Jesu Syrachs Book

1. Capitel.

All wijshet hafwer af Herranom sin begynnelse, v. 1. Af Gudz ord får man ett rätt förstånd om Gudh och hans werck, v. 5. Herrans fruchtan är then bästa wijsheten, v. 11. Skrymterij, ähregirighet och stortalighet är Herranom mißhagelig, och warder hårdeliga straffad, v. 36.

All wijshet är af Herranom Gudi, och är när honom ewinnerliga.

2. Ho hafwer tilförene betänckt, huru mycken sand i hafwet; huru många droppar i regnet, och huru månge werldenes dagar warda skulle? Ho hafwer tilförene mält, huru högh himmelen, huru wijd jorden, huru diupt hafwet warda skulle?

3. Ja, ho hafwer lärdt Gudh hwad han giöra skulle?

4. Ty hans wijshet är för all ting.

5. Gudz thens alrahögstas ord, är wijshetenes brunn; och thet ewiga budet är hennes källa:

6. Ho kunde eljes weta, huru man wijshet och klokhet öfwerkomma skulle?

7. En är then Alrahögste, all tings skapare, alsmächtig, en wäldig Konung, och ganska förskräckelig;

8. Then på sinom thron sitter, en Herre Gudh.

9. Han hafwer genom sin Helga Anda förkunnat henne; han hafwer all ting tilförene betänckt, wetat och mält:

10. Och vthgutit wijshetena öfwer all sin werck, och öfwer alt kött, efter sine nådh; och gifwer henne them som älska honom.

11. Herrans fruchtan är ähra och prijs, frögd, och een härlig crona.

12. Herrans fruchtan giör hiertat gladt, och giör frögd och glädie ewinnerliga.

13. Then som Herran fruchtar, honom warder wäl gångandes i yttersta nödene, och han warder på ändalychtene wälsignelse behållandes.

14. Älska Gudh thet är then alraskiönesta wijsheten:

15. Och then henne seer, han älskar henne: ty han seer huru stoor vnder hon giör.

16. Herrans fruchtan är begynnelsen til wijshetena, och är i hiertans grund allenast när the trogna, och boor allenast när the vthkorada qwinnor, och man finner henne allenast när the rättferdiga och trogna.

17. Herrans fruchtan är then rätta gudztiensten,

18. Som bewarar och giör hiertat fromt, och gifwer frögd och glädie.

19. Then som fruchtar Herran, honom warder wäl gångandes, och när han tröst behöfwer, skal han warda wälsignad.

20. Fruchta Gudh, är wijshet; hon riktar och förer alt godt medh sigh.

21. Hon vpfyller hela huset medh sina gåfwor; och alla kamrar medh sin skatt.

22. Herrans fruchtan är wijshetenes crona;

23. Och gifwer rikan frijd och hälso.

24. Thenna wijshet giör rättsliga kloka menniskior, och then som fast håller sigh in til henne, honom hielper hon vth medh ähro:

25. Ty Herrans fruchtan är wijshetenes root, och hennes qwistar grönskas ewinnerliga.

26. Herrans fruchtan förtager synderna:

27. Ty then som vthan fruchtan är, han täckes icke Gudi, och hans öfwerdådighet skal omstörta honom:

28. Men en sachtmodig förbidar then tiden som honom trösta skal.

29. Ty ändoch hans saak til en tijd vndertryckt warder,

30. Så skola doch the frome prisa hans wijshet.

31. Gudz ord är them ogudachtiga een styggelse:

32. Ty thet är wijshetenes skatt, then honom fördold är.

33. Min son, wilt tu wijs warda, så lär budorden, så warder tigh Gudh wijshet gifwandes:

34. Ty Herrans fruchtan är then rätta wijsheten och tuchten;

35. Och troon och tolamod täckes Gudi wäl.

36. Se til, at tin gudzfruchtan icke är ett skrymterij; och tiena honom icke medh falskt hierta.

37. Sök icke prijs när menniskiom genom skrymtan; och se til hwad tu talar, troor eller för händer hafwer.

38. Och vphäf tigh icke sielf, at tu icke faller, och på skam kommer;

39. Och Herren vppenbarar tin arghet, och omstörter tigh vppenbarliga för menniskiomen:

40. Therföre at tu vthi een rätt gudzfruchtan icke tient hafwer, och titt hierta hafwer falskt warit.

2. Capitel.

En rätt Gudz tienare måfte wara tolig i frestelsen, och icke afwika, v. 1. Trösta på honom, och icke förtwifla, v. 7. Ty the som Herran fruchta, the hålla hans budh, och hoppas på honom, v. 18.

Mjn son, wilt tu wara en Gudz tienare, så red tigh til frestelse:

2. Statt fasta, och lid, och fölg icke strax om tu warder lockad ther ifrå.

3. Hålt tigh in til Gudh, och wik icke af, på thet tu ju må starckare warda.

4. Alt thet tigh vppå kommer thet lid, och war tolig i all bedröfwelse:

5. Ty lika som guldet genom eld, altså warda ock the som Gudi behaga genom bedröfwelsens eld bepröfwade.

6. Tröst vppå Gudh, så warder han tigh vthhielpandes: rätta tina wägar, och hoppas vppå honom.

7. Jsom fruchten Herran, tröster vppå honom; ty han felar eder intet.

8. J som fruchten Herran, hoppens thet bästa af honom;

9. Så warder eder nådh och tröst altid wederfarandes.

10. J som fruchten Herran, förbider hans nådh, och wiker icke af, at J icke förgås.

11. Seer vppå the gamlas exempel, och märcker them: hwilken är någon tijd på skam kommen, som vppå Herran förhoppats hafwer?

12. Hwilken är någon tijd förlåten, som i gudzfruchtan biifwit hafwer? Eller hwilken är någon tijd af honom försmådd, som honom åkallat hafwer?

13. Ty Herren är nådelig och barmhertig, och förlåter synderna, och hielper i nödh.

14. Wee them som förtwifla på Gudh, och icke faste stå, och them ogudachtiga som böijer sigh hijt och tijt.

15. Wee them förtwifladom, ty the troo intet; therföre warda the ock intet beskärmade.

16. Wee them som icke vthhärda:

17. Huru wil them gå, tå Herren them hemsökiandes warder?

18. The som fruchta Herran, the troo hans ord; och the som hafwa honom kär, the hålla hans budh:

19. The som Herran fruchta, the giöra thet honom liuft är, och the som hafwa honom kär, the hålla lagen rätt.

20. The som fruchta Herran, the skicka sitt hierta, och ödmiuka sigh för honom,

21. Och säija: Wij wilje heller falla vthi Herrans händer, än i menniskiors händer:

22. Ty hans barmhertighet är ju så stoor, som han sielfwer är.

3. Capitel.

Then som ährar fader och moder och tienar them, han warder wälsignad, och vndwiker straffet, v. 1. Jngen må fara efter högre kall, ty han kan näpliga förstå thet han hafwer, v. 19. Och stort modh hafwer mångan kommet på fall, v. 26. Man skal fara efter wijshet, och beflita sigh om hielpsamhet emot torftiga, v. 31.

Kära barn, hörer migh edar fader,

2. Och lefwer altså: på thet eder skal wäl gå:

3. Ty Herren wil, at fadren skal af barnen ährad warda; och hwad modren barnomen biuder, wil han at hållas skal.

4. Then som ährar sin fader, hans synd warder Gudh icke straffandes;

5. Och then sina moder ährar, han samkar en godh skatt.

6. Then sin fader ährar, han skal ock få glädie af sin barn; och tå han beder, warder han bönhörd.

7. Then sin fader ährar, han får thes länger lefwa; och then som för Herrans skul hörsam är, på honom hafwer modren een förtröstning.

8. Then som fruchtar Herran, han ährar ock fadren, och tienar sinom föräldrom, och håller them för sina herrar.

9. Ähra fader och moder medh gierningom, medh ordom, och tolamod:

10. På thet theras wälsignelse må komma öfwer tigh.

11. Ty fadrens wälsignelse bygger barnomen huus; men modrenes banna rifwer them neder.

12. Bespotta icke tins faders brist: ty thet är tigh ingen ähra:

13. Ty ähra fadren, är tin egen ähra; och förachta modrena, är tin egen skam.

14. Kära barn, skiöt tinom fader i hans ålderdom, och bedröfwa honom ju icke, så länge han lefwer:

15. Och se öfwer medh honom om han barnslig warder, och förachta honom ju icke, therföre at tu skickelig äst.

16. Ty then wälgierning som fadrenom bewisas, warder aldrig förgäten; och tigh skal godt skee, om tu än en syndare äst:

17. Och på tigh skal tänckt warda i nödene, och tina synder skola förgås, såsom ijs af solene.

18. Then som sin fader öfwergifwer, han skal warda skämd; och then sina moder bedröfwar, han är förbannat af Herranom.

19. Kära barn, blif gierna vthi nedrigt stånd; thet är bättre än alt thet werlden faar efter.

20. Ju högre tu äst, ju meer ödmiuka tigh, så warder tigh Herren huld:

21. Ty Herren är then Alrahögste, och giör doch stoor ting genom the ödmiuka.

22. Faar icke efter högre stånd, och tänck icke öfwer tina förmågo; vtan hwad Gudh tigh befalt hafwer, ther tagh altid wahra vppå:

23. Ty thet gagnar tigh intet, at tu gapar efter thet tigh intet befalt är;

24. Och hwad titt ämbete intet wederkommer, ther war icke förwetten:

25. Ty tigh är wäl meer befalt än tu kant vthrätta.

26. Sådant sinne hafwer bedragit många, och theras öfwerdådighet hafwer omstördt them.

27. Ty then som gierna gifwer sigh vthi fahra, han förgås ther vthinnan;

28. Och ene öfwerdådige menniskio går på ändalychtene illa.

29. Een öfwerdådig menniskia giör sigh sielf mycket ondt, och åstadh kommer then ena jämren efter then andra:

30. Ty högmod giör aldrig något godt, och kan icke annat än ondt wäxa ther vthaf.

31. Een förnuftig menniskia lärer gierna Gudz ord;

32. Och then som wijshetena hafwer kär, han hörer gierna til.

33. Såsom watnet vthsläcker en brinnande eld, altså vthskrapar almosan synderna,

34. Och then öfwerste wedergällaren warder thet framdeles betänckiandes, och wil bewara honom i olyckone.

4. Capitel.

Man skal gifwa almoso, och hielpa then torftiga, v. 1. Fly trätor, och giöra rätt, v. 7. Then wijshet älskar han warder vphögd, v. 12. Bättre är något lida för sanningen, än tillåta thet orätt är, eller tilfoga androm någon oskiäl, v. 23. Man skal icke låfwa rundt, och hålla tunt, v. 34. Jcke wara i sitt huus grym eller sniken, v. 35.

Kära barn, lät icke then fattiga lida nödh, och war icke hård emot then torftiga.

2. Förachta icke then hungroga, och bedröfwa icke then torftiga i hans armod.

3. Ett bedröfwat hierta, bedröfwa icke ännu meer, och fördrög icke them fattiga gåfwona.

4. Thens eländes böön sön icke, och wändt icke titt ansichte ifrå then fattiga.

5. Wändt icke tin ögon ifrå then torftiga, på thet han icke skal klaga öfwer tigh:

6. Ty then honom giordt hafwer, han hörer hans böön, tå han medh bedröfwat hierta öfwer tigh klagar.

7. War icke trätosam för rätta, och hålt domaren i ähro.

8. Hör then fattiga gierna, och swara honom liufliga och sachtmodeliga.

9. Hielp then som öfwerwåld skeer ifrå then honom orätt giör; och war oförskräckt när tu döma skalt.

10. Halt tigh emot the faderlösa såsom en fader, och emot theras moder såsom en huusfader:

11. Så blifwer tu såsom en thens Alrahögstas son, och han skal hålla tigh kärare än tin moder tigh håller.

12. Wijsheten vphöijer sin barn, och tager them vp som henne sökia:

13. Then henne kär hafwer, han hafwer lifwet kärt; och then henne fliteliga söker, han skal stoor glädie få.

14. Then som fast håller sigh widh henne, han skal stoor ähro få, och hwad han tager sigh före, ther gifwer honom Herren lycko til.

15. Then som Gudz ord ährar, han giör then rätta gudztiensten; och then thet älskar, honom älskar ock Herren.

16. Then som wijshetene lyder, han kan andra menniskior lära; och then som håller sigh til henne, han skal trygger boo.

17. Then vthan falskhet är, han skal få henne;

18. Och hans efterkommande skola trifwas:

19. Och om hon i förstone annorlunda ställer sigh emot honom, och giör honom ångest och wedermödo, och bepröfwar honom medh sitt rijs, och försöker honom medh sine tuchtan, til thes hon befinner, at han vthan falskhet är,

20. Så skal hon åter komma til honom på rätta wägen, och frögda honom;

21. Och skal vppenbara honom sina hemlighet.

22. Men om han warder falsk befunnen, skal hon öfwergifwa honom, at han måste förgås.

23. Kära barn, bruka tiden, och tag tigh wahra för orätta saker:

24. Och skäms icke för titt lijf skul, bekänna thet rätt är:

25. Ty man kan så skämmas, at man syndar ther medh;

26. Och man kan ock så skämmas, at man nåde och ähro hafwer ther af.

27. Lät ingen person beweka tigh til skada, eller förskräckia tigh til förderf:

28. Vtan bekän frij thet rätt är när man folcke hielpa skal;

29. Ty genom bekännelse warder sanningen och rätten vppenbar.

30. Tala icke emot sanningene, vtan lät hånet öfwer tigh gå, om tu i sakene brotzlig äst.

31. Skäms icke at bekänna om tu brutit hafwer, och strid icke emot strömen.

32. Tiena icke enom dåra i hans saak, och se icke på hans wäldighet:

33. Vtan förswara sanningena in til döden, så skal Herren Gudh strida för tigh.

34. War icke såsom the ther stort vthlåfwa, och giöra doch platt intet ther til.

35. War icke ett leijon i titt huus, och icke grym emot titt huusfolck.

36. Tin hand skal icke öpen wara altid til at taga, och igenlyckt til at gifwa.

5. Capitel.

Jngen skal högmodas af rikedomar eller macht; eller synda vppå Gudz barmhertighet, v. 1. Eller dröija medh bättringene, v. 8. Orätt godz hielper intet, v. 10. Stadigt taal höfwes enom man wäl, v. 11. Men en örnataslare är wärre än en tiuf, v. 16.

Förlåt tigh icke vppå tina rikedomar, och tänck icke; jagh hafwer nog för migh.

2. Fölg icke tin öfwerdådighet efter, om tu än kant kommat åstadh; och giör icke hwad tigh lyster.

3. Och tänck icke; ho wil förbiuda migh thet? Ty Herren, then öfwerste hämnaren, warder thet hämnandes.

4. Tänck icke; jagh hafwer wäl förr syndat, och migh är intet ondt wederfarit: ty Herren är wäl tolig; men han låter tigh intet blifwa ostraffad.

5. Och war icke så säker, om tin synd icke ännu straffad är, at tu therföre alt framgent synda wilt.

6. Tänck ock icke; Gudh är mycket barmhertig, han straffar migh intet, jagh synde så mycket jagh wil.

7. Han kan så snart wredh warda som han nådelig är, och hans wrede öfwer the ogudachtiga wänder intet åter.

8. Therföre fördrög icke at omwända tigh til Herran, och skiut thet icke ifrå then ena dagen in til then andra:

9. Ty hans wrede kommer hasteliga, och skal hämnas och förderfwa tigh.

10. På orätt godz förlåt tigh intet: ty thet hielper tigh intet, tå anfächtningarna vppå komma.

11. Lät tigh icke omföras af allahanda wäder, och fölg icke hwar och en wägh, såsom the ostadiga hierta giöra:

12. Vtan war stadig i tin ord, och blif widh enahanda taal.

13. War redo til at höra, och swara hwad rätt är, och förhasta tigh icke.

14. Förstår tu sakena, så vnderwisa tin nästa; hwar ock icke, så hålt munnen til:

15. Ty talet lägger ähro in, och talet lägger ock så skam in; och menniskiona fäller hennes egen tunga.

16. War icke en örnataslare, och förtala icke medh tine tungo.

17. En tiuf är een skändelig ting; men en belackare är mycket slemare.

18. Hålt thet icke ringa, ware sigh litet eller stort.

6. Capitel.

Ho sigh af belackare förleda låter, håller sigh mycket klokan, och förachtar andra, han kommer på skam, v. 1. Wänner äro icke alle til troende; men en trogen wän är een Gudz gåfwa, v. 6. Then wijshet älskar han warder ährad, v. 18. Af Gudz ord lärer man wijshet, v. 35.

Lät icke draga tigh ther til, at tu tinom wän wredh warder: ty sådana belackare komma på ändalychtene til skam.

2. Lät tigh icke tyckia förklook wara, så at tu straffar hwar man;

3. At titt löf icke förfaalnar, och tin frucht förderfwas, och tu ock en gång warder såsom ett tort trä:

4. Ty een sådana förgiftig menniskia skadar sigh sielfwo, och warder sinom owännom til spott.

5. Twärt om: then som all ting til thet bästa vthtyder, han giör sigh många wänner; och then som talar i sakene til thet bästa, om honom talar man ock thet bästa igen.

6. Hålt tigh wänliga medh hwar man; men betro näpliga enom ibland tusende:

7. Betro ingom wän, vtan tu hafwer försökt honom i nödh:

8. Ty månge äro wänner, så länge the kunna nytto ther af hafwa; men i nödene blifwa the intet beståndande.

9. Och månger man är wän, then snarliga blifwer owän; och wiste han ett mord medh tigh, han sade thet wäl.

10. Äro ock somlige bordwänner, och hålla intet i nödene:

11. Medan tigh wäl går, så är han tin stalbroder, och lefwer i titt huus, lika som han ock wore ther huusbonde:

12. Men går tigh illa, så står han tigh emot, och låter ingenstädz finna sigh.

13. Skil tigh ifrå tina owänner; och tag tigh likwäl ock så til wahra för tina wänner.

14. En trogen wän är ett starckt beskärm; then honom hafwer, han hafwer en mächtig skatt.

15. En trogen wän står icke til betalandes medh några penningar eller godz.

16. En trogen wän är lifsens tröst; then ther fruchtar Gudh, han får en sådana wän:

17. Ty then som fruchtar Gudh, honom lyckar thet sigh medh wänner, och såsom han är, altså skal ock hans wän wara.

18. Kära barn, lät lära tigh wijshet ifrån vngdomen, så warder en wijs man af tigh.

19. Ställ tigh in til henne, såsom then ther plöijer och såår, och wänt efter hennes goda fruchter.

20. Tu måste til en liten tijd för hennes skul hafwa mödo och arbete; men ganska snart skal tu nyttia hennes fruchter.

21. Bitter är hon them oförsöktom, och en sielfswyrding blifwer intet widh henne:

22. Ty hon är honom en hård pröfwosteen, och han kastar henne snarliga ifrå sigh.

23. Sigh rosa wäl månge af wijshet; men the weta fögo ther af.

24. Kära barn, hör mina läro, och förachta icke mitt rådh.

25. Gif tina fötter vthi hennes fiätrar; och tin hals vthi hennes halsjern.

26. Bög tina axlar och bär henne, och statt icke emot hennes band.

27. Hålt tigh til henne af alt titt hierta, och blif medh alla krafter på hennes wägh.

28. Fråga efter henne, och sök henne, så warder tu henne finnandes, och när tu får henne, så lät henne icke ifrå tigh:

29. Ty på ändalychtene skal tu få tröst af henne, och tin sorg skal wändas tigh til glädie:

30. Och hennes fiätrar skola warda tigh en starck skärm, och hennes halsjern en härlig klädnat.

31. Hon hafwer ena guldcrono medh een purpur hufwo:

32. Then samma klädnat skalt tu ikläda tigh, och then samma skiöna cronon skal tu sättia på tigh.

33. Kära barn, wilt tu lida, så warder tu wijs; lägger tu thet på hiertat, så warder tu klook:

34. Hörer tu henne gierna, så får tu henne; och tilböijer tu tin öron, så warder tu wijs.

35. War gierna när the gamla; och hwar en wijs man är, til honom hålt tigh.

Hör gierna Gudz ord, och märck gierna wijshetenes goda ordspråk.

36. Ther tu seer en förnuftig man, til honom skynda tigh, och gack altstädes vth och in medh honom.

37. Betrachta alt stadigt Gudz budh, och tänck altid vppå hans ord, han skal giöra titt hierta fulkomligit, och gifwa tigh wijshet såsom tu begärar.

7. Capitel.

Månge skiöne lärdomar, nyttige til ett ährligit och gudfruchtigt lefwerne, förestälte vthi afrådande ifrå wissa laster, och tilrådande til wissa dygder.

Gjör intet ondt, så wederfars tigh intet ondt.

2. Hålt tigh ifrån orätt, så kommer tigh icke olycka på.

3. Så icke på orättferdighetenes åker, så vpskär tu ther icke siufalt igen.

4. Träng tigh icke in vthi något ämbete för Gudi; och faar icke efter wälde när Konungenom.

5. Lät tigh icke tyckia för Gudi, at tu äst godh nogh ther til; och lät tigh icke tyckia när Konungenom, at tu äst wijs nogh ther til.

6. Längta icke efter at wara domare: ty genom tina förmågo, skalt tu icke kunna giöra alt thet rätt som orätt är: måtte hända at tu fruchtar för then wäldiga, och låter så rätten falla medh skam.

7. Kom icke vpror åstadh i stadenom; och häng icke in til then meniga man:

8. På thet tu icke dobbel skul draga skalt: ty ther måste ingen ostraffad blifwa.

9. Tänck ock icke: Gudh warder therföre mitt stora offer anseendes; och när jagh therföre offrar Gudi them alrahögsta, så anammar han thet wäl.

10. När tu beder, så twifla intet:

11. Och war icke trögh til at gifwa almoso.

12. Bespotta icke then bedröfwada: ty en är til, som kan både förnedra och vphöija.

13. Dichta icke lögn emot tin broder, eller emot tin wän.

14. Wän tigh icke widh lögn: ty thet är en skadelig wane.

15. Haf icke mycket af munnen när the gamla; och när tu beder, så haf icke mång ord.

16. Om tigh tungt warder medh tine näring och åkerwerck, thet lät icke förtryta tigh: ty Gudh hafwer så skapat thet.

17. Förlåt tigh icke ther vppå, at hopen är stoor ther tu medh illa giör:

18. Vtan tänck, at straffet är icke långt ifrå tigh:

19. Therföre ödmiuka tigh af hiertat: ty eld och matkar är hämnden öfwer the ogudachtiga.

20. Öfwergif icke tin wän för något godz skul, eller tin trogna broder för bästa guld.

