Salomos Ordspråk

1. Capitel.

Salomo gifwer tilkänna hwad han wil lära i thenna book, v. 1. At wijshet kommer igenom lydna, gudzfruchtan och lärachtighet, v. 5. Han råder ifrån alt ondt sälskap, v. 10. Förmanar til wijshet, v. 20. Och förkunnar them straff, nödh, ångest och förderf, som henna förachta, v. 24.

Thetta är Salomos Ordspråk, Davidz sons, Jsraels Konungs;

2. Til at ther af lära wijshet och tucht,

3. Förstånd, klokhet, rättferdighet, doom och fromhet:

4. At the fåkunnige måga warda wise; och the ynglingar förnuftige och försichtige.

5. Then ther wijs är han hörer til, och förbättrar sigh; och then ther förståndig är han tager widh rådh:

6. At han skal förstå ordspråk, och theras vthtydelse; the wisas läro, och theras gåtor.

7. HERRANS fruchtan är begynnelsen til at lära: the galna förachta wijshet och tuchtan.

8. Min son, hör tins faders tuchtan, och förlåt icke tine moders budh:

9. Ty thetta är tino hufwude een skiön prydning, och een kädia om tin hals.

10. Min son, om skalckar låcka tigh, så fölg icke:

11. Om the säija: Gack medh oß, wij wilje wachta efter blodh, och gildra för then oskyldiga vthan saak:

12. Wij wilje them vpsluka lefwande såsom helwetet; och the froma såsom them ther neder i grafwena fara:

13. Wij wilje finna stora ägodelar; wij wilje fylla wår huus medh roof:

14. Wågat medh oß; en pung skal wara allas wåras.

15. Min son, wandra intet then wägen medh them; wachta tin foot för theras stijg.

16. Ty theras fötter löpa til thet ondt är; och skynda sigh til at vthgiuta blodh.

17. Ty thet är fåfängt vthkasta näät för foglarnas ögon:

18. Och wachta the sielfwe efter hwars annars blodh; och then ene står efter then andras lijf.

19. Altså giöra alle girige, at then ene tager them andra lifwet bort.

20. Wjjsheten klagar vthe, och låter höra sigh på gatomen:

21. Hon ropar i portomen vth för folcket; hon talar sin ord i stadenom:

22. Huru länge, wiljen J fåkunnige, fåkunnige wara? Och the bespottare lust hafwa til gabberij, och the galne hata lärdom?

23. Wänder eder til mitt straff: sij, jagh wil vthsäija eder min anda, och giöra eder min ord kunnig.

24. Efter jagh nu kallar, och J neken thet; jagh räcker mina hand vth, och ingen achtar ther til:

25. Och J låten fara all min rådh, och wiljen icke mitt straff:

26. Så wil jagh ock lee åth edro ofärd, och begabba eder när thet kommer som J fruchten;

27. När öfwer eder kommer såsom en storm thet J fruchten, och edor ofärd såsom ett wäder; när öfwer eder kommer ångest och nödh.

28. Tå skola the åkalla migh, men jagh skal intet swara; the skola bittida sökia migh, och intet finna:

29. Therföre at the hatade lärdom, och wille icke hafwa HERRANS fruchtan:

30. Wille icke mitt rådh; och lastade all min straff.

31. Så skola the äta af sins wäsendes frucht, och af sin rådh mätte warda.

32. At the fåkunnigas luste dräper them, och the galnas lycka förgiör them.

33. Men then migh hörer, han skal säker blifwa, och nogh hafwa; och för intet ondt fruchta.

2. Capitel.

Then som medh flijt söker efter wijshet, han lärer känna Gudh, v. 1. Af hwilkom kommer förstånd, beskydd, framgång, rättferdighet och fromhet, v. 6. Wijshet gifwer godh rådh; bewarar ifrå fall och olycko, och ifrån ondt sälskap, v. 10. Jfrån okyskhet och förderf, v. 16. Ty the froma skola besittia landet; men the ogudachtige skola förgås, v. 20.

Mjn son, wilt tu anamma mitt taal, och min budh när tigh behålla:

2. Så lät tin öron gifwa acht på wijshet; och bög titt hierta ther til medh flijt.

3. Ty, om tu faar ther efter medh flijt, och bederther om:

4. Om tu söker efter henne såsom efter silfwer, och letar efter henne såsom efter en skatt:

5. Så skalt tu förstå HERRANS fruchtan, och Gudz kundskap finna.

6. Ty HERREN gifwer wijshet; och vthaf hans mun kommer wett och förstånd.

7. Han låter them redeligom wäl gå; och beskärmar the froma:

8. Och bewarar them som rätt giöra, och bewarar sina heligas wägh.

9. Tå skalt tu förstå rättferdig het och doom; och fromhet och allan godan wägh.

10. Om wijshet faller tigh på hiertat, så at tu gierna lärer:

11. Så skal godt rådh bewara tigh; och förstånd skal giöma tigh:

12. At tu icke råkar in vppå the ondas wägh; eller ibland them som tala thet wrångt är:

13. Och öfwergifwa then rätta wägen, och gå mörka stigar.

14. The ther glädias at giöra illa, och äro glade vthi sitt onda och wrångwisa wäsende.

15. Hwilke sin wägh förwända, och följa willstigar.

16. At tu icke råkar in til ens annars hustru, och then icke tin är, then slät ord gifwer:

17. Och öfwergifwer sins vngdoms herra; och förgäter sins Gudz förbund.

18. Ty hennes huus böijer sigh til döden; och hennes gånger til the förtappade:

19. Alle the som ingå til henne, the komma intet igen; och fatta icke lifsens wägh.

20. At tu må wandra på en godh wägh, och blifwa på rätta stråtene.

21. Ty the rättferdige skola boo i landena, och the frome skola ther inne blifwa:

22. Men the ogudachtige skola vthu landena vthrotade warda, och the förachtare skola ther vth förgiorde warda.

3. Capitel.

Then Gudz budh älskar, han får långt lijf, frijd, förstånd, ynnest och alt godt, v. 1. Så ock then sigh förlåter vppå HERRAN, v. 5. Medh wåra ägodelar skole wij tiena Gudh, och hans tuchtan vptaga medh tolamod, v. 9. Wijsheten är dyrbar och ett vhrsprung til alt godt. Jgenom wijsheten är werlden skapad, v. 13. Hon gifwer trygghet och ett godt samwet, v. 21. Giöra wäl, och wara fridsam, hafwer wälsignelse medh sigh; men the wrångwise skola ärfwa förbannelse, v. 27.

Mjn son förgät icke min lagh, och titt hierta behålle min budh:

2. Ty the skola skaffa tigh långt lijf, och godh åhr, och frijd.

3. Nådh och trohet skola icke förlåta tigh: häng them på tin hals, och skrif them vthi tins hiertas taflo:

4. Så skalt tu finna ynnest och klokhet, then Gudi och menniskiom täck är.

5. Förlåt tigh på HERRAN af alt hierta; och förlåt tigh vppå titt förstånd:

6. Vtan tänck vppå honom i allom tinom wägom, så skal han föra tigh rätt.

7. Lät tigh icke tyckia at tu äst wijs; vtan fruchta HERRAN, och wik ifrå thet ondt är:

8. Thet skal wara tinom nafla hälsosamt, och wederqweckia tin been.

9. Hedra HERRAN af tina ägodelar, och af all tins åhrswäxts förstling:

10. Så skola tina lador fulla warda; och tine prässer medh most öfwerflyta.

11. Min son förkasta icke HERRANS tuchtan; och war icke otolig tå han straffar:

12. Ty hwilken HERREN älskar honom straffar han, och hafwer ett behagh til honom, såsom en fader til sonen.

13. Säll är then menniskia som wijshet finner; och then menniskia hwilko förstånd tilflyter.

14. Ty thet är bättre hafwa henne än silfwer, och hennes frucht bättre än guld:

15. Hon är ädlare än pärlor; och alt thet tu önska må är henne icke lijkt.

16. Långt lijf är på hennes högra hand; på hennes wänstra är rikedom och ähra.

17. Hennes wägar äro lustige wägar; och alle hennes stigar äro frijd.

18. Hon är lifsens trä allom them som fatta henne; och salige äro the som hålla henne:

19. Ty HERREN hafwer grundat jordena genom wijshet; och genom sitt rådh tilredt himmelen.

20. Genom hans ord äro diupen åthskild, och skynar medh dagg drypande wordne.

21. Min son, lät henne icke ifrå tin ögon wika, så skalt tu lyckosam och klook warda.

22. Thet skal wara tine siäls lijf; och tin mun skal täck wara.

23. Tå skalt tu på tinom wägh säker wandra, at tin foot icke stöter sigh.

24. Lägger tu tigh, så skalt tu intet fruchta tigh, vtan sofwa sötliga:

25. At tu icke betorf fruchta tigh för hastig förskräckelse, eller för the ogudachtigas storm tå han kommer.

26. Ty HERREN är tin tröst, han bewarar tin foot, at han icke fången warder.

27. Neka tigh icke at giöra them torftiga godt, om tin hand af Gudi hafwer macht sådant giöra.

28. Säg icke til tin wän: Gack bort, och kom igen: i morgon wil jagh gifwa tigh; ther tu doch thet nu hafwer.

29. Faar icke efter at giöra tinom wän ondt, then vppå godh troo när tigh boor.

30. Kifwa medh ingom vthan saak, om han tigh intet ondt giordt hafwer.

31. Fölg icke en wrång man efter, och vthwäl ingen af hans wägar:

32. Ty HERREN stygges widh then affälliga; och hans hemlighet är när the froma.

33. Vthi thens ogudachtigas huus är HERRANS förbannelse; men thens rättferdigas huus warder wälsignat.

34. Han skal bespotta the bespottare; men them eländom skal han nådh gifwa:

35. The wise skola ärfwa ähro; men om the galne än högt vpkomma, warda the likwäl til skam.

4. Capitel.

Salomo låter see af sitt exempel, at han älskade wijshet, och war sinom fader lydig, som honom ther til rådde, hwarföre gick honom ock så wäl, v. 1. Man skal medh the ogudachtiga och wrångwisa intet gemenskap hafwa, v. 14. Gifwes åthskilnaden emellan the gudfruchtigas och ogudachtigas stigar, v. 18. Gudz ord skal man gierna höra, och bewara sina lemmar ifrå thet ondt är, v. 20.

