Salomos Höga Wisa

1. Capitel.

Här warder beskrifwit Christi samtaal medh sin kära brudh, thet är hans helga församling, hwilken åstundar tröst af hans ord och Evangelio, v. 1. Klagar öfwer sin bedröfwelse, v. 5. Och warder tröstad, v. 8. Sedan afmålas Christi och hans församlings inbördes kärlek, v. 10.

Salomos Höga Wisa.

2. Han kysse migh medh sins muns kyssande: ty tin bryst äro liufligare än wijn:

3. At man må luchta tin goda salwo: titt namn är een vthguten salwa: therföre hafwa pigorna tigh kär.

4. Drag migh efter tigh, så löpe wij: Konungen förde migh in vthi sin kamar; wij frögde oß, och äre glade öfwer tigh; wij täncke vppå tin bryst meer än vppå wijn: the frome älska tigh.

5. Jagh är swart, men ganska täck, J Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.

6. Seer icke ther efter, at jagh så swart är: ty solen hafwer brändt migh: mins moders barn wredgas emot migh: man hafwer satt migh til wijngårdzwachtersko; men min wijngård then jagh hade, bewarade jagh icke.

7. Säg migh, tu then min siäl älskar, hwar tu beter, hwar tu hwilar om middagen? At jagh icke skal gå hijt och tijt til tina stalbröders hiordar.

8. Känner tu tigh icke, tu dägeligasta ibland qwinnor, så gack vppå fårens footspor, och beet tin kidh widh herdahusen.

9. Jagh liknar tigh, min kära, widh mitt resigtyg, widh Pharaos wagnar.

10. Tina kinder stå liufliga i span, och tin hals i kädio.

11. Wij wilje giöra tigh gyldene span medh silfdoppor.

12. Tå Konungen wände sigh hijt, gaf min Nardus sina lucht.

13. Min wän är migh ett knippe af mirrham, thet emellan min bryst hänger.

14. Min wän är migh en drufwa Copher, vthi the wijngårdar i EnGedi.

15. Sjj, min kära, tu äst dägelig; dägelig äst tu, tin ögon äro såsom dufwo ögon.

16. Sij, min wän, tu äst dägelig och liuflig: wår säng grönskas.

17. Wår huus bielkar äro cedreträ; wåra sparrar äro cypreß.

2. Capitel.

Gudz församling frögdar sigh öfwer sin Brudgumma, och prisar hans godhet, v. 1. Bekommer löfte om frijd och säkerhet, v. 7. Gläder sigh öfwer hans närwarelse, beskydd och tröst, v. 8. Emot kättare och falska bröder, v. 15.

Jagh är ett blomster i Saron, och een lilja i dalenom.

2. Såsom een roos ibland törne, så är min kära ibland döttrarna.

3. Såsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min wän ibland sönerna: jagh sitter vnder thens skugga som jagh begärar, och hans frucht är minom hals söt.

4. Han hafwer migh in vthi wijnkällaren; och kärleken är hans baneer öfwer migh.

5. Han wederqwecker migh medh blomster, och vpfriskar migh medh äple: ty jagh är kranck af älskog.

6. Hans wenstra hand ligger vnder mitt hufwud, och hans högra hand omfamnar migh.

7. Jagh beswär eder, Jerusalems döttrar, widh råår, eller widh hinder i markene, at J icke vpwäcken eller omaken mina käristo, til thes henne sielf lyster.

8. Thetta är mins wäns röst; sii, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna.

9. Min wän är lijk enom råbock, eller vngom hiort: sij, han står baak wår wägg, och seer genom fenstret, och gluggar genom gallret.

10. Min wän swarar, och säger til migh: Statt vp min kära, min dägeliga, och kom hijt.

11. Ty sij, wintren är förgången, regnet är öfwerståndet, och är sin wägh.

12. Blomstren äro vthgångne på markene; wårtiden är kommen, och turturdufwan låter sigh höra i wårt land.

13. Fikonaträd är knoppat, wijnträn blomstras, och gifwa sina lucht: statt vp, min kära, och kom, min dägeliga kom hijt.

14. Min dufwa vthi steenklyftor, vthi bergsrefwor, lät migh see titt ansichte, lät migh höra tina röst: ty tin röst är söt, och titt ansichte liufligit.

15. Tager oß räfwar, the små räfwar, som förderfwa wijngårdar: ty wåra wijngårdar blomstras.

16. Min wän är min, och jagh är hans, then ther beter ibland roser:

17. Jn til thes at dagen swaal warder, och skuggarna afwika: wändt om, blif såsom een rå, min wän, eller såsom en vng hiort på skiljebergen.

