S. Luce Evangelium

1. Capitel.

Lucas gifwer tilkänna tilfället och orsaken til thenna historia, v. 1. Vthi Konung Herodis tijd, kom Ängelen Gabriel, och bebodade Zacharie, om Johannis födelse, v. 5. Och til ett tekn wardt Zacharias mållös, v. 18. Siette månaden ther efter bodade Ängelen Marie om Christi födelse, v. 26. Tå stod Maria vp, och besökte Elisabet, och sång thet skiöna Magnificat, v. 39. Tre månader therefter blef Johannes född, v. 57. Och hans fader prisade Gudh medh en härlig lofsång, v. 67.

Efter månge hafwa tagit sigh före, at beskrifwa the ting, som ibland oß alrawissast äro;

2. Såsom the oß sagt hafwa, som af begynnelsen thet medh sin ögon sågo, och sielfwe en deel woro af thet the sade:

3. Syntes ock migh, sedan jagh af begynnelsen all ting granneliga vthfrågat hafwer, ordenteligen skrifwa tigh til, min gode Theophile;

4. At tu må förfara wissa sanningen, om the stycker, ther tu om vnderwister är.

5. Vthi Herodis, Judee Konungs tijd, war en Prest, vthaf Abie skifte, benämnd Zacharias: och hans hustru af Aarons döttrar, benämnd Elisabet.

6. The woro både rättferdige för Gudh, wandrande i all Herrans budh och stadgar, ostraffeliga.

7. Och the hade inga barn: ty Elisabet war ofruchtsam; och både woro the framlidin i sin ålder.

8. Så begaf thet sigh, tå han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi;

9. Efter Presterskapets sedh, och thet föll på honom at han skulle vptända rökelse; gick han in i Herrans tempel:

10. Och alt folcket war vthan til, och bad, så länge rökelsen skedde.

11. Så syntes honom Herrans Ängel, ståndandes på högra sidon widh rökaltaret.

12. Och Zacharias wardt förskräckt, tå han såg honom; och en räddhoge föll öfwer honom.

13. Tå sade Ängelen til honom: War icke förfärad, Zacharia: ty tin böön är hörd; och tin hustru Elisabet skal föda tigh en son, hwilkens namn tu skalt kalla Johannes.

14. Och tigh skal warda glädie och frögd: och månge skola frögdas af hans födelse:

15. Ty han skal warda stoor för Herranom: wijn och starcka drycker skal han icke dricka; och skal strax i moderlifwet vpfylt warda medh then Helga Anda;

16. Och han skal omwända många af Jsraels barn til Herran, theras Gudh.

17. Och han skal gå för honom, medh Elie anda och kraft, til at omwända fädernas hierta til barnen, och the ohöriga til the rättferdigas snällhet; och giöra Herranom ett beredt folck.

18. Tå sade Zacharias til Ängelen: Hwar af skal jagh thetta weta? Ty jagh är gammal, och min hustru är framliden i åldren.

19. Ängelen swarade, och sade til honom: Jagh är Gabriel, som står i Gudz åsyn; och är vthsänd til at tala tigh til, och boda tigh thenna goda tidenden:

20. Och sij, tu skalt warda mållös, och skalt intet kunna tala, in til then dagen tå thetta skeer: therföre, at tu icke trodde minom ordom, hwilke skola fulkomnat warda i sin tijd.

21. Och folcket förbidde Zachariam, och förvndrade sigh at han så länge dwaldes i templet:

22. Men tå han vthgick, kunde han intet tala medh them: och så förmärckte the, at han hade sedt någon syyn i templet; och han teknade them, och blef mållös.

23. Och thet begaf sigh, tå hans ämbetes dagar vthe woro, gick han heem i sitt huus.

24. Och efter the dagar, wardt hans hustru Elisabet hafwandes; och fördolde sigh i fem månader, och sade:

25. Så hafwer nu Herren giordt medh migh, i the dagar tå han såg til migh, på thet han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskiorna.

26. Vthi siette månaden, wardt Gabriel Ängel vthsänd af Gudi, vthi en stadh i Galileen, benämnd Nazareth;

27. Til een jungfru, som förlåfwad war enom man, hwilkens namn war Joseph, af Davidz huus; och jungfrunes namn Maria.

28. Och Ängelen kom in til henne, och sade: Hel, full medh nådh: Herren är medh tigh; wälsignad tu ibland qwinnor.

29. Tå hon såg honom, wardt hon förfärad af hans taal; och tänckte vppå, hurudana helsning thetta war.

30. Tå sade Ängelen til henne: Fruchta tigh icke, Maria: ty tu hafwer funnet nådh för Gudi.

31. Sij, tu skalt afla i titt lijf, och föda en Son, hwilkens namn tu skalt kalla JESUS:

32. Han skal warda stoor, och kallas thens Högstas Son: och Herren Gudh skal gifwa honom hans faders Davidz säte:

33. Och han skal wara en Konung öfwer Jacobs huus i ewig tijd; och på hans rike skal ingen ände wara.

34. Tå sade Maria til Ängelen: Huru skal thetta tilgå? Ty jagh weet af ingen man.

35. Ängelen swarade, och sade til henne: Then Helge Ande skal komma öfwer tigh, och thens Högstas kraft skal öfwerskyggia tigh: therföre ock, thet helga som af tigh födt warder, skal kallas Gudz Son.

36. Och sij, Elisabet tin fränka, hafwer ock aflat en son i sin ålderdom; och thetta är siette månaden åth henne som hetes wara ofruchtsam:

37. Ty för Gudh är ingen ting omögelig.

38. Tå sade Maria: Sij, Herrans tienarinna: warde migh efter titt taal. Och Ängelen skildes ifrå henne.

39. Vthi the dagar, stod Maria vp, och gick i bergsbygdena medh hast, vthi Jude stadh:

40. Och kom vthi Zacharie huus, och helsade Elisabet.

41. Och thet begaf sigh, tå Elisabet hörde Marie helsning, språng barnet vthi hennes lijf: och Elisabet wardt vpfylt medh then Helga Anda;

42. Och hon ropade medh höga röst, och sade: Wälsignad tu ibland qwinnor, och wälsignad tins lijfs frucht.

43. Och hwadan kommer migh thetta, at mins Herras moder kommer til migh?

44. Sij, tå rösten af tine helsning kom i min öron, språng barnet af glädie i mitt lijf.

45. Och salig äst tu som trodde: ty all ting warda fulbordat, som tigh sagt äro af Herranom.

46. Och Maria sade: Min siäl prisar storliga Herran:

47. Och min ande frögdar sigh i Gudi, minom Frälsare:

48. Ty han hafwer sedt til sine tienarinnos ringhet: sij, här efter warda all slächte migh saliga kallandes.

49. Ty then Mächtige hafwer giordt mächtig ting medh migh; och hans namn är heligt:

50. Och hans barmhertighet warar ifrå slächte til slächte, öfwer them som fruchta honom.

51. Han hafwer bedrifwit macht medh sinom arm, och förskingrat them som högfärdige äro vthi theras hiertas sinne.

52. The mächtige hafwer han satt af sätet, och vpsatt the ringa.

53. The hungriga hafwer han medh godh ting vpfylt, och the rika hafwer han låtit toma blifwa.

54. Han hafwer vptagit sin tienare Jsrael; tänckiandes på sina barmhertighet:

55. Såsom han sagt hafwer til wåra fäder, Abraham, och hans sädh, til ewig tijd.

56. Och Maria blef när henne widh tre månader; och gick så heem i sitt huus igen.

57. Så wardt tå Elisabet tiden fulbordad at hon skulle föda; och hon födde en son.

58. Och hennes grannar och fränder fingo höra, at Herren hade giordt stoor barmhertighet medh henne, och frögdade sigh medh henne.

59. Och thet begaf sigh, på ottonde dagen kommo the til at omskära barnet; och kallade honom efter hans fader Zacharias.

60. Tå swarade hans moder, och sade: Jngalunda; men han skal heta Johannes.

61. Tå sade the til henne: Vthi tine slächt är ingen, som hafwer thet namnet.

62. Så teknade the hans fader, hwad han wille kalla honom.

63. Och han eskade ena taflo, ther han vthi skref, säijandes: Johannes är hans namn: och alle förvndrade sigh ther på.

64. Och strax öpnades hans mun, och hans tunga, och han talade, lofwandes Gudh.

65. Och stoor fruchtan kom öfwer alla theras grannar: och rychtet om alt thetta gick vthöfwer alla Judeska bergsbygdena.

66. Och alle the som thet hörde, sattet i sitt hierta, säijande: Hwad mån warda vthaf thetta barnet? Ty Herrans hand war medh honom.

67. Och hans fader Zacharias wardt vpfyld medh then Helga Anda, propheterade, och sade:

68. Lofwad ware Herren, Jsraels Gudh: ty han hafwer besökt, och förlossat sitt folck.

69. Och hafwer vprättat oß salighetenes horn, vthi sins tienares Davidz huus.

70. Såsom han i förtiden talat hafwer, genom sina helga Propheters mun:

71. At han skulle frälsa oß ifrå wåra owänner, och vthur allas theras hand som hata oß.

72. Och bewisa barmhertighet medh wåra fäder, och minnas på sitt helga testamente:

73. Och på then eed, som han sworit hafwer wårom fader Abraham, at gifwa oß;

74. At wij frälste vthu wåra owänners hand, måtte honom tiena vthan fruchtan:

75. J helighet, och rättferdighet, för honom, i alla wåra lifsdagar.

76. Och tu barn skalt kallas thens Högstas Prophete; tu skalt gå för Herranom, til at bereda hans wägar:

77. Och gifwa hans folcke salighetenes kunskap, til theras synders förlåtelse:

78. Genom wår Gudz innerliga barmhertighet, genom hwilka vpgången af högdene hafwer oß besökt;

79. Til at vppenbaras them, som sittia i mörkret och dödsens skugga; och styra wåra fötter på fridsens wägh.

80. Och barnet wäxte vp, och stärcktes i Andanom: och wistades i öknene, til then dagen han skulle fram komma för Jsraels folck.

2. Capitel.

Wjdh then tiden drog hwar slächt til sin stadh, och Joseph medh Maria til Beth Lehem, til at låta beskatta sigh, v. 1. Ther blef Marie tiden fulbordad: och hon födde Christum werldenes Frälsare, v. 6. Och Gudz Ängel vppenbarade thet herdomen på markene, v. 8. Han blef ock omskuren, v. 21. Och framhafd för Herranom, efter lagen, v. 22. Ther kommo tilstädes, Simeon, och Hanna Prophetissa, v. 25. När han war tolf åhr gammal, disputerade han medh Lärarena i templet, så at alle förvndrade sigh, v. 41.

Thet begaf sigh i then tiden, at af Keisar Augusto vthgick ett budh, at all werlden skulle beskattas:

2. Och thenna beskattning war then första, och skedde vnder then höfdingen öfwer Syrien, Cyrenio.

3. Och the gingo alle, hwar vthi sin stadh, til at låta beskatta sigh.

4. Så foor ock Joseph vp af Galileen, af then staden Nazareth, in vthi Judeska landet, til Davidz stadh, som heter BethLehem: ty han war af Davidz huus och slächt:

5. På thet han skulle låta beskatta sigh medh Maria sin trolåfwada hustru, hwilken hafwandes war.

6. Så begaf sigh, medan the woro ther, wordo dagarna fullbordade at hon skulle föda.

7. Och hon födde sin förstfödda Son, och swepte honom i lindakläder, och lade honom neder i een krubbo: ty them war icke rum i herbergena.

8. Och i then samma engden woro någre herdar, the ther wakade, och höllo wård om nattena öfwer sin hiord.

9. Och sij, Herrans Ängel stod när them, och Herrans klarhet kringskeen them; och the wordo storliga förfärade.

10. Och sade Ängelen til them: Warer icke förfärade: sij, jagh bodar eder stoor glädie, hwilken allo folckena wederfaras skal:

11. Ty i dagh är eder födder Frälsaren, som är Christus Herren, i Davidz stadh.

12. Och thetta skal wara eder för tekn: J skolen finna barnet swept i lindakläder, nederlagt i een krubbo.

13. Och strax wardt medh Ängelen ett stort tahl af then himmelska häärskaran, the ther lofwade Gudh, och sade:

14. Ähra ware Gudh i högdene; och frijd på jordene, och menniskiomen en godh wilje.

