Then

1. Capitel.

Joel föreställer sitt folck, och såsom afmålar för them hela landsens jämmerliga tilstånd, v. 2. Och ther af förmanar Presterna, at the skulle bedia Gudh, och låta vthropa een allmännelig fasto, til at afbedia thetta, v. 13.

Thetta är HERRANS ord, som skedde til Joel Pethuels son.

2. Hörer thetta, J äldste, och achter här vppå, alle inbyggiare i landena: om något sådant skedt är i edar tijd, eller i edra fäders tijd?

3. Säijer edrom barnom ther af, och läter edor barn säija thet för sin barn; och the samma barnen för sina efterkommande:

4. Nemliga, hwad efter gräsmatken blifwer qwart, thet vpäter gräshoppan; och hwad gräshoppan igen blifwa låter, thet äter flogmatken; och hwad flogmatken blifwa låter, thet fräter lusen.

5. Waker vp J druckne, och gråter, och jämrer eder alle wijndrinckare efter must: ty han är eder ifrå edar mun borttagen.

6. Ty ett mächtigt folck och otaligt drager hijt vp vthi mitt land: thet hafwer tänder lika som ett leijon, och oxlatänder lika som een leiinna.

7. Thet samma föröder min wijngård, afbryter min fikonaträ, barkar them, och förkastar them, så at theras qwistar äro hwite wordne.

8. Jämra tigh lika som een jungfru, then en säck vppå drager för sin brudgumma skul:

9. Ty spijsoffer och drickoffer är borto ifrå HERRANS huus; Presterna HERRANS tienare sörja.

10. Marken är förödd, och åkren står ömkeliga; kornet är förderfwat, winet står jämmerliga, och oljan klageliga.

11. Åkermännerna see skröpliga vth, och wijngårdzmännerna gråta, för hwete och korn skul, at vthaf markene intet inbergas kan.

12. Så stå ock wijnträn jämmerliga, och fikonaträn klageliga; ther til granatträ, palmträ, äpleträ, och all trää på markene äro förtorkat: ty menniskiornas frögd är til sorg worden.

13. Omgiorder eder, och gråter, J Prester; jämrer eder, J altarens tienare; går in och ligger i säcker, J mins Gudz tienare: ty både spijsoffer och drickoffer är borto af edars Gudz huus.

14. Helger ena fasto, kaller tilhopa menigheten; församler the äldsta, och alla landsens inbyggiare, til HERRANS edars Gudz huus; och roper til HERRAN:

15. Ach wee then dagen! ty HERRANS dagh är hardt när, och kommer såsom ett förderf ifrå them Alsmächtiga.

16. Så skal maten för wår ögon borttagen warda, och ifrå wår Gudz huus frögd och glädie.

17. Säden är bortrottnad i jordene, kornhusen stå öde, ladorna förfalla: ty kornet är förderswat.

18. O huru suckar boskapen? Fäät råmar, ty the hafwa ingen beet; och fåren försmächta.

19. HERRE, tigh åkallar jagh: ty elden hafwer afbrändt the lustiga planar i öknene, och lågen hafwer vptändt all trää på markene.

20. Ja, wildiuren ropa ock så til tigh: ty watubäckerna äro vthtorkade, och elden hafwer förbrändt the lustiga planar i öknene.

2. Capitel.

Joel förkunnar här; först then förskräckelige jämmer och nödh, som hans folck tilstundade af theras mächtiga fiendar, v. 1. Sedan huru HERREN förmanar them, at the medh een alfwarsam bättring och een ödmiuk böön skulle sådant förekomma och afbedia, v. 12. Så wille han wäl wara them nådig, afwända straffet, v. 18. Och wälsigna them medh alt godt, v. 23. Ja, han wille ther efter vthgiuta sin Anda öfwer them och alt kött, rc. Så at eho som åkallade HERRANS namn, han skulle frälst warda, v. 28.

Blåser medh basuner i Zion, roper på mino helgo berge; darrer alle landsens inbyggiare: ty HERRANS dagh kommer, och är hardt när;

2. En mörk dagh, en bister dagh, en mulen dagh, och dimbog dagh, lika som morgonroden vthbreder sigh öfwer bergen; nemliga, ett stort och mächtigt folck, hwilkes like tilförene icke warit hafwer, och hår efter icke warda skal i ewig tijd.

3. För honom går en förtärande eld, och efter honom en brinnande låge: landet är för honom lika som en lustgård; men efter honom lika som een wild ökn, och ingen skal vndslippa honom.