21. Skil tigh icke ifrån ene förnuftiga och froma qwinno: ty hon är ädlare än något guld.

22. En trogen träl, och wiljog arbetare, hålt icke illa.

23. En from träl haf kär, och hindra honom icke, om han frij warda kan.

24. Hafwer tu boskap, så skiöt honom, och är han tigh nyttig, så behålt honom.

25. Hafwer tu barn, så tuchta them, och bög theras hals alt ifrån vngdomenom.

26. Hafwer tu döttrar, så bewara theras kropp, och städ them icke sielfswåld.

27. Försee tina dotter, så hafwer tu giordt een stoor gierning; och gif henne en förnuftig man.

28. Hafwer tu ena hustru som tigh älskar, så lät icke wända tigh ifrå henne, til at bortdrifwa henne; och troo icke haterskone.

29. Hedra tin fader af alt hierta; och förgät icke huru tung tu tine moder worden äst:

30. Och kom ihogh, at tu af them född äst: och hwad kan tu giöra them för thet som the emot tigh giordt hafwa?

31. Fruchta Herran af alt hierta; och hålt hans Prester i alla ähro.

32. Älska then tigh giordt hafwer, af alla krafter; och öfwergif icke hans tienare.

33. Fruchta Herran, och ähra Presterna;

34. Och gif them sin deel, såsom tigh budit är;

35. Af förstling och skuldoffer, och häfoffer, och hwad meer til offer, och allahanda helig förstling helgat warder.

36. Räck them fattiga tina hand, på thet tu skalt rikeliga wälsignad warda,

37. Och tin wälgierning tigh täckan giöra, för alla lefwande menniskior: ja, bewisa ock tina wälgierningar på the döda.

38. Lät icke the gråtande vthan tröst; vtan sörg medh the sörjande.

39. Lät tigh icke tungt wara at sökia then siuka: ty förthenskul warder tu älskad.

40. Ehwad tu giör, så tänck vppå ändan, så giör tu aldrig illa.

8. Capitel.

Medh them wäldigom skal man icke träta, v. 1. The åldriga och wisa icke förachta, v. 7. Jcke reta then ogudachtiga, v. 13. Warliga omgå medh låån, och medh löfte, v. 15. Jcke träta medh domaren, medh en sticken eller galen; icke vppenbara okändom sina hemlighet, v. 17.

Trät icke medh them wäldiga, at tu icke faller honom i händer.

2. Trät icke medh them rika, at han icke blifwer tigh förswår.

3. Ty månge låta muta sigh medh penningar; och gåfwor beweka ock så Konungars hierta.

4. Trät icke medh enom trätosamom, at tu icke bär wedh vppå hans eld.

5. Skämta icke medh een grof menniskio, at hon icke försmäder tina slächt.

6. Förkasta icke honom sina synder, som sigh bättrar; och kom ihogh, at wij ännu alle skuld vppå oß hafwe.

7. Förachta icke ålderdomen: ty wij achte ock gamle warda.

8. Gläd tigh icke at tin owän döör; kom ihogh, at wij alle döö måste.

9. Förachta icke hwad the wise tala; vtan rätta tigh efter theras ordspråk:

10. Ty af them kant tu något lära, och huru tu tigh hålla skalt ibland myndigt folck.

11. Lät tigh icke tyckia at tu klokare äst än the gamle: ty the hafwa ock lärdt af sina fäder:

12. Ty af them kant tu lära, huru tu skalt swara tå thet behöfwes.

13. Vpblås icke thens ogudachtigas eld, at tu ock icke medh vpbrännes.

14. Fåts icke widh en lastare, at han icke förwänder tigh tin ord.

15. Läna icke enom mächtigare än tu äst; men länar tu, så hålt thet såsom thet borttapat wore.

16. Gack icke i borgan öfwer tina förmågo; men om tu giör thet, så tänck til ock betala.

17. Trät icke emot domaren: ty man afsäger domen efter som han wil.

18. Wandra icke medh enom öfwerdådigom, at han icke kommer tigh i olycko: ty han giör hwad han wil, och så måste tu för hans dårskap skul skada lida.

19. Kifwa icke medh en sticken, och gack icke allena medh honom i markene: ty han achtar blodz vthgiutelse såsom intet; och ther tu ingen hielp hafwer, dräper han tigh.

20. Medh en galen man haf intet rådh: ty thet går honom intet til hiertat.

21. För enom främmande giör intet thet tu wilt hafwa dolt: ty tu wetst icke hwad ther af komma må.

22. Vppenbara icke titt hierta för hwar man; måtte hända at han tackar tigh illa.

9. Capitel.

Huru man skal rätt omgå medh sin hustru, v. 1. Vndfly skiökior, v. 3. Älska gamla wänner, v. 14. Huru, och medh hwilkom man skal omgås, v. 16. Yttterst, om goda och onda regenter, v. 24.

Haf icke mißtancka om tina hustru then tigh kär är: ty sådana mißtancke kommer intet godt åstadh.

2. Gif icke qwinnone wåld öfwer tigh, at hon icke warder tin herre.

3. Fly ena skiökio, at tu icke kommer i hennes snaro.

4. Wän tigh icke til ena sångersko, at hon icke griper tigh medh sitt smicker.

5. Se icke efter pigor, at tu til them icke vptänd warder.

6. Befatta tigh icke medh skiökior, at tu icke blifwer titt qwitt.

7. Gapa icke omkring hijt och tijt i stadenom, och löp icke vthi hwar wrå.

8. Wändt titt ansichte ifrå dägeliga qwinnor; och se icke efter andra qwinnors skapnat:

9. Ty dägeliga qwinnor hafwa giordt mångan man galen;

10. Och ond luste brinner ther af såsom en eld.

11. Sitt icke när ens annars hustru;

12. Och famntag henne icke.

13. Gack icke til drycks medh henne, at titt hierta icke skal dragas in til henne, och titt sinne icke förwillas.

14. Öfwergif icke en gammal wän: ty tu wetst icke om tu så mycket winner vppå en ny.

15. En ny wän är nytt wijn; lät thet gammalt warda, så smakar thet tigh wäl.

16. Skiöt intet om en ogudachtigan i hans stora härlighet: ty tu wetst icke hwad ända thet wil taga medh honom.

17. Lät tigh icke täckias the ogudachtigas anslag: ty the warda aldrig frome, alt in til helwetet.

18. Hålt tigh ifrå then som macht hafwer til at dräpa, så behöfwer tu icke fruchta, at han dräper tigh:

19. Om tu ju måste vmgå honom, så förgrip tigh icke, at han icke tager tigh lifwet af, tå tu minst täncker ther vppå:

20. Och weet at tu wandrar ibland snaror, och går ofwan vppå höga spitser.

21. Lär medh all flijt känna tin nästa; och om tu behöfwer rådh, så sök them när wisom menniskiom:

22. Och befråga tigh medh the förståndiga; och vthrätta alla tina saker efter Gudz ord.

23. War i sälskap medh froma menniskior; och war gladh; doch medh gudzfruchtan.

24. Wercket prisar mästaren; och en wisan Första hans handel.

25. Thet är een fahrlig ting vthi ett regemente medh en swassare; och en oförwägen bladrare kommer vppå skam.

10. Capitel.

Syrach lärer ytterligare hwad åthskilnat som är emellan goda och onda regenter, v. 1. Förmanar at regenter medh späkt regera; icke wåldsamliga, högfärdeliga, eller medh grymhet, vtan i gudzfruchtan, v. 6. At the hafwa the wisa i ähro, oan sedt the äro fattige, v. 26. Jcke mängia sigh i annars ämbete, v. 30. J nöden trösta sigh widh sin ordentliga och lagliga kallelse, v. 31. The skola ähra hwar ock en efter som han wärd är, vthan anseende, v. 33.

En wijs regent är sträng, och hwar een wijs Öfwerhet är, ther går all ting skickeliga til.

2. Såsom en regent är, så äro ock hans befalningsmän; såsom Rådet är, så äro ock borgarena.

3. En owijs Konung förderfwar land och folck; men när the wäldige kloke äro, så står staden wäl.

4. Regementet på jordene står i Gudz hand; han gifwer henne vndertiden en dugelig regent.

5. Vthi Gudz hand står, om thet lyckas medh en regent; han gifwer honom ock en loflig Canceler.

6. Hämnas icke för noga alt högmod; och släck icke tin harm när tu straffa skalt.

7. Them högfärdigom äro både Gudh och menniskior hätske: förty the handla för bådom them orätt.

8. För wåld, orätt och girighet skul, kommer ett rikes regement ifrå thet ena folcket in til thet andra.

9. Hwad högmodas tu arma mull och aska?

10. Som doch icke annat äst än en slem träck, then stund tu ännu lefwer:

11. Och om än läkiaren länge ther om mödar sigh,

12. Så går thet doch på ändalychtene altså: J dagh Konung, i morgon död:

13. Och när menniskian är död, så äta honom ormar och matkar.

14. Ther af kommer all högfärd, när een menniskia affaller ifrå Gudi, och hennes hierta wiker ifrå sinom skapare:

15. Och högfärd drifwer til alla synder; then ther medh faar, han kommer mång styggelse åstadh.

16. Therföre hafwer Herren altid låtit högmod komma på skam, och på ändalychtene omstördt thet.

17. Gudh hafwer the högfärdiga Förstar nederkastat af sätet, och vpsatt the ödmiuka:

18. Gudh hafwer the stålta Hedningars root vthrotat, och planterat ödmiuka i theras stadh.

19. Gudh hafwer Hedningarnas land omwändt, och i grund förderfwat.

20. Han hafwer låtit them borttorkas och förderfwas, och vthskrapat theras namn på jordene.

21. At menniskiorna äro högfärdige och grymme, thet är af Gudi icke skapat.

22. Menniskian är icke ond skapad: vtan then som fruchtar Gudh, han blifwer medh ähro beståndandes;

23. Men then som Gudz budh öfwerträder, han kommer vppå skam.

24. Och the som Gudh fruchta, the hålla sin regent widh ähro, therföre bewarar han them.

25. Thet skal hwarken rijk eller fattig, hwarken stoor eller liten af något annat beröma sigh, än at han fruchtar Gudh.

26. Thet doger platt intet, at man en fattigan förståndigan försmår, och en rikan ogudachtigan ährar.

27. Förstar, herrar, och regenter äro i stoor ähro; men så store äro the icke som en ther fruchtar Gudh.

28. Enom wisom tienare måste herren tiena; och en förnuftig herre knorrar intet ther om.

29. Giör icke efter titt egit hufwud i titt ämbete; och giör tigh icke stolt när man tigh behöfwer.

30. Thet är bättre at man achtar sin sytzlo ther han sigh medh behielper, än at han tager sigh mycket före, och ther medh en tiggiare warder.

31. Min son, vthi motgång war tröst, och drista vppå titt ämbete:

32. Ty then som wantröster vppå sitt ämbete, ho wil hielpa honom? Och ho wil hålla honom widh ähro, som sitt ämbete sielf oährar?

33. Then fattige warder ährad för sin klokhet skul, och then rike för sina ägodelar skul:

34. Men är klokheten prijslig i enom fattigom, huru mycket meer i enom rikom? Och hwad enom rikom illa står, thet står enom fattigom mycket meer illa.

11. Capitel.

Wjjshet vphöijer, v. 1. Man bör ingen för stort anseende prisa, v. 2. Jngen skal högfärdas af sitt prål: ty Gudh är mächtig, v. 4. Jcke förhasta sigh i dömande, v. 7. Thet är fåfängeligit at fara efter rikedom och stoor ähro, medh mycken mödo och karghet: ty Gudh gifwer thet hwem han wil, v. 10. Then Gudh fruchtar han warder wälsignad, v. 21. Säkerhet är skadelig: ty på sidstone warder enom wedergullet efter som han lefwat hafwer, v. 25. Huru man skal warsamligen herbergera, och sigh medh främmande inlåta, v. 31.

En ringa mans wijshet låter honom komma til ähro, och sätter honom när Förstar.

2. Tu skalt ingen prisa för hans stora anseende skul; icke heller någon förachta för hans fögo anseende skul:

3. Ty Biet är en liten fogel, och gifwer doch then alrasötesta frucht.

4. Förhäf tigh icke af tin kläder, och war icke stolt i tine ähro: ty Herren är vnderlig i sin werck, och ingen weet hwad han giöra wil.

5. Månge tyranner hafwa måst sittia nedre på jordene; och cronan är satt vppå then ther man intet vppå tänckte.

6. Månge store herrar äro omkull falne, och wäldige Konungar äro androm i händer komne.

7. Fördöm ingen förr än tu af sakene wetst; ransaka först, och straffa sedan.

8. Tu skalt icke döma förr än tu sakena förhördt hafwer; och lät folck först vthtala.

9. Blanda tigh icke vthi annars mans saker, och sitt icke öfwer orättom doom.

10. Mjn son, slå icke tigh vthi mångahanda handel: ty om tu tager tigh mångahanda före, winner tu ther icke mycket vppå; om tu än fast står ther efter, så får tu thet icke thes heller, ehwart tu tigh wänder, så kommer tu doch intet ther vth.

11. Månger lägger sigh thet när nogh, och fikes efter rikedomar, och giör icke annat än hindrar sigh sielf ther medh.

12. Twärt om, giör månger sigh maak then wäl hielp behöfde; är ther til swag och fattig:

13. Then seer Gudh til medh nåde, och hielper honom vthur vselhet, och låter honom så komma til ähro, at månge förvndra sigh vppå honom.

14. Thet kommer altsamman af Gudi, lycka och olycka, lijf och dödh, fattigdom och rikedom.

15. The froma gifwer Gudh the rikedomar som blifwa:

16. Och hwad han beskärdt hafwer, thet hafwer altid framgång.

17. Månger man är karg, och spar, och warder ther rijk igenom, och täncker at han hafwer nogh lagt tilhopa för sigh;

18. Och säger: Nu wil jagh hafwa goda dagar,

19. Äta och dricka af mina ägodelar,

20. Och han weet icke at stunden så när är, at han måste alt lefwa androm, och döö.

21. Blif vthi Gudz ord, och öfwa tigh ther vthi, och statt vthi tin kallelse;

22. Och skiöt intet efter huru the ogudachtige fara efter godz:

23. Sätt tu tin tröst til Gudh, och blif vthi tin kallelse: ty thet är Herranom alstinges lätt, giöra en fattig rikan.

24. Gudh wälsignar the fromas ägodelar, och när tiden kommer, förkofra the sigh snarliga.

25. Säg icke: Hwad hielper migh thet, och hwad hafwer jagh ther förinnan:

26. Säg icke: Jagh hafwer nogh, huru skal migh något fattas?

27. När tigh wäl går, så tänck at tigh kan åter gå illa; och tå tigh illa går, så tänck at tigh kan åter gå wäl:

28. Ty Herren kan lätteliga wedergälla hwarjom och enom i dödenom, såsom han förtient hafwer.

29. Een ond stund giör, at man all glädie förgäter; och när menniskian döör, så får hon weta huru hon lefwat hafwer:

30. Therföre skalt tu ingen rosa för hans ända: ty hwad en för en man warit hafwer, thet finner sigh när hans efterkommandom.

31. Herberga icke hwar och en i tino huse: ty werlden är full medh otrohet och list.

32. Ett falskt hierta är såsom en lockofogel widh gildret, och wachtar efter huru han kan gripa tigh:

33. Ty hwad han godt seer, thet vthtyder han til thet wärsta; och thet alrabästa beskämmer han som alramäst.

34. Vthaf ene gnisto warder en stoor eld; och then ogudachtige wänder intet igen, förr än han blodh vthgiuter.

35. Tag tigh wahra för sådana skalckar, the hafwa intet godt i sinnet, at the icke hängia vppå tigh een ewig skam.

36. Tager tu en främmande in til tigh, så giör han tigh oro, och drifwer tigh vth ifrå tin egendom.

12. Capitel.

Wjj skole see grant til huru wij wåra wälgierningar bewise, at wij icke skade oß sielfwom ther medh, v. 1. Wänner rönas bäst i nödene, v. 8. Owänner äro icke til troende, om wij än äre förlikte medh them: ty the kunna icke aflåta sitt haat, v. 10.

Mjlt tu godt giöra, så se til hwem tu giör thet, så förtienar tu tack ther vppå.

2. Giör them goda godt, så warder thet tigh rikeliga wedergullet; om icke af honom, så skeer thet wisserliga af Herranom:

3. Men the arge skalckar som för wälgierningar intet tacka, them warder intet wäl gångandes.

4. Gif them gudfruchtiga; och förbarma tigh intet öfwer then ogudachtiga.

5. Giör them elända godt, och gif them ogudachtiga intet.

6. Behålt titt brödh för honom, och gif honom intet, at han ther igenom icke styrckt warder, och vnderträder tigh:

7. Tu skalt wäl få dubbelt så mycket ondt af honom, som tu honom godt giordt hafwer: ty then Alrahögste är the ogudachtigas owän, och wil straffa them.

8. Tå enom wäl går, så kan han icke rätt känna en wän; men när illa går, så kan owännen ock icke dölja sigh.

9. Ty när enom wäl går, thet förtryter hans owän; men när thet går illa, så draga sigh ock wännerna ifrå honom.

10. Tro tinom owän aldrig: ty såsom jernet altid på nytt rostas, altså låter han eij heller sina ondsko.

11. Och om han än niger och bugar, så se doch grant til, och tag tigh wahra för honom: om tu än polerar honom såsom en spegel, så blifwer han äntå rostig.

12. Tag honom icke in til tigh, at han icke drifwer tigh bort, och träder in vthi titt rum: sätt honom icke bredo widh tigh, at han icke skal begynna fara efter titt säte, och tu tå på sidstone på min ord tänckia måste, och ångra tigh.

13. Lika som när en beswärjare biten warder af ormen, ther ömkar sigh ingen öfwer; såsom eij heller tå en vmgår medh wildiur, och af them rifwen warder: altså går thet ock medh then som håller sigh in til en ogudachtigan, och blandar sigh vthi hans synder:

14. Han blifwer wäl en tijd lång när tigh; men om tigh begynnnar mißgå, så bidar han intet.

15. Owännen gifwer wäl godh ord, och klagar sigh fast för tigh, och skickar sigh wänliga:

16. Han kan ock ther til gråta; men i hiertat täncker han, huru han skal störta tigh i gropena; och om han får tilfälle, kan han icke af titt blodh mätt warda.

17. Om någor wil giöra tigh skada, så är han then förste:

18. Han skickar sigh såsom han wille hielpa tigh, och skiuter tigh omkull oförwarandes.

19. Han rister sitt hufwud, och leer i näfwan, bespottar tigh, och slår hufwudet vp.

13. Capitel.

J Thetta capitlet lärer Syrach at man icke gierna skal vmgås medh the mächtiga: ty theras vmgänge går mäst på fördeel vth, v. 1. Men skal thet ju wara, så måtte man see sigh wäl före, v. 12. Then vthan skada wil blifwa, han skal vmgå sin lika, v. 19. En ondan känner man på hans vpsyn, och på hans förehafwande, v. 31.

Then som kommer widh tiäro, han besmittar sigh ther af; och then som gifwer sigh i sälskap medh them högfärdiga, han lärer högfärd.

2. Gif tigh icke i sälskap medh them wäldiga och rika, tu lägger eljes een swår byrdo vppå tigh.

3. Hwad skulle een leerkruka när ene koppargryto? Ty om the stöta på hwar andra, så går hon sönder.

4. Then rike giör orätt, och trotsar äntå ther til; men then fattige måste lida, och tacka äntå ther til medh:

5. Så länge han hafwer nytto af tigh, brukar han tigh; men när tu icke meer förmår, så låter han fara tigh.

6. Så länge tu något hafwer, tärer han medh tigh, och ther gifwer han intet om, at tu warder förderfwad.

7. När han behöfwer tigh, kan han wäl apa tigh, och leer til tigh, låfwar tigh mycket, och gifwer tigh the bästa ord, och säger: Behöfwer tu något?

8. Och biuder tigh en gång eller tre til gäst swikliga, så länge han får titt af tigh, och bespottar tigh på sidstone:

9. Och om han än seer tina nödh, låter han likwäl fara tigh, och rister hufwudet öfwer tigh:

10. Therföre see til, at tin enfaldighet icke bedrager tigh;

11. Och låter tigh vthi olycko komma.

12. Om en mächtiger wil draga tigh til sigh, så nekat, så drager han tigh thes meer.

13. Träng tigh icke sielf in til honom, at tu icke bortdrifwen warder: drag tigh ock icke alt förmycket vndan, at man ju kan bruka tigh i nödene.

14. Säg icke neij, om han tigh något befaller; men förlåt tigh icke ther på, om han tigh fast wänlig är: ty han försöker tigh ther medh, och medh sina liufliga åthäfwor, hörer han tigh vth.

15. Tå han ogunstig warder, så blifwer han intet widh sådana wänlig ord;

16. Och skämtar icke medh straff och fängelse:

17. Therföre tag tigh wahra, och se tigh wäl före:

18. Tu lefwer i stoor fahra.

19. Hwart och ett diur håller sigh in til sin lika;

20. Så skal ock hwar och een menniskia hålla sigh in til sin lika.

21. Thet är rätt såsom vlfwen gåfwe sigh i sälskap medh fåren, när en ogudachtig gifwer sigh i sälskap medh the froma.

22. Såsom Hyena gifwer sigh i sälskap medh hunden; altså ock then rike medh then fattiga.

23. Såsom leijonet vpäter wilåsnan i markene, så vpäta the rike the fattiga.

24. Såsom then högfärdige wämjar widh thet ringa är, så wämjar ock then rike widh then fattiga.

25. När then rike faller, så hielpa honom hans wänner vp: när then fattige faller, stöta ock hans wänner honom neder.

26. När en riker icke rätt giordt hafwer, så äro månge the honom hielpa: när han sigh medh ordom förtagit hafwer, så måste man thet låta så rätt wara:

27. Men när en fattig icke rätt giordt hafwer, så kan man thet wäl högt wäga; och om han än wijsliga talar, så finner han doch intet rum.

28. När then rike talar, så tiger hwar man, och hans ord vphöijer man i himmelen:

29. Men när then fattige talar, så säger man: Ho är thenne? Och om han felar något, så måste han strax vmgällat.

30. Rikedom är wäl godh, när man brukar honom vthan synd: men thens ogudachtigas fattigdom, lärer honom tala mycket ondt.

31. Hwad en i sinnet hafwer, thet seer man på hans ögon, ehwad thet är godt eller ondt.

32. Hafwer han godt i sinnet, så seer han lustigt vth; men then som hemligit ondt hafwer i sinnet, han kan therföre icke hafwa roo.

14. Capitel.

Then är lycksalig, som vprichtig är, och som hoppas vppå HERRAN, v. 1. Men en rijk then girig är, han giör hwarken sigh eller androm godt, v. 3. Och får aldrig nogh, v. 9. Man skal giöra sigh sielfwom godt af sino, och gifwa Gudi sin deel, v. 11. Giöra wäl emot wänner, v. 13. Och icke förgäta then fattiga, v. 14. Ty döden kommer snarliga, och alle måste wij döö, v. 15. Man skal altså beflita sigh om en himmelsk wijshet, v. 22.

Wäl är honom som icke gifwer ond rådh, och icke ther af ondt samwet hafwer.