15. Och thet begaf sigh, at Änglarna foro ifrå them vp i himmelen, och herdarna begynte säija emellan sigh: Läter oß nu gå til BethLehem, och see thet som wij hafwe hördt skedt wara, thet Herren oß vppenbarat hafwer.

16. Och the gingo hasteliga, och funno Maria, och Joseph, och barnet nederlagt i krubbon.

17. Och tå the thet sedt hade, berychtade the vth hwad them sagt war om thetta barnet.

18. Och alle the thet hörde, förvndrade sigh på the ting som them sagd woro af herdarna.

19. Men Maria giömde all thessa ord, betrachtandes them i sitt hierta.

20. Och herdarna gingo tilbaka igen, prisade och lofwade Gudh, öfwer alt thet the hördt och sedt hade, såsom them sagt war.

21. Och tå otta dagar woro framgångne, at barnet skulle omskäras, kallades hans namn JESUS: hwilket så kallat war af Ängelen, förr än han aflad wardt i moderlifwet.

22. Och tå theras renselsedagar woro fulkomnade, efter Mose lagh, hade the honom til Jerusalem, på thet the skulle bära honom fram för Herran;

23. Såsom skrifwit är i Herrans lagh: Alt mankön, som först öpnar moderlifwet, skal kallas heligt Herranom.

24. Och på thet the skulle offra, såsom sagt war i Herrans lagh, ett paar turturdufwor, eller twå vnga dufwor.

25. Och sij, i Jerusalem war en man, benämnd Simeon, och then mannen war rättferdig, och gudfruchtig, och wänte efter Jsraels tröst; och then Helge Ande war medh honom.

26. Och han hade fått swar af then Helga Anda, at han icke skulle see döden, vtan han hade sedt tilförene Herrans Christ.

27. Och han kom af Andans tilskyndelse i templet. Och föräldrarna båro in barnet Jesum, at the skulle giöra för honom, såsom sedwänja war i lagen:

28. Tå tog han honom i sin famn, och lofwade Gudh, och sade:

29. Herre, nu låter tu tin tienare fara i frijd, efter som tu sagt hafwer:

30. Ty min ögon hafwa sedt tina salighet:

31. Hwilka tu beredt hafwer för allo folcke;

32. Ett Lius til Hedningarnas vplysning, och titt folck Jsrael til prijs.

33. Och Joseph, och hans moder förvndrade sigh på thet som sades om honom.

34. Och Simeon wälsignade them, och sade til Maria hans moder: Sij, thenne är satt til ett fall, och vpståndelse mångom i Jsrael; och til ett tekn, hwilko emot sagt warder.

35. Ja, ett swärd skal ock gå igenom tina siäl; på thet mång hiertans tanckar skola vppenbaras.

36. Och ther war een Prophetissa, benämnd Hanna, Phanuels dotter, af Asser slächte, hon war kommen til en stoor ålder; och hade lefwat i siu åhr medh sin man, ifrå sin jungfrudom:

37. Och war nu een enkia widh fyra och ottatijo åhr: hon kom aldrig bort vthu templet, tienandes Gudi, medh fasto och böner, natt och dagh.

38. Hon kom ock ther til i samma stundene, och prisade Herran; och talade om honom til alla them som i Jerusalem wänte förloßning.

39. Och tå the all ting fulbordat hade, efter Herrans lagh, drogo the in i Galileen igen, vthi sin stadh Nazareth.

40. Men barnet wäxte vp, och förstärcktes Andanom, och vpfyltes medh wijshet; och Gudzi nådh war medh honom.

41. Och hans föräldrar gingo åhrliga til Jerusalem, til Påskahögtiden.

42. Och tå han wardt tolf åhra gammal, och the vpfarne woro til Jerusalem, efter högtidenes sedwänjo;

43. Och the fulkomnat hade dagarna, och gingo heem igen, blef pilten Jesus qwar i Jerusalem, och Joseph och hans moder wiste ther intet af:

44. Men the meente at han war i sällskapet, och the gingo ena dagsledh; och sökte honom ibland fränder och wänner.

45. Och tå the icke funno honom, gingo the til Jerusalem igen, och sökte honom.

46. Så begaf thet sigh, efter tre dagar, funno the honom i templet, sittiandes mitt ibland the Lärare, hörandes them, och frågandes them:

47. Och alle the honom hörde, förskräckte sigh öfwer hans förstånd och swar.

48. Och tå the sågo honom, förvndrade the sigh; och hans moder sade til honom: Min Son, hwij giorde tu oß thetta? Sij, tin fader och jagh hafwe sökt efter tigh, sörjande.

49. Och han sade til them: Hwad är thet at J sökten migh? Wisten J icke, at vthi the stycker som min Fader tilhöra, bör migh wara?

50. Och the förstodo icke ordet, som han medh them talade.

51. Och så foor han nedh medh them, och kom til Nazareth, och war them vnderdånig: men hans moder giömde all thessa ord vthi sitt hierta.

52. Och Jesus wäxte til i wijsdom, ålder och nåde, för Gudh och menniskior.

3. Capitel.

På femtonde åhret af Tiberij regemente, begynte Johannes predika och döpa, v. 1. Och han vnderwiste them, hwar i sitt stånd, hwad the giöra skulle, v. 10. Til thes han blef kastad i fängelse af Herode, v. 19. Wardt ock Christus döpt af Johanne: hans ätt ifrån Joseph, tilbaka, alt in til Adam, woro siu och fyratijo leder, v. 24.

Vthi femtonde åhrena, af Tiberij Keisaredöme, tå Pontius Pilatus war Landzhöfding i Judeen; och Herodes war Tetrarcha i Galileen; och Philippus hans broder Tetrarcha i Jtureen, och i then engden Trachonitis; och Lysanias Tetrarcha i Abilene:

2. Vnder the öfwersta Presterna, Hannas, och Caiphas, kom Gudz befalning til Johannes Zacharie son, i öknene.

3. Och han kom i alla then engden widh Jordan, och predikade bättringenes döpelse, til syndernas förlåtelse.

4. Såsom skrifwit är i then boken af Esaie Prophetes ordom, then ther säger: Vthi öknen är een ropandes röst: Bereder Herrans wägh; giörer hans stigar rätta.

5. Alla dalar skola vpfyllas; och all berg och backar skola förnedras: och thet krokot är, skal rätt warda, och thet ojämt är, skal wändas i slätta wägar:

6. Och alt kött skal see Gudz salighet.

7. Så sade han tå til folcket, som vthgick til at döpas af honom: J huggormars afföda, ho hafwer eder föregifwit, at J vndkomma skolen then tilkommande wrede?

8. Giörer förthenskul tilbörlig bättrings frucht; och tager eder icke före at säija widh eder sielf: Wij hafwe Abraham til fader: ty jagh säger eder: Gudh är mächtig vpwäckia Abrahe söner afthessa stenar.

9. Och nu är allaredo yxen satt til rotena på trään: hwart och ett trä, som icke bär goda frucht, warder afhugget, och kastat i elden.

10. Och folcket frågade honom, säijande: Hwad skole wij tå giöra?

11. Swarade han, och sade til them: Then ther twå kiortlar hafwer, han gifwe then som ingen hafwer; och then ther maat hafwer, giöre sammalunda.

12. Så kommo ock the Publicaner til at döpas; och sade til honom: Mästar, hwad skole tå wij giöra?

13. Sade han til them: Kräfwer icke meer vth än eder förelagt är.

14. Frågade ock krigsmän honom, säijande: Hwad skole tå wij giöra? Sade han til them: Giörer ingom öfwerwåld och orätt, och läter eder nöija åth edor löön.

15. Så begynte tå folcket hafwa een gissan, och alle tänckte i sin hierta om Johanne, om han icke war Christus.

16. Tå swarade Johannes, och sade til alla: Jagh döper eder i watn; men en warder kommandes som starckare är än jagh, hwilkens skoremar jagh icke wärd är at vplösa: han skal döpa eder medh them Helga Anda, och medh eld.

17. Hwilkens kastoskofwel är vthi hans hand, och han skal rensa sin loga, och församla hwetet vthi sina lado; men agnarna skal han vpbränna vthi ewig eld.

18. Och mång annor stycke förmanade han, och predikade för folcket.

19. Tå Herodes Tetrarcha wardt straffad af honom, för Herodias sins broders Philippi hustru skul; och för alt thet onda som Herodes giorde:

20. Öfwer alt thetta, lade han Johannem i hächtelse.

21. Och thet begaf sigh, tå alt folcket lät sigh döpa, och Jesus wardt ock döpt, och bad, öpnades himmelen.

22. Och then Helge Ande kom nedh i lekamlig hamn, såsom een dufwa på honom; och een röst kom af himmelen, som sade: Tu äst min älskelige Son; vthi tigh behagar migh.

23. Och Jesus begynte wara widh tretijo åhr: och han wardt hållen för Josephs son; hwilken war Eli son:

24. Hwilken war Matthat son: hwilken war Levi son: hwilken war Melchi son: hwilken war Janna son: hwilken war Joseph son:

25. Hwilken war Matthathie son: hwilken war Amos son: hwilken war Naum son: hwilken war Esli son: hwilken war Nagge son:

26. Hwilken war Maath son: hwilken war Matthathie son: hwilken war Semei son: hwilken war Joseph son: hwilken war Juda son:

27. Hwilken war Johanna son: hwilken war Rhesa son: hwilken war Zorobabel son: hwilken war Salathiel son: hwilken war Neri son:

28. Hwilken war Melchi son: hwilken war Addi son: hwilken war Kosam son: hwilken war Elmodam son: hwilken war Er son.

29. Hwilken war Jose son: hwilken war Eliezer son: hwilken war Jorim son: hwilken war Matthat son: hwilken war Levi son:

30. Hwilken war Simeon son: hwilken war Juda son: hwilken war Joseph son: hwilken war Jonan son: hwilken war Eliakim son:

31. Hwilken war Melea son: hwilken war Mainan son: hwilken war Mattatha son: hwilken war Nathan son: hwilken war Davidz son:

32. Hwilken war Jesse son: hwilken war Obed son: hwilken war Boos son: hwilken war Salmon son: hwilken war Naasson son:

33. Hwilken war Aminadab son: hwilken war Aram son: hwilken war Esrom son: hwilken war Phares son: hwilken war Juda son:

34. Hwilken war Jacob son: hwilken war Jsaac son: hwilken war Abraham son: hwilken war Thara son: hwilken war Nachor son:

35. Hwilken war Saruch son: hwilken war Ragau son: hwilken war Phaleg son: hwilken war Eber son: hwilken war Sala son:

36. Hwilken war Cainan son: hwilken war Arphaxad son: hwilken war Sem son: hwilken war Noe son: hwilken war Lamech son:

37. Hwilken war Mathusala son: hwilken war Enoch son: hwilken war Jared son: hwilken war Maleleel son: hwilken war Cainan son:

38. Hwilken war Enos son: hwilken war Seth son: hwilken war Adam son: hwilken war Gudz.

4. Capitel.

Sedan blef Jesus frestad af diefwulen, v. 1. Och han lärde i Synagogorna; i Galileen, och i Nazareth vthlade han Esaie Prophetens ord, v. 14. Men the wredgades på honom, och drefwo honom vth ifrå sigh, v. 28. Therföre gick han til Capernaum, v. 31. Ther halp han en besattan ifrå die fwulen, v. 33. Och Petri swära ifrå skälfwo, v. 38. Och många andra ifrå sina siukdomar, v. 40.

Sedan gick Jesus ifrå Jordan igen, full medh then Helga Anda; och wardt hafder af Andanom vthi öknena;

2. Och frestades i fyratijo dagar af diefwulen; och åt intet i the dagar: vtan tå the åndade woro, sedan hungrade honom.

3. Tå sade diefwulen til honom: Äst tu Gudz Son, så säg til thenna stenen, at han warder brödh.

4. Tå swarade Jesus, och sade til honom: Thet är skrifwit: Menniskian lefwer icke allenast af brödh, vtan af hwart och ett Gudz ord.

5. Och diefwulen hade honom på ett högt berg, och wijste honom all rike i werldene, vthi ett ögnableck.

6. Och diefwulen sade til honom: Tigh wil jagh gifwa all thenna machten, och theras härlighet: ty the äro migh i händer gifwin, och hwem jagh wil, gifwer jagh them.

7. Wilt tu nu falla nedh, och tilbedia migh, så skola the all höra tigh til.

8. Jesus swarade, och sade til honom: Gack bort ifrå migh, Satan: ty thet är skrifwit: Tin Herra Gudh skalt tu tilbedia, och honom allena skalt tu dyrka.

