S. Pauli Epistel

1. Capitel.

Paulus helsar the Romare, v. 1. Och tackar Gudh för theras omwändelse och troo, v. 8. Säger sigh hafwa åstundat komma til them, at han ock måtte predika för them Christi Evangelium, v. 9. Ty han skämmes icke ther widh: efter thet är een Gudz kraft, allom til salighet som troo, v. 16. Therföre at ther vthi vppenbaras Gudz rättferdighet af trone, v. 17. Tager så vppå, och bewiser at alle menniskior äro syndare, och vnder Gudz wrede, v. 18. Först om Hedningarna, som hafwa öfwergifwit Gudh, och wändt sigh til afgudar, v. 19. Och äro therföre af Gudi åter öfwergifne i all synd och orättferdighet, v. 24.

Paulus, Jesu Christi tienare, kallad til Apostel, afskild til at predika Gudz Evangelium:

2. Hwilket han tilförene vthlåfwat hafwer genom sina Propheter i then helga Skrift,

3. Om sin son, then född är af Davidz sädh, efter kötet:

4. Hwilken är krafteliga bewisad Gudz Son, efter Andan som helgar, ther af, at han stod vp ifrå the döda, nemliga Jesus Christus wår Herre:

5. Genom hwilken wij hafwe fått nådh, och Apostlaämbete, til at vprätta trones lydno, ibland alla Hedningar, i hans namn:

6. Jbland hwilka J ock ären kallade af Jesu Christo.

7. Allom them som i Rom äro, Gudz kärestom, kalladom heligom. Nådh ware medh eder, och frijd af Gudi wårom Fader, och Herranom Jesu Christo.

8. J Förstone, tackar jagh min Gudh, genom Jesum Christum, för eder alla, at i hela werldene talas om edra troo.

9. Ty Gudh är mitt witne, hwilkom jagh tienar i minom anda, vthi Evangelio som är om hans Son, at jagh vthan återwändo täncker på eder:

10. Bediandes altid i mina böner, at jagh doch någon tijd måtte få en lyckosam wägh, om Gudh wille, til at komma til eder.

11. Ty jagh åstundar see eder, på thet jagh måtte några andeliga gåfwo dela medh eder, til at styrckia eder;

12. Thet är: At jagh samt medh eder måtte få hugswalelse genom bägges wåra troo, edra och mina.

13. Jagh wil icke dölja för eder, bröder, at jagh hafwer ofta haft i sinnet komma til eder, ändoch jagh hafwer warit förhindrad alt här til: på thet jagh måtte ock någon frucht skaffa ibland eder, såsom ibland andra Hedningar.

14. Jagh är plichtig både Greker och Barbarer, både wisa och owisa.

15. Therföre, så mycket migh står til giörandes, är jagh redebogen, at jagh ock predikar eder Evangelium, som i Rom ären.

16. Ty jagh skämmes icke widh Christi Evangelium: ty thet är Gudz kraft, allom them til salighet som troo: Judomen först, så ock Grekomen.

17. Therföre, at ther vthinnan warder Gudz rättferdighet vppenbar, af troo i troo; som skrifwit är: Then rättferdige skal lefwa af sine troo.

18. Ty Gudz wrede af himmelen warder vppenbar öfwer alla menniskiornas ogudachtighet och orättferdighet, the ther förhålla sanningena i orättferdighet.

19. Ty thet som förstås kan om Gudh, är them vppenbart: ty Gudh hafwer them thet vppenbarat:

20. Ther medh at hans osynliga wäsende, och hans ewiga kraft, och Gudom warder beskådad, när the besinnas af gierningarna, nemliga af werldenes skapelse: så at the äro vthan vrsächt.

21. Medan the förstodo Gudh, och hafwa icke prisat honom som en Gudh, och eij heller tackat; vtan wordo fåfängelige i sina tanckar, och theras osörnuftiga hierta är wordet mörkt.

22. Tå the höllo sigh för wisa, äro the wordne dårar:

23. Och hafwa förwandlat thens oförgängeliga Gudz härlighet vthi beläte, thet eij allenast giordt war efter förgängeliga menniskiors, vtan jemwäl efter foglars, och fyraföts, och krypande diurs liknelse.

24. Therföre hafwer ock Gudh öfwergifwit them i theras hiertans lustar, vthi orenlighet, til at skäma sin lekamen inbyrdes:

25. Hwilke förwandlat hafwa Gudz sanning i lögn; och hafwa ährat och dyrckat the ting som skapat äro, öfwer honom som them skapat hafwer, hwilken är wälsignad ewinnerliga: Amen.

26. Therföre hafwer ock Gudh öfwergifwit them i skämliga lustar: ty theras qwinnor hafwa förwandlat then naturliga brukningena, vthi then som är emot naturen.

27. Sammaledes ock männerna hafwa öfwergifwit then naturliga qwinnones brukning, och hafwa brunnet i sin lusta til hwar annan; man medh man bedrifwit slemhet, och fått, som tilbörligit war, theras willos rätta löön i sigh sielfwom.

28. Och såsom the intet achtade hafwa Gudh i käntslo, hafwer Gudh öfwergifwit them i ett wrångt sinne, til at bedrifwa obeqwämlig ting:

29. Fulle medh all orättferdighet, bolerij, arghet, girighet, ondsko; fulle medh afwund, mord, kijf, swek, otucht:

30. Örnataslare, bakdantare, Gudz förachtare, wåldzwerckare, högferdige, stolte, illfundige, föräldromen olydige:

31. Oförnuftige, ordlöse, okärlige, trolöse, obarmhertige.

32. Hwilke, äntå the Gudz rättwiso weta, at the som sådant giöra, äro wärde döden, likwäl giöra the thet icke allenast, vtan ock hålla medh them som thet giöra.

2. Capitel.

Sedan bewiser han thet samma om them, som i vthwärtes måtto synas frome och ostraffelige, at ändoch the synas fromare än andre, så at the ock fördöma andra; så äro the therföre intet vrsäktade: vtan efter the likwäl begära eller giöra hemliga, thet som the döma andra före, så äro the sammaledes vnder Gudz wrede och lagsens förbannelse, v. 1. Och oansedt icke alle hafwa Gudz lagh beskrifwin såsom Judarna, så weta the likwäl af naturen någorlunda lagen, och skola förthenskul ther efter dömas, v. 11. Men Judarna som hafwa Gudz beskrefna lagh, rc. och doch öfwerträda henne, skola efter lagen dömde warda, v. 17.

Therföre äst tu vthan vrsäkt, o menniskia, eho tu äst som dömer. Ty medh thet samma tu dömer en annan, fördömer tu tigh sielf, efter tu giör thet samma som tu dömer.

2. Ty wij wete, at Gudz doom är rätt, öfwer them som sådana giöra.

3. Eller menar tu, o menniskia, som dömer them som sådana giöra, och giör thet samma, at tu skalt kunna vndfly Gudz doom?

4. Eller förachtar tu hans godhets, tolsamhets, och långmodighets rikedom, icke förståndandes, at Gudz mildhet låckar tigh til bättring?

5. Vtan efter tina hårdhet, och obotferdiga hierta, samkar tu tigh sielfwom wrede, på wredenes dagh, när Gudz rättwisa doom blifwer vppenbar;

6. Hwilken gifwa skal hwarjom och enom efter hans gierningar;

7. Nemliga, prijs och ähro, och oförgängeligit wäsende, them som medh tolamod vthi goda gierningar fara efter ewigt lijf.

8. Men them som enträtne äro, och icke wilja lyda sanningene, vtan lyda orätthetene, ogunst och wrede;

9. Bedröfwelse, och ångest öfwer hwar och een menniskios siäl som illa giör: först Judarnas, Grekernas ock så.

10. Men heder, och ähra, och frijd hwarjom och enom som wäl giör: först Judomen, Grekomen ock så.

11. Ty Gudh seer icke efter personen.

12. Alle the som vthan lagh syndat hafwa, the warda ock vthan lagh förtapade: och alle som vthi lagen hafwa syndat, the warda medh lagen dömde:

13. Ty the äro icke rättferdige för Gudi, som höra lagen; vtan the som giöra efter lagen, the warda rättferdige håldne.

14. Therföre, om Hedningarna som icke hafwa lagen, giöra doch af naturen thet lagen innehåller; the samme ändoch the icke hafwa lagen, äro the likwäl sigh sielfwom lagh:

15. Hwilke bewisa lagsens werck wara skrifwit i theras hiertan, ther theras samwet bär them witne, och theras tanckar som sigh inbyrdes anklaga, eller ock vrsaka.

16. På then dagen när Gudh menniskiornas lönligheter döma skal, genom Jesum Christum, efter mitt Evangelium.

17. Sjj, tu kallas en Jude, och förlåter tigh på lagen, och berömer tigh af Gudi:

18. Och wetst hans wilja: och efter tu äst vnderwister i lagen, pröfwar tu hwad bäst är;

19. Och betröster tigh wara en ledare them som blinde äro, och them ett lius, som i mörkret äro;

20. Them en tuchtomästare som dårachtige äro; them en lärare som enfållige äro; och hafwer formen til thet som wetandes, och rätt är i lagen.

