Then

1. Capitel.

Hesekiel beskrifwer här tijd och rum, hwar HERREN hafwer vppenbarat sigh, och befalt honom predika, nemliga, vthi Chaldeen, sedan Konung Jojachin war tijt förd ifrån Jerusalem, v. 1. Tå hafwer Gudh låtit honom see i een syyn, lika som ett stormwäder hade kommet medh een molnsky full medh eld, v. 4. Och ther vthi syntes fyra diur medh åthskilliga ansichte, v. 5. Och ther hoos hiul, lika som fyra hiul innan i hwar annor, etc. v. 15. Hwilke gingo rätt fram medh diuren hwart the gingo, rörde af wädret, som i them war, v. 19. Men öfwer diuren syntes såsom en himmel, etc. v. 22. Och öfwer himmelen en stool, ther på satt en lijk ene menniskio, etc. v. 26.

Vthi tretijonde åhrena, på femte dagen i fierde månadenom, tå jagh war ibland the fångna widh then älfwena Chebar, öpnade sigh himmelen, och Gudh wijste migh syner.

2. Then samme femte dagen war vthi femte åhrena, efter at Jojachin Juda Konung war fången bortförd.

3. Tå skedde HERRANS ord til Hesekiel Busi son Prestens, vthi the Chaldeers lande, widh then älfwena Chebar, ther kom HERRANS hand öfwer honom.

4. Och jagh såg, och sij, ther kom ett stormwäder nordan efter, medh en stoor molnsky full medh eld, så at thet glimmade alt omkring; och mitt vthi eldenom war thet ganska klart.

5. Och ther innan vthi war lika som fyra diur; och ett af them war såsom een menniskia.

6. Och the hade hwarthera fyra ansichte, och fyra wingar.

7. Och theras been stodo rätt; men theras fötter woro lika som oxa fötter, och glimmade såsom glödande koppar;

8. Och hade menniskio händer vnder theras wingar, på theras fyra sidor: ty the hade alle fyra theras ansichte och theras wingar.

9. Och wingarna woro ju hwar widh annan: och tå the gingo, så behöfde the intet wända sigh; vtan hwart the gingo, gingo the rätt fram åth.

10. Theras ansichte på högra sidone af the fyra woro lika som menniskios och leijons; men på wenstra sidone af the fyra woro theras ansichte lika som oxars och örns.

11. Och theras ansichte och wingar woro ofwan til vthräckte, så at ju twå wingar tilsammans slogo, och medh twå wingar skyylte the sina kroppar.

12. Hwart the gingo, tå gingo the rätt fram åth; och the gingo tijt som wädret bar, och behöfde intet wända sigh tå the gingo.

13. Och diuren woro anseende, lika som glödande kohl, the ther brinna, och lika som bloß emellan diuren: men elden gaf ett glimmande ifrå sigh, och vthur eldenom gick ett liungande.

14. Och diuren lupo hijt och tijt lika som en liungeld.

15. Som jagh nu så såg thessa diuren, sij, tå stod ther ett hiul på jordene när the fyra diuren, och war anseende lika som fyra hiul.

16. Och the hiulen woro lika som en turkos, och woro alla fyra thet ena som thet andra; och the woro anseende, lika som ett hiul wore i the andro.

17. När the skulle gå, så kunde the gå på alla fyra sidor, och behöfde intet wända sigh när the gingo.

18. Theras lötar och högd woro förskräckelig, och theras lötar woro full medh ögon alt omkring på alla fyra hiulen.

19. Och när diuren gingo, så gingo ock hiulen när them; och tå diuren vplyfte sigh ifrå jordene, så vplyfte ock hiulen sigh.

20. Hwart wädret gick, tijt gingo the ock, och hiulen vplyfte sigh medh them: ty ett starckt wäder war i hiulomen.

21. När the gingo, så gingo thesse ock: när the stodo, så stodo thesse ock; och når the vplyfte sigh ifrån jordene, så vplyfte sigh ock hiulen när them: ty ett starckt wäder war i hiulomen.

22. Men ofwan på diuren war lika som himmelen, såsom en christall, förskräckelig, rätt öfwer them vthsträckt;

23. Så at vnder himmelen stodo theras wingar, then ene rätt emot then andra; och twå wingar öfwertäckte hwars theras kropp.

24. Och jagh hörde wingarna dona lika som stoor watn, och lika som en dön thens Alsmächtigas när the gingo, och lika som en gnyy af enom häär: men när the stilla stodo, så läto the wingarna neder.

25. Och när the stilla stodo, och läto wingarna neder, så dundrade i himmelen öfwer them.

26. Och öfwer himmelen som öfwer them war, war lika som en saphir, såsom en stool, och på them stolenom satt en lijk ene menniskio.

27. Och jagh såg, och thet war såsom ett klart lius; och innan til war thet såsom en eld alt omkring: ifrå hans länder vp och neder, såg jagh såsom en eld blänckia alt omkring.

28. Lika som regnbogen synes i molnskynom när rägnat hafwer, så blänckte thet alt omkring. Thetta war HERRANS härlighets anseende: och tå jagh thet sedt hade, föll jagh vppå mitt ansichte, och hörde en tala.

2. Capitel.

När Hesekiel thetta sedt hade, böd HERREN honom stå vp, v. 1. Och gå bort, och predika för thet affälliga Jsraels folck, v. 3. Befalte honom intet fruchta sigh, oansedt the woro ett hårdt folck, v. 6. Och til ett tekn gaf han honom ett sammanwikit bref, at han skulle äta thet vp, v. 8.

Och han sade til migh: Tu menniskiobarn, statt vp på tina fötter, så wil jagh tala medh tigh.

2. Och tå han så talade medh migh, kom jagh åter til migh igen, och stod vp på mina fötter, och hörde vppå honom som talade medh migh.

3. Och han sade til migh: Tu menniskiobarn, jagh sänder tigh til Jsraels barn, til thet affälliga folcket, som ifrå migh fallet hafwa; the medh theras fäder hafwa alt in til thenna dagh brutit migh emot.

4. Men the barn, som jagh sänder tigh til, äro hårdnackade, och förstockade i hiertat, til them skalt tu säija: Thetta säger Herren HERREN:

5. Ehwad the hörat eller låtat: Thet är wäl ett ohörsamt folck, så skola the doch likwäl weta, at en Prophete ibland them är.

6. Och tu menniskiobarn, skalt intet fruchta tigh för them huru the döma tigh; ther äro wäl gensträfwoge, och hwaß törne emot tigh, och tu boor ibland scorpioner: men tu skalt intet fruchta tigh huru the döma tigh, eller förfära tigh för theras trugh, ändoch the wäl ett ohörsamt folck äro:

7. Vtan tu skalt säija them min ord, ehwad the hörat eller låtat: ty thet är ett ohörsamt folck.

8. Men tu menniskiobarn, hör tu hwad jagh tigh säger, och war icke ohörsam, lika som the ett ohörsamt folck äro: Lät vp tin mun, och ät hwad jagh tigh gifwer.

9. Och jagh såg, och sij, een hand wardt vthräckt til migh, then hade ett sammanwikit bref;

10. Hwilket hon vplät för migh, och thet war beskrifwit vthan och innan, och ther war vthi skrifwit klagan, ach och wee.

3. Capitel.

Hesekiel tog brefwet och åt thet vp, v. 1. Tå befalte än HERREN honom gå och predika som han sagt hade, v. 4. Och låfwar at oansedt hans folck hade ena hårda panno, så wille han likwäl giöra honom ena än hårdare såsom en diamant emot them, v. 7. Och befalte honom gå, v. 10. Och ett wäder lyfte honom vp, och förden til the fångar som bodde widh then älfwen Chebar, v. 12. Ther satt han sorgse i siu dagar, v. 15. Sedan talade åter HERREN til honom, och satte honom til en wächtare öfwer sitt folck, och befalte huru han skulle predika för onda och froma, v. 16. Tädan böd HERREN honom gå vth i markena, ther wijste han honom åter then synen han förr såg, och befalte honom wara en dumbe til thes han öpnade honom munnen igen, v. 25.

Och han sade til migh: Tu menniskiobarn, ät hwad för tigh är, nemliga, thetta brefwet, och gack bort och predika Jsraels huse.

2. Tå lät jagh min mun vp, och han gaf migh brefwet til at äta.

3. Och han sade til migh: Tu menniskiobarn, tu måste thetta brefwet som jagh gifwer tigh, äta i titt lijf, och fylla tin buuk ther medh: tå åt jagh thet: och thet war i minom mun så sött som hannog.

4. Och han sade til migh: Tu menniskiobarn, gack bort til Jsraels huus, och predika them min ord:

5. Ty jagh sänder tigh ju icke til ett folck som ett främmande mål och okunnoga tungo hafwer; vtan til Jsraels huus:

6. Ja, icke til stoor folck som främmande mål och okunnoga tungo hafwa, hwilkas ord tu icke förstå kan: och om jagh än sände tigh til them, så skulle the doch gierna höra tigh.

7. Men Jsraels huus wil intet höra tigh, ty the wilja icke höra migh sielfwan: förty, hela Jsraels huus hafwer ena hårda panno, och förstockat hierta.

8. Men doch hafwer jagh giordt titt ansichte hårdt emot theras ansichte, och tina panno emot theras panno.

9. Ja, jagh hafwer giordt tina panno så hårda som en diamant, och hårdare än een bergklippa: therföre fruchta tigh intet, och war intet förskräckt för them, at the ett sådant ohörsamt folck äro.

10. Och han sade til migh: Tu menniskiobarn, all min ord som jagh säger tigh, them fatta medh hierta, och hör medh öron;

11. Och gack bort til tins folcks fångar, och predika them, och säg til them: Thetta säger Herren HERREN, ehwad the hörat eller låtat.

12. Och ett wäder lyfte migh vp, och jagh hörde baak migh en dön, lika som af een stoor jordbäfning: Wälsignad ware HERRANS härlighet i sitt rum.

13. Och jagh hörde ett ruskande af diurens wingar, hwilke sigh slogo emot hwar annan; och bulret af hiulen som hardt när them woro, och dönen vthaf een stoor jordbäfning.

14. Tå lyfte wädret migh vp, och förde migh bort; och jagh foor bort, och wardt swårliga förfärad: men HERRANS hand hölt migh fastan.

15. Och jagh kom til the fångar som bodde widh then älfwena Chebar i skördatidenom, och satte migh när them som ther såto, och blef ther medh them i siu dagar ganska sorgfull.

16. Och tå the siu dagar framledne woro, skedde HERRANS ord til migh, och sade:

17. Tu menniskiobarn, jagh hafwer satt tigh til en wächtare öfwer Jsraels huus, tu skalt höra ordet af minom mun, och giöra them ena förwarning på mina wägna.

18. Om jagh säger them ogudachtiga: Tu måste döden döö, och tu förwarar honom icke, och säger honom thet icke, at then ogudachtige tager sigh wara för sitt ogudachtiga wäsende, på thet han må blifwa lefwandes, så skal then ogudachtige döö för sina synder skul; men hans blodh wil jagh kräfja vthu tine hand.

19. Men om tu förwarar then ogudachtiga, och han icke omwänder sigh ifrå sitt ogudachtiga wäsende och wägar, så skal han för sina synder skul döö; men tu hafwer frijat tina siäl.

20. Och om en rättferdig wänder sigh ifrå sine rättferdighet, och giör thet ondt är, så skal jagh låta honom stöta sigh, så at han måste döö: ty efter tu icke hafwer förwarat honom, skal han för sina synder skul döö, och hans rättferdighet, som han giordt hafwer, skal icke ansedd warda; men hans blodh skal jagh eska vthu tine hand.

21. Men om tu förwarar then rättferdiga, at han icke syndar, och han syndar ock så intet, så skal han lefwa: ty han hafwer taget sigh ther wara före; och tu hafwer frijat tina siäl.

22. Och ther sammastädz kom HERRANS hand öfwer migh, och sade til migh: Statt vp och gack vth i markena, ther wil jagh tala medh tigh.

23. Och jagh stod vp, och gick vth i markena, och sij, tå stod ther HERRANS härlighet lika som jagh henne widh älfwena Chebar sedt hade; och jagh föll neder vppå mitt ansichte.

24. Och jagh wardt wederqweckt, och stod vp på mina fötter; och han talade medh migh, och sade til migh: Gack, och innelyck tigh vthi tino huse.

25. Och tu menniskiobarn, sij, man skal läggia band vppå tigh, och binda tigh ther medh, at tu icke skalt komma ifrå them.

26. Och jagh skal låta tina tungo loda widh tin goom, så at tu skalt warda en dumbe, och intet meer kunna straffa them: ty thet är ett ohörsamt folck.

27. Men när jagh talar medh tigh, så wil jagh öpna tigh munnen, at tu til them säija skalt: Thetta säger Herren HERREN: Then thet hörer han höret; then thet låter, han låtet: ty thet är ett ohörsamt folck.

4. Capitel.

Gudh befaller Hesekiel vthkasta Jerusalem på en tegelsteen, och anställa såsom een belägring ther omkring, til ett tekn at thet skulle ännu belägrat warda, v. 1. Sedan befaller han honom läggia sigh 390 dagar på sin wenstra sido, och 40 på then högra, efter the åhr som Jsraels och Juda huus emot honom wandrat hade, v. 4. Widare, at han skal taga så mycken maat til sigh som han efter wist mått i medlertijd behöfde äta, och baka sitt brödh widh träck, v. 9. Til ett tekn at HERREN wille plåga Jerusalem medh en stoor hunger för thes mißgierningar skul, v. 16.

Och tu menniskiobarn, tag en tegelsteen, then lägg för tigh, och vthkasta ther vppå Jerusalems stadh;

2. Och giör een bestalning ther omkring, och bygg ett bolwerck ther om, och giör en torfwald ther om, och giör en häär ther om, och sätt krigstyg alt ther omkring.

3. Men för tigh tag ena jernpanno, then lät wara för en jernmuur emellan tigh och staden, och ställ titt ansichte emot honom, och belägg honom: thet ware Jsraels huse ett tekn.

4. Tu skalt ock läggia tigh på tina wenstra sido, och Jsraels huus mißgierningar ofwan vppå: i så många dagar som tu ligger ther vppå, så länge skalt tu ock bära theras mißgierningar.

5. Men jagh wil giöra tigh theras mißgierningars åhr til dagatahl, nemliga, tryhundrade och nijotijo dagar: så länge skalt tu bära Jsraels huus mißgierningar.

6. Och när tu thetta fulkomnat hafwer, skalt tu sedan läggia tigh vppå tina högra sido, och skalt bära Juda huus mißgierningar i fyratijo dagar: ty jagh gifwer tigh här ock ju en dagh för hwart åhr.

7. Och ställ titt ansichte och tin blotta arm emot thet belagda Jerusalem, och prophetera ther emot.

8. Och sij, jagh wil läggia band vppå tigh, så at tu icke skalt kunna wända tigh af then ena sidone vppå then andra, til thes tu hafwer ändat tina beläggnings dagar.

9. Så tag nu til tigh hwete, biugg, bönor, ärter, hers och hafra, och lägg thet altsammans vthi ett faat, och giör tigh så mång brödh ther af, som dagarna månge äro, i hwilkom tu vppå tine sido liggia skalt, at tu hafwer ther af til at äta i tryhundrade och nijotijo dagar:

10. Så at tin maat som tu hwar dagen äta måste, skal wara tiugu siklar swår: thetta skalt tu äta ifrå then ena tiden til then andra.

11. Watnet skalt tu ock dricka efter mått, nemliga, siette delen af ett hin; och thet skalt tu dricka ifrå then ena tiden til then andra.

12. Biuggkakor skalt tu äta, hwilka tu för theras ögon widh menniskioträck baka skalt.

13. Och HERREN sade: Altså skola Jsraels barn äta sitt orena brödh ibland Hedningarna, tijt jagh them bortdrifwit hafwer.

14. Men jagh sade: Ach! Herre HERRE; sij, min siäl är ännu aldrig oreen worden, ty jagh hafwer aldrig ifrå min vngdom alt in til thenna tiden ätit af något aas, eller thet som hafwer rifwit warit, och intet oreent kött är någon tijd vthi min mun kommet.

15. Men han sade til migh: Sij, jagh wil tillåta tigh koträck för menniskioträck, ther tu titt brödh widh giöra skalt;

16. Och sade til migh: Tu menniskiobarn, sij, jagh skal borttaga brödz vppehälle i Jerusalem, så at the skola äta brödh efter wigt, och medh bekymmer, och dricka watn efter mått medh bekymmer:

17. Therföre at thet skal fattas både brödh och watn, och then ene skal sörja medh them andra, och försmächta vthi sina mißgierningar.

5. Capitel.

Sedan befaller HERREN Hesekiel skära sitt håår af, och wägat i tree delar. Then ena delen skulle han bränna vp, then andra slå medh swärd; och then tredie kasta i wädret, v. 1. Til ett tekn, at efter HERREN hade gifwit Jerusalem sin lagh, och the hade omwändt hans lagh i een ogudachtig läro etc. v. 5. Så wille han låta gå en doom ther öfwer, och förgiöra thes inbyggiare; en deel medh hunger och pestilentie, en deel medh swärd, och en deel vthi fängelse, landzflychtighet och elände, v. 9.

Och tu menniskiobarn, tag ett swärd så skarpt som en rakoknif, och raka ther medh titt hufwud och titt skägg, och tag ena wägskål, och skift hären ther medh ifrå hwart annat.

2. En tredie part skalt tu vpbränna i eld mitt i stadenom, tå beläggnings dagarna vthe äro; annan tredie delen tag, och slå then medh swärd alt omkring; then yttersta tredie delen kasta vthi wädret, at jagh må draga vth swärdet efter them:

3. Men litet ther af tag och bindt widh tin mantels flijk.

4. Och tag åter något ther af, och kasta thet i elden, och brän thet vp i eldenom, ther af skal en eld vthkomma öfwer hela Jsraels huus.

5. Så säger Herren HERREN: Thetta är Jerusalem, som jagh ibland Hedningarna satt hafwer, och landther alt omkring:

6. Men han hafwer omwändt min lagh vthi een ogudhachtiga läro, mera än Hedningarna, och mina rätter meer än landen som omkring honom liggia: ty the förkasta min lagh, och wilja icke lefwa efter mina rätter.

7. Therföre säger Herren HERREN altså: Efter J större ondsko bedrifwen än Hedningarna som omkring eder äro, och intet lefwen efter min budh, och giören intet efter mina rätter; vtan giören efter Hedningars sätt som omkring eder äro;

8. Therföre säger Herren HERREN altså: Sij, jagh skal ock til tigh, och skal låta gå en doom öfwer tigh, at Hedningarna skola see ther vppå;

9. Och skal så giöra medh tigh, som jagh aldrig någon tijd giordt hafwer, eij heller här efter giöra skal, för all tin styggelse skul:

10. Så at i tigh skola fäderna äta sin barn, och barnen sina fäder: och skal låta en sådana doom gå öfwer tigh, at alle tine igenlefde skola i all wäder förströdde warda.

11. Therföre, så sant som jagh lefwer, säger Herren HERREN, efter tu hafwer medh tin styggelse och afgudom orenat min helgedom, skal jagh ock bortskrapa tigh; och mitt öga skal intet skona tigh, eller see öfwer medh tigh.

12. Tredie delen af tigh skal döö af pestilentie, och förgås af hunger; och then andre tredie delen skal falla för swärd alt omkring tigh; och then yttersta tredie delen skal jagh förströ i alla wäder, och draga vth swärdet efter them.

13. Altså skal min wrede fulkomnad warda, och min grymhet öfwer them vthrättad warda, at jagh skal få en hugnad öfwer them; och the skola förnimma, at jagh HERREN i mitt nijt talat hafwer, när jagh mina grymhet vppå them vthrättat hafwer.

14. Jagh skal sättia tigh til ett öde och til een försmädelse för alla Hedningar, som omkring tigh äro; för allas theras ögon som ther fram om gå.

15. Och tu skalt wara til een försmädelse, håån, exempel och widvnder, allom Hedningom som omkring tigh äro, när jagh låter rätten gå öfwer tigh, medh wrede, grymhet och wredeligit straff, thet säger jagh HERREN.

16. Och när jagh onda hungrens pilar ibland them skiutandes warder, hwilke skadelige wara skola, och jagh them vthskiuta skal til at förderfwa eder, och låta hungren ju större och större warda öfwer eder, och taga bort ifrån eder brödz vppehälle.

17. Ja, hunger och ond wildiur skal jagh låta komma ibland eder, the skola giöra eder barnlösa: och ther skal pestilentie och blodh wanka ibland tigh; och swärdet skal jagh låta komma öfwer tigh: jagh HERREN hafwer thet sagt.

6. Capitel.

HERREN befaller Hesekiel prophetera moot sitt folck, at han wille förderfwa och förgiöra them för theras afguderij och egna stichtningar skul, v. 1. Doch wille han låta några igen blifwa ibland Hedningarna, tijt han them fördrifwa wille. The skulle tå lära känna theras synder; ångra sigh, och förstå at HERREN thetta talat hade, v. 8. Befaller honom slå samman händerna, stampa medh fötterna, och ropa wee öfwer theras ondsko och synder, etc. v. 11.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, wändt titt ansichte åth Jsraels berg, och prophetera emot them:

3. Och säg: J Jsraels berg, hörer Herrans HERRANS ord; thetta säger Herren HERREN både til berg och högar, både til bäcker och dalar: Sij, jagh skal låta komma swärdet öfwer eder, och förgiöra edra högder,

4. At edor altare skola förödd warda, och edra afgudar sönderslagne; och skal låta ihiälslå edra kroppar in för beläten.

5. Ja, jagh skal fälla Jsraels barnas kroppar in för edor beläte, och förströ edor been kring om edor altare.

6. Ther J boon ther skola städerna öde warda, och högderna öde läggias: ty man skal förläggia edor altare, och giöra them öde, och sönderslå edra afgudar, och giöra them til intet, och sönderslå edor beläte, och förläggia thet J stichtat hafwen.

7. Och the slagne skola liggia ibland eder, at J skolen förnimma at jagh är HERREN.

8. Men jagh wil låta några igen blifwa af eder, the ther swärdet vndslippa skola ibland Hedningarna, när jagh eder i landen förströdt hafwer.

9. The samme edre igenblefne skola tå tänckia vppå migh ibland Hedningarna, ther the fångne wara måste, när jagh förkrossat hafwer theras horiska hierta, thet ifrå migh wikit är, och theras horiska ögon, som efter theras afgudar sedt hafwa: och them skal ångra then ondsko, som the genom all sin styggelse bedrifwit hafwa;

10. Och skola förnimma at jagh är HERREN, och hafwer icke fåfängt talat, at jagh sådana olycko skulle giöra them.

11. Thetta säger Herren HERREN: Slå tina händer samman, och stampa medh tina fötter, och säg wee öfwer all then ondskos styggelse i Jsraels huus, för hwilka skul the genom swärd, hunger och pestilentie falla måste.

12. Then som långt borto är, han skal döö af pestilentie, och then hardt när är, han skal falla genom swärd: men then som öfwerblifwer och therföre förwarad är, han skal döö af hunger: altså skal jagh fulkomna mina grymhet ibland them:

13. At J förnimma skolen at jagh är HERREN, när theras slagne skola liggia ibland theras afgudar omkring theras altare, på alla högar, och på all berg, och vnder all gröön trää, och vnder alla tiocka eker, i hwilka rum the allahanda afgudom sött rökoffer giordt hafwa.

14. Jagh skal vthsträckia mina hand emot them, och giöra landet toomt och öde, alt ifrån öknene in til Diblath, ehwar the boo; och the skola förnimma at jagh är HERREN.

7. Capitel.

Propheten får befalning at predika thet samma, nemliga, at straffet war förhanden; änden war kommen, och HERREN wille döma sitt folck, såsom the förtient hade, v. 1. Ther emot skulle ingen krigsrustning hielpa, v. 14. Jnge rikedomar, medh hwilka the högfärdades, v. 19. Eij heller theras Propheters, eller åldrigas rådh, v. 26. Vtan thet skulle gå them som the lefwat hade, v. 27.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, thetta säger Herren HERREN om Jsraels land: Änden kommer, änden kommer öfwer alla fyra landsens ändar.

3. Nu kommer änden öfwer tigh: ty jagh skal sända mina grymhet öfwer tigh, och skal döma tigh såsom tu förtient hafwer, och skal gifwa tigh hwad all tin styggelse tilhörer.

4. Mitt öga skal intet skona tigh, eller see öfwer medh tigh; vtan jagh skal gifwa tigh såsom tu förtient hafwer, och tin styggelse skola komma ibland tigh, at J förnimma skolen at jagh är HERREN.

5. Thetta säger Herren HERREN: Sij, een olycka kommer efter then andra.

6. Änden kommer, änden kommer, han stöter vppå tigh; sij, han kommer:

7. Han går allaredo vp, och kommer fram öfwer tigh, tu landsens inbyggiare: tiden kommer; jämmerdagen är hardt när, tå intet siungande på bergomen är.

8. Nu wil jagh snarliga giuta mina grymhet öfwer tigh, och fulkomna mina wrede vppå tigh, och döma tigh såsom tu förtient hafwer, och gifwa tigh hwad all tin styggelse tilhörer.

9. Mitt öga skal intet skona tigh, eller see öfwer medh tigh; vtan jagh skal gifwa tigh såsom tu förtient hafwer, och tin styggelse skola komma ibland tigh, at J förnimma skolen, at jagh är HERREN som eder slår.

10. Sij, dagen, sij, han kommer, han kommer fram: riset blomstras, och then stolte grönskas.

11. Tyrannen hafwer vprest sigh, til ett rijs öfwer the ogudachtiga; så at intet af them eller af theras folck, eller af theras hoop skal någon tröst få.

12. Therföre kommer tiden, dagen nalkas, köparen frögde sigh intet, och säljaren sörje intet: ty wreden kommer öfwer alla theras rikedomar.

13. Therföre skal säljaren intet meer skiöta om sitt sålda godz, ty then som lefwer, han skal hafwa thet: förty, prophetien om all theras rikedom skal intet tilbaka gå: therföre förhärde sigh ingen i sina mißgierning, genom sina rikedomar.

14. Läter man blåsa i basunen, och tilreda all ting, ther warder doch ingen til slags vthdragandes: ty min grymhet går öfwer alt hans folck.

15. Vthe på gatomen går swärdet, i husomen går pestilentie och hunger: then på markene är, han måste döö genom swärd; men then i stadenom är honom skal hunger och pestilentie vpfräta.

16. Och the som vndfly af them, the måste wara på bergomen, och lika som dufwor i dalomen, hwilke alle tilsammans qwida, hwar och en för sina mißgierning skul.

17. Alla händer skola nederfalla, och all knää skola wara ostadig somwatn.

18. Och the skola kläda sigh i säcker, och medh fruchtan öfwergutne warda, och all ansichte jämmerliga vthsee, och all hufwud skola kullot warda.

19. The skola kasta sitt silfwer vth vppå gatorna, och sitt guld achta såsom träck: ty theras silfwer och guld skal intet kunna hielpa them på HERRANS wredes dagh; och skola doch intet kunna mätta sina siäl ther af, eller fylla sin buuk ther af: ty thet hafwer warit them een förargelse til theras mißgierningar.

20. Af sin ädla klenodier ther the högfärd medh bedrefwo, hafwa the sin grufwelses och styggelses beläte giordt; therföre skal jagh giöra them thet til oreenlighet:

21. Och skal gifwa thet främmandom i händer, at the thet bortröfwa skola, och them ogudachtigom på jordene til ett byte, at the skola ohelga thet.

22. Jagh skal wända mitt ansichte ther ifrå, at the ju min skatt wäl ohelga skola; ja, röfware skola komma ther öfwer, och ohelga thet.

23. Giör en gård omkring them: ty landet är fult medh blodskulder, och staden full medh öfwerwåld.

24. Så skal jagh låta komma the argesta ibland Hedningarna, at the skola taga theras huus in; och skal giöra en ända på the wäldigas högfärd, och ohelga theras kyrkior.

25. Vpryckiaren kommer, så skola the frijd sökia, och han skal intet wara ther.

26. Een olycka skal komma efter then andra, ett rychte öfwer thet andra: så skola the tå sökia ena syyn när Prophetanom; men ther skal hwarken lagen meer wara när Prestenom, eller rådh när the gamla.

27. Konungen skal wara bedröfwad, och Förstarna skola sorgeliga klädde wara, och folckens händer i landena skola förtwiflada wara: jagh skal så ställa migh medh them såsom the lefwat hafwa, och skal döma them såsom the förtient hafwa, at the skola förnimma at jagh är HERREN.

8. Capitel.

HERREN vppenbarar sigh för Hesekiel, och förer honom vthi een syyn til Jerusalem, och låter honom ther see, först ett beläte, som hans folck honom til ett förtreet i hans tempel satt hade, v. 1. Sedan hafwer han honom ifrå thet ena rumet til thet andra, och wiser honom hwad afguderij hans folck bedrefwo hemliga och vppenbarliga, v. 7. Säger honom så, at han therföre, och för thet öfwerwåld the i landena drefwo, medh grymhet och vthan skonsmål medh them handla wille, v. 17.

Och thet begaf sigh vthi siette ahrena, på femte dagen i siette månadenom, at jagh satt i mino huse, och the äldste af Juda såto för migh: ther föll Herrans HERRANS hand öfwer migh.

2. Och sij, jagh såg, at hwad som nedan för hans länder war, thet war lika som en eld; men ofwan hans länder war thet ganska klart.

3. Och han räckte vth lika som ena hand, och fattade migh i mitt hufwud håår: så vptog migh ett wäder emellan himmel och jord, och förde migh til Jerusalem vthi ene Gudz syyn, til then innersta dörena som norr vth är, ther ett beläte stod huusherranom til förtreet.

4. Och sij, ther war Jsraels Gudz härlighet, lika som jagh henne tilförene sedt hade i markene.

5. Och han sade til migh: Tu menniskiobarn, lyft tin ögon vp norr vth: och tå jagh vplyfte min ögon norr vth, sij, tå stod thet förtretliga belätet norr vth widh altareporten, ther man ingår.

6. Och han sade til migh: Tu menniskiobarn, seer tu ock hwad thesse giöra? Nemliga, then stora styggelsen som Jsraels huus här giör, at the ju skola drifwa migh långt ifrå minom helgedom: men tu skalt ännu see större styggelser.

7. Och han hade migh in til gårdsens port, och jagh såg, och sij, ther war ett hohl på wäggene.

8. Och han sade til migh: Tu menniskiobarn, bryt igenom wäggena: och som jagh bröt igenom wäggena, sij, tå war ther een dör.