9. Ock hade han honom til Jerusalem, och satte honom vp på tinnarna af templet, och sade til honom: Äst tu Gudz Son, så gif tigh här nedh före.

10. Ty thet är skrifwit: Han skal befalla sina Änglar om tigh, at the skola förwara tigh:

11. Och bära tigh på sina händer, at tu icke stöter tin foot emot stenen.

12. Tå swarade Jesus, och sade til honom: Thet är sagt: Tu skalt icke fresta Herran tin Gudh.

13. Och sedan diefwulen hade fulkomnat all frestelsen, foor han ifrå honom til en tijd.

14. Och Jesus kom, genom Andans kraft, in i Galileen igen: och rychtet gick vth om honom i all then engden ther omkring.

15. Och han lärde i theras Synagogor, och wardt prisad af allom.

16. Och han kom til Nazareth, ther han vpfödder war: och gick om Sabbaths dagen in i Synagogon, som hans sedwänja war, och stod vp och wille läsa.

17. Tå wardt honom fången Esaie Prophetens book: och tå han lät vp bokena, fan han thet rumet, ther skrifwit står:

18. Herrans Ande är öfwer migh, therföre at han hafwer smordt migh; til at förkunna Evangelium them fattigom hafwer han sändt migh, til at läkia the förkrossada hierta; til at predika the fångar frihet, och them blindom syyn, och them sönderslagnom förloßning;

19. Til at predika Herrans behageliga åhr.

20. Sedan lade han boken tilhopa, och fick tienarenom, och satte sigh: och allas theras ögon, som i Synagogone woro, achtade på honom.

21. Tå begynte han til at säija til them: J dagh är thenna Skrift fulbordad, för edor öron.

22. Och the båro honom alle witnesbyrd, och förvndrade sigh på the nådefulla ord, som gingo af hans mun; och sade: Är icke thenne Josephs son?

23. Tå sade han til them: Wisserliga må J säija til migh thenna liknelsen: Läkiare, läk tigh sielfwan: huru stoor ting hafwe wij hördt i Capernaum skedd wara; giör ock sådana här i titt fädernesland.

24. Sade han: Sannerliga säger jagh eder; Jngen Prophete är afhållen i sitt fädernesland.

25. Men jagh säger eder i sanning: Många enkior woro i Jsrael, vthi Elie tijd, tå himmelen igenlyckt war i try åhr, och sex månader; tå stoor hunger war öfwer hela landet.

26. Och til ingen af them wardt Elias sänd; vtan til ena enkio, vthi Sareptha Sidons.

27. Och månge spitelske woro i Jsrael, i Elisei Prophetens tijd; och ingen af them wardt reen giord, förvtan Naeman af Syrien.

28. Och alle the i Synagogon woro, vpfyltes medh wrede, tå the thetta hörde;

29. Och vpreste sigh emot honom, och drefwo honom vthu staden, och ledde honom vth öfwerst på klinten af berget, ther theras stadh på bygder war, och wille stört honom ther vthföre:

30. Men han gick mitt igenom them sin wägh.

31. Och han kom nedh til then staden Capernaum, i Galileen; och ther lärde han them om Sabbatherna.

32. Och the förvndrade sigh på hans lärdom: ty medh hans taal war wällighet.

33. Och vthi Synagogon war een menniskia besatt medh en oreens diefwuls anda; och han ropade medh höga röst,

34. Säijandes: Hey, hwad hafwe wij medh tigh, Jesu Nazarene? Äst tu kommen til at förderfwa oß? Jagh weet ho tu äst, nemliga, then Gudz Helige.

35. Och Jesus näpste honom, säijandes: War tyst, och gack vth af honom. Och diefwulen kastade honom mitt ibland them, och gick vth af honom, och giorde honom ingen skada.

36. Och een förfärelse kom öfwer them alla: och the talade inbyrdes medh hwar annan, säijande: Hwad skal thetta wara? Ty han biuder the orena andar medh macht och wällighet, och the gå vth.

37. Och rychtet gick vth om honom allestädz i the landzändar ther omkring.

38. Tå Jesus vpstod vthu Synagogon, gick han in i Simons huus. Och Simons swära betwingades medh stora skälfwosott: tå bådo the honom för henne.

39. Och han trädde in til henne, och näpste skälfwone: och skälfwan öfwergaf henne; och hon stod strax vp, och tiente them.

40. Tå solen nedergick, alle the som hade siukt folck af allahanda siukor, ledde them til honom: och han lade händerna på hwar och en, och giorde them helbregda.

41. Foro ock så dieflarna vth af mångom, ropade, och sade: Tu äst Christus Gudz Son: tå näpste han them, och stadde icke til at the skulle tala: ty the wiste, at han war Christus.

42. Tå dager wardt, gick han vth i ödemarken: och folcket sökte honom, och kommo til honom, och förhöllo honom, at han icke skulle gå ifrå them.

43. Tå sade han til them: Andra städer måste jagh ock predika Gudz rike: ty jagh är ther til sänd.

44. Och han predikade vthi the Synagogor i Galileen.

5. Capitel.

När nu mycket folck trängde sigh in til honom, steg han in vthi en bååt, och lärde them vthu båten: sedan wälsignade han Petri fiskafänge; och kallade honom samt hans stalbröder til Apostlaämbetet, v. 1. Ther efter botade han en spitelskan, v. 12. Och en borttagnan, v. 17. Han kallade ock Mattheum, v. 27. Och betygade, hwarföre hans Lärjungar icke fastade, såsom Johannis lärjungar, och the Phariseer, v. 33.

Och thet begaf sigh, tå folcket föll honom öfwer, på thet the skulle höra Gudz ord; och han stod vth medh siön Genesaret.

2. Och han såg twå båtar stå i siöstranden: men fiskarena woro vthgångne af them, til at twå sin näät.

3. Tå gick han in vthi en bååt, som war Simons, och bad honom, at han skulle läggia litet vth ifrå landet. Och han satte sigh, och lärde folcket vthu båten.

4. Tå han wände igen tala, sade han til Simon: Lägg vth på diupet, och kaster eder näät vth til drägt.

5. Tå swarade Simon, och sade til honom: Mästar, wij hafwe arbetat hela nattena, och fått intet; men, på tin ord, wil jagh kasta vth näten.

6. Och tå the thet giorde, besluto the en mächta stoor hoop fiskar; och theras näät gick sönder.

7. Och the winkade til sina stalbröder, som woro vthi then andra båten, at the skulle komma och hielpa them. Och the kommo, och vpfylte båda båtarna, så at the begynte siunka.

8. Tå Simon Petrus thet såg, föll han til Jesu knää, säijandes: Herre, gack vth ifrå migh: ty jagh är een syndig menniskia.

9. Ty een förskräckelse war kommen öfwer honom, och öfwer alla the medh honom woro, för thetta fiskafänget skul, som the fått hade:

10. Sammalunda ock öfwer Jacobum, och Johannem Zebedei söner, som Simons stalbröder woro. Tå sade Jesus til Simon: War icke förfärad; här efter skalt tu taga menniskior.

11. Och the förde båda båtarna i land, och öfwergåfwo altsammans, och fölgde honom.

12. Så begaf thet sigh, tå han war vthi en stadh; och sij, ther war en man full medh spitelsko: när han fick see Jesum, föll han nedh på sitt ansichte, och bad honom, säijandes: Herre, om tu wilt, kant tu giöra migh renan.

13. Tå räckte han vth handena, och tog på honom, säijandes: Jagh wil, war reen. Och strax gick spitelskan bort af honom.

14. Och han böd honom, at han thet för ingom säija skulle; vtan gack (sade han) och wisa tigh Prestenom, och offra för tin renselse, efter som Mose budit hafwer, them til witnesbyrd.

15. Och rychtet gick äntå widare vth om honom; och mycket folck församlade sigh, at the skulle höra honom, och blifwa botade af honom ifrå theras kranckheter.

16. Men han gick afsides bort i ödemarkena, och bad.

17. Och thet begaf sigh på en dagh, tå han lärde, och ther woro the Phariseer, och Skriftlärde sittiande, som komne woro vthaf alla städer i Galileen, och Judeen, och af Jerusalem; och Herrans kraft war til at giöra them helbregda.

18. Och sij, någre män båro ena menniskio på en säng, hwilken borttagen war, och the sökte efter, huru the skulle komma honom in, och läggian fram för honom.

19. Och tå the icke funno, för folcket skul, på hwilko sidon the skulle bäst komma honom in, stego the vp på taket, och släppte honom nedh genom taket, medh sängen, mitt för Jesum.

20. Och tå han såg theras troo, sade han til honom: Menniskia, tina synder warda tigh förlåtna.

21. Och the Skriftlärde, och Phariseer begynte tänckia, säijande: Ho är thenne, som talar Gudz hädelse? Ho kan förlåta synder, vtan Gudh allena?

22. Tå Jesus förmärckte theras tanckar, swarade han, och sade til them: Hwad täncken J vthi edor hierta?

23. Hwilket är lättare säija: Tina synder warda tigh förlåtna; eller säija: Statt vp, och gack?

24. Men på thet J skolen weta, at menniskiones Son hafwer macht på jordene förlåta synder, sade han til then borttagna: Tigh säger jagh, statt vp, tag tina säng, och gack i titt huus.

25. Och han stod strax vp för theras ögon; tog sängena ther vthi han legat hade, och gick sina färde heem i sitt huus, och prisade Gudh.

26. Och the förskräcktes alle, och lofwade Gudh, och wordo fulle medh fruchtan, säijande: Wij hafwe sedt i dagh sälsyn ting.

27. Sedan gick han vth, och fick see en Publican, benämnd Levi, sittiandes widh tollen, och sade til honom: Fölg migh.

28. Han stod vp, och fölgde honom, och öfwergaf altsamman.

29. Och Levi giorde honom ett stort gästabod i sitt huus: och ther woro en stoor hoop Publicaner, och andre som medh them til bordz såto.

30. Och the Skriftlärde, och Phariseer knorrade emot hans Lärjungar, säijande: Hwij äten J, och dricken medh Publicaner och syndare?

31. Tå swarade Jesus, och sade til them: The behöfwa icke läkiare som helbregda äro, vtan the som krancke äro.

32. Jagh är icke kommen til at kalla the rättferdiga, vtan syndare til bättring.

33. Tå sade the til honom: Hwij fasta Johannis lärjungar så ofta, och bedia så mycket; sammalunda ock the Phariseers lärjungar; men tine Lärjungar äta, och dricka?

34. Sade han til them: Jcke kunnen J drifwa bröllops folcket til at fasta, så länge brudgummen är när them?

35. Men the dagar skola komma, at brudgummen warder tagen ifrå them: tå skola the fasta i the dagar.

36. Och han sade ock til them een liknelse: Jngen sätter en klut af nytt kläde på gammalt kläde; annars söndersliter han thet nya, och then kluten af thet nya skicker sigh icke efter thet gamla.

37. Och ingen låter nytt wijn vthi gamla flaskor; annars slår thet nya winet flaskorna sönder, och spilles vth, och flaskorna blifwa förderfwade.

38. Vtan nytt wijn skal man låta vthi nya flaskor, och så blifwa the både förwarat.

39. Och ingen som dricker gammalt wijn, begärar strax nytt; ty han säger: Thet gamla är bättre.

6. Capitel.

Så begaf thet sigh, at hans Lärjungar vpryckte ax om Sabbathen; ther öfwer knorrade the Phariseer: men han stälte them Davidz exempel före, v. 1. Han botade ock ens mans hand som bortwisnad war, om Sabbathen, v. 6. Sedan gick han vp på ett berg; ther vthwalde han tolf Apostlar, v. 12. Och han lärde them om then rätta saligheten, hwar vthi hon står, v. 20. The skulle ock wara fridsame, v. 27. Barmhertige; gierna förlåta, och icke lätteliga döma andra, v. 36. Ty efter som troon är, så äro ock gierningarna, v. 43. Påminner om rätta grunden til at lära och lefwa, v. 46.

Och thet begaf sigh på en Eftersabbath, at han gick igenom sädh: och hans Lärjungar ryckte vp ax, och gnuggade sönder medh händerna, och åto.