2. Wäl är honom som icke hafwer ett ondt samwet, och hans hopp honom icke förfallet är.

3. Enom armling står icke wäl, at han är rijk, och hwad skulle godz och penningar enom kargom vsling?

4. Then ther mycket församlar, och sigh sielfwom intet godt giör, han samlar åth androm, och andra skola förslösat.

5. Then sigh sielfwom intet godt giör, hwad godt skulle han giöra androm? Han hafwer aldrig någon glädie af sitt godz.

6. Jngen skändeligare ting är, än at en vnner sigh icke sielfwom godt; och thet är then rätta plågan för hans ondsko:

7. Giör han något godt, så weet han ther wisserliga intet af, och på sidstone warder han ther otolig öfwer.

8. Thet är een ond menniskia som icke gitter see, at man giör folcke godt, vtan wänder sitt ansichte bort, och förbarmar sigh öfwer ingen.

9. Een girig menniskia låter aldrig nöija sigh åth sin deel, och kan för girighet icke trifwas.

10. En nijtsk seer icke gierna at man äter; och thet giör honom ondt, at han skal maat gifwa.

11. Mjn son, giör tigh sielfwom godt af tino; och gif Herranom offer som honom bör.

12. Kom ihogh at döden intet försumar sigh, och tu wetst ju wäl hwad förbund tu medh dödenom hafwer.

13. Giör tinom wännom godt för tin ända; och gif them fattiga efter tin förmågo.

14. Förgät icke the fattiga när tu en gladh dagh hafwer, så wederfars tigh ock then glädie som tu begärar.

15. Tu måste doch tin mödosama swett androm låta, och titt arbete arfwingomen öfwergifwa.

16. Gif gierna, så warder tigh gifwit; och helga tina siäl:

17. Ty när tu döder äst, så hafwer tu vthtärdt.

18. Alt kött förslits såsom ett kläde; ty thetta är thet gamla förbundet: Tu måste döö.

19. Såsom thet går til medh grönt löf på ett skiönt trä; somt faller af, somt wäxer åter vp:

20. Altså går thet ock menniskiomen; somlige döö, somlige warda födde.

21. All förgängelig ting måste taga en ända, och the som ther medh vmgå; the förgås ock så medh.

22. Wäl är then som altid vmgår medh Gudz ord, och thet vthlägger och lärer;

23. Betrachtar thet i hiertat, och grundeliga lärer förståt: och frågar ju meer och meer efter wijshetene, och skyndar sigh efter henne ehwart hon går;

24. Och seer in genom hennes fenster, och lyder vthan för hennes dör.

25. Sitt herberge söker han hardt widh hennes huus, och vpsätter sina hyddo widh hennes wägg; och thet är honom ett godt herberge:

26. Han hafwer ock sin barn in vnder hennes skiul, och blifwer vnder hennes löf;

27. Ther vnder warder han beskärmad för heta, och hafwer ther ena härliga boning.

15. Capitel.

Then Gudz ord älskar och then rätta wijsheten, han skal blifwa beskärmad i fahrligheten; warda vphögd och få een ewig crono, v. 1. En ogudachtig lärer icke efter Gudz wilja, v. 7. Och må icke mißbruka Gudz ord til at betäckia sin falska läro, v. 11. Ty huru hwar och en lefwa skal, thet är honom vppenbarat af Gudz ord, v. 14. Och för Gudz ögon all ting vppenbar, v. 20.

Sådant giör ingen vtan then som Herran fruchtar; och then sigh widh Gudz ord håller, han finner henne:

2. Och hon skal möta honom som een moder; och skal vndfå honom såsom een vng brudh:

3. Hon skal spisa honom medh förståndz brödh, och gifwa honom dricka af wijshetenes watn:

4. Ther igenom warder han starck, at han kan fast stå; han håller sigh widh henne, at han icke på skam kommer.

5. Hon skal förhöija honom öfwer hans nästa, och skal öpna honom hans mun vthi församlingene.

6. Hon skal kröna honom medh glädie och frögd, och medh ett ewigt namn begåfwa honom:

7. Men the galne finna henne intet; och the ogudachtige kunna icke see henne:

8. Ty hon är långt ifrå the högfärdiga; och the skrymtare weta intet af henne.

9. En ogudachtig kan intet rätt lära: ty thet kommer icke af Gudi:

10. Ty til en rätt läro hörer wijshet, ther gifwer tå Gudh nåden til.

11. Tu torf icke säija: Hafwer jagh orätt lärdt, så hafwer Gudh giordt thet: ty hwad han hatar, thet skulle tu icke giöra.

12. Tu torf icke säija: Hafwer jagh orätt lärdt, så hafwer han bedraget migh: ty han behöfwer ingen ogudachtigan:

13. Ty Herren hatar alt afguderij, och then honom fruchtar, han skyr therföre.

14. Han skapade menniskiona af begynnelsen, och gaf henne thet walet:

15. Wilt tu, så hålt buden,

16. Och giör thet honom behagar vthi een rätt förtröstning.

17. Han satte tigh eld och watn före, tag til hwilket tu wilt.

18. Menniskian hafwer lifwet och döden för sigh: hwilket hon wil, thet warder henne gifwit:

19. Ty Gudz wijshet är stoor, och han är mächtig, och seer all ting:

20. Och hans ögon see vppå them som fruchta honom, och han weet wäl hwad rätt giordt eller skrymterij är.

21. Han biuder ingom at han skal ogudachtig wara, och gifwer ingom lof til at synda.

16. Capitel.

Ett godt barn, är bättre än månge ostyrige, v. 1. The froma hielper Gudh; men then ogudachtiga straffar han, nu såsom i the förra tider, v. 5. Och skal ingen begifwa sigh til säkerhet: ty Herren seer all ting, och dömer, v. 15. Ty skal man på hans werck achta huru han all ting wäl skapat och skickat, v. 23.

Gläd tigh icke, at tu mång ostyrig barn hafwer, och sätt icke ther vppå lijt, at tu mång barn hafwer, om the icke Gudh fruchta:

2. Förlåt tigh icke vppå them, och tröst icke vppå theras förmågo:

3. Ty bättre är ett godt barn, än tusende ogudachtige.

4. Och bättre är döö vthan barn, än ogudachtig barn hafwa.

5. En from man kan en stadh vphielpa; men om the ogudachtige än månge äro, warder han äntå genom them öde lagd.

6. Ther af hafwer jagh i mina dagar mycket sedt, och mycket mera hördt.

7. Elden vpbrände then hela ogudachtiga hopen, och wreden gick vppå öfwer the otrogna.

8. Han skonade intet the gamla resar, hwilke i theras starckhet förgingos:

9. Han skonade icke heller them, när hwilkom Lot en främling war; vtan fördömde them för theras högmod skul:

10. Och förderfwade thet hela landet vthan barmhertighet, hwilket the medh synder vpfylt hade.

11. Altså tog han ock bort sexhundrat tusend, therföre at the ohörsame woro: huru skulle han tå låta en ohörsam ostraffad blifwa?

12. Ty han är wäl barmhertig; men han är ock grym: han låter blidka sigh; men han straffar ock grufweliga. Så stoor som hans barmhertighet är, så stort är ock hans straff; och han dömer hwar och en efter som han förtienar.

13. Then ogudachtige skal medh sinom orätt icke vndslippa, och thens fromas hopp skal icke borto blifwa.

14. All wälgierning skal finna sitt rum, och hwarjom ochenom skal wederfaras, såsom han förtient hafwer.

15. Säg icke, Herren seer intet efter migh; ho frågar efter migh vthi himmelen?

16. Jbland så stoor hoop kommer han migh intet ihogh; hwad är jagh emot så stoor een werld?

17. Ty sij, hele himmelen alt omkring, hafwet och jorden bäfwa;

18. Berg och dalar darra, tå han hemsöker, skulle han tå icke see in vthi titt hierta?

19. Men hwad han giöra wil, thet seer ingen; och wädret som förhandene är, märcker ingen menniskia:

20. Och han kan mycket giöra, thes sigh ingen förseer; och ho kan vthsäija eller lidat tå han dömer?

21. Men sådana trugh är förlångt borto vthur ögonen;

22. Och när een fåwitsk menniskia hörer thet, blifwer hon doch widh sin galenskap och wilfarelse.

23. Mjn son, hör migh och lär wijshet, och märck vppå min ord medh alfwar:

24. Jagh wil gifwa tigh een wiß läro, och klarliga vnderwisa tigh.

25. Gudh hafwer af begynnelsen wäl skickat sin creatur,

26. Och gifwit hwarjo och eno sitt egit werck;

27. Och håller them i sådana skick framgent, så at the vthrätta sitt ämbete altid:

28. Och intet af them hindrar thet andra; vtan äro ju altid hans befalning lydig.

29. Ytterligare hafwer han ock sedt vppå jordena, och vpfylt henne medh sin goda ting:

30. Och giorde jordena fulla medh diur, hwilke åter til jord komma.

17. Capitel.

Huru Gudh i synnerhet skapat menniskian, hwilken han giorde til en herra öfwer all creatur, och vppenbarade henne sina rätter, v. 1. Han regerar alla menniskior, och bewarar them, och dömer theras gierningar, v. 14. Therföre skal man omwända sigh til Herran, och tiena honom, v. 21. Gudz werck äro omätelig och obegripelig; men menniskiornas gierningar och lefwerne är ther emot intet, v. 28.

Gudh skapade menniskiona vthaf jord;

2. Och giorde henne åter til jord;

3. Och bestämde henne sin lifstijd; och skapade them båda, hwart til sina art, och giorde them efter sitt beläte.

4. Han gaf them at alt kött them fruchta måste; och the skulle råda öfwer diur och foglar:

5. Han gaf them förnuft, mål, ögon, öron, och förstånd,

6. Och känslo; och wijste them både godt och ondt.

7. Och han såg besynnerliga til them för annor diur;

8. Til at wisa them sitt stora majestät:

9. Han lärde them, och gaf them lifsens lagh:

10. Han giorde ett ewigt förbund medh them, och vppenbarade them sina rätter.

11. The sågo hans majestät medh sin ögon, och hörde hans härliga röst medh sin öron:

12. Och han sade til them: Tager eder wahra för all orätt; och befalte hwarjom och enom sin nästa.

13. Theras wäsende är altstädes för honom, och intet fördoldt.

14. Vthi all land skickade han herskap;

15. Men öfwer Jsrael är han sielf Herre worden.

16. Alla theras gierningar äro för honom vppenbara såsom solen; och hans ögon see vthan vphåll alt theras wäsende:

17. Och all theras arghet är honom ofördold; och alla theras synder äro för honom vppenbara.

18. Han bewarar menniskiones wälgierningar, såsom en signetsring; och goda gierningar, såsom en ögnasteen.

19. Och på sidstone skal han vpwaka, och wedergälla hwarjom och enom öfwer hans hufwud, såsom han förtient hafwer.

20. Men the som bättra sigh, them låter han til nåde komma; och the som trötte äro, tröster han, at the icke förtwifla.

21. Så omwändt tigh nu til Herran, och öfwergif titt syndiga lefwerne.

22. Bed Herran, och wändt åter af thet onda:

23. Hålt tigh in til then Högsta, och wändt tigh ifrå orätt;

24. Och hata afguderij medh alfwar.

25. Ho wil lofwa then Högsta vthi helwete?

26. Ty allena the lefwande kunna lofwa; the döda, såsom the ther intet meer äro til, kunna intet lofwa:

27. Therföre lofwa Herran, medan tu lefwer och helbregda äst.

28. O Huru stoor är Herrans barmhertighet, han låter sigh nådeligan finna allom them, som omwända sigh til honom:

29. Ty hwad kan doch een menniskia wara, medan hon icke är odödelig?

30. Hwad är klarare än solen, likwäl måste hon förgås; och hwad kött och blodh vptäncker, thet är ju ondt.

31. Han seer himmelens omäteliga högd; men alla menniskior äro mull och stofft.

18. Capitel.

Berömes än ytterligare Gudz rättferdighet, macht, och barmhertighet, v. 1. Ther emot beskrifwes menniskiones swaghet och skröplighet, v. 6. Therföre förbarmar sigh Gudh öfwer them, v. 9. Sedan råder Syrach til gifmildhet, v. 15. Til lärachtighet, til bättring, och til een oskrymtad gudztienst, v. 19. Warnar för ond begärelse, v. 30. Och slöserij, v. 32.

Men then ther lefwer ewinnerliga, alt thet han giör thet är fulkommeligit; Herren är allena rättferdig:

2. Jngen kan vthtala hans werck:

3. Ho kan begripa hans stora vnder?

4. Ho kan mäta hans stora macht? Ho kan förtälja hans stora barmhertighet?

5. Man kan hwarken förminska eller föröka henne, och kan hans stora vnder icke begripa.

6. Men een menniskia när hon än sitt bästa giordt hafwer, så är thet äntå som nogast begynt; och tå hon menar at hon hafwer fulkomnat thet, så fattas ther ännu mycket:

7. Ty hwad är menniskian? Hwar til doger hon? Hwad kan hon fromma eller skada?

8. Om hon länge lefwer, så lefwer hon hundrade åhr: såsom en droppe watn emot hafwet, och såsom ett sandkorn emot sanden i hafwet, så ringa äro hennes åhr emot ewighetena.

9. Therföre hafwer Gudh tolamod medh them, och vthgiuter sina barmhertighet öfwer them:

10. Han seer och weet wäl, huru the skola alle höra dödenom til:

11. Ty förbarmar han sigh thes rikeligare öfwer them.

12. Ens menniskios barmhertighet går allenast öfwer hennes nästa; men Gudz barmhertighet går öfwer alla werldena.

13. Han straffar och tuchtar, han lärer och skiöter såsom en herde sin hiord:

14. Han förbarmar sigh öfwer alla the som sigh vnderwisa låta, och fliteliga Gudz ord höra.

15. Mjn son, när tu någrom godt giör, så knorra icke; och när tu något gifwer, så bedröfwa honom icke medh hård ord.

16. Daggen swalar hetan, altså är ett godt ord bättre än gåfwan:

17. Ja, ett ord är stundom bättre kommet än een stoor gåfwa; och een rättsinnig menniskia gifwer båda.

18. Men en dåre förwiter enom ohöfwitskeliga, och een oliuflig gåfwa är icke behagelig.

19. Lär först sielfwer, förr än tu andra lärer:

20. Hielp tigh först sielfwan, förr än tu andra läker.

21. Straffa tigh först sielfwan, förr än tu andra dömer, så skalt tu nådh finna, tå andre straffade warda.

22. Bida icke medh tine bättring, til thes tu kranck warder, vtan bättra tigh medan tu än synda kant: fördrög icke from warda, och töfwa icke medh tins lefwernes bättring alt in til döden.

23. Och wilt tu Gudi tiena, så lät thet wara titt alfwar, at tu icke försöker Gudh.

24. Tänck vppå then wrede som på ändalychtene kommandes warder; och på hämndena, tå tu hädan måste.

25. Ty tå man mätt är, skal man likwäl tänckia at man åter hungra kan; och tå man rijk är, skal man tänckia at man åter fattig warda kan:

26. Ty thet kan för aftonen wäl annars warda, än thet om morgonen war; och alt thetta skeer medh hast för Gudi.

27. Een wijs menniskia är vthi allo thesso omhogse, och tager sigh wahra för synder, medan hon ännu synda kan:

28. Then som förståndig är, han tager sådana wijshet til sigh, och then som henne får, han lofwar henne.

29. Then sådana läro rätt lärdt hafwer, han kan hålla sigh wijsliga, och wäl ther om tala til förbättring.

30. Fölg icke tin onda begärelse, vtan bryt tin wilja:

31. Ty om tu följer tin onda begärelse, så giör tu tigh sielf tinom owännom til spott.

32. War icke en slösare, och wän tigh icke til at slösa, at tu icke warder en tiggiare:

33. Och när tu icke mera penningar i pungenom hafwer, måste tu på ocker taga.

19. Capitel.

Dryckenskap och lösachtighet komma en på obestånd, v. 1. Man skal icke snart troo, och icke strax säija efter hwad man hörer, v. 4. Listighet och ilfundighet bör icke hållas for wijshet, v. 19. Vthwärtes kännemärcken til ens illistighet, v. 26.

En arbetare then sigh gierna full dricker, han warder icke rijk; och then som en ringa ting icke achtar, han kommer ju meer och meer af sigh.

2. Wijn och qwinnor giöra wisa män galna:

3. Och the som vmgås medh skiökior, the warda wille, och få mott och matk til löön, och torkas bort androm til ett märkeligit exempel.

4. Then som snarliga troor, han är lättsinnig; och tå han låter så förföra sigh, giör han sigh sielf skada.

5. Then som glädes ther af, at han skalckhet bedrifwa kan, han warder förachtad; men then som onyttiga sqwallrare hatar, han förwarar sigh för skada.

6. Hörer tu något ondt, säg thet icke efter: ty tiga skader tigh intet.

7. Tu skalt hwarken säijat för wän eller owän;

8. Och vppenbara thet icke, om tu thet vthan ondt samwet giöra kant.

9. Ty man hörer tigh wäl, och achtar ther vppå; men man hatar tigh likwäl.

10. Hafwer tu något hördt, lät thet medh tigh döö, så hafwer tu ett roligit samwet: ty tu brister ju icke sönder ther af.

11. Men en dåre wil vth ther medh, såsom ett tidigt barn vth wil.

12. Tå ett ord kommer til en dåra, så är thet lika som en pijl såte honom i lårena.

13. Tala här om til tin nästa, til ewentyrs han hafwer sådant icke giordt; men hafwer han giordt thet, at han icke giör så meer.

14. Tala här om til tin nästa, til ewentyrs han hafwer icke sagt sådant; men hafwer han sagt thet, at han icke meer giör thet.

15. Tala ther om til tin wän: ty thet liugs gierna vppå folck.

16. Therföre troo icke alt thet tu hörer: thet slipper stundom enom ett ord fram, och han menar thet doch icke altså: ty ho är then, hwilkom icke vnderstundom ett ord vndfaller?

17. Tala tinom nästa ther om til, förr än tu medh honom träter, och tänck vppå Gudz budh:

18. Ty gudzfruchtan giör, at man wijsliga handlar i alla saker, och Gudz budh lärer klokliga fara i all handel.

19. Listighet är icke wijshet, och the ogudachtigas bedrägerij är icke klokhet:

20. Vtan är een ondska och afguderij, och altsamman galenskap och owijshet.

21. Bättre är een fögo klokhet medh gudzfruchtan, än een stoor klokhet medh Gudz förachtning.

22. Månger är skarpsinnig, och doch en skalck, och kan draga sakena hwart han henne hafwa wil:

23. Then samme kan hängia hufwudet, och see alfwart vth, och är doch altsammans bedrägerij:

24. Han slår ögonen neder, och lyder til medh skalcka öron, och om tu icke hafwer acht vppå honom, så förraskar han tigh.

25. Och om han förswag är til at giöra tigh skada, så hafwer han doch thet icke fördrag, när han sin tijd seer:

26. Man seer thet wäl på honom, och en förnuftig märcker mannen på hans åthäfwor:

27. Ty hans klädnat, löije och gång wisa honom vth.

20. Capitel.

Vnderwijsning om straff och rättwiso, v. 1. Om gåfwor, v. 10. Om dårars taal och galenskap, v. 17. Och lögn, v. 26. The wisas taal och gierningar, v. 29. Om mutor och nedergrafwen skatt, v. 31.

Man straffar ofta sin nästa i otijd, och giorde wijsligare at han tigde.

2. Bättre är fritt straffa, än draga hemligit haat;

3. Och then thet tager til tacka, honom kommer thet til fromma.

4. Then som wåld brukar i rättenom, han är lika som en huuswachtare, hwilken ena jungfru skämmer, then han bewara skulle.

5. Somlige tiga, therföre at the icke kunna förswara sigh:

6. Somlige tiga, och wachta vppå sin tijd.

7. En wijs man tiger til thes han seer sin tijd; men en framfoos dåre, kan icke bida efter tiden.

8. Then som mycket hafwer af munnen, han giör sigh mißhagelig; och then sigh myckit wälde tiltager, honom warder man ogunstig.

9. Mångom lyckas i ondom sakom; men thet lyckas honom til förderf.

10. Man gifwer ofta något, ther man städer thet illa: twärt om, gifwer man, ther han thet ganska wäl städer.

11. Then som mycket prålar, han förderfwas ther öfwer; men then sigh förnedrar, han warder vphögd.

12. Månger köper i förstone lätt; men sedan betalar han thet dyrt nogh.

13. En wijs man giör sina gåfwo behageliga medh liuflig ord; men hwad the dårar gifwa, thet giöra the sielfwe mißhageligit.

14. Ens dåras gåfwa kommer tigh icke mycket til fromma: ty medh ett öga gifwer han, och medh siu ögon seer han hwad han therföre igen få skal.

15. Han gifwer litet, och förwiter mycket, och vthropar thet såsom en wijntappare:

16. J dagh läner han, i morgon wil han hafwat igen. Thesse äro olidelige menniskior:

17. En dåre klagar: Migh är ingen trofast; ingen tackar migh för mina wälgierningar:

18. Och the som mitt brödh äta, tala intet godt om migh.

19. O huru ofta och af mångom warder han bespottad.

20. Han faller fahrligare genom sådana taal, än om han neder af loftet fölle: altså går thet them ondom, at the doch på sidstone hasteliga falla måste.

21. En grof otuchtig menniskia hafwer mycket af munnen, och talar obetänckt alt thet honom i sinnet faller.

22. Om än en dåre något godt talar, så doger thet doch intet: ty han talar thet icke i rättom tijd.

23. Mångom förtager hans fattigdom, at han icke illa giör: ther af hafwer han then fördeel, at han icke ett ondt samwet hafwer.

24. Månger giör heller thet ondt är, än at han skal mista sin heder; och giör thet för ogudachtiga menniskior skul.

25. Månger tienar them andra til orätta saker; och medh thet samma får han honom til owän.

26. Lögn är en slem skamfläck på ene menniskio, och är meenlig när otuchtadom menniskiom.

27. En tiuf är icke så ond, som en then sigh til lögn wänjer; men på sidstone komma the både på förderf.

28. Liuga är menniskione een skamlig ting, och hon kommer aldrig til ähro.

29. En wijs man kommer sigh sielf til ähro, genom sitt wisa taal; och en klook man warder afhållen när Förstar.

30. Then som wäl brukar sin åker, han giör drossan storan; och then sigh håller in til Förstar, så at han ther achtad blifwer, han kan mycket ondt förtaga.

31. Skäncker och gåfwor förblinda the wisa, och läggia them ett betzl i munnen, at the icke straffa kunna.

32. En wijs man then sigh intet bruka låter, och en nedergrafwen skatt, hwar til äro the både nyttige?

33. Bättre är at then owise fördöljer sigh, än then wise.

21. Capitel.

Man skal taga sigh wahra för synd och öfwerwåld, ty sådant får en ond ända, v. 1. Then wise anammar läro, v. 7. Wise och dårar hafwa åthskilliga egenskaper, v. 12. Dårars taal är ledsamt; men the wisas liufligit och nyttigt, v. 19. Dårar äro olydige, skamdierfwe, framtalige, oskickelige, v. 22.