9. Och han sade til migh: Gack ther in, och see the slemia styggelser som the här giöra.

10. Och tå jagh kom in och såg til, sij, tå woro ther allahanda beläte, matkars och diurs, altsammans styggelse, och allehanda Jsraels huus afgudar, allestädz omkring wäggiarna giorda;

11. För hwilkom stodo siutijo män af the äldsta i Jsraels huus, och Jaasanja Saphans son stod ock så ibland them; och hwar thera hade sitt rökwerck i handene, och ett tiockt damb gick vp af rökwercket.

12. Och han sade til migh: Tu menniskiobarn, seer tu hwad the äldste af Jsraels huus giöra i mörkrena, hwar och en i sin skiönasta kamar? Ty the säija: HERREN seer oß intet, vtan HERREN hafwer öfwergifwit landet.

13. Och han sade til migh: Tu skalt ännu see större styggelser som the giöra.

14. Och han hade migh in til then porten på HERRANS huus som nordan til är; och sij, ther såto qwinnor som begreto Thammus.

15. Och han sade til migh: Tu menniskiobarn, seer tu thetta? Men tu skalt ännu större styggelser see än thesse äro.

16. Och han hade migh in vthi inra gården åth HERRANS huus: och sij, för dörene åth HERRANS tempel, emellan förhuset och altaret, woro fem och tiugu män, som hade wändt sin rygg åth HERRANS tempel, och ansichtet öster vth, och tilbådo emot solenes vpgång.

17. Och han sade til migh: Tu menniskiobarn, seer tu thetta? Är thetta Juda huse en ringa ting, at the här all sådana styggelser giöra, efter the doch eljes öfwer alt landet öfwerwåld och orätt bedrifwa, och fara til och reta migh: och sij, the hålla en löfqwist för näsone.

18. Therföre skal jagh ock handla emot them medh grymhet, och mitt öga skal hwarken skona them, eller öfwersee medh them: och om the än ropa medh höga röst för min öron, så wil jagh doch intet höra them.

9. Capitel.

Sedan ropar HERREN til Propheten, at thet war förhandene, at Jerusalem skulle hemsökt warda, v. 1. J thet samma såg Propheten sex män komma; en af them hade lijnkläder vppå, och ett skriftyg; honom befalte HERREN tekna i ännet alla them som suckade öfwer then styggelse som skedde i staden; them androm befalte han dräpa alla them som icke teknade blefwo, begynnandes på hans helgedom, v. 2. Tå bad Propheten för staden, och HERREN swarade honom, hwarföre han så oskonliga wille förgiöra sitt folck, v. 8.

Och han ropade medh höga röst för min öron, och sade: Thet är förhandene, at staden skal hemsökt warda, och hwar och en hafwe ett mordwapn i sine hand.

2. Och sij, ther kommo sex män på wägen ifrån öfra portenom som norr vth är, och hwar och en hade ett skadeligit wapn i sine hand: men ther war en ibland them, som hade lijnkläder vppå, och ett skriftyg widh sina sido, och the gingo in och trädde in til kopparaltaret.

3. Och Jsraels Gudz härlighet steg vp ifrå Cherub, öfwer hwilkom hon war, in til huuströskelen, och ropade til honom som lijnkläden på hade, och skriftyget widh sina sido.

4. Och HERREN sade til honom: Gack igenom Jerusalems stadh, och tekna the män i ännet medh ett tekn, som sucka och jämra sigh öfwer then styggelse som ther inne skeer.

5. Men til the andra sade han, migh åhörande: Går efter thessom igenom staden, och slår ther inne: edor ögon skola ingen skona, eller medh någon öfwersee.

6. Slår både gamla, ynglingar, jungfrur, barn och qwinnor til dödz; men the som teknet hafwa på sigh, ingen af them skolen J wederkomma: begynner först vppå minom helgedom: och the begynte vppå the gamla män som för husena woro.

7. Och han sade til them: Ohelger huset, och giörer gårdarna fulla medh döda kroppar; går här vth: och the gingo vth, och slogo i stadenom.

8. Och tå the vthslagit hade, war jagh ännu qwarblifwen: och jagh föll på mitt ansichte, ropade, och sade: Ach! Herre HERRE, wilt tu tå förgiöra alla the qwarlefda i Jsrael, at tu så vthgiuter tina wrede öfwer Jerusalem.

9. Och han sade til migh: Jsraels huus och Juda huus mißgierning är alt för stoor: thet är icke annat än öfwerwåld och orätt i landena och i stadenom: ty the säija: HERREN hafwer öfwergifwit landet, och HERREN seer oß intet.

10. Therföre skal mitt öga ock intet skona, och ingen nådh bewisa; vtan jagh skal giöra medh them som the förtient hafwa.

11. Och sij, then mannen som lijnkläden vppå hade, och skriftyget widh sina sido, swarade, och sade: Jagh hafwer giordt såsom tu migh budit hafwer.

10. Capitel.

Wjdare såg Propheten HERRANS härlighet, at han befalte then mannen i lijnkläden taga glödande kohl emellan Cherubim, och strö öfwer staden: hwilket han ock giorde, v. 1. och 6. Sedan reste sigh HERRANS härlighet vp af Cherubim, in åth huus tröskelen, ther af huset fyltes medh tökno, och gården vplystes, och dönen af Cherubim hördes vth på gården, v. 4. Och Propheten såg then samma syyn, nemliga the hiulen, v. 9. Och the fyra diuren, som han förr widh älfwena Chebar sedt hade, v. 12. Och HERRANS härlighet gick än widare, och satte sigh öfwer thessa Cherubim, v. 18. Tå flächtade the, och gingo åth huusdören östan til, v. 19.

Och jagh såg, och sij, på himmelen ofwan Cherubims hufwud war lika som en saphir, och ofwan på honom war lika som en stool.

2. Och han sade til then mannen i lijnkläden: Gack in emellan hiulen vnder Cherub, och tag händerna fulla medh glödande kohl, som emellan Cherubim äro, och strö them öfwer staden: och han gick in, så at jagh såg tå han ther ingick.

3. Men Cherubim stodo på högra sidone i husena, och gården wardt innan til full medh töckno.

4. Och HERRANS härlighet reste sigh vp af Cherub alt in til huuströskelen, och huset wardt fult medh töckno, och gården full medh skeen af HERRANS härlighet.

5. Och man hörde wingarna af Cherubim dona, alt vth vppå gården, lika som alsmächtigs Gudz röst, tå han talar.

6. Och tå han hade budit mannenom i the linnakläden, och sagt: Tag eld emellan hiulen vnder Cherubim; gick han ther in, och trädde in til hiulet.

7. Och Cherub räckte vth sina hand emellan Cherubim, til elden som war emellan Cherubim, tog ther af, och fick mannenom i lijnklädomen i händerna: han tog ther widh, och gick vth.

8. Och thet syntes på Cherubim lika som ens menniskios hand vnder theras wingar.

9. Och jagh sågh, och sij; fyra hiul stodo när Cherubim, widh hwar Cherub ett hiul: och hiulen woro vppå seende lika som en turchos.

10. Och woro all fyra thet ena såsom thet andra, lika som ett hiul hade warit vthi the andro.

11. När ett af them gick, så gingo the all fyra, och the behöfde icke wända sigh när the gingo: vtan hwart thet främsta gick, tijt gingo the efter, och behöfde intet wända sigh:

12. Samt medh theras hela kropp, rygg, händer och wingar: och hiulen woro full medh ögon alt omkring på alla fyra hiulen.

13. Och han kallade hiulen kloot, så at jagh thet hörde.

14. Så woro ther ock fyra ansichte; thet första ansichtet war en Cherub; thet andra war een menniskia; thet tredie ett leijon; thet fierde en örn.

15. Och Cherubim swäfde i högdene: thet är rätt thet samma diuret som jagh såg widh then älfwena Chebar.

16. När Cherubim gingo, så gingo ock hiulen när them: och tå Cherubim flächtade medh wingarna, at the skulle lyfta sigh vp ifrån jordene, så gingo ock hiulen intet ifrå them.

17. När the stodo, så stodo thesse ock; vplyfte the sigh, så vplyfte ock thesse sigh: ty ett starckt wäder war i them.

18. Och HERRANS härlighet gick åter igen ifrå huuströskelen, och satte sigh ofwan på Cherubim.

19. Tå flächtade Cherubim medh sina wingar, och vplyfte sigh ifrå jordene för min ögon: och tå the vthgingo, gingo hiulen när them, och the trädde vthi dörena af HERRANS huus östan til, och Jsraels Gudz härlighet war ofwan vppå them.

20. Thetta är thet diuret som jagh såg vnder Jsraels Gudh, widh then älfwena Chebar, och förmärckte at thet woro Cherubim:

21. Och hwarthera hade ju fyra ansichten, och fyra wingar, och vnder wingomen lika som menniskio händer.

22. Theras ansichte war lika som jagh them såg widh älfwena Chebar: och the gingo rätt fram åth.

11. Capitel.

Tå blef ock Propheten tijt förd, och HERREN wijste honom 25 män i Jerusalem, som alt ondt hade för händer, och sade: Thet är intet så när at Jerusalem skal förstöras, rc. HERREN kan intet ombära then tienst och offer honom här skee, v. 1. Befalte honom therföre prophetera emot them, at efter the dråpo och offrade oskyldigt blodh i staden, så wille han drifwa them ther vth, och förgiöra them medh swärd i Jsraels gränsor, v. 4. Tå blef strax en af them död Pelatja benämnd, v. 13. Och HERREN böd honom än prophetera, at han skulle åter hielpa the förströdda af sitt folck heem, och gifwa them en ny Anda, rc. v. 14. Tå såg Propheten HERRANS härlighet fara vthu staden, v. 22. Och han syntes åter blifwa förd tilbaka i Chaldeen, tijt han förra war, v. 24.

Och ett wäder lyfte migh vp, och förde migh in för porten åth HERRANS huus, hwilken öster vth är; och sij, i then porten woro fem och tiugu män: och jagh såg ibland them Jaasanja Assur son, och Pelatja Benaja son, som Förstar woro i folckena.

2. Och han sade til migh: Tu menniskiobarn, thesse män hafwa the tanckar som wilja illa lychtas; och the anslag som thenna stadenom skada skola.

3. Ty the säija: Thet är intet så när, lät oß man byggia huus; han är grytan, wij äre kötet.

4. Therföre skalt tu menniskiobarn prophetera emot them.

5. Och HERRANS Ande föll öfwer migh, och sade til migh: Säg, thetta säger HERREN: J af Jsraels huus hafwen talat rätt, edra tanckar känner jagh wäl.

6. J hafwen dräpit alt förmånga i thenna stadenom, och hans gator liggia fulla medh döda.

7. Therföre säger Herren HERREN altså: The som J ther inne dräpit hafwen, the äro kötet, och han är grytan: men J måsten här vth.

8. Swärdet som J fruchten, thet skal jagh låta komma öfwer eder, säger Herren HERREN.

9. Jagh skal drifwa eder ther vth, och gifwa eder främmandom i händer, och skal giöra eder idan rätt.

10. J skolen falla genom swärd; i Jsraels gränsor skal jagh döma eder, och J skolen förnimma at jagh är HERREN.

11. Men staden skal intet wara edor gryta, eij heller J kötet ther inne; vtan i Jsraels gränsor skal jagh döma eder.

12. Och J skolen förnimma, at jagh är HERREN: ty J hafwen icke wandrat efter min budh, och intet hållet mina rätter; vtan giordt efter Hedningarnas sätt, som omkring eder äro.

13. Och tå jagh så propheterade, blef Pelatja Benaja son död: och jagh föll vppå mitt ansichte, och ropade medh höga röst, och sade: Ach! Herre HERRE, tu giör platt en ända medh the igenlefda af Jsrael.

14. Tå skedde HERRANS ord til migh, och sade:

15. Tu menniskiobarn, tine bröder och närskylde fränder, och hela Jsraels huus, som ännu i Jerusalem boo, säija wäl emellan sigh: The andre äro långt bortflydde ifrå HERRANOM; men wij hafwe landet inne.

16. Therföre säg tu: Thetta säger Herren HERREN: Ja, jagh hafwer låtit drifwa them långt bort ibland Hedningarna, och förströdt them i landen; så wil jagh doch snarliga wara theras hielp, i the land tijt the komne äro.

17. Therföre säg: Thetta säger Herren HERREN: Jagh skal församla eder ifrå folcken vthu the land, tijt J förströdde ären, och gifwa eder Jsraels land.

18. Tijt skola the komma, och taga ther vth all styggelse och wämjelse.

19. Och jagh wil gifwa eder ett endrächtigt hierta, och en ny Anda ingifwa vthi eder, och skal borttaga thet steenhiertat vthur edar kropp, och gifwa eder ett kötthierta:

20. På thet the skola wandra i min budh, och hålla mina rätter, och giöra ther efter: och the skola wara mitt folck, så wil jagh wara theras Gudh.

21. Men them som wandra efter sin hiertas styggelse och grufwelse, them skal jagh läggia theras wäsende vppå theras hufwud, säger Herren HERREN.

22. Tå flächtade Cherubim medh sinom wingom, och hiulen gingo bredowidh them, och Jsraels Gudz härlighet war ofwan vppå them.

23. Och HERRANS härlighet vpfor vthu staden, och satte sigh vppå thet berget som ligger östan för stadenom.

24. Och ett wäder vptog migh, och förde migh i ene syyn och i Gudz Anda in vthi Chaldee land til fångarna; och then synen som jagh sedt hade, förswan för migh.

25. Och jagh sade fångomen all HERRANS ord, som han migh wijst hade.

12. Capitel.

Gudh befaller Hesekiel skicka sigh som han wille färdas, bryta sigh vth genom wäggen, binda för ögonen, och gå bort, v. 1. Och han giorde så, v. 7. Tå sade HERREN, at lika så skulle Juda Konung bryta sigh vthu Jerusalem, fly, blifwa fången, ögonen vthstungne, och medh sitt folck föras til Babel, och doch intet få see thet, v. 8. HERREN befalte honom ock förtära sin spijs medh bäfwande och sorg, til ett tekn at the i Jerusalem skulle thet samma giöra, v. 17. Än sade HERREN honom, at han skulle nederläggia the försmädeliga ordspråk the hade, at efter thet drögdes medh hans ord, så skulle ther intet blifwa af: ty han wille nu intet länger dröija, vtan giöra hwad han sagt hade, v. 21.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, tu boor ibland ett ohörsamt folck, hwilke wäl ögon hafwa at the see måtte, och wilja doch intet see; öron at the höra måtte, och wilja doch intet höra: vtan äro ett ohörsamt folck.

3. Therföre tu menniskiobarn, skicka tigh som tu wille färdas, och drag tin wägh om liusa dagen för theras ögon: tu skalt bortfara ifrå titt rum til ett annat rum för theras ögon; om the til ewentyrs märckia wilja, at the ett ohörsamt folck äro.

4. Och tu skalt hafwa tin tygh framme, lika som tu färdas wille om liusa dagen för theras ögon: och tu skalt draga tin wägh om aftonen för theras ögon, lika som man bortfar tå man wandra wil.

5. Och tu skalt bryta tigh genom wäggena för theras ögon, och gack ther vth igenom.

6. Och tu skalt tagat vppå tina skuldror för theras ögon, och när mörkt wordet är tin wägh draga; tu skalt binda om titt ansichte, at tu icke skalt see landet: ty jagh hafwer satt tigh Jsraels huus til ett widvnder.

7. Och jagh giorde såsom migh befalt war; och bar min tygh fram, lika som jagh färdas skulle om liusan dagh, och om aftonen bröt jagh genom wäggena medh handene; och som thet war mörkt wordet, tog jagh thet på skuldrorna, och bar thet vth för theras ögon.

8. Och om morgonen bittida skedde HERRANS ord til migh, och sade:

9. Tu menniskiobarn, hafwer Jsraels huus thet ohörsama folcket icke sagt til tigh: Hwad giör tu?

10. Så säg til them: Thetta säger Herren HERREN: Thenna tungen gäller Förstan vppå i Jerusalem, och hela Jsraels huus som ther är.

11. Säg: Jagh är edart widvnder: lika som jagh giordt hafwer, altså skal eder skee, at J måsten färdas och fångne förde warda.

12. Theras Förste skal bortförd warda på skuldrom i mörkrena, och måste gå vth igenom wäggena then the bryta skola, at the skola draga ther igenom: hans ansichte skal förskylas, at han icke medh något öga seer landet.

13. Jagh skal ock kasta mitt näät öfwer honom, at han i mine jagt fången warda skal: och jagh wil låta honom komma til Babel vthi the Chaldeers land, thet han doch intet see skal, och ther måste han döö.

14. Och alle the som omkring honom äro, hans hielpare och hans anhang, skal jagh förströ i all wäder, och draga vth swärdet efter them.

15. Altså skola the förnimma at jagh är HERREN, när jagh bortdrifwer them ibland Hedningarna, och förströr them i landen.

16. Men jagh skal låta några fåå af them igenblifwa för swärdena, hungren och pestilentien; at the skola förtälja theras styggelse ibland Hedningarna tijt the kommande warda, och skola förnimma at jagh är HERREN.

17. Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

18. Tu menniskiobarn, tu skalt äta titt brödh medh bäfwande, och dricka titt watn medh darrande och sorg.

19. Och säg til folcket i landena: Thetta säger Herren HERREN, om inbyggiarena i Jerusalem i Jsraels land: The skola äta sitt brödh i sorg, och dricka sitt watn i elände: ty landet skal öde warda ifrå alt thet ther vthi är, för alla inbyggiarenas ondsko skul.

20. Och the städer som wäl besatte äro, skola toma, och landet öde warda: altså skolen J förnimma at jagh är HERREN.

21. Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

22. Tu menniskiobarn, hwad hafwen J för ett ordspråk vthi Jsraels land, och säijen: Efter thet dröijes så länge, så blifwer nu intet meer af edra prophetier?

23. Therföre säg til them: Thetta säger Herren HERREN: Jagh skal läggia thet ordspråket neder, at man thet intet meer bruka skal i Jsrael; och säg til them: Tiden är hardt när, och alt thet som propheterat är.

24. Ty J skolen nu här efter förnimma, at ingen syyn fela skal, eller någon prophetie liuga emot Jsraels huus.

25. Ty jagh är HERREN; hwad jagh talar thet skal skee, och intet länger fördrögt warda: vtan i edor tijd, J ohörsamma folck, skal jagh giöra thet jagh talar, säger Herren HERREN.

26. Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

27. Tu menniskiobarn, sij, Jsraels huus säger: Then synen som thenne seer, tijt är ännu långt, och propheterar om then tijd som ännu långt borto är.

28. Therföre säg til them: Så säger Herren HERREN: Thet jagh talar, thet skal icke länger fördrögt warda; vtan skal skee, säger Herren HERREN.

13. Capitel.

HERREN befaller Hesekiel prophetera moot the falska Propheter ibland hans folck, som propheterade vthan hans befalning; intet straffade theras synder och wilfarelser: vtan hölde öfwer, besmyckiade och vrsächtade hwad the giorde, v. 1. Sammaledes emot the falska Prophetissor, som giorde hyende vnder armarna på folcket: thet är, styrckte them i theras synder och säkerhet, v. 17. Och låfwar sigh wilja frija sitt folck ifrå them, v. 21. och 23.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, prophetera emot Jsraels Propheter, och säg til them som vtaf sitt egit hierta prophetera: Hörer HERRANS ord.

3. Thetta säger Herren HERREN: Wee them galna Prophetomen, som sin egen anda följa, och hafwa doch ingen syyn.

4. O Jsrael, tine Propheter äro lika som räfwar i öknene.

5. The träda icke fram för gapet, och giöra sigh icke til en muur omkring Jsraels huus, och stå intet i stridene på HERRANS dagh.

6. Theras syner äro intet, och theras prophetie är icke vtan lögn; the säija: HERREN hafwer thet sagt; ändoch HERREN hafwer intet sändt them; och winläggia sigh at the kunna hålla sin ord widh macht.

7. Äro icke edra syner intet, och edor prophetie altsammans lögn? Och J säijen likwäl: HERREN hafwer thet sagt; ändoch jagh thet intet sagt hafwer.

8. Therföre säger Herren HERREN altså: Efter J prediken thet ther intet af warder, och propheteren lögn, så wil jagh til eder, säger Herren HERREN.

9. Och min hand skal komma öfwer the Propheter som predika thet ther intet vthaf warder, och prophetera lögn: the skola intet wara vthi mins folcks församling, och vthi Jsraels huus taal icke beskrefne warda, eller komma vthi Jsraels land; och J skolen förnimma at jagh är Herren HERREN.

10. Therföre at the förföra mitt folck, och säija: Frijd, ändoch ther är ingen frijd: folcket bygger vp wäggena; men the bestryka henne medh löös kalck.

11. Säg til the bestrykare som medh lösom kalck bestryka, at thet warder affallandes: ty ett slagregn warder kommandes, och stort hagel fallandes, och en wäderhwirfwel skal storma ther vppå.

12. Sij, så skal wäggen falla: hwad gäller, man warder tå til eder säijandes: Hwar är nu then beskrykningen som J struket hafwen?

13. Thetta säger Herren HERREN: Jagh skal låta storma en wäderhwirfwel i mine grymhet, och ett slagregn i mine wrede, och stora hagelstenar i harm, the skola alt omkull slå.

14. Och så skal jagh omkull slå wäggena, then J medh löös kalck bestruket hafwen, och kasta henne til jordena, så at man skal see hennes grundwal, at hon nedre ligger; och J skolen ock så ther inne förgås, och förnimma at jagh är HERREN.

15. Altså skal jagh fulkomna mina grymhet på wäggene, och vppå them som henne medh lösom kalck bestryka, och säija til eder: Här är hwarken wägg eller bestrykare.

16. Thetta äro Jsraels Propheter som til Jerusalem prophetera, och predika om frijd, ändoch ther ingen frijd är, säger Herren HERREN.

17. Och tu menniskiobarn, ställ titt ansichte emot döttrarna i titt folck, hwilka prophetera vthaf sitt hierta; och prophetera emot them,

18. Och säg: Thetta säger Herren HERREN: Wee eder som giören menniskiomen hyende vnder armarna, och örnagåt vnder hufwuden, både vngom och gamlom til at fånga siälar: när J nu hafwen fångat siålarna i mitt folck, så säijen J them lijf til.

19. Och ohelgen migh i mitt folck, för een hand full medh biugg, och för en beta brödh, ther medh at J dömen the siälar til dödz som doch intet döö skulle, och dömen them til lijfs som doch icke lefwa skulle, genom edra lögn ibland mitt folck, som lögn gierna hörer.

20. Therföre säger Herren HERREN: Sij, jagh wil til edor hyende, ther J siälarna medh gripen och förtrösten, och skal ryckia them bort vndan edra armar, och the siälar, som J gripen och förtrösten, lösa giöra;

21. Och skal sönderrifwa edor örnagåt, och frija mitt folck vthur edra hand, at J intet meer skolen gripa them: och J skolen förnimma at jagh är HERREN.

22. Therföre at J falskeliga bedröfwen the rättferdigas hierta, hwilka jagh intet bedröfwat hafwer; och hafwen styrckt the ogudachtigas händer, så at the intet omwända sigh ifrå sitt onda wäsende, på thet the måtte lefwande blifwa.

23. Therföre skolen J intet meer predika onyttiga läro, eller prophetera: vtan jagh skal frija mitt folck vthur edra händer, och J skolen förnimma at jagh är HERREN.

14. Capitel.

Någre af the äldsta kommo til Hesekiel rc. v. 1. Tå befalte HERREN honom säija them, at efter the medh sitt hierta hängde til sina afgudar, wille han ock swara them som the förtiente, v. 2. Befaller honom förmana them til bättring, v. 6. Ty hwilke som hälst trädde ifrå HERRAN til afgudar, them wille han genom falska Propheter låta bedragas, och sedan straffa både them och Propheterna, v. 7. Widare säger HERREN, at när ett land syndar emot honom etc. wil han låta sina fyra plågor komma öfwer thet: och om än Noah, Daniel och Job woro ther inne, skulle han för theras skul icke skonat, v. 12. Thet skulle them wederfaras i Jerusalem, af hwilkom någre fåå igenlefde skulle snart komma i samma fängelse, och trösta them, v. 21.

Och til migh kommo någre af the äldsta i Jsrael, och satte sigh när migh.

2. Tå skedde HERRANS ord til migh, och sade:

3. Tu menniskiobarn, thesse männerna hängia medh sitt hierta in til sina afgudar, och hålla fast vppå sins horerijs förargelse: skulle jagh tå swara them när the fråga migh?

4. Therföre tala medh them, och säg til them: Thetta säger Herren HERREN: Hwilken menniskia af Jsraels huus hänger medh sitt hierta in til sina afgudar, och håller fast vppå sins afguderijs förargelse, och kommer til Propheten, så wil jagh HERREN swara honom, såsom han förtient hafwer medh sitt stora afguderij:

5. På thet Jsraels huus skal bedraget warda i sitt hierta: therföre at the ifrå migh trädt hafwa genom mångahanda afguderij.

6. Therföre skalt tu säija til Jsraels huus: Thetta säger Herren HERREN: Wänder eder om, och träder ifrån edart afguderij, och wänder edor ansichte ifrån all edor styggelse.

7. Ty hwilken menniskia af Jsraels huus, eller någor främling som i Jsrael boor, wiker ifrå migh, och medh sitt hierta hänger til sina afgudar, och fast håller vppå sins afguderijs förargelse, och kommer til Propheten, på thet han skal fråga migh genom honom: honom wil jagh HERREN sielfwer swara;

8. Och skal sättia mitt ansichte emot honom, och giöra honom til ett tekn och ordspråk, och skal ryckia honom vthu mitt folck, at J förnimma skolen at jagh är HERREN.

9. Men om en förförder Prophete något predikar, honom wil ock jagh HERREN låta förförd warda, och skal vthräckia mina hand öfwer honom, och vthrota honom vthu mitt folck Jsrael.

10. Altså skola the både vmgälla sina mißgierning: lika som frågarens mißgierning, så skal ock Prophetens mißgierning wara.

11. På thet the icke meer skola förföra Jsraels huus ifrå migh, och icke meer orena sigh vthi allahanda sin öfwerträdelse: vtan skola wara mitt folck, och jagh skal wara theras Gudh, säger Herren HERREN.

12. Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

13. Tu menniskiobarn, när landet syndar emot migh, och ther til försmädar migh, så skal jagh räckia mina hand öfwer thet, och borttaga brödz vppehälle, och sända ther hunger in, at jagh skal förgiöra ther både folck och. fää.

14. Och om än the tre männerna Noah, Daniel, och Job ther inne woro, så skulle the allenast kunna frija sina egna siälar genom sina rättferdighet, säger Herren HERREN.

15. Och om jagh läte komma ond diur in vthi landet, hwilke folcket bortjagade, och förödde thet, så at ther ingen kunde inne wandra för diuren skul:

16. Och om thesse tre männerna woro ther inne: så sant som jagh lefwer, säger Herren HERREN, the skulle hwarken kunna frija söner eller döttrar: vtan allena sigh sielfwa, och landet måste öde warda.

17. Eller om jagh läte komma swärd vppå landet, och sade: Swärd, faar igenom landet; och worde altså både folck och fää förgiordt:

18. Och om the tre män woro ther inne: så sant som jagh lefwer, säger Herren HERREN, the skulle hwarken kunna frija söner eller döttrar: vtan the allena skulle frijade warda.

19. Eller om jagh sände pestilentie vthi landet, och vthgute mina grymhet ther öfwer, och thet blodh kostade, så at jagh förgiorde både folck och fää:

20. Och om Noah, Daniel, och Job woro ther inne: så sant som jagh lefwer, säger Herren HERREN, the skulle icke igenom sina rättferdighet hwarken kunna vndsättia söner eller döttrar: vtan allena sina egna siälar.

21. Ty så säger Herren HERREN: Om jagh sände mina fyra onda plågor, som är swärd, hunger, ond diur, och pestilentie, öfwer Jerusalem, så at jagh ther inne förgiorde både folck och fää:

22. Sij, så skola någre ther inne ingenlefwas och vndslippa, hwilke söner och döttrar ther vthföra skola, och komma hijt til eder, at J see skolen huru them går, och trösta eder öfwer then olycko, som jagh öfwer Jerusalem hafwer komma låtet, samt medh alt annat thet jagh öfwer them hafwer komma låtet.

23. The skola wara edor tröst tå J få see huru them går, och kunnen besinna, at jagh icke vthan saak giordt hafwer, hwad jagh ther inne giordt hafwer, säger Herren HERREN.

15. Capitel.

HERREN liknar Jerusalems inbyggiare widh torra wijnqwistar, hwilka til intet doga, vtan at man bränner them vp, v. 1. Therföre wille han ock så giöra medh them, efter the hade försmädat honom, v. 6.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, hwad är ett tört wijnträ för annat trä, eller en wijnqwist för annat trä i skogen?

3. Tager man them och giör ther något vthaf? Eller giör man ther en nagla vthaf ther man något på hängia kan, (såsom man giör af annat trä?)

4. Sij, man kastar thet i elden, at thet förtärdt warder, så at båda thes ändar förtärer elden, och thes medelsta brinner vp: hwar til skulle thet nu doga, doger thet ock til någors?

5. Sij, tå thet ännu heelt war, kunne man intet giöra ther af, huru mycket mindre kan man nu här efter giöra ther af, tå elden thet förtärdt och vpbrändt hafwer?

6. Therföre säger Herren HERREN: Lika som jagh gifwer the torra wijnqwistar eldenom, til at förtära för annat trä, så skal jagh ock giöra medh Jerusalems inbyggiare.