2. Tå sade somlige af the Phariseer til them: Hwij giören J thet som icke är låfligit giöra om Sabbatherna?

3. Swarade Jesus, och sade til them: Hafwen J icke läsit hwad David giorde, tå han hungrade, och the medh honom woro?

4. Huru han gick in i Gudz huus, och tog skådobröden, och åt, och gaf theslikes them som medh honom woro: hwilket ingom låfligit war at äta, vtan allenast Prestomen.

5. Och sade han til them: Menniskiones Son är en Herre, theslikes ock öfwer Sabbathen.

6. Och thet begaf sigh på en annan Sabbath, at han gick in vthi Synagogon, och lärde: och ther war een menniskia, hwilkens högra hand war borttwinad.

7. Och the Skriftlärde, och Phariseer wachtade på honom, om han någon helbregda giorde på Sabbathen, at the måtte finna något, ther the kunde anklagan före.

8. Men han förstod theras tanckar, och sade til menniskiona, som then twinada handen hade: Statt vp, och gack fram. Han stod vp, och gick fram.

9. Tå sade Jesus til them: Jagh skal spörja eder: Må man giöra wäl om Sabbatherna, eller giöra illa? Hielpa lifwet, eller förspillat?

10. Och han såg sigh om på them alla, och sade til menniskiona: Näck vth tina hand. Han ock så giorde. Och hans hand wardt honom färdig, såsom then andra.

11. Men the wordo vrsinnige, och talades widh emellan sigh, hwad the skulle giöra åth Jesus.

12. Så hände thet vthi the dagar, at han vthgick vppå ett berg til at bedia; och blef ther öfwer nattena i bönen til Gudh.

13. Och tå dager wardt, kallade han sina Lärjungar; och vthwalde tolf af them, hwilka han ock kallade Apostlar:

14. Simon, then han ock kallade Petrus, och Andreas hans broder, Jacobus, och Johannes, Philippus, och Bartholomeus;

15. Mattheus, och Thomas, Jacobus Alphei son, och Simon som kallas Zelotes;

16. Och Judas Jacobs (son,) och Judas Jschariothes, then ock förrädaren war.

17. Och han gick neder medh them, och stod på en plats i markene, och hele hopen af hans Lärjungar, och ganska mycket folck vthaf alt Judeska landet, och Jerusalem, och ifrå Tyrus och Sidon, som widh hafwet liggia:

18. Hwilke komne woro, på thet the wille höra honom, och warda botade af sina siukdomar. Och the som qwalde woro af the orena andar, wordo helbregda.

19. Och alt folcket foor efter at taga på honom: ty af honom gick kraft, som alla botade.

20. Och han lyfte vp sin ögon öfwer sina Lärjungar, och sade: Salige ären J fattige: ty Gudz rike hörer eder til.

21. Salige ären J som nu hungren: ty J skolen blifwa mättade. Salige ären J som nu gråten: ty J skolen lee.

22. Salige warden J, tå menniskiorna hata eder, och afskilja eder, och banna eder; och bortkasta edart namn, såsom thet ondt wore, för menniskiones Son skul:

23. Glädiens och frögdens på then dagen: ty sij, edor löön är mycken i himmelen: sammalunda hafwa theras fäder ock giordt Prophetomen.

24. Men wee eder som rike ären: ty J hafwen edar hugnad.

25. Wee eder som mätte ären: ty J skolen hungra. Wee eder som nu leen: ty J skolen gråta och sörja.

26. Wee eder, tå alla menniskior lofwa eder: ty sammalunda hafwa ock theras fäder giordt them falska Prophetomen.

27. Men eder som hören, säger jagh: Älsker edra owänner; giörer them godt som hata eder.

28. Wälsigner them som eder banna; och beder för them som eder orätt giöra.

29. Then tigh slår på thet ena kinbenet, them hålt ock thet andra til: och then tigh tager mantelen ifrå, honom förhålt icke heller kiortelen.

30. Hwarjom och enom som något begärar af tigh, honom gif: och af then som tina ting tager ifrå tigh, bedz intet igen.

31. Och såsom J welen at menniskiorna skola giöra eder, giörer ock J them sammalunda.

32. Och om J älsken them som eder älska, hwad tack hafwen J therföre? Ty syndarena älska ock them, af hwilka the älskade warda.

33. Och om J giören them godt som eder godt giöra, hwad tack hafwen J therföre? Ty syndarena giöra thet ock.

34. Och om J länen them ther J hoppens få något igen, hwad tack hafwen J therföre? Ty syndarena läna ock syndarom, på thet the skola få lika igen.

35. Vtan hällre älsker edra owänner, och giörer wäl, och läner, förhoppandes ther intet af; och edor löön skal wara mycken, och J skolen wara thens Högstas barn: ty han är mild emot the otacksama och onda.

36. Warer förthenskul barmhertige, såsom edar Fader ock barmhertig är.

37. Dömer icke, så warden J icke dömde: fördömer icke, så warden J icke fördömde: förlåter, så warder eder förlåtit.

38. Gifwer, så warder eder gifwit: ett godt mått, wäl stoppat, skakat och öfwerflödande skal man gifwa vthi edart sköt: ty medh samma mått som J mäten, skola andra mäta eder.

39. Och han sade til them een liknelse: Kan ock en blinder leda en blindan? Falla the icke både i gropena?

40. Lärjungen är icke öfwer sin mästare: men hwar och en är fulkommen, tå han är såsom hans mästare.

41. Hwad seer tu ett grand vthi tins broders öga; men en bielka vthi titt egit öga warder tu intet warse?

42. Eller huru kant tu säija til tin broder: Broder hålt, jagh wil borttaga grandet, som vthi titt öga är; och tu seer icke sielf bielkan vthi titt öga? Tu skrymtare, tag först bort bielkan vthu titt öga, och sedan se til, at tu kant vthtaga grandet, som är i tins broders öga.

43. Ty thet är icke godt trä som giör onda frucht; eij heller ondt trä som giör goda frucht:

44. Ty hwart och ett trä warder kändt af sine frucht: ty icke hämtar man heller fikon af törne; eij heller hämtar man wijnbär af tistelen.

45. Een godh menniskia bär godt fram vthaf sins hiertas goda fatabuur; och een ond menniskia bär ondt fram vthaf sins hiertas onda fatabuur: ty ther af hiertat fult är, thet talar munnen af.

46. Hwad kallen J migh, Herra, Herra; och giören doch icke hwad jagh säger eder?

47. Hwilken som kommer til migh, och hörer min ord, och giör ther efter, jagh wil läta eder see hwem han lijk är.

48. Han är lijk enom man som bygger ett huus; hwilken grof diupt, och lade grundwalen på hälleberget: tå floden kom, strömade hon in på huset, och kunde doch intet röra thet: ty thet war grundat på hälleberget.

49. Men then ther hörer, och icke giör, han är lijk enom man som bygde sitt huus på jordena, vthan grundwal: ther strömade floden in på, och strax föll thet; och thes huus fall war stort.

7. Capitel.

Efter thenna predikan kom Jesus til Capernaum; ther halp han ens höfwitzmans tienare til hälso, v. 1. Gick så til Nain; ther vpwäckte han ens enkios son ifrå döda, v. 11. När Johannes thetta hörde, sände han, och lät fråga honom, om han war Messias: och när han ther til swarat hade, begynte han beröma Johannes för folcket, v. 18. Han straffade ock them som icke bättrade sigh; vtan förachtade Gudz rådh om theras salighet, v. 29. Och han gick i ens Pharisees huus, til at få sigh maat: ther kom een synderska, och twådde hans fötter medh tårar; och smorde them, v. 36. Tå tilsade han henne syndernas förlåtelse, v. 44.

Tå han all sin ord vthtalat hade för folcket, gick han til Capernaum.

2. Och en höfwitzmans tienare låg dödsiuk, och han war honom kär.

3. Tå han hörde af Jesu, sände han the äldsta af Judarna til honom, och bad honom, at han wille komma, och giöra hans tienare helbregda.

4. Tå the kommo til Jesum, bådo the honom fliteliga, säijande: Han är wärd, at tu giör honom thet:

5. Ty han hafwer wårt folck kärt; och hafwer bygdt oß Synagogon.

6. Tå gick Jesus medh them. Och tå han icke långt war ifrå huset, sände höfwitzmannen sina wänner til honom, och sade: Herre, giör tigh icke omak: ty jagh är icke wärdig, at tu går vnder mitt taak;

7. Hwarföre jagh ock icke räknade migh sielfwan wärdigan til at komma til tigh: vtan säg medh ett ord, så warder min tienare helbregda.

8. Ty jagh är ock en man stadder vnder härskap, och hafwer krigsknechter vnder migh; och jagh säger til then ena: Gack, och han går; och til then andra: Kom, och han kommer; och til min tienare: Giör thet, och han giör så.

9. Tå Jesus thetta hörde, förvndrade han sigh på honom, och wände sigh om, och sade til solcket som fölgde honom: Thet säger jagh eder, så stora troo hafwer jagh icke funnet i Jsrael.

10. Och the som vthsände woro, gingo heem igen, och funno tienaren helbregda som siuk war.

11. Så begaf thet sigh sedan, at han gick vthi then staden som kallas Nain; och medh honom gingo månge hans Lärjungar, och mycket folck.

12. Tå han nu kom in til stadzporten, sij, tå bars ther vth en döder, sine moders ende son, och hon war enkia; och en stoor hoop folck af staden gick medh henne.

13. Tå Herren såg henne, warkunnade han sigh öfwer henne, och sade til henne: Gråt icke.

14. Och han gick til, och tog på bårena; och the som båro, stadnade. Tå sade han: Jagh säger tigh vnger man, statt vp.

15. Och then döde satte sigh vp, och begynte tala: och han fick honom hans moder.

16. Och en räddhoge kom öfwer alla, och the prisade Gudh, säijande: En stoor Prophete är vpkommen ibland oß, och Gudh hafwer sökt sitt folck.

17. Och thetta rychtet om honom, gick vth öfwer alt Judeska landet, och all the land ther omkring.

18. Och Johannis lärjungar vnderwiste honom om alt thetta.

19. Och han kallade til sigh twå af sina lärjungar, och sände them til Jesum, säijandes: Äst tu then som komma skal, eller skole wij wänta någon annan?

20. Tå männerna kommo til honom, sade the: Johannes Döparen sände oß til tigh, säijandes: Äst tu then som komma skal, eller skole wij wänta en annan?

21. På samma tiden giorde han många helbregda af siukdomar och plågor, och onda andar; och gaf mångom blindom syyn.

22. Tå swarade Jesus, och sade til them: Går, och säger Johanni igen, hwad J sedt och hördt hafwen: The blinde see, the halte gå, the spitelske warda rene; the döfwe höra, the döde stå vp igen; them fattigom warder Evangelium predikat:

23. Och salig är then som icke förargas på migh.

24. Och tå Johannis sändebod woro sin wägh gångne, begynte Jesus tala til folcket om Johannes: Hwad gingen J vth i öknen til at see? Willen J see een röö som drifs af wädret?

25. Eller hwad gingen J vth til at see? Willen J see een menniskio klädd i leen kläder? Sij, the som hafwa härlig kläder vppå, och lefwa i kräslighet, äro i Konungs gårdarna.

26. Eller hwad gingen J vth til at see? Willen J see en Prophet? Ja, säger jagh eder, ock meer än en Prophet.

27. Han är then ther om skrifwit är: Sij, jagh sänder min Ängel för titt ansichte, hwilken tin wägh bereda skal för tigh.

28. Ty jagh säger eder, at ibland them som af qwinnor födde äro, är ingen större Prophete vpkommen än Johannes Döparen: doch likwäl, then ther minst är i Gudz rike, han är större än han.

29. Och alt folcket som honom hörde, och the Publicaner, gåfwo Gudi rätt, och läto sigh döpa medh Johannis döpelse.

30. Men the Phariseer, och the lagkloke förachtade Gudz rådh emot sigh sielfwa, och läto sigh intet döpa af honom.

31. Sedan sade Herren: Widh hwem skal jagh doch likna menniskiorna af thetta slächtet? Och hwem äro the like?

32. The äro like widh barn, som sittia på torget, och ropa emot hwar annan, och säija: Wij hafwe pipat för eder, och J hafwen intet dantsat: Wij hafwe sunget sorgasång för eder, och J greten intet.

33. Ty Johannes Döparen kom, och hwarken åt brödh, eller drack wijn; och J säijen: Han hafwer diefwulen.

34. Menniskiones Son är kommen, äter, och dricker; och J säijen: Sij, then mannen är en fråssare, och wijndrinckare; the Publicaners och syndares wän.