21. Nu lärer tu andra, och lärer tigh intet sielf. Tu predikar: Man skal icke stiäla; och tu stiäl.

22. Tu säger: Man skal icke giöra hoor; och tu bedrifwer hoor: Tu stygges widh afguderij; och tu beröfwar Gudi thet honom tilhörer.

23. Tu berömer tigh af lagen; och wanhedrar Gudh medh lagsens öfwerträdning:

24. Ty för edra skul warder Gudz namn försmädat ibland Hedningarna, såsom skrifwit är.

25. Omskärelsen doger, om tu håller lagen: men håller tu icke lagen, så är tin omskärelse worden en förhud.

26. Om nu förhuden håller lagsens rättferdighet, mån icke hans förhud blifwa räknad för omskärelse?

27. Och ther medh skeer tå, at thet som af naturen är förhud, och fulkomnar lagen, skal döma tigh, som vnder bokstafwen och omskärelsen bryter lagen.

28. Ty thet är icke Jude, som vthwärtes är Jude; eij heller thet omskärelse, som vthwärtes skeer på kötet:

29. Vtan thet är Jude, som inwärtes dolder är: och hiertans omskärelse, är omskärelse, then som skeer i andanom, och icke efter bokstafwen; hwilkens prijs icke är af menniskiom, vtan af Gudi.

3. Capitel.

Thet samma bewiser han om Judarna: at ändoch the hade then förmonen fram för Hedningarna, at them woro betrodde Gudz ord och löfte, v. 1. Så hade the likwäl för Gudi alzingen fördeel: vtan woro syndare för honom, så wäl som Hedningarna, v. 9. Jnförer så ther af, at ingen kan af lagsens gierningar warda rättferdig, v. 20. Vtan allena af Gudz nådh, genom then förloßning som skedd är i Christo Jesu, och genom trona på honom, v. 21. rc.

Hwad fördeel hafwa tå Judarna? Eller hwad är omskärelsen nyttig?

2. Jo, ganska mycket. Först, at them hafwer warit betrodt thet Gudh talat hafwer.

3. Hwad macht ligger ther på, at somlige af them icke trodde? Skulle theras otro giöra Gudz trohet om intet?

4. Bort thet. Ware hällre Gudh sanferdig, och hwar och een menniskia lögnachtig; såsom skrifwit är: På thet tu blifwer rättferdig i tin ord, och öfwerwinner när tu dömes.

5. Är thet nu så, at wår orättferdighet prisar Gudz rättferdighet; hwad wilje wij säija? Är tå Gudh orättferdig som wredgas ther öfwer? Jagh talar efter menniskio sätt;

6. Bort thet: ty huru kunde Gudh tå döma werldena?

7. Ty om Gudz sanning worde yppare af mine lögn honom til prijs, hwij skulle jagh tå ännu dömas som en syndare?

8. Och icke hällre giöra såsom wij wardom försmädde, och som någre säija, at wij skole säija: Lät oß giöra ondt, på thet ther kommer godt af? Hwilkas fördömelse är all rätt.

9. Huru är tå ther om? Hafwe wij någon fördeel för them? Alzingen. Ty wij hafwe thet nu bewisat, at både Judar och Greker äro alle vnder synd:

10. Som skrifwit står: Then är icke til som rättferdig är; icke en.

11. Jngen är ock then som förståndig är; ingen är som achtar Gudh.

12. Alle hafwa afwiket; allesamman äro onyttige wordne: ingen är som godt giör; icke til en.

13. Theras strupe är een öpen graf; theras tungor bruka the til swek; huggormaetter vnder theras läppar.

14. Theras mun är full medh bannor och bitterhet.

15. Theras fötter snare til at vthgiuta blodh.

16. Förtryckelse och wedermöda i theras wägar;

17. Och fridsens wägh weta the icke.

18. Gudz räddhoge är icke för theras ögon.

19. Så wete wij, at alt thet lagen säger, thet säger hon til them som vnder lagen äro; at hwar och en mun skal tilstoppas, och all werlden skal för Gudi brotzlig warda:

20. Therföre at intet kött kan af lagsens gierningar warda rättferdigt för honom: ty af lagen känner man syndena.

21. Men nu är Gudz rättferdighet vthan lagsens tilhielp vppenbar worden, bewist genom lagen och Propheterna:

22. Then Gudz rättferdighet, säger jagh, som kommer af Jesu Christi troo, til alla, och öfwer alla the som troo. Ty här är ingen åthskildnad;

23. Allesamman äro the syndare, och hafwa intet beröma sigh af för Gudi:

24. Och warda rättferdige vthan förskyllan, af hans nådh, genom then förloßning som i Christo Jesu skedd är:

25. Hwilken Gudh hafwer satt för en nådastol genom trona i hans blodh: i hwilko han låter see sina rättferdighet, i thy at han förlåter synderna, som blefna woro vnder Gudz tolamod;

26. Til at låta see i thenna tiden sina rättferdighet: på thet han allena skal wara rättferdig, och giöra then rättferdigan, som är af Jesu troo.

27. Hwar är nu tin berömelse? Hon är vthelyckt. Medh hwad lagh? Medh gierningarnas lagh? Neij; vtan medh trones lagh.

28. Så hålle wij nu thet, at menniskian warder rättferdig af trone, vthan lagsens gierningar.

29. Eller är Gudh allenast Judarnas Gudh? Är han ock icke Hedningarnas Gudh? Jo wisserliga, ock Hedningarnas.

30. Efter thet en Gudh är, som giör omskärelsen rättferdig af trone, och förhudena genom trona.

31. Giöre wij tå lagen om intet medh trone? Bort thet; vtan wij vprättom lagen.

4. Capitel.

Thetta bewiser han nu yttermera: först af Abrahams exempel, at så är han rättferdig worden, nemliga af trone, v. 1. Sedan af Konung Davidz witnesbyrd, som ock sätter wår salighet vthi syndernas förlåtelse, v. 6. Til thet tredie ther af: at Abraham wardt rättferdig, förr än han blef omskuren, eller fick någon lagh, v. 9. Til thet fierde: at Abraham bekom löftet genom trones rättferdighet, v. 13. Och til thet sidsta: at thet må wara af nådh, och thes wissare, v. 16. Sedan beskrifwer han trones egenskap af Abrahams troo, at hon är een wiß förlåtelse på Gudz löfte, ehuru omöijelige the synas för wår ögon, v. 18. Och sådant lämpas på andra, v. 23.

Hwad säije wij tå, wår fader Abraham efter kötet hafwa funnet?

2. Thet säije wij: Är Abraham rättferdig worden af gierningarna, så hafwer han thet han må beröma sigh af; men icke för Gudi.

3. Men hwad säger Skriften? Abraham trodde Gudi, och thet wardt honom räknat til rättferdighet.

4. Men honom som håller sigh widh gierningarna, warder lönen icke räknad af nådh, vtan af plicht.

5. Men honom som icke håller sigh widh gierningarna, vtan troor på honom som then ogudachtiga giör rättferdigan, hans troo warder honom räknad til rättferdighet.

6. Såsom ock David säger, at saligheten är thens menniskios, hwilko Gudh tilräknar rättferdighetena, vthan gierningar.

7. Salige äro the som theras orättferdigheter äro förlåtna, och theras synder äro öfwerskylta.

8. Salig är then man, som Gudh ingen synd tilräknar.

9. Mån nu thenna saligheten allenast wara kommen öfwer omskärelsen, eller och öfwer förhudena? Wij säije ju, at Abrahe wardt troon räknad til rättferdighet.

10. Huru blef hon tå honom tilräknad? När han war i omskärelsen, eller när han war i förhudene? Jcke i omskärelsen, vtan i förhudene.

11. Men han tog omskärelsens tekn för ett insigel til trones rättferdighet, hwilka han hade i förhudene: at han skulle wara allas theras fader som i förhudene trodde, at sådant skulle ock räknas them för rättferdighet:

12. Theslikes ock omskärelsens fader, icke them allenast som äro af omskärelsen, vtan ock them som wandra i trones footspor, som war i wår faders Abrahams förhud.

13. Ty thet löftet, at han skulle warda werldenes arfwinge, är icke skedt Abrahe och hans sädh, igenom lagen, vtan igenom trones rättferdighet.

14. Ty om the som lyda til lagen, äro arfwingar, så är troon onyttig worden, och löftet är blifwit om intet.

15. Ty lagen kommer wrede åstadh: ty ther ingen lagh är, ther är icke heller öfwerträdelse.

16. Therföre måste thet wara af trone, at thet skal wara af nådh, och löftet fast blifwa allo sädene; icke honom allenast som är af lagen, vtan ock honom som är af Abrahams troo, hwilken är allas wåra fader:

17. Som skrifwit är: Jagh hafwer satt tigh til en fader öfwer många Hedningar; för Gudi then tu trodt hafwer, hwilken the döda giör lefwande, och kallar the ting som icke äro, lika som the woro.