4. The äro til seende såsom hästar, och ränna såsom resenärer.

5. The springa ofwan på bergen, lika som ther wagnar bullrade, och såsom en låge donar i halm, såsom ett mächtigt folck som til stridz rustat är.

6. Folcken skola förskräckia sigh för honom: all ansichte äro så bleek som leerpottor.

7. The skola löpa såsom hieltar, och bestiga murarna såsom krigsmän: hwar och en skal draga rätt fram, och intet försuma sigh.

8. Jngen skal hindra then andra, vtan hwar och en skal gå i sin orden: och när the storma och infalla, skola the intet såre warda.

9. The skola rida omkring i stadenom; löpa på murarna, och stiga in vthi husen; och såsom en tiuf infalla igenom fenstren.

10. För honom darrar landet, och himmelen bäfwar: sool och måne warda mörk, och stiernorna förhålla sitt skeen:

11. Ty HERREN skal låta gå sin dunder för sinom häär: ty hans häär är ganska stoor och mächtig; han skal vthrätta hans befalning: ty HERRANS dagh är stoor, och fast förskräckelig; ho kan lida honom?

12. Så säger nu HERREN: Wänder eder til migh af alt hierta, medh fastande, medh gråtande, och medh sörjande.

13. Rifwer edor hierta, och icke edor kläder, och wänder eder til HERRAN edar Gudh: ty han är nådelig, barmhertig, tolig, och af stoor mildhet, och låter sigh snart ångra straffet.

14. Ho weet, han förbarmar sigh ju ännu, och efter sitt straff nåde bewiser, til spijsoffer och drickoffer HERRANOM edrom Gudi.

15. Blåser medh Basuun i Zion; helger ena fasto; kaller menigheten tilhopa;

16. Församler folcket, helger församlingena; sammankaller the äldsta, hafwer the vnga barn och däggiobarn tilsammans: brudgummen gånge vthu sinom kammar, och bruden vthu sitt maak.

17. Läter Presterna HERRANS tienare gråta emellan förhuset och altaret, och säija: HERRE, skona tino folcke, och lät icke tin arfwedeel til skam warda, så at Hedningarna få råda öfwer them: hwij wilt tu låta säija ibland folcken: Hwar är nu theras Gudh?

18. Så skal tå HERREN hafwa nijt om sitt land, och skona sino folcke.

19. Och HERREN skal swara, och säija til sitt folck: Sij, jagh skal sända eder korn, must och oljo tilfyllest, så at J skolen ther af nogh hafwa; och skal icke meer låta eder på skam komma ibland Hedningarna.

20. Och skal jaga them af nordan långt bort ifrå eder, och drifwa honom bort vthi ett tort och öde land; nemliga, hans ansichte bort emot hafwet öster vth, och hans ända bort emot yttersta hafwet: han skal rottna, och luchta för sina högfärd skul.

21. Fruchta tigh intet, tu land; vtan gläd tigh, och war widh ett godt modh: ty HERREN kan ock giöra mächtig ting.

22. Fruchter eder intet, J diur på markene: ty boningarna i öknene skola grönskas, och trään bära sin frucht, och fikonaträn och wijnträn skola wäl bära.

23. Och J Zions barn frögder eder, och warer glade i HERRANOM edrom Gudh, then eder nådeligit regn gifwer, och sänder eder neder morgonregn och aftonregn såsom tilförene.

24. At ladorna warda fulla medh korn, och prässerna öfwerflödighet af must och oljo hafwa skola.

25. Och jagh skal gifwa eder the åhren igen, som grääshoppor, flogmatkar, luus och grääsmatkar, som min stora häär woro then jagh ibland eder sände, vpätet hafwa:

26. At J skolen hafwa nogh til at äta, och prisa HERRANS edars Gudz namn, then ibland eder vnder giordt hafwer: och mitt folck skal icke meer til skam warda.

27. Och J skolen förnimma, at jagh är mitt ibland Jsrael, och at jagh är HERREN edar Gudh, och ingen meer: och mitt folck skal icke meer til skam warda.

28. Och ther efter skal jagh vthgiuta min Anda öfwer alt kött, och edra söner och döttrar skola prophetera; edre äldste skola hafwa drömer, och edre ynglingar skola see syner.

29. Och wil jagh på then tiden vthgiuta min Anda, både öfwer tienare och tienarinnor:

30. Och skal gifwa vndertekn i himmelen, och på jordene, nemliga, blodh, eld, och rökdamb.

31. Solen skal förwandlad warda vthi mörker, och månen vthi blodh, förr än then store och förskräckelige HERRANS dagh kommer.