7. Och skal sättia mitt ansichte emot them, at the icke skola vndkomma elden: vtan elden skal vpfräta them: och J skolen förnimma, at jagh är HERREN, när jagh sätter mitt ansichte emot them:

8. Och giör landet öde: efter the hafwa försmädat migh, säger Herren HERREN.

16. Capitel.

HERREN befaller Propheten förehålla Jerusalem och thes folck i liknelsewijs, sina stora wälgierningar emot them, v. 1. Theras stora otacksamhet här emot, v. 15. Theras straff, v. 35. Och huru han åter wille förbarma sigh öfwer them, v. 53. Nemliga: at tå the i begynnelsen woro lika som ett wanwyrdt hittebarn, v. 3. Hafwer han förbarmat sigh öfwer them, vptagit, klädt och vpfödt them, v. 6. Och när the äro store wordne, trolåfwat them sigh, såsom til sin hustru, v. 8. Och kosteliga beprydt i alla måtto, v. 10. Men sedan the hade fått all ting nogh, hafwa the såsom een skökia öfwergifwit honom, och bolat medh främmande gudar, v. 15. Förkoplat sigh medh the Egyptier, Assyrier och Chaldeer, v. 26. Och thet vthan löön, v. 31. Therföre så wille han ock låta gå en skökiorätt öfwer them; låta dräpa them, och vpbränna theras huus, v. 35. Efter the intet bättre woro än theras moder och systrar, the Hetheer, Samariter och Sodomiter, v. 44. Ja än wärre, v. 48. Doch wille han åter förbarma sigh öfwer them samt theras systrar, och vprätta ett nytt förbund medh them, at the skulle förnimma at han är HERREN, v. 53.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, vppenbara Jerusalems stadh sin styggelse:

3. Och säg: Thetta säger Herren HERREN til Jerusalem: Titt fädernesland och titt slächte är vthaf the Cananeers land; tin fader af the Amoreer, och tin moder af the Hetheer.

4. Titt slächte hafwer icke skoret tigh naflan bort, tå tu född wardt; så hafwer man eij heller badat tigh medh watn, at tu måtte reen wordit, eij heller bestruket medh salt, eij heller bebundet medh linda.

5. Ty ingen ömkade sigh öfwer tigh, at han måtte förbarmat sigh öfwer tigh, och bewijst tigh något af thenna stycken: vtan tu wardt kastad vth på markena: så förachtad war tin siäl, tå tu född wardt.

6. Men jagh gick fram om tigh, och såg tigh liggiande i titt blodh, och sade til tigh: Tu skalt lefwa, tå tu så vthi titt blodh lågst; ja, til tigh sade jagh, tå tu så i titt blodh lågst: Tu skalt lefwa.

7. Och jagh hafwer vpfödt tigh, och låtit tigh stoor warda, lika som een frucht på markene, och wast nu vpwuxen, och stoor och dägelig worden: tin bryst woro wäxt, och tu hade fått skiönt långt håår; men tu wast ännu nakot och blygelig.

8. Och jagh gick fram om tigh, och såg vppå tigh, och sij, tu wast manwäxt: tå bredde jagh mina kiortels flijk öfwer tigh, och öfwertäckte tina blygd: och jagh trolåfwade tigh, och gaf migh vthi förbund medh tigh, säger Herren HERREN, at tu skulle wara min.

9. Och jagh twådde tigh medh watn, och vthwaskade tigh af titt blodh, och smorde tigh medh balsam:

10. Och klädde tigh medh stickat kläder, och drog skiöna skoor vppå tigh: jagh gaf tigh skiön kläder, och gaf tigh silkesdok:

11. Och beprydde tigh medh klenodier, och lade smide på tina armar, och kädior vppå tin hals;

12. Och gaf tigh ett ännespan i titt änne, och örnaringar i tin öron, och een skiön crono vppå titt hufwud.

13. Summa, tu blefst beprydd medh guld och medh silfwer, och beklädd medh bästa lijnkläde, silke och stickat werck: tu åt ock semlobröd, hannog och oljo, och wast öfwermåtton dägelig, och fick ett rike.

14. Och titt rychte gick wida vth ibland Hedningarna för tina fägring skul, then ganska fulkomlig war, genom sådana prydning som jagh vppå tigh hängt hade, säger Herren HERREN.

15. Men tu förläst tigh vppå tina fägring; och efter tu så beprisad wast, bedref tu horerij, så at tu giorde tigh meenliga hwarjom och enom som fram om gick, och giorde hans wilja.

16. Och tu tog af tin kläder, och giorde tigh brokot altare ther af, och bedref titt horerij ther vppå, såsom aldrig någon tijd skedt är, eller skee skal.

17. Och tu tog ock tin skiöna tygh, som jagh tigh af mitt guld och silfwer gifwit hade, och giorde tigh mans beläte ther af, och bedref titt horerij medh them.

18. Och tog tin stickade kläder, och betäckte them ther medh; och mina oljo och rökwerck lade tu fram för them.

19. Min maat som jagh tigh gaf til at äta, semlor, oljo och hannog, lade tu för them til en söt röök; ja, thet kom ther til, säger Herren HERREN.

20. Tu togst tina söner och döttrar, som tu migh födt hade, och offrade them, them til spijs: menar tu nu at thet een ringa ting är medh titt horerij?

21. At tu slachtar min barn, och låter them för them vpbränna:

22. Likwäl hafwer tu i all tin styggelse och horerij icke ens tänckt vppå tins vngdoms tijd, huru blott och nakot tu wast, och lågst i titt blodh.

23. Öfwer alla thessa tina ondsko, ach wee, wee tigh, säger Herren HERREN;

24. Bygde tu tigh bergkyrkior, och giorde tigh bergaltare på alla gator.

25. Och främst på alla wägar bygde tu tin bergaltare, och giorde tina fägring til een styggelse: tu neg medh tin been för alla the ther fram gingo, och bedref stort bolerij.

26. Först bedref tu bolerij medh tinom grannom Egypti barnom, hwilke stort kött hade, och brukade stort bolerij til at reta migh.

27. Men jagh räckte mina hand vth emot tigh, och styrde sådana titt sätt, och öfwergaf tigh vthi tina fiendars wilja, the Philisteers döttrars, hwilke skämdes för titt skamlösa wäsende.

28. Sedan bedref tu bolerij medh Assurs barnom, och kunde thes icke mätt warda: ja, tå tu hade bedrifwit bolerij medh them, och thes icke mätt warda kunde:

29. Förökade tu äntå titt bolerij medh the köpmän af Chaldeen: så kunde tu äntå ther medh icke mätt warda.

30. Huru skal jagh doch omskära titt hierta? Säger Herren HERREN, efter tu sådana enes arga horos gierningar giör:

31. Ther medh at tu bygde tina bergkyrkior främst på alla wägar, och giorde tin altare på alla gator: ther til wast tu icke såsom een annor skiökia, then man medh penningar köpa måste.

32. Eller som een hoorkona, som vthi sins mans stadh tillåter en annan.

33. Ty allom androm skiökiom gifwer man penningar; men tu gifwer allom tinom bolarom penningar til, och begåfwar them, at the allstädes til tigh komma skola, til at bedrifwa bolerij medh tigh.

34. Och man finner i tigh, i titt horerij twärt emot thet waant är medh andra qwinnor: efter man intet löper efter tigh: vtan tu gifwer ock penningar til, och man gifwer tigh inga penningar: altså giör tu tå twärt om.

35. Therföre, tu skiökia, hör HERRANS ord.

36. Thetta säger Herren HERREN: Efter tu så gierna gifwer penningar til, och vptäcker tina skam igenom titt bolerij emot tina bolar, och emot alla tins styggelses afgudar, och vthgiuter tina barnas blodh, hwilka tu them offrar:

37. Therföre sij, jagh skal församla alla tina bolar, medh hwilkom tu hafwer wällust bedrifwit, samt medh allom them som tu för wänner håller, til tina fiendar, och jagh skal församla them båda emot tigh allestädz, och skal vptäckia tina skam, at the alla tina skam see skola:

38. Och skal låta gå ene horos och blodzvthgiuterskos rätt öfwer tigh, och skal vthgiuta titt blodh medh grymhet och nijt:

39. Och skal gifwa tigh vthi theras hånder, at the skola afbryta tina bergkyrkior, och tin bergaltare nederrifwa, och afkläda tigh tin kläder, och borttaga tigh tin skiöna tygh, och låta tigh sittia nakota och blotta.

40. Och the skola låta komma emot tigh stora hopar medh folck, hwilka tigh stena skola, och hugga tigh alla sönder medh sin swärd,

41. Och vpbränna tin huus medh eld, och giöra tigh tin rätt för många qwinnors ögon: altså skal jagh giöra en ända medh titt horerij, at tu icke meer skalt gifwa penningar til:

42. Och skal släckia min harm vppå tigh, och mätta mitt nijt vppå tigh, at jagh må tilfridz warda, och icke meer behöfwa wredgas:

43. Therföre at tu icke ihogkom tins vngdoms tijd; vtan rette migh medh alt thetta: therföre wil jagh ock läggia alla tina wägar vppå titt hufwud, säger Herren HERREN: ty tu frågar ther intet efter, at tu så öfwerdådeliga allahanda styggelse bedrifwer.

44. Sij, alle the som ordspråk pläga bruka, the skola thetta ordspråket säija om tigh: Dottren är såsom modren.

45. Tu äst tine moders dotter hwilken ifrå sin man och barn lop; och äst tina systrars syster, hwilka ifrå sina män och barn lupo: edor moder är Hetheesk, och edar fader en Amoreer.

46. Samarien är tin äldre syster medh sina döttrar som boo på wenstra sidone widh tigh, och Sodom är tin yngre syster medh sina döttrar som boo på högra sidone widh tigh.

47. Ändoch tu likwäl icke lefwat hafwer efter theras wäsende, eller giordt efter theras styggelse: ther fattas icke mycket vthi, at tu icke slemmare ting giordt hafwer än the, i alt titt wäsende.

48. Så sant som jagh lefwer, säger Herren HERREN: Sodom tin syster, samt medh sina döttrar, hafwer så icke giordt, som tu och tina döttrar.

49. Sij, thet war tine systers Sodoms mißgierning: Högmod och all tings öfwerflödighet, och godh frijd then hon och hennes döttrar hade: men them fattiga och torftiga giorde the icke (gierna) hielp.

50. Vtan woro stolta, och giorde styggelse för migh; therföre hafwer jagh ock bortkastat them, tå jagh begynte see ther til.

51. Så hafwer ock Samarien icke giordt hälftena af tina synder: vtan tu hafwer så mycket meer giordt tin styggelser än hon, at tu hafwer giordt tina systrar froma emot all tin styggelser som tu giordt hafwer.

52. Så bär ock nu tina skam, tu som tina systrar froma giör genom tina synder, i hwilkom tu större styggelser änthe giordt hafwer, och hafwer giordt them fromare än tu äst: så skäm tigh nu, och bär tina skam, at tu tina systrar froma giordt hafwer.

53. Men jagh skal omwända theras fängelse, nemliga, thesse Sodoms fängelse, och hennes döttrars; och thesse Samaries fängelse, och hennes döttrars, och thesse tins fängelses fångar samt medh them:

54. Så at tu måste bära tina skam och håån, för alt thet tu giordt hafwer, och J äntå likwäl tröstade warda.

55. Och tin syster, thenna Sodom och hennes döttrar skola omwända warda, lika som the tilförene warit hafwa, och Samarien och hennes döttrar skola omwända warda, lika som the tilförene warit hafwa: tu ock så medh tina döttrar skolen omwända warda, lika som J tilförene warit hafwen.

56. Och tu skalt icke meer prisa then samma tina syster Sodom, såsom på tins högmodz tijd:

57. Tå tin ondska ännu icke vptäckt war, såsom på then tiden, tå Syrie döttrar och the Philisteers döttrar allestädz skämde tigh, och förachtade tigh alt omkring.

58. Tå J måsten bära edra laster och styggelser, säger HERREN.

59. Ty så säger Herren HERREN: Jagh skal giöra tigh lika som tu giordt hafwer, at tu förachtade eden och bröt förbundet.

60. Men jagh wil tänckia vppå mitt förbund som jagh medh tigh giordt hafwer i tins vngdoms tijd; och skal giöra ett ewigt förbund medh tigh.

61. Så skalt tu komma tina wägar ihogh och skämmas, tå tu tina äldre och yngre systrar til tigh tagandes warder, the jagh tigh til döttrar gifwa skal, doch icke af titt förbund:

62. Vtan jagh wil giöra mitt förbund medh tigh, at tu förnimma skalt at jagh är HERREN.

63. På thet tu skalt tänckia ther vppå, och skämmas, och för skam skul icke diärfwas vplåta tin mun, när jagh tigh förlåtandes warder alt thet tu giordt hafwer, säger Herren HERREN.

17. Capitel.

HERREN befaller Hesekiel ställa Jsraels huus ena gåto före, om twå örnar och ett wijnträ; ther medh han skulle straffa Konung Zedekia, at han war affallen ifrå Konungen i Babel til Konungen i Egypten, och skulle therföre intet blifwa beståndandes, vtan ock warda fången och föras til Babel, rc. v. 1. Såsom HERREN sielf thet vthtyder, v. 11. rc. Sedan låfwar HERREN at han wille taga en teelning af ett cedreträ och plantera honom, at ther af skulle warda ett stort trä, thet är Christus af Davidz slächte, hwilken en HERRE öfwer alt blifwa skulle, v. 22.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, gif Jsraels huse ena gåto och liknelse före,

3. Och säg: Thetta säger Herren HERREN: En stoor örn medh stora flygt och långa wingar, och full medh fiedrar och brokot, kom vppå Libanon, och tog qwistarna bort af cedreträän;

4. Och bröt then öfwersta skatan af, och förde honom in vthi krämarelandet, och satte honom vthi then staden ther handlingen war.

5. Han tog ock fröö af the landena, och sådde thet vthi thet samma goda landet ther mycket watn war, och satte thet såsom ett pijlträ.

6. Och thet wäxte och wardt ett stort wijnträ, doch ganska lågt: ty thes qwistar bögde sigh neder emot sina root, och war altså ett wijnträ, thet qwistar och löf fick.

7. Och ther war en annar stoor örn medh stora wingar och många fiedrar; och sij, thetta wijnträd hade een längtan i sina rötter til thenna örnen, och vthräckte sina qwistar emot honom, at thet måtte watnat warda af hans dike:

8. Och war doch på eno godo lande widh mycket watn planterat, så at thet wäl hade mått fått qwistar, frucht burit, och ett stort wijnträ wordet.

9. Så säg nu: Altså säger Herren HERREN: Skulle thet trifwas? Ja, man skal vpryckia thes rötter, och afrifwa thes frucht, och man skal förtorka alla thes vpwäxta qwistar, at the förfaalna: och thet skal icke skee genom en stoor arm eller mycket folck, at man må föra honom af thes rötter bort.

10. Sij, thet är planterat: men skulle thet trifwas? Ja, så snart ther kommer ett östan wäder til, så skal thet förtorkas på sin dike.

11. Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

12. Käre, säg til thet ohörsamma folcket: Weten J icke hwad thetta är? Och säg: Sij, Konungen af Babel kom til Jerusalem, och tog hans Konung och hans Förstar, och förde them bort til sigh vthi Babel.

13. Och tog en af Konungsligo sädh, och giorde ett förbund medh honom, och tog en eed af honom; men the wäldiga i landena tog han bort:

14. På thet at riket skulle ödmiukat blifwa, och icke vphäfwa sigh, at förbundet måtte hållet warda och ståndande blifwa.

15. Men then samma säden föll af ifrå honom, och sände sitt bodskap vthi Egypten, at man skulle sända honom hästar och mycket folck: skulle thet lycka sigh medh honom? Eller skulle han komma ther wäl af medh som sådant giör? Och then som förbund bryter, skulle han slippa?

16. Så sant som jagh lefwer, säger Herren HERREN, vthi then Konungens rum som honom til Konung satte, hwilkens eed han förachtade, och hwilkens förbund han bröt, ther skal han döö, nemliga i Babel.

17. Och skal Pharao intet blifwa ståndandes medh honom i örligena, medh storom häär och mycket folck, tå man torfwallar vpkasta, och bolwerck vpbyggia skal, på thet at mycket folck skal slaget blifwa.

18. Ty efter han hafwer förachtat eden, och brutit förbundet, ther han sina hand vppå räckt hafwer, och alt sådant bedrifwer, skal han intet kunna vndslippa.

19. Therföre säger Herren HERREN altså: Så sant som jagh lefwer, skal jagh låta min eed then han förachtat hafwer, och mitt förbund som han brutit hafwer, komma öfwer hans hufwud.

20. Ty jagh skal kasta mitt näät öfwer honom, och han måste i min garn fången warda; och jagh skal låta honom komma til Babel, och ther wil jagh wara i rätta medh honom: therföre at han sigh så emot migh förgripit hafwer.

21. Och alle hans flychtige, som til honom hålla sigh, skola falla genom swärd, och the som af them slippa, skola i all wäder förströdde warda; och J skolen förnimma, at jagh HERREN hafwer thetta talat.

22. Thetta säger Herren HERREN: Jagh skal ock så taga en teelning af ett högt cedreträ, och bryta honom af öfwerst vppå thes qwistom, och skal plantera honom vppå ett högt berg;

23. Nemliga, på thet höga berget Jsrael wil jagh plantera honom, på thet han skal groo, och bära frucht, och warda ett stort cedreträ, så at allehanda foglar skola kunna boo och blifwa vnder honom, och vnder hans qwistars skugga.

24. Och all trää på markene skola förnimma, at jagh HERREN hafwer thet höga trädh förnedrat, och thet läga trädh vphögdt, och thet gröna trädh förtorkat, och thet torra trädh grönskande giordt: Jagh HERREN talar thet, och giör thet ock så.

18. Capitel.

HERREN förlägger thet ordspråket: Fäderna åto sura wijndrufwor, men barnen äro ömtände wordne; och swär ther vppå, at then som syndar, han skal döö, v. 1. Så at om en är from, så skal han lefwa, v. 5. Men om hans son blifwer ond, så skal han intet lefwa för sins faders skuld, v. 10. Blifwer åter thens ogudachtigas son from, skal han intet bära sins faders mißgierning, v. 14. Vtan hwar och en niuta sin egen gierning, v. 19. Omwänder ock then ogudachtige sigh, så skal hans synd wara förlåten, och han skal lefwa, v. 21. Träder ock en rättferdig af, och syndar, så skal han döö, v. 24. Således giör HERREN ingom orätt, v. 26. Förmanar them omwända sigh, rc. Ty han hafwer icke lust til then ogudachtigas dödh, rc. v. 30.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Hwad drifwen J ibland eder vthi Jsraels land thetta ordspråket, och säijen: Fäderna hafwa ätit sura wijndrufwor, men barnomen äro tänderna ther af öma wordna?

3. Så sant som jagh lefwer, säger Herren HERREN, sådant ordspråk skal intet meer gå ibland eder i Jsrael:

4. Ty sij, alla siälar äro mina; fadrens siäl är så wäl min som sonens siäl: hwilken siäl som syndar, hon skal döö.

5. Om nu een menniskia är from, then ther rätt och wäl giör;

6. Then på bergomen icke äter, then sin ögon icke vphäfwer til Jsraels huus afgudar; och sins nästas hustru icke besmittar, och icke ligger när qwinno vthi hennes kranckhet:

7. Then ingom skada giör; then gäldenäromen sin pant igen gifwer; then ingom något ifrå tager medh wåld; then sitt brödh delar medh them hungroga, och kläder then nakota:

8. Then intet ockrar; then ingen slem winning tager; then icke hielper til at giöra orätt; then emellan menniskiorna rätt dömer:

9. Then efter mina rätter wandrar, och min budh håller, så at han alfwarliga giör ther efter: thet är en from man, han skal få lefwa, säger Herren HERREN.

10. Men om han föder en son, och then samme warder en mordare, then ther blodh vthgiuter, eller något af thessa stycke giör;

11. Och intet af the andra stycken giör: vtan äter på bergom, och besmittar sins nästas hustru;

12. Giör them fattiga och elända skada; tager något medh wåld; icke igen gifwer pant; vphäfwer sin ögon til afgudar, ther medh han een styggelse bedrifwer;

13. Får vth på ocker, tager winning: skulle han lefwa? Han skal icke lefwa: vtan efter han sådana styggelse giordt hafwer, så skal han döden döö; hans blodh skal wara öfwer honom.

14. Men om han föder en son, then ther alla sådana synder seer som hans fader giör, och han fruchtar sigh, och så icke giör:

15. Äter icke på bergom; vphäfwer icke sin ögon til Jsraels huus afgudar; besmittar icke sins nästas hustru:

16. Giör ingom skada; behåller icke pant; tager intet medh wåld; delar sitt brödh medh them hungroga, och kläder then nakota:

17. Hielper icke emot then elända; tager intet ocker eller slem winning; vtan håller min budh, och lefwer efter mina rätter: han skal intet döö för sins faders mißgierning skul, vtan lefwa.

18. Men hans fader, then wåld och orätt brukat hafwer, och ibland sitt folck, thet som intet doger giordt hafwer: sij, han skal döö för sina mißgierning skul.

19. Så säijen J: Hwij skal sonen icke bära sins faders mißgierning? Therföre at han hafwer giordt rätt och wäl, och hållet och giordt alla mina rätter, skal han lefwa.

20. Ty hwilken siäl som syndar, hon skal döö: sonen skal icke bära fadrens mißgierning; och fadren skal icke bära sonens mißgierning: vtan thens rättferdigas fromhet skal wara öfwer honom, och thens orättferdigas arghet skal wara öfwer honom.

21. Men om en ogudachtig omwänder sigh ifrån alla sina synder som han giordt hafwer, och håller alla mina rätter, och giör rätt och wäl, så skal han lefwa, och icke döö.

22. Men på all hans öfwerträdelse som han giordt hafwer, skal intet tänckt warda: vtan skal lefwa för then rättferdighet skul som han giör.

23. Menar tu at jagh lust hafwer öfwer thens ogudachtigas dödh, säger Herren HERREN: och icke mycket meer, at han omwänder sigh ifrå sitt onda wäsende och lefwer?

24. Och om then rättferdige wänder sigh ifrå sine rättferdighet, och giör thet ondt är, och lefwer efter all then styggelse som en ogudachtig giör, skulle han lefwa? Ja, all hans rättferdighet som han giordt hafwer, skal intet ihogkommen warda: vtan han skal döö vthi sin öfwerträdelse och syndom, som han giordt hafwer.

25. Och äntå säijen J: HERREN handlar icke rätt. Therföre hörer nu, J af Jsraels huus: Hafwer jagh icke rätt, och J orätt?

26. Ty när then rättferdige wänder sigh ifrå sine rättferdighet, och giör thet ondt är, så måste han döö; men han måste döö för sina ondsko skul, som han giordt hafwer.

27. Twärt om, när then ogudachtige wänder sigh ifrå sine orättferdighet, som han giordt hafwer, och giör nu rätt och wäl, han warder behållandes sina siäl lefwande.

28. Ty efter han fruchtar sigh, och wänder åter af sine ondsko, så skal han lefwa, och icke döö.

29. Och ännu säija the af Jsraels huus: HERREN handlar icke rätt. Skulle jagh hafwa orätt? J af Jsraels huus hafwen orätt.

30. Therföre wil jagh döma eder, J af Jsraels huus, hwar och en efter hans wäsende, säger Herren HERREN.

Therföre wänder eder om, och läter eder omwända, på thet J icke skolen falla för mißgierningena skul.

31. Kaster ifrån eder all edor öfwerträdelse, ther J medh öfwerträdt hafwen, och giörer eder ett nytt hierta, och ny anda: ty hwij wilt tu så döö, tu Jsraels huus?

32. Ty jagh hafwer ingen lust til hans dödh som döör, säger Herren HERREN: therföre omwänder eder, så fån J lefwa.

19. Capitel.

Prropheten klagar i liknelse wijs öfwer Konung Joachas, at han såsom ett vngt leijon wände sigh til roof, til thes han blef fången, och förd in i Egypten, v. 1. Sammaledz öfwer Konung Jojachim, at han thet samma giorde, til thes han blef fången til Babel, v. 5. Liknar Jerusalem widh ett wijnträ, som war planterat på ett fruchtsamt rum och stort wuxit, och ett östanwäder hade förtorkat thes qwistar och frucht; men nu stod thet på en torr platz, och en eld af thes qwistar skulle snart vpbränna thet, v. 10.

Men giör en klagogråt öfwer Jsraels Förstar;

2. Och säg: Hwij ligger tin moder lejinnan ibland lejinnorna, och vpföder sina vngar ibland the vnga leijon?

3. En af them födde hon vp, och ther wardt ett vngt leijon vthaf, thet wande sigh til at rifwa och vpäta menniskior.

4. Tå Hedningarna hörde sådant om thet, grepo the thet vthi theras kulor, och förde thet i kädior in vthi Egypti land.

5. Tå nu modren såg, sedan hon hade länge hoppats, at hennes hopp war borto, tog hon en annan af sina vngar, och giorde ther ett vngt leijon af.

6. Tå thet wandrade ibland lejinnorna, wardt thet ett vngt leijon, thet ock så wandes til at rifwa och vpäta menniskior.

7. Thet förderfwade theras huus och theras städer, så at landet och hwad ther vthi war, grufwade sigh för thes rytandes röst.

8. Tå lade Hedningarna sigh af all land kring om thet, och kastade ett näät öfwer thet, och grepo thet i thes kulor.

9. Och satte thet vthi ett galler, och förde thet i kädior til Konungen i Babel; och man lät förwara thet, at thes röst intet meer skulle hörd warda på Jsraels bergom.

10. Tjn moder war lika som ett wijnträ, som widh watn planterat war, och thes frucht och qwistar woxo af thet myckla watnet;

11. At thes qwistar så starcke wordo, at the til herraspiror dogde, och thet wardt högt ibland wijnträn. Och tå man såg at thet så högt war och många qwistar hade;

12. Wardt thet i grymhet rifwit neder til jordena och förkastat; östan wäder förtorkade thes frucht, och thes starcke qwistar wordo sönderbrutne, så at the borttorkades, och vpbrände wordo.

13. Men nu är thet planterat i öknene, vthi eno torro och torstigo lande.

14. Och en eld gick vthaf thes starcka qwistar, then förtärde thes frucht, så at ther inge starcke qwistar meer vppå äro til några herraspiro: thet är een klagelig och jämmerlig ting.

20. Capitel.

Någre af the äldsta kommo til Hesekiel at fråga HERRAN, v. 1. Tå befalte HERREN säija: At han intet wille swara them, v. 2. Vtan dod honom hålla them före sina stora wälgierningar som han them bewijst hade, och theras stora otacksamhet och olydna här emot, v. 4. Först i Egypten, v. 5. Sedan i öknene, v. 10. Än sedan the kommo in vthi Canaans land, v. 27. Ja än på then tiden, v. 30. Therföre wille han intet swara them, v. 31. Vtan vthräckia sina hand, och straffa them än hårdare i theras fängelses land, och vthfäija the affälliga ifrå sigh, v. 33. Doch wille han omsider åter samka them til sitt berg eller församling, at the skulle tiena honom, känna sin brott, och förnimma at han är HERREN, v. 40. Ytterst får Hesekiel befalning at prophetera i liknelse wijs moot Jerusalem, v. 45.

Och thet begaf sigh i siunde åhrena, på tijonde dagen i femte månadenom, kommo någre af the äldsta i Jsrael til at fråga HERRAN, och satte sigh neder för migh.

2. Tå skedde HERRANS ord til migh, och sade:

3. Tu menniskiobarn, tala medh Jsraels äldsta, och säg til them: Thetta säger Herren HERREN: Ären J komne til at fråga migh? Så sant som jagh lefwer, jagh wil intet swar gifwa eder, säger Herren HERREN.

4. Men wilt tu menniskiobarn straffa them, så må tu straffa them altså: Hålt them före theras fäders styggelse;

5. Och säg til them: Thetta säger Herren HERREN: På then tijd jagh vthwalde Jsrael, vphof jagh mina hand til Jacobs huus sädh, och lät them känna migh vthi Egypti land: ja jagh vphof mina hand til them, och sade: Jagh är HERREN edar Gudh.

6. Men jagh vphof på samma tijd mina hand, at jagh skulle föra them vthur Egypti land, in vthi ett land som jagh them försedt hade, thet medh miölk och hannog flyter; ett ädla land för all land.

7. Och sade til them: Hwar och en kaste bort styggelsen för sin ögon, och orener icke eder på Egypti afgudar: ty jagh är HERREN edar Gudh.

8. Men the woro migh ohörsamme, och wille intet höra migh, och ingen af them kastade sin styggelse bort för sin ögon, och öfwergåfwo icke Egypti afgudar: tå tänckte jagh vthgiuta mina grymhet öfwer them, och låta alla mina wrede gå öfwer them mitt vthi Egypti land:

9. Men jagh lät thet tilbaka för mitt namn skul, at thet icke skulle ohelgat warda för Hedningomen, ibland hwilka the woro, och för hwilkom jagh hade gifwit migh them tilkänna, at jagh them vthur Egypti land föra wille.

10. Och tå jagh them vthur Egypti land fördt hade, och låtit them komma in vthi öknena;

11. Gaf jagh them min budh, och lärde them mina rätter, genom hwilka menniskian lefwer then them håller.

12. Jagh gaf them ock min Sabbath, til ett tekn emellan migh och them, på thet the skulle lära, at jagh är HERREN som them helgar.

13. Men Jsraels huus war migh ock så ohörsamt vthi öknene, och lefde intet efter min budh, och förachtade mina rätter, genom hwilka menniskian lefwer som them håller, och ohelgade min Sabbath ganska swårliga: tå tänckte jagh vthgiuta mina grymhet öfwer them vthi öknene, och platt förgiöra them:

14. Men jagh lät thet tilbaka för mitt namn skul, at thet icke skulle ohelgat warda ibland Hedningarna, för hwilkom jagh them vthfördt hade.

15. Ock hof jagh mina hand vp emot them i öknene, at jagh icke wille låta them komma in vthi thet land som jagh them gifwit hade, thet medh miölk och hannog flyter; ett ädla land för all land.

16. Therföre at the förachtade mina rätter, och lefde icke efter min budh, och mina Sabbather ohelgade: ty the wandrade efter theras hiertas afgudar.

17. Men mitt öga skonade them, at jagh icke förderfwade eller platt förgiorde them i öknene.

18. Och jagh sade til theras barn i öknene: J skolen icke lefwa efter edra fäders budh, och icke hålla theras rätter, och icke orena eder vppå theras afgudar.

19. Ty jagh är HERREN edar Gudh; efter min budh skolen J lefwa, och mina rätter skolen J hålla, och giöra ther efter:

20. Och mina Sabbather skolen J helga, at the skola wara ett tekn emellan migh och eder, på thet J weta skolen, at jagh HERREN är edar Gudh.

21. Men barnen woro migh ock ohörsam, lefde icke efter min budh, höllo ock icke mina rätter, så at the giorde ther efter, genom hwilka menniskian lefwer then them håller; och ohelgade mina Sabbather: tå tänckte jagh vthgiuta mina grymhet öfwer them, och låta alla mina wrede gå öfwer them i öknene.

22. Men jagh wände mina hand, och lät thet tilbaka för mitt namn skul, at thet icke skulle ohelgat warda för Hedningomen, för hwilkom jagh them vthfördt hade.