18. Och han trodde på thet hopp, ther intet hopp war, at han skulle warda många Hedningars fader, som sagt war til honom: Så skal tin sädh wara.

19. Och han wardt icke swag i trone, och achtade icke sin halfdöda krop: ty han war när hundrade åhra gammal; eij heller Saras halfdöda qwed.

20. Ty han twiflade intet på Gudz löfte medh otro; vtan wardt starck i trone, gifwandes Gudi ährona.

21. Och war fulwiß ther på, at then som låfwade, han war ock mächtig thet at hålla.

22. Therföre war thet ock räknat honom til rättferdighet.

23. Så är thetta icke allenast skrifwit för hans skul, at honom tilräknat wardt:

24. Vtan ock för wåra skul, som thet ock så tilräknat warder, när wij troom på honom, som wår Herra Jesum vpwäckte ifrå the döda:

25. Hwilken för wåra synder skul är vthgifwen; och för wåra rättferdighet skul vpwäckt.

5. Capitel.

När Paulus så hafwer bewijst at alle mennisktor äro syndare, och kunna icke igenom lagen warda rättferdige; vtan af Gudz nådh genom trona på Christum: beskrifwer han widare hwad nytto och frucht thenna trones rättferdighet hafwer medh sigh; nemliga, frijd och frij tilgång hoos Gudh; hopp om then tilstundande härligheten; berömmelse vthi bedröfwelsen; then Heliga Andas deelachtighet, rc. v. 1. Sedan giör han een skiön förliknelse emellan Christum och Adam: at såsom synd och döden äro komne i werldena genom Adam, så äro nådh och lijf komne genom Christum, v. 12. rc.

Medan wij nu rättferdige wordne äro af trone, hafwe wij frijd medh Gudh, genom wår Herra Jesum Christum;

2. Genom hwilken wij hafwe ock en tilgång i trone til thenna nådh, som wij vthi ståm, och berömmom oß af hoppet som wij hafwe til then härlighet som Gudh gifwa skal.

3. Och icke thet allenast: vtan wij berömmom oß ock i bedröfwelsen; wetande, at bedröfwelse giör tolamod;

4. Och tolamod giör förfarenhet; förfarenhet giör hopp:

5. Men hoppet låter icke komma på skam: ty Gudz kärlek är vthguten i wår hierta, genom then Helga Anda, som oß gifwen är.

6. Ty ock Christus, then stund wij ännu swage worom efter tiden, hafwer lidit döden för oß syndare.

7. Nu wil näpliga någor döö för thet som rätt är: för thet som godt är, torde til ewentyrs någor döö.

8. Therföre beprisar Gudh sin kärlek til oß, at Christus är död för oß, när wij ännu wore syndare.

9. Så warde wij ju mycket meer behåldne genom honom för wredene, efter wij äre rättferdige giorde i hans blodh.

10. Ty efter wij wordom förlikte medh Gudi, genom hans sons dödh, then stund wij ännu wore owänner: mycket meer, efter wij äre förlikte, blifwe wij nu behäldne genom hans lijf.

11. Jcke allenast thet: vtan wij berömmom oß ock af Gudi, genom wår Herra Jesum Christum, genom hwilken wij nu förlikningen fått hafwe.

12. Therföre, såsom igenom ena menniskio är synden kommen i werlden, och för syndenes skul döden; och är så döden kommen öfwer alla menniskior, efter the alle syndat hafwa.

13. Ty synden war wäl i werldene alt in til lagen: men ther ingen lagh är, ther achtas icke synden.

14. Vtan döden war wäldig alt ifrån Adam in til Mosen; öfwer them ock, som icke hade syndat i sådana öfwerträdelse som Adam, hwilken är hans liknelse som tilkommande war.

15. Men thet hafwer sigh icke så medh gåfwone, som medh syndene: ty om igenom ens (menniskios) synd äro månge döde; så är mycket meer Gudz nädh och gåfwa mångom rikeliga wederfaren, genom Jesum Christum, som then ena menniskian war i nådene.

16. Och är icke gåfwan allenast öfwer ena synd, såsom förderfwet är kommet för thens ena syndarens ena synd: ty domen är kommen af ene synd til fördömelse; men gåfwan af många synder til rättferdighet.

17. Ty om döden hafwer för ens synd skul, wäldig warit igenom en; mycket meer skola the som vndfå nådenes och gåfwones fulhet til rättferdighet, wara wäldige i lifwena genom en, Jesum Christum.

18. Ty såsom för ens synd skul, är fördömelse kommen öfwer alla menniskior; så kommer ock igenom ens rättferdighet lifsens rättferdning öfwer alla menniskior.

19. Ty såsom för ene menniskios olydno äro månge wordne syndare; så warda ock för ens lydno skul månge rättferdige.

20. Men lagen är ock så här medh inkommen, at synden skulle öfwerflöda: men ther synden öfwerflödde, ther öfwerflödde tå nåden mycket meer:

21. På thet, at såsom synden hafwer wäldig warit til döden; så skulle ock nåden wäldig wara genom rättferdighetena til ewinnerligit lijf, genom Jesum Christum.

6. Capitel.

När Apostelen så hafwer låtit see hwad frucht och nytta trones rättferdighet hafwer medh sigh, lärer han them som således genom trona äro rättferdige wordne, at the icke meer skola lefwa syndene, hwilko the äro döde blefne: vtan förmanar them at lefwa Gudi vthi ett nytt lefwerne, och beflita sigh om alla goda gierningar; thet han medh synnerlig skiäl här drifwer och bewisar, v. 1.

Hwad wilje wij tå säija? Skole wij blifwa i syndene, på thet nåden skal öfwerflöda?

2. Bort thet: wij som äre döde ifrå syndene, huru skulle wij ännu lefwa i henne?

3. Weten J icke, at alle wij som äre döpte til Christum Jesum, wij äre döpte til hans dödh?

4. Så äre wij ju begrafne medh honom, genom dopet, i döden: at såsom Christus är vpwäckt ifrå the döda, genom fadrens härlighet, så skole ock wij wandra i ett nytt lefwerne.

5. Ty om wij samt medh honom inplantade wardom til en lika dödh, så warde wij ock vpståndelsen like:

6. Wetande, at wår gamla menniskia är korsfäst medh honom; på thet at syndakroppen skal warda om intet, at wij icke här efter skole tiena syndene.

7. Ty then som döder är, han är rättferdigad ifrå syndene.

8. Äre wij nu döde medh Christo, så troo wij, at wij ock skole lefwa medh honom:

9. Wetande, at Christus som ifrå the döda vpwäckt är, döör intet meer: döden får intet meer macht öfwer honom.

10. Ty thet han blef död, blef han syndene död en gång: men thet han lefwer, lefwer han Gudi.

11. Så håller ock J eder therföre, at J ären döde syndene; och lefwen Gudi, genom Christum Jesum wår Herra.

12. Så läter nu icke syndena wäldig wara i edar dödeliga lekamen, så at J henne efterföljen vthi hennes lustar.

13. Och gifwer icke syndene edra lemmar til orättferdighetenes wapn: vtan gifwer eder sielfwa Gudi, lika som the ther döde hafwa warit, och nu lefwa; och edra lemmar Gudi, til rättferdighetenes wapn.

14. Ty synden skal icke warda wäldig öfwer eder: efter J ären icke vnder lagen, vtan vnder nådene.

15. Huru tå? Skole wij synda, medan wij äre icke vnder lagen, vtan vnder nådene? Bort thet.

16. Weten J icke at hwem J gifwen eder för tienare til at lyda, hans tienare ären J som J lydige ären; ehwad thet är meer syndene, til döden, eller lydnone, til rättferdighetena?

17. Men lofwad ware Gudh, at J hafwen warit syndenes tienare, och ären doch af hiertat lydige wordne, vthi then lärdoms eftersyn, som J ären gifne til.

18. Men nu, medan J ären frijade ifrå syndene, ären J rättferdighetenes tienare wordne.

19. Jagh talar här om efter menniskiors sätt, för edra kötzliga skröplighet skul; lika som J hafwen edra lemmar gifwit oreenlighetene och orättferdighetene til tienst, ifrå then ena orättferdighetene til then andra: så gifwer ock nu edra lemmar rättferdighetene til tienst, at the måga warda helige.

20. Ty tå J woren syndenes tienare, tå woren J frij ifrå rättferdighetene.

21. Hwad gagn haden J tå af thet, ther J nu blyjens widh? Ty til sådant är döden ändalychten.

22. Men nu, medan J ären frij wordne ifrå syndene, och wordne Gudz tienare, hafwen J edor frucht, at J helige warden; och til ändalycht, ewinnerligit lijf.