3. Capitel.

När Christus fördöljer sigh, warder hans församling bedröfwad, v. 1. När hon åter finner honom, får hon roo, v. 4. Sedan warder beskrifwen Christi macht och stora förmögenhet, ther medh han förmår sin församling beskydda och vppehålla, v. 7.

Jagh sökte om nattena i mine säng, then min siäl kär hade: jagh sökte, men jagh fan honom intet.

2. Jagh wil stå vp, och gå omkring i staden, på gator och gränder, och sökia then min siäl kär hafwer: jagh sökte, men jagh fan honom intet.

3. Migh funno wächtarena, som kring om i staden gå: hafwen J icke sedt then min siäl kär hafwer?

4. Tå jagh kom litet fram om them, så fan jagh then min siäl kär hafwer: jagh håller honom, och wil icke öfwergifwa honom, til thes jagh hafwer honom in vthi mins moders huus, vthi mins moders kamar.

5. Jagh beswär eder, J Jerusalems döttrar, widh råår och hinder på markene, at J icke vpwåcken mina käro, eller omaken henne, til thes henne sielf lyster.

6. Ho är thenna som vpgår vthur öknene såsom en röök af mirrham, rökelse och allahanda apothekares pulfwer?

7. Sjj, omkring Salomos säng stå sextijo starke vthaf the starka i Jsrael:

8. Alle hålla the swärd, och äro behändige til stridz: hwar thera hafwer sitt swärd widh sina sido för fruchtan skul om nattena.

9. Konung Salomo lät giöra sigh ett sängerum af Libanons trää:

10. Thes stodar woro af silfwer; täckelsen af guld, sätet af purpur, botnen ther vthi war lusteliga lagd för Jerusalems döttrar skul.

11. Går vth J Zions döttrar, och skåder Konung Salomo i then crono, ther hans moder honom medh krönt hafwer, på hans bröllopsdag, och på hans hiertas frögdz dagh.

4. Capitel.

Christi brudh är dägelig och vthan fläck, igenom Christum, v. 1. Och therföre hafwer han henne ganska kär, v. 8.

Sjj, min kära, tu äst dägelig, sij, dägelig ästu, tin ögon äro såsom dufwo ögon, emellan tina låckar: titt håår är såsom getahiordar, som klipte äro på thet berget Gilead:

2. Tina tänder äro såsom hiordar medh afklipta vll, som twagne komma vthu watnet, hwilke allesamman äro hafwande medh twillingar, och ingen af them är ofruchtsam.

3. Tine läppar äro såsom ett rosenfärgat snöre; och titt taal liufligit: tine kinder såsom skörden på granatäplet emellan tina låckar.

4. Tin hals är såsom Davidz torn giord medh brystwärn, ther tusende sköldar vppå hängia, och allahanda the starckas wapn.

5. Tin tw bryst äro såsom twå vnga råtwillingar, hwilke ibland roser i beet gå:

6. Til thes dagen swaal warder, och skuggarna afwika: jagh wil gå til mirrhams berget, och til rökelse högen.

7. Tu äst medh allone dägelig, min kära, och ingen fläck är på tigh.

8. Kom, min brudh, ifrå Libanon, kom ifrå Libanon; gack in, träd hijt ifrån Amana kulla, ifrå Senir och Hermons kulla, ifrå leijonens boning, ifrå the leoparders berg.

9. Tu hafwer tagit migh hiertat bort, min syster kära brudh, medh ett titt öga, och medh ene tine halskädio.

10. Huru dägelige äro tin bryst min syster kära brudh: tin bryst äro lustigare än wijn, och tin salwos lucht öfwergår alla örter.

11. Tine läppar, min brudh, äro såsom drypande hannogskaka: hannog och miölk är vnder tine tungo, och tin kläders lucht är såsom lucht af Libanon.

12. Min syster kärabrudh, tu äst en tilsluten örtegård; een tilsluten källa, en förseglad brunn:

13. Tin frucht är såsom en lustgård af granatäple medh ädla fruchter, cyper medh nardus:

14. Nardus medh safran, calmus och caneel medh allahanda Libanons trää; mirrham och aloes medh alla bästa örter:

15. Såsom en örtegårdz brunn, såsom en brunn af lefwande watn, thet af Libanon flyter.

16. Statt vp nordanweder, och kom sönnanwäder, och blås igenom min örtegård, at hans örter måga drypa. Min wän komme vthi sin örtegård, och äte sina ädla fruchter.

5. Capitel.

Församlingen blifwer kärligen tiltalad af Christo, rc. v. 1. Beskrifwes ock hennes troos swaghet, anfächtningar och förtryck, v. 4. Och bewiser hon sin kärlek til sin Brudgumma, i thet at hon honom och hans återlösningswerck så högeliga berömer, v. 9.

