Then

1. Capitel.

Habacuc klagar öfwer the grufweliga synder som gingo i swang ibland hans folck, v. 1. Och propheterar, at the Chaldeer måste therföre komma, förhärja och förderfwa theras land, v. 5. Sedan beder han Gudh, at thetta straffet måtte lända them til rättelse; och at han icke länge wille så låta the ogudachtiga hafwa framgång emot them som fromare äro, v. 12.

Thetta är then tunge, som Propheten Habacuc sedt hafwer.

2. HERRE, huru länge skal jagh ropa, och tu wilt icke höra? Huru länge skal jagh ropa til tigh för öfwerwåld skuld, och tu wilt icke hielpa?

3. Hwij låter tu migh see mödo och arbete? Hwij hafwer tu låtit migh see roof och öfwerwåld? Wåld går öfwer rätt.

4. Therföre måste lagen blifwa tilbaka, och ingen rätt kan til ända komma: ty then ogudachtige öfwerfaller then rättferdiga, therföre gå wrånga domar.

5. Seer ibland Hedningarna; seer til, och förvndrer eder: ty jagh wil något giöra i edrom tijd, thet J icke troo skolen, tå man ther om talar.

6. Ty sij, jagh wil vpwäckia the Chaldeer, ett bittert och snart folck, hwilket draga skal så wijdt som landet är, til at intaga the boningar som icke åro theras.

7. Och skal wara grufweligit och förfärligit; och skal biuda och twinga såsom thet wil.

8. Theras hästar äro raskare än parder, så äro the ock ildzknare än vlfwar om aftonen: hans resenärer draga medh storom hopom fierran efter, lika som the flugo, såsom örnar hasta sigh til ett aas.

9. The komma allesamman til at giöra skada, ehwart the wilja: ther gå the igenom lika som ett östanwäder; och samka fångar tilhopa, såsom sand.

10. The skola bespåtta Konungar, och begabba Förstar: all fäste skola wara them ett skämt; ty the skola giöra ther bolwerck före, och winna them.

11. Tå skola the taga sigh ett nytt modh, fara fram åth och synda: och så måste tå theras seger höra theras gudh til.

12. Men tu, HERRE, min Gudh, min Helige, tu som äst af ewighet, lät oß icke döö: vtan lät them, HERRE, allenast wara oß til ett straff; och lät them, o wår tröst, allenast tuchta oß.

13. Tin ögon äro reen, så at tu icke orkar see thet onda, och kan icke see vppå jämmer: hwij seer tu tå på the öfwerträdare; och tiger, at then ogudachtige vpslukar then som fromare är än han?

14. Och låter menniskiorna gå lika som fiskar i hafwet; såsom matkar the ingen herra hafwa?

15. The dragat alt medh krook, och fångat medh sin näät, och församlat medh sin garn: thes frögda the sigh, och äro glade.

16. Therföre offra the sinom nätom, och rökia sinom garnom: efter thet theras deel är ther igenom så feet, och theras maat så kräselig worden.

17. Therföre kasta the sin näät ännu altid vth, och wilja icke återwända at dräpa folck.

2. Capitel.

Efter Prophetens åstundan, förmanar HERREN honom til tolamod och beständighet, v. 1. Propheteras emot the Babylonier, at the för theras omätteliga begärelse til at regera, v. 5. Theras röfwerij, v. 7. Girighet, v. 9. Mord, v. 10. Tyrannij, v. 12. Bedrägerij, v. 15. Och then orätt the hade bedrifwit vppå Gudz folck, skulle hemsökte warda, v. 17. Och tå skulle theras gutne gudar intet kunna hielpa them, v. 18. Men Gudz folcke låfwas hans närwarelse, v. 20.

Här står jagh på mine wacht, och stiger på mitt fäste, och skådar och seer til hwad migh sagt warder; och hwad jagh swara skal honom som migh straffar.

2. Men HERREN swarar migh, och säger: Skrif synena, och måla henne vppå een taflo, at then ther fram om går, må thet läsa, (nemliga altså:)

3. Prophetian skal ju ännu fullkomnad warda i sinom tijd, och skal på ändalychtene frij i liuset komma, och icke fela: men om hon fördröijer, så förbida henne, hon kommer wisserliga, och skal icke fördröija.

4. Hwilken ther emot sträfwer, hans siäl skal icke gå wäl: ty then rättfärdige lefwer af sine troo.

5. Men wijn bedrager then stolta mannen, at han icke blifwa kan; hwilken vthwidgar sina siäl såsom helwetet, och är lika som döden then intet mättas kan: vtan samkar til sigh alla Hedningar, och församlar til sigh all folck.

6. Hwad gäller? Thesse allesamman skola giöra ett ordspråk om honom, och ena sago och gåto, och säija: Wee then som sitt godz förmerar medh annars mans godz: huru länge wil thet wara? Och lader mycken träck vppå sigh.

7. O huru hastigt skola the vpstå som tigh bita, och vpwaka the som tigh bortdrifwa, och tu måste warda them til byte.

8. Ty tu hafwer många Hedningar beröfwat; så skola alle igenlefde af folcken, beröfwa tigh igen: för menniskiors blodh skul, och för then orätt skul som i landena, och i stadenom, och vppå alla som ther vthi boo, bedrifwen är.

9. Wee then som girig är til sins huus wärsta: på thet han skal hafwa sitt näste vppe i högdene, at han skal vndfly olycko.