23. Ty syndenes löön är döden; men Gudz gåfwa är thet ewiga lifwet, genom Christum Jesum wår Herra.

7. Capitel.

Apostelen bewisar än, at the som genom Christum äro frijade ifrå lagen, och rättferdige wordne, skola lefwa Christo vthi ett nytt lefwerne: såsom een qwinna som hafwer mist sin förra man, och hafwer fått en annan, hon måste sedan lefwa efter hans sinne, v. 1. Ther hoos beskrifwer han hwad lagsens ämbete är, nemliga, vppenbara och straffa synden, rc. v. 7. Och til thet tredie, then strijd som är emellan andan och kötet, medan en lefwer här på jordene. Och alt thetta framställer han i sigh sielf, eller i sitt egit exempel, v. 14.

Meten J icke, käre bröder, (ty jagh talar medh them som lagen weta,) at lagen regnerar öfwer menniskiona, så länge hon lefwer?

2. Ty een qwinna som i mans wåld är, så länge mannen lefwer, är hon bunden til lagen: men om mannen döör, så blifwer hon löös ifrå mansens lagh.

3. Men om hon är medh en annan man medan hennes man lefwer, tå warder hon kallad een hoorkona: men döör mannen, så är hon frij ifrå lagen, at hon icke warder een hoorkona, om hon är när en annan man.

4. Så ären ock J, mine bröder, dödade ifrå lagen, genom Christi lekamen: at J skolen wara när enom androm, nemliga, när honom som är vpstånden ifrå the döda, på thet wij skole giöra Gudi frucht.

5. Ty tå wij worom kötzlige, tå woro the syndiga begärelser, som lagen vpwäckte, mächtig i wåra lemmar, at giöra dödenom frucht.

6. Men nu äre wij frijade ifrå lagen; döde ifrå henne, som oß hölt fångna: så at wij skole tiena vthi ett nytt wäsende efter andan, och icke vthi thet gamla wäsende efter bokstafwen.

7. Hwad wilje wij tå säija? Är lagen synd? Bort thet: men syndena kände jagh icke, vtan af lagen: ty jagh hade intet wist af begärelsen, hade icke lagen sagt: Tu skalt icke begära.

8. Tå tog synden tilfälle af budordet, och vpwäckte i migh all begärelse: ty vthan lagen, war synden död.

9. Och jagh lefde fordom vthan lagh: men när budordet kom, fick synden lijf igen;

10. Och jagh wardt död: så fans tå, at budordet, som migh war gifwit til lifs, thet war migh til dödz.

11. Ty synden tog tilfälle af budordet, och beswek migh, och drap migh ther medh.

12. Så är wäl lagen helig, och budordet heligt, och rättferdigt, och godt.

13. Är tå thet som godt är, wordet migh til dödz? Bort thet: men synden, på thet hon skulle synas wara synd, hafwer medh thet godt är, werckat döden i migh; på thet synden skulle warda öfwermåtton syndig genom budordet.

14. Ty wij wete, at lagen är andelig; men jagh är kötzlig, sålder vnder syndena.

15. Ty jagh weet icke hwad jagh giör: ty jagh giör icke hwad jagh wil; vtan thet jagh hatar, thet giör jagh.

16. Om jagh nu giör thet jagh icke wil, så samtycker jagh, at lagen är godh.

17. Så giör icke nu jagh thet, vtan synden som boor i migh.

18. Ty jagh weet, at i migh, thet är, i mitt kött, boor icke godt: wiljan hafwer jagh; men at giöra godt, thet finner jagh icke.

19. Ty thet goda som jagh wil, thet giör jagh intet: vtan thet onda som jagh icke wil, thet giör jagh.

20. Om jagh nu giör thet jagh icke wil, så giör icke nu jagh thet, vtan synden som boor i migh.

21. Så finner jagh nu migh een lagh, jagh som wil giöra thet godt är, at thet onda loder widh migh.

22. Ty jagh hafwer lust til Gudz lagh, efter then inwärtes menniskiona:

23. Men jagh seer een annor lagh i mina lemmar, som strider emot then lagh som i min hogh är, och griper migh fången vthi syndenes lagh, som är i mina lemmar.

24. Jagh arme menniskia, ho skal lösa migh ifrå thenna dödsens krop?

25. Gudi tackar jagh, genom Jesum Christum wår Herra. Så tienar jagh nu Gudz lagh medh hogen; men medh kötet tienar jagh syndenes lagh.

8. Capitel.

Här vppå besluter nu Paulus, at ändoch the rättferdige i Christo altid hafwa strijd medh kötet, så är doch intet fördömeligit i them, efter the icke följa kötet vtan Andan, och Christus hafwer them frijat iftå syndenes och dödsens lagh, v. 1. Sedan förmanar han them, at the medh Andan altid döda kötsens gierningar, på thet måga wara Gudz barn, och Christi medarfwingar, v. 12. Och til thet tredie tröstar han them vnder korßet, efter the något medh Christo här i werldene lida måste, v. 17.

Så är nu intet fördömeligit i them som äro i Christo Jesu, the som icke wandra efter kötet, vtan efter Andan.

2. Ty Andans lagh, som lijf gifwer i Christo Jesu, hafwer giordt migh frij ifrå syndenes och dödsens lagh.

3. Ty thet som lagen icke kunde åstadh komma, i thet hon wardt förswagad af kötet, thet giorde Gudh, sändandes sin Son i syndelig kötz liknelse, och fördömde syndena i kötet genom synd:

4. På thet, then rättferdighet som lagen äskar, skulle warda fulbordad i oß, som icke wandrom efter kötet, vtan efter Andan.

5. Ty the som kötzlige äro, the äro kötzliga sinnade: men the som andelige äro, the äro andeliga sinnade.

6. Ty kötsens sinne är döden: men andans sinne är lijf och frijd.

7. Ty kötzligit sinne är en fiendskap emot Gudh: efter thet är icke Gudz lagh vnderdånigt; icke kan thet heller.

8. Men the som äro kötzlige, kunna icke wara Gudi täcke.

9. Men J ären icke kötzlige, vtan andelige: om Gudz Ande annars boor i eder: ty hwilken icke hafwer Christi Anda, han hörer icke honom til.

10. Men om Christus är i eder, så är wäl lekamenen död, för syndenes skul: men Anden är lifwet, för rättferdighetenes skul.

11. Om nu hans Ande, som Jesum vpwäckte ifrå the döda, boor i eder; så skal ock then, som Christum vpwäckte ifrå the döda, giöra edor dödeliga lekamen lefwande, för sin Anda skul, som i eder boor.

12. Så äre wij nu, käre bröder, skyldige, icke kötena, at wij skole lefwa efter kötet:

13. Ty om J lefwen efter kötet, så skolen J döö: men om J döden kötsens gierningar medh andanom, så skolen J lefwa.

14. Ty alle the som drifwas af Gudz Anda, the äro Gudz barn.

15. Ty J hafwen icke fått träldomsens anda, åter til räddhoga: vtan J hafwen fått vthkorada barns Anda, i hwilkom wij rope: Abba, käre Fader.

16. Then samme Anden witnar medh wår anda, at wij äre Gudz barn:

17. Äre wij nu barn, så äre wij ock arfwingar; nemliga, Gudz arfwingar, och Christi medarfwingar: om wij annars lidom medh honom, at wij ock medh honom komma mågom til härligheten.

18. Ty jagh håller thet så före, at thenna tidsens wedermöda, är icke lika emot then härlighet, som på oß vppenbaras skal.

19. Ty creaturens högeliga åstundan wänter efter, at Gudz barn skola vppenbaras.

20. Efter creaturen äro wanskelighetene vnderkastade emot sin wilja; men för hans skul, som them vnderkastat hafwer, på een förhoppning.

21. Ty creaturen skola ock warda frij af förgängelighetenes träldom, til Gudz barnas härliga frihet.

22. Ty wij wete, at hwart och ett creatur suckar, och ängslas medh oß, alt här til:

23. Och icke the allenast; vtan ock wij sielfwe, som hafwom Andans förstling, suckom ock widh oß sielfwa efter barnaskapet, och wäntom wår krops förloßning.

24. Ty wij äre wäl salige wordne, doch i hoppet; men hoppet om thet synes, är thet icke hopp: ty huru kan man hoppas thet man seer?

25. Om wij nu hoppes thet wij icke seem, så wänte wij thet medh tolamod.

26. Sammaledes hielper ock Anden wåra skröplighet: ty wij wete icke hwad wij skolom bedia, såsom thet bör sigh: vtan sielfwer Anden manar godt för oß, medh osäijeliga suckan.

27. Men han som skådar hiertan, han weet hwad Andans sinne är: ty han manar för helgonen, efter Gudz behag.

28. Men wij wete, at them som hafwa Gudh kär, tiena all ting til thet bästa, the som efter vpsåtet äro kallade.

29. Ty hwilka han hafwer föresedt, them hafwer han ock beskärdt, at the skulle wara hans Sons beläte like: på thet han skal wara then förstfödde ibland många bröder.