Hörer, min barn, edars faders tuchtan, och achtar vppå, at J mågen lära och kloke warda:

2. Ty jagh gifwer eder en godh lärdom; öfwergifwer icke min lagh.

3. Ty jagh war mins faders son, spädh och then endeste för mine moder.

4. Och han lärde migh, och sade: Lät titt hierta anamma min ord; hålt min budh så får tu lefwa.

5. Anamma wijshet, anamma förstånd; förgät icke, och wik icke ifrå mins muns taal.

6. Öfwergif henne icke, så skal hon behålla tigh; älska henne, så skal hon bewara tigh:

7. Ty wijshetenes begynnelse är, när man gierna hörer henne, och hafwer klokhetena kärare än alla ägodelar.

8. Achta henne högt, så skal hon vphöija tigh, och skal komma tigh til ähro, om tu hafwer henne kär:

9. Hon skal titt hufwud härliga pryda; och hedra tigh medh en dägelig crono.

10. Så hör min son, och tag widh mitt taal, så skola tin åhr mång warda.

11. Jagh wil föra tigh på wijshetenes wägh; jagh wil leda tigh på rätta stigen:

12. Så at när tu går, skal tin gång icke warda tigh tung, och när tu löper skalt tu icke stöta tigh.

13. Anamma tuchtan, öfwergif henne icke; bewara henne, ty hon är titt lijf.

14. Kom icke vppå the ogudachtigas stijg; och träd icke vppå the ondas wägh.

15. Lät fara honom, och gack icke på honom; wik ifrå honom, och gack fram om.

16. Ty the sofwa icke, vtan the hafwa giordt illa; och gifwa sigh icke roo, vtan the hafwa giordt skada.

17. Ty the föda sigh af ogudachtigt brödh, och dricka af wrånghetenes wijn.

18. Men the rättferdigas stijg skijn såsom ett lius, hwilket framgår, och lyser alt in til fullan dagh.

19. Men the ogudachtigas wägh är såsom mörker; och the weta icke hwar the fallande warda.

20. Mjn son, achta vppå min ord, och bög tin öron til mitt taal:

21. Lät them icke komma ifrå tin ögon; behålt them i titt hierta.

22. Ty the äro lijf them som finna them; och hälsosam theras hela kroppe.

23. Bewara titt hierta medh all flijt: ty ther vthaf går lifwet.

24. Lät bort ifrå tigh en ond mun; och wrånga läppar lät långt wara ifrå tigh.

25. Lät tin ögon see rätt fram för sigh; och tin ögnalock see rätt fram för tigh.

26. Lät tin foot gå lika, så går tu wist.

27. Wik hwarken på högra eller wänstra sidona: wändt tin foot ifrå thet ondt är.

5. Capitel.

Här vnderwiser oß Salomo, om then fahra och skada som kommer af horerij, v. 1. Huru man skal rätt bruka sina ägodelar, v. 15. Hwad liuflighet som är vthi ett gudfruchtigt och troget ächtenskap, v. 17. At man icke behöfwer beblanda sigh medh andra qwinnor, och falla vthi Gudz wrede och straff, v. 20.

Mjn son, gif acht vppå mina wijshet; bög tin öron til mina läro:

2. At tu må behålla godh rådh; och tin mun weta beskedelighet.

3. Ty ene skiökios läppar äro een hannogskaka, och hennes hals är halare än olja:

4. Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett twääggiat swärd.

5. Hennes fötter löpa neder til döden; hennes gånger få helwetet.

6. Hon går icke rätt fram på lifsens wägh; ostadig äro hennes stegh, så at hon icke weet hwart hon går.

7. Så hörer migh nu, min barn, och wiker icke ifrå mins muns taal:

8. Lät tina wågar wara fierran ifrå henne; och nalkas intet in til hennes huusdör:

9. At tu icke skal gifwa tina ähro them främmandom, och tin åhr them grymma.

10. At främmande icke skola mätta sigh af tine förmågo, och titt arbete icke wara vthi ens annars huus:

11. Och tu måtte framdeles sucka, när tu titt lijf och godz förtärdt hafwer;

12. Och säija: Ach! huru hafwer jagh hatat tuchtan, och mitt hierta straff försmådt?

13. Och hafwer icke lydt mina lärares röst, och icke bögdt min öron til them som migh lärde?

14. Jagh är fultnär i all olycko kommen, at jagh then meniga hopen och sälskapet fölgdt hafwer.

15. Drick watn vthaf tina gropar, och hwad af tinom brunn vthflyter.

16. Lat tina källor vthflyta, och watubäckerna vppå gatorna;

17. Men haf tu them allena, och ingen främmande medh tigh.

18. Tin brunn ware wälsignad; och gläd tigh af tins vngdoms hustru.

19. Hon är liuflig såsom een hind, och täck såsom een rå: lät hennes kärlek altid mätta tigh, och förlusta tigh altid vthi hennes kärlek.

20. Mjn son, hwij wilt tu förlusta tigh medh een främmanda, och famntager ens annars?

21. Ty hwars och ens mans wägar äro för HERRANOM, och han mäter alla theras gångar.

22. Thens ogudachtigas mißhandel skal gripa honom, och medh sina synders snaro skal han hållen warda.

23. Han skal döö, therföre at han icke wil låta lära sigh; och för sin stora dårskap skul will fara.

6. Capitel.

Om obetäncksam låfwen för en annan, v. 1. Om lättia, hwilken hafwer fattigdom medh sigh, v. 6. Om lättferdiga menniskiors åthhäfwor och fall, v. 12. Sex odygder them Gudh hatar, v. 16. Föräldrarnas budh skal man wäl achta, v. 23. Hordom skadar til lifwet; är wärre än tiufnat, och tillåter ingen försoning, v. 24.

Mjn son, warder tu låfwetsman för tin nästa, så hafwer tu hächtat tina hand in til en främmanda:

2. Tu äst inwefwad medh tins muns taal, och gripen vthi tins muns ord.

3. Så giör doch, min son, altså, och vndsätt tigh; ty tu äst kommen tinom nästa i händer; löp, skynda tigh, och drif tin nästa.

4. Lät icke tin ögon sofwa, eller tin ögnahwarf sömnig wara.

5. Vthhielp tigh såsom een rå vthu handene; och såsom en fogel vthu foglafängarens hand.

6. Gack bort til myrona, tu later; se vppå hennes seder, och lär:

7. Ändoch hon ingen Första, eller höfwitzman, eller herra hafwer:

8. Tilreder hon doch likwäl sitt brödh om sommaren, och samkar sin maat i andene.

9. Huru länge ligger tu, later? När wilt tu vpstå af tinom sömn?

10. Ja, sof ännu litet, tag ther ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tilhopa, at tu må sofwa.

11. Så skal fattigdomen medh hast komma öfwer tigh såsom en wandrare, och armod såsom en wäpnad man.

12. Een bedrägelig menniskia, en skadelig man går medh wrångom mun:

13. Winkar medh ögonen, teknar medh foten, wiser medh fingren:

14. Täncker altid något ondt och argt i sitt hierta, och kommer trätor åstadh.

15. Therföre skal honom hans ofärd hasteliga komma, och skal medh snarhet sönderbråkad warda, så at ther ingen hielp wara skal.

16. Sjj, sex stycke hatar HERREN, och widh thet siunde hafwer han een styggelse:

17. Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som vthgiuta oskyldigt blodh;

18. Hierta som medh arga list vmgår, fötter som snare äro til at giöra skada;

19. Ett falskt witne som icke skämmes at tala lögn, och then ther träto emellan bröder åstadh kommer.

20. Mjn son, bewara tins faders budh, och lät icke fara tine moders lagh.

21. Bindt them tilhopa på titt hierta dageliga, och häng them på tin hals.

22. När tu går, at the leda tigh; när tu ligger, at the bewara tigh; när tu vpwaknar, at the äro titt taal.

23. Ty budet är een lychta; och lagen är ett lius; och tuchtans straff är lifsens wägh:

24. På thet tu må bewarad blifwa för een ond qwinno; för enes främmandes släta tungo.

25. Lät hennes dägelighet icke giöra tigh lusta i titt hierta; och förtag tigh icke på hennes ögnahwarf.

26. Ty een skiökia tager enom sitt brödh ifrå; men een gift qwinna fångar ädla lifwet.

27. Kan ock någor behålla eld i barmen, så at hans kläder icke brinna?

28. Huru skulle någor gå på glödh, så at hans fötter icke brände warda?

29. Altså går thet honom som til sins nästas hustru går: ther blifwer ingen ostraffad, then widh henne kommer.

30. Thet är enom tiuf icke så stoor skam, om han stiäl til at mätta sina siäl tå honom hungrar:

31. Och om han gripen warder, gifwer han thet siufalt igen, och lägger ther til alla ägodelarna i sitt huus.

32. Men then som medh ene qwinno hoor bedrifwer, han är en dåre; och förer sitt lijf vthi förderf.

33. Ther til skal plåga och skam komma vppå honom; och hans skam skal intet vthskrapad warda.

34. Ty mansens harm hafwer nijt; och skonar intet på hämndenes tijd:

35. Och seer icke til någon person then försona måtte; och tager intet widh, om tu än mycket skänckia wille.

7. Capitel.

Salomo förmanar til at hålla Gudz budh, och älska wijshet, v 1. Sedan lärer han i exempelwijs, huru ynglingar warda af skiökior och annor wällust listeligen bedragne, och förde i förderfwet, v. 6. Råder så at taga sigh för them til wahra, v. 24.

Mjn son, behålt min ord, och giöm min budh när tigh.

2. Behålt min budh, så får tu lefwa; och min lagh såsom tin ögnasteen.

3. Bindt them på tin finger, skrif them på tins hiertas taflo.

4. Säg til wijshetena: Tu äst min syster; och kalla klokhetena tina fränko.

5. At tu bewarad warder för een främmande qwinno; för ens annars som slät ord gifwer.

6. Ty i fenstret på mitt huus, såg jagh vth genom gallret:

7. Och såg ibland the fåkunnoga, och wardt warse ibland barn en galen yngling:

8. Then gick på gatone vth medh ett hörn, och trädde in vppå wägen åth hennes huus,

9. J skymningene om aftonen af dagenom, tå thet natt wardt, och mörkt war:

10. Och sij, ther mötte honom een qwinna i skiökio-klädnat, listig;

11. Wildsinnad och ostyrig, så at hennes fötter icke kunde blifwa i sitt huus:

12. Nu är hon vthe, nu på gatone, och wachtar widh all hörn.

13. Hon tog honom fatt, och kyste honom vthan skam, och sade til honom:

14. Jagh hafwer i dagh betalat tackoffer för migh, och mitt löfte.

15. Therföre är jagh vthgången til at möta tigh, til at sökia titt ansichte bittida, och hafwer funnet tigh.

16. Jagh hafwer skiönliga tilpyntat min säng, medh brokot täcken vthur Egypten:

17. Jagh hafwer bestänckt min sängekamar medh mirrham, aloes, och caneel.

18. Kom lät oß bola alt in til morgonen; och lät oß älskog skiöta.

19. Ty mannen är icke hema; han är bortfaren långwäga.

20. Han hafwer taget penningasäcken medh sigh; han skal först hemkoma til högtides dagen.

21. Hon talde för honom medh mång ord, och sick honom in medh sin släta mun.

22. Han går strax in medh henne, såsom en oxe til at slachtas ledd warder, och såsom til en fietter ther man the dårar medh näpser:

23. Til thes hon medh enom pijl skiuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sigh til snarona, och weet icke at thet gäller honom om lifwet.

24. Så hörer migh nu, min barn, och märcker vppå mins muns taal.

25. Lät titt hierta icke wika in vppå hennes wägh, och lät icke förföra tigh in vppå hennes stigar.

26. Ty hon hafwer många sargat och fält; och allehanda mächtige äro dräpne af henne.

27. Hennes huus äro helwetis wägar, ther man nederfar vthi dödsens kamar.

8. Capitel.

Wjjsheten kallar til sigh the fåkunnoga, v. 1. Hon är ädlare än all annor dyrbar ting; lärer HERRANS fruchtan, och gifwer godh rådh i all stånd, och i regementet, v. 10. Hon hafwer warit hoos Gudh ifrån ewighet, och igenom henne är werlden och all ting skapad, v. 22. Ho henne finner han blifwer ewinnerliga behållen, v. 32.

Ropar icke wijsheten? Och klokheten låter sigh höra?

