, v. 38.

Ock skref Konung Antiochus, Demetrij son, vthaf öijomen til Simon, och thet Judeska folcket altså:

2. Konung Antiochus tilbiuder Simon öfwersta Prestenom och Judeska folckena hälso.

3. Efter någre vproriske hafwa migh mitt arfrike ifrå tagit, så achtar jagh åter tagat in igen, och låta thet til rätta arfwingar komma; och hafwer therföre främmande krigsfolck vptagit, och skepp byggia låtit;

4. Och wil draga in i riket, på thet jagh the vproriska straffa må, som i mitt rike stoor skada giöra, och många städer öde giordt hafwa:

5. Therföre gifwer jagh tigh frij, alt thet Konungarna tigh tilförene fritt gifwit hafwa;

6. Och gifwer tigh macht til at slå egit mynt i titt land;

7. Och Jerusalem och helgedomen skola frij wara. Tu skalt ock behålla all fäste som tu bygdt hafwer, och alt här til inne haft hafwer, och all krigsrustning som tu giordt hafwer;

8. Och gifwer tigh frij alt thet man Konungenom skyldig är, eller eljes Konungenom tilhörer, ifrå thenna tiden och ewigliga;

9. Och när wij wårt rike infå igen, så wilje wij tigh och tino folcke och templena, ännu större ähro giöra, så at J vthi hela rikena skolen namnkunnige warda.

10. Vthi hundrade fierde och siutijonde åhrena, kom Antiochus igen i sitt arfland, och alt krigsfolcket föll ifrå Tryphon och in til honom, och ther blef ganska litet när Tryphon.

11. Tå Konung Antiochus drog efter honom, flydde han til Dora widh hafwet:

12. Ty han såg thet wara vthe medh sigh, och at krigsfolcket ifrå honom afföll.

13. Men Antiochus drog efter honom til Dora, medh hundrade och tiugutusend män til foot, och ottatusend til häst,

14. Och belade staden, til land och watn, så at ther ingen vth eller in komma kunde.

15. Wjdh thenna tiden kommo ifrå Rom, Numenius, och the andre som medh honom vthsände woro, och förde bref til Konungar och herskap, hwilke lydde altså:

16. Lucius Borgmästare i Rom, tilbiuder Konung Ptolemeo hälso.

17. Simon öfwerste Presten och Judeska folcket, hafwa skickat sin sändningabod til oß, til at förnya wänskap och förbund emellan oß;

18. Och hafwa ther bredowidh sändt oß en gyldene sköld om tusende pund:

19. Therföre skrifwe wij til Konungar och annor herskap, at the emot Judarna intet giöra skola, och them och theras städer och land icke öfwerfalla: at the ock ingom emot them hielpa skola:

20. Ty wij hafwe then skölden af them til oß taget.

21. Om ock någre ohörsame vthu theras land til eder flydde woro, at J tå wille sända the samma til Simon öfwersta Presten igen, at han them efter sin lagh straffa må.

22. Altså hafwe wij ock skrifwit til Konung Demetrium, til Attalum, til Aretham, til Arsacen;

23. Och i all land, och til Sampsaci, och til them i Sparta, til Delo, Mindo, Sicyon, Caria, Samos, Pamphylia, Lycia, Halicarnasso, Rhodis, Faselis, Co, Side, Gortyna, Gnido, Cypren och Cyrene.

24. Och vthskriften af thetta bref, hafwe wij sändt them öfwersta Prestenom Simon, och Judeska folckena.

25. Jmedler tijd förde Antiochus ännu en annan häär för Dora, til at hårdare beläggia staden, och giorde krigsrustning therföre, och bestormade staden starckeliga, så at Tryphon ther inne beslutin war, och kunde hwarken vth eller in komma.