30. Men them som han hafwer beskärdt, them hafwer han ock kallat: och them han hafwer kallat, them hafwer han ock giordt rättferdiga: men them som han hafwer giordt rättferdiga, them hafwer han ock giordt härliga.

31. Hwad wilje wij nu säija här til? Är Gudh för oß, ho kan wara emot oß?

32. Hwilken ock icke hafwer skonat sin egen Son, vtan gifwit honom vth för oß alla; huru skulle han icke ock gifwa oß all ting medh honom?

33. Hwilken wil äklaga them som Gudh hafwer vthkorat? Gudh är then som rättferdigar.

34. Hwilken är then som wil fördöma? Christus är then som lidit hafwer döden: ja, han är ock then som vpwäckt är; then ock sitter på Gudz högra hand, och manar godt för oß.

35. Ho kan skilja oß ifrå Christi kärlek? Bedröfwelse, eller ångest, eller förföljelse, eller hunger, eller nakenhet, eller fahrlighet, eller swärd?

36. Såsom skrifwit är: För tina skul wardom wij dödade hela dagen; wij wardom håldne såsom slachtofåär.

37. Men i alt thetta öfwerwinne wij, genom honom som oß älskat hafwer.

38. Ty jagh är wiß ther på, at hwarken dödh, eller lijf, eller Änglar, eller Förstadöme, eller wäldigheter, eller the ting som nu äro, eller the ting som tilkomma skola;

39. Eller höghet, eller diuphet, eller något annat creatur, skal skilja oß ifrå Gudz kärlek, som är i Christo Jesu wårom Herra.

9. Capitel.

The tre följande capitel handla icke förnemligast och så egentligen om the trognas ewiga vthkorelse, och the otrognas förkastelse; ja, aldeles intet om något sådant vthkorande och förkastande, som är omedelbart och owilkorligit: vtan här talas i synnerhet om Juda folckets förmoner i jämnförande medh Hedningarna; och huru the hafwa genom otro förskutit Christum, och then igenom honom sigh tilbudna nåden, hållandes sigh widh lagsens vthwärtes gierningar. Ther emot wordo Hedningarna, genom en allmän och solenne kallelse, antagne i Gudz församlings gemenskap. etc. Paulus wisar altså i thetta 9 capitlet, först, huru sorgse han är öfwer sina skyllmäns Judarnas förkastande, v. 11. Sedan swarar han til några insagor, och wiser på hwad grund ett sådant vthkorande och förkastande stält är, v. 6. Och för thet tredie låter han see af Propheterna, at Hedningarna skulle warda vptagne, och Judarna förskutne igen, v. 25. Orsaken är: at Hedningarna anamma trona på Christum, och warda ther igenom rättferdige; men Judarna sökia än theras rättferdighet genom lagen, v. 30.

Jagh säger sanningen i Christo, och liuger icke, som mitt samwet bär migh ther witne til i them Helga Anda:

2. At jagh hafwer ena stora sorg, och idkeliga pino i mitt hierta.

3. Ty jagh hafwer sielfwer önskat migh bortkastad ifrå Christo, för mina bröder skul, som migh kötzliga skylde äro:

4. Hwilke äro af Jsrael, hwilkom barnaskapet tilhörer, och härligheten, och förbundet, och lagen, och gudztiensten, och löften:

5. Hwilkas äro fäderna, ther Christus af födder är, på kötsens wägna, hwilken är Gudh öfwer all ting, lofwad ewinnerliga: Amen.

6. Thetta säger jagh icke förthenskul, at Gudz ord äro om intet worden: ty the äro icke alle Jsraeliter som äro af Jsrael:

7. Jcke äro the heller alle söner, at the äro Abrahams sädh: vtan i Jsaac skal tigh kallas säden.

8. Thet är: Jcke äro the Gudz barn, som äro barn efter kötet: vtan the som äro barn efter löftet, the warda räknade för sädh.

9. Ty thetta är löftes ordet: Jagh skal komma i thenna tiden; och Sara skal hafwa en son.

10. Och icke allenast thet; vtan ock Rebecca wardt en gång hafwandes af Jsaac wårom fader.

11. Ty förr än barnen woro född, och hade hwarken godt eller ondt giordt, (på thet Gudz vpsåt skulle blifwa ståndandes efter vthkorelsen, icke för gierningarnas skul, vtan af kallarens nåde,)

12. Wardt thenne sagt: Then större skal tiena them mindra.

13. Såsom skrifwit är: Jacob älskade jagh; men Esau hatade jagh.

14. Hwad wilje wij tå säija? Är Gudh orättferdig? Bort thet.

15. Ty han säger til Mosen: Hwilkom jagh är nådelig, honom är jagh nådelig; och öfwer hwilken jagh förbarmar migh, öfwer honom förbarmar jagh migh.

16. Så står thet nu icke til någors mans wilja eller lop; vtan til Gudz barmhertighet.

17. Ty Skriften säger til Pharao: Ther til hafwer jagh vpwäckt tigh, at jagh skal bewisa mina macht på tigh; och at mitt namn skal warda förkunnat i all land.

18. Så förbarmar han nu sigh öfwer hwem han wil; och hwem han wil, förhärdar han.

19. Så må tu säija til migh: Hwad skyllar han tå oß? Ho kan stå emot hans wilja?

20. O menniskia, ho äst tu, som wil träta medh Gudh? Jcke säger thet ting som giordt är, til sin mästare: Hwij hafwer tu giordt migh sådana?

21. Hafwer icke en pottomakare macht at giöra af en klimp ett kaar til heder, och thet andra til wanheder?

22. Therföre tå Gudh wille låta see wredena, och kungiöra sina macht, hafwer han medh stoor tolsamhet lidit wredsens kaar, som äro tilredd til fördömelse.

23. På thet han skulle kungiöra sina härlighets rikedom på barmhertighetenes kaar, som han hafwer tilredt til härlighet.

24. Hwilka han ock kallat hafwer, nemliga oß, icke allenast af Judomen, vtan ock af Hedningomen.

25. Såsom han ock säger genom Oseas: Thet som icke war mitt folck, thet skal jagh kalla mitt folck: och then migh intet kär war, skal jagh kalla min kära.

26. Och thet skal skee, at ther som hafwer warit sagt til them: J ären icke mitt folck; ther skola the warda kallade lefwandes Gudz barn.

27. Men Esaias ropar för Jsrael: Om talet på Jsraels barn än wore som sanden i hafwet, så skola doch the igenlefde warda salige.

28. Ty han skal wäl låta förderfwa them, och doch likwäl stilla thet förderfwet til rättferdighet: ty Herren skal stilla förderfwet på jordene.

29. Och såsom Esaias sade tilförene: Hade icke Herren Zebaoth igenlefdt oß sädh, tå hade wij warit såsom Sodoma, och lika som Gomorra.

30. Hwad wilje wij tå säija? Thet säije wij: Hedningarna som icke farit hafwa efter rättferdighetene, the hafwa fått rättferdigheten: then rättferdighet menar jagh, som af trone kommer.

31. Men Jsrael som foor efter rättferdighetenes lagh, kom icke til rättferdighetenes lagh.

32. Hwarföre? Therföre, at the icke sökte thet af trone; vtan såsom af lagsens gierningar: ty the stötte sigh på förtörnelsestenen:

33. Såsom skrifwit är: Sij, jagh lägger i Zion en förtörnelsesteen, och ena förargelseklippo: och hwar och en som troor på honom, skal icke komma på skam.

10. Capitel.

Paulus lärer än, hwarföre Judarna äro förskutne, och icke rättferdige wordne, etc. v. 1. Sedan, hwad åthskilnad är emellan lagsens och trones rättferdighet, v. 5. Jtem, genom hwad medel wij bekomme een saliggiörande troo, v. 14. Och til thet sidsta, huru Propheterna långt tilförene hafwa förkunnat thenna Judarnas förkastelse, och Hedningarnas kallelse, v. 19.

Bröder, mins hiertans begär och böön til Gudh, är för Jsrael, at the måtte warda salige:

2. Ty jagh bär witne medh them, at the hafwa nijt om Gudh; doch icke wijsliga.

3. Ty the förstå icke Gudz rättferdighet; vtan fara efter at vprätta sin egen rättferdighet, och äro så icke Gudz rättferdighet vndergifne.

4. Ty Christus är lagsens ände, til rättferdighet hwarjom och enom som troor.

5. Moses skrifwer om then rättferdighet som kommer af lagen: at hwilken menniskia som thet giör, hon lefwer ther vthi.

6. Men then rättferdighet som är af trone, säger så: Säg icke i titt hierta; ho wil fara vp i himmelen? Thet är, at hämta Christum här nedh:

7. Eller, ho wil fara nedh i diupet? Thet är, at hämta Christum vp igen ifrå the döda.

8. Men hwad säger (Skriften?) Ordet är hardt när tigh, nemliga, i tinom mun, och i titt hierta: thetta är thet ordet om trona, som wij predikom.