Mjn son, hafwer tu syndat, så wändt igen, och bed at thet förra giordt är, må ock förlåtit warda.

2. Fly för syndene såsom för en orm: ty om tu kommer henne förnär, så stinger hon tigh:

3. Hennes tänder äro såsom leijons tänder, och dräpa menniskiona.

4. Hwar och een synd är såsom ett skarpt swärd, och giör sådana såår som ingen hela kan.

5. Then som öfwerwåld och orätt giör, han måste på sidstone en tiggiare warda; och then stolt är, then kommer på sidstone ifrå huus och heman.

6. Ty så snart then elände ropar, så hörer Gudh thet, och hämnden kommer snarliga:

7. Then som icke låter säija sigh, han är allaredo på thens ogudachtigas wägh.

8. Och then som fruchtar Gudh, han besinnar sigh; men then som hårdnackad är, honom seer Gudh fierran efter, och en förståndig märcker wäl, at han förgås wil.

9. Then sitt huus bygger medh annars mans penningar, han samkar sigh stenar til sina graf.

10. The ogudachtigas hoop är såsom blåår, the medh eld förtäras skola.

11. The ogudachtiga gå wäl på en slätt wägh, hwilkens ände helwetes afgrund är.

12. Then som Gudz budh håller, han följer icke sitt egit hufwud:

13. Och fruchta Gudh medh alfwar, är wijshet.

14. Ther icke förnuft inne är, ther anammas ingen lära.

15. Somlige äro förnuftige nogh; men the komma ther medh mycket ondt åstadh.

16. Ens wijs mans lära rinner som een flodh, och såsom en lefwandes källa.

17. Ens dåras hierta är såsom ett käril thet ther läker, och kan ingen läro hålla.

18. Tå en förnuftig een godh läro hörer, så lofwar han henne och vthwidgar henne: om en dåre hörer henne, så mißhagar hon honom, och han kastar henne baak om sigh.

19. Ens dåras taal tynger såsom een byrda på wägenom; men när en wijs talar, är thet lustigt höra.

20. Vthi rådslag hafwer man acht vppå hwad then wise talar, och hwad han råder, thet gäller.

21. Ens dåras taal är såsom ett fallet huus, och thens oförståndigas rådh, kan man icke weta hwad thet är.

22. När man wil vnderwisa en dåra, så skickar han sigh lika som man wille läggia honom en fiätter både på händer och fötter.

23. Men en wijs räknar thet för een gyldene prydning, och för ett smide på högra armen.

24. En dåre löper fritt enom in i huset; men en förnuftig hafwer ther een försyn widh.

25. En dåre seer fritt enom in genom fenstret; men en förnuftig blifwer vthan före ståndandes.

26. Thet är oförnuft, lyda widh dörena; en förnuftig håller thet för een skam.

27. The margtalige bladra thet icke mycket til sakena tienar; men the wise wäga sin ord medh guldwigt.

28. Dårar hafwa sitt hierta i munnen; men the wise hafwa sin mun i hiertat.

29. En dåre leer öfwerliudt; en wijs leer til måtto.

30. När en ogudachtig bannar en skalck, så bannar han sigh sielfwom.

31. Örnataslare giöra sigh sielfwa skada, och ingen hafwer them gierna när sigh.

22. Capitel.

Om lättia, v. 1. Om ond och osedig barn, v. 3. Tidige förmaningar äro nyttige; men dårar achta them intet, v. 6. Man sörjer öfwer en dåra meer än öfwer en dödan: en wijs man vndflyr honom, v. 10. Man skal tryggia sigh widh godt samwet, v. 19. Jcke bekymra, försmåda eller förachta sin wän, v. 25. Vtan wara trogen, och giöra honom bistånd, v. 28. Beflita sigh om at styra sina tungo, v. 33.

Een laat menniskia är lika som en steen then i träcken ligger:

2. Then honom vptager, han måste stryka händerna ther efter.

3. En otuchtig son är sinom fader een skam.

4. Een förnuftig dotter får wäl man: och een osedig dotter låter man wäl blifwa; och hon bekymrar sin fader:

5. Och then ther dierf är, hon är både fadrenom och mannenom til wanheder, och warder af bådom hatad.

6. Ett taal som i otijd skeer, är såsom ett strängiaspel ther en sörgse är: straff och låro skal man i rättom tijd bruka.

7. Then en dåra lärer, han återlimar een söndrig kruko, och giör rätt såsom när man wäcker en man af hårdom sömn.

8. Then som medh en dåra talar, han talar medh en sofwande:

9. När thet vthe är, så säger han: Hwad är thet?

10. Öfwer en dödan plägar man gråta, ty han hafwer icke meer liuset; men öfwer en dåra skalt tu gråta, at han intet förstånd hafwer.

11. Man skal icke alt förmycket gråta öfwer en dödan, ty han är til roo kommen:

12. Men en dåras lijf är wärre än döden.

13. J siu dagar gråter man öfwer en dödan; men öfwer en dåra och ogudachtigan i alla hans lifsdagar.

14. Tala icke mycket medh en dåra, och vmgås icke mycket medh en oförståndig:

15. Hålt tigh ifrå honom, at tu icke kommer i platz, och af hans oreenlighet besmittas.

16. Wik ifrå honom, så blifwer tu medh frijd, och kommer icke i ångest och nödh för hans dårskap skul.

17. Hwad är swårare än bly? Och huru wil man annars kalla en dåra än bly?

18. Lättare är at bära sand, salt och jern, än ena oförståndiga menniskio.

19. Ljka som ett huus thet fast förbundet är vthi ett annat huus, af stormwäder icke omkull faller: altså ock ett hierta som på sine saak wist är, thet fruchtar sigh för ingen förskräckelse.

20. Såsom een skiön plåstring på een slät wägg icke kan bestå emot regn,

21. Eller en gård på ett högt berg moot wäder:

22. Altså står icke heller ens dåras blödiga hierta i sitt anslag emot någon förskräckelse.

23. Om man kramar ögat, så går ther tårar vth;

24. Och om man drabbar en på hiertat, så låter han märckia sigh.

25. Then som kastar ibland foglar, han skygger them bort; och then som sin wän försmäder, han åthskiljer wänskapen.

26. Om tu än droge vth titt swärd emot tin wän, så giör tu ther medh icke så ondt som medh försmädelse:

27. Ty J kunnen wäl warda wänner igen, tå tu icke flyr honom, och talar medh honom: ty man kan all ting förlika, vndantagno försmädelse, förachtning, hemlighets vppenbarelse, och arg list: i thessa stycker förjagas wännen.

28. Blif tinom wän trogen vthi hans fattigdom, at tu tigh medh honom glädia må när honom wäl går.

29. Statt fast medh honom tå honom illa går, på thet tu må ock niuta hans wälmågo godt åth.

30. Röök och damb går före ther elden brinna wil: altså plägar thet ock komma ifrå försmädelse til blodz vthgiutelse.

31. Skäm tigh icke at förswara tin wän, och fly honom icke:

32. Skeer tigh något ondt af honom, ho thet hörer, han tager sigh til wahra för honom.

33. O At jagh kunde sättia ett låås för min mun, och tryckia ett fast insegel på mina läppar, at jagh ther igenom icke komme på fall, och min tunga icke förderfwade migh.

23. Capitel.

Syrach beder at Gudh wille bewara honom för åthskilliga synder; i synnerhet för försmädare, v. 1. Onda lustar, v. 4. Förtaal, v. 7. Lättfärdigt swärjande och bannande, v. 9. Okyskhet och horerij, v. 22. Thes skam och förbannelse, v. 32. Wijsheten berömes, v. 37.

Herre Gudh fader, och mins lifs Herre, lät migh icke råka ibland försmädare, och lät migh icke ibland them förderfwas.

2. O at jagh kunde hålla mina tanckar medh betzl, och tuchta mitt hierta medh Gudz ord; och at jagh icke sparde migh om jagh något felade:

3. På thet jagh icke skal giöra synd, och stoor wilfarelse vthi komma, och mycket ondt bedrifwa, medh hwilko jagh måtte nederfalla för mina owänner, och them til spott warda.

4. Herre Gudh fader, och mins lifs Herre, bewara migh för otuchtigt öga;

5. Och wändt ifrå migh all ond lusta.

6. Lät migh icke råka vthi slöserij och okyskhet; och bewara migh för skamlöst hierta.

7. Kära barn, lärer hålla munnen: ty then honom håller, han förtager sigh icke medh ordom:

8. Såsom the ogudachtige, och försmädare, och stolte, ther igenom falla.

9. Wän icke tin mun til at swärja, och föra Gudz namn.

10. Ty lika som en dräng then ofta medh rijs slagen warder, icke vthan strimor är:

11. Altså kan ock then icke wara af synd reen, som ofta swär, och Gudz namn förer.

12. Then som ofta swär, han syndar ofta, och plågan skal icke blifwa ifrå hans huus.

13. Swär han och förstår thet icke, så syndar han likwäl; Förstår han thet, och förachtar thet, så syndar han twäfalt:

14. Men swär han fåfängt, så är han doch icke vthan synd; hans huus skal hårdeliga straffat warda.

15. Thet är ock så ett dödeligit bannande, ther beware Gudh Jacobs huus före:

16. Och the gudachtige fly sådant, och besmitta sigh icke medh thessa synd.

17. Wän icke tin mun til lättferdigt swärjande: ty thet kommer af ondt vpsåt.

18. Förgät icke tins faders och tine moders läro, så skalt tu sittia ibland herrar.

19. Tu skalt ock icke förgäten warda, at tu icke wäns widh dårskap, och på sidstone gierna såge at tu icke född wore, och förbannar tin födelse dagh.

20. Then sigh wän til at förtala, han bättrar sigh icke i sina lifsdagar.

21. Annan gång synda, thet är förmycket; then tredie gången hafwer straff medh sigh.

22. Then som vptänd är medh heta, han är såsom en brinnande eld, och wänder icke igen, til thes han vpbränner sigh sielf.

23. Een okysk menniskia hafwer ingen roo i sinom kropp, til thes hon vptänder en eld.

24. Ene okysko menniskio är all maat söt, och wänder icke igen til thes hon fullkomnar thet.

25. En man som sitt ächtenskap bryter, och täncker widh sigh sielf, ho seer migh?

26. Mörkret är omkring migh, och wåggiarna skyla migh, så at ingen seer migh: hwem skulle jagh sky före; then Högste achtar intet mina synder.

27. Thenne skyr allena för menniskiors ögon:

28. Och kommer intet ihogh at Herrans ögon mycket klarare äro än solen, och see alt thet menniskiorna giöra; och skåda ock så in vthi hemliga wråår.

29. All ting äro honom kunnig förr än the skapat warda, så wäl som sedan the skapade äro.

30. Then samme mannen skal vppenbarliga i stadenom straffad warda;

31. Och skal gripen warda, tå han sigh thes minst förseer:

32. Altså skal thet gå then qwinno som sin man öfwergifwer, och en arfwinga af enom androm får:

33. Först är hon Gudz budh olydig; ther näst syndar hon emot sin man; ther vthöfwer får hon genom sitt horerij barn af enom androm.

34. Thessa skal man vthkasta af församlingene, och hennes barn måste thet vmgälla:

35. Hennes barn skola intet rota sigh, och hennes qwistar skola icke frucht bära.

36. Hon låter een förbannad åminnelse efter sigh; och hennes skam warder aldrig afskrapad.

37. Ther af lära efterkommanderna, at intet är bättre än fruchta Gudh, och intet sötare än at achta på Gudz budh.

24. Capitel.

Then rätta wijsheten är af Gudi och af hans helga ord, v. 1. Hon boor i Zion vthi Gudz församling, v. 12. Och vthsprider sigh i hela werldena, v. 22. Hon är författad i Gudz lagh och then helga Skrift, hwilken är ett omäteligit haaf, och ett lius som vplpser alla menniskior, v. 32.

Mjsheten prisar sigh, och ibland folcket rosar hon sigh.

2. Hon predikar vthi Gudz församling,

3. Och lofwar sigh vthi hans rike,

4. Och säger altså: Jagh är Gudz ord,

5. Och swäfwer öfwer hela jordena, såsom en skyy.

6. Mitt tiäll är i högdene, och min stool vthi skyyn.

7. Jagh allena är allestädz, så wijdt som himmelen är,

8. Och så diupt som afgrunden är.

9. Allestädz i hafwet; allestädz på jordene;

10. Jbland all folck; ibland alla Hedningar:

11. När thessom allom hafwer jagh sökt boning, at jagh någorstädz kunde rum finna.

12. Tå böd migh Skaparen åth all ting, och then migh skapat hafwer, bestälte migh ena boning,

13. Och sade: Vthi Jacob skalt tu boo, och Jsrael titt arf wara.

14. För werldena af begynnelsen är jagh skapad, och skal blifwa ewinnerliga, och hafwer i tabernaklet tient in för honom;

15. Och sedan i Zion fått ett wist rum: och han satte migh vthi then helga staden, at jagh i Jerusalem regera skulle.

16. Jagh hafwer rotat migh när ett ährat folck, thet Gudz arfwedeel är:

17. Jagh är högh vpwäxt såsom ett cedreträ på Libanon, och såsom en cypreß på Hermons berg:

18. Jagh är vpwäxt, såsom ett palmträ widh watn, och såsom rosenstielker the i Jericho wåxa;

19. Såsom ett dägeligit oljoträ på een frimark: jagh är vpwuxen såsom een lönn.

20. Jagh gaf een liuflig lucht ifrå migh, såsom caneel och kosteliga örter, och såsom thet bästa myrrham:

21. Såsom galban och onich och myrrham, och såsom rökelse i templet.

22. Jagh vthräckte mina grenar såsom een eek, och mina qwistar woro dägelige och lustige.

23. Jagh gaf een söt lucht ifrå migh såsom ett wijnträ;

24. Och min blomster båro ährliga och rika frucht.

25. Kommer hijt til migh alle J som migh begåren,

26. Och mätter eder af mine frucht.

27. Min predikan är sötare än hannog; och min gåfwa sötare än hannogs kaka.

28. Then af migh äter, han hungrar ju meer efter migh;

29. Och then af migh dricker, han törster ju meer efter migh.

30. Then migh hörer, han kommer icke på skam;

31. Och then migh följer, han skal oskyldig blifwa.

32. Alt thetta är förbundsens book, som medh them högsta Gudi giord är:

33. Nemliga, lagen, hwilken Mose Jacobs huse til en skatt befalt hafwer:

34. Ther af wijsheten vthflutin är, såsom then älfwen Pison, tå hon stoor är;

35. Och såsom then älfwen Tigris, tå hon flöder om wårena:

36. Ther af förståndet vthflutit är, såsom Euphrates tå hon stoor är; och såsom Jordan i andenne.

37. Vthaf then samma är tuchtan vthgången såsom ett lius; och såsom then älfwen Nilus om hösten.

38. Then hafwer icke warit til som henne vthlära kunde, och warder eij heller någon tijd then henne vthgrunda kan:

39. Ty hennes sinne är rikare än något haaf, och hennes ord diupare än någon afgrund.

40. Af migh flyta många bäcker in vthi örtagårdarna, lika som man inledde ther watn.

41. Ther watnar jagh mina örtagårdar;

42. Och fuchtar mina ängiar.

43. Ther warda mina bäcker til stora strömar;

44. Och mine strömer warda store siögar.

45. Ty min lära lyser så wida som then liusa morgon, och skijn fierran;

46. Och min lära vthgiuter prophetien, then ewig blifwa måste.

47. Ther seen J, at jagh icke allenast arbetar för migh; vtan för alla the som wijshet begära.

25. Capitel.

Om mångahanda godh och ond ting, v. 1. Om listiga och onda qwinnor, v. 19.

Try skiön stycke äro, som både Gudi och menniskiom wäl behaga:

2. När bröder öfwerens äro, och grannar älska sigh, och man och qwinna wäl begå sigh medh hwarannan.

3. Try stycke äro som jagh af hiertat hatar, och theras wäsende förtryter migh fast:

4. När en fattig högfärdig är; och en riker gierna liuger; och en gammal dåre en horkarl är.

5. Om tu intet samkar tilhopa i vngdomenom, hwad wilt tu finna i ålderdomenom?

6. O huru härliga står thet, när the gråhärige äro wise,

7. Och the gamle kloke; och herrarna förnuftige och förståndige.

8. Thet är the gamlas crona, när the mycket förfarit hafwa, och theras ähra är, at the Gudh fruchta.

9. Njjo stycke äro som jagh i mitt hierta håller högeliga prisande, och thet tijonde wil jagh medh minom mun prisa:

10. En man som glädie hafwer af sin barn; then ther lefwer, til thes han får see sina owänner nederlagda warda.

11. Wäl är honom som ena förnustiga hustru hafwer; then medh sitt taal ingen skada giör; then icke tiena måste någrom then thet icke wärd är.

12. Wäl honom som en trogen wän hafwer: wäl honom som klook är;

13. Och then som lärer tå man thet gierna hörer.

14. O huru stoor är then som wijs är;

15. Men then som fruchtar Gudh, öfwer honom är ingen:

16. Ty gudzfruchtan går öfwer alt.

17. Then som henne fast håller, widh hwem kan man likna honom?

18. Jngen wärck är så stoor som hiertans sorg.

19. Jngen listighet är öfwer qwinnors listighet.

20. Jntet försåt är öfwer hatarens försåt.

21. Jngen hämnd är öfwer owännens hämnd.

22. Jntet hufwud är så listigt som ormens hufwud; och ingen wrede är så bitter som qwinno wrede.

23. Jagh wille hälre boo ibland leijon och drakar, än medh een ond qwinno:

24. När hon wredh warder, så förwandlar hon sin hy, och warder leed som en säck:

25. Hennes man måste hafwa skam vthaf henne; och när man förekastar honom thet, giör thet honom i hiertat ondt.

26. All arghet är ringa emot qwinnors arghet; henne ske thet them ogudachtiga skeer.

27. Een qwinna som mycket hafwer af munnen, är enom stillom manne såsom en sandig wägh vpåth, för enom gamlom man.

28. Lät thet icke bedraga tigh at hon är dägelig;

29. Och begära henne icke förthenskul.

30. Om een qwinna giör mannen rijk, så blifwer ther intet annat af än kijf och kråtz, förachtelse och stoor smälek.

31. Een ond qwinna giör ett bedröfwat hierta, olustigt ansichte, och hiertans ångest.

32. Een qwinna ther af mannen ingen glädie hafwer, hon giör honom ledosam widh all ting.

33. Synden är kommen af qwinnone, och för hennes skul måste wij alle döö.

34. Såsom man icke skal gifwa watnena rum, så skal man eij heller låta qwinnone sin wilja:

35. Wil hon icke wara efter tin hand, så skil henne ifrå tigh.

26. Capitel.

Een dygdesam qwinna är een Gudz gåfwa, v. 1. Men onda oskickeliga och lösachtiga qwinnor äro ett syndastraff, v. 5. Een dierf dotter skal hårdt hållas, v. 13. Een from och skickelig gläder sin man, och är mycken ähra wärd, v. 16. Otack samhet och affall ifrå trona äro grofwa synder, v. 24. Medh köphandel följer gierna synd, v. 27.

Mäl är them manne som een dygdesam qwinno hafwer, ther af lefwer han dubbelt så länge:

2. Een godh boqwinna är sinom man een glädie, och giör honom ett roligit lefwerne.

3. Een dygdesam qwinna är een ädla gåfwa, och warder honom gifwin som fruchtar Gudh:

4. Ehwad han är rijk eller fattig, så är hon doch honom een tröst, och giör honom altid gladh.

5. Try ting äro förskräckelig, och thet fierde är grufweligit:

6. Förräderij, vpror, vthgiuta oskyldigt blodh;

7. Hwilke stycke allesamman wärre äro än döden.

8. Men thet är een hiertans sorg, när een mißtrogen qwinna kifwar medh ene andro, och skämmer henne för hwar man.

9. När en hafwer ena onda qwinno, så är thet rätt såsom ett olika paar oxar, som jämte hwar annan draga skola:

10. Then henne får, han får en scorpion.

11. Een drucken qwinna är een stoor plåga: ty hon kan icke skyla sin skam.

12. Een bolersk qwinna känner man vppå hennes otuchtiga syyn, och vppå hennes ögon.

13. Är tin dotter icke blygsam, så hålt henne hårdt, på thet hon icke skal drifwa något ondt, medan hon så frij är.

14. När tu märcker, at hon dierfweliga om sigh seer, så se wäl til: hwar tu thet icke giör, och hon giör ther öfwer tigh emot, så torf tu thet icke vndra.

15. Såsom en wandrare then torstig är, låter hon sin mun vp, och dricker thet nästa watn som hon få kan, och sätter sigh ther hon en stock finner, och tager widh hwad hon få kan.

16. Een liuflig qwinna gläder sin man, och när hon förnufteliga medh honom vmgår, vpfriskar hon honom hans hierta.

17. Een qwinna som tiga kan är een Gudz gåfwa.

18. Och een wältuchtad qwinna står icke til at betala.

19. Jngen ting är kärare på jordene än een tuchtig qwinna;

20. Och intet kosteligare än een kysk qwinna.

21. Såsom solen när hon vpgången är, är een prydelse på Herrans höga himmel: altså är een dygdesam qwinna een prydelse i sitt huus.

22. Een dägelig qwinna, then ther from är, hon är såsom een klar lampa på them heliga liusastakanom.

23. Een qwinna som ett stadigt sinne hafwer, är såsom the gyldene stolpar på silfwer fötterna.

24. Tw stycke äro som migh förtryta; och thet tredie giör migh wredh:

25. När man låter en stridsam man på sidstone fattigdom lida; och wisa rådgifware på sidstone förachtas:

26. Och then af rätta trone affaller til een orätta troo; thenna hafwer Gudh til swärd fördömt.

27. En köpman kan medh platz taga sigh wahra för orätt, och en krämare för synd.

27. Capitel.

Köphandel wil gierna hafwa synd medh sigh; men then Gudh fruchtar han warder beskyddad, v. 1. Man skal icke hafwa lättferdigt taal, swärja, eller vppenbara hemlighet, v. 12. En falskan hatar både Gudh och menniskior, v. 25. Man skal icke trängta efter ens annans ofärd, v. 28. Jcke wredgas, v. 33.

För penningar skul giöra många orätt; och the som rike wilja warda, the wända ögonen bort.