23. Jagh hof ock mina hand vp emot them i öknene, at jagh skulle förströ them ibland Hedningarna, och förskingra them i landen;

24. Therföre at the icke höllo min budh, och förachtade mina rätter, och ohelgade mina Sabbather, och sågo efter theras fäders afgudar.

25. Therföre gaf jagh them then lära som intet godh är; och the rätter vthi hwilka the intet lijf hafwa kunna.

26. Och förkastade them medh theras offer, tå the vpbrände i eld all förstfödning: på thet jagh skulle bedröfwa them, och the lära skulle, at jagh är HERREN.

27. Therföre tala tu menniskiobarn medh Jsraels huus, och säg til them: Thetta säger Herren HERREN: Edra fäder hafwa ännu meer försmädat och trotsat migh.

28. Ty tå jagh hade låtit them komma in vthi landet, öfwer hwilket jagh mina hand vphäfwet hade, at jagh skulle thet gifwa them: hwar the någorstädz sågo en högh backa, eller tiockqwistat trää, ther offrade the sitt offer, och båro tijt sina obehageliga gåfwor, och rökte ther sin söta röök, och vthguto ther sitt drickoffer.

29. Men jagh sade til them: Hwad skal doch then högden tijt J gåån? Och så kallades thet een högd alt in til thenna dagh.

30. Therföre säg til Jsraels huus: Thetta säger Herren HERREN: J orenen eder vthi edra fäders wäsende, och bedrifwen horerij medh edor styggelse;

31. Och besmitten eder på edra afgudar, hwilkom J offren edra gåfwor, och vpbrännen edra söner och döttrar i eld, alt in til thenna dagh: och jagh skulle gifwa eder af Jsraels huus swar? Så sant som jagh lefwer, säger Herren HERREN, jagh skal intet swar gifwa eder.

32. Ther til, tå J täncken: Wij wilje giöra lika som Hedningarna, och såsom annor folck i landen, och tilbedia stockar och stenar, skal thet fela eder.

33. Så sant som jagh lefwer, säger Herren HERREN, jagh skal råda öfwer eder medh starcka hand och vthräcktom arm, och medh vthgutin grymhet;

34. Och skal föra eder ifrå folcken, och församla eder vthu the land tijt J förströdde ären, medh starcka hand, medh vthräcktom arm, och medh vthgutin grymhet;

35. Och skal låta eder komma vthi folcks ökn, och ther wara i rätta medh eder, ansichte emot ansichte.

36. Lika som jagh medh edra fäder vthi öknene widh Egypten i rätta war, rätt så skal jagh wara i rätta medh eder, säger Herren HERREN.

37. Jagh skal låta komma eder vnder riset, och twinga eder vthi förbundsens bandom.

38. Och jagh skal vthfäija the affälliga, och the som emot migh öfwerträda, ibland eder; ja, jagh skal föra them vthu thet land ther J nu boon, och intet låta them komma in vthi Jsraels land, at J lära skolen at jagh är HERREN.

39. Therföre, J af Jsraels huus; thetta säger Herren HERREN: Efter J ju intet wiljen höra migh, så giörer som eder täckes, och hwar edra tiene sinom afgud: men mitt helga namn läter här efter oskämdt wara medh edor offer och afgudar.

40. Ty thetta säger Herren HERREN: På mino heligo berge, på the höga bergena Jsrael, ther skal hela Jsraels huus, och alle the som i landet äro tiena migh: ther skola the wara migh tacknemlige, och ther skal jagh eska vppå edor häfoffer och edars offers förstling, medh alt thet J migh helgen.

41. J skolen warda migh tacknemlige medh sötom röök, när jagh låter eder komma ifrå folcken, och warder eder församlande vthu landen tijt J förströdde ären, och jagh skal warda helgad i eder för Hedningomen.

42. Och J skolen förnimma, at jagh är HERREN, när jagh hafwer låtit eder komma in vthi Jsraels land, vthi thet land om hwilket jagh vphof mina hand, at jagh thet edra fäder gifwa skulle.

43. Ther skolen J tänckia vppå edart wäsende, och vppå all edar handel, ther J vthinnan orenade ären, och skolen hafwa ett mißhag til all edor ondsko, som J bedrifwit hafwen.

44. Och skolen förnimma, at jagh är HERREN, när jagh giör medh eder för mitt namn skul, och icke efter edart onda wäsende och skadeliga handel, tu Jsraels huus, säger Herren HERREN.

45. Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

46. Tu menniskiobarn, ställ titt ansichte emot Theman, och tala söder vth, och prophetera emot then skogen i then markene söder vth;

47. Och säg til then skogen söder vth: Hör HERRANS ord. Thetta säger Herren HERREN: Sij, jagh skal vptända i tigh en eld, han skal förtära både färsk trää och torr, så at man icke skal kunna vthsläckia hans låga: vtan alt thet som ifrå sönnan norr åth står, thet skal vpbrändt warda.

48. Och alt kött skal see, at jagh HERREN thet vptändt hafwer, och ingen thet vthsläckia kan.

49. Och jagh sade: Ach Herre HERRE! the säija om migh: Thenne talar icke annat än förtäckt ord.

21. Capitel.

Efter folcket sade at Propheten talade förtäckt ord, ty befaller HERREN honom prophetera thet samma klarare: nemligen, at han wille lata komma swärdet öfwer Jerusalem, och dräpa både en och annan, v. 1. Befaller honom sucka ther öfwer, och säija them hwarföre, v. 6. Biuder honom ock säija thet, at swärdet war skärpt och vpfäijat, v. 8. Ja, thet skulle komma twäfalt, och drabba på högra och wänstra sidan, v. 4. Befaller än afmåla för them, huru Konungen i Babel skulle resa åth Jerusalem; fråga sina spåmän, belägra och winna staden, v. 18. Och huru Konung Zedekia skulle mista cronan, til thes han kommo som henne hafwa skulle, v. 25. Sedan skulle han prophetera moot the Ammoniter sammaledes, v. 28.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, ställ titt ansichte emot Jerusalem, och tala emot helgedomen, och prophetera emot Jsraels land;

3. Och säg til Jsraels land: Thetta säger HERREN: Sij, jagh wil til tigh; jagh skal draga mitt swärd vthu skidone, och skal dräpa i tigh både rättferdiga och orättferdiga.

4. Efter jagh nu i tigh både rättferdiga och orättferdiga dräpa wil, så skal mitt swärd fara vthu skidone öfwer alt kött ifrå sönnan in til norr.

5. Och alt kött skal förnimma, at jagh HERREN hafwer dragit mitt swärd vthu skidone; och thet skal icke igen instunget warda.

6. Och tu menniskiobarn skalt sucka, in til thes at länderna wärckia vppå tigh; ja, bitterliga skalt tu sucka, så at the see thet.

7. Och när the tå säija til tigh: Hwij suckar tu? Så skalt tu säija: För thet rychtet skul som kommer, för hwilko all hierta förskräckias, och alla händer falla neder, alt modh faller, och all knää flyta såsom watn: sij, thet kommer, och thet skal skee, säger Herren HERREN.

8. Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

9. Tu menniskiobarn, prophetera och säg: Thetta säger HERREN: Swärdet, ja, swärdet är skärpt och vpfäijat;

10. Thet är skärpt, at thet slachta skal; thet är fäijat, at thet blänckia skal: o huru glade wilje wij wara om han än giorde all trää til rijs öfwer the onda barn:

11. Men han hafwer vthfått ett swärd til at fäija, at man thet taga skal; thet är skärpt och fäijat, at man thet vthi dråparens händer gifwa skal.

12. Ropa och jämra tigh, tu menniskiobarn; ty thet går öfwer mitt folck, och öfwer alla the ther rådande äro i Jsrael, hwilke til swärdet samt medh mino folcke församlade äro: therföre slå vppå tina länder.

13. Ty han hafwer ofta näpst them; hwad hafwer thet hulpet? The onda barnas rijs wil intet hielpa, säger Herren HERREN.

14. Och tu menniskiobarn, prophetera och slå tina händer tilsamman: ty swärdet skal komma twäfalt, ja trefalt; ett mordswärd, een stoor slachtnings swärd, så at thet drabba skal i kamrarna tijt the fly.

15. Jagh skal låta klinga swärdet, så at hiertan skola förskräckias, och månge falla skola i alla theras portar: ach huru bläncker thet, och hugger åstadh til slachtning;

16. Och säija: Hugg både på högra sidona och then wänstra, hwad som förekommer.

17. Så wil jagh tå medh mina händer wara gladh ther öfwer, och låta mina wrede gå: jagh HERREN hafwer thet sagt.

18. Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

19. Tu menniskiobarn, giör twå wägar, på hwilka komma skal Konungens swärd af Babel; men the skola både gå ifrån ett land: och sätt ett tekn främst på wägen åth stadenom, at thet tijt wisa skal.

20. Och giör wägen, så at swärdet må komma til Rabbath Ammons barnas, och i Juda til then fasta staden Jerusalem.

21. Ty Konungen i Babel skal sättia sigh i wägaskälet, främst på båda wägarna, at han skal låta spå för sigh, skiuta medh pilar om lott, fråga sina afgudar, och skåda lefrar.

22. Och spådomen skal wisa på högra sidona in åth Jerusalem, at han skal låta föra tijt bockar och stöta ther hohl vppå, och öfwerfalla honom medh stort roop och mord, och at han skal låta föra bockar in för portarna, och giöra ther en wall, och byggia ther bolwerck.

23. Men then spådomen skal honom tyckia falsk wara, han swärje så högt som han wil: men han skal tänckia vppå mißgierningarna, at han skal winna honom.

24. Therföre säger Herren HERREN altså: Therföre at vppå eder tänckt warder för edra mißgierningar skul, och edor ohörighet är vppenbar, at man seer edra synder, i alt thet J hafwen för händer; ja, therföre at vppå eder tänckt warder, skolen J medh wåld fångne warda.

25. Och tu ogudachtige och fördömde Förste i Jsrael, hwilkens dagh komma skal, när mißgierningen til ända kommen är;

26. Thetta säger Herren HERREN: Lägg bort hatten, och tag af cronona: ty ther skal hwarken hatt eller crona blifwa: vtan then sigh vphögt hafwer, han skal förnedrad warda, och then sigh förnedrat hafwer, han skal vphögd warda.

27. Jagh skal giöra then cronona til intet, til intet, til intet, til thes han kommer som henne hafwa skal, honom wil jagh gifwa henne.

28. Och tu menniskiobarn, prophetera och säg: Thetta säger Herren HERREN om Ammons barn, och om theras försmädande, och säg: Swärdet, swärdet är vthdragit, at thet slachta skal; thet är vpfäijat, at thet dräpa skal, och skal blänckia:

29. Therföre at tu lät säija tigh falska syner och lögnspådom, på thet tu ock skalt öfwergifwen warda ibland the ogudachtiga slagna, hwilkom dagen kom tå mißgierningen til ända kommen war.

30. Och om thet än vthi skidona igen instunget worde, så wil jagh doch döma tigh på thet rum ther tu skapad äst, och i thet land ther tu född äst:

31. Och wil vthgiuta mina wrede öfwer tigh; jagh skal vpblåsa mine grymhets eld, och öfwerantwarda tigh sådana menniskiom i händer som bränna och förderfwa kunna.

32. Tu måste warda eldenom til spijs, och titt blodh måste i landena vthgutit warda; och man skal icke meer tänckia vppå tigh: ty jagh HERREN hafwer thet talat.

22. Capitel.

HERREN befaller Hesekiel straffa Jerusalems stadh för sitt mord och afguderij, v. 1. Sammaledz hans Förstar för theras öfwerwåld, skam och last the öfwerdådeliga bedrefwo, v. 6. Och hotar sigh wilja hemsökia them therföre, v. 13. Han hade tänckt rensa sitt folck såsom silfwer; men thet war alt til slagg wordet, och måste brännas vp, v. 17. Befaller Propheten säija them thet, v. 23. Ty theras Propheter, Prester, Förstar och folcket i landena, woro alle såsom leijon och vlfwar; slogo vnder sigh medh orätt och öfwerwåld hwad the kunde; achtade intet Gudz budh, v. 25. Och icke en war som wille förtaga hans wrede, at hon måtte stillas, v. 30.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, wilt tu icke straffa then mordiska staden, och hålla honom före all hans styggelse?

3. Säg: Så säger Herren HERREN: O tu stadh, som vthgiuter tinas blodh, på thet tin tijd skal komma, och tu som afgudar giör när tigh, på thet tu skalt orena tigh.

4. Tu förbryter tigh på thet blodh som tu vthgiuter, och orenar tigh vppå the afgudar som tu giör, ther medh tu låter tina dagar nalkas, och beställer at tin åhr komma måste: therföre skal jagh giöra tigh til spott ibland Hedningarna, och til håån i all land.

5. Både när och fierran skola the bespotta tigh, så at tu måste hafwa ett skändeligit rychte, och stoor jämmer lida.

6. Sjj, Förstarna i Jsrael hwar och en är mächtig när tigh til at vtgiuta blodh.

7. Fader och moder förachta the; främlinganom giöra the wåld och orätt, enkior och faderlös barn förtryckia the.

8. Tu förachtar min helgedom, och ohelgar mina Sabbather.

9. Förrädare äro vthi tigh, på thet the skola vthgiuta blodh: the äta på bergomen, och handla wrångwijsliga i tigh.

10. The blotta fädernas blygd, och nödga qwinnorna i theras kranckhet;

11. Och bedrifwa styggelig ting, hwar och en medh sin skyldmans hustru: the skämma sina egna söners hustrur öfwerdädeliga; the giöra sina egna systrar sina fäders döttrar skam.

12. The taga gåfwor til at vthgiuta blodh; the ockra och winna på hwar annan, och bruka girighet emot sin nästa, och öfwerfalla hwar annan, och förgäta migh, säger Herren HERREN.

13. Sij, jagh slår mina händer tilsamman öfwer then girighet som tu bedrifwer, och öfwer thet blodh som i tigh vthgutit är.

14. Men menar tu at titt hierta kan thet lida, eller tina händer thet fördraga, på then tijd när jagh thet medh tigh giörandes warder? Jagh HERREN hafwer thet sagt, och wil ock så giörat.

15. Och skal förströ tigh ibland Hedningarna, och bortdrifwa tigh i landen; och skal giöra en ända på tina slemhet:

16. Så at tu skalt ibland Hedningarna achtad warda såsom en förbannad, och förnimma, at jagh är HERREN.

17. Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

18. Tu menniskiobarn, Jsraels huus är wordit migh til slagg, all theras koppar, ten, jern och bly, är i vgnenom wordet til slagg.

19. Therföre säger Herren HERREN altså: Efter J nu alle ären slagg wordne, sij, så skal jagh samka eder tilhopa i Jerusalem.

20. Lika som man tilhopa samkar silfwer, koppar, jern, bly och ten in vthi en vgn, at man må vpblåsa ther en eld vnder, och smälta thet: altså wil jagh ock i mine wrede och grymhet sammansamka, inlåggia, och smälta eder.

21. Ja, jagh skal sammansamka eder, och vpblåsa mine wredes eld vnder eder, at J ther vthi försmälta skolen.

22. Lika som silfret smälter i vgnenom, så skolen J ock ther inne smälta, och förnimma at jagh HERREN hafwer vthgutit mina grymhet öfwer eder.

23. Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

24. Tu menniskiobarn, säg til them: Tu äst ett land som intet står til rensande, såsom ett ther intet regn vppå kommer på wredenes tijd.

25. The Propheter som ther inne äro, hafwa sigh tilhopa gaddat, at the skola vpfräta siälar, lika som ett rytande leijon tå thet röfwar: the rifwa til sigh godz och penningar, och giöra ther många enkior inne.

26. Thes Prester drifwa orätt vnder lagsens namn, och ohelga min helgedom: the hålla ingen åthskilnad emellan heligt och oheligt, och achta intet hwad reent eller oreent är, och skiöta intet om mina Sabbather, och jagh warder ohelgad ibland them.

27. Thes Förstar ther inne äro lika som glupande vlfwar, til at vthgiuta blodh, och förgiöra siälar för sina girighet skul.

28. Och thes Propheter bestryka them medh obrukat kalck; predika fåfängelighet, och prophetera them lögn, och säija: Thetta säger Herren HERREN, ändoch at HERREN hafwer thet intet sagt.

29. Folcket i landena brukar wåld, och röfwa fritt, och öfwerfalla the fattiga och elända, och giöra främlingomen öfwerwåld och orätt.

30. Jagh sökte ibland them, om någor wille förtaga och stilla wredena för migh, at jagh icke skulle förderfwa landet; men jagh fan ingen.

31. Therföre vthgiöt jagh mina wrede öfwer them, och medh mine grymhets eld giorde jagh en ända medh them, och gaf them theras förtienst vppå theras hufwud, säger Herren HERREN.

23. Capitel.

Gudh befaller hålla Samarien och Jerusalem före theras afguderij och förtröstning på menniskio hielp, i liknelsewijs: nemlig, at the båda, såsom twå skiökior hade strax i Egypten waant sigh til afguderij, v. 1. Och HERREN hafwer likwäl sedan tagit them sigh til ächta, v. 4. Men then ena, Samarien föll sedan af, och bolade medh the Assyriers afgudar, och förlät sigh vppå them, v. 5. Tå straffade HERREN henne, och gaf henne i the Assyriers händer, v. 9. Tå hennes syster Jerusalem thet såg, bättrade hon sigh intet: vtan giorde thet än wärre medh the Chaldeer, v. 11. Therföre wille han ock gifwa henne i theras händer, v. 22. At hon så måste dricka sina systers kalck, v. 32. Och befaller än Propheten hålla them alt thetta före, v. 36.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, thet woro twå qwinnor ene moders döttrar.

3. Thessa bedrefwo horerij vthi Egypten, alt ifrå sin vngdom: ther läto the handtera sin bröst, och i vngdomenom kramma sina spenar:

4. Then äldre heet Ahala, och hennes syster Ahaliba: och jagh tog them til ächta, och the födde migh söner och döttrar: och Ahala heet Samarien, och Ahaliba Jerusalem.

5. Ahala bedref horerij tå jagh hade tagit henne, och war brinnande til sina bolar, nemliga, til the Assyrier som til henne kommo;

6. Til herrar och Förstar, som medh silke beklädde woro, och til alla vnga lustiga karlar, til resenärar (och wagnar:)

7. Och bolade medh alla dägeliga karlar i Assyrien, och orenade sigh medh allom theras afgudom, ehwar hon til någon vptänd wardt.

8. Ther til öfwergaf hon icke sitt horerij medh them vthi Egypten, hwilke när henne legat hade ifrå hennes vngdom, och hennes bröst i hennes vngdom krammat, och stort horerij medh henne bedrifwit hade.

9. Tå öfwergaf jagh henne vthi hennes bolars, Assurs barnas hand, til hwilka hon i lust brinnandes war.

10. The vptäckte hennes skam, och togo hennes söner och döttrar bort; men henne dråpo the medh swärd: och rychtet kom vth, at thenna qwinnan straffad war.

11. Tå nu hennes syster Ahaliba thet såg, bran hon i lusta mycket wärre än then andra, och bedref horerij meer än hennes syster:

12. Och war vptänd til Assurs barn, til herrar och Förstar som til henne wäl klädde kommo, til resenärar (och wagnar,) och til alla vnga lustiga karlar.

13. Tå såg jagh, at the båda hade i lika måtto orenat sigh:

14. Doch thessa bedref sitt horerij meer: ty tå hon såg målade män på wäggene i rödh färgo, the Chaldeers beläte,

15. Begiordade om theras länder, och spetsota brokota hattar på theras hufwud, och alle anseende woro såsom wäldige wän, efter then drägt som Babels och the Chaldeers barn i theras land hade:

16. Bran hon i lusta til them, så snart hon them warse wardt, och sände bodskap til them in vthi Chaldeen.

17. Tå nu Babels barn til henne kommo til at sofwa när henne, wardt hon genom them orenad vthi sitt horerij; och wardt så orenad, at hon leddes widh them.

18. Och tå hennes horerij och skam så alstinges vppenbar war, leddes jagh ock widh henne, lika som jagh widh hennes syster war ledse worden.

19. Men hon bedref sitt horerij ju meer och meer, och tänckte vppå sins vngdoms tijd, tå hon sitt horerij bedref vthi Egypti land.

20. Och bran i lusta til sina bolar, hwilkas luste war lika som äsnars och hästars.

21. Och tu bedref tina otucht lika som i tinom vngdom, tå the vthi Egypten handterade tin bröst, och tina spenar krammade wordo.

22. Therföre, o Ahaliba, thetta säger Herren HERREN: Sij, tina bolar, hwilka tu leddes widh, skal jagh vpwäckia emot tigh, och skal låta them komma alt omkring tigh;

23. Nemliga, Babels barn, och alla Chaldeer, medh höfwitzmän, Förstar och herrar, och alla Assyrier medh them, dägeliga vnga män, alla Förstar och herrar, riddare och ädlingar, och allahanda resenärer.

24. Och the skola komma öfwer tigh medh resig tygh, och medh en stoor hoop folck, och skola beläggia tigh medh spetser, sköldar och hielmar alt omkring: them wil jagh befalla rätten, at the skola döma öfwer tigh efter sin rätt.

25. Jagh skal låta mitt nijt gå öfwer tigh, så at the skola handla obarmherteliga medh tigh: the skola skära tigh näso och öron af, och hwad qwart blifwer, thet skal falla genom swärd: the skola taga tina söner och döttrar bort, och vpbränna thet qwart är i eld.

26. The skola draga tigh tin kläder vthaf, och borttaga tin prydning.

27. Altså skal jagh giöra en ända vppå tine otucht och titt horerij medh Egypti land, at tu icke meer skalt vphäfwa tin ögon efter them, och icke meer tänckia vppå Egypten.

28. Ty så säger Herren HERREN: Sij, jagh skal öfwerantwarda tigh them i händer hwilkas fiende tu äst, och på hwilka tu hafwer släckt tin lusta.

29. The skola hafwa sigh medh tigh såsom fiender, och taga bort alt thet tu hafwer sammandragit, och låta tigh nakota och blotta, at tin skam skal vptäckt warda, samt medh tine otucht och horerij.

30. Thetta skal tigh skee för titt horerij skul, som tu medh Hedningomen bedrifwit hafwer, och orenat tigh på theras afgudom.

31. Tu hafwer gångit på tine systers wägh: therföre gifwer jagh tigh ock hennes kalck vthi tina hand.

32. Thetta säger Herren HERREN: Tu måste dricka tine systers kalck så diup och så widh som han är: tu skalt warda til så stort spott och håån, at thet skal wara olideligit.

33. Tu måste tigh druckna dricka af then starcka drycken och jämren: ty tine systers Samarie kalck, är en jämmers och sorgakalck.

34. Then samma måste tu slätt vthdricka, och slå honom i stycker sönder, och sönderrifwa tin bröst: ty jagh hafwer thet sagt, säger Herren HERREN.

35. Therföre säger Herren HERREN altså: Therföre at tu hafwer förgätit migh, och kastat migh baak om tin rygg, så bär ock nu tina otucht och titt horerij.

36. Och HERREN sade til migh: Tu menniskiobarn, wilt tu icke straffa Ahala och Ahaliba, och hålla them före theras styggelse?

37. Huru the hafwa bedrifwit horerij, och vthgutit blodh, och bedrifwit horerij medh afgudom; ther til vpbrände the sin barn, som the migh födt hade, them til offer.

38. Ther vthöfwer hafwa the giordt migh thetta: the orenade min helgedom på then tiden, och ohelgade mina Sabbather.

39. Ty tå the slachtade afgudomen sin barn, gingo the på samma dagen in vthi min helgedom, til at ohelga honom: sij, sådant hafwa the begått vthi mino huse.

40. The hafwa ock sändt bodh efter män, som vthu fierran land komma skulle: och sij, när the kommo, badade tu tigh, och färgade tigh, och prydde tigh medh smide, them til ähro:

41. Och satt på ene skiöna säng, för hwilko stod ett bord tilredt, ther rökte tu vppå, och offrade mina oljo ther vppå:

42. Ther war ett stort glädierop; och mannomen, som wida wägna ifrå mycket folck och af öknene komne woro, gåfwo the smide vppå theras armar, och skiöna krantsar på theras hufwud.

43. Men jagh tänckte: Hon är waan medh hoor af ålder; hon kan intet återwända af bolerij:

44. Ty man går til henne in, lika som man til ena skiökio ingår; rätt så går man til Ahala och Ahaliba the otuchtiga qwinnor in.

45. Therföre skola the män, som rätten fulfölja, straffa them, lika som man hoorkonor och blodz vthgiuterskor straffa skal: ty the äro hoorkonor, och theras händer äro fulla medh blodh.

46. Altså säger Herren HERREN: Föör vp öfwer them en stoor hoop, och gif them til skiöfwels och roof;

47. At the måga stena them, och stinga them igenom medh sin swärd, och dräpa theras söner och döttrar, och bränna theras huus vp medh eld.

48. Altså skal jagh giöra en ända på otuchtene i landena, så at alla qwinnor skola see ther widh, och icke giöra efter slika otucht.

49. Och man skal läggia edra otucht vppå eder, och J skolen bära edra afgudars synder, på thet J skolen förnimma, at jagh är Herren HERREN.

24. Capitel.

Propheten får befalning at taga een gryto, läggia ther kött vthi, och siudat wäl: men efter widh grytan lodde mycket wederbrändt, skulle han taga stycken vth, och smälta grytan, om hon kunde blifwa reen: hwilket beteknade, at så skulle Jerusalem och hans inbyggiare plågas och twingas, folcket vthödas, staden förstöras, och vpbrännas, för theras synder och oreenlighet, som eljes icke kunde aftwättas, v. 1. Sedan tager HERREN Prophetenom hans kära hustru ifrå, och förbiuder honom sorja öfwer henne; til at betekna, at HERREN wille lika så taga sitt folck theras käresta ifrå, nemliga, sin helgedom, samt theras söner och döttrar, och the skulle icke få hålla någon klagegråt ther öfwer, v. 15.

Och HERRANS ord skedde til migh, i nijonde åhrena, på tijonde dagen i tijonde månadenom, och sade:

2. Tu menniskiobarn, skrif thenna dagen vp, ja, rätt thenna dagen: ty Konungen i Babel hafwer rätt på thenna dagen rustat sigh emot Jerusalem.

3. Och gif the ohörsammo folckena een liknelse före, och säg til them: Thetta säger Herren HERREN: Sätt til ena gryto, sätt henne til, och giut ther watn in.

4. Lägg stycken tilsammans ther vthi, the ther in skola, och the bästa stycken, låret och bogen; och fyll henne medh bästa märgstycken.

5. Tag thet bästa af hiordenom, och giör en eld ther vnder, til at koka märgstycken, och lät thet flux siuda, och lät märgstycken wäl kokas ther vthi.

6. Therföre säger Herren HERREN altså: O then morderska staden, then een sådana gryta är, i hwilko thet wederbrända wederloder, och wil intet afgå: tag ther vth thet ena stycket efter thet andra, och tu torf icke kasta lott om hwilket först vth skal.

7. Ty hans blodh är ther inne, then han på ena bara häll, och icke på jordena vthgutit hafwer, ther man doch hade kunnat betäckt thet medh jord.

8. Och jagh hafwer ock så förthenskul samma blodh låtit vthgiuta vppå ena bara häll, at thet icke skulle kunna förskylas, på thet grymheten skulle komma öfwer them, och thet måtte hämnadt warda.

9. Therföre säger Herren HERREN altså: O tu mordiska stadh, then jagh til en stoor eld giöra wil;

10. Bär hijt mycken wedh; tändt vp elden, at kötet må sudit warda, och bekrydda thet wäl, at märgstycken wederbrinna.

11. Sätt ock grytona toma vppå elden, på thet hon må warda heet, och hennes koppar förbrinna, om hennes oreenhet bortsmältas, och hennes wederbränna afgå kunde.

12. Men then wederbrännan, ehuru fast thet ock brinner, wil likwäl intet afgå: ty thet är alt förmycket wederbrändt, och måste försmälta i eldenom.

13. Tin oreenhet är så förhärd, at om jagh än gierna wille rensa tigh, så wilt tu doch intet låta rensa tigh ifrå tine oreenhet: therföre kant tu nu här efter intet meer reen warda igen, til thes min grymhet hafwer släckt sigh vppå tigh.

14. Jagh HERREN hafwer thet talat; thet skal komma, jagh skal giörat, och intet försumat; jagh wil intet skona, eller låta migh thet ångra: vtan the skola döma tigh, efter som tu lefwat och giordt hafwer, säger Herren HERREN.

15. Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

16. Tu menniskiobarn, sij, jagh skal genom ena plågo taga tigh bort tins ögons lust: men tu skalt intet beklaga tigh eller gråta, eller fälla några tårar.

17. Hemliga må tu sucka, men ingen dödklagan föra: vtan skalt läggia tin skrudh vppå, och draga tina skoor vppå; tu skalt icke skyla tin mun, och icke äta sorgabröd.

18. Och tå jagh om morgonen bittida medh folckena talat hade, blef migh om aftonen min hustru död: och jagh giorde i then andra morgonen såsom migh befalt war.

19. Och folcket sade til migh: Wilt tu icke kungiöra oß hwad thet betyder som tu giör?

20. Och jagh sade til them: HERREN hafwer talat medh migh, och sagt:

21. Säg Jsraels huse, at Herren HERREN säger altså: Sij, jagh skal ohelga min helgedom then edor högsta tröst, edor ögons lust, och edor hiertas önskan är; och edra söner och döttrar the J öfwergifwa måsten, skola falla genom swärd.

22. Och J måsten giöra lika som jagh giordt hafwer: edar mun måste J intet skyla, och intet sorgabröd äta:

23. Vtan skolen sättia edar skrudh vppå edor hufwud, och draga edra skoor vppå: J skolen intet beklaga eder eller gråta; vtan försmächta öfwer edra synder, och sucka hwar medh annan.

24. Och Hesekiel skal altså wara eder ett tekn; at J giöra måsten lika som han giordt hafwer, när thet så kommer: på thet J förnimma skolen, at jagh är Herren HERREN.

25. Och tu menniskiobarn, på then tiden, tå jagh ifrå them tager theras macht och tröst, theras ögons lust, och theras hiertas önsko, theras söner och döttrar;

26. Ja, på then samma tiden, skal en then ther vndsluppen är, komma til tigh, och förkunna tigh thet.

27. På then tiden skal tin mun, emot then som vndsluppen är, vplåten warda, at tu skalt tala, och icke meer tiga: ty tu måste wara them ett tekn, på thet the skola förnimma at jagh är HERREN.