2. Vppenbara på wägen, och på stråtene står hon;

3. Widh stadzportarna ther man ingår, ropar hon:

4. O J män, jagh ropar til eder; och ropar til folcket.

5. Achter, J oförnuftige, vppå wijshet; och J dårar, lägger thet på hiertat.

6. Hörer, ty jagh wil tala thet märckeligit är, och lära thet rätt är.

7. Ty min mun skal tala sanningen, och mina läppar skola hata thet ogudachtigt är.

8. All mins muns taal är rätt; ther är intet wrångt eller falskt inne:

9. The äro all klar, them som förstå them; och rätt, them som wilja anamma them.

10. Tager widh min tuchtan, hällre än silfwer; och achter lärdom högre än kosteligit guld.

11. Ty wijshet är bättre än pärlor; och alt thet man önska må, kan intet liknas henne:

12. Jagh wijshet boor när klokhetene, och jagh kan gifwa godh rådh.

13. HERRANS fruchtan hatar thet arga, högfärd, högmod, och ondan wägh; och jagh kan icke lida en wrångan mun.

14. Mitt är både rådh och dådh: jagh hafwer förstånd och macht.

15. Genom migh regera Konungarna; och rådherrarna stadga rätthet.

16. Genom migh råda Förstarna, regenter, och alle domare på jordene.

17. Jagh älskar them som migh älska: och the som migh bittida sökia, the finna migh.

18. Rikedom och ähra är när migh; warachtigt godz och rättferdighet.

19. Min frucht är bättre än guld och fijnt guld, och min tildrägt bättre än vthkorat silfwer.

20. Jagh wandrar på rätta wägen; på domsens stigar:

21. At jagh skal wäl besörja them som migh älska, och vpfylla theras håfwor.

22. HERREN hafwer haft migh i sina wägars begynnelse, förr hans gierningar war jagh:

23. Jagh är insatt af ewighet; af begynnelsen förr jordena.

24. Tå diupen ännu intet woro, tå war jagh allaredo beredd: tå källorna icke ännu runno medh watn.

25. Förr än bergen grundat woro; förr än högarna war jagh beredd.

26. Han hade icke ännu giordt jordena, och hwad ther på är, eller jordenes berg:

27. Tå han beredde himmelen, war jagh ther; tå han fattade diupen medh sitt måhl:

28. Tå han befäste skyarna ofwan til; tå han befäste diupsens källor.

29. Tå han satte hafwena sitt måhl; och watnena, at the icke skulle gå öfwer sina befalning: tå han lade jordenes grund:

30. Tå war jagh werckandes medh honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom altid.

31. Och spelade på hans jordz kretz; och min lust war medh menniskiors barn.

32. Så hörer migh nu, min barn: salige äro the som min wägh behålla.

33. Hörer tuchtan, och warer wise; och läter icke fara henne.

34. Säll är then menniskia som migh hörer, så at han wakar widh mina dör dagliga, at han wachtar widh min dörträ.

35. Then migh finner han finner lifwet, och skal få behagh af HERRANOM.

36. Men then som syndar emot migh, han skadar sine siäl: alle the migh hata, the älska döden.

9. Capitel.

Wjjsheten hafwer tilredt een kostelig måltijd, och biuder ther til the fåkunniga, v. 1. Men dårar och bespottare bättra sigh intet ther af, v. 7. Af HERRANOM kommer wijshet och sällhet, v. 10. Men fåkunnighet och een falsk lära, är lijk ene skiökio, then medh sitt smickrande många kommer på fall och i fördömelsen, v. 13.

Mjjsheten bygde sitt huus; och högg siu pelare:

2. Och slachtade sin boskap, skänckte sitt wijn, och tilredde sitt bord:

3. Och sände sina tienarinnor vth til at biuda vp på stadsens palats.

4. Then fåkunnig är, han komme hijt: och til the dårar sade hon:

5. Kommer, äter af mitt brödh, och dricker af winet som jagh skäncker:

6. Öfwergifwer thet galna wäsendet, så få J lefwa; och går på förständsens wägh.

7. Hwilken som tuchtar bespottaren, han får skam igen, och then som straffar en ogudachtigan, han warder försmädad.

8. Straffa bespottaren intet, at han icke hatar tigh; straffa then wisa, han skal älska tigh.

9. Gif them wisa, så skal han ännu wisare warda; lär then rättferdiga, så wäxer han til i lärdom.

10. Wijshetenes begynnelse är HERRANS fruchtan; och förstånd lärer hwad heligt är:

11. Ty igenom migh skola tina dagar månge warda; och tins lifs åhr tigh flere warda.

12. Äst tu wijs, så äst tu tigh wijs: äst tu en bespottare, så måste tu vmgälla thet allena.

13. Men een galen ostadig qwinna, full medh sqwaller, och fåwitsk;

14. Sitter i sins huus dör på en stool högt vppe i stadenom,

15. Til at biuda alla the ther fram om gå, och rätteliga wandra på sinom wägom:

16. Then ther fåkunnig är, han komme hijt; och til the dårar säger hon:

17. Stulit watn är sött, och fördolt brödh är lustigt:

18. Men han weet icke at ther äro the döde; och hennes gäster vthi diupa helwetet.

10. Capitel.

The följande Capitel i thenna book in til ändan, begripa i sigh många härliga lärdomar, och ordspråk, hwilke hwar för sigh hafwa sin besynnerliga mening; och verserna hängia icke medh hwar andra tilhopa: kunna förthenskul icke wäl i summarier warda författade.

I. Thesse äro Salomos Ordspråk:

En wijs son är sins faders glädie; men en galen son är sine moders grämelse.

2. Orätt godz hielper intet; men rättferdighet frijar ifrå döden.

3. HERREN låter icke the rättferdigas siälar hunger lida; men han omstörter the ogudachtigas arghet.

4. Een laat hand giör fattigan; men een idog hand giör rikan.

5. Then som församlar om sommaren han är klook; men then som i andene sofwer; han kommer på skam.

6. Wälsignelse är öfwer thens rättferdigas hufwud; men the ogudachtigas mun skal theras wrånghet öfwerfalla.

7. The rättferdigas åminnelse blifwer vthi wälsignelse; men the ogudachtigas namn skal förgås.

8. Then af hiertat wijs är han anammar buden; men then en galen mun hafwer han warder slagen.

9. Then ther ostraffeliga lefwer han lefwer säkert; men then ther wrång är på sina wägar, han skal vppenbar warda.

10. Then ther winkar medh ögonen han kommer wedermödo åstadh; och then en galen mun hafwer han warder slagen.

11. Thens rättferdigas mun är en lefwandes källa; men the ogudachtigas mun skal theras wrånghet öfwerfalla.

12. Haat vpwäcker träto; men kärlek öfwerskyler all öfwerträdelse.

13. Vthi the förståndigas läppar finner man wijshet; men til ens dåras rygg hörer rijs.

14. The wise bewara lärdom; men the dårars mun är hardt när förskräckelse.

15. Thens rikas godz är hans faste stadh; men fattigdom giör the fattiga blödiga.

16. Then rättferdige arbetar til lifwet; men then ogudachtige brukar sina tildrägt til synd.

17. Hålla tuchtan är wägen til lifwet; men then som bortkastar straff han faar will.

18. Falske munnar skyla haat; och then ther baktalar han är en dåre.

19. Ther mång ord äro, ther är icke synden borto; men then sina läppar håller, han är klook.

20. Thens rättferdigas tunga är kosteligit silfwer; men the ogudachtigas hierta är intet.

21. Thens rättferdigas läppar föda många; men the galne skola döö vthi theras galenskap.

22. HERRANS wälsignelse giör rikan vthan mödo.

23. En dåre bedrifwer thet ondt är, och giör sigh ther ett löije af: men then man är wijs som tager ther wahra vppå.

24. Hwad then ogudachtige fruchtar, thet wederfars honom; och hwad the rättferdige begära, thet warder them gifwit.

25. Then ogudachtige är såsom ett wäder thet fram om går, och är icke meer til; men then rättferdige består ewigliga.

26. Såsom ätikia giör ondt tandomen, och röök ögomen; så giör en försumelig them ondt som sända honom.

27. HERRANS fruchtan förmerar dagarna; men the ogudachtigas åhr warda förkortat.

28. Thens rättferdigas wäntan skal frögd warda; men the ogudachtigas hoop skal förtappat warda.

29. HERRANS wägh är thens fromas tröst; men the ogierningsmän äro blödige.

30. Then rättferdige warder aldrig nederslagen; men the ogudachtige skola icke blifwa i landena.

31. Thens rättferdigas mun bär fram wijshet; men the wrångas mun skal vthrotad blifwa.

32. Thens rättferdigas läppar lära hälsosam ting; men the ogudachtigas mun är wrång.

11. Capitel.

Falsk wågh är HERRANOM en styggelse; men een full wigt är honom behagelig.

2. Ther stolthet är, ther är ock förachtelse; men wijshet är när the ödmiuka.

3. Oskyldighet skal leda the froma; men ondskan skal förstöra the förachtare.

4. Godz hielper intet på wredenes dagh; men rättferdighet frälsar ifrå döden.

5. Thens fromas rättferdighet giör hans wägh rättan; men then ogudachtige skal falla genom sitt ogudachtiga wäsende.

6. The fromas rättferdighet skal frija them; men the förachtare warda fångne vthi sine skalckhet.

7. När then ogudachtiga menniskian döör, så är hoppet borto; och thet the orättferdige wänta, blifwer om intet.

8. Then rättferdige warder förlossad vthu nödh; och then ogudachtige kommer i hans stadh.

9. Genom skrymtarens mun warder hans näste förderfwad; men the rättferdige märckia thet, och warda förlossade.

10. En stadh gläder sigh när them rättferdigom wäl går; och ther the ogudachtige förgiöras warder man gladh.

11. Genom the fromas wålsignelse warder en stadh vphögd; men genom thens ogudachtigas mun warder han nederbruten.

12. Then som sin nästa skämmer han är en dåre; men en förståndig man stillar thet.

13. En baktalare röijer hwad han hemliga weet; men then som ett trofast hierta hafwer, han döljer thet.

14. Ther intet rådh är, ther faar folcket illa; men ther månge rådgifware äro, ther går thet wäl til.

15. Then som för en annan i borgan går, han får skada; men then sigh för borgan wachtar, han är säker.

16. Then qwinna hafwer ynnest som ährona bewarar; men thet äro the starcke som rikedomar bewara.

17. En barmhertig man giör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfwar ock sitt kött och blodh.

18. The ogudachtigas werck skal fela; men then som rättferdighet sår, thet är icke fåfängt.

19. Ty rättferdighet fordrar til lifs; men fara efter ondt, thet fordrar til döden.

20. HERREN hafwer een styggelse til wrång hierta; och ett behagh til the froma.

21. Them ondom hielper intet, om the än alle lade händer tilsamman; men the rättferdigas sädh skal hulpen warda.

22. En dägelig qwinna vthan tucht, är lika som een soo medh ett gyldene span på näsone.

23. The rättferdigas önskan måste doch wäl gå; och thet the ogudachtige wänta är olycka.

24. Then ene skifter vth, och får altid meer; men then andre är nidsk ther han icke skal, och warder doch fattigare.

25. Then siäl som rikeliga wälsignar, warder feet; och then som drucknan giör, han skal ock drucken warda.

26. Then som korn innehåller, honom banna menniskiorna; men wälsignelse kommer öfwer honom som thet säljer.

27. Then som något godt söker, honom wederfars godt; men then som efter ondt faar, thet skal hända honom.

28. Then sigh vppå sina rikedomar förlåter, han skal förgås; men the rättferdige skola grönskas såsom löf.

29. Then som sitt egit huus bedröfwar, han skal få wäder til arfwedeel; och en dåre måste thens wisas tienare wara.

30. Thens rättferdigas frucht är lifsens trä; och en wijs man låter sigh om menniskiorna hierteliga wårda.

31. Efter then rättferdige på jordene lida måste; huru mycket meer then ogudachtige och syndaren?

12. Capitel.

Then sigh gierna straffa låter, han warder klook; men then ther ostraffad wara wil, han blifwer en dåre.