35. Och wijsdomenom warder rätt gifwit af all sin barn.

36. Så bad honom en af the Phariseer, at han skulle få sigh maat medh honom: och han gick vthi Phariseens huus, och satt ther til bordz.

37. Och sij, een qwinna i staden, som hade warit een synderska, tå hon förnam, at han til bordz satt i Phariseens huus, bar hon tijt ett glas medh smörjelse:

38. Och stod baak för honom widh hans fötter, gråtandes, och begynte wäta hans fötter medh tårar, och torkade medh sitt hufwudhår; och kyste hans fötter, och smorde them medh smörjelse.

39. Tå then Phariseen som honom budit hade, såg thetta, sade han widh sigh sielf: Wore thenne en Prophet, wisserliga wiste han, ho och hurudana thenna qwinnan är, som handterar honom: ty hon är een synderska.

40. Tå swarade Jesus, och sade til honom: Simon, jagh hafwer något säija tigh. Han sade: Mästar, säg.

41. En man hade twå gällenärar: en war honom skyldig femhundrade penningar, och then andre femtijo:

42. När the icke macht hade at betala, gaf han them bådom til. Säg nu, hwilken af them warder honom mera älskandes?

43. Swarade Simon, och sade: Jagh menar at then som han gaf mera til. Tå sade han til honom: Rätt dömde tu.

44. Och så wände han sigh til qwinnona, och sade til Simon: Seer tu thenna qwinnona? Jagh gick in i titt huus: tu hafwer intet watn gifwit migh til mina fötter; men hon hafwer wätt mina fötter medh tärar, och torkat medh sitt hufwudhår.

45. Tu hafwer icke kyst migh; men hon, sedan jagh här ingick, hafwer icke låtet af kyssa mina fötter.

46. Mitt hufwud hafwer tu icke smordt medh oljo; men hon hafwer smordt mina fötter medh smörjelse.

47. Hwarföre säger jagh tigh: Henne warda många synder förlåtna; ty hon älskade mycket: men then som mindre förlåtes, han älskar mindre.

48. Sedan sade han til henne: Synderna förlåtas tigh.

49. Tå begynte the, som medh honom til bordz såto, säija widh sigh: Ho är thenne, som ock synder förlåter?

50. Tå sade han til qwinnona: Tin troo hafwer frälst tigh; gack medh frijd.

8. Capitel.

Ther efter, gick han omkring i städerna, och predikade, v. 1. Och han sade them een liknelse, om en sädesman; och vthtydde henne för Lärjungarna, v. 4. Sedan om ett lius, v. 16. Så foor han öfwer hafwet til Gadara; och på resone stillade han stormen, v. 22. När han kom vthöfwer, vthdref han många dieflar af en besattan, och tillät at the foro vthi en swinahiord, v. 26. Tå han kom tilbaka igen, halp han een qwinno ifrå blodgång; och vpwäckte Jairi dotter ifrå döda, v. 40. och 49.

Och thet begaf sigh ther efter, at han wandrade i städer och byar, predikade, och förkunnade Evangelium om Gudz rike; och the tolf medh honom:

2. Ther til några qwinnor, som han hade helbregda giordt ifrå the onda andar, och kranckheter, nemliga: Maria, som kallas Magdalene, af hwilka siu dieflar vthgångne woro;

3. Och Joanna Chuse hustru, Herodis fogtes; och Susanna, och många andra, som honom tiente af sina ägodelar.

4. Tå nu mycket folck kom tilhopa, och vthaf städerna sökte til honom, talade han genom liknelse:

5. En sädesman gick vth til at såå sina sädh; och widh han sådde, föll somt widh wägen, och wardt förtrampat, och foglarna vnder himmelen äto thet.

6. Och somt föll på hälleberget; och tå thet vpgick, förtorkades thet: ty thet hade ingen wätsko.

7. Och somt föll ibland törne; och törnen gingo medh vp, och förqwafde thet.

8. Och somt föll i goda jord; och thet gick vp, och giorde hundradefall frucht. Tå han thetta sade, ropade han: Then ther hafwer öron til at höra, han höre.

9. Tå frågade honom hans Lärjungar, hurudana thenna liknelsen war.

10. Han sade til them: Eder är gifwit weta Gudz rikes hemlighet; men them androm genom liknelse: på thet at ändoch the see, skola the likwäl icke see; och ändoch the höra, skola the likwäl icke förstå.

11. Så är nu thenna liknelsen. Säden är Gudz ord:

12. Men the som widh wägen, thet äro the som höra: sedan kommer diefwulen, och tager bort ordet vthu theras hierta; at the icke troo skola, och blifwa frälste.

13. Men the som på hälleberget, thet äro the, som när the höra, anamma the ordet medh glädie: och the hafwa inga rötter, the ther troo til en tijd; och tå frestelsen påkommer, falla the ther ifrå.

14. Men thet som föll ibland törnen, äro the som höra; och gå bort, och warda förqwafde af omsorger, och rikedomar, och lifsens wällust; och bära ingen frucht.

15. Men thet vthi goda jord, äro the som höra ordet, och behålla thet vthi ganska godt hierta; och bära frucht i tolamod.

16. Men ingen vptänder ett lius, och skyler thet vnder något kaar, eller sätter vnder bäncken: vtan sätter thet på liusastakan, at the som ingå, skola få see liuset.

17. Ty thet är intet lönligit, som icke skal warda vppenbart; och intet fördoldt, thet icke skal kunnigt warda, och vpkomma skal i liuset.

18. Seer förthenskul til, huru J hören: ty then ther hafwer, honom warder gifwit; och then ther intet hafwer, thet han menar sigh hafwa, thet skal ock tagas ifrå honom.

19. Så gingo til honom, hans moder, och hans bröder; och kunde doch icke komma til honom, för folcket skul.

20. Tå wardt honom bodat, och sagt: Tin moder, och tine bröder stå här vthe, och wilja see tigh.

21. Swarade han, och sade til them: Min moder, och mine bröder äro thesse, som höra Gudz ord, och giörat.

22. Så begaf thet sigh på en dagh, at han steg vthi ett skep, medh sina Lärjungar; och sade til them: Lät oß fara öfwer siön. Och the lade vthaf.

23. Sedan widh the foro öfwer, somnade han: och ther reste vp ett stort wäder på siön; och the förfyltes, och woro i stoor fahra.

24. Tå gingo the til, och wäckte honom vp, säijande: Mästar, Mästar, wij förgås. Tå stod han vp, och näpste wädret, och watnens wågh; och så wände thet igen, och blef stilla.

25. Och han sade til them: Hwar är edar troo? Men the fruchtade, och förvndrade, säijandes emellan sigh: Ho må thenne wara? Ty han biuder både wädrena och watnena; och the lyda honom.

26. Och the foro til the Gadareners engd, hwilken är twärt öfwer Galileen.

27. Och tå han vthgången war af skepet på landet, mötte honom en man vthaf staden, hwilken hade haft diefwulen i lång tijd: och han hade inga kläder på; eij heller blef i husen, vtan i grifter.

28. Tå han såg Jesum, ropade han, och föll nedh fram för honom, och sade medh höga röst. Hwad hafwer jagh giöra medh tigh, Jesu, thens högstas Gudz Son? Jagh beder tigh, at tu icke qwäl migh.

29. Ty han böd them orena andanom, at han skulle fara vthaf mannenom: ty han hade länge plågat honom: och han wardt bunden i kädior, och förwarad i fiättrar, och slet sönder banden, och wardt drifwen af diefwulen bort i öknen.

30. Tå frågade Jesus honom, och sade: Hwad är titt namn? Han sade: Legio; ty månge dieflar woro inkomne i honom.

31. Och the bådo honom, at han icke skulle biuda them fara vthi afgrunden.

32. Men ther war en stoor swinahiord, som ther gick och födde sigh på berget. Tå bådo the honom, at han wille tilstädia them fara in i swinen: och han tilstadde them thet.

33. Tå foro dieflarna vthu menniskione, och foro in vthi swinen: och hiorden brådstörte sigh vthi siön, och fördränckte sigh.

34. Men när the, som wachtade swinen, sågo hwad ther skedde, flydde the, och båro tidenden i staden, och på bygdena.

35. Tå gingo the vth, til at see hwad ther skedt war, och kommo til Jesum; och funno mannen, ther dieflarna vthaf farne woro, klädd, och widh sin sinne, sittiandes widh Jesu fötter; och wordo förfärade.

36. Och the som thet sedt hade, förkunnade them theslikes, huruledes then besatte war helbregda worden.

37. Och hele hopen af the Gadareners omliggiande bådo honom, at han wille fara ifrå them: ty them war en stoor räddhoge påkommen. Tå steg han til skeps, och foor tilbaka igen.

38. Men mannen, ther dieflarna woro vthaf farne, bad honom, at han måtte blifwa när honom. Men Jesus sände honom ifrå sigh, säijandes:

39. Gack vthi titt huus igen, och säg vthaf, huru stoor ting Gudh medh tigh giordt hafwer. Och han gick bort, och förkunnade öfwer hela staden, huru stoor ting Jesus hade giordt medh honom.

40. Och thet begaf sigh, tå Jesus kom igen, vndfick honom folcket: ty alle wänte efter honom.

41. Och sij, ther kom en man som heet Jairus, och war en Öfwerste för Synagogon; han föll nedh för Jesu fötter, bediandes honom, at han wille gå i hans huus:

42. Ty han hade ena enda dotter, widh tolf åhra gammal, och hon begynte siälas: men i wägen widh han gick tijt, trängde honom folcket.

43. Och een qwinna, som blodgång hade haft i tolf åhr, och hade förtärdt alt thet hon åtte på läkiare, och kunde doch botas af ingom;

44. Hon gick baak efter, och tog på hans klädefåll; och strax stillades hennes blodgång.

45. Och Jesus sade: Ho är then som tog på migh? Tå the alle nekade, sade Petrus, och the medh honom woro: Mästar, folcket tränger tigh, och omakar tigh, och tu säger: Ho tog på migh?

46. Tå sade Jesus: Någor hafwer ju tagit på migh; ty jagh kände, at kraft gick af migh.

47. Tå qwinnan såg, at thet icke war lönligit, kom hon skälfwandes, och föll nedh för hans fötter, och förkunnade för allo folckena, för hwad saak skul hon hade tagit på honom, och huruledes hon blef strax helbregda.

48. Tå sade han til henne: War tröst, min dotter; tin troo hafwer frälst tigh: gack medh frijd.

49. Wjdh han ännu talade, kom en vthaf Öfwerstans huus för Synagogon, säijandes til honom: Tin dotter är död; giör icke Mästaren omak.

50. Tå Jesus hörde thet ordet, sade han til pigones fader: Rådz intet; vtan troo allenast, och hon warder helbregda.

51. Tå han kom i huset, stadde han ingom ingå medh sigh; vtan Petrum, Jacobum, och Johannem, och fadren, och modren til pigona.

52. Men the greto alle, och jämrade sigh öfwer henne. Tå sade han: Gråter icke; pigan är icke död, men hon sofwer.

53. Tå giorde the spee af honom; wäl wetandes at hon war död.

54. Men han dref them alla vth, och tog henne widh handena, och ropade, säijandes: Piga, statt vp.

55. Och hennes ande kom igen, och hon stod strax vp: och han böd gifwa henne maat.

56. Och hennes föräldrar förskräcktes. Men han böd them, at the ingom säija skulle, hwad ther skedt war.

9. Capitel.

Sedan vthsände han Apostlarna til at predika, och gaf them macht til at giöra vnderwerck, v. 1. Och thet mißhagade Herodi, v. 7. Therföre drog Jesus bort i öknene: ther spisade han femtusend män, v. 10. Han sporde ock ther sina Lärjungar, hwad the trodde om honom: och han förmante them til stadighet vthi Evangelij bekännelse, v. 18. Otta dagar ther efter wardt han förklarad för them, v. 28. Andra dagen vthdref han en diefwul, v. 37. Han sade them ock om sitt lidande, v. 44. Och näpste Lärjungarna för theras högfärd, v. 46. Drog så vp til Jerusalem, v. 51. Lärer, hwilke sine rätta efterföljare äro, v. 57.

Sedan kallade Jesus tilhopa the tolf, och gaf them macht och wåld öfwer alla dieflar; och at the siukdomar bota kunde:

2. Och sände them vth til at predika Gudz rike; och giöra the siuka helbregda.

3. Och sade til them: Tager intet medh eder til wägs, icke käpp, eller skräppo, icke brödh, icke penningar; hafwer eij heller twå kiortlar.