2. Såsom en nagle tränges in emellan twå stenar i muren:

3. Så tränger ock synden sigh in emellan säljaren och köparen.

4. Om han icke medh flijt håller sigh vthi Herrans fruchtan, så warder hans huus snart omstördt.

5. Tå man sichtar, så blifwa sådorna qwara: altså hwad menniskian tager sigh före, loder ju något oreent ther widh.

6. Lika som vgnen pröfwar the nya krukor: altså bepröfwar bedröfwelsen menniskiones sinne.

7. På fruchtene märcker man huru trädh hafwer rychtat wordet: altså märcker man på talet huru hiertat skickat är.

8. Tu skalt ingen prisa, vtan tu hafwer hördt honom: ty på talet kännes mannen.

9. Följer tu rätthetena efter, så får tu henne, och ikläder tigh henne såsom en skiön kiortel.

10. Foglarna draga sigh in til sina likar: altså håller sanningen sigh in til them som henne lyda.

11. Såsom leijonet wachtar efter rofwet: altså griper synden på sidstone ogierningsmannen.

12. En gudfruchtig talar altid thet hälsosamt är; men en dåre förwandlas såsom månen.

13. När tu ibland the owisa äst, så märck hwad tiden lida wil; men ibland the wisa må tu hållat fram.

14. The dårars taal är öfwermåtton förtretligit, och theras löije är icke vthan synd; och the kitzla sigh doch ther medh.

15. Ther man mycket swärjande hörer, ther står honom håret öfwer ända: och theras kijf giör, at man måste hålla öronen til.

16. När the högfärdige kifwa tilhopa, så följer ther blodz vthgiutelse medh, och är förtretligit at höra vppå, tå the hwarannan skämma.

17. Then som hemlighet vppenbarar, han tappar trona, och skal icke sedan få en trogen wän.

18. Haf tin wän för ögon, och hålt honom troo:

19. Men om tu vppenbarar hans hemlighet, så får tu honom intet igen.

20. Then sin wän mister, han hafwer ther så ondt af, som then hwilkens owän vndkommer.

21. Lika som tu släpper en fogel vthu handene: altså är thet ock när tu mister tin wän:

22. Tu får honom intet igen: tu behöfwer intet löpa efter honom, han är förlångt borto; han är vndsprungen såsom een rå vthu nätet.

23. Såår kan man förbinda; spotsk ord kan man försona:

24. Men then som hemlighet vppenbarar, medh honom är thet vthe.

25. Then som blinckar medh ögonen, han hafwer ondt i sinnet, och låter intet wända sigh ther ifrå.

26. För tigh kan han wäl sötliga tala, och lofwar fast thet tu talar; men på baken talar han annorlunda, och förwänder tigh tin ord.

27. Jagh kan ingen ting så illa lida som then samma; och Herren lider honom eij heller.

28. Then som kastar en steen vp i högt, honom faller han neder vppå hufwudet: then som någon hemliga stinger, han sargar sigh sielf.

29. Then ena groop gräfwer, han faller sielf ther vthi.

30. Then som gildrar för en annan, han griger sigh sielf: then enom androm skada giöra wil, honom kommer thet sielfwom på hans hals, så at han icke weet hwadan.

31. The högfärdige bruka håån och spott; men hämnden wachtar vppå them, såsom ett leijon.

32. The som glädia sigh när them froma illa går, the warda fångne i snarone; och hiertans sorg skal förtära them förr än the döö.

33. Wrede och grymhet äro styggelig, och en ogudachtig brukar sådant.

28. Capitel.

Man skal icke hämna sigh sielf, vtan förlåta, v. 1. Jcke vmgås medh kijf och långsama trätor, v. 10. Örnataslare och klaffare komma mycket ondt åstadh, v. 15. The froma warda therföre beskyddade; men olyckan går öfwer the ogudachtiga, v. 26.

Then sigh hämnar, öfwer honom skal Herren hämnas igen; och skal ock så behålla honom hans synder.

2. Förlåt tinom nästa hwad han tigh emot brutit hafwer; och bed tå, så warda tina synder ock förlåtna.

3. Een menniskia behåller wrede emot then andra, och wil sökia nåde när Herranom:

4. Hon är obarmhertig emot sin lika, och wil för sina synder bedia:

5. Hon är icke vthan kött och blodh, och behåller wrede; ho wil tå förlåta henne sina synder?

6. Tänck vppå ändan, och lät owänskap fara, then döden och förderf söker;

7. Och blif vthi budorden.

8. Tänck vppå budet, och öfwergif titt hoot emot tin nästa.

9. Tänck på thens Högstas förbund, och förlåt fåwitsskona.

10. Haf kijf fördrag, så blifwa många synder tilbaka:

11. Ty een wredsam menniskia vptänder kijf, och en ogudachtig kommer oredo åstadh emellan goda wänner, och hitsar them emot hwarannan, som godan frijd hafwa.

12. När weden är mycken, så warder elden thes meer; och när menniskiorna wäldige äro, warder wreden thes större; och om menniskiorna rike äro, warder wreden thes starckare: och om trätan länge warar, så brinner thet thes meer.

13. Redebogen wara til at träta, thet vptänder en eld; och snar wara til kijfs, thet vthgiuter blodh.

14. Om tu blås på een gnisto, så warder ther af en stoor eld; men spottar tu vppå een gnisto, så slocknar hon; och både kan af tin mun komma.

15. Örnataslare och falske arge munnar äro förbannade: ty the vpwäckia ondt emellan them som godan frijd hafwa.

16. Een ond tunga giör många menniskior oens;

17. Och drifwer them vthu thet ena landet i thet andra:

18. Hon nederslår fasta städer, och förstörer förstadöme.

19. Een ond tunga bortdrifwer redeliga qwinnor; och giör them qwitt widh thet the hafwa haft mödo och arbete före:

20. Then henne lyder, han hafwer aldrig roo, och kan ingenstädz medh frijd blifwa.

21. Gißlen giör strimor; men een ond tunga sönderslår been och altsamman.

22. Månge äro falne genom swärdz ägg; men aldrig så månge som för onda tungor.

23. Wäl är honom som för een ond tungo bewarad är, och för henne oplågad blifwer, och hennes ook icke bära måste, och vthi hennes bandom icke bunden är:

24. Ty hennes ook är af jern, och hennes band af koppar.

25. Hennes plåga är bittrare än döden, och wärre än helwetet.

26. Men hon warder then gudfruchtiga intet vndertryckiandes, och han warder i then elden intet brinnandes.

27. Then som öfwergifwer Herran, han skal falla ther vthi, och ther vthi brinna, och thet skal intet vthsläckt warda: thet skal öfwerfalla honom såsom ett leijon, och förderfwa såsom en parde.

28. Tu omgärdar tina ägor medh törne; hwij giör tu icke mycket meer een dör och bom för tin mun?

29. Tu wäger titt silfwer och guld in; hwij wäger tu ock icke tin ord på guldwigt?

30. Tag tigh wahra, at tu ther igenom icke staplar, och faller för tina owänner, som wachta vppå tigh.

29. Capitel.

Om låån: om godh och ond betalning, v. 1. Barmhertighet emot then nödstälta, v. 12. Och löfte, huru månger warder ther igenom bedragen, v. 18. Thet ens egit är, thet hafwer man vthan förtret, v. 28.

Then sinom nästa länar, han giör ena barmhertiga gierning; och then som ägodelar hafwer, han skal thet giöra.

2. Läna tinom nästa när han betorf; och få ock så tu tinom nästa igen i förelagdom tijd:

3. Hålt hwad tu sagt hafwer, och handla icke bedrägeliga medh honom, så finner tu altid tina nödtorft.

4. Månger menar, at thet är funnet som han på borgan tager; och bedröfwar honom som honom hulpet hade.

5. Han kysser enom handena, tå han länar af honom, och talar så ödmiukeliga för sins nästas penningar skul;

6. Men när han skal gifwa thet igen, så förhalar han thet, och klagar fast: Thet är dyyr tijd.

7. Och om han än förmå thet, gifwer han som nogast hälftena igen, och räknar honom thet til för een winning:

8. Om han icke förmår thet, så giör han honom the penningar qwitt: så hafwer tå then samme köpt sigh en owän för sina egna penningar:

9. Och hin betalar medh bannor och lastan; och gifwer honom smälegen ord för tackena.

10. Månger länar ogierna, vthaf ingen ond mening; vtan han fruchtar at han warder sitt qwitt.

11. Doch haf tolamod medh tinom nästa i nödene; och giör then almoson ther til, at tu gifwer honom tijd.

12. Hjelp then fattiga för budet skul, och lät honom icke gå slappo ifrå tigh i nödene:

13. Vmbär gierna tina penningar för tins broders och nästas skul; och gräf them icke neder vnder en steen, ther the doch förfaras.

14. Samka tigh en skatt efter thens Alrahögstas budh, han warder tigh bättre än något guld.

15. Lägg tina almoso i ett besynnerligit rum, och hon skal vthhielpa tigh ifrån all olycko:

16. Hon skal strida för tigh emot tina owänner,

17. Bättre än någor sköld eller spetz.

18. En from man låfwar för sin nästa;

19. Men een skamlös menniskia låter blifwa honom.

20. Förgät icke tins löftesmans wälgierning:

21. Ty han hafwer vthsatt sigh sielf för tigh.

22. En ogudachtig förer sin löftesman i skada;

23. Och en otacksam låter sin förlossare sittia i fahra.

24. Gå i löfte, hafwer många rika menniskior förderfwat, och kastat them hijt och tijt, såsom wågen i hafwet:

25. Thet hafwer myndiga män bortdrifwit, så at the vthi främmande land måste huuswille gå.

26. Om en ogudachtig i löfte gått hafwer, och vmgår medh swenker, at han må komma sigh ther vth, then warder icke straff vndkommandes.

27. Hielp tin nästa vth så mycket tu kant; och se tigh före at tu icke sielf kommer ther öfwer på skada.

28. Thet är nogh til thetta lefwernet, at man hafwer watn och brödh, kläder och huus, ther han sina nödtorft medh skyla kan.

29. Bättre är een ringa näring vnder ett brädeskiul thet egit är, än ett kosteligit bord ibland främmande.

30. War til fridz ehwad tu hafwer litet eller mycket: ty thet är ett skamligit lefwerne, gå huus frå huus.

31. Ther en är främmande, tör han icke låta sin mun vp:

32. Han måste låta them in til sigh, och låta them dricka medh sigh, och ingen tack få:

33. Han måste ther til höra bitter ord, nemliga: Gack, tu främmande, och duka bord; lät migh äta medh tigh hwad tu hafwer.

34. Jtem: Drag här vth; jagh hafwer fått en ärlig gäst, jagh måste hafwa huset, min broder drager in til migh.

35. Sådant är enom förnuftigom man swårt , at han för herberge skul sådana ord höra skal, och at man förwiter honom, thet han honom länt hafwer.

30. Capitel.

Then sitt barn agar, han får ther ähra, nytto och glädie af, v. 1. Men then sitt barn i sielfswåld vpföder, han får ther sorg af, v. 7. Ett sundt lijf är bättre än många ägodelar, v. 14. Siukdom är wärre än döden: ty en siuklig menniskia hafwer ingen nytto af sina ägodelar, v. 17. Therföre skal man lefwa wäl, vndfly sorg och wrede, v. 22.

Then sitt barn kärt hafwer, han håller thet städse vnder riset, på thet han framdeles skal få glädie af thy.

2. Then sitt barn i tucht håller, han skal fa glädie af thy, och betorf icke skämmas widh thet när sina kända.

3. När en tuchtar sin son, bedröfwar han sin owän, och gläder sina wänner:

4. Ty om hans fader döör, så är thet lika som han wore intet död: ty han hafwer sin lika efter sigh lefdt.

5. Tå han lefde såg han sina lust, och hade glädie af honom: tå han blef död, behöfde han intet sörja:

6. Ty han hafwer efter sigh låtit ett förswar emot sina owänner, och then ther wännom åter til wilja wara kan.

7. Men then som widh sitt barn för flaat är, han klagar thes strimor; och så ofta som thet gråter, förskräcker han sigh.

8. Ett agalöst barn warder owyrdigt, såsom en otam häst.

9. War flaat för tin son, så måste tu framdeles fruchta för honom; lek medh honom, så bedröfwar han tigh framdeles.

10. Skämta icke medh honom, at tu icke framdeles medh honom sörja skalt, och tina tänder på sidstone gnidzla måste.

11. Lät honom icke sin wilja i vngdomenom, och vrsaka icke hans dårskap.

12. Bög hans hals medan han ännu vng är; och slå honom i ryggen, medan han ännu liten är: på thet han icke skal warda halsstyf, och tigh olydig.

13. Lär titt barn, och lät thet icke gå fåfängt, at tu icke ther öfwer kommer vppå skam.

14. Thet är bättre at en är fattig, och ther medh helbregda och frisk, än rijk och osund.

15. Wara frisk och helbregda, är bättre än guld; och en helbregda kropp, är bättre än mycket godz;

16. Jngen rikedom är liknandes widh en helbregda kropp; och ingen glådie lijk widh hiertans glädie.

17. Döden är bättre än ett kranckt lefwande, eller en städig kranckhet.

18. Thet är lika som en godh rätt för en mun then intet äta kan; och såsom then maat then man sätter widh ens dödz mans grift:

19. Ty hwad är offret afgudenom nyttigt? Han kan doch hwarken äta eller luchta.

20. Så är thet ock medh enom rikom, then Gudh siukan giör:

21. Han seer thet wäl medh ögonen, och ther efter suckar; och är såsom en snöpter then när ene jungfru ligger och suckar.

22. Gjör tigh icke sielf sorg; och plåga tigh icke sielf medh tina egna tanckar:

23. Ty ett gladt hierta är menniskiones lijf; och hennes frögd är hennes långa lijf.

24. Giör tigh godt, och styrck titt hierta; och drif sorgena långt bort ifrå tigh:

25. Ty sorg dräper många menniskior, och tienar doch ingenstädz til.

26. Nijt och wrede förkorta lifwet; och sorg giör mannen gamlan förr än tijd är.

27. Eno glado hierta smakar all ting wäl, som han äter.

31. Capitel.

Gjrighet förtärer kroppen, och kommer en på förderf, v. 1. Then som rikedom rätt brukar, han är lof wärd, v. 8. Widh thens rikas bord skal man wara tuchtig, och äta måtteliga, v. 12. Man skal wara idkesam och gifmild, v. 26. Jcke öfwerflöda, vtan dricka til wederqweckelse, v. 30. Jcke komma olust åstadh i gästabud, v. 39.

Maka efter rikedomar, förtärer kroppen; och ther om sörja, låter icke sofwa.

2. När en ligger och sörjer, så waknar han altid vp; såsom een stoor kranckhet altid vpwäcker.

3. Then är rijk, som arbetar och samlar penningar, och håller vp emellan åth, och nyttiar them:

4. Men then är fattig, som arbetar, och thet lyckas honom intet; och om han än vphåller, så är han doch en stackar.

5. Then penningar älskar, han blifwer icke vthan synd; och then förgängeligit söker, han måste medh förgås.

6. Månge komma på olycko för penningen skul, och förderfwas ther öfwer för sin ögon:

7. The som honom offra, them störter han neder; och the oförsichtiga griper han.

8. Wäl är them rika som ostraffelig funnen warder, och icke söker penningar.

9. Ho är then? Så wilje wij lofwa honom: ty han giör mächtig ting ibland sitt folck.

10. Then här vthinnan bepröfwad och rättsinnig funnen warder, han warder medh skiäl lofwad: Han kunde wäl giöra illa, och giorde doch icke; skada giöra, och giorde doch icke:

11. Therföre blifwer hans godz; och the helige prisa hans almoso.

12. När tu sitter widh ens rijks mans bord, så öpna icke tina käftar,

13. Och tänck icke: Här är nogh til at äta:

14. Vtan tänck, at ett argt öga är nidskt.

15. Ty hwad är nidskare än ett sådant öga? Och gråter tå thet seer en taga til.

16. Tag icke til af alt thet tu seer;

17. Och tag icke thet för honom i fatena ligger.

18. Märck til widh tigh sielf, hwad tin näste gierna eller ogierna hafwer; och hålt tigh förnufteliga i all stycker.

19. Ät som een menniskia hwad för tigh satt är; och ät icke alt förmycket, på thet at man icke skal warda tigh wredh.

20. För tucht skul hålt tu först vp; och war icke en omättelig frässare, at tu icke får ogunst.

21. När tu ibland många sitter, så tag icke tu först til.

22. Een sedig menniskia låter sigh medh een ringa ting nöija; therföre torf han icke i sine säng hicka:

23. Och när magen widh måttelighet hållen warder, så sofwer man lusteliga; så kan en bittida stå vp om morgonen, och är lustig widh sigh sielf.

24. Men en omättelig fråssare sofwer oroliga, och hafwer magawärck och buukref.

25. Om tu förmycket ätit hafwer, så statt vp; gack bort och kasta vp, thet är tigh hälsosamt.

26. Mjn son, hör migh, och förachta migh icke; at min ord på sidstone icke komma tigh igen.

27. Tag tigh något före til at arbeta, så kommer tigh icke någor kranckhet vppå.

28. En gifmild man lofwa menniskiorna, och säija: Han är en ährlig man; och sådant är ett godt lof:

29. Men om en karig vsling talar hela staden illa, och man säger rätt ther vthi.

30. War icke en wijndrinckare: ty wijn förderfwar många menniskior.

31. Äsian pröfwar lödningen; altså pröfwar ock winet öfwerdådig hierta, när the druckne äro.

32. Wijn wederqwecker menniskiones lijf, om man dricker thet måtteliga.

33. Och hwad är thet för ett lefwande, ther intet wijn är?

34. Wijn är skapat ther til, at thet skal giöra menniskiona glada.

35. Wijn drucket til nödtorft, frögdar kropp och siäl:

36. Men om man dricker ther förmycket af, hafwer thet alt ondt medh sigh.

37. Dryckenskap giör en galen dåra ännu galnare,

38. Så at han trotsar och pockar, til thes han stött, slagen och sargad warder.

39. Straffa icke tin nästa vthi dryckenskap, och försmäd honom icke vthi hans glädie.

40. Gif honom icke ond ord, och möt honom icke medh hårdt taal:

32. Capitel.

Syrach påminner huru man sigh i gästabod skicka skal, v. 1. Annat höfwes them gamlom, och annat ynglingom i samqwämd, v. 4. Man skal ock i tijd gå heem, v. 15. Sedan råder han til Gudzfruchtan, v. 18. Och at taga widh hälsosamma rådh, v. 22.

Äst tu förordnad til skaffare, förhäf tigh icke: vtan hålt tigh lika widh them, och laga tigh efter them, så sitter tu rätt;

2. Och gif ther til hwad tigh bör, om tu wilt sittia ther medh:

3. På thet the måga wara glade medh tigh: ther får tu ähro medh, och man kallar tigh en sedig och belefwad man.

4. Then äldste skal tala; ty thet bör honom, såsom then ther förfaren är;

5. Och förhindra icke spelmännerna.

6. Och om man wisor siunger, så häng icke ther vthi medh, och spar tina wijshet til en annan tijd.

7. Såsom en rubin lyser i skiönt guld, altså pryder ock sången gästabodet.

8. Såsom en smaragd i skiönt guld wäl står:

9. Altså stå wisor ock wäl ther godt wijn är.

10. En yngling må ock wäl tala en gång eller twå, när han behöfwer thet:

11. Och när man honom frågar, skal han giöra thet kort;

12. Och hålla sigh såsom then ther icke mycket weet, och hällre tiga:

13. Och skal icke hålla sigh lika widh herrarna; och när en gammal talar, icke falla vthi hans taal.

14. Toordön hafwer stoor liungeld medh sigh; blygd giör stoor ynnest.

15. Statt ock i tijd vp, och war icke then sidste:

16. Vtan gack snart heem, och lek ther, och giör hwad tu wilt: doch at tu intet ondt giör, och widh ingen illa låter.

17. Vtan tacka för alt thetta honom som tigh skapat, och medh sitt goda wälplägat hafwer.

18. Then som fruchtar Herran, han låter gierna lära sigh; och then som bittida skickar sigh ther til, han warder nådh finnandes.

19. Then som efter Gudz ord frågar, han skal rikeliga få thet; men then som icke menar thet medh alfwar, han warder icke vtan wärre ther af.

20. Then som fruchtar Herran, han drabbar vppå then rätta lärona, och kommer rättferdighetena til at lysa såsom ett lius.

21. En ogudachtig låter icke straffa sigh, och weet hielpa sigh medh annars exempel i sin anslag.

22. En förnuftig man förachtar icke godh rådh;

23. Men en öfwerdådig och högfärdig rädes intet, ändoch han giordt hafwer hwad han wille.

24. Gjör intet vthan rådh, så ångrar tigh thet icke sedan thet giordt är.

25. Gack icke then wägen ther tu på falla må, eller ther tu tigh på stenar stöta må.

26. Förlåt tigh icke ther på at wägen slät är: ja, tag tigh ock wahra för tin egen barn.

27. Ehwad tu hafwer för händer, så haf tröst til Gudh af alt hierta: ty thet är hålla Gudz budh.

28. Then som sätter troo til Gudz ord, han achtar buden; och then som tröster vppå Herran, honom skal intet fattas.

33. Capitel.

Then som Herran fruchtar han warder vplyst och bewarad; men then ogudachtige lyder hwarken rådh eller förmaningar; är säker och ostadig, v. 1. Jcke achtandes Gudz skickelse, och åthskilnad på tider, menniskior, ondt och godt, v. 6. Man skal sielf råda öfwer sina ägodelar i all sin tijd, v. 19. och regera sina tienare och vnderdåner medh beskedelighet, v. 25.

Then som fruchtar Gudh, honom wederfars intet ondt; vtan tå han frestad är, skal han åter förlossad warda.

2. En wijs man hatar icke Gudz ord; men en skrymtare swäfwer som ett skep på stormande hafwet.

3. Een förståndig menniskia håller sigh fast widh Gudz ord; och Gudz ord är henne wist såsom ett klart taal.

4. Blif wiß på sakene, och tala sedan ther om; lät först wäl lära tigh, så kant tu swara.

5. Ens dåras hierta är såsom ett hiul på wagnenom; och hans tanckar löpa omkring såsom ett hiulsnaf.

6. Såsom en stodhäst gnäggiar åth all skiut, så hänger ock en skrymtare in til alla bespottare,

7. Och säger: Hwij skulle then ena dagen wara heligare än then andre? Efter solen giör ju alla dagar i åhrena lika.

8. Herrans wijshet hafwer så åthskildt them, och han hafwer så skickat åhrstider och helgedagar.

9. Han hafwer somliga vthwaldt och helgat för andra dagar.

10. Lika som alla menniskior äro af jordene, och Adam af stofft skapad:

11. Och Herren hafwer doch åthskildt them efter sine margfaldeliga wijshet, och hafwer skickat mångahanda sätt ibland them:

12. Somliga hafwer han wälsignat, vphögdt och helgat, och til sina tienst kallat; men somliga hafwer han förbannat, och förnedrat, och bortkastat them vthaf theras stand.

13. Ty the äro vthi hans hand, såsom leer vthi pottomakarens hand; han giör alla sina gierningar såsom honom täckes.

14. Altså äro ock menniskiorna vthi hans hand, som them giordt hafwer; och han gifwer hwarjom och enom såsom honom synes godt wara.