2. Then ther from är, honom wederfars tröst af HERRANOM; men en ond man warder förkastad.

3. Ett ogudachtigt wäsende främjer menniskiona intet; men thens rättferdigas root skal blifwa.

4. Een jdog qwinna är sins mans krona; men een ojdog är såsom waar i hans been.

5. The rättferdigas tanckar äro redelige; men the ogudachtigas anslag äro bedrägerij.

6. The ogudachtigas anslag wachta efter blodh; men the fromas mun frijar them.

7. The ogudachtige skola warda omstörte, och icke meer wara til; men thens rättferdigas huus blifwer beståndandes.

8. Ett godt rådh warder (doch på ändalychtene) lofwat; men arg list kommer på skam.

9. Then som ringa är, och tager wahra vppå sitt, han är bättre än then ther stoor wil wara, och honom fattas brödh.

10. Then rättferdige förbarmar sigh öfwer sin öök; men the ogudachtigas hierta är obarmhertigt.

11. Then som sin åker brukar, han skal få brödh til fyllest; men then som går efter the ting som intet af nödene äro, han är en dåre.

12. Thens ogudachtigas lust är til at giöra skada; men thens rättferdigas root skal bära frucht.

13. Then onde warder gripen i sin egen falska ord; men then rättferdige vndkommer ångest.

14. Mycket godt kommer enom genom munsens frucht; och menniskione warder wedergullet efter som hennes händer förtient hafwa.

15. Enom dåra behagar hans sedh wäl; men then ther råde lyder, han är wijs.

16. En dåre bewiser sina wrede snarliga; men then ther smälek fördöljer, han är wijs.

17. Then som sanfärdig är, han säger hwad rätt är; men ett falsk witne bedrager.

18. Then ther owarliga talar, han stinger såsom ett swärd; men the wisas tunga är hälsosam.

19. En sanfärdig mun består ewigliga; men een falsk tunga består icke länge.

20. The som något ondt råda, bedraga sigh sielfwa; men the som til frijd råda, the skola glädia sigh ther af.

21. Them rättferdiga warder intet ondt wederfarandes; men the ogudachtige skola medh olycko fulle warda.

22. Falske munnar äro HERRANOM een styggelse; men the som troliga handla, the behaga honom wäl.

23. En wijs man giör icke mycket af sin klokhet; men the dårars hierta vthropar sin dårskap.

24. Een trifwin hand skal warda wäldig; men then som laat är, hon måste skatt gifwa.

25. Sorg i hiertana kräncker; men ett wänligit ord frögdar.

26. Then rättferdige hafwer bättre än hans näste; men the ogudachtigas wägh förförer them.

27. Enom latom lyckas icke hans handel; men een trifwin menniskia warder rijk.

28. På rättom wägh är lijf, och på farnom stijg är ingen dödh.

13. Capitel.

En wijs son låter fadren tuchta sigh; men en bespottare lyder icke straffe.

2. Munsens frucht nyttiar man; men the förachtare tänckia icke annat än wranghet.

3. Then sin mun bewarar, han bewarar sitt lijf; men then som sin mun orådeliga vplåter, han kommer i förskräckelse.

4. Then late begärar, och får doch intet; men the trefne få nogh.

5. Then rättferdige är lögnenes fiende; men then ogudachtige skämmer, och försmäder.

6. Rättferdighet bewarar then oskyldiga; men thet ogudachtiga wäsendet förer en til synd.

7. Månger är fattig i stoor rikedom; och månger är rijk i sinom fattigdom.

8. Medh rikedom kan en hielpa sitt lijf; men en fattig man hörer icke straff.

9. The rättferdigas lius giör gladsamma; men the ogudachtigas lychta skal vthslockna.

10. Jbland the högmodiga är altid träta; men wijshet giör förnuftigt folck.

11. Rikedom warder liten, när man förslöser honom; men thet man tilsamman håller, thet warder stort.

12. Thet hopp som fördröijes, giör ängslo i hiertat; men när thet kommer som man begärar, thet är ett lijfs trä.

13. Then som förachtar ordet, han förderfwar sigh sielf; men then som fruchtar budet, han skal få frijd.

14. Thens wisas lära är een lefwandes källa, til at vndwika dödsens snaro.

15. Ett godt rådh bekommer wäl; men the förachtares wägh giör ondt.

16. En kloker giör all ting medh förnuft; men en dåre vthsprider dårskap.

17. Ett ogudachtigt bodskap bär ondt fram; men ett troget bodh är hälsosamt.

18. Then som tuchtan låter fara, han hafwer fattigdom och skam: then sigh gierna straffa låter, han skal til ähro komma.

19. När thet kommer som man begärar, thet giör hiertana godt; men then som flyr thet onda, han är them galnom een styggelse.

20. Then som medh wisom omgår, han warder wijs; men then som the dårars stalbroder är, han får olycko.

21. Thet onda följer syndarena efter; men them rättferdigom warder godt wedergullet.

22. Then gode skal hafwa arfwingar in til barnabarn; men syndarens godz skal warda spardt til then rättferdiga.

23. Mycken spijs är vthi the fattigas åker; men somlige församla medh orätt.

24. Then sitt rijs spar, han hatar sitt barn; men then som thet kärt hafwer, han näpser thet i tijd.

25. Then rättferdige äter, at hans siäl må mätt warda; men the ogudachtigas buuk hafwer aldrig nogh.

14. Capitel.

Genom wisa qwinnor warder huset bygdt; men een galen bryter thet neder medh sina åthäfwor.

2. Then som HERRAN fruchtar, han går på rätta wägen; men then honom förachtar, han wiker af hans wägh.

3. Dårar tala tyranniskt; men the wise bewara sin mun.

4. Ther icke oxar äro, ther är krubban reen; men ther oxen hafwer nogh skaffa, ther är nogh inkommande.

5. Ett troget witne liuger icke; men ett falskt witne talar dristeliga lögn.

6. Bespottaren söker wijshet, och finner henne intet; men them förståndiga är wijshet lätt.

7. Kommer tu til en dåra, ther finner tu icke ett förnumstigt ord.

8. Thet är thens klokas wijshet, at han achtar vppå sin wägh; men thet är ens dåras galenskap, at thet är altsamman bedrägerij medh honom.

9. The dårar drifwa theras gabberij medh syndene; men the frome hafwa lust til the froma.

10. När hiertat sörjandes är, så hielper ingen vthwärtes glädie.

11. The ogudachtigas huus warder förgiordt; men the fromas hydda skal grönskas.

12. Mångom behagar en wägh wäl; men på ändalychtene leder han honom til döden.

13. Efter löije kommer sorg; och änden på glädiene är ångest.

14. Ene lösachtiga menniskio warder gåendes såsom han handlar; men en from man skal wara öfwer honom.

15. En fåkunnig man troor hwart ord; men en förståndig man achtar på sin gång.

16. En wijs man hafwer fruchtan, och flyr thet arga; men en dåre söker fram dristeliga.

17. Een otolig menniskia giör galen ting; men en försichtig man hatar thet.

18. The flåkote handla owarliga; men thet är the förståndigas crona at the warliga handla.

19. The onde måste buga för the goda; och the ogudachtige vthi thens rättferdigas portom.

20. En fattigan hatar ock hans näste; men the rike hafwa många wänner.

21. Syndaren förachtar sin nästa; men säll är then som förbarmar sigh öfwer then elända.

22. The som medh illfundighet vmgå, them skal thet fela; men the som godt tänckia, them skal trohet och godhet wederfaras.

23. Ther man arbetar, ther är nogh; men ther man vmgår medh ordom, ther är fattigdom.

24. Them wisom är theras rikedom een crona; men the dårars galenskap blifwer galenskap.

25. Ett troget witne frijar lifwet; men ett falskt witne bedrager.

26. Then som HERRAN fruchtar, han hafwer ett tryggt fäste; och hans barn warda ock så beskärmat.

27. HERRANS fruchtan är lifsens källa, at man må vndfly dödsens snaro.

28. Ther en Konung mycket folck hafwer, thet är hans härlighet; men ther litet folck är, thet giör en herra blödig.

29. Then som tolig är, han är wijs; men then som otolig är, han vppenbarar sin galenskap.

30. Ett blidt hierta är kropsens lijf; men afwund är waar i benen.

31. Then som försmäder then fattiga, han lastar hans skapare; men then som förbarmar sigh öfwer then fattiga, han ährar Gudh.

32. Then ogudachtige består icke vthi sine olycko; men then rättferdige är ock i dödenom frimodig.

33. Vthi thens förståndigas hierta hwilar wijsheten; och warder vppenbar ibland dårar.

34. Rättferdighet vphöijer ett folck; men synd är folcks förderf.

35. En klook tienare behagar Konungenom wäl; men en skamlig tienare lider han icke.

15. Capitel.

Ett miukt swar stillar wrede; men ett hårdt ord kommer harm åstadh.

2. The wisas tunga giör lärdomen liuflig; the dårars mun vthsputar altid galenskap.

3. HERRANS ögon skåda i all rum, både onda och goda.

4. Een hälsosam tunga är lifsens trä; men een lögnachtig giör hiertans sorg.

5. En dåre lastar sins faders tuchtan; men then som tager widh straff, han warder klook.

6. Vthi thens rättferdigas huus äro ägodelar nogh; men vthi thens ogudachtigas tildrägt är förderf.

7. The wisas mun vthströr godh rådh; men the dårars hierta är icke så.

8. Thens ogudachtigas offer är HERRANOM een styggelse; men the fromas böön är honom behagelig.

9. Thens ogudachtigas wågh är HERRANOM een styggelse; men then ther faar efter rättferdighet, han warder älskad.

10. Thet är en ond tuchtan, öfwergifwa wägen; och then ther straff hatar, han måste döö.

11. Helwete och förderf är för HERRANOM; huru mycket meer menniskiornas hierta.

12. En bespottare älskar icke then honom straffar; och går icke til then wisa.

13. Ett gladt hierta giör ett blidt ansichte; men när hiertat bekymrat är, så faller ock modet.

14. Ett klokt hierta handlar wijsliga; men the öfwerdådige dårar regera dårliga.

15. Een bedröfwad menniskia hafwer aldrig en godh dagh; men ett godt modh är ett dageligit gästabod.

16. Bättre är något litet medh HERRANS fruchtan, än en stoor skatt medh oro.

17. Bättre är en rätt kåål medh kärlek, än en giödd oxe medh haat.

18. En sticken man kommer träto åstadh; men en tolig man stillar kijf.

19. Thens latas wägh är full medh törne; men the fromas wägh är wäl slät.

20. En wijs son frögdar fadren; och een galen menniskia skämmer sina moder.

21. Enom dåra är galenskapen een glädie; men en förståndig man blifwer på rätta wägenom.

22. The anslag warda til intet, ther icke rådh är medh; men ther månge rådgifware äro, blifwa the beståndande.

23. Thet är enom glädie, at man honom skäliga swarar; och ett ord i sinom tijd, är ganska täckeligit.

24. Lifsens wägh leder then wisa vp åth; på thet han skal vndwika helwetet som nedan til är.

25. HERREN skal nederslå the högfärdigas huus; och stadfästa enkiones gränso.

26. The argas anslag äro HERRANOM een styggelse; men ett skäligit taal är täckt.

27. Then girige förstörer sitt eget huus; men then som mutor hatar han skal lefwa.

28. Thens råttferdigas hierta betäncker hwad swaras skal; men the ogudachtigas mun vthöser ondt.

29. HERREN är långt ifrå the ogudachtiga; men the rättferdigas böön hörer han.

30. Ett blijdt ansichte gläder hiertat; ett godt rychte giör benen feet.

31. Thet öra som hörer lifsens straff, thet skal boo ibland the wisa.

32. Then som icke låter sigh aga, han giör sigh sielf til intet; men then som straff hörer han warder klook.

33. HERRANS fruchtan är een tuchtan til wijshet: och förr än man til ähro kommer måste man lida.

16. Capitel.

Een menniskia sätter sigh wäl före i hiertat; men af HERRANOM kommer hwad tungan tala skal.