10. Men titt rådslag skal komma tino huse til skam: ty tu hafwer alt förmycket folck slaget, och syndat öfwerdådeliga.

11. Ty stenarna i murenom skola ropa, och bielkarna i tråtsningene skola swara them.

12. Wee then som bygger staden medh blodh, och tilreder staden medh orätt.

13. Mån thet icke skee af HERRANOM Zebaoth? Hwad folcken tigh arbetat hafwa, thet måste vpbrännas i eld, och ther menniskiorna trötte vppå wordne äro, thet måste förtapat warda.

14. Ty jorden skal full warda af HERRANS ähros kundskap, lika som watnet som öfwertäcker hafwet.

15. Wee tigh som skäncker vthi för tin nästa, och blandar tin galla ther vthi, och giör en drucknan, på thet tu skalt see hans blygd.

16. Man skal ock mätta tigh medh skam för ähro: så drick tu ock nu, at tu må omkull liggia: ty kalken i HERRANS högra hand skal omfatta tigh, och tu måste skamliga spy för tina härlighet.

17. Ty then orätt vppå Libanon bedrifwen, skal öfwerfalla tigh, och the förstörda diur skola förskräckia tigh: för menniskiors blodh skul, och för then orätt skul som i landena, och i stadenom, och vppå alla the ther vthi boo, bedrifwen är.

18. Hwad kan tå belätet hielpa, thet thes mästare giordt hafwer, och thet falska gutna belätet, ther thes mästare förlät sigh vppå, at han stumma afgudar giorde?

19. Wee honom som säger til en stock: Waka vp; och til stumma stenen: Statt vp. Huru skulle thet kunna någon lära? Sij, thet är öfwerdragit medh guld och silfwer, och ther är ingen ande vthi.

20. Men HERREN är i sitt helga tempel: hela werlden ware tyst för honom.

3. Capitel.

Habacucs böön; vthi hwilken han först klagar HERRANOM, at han förskräcktes af thet tilstundande Babyloniska fängelset: doch tröster han sigh, at HERREN altid täncker på barmhertighet mitt i nödene, v. 1. Sedan berömer han Gudz stora macht och härlighet som han betedde sino folcke, tå han gaf them sin lagh, v. 3. Tå han vthförde them af Egypten, v. 5. Tå han införde them i Canaans land, och förgiorde mächtig land och Konungar för them, rc. v. 6. rc. Och beder, at han wille sammaledz bewisa sin macht på the Babylonier, som emot them komma skulle, v. 14. Klagar än yttermera öfwer landsens förstöring, v. 16. Och tröster sigh åter af HERRAN sin Frälsare, v. 18.

Thetta är Prophetens Habacucs böön för the oskyldiga.

2. HERRE, jagh hafwer hördt titt rychte; så at jagh förskräcktes: HERRE, tu giör titt werck lefwande mitt i åhren, och låter thet kunnigt warda mitt i åhren: när bedröfwelse på färde är, så täncker tu vppå barmhertighet.

3. Gudh kom sönnan efter, och then Helge ifrå thet berget Paran: Sela. Af hans lof war himmelen full, och af hans ähro war jorden full.

4. Hans skeen war såsom ett lius, strimor gingo af hans händer: ther war hans macht hemliga.

5. För honom gick pestilentie, och plåga gick vth, ehwart han gick.

6. Han stod, och mälte landet; han såg til, och förskingrade Hedningarna: så at werldenes berg förkrossat wordo, och sigh bucka måste alle högar i werldene, tå han gick vthi werldene.

7. Jagh såg the Ethiopers hyddor i wedermödo, och the Midianiters tiäll bedröfwat.

8. Wast tu icke HERRE wredh i flodene? Och tin grymhet i watnom, och tin ogunst i hafwena? Tå tu redst på tina hästar, och tine wagnar behöllo segren.

9. Tu drog fram bogan, såsom tu slächterna sworet hade: Sela: och delade strömarna i landena.

10. Bergen sågo tigh, och wordo bedröfwat; watuströmen gick sin koos, diupet lät höra sigh, högden hof sina händer vp.

11. Sool och måne stodo stilla; tine pilar foro bort åth medh ett skeen, och tin glafwen medh liungeldz blänckiande.

12. Tu nedertrampade landet i wrede, och söndertröskade Hedningarna i grymhet.

13. Tu drog vth til at hielpa tino folcke, til at hielpa tinom Smorda: tu sönderslogst hufwudet vthi thens ogudachtigas huse, och blottade grunden alt in til halsen: Sela.

14. O at tu wille banna hufwudens spiror, samt medh thes byar, hwilke såsom ett wäder komma til at förströ migh, och glädia sigh lika som the vpslukte the älenda hemliga.

15. Tine hästar gå i hafwena, vthi stoor watns träck.

16. Efter jagh sådant hörer, så är min buuk bedröfwad; mine läppar darra af roop: waar går i minom benom, jagh är bedröfwad widh migh: ach at jagh hwila måtte i bedröfwelsens tijd, tå wij vpdrage til thet folck som emot oß strider.

17. Ty fikonträd skal icke grönskas, och ther skal ingen frucht wara på wijnträn: arbetet vppå olioträd felar, och åkrarna bära inga födo: och fåren skola ryckias vthu fårahusen, och intet fää skal wara vthi fähusen.

18. Men jagh wil glädia migh af HERRANOM; och gladh wara i Gudi minom Frälsare.

19. Ty HERREN Herren är min kraft, och han skal giöra mina fötter lika som hiorta fötter; och skal föra migh vp i högdena: så at jagh siunger på min strängiaspel.