15. Altså är thet goda skickat emot thet onda, och lifwet emot döden, och then gudfruchtige emot then ogudachtiga: altså skåda all thens Högstas werck, så äro altid tw skickat emot tw, och ett emot thet andra.

16. Jagh hafwer sidst vpwaknat, såsom en then ther efterhämtar om hösten:

17. Och Gudh gaf migh ther wälsignelse til, at jagh ock hafwer fylt mina prässar såsom i fullom höst.

18. Skåder huru jagh icke för migh arbetat hafwer; vtan för alla the som gierna lära wilja.

19. Hörer migh, J store herrar; och J regenter i folcket, lägger thet på hiertat.

20. Gif icke tinom son, hustru, broder och wän wåld öfwer tigh så länge tu lefwer, och öfwergif ingom tina ägodelar, at tigh icke ångrar thet, och tu måste bedia them ther om.

21. Medan tu lefwer och anda hafwer, vndergif tigh ingo andro menniskio.

22. Thet är bättre at tin barn behöfwa tigh, än at tu måste see them i händerna.

23. Blif tu then öfwerste i tinom ägodelom; och lät icke taga tina ähro bort:

24. När tin ände kommer, at tu måste ther ifrå, sij, tå skift titt arf vth.

25. Åsnanom bör hans foder, gißl och byrda: altså tienarenom sitt brödh, straff och arbete.

26. Hålt tin tienare til arbete, så hafwer tu roo för honom: låter tu honom gå fåfäng, så wil han wara en junker.

27. Ook och tömar böija halsen; en ondan tienare hugg och slagh:

28. Drif honom til arbete, at han icke går fåfäng.

29. Fåfäng gå, lärer mycket ondt.

30. Lägg honom arbete vppå thet enom tienare tilhörer; lyder han tigh icke, så sätt honom i stocken: doch lägg ingom alt förmycket vppå, och hålt måtto i all ting.

31. Hafwer tu en tienare, så lät tigh wårda om honom såsom om tigh sielfwan: ty then honom något giör, han menar titt lijf och lefwerne: hafwer tu en tienare, så lät hålla honom som thet wore tu sielf, ty tu behöfwer honom såsom titt egit lijf.

32. Håller tu honom illa, så at han löper bort ifrå tigh, hwar wil tu sökia honom igen?

34. Capitel.

Egna tanckar och drömar, föra mången i wilfarelse, v. 1. Sådana flättia behöfwes icke til at lära Gudz wilja, v. 8. Öfnjng i Gudz ord gifwer förstånd, v. 9. Och Herrans fruchtan gifwer fritt modh i anfächtningen, v. 16. Gudh hafwer intet behagh til the ogudachtigas offer, v. 21. Eller til theras fastande och böön som straxt åter synda, v. 28.

Owisa menniskior bedraga sigh sielfwa medh galen förhoppning; och dårar förlåta sigh vppå drömar.

2. Then som drömar achtar, han tager efter skuggan; och faar efter at gripa wädret.

3. Drömer är icke annat än beläte vthan warelse.

4. Hwad oreent är, huru kan thet reent wara; och hwad falskt är, huru kan thet sant wara?

5. Egen spådom, och vthtydning, och drömer äro intet, och the giöra doch swåra tanckar:

6. Och om thet icke kommer igenom thens Högstas inskiutelse, så hålt intet ther af:

7. Ty drömer bedraga många menniskior, och thet felar för them som byggia ther vppå.

8. Man torf ingen lögn ther til, at man skal hålla Gudz budh; och man hafwer nogh af Gudz ord, när man rätt lära wil.

9. En wäl öfwad man förstår mycket; och en wäl förfaren kan tala om wijshet:

10. Men then ther intet öfwad är, han förstår fögo;

11. Och the wille andar komma mycket ondt åstadh.

12. Tå jagh ännu i wilfarelse war, kunde jagh ock mycket lära, och war så lärd, at jagh icke kunde alt säijat.

13. Och kom ofta i dödzfahra ther öfwer, til thes jagh ther ifrå förlossad wardt.

14. Nu seer jagh, at the gudfruchtige hafwa then rätta Andan:

15. Ty theras hopp står til honom, som them hielpa kan.

16. Then som fruchtar Herran, han torf för ingen ting förskräckias, eller bäfwa: ty han är hans hopp.

17. Wäl är honom som fruchtar Herran.

18. Hwar vppå förlåter han sigh; hwad är hans tröst?

19. Herrans ögon see vppå them som älska honom: han är ett mächtigt beskärm, een stoor starckhet, een skygd emot hetan, ett skiul emot then heta middag, een bewarning emot staplande, een hielp emot fall:

20. Then hiertat frögdar, och giör ansichtet gladt; och gifwer hälso, lijf och wälsignelse.

21. Then som offrar af orättfärdigt godz, hans offer är een bespottelse:

22. Och sådana the ogudachtigas bespottelse behagar Gudi intet.

23. The ogudachtigas gåfwor behaga them Högsta alsintet; och synderna låta icke försona sigh medh mycket offer.

24. Then som offrar af thens fattigas godz, han giör lika som then ther slachtar sonen för fadrens ögon.

25. Then fattige hafwer intet vtan något litet brödh; then som giör honom ther widh qwitt, han är en mördare.

26. Then som enom förtager hans bergning, han dräper sin nästa.

27. Then som icke gifwer arbetarenom sin löön, han är en dråpare.

28. När en bygger, och åter omkull rifwer, hwad hafwer han ther af annat än arbete?

29. När en beder, och åter bannar, huru skal Herren bönhöra honom?

30. Then sigh twår när han widh en dödan kommet hafwer, och kommer åter widh honom igen, hwad hielper honom hans twagning?

31. Altså är then menniskia som för sina synder fastar, och syndar ju altid igen: ho skulle hans böön höra, och hwad hielper honom hans fasta?

35. Capitel.

Gudh hafwer lust til them, som honom fruchta, them som barmhertighet och rättferdighet öfwa, v. 1. Som gierna gifwa Gudi sin deel, v. 10. Och then icke förminska, v. 14. Och til them, som icke giöra enkiom och them eländom något ondt: ty Gudh hörer theras roop, och är ther öfwer en hämnare, v. 16.

Hålla Gudz budh, thet är ett rijkt offer:

2. Achta Gudz budh högh, thet offret hielper wäl.

3. Then Gudi tackar, thet är ett rätt semlooffer.

4. Then barmhertighet öfwar, han giör thet rätta tackoffret.

5. Öfwergifwa syndena, thet är een Gudztienst som Herranom behagar; och wända igen at giöra illa, thet är ett rätt försonings offer:

6. Men tu skalt icke therföre komma tomer fram för Herran:

7. Ty sådant måste man ock giöra för Gudz budh skul.

8. Thens rättferdigas offer giör altaret rijkt, och hans rökiande är sött för them Högsta.

9. Thens rättferdigas offer är tacknemligit; och han skal aldrig warda förgäten.

10. Gif Gudi sina ähro medh gladh ögon; och tin förstling vthan all brist.

11. Hwad tu gifwer thet gif gierna; och helga tina tijond glader.

12. Gif them Högsta efter som han tigh gifwit hafwer; och hwad tin hand förmå, thet gif medh gladh ögon:

13. Ty Herren som wedergällaren är, skal löna tigh thet siufalt.

14. Förminska icke tina gåfwo, thet är icke tacknemligit.

15. Sök icke fördeel tå tu offra skalt: ty Herren är en hämnare, och för honom gäller intet anseende til personen.

16. Han hielper them fattiga, och anseer ingen person, och hörer thens oförrättades böön.

17. Han förachtar icke thens faderlösas böön; eller enkiona när hon beklagar sigh.

18. Enkiones tårar flyta wäl neder åth kindbenet:

19. Men the ropa vp åth öfwer honom som them vthträngt hafwer.

20. Then Gudi tienar medh lust, then är tacknemlig, och hans böön räcker alt vp i skyyn.

21. Thens eländes böön tränger sigh genom skyyn, och wänder icke igen, til thes hon fram kommer, och wiker icke af, til thes then Högste seer ther til.

22. Och Herren skal rätt döma och straffa, och skal icke fördröijat, eller någon förhaalning lida: til thes han sönderslår the obarmhertigas länder;

23. Och hämnas öfwer sådana menniskior, och förgiör alla the, som hinom emot äro, och omstörter the orättferdigas macht;

24. Och gifwer hwarjom och enom efter hans gierningar; och löner them såsom the förtient hafwa:

25. Och hämnas öfwer sitt folck; och gläder them medh sine barmhertighet.

26. Lika som regnet wälkommet är, tå torka är: altså kommer ock barmhertigheten i nödene til rättan tijd.

36. Capitel.

Syrach beder at Gudh wille straffa och förskräckia sins folcks fiendar, v. 1. Och taga Jsrael til nåde: at hans ord må warda predikat, och löftet fulkomnat, v. 13. All ord äro icke til troende, v. 20. Een godh hustru är en wiß wän, v. 24.

Herre alsmächtig Gudh, förbarma tigh öfwer oß;

2. Och se här til, och förskräck all folck:

3. Lyft tina hand vp öfwer the främmande, at the måga see tina macht.

4. Såsom tu för theras ögon helgad warder när oß; altså bewisa tigh ock härligan på them för wår ögon:

5. På thet the måga känna såsom wij känne, at ingen annar Gudh är, än tu Herre.

6. Giör ny tekn och ny vnder:

7. Bewisa tina hand och högra arm härliga:

8. Vpwäck tin wrede, och vthgiut grymhet:

9. Ryck bort motståndaren; och sönderkrossa owännen:

10. Och skynda tigh ther medh, och tänck vppå tin eed, at man må prisa tin vnderliga werck.

11. Eldsens wrede förtäre them som så säkre lefwa; och the som tino folcke ondt giöra, förgånge.

12. Slå Förstarnas hufwud sönder, som wåre owänner äro, och säija: Wij äret allene.

13. Församla alla Jacobs slächter, och lät them titt arf wara såsom af begynnelsen.

14. Förbarma tigh öfwer titt folck, som af tigh namn hafwer; och öfwer Jsrael, then tu kallar tin första son.

15. Förbarma tigh öfwer Jerusalems stadh, ther tin helgedom är, och ther tu boor.

16. Vprätt Zion igen, at titt ord må ther åter vptagas, och tin ähra i folckena stoor warda.

17. Bewisa tigh emot them som af begynnelsen tin egendom warit hafwa; och fulkomna the prophetier som i titt namn förkunnade äro.

18. Wedergäll them som wänta efter tigh, at tine Propheter måga finnas sanferdige.

19. Hör Herre theras böön som åkalla tigh, efter Aarons wälsignelse öfwer titt folck: på thet alle the som på jordene boo måga känna, at tu Herre then ewige Guden äst.

20. Buken tager allahanda maat til sigh; doch är then ene maten bättre än then andre.

21. Såsom tungan smakar willebråden, altså märcker wäl ett förståndigt hierta falsk ord.

22. Een swikfull menniskia kan föra en vthi olycko; men en som förfaren är, kan taga sigh ther wahra före.

23. Alla mödrar hafwa söner kära; doch är stundom een dotter bättre än en son.

24. Een dägelig qwinna gläder sin man; och en man hafwer ingen ting kärare:

25. Om hon ther til är wänlig och from, så sinner man icke thens mans lika.

26. Then ena hustru hafwer, hans godz förkofrar sigh; och han hafwer een trogen hielp, och en stolpa som han kan stödia sigh widh.

27. Ther ingen gård omkring är, ther förskingras godset; och ther ingen hustru är, ther går huusbonden willeråda.

28. Såsom man icke betror enom stråtröfware, som löper ifrå then ena staden til then andra: altså betror man icke enom man som intet näste hafwer; vtan måste ther indraga, som mörkret tager honom.

37. Capitel.

Månge wänner swika ofta när omtränger, v. 1. Otrogne rådgifware see meer på sin fördeel än på ens annars skada, v. 8. Men the gudfruchtigas, fromas och wisas rådh är hälsosamt, v. 15. Måttelighet i maat och dryck hafwer hälso medh sigh, v. 30.

Hwar och en wän säger wäl: Jagh är ock wän; men somlige äro wänner allenast medh namnet.

2. När wänner hwars annars owänner warda, blifwer hatet in til döden.

3. Ach, hwadan kommer doch thet onda, at all werlden så full medh falskhet är?

4. När wännenom wäl går, så glädia the sigh medh honom; men när honom illa går, så warda the hans owänner:

5. The sörja medh honom för bukens skul; men ther nöden kommer, så hålla the sigh til skölden.

6. Förgät icke tin wän tå tu gladh äst;

7. Och kom honom ihogh tå tu rijk warder.

8. Hwar och en rådgifware wil råda; men somlige råda på sin egen nytto.

9. Therföre tag tigh wahra för rådgifware; betänck tilförene om thet godt är: ty han täncker til ewentyrs råda sigh sielfwom til godo, och wil låta tigh wågat,

10. Och säger: Tu äst på rätta wägenom; och han står likwäl emot tigh, och seer til huru thet gå wil.

11. Hålt intet rådh medh then ther någon ond mening hafwer til tigh; och tag icke them til rådz som afwund til tigh hafwa.

12. Lika som tu ena qwinno frågade, huru man hennes medträtersko wänlig wara skulle; eller en förskräcktan, huru man örliga skulle: eller en köpman, huru högt han wille räkna tina waror emot sina; eller en köpare, huru dyrt tu titt gifwa skulle;

13. Eller en nijtskan, huru man wäl giöra skulle: eller en obarmhertigan, huru man nåde bewisa skulle; eller en latan, om stort arbete:

14. Eller en dagakarl then ingenstädz besittiandes är, huru man icke skal gå vthaf arbetet; eller en latan huusknecht, om många syslor.

15. Medh thessa menniskior gack eij til rådz: vtan hålt tigh stadigt til gudfruchtiga menniskior, ther tu wetst at the hålla Gudz budh:

16. The som så sinnade äro som tu äst; hwilke medlidande medh tigh hafwa, om tu i någon måtto staplar;

17. Och blif widh theras rådh: ty tu finner intet trognare rådh.

18. Och en sådana kan ofta bättre see een ting, än siu wächtare som vppe på wachtene sittia:

19. Doch i allo thesso åkalla ock then Högsta, at han främjer tina gierningar, och låter tigh intet fela.

20. Förr än tu något begynner, befråga tigh; och förr än tu något giör, tag ther rådh til:

21. Ty om man hafwer något nytt för händer, ther måste ett komma af thesso fyra, at thet skal antingen godt eller ondt warda, lifwet eller döden ther af följa: och alt thetta regerar tungan altid.

22. Månger är wäl skickelig til at råda androm, och är sigh sielfwom intet nyttig.

23. Månger wil klokliga råda, och man hörer honom doch icke gierna; then samma blifwer en tiggare:

24. Ty han hafwer icke af Herranom nådena ther til; och ingen wijshet är vthi honom.

25. Månger är wijs genom egen förfarning; han skaffar nytto medh sitt rådh, och drabbar rätt.

26. En wijs man kan lära sitt folck, och skaffar nytto medh sitt rådh, och drabbar rätt.

27. En wijs man warder högt lofwad, och alle the honom see, prisa honom.

28. Hwar och en hafwer en bestämd tijd til at lefwa; men Jsraels tijd hafwer intet tahl.

29. En wijs hafwer när sitt folck ett stort anseende; och hans namn blifwer ewinnerliga.

30. Mjn son, pröfwa hwad tinom kropp sundt är, och se hwad honom osundt är, thet gif honom icke:

31. Ty allehanda tienar icke hwarjom manne; så förmå eij heller hwar man allahanda.

32. Öfwerfyll tigh icke medh allahanda kräselig maat, och ät icke förgirigt:

33. Ty mycket ätande giör en kranckan; och en omättelig fråssare får siukdom.

34. Månge hafwa ätit sigh ihiäl; men then som måttelig är, han lefwer thes länger.

38. Capitel.

Läkiare och läkiedomar äro een Gudz gåfwa; doch skal man i siukdom först fly til Gudh, v. 1. Öfwer the döda skal man sörja; låta begrafwa them, och sedan wända åter af sörjande, v. 16. En lärare kan intet annat arbete skiöta, än studera i Skriften; ty åkermän och handwercksmän måste achta på theras arbete, och hafwa icke tijd til at studera, v. 25.

Ähra läkiaren medh tilbörlig ähro, at tu må få honom i nödene:

2. Ty Herren hafwer skapat honom: och läkiedomen kommer ifrå then Högsta; och Konungarna ähra honom.

3. Läkiarens kånst vphöijer honom, och giör honom stoor när Förstar och herrar.

4. Herren låter läkiedomen wäxa vthaf jordene; och en förnuftig förachtar honom icke.

5. Wardt doch thet bittra watnet sött af ett trä, på thet man thes kraft känna skulle:

6. Och han hafwer sådana kånst gifwit menniskione, på thet han skulle prisad warda vthi sin vnderwerck:

7. Ther medh helar han och fördrifwer sweda, och apothekaren giör läkiedom ther af.

8. Gudz werck kan man icke all räkna, och han gifwer alt thet godt är på jordene.

9. Mjn son, när tu kranck äst, så förachta thetta icke; vtan bed Herran, så giör han tigh helbregda.

10. Lät af syndene, och giör tina händer ostraffeliga, och rensa titt hierta ifrån all mißgierning.

11. Offra sötan röök, och semlor til tänckeoffer; och gif ett fett offer, såsom tu måste hädan.

12. Sedan lät läkiaren til tigh: ty Herren hafwer skapat honom; och lät honom icke ifrå tigh, efter tu doch behöfwer honom.

13. Then stund kan komma, at them krancka allena genom hina hulpet warder,

14. När the bedia Herran, at medh honom må bättre warda, och får hälso til at länger lefwa.

15. Then som för sinom skapare syndar, han måste komma läkiarenom i händer.

16. Mjn son, när en döör, så begråt honom, och beklaga tigh såsom then ther stoor sorg fått hafwer; och swep hans kropp efter tilbörlighet, och lät komma honom ährliga til grafwa.

17. Tu skalt gråta bitterliga, och hierteliga bedröfwad wara, och klagogråt hålla, ther efter som han warit hafwer,

18. Åth minsto en dagh eller twå, på thet man icke skal förtala tigh; och tag ock så åter hugswalelse igen, at tu icke sorgfull warder:

19. Ty af sorg kommer döden, och hiertans ångest förswagar krafterna.

20. Sorg och fattigdom giör hiertana wee vthi frestelsen öfwermåtton.

21. Lät icke sorgena in vthi hiertat, vtan slå henne ifrå tigh; och tänck vppå ändan, och förgät thet icke:

22. Ty ther är intet igenkommande, thet hielper honom intet; men tigh giör tu skada.

23. Tänck på honom, såsom han är död blifwen, så måste tu ock döö: J går borde migh, i dagh tigh.

24. Sedan then döde nu i roo ligger, så wändt ock tu igen at tänckia på honom; och hugswala tigh åter öfwer honom, efter hans ande nu hädan skild är.

25. Then som Skriftena lära skal, han kan intet annat arbete skiöta; och när man lära skal, måste man intet annat hafwa giöra.

26. Huru kan then achta på läro som plöija måste, och then gierna oxarna medh gislene drifwer, och medh sådana werck vmgår, och weet intet annat än om oxar tala?

27. Han måste tänckia huru han skal bruka åkren; och måste seent och arla gifwa konar foder.

28. Altså ock the snickare och timbermän, hwilke dagh och natt arbeta, och snida belätewerck, och winläggia sigh mångahanda arbete at giöra: the måste tänckia, at thet må rätt giordt warda, och bittida och seent hålla ther vppå, at the måga fulkomnat.

29. Altså en smedh, han måste wara när sitt städh, och wachta på sina smidio: han warder wanmächtig af elden, och arbetar sigh trött öfwer äsion.

30. Hammaren slår honom öronen full; han seer ther på, huru han kan giöra sin gierning rätt:

31. Och måste tänckia huru han skal giöra thet redo, och bittida och seent hålla ther vppå, at han må wäl lychtat.

32. Altså en krukomakare, han måste taga wahra på sitt arbete, och omdrifwa skifwona medh sina fötter; och måste altid giöra sina gierning medh omsorg; och hafwer sitt wissa dagsarbete.

33. Han måste medh sina armar vthaf leret tilpynta sitt kärille; och måste bucka sigh trött neder til sina fötter:

34. Han måste tänckia vppå, huru han skal wäl glasera thet; och bittida och seent sopa vgnen.

35. Alle thesse lita vppå sitt handwerck; och hwar och en winlägger sigh, at han må kunna sitt arbete.

36. Man kan icke vmbära them i stadenom:

37. Men man kan ingen wägh sända them; the kunna ock icke hafwa någon befalning, eller regera i menighetene.

38. The kunna icke hafwa förstånd til at lära Skriftena, och predika rätt och rättferdighet.

39. The kunna icke läsa någor ordspråk: vtan måste wachta vppå timelig bergning, och tänckia intet widare, än hwad the medh theras arbete winna kunna.

39. Capitel.

En Lärare måste sökia wijshet i Gudz ord och Historier; omgå höga och låga, och försökia sigh i främmande land, v. 1. Han skal bedia för sigh, och för folcket; betänckia Gudz ord för sigh sielf, och sedan vthtyda thet androm, v. 7. Ytterligare förmanas alle til at prisa Gudh, som all ting wäl skickar och lagar menniskiomen til nytto, v. 16. Han hafwer alt skickat them fromom til godo, v. 21. Och rustar creaturen til hämnd öfwer the onda, v. 27.

Men then sigh ther til gifwa skal, at han skal lära thens Högstas lagh, han måste vthsökia alla the gamlas wijshet, och studera i Propheterna.

2. Han måste märckia vppå märckeliga mäns bedref, och achta på them hwad the betyda och lära.

3. Han måste lära andelig ordspråk, och öfwa sigh vthi diupt taal:

4. Han kan tiena Förstar, och wara när herrar.

5. Han weet skicka sigh i främmande land: ty han hafwer försökt hwad ibland folck doger eller icke doger;

6. Och täncker vppå, huru han skal bittida vpstå til at sökia Herran, then honom skapat hafwer, och beder in för then Högsta.