26. Och Simon sände Antiocho til hielp, twtusend män, godt vthwaldt folck; och mycket guld och silfwer, och wärjor:

27. Men Antiochus tog ther intet widh, och hölt intet hwad han tilförene låfwat hade, och wände sigh aldeles ifrå Simon.

28. Och sände en sin wän til honom benämnd Athenobius, at han medh honom handla skulle, och altså säija: J hafwen Joppe och Gazara, och borgena i Jerusalem intaget, hwilket alt til mitt rike hörer;

29. Och hafwen landet ther omkring förhärjat, och storan skada i mino rike giordt, och taget migh bort mitt arfland:

30. Therföre eskar jagh thessa städer igen af eder, som J migh aftagit hafwen, och allan skatten af städerna, som J inne hafwen vthan Judalandet.

31. Men hwar J thet icke giöra wiljen, så gifwer migh för the städer femhundrat centener silfwer, och för then skadan och skatten, ock femhundrat centener: men om J icke heller achte thet giöra, så wilje wij örliga emot eder.

32. Tå Athenobius Konungens wän til Jerusalem kom, och såg Simons härliga wäsende, och thet prål medh guld och silfwer, och huru han eljes rustad war, så förvndrade han ther swårliga vppå, och hölt honom före, hwad Konungen honom befalt hade.

33. Ther på gaf honom Simon thetta swar: Thet land som wij igen intaget hafwe, thet är wåra fäders arf, och hörer eljes ingom til; men wåre fiender hafwa thet en tijd långt medh wåld och orätt inne haft:

34. Therföre hafwe wij nu wårt egit til oß igen tagit, och ingom något afhändt, thet hans warit hafwer.

35. Men at tu ther öfwer klagar, at wij Joppe och Gazara intaget hafwe, thet hafwer thenna orsak: Man giorde wåro lande och woro folcke stoor skada ther vthaf: doch wilje wij therföre gifwa hundrade centener.

36. Ther på gaf Athenobius inga swar, vtan wardt wredh, och foor sin wägh til Konungen, och sade honom Simons swar, och af hans härlighet, och hwad han sedt hade.

37. Tå förgrymmade sigh Konungen ganska swårliga: men Tryphon kom sigh tädan til siös, och flydde til Ortosia.

38. Så giorde Konungen Cendebeum til höfwitzman öfwer thet landet widh hafwet, och fick honom krigsfolck til häst och til foot;

39. Och befalte honom, at han sigh lägra skulle widh Judee gränso, och skulle befästa then staden Cedron, och byggia ett fäste på bergena, och skulle til Judarna in i landet falla: men Konungen jagade efter Tryphon, til at gripa honom.

40. Tå nu Cendebeus til Jamnia kom, slog han in vppå Judarna, förhärjade theras land, och lät mycket folck dräpa, och grep många, och förde them bort: och bygde then staden Cedron;

41. Och lade ther krigsfolck in, at the ther widh gränsona skulle vthfalla, och förläggia härstråten, såsom Konungen befalt hade.

16. Capitel.

Johannes beswärar sigh hoos sin fader, at Cendebeus infallit i landet, v. 1. Tå giorde Simon Judas och Johannes sina söner til öfwerstar, v. 2. The drogo åstadh emot Cendebeus, v. 4. Men han flydde, v. 8. Ptolemeus en höfwitzman öfwer Jericho, Simons mågh, trachtade efter regementet, v. 11. Han öfwerföll Simon i Jericho, och slog honom samt twå hans söner ihiäl, v. 16. Han wille ock hafwa dräpit Johannes, som war i Gazara, v. 19. Men thet blef honom kundgiordt: therföre tog han them fatt, som vthsände woro, och drap them, v. 21.

Therföre drog Johannes ifrå Gazara vp til sin fader Simon, och sade honom, at Cendebeus war honom in i landet fallen, och hade skada giordt.

2. Tå kallade Simon twå sina äldsta söner för sigh, Judas och Johannes, och sade til them: Jagh och mine bröder, och mins faders huus, hafwe ifrån vngdom alt in til thenna tijd, örlig fördt emot Jsraels folcks fiendar, och Gudh hafwer oß lycko gifwit, at Jsrael är ofta genom wåra händer hulpen worden:

3. Men efter jagh nu gammal och swag är, så skolen J träda in i min och mina bröders stadh, och skolen vthdraga och för edart folck strida: Gudh hielpe eder af himmelen, och ware medh eder.