4. Och i hwad huus J ingån, ther blifwer, til thes J dragen tädan.

5. Och hwilke icke anamma eder, så går vth af then staden, och skudden ock stofftet af edra fötter, til witnesbyrd öfwer them.

6. Och the gingo vth, och wandrade omkring i byarna, predikade Evangelium, och giorde helbregda allestädz.

7. Tå fick Herodes Tetrarcha höra alt thet som bedrefs af honom; och honom begynte mißhaga: ty thet sades af somligom, at Johannes war vpstånden af döda:

8. Af somligom, at Elias war vppenbarad: af somligom, at någon Prophet af the gamla war vpstånden.

9. Och Herodes sade: Johannem hafwer jagh halshugget: men ho är thenne, ther jagh sådant af hörer? Och begärade see honom.

10. Och Apostlarna kommo igen, och förtälde honom alt thet the giordt hade. Tå tog han them medh sigh, och gick afsides vthi ena ödemark, som ligger widh then staden som kallas Bethsaida.

11. Tå folcket thet förnam, kommo the efter honom: och han vndfick them, och talade medh them om Gudz rike; och giorde them helbregda som thet behöfde.

12. Men dagen begynte warda framliden: tå gingo the tolf fram, och sade til honom: Lät folcket ifrå tigh, at the gå vthi köpstäderna, och nästa bygdena; ther the måga gästa, och finna maat: ty wij äre här i ödemarkene.

13. Han sade til them: Gifwer J them äta. Tå sade the: Wij hafwe icke flera brödh än fem, och twå fiskar; vtan at wij gå bort, och köpe maat til alt thetta folcket.

14. Och woro the icke långt ifrå femtusend män. Tå sade han til sina Lärjungar: Läter them sättia sigh nedh, i hwart maatskapet femtijo.

15. Och the giorde så, och läto them alla sättia sigh nedh.

16. Tå tog han the fem brödh, och the twå fiskar; vplyfte sin ögon i himmelen, tackade ther öfwer, bröt, och fick Lärjungarna, at the skulle sedan läggiat fram för folcket.

17. Och the åto alle, och wordo mätte. Sedan wardt vptagit thet som them öfwerlop, tolf korgar fulle medh stycker.

18. Och thet begaf sigh, tå han war allena i sina böner, woro ock någre hans Lärjungar medh honom; them frågade han, och sade: Hwem säija folcket migh wara?

19. Tå swarade the, och sade: Johannes Döparen; somlige Elias; och somlige, at någon Prophet af the gamla är vpstånden.

20. Tå sade han til them: Hwem säijen tå J migh wara? Swarade Petrus, och sade: Tu äst Gudz Christ.

21. Och han hotade them, och förböd, at the skulle thet någrom säija;

22. Och sade: Menniskiones Son måste mycket lida, och bortkastas af the Äldsta, och öfwersta Presterna, och Skriftlärda, och dräpas; och tredie dagen vpstå igen.

23. Sade han ock til them alla: Hwilken migh efterfölja wil, han wedersäije sigh sielf, och tage sitt kors på sigh hwar dagh, och följe migh.

24. Ty then som wil behålla sitt lijf, han skal mista thet: och ho som mister sitt lijf för mina skul, han skal thet behålla.

25. Och hwad kommer thet menniskione til godo, om hon wunne hela werldena, och förtapar sigh sielf, eller giör skada på sigh sielf?

26. Hwilken som blyjes widh migh, och min ord, widh honom skal ock menniskiones Son blyjas, tå han kommer i sin, och sins Faders, och the helga Änglars härlighet.

27. Men jagh säger eder förwisso, at någre äro af them som här stå, the ther icke skola smaka döden, til thes the få see Gudz rike.

28. Så begaf thet sigh, widh otta dagar efter thessa orden, at han tog til sigh Petrum, och Johannem, och Jacobum; och gick vp på ett berg til at bedia.

29. Och widh han bad, wardt hans ansichte förwandlat, och hans klädnat war hwijt och skinande.

30. Och sij, twå män talade medh honom, som woro Moses, och Elias:

31. Och syntes i härlighet, och talade om hans afgång, som han fulborda skulle i Jerusalem.

32. Men Petrus, och the medh honom woro, förtyngdes af sömn: tå the vpwaknade, sågo the hans klarhet, och the twå män stå när honom.

33. Och thet begaf sigh, tå the gingo ifrå honom, sade Petrus til Jesum: Mästar, oß är godt här wara: lät oß giöra tre hyddor, een til tigh, och een til Mosen, och een til Eliam; och wiste icke hwad han sade.

34. Och widh han så sade, kom en skyy, och kringskygde them: och the wordo förfärade, widh the wordo inwefwade i skyyn.

35. Och een röst hördes vthu skynom, then ther sade: Thenne är min älskelige Son; honom hörer.

36. Och i thet samma rösten hördes, funno the Jesum wara allena. Och the tigde, och förkunnade ingom i the dagar något af thet the sedt hade.

37. Så hände sigh dagen ther efter, tå the gingo nedh af berget, mötte honom mycket folck.

38. Och sij, en man af folcket ropade, och sade: Mästar, jagh beder tigh, se til min son; ty han är mitt enda barn.

39. Sij, anden begriper honom, och strax ropar han: och han sliter honom, så at han fradgas; och han faar medh nödh ifrå honom, tå han honom slitit hafwer.

40. Och jagh bad tina Lärjungar, at the skulle vthdrifwa honom; och the kunde icke.

41. Tå swarade Jesus, och sade: O tu otrogna och genstörtiga slächte, huru länge skal jagh wara när eder, och lida eder? Haf tin son hijt.

42. Och widh han nu framgick, ref och slet diefwulen honom. Men Jesus näpste then orena andan, och giorde pilten helbregda, och fick honom sinom fader igen.

43. Och alle wordo förskräckte öfwer Gudz härlighet. Tå alle vndrade på alt thet han giorde, sade han til sina Lärjungar:

44. Fatter thessa orden vthi edor öron: ty thet skal skee; menniskiones Son warder öfwerantwardad i menniskiors händer.

45. Men the förstodo icke thetta ordet; och thet war fördoldt för them, at the thet icke kunde förstå: och the fruchtade at fråga honom om thet ordet.

46. Och kom ibland them en tancke, hwilken thera skulle störst wara.

47. Tå Jesus såg theras hiertas tanckar, tog han ett barn, och stälte thet när sigh;

48. Och sade til them: Hwilken som anammar thetta barnet i mitt namn, han anammar migh: och then migh anammar, han anammar honom som migh sändt hafwer: men then ther minst är ibland eder alla, han skal wara störst.

49. Tå swarade Johannes, och sade: Mästar, wij sågom en som vthdref dieflar vnder titt namn, och wij förbudom honom thet; efter thet han icke följer medh oß.

50. Sade Jesus til honom: Förbiuder honom intet: ty then ther icke emot oß är, han är medh oß.

51. Och thet begaf sigh, tå tiden fulbordad war, at han skulle hädan tagen warda, wände han sitt ansichte til at fara åth Jerusalem.

52. Och han sände bodh fram för sigh: the gingo, och kommo in til en stadh, som the Samariter vthi bodde, at the skulle reda för honom.

53. Och the vndfingo honom intet: ty han hade wändt sitt ansichte til at draga til Jerusalem.

54. Tå hans Lärjungar, Jacobus, och Johannes thet sägo, sade the: Herre, wilt tu, så wilje wij säija, at elden måtte komma nedh af himmelen, och förtära them; såsom ock Elias giorde?

55. Men Jesus wände sigh om, och näpste them, säijandes: J weten icke hwars andas J ären.

56. Ty menniskiones Son är icke kommen til at förderfwa menniskiornas siälar, vtan til at frälsa them. Och the gingo tädan vthi en annan byy.

57. Och thet begaf sigh, widh the gingo på wägen, sade en til honom: Jagh wil följa tigh hwart tu går, Herre.

58. Sade Jesus til honom: Räfwarna hafwa kulor, och foglarna vnder himmelen näste: men menniskiones Son hafwer icke ther han kan luta sitt hufwud til.

59. Men han sade til en annan: Fölg migh. Tå sade han: Herre, lät migh först gå bort, och begrafwa min fader.

60. Tå sade Jesus til honom: Lät the döda begrafwa sina döda; men tu, gack, och förkunna Gudz rike.

61. En annar sade: Herre, jagh wil följa tigh; men lät migh först gå och skilja migh ifrå them som i mitt huus äro.

62. Sade Jesus til honom: Hwilken som sätter sin hand til plogen, och seer tilbaka, han är icke beqwäm til Gudz rike.

10. Capitel.

Åter sände han vth andra siutijo, til at predika om Gudz rike, v. 1. Och han giorde een weeklagan öfwer Chorazin och Bethsaida, v. 13. Men the siutijo kommo tilbaka medh glädie, v. 17. Tå frögdades han i Andanom, och prisade Gudz vnderliga domar, v. 21. Han gladdes ock öfwer sina Lärjungars sälhet, som lefde i then saliga tiden, v. 23. Och en lagklok frestade honom, medh spörsmål: ty swarade honom Jesus medh een liknelse, om en man som föll i röfware händer, v. 25. Så kom han til gäst til een qwinno som heet Martha: hon bekymrade sigh medh mycken tienst; men hennes syster hörde Gudz ord, v. 38.

Sedan skickade Herren andra siutijo; och sände them twå och twå fram för sigh, i alla städer och rum, tijt han komma wille.

2. Och sade til them: Säden är stoor; men arbetarena äro fåå: beder förthenskul sädenes Herra, at han vthsänder arbetare i sina sädh.

3. Går: sij, jagh sänder eder såsom lamb ibland vlfwar.

4. Bärer ingen säck, eij heller skräppo, eij heller skoor; och helser ingen i wägen.

5. Vthi hwad huus J kommen, säger först: Frijd ware thesso huse.

6. Och om ther någor är fridsens barn, så skal eder frijd blifwa på honom: hwar och icke, så kommer han til eder igen.

7. Vthi thet samma huus blifwer; äter, och dricker hwad eder föresäts: ty arbetaren är sin löön wärd. Går icke vthu huus i huus.

8. Och vthi hwad stadh i kommen, och the anamma eder, äter hwad eder föresäts:

9. Och giörer the siuka helbregda, som ther äro; och säger til them: Gudz rike är kommet hardt när eder.

10. Vthi hwad stadh J kommen, och the icke anamma eder, så går vth på hans gator, och säger:

11. Thet stofft som lodde widh oß af edar stadh, skake wij af på eder: doch skolen J weta, at Gudz rike war kommet hardt när eder.

12. Jagh säger eder, at Sodome skal drägeligare warda på then dagen, än them stadenom.

13. Wee tigh, Chorazin; wee tigh, Bethsaida: ty hade sådana krafter warit giorda vthi Tyro och Sidon, som the giorde äro vthi eder, långo sedan hade the suttit vthi säck och asko, och giordt syndabättring.

14. Doch skal Tyro och Sidoni drägeligare warda på domenom, än eder.

15. Och tu Capernaum, som vphäfwen äst alt in til himmelen, tu skalt nederstört warda til helwete.

16. Hwilken eder hörer, han hörer migh; och then eder förachtar, han förachtar migh: men then migh förachtar, han förachtar honom som migh sändt hafwer.

17. Men the siutijo kommo igen medh glädie, och sade: Herre, dieflarna äro oß ock vnderdånige i titt namn.

18. Tå sade han til them: Jagh såg Satanam falla af himmelen såsom en liungeld.

19. Sij, jagh hafwer gifwit eder macht at trampa på ormar och scorpioner; och öfwer all fiendans kraft; och eder skal intet warda skadandes.

20. Doch frögder eder icke ther af, at andarna äro eder vnderdånige: vtan frögder eder, at edor namn äro skrifwin i himmelen.

21. J samma stundena, frögdade sigh Jesus i Andanom, och sade: Jagh prisar tigh, Fader, himmelens och jordenes Herre, at tu hafwer thetta fördolt för the wisa och kloka; och hafwer thet vppenbarat för the fåkunniga; ja, Fader: ty så hafwer warit behageligit för tigh.

22. All ting äro migh antwardat af minom Fader: och ingen weet ho Sonen är, vtan Fadren; och ho Fadren är, vtan Sonen; och then som Sonen wil thet vppenbara.