9. Ty om tu bekänner medh tinom mun Jesum, at han är Herren; och troor i titt hierta, at Gudh hafwer vpwäckt honom ifrå the döda, så warder tu salig.

10. Ty medh hiertans troo warder man rättferdig, och medh munsens bekännelse warder man salig.

11. Ty Skriften säger: Hwar och en som troor på honom, skal icke komma på skam.

12. Thet är ingen åthskildnad emellan Juda, och Greek: ty en Herre är öfwer alla, riker öfwer alla them som åkalla honom.

13. Ty hwar och en som åkallar Herrans namn, skal warda salig.

14. Men huru skola the åkalla then the hafwa icke trodt på? Och huru skola the troo honom, som the hafwa intet hördt af? Och huru skola the höra, vthan Predikare?

15. Och huru skola the predika, vtan the warda sände? Såsom skrifwit är: O huru liuflige äro theras fötter som frijd förkunna; theras som godt förkunna.

16. Men the äro icke alle Evangelio lydige: ty Esaias säger: Herre, ho troor wår predikan?

17. Så är troon af predikanen; men predikanen genom Gudz ord.

18. Så säger jagh nu: Hafwa the icke hördt thet? Theras liud är ju vthgånget i all land, och theras ord til werldenes ändar.

19. Men jagh säger: Hafwer tå Jsrael thet icke fått weta? Then förste Moses säger: Jagh skal vpwäckia eder til nijt medh thet folck, som icke är folck; och medh ett galet folck skal jagh reta eder.

20. Dristar ock Esaias sigh til, och säger: Jagh är funnen af them som intet sökte migh; och är worden vppenbar them, som intet sporde efter migh.

21. Men til Jsrael säger han: Hela dagen hafwer jagh vthräckt mina händer til thet otrogna och genstörtiga folcket.

11. Capitel.

Här tröster Paulus sitt folck Judarna, at the äro icke aldeles förkastade, vtan en deel af them blifwa wäl ännu behållne, v. 1. Sedan förmanar han Hedningarna, at the icke skulle förhäfwa sigh af theras kallelse, v. 17. Ty the kunde wäl ock blifwa förskutne, och Judarna vptagne igen, om the icke framhärda i otrone, v. 21. Til thet sidsta förvndrar han sigh öfwer Gudz obegripeliga domar härvthinnan, v. 33.

Så säger jagh nu: Hafwer tå Gudh bortkastat sitt folck? Bort thet: ty jagh är ock en Jsraelit, af Abrahams sådh, af Ben Jamins slächte.

2. Gudh hafwer icke bortkastat sitt folck, som han hade föresedt tilförene. Eller weten J icke hwad Skriften säger om Elias? Huru han går fram för Gudh emot Jsrael, och säger:

3. Herre, the hafwa dräpit tina Propheter, och hafwa slagit nedh tin altare: och jagh är allena igenblifwen; och the fara efter mitt lijf.

4. Men hwad säger honom Gudz swar? Jagh hafwer migh igenlefdt siutusend män, som icke hafwa bögdt sin knää för Baal.

5. Så är thet ock i thenna tiden medh the igenlefda, efter nådenes vthkorelse.

6. Är thet nu af nådh, så är thet icke af gierningom; annars wore nådh icke nådh: är thet ock af gierningom, så är thet nu icke nådh; annars är gierning icke gierning.

7. Huru äret tå? Thet Jsrael söker, thet får han icke; men vthkorelsen får thet: the andre äro förblindade.

8. Såsom skrifwit är: Gudh hafwer gifwit them en förbittrad anda; ögon, at the icke see skola, och öron, at the icke höra skola, alt här til dags.

9. Och David säger: Lät theras bord warda een snaro, och til bekaijelse, och til förargelse, och them til theras rätta löön.

10. Warde theras ögon förblindad, at the icke see; och bög theras rygg altid.

11. Så säger jagh nu: Hafwa the tå förthenskul stött sigh, at the skulle falla? Bort thet: men af theras fall hände Hedningomen salighet, på thet at han ther medh skulle vpwäckia them til nijt.

12. Är nu theras fall werldenes rikedom, och theras förminskelse är Hedningarnas rikedom; huru mycket meer theras fullhet?

13. Eder Hedningomen säger jagh: efter thet jagh är Hedningarnas Apostel, prisar jagh mitt ämbete:

14. Om jagh kunde någorledes vpwäckia them som mitt kött äro til nijt, och giöra några saliga af them.

15. Ty om theras bortkastelse är werldenes försoning, hwad blifwer tå theras vptagelse annat, än lijf ifrå the döda.

16. Är förstlingen helig, så är ock wäl hele degen helig: och om roten är helig, så äro ock qwistarna helige.

17. Om nu någre af qwistarna äro afbrutne; och tu som war ett wiloljoträ blef ther inympad igen, och är worden deelachtig af oljoträns root och fetma:

18. Så beröm tigh icke emot qwistarna: om tu berömer tigh, så bär ju icke tu rotena, vtan roten bär tigh.

19. Så säger tu tå: Qwistarna äro afbrutne, på thet jagh skulle inympas.

20. Sant säger tu: the äro afbrutne för otron skul; men tu äst ståndandes genom trona: war icke förstålt i titt sinne, vtan war i räddhoga.

21. Ty hafwer Gudh the naturliga qwistar icke skonat; se til, at han icke heller skonar tigh.

22. Så se nu här Gudz godhet och stränghet: strängheten på them som föllo; och godheten på tigh, så framt tu blifwer i godhetene: annars warder tu ock afhuggen:

23. Och the inympas igen, om the icke blifwa i otrone: ty Gudh är mächtig åter inympa them.

24. Ty äst tu af ett naturligit wiloljoträ afhuggen, och förvthan naturen inympad vthi ett sanskylligt oljoträ: huru mycket meer måga the, som naturlige qwistar äro, inympas vthi sitt egit oljoträ?

25. Käre bröder; jagh wil icke fördölja eder thenna hemlighet, på thet J icke skolen högmodas widh eder sielfwa, at blindheten är Jsrael endels wederfaren, til thes Hedningarnas fulhet inkommen är;

26. Och så warder hele Jsrael salig; såsom skrifwit är: Af Zion skal then komma, som frija skal, och afwända ogudachtigheten af Jacob.

27. Och thetta är mitt Testament medh them, tå jagh borttager theras synder.

28. Efter Evangelium håller jagh them för owänner, för edra skul: men efter vthkorelsen hafwer jagh them kär, för fäderna skul.

29. Ty Gudz gåfwor och kallelse äro fådana, at han kan them icke ångra.

30. Ty såsom ock i fordom icke trodden på Gudh; och hafwen doch nu öfwer theras otro fått barmhertighet.

31. Så hafwa ock nu the icke welat troo på then barmhertighet, som eder wederfaren är, at them måtte ock barmhertighet wederfaras.

32. Ty Gudh hafwer alt beslutet vnder otro, på thet han skal förbarma sigh öfwer alla.

33. Ohwilken diuphet af then rikedom, som är, både i Gudz wijsdom och kund skap: huru obegripeliga äro hans domar, och oransakelige hans wägar.

34. Ty ho hafwer kändt Herrans sinne? Eller ho hafwer warit hans rådgifware?

35. Eller ho hafwer gifwit honom något tilförene, thet honom skal betalat warda?

36. Ty af honom, och igenom honom, och i honom äro all ting: honom ware ähra i ewighet: Amen.

12. Capitel.

Här kommer Apostelen igen til then läran om goda gierningar, hwilken han begynte handla i thet 6, 7, och 8 cap. Och förmanar här först i gemeen til ett nytt och Gudi behageligit lefwerne, v. 1. Sedan i syn nerhet til åthskilliga dygder och goda gierningar, hwilka man i texten see kan, v. 3.

Så förmanar jagh nu eder, käre bröder, widh Gudz barmhertighet, at J vthgifwen edor lekamen til ett offer, som är lefwande, heligt, och Gudi behageligit, edra skiåliga Gudztienst.

2. Och håller eder icke efter thenna werldene; vtan förwandler eder medh edars sinnes förnyelse, at J mågen förfara, hwad Gudz gode, behagelige, och fulkomlige wilje är.

3. Ty jagh säger igenom then nådh, som migh gifwin är, hwarjom och enom af eder, at ingen hålle meer af sigh, än honom bör hålla; vtan hålle sigh så at ther är måtta medh, efter som Gudh hafwer vthdelat hwarjom och enom trones mått.

4. Ty såsom wij vthi en lekamen hafwe många lemmar; men alle lemmar hafwa icke alt samma ämbete:

5. Så äre wij nu månge en lekamen i Christo; men inbördes äre wij hwar annars lemmar:

6. Och hafwe åthskiljeliga gåfwor, efter then nådh som oß gifwin är. Hafwer någor prophetiam, så ware hon eens medh trone.