25. Capitel.

Gudh befaller Hesekiel prophetera moot the Ammoniter; at efter the hade frögdat sigh öfwer Juda folcksens straff och plågor, så wille han ock hemsökia them, at the skulle förnimma at han war HERREN, v. 1. Sammaledz the Moabiter, v. 8. Edomeer, v. 12. Och Philisteer, för samma orsak skul, v. 15.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, ställ titt ansichte emot Ammons barn, och prophetera emot them;

3. Och säg til Ammons barn: Hörer Herrans HERRANS ord: Så säger Herren HERREN: Therföre at J om min helgedom säijen: Hey, thet är ohelgat, och om Jsraels land, thet är förödt, och om Juda huus, thet är i fängelse bortfördt;

4. Therföre sij, jagh skal öfwergifwa tigh them österländska barnomen, at the skola byggia ther sina borger, och giöra ther sina boning: the skola äta tina frucht, och dricka tina miölk.

5. Och jagh skal giöra Rabbah til Camelastall, och Ammons barn til fårastall: och J skolen förnimma, at jagh är HERREN.

6. Ty så säger Herren HERREN: Therföre at tu klappade medh tina händer, och stampade medh tina fötter, och så hånliga gladde tigh af alt hierta öfwer Jsraels land:

7. Therföre sij, jagh skal vthräckia mina hand öfwer tigh, och gifwa tigh Hedningomen til spijs, och vthrota tigh ifrå folcken, och förgiöra tigh vthu landen, och nederläggia tigh, och tu skalt förnimma at jagh är HERREN.

8. Thetta säger Herren HERREN: Therföre at Moab och Seir sagt hafwa: Sij, Juda huus är lika som andra Hedningar:

9. Sij, så skal jagh öpna Moab sidona i hans städer, och i hans gränsom, thes kosteliga landsens, BethJesimoth, BaalMeon, och Kiriathaim;

10. Them österländska barnomen, samt medh Ammons barnom, och skal gifwa them them til arfs, så at man vppå Ammons barn intet meer tänckia skal ibland Hedningarna.

11. Och skal jagh låta gå rätten öfwer Moab, at the skola förnimma, at jagh är HERREN.

12. Så säger Herren HERREN: Therföre at Edom hafwer hämnat sigh öfwer Juda huus, och är medh sine hämnd brotzlig worden:

13. Therföre säger Herren HERREN altså: Jagh skal vthräckia mina hand öfwer Edom, och vthrota ther både folck och fää, och giöra thet öde, alt ifrå Theman in til Dedan, och fälla them genom swärd.

14. Och skal åter hämnas öfwer Edom genom mitt folck Jsrael, och the skola giöra medh Edom efter mina wrede och grymhet, at the skola förnimma mina hämnd, säger Herren HERREN.

15. Thetta säger Herren HERREN: Therföre at the Philisteer hafwa hämnas och släckt sitt gamla haat, efter all sin wilja medh mins folcks skada;

16. Therföre säger Herren HERREN altså: Sij, jagh skal vthräckia mina hand öfwer the Philisteer, och förgiöra the dråpare, och förstöra them som igenlefwas widh hafshamnena;

17. Och giöra een stoor hämnd vppå them, och näpsa them medh grymhet: at the förnimma skola at jagh är HERREN, när jagh hafwer mina hämnd öfwer them gå låtit.

26. Capitel.

Hesekiel propheterar emot Tyrus, at efter thet frögdade sigh såsom the andre öfwer Jerusalems förstöring, så wille ock HERREN låta thet förstöras, v. 1. Och thet af Konung NebucadRezar, hwilken skulle giöra thet til een baar klippa, sådana som man fiskiarenät på vphängia plägar, v. 7. Så at the mächtige ther öfwer skulle sörja och förskräckias, v. 15.

Och thet begaf sigh i ellofte åhrena, på första dagen i (första) månadenom, skedde HERRANS ord til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, therföre at Tyrus säger om Jerusalem: Hey, the folcks portar äro sönderbrutne; hon måste draga in til migh, jagh måste herberga then förstörda:

3. Therföre säger Herren HERREN altså: Sij, jagh wil til tigh, tu Tyrus, och skal låta många Hedningar vthkomma öfwer tigh, lika som hafwet vplyfter sigh medh sina böljor.

4. The skola förderfwa murarna i Tyro, och afbryta hans torn; ja, jagh skal ock bortsopa stoftet ther vth, och giöra ena bara klippo af honom;

5. Och ett skäär i hafwena, ther man vppå vthsträcker fiskagarn: ty jagh hafwer thet talat, säger Herren HERREN: och han skal warda Hedningomen til roof.

6. Och hans döttrar som i markene liggia skola genom swärd dräpna warda, och skola förnimma at jagh är HERREN.

7. Ty så säger Herren HERREN: Sij, jagh skal låta komma öfwer Tyro Nebucad Rezar Konungen i Babel nordan efter, then en Konung är öfwer alla Konungar, medh hästar, wagnar, resenärar, och medh en stoor hoop folck.

8. Han skal dräpa medh swärd tina döttrar, som i markene liggia: men emot tigh skal han byggia bolwerck, och giöra en torfwald, och vphäfwa sköldar emot tigh.

9. Han skal medh bockar omkull stöta tina murar, och medh sin wapn nederrifwa tin torn.

10. Stofftet af hans många hästar skal betäckia tigh: så skola ock tine murar bäfwa af dönen af hans hästar, wagnar och resenärar, när han indrager genom tina portar, såsom man plägar indraga vthi then stadh som nederrifwen är.

11. Han skal medh sina hästars fötter förtrampa alla tina gator: titt folck skal han dräpa medh swärd, och rifwa tina starcka stodar neder til jordena.

12. The skola röfwa titt godz bort, och skiöfla tin handel; tina murar skola the afbryta, och rifwa tin skiöna huus omkull, och skola kasta tina stenar, trää och stofft i watnet.

13. Altså skal jagh giöra en ända vppå tins sångs liudh, at man intet meer höra skal klanget af tina harpor.

14. Och jagh skal giöra ena bara klippo af tigh, och ett skäär ther man fiskagarn vppå vthsträcker, så at tu skalt ther öde liggia: ty jagh är HERREN then thetta talar, säger Herren HERREN.

15. Thetta säger Herren HERREN emot Tyrus: Hwad gäller at öijarna skola bäfwa när tu så grufweliga förfaller, och tine sargade sucka, hwilke vthi tigh skola dräpne warda.

16. Alle Förstar widh hafwet skola stiga nedh af theras säte, och läggia sina kiortlar ifrå sigh, och draga af sigh sin stickada kläder; och skola gå i sorgakläder, och sittia på jordene, och skola förskräckias och häpne warda öfwer titt hastiga fall.

17. The skola beklaga sigh öfwer tigh, och säija om tigh: Ach! huru äst tu så platt öde worden, tu namnkunnige stadh, tu som widh hafwet lågst, och så mächtig wast i hafwena, samt medh tina inbyggiare, at hela landet måste fruchta för tigh.

18. Ach! huru gifwa sigh öijarna öfwer titt fall, ja, öijarna i hafwena förskräckia sigh för tine ofärd.

19. Så säger Herren HERREN: Jagh skal giöra tigh til en öde stadh, lika som andra städer ther ingen vthi boor, och låta komma en stoor flodh öfwer tigh, at stoor watn skola öfwertäckia tigh.

20. Och jagh skal störta tigh neder til them som fara vthi kulona, til the döda; och skal störta tigh neder vnder jordena, och giöra tigh lika som ett ewigt öde, medh them som vthi kulona fara; på thet at ingen skal boo vthi tigh, och tu icke meer så pråla skalt ibland the lefwande.

21. Ty hasteliga skal jagh giöra en ända medh tigh, at tu icke meer skalt wara til; så at när man frågar efter tigh, skal tå ingen meer kunna finna tigh til ewig tijd, säger Herren HERREN.

27. Capitel.

Hesekiel propheterar än emot Tyrus, at efter thet högfärdades och berömde sigh af sin skiönhet, rikedomar och stora handel, v. 1. Så wille HERREN låta komma ett östanwäder, och sönderbråka thet, at thet skulle förstördt och nederlagt warda, så at alla som thet höra, skola förskräckias ther öfwer, v. 27.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, giör en klagogråt öfwer Tyrus;

3. Och säg til Tyrus som ligger widh hafwet, och handlar medh många öijars folck: Thetta säger Herren HERREN: O Tyrus, tu hafwer sagt: Jagh är then alraskiöneste.

4. Tina gränsor äro mitt i hafwena, och tine byggningesmän hafwa tilpyntat tigh som alraskiönast.

5. Alt titt brädewerck hafwa the giordt af furoträ * af Senir, och låtit föra cedreträ ifrå Libanon, och giordt tin mastträ ther vthaf;

6. Och tina åror af eketrä ifrå Basan, och tina bäncker af elphenbeen, och stolar af Chittims öijar.

7. Titt segel war af stickat silke vthaf Egypten, och titt märke stickat ther vthi, och titt täckelse af golt silke och purpur, ifrå the öijar Elisa.

8. The af Zidon och Arvad woro tine båtsmän, och tu hade skickeliga män i Tyro til skepare.

9. The äldste och kloke af Gebal måste byggia tin skep; all skep i hafwena och skepfolck fan man när tigh, the hade sin handel i tigh.

10. The vthaf Persien, Lydien och Libyen woro titt krigsfolck, hwilke sina sköldar och hielmar vthi tigh vphängde, och ther medh beprydde tigh.

11. The af Arvad woro i tinom häär, alt omkring på tina murar, och wächtare på tin torn; the hängde allestädz sina sköldar på murarna alt omkring, och giorde tigh så dägeligan.

12. Tu hade tin handel på hafwena, och lät komma allahanda waror, silfwer, jern, ten och bly in vppå tin marknat.

13. Javan, Thubal, och Mesech handlade medh tigh, och förde trälar och koppar in vppå tin marknat.

14. The af Thogarma förde tigh hästar, och wagnar, och mular in på tin marknat.

15. The af Dedan woro tine köpmän, och tu handlade allestädz på öijomen, the sålde tigh elphenbeen och hebenträ.

16. The Syrer hämtade ifrå tigh titt arbete som tu giorde, och förde rubin, purpur, tapeter, silke och flogel, och christal in på tin marknat.

17. Juda och Jsraels land handlade ock medh tigh, och förde tigh til tin marknat hwete af Minnith, och balsam, och hannog, och oljo, och mastix.

18. Hämtade ock Damascus titt arbete ifrå tigh, och allahanda wahro, för starckt wijn, och kosteliga vll.

19. Dan, och Javan, och Meussal förde ock vppå tin marknat jernwerck, casia och calmus, at tu ther medh handla skulle.

20. Dedan handlade medh tigh, medh täcken ther man vppå sitter.

21. Arabien, och alle Förstar af Kedar, handlade medh tigh, medh fåår, wädrar och bockar.

22. The köpmän af Seba och Raema, handlade medh tigh, och förde til tin marknat allahanda kosteligit specerij, och ädla stenar, och guld.

23. Haran, och Canne, och Eden, samt medh the köpmän af Seba, Assur och Chilmad woro ock tine köpmän.

24. Alle handlade the medh tigh, medh kosteligit kläde, medh silkes och stickade mantlar, hwilka the vthi kosteliga cedrekistor och wäl förwarat til tin marknat förde.

25. Men skepen vthaf hafwet woro the yppersta i tinom marknat: altså äst tu mycket rijk och härlig worden mitt i hafwena:

26. Och tine skepmän förde til tigh på stort watn:

Men ett östanwäder skal sönderbråka tigh mitt vppå hafwena;

27. Så at tina waror, köpmän, handlare, skaffare, skepare och skepbyggiare, och tine handterare, och alle tine örligsmän, och alt folcket i tigh, skola förgås mitt vppå hafwena, på then tiden tu nederlägges.

28. Så at ock hamnerna warda bäfwande, för tina skepares roop skul.

29. Och alle the som medh årom roo, samt medh båtsmän och styromän, skola stiga vthu skepen vp på landet;

30. Och högt ropa öfwer tigh, bitterliga klaga, och kasta stofft vppå sitt hufwud, och besöla sigh i asko.

31. The skola raka sigh håret af öfwer tigh, och draga säcker vppå sigh, och af hiertat bitterliga gråta öfwer tigh, och sörja:

32. Och skola theras barn begråta tigh: Ach, ho är någon tijd så stilla worden på hafwena, som tu Tyrus?

33. Tå tu dref tin handel på hafwena, giorde tu mång land rijk; ja, medh tina många waror, och tinom köpenskap giorde tu Konungarna på jordene rika.

34. Men nu äst tu af hafwena stört vthi thet rätta diupa watnet, så at tin handel och alt titt folck i tigh förgånget är.

35. Alle the som på öijarna boo, förskräckias öfwer tigh, och theras Konungar grufwa sigh, och see ömkeliga vth.

36. The köpmän i landena hwißla til tigh, at tu så hastigt förgången äst, och kan intet meer vpkomma.

28. Capitel.

Än widare propheterar han emot Tyrus, synnerlig emot thes Konung, at han för sin högfärd och stora modh, skulle straffad och nederstört warda i kulona, på thet han förnimma måtte, at han war ingen Gudh som han mente, v. 1. Sedan propheterar han emot Zidon, at thet genom pestilentie och swärd skulle förstöras, v. 20. Sidst om Jsraels folck: at HERREN wille åter församla thet heem i sitt land igen, på thet the skulle förnimma at han war HERREN, v. 25.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, säg Förstanom i Tyrus: Thetta säger Herren HERREN: Therföre at titt hierta vphäfwer sigh, och säger: Jagh är Gudh; jagh sitter på enom stool såsom en Gudh mitt vppå hafwena: ändoch tu äst een menniskia och icke Gudh, likwäl förhäfwer sigh titt hierta, lika som tu wore Gudh:

3. Sij, tu håller tigh klokare än Daniel, så at tigh skal intet fördolt wara:

4. Och hafwer genom tina klokhet och förstånd kommet sådana macht åstadh, och församlat rikedomar af guld och silfwer.

5. Och hafwer genom tina stora wijshet och handtering til så stora macht kommet; ther af äst tu så stolt worden, at tu så mächtig äst.

6. Therföre säger Herren HERREN altså: Efter titt hierta förhäfwer sigh lika som tu wore Gudh;

7. Therföre sij, jagh skal sända främmande öfwer tigh, nemliga, Hedningarnas tyranner: the skola vthdraga sin swärd öfwer tina skiöna wijshet, och giöra tina stora ähro til skam.

8. The skola störta tigh neder i kulona, så at tu skalt döö mitt i hafwena, lika som the slagne.

9. Hwad gäller om tu tå för tina dråpare säija skalt: Jagh är Gudh? Ändoch tu ingen Gudh äst, vtan een menniskia, och äst vthi tina dråpares hand.

10. Tu skalt döö lika som the oomskorne, af the främmandes hand: ty jagh hafwer thet sagt, säger Herren HERREN.

11. Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

12. Tu menniskiobarn, giör en klagogråt öfwer Konungen i Tyrus, och säg til honom: Thetta säger Herren HERREN: Tu äst thet alrahärligasta af ett skiönt werck, full medh wijshet, och öfwermåtton dägelig.

13. Tu äst en Gudz lustgård; och beprydd medh allahanda ädla stenar, nemliga, medh sarder, topazer, diamanter, turkos, onichin, jaspis, saphir, rubijn, smaragder och guld, och hafwer af begynnelsen sedan tu Konung wardt, prålat medh pipo och trummo.

14. Tu äst lika som en Cherub, then sigh wida vthräcker och täcker: och jagh hafwer satt tigh vppå Gudz heliga berg, at tu ibland carbunkler wandra skulle.

15. Och wast ganska dägelig af begynnelsen til thes tin ondska funnen är.

16. Ty tu äst inwärtes full medh ondsko worden, af tine stora handtering, och hafwer syndat: therföre skal jagh ohelga tigh ifrå Gudz berg, och skal bortkasta tigh, tu vthräckte Cherub, ifrå the carbunkler.

17. Och efter titt hierta förhäfwer sigh at tu så dägelig äst, och tu hafwer låtit tina klokhet bedraga tigh i titt prål: therföre skal jagh störta tigh til jordena, och giöra ett widvnder af tigh för Konungarna.

18. Ty tu hafwer förderfwat tin helgedom medh tine stora ondsko och orättom handel: therföre skal jagh låta en eld vthgå af tigh, then tigh förtära skal, och wil giöra tigh til asko på jordene, så at hela werlden skal see ther vppå.

19. Alle the som känna tigh ibland Hedningarna, skola grufwa sigh öfwer tigh, at tu så hastigt förgången äst, och aldrig meer vpkomma kant.

20. Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

21. Tu menniskiobarn, ställ titt ansichte emot Zidon, och prophetera emot honom,

22. Och säg: Thetta säger Herren HERREN: Sij, jagh wil til tigh Zidon, och skal winna prijs vppå tigh: at man förnimma skal at jagh är HERREN, när jagh låter gå rätten öfwer honom, och vppå honom bewiser at jagh är helig.

23. Och jagh skal sända ibland honom pestilentie och blodz vthgiutelse vppå hans gator, och the skola dödzsåre falla ther inne genom swärd, thet öfwer them gå skal alt omkring; och the skola förnimma, at jagh är HERREN.

24. Och skal sedan alt omkring Jsraels huus ther theras fiender äro, intet törne blifwa, som them stinga, eller tistel som them ondt giöra skola; på thet the förnimma skola at jagh är Herren HERREN.

25. Thetta säger Herren HERREN: När jagh Jsraels huus församlandes warder ifrå folcken tijt the förströdde äro, så skal jagh vppå them bewisa för Hedningomen at jagh är helig; och the skola boo vthi sitt land, thet jagh minom tienare Jacob gifwit hafwer;

26. Och skola boo säkre ther inne, och byggia huus, och plantera wijngårdar; ja, säkre skola the boo, när jagh låter gå rätten öfwer alla theras fiendar alt omkring; och the skola förnimma at jagh HERREN är theras Gudh.

29. Capitel.

HERREN befaller Hesekiel prophetera moot Pharao Konungen i Egypten, v. 1. At efter han högfärdades af sitt stora rike, v. 3. Och tilsade ofta Gudz folck bedrägelig hielp, v. 6. Wille HERREN gifwa honom och hans folck i theras fiendars händer, och ödeläggia theras land i 40 åhr, v. 4. och 8. Sedan wille han åter församla them heem igen, doch at the skulle blifwa ett föga rike, v. 13. Ther hoos förkunnar HERREN honom, at han wil gifwa Konung NebucadRezar Egypti land til löön, för thet omak han hade til at intaga Tyrus, v. 17. Och låfwar åter vprätta Jsraels rike, v. 21.

Vthi tijonde åhrena, på tolfte dagen i tijonde månadenom, skedde HERRANS ord til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, ställ titt ansichte emot Pharao Konungen i Egypten, och prophetera emot honom, och emot hela Egypti land.

3. Predika och säg: Thetta säger Herren HERREN: Sij, jagh wil til tigh, Pharao, tu Konung i Egypten, tu store drake som i watnena ligger, och säger: Strömen är min, och jagh hafwer giordt migh honom.

4. Men jagh skal läggia tigh ett bett i munnen, och hängia fiskarna i tina floder widh tin fiäll, och skal draga tigh vthu tinom ström, samt medh alla fiskar i tina floder som widh tin fiäll hängia.

5. Jagh skal kasta tigh medh fiskarna bort vthu tin watn in vthi öknena; tu skalt falla vppå markene, och intet igen vphämtad eller församlad warda, vtan blifwa diuromen på markene, och foglomen vnder himmelen til ett aas.

6. Och alle the som boo vthi Egypten, skola förnimma at jagh är HERREN, therföre at the Jsraels huse en rörstaf woro;

7. Hwilken, tå the honom fattade, söndergick och stack them genom sidona; när the stödde sigh widh honom, gick han sönder, och stack them i ländena.

8. Therföre säger Herren HERREN altså: Sij, jagh wil låta swärdet komma öfwer tigh, och vthrota i tigh både folck och fää.

9. Och Egypti land skal warda toomt och öde; och the skola förnimma at jagh är HERREN: therföre at han säger: Strömen är min, och jagh hafwer giordt honom:

10. Therföre sij, jagh wil til tigh och til tina strömar, och skal giöra Egypti land toomt och öde, ifrå thet tornet i Sevene alt in til Ethiopies gränsor;

11. At ther vthi hwarken fää eller folck gå eller boo skola, i fyratijo åhr långt.

12. Ty jagh wil giöra Egypti land öde såsom thes öde gränsor, och låta thes städer öde liggia såsom andra öde städer, i fyratijo åhr långt; och skal förströ the Egyptier ibland Hedningarna, och förjaga them bort i landen.

13. Doch thetta säger Herren HERREN: När the fyratijo åhr vthe äro, så skal jagh åter samka the Egyptier tilhopa ifrå folcken, tijt the förströdde warda:

14. Och skal omwända Egypti fängelse, och låta them komma vthi Patros land igen, thet theras fädernesland är, och skola wara ther ett fögo rike.

15. Ty thet skal wara litet emot annor rike, och intet meer rådandes wara öfwer Hedningarna: och jagh skal förminska them, så at the intet råda skola öfwer Hedningarna;

16. At Jsraels huus icke skal meer förlåta sigh vppå them, och synda ther medh at the hålla sigh in til them; och skola förnimma, at jagh är Herren HERREN.

17. Och thet begaf sigh vthi siunde och tiugunde åhrena, på första dagenom i första månadenom, skedde HERRANS ord til migh, och sade:

18. Tu menniskiobarn, NebucadRezar Konungen i Babel hafwer fördt sin häär medh stoor mödo in för Tyrus, så at all hufwud woro skallot, och alla axlar förslettna; och hans arbete är doch ännu honom eller hans häär för Tyrus intet lönt wordet.

19. Therföre säger Herren HERREN altså: Sij, jagh skal gifwa NebucadRezar Konungenom af Babel Egypti land, at han skal taga bort alt thes godz, och skal skinna och beröfwa thet, på thet han må gifwa sinom häär sold:

20. Men Egypti land wil jagh gifwa honom för sitt arbete som han ther på giordt hafwer: ty the hafwa tient migh, säger Herren HERREN.

21. På then tiden skal jagh låta wäxa Jsraels huus horn, och skal vplåta tin mun ibland them, at the skola förnimma at jagh är HERREN.

30. Capitel.

HERREN befaller än prophetera moot Egypten, at thet skulle genom krijg förstöras, v. 1. Och thet af NebucadRezar Konungenom i Babel, v. 10. Och thes städer ödeläggias, v. 13. Sedan förkunnar HERREN åter, at han wille sönderbryta Konungens armar i Egypten, v. 20. Och stärckia Konungens arm i Babel, at han skulle winna Egypten, och förderfwa thet, v. 24.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, prophetera och säg: Thetta säger Herren HERREN: Jämrer eder, och säijer: Ach! wee then dagen:

3. Ty dagen är hardt när; ja, HERRANS dagh är hardt när, en mörk dagh: tiden är förhandene at Hedningarna komma skola;

4. Och swärdet skal komma öfwer Egypten, och Ethiopien måste förskräckias, när the slagne vthi Egypten falla, och thes folck bortfördt, och thes grundwal vprifwen warder.

5. Ethiopien, och Libyen, och Lydien, medh allahanda folck, och Chub, och the som vthaf förbundsens land äro, skola medh them falla genom swärd.

6. Thetta säger HERREN: Egypti förswarare måste falla, och thes machts högfärd måste förgås: ifrå tornet i Sevene skola the falla genom swärd, säger Herren HERREN:

7. Och skola öde warda såsom theras öde gränsor, och theras städer öde liggia ibland andra öde städer:

8. At the skola förnimma at jagh är HERREN, tå jagh giör en eld vthi Egypten, så at alle the som them hielpa, skola förderfwade warda.

9. På then tiden skola bodskap draga vth ifrå migh til skeps, til at förskräckia Ethiopien thet nu så säkert är, och een förskräckelse skal wara ibland them, lika som thet gick medh Egypten tå thes tijd kom: ty sij, thet kommer wisserliga.

10. Thetta säger Herren HERREN: Jagh skal förminska then myckenhet vthi Egypten genom NebucadRezar Konungen i Babel.

11. Ty han och hans folck medh honom, samt medh Hedningarnas tyranner äro ther til kallade, at the skola förderfwa landet, och skola vthdraga sin swärd emot Egypten; så at landet skal allestädz medh slagna fult liggia.

12. Och jagh skal vthtorka strömarna, och sälja landet vthi arga menniskiors händer, och skal föröda landet, och hwad ther vthi är, genom främmande: jagh HERREN hafwer talat thet.

13. Thetta säger Herren HERREN: Jagh skal förgiöra the beläte i Noph, och giöra en ända vppå afgudarna; och Egypten skal ingen Första meer hafwa, och skal sända een förskräckelse vthi Egypti land.

14. Jagh skal giöra Patros öde, och vptända en eld i Zoan och låta rätten gå öfwer No:

15. Och skal vthgiuta min grymhet öfwer Sin, thet Egypti fasthet är, och skal vthrota then myckenhet i No.

16. Jagh skal vptända en eld vthi Egypten; och Sin skal skee ångest och nödh, och No skal nederrifwit warda, och Noph dagliga bedröfwas.

17. The vnge män i Aven och PhiBeseth skola falla genom swärd, och qwinnorna fångna bortförda warda.

18. Thahpanhes skal hafwa en mörkan dagh, tå jagh Epypti ook slåendes warder, så at hans machts högfärd skal ther inne en ända hafwa: han skal medh en skyy öfwertäckt warda, och hans döttrar skola fångna bortförda warda.

19. Och jagh skal låta rätten gå öfwer Egypten, at the skola förnimma at jagh är HERREN.

20. Och thet begaf sigh i ellofte åhrena, på siunde dagen i första månadenom, skedde HERRANS ord til migh, och sade:

21. Tu menniskiobarn, jagh skal sönderbryta Pharaos arm Konungens i Egypten; och sij, han skal intet förbunden warda at han helas må; eller medh bandom tilbunden warda, at han må starck blifwa, och ett swärd fatta kunna.

22. Therföre säger Herren HERREN altså: Sij, jagh wil til Pharao Konungen i Egypten, och skal bryta hans armar sönder, både then starcka och then swaga, at swärdet skal falla honom vthu hans hand;

23. Och skal förströ the Egyptier ibland Hedningarna, och förjaga them i landen.

24. Men Konungens armar af Babel wil jagh stärckia, och gifwa honom mitt swärd i hans hand: och skal bryta Pharaos armar sönder, så at han för honom stanka skal, lika som en then til dödz såår är.

25. Ja, jagh wil stärckia Konungens armar af Babel, på thet Pharaos armar skola sönderbråkade warda: at the skola weta at jagh är HERREN, när jagh gifwer Konungenom af Babel swärdet i handena, at han thet öfwer Egypti land vthdraga skal.

26. Och jagh förströr the Egyptier ibland Hedningarna, och förjagar them i landen, at the skola förnimma at jagh är HERREN.

31. Capitel.

Än widare befaller HERREN Propheten hålla Konungen i Egypten före i liknelsewijs af skiön trää på Libano, huru ringa han war emot Konungen i Assyrien, v. 1. Nu war Konungen i Assur likwäl för sin högfärd skul, nederstört af sätet, och kunde icke bestå emot Konungen i Babel, v. 10. Therföre skulle Konungen i Egypten som ringare war, icke heller tänckia, at han kunde stå emot honom, vtan fara samma färd, v. 18.

Och thet begaf sigh i ellofte åhrena, på första dagen i tredie månadenom, skedde HERRANS ord til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, säg til Pharao Konungen i Egypten, och til alt hans folck: Huru stoor menar tu tå at tu äst?

3. Sij, Assur war lika som ett cedreträ på Libanon medh skiöna grenar, och tiockt af löf och ganska högt, så at thes skate stod högt vp ibland stora tiocka qwistar.

4. Thet hade watn nogh, at thet högt wardt, och många källor, at thet starckt wardt: thes strömer gingo alt omkring thes root, och thes bäcker til all trää i skogenom.

5. Therföre är thet högre wordet än all trää på markene, och fick många grenar och långa qwistar: ty thet hade watn nogh til at vthbreda sigh.

6. Alle himmelens foglar bodde vppå thes qwistar, och all wildiur hade vngar vnder thes grenar, och vnder thes skugga bodde mång och stoor folck.

7. Thet hade skiöna, stora och långa grenar: ty thes root hade mycket watn.

8. Och intet cedreträ war thesso lijkt i Gudz lustgård; furoträän woro thes grenom intet liknande, och mandelträän woro intet emot thes qwistar; ja, thet war så dägeligit at thet öfwergick all trää i Gudz lustgård.

9. Jagh hafwer giordt thet så skiönt at thet fick så många qwistar, at all lustig trää i Gudz lustgård båro afwund ther widh.

10. Therföre säger Herren HERREN altså: Efter han så högh worden är, at hans skate stod ibland stora höga tiocka qwistar, och hans hierta vphof sigh at han så högh war;

11. Therföre hafwer jagh gifwit honom them mächtigasta ibland Hedningarna i händer: han skal wara til wercka medh honom, och fördrifwan såsom han medh sitt ogudachtiga wäsende förtient hafwer:

12. At främmande skola vthrota honom, nemliga, Hedningarnas tyranner, och förskingra honom, at hans qwistar skola liggia på all berg, och i alla dalar, och hans qwistar sönderbrutne widh alla bäcker i landena, så at all folck på jordene måste bortdraga vndan hans skugga, och öfwergifwa honom.

13. Och alle himmelens foglar såto på hans kullfallna bohl, och all wildiur lade sigh på hans afhuggna qwistar.

14. På thet här efter intet trä widh watn skal förhäfwa sigh af sine högd, at thes skate ibland stora tiocka qwistar står, och at intet trä widh watn skal förhäfwa sigh öfwer the andra: ty the måste alle vnder jordena, och dödenom öfwergifne warda, lika som andra menniskior the ther vthi kulona fara.

15. Thetta säger Herren HERREN: På then tiden tå han neder foor til helwetes, tå giorde jagh en klagogråt, at diupet öfwertäckte honom, och hans strömar måste stilla stå, och the stora watnen intet löpa kunde; och giorde thet så at Libanon sörgde öfwer honom, och all trää i markene förtorkades öfwer honom.

16. Jagh förskräckte Hedningarna tå the hörde honom falla, tå jagh nederstörte honom til helwetes medh them som vthi kulona fara: och all lustig trää vnder jordene vndte honom thet wäl, the ädlesta och bästa på Libanon, och all the som widh watn ståndet hade.