2. Hwarjom och enom tyckes hans wägar rena wara; men HERREN allena giör hiertat wist.

3. Befalla HERRANOM tin werck, så gå tin anslag fram.

4. HERREN giör all ting för sin egen skul; theslikes ock then ogudachtiga til en ondan dagh.

5. All högmodig hierta äro HERRANOM een styggelse; och skola icke ostraffat blifwa om the än alle tilhopa höllo.

6. Genom godhet och trohet warder een mißgierning försonad; och genom HERRANS fruchtan vndflyr man thet onda.

7. Om någors mans wägar behaga HERRANOM, så giör han ock hans owänner til fridz medh honom.

8. Bättre är litet medh rättferdighet, än mycken tildrägt medh orätt.

9. Menniskiones hierta sätter sigh sina wägar före; men HERREN allena gifwer at thet framgår.

10. Prophetia (är) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen.

11. Rätt wågh och wigt är af HERRANOM; och all pund i säckenom äro hans werck.

12. Om Konungarna orätt giöra, så äro the een styggelse: ty genom rättferdighet warder Konungs sätet fast.

13. Rätt rådh behagar Konungenom, och then som rätt råder han warder älskad.

14. Konungens wrede är dödsens bodskap; och en wijs man försonar honom.

15. När Konungens ansichte är liufligit, thet är lifwet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn.

16. Tag wijshet til tigh, ty hon är bättre än guld; och hafwa förstånd är ädlare än silfwer.

17. The fromas wägh flyr thet arga; och then sin wägh bewarar han behåller sitt lijf.

18. Then som ett nederfall skal få, han warder tilförene högmodig; och stort sinne går för fallet.

19. Bättre är ödmiuk wara medh the elända, än vthskifta roof medh the högfärdiga.

20. Then ena saak wijsliga företager, han finner lycko; och säll är then som sigh förlåter på HERRAN.

21. En förståndig warder berömd för en wijs man; och liuft taal lärer wäl.

22. Klokhet är een lefwandes källa honom som hafwer henne; men the dårars tuchtan är galenskap.

23. Ett wijst hierta talar klokliga; och lärer wäl.

24. Liuflig ord äro een hannogskaka; the trösta siälena, och vpfriska benen.

25. Mångom behagar en wägh wäl; men hans yttersta drager til döden.

26. Månger man kommer i stoor olycko, genom sin egen mun.

27. Een lösachtig menniskia gräfwer efter olycko, och i hennes mun brinner eld.

28. Een wrång menniskia kommer träto åstadh; och en lackare giör Förstar oens.

29. Een arg menniskia låckar sin nästa, och förer honom in på en ondan wägh.

30. Then som blinckar medh ögonen, han täncker intet godt; och then som biter läpparna han fulkomnar ondt.

31. Grå håår äro een heders crona, then på rättferdighetenes wägh funnen warder.

32. En tolig man är bättre än en starck; och then som råder sitt sinne, är bättre än en som städer winner.

33. Lotten warder kastad i skötet; men han faller hwart HERREN wil.

17. Capitel.

En torr bete, ther man låter sigh medh nöija, är bättre än ett fult wisthuus medh träto.

2. En klook tienare skal råda öfwer snöplig barn, och skal vthskifta arfwet emellan bröder.

3. Såsom elden pröfwar silfret, och vgnen guld, altså pröfwar HERREN hiertan.

4. Een ond menniskia achtar vppå onda munnar; och een falsk menniskia hörer gierna een skadelig tungo.

5. Then som then fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och then som gläder sigh af annars ofärd, han skal icke ostraffad blifwa.

6. The gamlas crona äro barnabarn; och barnas ähra äro theras fäder.

7. Thet står icke en dåra wäl at tala om högh ting; mycket mindre en Första at han gierna liuger.

8. Gåfwa är en ädlesteen, hwart man henne bär så främjar hon wäl.

9. Then som synd skyler, han förskaffar wänskap; men then som sakena röijer, han giör Förstar oens.

10. Ord förskräckia meer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.

11. Ett bittert hierta söker efter at giöra skada; men en grufwelig ängel skal komma öfwer honom.

12. Bättre är möta en biörn then vngarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.

13. Then som wedergäller godt medh ondo, af hans huus skal thet onda icke återwända.

14. Begynnelse til träto är såsom ett watn thet sigh vthskär: haf altså tu kijff fördrag, förr än tu ther inmängd warder.

15. Then som then ogudachtiga dömer godan, och then som fördömer then rättferdiga, the äro både HERRANOM een styggelse.

16. Hwad skal en dåre medh penningar i handene, efter han icke hafwer hierta til at kiöpa wijshet?

17. En wän älskar altid; och en broder warder rönt i nödene.

18. Thet är en dåre som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.

19. Then som kijf älskar, han älskar synd; och then sina dör höga giör, han faar efter olycko.

20. Ett wrångt hierta finner intet godt; och then som en ond tungo hafwer, han faller i olycko.

21. En dåre giör sigh sielf sorg; och en dåras fader hafwer ingen glädie.

22. Ett gladt hierta giör lifwet lustigt; men ett bedröfwat sinne vthtorkar benen.

23. Then ogudachtige tager gierna hemliga gåfwor, til at böija rättsens wägh.

24. En förståndig man bär sigh wijsliga åth; en dåre kastar ögonen hijt och tijt.

25. En galen son är sins faders grämmelse, och sine moders bedröfwelse, then honom födt hafwer.

26. Thet är icke godt at man oförrättar then rättferdiga; eller at man slår Förstan som rätt regerar.

27. En förnumstig man hafwer hoof medh sitt taal; och en förståndig man håller sin anda.

28. Om en dåre tigde, worde han ock wijs räknad; och förståndig om han munnen tilhöllo.

18. Capitel.

Then som lust hafwer til at komma twedrägt åstadh, han söker efter träto ehwar han kan.

2. En dåre hafwer icke lust til förstånd; vtan til hwad han hafwer i hiertat.

3. Ther then ogudachtige råder, ther kommer förachtelse och försmädelse medh hån.

4. Orden vthi ens mun äro såsom diup watn, och wijshetenes källa är en full ström.

5. Thet är icke godt at see til thens ogudachtigas person; til at nedertryckia then rättferdiga i domen.

6. Ens dåras läppar komma medh kijf; och hans mun faar efter hugg.

7. Ens dåras mun skämmer sigh sielf; och hans läppar fånga hans egen siäl.

8. Ens lackares ord äro hugg; och the gå enom genom hiertat.

9. Then som laat är i sitt arbete, han är hans broder som skada giör.

10. HERRANS namn är ett fast slått; then rättferdige löper tijt, och warder beskärmad.

11. Thens rikas godz är honom en fast stadh, och såsom en högh muur alt omkring.

12. Tå en skal ett nederfall få, så warder hans hierta tilförene stålt; och förr än man til ähro kommer, måste man lida.

13. Then som swarar förr än han hörer, honom är thet en galenskap och skam.

14. Then som ett gladt hierta hafwer, han weet hålla sigh vthi sitt lidande; men när anden är bedröfwad, hwad kan en lida?

15. Ett förståndigt hierta weet hålla sigh förnufteliga; och the wise höra gierna at man förnufteliga handlar.

16. Menniskiones skäncker giöra honom rum, och hafwa honom fram för the stora herrar.

17. Hwar och en är i förstone i sine saak rätt; men kommer hans nästa ther til, så finner thet sigh.

18. Lotten stillar träto, och skiljer emellan the mächtiga.

19. En broder som fast står, han är såsom en fast stadh; och the som för hwar annan strida, såsom en boom för ett slått.

20. Enom man warder lönt efter som hans mun talat hafwer; och han warder mättad af sina läppars frucht.

21. Döden och lifwet står i tungones wåld; then henne älskar, han får äta af hennes frucht.

22. Then som ena ächta hustru finner, han finner godt, och får wälsignelse af HERRANOM.

23. En fattig man talar medh ödmiukhet; en rijk man swarar stolteliga.

24. En trofast wän älskar meer, och står fastare än en broder.

19. Capitel.

En fattig man then i sine fromhet wandrar, är bättre än en wrång man medh sina läppar, then doch en dåre är.

2. Ther man icke medh förnuft handlar, ther går thet intet wäl til; och then som snar är på fötterna, han stöter sigh.

3. Eens menniskios galenskap förförer hans wägh, at hans hierta emot HERRAN wredgas.

4. Godz giör många wänner; men then fattige warder af sinom wännom förlåten.

5. Ett falskt witne blifwer icke ostraffat; och then ther lögn dristeliga talar, han skal icke vndslippa.

6. Månge wachta vppå Förstans person; och alle äro thens wänner som skäncker gifwer.

7. Then fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans wänner draga sigh långt ifrå honom; och then som sigh vppå ord förlåter, han får intet.

8. Then ther klook är, han älskar sitt lijf; och then förståndige finner godt.

9. Ett falskt witne blifwer icke ostraffat; och then ther lögn dristeliga talar, han skal förgås.

10. Them galna höfwes icke wäl goda dagar; mycket mindre enom tienare at råda öfwer Förstar.

11. Then ther tolig är, han är een klook menniskia; och thet är honom ährligit at han odygd öfwersee kan.

12. Konungens ogunst är såsom ens vngs leijons rytande; men hans gunst är såsom dagg på grääs.

13. En galen son är sins faders sorg; och een trätosam qwinna ett stadigt drypande.

14. Huus och ägodelar ärfwas af föräldrom; men een förnuftig hustru kommer af HERRANOM.

15. Lathet hafwer sömn medh sigh; och een fåfäng siäl skal hunger lida.

16. Then som budet bewarar, han bewarar sitt lijf; men then sin wägh förachtar, han skal döö.

17. Then som förbarmar sigh öfwer then fattiga, han länar HERRANOM; han skal wedergälla honom godt igen.

18. Tuchta tin son medan något hopp är; men lät icke tina siäl dragas til at döda honom:

19. Ty stoor harm kommer skada åstadh: therföre lät honom löös, så kant tu meer tuchta honom.

20. Hör rådh, och tag widh tuchtan, at tu sedan må wijs warda.

21. Mång anslag äro vthi ens mans hierta; men HERRANS rådh blifwer beståndandes.

22. Menniskiona pryder hennes wälgierning; och en fattig man är bättre än en liugare.

23. HERRANS fruchtan fordrar til lijfs, och skal mätt warda, at intet ondt skal hemsökia henne.

24. Then late giömer sina hand i barmen, och förer henne icke til munnen igen.

25. Slår man bespottaren, så blifwer then fåkunnige wijs; straffar man en förståndigan, så warder han förnuftig.

26. Then som fadren förlägger, och modrena fördrifwer, han är ett skämligit och förbannat barn.

27. Lät af, min son, at höra then tuchtan, som förer ifrå förnuftig läro.

28. Ett wrångt witne bespottar domen; och the ogudachtigas mun vpslukar orätthetena.

29. Bespottarom är straff beredt, och slagh på the dårars rygg.

20. Capitel.

Wjjn giör lösachtigt folck; och starcka drycker giöra buller: then som ther til lust hafwer, han warder aldrig wijs.

2. Konungens förskräckelse är såsom ens vngs leijons rytande: then honom förtörnar, han syndar emot sitt lijf.

3. Thet är enom man een ähra at han är vthan träto; men the som gierna träta, the äro allesamman dårar.

4. För köld skul wil then late icke plöija; så måste han i andene tiggia, och intet få.

5. Rådet vthi ens mans hierta är såsom diup watn; men en förståndig kan märckia hwad han menar.

6. Månge menniskior warda frome kallade; men ho skal finna en then rätzliga from är?

7. En rättferdig then i sine fromhet wandrar, hans barnom warder wäl gångandes efter honom.

8. En Konung, then på stolenom sitter til at döma, han förskingrar alt argt medh sin ögon.

9. Ho kan säija: Jagh är reen i mitt hierta, och klar ifrå mina synder?

10. Mångahanda wigt och mått, både är HERRANOM een styggelse.

11. Man känner ock en dräng på hans wäsende, om han from och redelig warda wil.

12. Ett hörande öra, och seende öga, HERREN giör them båda.

13. Älska icke sömn, at tu icke skalt fattig warda; lät tin ögon waken wara, så får tu brödh nogh.