32. Och thet skal skee; ho som hälst HERRANS namn åkallandes warder, han skal frälst warda: ty på Zions berg och i Jerusalem skal een salighet wara, såsom HERREN sagt hafwer, och när the andra qwar blefna, the HERREN kallandes warder.

3. Capitel.

Tå wille ock HERREN sammansamka alla Hedningar, och döma them i Josaphats daal, för thet the hade plågat och skinnat hans folck, v. 10. The skulle wäl medh all macht sättia sigh ther emot, och doch intet skaffa, vtan öfwerwundne warda, v. 9. Therföre förmanar han sina tienare, at giöra sitt ämbete flitigt: ty thet wore nu rätte tiden, v. 13. Och han wille fielf låta höra sina röst af Zion, at all werlden skulle ther af röras. Men hans folck ther af hafwa tröst och beskärm, v. 16. Tå skulle Jerusalem warda heligt, och öfwerflöda medh alt godt, v. 17. Thes fiender skulle öde blifwa, v. 19. Men thet ewinnerliga besuttit warda, v. 20.

Ty sij, vthi the dagar och i then samma ridenom, när jagh omwändandes warder Juda och Jerusalems fängelse;

2. Så wil jagh sammansamka alla Hedningar, och skal föra them neder i Josaphats daal, och wara ther medh them til rätta, på mins folcks och mins arfwedels Jsraels wägna, at the hafwa förströdt them ibland Hedningarna, och delat emellan sigh mitt land:

3. Och kastat lott öfwer mitt folck, och gifwit piltar för maat, och såldt pigor för wijn, och fördrucket them.

4. Och J af Zor och Zidon, och alla Philisteers gränsor, hwad hafwen J medh migh at giöra? Wiljen J trotsa migh? Nu wäl, om J trotsen migh, så skal jagh snarliga, och medh hast wedergälla eder thet vppå edart hufwud.

5. J som hafwen tagit mitt silfwer och guld, och min skiöna klenodier, och fördt them in vthi edra kyrkior:

6. Ther til ock såldt Juda barn och Jerusalems barn the Greker, på thet J ju skullen låta them komma långt bort ifrå sina gränsor.

7. Sij, jagh skal vpwäckia them ifrå thet rum, tijt J them såldt hafwen, och skal wedergällat eder vppå edart hufwud:

8. Och skal åter sälja edra söner och döttrar genom Juda barn; the skola tå sälja them in vthi rika Arabien, eno folcke i fierran land: ty HERREN hafwer thet talat.

9. Roper thetta vth ibland Hedningarna: helger ena strijd, vp wäcker the starcka; läter komma och vpdraga alt krigsfolck;

10. Giörer af edrom plogbillom swärd, och af edrom lijom spetser: then swage hålle sigh starck.

11. Gadder eder tilhopa, och kommer hijt alle Hedningar alt omkring, och församler eder: ther skal HERREN nederläggia tina starcka.

12. Står vp, J Hedningar, och drager vp til Josaphats daal: ty ther wil jagh sittia til at döma alla Hedningar alt omkring.

13. Slår til medh lijarna, ty säden är mogen; kommer neder, ty prässen är full, och prässen löper öfwer: ty theras ondska är stoor.

14. Thet skal wara mycket folck här och ther i skiljodalenom: ty HERRANS dagh är hardt när i skiljodalenom.

15. Sool och måne skola förmörkas, och stiernorna skola förhålla sitt skeen.

16. Och HERREN skal ryta vthaf Zion, och låta höra sina röst vthaf Jerusalem, så at både himmel och jord skola bäfwa: men HERREN skal wara sino folcke een tilflycht, och Jsraels barnom ett fäste.

17. Och J skolen förnimma at jagh HERREN edar Gudh boor i Zion på mino helgo berge; tå skal Jerusalem heligt wara, och inge främmande mera wandra ther igenom.

18. På then tiden skola bergen drypa sött wijn, och högarna flyta miölk, och alle Juda bäcker skola gå fulle medh watn; och ther skal vthgå een källa ifrå HERRANS huus, hon skal watna then dalen Sittim.

19. Men Egypten skal öde warda, och Edom een wild ökn, för then orätt skul som the på Juda barn bedrifwit hafwa, och vthguto oskyldigt blodh i theras land.

20. Men Juda skal besuttit warda ewinnerliga, och Jerusalem til ewig tijd.

21. Och jagh skal icke låta theras blodh ohämnt blifwa: och HERREN skal boo i Zion.