7. Han vpläter sin mun trösteliga, och beder för hela folckens synder.

8. Och när Herren altså blidkad är, så gifwer han honom wijshetenes Anda rikeliga:

9. Så at han kan gifwa wijs rådh, och lära medh macht: therföre han Herranom tackar i sine böön.

10. Och Herren gifwer nåde ther til, at hans rådh och lära hafwer framgång.

11. Och han betäncker thet först när sigh sielf; sedan säger han sitt rådh och läro vth, och bewiser thet medh then helga Skrift:

12. Och månge förvndra sigh på hans wijshet; och hon skal aldrig förgås.

13. Han warder aldrig förgäten; och hans namn blifwer ewinnerliga.

14. Hwad han lärdt hafwer, skal man widare predika; och församlingen skal prisa honom:

15. Medan han lefwer, hafwer han större namn än andre tusende; och efter hans dödh blifwer honom samma namnet.

16. Jagh hafwer ännu något meer til at säija: ty jagh är såsom en full måne.

17. Hörer migh, J heliga barn, och wäxer såsom roser widh bäcker plantade:

18. Och gifwer söta lucht ifrån eder såsom rökelse; blomstrens såsom liljor, och luchter wäl:

19. Sinnger lofsång, och lofwer Herran i alla hans gierningar; priser hans namn härliga.

20. Tacker honom, och lofwer honom medh siungande och klingande, och säger i tacksäijelse altså:

21. All Herrans werck äro ganska godh; och hwad han biuder, thet skeer i rättom tijd;

22. Och man torf icke säija: Hwad skal thetta? Ty vthi sin tijd komma the önskad: såsom tå watnet genom hans budh stod vp som murar; och watnen genom hans ord stodo, lika som the hade warit inneslutne.

23. Ty hwad han genom sitt budh skaffar, thet är lustigt; och man torf icke klaga, at något fattas i hans hielp.

24. Alla menniskiors gierningar äro för honom; och för hans ögon är intet fördoldt:

25. Han seer all ting, ifrå werldenes begynnelse alt in til ändan på werldene; och för honom är ingen ting ny.

26. Man torf icke säija: Hwad skal thetta? Ty han hafwer skapat hwart och ett, så at thet ju til någors tiena skal.

27. Ty hans wälsignelse flyter såsom en ström, och fuchtar jordena såsom een watuflod:

28. Twärt om, drabbar hans wrede vppå Hedningarna, lika som när han låter ett watufult land förtorkas.

29. Hans werck äro när the heliga rätt; men the ogudachtige stöta sigh vppå them.

30. Alt thet af begynnelsen skapat är, thet är them fromom godt; men them ogudachtigom skadeligit.

31. Menniskian behöfwer til sitt lijf, watn, eld, jern, salt, miöl, hannog, miölk, wijn, oljo, och kläder.

32. Alt thetta kommer the froma til godo, och the ogudachtiga til skada.

33. Äro ock wädren endeels skapat til hämnd, och genom sin storm giöra the skada:

34. Och när straff komma skal, så äro the grym, och fulfölja hans wrede som them skapat hafwer.

35. Eld, hagel, hunger, döden; alt thetta är skapat til hämnd:

36. The wildiur, scorpioner, ormar, och swärdet, äro ock skapat til hämnd, til at förderfwa the ogudachtiga.

37. Medh glädie giöra the hans befalning, och äro redo hwart han behöfwer them på jordene; och när stunden kommer, stå the intet tilbaka.

38. Thetta är thet jagh begynte och tänckte at skrifwa,

39. Nemliga: at all Herrans werck äro godh, och hwart thera är i finom tijd nyttigt:

40. Så at man icke torf säija: Thet är icke alt godt: ty hwart och ett är i sinom tijd kosteligit.

41. Therföre skal man lofwa och tacka Herrans namn, medh hierta och mun.

40. Capitel.

Syrach beskådar then vselhet, sorg, oro, förskräckelse och fahrlighet, som alle äro vndergifne här i werldene, v. 1. Lärer at orättferdighet hielper intet, och hafwer förbannelse medh sigh, v. 11. Men fromhet, ährlighet i handel, godt huusregemente, Christeligit ächtenskap, wänlighet, wijshet, medh Herrans fruchtan, är een rätt sällhet, v. 17. Tiggia, och lefwa af ens annars bord, är een förachtelig ting, v. 29.

Een vsel och jämmerlig ting är medh alla menniskiors lefwerne, alt ifrå moderlifwet in til thes the i jordene, then allas wåra moder är, begrafne warda.

2. Här är altid sorg, fruchtan, wäntan; och på sidstone döden:

3. Så wäl när then som i stoor ähro sitter, som när then ringasta på jordene:

4. Så wäl när then som silke och crono bär, som när then ther i groft blagarn klädd är. Här är altid wrede, nijt, wedermöda, ofrijd och dödzfahre, kijf och trätta:

5. Och när en om nattena på sine säng hwilas och sofwa skal, komma honom många tanckar före.

6. Om han än een liten roo får, så är thet doch intet: ty han förskräckes i drömom, såsom han sågo fiendar:

7. Och när han vpwaknar, och seer at han säker är, så är thet honom lika som them ther vthur een slachtning vndkommen woro, och förvndrar, huru ther ingen fahre hafwer på färde warit.

8. Sådant wederfars allo köte, både menniskiom och fänat; men them ogudachtigom siufalt meer.

9. Mord, blodh, kijf, swärd, olycka, hunger, förderf och plåga:

10. Alt thetta är skickat emot the ogudachtiga: ty ock floden för theras skul komma måste.

11. Alt thet som vthaf jordene kommer, måste åter komma til jord igen, såsom all watn flyta åter i hafwet igen.

12. Alla mutor och orätt godz måste förgås; men sanningen blifwer ewinnerliga.

13. The ogudachtigas godz förtorkas såsom en bäck; såsom en toordön vthbullrar sigh i regnet.

14. The äro glade så länge the taga mutor; men på sidstone skola the doch förgås.

15. The ogudachtigas efterkommande skola inga grenar få; och the orättferdigas root står på een baar klippo:

16. Och om hon än stode nogh sanckt och widh watn, skal hon likwäl vthrotad warda, förr än hon mogen warder.

17. Men giöra wäl, är såsom en wälsignad örtagård; och barmhertighet blifwer ewinnerliga.

18. Then som bergar sigh medh sitt arbete, och låter sigh nöija, han hafwer ett roligit lefwerne; thet är sinna en skatt öfwer alla skattar.

19. Barn föda, och stadh förbättta, thet giör een ewig åminnelse; men een ährlig qwinna meer än thenna både.

20. Wijn och strängiaspel frögda hiertat; men wijshet är lusteligare än the både.

21. Pipor och harpor lyda wäl; men ett wänligit taal bättre än the både.

22. Titt öga seer gierna thet som täckt och dägeligit är; men een grön sädh hällre än thenna både.

23. En wän kommer til then andra i nödene; men man och qwinna mycket meer.

24. En broder hielper them andra i nödh; men barmhertighet hielper mycket meer.

25. Guld och silfwer hålla en man vppe; men mycket meer ett godt rådh.

26. Penningar och godz giöra modh; men mycket meer Herrans fruchtan.

27. Herrans fruchtan fattas intet, och behöfwer ingens mans hielp.

28. Herrans fruchtan är en wälsignad örtagård, och intet är så dägeligit som hon är.

29. Mjn son, gif tigh icke til at tiggia; thet är bättre wara dödh än tiggia.

30. Then sigh förlåter vppå ens annars bord, han achtar icke berga sigh medh ährone: ty han måste synda för ens annars maat skul;

31. Men ther tager en förnuftig wijs man sigh wahra före.

32. Tiggia smakar enom skamlösom munne wäl; men thet bekommer honom på sidstone illa.

41. Capitel.

Döden är förskräckelig them rikom, och hugnelig them bedröfwadom, v. 1. The ogudachtige äro förachtade och förbannade: the frome hafwa ett ewigt namn, och komma icke på skam, v. 8. Then skam bedrifwer, är ohöfwelig och orättwijs, han måste skämma sigh, v. 18.

Odödh, huru bitter äst tu, när een menniskia täncker vppå tigh, som goda dagar och nogh hafwer, och vthan sorg lefwer;

2. Och them i all ting wäl går, och ännu wäl äta gitter.

3. O dödh, huru wäl giör tu emot them torftiga; then ther swag och gammal är;

4. Then i allo sorg ligger, och hafwer doch intet bättre til at hoppas eller wänta.

5. Fruchta icke döden; kom ihogh at thetta är altså skickat af Herranom, öfwer alt kött, både theras som för tigh warit hafwa, och efter tigh komma skola.

6. Och hwad står tu emot Gudz wilja, ehwad tu lefwer i tijo, hundrade eller tusend åhr:

7. Ty i dödenom frågar man intet, huru länge en lefwat hafwer.

8. The ogudachtigas barn, och the som gifwa sigh i sällskap medh the ogudachtiga, warda til een styggelse.

9. The ogudachtigas barnas arfgodz måste förgås, och theras efterkommande skola förachtade warda.

10. Barnen skola klaga öfwer en ogudachtig fader: ty för hans skul äro the förachtade.

11. Wee eder, J ogudachtige, som öfwergifwen thens Högstas lagh:

12. Ehwad J lefwen eller döö, så ären J förbannade.

13. Lika som alt thet af jordene kommer, åter til jord warder; altså komma the ogudachtige vthu förbannelse til fördömelse.

14. Ens menniskios lidande må här wara så länge hon lefwer; men the ogudachtigas namn måste vthskrapat warda: ty thet doger intet.

15. Se til at tu behåller ett godt namn; thet blifwer wissare än tusende stora guldskattar.

16. Lifwet ware så godt som thet kan, så warar thet doch en liten tijd; men ett godt namn blifwer ewinnerliga.

17. Min barn, när eder wäl går, så seer til, och blifwer vthi Gudzfruchtan.

18. Hwij skämmes J widh min ord?

19. Man skämmes ofta, tå man sigh intet skämma skal; och gillar ofta thet man icke gilla skal.

20. Skämme sigh fader och moder af horerij; en Förste och herre af lögn:

21. En domare och rådgifware af orått; een menighet och folck af olydno:

22. En näste och wän at skada giöra; en granne af stöld.

23. Skäm tigh at tu medh tinom arm ligger på brödet öfwer bord.

24. Skäm tigh at tu icke wäl består i räkenskap, och at tu icke tackar när man tigh helsar.

25. Skäm tigh at see efter skökior, och at wända titt ansichte ifrå tina fränder:

26. Skäm tigh at förwandla arfwedeel och morgongåfwo; och at begära ens annars hustru.

27. Skäm tigh at begära ens annars tienarinno, och at stå widh hennes säng.

28. Skäm tigh at förwita tinom wän; och när tu gifwer honom något, förwit honom thet icke.

29. Skäm tigh at säija efter, alt thet tu hördt hafwer, och at vppenbara hemligit betrodt taal: altså skämmes tu rätt, och warder allom menniskiom kär och afhållen.

42. Capitel.

Then Gudz budh håller, giör rätt, och achtar sitt, han torf icke skämmas, v. 1. Om döttrar är stoor fahre: therföre måste the achtas wäl, v. 9. Af qwinnor warder tu lätteligen bedragen, v. 12. Sedan priser Syrach Gudh som alt hafwer giordt; alt seer och regerar, v. 15.

Men om thessa stycker skäm tigh intet, och giör för ingens mans skul orätt: nemliga, af Gudz lagh och thens Högstas förbund;

2. At hålla then gudfruchtiga widh rätt:

3. At troliga handla medh nästa och stalbröder; at låta skyldmän få sin arfwedeel:

4. At winläggia tigh om rätt mått och wigt hålla: at til fridz wara ehwad tu winner mycket eller litet:

5. At rätt handla medh timelig godz i köpande och säljande: at lära barn medh winläggning: at slå arga drängar.

6. At förwara titt wäl för een ond qwinno: at alt wäl igenläsa ther mycken tiltagning är:

7. Hwad man skal få them i händer, alt räkna och afwäga; all vthgift och vpbörd vpskrifwa.

8. At vnderwisa the flåkotta och oförståndiga, och vthgamla menniskior, at the icke träta medh the vnga: altså warder tu een skickelig menniskia, och af hwar man lofwad.

9. Een dotter then ännu ogift är, giör fadrenom mycken wako; och omsorgen om henne tager honom mycken sömn bort: när hon vng är, at hon må föråldras; eller när hon en man får, at han må warda henne hätsk.

10. Eller at medan hon ännu jungfru är, må skämd, och i fadrens huus hafwandes warda; eller när hon när manne är, at hon icke håller sigh ährliga; eller at han ingen barn medh henne få må.

11. Om tin dotter icke är blygachtig, så hålt henne hårdt, at hon icke giör tigh tinom owännom til spott, och hele staden får nogh tala om tigh, och tu måste af hwar och en skam höra, och för alla menniskior blyias.

12. Se tigh icke om efter dägeliga menniskior, och war icke förgierna ibland qwinfolck:

13. Ty lika som af kläder kommer maal, altså kommer ock mycket ondt af qwinnom.

14. Thet är tryggare boo när en ond man, än när een smeken qwinno, then honom til håån och spott kommer.

15. Jagh wil nu prisa Herrans werck, vthaf then heliga Skrift hans werck förkunna, såsom jagh thet läsit hafwer.

16. Solen gifwer allo werldene lius, och hennes lius är thet alraklaresta liuset.

17. Thet är ock them heligom ännu icke gifwit af Herranom, at the all hans vnder vthtala kunna: ty then alsmächtige Herren hafwer giordt them så stoor, och all ting äro förstoor til at lofwa, såsom thet wärdt är.

18. Han allena ransakar afgrunden och menniskiornas hierta, och weet hwad the tänckia:

19. Ty Herren weet all ting, och seer på hwilken tijd hwart och ett skee skal.

20. Han förkunnar hwad skedt är, och hwad skee skal, och vppenbarar hwad fördoldt är: han förstår all hemlighet, och honom är ingen saak fördold.

21. Han bewiser sina stora wijshet härliga; och han är ifrån ewighet in til ewighet:

22. Man kan hwarken giöra honom större eller mindre; och han betorf intet rådh.

23. O huru lustig äro all hans werck, ändoch man som nogast kan besinna ena gnisto ther af:

24. Allsamman lefwa the, och blifwa så ewinnerliga; och til hwad han behöfwer them, äro the all hörsam.

25. Altid äro tw emot tw, och ett emot ett; och hwad han giör, ther fattas intet vthi:

26. Och hafwer skickat hwart och ett til hwad thet besynnerligen nyttigt skal wara.

43. Capitel.

Jsynnerhet prisas Gudh genom sin werck, såsom i himmelen, v. 1 J skyyn, i wädret, v. 12. Och i hafwet, v. 25. Genom hwilkens ord all ting bestå. Hwarföre hans härlighet bör af allom prisad warda, v. 28.

Och ho kan see sigh mätt af hans härlighet? Man seer hans härlighet på then stora högd, på thet klara firmamentet, på then dägeliga himmelen.

2. När solen vpgär, förkunnar hon dagen; hon är ett thens Högstas vnderwerck:

3. Om middagen torkar hon jordena; och ho kan för hennes heta blifwa?

4. Hon hetar meer än många vgnar, och bränner bergen, och blås heta ifrå sigh, och gifwer så klart skeen ifrå sigh, at hon förblindar ögonen:

5. Thet måtte wara en stoor Herre, som henne giordt hafwer, och budit henne så snart löpa.

6. Och månen måste i allo werldene skina i sin tijd, och åthskilja månaderna, och vthskifta åhret.

7. Efter månan räknar man högtiderna; han är ett lius som aftags, och wäxer åter til igen;

8. Han giör månaden; han wäxer och förwandlar sigh vnderliga.

9. Lyser ock hele himmelens häär i högdene vthi firmamentet, och the klara stiernor pryda himmelen.

10. Altså hafwer Herren i högdene budit them vplysa werldena:

11. Genom Gudz ord hålla the sin skick, och waka sigh intet trött.

12. Se vppå regnbogan, och lofwa then honom giordt hafwer: ty han hafwer een ganska dägelig färgo.

13. Han hafwer giordt himmelen wackert rund alt omkring, och thens Högstas hand hafwer vthsträckt honom.

14. Genom hans ord faller stoor sniö; och han låter vnderliga liunga hwart om annat, så at himmelen öpnar sigh;

15. Och molnskynar swäfwa såsom foglar flyga.

16. Han giör genom sina macht skynar tiocka, så at hagel ther vthfaller:

17. Hans toordön förskräcker jordena, och bergen darra för honom.

18. Genom hans wilja blås sunnan wäder, och nordan wäder:

19. Och såsom foglarna flyga, så wända sigh wädren, och blåsa sniö tilsamman, så at han drifwer ihoop, lika som gräshoppor gifwa sigh neder.

20. Han är så hwijt, at han förblindar ögonen; och hiertat måste förvndra sigh på sådant sälsynt regn.

21. Han giuter vth rijmfrost på jordena såsom salt; och tå thet frys, warder ther ijs af såsom spetsade pålar.

22. Och när thet kalla nordanwäder blås, så warder watnet til ijs: ther watn är, ther blås thet öfwer, och drager watnena såsom ett harnesk på.

23. Thet förderfwar berg, och förbränner ökner, och förtorkar alt thet grönt är såsom en eld:

24. Ther emot hielper ett tiockt moln; och een dagg efter hetan, then wederqwecker altsamman igen.

25. Genom sitt ord förtager han hafwena at thet icke bryter vth, och hafwer satt ther öijar vthi.

26. The som på hafwet fara, the säija af thes fahrlighet; och wij som höre thet, förvndre oß:

27. Ther äro sälsyn vnder, mångahanda diur och hwalfiskar; ther måste man nu segla igenom.

28. Summa: Genom hans ord bestå all ting.

29. Om wij än mycket säije, så kunne wij doch icke räckia ther in til. Korteliga: Han är thet altsamman.

30. Om wij än altsamman högt lofwe, hwad är thet? Han är doch ännu mycket högre än all hans werck:

31. Herren är osäijeliga stoor, och hans macht är vnderlig.

32. Lofwer och priser Herran så högeliga som J förmå, han är äntå högre.

33. Priser honom af alla krafter, och wänder icke igen:

34. Likwäl hinne J icke ther in til.

35. Ho hafwer sedt honom, at han af honom säija måtte?

36. Ho kan så högt prisa honom som han är? Thet är minst som wij see af hans werck, ty mycket större äro oß ännu fördold:

37. Ty alt thet som til är, thet hafwer Herren giordt, och gifwer thet them gudfruchtigom til at weta.

44. Capitel.

Syrach berömer the heliga fäder; theras goda regemente, wisa rådh, prophetier och andeliga wisor, v. 1. Therföre the ock äro af Gudi wälsignade, v. 10. Vpräknar så then ena efter then andra, Enoch, Noah, Abraham, Jsaac, Jacob, v. 16.

Låt oß lofwa the ährliga män, och wåra fäder then ena efter then andra.

2. Mång härlig ting hafwer Herren giordt medh them af begynnelsen genom sina stora macht:

3. The hafwa sin rike wäl regerat, och märkeliga gierningar giordt: the hafwa gifwit wijsliga rådh och propheterat:

4. The hafwa land och folck regerat medh rådh och Skriftenes förstånd:

5. The hafwa sångkånsten lärdt, och andeliga wisor dichtat:

6. The hafwa ock rike warit, och många ägodelar haft, och i frijd regerat så länge the här woro.

7. Altså hafwa the alle i sin tijd loflige warit, och medan the lefde, högt achtade:

8. Och efter sigh left ett ährligit namn:

9. Men the andre hafwa ingen prijs, och äro förgångne, lika som the aldrig warit hade: och tå the än lefde, woro the lika som the icke hade lefwat, och theras barn efter them sammaledes.

10. Men them heliga menniskiomen, hwilkas rättferdighet icke förgäten warder, är ett godt arf blifwit, samt medh theras barnom.

11. Theras efterkommande blefwo i förbundet, och för theras skul hafwa theras barnabarn blifwit ewinnerliga;

12. Och theras lof skal icke förgås.

13. The äro begrafne i frijd; men theras namn lefwer ewinnerliga:

14. Folcket talar om theras wijshet,

15. Och församlingen förkunnar theras lof.

16. Enoch täcktes Herranom wäl, och wardt borttagen, på thet han skulle wara werldene een förmaning til bättring.

17. Noe wardt funnen ostraffelig; och i wredenes tijd fan han nådh,

18. Och war qwar behållen på jordene tå floden kom.

19. Han fick thet förbundet för werldene, at alt kött icke meer skulle genom flodena förderfwat warda.

20. Abraham then högprisade fadren åth mycket folck, han hafwer icke sin lika i ährone.

21. Han hölt thens Högstas lagh, och Gudh giorde medh honom ett förbund, och stichtade thet förbundet i hans kött; och han wardt funnen trogen, tå han försökt wardt:

22. Therföre låfwade Gudh honom medh enom eed, at genom hans sädh skulle alle Hedningar wälsignade warda; och han såsom jordenes stofft skulle förökad warda:

23. Och hans sädh vphögd såsom stiernorna, och arfwingar blifwa ifrå thet ena hafwet in til thet andra, och ifrån älfwene alt in til werldenes ända.

24. Och then samma wälsignelsen öfwer alla menniskior, och förbundet stadfäste han ock medh Jsaac, för hans fader Abraham skul;

25. Och lät thet komma och blifwa in på Jacob:

26. Honom wålsignade han nådeliga, och gaf honom arfwet; afskilde hans deel, och skifte honom vth i the tolf slächter.

45. Capitel.

Sedan talar han om Mose, och hans ämbete, v. 1. Om Aaron, om hans klädnat och Presterskap, v. 7. Om Dathans vpror, och Aarons arfwedeel, v. 22. Huru Pinehas hade nijt öfwer synden, och blef stadfäst i Presterskaps förbundet, v. 28.

Han lät komma af honom then heliga mannen Mosen, then ther allo werldene kär och täck war; och hwilkom både Gudh och menniskior hulde woro, hwilkens namn högt prisat warder.

2. Honom ährade han ock, såsom the heliga fäder, och fast vphögde honom, så at owännerna måste fruchta honom: och lät honom giöra mång tekn medh ordom.

3. Han giorde honom härlig för Konungom, och gaf honom befalning til sitt folck, och wijste honom sina härlighet.

4. Han vthkorade honom til ett heligt stånd, för hans troo och sachtmodighet skul, och vthwalde honom af alla menniskior.

5. Han lät honom höra sina röst, och hade honom in vthi thet mörka molnet.

6. Han gaf honom budorden närwarandes, nemliga, lifsens och wijshetenes lagh, at han skulle lära Jacob förbundet, och Jsrael sina rätter.

7. Han vphögde ock så Aaron hans broder, af samma Levi slächt honom likan.

8. Han giorde ett ewigt förbund medh honom, och gaf honom Presterskapet i folckena.

9. Han klädde honom ährliga och dägeliga, och drog en härlig kiortel på honom; och lade allahanda prydning på honom.

10. Han tilpyntade honom medh kosteligit smide; han drog nederklädet vppå honom, then sida kiortelen, och lifkiortelen:

11. Och hängde många gyldene bielror och knappar på honom alt omkring, at the skulle klinga, tå han vth- och ingick, och thet klanget hördt warda i helgedomenom, och ther medh för Gudi på hans folck tänckt warda:

12. Ja, then helga kiortelen medh guld, golt silke, och skarlakan stickadan;

13. Machtskölden på brystet medh Lius och Rätt; konsteliga wirkadan medh ädla stenar, ther the tolf Jsraels slächters namn vthi grafne, och i guld genom steensnidare fattade woro, at på them skulle för Gudi tänckt warda.