14. Ondt, ondt säger man, tå man hafwer thet: men tå thet borto är, så rosar man thet.

15. Man finner guld och många pärlor; men en förnuftig mun är ett ädla klenodium.

16. Tag honom sin kläde bort, som för en annan i borgan går: och panta honom för then okända skul.

17. Stolet brödh smakar hwarjom och enom wäl: men ther efter skal honom munnen full warda medh hwassa stenar.

18. Anslag bestå tå man förer them medh rådh; och krijg skal man medh förnuft föra.

19. War vnbewarad medh then som hemlighet vppenbarar; och medh baktalare, och medh falskom mun.

20. Then sinom fader och sine moder bannar, hans lychta skal vthslockna mitt i mörkret.

21. Thet arf ther man alt förmycket hastar til, thet warder på sidstone icke wälsignat.

22. Säg icke: Jagh wil wedergälla thet onda: förbida HERRAN, han skal hielpa tigh.

23. Mångahanda wigt är HERRANOM een styggelse: och een falsk wågh är icke godh.

24. Hwars och ens gånger komma af HERRANOM; hwilken menniskia förstår sin wägh?

25. Thet är menniskione een snara lasta thet helga, och sedan sökia löfte.

26. En wijs Konung förskingrar the ogudachtiga, och låter gå hiulet öfwer them.

27. HERRANS lychta är menniskiones ande: han går igenom hela hiertat.

28. Fromhet och sanferdighet bewara Konungen: och hans säte består genom fromhet.

29. Vnga mäns starckhet är theras prijs; och the gamlas grå håår är theras prydning.

30. Såår fördrifwer thet onda; och hela hiertans skada.

21. Capitel.

Konungens hierta är vthi HERRANS hand, såsom watubäcker; och han böijer thet hwart han wil.

2. Hwar och en tycker sin wägh rättan wara: men HERREN allena giör hiertan wiß.

3. Giöra wäl och rätt, är HERRANOM kärare än offer.

4. Högfärdig ögon, och ett stolt sinne, och the ogudachtigas lychta, är synd.

5. Ens jdogs mans anslag draga in ymnoghet; men then som alt förhastig är, han warder fattig.

6. Then som en skatt samkar medh lögn, honom skal fela, och han skal falla ibland them som döden sökia.

7. The ogudachtigas röfwande skal förskräckia them: ty the wille icke giöra hwad rätt war.

8. Then en främmande wägh går, han är wrångwijs; men then som går i sine befalning, hans werck är rätt.

9. Bättre är boo vthi een wrå på taket, än medh een trätosam qwinno vthi ett stort huus.

10. Thens ogudachtigas siäl önskar ondt, och vnner sinom nästa intet godt.

11. När bespottaren straffad warder, warda the fåkunnige wise; och när man vnderwiser en wisan, så warder han förnuftig.

12. En rättferdig håller sigh wijsliga emot thens ogudachtigas huus; men the ogudachtige tänckia til at giöra skada.

13. Then som tilstoppar sin öron för thens fattigas roop, han skal ock ropa, och intet hörd warda.

14. Een hemlig gåfwa stillar wrede; och en skänck i skötet, alrastörsta ogunst.

15. Thet är them rättferdiga een glädie at giöra thet rätt är; men fruchtan blifwer them som illa giöra.

16. Een menniskia som går ifrå klokhetenes wägh, hon skal blifwa vthi the dödas hoop.

17. Then som gierna lefwer i wällust han skal blifwa fattig: och then ther wijn och oljo älskar han warder icke rijk.

18. Then ogudachtige måste i thens rättferdigas stadh vthgifwen warda; och förachtaren för the froma.

19. Bättre är at boo vthi ett öde land, än när een trätosama och ensinnada qwinno.

20. Vthi thens wisas huus är en lustig skatt, och oljo: men en dåre förtärer thet.

21. Then som faar efter barmhertighet och godhet, han finner lijf, barmhertighet och ähro.

22. En wijs man winner the starkas stadh, och omstörter hans macht genom hans säkerhet.

23. Then sin mun och tungo bewarar, han bewarar sina siäl för ångest.

24. Then som stolt och öfwerdådig är, han kallas een lösachtig menniskia, then i wredene stolthet bewiser.

25. Then late döör öfwer sine önsko: ty hans händer wilja intet giöra.

26. Han önskar dagliga: men then rättferdige gifwer, och nekar intet.

27. The ogudachtigas offer är een styggelse: ty thet warder i synd offrat.

28. Ett lögnachtigt witne skal förgås; men then som höra gitter, honom låter man ock altid tala igen.

29. Then ogudachtige löper igenom medh hufwudet; men then ther from är, hans wägh blifwer beståndandes.

30. Jngen wijshet, intet förstånd, ingen kånst hielper emot HERRAN.

31. Hästar warda tilredde til stridzdagen; men segren kommer af HERRANOM.

22. Capitel.

Rychte är kosteligare än stoor rikedom; och ynnest bättre än silfwer och guld.

2. Rike och fattige måste wara ibland hwar annan: HERREN hafwer giordt them alla.

3. Then kloke seer thet onda, och tager sigh wahra: the oförnuftige löpa igenom, och få skada.

4. Ther man lider i HERRANS fruchtan, ther är rikedom, ähra och lijf.

5. Spiut och snaror äro på thens wrångas wägh; men then som drager sigh ther långt ifrå, han bewarar sitt lijf.

6. Såsom man wään ett barn, så låter thet icke af tå thet gammalt warder.

7. Then rike råder öfwer the fattiga; och then som borgar han är hans träl som länar.

8. Then som orätt sår, han skal vpskära wedermödo; och skal igenom sins ondskos rijs förgås.

9. Ett mildt öga warder wälsignat: ty han gifwer af sitt brödh them fattiga.

10. Drif vth bespottaren, så kommer kifwet bort; så wänder igen träta och smälek.

11. Then som ett trofast hierta hafwer, och täckeliga talar, hans wän är Konungen.

12. HERRANS ögon bewara godt rådh; men förachtarens ord omstörter han.

13. Then late säger: Ett leijon är vthe; jagh måtte warda dräpen på gatone.

14. Eens skiökios mun är een diup groop: them HERREN ogunstig är, han faller ther vthi.

15. Galenskap är i piltens hierta; men tuchtans rijs drifwer then långt ifrå honom.

16. Then som then fattiga orätt giör, på thet hans godz må mycket warda, han skal ock gifwa enom rikom, och fattig warda.

17. Bög tin öron, och hör the wisas ord, och lägg vppå hiertat mina läro.

18. Ty thet skal wäl bekomma tigh, om tu them när tigh behåller; och the skola tilsammans genom tin mun wäl lyckas.

19. At titt hopp skal wara in til HERRAN, måste jagh tigh om sådant dagliga förmana.

20. Hafwer jagh icke margfalleliga skrifwit tigh före, medh rådh och läro?

21. På thet jagh skulle wisa tigh en wissan grund til sanningena, at tu måtte kunna rätteliga swara them som tigh sända.

22. Beröfwa icke then fattiga, ändoch han fattig är; och vndertryck icke then elända i portenom.

23. Ty HERREN skal handla theras saak; och skal förtryckia theras förtryckiare.

24. Gif tigh icke i sälskap medh en wredsam man; och hålt tigh icke in til en grym man:

25. At tu til ewentyrs icke lärer hans wägh, och får tine siäls förargelse.

26. War icke när them som sina hand förplichta, och för skuld i borgan gå.

27. Ty om tu icke hafwer til at betala, så tager man tina säng bort vnder tigh.

28. Föör icke tilbaka the förra råmärke, som tine fäder giordt hafwa.

29. Seer tu en man endigan i sin ärende, han skal stå för Konungenom; och skal icke stå för the oädla.

23. Capitel.

När tu sitter och äter medh enom herra, så gif acht vppå hwad för tigh handlat warder:

2. Och sätt en knijf på tin hals, om tu wilt behålla lifwet.

3. Önska tigh icke af hans maat: ty thet är falskt brödh.

4. Möd tigh icke til at warda rijk; och wändt igen af tina funder.

5. Lät icke tin ögon flyga efter thet som tu icke få kan: ty thet samma giör sigh wingar såsom en örn, och flyger vp åth himmelen.

6. Ät icke brödh medh en afwundzfull; och önska tigh icke hans maat.

7. Ty såsom ett spökelse är han innan til: han säger: Ät och drick; och hans hierta är doch icke til tigh.

8. Tine betar som tu ätet hafwer måste tu vthspy, och måste tin wänliga ord förtapat hafwa.

9. Tala icke för en dåras öron: ty han förachtar tins taals klokhet.

10. Föör icke tilbaka the förra råmärke; och gack icke in vppå the faderlösas åker.

11. Ty theras förlösare är mächtig; han skal vthrätta theras saak emot tigh.

12. Gif titt hierta til tuchtan, och tin öron til förnuftigt taal.

13. Lät icke af at tuchta pilten: ty om tu slår honom medh rijs, så betorf man icke dräpa honom.

14. Tu slår honom medh rijs; men tu frijar hans siäl ifrå helwetet.

15. Min son, om tu wijs är, så gläder sigh ock mitt hierta;

16. Och mine niurar äro glade, när tine läppar tala thet rätt är.

17. Titt hierta följe icke syndarom: vtan war dagliga vthi HERRANS fruchtan.

18. Ty thet skal wara tigh framdeles godt, och titt wäntande skal icke fela.

19. Hör, min son, och war wijs; och styr titt hierta in på wägen.

20. War icke ibland drinkare och slösare:

21. Ty the drinkare och slösare warda fattige: och en sofware måste rifwen kläder bära.

22. Hör tin fader, then tigh födt hafwer; och förachta icke tina moder tå hon gammal warder.

23. Köp sanningena, och säl icke bort henne; wijshet, tuchtan, och förstånd.

24. Thens rättferdigas fader gläder sigh; och then som en wisan födt hafwer, han är gladh ther öfwer.

25. Lät tin fader och tina moder glädia sigh; och glädie sigh then tigh födt hafwer.

26. Gif migh, min son, titt hierta, och lät tinom ögom mina wägar behaga.

27. Ty een skiökia är een diup groop; och hoorkonan är een trång groop:

28. Ock wachtar hon såsom en röfware, och the oachtsamma ibland menniskiorna samkar hon til sigh.

29. Hwar är wee? Hwar är sorg? Hwar är kijf? Hwar är klagan? Hwar äro såår vthan saak? Hwar äro rödh ögon?

30. Nemliga, ther man dryckenskap öfwar; och kommer til at vthdricka hwad inskänckt är.

31. Se icke til winet at thet så rödt är, och står så dägeligit i glasena, och går lätteliga in:

32. Men på sidstone biter thet såsom en orm, och stinger såsom en huggorm.

33. Så see tin ögon efter andra qwinnor; och titt hierta talar oskiälig ting:

34. Och tu blifwer såsom en then ther sofwer mitt i hafwet; och såsom then ther sofwer ofwan på een mast.

35. The slå migh, och thet giör migh intet ondt; the stöta migh, men jagh känner thet intet: när skal jagh vpwaka, at jagh måtte komma til drycks igen.

24. Capitel.

Fölg icke onda menniskior; och begära icke at wara när them.