17. Ty the måste ock medh honom neder åth helwetet, til the slagna medh swärd, efter the vnder hans arms skugga ibland Hedningarna bodt hade.

18. Huru stoor menar tu tå at tu äst, medh titt prål och härlighet ibland the lustiga trään? Ty tu måste medh the lustiga trään fara neder vnder jordena, och liggia ibland the oomskorna, hwilke medh swärd slagne äro: altså skal thet gå tigh Pharao medh allo tino folcke, säger Herren HERREN.

32. Capitel.

Här befaller HERREN sammaledes prophetera emot Konung Pharao och Egypten, at han wille låta dräpa honom samt hans folck, androm til räddhoga och förskräckelse, v. 1. Biuder sedan klaga öfwer theras och fleras vndergång, v. 17.

Och thet begaf sigh i tolfte åhrena, på första dagen i tolfte månadenom, skedde HERRANS ord til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, giör en klagogråt öfwer Pharao Konungen i Egypten, och säg til honom: Tu äst lika som ett leijon ibland Hedningarna, och såsom en haaform, och springer vthi tina strömar, och vprörer watnet medh tina fötter, och giör thes strömar orena.

3. Thetta säger Herren HERREN: Jagh skal vthkasta mitt näät öfwer tigh, medh en stoor hoop folck, hwilke tigh skola jaga in vthi min garn.

4. Och jagh skal draga tigh i land, och kasta tigh vppå markena, at alle himmelens foglar skola sittia på tigh, och all diur på jordene af tigh mätt warda.

5. Och jagh skal kasta titt aas vppå bergen, och medh tine högd vpfylla dalar.

6. Landet ther tu vthi simmer, thet skal jagh medh titt blodh rödt giöra, alt in til bergen; så at bäckerna skola af tigh fulle warda.

7. Och när thet nu medh tigh alt vthe är, så skal jagh betäckia himmelen, och förmörkra hans stiernor, och öfwerdraga solena medh moln, och månen skal icke skina.

8. All lius på himmelen skal jagh låta sörja öfwer tigh, och wil giöra ett mörker i titt land, säger Herren HERREN.

9. Ther til skal jagh giöra tigh mångom til ett förskräckeligit exempel, tå jagh låter Hedningarna förnimma tina plågo, och mång land som tu intet känner.

10. Mång folck skola grufwa sigh öfwer tigh, och theras Konungar förskräckias, när jagh låter mitt swärd blänckia emot them, och skola medh hast förfäras, at hiertat må gifwa sigh i them, öfwer titt fall.

11. Ty så säger Herren HERREN: Konungens swärd af Babel skal dräpa tigh.

12. Och jagh skal fälla titt folck genom hieltars swärd, och genom allahanda Hedningars tyranner; the skola förhärja all Egypti härlighet, och nederläggia all thes folck.

13. Och jagh skal förgiöra all thes diur widh the stora watnen, at ingens menniskios foot, och ingens diurs klöf skal them oreen giöra.

14. Sij, tå wil jagh giöra theras watn klar, at theras strömar skola flyta såsom olja, säger Herren HERREN.

15. När jagh hafwer förlagt Egypti land, och alt thet i landena är öde giordt, och slagit alla the som ther vthi boo, at the skola weta at jagh är HERREN.

16. Thet skal wara en jämmer then man wäl begråta må; ja, många Hedningarnas döttrar skola sådana gråt begå öfwer Egypten, och alt thes folck skal man begråta, säger Herren HERREN.

17. Och i tolfte åhrena, på femtonde dagen i samma månadenom, skedde HERRANS ord til migh, och sade:

18. Tu menniskiobarn, begråt folcket vthi Egypten, och stört thet samt medh the starcka Hedningars döttrar neder vnder jordena, til them som vthi kulona fara.

19. Hwar är nu titt prål? Stig neder, och lägg tigh när the oomskorna.

20. The skola falla ibland the slagna medh swärd: swärdet är allaredo fattat, och vthdraget öfwer alt thes folck.

21. Ther om skola tala i helwete the starcke hieltar medh theras hielpare, hwilke alle tijt nederfarne äro, och liggia ther ibland the oomskorna och slagna medh swärd.

22. Ther ligger Assur medh alt sitt folck alt omkring begrafwen, hwilke alle slagne och genom swärd falne äro.

23. Theras grafwer äro diupt i kulone, och hans folck ligger allestädz omkring begrafwet, hwilke alle slagne och genom swärd falne äro, ther hela werlden fruchtade sigh före.

24. Ther ligger ock Elam medh allom sinom hoop omkring begrafwen, hwilke alle slagne och genom swärd falne, och tijt nederfarne äro, såsom the oomskorne, vnder jordena: ther ock hela werlden för fruchtade, och måste bära sina skam medh them som vthi kulona fara.

25. Man hafwer lagt them ibland the slagna samt medh allom theras hoop, och the liggia omkring begrafne, och äro alle såsom the oomskorne och slagne medh swärd, för hwilkom ock hela werlden sigh fruchta måste; och måste bära sina skam medh them som i kulona fara, och blifwa ibland the slagna.

26. Ther ligger Mesech och Thubal medh all sin hoop omkring begrafwen, hwilke alle oomskorne och medh swärd slagne äro, för hwilkom ock sigh hela werlden fruchta måste.

27. Och alle andre hieltar som ibland the oomskorna falne, och medh theras krigswärjor til helwetes farne äro, och hafwa måst läggia sin swärd vnder sin hufwud, och theras mißgierning öfwer theras been kommen är, hwilke doch förfärlige hieltar woro i hela werldene: altså måste the liggia.

28. Så skalt tu ock wisserliga ibland the oomskorna sönderkrossad warda, och liggia ibland them som medh swärd slagne äro.

29. Ther ligger Edom, medh sina Konungar och alla sina Förstar ibland the slagna medh swärd, och ibland the oomskorna, medh andra som i kulona fara, hwilke doch mächtige warit hafwa.

30. Ja, alle Förstar nordan efter måste ock tijt; och alle Zidonier, som medh the slagna nederfarne äro, och theras förskräckeliga macht är til skam worden, och the måste liggia ibland the oomskorna, och them som medh swärd slagne äro, och bära sina skam, samt medh them som vthi kulona fara.

31. Thessa skal Pharao få see, och hugna sigh medh allo sino folcke som vnder honom medh swärd slagne äro, och medh sinom hela häär, säger Herren HERREN.

32. Ty hela werlden skal doch en gång fruchta sigh för migh, at Pharao och all hans hoop, ibland the oomskorna och medh swärd slagna, liggia skal, säger Herren HERREN.

33. Capitel.

Gudh förehåller Propheten sitt ämbete, genom een liknelse af en wächtare, v. 1. Huruledes han troliga skulle warna the ogudachtiga, v. 7. Och trösta the botfärdiga, v. 10. Ty han hade ingen lust til the ogudachtigas dödh, rc. v. 11. Sedan förtäljer Propheten, huru en som war vndsluppen ifrån Jerusalem, kom och förkunnade honom stadsens förstöring, thet doch HERREN honom tilförene hade vppenbarat, v. 21. Och befalt honom giöra een skarp predikan för the igenlefda af sitt folck, v. 23.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, predika emot titt folck, och säg til them: Om jagh läte komma swärdet öfwer landet, och folcket i landena toge en man ibland sigh, och giorde honom til sin wächtare;

3. Och han såge swärdet komma öfwer landet, och bläste vthi trummeten, och förwarade folcket:

4. Hwilken som nu trummetens liudh hörde, och wille icke taga sigh wahra, och swärdet komme och toge honom bort, hans blodh ware öfwer hans hufwud.

5. Ty han hörde trummetens liudh, och tog sigh likwäl intet til wahra: therföre ware hans blodh öfwer honom: men then som tager sigh wahra, han vndsätter sitt lijf.

6. Men om wächtaren såge swärdet komma, och han icke bläste i trummeten, och icke förwarade sitt folck: och swärdet komme och toge några bort, the samme wordo wäl för sina synder skul borttagne; men theras blodh skal jagh kräfja vthu wächtarens hand.

7. Och nu, tu menniskiobarn, jagh hafwer satt tigh til en wächtare öfwer Jsraels huus: när tu hörer något vthaf minom mun, at tu them på mina wägnar förwara skalt.

8. När jagh nu säger til then ogudachtiga: Tu ogudachtige måste döden döö; och tu säger honom thet icke, at then ogudachtige må taga sigh til wahra för sitt wäsende: så skal wäl then ogudachtige döö för sitt ogudachtiga wäsende skul; men hans blodh wil jagh kräfja vthu tine hand.

9. Men förwarar tu then ogudachtiga för hans wäsende, at han må wända sigh ther ifrån: och han icke wil wända sigh ifrå sitt wäsende; så skal han för sina synder skul döö, och tu hafwer frälst tina siäl.

10. Therföre tu menniskiobarn, säg Jsraels huse: Så hafwen J sagt: Wår ondska och wåra synder liggia på oß, at wij ther vnder förgås, huru kunne wij tå lefwa?

11. Så säg nu til them: Så sant som jagh lefwer, säger Herren HERREN, jagh hafwer ingen lust til thens ogudachtigas dödh, vtan at then ogudachtige omwänder sigh ifrå sitt wäsende och lefwer: så omwänder eder doch nu ifrån edart onda wäsende; hwij wiljen J döö, J af Jsraels huus?

12. Och tu menniskiobarn, säg til titt folck: När en rättferdig giör något ondt, så skal thet intet hielpa honom at han from warit hafwer; och när en ogudachtig from warder, så skal thet intet skada honom, at han ogudachtig warit hafwer: så kan ock then rättferdige icke lefwa om han syndar.

13. Ty tå jagh säger til then rättferdiga, han skal lefwa: och han förlåter sigh på sina rättferdighet, och giör något ondt, så skal all hans fromhet intet ansedd warda; vtan han skal döö i sine ondsko then han giör.

14. Men om jagh säger til then ogudachtiga, at han skal döö: och han omwänder sigh ifrå sina synder, och giör thet som rätt och godt är;

15. Så at then ogudachtige pant igen gifwer, och betalar hwad han röfwat hafwer, och wandrar efter lifsens ord, så at han intet ondt giör; så skal han lefwa, och icke döö;

16. Och alla hans synder som han giordt hafwer skola förlåtna warda: ty han giör nu thet som rätt och godt är, therföre skal han lefwa.

17. Så sägen ännu titt folck: Herren dömer icke rätt; ändoch the orätt hafwa.

18. Ty om then rättferdige wänder sigh ifrå sine rättferdighet, och giör något ondt, så döör han ju medh skiäl therföre.

19. Och om then ogudachtige omwänder sigh ifrå sitt ogudachtiga wäsende, och giör thet rätt och godt är, så skal han ju medh skiäl lefwa:

20. Likwäl säijen J: Herren dömer icke rätt; ändoch jagh dömer eder af Jsraels huus, hwar och en efter hans wäsende.

21. Och thet begaf sigh i tolfte åhrena af wårt fängelse, på femte dagen i tijonde månadenom, kom til migh en som vndsluppen war ifrån Jerusalem, och sade: Staden är slagen.

22. Och HERRANS hand war öfwer migh om aftonen, förr än then vndsluppne kom, och vplät migh min mun, til thes han om morgonen til migh kom: och vplät så min mun, at jagh intet meer tiga kunde.

23. Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

24. Tu menniskiobarn, the inbyggiare i thesso öde i Jsraels land, säija altså: Abraham war icke vtan en man, och ärfde thetta land; men wij ärom månge, så ärfwe wij landet rätteligare.

25. Therföre säg til them: Thetta säger Herren HERREN: J hafwen ätit blodh, och vplyft edor ögon til afgudar, och vthgutit blodh; och J menen at J wiljen besittia landet?

26. Ja, J hållen fast på at mörda, och giören styggelse, och then ene skämmer then andras hustru; och menen at J wiljen besittia landet?

27. Så säg til them: Thetta säger Herren HERREN: Så sant som jagh lefwer, alle the som i öknene boo, the skola falla genom swärd, och hwad på markene är, thet wil jagh gifwa diuromen til at vpäta, och the som i fäste och i kulom äro, the skola döö af pestilentie:

28. Ty jagh wil platt föröda landet, och giöra en ända vppå thes högmod och macht; at Jsraels berg så öde skola warda, at ingen skal ther fram gå.

29. Och the skola förnimma, at jagh är HERREN, när jagh hafwer platt förödt landet, för all theras styggelse skul som the giöra.

30. Och tu menniskiobarn, titt folck talar emot tigh här och ther på gatomen, och för portarna, och then ene säger til then andra: Käre, kommer och läter oß höra hwad doch HERRANS ord är som han säger.

31. Och the skola komma til tigh vthi församlingene, och sittia för tigh såsom mitt folck, och skola höra tin ord; men intet giöra ther efter: vtan skola hwißla åth tigh, och likwäl lefwa framgent efter sina girighet.

32. Och sij, tu måste wara theras wisa, then the gierna siunga och spela skola: altså skola the höra tin ord, och intet giöra ther efter.

33. Men när thet kommer som komma skal, sij, så skola the förnimma, at en Prophete ibland them warit hafwer.

34. Capitel.

HERREN befaller Hesekiel prophetera moot the otrogna herdar ibland hans folck, hwilke födde sigh sielfwa, och intet skiötte hans hiord, v. 1. Låfwar sigh fielf wilja taga sin hiord til sigh, wachta och skiöta honom såsom thet behöfdes, v. 11. Han hotar sigh ock wilja döma the wanartiga bockar som förtrampade beten, och orenade watnet för the andra fåren, och stötte them ifrån, v. 17. Och låfwar ther hoos, at han wille hielpa the swaga fåren, och vpwäckia them en enig herda, sin tienare David, hwilken them wachta, föda, och i bästa beet föra skulle, v. 23.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, prophetera emot Jsraels herdar; prophetera, och säg til them: Thetta säger Herren HERREN: Wee Jsraels herdom hwilke föda sigh sielfwa; skulle icke herdarna föda hiorden?

3. Men J åten thet feta, och klädden eder medh vllene, och slachtaden thet gödda; men fåren willen J intet föda.

4. The swaga stärckten J intet, och the siuka heladen J intet; thet såra förbunden J intet, thet förwildta hämtaden J icke igen, och thet borttapada vpsökten J icke: vtan strängeliga och hårdeliga hafwen J rådet öfwer them.

5. Och min fåår äro förskingrade lika som the ther ingen herdan hafwa, och äro allom wildiurom til spijs wordne, och platt förskingrade;

6. Och gå wille här och ther på bergen, och på allom högom backom, och äro förströdd öfwer hela landet; och ingen är som efter them frågar, eller något skiöter om them.

7. Therföre hörer, J herdar, HERRANS ord;

8. Så sant som jagh lefwer, säger Herren HERREN: Efter J låten min fåår til rofs, och min hiord allom wildiurom til spijs warda, medan the ingen herdan hafwa; och mine herdar intet fråga efter min hiord, vtan äro sådana herdar som föda sigh sielfwa, men min fåår wilja the intet föda:

9. Therföre, J herdar, hörer HERRANS ord:

10. Thetta säger Herren HERREN: Sij, jagh wil til the herdar, och skal kräfja min hiord vthu theras händer, och skal giöra en ända medh them, at the skola intet meer herdar wara, och skola intet meer föda sigh sielfwa; jagh skal frälsa min fåår vthu theras mun, at the intet meer skola vpäta them.

11. Ty så säger Herren HERREN: Sij, jagh skal sielf taga min hiord til migh, och besökia them.

12. Lika som en herde besöker sin fåår, tå the ifrå sinom hiord förwilde äro: altså skal jagh besökia min fåår, och skal förlossa them ifrån all rum tijt the hafwa förströdde warit, på then tiden tå mulet och mörkt war.

13. Jagh skal vthföra them ifrån all folck, och församla them vthur all land, och skal föra them vthi theras land, och skal föda them på Jsraels bergom, och i allom dalom, och på alla lustiga platser i landena.

14. Jagh skal låta them komma på the bästa betena, och theras hyddor skola stå på the höga berg i Jsrael: ther skola the liggia vthi roliga hyddor, och hafwa feta beet på Jsraels bergom.

15. Jagh wil sielf föda min fåår, och skal låta them lägra sigh, säger Herren HERREN.

16. Jagh skal vpsökia thet borttapada, och igenhämta thet förwildta, och förbinda thet sargada, och stärckia thet swaga, och hwad fett och starckt är, skal jagh bewara; och skal skiöta them såsom the betorfwat.

17. Men til eder, min hiord, säger Herren HERREN altså: Sij, jagh wil döma emellan fåår och fåår, och emellan wädrar och bockar.

18. Är thet icke nogh, at J så goda beet hafwen, och så öfwerflödeliga, at J förtrampe thet medh fötterna? Och så skiöna källor til at dricka så öfwerflödeliga, at J träden ther vthi medh fötterna, och giören them orena?

19. Så at min fåår äta måste thet J förtrampat hafwen, och dricka thet J medh edra fötter oreent giordt hafwen.

20. Therföre så säger Herren HERREN til them: Sij, jagh skal döma emellan the feta och magra fåren:

21. Therföre at J springen til medh fötterna, och stöten the swaga ifrån eder medh edrom hornom, til thes J förskingren them all bort ifrån eder:

22. Och skal hielpa minom hiord, at the intet meer skola til roof warda, och skal döma emellan fåår och fåår.

23. Och jagh skal vpwäckia them en enig Herda, then them föda skal, nemliga, min tienare David; han skal föda them, och skal wara theras Herde.

24. Och jagh HERREN skal wara theras Gudh; men min tienare David skal wara Försten ibland them, thet säger jagh HERREN.

25. Och jagh wil giöra ett fridzförbund medh them, och borttaga all ond diur vthu landena, at the skola säkre boo i öknene, och i skogomen sofwa.

26. Jagh skal wälsigna them och alla mina högar alt omkring, och låta regna vppå them i rättom tijd: thet skal wara ett nådeligit regn.

27. Så at trään på markene skola bära sina frucht, och jorden gifwa sin wäxt, och the skola boo säkre i landena, och skola förnimma at jagh är HERREN, när jagh hafwer sönderbrutit theras ook, och hulpet them ifrå theras hand, som the tiena måste.

28. Och the skola icke meer warda Hedningomen til roof, och ingen diur på jordene skola meer vpäta them; vtan skola boo säkre vthan all fruchtan.

29. Och jagh skal vpwäckia them ena berömda planto, at the icke meer skola lida hunger i landena, och ingen försmädelse meer lida ibland Hedningarna:

30. Och skola weta at jagh HERREN theras Gudh när them är, och at the af Jsraels huus äro mitt folck, säger Herren HERREN.

31. Ja, J menniskior skolen wara min fosterfåår, och jagh wil wara edar Gudh, säger Herren HERREN.

35. Capitel.

Hesekiel propheterar emot the Edomeer, at efter the frögdades öfwer Jsraels barns mißgång, och altid woro theras fiender, rc. wille HERREN ock låta swärdet komma öfwer them, och ödeläggia theras städer och land, at the skulle förnimma at han war HERREN.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, ställ titt ansichte emot Seirs berg, och prophetera ther emot;

3. Och säg til thet: Thetta säger Herren HERREN: Sij, jagh wil til tigh, tu Seirs berg, och vthsträckia mina hand emot tigh, och giöra tigh slätt öde.

4. Jagh skal förläggia tina städer, at tu skalt warda til ett öde, och förnimma at jagh är HERREN:

5. Therföre at J ju altid ären Jsraels barnas fiender, och jagen them vthi swärd, tå them mißgår, och theras synder straffada warda.

6. Therföre, så sant som jagh lefwer, säger Herren HERREN, wil jagh ock giöra tigh blödande, och skal thet blödandet icke vndslippa: efter tu hafwer lust til blodh, skalt tu blödandet icke vndslippa.

7. Och jagh skal giöra Seirs berg toomt och öde, så at ingen skal ther vppå wandra eller gå:

8. Och skal giöra thes berg och alla högar, dalar och alla bäcker fulla medh döda, som medh swärd skola slagne warda.

9. Ja, til ett ewigt öde wil jagh giöra tigh, at ingen vthi tina städer boo skal; och J skolen förnimma at jagh är HERREN.

10. Och therföre at tu säger: Thessa båda folcken medh theras land måste warda min, och wij wilje taga them in, bodde än HERREN ther vthi:

11. Therföre, så sant som jagh lefwer, säger Herren HERREN, skal jagh giöra medh tigh efter tine wrede och haat, lika som tu medh them giordt hafwer af blott haat; och skal warda känd när them, när jagh tigh straffat hafwer.

12. Och tu skalt förnimma at jagh HERREN all tin försmädelse hördt hafwer, som tu emot Jsraels berg talat hafwer, och sagt: Huy, the äro förödde, och oß gifne til at förderfwa:

13. Och hafwen berömt eder emot migh, och talat högmodeliga emot migh; thet hafwer jagh hördt.

14. Så säger nu Herren HERREN: Efter tu hafwer allestädz frögdat tigh i titt land, så skal jagh giöra tigh til ett öde.

15. Och lika som tu hafwer frögdat tigh, och meent at tu skulle intaga Jsraels huus, therföre at thet öde war, rätt så wil jagh giöra medh tigh, at Seirs berg måste öde warda, samt medh hela Edom, och the skola förnimma at jagh är HERREN.

36. Capitel.

Gudh befaller förkunna Jsraels barnom, at efter theras fiender the igenlefde Hedningar frögdade sigh öfwer theras mißgång, v. 1. Så wille han hemsökia och straffa them therföre, v. 6. Men sitt folck Jsrael wille han församla i theras land igen, at the ther boo och tilwäxa skulle, v. 8. Och thet icke för theras förtienst eller helighet, vtan för sitt namns ähro skul, v. 16. Låfwar ock på then tiden rensa them ifrån alla theras synder, och gifwa them ett nytt hierta, rc. v. 24. At the skulle känna och ångra theras wäsende, v. 31. Och så wille han åter vpbyggia thet som hoos them nederrifwit war, v. 33.

Och tu menniskiobarn, prophetera Jsraels bergom, och säg: Hörer HERRANS ord, J Jsraels berg.

2. Thetta säger Herren HERREN: Therföre at fienden säger om eder: Hey, the fasta bergen äro nu wår:

3. Therföre prophetera, och säg: Thetta säger Herren HERREN: Efter man allestädz föröder och förlågger eder, och J ären them igenblefna Hedningomen til lott, hwilke allestädz bespotta eder:

4. Therföre hörer J Jsraels berg Herrans HERRANS ord: Så säger Herren HERREN både til berg och högar, til bäcker och dalar, til thet förlagda öde, och thes öfwergifna städer, som them igenlefda Hedningomen alt omkring til roof och spott wordne äro:

5. Ja, så säger Herren HERREN: Jagh hafwer i mitt brinnande nijt talat emot the qwarblefna Hedningarna, och emot hela Edom, som mitt land intaget hafwa, medh stoor berömelse och högmod, til at förhärja och förläggia thet.

6. Therföre prophetera om Jsraels land, och säg til berg och högar, til bäcker och dalar: Thetta säger Herren HERREN: Sij, jagh hafwer talat i mitt nijt och grymhet, efter J sådana försmädelse af Hedningomen lida måsten:

7. Therföre säger Herren HERREN altså: Jagh vphäfwer mina hand, at edra grannar Hedningarna alt omkring skola åter bära sina skam:

8. Men J Jsraels berg, skolen grönskas igen, och bära edra frucht mino folcke Jsrael; och thet skal skee snarliga.

9. Ty sij, jagh wil wända migh til eder igen, och see til eder, på thet J skolen brukade och sådde warda.

10. Och jagh wil giöra at J månge warden, ja, hela Jsraels huus, och städerna skola åter besatte, och öden bygd warda:

11. Ja, jagh skal gifwa eder folck och fää nogh, at J skolen föröka eder, och wäxa til: och jagh skal sättia eder ther in igen, ther J tilförene bodden, och skal giöra eder meer til godo än någon tijd tilförene, och J skolen förnimma at jagh är HERREN.

12. Jagh skal låta komma folck til eder, hwilke mitt folck Jsrael wara skola, the skola besittia tigh, och tu skalt wara theras arfwedeel, och skalt icke meer arfwingalös warda.

13. Thetta säger Herren HERREN: Efter man thetta säger om eder: Tu hafwer många menniskior vpätit, och hafwer giordt titt folck arfwingalöst:

14. Therföre skalt tu nu intet meer vpäta menniskior, eller giöra titt folck arfwingalöst, säger Herren HERREN.

15. Och Hedningarna skola icke meer bespotta tigh, eller försmäda tigh ibland folck, och tu skalt intet meer förtapa titt folck, säger Herren HERREN.

16. Och HERRANS ord skedde ytterligare til migh:

17. Tu menniskiobarn, tå Jsraels huus i sitt land bodde, och orenade thet medh sitt wäsende och gierningom, så at theras wäsende war för migh, såsom ene qwinnos oreenhet vthi hennes kranckhet;

18. Tå vthgiöt jagh mina grymhet öfwer them, för thet blodh skul som the i landena vthgutit, och thet genom sina afgudar orenat hade.

19. Och jagh förströdde them ibland Hedningarna, och förjagade them vthi landen, och dömde them efter theras wäsende och gierningar:

20. Och höllo sigh lika som Hedningarna tijt the kommo, och ohelgade mitt helga namn, så at man sade om them: Är thetta HERRANS folck, som vthu sitt land draga måste?

21. Men jagh förskonade för mitt helga namn skul, hwilket Jsraels huus ohelgade ibland Hedningarna tijt the kommo.

22. Therföre skalt tu säija til Jsraels huus: Thetta säger Herren HERREN: Jagh giör thet icke för edra skul, J af Jsraels huus, vtan för mitt helga namn skul, thet J ohelgat hafwen ibland Hedningarna, til hwilka J komne ären.

23. Ty jagh wil helga och stort giöra mitt namn, thet genom eder för Hedningomen ohelgat är, thet J ibland them ohelgat hafwen; och Hedningarna skola förnimma at jagh är HERREN, säger Herren HERREN, när jagh bewiser migh för them vppå eder, at jagh är helig.

24. Ty jagh wil hämta eder ifrå Hedningarna, och församla eder vthur all land, och låta eder komma vthi edart land igen.

25. Och wil giuta reent watn vppå eder, at J skolen rene warda ifrån all edor oreenhet; och ifrån alla edra afgudar skal jagh rensa eder.

26. Och jagh skal gifwa eder ett nytt hierta, och en ny anda vthi eder, och taga bort vthur edart kött thet steenhiertat, och gifwa eder ett hierta af kött.

27. Jagh skal gifwa min Anda i eder, och giöra ett sådana folck af eder som i min budh wandra, och mina rätter hålla, och ther efter giöra.

28. Och J skolen boo vthi thet land som jagh edra fäder gifwit hafwer, och skolen wara mitt folck, och jagh skal wara edar Gudh.

29. Jagh skal giöra eder löös ifrån all edor oreenhet, och skal säija til sädena at hon wäl trifwas skal, och skal låta eder ingen hunger lida.

30. Jagh wil föröka fruchtena på trään, och wäxten på markene, på thet Hedningarna icke meer skola bespotta eder medh hunger.

31. Sij, tå skolen J tänckia vppå edart onda wäsende, och edra gierningar the icke goda woro, och eder skal ångra edra synder och afguderij.

32. Thetta wil jagh giöra icke för edra skul, säger Herren HERREN, at J thet weta skolen; vtan J måste tå skola skämma eder och blyjas, J af Jsraels huus, öfwer edart wäsende.

33. Thetta säger Herren HERREN: På then tiden tå jagh eder rensandes warder ifrån alla edra synder, så wil jagh åter besättia thessa städer, och the öde skola åter bygde warda:

34. Och thet förstörda landet skal igen plögdt warda, therföre at thet förhärjat war, at alle the ther fram gå skola thet see,

35. Och säija: Thetta landet war förderfwat, och nu är thet lika som en lustgård; och thesse städerna woro förstörde, nederrefne och öde, och stå nu wäl vpbygde, och äro fulle medh folck.

36. Och the qvarblefne Hedningarna alt omkring eder, skola förnimma at jagh är HERREN, then ther vpbygger hwad nederrifwit är, och planterar thet förhärjat är: jagh HERREN säger thet, och giör thet ock.

37. Thetta säger Herren HERREN: Jsraels huus skal finna migh igen, at jagh bewiser migh emot them, och jagh skal föröka them, lika som een menniskio hiord.

38. Såsom een helig hiord, såsom een hiord i Jerusalem, på theras högtider, så skola the förhärjade städer warda fulle medh menniskio hiordar, och skola förnimma at jagh är HERREN.

37. Capitel.

HERREN wiser Hesekiel vthi een syyn the dödas vpståndelse, v. 1. Och ther medh stadfäster sitt löfte, at han skulle förlossa sitt folck vthur all theras nödh, v. 11. Sedan befaller han honom giöra twå taflor, etc. och fatta them tilsammans i ene hand, v. 15. Til ett tekn, at HERREN wille hämta Jsraels och Juda huus heem igen ifrå Hedningarna, tijt the förströdde woro, och giöra ett huus af them, v. 19. Och gifwa them en Konung och en enig Herda, sin tienare David, hwilken skulle wara theras Förste ewinnerliga, rc. v. 24.

Och HERRANS hand fattade migh, och förde migh vth i HERRANS Anda, och satte migh på een slättmark, then full låg medh (dödas) been:

2. Och han ledde migh ther igenom alt omkring; och sij, benen lågo ther ganska mång på markene, och sij, the woro platt förtorkade.

3. Och han sade til migh: Tu menniskiobarn, menar tu ock at thessa benen åter måga lefwande warda? Och jagh sade: Tu wetst thet Herre HERRE.

4. Och han sade til migh: Prophetera om thessa benen, och säg til them: J förtorkada been, hörer HERRANS ord.

5. Thetta säger Herren HERREN, om thessa benen: Sij, jagh skal låta komma anda vthi eder, at J skolen lefwande warda.

6. Jagh skal gifwa eder senor, och låta kött wäxa öfwer eder, och draga öfwer eder hudh, och skal gifwa eder anda, at J åter lefwande warden, och skolen förnimma at jagh är HERREN.

7. Och jagh propheterade såsom migh befalt war: och ther wardt en stoor gnyy tå jagh propheterade, och sij, benen rörde sigh, och kommo åter tilhopa hwart och ett til sitt been.

8. Och jagh såg, och sij, ther wäxte senor och kött vppå, och han öfwerdrog them medh hudh; men ther war ännu ingen ande vthi them.

9. Och han sade til migh: Prophetera til andan; prophetera tu menniskiobarn, och säg til andan: Thetta säger Herren HERREN: Tu ande, kom här til ifrå the fyra wäder, och blås vppå thessa döda, at the warda lefwande igen.