4. Och han lät vthwälja i landena, tiugutusend män, och några resenärar: medh thenna hopen drog Johannes och Judas emot Cendebeus, och lågo om nattena i Modin:

5. Men om morgonen tå the kommo vth på slättmarkena, kom en stoor häär emot them til häst och til foot: nu war ther ett watn emellan båda härarna.

6. Tå drog Johannes in til watnet, och wände sigh emot fiendarna; men tå han såg, at folcket skydde widh at gifwa sigh i watnet, så wågade han sigh först ther vthi, och kom vthöfwer watnet. Tå hopen thet såg, fölgde the honom efter.

7. Sedan slog Johannes sin ordan til slachtning, och skickade resenärarna när footfolcket; men fienderna hade ett mycket mächtigare resigtygh.

8. Men tå Johannes lät trummeta medh Presternas basuner, och slog til fiendarna, gaf Cendebeus flychtena medh sinom häär, och ther wordo månge såre och slagne: och the andre flydde in vthi en fast by.

9. Vthi thesse slachtning wardt ock Judas Johannis broder såår: men Johannes jagade efter fiendarna, in til thet fästet Cedron,

10. Och fienderna flydde in på fästen, i the landena widh Asdod. Tå vpbrände Johannes the samma fäste, så at fienderna widh twtusend män döde blefwo. Sedan drog Johannes heem igen i Juda land medh frijd.

11. Men ther war en höfwitzman öfwer thet landet Jericho, benämnd Ptolemeus Abobi son, han war swåra rijk:

12. Och öfwerste Presten Simon hade gifwit honom sina dotter:

13. Therföre war han stålt, och foor efter, at han måtte warda herre i landena, och sökte efter, huru han måtte Simon och hans söner af daga taga medh list.

14. Tå nu Simon i Juda landena omkring foor, til at besee och skicka regementet, och kom til Jericho, medh twå sina söner, Mattathia och Juda, vthi hundrade siu och siutijonde åhrena, i elofte månadenom, som kallades Sabat:

15. Tå vndfick them Abobi son in på sina borg, som heet Doch, och redde them een härlig måltijd til; men thet war altsammans bedrägerij: ty han fördolde ther krigsfolck vppe hemliga.

16. Och tå Simon och hans söner woro glade, och wäl drucket hade, war Ptolemeus vppe medh sina tienare, och togo sina wärjor, och föllo in til Simon ther the såto til bordz, och slogo honom, samt medh the twå söner och tienarena, ihiäl.

17. Thenna skenliga otro giorde Ptolemeus i Jsrael, och bewiste honom sådana arghet för sina wälgierningar.

18. Sedan skref han thetta til Konungen Antiochus, och bad, at han wille sända honom krigsfolck til hielp, til at intaga landet och städerna medh all tilhöring.

19. Han sände ock en hoop til Gazara, til at förgiöra Johannes, och skref til höfwitzmännerna, at the til honom komma skulle, så wille han gifwa them stoor sold och skänkningar.

20. Ock sände han vth krigsfolck til at intaga Jerusalem och helgedomen.

21. Men ett bodskap kom fram föråth til Gazara: han sade Johanni, at hans fader och hans bröder dräpne woro, och at så bestält war, at man ock skulle förgiöra honom.

22. Tå Johannes thetta hörde, wardt han swårliga förfärad, och lät gripa them, som vthsände woro til at dräpa honom: och som han befan, at the wille förmördt honom, lät han dräpa them.

23. Men hwad Johannes sedan meer giordt hafwer, och the örlig som han fördt hafwer, och huru han regerat och bygdt hafwer,

24. Thet är altsamman beskrifwit vthi een besynnerlig book, om hans tijdz regemente, så länge han efter sin fader öfwerste Prester war.