14. Thet gyldene spannet på hattenom, ther helighet vthi grafwen war; hwilket alt war härligit, kosteligit, lustigt och dägeligit:

15. Man hafwer thes lika för thetta eij sedt.

16. Thet måtte ock ingen annar hafwa vppå; vtan hans söner allena, och sonasöner til ewig tijd.

17. Hans offer wordo dageliga twå gångor giord:

18. Moses fylte honom händerna, och smorde honom medh then heliga oljon.

19. Medh honom wardt förbund giordt, at han och hans söner skulle tiena honom ewinnerliga, så länge himmelens dagar woro; wara Prester och wälsigna hans folck i hans namn.

20. Han vthwalde honom af alla lefwande, at han spijsoffer och rökoffer Herranom offra skulle, til een söt lucht och åminnelse, til at försona folcket.

21. Han befalte honom sins ordz ämbete, at han skulle lära Jacob sin witnesbyrd, och vplysa Jsrael medh sin lagh.

22. Sjgh satte wäl andre vp emot honom, och båro afwund til honom i öknene, nemliga, the som medh Dathan och Abiram woro, och then rasande roten Korah:

23. Men Herren såg thet, och thet behagade honom intet, och the wordo vpswolgne i een grym wrede.

24. Han lät see ett förskräckeligit vnder på them, och vptärde them medh sin eld.

25. Han ährade Aaron ännu ytterligare, och gaf honom en arfwedeel, nemliga, all förstling delade han honom til. För alla andra skickade han honom alraförst brödh nogh:

26. Ty the skulle äta Herrans offer, hwilket han honom och hans sädh gaf.

27. Men the måste ingen deel hafwa i landena, eller arf taga medh folckena, vtan Herren war theras deel och arf.

28. Pjnehas Eleazars son war then tredie i thenna ähro: han hade nijt i gudzfruchtan.

29. Och tå folcket afföll, stod han troliga, fast och frimodig, och försonade Jsrael.

30. Therföre wardt honom gifwit fridsens förbund, at han skulle förestå helgedomen och folcket, och han medh sine sädh hafwa presterlig wärdighet ewinnerliga.

31. Lika som förbund giordes medh David af Juda slächte, at allenast en af hans söner skulle Konung wara:

32. Altså skulle ock Aaron och hans sädh wara ther arfwingar til: at the skulle lära oü wijshet, och regera hans folck rätt, på thet theras stånd och härlighet icke skulle förgås, vtan blifwa när them ewinnerliga.

46. Capitel.

Josua vnderwerck och manliga gierningar warda beskrefne, v. 1. Sedan Caleb, v. 9. Och the domare, v. 13. Ther näst Samuel; hans troo och rättrådighet, v. 16.

Jesus Naue war en hielte i strijd, och en Prophete efter Mose:

2. Hwilken efter sitt namn en stoor seger behölt för Gudz vthkoradom: och the hämnades på fienderna, af hwilkom the angrepne wordo, på thet Jsrael skulle få sitt arf.

3. Han fick ähro, tå han vthräckte handena, och drog sitt swärd emot städerna:

4. Ho hafwer tilförene så manliga ståndet? Han fångade Herrans fiendar.

5. För hans skul stod solen; och en dagh wardt så lång som twå.

6. Han åkallade then Högsta och mächtiga, tå han trängde sina owänner på alla sidor; och Herren then store bönhörde honom, och lät mächtiga stora hagelstenar falla på fienderna.

7. Och slog motståndarena ihiäl tå the nederdrogo: och Hedningarna wordo warse hwad thesse för wapn hade;

8. Och at Herren war sielf närwarandes i stridene, och jagade efter the wäldiga.

9. Och i Mose tijd giorde han, och Caleb Jephunne son, een godh gierning, tå the stodo emot hopen, och förtogo folckena synda, och stilte skadeligit vpror:

10. Therföre blefwo allena the twå behåldne af sexhundrat tusend män, och förde folcket til arfwet i landet, ther miölk och hannog inne flyter.

11. Och Herren hölt Caleb widh lijfs krafter alt in til sin ålder, at han vpdrog vppå bergen i landena, och hans sädh besatt arfwet:

12. På thet all Jsraels barn see måtte, huru godt thet är at lyda Herranom.

13. Och the domare hwar och en widh sitt namn, hwilke icke bedrefwo afguderij, eller afföllo ifrå Herranom, the warda ock prisade:

14. Theras been grönskas ännu altid ther the liggia;

15. Och theras namn warder prisat i theras barnom, til hwilken thet ärft är.

16. Och Samuel Herrans Prophete, then af sin Gudh älskad war, han vprättade ett Konungarike, och smorde Förstar öfwer hans folck.

17. Han dömde menighetena efter Herrans lagh; och Herren såg åter til Jacob:

18. Och Propheten wardt funnen rättsinnig och trogen, och man förnam, at han war i sina prophetier sanferdig worden.

19. Han åkallade Herran then mächtiga, tå han sina fiendar på alla sidor trängde, och offrade vng lamb:

20. Och Herren dundrade neder af himmelen, och lät höra sigh vthi ett stort wäder;

21. Och slog the Förstar af Tyro, och alla the Philisteers herrar:

22. Och för sin ändalycht förr än han blef död, betygade han för Herranom och hans Smorda, at han af några menniskio icke hade tagit penningar, ja, icke en skoo: och ingen menniskia kunde honom något skylla.

23. Och sedan han nu afsomnad war, propheterade han, och förkunnade Konungenom hans ända, och lät höra sigh vthu jordene, och spådde, at thet ogudachtige folcket skulle borto blifwa.

47. Capitel.

Om Davidz berömeliga gierningar, och heliga Psalmer, v. 1. Om Salomo, hans wijsdom, ordspråk, och fall, v. 14. Om Roboam, v. 27. Och Jerobeam, v. 29.

Ther efter i Davidz tijd propheterade Nathan.

2. Och David war af Jsraels barn så vthkorad, som thet feta af offret Gudi tilägnat war:

3. Han omgicks medh leijon lika som han hade lekt medh kidh; och medh biörnar såsom medh lamb.

4. Vthi sin vngdom slog han en resa ihiäl, och tog försmädelsen bort ifrå sitt folck.

5. Han vphof sina hand, och kastade medh sliungo, och slog then stolta Goliath neder:

6. Ty han åkallade Herran then högsta; han stärckte honom hans hand, at han slog then starcka krigsmannen, och vphögde sins folcks horn.

7. Han lät prisa honom för tijo tusend, och ährade honom medh Gudz wälsignelse at han Konungs crono fick.

8. Han slog fienderna alleskädz, och förlade sina motståndare the Philisteer, och bröt theras horn sönder, såsom thet ännu i thenna dagh sönderbrutit är.

9. För hwar och een gierning tackade han them Heliga, them Högsta medh een dägelig wiso:

10. Han sång af alt hierta, och älskade then honom giordt hade.

11. Han stichtade sångare widh altaret, och lät them siunga sina söta wisor.

12. Och skickade härliga hålla helgedagar, och at man öfwer hela åhret skulle dageliga begå åhrstider, medh Herrans namns lof, och medh siungande om morgonen i helgedomenom:

13. Herren förlät honom hans synder, och vphögde hans horn ewinnerliga: och giorde ett förbund medh honom, at riket och Konungs sätet i Jsrael skulle når honom blifwa.

14. Efter honom wardt hans wise son Salomo Konung, then fadren goda roo skaffat hade, at han i frijd regera måtte:

15. Ty Gudh hade giordt all ting stilla omkring honom, på thet han hans namne ett huus byggia skulle, och en helgedom vprätta, som blifwa skulle ewinnerliga.

16. O huru wäl lärde tu i tinom vngdom, och tu wast full af förstånd, såsom watn öfwertäcker ett land.

17. Och tu hafwer alt vpfylt medh ordspråk och läro, och titt namn wardt beropat fierran på öijarna; och för tin frijd skul wast tu älskad och afhållen.

18. All land förvndrade sigh på tina wisor, ordspråk, liknelse och vthläggningar;

19. Och lofwade Herran then Jsraels Gudh heter:

20. Tu kom så mycket guld åstadh som ten, och så mycket silfwer som bly.

21. Titt hierta gaf sigh in til qwinnor, och tu lätst förwilla tigh, och lätst komma en fläck på tina ähro:

22. Och giorde thet så at tin barn måste förkastad warda; och wrede gick öfwer tina efterkommande, tin dårskap til straff,

23. Tå riket åthskildt wardt, och i Ephraim ett afgudiskt rike vpkom.

24. Men Herren wände sigh icke ifrå sine barmhertighet, och förändrade icke sin vthlåfwada werck, och förgiorde icke aldeles sins vthwaldas efterkommande, och kastade icke bort sins älskares sädh:

25. Vtan behölt ännu något qwart af Jacobs folck, och ena root af David.

26. Och Salomo afsomnade medh sina fäder;

27. Och lefde efter sigh af sine sädh Roboam, en owijs man til at regera folcket:

28. Then intet förstånd hade, och then medh sitt egit sinne giorde folcket affälligt:

29. Ther til ock Jeroboam Nebat son, hwilken Jsrael förde in på afguderij, och kom Ephraim til at synda.

30. Och theras synder wordo fast många, så at the på sidstone vthu sitt land fördrefne wordo:

31. Ty the vptogo allahanda afguderij, til thes at hämnden öfwer them kom.

48. Capitel.

Här warder berömd Elias; hans nijt, vnder och prophetier, v. 1 Sedan Eliseus, v. 13. Ezechias, v. 19. Vthi hwilkens tijd Esaia lefde, v. 25.

Och then Propheten Elias kom fram såsom en eld, och hans ord bran såsom ett bloß.

2. Han lät komma hård åhr öfwer them, och förminskade them i sitt nijt:

3. Ty genom Herrans ord lyckte han himmelen til: i tre gånger lät han komma eld neder.

4. O huru härlig hafwer tu Elias warit medh tin vndertekn: hwilken är så härlig som tu?

5. Genom thens Högstas ord vpwäckte tu en dödan, och hade honom vthu helwetet igen:

6. Tu störte stolta Konungar vthu theras säng, och förgiorde them.

7. Tu hörde på Sina berg thet tilkommande straffet, och hämndena på Horeb.

8. Tu propheterade Konungomen som straffa skulle, och skickade Propheter efter tigh.

9. Tu wardt borttagen vthi ett wäder medh en brinnande wagn och hästom.

10. Tu war förskickad, at tu straffa skulle i sinom tijd, til at stilla wredena förr än grymheten kom, at wända fädernas hierta in til barnen, och i rätta laget föra Jacobs slächte.

11. Wäl är them som tigh see, och för tin wänskap skul, skola ährade warda.

12. Ther så wij thet rätta lifwet.

13. Tå Elias borto war i wädrena, så kom hans ande rikeliga vppå Eliseus: i sinom tijd förskräckte han sigh för ingen Första, och ingen kunde öfwerwinna honom.

14. Han lät icke twinga sigh; och tå han död war, propheterade ännu hans lekamen.

15. Tå han lefde, giorde han tekn, och tå han död war, giorde han vnder.

16. Likwäl halp alt thetta intet, at folcket måtte bättra sigh, och återwändt af sina synder, til thes the vthu sitt land drefne, och vthi all land förströdde wordo:

17. Och en liten hoop blef qwar; och en Förste i Davidz huus,

18. Jbland hwilka somlige giorde thet Gudi behagade; men somlige syndade swårliga.

19. Ezechias befäste sin stadh, och ledde ther watn in; han lät gräfwa i hälleberget, och giöra brunnar.

20. Vthi hans tijd drog Sanherib vp, och sände Rabsake; han vphof sina hand emot Zion, och trotsade medh stort högmod.

21. Tå darrade theras hierta och händer, och the ängslades såsom een qwinna i barnsnöd.

22. Och the åkallade then barmhertiga Herran, och lyfte sina händer vp til honom:

23. Och then Helige i himmelen bönhörde them snarliga, och förlossade them genom Esaia:

24. Han slog the Assyriers häär, och hans Ängel förgiorde them:

25. Ty Ezechias giorde thet Herranom behagade, och blef beståndandes på sins faders Davidz wägh, såsom Esaia honom lärde, then en stoor och sanfärdig Prophete war i sine prophetie.

26. På then samma tiden, gick solen tilbaka igen, och han förlängde Konungens lijf.

27. Han propheterade medh en rijk Anda, hwad på sidstone skee skulle; och gaf them bedröfwadom i Zion tröst, ther the sigh medh ewinnerliga trösta måtte.

28. Han förkunnade tilkommande och fördold ting förr än the skedde.

49. Capitel.

Josias warder berömd, v. 1. Jeremia, v. 9. Hesekiel, v. 10. The tolf Propheter, v. 12. Serubbabel, Nehemias, Enoch, Joseph, Seth, Sem, Adam, v. 13.

Josie namn är såsom ädla rökwerck vthur Apotheken:

2. Thet är sött i munnen såsom hannog, och som ett strängiaspel ther man wijn dricker.

3. Han hade stora nåde til at omwända folcket, och afguderijs styggelse afläggia.

4. Han hölt sitt hierta in til Herran, och vprättade then rätta Gudztiensten igen, tå landet fult war medh afguderij.

5. Alle Konungar, förvtan David, Ezechias och Josias, hafwa förbrutit sigh:

6. Ty the förläto thens Högstas lagh.

7. Sedan war thet vthe medh Juda Konungar: ty the måste öfwergifwa sitt rike androm, och sina härlighet främmande folcke.

8. The vpbrände then vthwalda helgedomens stadh, och giorde hans gator öde:

9. Såsom Jeremia propheterat hade, hwilken the illa plågade: then i moderlifwet til en Prophet vthkorad war, at han vthrota, nederbryta och förstöra, och åter vpbyggia och plantera skulle.

10. Hesekiel såg Herrans härlighet i een syyn, then han honom wijste vthaf Cherubims wagn:

11. Han propheterade emot fiendarna, och förkunnade them tröst som rätthetena giorde.

12. Och the tolf Propheters been grönskas ännu ther the liggia: ty the hafwa tröstat Jacob, och vthlåfwat förloßning, ther the wisserliga vppå hoppas skulle.

13. Huru wilje wij prisa Serubbabel? Hwilken war såsom en ring på högra handene.

14. Och Jesus Jozadaks son, hwilken i sin tijd vpbygde templet, och vprättade Herranom thet heliga huset igen, som blifwa skulle til een ewig härlighet;

15. Och Nehemias är altid lofwandes, som oß the nederlagda murar vprättade igen, och satte vp portar och bomar, och vpbygde wår huus igen.

16. Jngen är på jordene skapad, then Enochs like är: ty han är borttagen af jordene:

17. Josephs icke heller, hwilken en herre war öfwer sina bröder, och sins folcks vppehållare:

18. Hans been wordo åter hemförd.

19. Seth och Sem woro ibland folcket i stora ähro:

20. Men Adam är ährad öfwer alt thet som lefwer, at han then förste af Gudi skapad war.

50. Capitel.

Sjmons öfwerste Prestens gierningar warda prisade, v. 1. Hans klädnat och tienst i templet, v. 6. Folckets wälsignande, v. 22. Ther näst straffas alla skrymtare, tyranner och olydige, v. 27. Sedan följer beslutet på thenna book, v. 29.

Sjmon Onie son öfwerste Prester, then i sin tijd vpbygde gångerna kring om huset, och satte ther pelare vp:

2. Och vphögde grunden dubbelt så högdt, och åter vpfärdade omgången ofwan på templet.

3. Vthi hans tijd woro brunnerna förfallne; them bewarade han medh koppar:

4. Han sörgde för sins folcks skada, och giorde staden fastan emot fiendarna.

5. Han giorde een härlig gierning, at han lät folcket åter komma til een rätt ordning igen.

6. Tå han framgick vth för förlåten, så lyste han som een morgonstierna genom molnet, såsom en full måne.

7. Såsom solen skijn vppå thens Högstas tempel, såsom regnbogen medh sine dägeliga färgo:

8. Såsom een dägelig roos om wårena, såsom liljor widh watn, såsom ett rökelseträ om wårtijd:

9. Såsom ett vptändt rökelse i rökelsekaret:

10. Såsom ett gyldene kärille medh allahanda ädla stenar beprydt.

11. Såsom ett fruchtsamt oljotrå, och såsom ett ganska högt cypreßträ.

12. Tå han iklädde sigh then skiöna sida kiortelen, och hela skruden på lade, och gick fram til thet heliga altaret, tå prydde han helgedomen alt omkring.

13. Men när han tog offerstycket vthu Presternas händer, och widh elden stod, then på altaret bran;

14. Tå stodo hans bröder alt omkring honom, såsom cedreträ planterat på Libanon, och omringade honom såsom palmqwistar;

15. Och alle Aarons söner i sinom skrudh, och hade Herrans offer i sina händer för hela Jsraels församling:

16. Och han fulkomnade sitt ämbete på altaret, och giorde altså them Högsta, them alsmächtiga ett skiönt offer.

17. Han räckte sina hand vth medh dryckoffer, och offrade rödt wijn, och vthgiöt på altarens botn, til een söt lucht them Högsta then allas Konung är.

18. Tå ropade Aarons söner högt, och blåste medh trummeter, och giorde ett mächtigt skall, at på them skulle tänckt warda för them Högsta.

19. Tå föll medh hast altsamman folcket neder til jordena på sin ansichte, och tilbådo Herran sin alsmächtiga högsta Gudh:

20. Och sångarena lofwade honom medh psalmer; och thet skall i hela husena af thet söta liudet.

21. Och folcket bad Herran then Högsta, at han wille nådelig wara: til thes Gudztiensten vthe war, och the sitt ämbete ändat hade.

22. Tå han nu gick neder igen, så räckte han sina hand vth öfwer hela Jsraels församling, och gaf them Herrans wälsignelse medh sinom mun, och önskade them hälso i hans namn.

23. Så bådo the åter, och anammade wälsignelse af them Högsta,

24. Och sade: Nu tacker Gudi alle, then stoor ting giör i alla ändar; then oß lefwande bewarar alt ifrå moderlifwet, och giör oß alt godt.

25. Han gifwe oß ett gladt hierta, och förläne frijd altid i wårom tijd i Jsrael:

26. Och at hans nådh må altid när oß blifwa, och frälsa oß så länge wij lefwe.

27. Twäggehanda folck hatar jagh af hiertat; men thy tredie är jagh så gramse, at ingom såsom them:

28. The Samariter, the Philisteer, och thet galna folcket i Sichem.

29. Thessa läro och wijshet hafwer i thenna book skrifwit Jesu Syrachs son af Jerusalem, och vthgutit thenna läro af sitt hierta.

30. Wäl är honom som sigh här vthi öfwar; och then som lägger henne på hiertat, han warder wijs:

31. Och om han giör ther efter, så warder han til all ting dogse: ty Herrans lius leder honom.

51. Capitel.

Syrach tackar Gudh som honom hulpet hafwer vthu mycken fahrlighet, v. 1. Sedan lärer han medh sitt exempel huru han hafwer af vngdomen sökt wijshet, och funnet henne, v. 18. Förmanar så alla at the thet samma giöra, och ställa sitt lefwerne ther efter, v. 31.

Jesu Syrachs sons böön.

Jagh tackar tigh Herre Konung, och lofwar tigh Gudh min frälsare.

2. Jagh tackar tino namne, at tu mitt beskärm och hielp äst, och förlossat hafwer min kropp vthu förderf;

3. Vthu falska tungos snaro, och ifrå them som medh lögn fara.

4. Och hafwer hulpet migh emot fiendar, och frijat migh efter tina stora och högtprisada barmhertighet; ifrå theras rytande som migh vpsluka wille:

5. Jfrå theras hand som efter mitt lijf stodo; vthu mycken bedröfwelse ther jagh vthi låg:

6. Vthu branden som migh omhwärfdt hade; mitt vthur elden, at jagh icke vpbran ther vthi: vthu thet diupa helwetes swalg;

7. Jfrå the falska klaffare och liugare in för Konungenom, och ifrå orättom doom.

8. Jagh war hardt när dödenom, och mitt lijf war så när nedersunket til helwetet.

9. Jagh war omhwärfd, och ingen halp migh:

10. Jagh sökte hielp när menniskiom, och fan ingen.

11. Tå tänckte jagh Herre vppå tina barmhertighet, och huru tu altid hulpet hafwer:

12. Ty tu vthielper alla the som wänta efter tigh, och förlossar them vthu Hedningarnas händer.

13. Jagh bad til Gudh emot theras grymhet; och bad om förloßning ifrå dödenom:

14. Och åkallade Herran min fader och Herra, at han icke skulle öfwergifwa migh i nödene, och när the högmodige trotsade, och jagh ingen hielp hade.

15. Jagh lofwar titt namn vthan återwändo, och jagh prisar och tackar tigh: ty min böön wardt hörd.

16. Och tu hafwer hulpet migh vthu förderf, och ifrån alt ondt.

17. Therföre wil jagh, Herre, tacka tigh och lofwa, och prisa titt namn.

18. Tå jagh ännu vng war, förr än jagh förförd wardt, sökte jagh wijshetena vppenbarliga medh mine böön:

19. J templet bad jagh ther om, och wil sökia henne alt in til min ända:

20. Mitt hierta frögdade sigh öfwer henne, lika som tå wijnbären mogna.

21. Jagh gick rätta wägen til henne, och frågade alt ifrån vngdomen efter henne: jagh lydde ther efter, och vndfick henne.

22. Tå lärde jagh wäl, och förkofrade migh fast genom henne:

23. Therföre tackar jagh honom som migh wijshet gaf.

24. Jagh satte migh före at giöra ther efter, och winläggia migh om thet goda; och jagh kom icke på skam ther öfwer.

25. Jagh stod af hiertat ther efter, och winlade migh giöra ther efter.

26. Jagh lyfte mina händer vp til himmelen:

27. Tå wardt min siäl vplyst genom wijshet, at jagh kände min galenskap.

28. Jagh stod efter henne medh alfwar; hon och jagh wordom ett hierta af begynnelsen, och jagh fan henne rena: therföre warder jagh icke förkastad.

29. Mitt hierta längtade efter henne; och jagh fick en godh skatt:

30. Herren hafwer gifwit migh genom henne ena nya tungo, ther wil jagh lofwa honom medh.

31. Nalker eder hijt til migh J oförfarne, och kommer til migh i schola:

32. Och hwad eder fattas, thet kunnen J här lära: ty J ären wisserliga fast törstige.

33. Jagh hafwer öpnat min mun och lärdt: täncker nu til, och köper eder wijshet, medan J kunnen få henne vthan penningar;

34. Och gifwer edar hals vnder hennes ook, och läter lära eder; man finner henne nu hardt när.

35. Seer vppå migh, jagh hafwer en liten tijd haft mödo och arbete, och hafwer funnet en stoor hugnat.

36. Tager widh lärona, lika som widh en stoor silfskatt; och behåller henne, lika som en stoor hoop guld.

37. Glädiens af Gudz barmhertighet, och skämmens icke widh hans lof:

38. Giörer hwad eder budit är, medan J tijd hafwen, så löner han eder wäl i sinom tijd.