23. Och han wände sigh om til sina Lärjungar afsides, och sade: Salig äro the ögon, som see thet J seen.

24. Ty jagh säger eder: Månge Propheter, och Konungar åstundade see thet J seen, och fingo doch icke seet; och höra thet J hören, och fingo doch icke hörat.

25. Och sij, en lagklok stod vp, och frestade honom, säijandes: Mästar, hwad skal jagh giöra, at jagh må få ewinnerligit lijf?

26. Tå sade han til honom: Hwad är skrifwit i lagen? Huru läs tu?

27. Swarade han, och sade: Tu skalt älska tin Herra Gudh, af alt titt hierta, och af allo tine siäl, och af alla tina krafter, och af allom tinom hogh; och tin nästa, som tigh sielf.

28. Tå sade han til honom: Rätteliga swarade tu; giör thet, så får tu lefwa.

29. Tå wille han giöra sigh sielfwan rättferdigan, och sade til Jesum: Hwilken är tå min näste?

30. Tå swarade Jesus, och sade: En man foor nedh af Jerusalem til Jericho, och kom i röfware händer; och the klädde af honom, och sargade honom, och gingo tädan, och läto honom liggia halfdödan.

31. Så hände sigh, at en Prest foor neder äth samma wägen: och tå han fick see honom, gick han fram om honom:

32. Sammalunda ock en Levit, tå han kom til thet samma rumet, gick han fram, och såg på honom; och gick sedan fram om honom.

33. Men en Samaritan reste samma wägen, och kom til honom: och när han såg honom, warkunnade han sigh öfwer honom:

34. Och gick til, och förbandt hans såår, och giöt ther oljo och wijn in; och laden på sin öök, och förde honom til herberget, och skiötte honom.

35. Then andra dagen foor han tädan, och tog fram twå penningar, och gaf wärdenom, och sade til honom: Skiöt honom; och hwad tu meer kostar på honom, wil jagh betala tigh, när jagh kommer igen.

36. Hwilken af thessa tre synes tigh nu hafwa warit hans näste, som för röfwarena kommen war?

37. Sade han: Then som bewiste honom barmhertighet. Tå sade Jesus til honom: Gack, och giör tu sammaledes.

38. Men thet begaf sigh, tå the wandrade, gick han vthi en liten stadh; och een qwinna, benämnd Martha, vndfick honom vthi sitt huus.

39. Och hon hade een syster, benämnd Maria; hon satte sigh widh Jesu fötter, och hörde hans vrd.

40. Men Martha bekymrades medh idkelig tienst. Hon gick fram, och sade: Herre, skiöter tu intet ther om, at min syster låter migh tiena allena? Så säg henne nu, at hon hielper migh.

41. Swarade Jesus, och sade til henne: Martha, Martha, tu hafwer omsorg och bekymmer om mångahanda.

42. Men ett är nödtorftigt: Maria hafwer vthkorat then goda delen, hwilken henne icke skal ifrå tagas.

11. Capitel.

Och honom bad en af hans Lärjungar, at han wille lära them bedia, v. 1. Tå lärde han them ett bönesätt, v. 2. Och hwad kraft een rätt böön hafwer, v. 5. Och han vthdref en diefwul af ena menniskio: men the Phariseer sade, at han thet giorde medh Beelzebubs macht, v. 14. Men han förswarade sigh medh godh skiäl, v. 17. Och när the begärade tekn, wille han intet tekn gifwa them, v. 29. Sedan frågade honom en af the Phariseer, hwij han åt medh otwagna händer; ther på han swarade, v. 37. Tå begynte han een stoor weeklagan öfwer the Phariseers skrymterij och ogudachtighet, v. 42. Men the sökte listeligen til at gripa honom medh orden, v. 53.

Och thet begaf sigh, at han bad vthi ett rum; tå han wände igen, sade en af hans Lärjungar til honom: Herre, lär oß bedia, såsom ock Johannes lärde sina lärjungar.

2. Tå sade han til them: När J bedien, säijer så: Fader wår, som äst ihimlom, helgat warde titt namn. Tilkomme titt rike: ske tin wilje såsom i himmelen, så ock på jordene.

3. Gif oß altid wårt dageliga brödh:

4. Och förlät oß wåra synder: ty ock wij förlåte allom som oß skyldige äro. Och inled oß icke vthi frestelse; vtan fräls oß ifrån ondo.

5. Och sade han til them: Hwilken är ibland eder, som hafwer en wän, och han går til honom om midnatstijd, och säger til honom: Käre wän, läna migh try brödh:

6. Ty min wän är kommen til migh, wägfarandes, och jagh hafwer intet läggia för honom.

7. Och then som innanföre är swarar, och säger: Giör migh icke omak; dören är nu stängd, och min barn äro medh migh i säng; jagh kan icke stå vp, och få tigh thet.

8. Jagh säger eder: Om han än icke vpstår, och får honom thet, therföre at han är hans wän; likwäl, therföre at han så trägen är, står han vp, och får honom så mycket han behöfwer.

9. Så säger ock jagh eder: Beder, och eder skal gifwit warda: söker, och J skolen finna: klapper, och eder skal warda vplåtit.

10. Ty then ther beder, han får, och then ther söker, han finner, och then ther klappar, honom warder vplåtet.

11. Hwilken ibland eder är then fader, om hans son bedes brödh af honom, som gifwer honom en steen? Eller, om han bedes fisk, mån han gifwa honom en orm för fisk?

12. Eller, om han bedes ägg, mån han få honom en scorpion?

13. Kunnen nu J, som onde ären, gifwa edor barn goda gåfwor; huru mycket meer skal edar himmelske Fader gifwa then Helga Anda, them som bedia honom?

14. Och han vthdref en diefwul, som war en dumbe: och när diefwulen war vthdrifwen, talade dumben; och folcket förvndrade sigh.

15. Men somlige af them sade: Han vthdrifwer dieflar medh Beelzebub, dieflarnas öfwersta.

16. Och somlige frestade honom, begärandes af honom tekn af himmelen.

17. Men efter han wiste theras tanckar, sade han til them: Hwart och ett rike, som söndrar sigh emot sigh sielft, thet warder förödt; och huus faller på huus.

18. Är ock nu Satan söndrad emot sigh sielf, huru warder tå hans rike ståndandes? Efter J säijen, at jagh vthdrifwer dieflar medh Beelzebub.

19. Men om jagh vthdrifwer dieflar medh Beelzebub, medh hwem drifwa tå edor barn them vth? Therföre skola the wara edra domare.

20. Men om jagh vthdrifwer dieflar medh Gudz finger, så är ju Gudz rike kommet til eder.

21. Tå en starck bewäpnad bewarar sitt huus, så blifwer thet i frijd som han äger:

22. Men ther en starckare tilkommer, och öfwerwinner honom; tager han bort all hans wapn, ther han tröste vppå, och skifter hans roof.

23. Then icke medh migh är, han är emot migh; och then icke församlar medh migh, han förskingrar.

24. När then orene anden går vth af menniskione, wandrar han kring om torra platser, söker efter hwilo, och finner ingen. Tå säger han: Jagh wil komma igen vthi mitt huus, ther jagh vthgick:

25. Och när han kommer, finner han thet reent sopat, och wäl tilpyntat.

26. Tå går han åstadh, och tager til sigh siu andra andar, som skadeligare äro än han; och the gå ther in, och boo ther: och then menniskiones sidsta warder wärre än thet första.

27. Och thet begaf sigh, tå han thetta sade, hof een qwinna sina röst vp ibland folcket, och sade til honom: Salig är then qweden som tigh burit hafwer, och the spenar som tu dijt hafwer.

28. Men han sade: Ja, salige äro the som höra Gudz ord, och giöma thet.

29. Tå folcket trängdes in til, begynte han säija: Thetta är ett ondt slächte: the begära tekn; och tekn skal them icke gifwit warda, vtan Jone Prophetens tekn.

30. Ty såsom Jonas war the Nineviter ett tekn, så skal ock menniskiones Son wara thesso slächte.

31. Drottningen af Söderlanden skal vpstå på domen, medh the män af thetta slächtet, och skal fördöma them: ty hon kom ifrå werldenes ända, til at höra Salomons wijsdom; och sij, här är meer än Salomon.

32. The Ninevitiske män skola vpstå på domen, medh thetta slächtet, och skola fördöma thet: ty the giorde bättring efter Jone predikan; och sij, här är meer än Jonas.

33. Jngen vptänder ett lius, och sätter thet vthi något hemligit rum, eller vnder een skeppo; vtan på liusastakan, at the som inkomma, skola få see af liuset.

34. Ögat är kropsens lius: när nu titt öga är enfalligt, så warder ock all tin kropp lius: är thet ock argt, så warder ock tin kropp mörk.

35. Therföre se til, at liuset, som i tigh är, icke warder mörker.

36. Om nu tin kropp är allsammans lius, och hafwer ingen deel af mörkret, så warder han allersamman lius; och vplyser tigh såsom en klar liungeld.

37. Och widh han talade, bad honom en Pharisee, at han skulle få sigh maat medh honom. Tå gick han in medh honom, och satte sigh til bordz.

38. Men tå Phariseen såg, at han icke twådde sigh förr än han gick til bordz, förvndrade han sigh.

39. Tå sade Herren til honom: J Phariseer giören reent thet som vthwärtes är på dryckekaret, och fatet; och thet inwärtes är i eder, är fult medh roof och ondsko.

40. J dårar, then som giorde thet vthwärtes är, hafwer han ock icke giordt thet inwärtes är?

41. Doch gifwer almoso af thet J hafwen; och sij, så äro eder all ting reen.

42. Men wee eder, Phariseer: ty J giören tijond af mynto och ruto, och allahanda kåål; och domen, och Gudz kärlek låten J blifwa tilbaka: ja, man måste thetta giöra, och doch thet andra icke låta.

43. Wee eder, Phariseer: ty J sittien gierna främst i Synagogorna, och wiljen helsade warda på torgen.

44. Wee eder, Skriftlärde, och Phariseer, J skrymtare: ty J ären såsom the grifter som intet synas, ther folcket går vppå, och weet ther intet af.

45. Tå swarade en af the lagkloka, och sade til honom: Mästar, tu försmäder ock oß medh thessa orden.

46. Tå sade han: Wee ock eder, J lagkloke: ty J läggen bördor på menniskiorna, hwilka the icke draga kunna, och J tagen icke sielfwe på bördona medh ett edart finger.

47. Wee eder, J som byggen the Propheters grifter; men edre fäder slogo them ihiäl.

48. Sannerliga, J betygen, at J hållen ther af som edre fäder giordt hafwa: ty the slogo them ihiäl, och J byggen theras grifter vp.

49. Therföre säger ock Gudz wijsdom: Jagh skal sända til them Propheter, och Apostlar; och af them skola the några döda, och förfölja.

50. På thet at af thetta slächtet skal vthkrafdt warda alla Propheters blodh, som vthgutin är, sedan werlden war skapad:

51. Jfrån Abels blodh, in til Zacharie blodh, som förgiordes emellan altaret och templet: wisserliga säger jagh eder, warder thet vthkrafdt af thetta slächtet.

52. Wee eder, J lagkloke: ty J hafwen fått nyckelen til förståndet; sielfwe gå J intet in, och förwägren them som ingå wilja.

53. När han nu thetta sade til them, begynte the lagkloke, och Phariseer gå hårdt åth honom, och listeliga fråga honom om mång stycker medh försåt:

54. Sökiandes efter, at the något weda kunde af hans mun, ther the måtte beklaga honom före.

12. Capitel.

Och han lärde sina Lärjungar, at the skulle taga sigh wahra för skrymterij, v. 1. Jcke rädas för menniskiom, vtan för Gudh; och wara stadige i bekännelsen, v. 4. Tå bad honom en, at han wille wara domare om hans arfskifte; men han wille icke: vtan förwarade them för girighet, medh een liknelse om en rikan åkerman, v. 13. The skulle icke sörja för thet lekamliga, v. 22. vtan wara jifmilde, brinnande i trone, wakande såsom en tienare, then altid wänter sin herra heem, v. 32. Ty Christi lära skulle hafwa mycken twedrächt medh sigh, v. 49. The skulle döma om tidsens tekn, v. 54. Och wara fridsame, v. 58.

När nu församlat wardt otaliga mycket folck, så at the trampade på hwar annan, begynte han säija til sina Lärjungar: Först, tager eder wahra för the Phariseers suurdeg, som är skrymterij.