Jagh kom, min syster kära brudh, vthi min örtegård: jagh hafwer mitt mirrham samt medh mina örter vpskoret: jagh hafwer ätit mina hannogskako, samt medh minom hannog: jagh hafwer drucket mitt wijn medh mine miölk: äter mine käre, och dricker mine wänner, och warder druckne.

2. Jagh sofwer, och mitt hierta wakar: ther är mins wäns röst som klappar: lät migh vp min kära, min syster, min dufwa, min froma: ty mitt hufwud är fult medh dagg, och mine låckar fulle medh nattenes dropar.

3. Jagh hafwer afklädt min kiortel, huru skulle jagh åter kläda honom vppå igen? Jagh hafwer twaget mina fötter, huru skulle jagh besmitta them igen?

4. Men min wän stack sina hand in genom ett hool, och mitt lijf darrade ther widh.

5. Ta stod jagh vp, at jagh skulle låta minom wän vp: mina händer drupo af mirrham, och mirrham lop öfwer min finger på stängelen åth låset.

6. Och tå jagh minom wän vplåtet hade, war han borto och sin wägh gången. Tå gick min siäl vth efter hans ord: jagh sökte honom, men jagh fan honom intet; jagh ropade, men han swarade migh intet.

7. Wächtarena som omkring gå i stadenom funno migh, the slogo migh til sårs; wächtarena på murenom togo migh bort mitt hufwudkläde.

8. Jagh beswär eder Jerusalems döttrar; finnen J min wän, så säger honom, at jagh för älskog kranck ligger.

9. Hwad är tin wän för andra wänner, o tu alradägeligasta ibland qwinnor? Hwad är tin wän för andra wänner, at tu så hafwer besworit oß?

10. Min wän är hwijt och rödh, vthkorad ibland mång tusend.

11. Hans hufwud är thet bästa guld; hans håår är krusat, swart såsom en korp.

12. Hans ögon äro såsom dufwo ögon widh watubäcker twagne medh miölk, och stå full.

13. Hans kinder äro såsom apothekares wäxande örtesänger; hans läppar äro såsom roser, the ther drypa af flytande mirrham.

14. Hans händer äro såsom guldringar fulle medh turkoser; hans lijf är såsom reent elphenbeen besatt medh saphirer.

15. Hans been äro såsom marmors pelare, grundade vppå gyldene fötter; hans skapnad är såsom Libanon, vthkorad såsom cedreträ.

16. Hans hals är söt och ganska lustig: en sådana är min wän; min wän är sådana J Jerusalems döttrar.

17. Hwart är tå tin wän gången, o tu dägeligasta ibland qwinnor? Hwart hafwer tin wän wändt sigh, så wilje wij honom sökia medh tigh.

6. Capitel.

Församlingen prisar Christi wälgierningar, v. 1. Han berömer sin brudh och hennes dägelighet, och förklarar sin stora kärlek emot henne, v. 3. Och berättar om fleras kallelse til församlingens gemenskap, v. 10.

Mjn wän är nedergången vthi sin örtagård til örtasängerna, at han sigh ther förlusta skal i örtagårdarna, och hämta roser.

2. Min wän är min, och jagh är hans, then sigh ibland roser förlustar.

3. Tu äst dägelig, min kära, såsom Thirza; lustig såsom Jerusalem, förskräckelig såsom en härordan.

4. Wändt tin ögon ifrå migh, förty the giöra migh brinnande: titt håår är såsom een getahiord, the som på berget Gilead klipte äro:

5. Tina tänder äro såsom een fårahiord, the ther twagne komma vthu watn, hwilke allesammans äro medh twillingar hafwande, och ingen ibland them är ofruchtsam:

6. Tine kinder äro såsom skörden på granatäplet, emellan tina låckar.

7. Sextijo äro Drottningarna, och ottatijo frillorna, och på jungfrurna är intet tahl:

8. Men een är min dufwa, min froma: een är sine moder kärast, och sine moders vthkorada: tå döttrarna sågo henne, prisade the henne saliga; Drottningarna och frillorna lofwade henne.

9. Ho är thenna som vpgår, såsom een morgonrode, dägelig såsom månen, vthkorad såsom solen, förskräckelig såsom en härordan?

10. Jagh är nedergången i nöttagården til at skåda teelningarna widh bäcken; til at skåda om wijnträd blomstrades, om granatäplen grönskades:

11. Min siäl wiste icke at han migh in til Ammi Nadibs wagnar satt hade.

12. Wändt om, wändt om, o Sulamith; wändt om, wändt om at wij måge skåda tigh: hwad see J på Sulamith, annat än dantz i Mahanaim?