2. Ty theras hierta står efter skada; och theras läppar råda til ondt.

3. Genom wijshet warder ett huus bygt; och genom förstånd widh macht hållet.

4. Genom skickelig huushåldning warda husen full medh allahanda kosteliga och härliga rikedomar.

5. En wijs man är starck; och en förnuftig man är mächtig af krafter.

6. Ty medh rådh måste man örlig föra; och ther månge rådgifware äro, ther är segren.

7. Wijshet är them galna alt förhögh: han tör icke vpläta sin mun i portenom.

8. Then sigh sielfwom skada giör, honom kallar man wäl en hufwudskalck.

9. Ens dåras tancke är synd; och en bespottare är een styggelse för menniskiomen.

10. Then är icke starck, som i nödene icke fast är.

11. Hielp them som man döda wil; och drag tigh icke vndan för them som man dräpa wil.

12. Säger tu: Sij, wij förståt intet: menar tu at then ther hiertan weet, märcker thet icke? Och then ther på siälena acht hafwer, känner thet icke? Och lönar menniskione efter hennes gierningar?

13. Ät, min son, hannog, ty thet är godt; och hannogskaka är söt i tinom hals.

14. Altså lär wijshetena för tina siäl: när tu finner henne, så warder thet framdeles wälgåendes, och titt hopp skal icke fåfängt wara.

15. Wachta icke såsom en ogudachtig vppå thens rättferdigas huus; förspill icke hans hwilo.

16. Ty en rättferdig faller siu resor, och står åter vp; men the ogudachtige falla vthi olycko.

17. Gläd tigh icke öfwer tins owäns fall; och titt hierta frögde sigh icke öfwer hans olycko.

18. HERREN måtte thet see, och honom thet illa behaga, och wända sina wrede ifrå honom.

19. Wredgas icke öfwer then onda; och haf icke nijt öfwer the ogudachtiga.

20. Ty then onde hafwer intet til hoppandes; och the ogudachtigas lychta skal vthslockna.

21. Min son, fruchta HERRAN, och Konungen; och blanda tigh icke ibland the vproriska.

22. Ty theras förderf skal med hast vpstiga; och ho weet när bägges olycka kommer?

23. Thetta kommer ock ifrå the wisa. Ansee personen i domenom är icke godt.

24. Then som til then ogudachtiga säger: Tu äst from; honom banna menniskiorna, och folcket hatar honom.

25. Men the som straffa honom, the behaga wäl; och een rijk wälsignelse kommer öfwer them.

26. Ett redeligit swar, är såsom ett liuft kyssande.

27. Beställ tin ärende vthe, och bruka tin åker; sedan bygg titt huus.

28. War icke witne vthan saak emot tin nästa; och bedrag icke medh tinom mun.

29. Säg icke: Såsom man giör migh så wil jagh giöra igen, och wedergälla hwariom och enom hans gierning.

30. Jagh gick fram om thens latas åker, och om thens galnas wijngård;

31. Och sij, ther war icke annat än netzlor på, och stod full medh tistel, och muren war omkull fallen.

32. Tå jagh thet såg, lade jagh thet på hiertat; och skådde, och lärde ther af.

33. Tu wilt ännu något litet sofwa, och ännu något litet sömnig wara, och ännu litet sammanläggia händerna til at hwila:

34. Men tin armod skal komma tigh såsom en wandrare; och tin fattigdom såsom en wäpnad man.

25. Capitel.

Thesse äro ock Salomos Ordspråk, hwilka här tilsatt hafwa Hiskia män Juda Konungs.

2. Thet är Gudz ähra ena saak fördölja; men Konungars ähra är ena saak vthransaka.

3. Himmelen är högh, och jorden diup; men Konungars hierta är oransakeligit.

4. Man kastar bort slagget ifrå silfret, så warder ther ett reent käril vthaf.

5. Man kastar ett ogudachtigt wäsende bort ifrå Konungenom, så warder hans säte medh rättferdighet befäst.

6. Pråla icke för Konungenom, och träd icke fram ther the store stå.

7. Ty thet är tigh bättre när man til tigh säger: Gack hijt vp; än at tu skulle för Förstanom förnedrad warda, thet tin ögon see måste.

8. War icke hastig til at träta: ty hwad wilt tu sedan giöra, när tin nästa tigh skämdt hafwer?

9. Handla tina saak medh tin nästa; och vppenbara icke ens annars hemlighet:

10. På thet at then thet hörer, icke skal tala tigh illa til, och titt onda rychte icke återwänder.

11. Ett ord i sinom tijd talat, är såsom ett gyldene äple vthi silfskålom.

12. Then som en wisan straffar, och han lyder honom, thet är såsom en gyldene örnaring, och ett gyldene halsband.

13. Lika som sniököld i andztiden, så är ett troget bodskap honom som thet sändt hafwer; och wederqwecker sins herras siäl.

14. Then ther mycket talar, och håller intet, är såsom ett moln och wäder vthan regn.

15. Genom tolamod warder en Förste blidkad; och een leen tunga stillar hårdhetena.

16. Finner tu hannog, så ät så mycket som behöfwes af honom, at tu icke förmätt warder, och spyr thet vth.

17. Drag tin foot tilbaka ifrå tins nästas huus: han måtte ledas widh tigh, och warda tigh wredh.

18. Then som emot sin nästa falskt witnesbyrd talar, han är ett spiut, swärd, och skarp pijl.

19. Förachtarens hopp i nödenes tijd, är såsom een ruttin tand och en owiß foot.

20. Then för ett bedröfwat hierta wisor qwäder, thet är såsom en sönderrifwen klädnat om wintren, och ätikia på krito.

21. Hungrar tin owän, så spisa honom medh brödh: törstar han, så gif honom watn dricka.

22. Ty tu samkar kohl tilhopa vppå hans hufwud; och HERREN wedergäller tigh thet.

23. Nordanwäder giör storm; och een hemlig tunga giör ett oblidt ansichte.

24. Thet är bättre at sittia vthi een wrå på taket, än när een trätosama qwinno i ett stort huus.

25. Ett godt rychte vthaf fierran land, är lika som kalt watn ene torstigo siäl.

26. En rättferdig som för enom ogudachtigom faller, är såsom en rörd brunn och een förderfwad källa.

27. Then som förmycken hannog äter, thet är icke godt; och then swår ting vthransakar, thet warder honom förswårt.

28. En man som sin anda icke hålla kan, han är såsom en öpen stadh vthan murar.

26. Capitel.

Ljka som sniö om sommaren, och regn i andene, så höfwes icke enom dåra ähra.

2. Lika som en fogel bort faar, och een swala flyger, altså biter intet een oförtient banna.

3. Hästenom een gißl, och åsnanom ett betzl, och dåranom ett rijs på ryggen.

4. Swara icke dåranom efter hans dårskap, at tu honom icke lijk warder.

5. Men swara dåranom efter hans dårskap, at han icke skal låta sigh tyckia at han är wijs.

6. Then ena saak genom ett galet bodskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.

7. Såsom enom krympling står at dantsa, altså står enom dåra tala om wijshet.

8. Then enom dåra ähro tillägger, thet är lika som man kastade en ädlasteen vppå een steenrösio.

9. Ett ordspråk vthi ens dåras mun, är såsom en törneqwist then vti ens druckens mans hand stinger.

10. En godh mästare giör ett ting rätt; men then som en klåpare leijer, honom warder thet förderfwat.

11. Såsom en hund vpäter sina spyjor igen, altså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifwer.

12. När tu en seer som sigh tycker wijs wara, thet är mera hopp vppå en dåra än på honom.

13. Then late säger: Thet är ett vngt leijon på wägenom, och ett leijon på gatone.

14. En later wänder sigh i sängene, lika som en dör på dörajernen.

15. Then late giömer sina hand i barmen, och thet warder honom tungt at han skal bära henne åth munnen.

16. En later tycker sigh wisare wara, än siu som seder lära.

17. Then som framgår, och blandar sigh vthi annars kijf, han är lika som en then ther drager en hund medh öronen.

18. Lika som en hemliga medh skott och pilar skiuter, och dräper:

19. Altså giör een falsk menniskia medh sin nästa, och säger sedan: Thet war mitt skämt.

20. Tå intet meer wedh är, slocknar elden; och när klaffaren är borto, wänder trätan åter.

21. Såsom kolen glödh, och weden eld; altså kommer en trätosam man kijf åstadh.

22. Klaffarens ord äro såsom hugg, och the gå igenom hiertat.

23. En förgiftig mun, och ondt hierta, är såsom een leerpotta medh silfslagg öfwerdragen.

24. Fienden warder känd widh sitt taal; och när han nalkas, faar han medh falskhet.

25. Tå han smeker medh sitt miuka taal, tro honom intet: ty siu styggelser äro vthi hans hierta.

26. Then som haat hemliga håller til at giöra skada, hans ondska skal then meniga man vppenbar warda.

27. Then ena groop giör, han skal falla ther vthi; och then en steen wälter, vppå honom skal han komma.

28. Een falsk tunga hatar then henne straffar; och en smeken mun kommer förderf åstadh.

27. Capitel.

Beröm tigh icke af morgondagen: ty tu wetst icke hwad i dagh henda kan.

2. Lät en annan lofwa tigh, och icke tin mun; en främmande, och icke tina egna läppar.

3. Stenen är swår, och sanden är tung; men ens dåras wrede är swårare än the både.

4. Wrede är een grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afwund?

5. Vppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.

6. Älskarens slagh äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.

7. Een mätt siäl trampar wäl på hannogskakona; men ene hungrogo siäl är alt bittert sött.

8. Såsom en fogel then ifrå sitt näste wiker: altså är then som ifrå sitt rum wiker.

9. Hiertat frögdar sigh af salwo och rökwerck; men en wän är behagelig för siälenes rådh skul.

10. Tin wän och tins faders wän förlåt icke; och gack icke vthi tins broders huus när tigh illa går: ty en granne widh handena, är bättre än en broder långt borto.

11. War wijs, min son, så gläder sigh mitt hierta, så wil jagh swara honom som migh försmäder.

12. En wijs man seer thet onda, och giömer sigh vndan; men the fåkunnoge gå ther igenom, och få skada.

13. Tag honom sin klädnat bort som för en annan i borgan går; och panta honom förthens främmandes skul.

14. Then sin nästa medh höga röst wälsignar, och står bittida vp, thet warder honom för en banno räknat.

15. Een trätosom qwinna, och ett stadigt drypande tå fast regnar, warda wäl widh hwar annat liknat.

16. Then henne vppehåller, han håller wäder; och wil fatta oljona medh handene.

17. En knijf hwetter then andra, och en man then andra.

18. Then sitt fikonaträ bewarar, han äter fruchten ther af: och then sin herra bewarar, han warder ährad.

19. Lika som skuggen i watnet är emot ansichtet: altså är eens menniskios hierta emot then andra.

20. Helwetet och förderfwet warda aldrig full; och menniskiornas ögon warda ock aldrig mätt.

21. En man warder igenom rosarens mun bepröfwad, såsom silfret i dägelen, och guldet i vgnen.

22. Om tu stötte en dåra i mortare medh stötare såsom gryyn, så går doch hans galenskap icke ifrå honom.

23. Tag wahra vppå titt får; och lät wårda tigh om tin hiord.

24. Ty godz warar icke ewinnerliga; och cronan warar icke til ewig tijd.

25. Gräset är vpgånget, och höö är förhandene; och på bergen warda örter församlade.

26. Lamben kläda tigh, och bockarna gifwa tigh åkerhyrona.

27. Tu hafwer getamiölk nogh til tins huus spijs, och til tina tienarinnors födo.

28. Capitel.

Then ogudachtige flyr, och ingen jagar honom; men then rättferdige är frimodig såsom ett vngt leijon.

2. För landsens synder skul warda många förwandlingar i Förstadömen; men för theras skul som förståndige och förnuftige äro, blifwa the länge.