10. Och jagh propheterade såsom han migh befalt hade; tå kom ande vthi them, och the wordo lefwande igen, och reste sigh vp på sina fötter, och the woro en ganska stoor hoop.

11. Och han sade til migh: Tu menniskiobarn, thessa benen äro hela Jsraels huus; sij, the säija nu: Wij äre torr been, och wårt hopp är vthe, och wij äre förtapade.

12. Therföre prophetera, och säg til them: Thetta säger Herren HERREN. Sij, jagh skal vplåta edra grifter, och wil hämta eder, mitt folck, ther vth, och låta komma eder vthi Jsraels land.

13. Och J skolen förnimma at jagh är HERREN, tå jagh hafwer öpnat edra grifter, och haft eder, mitt folck, ther vth.

14. Och jagh skal gifwa min anda vthi eder, at J skolen få lijf igen, och jagh skal sättia eder vthi edart land igen, och J skolen förnimma, at jagh är HERREN: jagh talar thet, och jagh giör thet ock, säger HERREN.

15. Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

16. Tu menniskiobarn, giör tigh een taflo, och skrif ther vppå om Juda och theras medbröder Jsraels barn: och giör äntå een taflo, och skrif ther vppå om Joseph och Ephraims slächt, och om hela Jsraels huus, theras medbröder.

17. Och fatta them båda tilsammans vthi tina hand, så at thet warder alt een tafla.

18. Om nu titt folck talar til tigh, och säger: Wilt tu icke kungiöra oß, hwad tu ther medh menar?

19. Så säg til them: Thetta säger Herren HERREN: Sij, jagh wil taga Josephs slächt then när Ephraim är, samt medh theras medbröder Jsraels slächte, och skal läggia them in til Juda slächte, och giöra een slächt af them bådom i mine hand.

20. Och skalt altså hålla the taflor, ther tu vppå skrifwit hafwer, vthi tine hand, at the måga thet see.

21. Och tu skalt säija til them: Thetta säger Herren HERREN: Sij, jagh wil hämta Jsraels barn ifrå Hedningarna tijt the dragne äro, och skal församla them ifrån alla orter, och skal låta them komma vthi sitt land igen:

22. Och giöra alt ett folck vthaf them i landena på Jsraels bergom; och the skola allesamman hafwa en Konung, och skola icke meer tw folck eller vthi tw Konungarike delat wara.

23. The skola eij heller meer orena sigh medh sina afgudar och styggelse, och allahanda synder; jagh skal hielpa them vthur all rum ther the syndat hafwa, och skal rensa them: och the skola wara mitt folck, och jagh wil wara theras Gudh.

24. Och min tienare David skal waratheras Konung, och allas theras enige herde; och skola wandra i minom rättom, och hålla min budh, och giöra ther efter.

25. Och the skola åter boo i landena som jagh minom tienare Jacob gifwit hafwer, ther edra fäder vthi bodt hafwa: the och theras barn, och barnabarn skola boo ther vthi ewinnerliga, och min tienare David skal wara theras Förste ewinnerliga.

26. Och jagh skal giöra medh them ett nådz förbund, thet skal wara ett ewigt förbund medh them; och skal vppehålla them, och föröka them, och min helgedom skal wara ibland them ewinnerliga.

27. Och jagh skal boo ibland them, och wara theras Gudh, och the skola wara mitt folck:

28. Så at ock Hedningarna skola förnimma, at jagh är HERREN then Jsrael helig giör, och min helgedom skal wara när them ewinnerliga.

38. Capitel.

Propheten får befalning at prophetera om Gog och hans anhang, v. 1. At han emot then sidsta tiden skal medh een ganska stoor krigsmacht vthrusta sigh, och komma emot Gudz folck som tå säkre woro, til at härja och förderfwa them, v. 4. Han skal förorsaka en stoor förskräckelse, v. 17. Men så wille HERREN vnderliga hielpa sitt folck, och nederläggia honom, på thet at alle Hedningar skulle märckia at han är HERREN, v. 21.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu menniskiobarn, wändt tigh emot Gog, som i Magogs land är, och en Förste är af the herrar i Mesech och Thubal, och prophetera om honom,

3. Och säg: Thetta säger Herren HERREN: Sij, jagh wil til tigh Gog, tu som en Förste äst af the herrar i Mesech och Thubal.

4. Sjj, jagh skal böija tigh omkring, och läggia tigh ett betzl i munnen, och wil föra tigh vth medh allom tinom häär, hästar och män, hwilke alle wäl vthredde äro, och vthaf them är en stoor hoop som allesammans föra spetz, och sköld, och swärd.

5. Tu hafwer medh tigh Perser, Ethioper och Libyer, hwilke allesammans föra sköld och hielm:

6. Ther til Gomer, och all hans häär, samt medh Thogarma huus som norr vth ligger, medh allom hans häär; ja, tu hafwer mycket folck medh tigh.

7. Nu wäl, rusta tigh wäl, tu och alle tine hopar som medh tigh äro, och war tu theras höfwitzman:

8. Tu skalt likwäl på sidstone straffad warda: på yttersta tidenom skalt tu komma in vthi thet land som medh swärd igentaget, och vthaf mång folck tilsamman kommet är, nemliga, in på Jsraels berg, hwilke i lång tijd öde warit hafwa, och nu vthförd äro ifrå mång folck, och boo alle säkre.

9. Tu skalt vpdraga och komma medh en stoor storm, och skalt wara såsom ett moln thet landet öfwertäcker, tu och all tin häär, och thet myckla folcket medh tigh.

10. Thetta säger Herren HERREN: På then tiden skal tu sådant taga tigh före, och skalt hafwa ondt i sinnet,

11. Och tänckia: Jagh wil öfwerfalla thet obewarada landet, och komma öfwer them som säkre och vthan sorg boo, såsom the ther alle sittia vthan murar, och hafwa hwarken bomar eller portar:

12. På thet tu må röfwa och skinna, och låta tina hand gå öfwer the förstörda som igen komne äro, och öfwer thet folck som vthaf Hedningomen samman hämtat är, och skickar sigh til at berga sigh, och som nogast hafwer satt sigh, och mitt i landena boor.

13. Rika Arabien, Dedan, och the köpmän på hafwena, och alle the wäldige som ther äro, the skola säija til tigh: Jagh menar ju tu äst rätt kommen til at röfwa, och hafwer församlat tina hopar til at skiöfla, på thet tu skalt borttaga silfwer och guld, och församla boskap och ägodelar, och stort roof drifwa.

14. Therföre prophetera tu menniskiobarn, och säg til Gog: Thetta säger Herren HERREN: Mån tu icke märckiat, när mitt folck Jsrael säkert boor?

15. Så kommer tu tå ifrå titt rum, nemliga, ifrå the ändar norr vth, tu och mycket folck medh tigh, alle til häst, en stoor hoop, och en mächtig häär.

16. Och tu skalt draga vp öfwer mitt folck Jsrael, lika som ett moln thet landet öfwertäcker: sådant skal skee på yttersta tidenom; men jagh wil therföre låta tigh komma in vthi mitt land, på thet at Hedningarna skola lära känna migh, när jagh på tigh, o Gog, helgad warder för theras ögon.

17. Thetta säger Herren HERREN: Tu äst then ther jagh i förtiden af sagt hafwer genom mina tienare Propheterna i Jsrael, hwilke på then tiden propheterade, at jagh wille tigh öfwer them komma låta.

18. Och thet skal skee på then tiden, när Gog komma skal öfwer Jsraels land, säger Herren HERREN, skal min wrede vpstiga vthi mine grymhet.

19. Och jagh talar thetta i mitt nijt, och i mine wredes eld: ty på then tiden skal ett stort bäfwande warda i Jsraels land:

20. At för mitt ansichte bäfwa skola fiskarna i hafwet, foglarna vnder himmelen, diuren på markene, och alt thet som kräker och röres på jordene; och alla menniskior som på jordene äro; och bergen skola omstört warda, och wäggiar, och alle murar nederfalla.

21. Men jagh skal kalla swärdet öfwer honom på allom minom bergom, säger Herren HERREN, så at hwars och ens swärd skal wara emot then andra.

22. Och jagh skal döma honom medh pestilentie och blodh, och skal låta regna slagregn medh hagelsteen, eld och swafwel vppå honom och hans häär, och vppå thet myckla folcket som medh honom är.

23. Altså skal jagh tå härlig, helig och kunnig warda för många Hedningar, at the förnimma skola, at jagh är HERREN.

39. Capitel.

Här propheterar han än widare, om then härliga seger som Gudz folck öfwer Gog och hans anhang bekomma skulle, v. 1. Ther af alle Hedningar skulle förmärckia HERRANS doom, v. 21. Och förnimma at Gudz folck tilförene för theras mißgierningar så plågade woro, v. 23. Men HERREN wille hielpa och förlossa them, på thet the måtte lära känna theras synder, och förstå at han war theras Gudh, v. 25.

Och tu menniskiobarn, prophetera emot Gog, och säg: Thetta säger Herren HERREN: Sij, jagh wil til tigh Gog, tu som en Förste äst af the herrar i Mesech och Thubal:

2. Sij, jagh skal böija tigh omkring, och vthlocka tigh, och hämta tigh ifrå the ändar nordan efter, och låta tigh komma in på Jsraels berg:

3. Och skal slå bogan vthu tine wenstra hand, och bortkasta tina pilar vthu tine högra hand.

4. På Jsraels bergom skalt tu nederlagd warda, tu medh allom tinom häär, och medh thet folck som när tigh är: jagh skal gifwa tigh foglom ehwadan the flyga, och diurom på markene til spijs.

5. Tu skalt falla på markene: ty jagh Herren HERREN hafwer thet sagt.

6. Och jagh skal kasta eld vppå Magog, och vppå them som i öijarna säkre boo, och the skola förnimma at jagh är HERREN.

7. Ty jagh wil giöra mitt helga namn kunnigt ibland mitt folck Jsrael, och skal icke länger låta skämma mitt helga namn: vtan Hedningarna skola förnimma, at jagh är HERREN, then helige i Jsrael.

8. Sij, thet är allaredo kommet och skedt, säger Herren HERREN: thet är then dagen ther jagh om talat hafwer.

9. Och borgarena vthi Jsraels städer skola vthgå, och giöra en eld, och vpbränna wapnen, sköldar, spetser, bogar, pilar, stafrar och stänger, och skola ther medh vppehålla eld i siu åhr:

10. Så at man intet skal behöfwa sammanhämta någon wedh på markene, eller hugga i skogenom, vtan medh the wapn skola the vppehålla eld; och skola skinna them af hwilkom the skinnade woro, och skiöfla them af hwilkom the skiöflade woro, säger Herren HERREN.

11. Och thet skal på then tiden skee, at jagh skal gifwa Gog ett rum til begrafning i Jsrael, nemliga, then dalen ther man går til hafwet öster vth; så at the ther fram gå, skola grufwa sigh therföre, efter man ther hafwer begrafwit Gog medh sinom hoop; och thet skal kallas Gogs hoops daal:

12. Men Jsraels huus skal begrafwa them i siu månade långt, at landet skal ther medh rensat warda.

13. Ja, alt folcket i landena skal hafwa til skaffa medh theras begrafning; och skal hafwa berömelse ther af, at jagh på then dagen mina härlighet bewisat hafwer, säger Herren HERREN.

14. Och the skola vthskicka män, som allestädz gå omkring i landena, och medh them dödgrafware til at begrafwa the igenblefna på landena, at thet må rensat warda; efter siu månader skola the begynna ransaka ther efter.

15. Och the som omkring landet gå, och någorstädz ene menniskios been see, the skola vpresa ther ett tekn, til thes at dödgrafwarena begrafwa them ock så medh vthi Gogs hoops daal.

16. Så skal ock staden heta ther Hamona: altså skola the rensa landet.

17. Nu tu menniskiobarn, så säger Herren HERREN: Säg allom foglom ehwadan the flyga, och allom diurom på markene: Församler eder, och kommer hijt, kommer tilhopa alt omkring til mitt slachtoffer, thet jagh slachtar eder til ett stort slachtoffer på Jsraels bergom; och äter kött, och dricker blodh.

18. The starckas kött skolen J äta, och Förstarnas blodh på jordene skolen J dricka; wädrars, lambars, bockars, oxars, hwilke allesammans fete och wäl gödde äro:

19. Och skolen äta thet feta så at J mätte warden, och dricka blodet at J druckne warden, af thet slachtoffer som jagh eder slachtar.

20. Mätter eder nu öfwer mitt bord, af hästar och resenärar, af starckom och allahanda krigsfolcke, säger Herren HERREN.

21. Och jagh skal låta komma mina härlighet ibland Hedningarna, at alle Hedningar skola see min doom som jagh hafwer gå låtit, och mina hand then jagh vppå them lagt hafwer.

22. Och Jsraels huus altså förnimma skal at jagh HERREN är theras Gudh, ifrå then dagen och alt fram åth.

23. Och theslikes alle Hedningar skola förnimma, at Jsraels huus för sina mißgierningar skul, och för thet the emot migh syndat hade, bortförde woro: hwarföre jagh fördolde mitt ansichte för them, och öfwergaf them vthi theras fiendars händer, så at the allesamman genom swärd falla måste.

24. Såsom theras synder och öfwerträdelse förtient hade, giorde jagh them, och fördolde altså mitt ansichte för them.

25. Therföre så säger Herren HERREN: Nu wil jagh förlossa Jacobs fångar, och förbarma migh öfwer hela Jsraels huus, och nijt hafwa om mitt helga namn.

26. Men the skola gierna bära sin försmädelse och sina synder, ther the medh emot migh syndat hafwa: när the säkre vthi sitt land boo måga, så at them ingen förskräcker;

27. Och jagh them ifrå folcken heem igen hämtat, och vthu theras fiendars land församlat hafwer, och jagh i them helgad worden är, in för många Hedningars ögon.

28. Altså skola the förnimma, at jagh HERREN är theras Gudh, som them hafwer låtit bortföra ibland Hedningarna, och åter låtit församla them vthi sitt land igen, och icke en af them ther blifwa låtit.

29. Och skal icke meer fördölja mitt ansichte för them: ty jagh hafwer vthgutit min Anda öfwer Jsraels huus, säger Herren HERREN.

40. Capitel.

Tå nu Jerusalem war förstördt och ödelagt, och folcket war fånget til Babel, syntes såsom thet skulle wara vthe medh Gudz folck och församling, och the intet meer skulle komma sigh före igen. Therföre kommer HERREN, och wiser Hesekiel i een syyn ett nytt tempel, och en ny stadh, och ther medh tröster sitt folck, at the skulle åter komma sigh före, och then nye staden Christi rike och församling ibland them vprättas, hwilken här medh beteknas. Och thenna synen beskrifwer han vthi the efterföljande capitel in til ändan.

J thetta capitlet förmäles, huruledes han i een syyn blef förd in vthi Jsraels land, v. 1. Ther såg han en man som medh ett mätesnöre och een mälestång afmätte, först then yttersta muren til thet nya templet, medh sin port, kamrar och förhuus, rc. v. 5. Ther näst then yttersta gården, medh sine portar, golf och kamrar, v. 17. Sedan then medlesta gården, v. 28. Och sammaledes then innersta, v. 44. Och til thet sidsta förhuset för sielfwa templet, v. 48.

Vthi femte och tiugunde åhrena af wårt fängelse, på tijonde dagen i första månadenom, thet är thet fiortonde åhret efter at staden förderfwad wardt: rätt på samma dagen kom HERRANS hand öfwer migh, och förde migh tijt bort,

2. Genom Gudz syyn, nemliga, vthi Jsraels land, och satte migh vppå ett ganska högt berg; ther såg jagh ena syyn vppe lika som en bygd stadh söder vth.

3. Och tå han migh tijt fördt hade, sij, tå war ther en man, hwilkens ansichte blänkte lika som koppar; han stod i portenom, och hade ett mätesnöre och ena mälestång i sine hand.

4. Och han sade til migh: Tu menniskiobarn, se och hör grant til, och tag wäl wahra vppå hwad jagh tigh wisa wil: ty förthenskul hafwer jagh haft tigh hijt, at jagh tigh thet wisa skal; på thet at tu alt thet som tu här seer, Jsraels huse förkunna skalt.

5. Och sij, ther gick en muur vthan om huset alt omkring, och mannen hade mälestångena i handene, then war sex alnar och een twär hand lång: och han mälte byggningena til widd och högd, alt medh ene stång.

6. Och han kom til porten som öster vth låg, och gick ther vp åth hans trappor, och mälte syllena åth porten, hwarthera een stång bredh.

7. Och kamrarna, som på båda sidor widh porten woro, mälte han ock efter längden een stång, och efter bredden een stång: och rumet emellan kamrarna, war fem alnar bredt. Och han mälte ock så syllena vnder förhuset innan för porten, een stång.

8. Och han mälte förhuset innan porten, thet war een stång;

9. Och mälte förhuset til porten, otta alnar, och thes hoffmäijor ther vppå, hwilka woro twå alnar: men förhuset stod innan för portenom.

10. Och kamrarna woro tre på hwarjo sidone widh porten östan til, ju en så wijd som then andre; och på båda sidor stodo hoffmäijor, hwilka woro lika stora.

11. Sedan mälte han bredden til dören i porten, nemliga, tijo alnar, och högden åth portenom treton alnar.

12. Och framman för kamrarna woro rum på båda sidor, ju een aln brede: men kamrarna woro ju sex alnar på båda sidor.

13. Ther til mälte han hela rumet ifrå kamaren på then ena sidone widh porten, alt in til kamaren på then andra sidone, thet woro fem och tiugu alnar, och then ena dören stod emot then andra.

14. Han giorde ock torn, sextijo alnar högh, och för hwart tornet en frij plaan, widh porten alt omkring.

15. Och in til förhuset åth innersta portenom ther man ingår, woro femtijo alnar.

16. Och ther woro smaal fenster på kamrarna och tornen innan til, widh porten alt omkring: altså woro ock fenster på förhusen alt omkring: och ofwan vppå tornen alt omkring war ett skiönt löfwerck.

17. Och han hade migh fram bätter in til then yttra gården, och sij, ther woro kamrar och golf fram för gårdenom alt omkring, och tretijo kamrar på golfwena.

18. Och golfwet emellan båda portarna nedan til, war så långt som ifrå then ena porten in til then andra.

19. Och han mälte breddena af then nedra porten för then inra gården vthan til, hundrade alnar både emot öster och norr.

20. Altså mälte han ock porten som norr vth låg, til yttra gården, til längd och bredd.

21. Then hade ock på hwarjo sidone tre kamrar; och hade theslikes sin torn och förhuus, lika så stoor som vppå then förra porten, femtijo alnar i längdene, och fem och tiugu alnar i breddene;

22. Och hade sammalunda sin fenster och sina förhuus, och löfwerck på tornen, lika som then porten östan til, och hade siu trappor ther man vpgick, och hade sin förhuus ther före.

23. Och han mälte hundrade alnar ifrå then ena porten in til then andra; och porten til thet inra förhuset war twärt emot then porten som war norr vth, och östan til.

24. Ther efter hade han migh ock vth söder vppå, och sij, ther war ock en port, och han mälte hans torn och förhuus, lika så stoor som the andra.

25. The hade ock fenster och förhuus omkring, lika som the andra fenster, femtijo alnar långt, och fem och tiugu alnar bredt.

26. Och ther woro ock så siu trappor vpföre, och ett förhuus ther före, och löfwerck i hans torn på hwar sido.

27. Och han mälte ock så then porten åth inra gården söder vth, nemliga, hundrade alnar ifrå then ena södra porten til then andra.

28. Och han hade migh fram bätter genom then södra porten in vthi inra gården, och mälte then samma porten sönnan til, lika så stoor som the andra:

29. Medh hans kamrar, torn och förhuus, och medh fenster och förhuus ther vppå, lika så stoor som the andra alt omkring, femtijo alnar långt, och fem och tiugu alnar bredt.

30. Och ther gick ett förhuus omkring, fem och tiugu alnar högdt, och fem alnar bredt.

31. Thet samma stod framman för then yttra gården, och hade ock så löfwerck på sin torn; men ther woro otta trappor ther man vpgick.

32. Sedan hade han migh ock til then inra porten öster vth, och mälte honom lika så stoor som the andra;

33. Medh hans kamrar, torn och förhuus, och theras fenster, och förhuus alt omkring, lika så stoor som the andra, femtijo alnar långt, och fem och tiugu alnar bredt;

34. Och hade ock så ett förhuus emot then yttra gården; och löfwerck på tornen på båda sidor, och otta trappor vpföre.

35. Sedan hade han migh ock til then porten norr vth, then mälte han lika så stoor som the andra:

36. Medh hans kamrar, torn och förhuus, och theras fenster, och förhuus alt omkring, femtijo alnar långt, och fem och tiugu alnar bredt:

37. Och hade ock så ett förhuus emot then yttra gården, och löfwerck på tornen på båda sidor, och otta trappor vpföre.

38. Och nedan på tornen til hwar porten war en kamar medh een dör, ther man twådde bränneoffret inne.

39. Men vthi förhusena för portenom stodo på hwar sidon tw bord, ther man bränneoffer, syndoffer och skuldoffer vppå slachta skulle.

40. Och vthan til widh sidorna, ther man vpgår til porten norr vth, stodo ock tw bord, och vppå then andra sidone widh portens förhuus, ock tw bord.

41. Altså stodo på hwar sidon för portenom fyra bord, thet äro otta bord tilsammans, ther man vppå slachtade.

42. Och the fyra borden, giorde til bränneoffer, woro af huggen steen, ju half annor aln lång och bredh, och een aln högh; ther man vppå lade allahanda tygh, ther man bränneoffer och annor offer medh slachtade.

43. Och ther gingo listor omkring, inbögda een twär hand höga; och vppå the borden skulle man läggia offerkötet.

44. Och vthan för then inre porten woro kamrar til sångare vthi inra gården, en widh sidona åth then porten nordan til, han wände sigh söder vppå; then andre widh sidona åth then porten östan til, then wände sigh norr vppå.

45. Och han sade til migh: Then kamaren söder vppå liggiandes, hörer them Prestomen til, som i husena tiena skola:

46. Men then kamaren norr vppå, hörer them Prestomen til, som til altaret tiena: thet äro Zadoks barn, hwilke allena af Levi barnom skola träda fram för HERRAN, til at tiena honom.

47. Och han mälte planen i husena, nemliga, hundrade alnar långt, och hundrade alnar bredt, i fyrkant, och altaret stod rätt framman för templet.

48. Och han hade migh in vthi förhuset åth templet, och mälte porten af förhuset, och wäggiarna på båda sidor: the woro hwarthera fem alnar breda, och hwar dören på båda sidor war tre alnar bredh:

49. Men förhuset war tiugu alnar högt, och ellofwa alnar bredt, och hade trappor ther man vpgick, och pelare stodo nedan vnder tornen, en på hwar sido.

41. Capitel.

Wjdare afmäler och beskrifwer han sielfwa templet, v. 1. Och thet alrahelgasia, v. 3. Samt the omgånger och kamrar som skulle wara kring wäggiarna ther vppå, v. 5. Sedan bakgården wästan för templet, v. 12. Medh sin och templets stoffering, v. 16. Och til thet sidsta dörarna åth templet, och thet alrahelgasta, v. 20.

Och han hade migh in vthi templet, och mälte pelarena, the höllo på hwar sidon sex alnars bredd, så bredt som huset war.

2. Och dören war tijo alnar bredh; men wäggiarna på båda sidor widh dörena woro hwarthera fem alnar breda: och han mälte rumet i templena, thet hölt fyratijo alnar i längdene, och tiugu alnar i breddene.

3. Och han gick in vthi thet inra, och mälte pelaren til porten, then hölt twå alnar, och porten hölt sex alnar, och war hela portens bredd siu alnar.

4. Och han mälte tiugu alnar i längdene, och tiugu alnar i breddene, innan til i templena; och han sade til migh: Thetta är thet alrahelgasta.

5. Och han mälte sex alnar högt på wäggiarna af templet: ther woro gånger vppe allestädz omkring, skifte vthi kamrar, the woro allestädz fyra alnar wide.

6. Och the samma kamrarna woro på hwar sidon tre och tretijo, ju then ena widh then andra: och ther stodo pelare nedre vthmedh wäggiarna af huset alt omkring, som vppehöllo them.

7. Och ofwan vppå thessom woro ännu flere gånger omkring, och woro gångerna ofwan til widare, så at man gick vthaf then nedersta vp vthi then medelsta, och vthaf them medelsta in vthi then öfwersta;

8. Och hwar stod ju sex alnar öfwer then andra.

9. Och öfwersta gångens bredd war fem alnar, och pelarena båro vppe gångerna på husena.

10. Och thet war ju ifrå then ena wäggene i husena in til then andra, tiugu alnar.

11. Och ther woro twå dörar vp til windstenen, een norr vth, then andra söder vth; och windstenen war fem alnar wijd.

12. Och muren wäster vth war fem och siutijo alnar bredh, och nijotijo alnar lång.

13. Och han mälte längdena af huset, then hade öfwer alt hundrade alnar muur, och hwad ther medh war.

14. Och widden framman för huset östan til, medh thet som ther widh stod, war ock så hundrade alnar.

15. Och han mälte längdena af byggningene, medh alt thet ther widh stod, ifrå then ena ändan til then andra, thet war på hwar sidon hundrade alnar, medh thet inra templet och förhusen i gårdenom:

16. Samt medh dörar, fenster, hörn och the tre gånger, och brädewerck alt omkring.

17. Han mälte ock huru högt thet war ifrå jordene vp til fenstren, och huru bredh fenstren wara skulle, och mälte ifrå dörene alt in til thet alrahelgasta, vthan til och innan til alt omkring.

18. Och på hela husena alt omkring ifrå nedan och alt vp åth, på dörom och wäggiom woro Cherubim, och löfwerck giordt emellan Cherub och Cherub, och hwar Cherub hade tw hufwud:

19. På ene sidone såsom ens menniskios hufwud, på then andra sidone såsom ett leijons hufwud: thetta war giordt i hela huset rundt omkring.

20. Från golfwet alt vp åth öfwer dören woro Cherubim och löfwerck giorde; theslikes på wäggena af templet.

21. Och dören i templet war fyrkant, och all ting war slögliga fögat in vthi thet andra.

22. Och träaltaret war tre alnar högt, och twå alnar långt och bredt, och thes hörn och alla thes sidor woro af trää: och han sade til migh: Thetta är bordet som för HERRANOM stå skal.

23. Och dörarna både åth templet och åth thet alrahelgasta,

24. Hade twå wingar, the man vp och til lät.

25. Och ther woro ock så Cherubim och löfwerck vppå, lika som på wäggiomen, och ther woro starcke bomar före in moot förhuset.

26. Och woro trång fenster, och mycket löfwerck alt omkring, på förhusena, och på wäggiomen.

42. Capitel.

Yttermera afmäter han the kamrar som skulle wara vthi yttra eller mildra gården, på både sidor, nordan och sönnan widh templet, v. 1. Och vnderwiser Propheten, hwar til förbenämnde kamrar skulle brukas, 13. Sidst afmäter han then yttersta gården, huru lång han skulle wara på alla sidor eller kanter, v. 15.

Och han hade migh vth bort vthi yttra gården norr vth, ibland the kamrar som lågo emot then byggningen som widh templet stod, och emot templet norr vth.

2. Hwilken plaan hundrada alnar lång war ifrå portenom norr vth, och femtijo alnar bredh:

3. Tiugu alnar woro emot then inra gården, och emot golfwet i yttra gårdenom, och tretijo alnar ifrå thet ena hörnet in til thet andra.

4. Och innan til för kamrarna war en plaan tijo alnar bredh; en wägh af een aln, och theras dörar norr vth.

5. Och ofwan thenna kamrarna woro andre trängre kamrar; ty rumet i the nedra och medel kamrarna war icke stort:

6. Ty thet war triggia botna högt, och hade doch inga pelare, såsom gårdarna pelare hade; vtan woro satte slätt hwar vppå then andra.

7. Och then yttre gården war omfattad medh en muur ther kamrarna widh stodo, then war femtijo alnar lång.

8. Och kamrarna stodo hwar efter then andra, och femtijo alnar långt widh yttra gården: men rumet för templet war hundrada alnar långt.

9. Och nedan för kamrarna war en plaan öster vth, ther man vthur yttra gårdenom gick.

10. Och widh muren östan til, woro ock kamrar.

11. Och ther war ock så en plaan före, lika som för the andra kamrarna nordan til: och all ting war lika, medh längd, bredd, och alt thet ther vppå war, såsom tilförene på the andra.

12. Och sönnan til woro ock lika sådana kamrar medh theras dörar, och för planenom war then dören söder vth, ther man fram kommer ifrå then muren som östan til ligger.

13. Och han sade til migh: The kamrar norr vth, och the kamrar söder vth emot templet, the höra til helgedomen, ther Presterna inne äta, tå the offra HERRANOM thet alrahelgasta offret, och the skola ther inläggia thet alrahelgasta offret, nemliga, spijsoffer, syndoffer och skuldoffer: ty thet är ett heligt rum.

14. Och tå Presterna gå ther in, skola the icke gå åter vthu helgedomenom igen vthi yttra gården; vtan skola tilförene afläggia sin kläder, ther the vthi tient hafwa, in vthi samma kamaren; ty the äro helig: och the skola draga sin andra kläder vppå, och sedan vthgå ibland folcket.

15. Och tå han hade mält alt huset innan til, hade han migh vth til then porten öster vth, och han mälte ifrå honom alt ther omkring.

16. Öster vth mälte han femhundrada stänger långt.

17. Och norr vth mälte han ock femhundrada stänger långt:

18. Theslikes söder vth, ock femhundrada stänger.

19. Och tå han kom wäster vth, mälte han ock femhundrada stänger långt.

20. Altså hölt muren then han mält hade i fyrkant, på hwar sidon femhundrada stänger, alt omkring, at thet helga skulle åthskildt wara ifrå thet ohelga.

43. Capitel.

När Propheten således hade sedt thetta nya templet medh thes tilbehör afmält och färdigt, såg han widare HERRANS härlighet komma til thetta templet, v. 1. Hwilken låfwade sigh wilja boo ther vthi ewinnerliga, v. 6. Förtälde orsaken, hwarföre han war wiken ifrå thet förra templet, v. 8. Och befalte så Propheten wisa Jsraels barn een eftersyyn til thetta nya, v. 10. Hurudana altare, v. 13. Och hwad offer the ther vppå giöra skulle, v. 18. Så wille han wara them nådelig, v. 27.