7. Capitel.

Christus beprisar ytterligare sin församlings dägelighet och skapnad, v. 1. Ther emot berömer församlingen Christi godhet, then sigh sträcker ock til Hedningarna, v. 10.

Huru dägelig är tin gång i skonar, tu Förstas dotter! tina länder stå lika widh hwar andra, såsom tw span the ens mästares hand giordt hafwer.

2. Tin nafle är såsom een rund skål, then aldrig dryck fattas; tin buuk är såsom en hwetehop omsatt medh roser:

3. Tin tw bryst äro såsom twå vnga råtwillingar:

4. Tin hals är såsom ett elphenbens torn, tin ögon äro såsom the dammar i Hesbon widh then porten Bathrabbim: tin näsa är såsom tornet af Libanon, hwilket sigh wänder emot Damascon:

5. Titt hufwud står på tigh såsom Carmel; håret på titt hufwud är såsom Konungens purpur i fåller bunden.

6. Huru dägelig och huru liuflig äst tu kära i wällust!

7. Tin längd är lijk widh ett palmträ; och tin bryst widh wijndrufwor.

8. Jagh sade: Jagh måste stiga vp i palmträd, och fatta thes qwistar: lät tin bryst wara såsom drufwor på wijnträ, och luchten af tine näso såsom äple:

9. Och tin hals såsom godt wijn, thet minom wän lätteliga ingår; och tala om gammal ärende.

10. Mjn wän är min, och han håller sigh ock til migh.

11. Kom, min wän, lät oß gå vth på markena, och wistas i landzbyarna:

12. At wij måge bittida vpstå til wijngårdarna, och få see om wijnträd blomstras, och hafwer fått knoppar; om the granatäple vthgångne äro: ther wil jagh gifwa tigh min bryst.

13. Liljorna gifwa sin lucht, och för wåra dör allahanda ädla fruchter: min wän, jagh hafwer bewarat åth tigh både nytt och gammalt.

8. Capitel.

Församlingenes trängtan efter Christum, v. 1. Christus förswarar sin församling; bewiser henne sin stora kärlek, v. 4. Samtalar medh henne om them som ännu swage äro, och behöfwa styrckio och vplysning, v. 8. Och warder så af henne prisad för sina nåde, v. 11.

Oat jagh måtte finna tigh vthe min broder, tu som mins moders bryst suger, och måtte få kyssa tigh; at ock ingen förachtade migh.

2. Jagh wille taga tigh, och hafwa tigh vthi mins moders huus, ther tu migh lära skulle: ther wille jagh skänckia tigh kryddat wijn, och must af min granatäple.

3. Hans wenstra hand ligger vnder mitt hufwud; och hans högra hand omfamnar migh.

4. Jagh beswär eder, Jerusalems döttrar, at J icke vpwäcken mina käro, eller omaken henne, til thes henne sielf lyster.

5. Ho är thenna som vpkommer ifrån öknene, och stöder sigh in vppå sin wän? Vnder äpleträd wäcker jagh tigh, ther tin moder tigh födt hafwer; ther hon som tigh födde medh tigh legat hafwer.

6. Sått migh såsom ett insigel på titt hierta, och såsom ett insigel vppå tin arm: ty kärleken är starck såsom döden, och nijtälskan är fast såsom helwetet; thes glödh är brinnande och en Herrans låge:

7. Så at ock mycket watn icke förmå vthsläckia kärleken, eller strömar fördränckia honom: om en wille gifwa alla ägodelar i sino huse för kärleken, så gulle thet altsammans intet.

8. Wår syster är liten, och hafwer ingen bryst: hwad skole wij giöra til wår syster, när man nu skal tala henne til?

9. Är hon en muur, så wilje wij giöra silfwer bolwerck ther vppå: är hon een dör, så wilje wij befästa henne medh cedrebräde.

10. Jagh är en muur, och min bryst äro såsom torn, ther af är jagh worden för hans ögon, såsom then ther frijd finner.

11. Salomo hafwer en wijngård i Baal Hamon, then wijngården fick han wachtarom, at hwartera skulle gifwa för hans frucht tusende silfpenningar.

12. Min wijngård är för migh: tigh Salomo bör tusende; men wachtaromen öfwer hans fruchter, twhundrat.

13. Tu som boor i örtagårdarna, sälskapen achta ther vppå: lät migh höra tina röst.

14. Fly, min wän, och war lijk ene rå, eller enom vngom hiort, in på örtabergen.