3. En armling som the fattiga oförättar, är såsom wäta then fruchtena förderfwar.

4. The som lagen öfwergifwa, lofwa then ogudachtiga; men the som bewara lagen, äro them ogunstige.

5. Onde menniskior achta intet vppå rätt; men the som efter HERRAN fråga, the achta vppå all ting.

6. Bättre är en fattig then i sine fromhet wandrar, än en rijk man then i wrångom wägom går.

7. Then ther lagen bewarar, han är ett förståndigt barn; men then som slösare vppehåller, han skämmer sin fader.

8. Then sitt godz förmerar medh ocker och winning, han församlar thet them fattigom til nytto.

9. Then sitt öra afwänder til at höra lagen, hans böön är een styggelse.

10. Then som the froma förförer in vppå en ond wägh, han warder i sina groop fallandes: men the frome skola thet goda ärfwa.

11. En rijk man tycker at han är wijs; men en fattig förståndig märcker honom.

12. När the rättferdige hafwa öfwerhandena, så går thet ganska wäl til; men när ogudachtige vpkomma, så warder een omwändning i folckena.

13. Then sina mißgierning nekar, honom warder icke wäl gångandes; men then henne bekänner och öfwergifwer, han skal få barmhertighet.

14. Säll är then som städse fruchtar; men then som halsstyf är, han faller i olycko.

15. En ogudachtig som öfwer ett fattigt folck regerar, han är ett rytande leijon, och en girig biörn.

16. När en Förste vthan förstånd är, så skeer mycken orätt; men then ther girighet hatar, han skal länge lefwa.

17. Een menniskia som vppå eens siäls blodh orätt giör, han warder icke behållen, thet han än i kulona fore.

18. Then ther i fromhet wandrar han blifwer widh sigh; men then en ond wägh går, han måste en gång falla.

19. Then sin åker brukar, han skal få brödh nogh; men then ther faar efter at gå fåfäng, han skal få fattigdom nogh.

20. En trofast man warder mycket wälsignad; men then ther fiker efter at warda rijk, han skal icke oskyldig blifwa.

21. Ansee personen är icke godt : ty han giorde wäl illa för ett stycke brödh.

22. Then som hastar efter rikedom, och är nidsk, han weet icke at honom skal nödh vppå komma.

23. Then ena menniskio straffar, han skal sedan ynnest finna, meer än then ther smekrar.

24. Then som tager ifrå fader eller moder, och säger: Thet är icke synd, han är förderfwarens stalbroder.

25. En högmodig man vpwäcker träto; men then som förlåter sigh vppå HERRAN, han warder feet.

26. Then sigh vppå sitt hierta förlåter han är en dåre; men then som går medh wijshet, han skal frijad warda.

27. Then som then fattiga gifwer, honom skal intet fattas; men then som sin ögon afwänder, medh honom skal thet fast tilbaka gå.

28. När the ogudachtige vpkomma, så förgiömer sigh folcket; men när the förgås, så warda the rättferdige månge.

29. Capitel.

Hwilken som emot straff genstörtig är, han skal medh hast förderfwad warda, vthan all hielp.

2. När the rättferdige månge äro, så glädes folcket; men när then ogudachtige regerar, så suckar folcket.

3. Then som wijshet älskar, han gläder sin fader; men then som skiökior vppehåller, han mister sina ägodelar.

4. En Konung vprätter landet genom rätt; men en girig förderfwar thet.

5. Then som smekrar medh sin nästa, han vthbreder ett nät för hans fötter.

6. När en ond syndar, besnärjer han sigh sielf; men en rättferdig frögdar sigh, och hafwer glädie.

7. Then rättferdige känner then fattigas saak: then ogudachtige achtar ingen förnuft.

8. The bespottare föra en stadh iolycko; men the wise stilla wrede.

9. När en wijs medh en dåra til handel kommer, han ware wredh eller gladh, så hafwer han doch ingen roo.

10. The blodgirige hata then froma; men the rättferdige wårda sigh om hans siäl.

11. En dåre giuter sin anda allan vth; men en wijs man håller tilbaka.

12. En herre som til lögn lust hafwer, hans tienare äro alle ogudachtige.

13. Fattige och ockrare boo ibland hwar annan: bägges theras ögon vplyser HERREN.

14. En Konung som the fattiga troliga dömer, hans säte blifwer ewigliga beståndandes.

15. Rijs och straff gifwer wijshet; men ett barn som hafwer sielfswåld, skämmer sina moder.

16. Ther månge ogudachtige äro, ther äro många synder; men the rättferdige skola see theras fall.

17. Tuchta tin son, så skal han wederqweckia tigh, och giöra tine siäl wällust.

18. När prophetien vthe är, så förskingras folcket; men wäl är honom, som lagen widh macht håller.

19. En tienare låter icke näpsa sigh medh ordom: förty, om han än förstår thet, så tager han sigh doch intet ther af.

20. Seer tu en som snar är til at tala? Thet är mera hopp vppå en dåra, än vppå honom.

21. Om en tienare warder af vngdom kräseliga hållen, så wil han sedan wara en herre.

22. En wredsam man kommer träto åstadh; och en harmse man giör många synder.

23. Menniskiones högfärd skal omstörta henne; men ähra skal vphöija then ödmiuka.

24. Then som medh tiufwar deel hafwer; hörer bannas, och säger icke til, han hatar sitt lijf.

25. Then som rädes för menniskiom, han kommer på fall; men then som sigh förlåter vppå HERRAN, han warder beskyddad.

26. Månge sökia ens Förstas ansichte; men hwars och ens doom kommer af HERRANOM.

27. En orättferdig man är them rättferdigom een styggelse: och then som på en rätt wägh är, han är thens ogudachtigas styggelse.

30. Capitel.

Thetta är Agurs Jake sons ord, lära och taal; thens mansens, til Jthiel, ja til Jthiel, och Vchal.

2. Ty jagh är then alragalnaste; och menniskiors förstånd är icke när migh.

3. Jagh hafwer icke lärdt wijshet; och hwad heligt är weet jagh icke.

4. Hwilken faar vp til himmelen, och neder? Ho fattar wädret i sina händer? Ho binder watnet vthi ett kläde? Ho hafwer stadfäst alla werldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans son? Wetst tu thet?

5. All Gudz ord äro igenomluttrat ; och äro en sköld them som troo vppå honom.

6. Lägg intet til hans ord; at han icke skal straffa tigh, och tu warder lögnachtig funnen.

7. Tw ting bedes jagh af tigh, at tu doch icke wille neka migh them förr än jagh döör:

8. Afguderij och lögn lät wara långt ifrå migh; fattigdom och rikedom gif migh icke: men lät migh min afskilda deel af spijs få.

9. Jagh måtte eljes, om jagh alt förmätt worde, neka och säija: Ho är HERREN? Eller om jagh alt författig worde, måtte stiela, och förtaga migh på mins Gudz namn.

10. Förråd icke tienaren för hans herra, at han icke bannar tigh, och tu kommer i skuld.

11. Thet är ett slächte som banna sin fader, och icke wälsigna sina moder:

12. Ett slächte som sigh tycker reent wara; och äro doch icke ifrå sinom träck rene twagne:

13. Ett slächte som sin ögon högt vphäfwa, och sin ögnahwarf högt vpphålla:

14. Ett slächte som hafwer swärd för tänder, hwilke medh sina oxlatånder vpfräta och förtära the elända i landena, och the fattiga ibland menniskiorna.

15. Jglen hafwer twå döttrar, Bär hijt, Bär hijt. Try ting stå icke til at mätta; och thet fierde säger icke, thet är nogh:

16. Helwetet, een ofruchtsam qwinnos lijf, jorden warder icke af watnet mätt, och elden säger icke, thet är nogh.

17. Ett öga som bespottar fadren, och försmår at lyda modrene, thet måste korparna widh bäcken vthhugga, och the vnga örnar vpfräta.

18. Try ting äro migh förvnderlige; och thet fierde weet jagh icke:

19. Örnens wägh i wädret; ormens wägh på hälleberget; skepens wägh mitt i hafwet; och ens mans wägh til een pigo.

20. Altså är ock hoorkonones wägh: hon vpsluker, och stryker sigh om munnen, och säger: Jagh hafwer intet illa giordt.

21. Ett land warder igenom try ting oroligit; och thet fierde kan thet icke fördraga:

22. En tienare tå han Konung warder; en dåre tå han alt förmätt är:

23. Een wanartig tå hon gift warder; och een tienarinna tå hon sina frues arfwing warder.

24. Fyra äro små ting på jordene, och klokare än the wise:

25. Myrorna ett swagt folck; likwäl skaffa the om sommaren sin spijs;

26. Kuniler ett swagt folck; likwäl giöra the sitt huus i bergsklippomen;

27. Gräshoppor hafwa ingen konung; likwäl draga the vth medh hela hopar;

28. Spinnelen wirckar medh sina händer, och är i Konunga palats.

29. Try ting hafwa en skiön gång; och thet fierde går wäl:

30. Leijonet mächtigt ibland diuren, och wänder icke tilbaka för någrom:

31. En wedehund medh starcka länder, och en wädur: och en Konung them ingen sigh emot sättia tör.

32. Hafwer tu warit fåwitsk, och vphäfwit tigh, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.

33. Tå man miölk kernar, giör man ther smör vthaf; och then ther näsona trycker, han twingar ther blodh vth: och then ther wrede vpwäcker, han twingar ther träto vth.

31. Capitel.

Thetta är Konung Lemuels ord, then lära som honom hans moder lärde.

2. Ach! min vthkorade: Ach! tu mins lijfs son: Ach! min önskade son.

3. Lät icke qwinnor få tina förmågo; och gack icke the wägar ther Konungar förderfwa sigh på.

4. O, icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom wijn dricka, eller Förstom starcka drycker:

5. At the icke dricka, och förgäta rätthetena, och förwända the elända menniskiors saak.

6. Gif starcka drycker them som förgiöras skola, och wijn bedröfwadom siälom:

7. At the måga dricka, och förgäta sina wedermödo, och icke meer ihogkomma sin jämmer.

8. Lät tin mun vp för the dumbar, och för allas theras saak som förlåtne äro.

9. Lät tin mun vp, och döm rätt, och hämnas then elända och fattiga.

10. Hwilkom een dygdelig qwinna beskärd är, hon är mycket ädlare än alrakosteligasta pärlor.

11. Hennes mans hierta tör förlåta sigh vppå henne; och bärgning skal honom icke fattas.

12. Hon giör honom liuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.

13. Hon brukar sigh på vll och lijn, och arbetar gierna medh sina händer.

14. Hon är såsom ett köpmans skep, som sina bärgning fierran efter hämtar.

15. Hon står om nattena vp, och gifwer sitt huusfolck maat, och sina tienarinnor theras deel.

16. Hon täncker på en åker, och köper honom; och planterar en wijngård af sina händers frucht.

17. Hon giordar sina länder fast, och stärcker sina armar.

18. Hon märcker hwar hennes handel kan hafwa förkofring: hennes lychta vthsläckes icke om nattena.

19. Hon räcker vth sina hand til rocken, och hennes finger fatta tenen.

20. Hon vthsträcker sina händer til then fattiga, och räcker sina hand them torftiga.

21. Hon fruchtar icke sino huse för sniö: ty hela hennes huus hafwer dubbel kläder.

22. Hon giör sigh täcken; hwitt silke, och purpur är hennes kläde.

23. Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.

24. Hon giör en kiortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.

25. Hennes prydning är at hon reenlig och flitig är; och framdeles skal hon lee.

26. Hon vplåter sin mun medh wijshet, och på hennes tungo är täckelig lära.

27. Hon seer til huru thet i hennes huus tilstår; och äter icke sitt brödh i lätia.

28. Hennes söner komma vp, och prisa henne saliga; hennes man lofwar henne.

29. Många döttrar samka rikedom; men tu öfwergår them alla.

30. Täckelig och dägelig wara är intet: een qwinna som HERRAN fruchtar, then skal man lofwa.

31. Hon skal rosad warda af sina händers frucht; och hennes gierningar skola lofwa henne i portomen.