7. Hafwer någor ett ämbete, så achte han ther på: lärer någor, så achte han på lärona.

8. Förmanar någor, så achte han på förmaningen: gifwer någor, så gifwe vthi enfaldighet: regerar någor, så regere medh omsorg: giör någor barmhertighet, så giöre thet medh frögd.

9. Kärleken ware vthan skrymtan: hater thet onda, blifwandes widh thet godt är.

10. Warer hwar medh annan wänlige, vthi broderlig kärlek: then ene förekomme then andra medh inbyrdes heder.

11. Warer icke tröge vthi thet J hafwen för händer: warer brinnande i Andanom: skicker eder efter tiden.

12. Warer glade i hoppet; tolige i bedröfwelse: håller på bedia.

13. Delar edart til the heligas nödtorft: herberger gierna.

14. Taler wäl om them som gå efter edart argasta: taler wäl, och önsker them icke ondt.

15. Glädiens medh them som glade äro; och gråter medh them som gråta.

16. Eens til sinnes medh hwar annan: håller icke mycket af eder sielfwa; vtan håller eder lika widh them som ringa äro: håller eder icke sielfwa för kloka.

17. Giörer ingom ondt för ondt: winlägger eder om thet som ährligit är, in för hwar man.

18. Om mögeligit är, så mycket som til eder står, så hafwer frijd medh alla menniskior.

19. Hämnens eder icke sielfwe, käre wänner; vtan läter (Gudz) wrede hafwa rum: ty thet är skrifwit: Min är hämnden, jagh skal wedergällat, säger Herren.

20. Om nu tin owän hungrar, så gif honom maat; törster han, så gif honom dricka: när tu thet giör, så församlar tu glödande kohl på hans hufwud.

21. Lät tigh icke öfwerwunnen warda af thet onda; vtan öfwerwin thet onda medh thet goda.

13. Capitel.

Apostelen förmanar än til goda gierningar: såsom först til hörsamhet och lydna emot Öfwerheten, v. 1. Sedan til kärlek emot wår nästa, v. 8. Och sidst til ett ährligit och nychtert lefwerne, v. 11.

Hwar och en ware Öfwerhetene som wäldet hafwer vnderdånig: ty ingen Öfwerhet är, vtan af Gudi: then Öfwerhet som är, hon är skickad af Gudi.

2. Therföre, ho sigh sätter emot Öfwerheten, han sätter sigh emot Gudz skickelse: men the som sättia sigh ther emot, the skola få en doom öfwer sigh.

3. Ty the som wäldet hafwa, äro icke them til räddhoga som wäl giöra; vtan them som illa giöra. Wilt tu icke fruchta för Öfwerheten, så giör thet godt är, så får tu prijs af honom:

4. Ty han är Gudz tienare, tigh til godo. Men giör tu thet ondt är, så må tu rädas: ty han bär icke swärdet förgäfwes; vtan han är Gudz tienare, en hämnare honom til straff som illa giör.

5. Förthenskul måste man wara vnderdånig, icke allenast för straffet skul, vtan ock för samwetet skul:

6. Therföre måsten J ock gifwa skatt; ty the äro Gudz tienare, som sådant skola skiöta.

7. Så gifwer nu hwarjom och enom thet J plichtige ären: them skatt, som skatt bör; them toll, som toll bör; them rädzl, som rädzl tilhörer; them heder, som heder tilhörer.

8. Warer ingom något skyldige, vtan at J älskens inbyrdes: ty then som älskar then andra, han hafwer fulbordat lagen.

9. Ty thet som sagt är: Tu skalt icke giöra hoor: Tu skalt icke dräpa: Tu skalt icke stiäla: Tu skalt icke bära falskt witne: Tu skalt icke begära; och annat sådant budh, thet beslutes i thetta ordet: Tu skalt älska tin nästa som tigh sielf.

10. Kärleken giör sin nästa intet ondt. Så är nu kärleken lagsens fulbordan.

11. Och medan wij sådant wete, nemliga tiden, at nu är stunden til at vpstå af sömnen, efter wår salighet är nu närmer, än tå wij troddet.

12. Natten är framfaren, och dagen är kommen: therföre läter oß bortkasta mörksens gierningar, och ikläda oß liusens wapn.

13. Läter oß ährliga wandra, såsom om dagen: icke i fråtserij, och dryckenskap; icke i kamrar och okyskhet; icke i kijf och nijt:

14. Vtan ikläder eder Herran Jesum Christum; och fordrer kötet, doch icke til kätia.

14. Capitel.

Paulus förmanar först, at man icke skal mißbruka then Christeliga friheten, til at förachta eller förarga the swaga, v. 1. Sedan, at then ene icke skal fördöma then andra för the vthwärtes ceremonier, eller ting som i sigh fielfwa äro frije och wilkorlige, v. 3. Vtan at hwar och en giör thet som tienar til enighet, och sin nästas förbättring; och thet ingens samwet förkräncker eller förargar, v. 19.

Then swaga i trone, tager vp; och bekymrer icke samwetet.

2. Then ene troor, at han må allahanda äta; men then som swag är, han äter kåål.

3. Then ther äter, han förachte icke honom som icke äter; och then som icke äter, han döme icke honom som äter: ty Gudh hafwer honom vptagit.

4. Ho äst tu, som dömer ens annars tienare? Sinom egnom herra står han, eller faller; men han kan wäl warda ståndandes: ty Gudh är wäl mächtig til at giöra honom ståndande.

5. Then ene giör åthskildnad emellan dagh och dagh; then andre håller alla dagar lika: hwar och en ware wiß i sitt sinne.

6. Hwilken som achtar någon dagh, thet giör han Herranom; och hwilken icke achtar någon dagh, han giör thet ock Herranom. Hwilken som äter, han äter Herranom: ty han tackar Gudi. Then ther icke äter, han icke äter Herranom, och tackar Gudi.

7. Ty ingen af oß lefwer sigh sielfwom; och ingen döör sigh sielfwom.

8. Lefwe wij, så lefwe wij Herranom; döö wij, så döö wij Herranom: ehwad wij nu lefwe eller döö, så höre wij Herranom til.

9. Ty Christus är ther på både död, och vpstånden, och äter lefwandes worden, at han skal wara Herre, både öfwer lefwande och döda.

10. Men tu, hwij dömer tu tin broder? Eller tu andre, hwij förachtar tu tin broder? Ty wij måste alle stå fram för Christi domstool.

11. Såsom skrifwit står: Så sant som jagh lefwer, säger Herren, migh skola all knää böijas; och alla tungor skola bekänna Gudh.

12. Så måste nu hwar och en af oß giöra Gudi räkenskap för sigh sielf.

13. Therföre lät oß nu icke meer döma hwar annan: vtan dömer hällre så, at ingen förtörnar sin broder, eller förargar.

14. Jagh weet wäl, och är thes wiß i Herranom Jesu, at ingen ting äro af sigh sielf meenlig: vtan then som håller thet för meenligit, honom är thet meenligit.

15. Doch, om tin broder warder bedröfwad öfwer tin maat, så wandrar tu allaredo icke efter kärleken. Förderfwa icke, medh tin maat, then som Christus hafwer lidit döden före.

16. Therföre flyr thet så, at edart goda icke warder vndergifwit menniskiors förtaal.

17. Ty Gudz rike är icke maat eller dryck; vtan rättferdighet, och frijd, och frögd i them Helga Anda.

18. Then ther vthi tienar Christo, han är Gudi täck, och menniskiomen bepröfwad.

19. Så lät oß nu fara efter thet som til fridz tienar, och thet som tienar til förbättring inbyrdes.

20. Förderfwa icke för maat skull Gudz werck. All ting äro wäl reen; men honom är thet icke godt, som äter medh sitt samwets förkränckelse.

21. Godt är tigh, at tu äter intet kött, eller dricker intet wijn; eij heller något ther tin broder stöter sigh på, eller förargas, eller förswagas.

22. Hafwer tu troon, så haf henne när tigh sielf för Gudi. Salig är then som sigh intet samwet giör, om thet han bepröfwar.

23. Men then som twifwelachtig är, äter han, så är han fördömd: ty han äter icke af troon: ty alt thet icke går af trone, thet är synd.

15. Capitel.

Apostelen förmanar än, at man skal vndraga theras skröplighet som swage äro; och beflita sigh ther om, at alle endrächteliga må tiena Gudh, v. 1. Såsom Christus, oansedt han i sin person allena predikade Judomen, til at stadfästa lösten til fäderna, så hafwer han likwäl efter prophetierna, ock vptagit the blinda Hedningar, v. 8. Sedan vrsäktar han sin dristiga skrifwelse, ther af, at han war theras Apostel, och mäste förthenskul giöra sin flijt medh them, v. 14. Säger sigh ock wilja komma til Rom i sin resa åth Hispanien, när han först något i Jerusalem hafwer vthrättat, v. 22. Och fidst, begärar han at the skola ihogkomma honom i sina böner til Gudh, v. 30.