Och han hade migh åter til then porten öster vth.

2. Och sij, Jsraels Guds härlighet kom östan efter, och fräste lika som ett stort watn fräser; och thet wardt ganska liust på jordene af hans härlighet.

3. Och thet war rätt såsom then synen som jagh sedt hade widh then älfwena Chebar, tå jagh kom, at staden skulle förstörd warda: tå föll jagh neder vppå mitt ansichte.

4. Och HERRANS härlighet kom in vthi huset, genom then porten öster vth.

5. Tå vptog migh ett wäder, och förde migh in vthi then inra gården: och sij, huset war altsammans liust af HERRANS härlighet.

6. Och jagh hörde ena röst vthu huset; och en man stod när migh;

7. Han sade til migh: Tu menniskiobarn, thetta är min stool ther jagh vppå sitter, ther jagh ewinnerliga vthi boo wil ibland Jsraels barn: och Jsraels huus skal icke meer orena mitt helga namn, hwarken the eller theras Konungar, genom theras horerij, och genom theras högder och grifter, ther theras Konungar vthi liggia;

8. Hwilke sin tröskel satte widh min tröskel, och sina dörar widh mina dörar, så at ther icke war vtan een wägg emellan migh och them: och orenade så mitt helga namn, genom sin styggelse som the giorde: hwarföre jagh ock förtärde them i mine wrede.

9. Men nu skola the bortläggia sitt horerij, och sina Konungars grifter ifrå migh, så wil jagh boo när them ewinnerliga.

10. Och tu menniskiobarn, wisa Jsraels huse templet, at the måga skämma sigh widh sina mißgierningar, och lät them taga sigh een fazun ther af.

11. Och när the nu skämma sigh widh alla sina gierningar, så wisa them skapnaden och fazunen af huset, thes vthgång och ingång, och alt thes sätt, ordning, seder och rätter; och skrif them thet före, at the thes sätt och seder hålla måga, och giöra ther efter.

12. Men så skal man hållat i husena: på bergs högdena så wijdt som thet begripet är, skal thet alrahelgasta wara: sij, så skal thet hållas i husena.

13. Men thetta är måttet af altaret, efter then aln som een twär hand längre är, än eljes een aln: thes botn är een aln högh, och een aln bredh, och altaret räcker vp til listan, som är alt omkring en span bredh: och thetta är högden af altaret.

14. Jfrå botnen på jordene, in til nedre steget, äro twå alnar til högden, och een aln til breddena: men ifrå thet mindre steget in til thet störra, äro fyra alnar högden, och een aln bredden;

15. Och HarEl fyra alnar högh, och ifrå AriEl vp åth fyra horn.

16. Och AriEl war tolf alnar lång, och tolf alnar bredh i fyrkant.

17. Och een skifwa war öfwer stenenom, fiorton alnar lång, och fiorton alnar bredh i fyrkant, och een lista gick ther alt omkring, een half aln bredh, och thes botn war een aln högh, och thes trappor woro öster vth.

18. Och han sade til migh: Tu menniskiobarn, thetta säger Herren HERREN: Thetta skal wara altarets brukning, när man offrar, at man lägger ther bränneoffer vppå, och stäncker ther blodh vppå.

19. Och Prestomen af Levi vthaf Zadoks slächt, hwilke fram för migh gå til at tiena migh, säger Herren HERREN, skalt tu få en vng oxa til syndoffer.

20. Och af hans blodh skalt tu taga, och bestänckia ther medh thes fyra horn, och the fyra hörnen af skifwone, och omkring listona: ther skalt tu skiära thet medh och försonat.

21. Och skalt taga syndoffrens oxa och vpbränna honom enstadz i husena, som ther til skickat är, vthan för helgedomen.

22. Men på annan dagen skalt tu offra en getabock, then vthan wanck är til ett syndoffer, och skiära altaret ther medh, lika som thet medh oranom skiärdt war.

23. Och när thet skiärande skedt är, skalt tu offra en vng stuut, then vthan wanck är, och en wädur af hiordenom vthan wanck:

24. Och skalt offra them båda för HERRANOM, och Presterna skola strö salt ther vppå, och skola så offra them HERRANOM til bränneoffer.

25. Altså skalt tu i siu dagar then ena efter then andra, dageliga offra en bock til syndoffer: och the skola offra en vng stuut, och en wädur af hiordenom, the både vthan wanck äro:

26. Och skola altså försona altaret i siu dagar långt, och rena thet, och fylla sina händer.

27. Och efter the siu dagarna, skola Presterna på ottonde dagen och sedan altid, offra på altarena sitt bränneoffer och tackoffer; så wil jagh wara eder nådelig, säger Herren HERREN.

44. Capitel.

Tå HERREN hade befalt om templet, altaret och offren, befaller han widare, hwad Prester han wille hafwa i thetta templet, nemliga en Första eller öfwersta Prest, hwilken allena medh HERRANOM skulle ingå i thet helga etc. och äta brödh för honom, v. 1. Sedan skulle icke såsom här til skedt war, v. 6. Någon främmande eller oomskoren, eller som hade trädt ifrå HERRAN til afgudar, warda hans Prest, v. 9. Vtan the af Zadoks slächte, som hade hållit sigh ftadigt til HERRAN, v. 15. Och the skulle förhålla sigh efter thet sätt som här efter föreskrifwes, v. 17. rc.

Och han hade migh åter in til yttra porten åth helgedomenom öster vth; men han war tilsluten.

2. Och HERREN sade til migh: Thenne porten skal blifwa tillyckt, och icke vpläten warda, och ther skal ingen gå igenom, vtan allena HERREN Jsraels Gudh; och skal doch tillyckt blifwa:

3. Vndantagen Förstan: ty Försten skal sittia ther i til at äta brödh in för HERRANOM: genom förhuset skal han ingå, och genom thet samma åter vthgå igen.

4. Sedan hade han migh bort til then porten för husena norr vth: och jagh såg, och sij, HERRANS huus wardt fult medh HERRANS härlighet; och jagh föll neder på mitt ansichte.

5. Och HERREN sade til migh: Tu menniskiobarn, märck grant til, och se, och hör granneliga på alt thet jagh tigh säija wil om alla seder och ordningar i HERRANS huus; och gif acht vppå huru man sigh i helgedomenom hålla skal.

6. Och säg the ohörsama Jsraels huse: Så säger Herren HERREN: J af Jsraels huus, hafwen nogh bedrifwit medh all edor styggelse:

7. Ty J läten komma främmande folck, the ett oomskoret hierta, och oomskoret kött hafwa, in vthi min helgedom, ther J medh ohelgen mitt huus, när J offren mitt brödh, talg och blodh, och bryten altså mitt förbund medh all edor styggelse.

8. Och hållen icke mins helgedoms sätt: vtan giören eder sielfwe ett nytt sätt i minom helgedom.

9. Therföre säger Herren HERREN altså: Jngen främmande af oomskoret hierta, och oomskoret kött skal komma in vthi min helgedom, af allom främmandom som ibland Jsraels barn äro;

10. Ja, eij heller the Leviter som ifrå migh trädde, och medh Jsrael efter theras afgudar wille gångne äro, therföre skola the bära sina synd.

11. Men the skola wachta dörena vppå mins helgedoms huus, och ther giöra tienstena, och skola slachta bränneoffer och annat offer, som folcket fram bär, och stå för Prestomen at the skola tiena them.

12. Therföre at the hafwa tient them för theras afgudom, och gifwit Jsraels huse een förargelse til synd: therföre hafwer jagh räckt vth mina hand öfwer them, säger Herren HERREN, at the måste bära sina synd.

13. Och skola icke offra för migh, eller wara mine Prester, eij heller i min helgedom komma til thet alrahelgasta; vtan skola bära sina skam och sin styggelse som the giordt hafwa.

14. Therföre hafwer jagh giordt them til dörawachtare i husens tienst, och til alt som ther giöras skal.

15. Men the Prester af Leviterna, Zadoks slächte, som mins helgedoms sätt hållet hafwa, tå Jsraels barn afföllo, the skola gå fram för migh, och tiena migh, och stå för migh, at the skola offra migh talg och blodh, säger Herren HERREN.

16. Och the skola ingå vthi min helgedom, och träda in för mitt bord, til at tiena migh, och hålla mitt sätt.

17. Och tå the wilja ingå genom en port åth then inra gården, så skola the draga lijnkläder vppå, och hafwa intet vllet vppå, så länge the ther inne i inra gårdenom tiena:

18. Och skola hafwa linna hufwor på sin hufwud, och linna nederkläde om sina länder, och skola icke omgiorda sigh alt förhårdt.

19. Och tå the gå vthu then yttra gårdenom til folcket, skola the draga vthaf the kläder som the hafwa vthi tient, och läggia them vthi helgedomens sacristie, och åter draga the andra kläden vppå, at folcket icke skal synda vppå theras helga kläder.

20. Sitt hufwud skola the icke raka, och skola eij heller låta wäxa håret långt, vtan skola låta omklippa sigh.

21. Och ther skal eij heller någor Prester dricka wijn, tå the vthi inra gårdenom tiena skola.

22. Och skola icke taga någon enkio eller bortdrefna til ächtenskap: vtan een jungfru vthaf Jsraels huses sädh, eller ens Prests efterlefda enkio.

23. Och the skola lära mitt folck hålla en åthskilnad emellan heligt och oheligt, och emellan reent och oreent.

24. Och när een saak för them kommer, så skola the stå och döma, och tala efter mina rätter, och hålla min budh och sätt, och hålla mina högtider och Sabbather:

25. Och skola icke gå til någon dödan, och orena sigh; vndantagno allenast til fader och moder, son eller dotter, broder eller syster, then ännu ingen man haft hafwer; på them måga the orena sigh:

26. Doch at sedan the äro renade, skal man räkna them i siu dagar långt.

27. Och när han åter går in vthi helgedomen i inra gården, til at tiena i helgedomenom, så skal han offra sitt syndoffer, säger Herren HERREN.

28. Men then arfwedeel som the hafwa skola, then wil jagh sielf wara; therföre skolen J intet eget land gifwa them i Jsrael: ty jagh är theras arfwedeel.

29. The skola hafwa theras vppehälle af spijsoffer, syndoffer och skuldoffer, och alt spilgifwit i Jsrael skal wara theras.

30. Och all första frucht och förstfödning af all häfoffer, skal höra Prestomen til: J skolen ock gifwa Prestomen förstlingen af alt thet man äter, på thet at wälsignelse må blifwa vthi titt huus.

31. Men thet som ett aas är, eller rifwit, ehwad thet är af fogel eller diur, thet skola Presterna icke äta.

45. Capitel.

Wjdare förmäles, huru HERREN befaller them vthskifta landet, nemliga så, at the först skulle afmäla en deel för helgedomen och Presterna, v. 1. Then andra för Leviterna, v. 5. Then tredie för Staden, v. 6. Och then fierde för Förstanom, v. 7. At han icke skulle afhända then gemena man något, hwilkom thet andra skulle tilhöra, v. 8. Sedan förmanar HERREN Förstan til at hålla rätt och rättwiso widh macht, v. 9. Och föreskrifwer them hwad the skulle gifwa til offer, v. 13. Och när the, samt theras Förste och Prester thet offra skulle, v. 16.

När J nu vthskiften landet genom lott, så skolen J afsöndra ett häfoffer af landena, thet HERRANOM heligt wara skal, fem och tiugutusend (stänger) långt, och tijotusend bredt: then planen skal wara helig så wijd som han är.

2. Och här af skola komma til helgedomen ju femhundrade (stänger) i fyrkant, och ther til ett fritt rum omkring, femtijo alnar.

3. Och på then samma planenom, som fem och tiugu tusend (stänger) lång, och tijotusend bredh är, skal helgedomen stå, och thet alrahelgasta.

4. Thet andra af the helgada markene, skal höra Prestomen til som i helgedomenom tiena, och fram för HERRAN träda til at tiena honom, at the skola hafwa rum til huus; thet skal ock så heligt wara.

5. Men Leviterna som för husena tiena, skola ock så hafwa fem och tiugutusend (stänger) långt, och tijotusend bredt, til sin deel til tiugu kamrar.

6. Och stadenom skolen J ock så låta en plaan för hela Jsraels huus, femtusend stänger bredt, och fem och tiugutusend (stänger) långt, bredowid them afskilda planenom til helgedomen.

7. Förstanom skolen J ock gifwa en plaan, på båda sidor emellan Presternas plaan och stadzplanen östan och wästan, och skal wara lika lång både östan och wästan.

8. Thet skal wara hans egen deel i Jsrael, på thet at mine Förstar icke meer skola taga mino folcke bort thet them tilhörer: vtan skola låta landet Jsraels huse för theras slächter.

9. Ty thetta säger Herren HERREN: Är thet icke ännu nogh, J Jsraels Förstar? Läter af all oskiäl och wåld, och giörer thet rätt och godt är, och betunger icke så mitt folck meer, säger Herren HERREN.

10. J skolen hafwa rätta wigt, och rätta skäppo, och rätt mått.

11. Epha och bath skola all lika wara, så at ett bath skal hålla tijonde delen af ett homer; och epha sammalunda tijonde delen af ett homer: ty efter homer skal man mäta them båda.

12. Men en sikel skal hålla tiugu gera, och een Mina giör tiugu siklar, fem och tiugu siklar, och femton siklar.

13. Thetta skal nu wara häfoffret som J gifwa skolen, nemliga, siette delen af ett epha, af ett homer hwete, och siette delen af ett epha, af ett homer biugg.

14. Och af oljo skolen J gifwa ett bath, nemliga, ju hwart tijonde bath af en cor, och thet tijonde af homer: ty tijo bath giöra ett homer.

15. Och ju ett lamb af twhundrat fåår af hiordenom vthaf Jsraels hiordemark til spijsoffer, och bränneoffer, och tackoffer, til försoning för them, säger Herren HERREN.

16. Alt folcket i landena skal bära sådana häfoffer til Förstan i Jsrael.

17. Och Försten skal offra sin bränneoffer, spijsoffer och drickoffer på högtiderna, nymånadom och Sabbather, och vppå alla Jsraels huus stora högtidom: ther til giöra syndoffer och spijsoffer, bränneoffer, och tackoffer, til försoning för Jsraels huus.

18. Thetta säger Herren HERREN: På första dagen i första månadenom skalt tu taga en vng stuut, then vthan wanck är, och skiära helgedomen.

19. Och Presten skal taga af syndoffrens blodh, och bestänckia ther medh dörträän af huset, och all fyra hörnen af altaret, samt medh dörträän til porten åth inra gårdenom.

20. Altså skalt tu ock giöra på siunde dagen i månadenom, om någrom hände wara förledd, och förtaga sigh af owetenhet; på thet J mågen skiära huset.

21. På fiortonde dagen i första månadenom skolen J hålla Passah, och heligt hålla i siu dagar, och äta osyrat brödh.

22. Och på samma dagen skal Försten offra för sigh, och för alt folcket i landena, en stuut til syndoffer.

23. Men i the siu dagar af högtidene skal han hwar dagh giöra HERRANOM bränneoffer, ju siu stutar och siu wädrar, the ther vthan wanck äro, och ju en getabock til syndoffer.

24. Men til spijsoffer skal han ju offra ett epha til hwar stuut, och ett epha til hwar wädur, och ju ett hin oljo til hwart epha.

25. På femtonde dagen i siunde månadenom, skal han hålla heligt i siu dagar efter hwar annan, lika som the andra siu dagar, och rätt så hållat medh syndoffer, bränneoffer, spijsoffer och medh oljo.

46. Capitel.

Yttermera befaller HERREN, när och huruledes Försten samt thet meniga folcket skulle vpgå i templet, offra och giöra theras böner til honom, v. 1. Hwad offer han skulle giöra på alla Sabbather, nymånader, högtider, friwiljogt, och dageligen, v. 4. Hwilkom han måtte skänckia något arfweliga, eller eij, v. 16. Hwarest Presterna och andre kyrkiotienare skulle koka thet helgat war, v. 19.

Thetta säger Herren HERREN: Then porten på inra gården som öster vth ligger, skal i the sex söknadagar tilsluten wara; men om Sabbathsdagen, och i nymånadenom, skal man vplåta honom.

2. Och Försten skal träda vthan til vnder portens förhuus, och blifwa ståndandes vthan til widh porten afsides: och Presterna skola offra hans bränneoffer och tackoffer: men han skal tilbedia widh portens tröskel, och sedan gå vth igen; men porten skal öppen blifwa, alt in til aftonen.

3. Sammalunda ock folcket i landena skola tilbedia för HERRANOM, i dörene åth samma port, på Sabbatherna, och nymånaderna.

4. Men bränneoffret, som Försten för HERRANOM offra skal på Sabbathsdagenom, skal wara sex lamb the vthan wanck äro, och en wädur vthan wanck:

5. Och ju ett epha til wäduren, til spijsoffer; men til lamben så mycket som han förmå, til spijsoffer, och ju ett hin oljo til ett epha.

6. Men i nymånadenom skal man offra en vng oxa then vthan wanck är, och sex lamb, och en wädur vthan wanck:

7. Och ju ett epha til oxan, och ett epha til wäduren, til spijsoffer; men til lamben så mång epha som han förmår, och ju ett hin oljo til ett epha.

8. Och när Försten går ther in, så skal han gå in genom portens förhuus, och åter gå ther vth igen.

9. Men folcket i landena, som för HERRAN kommer på the stora högtider, och ingår genom then porten norr vth til at tilbedia, thet skal åter vthgå genom then porten sönnan til: och the som ingå genom then porten sönnan til, the skola vthgå genom then porten nordan til; och skola icke gå vth igen genom porten ther the igenom ingångne äro, vtan gå rätt fram åth vth:

10. Men Försten skal både ingå och vthgå medh them.

11. Och på helgedagomen, och högtidomen, skal man offra til spijsoffer, ju til en stuut ett epha, och ju til en wädur ett epha, och til lamben så mycket en förmår, och ju ett hin oljo til ett epha.

12. Men tå Försten wil giöra ett friwiljogt bränneoffer eller tackoffer HERRANOM, så skal man vplåta honom then porten östan til, at han må offra sitt bränneoffer och tackoffer, lika som han thet eljes på Sabbathen offra plägar: och när han går åter vth, så skal man sluta porten igen efter honom.

13. Och han skal giöra HERRANOM dagliga ett bränneoffer, nemliga, ett åhrs gammalt lamb vthan wanck; thet samma skal han offra hwar morgon:

14. Och skal hwar morgon läggia ther vppå siette delen af ett epha til spijsoffer, och tredie delen af ett hin oljo beblandat medh semlomiöl, til spijsoffer HERRANOM: thet skal wara en ewig rätt om thet dagliga offret.

15. Och altså skola the offra lambet, samt medh spijsoffrena och oljone, hwar morgon til ett dagligit bränneoffer.

16. Thetta säger Herren HERREN: När Försten gifwer enom sinom son en skänck af sitt arf, thet samma skal höra hans sönom til, och the skola besittia thet för ett arf.

17. Men om han något skäncker enom af sina tienare af sitt arf, thet skola the besittia alt in til friåhret; och sedan skal thet falla in til Förstan igen: ty hans deel skal allena komma hans söner til.

18. Och skal Försten intet taga ifrå sind folcke af theras arfwedeel, eller drifwa them ifrå theras ägor; vtan skal låta sinom barnom sina egna ägor: på thet at hwar slächten må widh sigh blifwa åthskiljeliga, och hwar behålla thet honom tilhörer.

19. Och han hade migh in i ingången widh sidon åth porten nordan til, til helgedomens kamrar, hwilke Prestomen tilhörde: och sij, ther war ett rum vthi ett hörn wäster vth.

20. Och han sade til migh: Thetta är thet rumet ther Presterna skuldoffer och syndoffer koka skola, och baka spijsoffer, at the icke skola behöfwa bära thet vth i yttra gården; på thet folcket icke skal synda på thet helga.

21. Sedan hade han migh vth i then yttra gården, och befalte migh gå vthi gårdsens fyra hörn: och sij, ther war ett rum vthi hwart gårdsens hörn.

22. Och i the fyra gårdsens hörn woro rum til at rökia, fyratijo alnar långa och tretijo alnar breda, ju then ene så wijd som then andre.

23. Och ther gick en liten muur om them alla fyra: ther woro eldstäder giorde nedre vth medh muren alt omkring.

24. Och han sade til migh: Thetta är kokorumet ther tienarena i husena vthi koka skola, thet som folcket offrar.

47. Capitel.

HERREN wiser Propheten ett hälsosamt watn, som flöt vthu templet in i hafwet, och giorde all annor watn helbregda, v. 1. Ther vthi skulle wara mycken fisk, och månge fiskare, v. 10. Och widh thes strander wäxa allahanda fruchtsam trää, v. 12. Sedan beskrifwer han honom theras landz gränsor, huru och hwilkom the thet vthskifta skulle, v. 13.

Och han hade migh åter in för tempel dörena; och sij, ther vthflöt ett watn vnder templets tröskel östan til: ty tempel dören war ock östan til; och watnet lop på templets högra sido, vth medh altaret sönnan til.

2. Och han hade migh vth til then norra porten, ifrå yttra portenom östan til; och sij, watnet språng ther vth af högra sidone.

3. Och mannen gick vth öster vth, och hade mätesnöret i handene; och han mälte tusende alnar, och förde migh vthi watnet, til thes at thet gick migh vp öfwer foten.

4. Och mälte ännu en gång tusende alnar, och förde migh vthi watnet, til thes thet gick migh vp til knään; och mälte åter tusende alnar, och lät migh gå ther vthi, til thes thet gick migh vp til länderna.

5. Så mälte han äntå tusende alnar, och thet wardt så diupt at jagh icke meer kunde räckia botnen: ty watnet war så diupt at man ther öfwer simma måste, och kunde icke räckia botnen.

6. Och han sade til migh: Tu menniskiobarn, thetta hafwer tu ju sedt? Och han hade migh åter tilbaka åth strandena til bäcken.

7. Och sij, ther stodo ganska mång trää i strandene på båda sidor.

8. Och han sade til migh: Thetta watnet som öster vth flyter, skal flyta igenom slättmarkena vthi hafwet, och ifrå thet ena hafwet vth i thet andra; och ifrå thet kommer vthi hafwet, så skola the watnen sund warda.

9. Ja, alt thet ther vthi lefwer och röres, tijt thenne strömen kommer, thet skal lefwa; och skal hafwa ganska många fiskar, och all ting skal helbregda warda och lefwa, tijt thenne strömen kommer.

10. Ther skola fiskare wara; ifrån EnGedi alt in til EnEglaim, skal man vphängia fiskagarn: ty ganska många fiskar skola ther wara, lika som i stora hafwena.

11. Men dammar och kärr skola intet helbregda warda, vtan salta blifwa.

12. Och vthmedh then samma bäcken i strandene på båda sidor, skola wäxa allahanda fruchtsam trää, och theras löf skola intet förwisna, eller theras frucht förrottna; och skola alla månader bära ny frucht: ty theras watn flyter vthu helgedomenom; theras frucht skal tiena til spijs, och theras löf til läkiedom.

13. Thetta säger Herren HERREN: Thesse äro the gränsor, ther J efter skolen vthskifta landet them tolf Jsraels slächtom: ty twå delar höra Josephs slächte til.

14. Och J skolen vthskifta thet lika, så them ena som them andra: ty jagh hafwer sworit, at jagh wille gifwa edra fäder och eder landet til arfs.

15. Thetta är nu landets gränsa norr vth, ifrå stora hafwet, ifrå Hethlon alt in til Zedad;

16. Nemliga, Hamath, Berotha, Sibraim, hwilke til Damascus och Hamath gränsa; och HazarTicon, thet til Havran gränsar.

17. Thetta skal wara gränsan ifrå hafwet, alt in til HazarEnon: och Damascus, och Hamath skola wara änden norr vth.

18. Men then gränsan öster vth, skolen J mäla emellan Havran och Damascus, och emellan Gilead, och emellan Jsraels land, widh Jordan neder åth, alt in til döda hafwet: thet skal wara gränsan öster vth.

19. Men then gränsan söder vth, är ifrå Thamar, alt in til thet watnet Meriba i Kades, och in moot älfwena widh stora hafwet: thet skal wara gränsan söder vth.

20. Och then gränsan wäster vth, är ifrå stora hafwet rätt fram alt in til Hamath: thet ware gränsan wäster vth.

21. Altså skolen J vthdela landet ibland Jsraels slächter.

22. Och när J kasten lotten til at skifta landet emellan eder, så skolen J hålla främlingarna som boo när eder, och föda barn ibland eder, lika som the ibland Jsraels barn infödde wore.

23. Och skola theslikes hafwa sin deel af landena, hwar och en ibland then slächt ther han när boor, säger Herren HERREN.

48. Capitel.

Tjl beslut befaller HERREN, huru thet helga landet skulle delas emellan the tolf Jsraels slächter; och säger först, hwar siu slächter skulle få sin deel, v. 1. Sedan, hwar och huru stort rum the skulle ärna til helgedomen, v. 8. Til Presterna, v. 9. Til Leviterna, v. 13. Til staden, v. 15. Til förstaden, v. 17. Til stadsens tienare, v. 18. Och åth Förstanom, v. 21. Ther hoos, hwar the andre fem slächter skulle bekomma sin deel, v. 23. Och sidst, huru stoor skaden skulle wara, v. 30. Och hwad han skulle kallas, v. 35.

Thetta äro namnen af slächterna: Norr vth, ifrå Hethlon in til Hamath och HazarEnon, och ifrå Damasco in til Hamath, thet skal Dan hafwa för sin deel, både öster och wäster.

2. Näst Dan, skal Asser hafwa sin deel, både öster och wäster.

3. Näst Asser, skal Naphthali hafwa sin deel, öster och wäster.

4. Näst Naphthali gränso, skal Manasse hafwa sin deel, öster och wäster.

5. Näst Manasse gränso, skal Ephraim hafwa sin deel, öster och wäster.

6. Widh Ephraims gränso, skal Ruben hafwa sin deel, öster och wäster.

7. Widh Rubens gränso, skal Juda hafwa sin deel, öster och wäster.

8. Men widh Juda gränso, skolen J afskilja en deel ifrån öster och in til wäster, then fem och tiugu tusend stänger lång och bredh är, lika som eljes en deel är ifrån öster och in til wäster: ther skal helgedomen stå vppå.

9. Och ther ifrå skolen J afskilja HERRANOM en deel, fem och tiugu tusend stänger lång, och tijo tusend stänger bredh.

10. Och then samme helige delen skal höra Presterna til; nemliga, fem och tiugu tusend stänger långt, norr vth och söder vth, och tijo tusend bredt, öster vth och wäster vth: och HERRANS helgedom skal stå ther mitt vthi.

11. Thet skal höra Presterna til, som af Zadoks slächte äro, hwilke mitt sätt hållet hafwa, och woro icke affällige medh Jsraels barnom, såsom Leviterna affällige woro.

12. Och skola the altså hafwa en egen deel af then afskilda markene, ther thet alrahelgasta vthi är, widh the Leviters gränso.

13. Men Leviterna skola ock hafwa fem och tiugu tusend stänger i längdene, och tijo tusend i breddene in widh Presternas gränso: all längd skal hafwa fem och tiugu tusend, och bredden tijo tusend stänger:

14. Och skola intet ther af bortsälja, eller bortbyta, at landsens förstling icke skal bortkomma: ty thet är helgat HERRANOM.

15. Men the fem tusend stänger som öfwer äro i breddene, emot the fem och tiugu tusend stänger i längdene, thet skal wara almänningen för stadenom at boo ther på, och för förstadenom; och staden skal stå ther mitt vppå.

16. Och thet skal wara widden åth honom, fyratusend och femhundrad stänger, norr vth och söder vth; sammalunda öster vth och wäster vth, ock fyratusend och femhundrad.

17. Men förstaden skal hålla twhundrade och femtijo stänger, norr vth och söder vth; theslikes ock öster vth och wäster vth, twhundrade och femtijo stänger.

18. Men thet öfwer är af thes längd widh then afsöndrade och helgade marken, nemliga, tijotusend stänger, öster vth och wäster vth, thet hörer til theras vppehälle som stadenom tiena.

19. Och the som stadenom tiena, the skola bruka thet, ehwad slächt the af äro vthi Jsrael.

20. Och af all thenna afskilda delenom, then på båda sidor hafwer i längdene och breddene fem och tiugu tusend stänger, skolen J afskilja fierde delen, thet skal wara stadsens eget.

21. Men hwad ännu öfwer är på båda sidor widh then afskilda helga delen, och widh stadzdelen, nemliga, fem och tiugu tusend stänger, öster vth och wäster vth, widh slächternas delar, thet skal altsammans höra Förstanom til: men then afsöndrade helgade marken, och helgedomens huus skal wara ther mitt vthi.

22. Men hwad ther emellan ligger, emellan Leviternas deel, och emellan stadzdelen; summa, hwad som öfwer är, emellan Juda gränso och BenJamins gränso, thet skal höra Förstanom til.

23. Och ther näst skola the slächterna wara som öfwer äro: BenJamin skal hafwa sin deel, öster och wäster.

24. Men widh BenJamins gränso skal Simeon hafwa sin deel, öster och wäster.

25. Widh Simeons gränso, skal Jsaschar hafwa sin deel, öster och wäster.

26. Widh Jsaschars gränso, skal Sebulon hafwa sin deel, öster och wäster.

27. Widh Sebulons gränso, skal Gad hafwa sin deel, öster och wäster.

28. Men näst Gad, är then gränsan söder vth, bort emot Theman, ifrå Thamar in til thet watnet Meriba i Kades, och in moot älfwena alt in til stora hafwet.

29. Altså skal landet vthdeelt warda til arfs ibland Jsraels slächter, och thet skal wara theras arf, säger Herren HERREN.

30. Och så widh skal staden wara, fyratusend och femhundrad stänger, nordan til.

31. Och stadzportarna skola nämnde warda efter Jsraels slächters namn, tre portar norr vth; then förste porten Rubens, then andre Juda, then tredie Levi.

32. Altså ock östan til, fyratusend och femhundrad stänger: och sammalunda tre portar; nemliga, then förste porten Joseph, then andre Ben Jamin, then tredie Dan.

33. Sönnan til ock sammalunda, fyratusend och femhundrad stänger: och theslikes tre portar; then förste porten Simeon, then andre Jsaschar, then tredie Sebulon.

34. Altså ock wästan til, fyratusend och femhundrad stänger: och tre portar; then förste porten Gad, then andre Asser, then tredie Naphthali.

35. Altså skal thet hafwa alt omkring, adertoutusend stänger; och sedan skal tå staden kallat warda: Här är HERREN.