Skole ock wij som starcke äre, draga theras skröplighet, som swage äro, och icke täckias oß sielfwom.

2. Så skicke sigh hwar och en af oß, at han måtte täckias sin nästa til godo, til förbättring.

3. Ty ock Christus täcktes icke sigh sielfwom; vtan såsom skrifwit står: Theras försmädelser som tigh försmäda, hafwa fallet öfwer migh.

4. Ty hwad som hälst föreskrifwit är, thet är skrifwit oß til lärdom: at wij, genom tolamod, och Skriftenes tröst, skola hafwa een förhoppning.

5. Men Gudh, som tolamod och trösten gifwer, gifwe eder, at J ären inbyrdes eens til sinnes, efter Christum Jesum.

6. At J medh enom hogh, och medh enom mun, mågen prisa Gudh, och wårs Herras Jesu Christi Fader.

7. Therföre, vptager hwar then andra, såsom ock Christus hafwer vptagit oß til Gudz ähro.

8. Men jagh säger, at Jesus Christus war omskärelsens tienare, för Gudz sanning skul, til at fast giöra the löften som til fäderna skedde:

9. Men at Hedningarna skola ähra Gudh, för barmhertigheten skul; såsom skrifwit är: Förthenskul skal jagh prisa tigh ibland Hedningarna, och siunga tino namne.

10. Och åter säger han: Glädiens, J Hedningar, medh hans folck.

11. Och äntå sedan: Lofwer Herran alle Hedningar, och priser honom all folck.

12. Och åter säger Esaias: Thet skal wara Jesse root, och then som vpstå skal at råda öfwer Hedningarna: på honom skola Hedningarna hoppas.

13. Men Gudh som hoppet gifwer, vpfylle eder medh alla frögd och frijd i trone: at J hafwen ett fulkommeligit hopp, genom thens Helga Andas kraft.

14. Mjne bröder, jagh weet wäl sielf af eder, at J ären fulle af godhet, vpfylte medh all kundskap, förmående förmana hwar then andra.

15. Doch likwäl, bröder, hafwer jagh skrifwit eder endeels dristeliga til, at kommat eder til sinnes, för then nådh skul, som migh gifwin är af Gudi;

16. At jagh skal wara Jesu Christi tienare ibland Hedningarna, offrandes Gudz Evangelium: at Hedning arna skola warda ett offer, Gudi anammeligit, helgat genom then Helga Anda.

17. Therföre hafwer jagh, ther jagh må beröma migh af igenom Christum Jesum, i thet Gudi tilhörer.

18. Ty jagh dristar icke nägot tala, thet icke Christus werckade igenom migh, til at giöra Hedningarna lydachtiga, genom ord, och gierningar;

19. Genom tekns, och vnders kraft, och genom Gudz Andas kraft: så at ifrån Jerusalem, och the land ther omkring liggia alt in til Jllyricum, hafwer jagh vpfylt medh Christi Evangelium;

20. Och beflitat migh at predika Evangelium, ther Christus icke ens hade warit nämnd: på thet jagh icke skulle byggia på ens annars grund;

21. Vtan, såsom skrifwit står: Them som intet hafwer kungiordt warit om honom, the skola thet see; och the som af honom intet hördt hafwa, the skola thet förstå.

22. Thet är ock saken, hwarföre jagh ofta hafwer warit förhindrad at komma til eder.

23. Nu, efter jagh icke meer rum hafwer i thessa landen, och hafwer doch i mång åhr åstundat komma til eder;

24. Tå jagh reser vth i Hispanien, wil jagh komma til eder: ty jagh hoppas, at tå jagh reser ther igenom, skal jagh få see eder; och sedan warda af eder hulpen tijt at komma: doch at jagh ju först någon lust hafwer haft af edor omgängelse.

25. Men nu faar jagh hädan til Jerusalem, til at giöra them heligom tienst.

26. Ty the som boo vthi Macedonien, och Achaien, hafwa belefwat giöra någon vndsättning them fattigom heligom som äro i Jerusalem.

27. Ty the hafwa så belefwat, och äro them ock plichtige: förthenskul, at efter the hafwa delat medh Hedningarna sin andeliga ting, är tilbörligit, at the äro them til tienst medh theras lekamliga ting.

28. Tå jagh nu bestält hafwer, och försiglat them thenna frucht, wil jagh komma tilbaka igen, och genom edar (stadh) fara til Hispanien.

29. Men jagh weet, när jagh kommer til eder, warder jagh kommandes medh Christi Evangelij fulkomliga wälsignelse.

30. Men, käre bröder, jagh förmanar eder genom wår Herra Jesum Christum, och igenom Andans kärlek, at J migh vthi mitt arbete hielpen, medh edra böner för migh til Gudh:

31. At jagh må frälst warda ifrå the otrogna i Judeen; och at min tienst, som jagh giör i Jerusalem, må anammelig warda them heligom:

32. At jagh må medh glädie komma til eder genom Gudz wilja, och wederqweckia migh medh eder.

33. Men fridsens Gudh ware medh eder allom: Amen.

16. Capitel.

Paulus commenderar brefbäraren, v. 1. Och befaller helsa några Christna i Rom, v. 3. Och förmanar them alla, at the taga sigh wäl til wahra för falska lärare, v. 17. Låter ock helsa them af några sina medhielpare och åhörare i Corintho, v. 21. Besluter så hela Epistelen medh een tacksäijelse, i hwilken han thet helga Evangelium märckeliga beskrifwer, v. 25.

Jagh befaller eder wåra syster Phebe, hwilken är i församlingenes tienst i Kenchrea:

2. At J henne vndfången i Herranom, såsom helgon höfwes; och giörer henne bistånd i all ärende, ther hon eder behöfwer: ty hon hafwer mångom, ock jemwäl migh sielfwom, warit til godo.

3. Helser Priscilla, och Aqvila, mina hielpare i Christo Jesu:

4. Hwilke för mitt lijf hafwa wågat sin hals: them tackar icke allenast jagh, vtan ock alla Hedningars församlingar.

5. Helser ock församlingena i theras huus: helser Epenetus, min älskeliga, hwilken war then första frucht i Achaien, i Christo.

6. Helser Maria, then ther mycket arbete för oß haft hafwer.

7. Helser Andronicus, och Junia, mina fränder och medfångar, the ther märckelige äro ibland Apostlarna; the ther ock för migh woro i Christo.

8. Helser Amplia, min älskeliga i Herranom.

9. Helser Vrbanus, wår hielpare i Christo; och Stachis, min älskeliga.

10. Helser Apellen, then ther bepröfwad är i Christo: helser them som äro af Aristobuli huus.

11. Helser Herodion, min frända: helser them som äro af Narcisci huus i Herranom.

12. Helser Tryphena, och Tryphosa, the ther arbeta i Herranom: helser Persiden, mina älskeliga, som mycket arbetat hafwer i Herranom.

13. Helser Rufum, then vthkorada i Herranom; och hans moder, och mina.

14. Helser Asyncritum, Phlegontem, Herman, Patroban, Hermen, och the bröder som medh them äro.

15. Helser Philologum, och Julian, Nereum, och hans syster, och Olympam; och all helgon när them.

16. Helser eder inbördes medh en helig kyß: helsa eder Christi församlingar.

17. Käre bröder, jagh förmanar eder, at J hafwen vpseende på them som twist och förargelse åstadh komma, emot then lärdom som J hafwen lärdt; och wiker ifrå them.

18. Ty sådane tiena icke Herranom Jesu Christo, vtan sinom buuk: och igenom söt ord och sinekiande taal förföra theras hierta som meenlöse äro.

19. Ty edar lydachtighet är vthkommen til hwar man. Therföre frögdar jagh migh öfwer eder: men jagh wil at J ären wise på thet goda, och enfaldige på thet onda.

20. Men fridsens Gudh förträde Satanam vnder edra fötter snarliga. Wårs Herras Jesu Christi nådh ware medh eder: Amen.

21. Helsar eder Timotheus, min medhielpare, och Lucius, och Jason, och Sosipater, mine fränder.

22. Helsar jagh Tertius eder, som brefwet skrifwit hafwer, i Herranom.

23. Helsar eder Gajus, min och hela församlingenes wärd: helsar eder Erastus, stadsens Räntomåstare, och Quartus brodren.

24. Wårs Herras Jesu Christi nådh, ware medh eder allom: Amen.

25. Men honom som macht hafwer at stadfästa eder, efter mitt Evangelium, och predikan af Jesu Christo, efter hemlighetenes vppenbarelse, then af ewig tijd här til hafwer förtegad warit:

26. Men nu vppenbarad, och kungiord, igenom Propheternas skrifter, af ewiga Gudz befalning; på thet troon skal få lydachtighet ibland alla Hedningar:

27. Gudi, som är allena wijs, ware prijs och ähra, genom Jesum Christum, i ewighet: Amen.

Til the Romare.

Sänd ifrå Corintho, medh Phebe, som i församlingenes tienst war i Kenchrea.