2. Ty intet är fördolt, som icke warder vppenbarat; och intet lönligit, som icke vpkommer.

3. Therföre, hwad J sagt hafwen i mörkret, thet skal warda hördt i liuset; och thet J talat hafwen i örat i kamrarna, thet skal predikat warda ofwan på taken.

4. Men jagh säger eder, minom wännom: Rädens icke för them som döda kroppen; och sedan hafwa the intet hwad the meer giöra kunna.

5. Men jagh wil wisa eder hwem J skolen rädas: Rädens honom, som sedan han dödat hafwer, hafwer han ock macht at bortkasta til helwete: ja, säger jagh eder, honom rädens.

6. Köpas icke fem sperfwar för twå små penningar? Och en af them är icke förgäten för Gudi.

7. Ja, edor hufwudhår äro ock all räknat: therföre, fruchter eder intet; J ären bättre än många sperfwar.

8. Men jagh säger eder: Hwilken migh bekänner för menniskior, honom skal ock menniskiones Son bekänna in för Gudz Anglar.

9. Men then migh nekar för menniskior, han skal ock nekad warda för Gudz Änglar.

10. Och then ther talar ett ord emot menniskiones Son, thet skal warda honom förlåtit: men then som häder then Helga Anda, thet skal icke förlåtas.

11. När the nu draga eder fram i Synagogorna, och för Öfwerheten, och för the wäldiga; hafwer ingen omsorg, hwad och huruledes J swara, eller hwad J säija skolen:

12. Ty then Helge Ande skal lära eder, i samma stundene, hwad J säija skolen.

13. Tå sade en af folcket til honom: Mästar, säg minom broder, at han byter medh migh arfwedelen.

14. Sade han til honom: Menniskia, ho hafwer skickat migh til domare, eller skiftare öfwer eder?

15. Och han sade til them: Seer til, och tager eder wahra för girighet: ty ens (menniskios) lijf hänger icke ther på at hon många ägodelar hafwer.

16. Och sade han een liknelse til them, säijandes: Thet war en riker man, hwilkens åker bar frucht nogh.

17. Tå tänckte han widh sigh sielf, säijandes: Hwad skal jagh giöra? Ty jagh hafwer icke ther jagh kan läggia mina frucht vthi.

18. Och sade: Thetta wil jagh giöra: Jagh wil rifwa omkull mina lador, och byggia vp större; och tijt wil jagh församla alt thet migh wäxt är, och mina ägodelar:

19. Och säija til mina siäl: Siäl, tu hafwer mycket godt förwarat in til mång åhr; giör tigh goda dagar, ät, drick, war gladh.

20. Men Gudh sade til honom: Tu dåre, i thenna natt skal man kalla tina siäl ifrå tigh: ho skal tå få, thet tu tilredt hafwer?

21. Altså går thet ock honom, som sigh församlar ägodelar, och icke är rijk för Gudi.

22. Och han sade til sina Lärjungar: Therföre säger jagh eder: Hafwer icke omsorg för edart lijf, hwad J äta skolen; eller för edar kropp, hwad J skolen kläda eder medh.

23. Lifwet är meer än maten, och kroppen meer än kläden?

24. Seer på korparna: ty the såä intet, eij heller vpskära; the hafwa hwarken källare eller lado; och Gudh föder them: huru mycket ären J bättre än foglarna?

25. Hwilken af eder, kan medh sin omsorg föröka til sin wäxt en aln?

26. Kunnen J nu icke thet som minst är: hwarföre hafwen J tå omsorg för thet andra?

27. Seer på liljorna, huru the wäxa: the arbeta intet, och eij heller spinna: men jagh säger eder: Jcke Salomon i all sin härlighet war så klädd, som en af them.

28. Efter nu Gudh så kläder gräset, som i dagh wäxer på markene, och i morgon kastas i vngnen; huru mycket meer skal han kläda eder, J kleentrogne?

29. Therföre fråger ock J intet efter, hwad J skolen äta, eller dricka: och farer icke i högdena:

30. Ty efter alt thetta sökia Hedningarna i werldene: men edar Fader weet wäl, at J sådant behöfwen.

31. Vtan söker hällre efter Gudz rike, så faller eder alt thetta til.

32. Fruchta tigh icke, tu klene hiord: ty edars Faders godwilje är så, at han wil gifwa eder riket.

33. Säljer hwad J hafwen, och gifwer almoso: giörer eder säcker som icke föråldras; en skatt som aldrig minskas i himmelen, ther tiufwen aldrig tilkommer, eij heller någor maal förderfwar.

34. Ty ther edar skatt är, ther blifwer ock edart hierta.

35. Läter edra länder wara omgiordade, och edor lius brinnande:

36. Och warer J the menniskior like som wänta sin herra, tå han igen komma skal ifrå bröllopet; at när han kommer och klappar, låta the honom strax vp.

37. Salige äro the tienare, hwilka herren finner wakande tå han kommer; sannerliga såger jagh eder: Han skal vpskörta sigh, och låta them sittia til bordz, och han skal tå gå och tiena them.

38. Och om han kommer vthi then andra wäckten, och vthi then tredie wäckten, och finner så; salige äro the tienare.

39. Men thetta skolen J weta, at om huusbonden wiste på hwad stund tiufwen komma skulle, förwisso wakade han, och icke tilstadde vpbryta sitt huus.

40. Therföre, warer ock J redo: ty then stund J icke täncken, skal menniskiones Son komma.

41. Tå sade Petrus til honom: Herre, säger tu til oß thenna liknelsen, eller ock til alla?

42. Tå sade Herren: Hwar finner man en trogen och snäll skaffare, then hans herre sätter öfwer sitt tienstafolck, at han them i rättan tijd gifwer hwad them behörer?

43. Salig är then tienaren, then herren finner så giöra, tå han kommer.

44. Sannerliga säger jagh eder, han skal sättia honom öfwer alt thet han åger.

45. Men om then tienaren sade i sitt hierta: Min herre dröijer fast at komma igen; och begynte slå tienarenar, och tienarinnorna, och äta, och dricka, och warda drucken.

46. Så kommer thens tienarens herre, på then dagen han thet sigh icke förmodar, och på then stundene then han icke weet; och skal hugga honom i stycker, och skal sättia hans lott medh the otrogna.

47. Men then tienaren, som wiste sins herras wilja, och icke beredde sigh, och icke giorde efter hans wilja, han skal lida mycken hugg:

48. Men then ther icke wiste, och giorde doch thet som hugg wärdt war, han skal fåå hugg lida: ty them som mycket gifwit är, af honom skal mycket warda vthkrafdt; och hwem mycket befalt är, af honom skal warda mycket äskat.

49. Jagh är kommen til at vptända en eld på jordene: och hwad wil jagh hällre, än at han allaredo brunne?

50. Men jagh måste medh een döpelse döpas *: och huru ängslas jagh, til thes hon fulbordad warder?

51. Menen J at jagh är kommen til at sända frijd på jordena? Neij, säger jagh eder: vtan wisserliga twedrägt.

52. Ty här efter skola fem wara skilachtige vthi ett huus; tre emot twå, och twå emot tre.

53. Fadren skal wara emot sonen, och sonen emot fadren: modren emot dotterna, och dottren emot moderna: swäran emot sina sonahustru, och sonahustrun emot sina swäro.

54. Sade han ock til folcket: När J fån see en skyy vpgå wäster vth, strax säijen J: Regn kommer; och thet skeer så.

55. Och när J seen sönnanwäder blåsa, säijen J: Thet blifwer warmt; och thet skeer så.

56. J skrymtare, himmelens och jordenes skepelse kunnen J bepröfwa; hwij pröfwen J icke tå thenna tiden?

57. Hwij dömen J icke ock vthaf eder sielfwa hwad rätt är?

58. När tu nu går medh tin trätobroder til öfwerstan, så winlägg tigh i wägen, at tu blifwer honom frij; at han til ewentyrs icke drager tigh fram för domaren, och domaren antwardar tigh stockmästaren, och stockmästaren kastar tigh i fängelset.

59. Jagh säger tigh: Tu warder ther icke vthkommandes, til thes tu betalat hafwer then yttersta skärfwen.

13. Capitel.

Tå hölt han them före the Galileers exempel, som Pilatus hade dräpit, förmanandes them til bättring: han lade ock ther til een likneise om ett fikonaträ, v. 1. Om Sabbathen halp han een qwinna som war krumpen, til sin hälso; och swarade öfwerstanom för Synagogon til hans knorrande, v. 10. Sedan liknade han Gudz rike widh ett senapskorn, v. 18. Och widh en suurdeg, v. 20. Han lärde ock huru the skulle winläggia sigh, at the kunde ingå genom then trånga porten, v. 23. Tå blef honom sagt at Herodes wille dräpa honom, v. 31. Och han klagade öfwer Jerusalem, som altid dräper Propheterna, v. 34.

På samma tijd, woro ther några tilstädes, som bodade honom om the Galileer, hwilkas blodh Pilatus hade blandat medh theras osfer.

2. Tå swarade Jesus, och sade til them: Menen J at thesse Galileer woro syndare för alla Galileer, efter the sådant ledo?

3. Neij, säger jagh eder: vtan om J icke bättren eder, skolen J alle sammalunda förgås.

4. Eller the aderton, som tornet i Siloa föll vppå, och drap them, menen J at the brotzlige woro för alla menniskior som boo i Jerusalem?

5. Neij, säger jagh eder: vtan om J icke bättren eder, skolen J alle sammalunda förgås.

6. Sade han ock thenna liknelsen: En man hade ett fikonaträ planterat i sin wijngård, och han kom och sökte frucht ther på, och fan ingen.

7. Tå sade han til wijngårdzmannen: Sij, nu i try åhr hafwer jagh kommet, och sökt frucht på thetta fikonaträd, och jagh finner ingen: hugg thet bort; hwar efter skal thet förhindra jordena?

8. Han swarade, och sade til honom: Herre, lät stå thet ännu i thetta åhret, så länge jagh grafwer omkring thet, och göder thet:

9. Om thet så kunde bära frucht; hwar ock icke, så hugg thet sedan bort.

10. Och han lärde om Sabbathen vthi een Synagogo.

11. Och sij, ther war een qwinna, som hade haft kranckhetenes anda i aderton åhr; och war krumpen, och förmåtte icke vplyfta hufwudet.

12. När Jesus såg henne, kallade han henne til sigh, och sade til henne: Qwinna, war frij af tine kranckhet.

13. Och han lade händerna på henne: och strax reste hon sigh vp, och prisade Gudh.

14. Tå swarade öfwersten för Synagogon, och war wredh, at Jesus helade på Sabbathen, och sade til folcket: Sex dagar äro ther J mågen arbeta på; kommer på them, och läter hela eder; icke på Sabbathen.

15. Tå swarade Herren honom, och sade: Tu skrymtare, löser icke hwar och en af eder om Sabbathen sin oxa eller åsna ifrå krubbone, och leder bort at watna?

16. Måtte man tå icke lösa af thetta bandet, på Sabbathen, thenna Abrahams dotter, hwilka Satan bundet hafwer, sij, nu i aderton åhr?

17. Och tå han thetta sade, skämde sigh alle som honom emot ståndet hade: och alt folcket gladde sigh af the härliga gierningar som giordes af honom.

18. Så sade han tå: Hwem är Gudz rike lijkt? Och widh hwad skal jagh likna thet?

19. Thet är lijkt widh ett senapskorn, som en man tog, och sådde i sin örtagård; och thet wäxte, och blef ett stort trä, och foglarna vnder himmelen bodde på thes qwistar.

20. Och åter sade han: Wtdh hwad skal jagh likna Gudz rike?

21. Thet är lijkt enom suurdeg, hwilken een qwinna tog, och lade in vthi tre skeppor miöl, til thes thet surnade altsammans.

22. Och han gick igenom städer och byar, och lärde, och tog wägen åth Jerusalem.

23. Och en sade til honom: Herre, äro the ock fåå som warda salige? Tå sade han til them:

24. Winlägger eder ther om, at J kunnen ingå igenom then trånga porten: ty månge säger jagh eder skola sökia ther efter, at the må inkomma, och skola doch icke kunna.

25. Sedan huusbonden hafwer vpståndet, och låtet dören igen; och J begynnen stå vthe, och bulta på dören, säijande: Herre, Herre, lät vp för oß. Och han swarar, och säger til eder: Jagh weet intet af eder hwadan J ären.

26. Tå skolen J begynna säija: Wij hafwom ätit och drucket medh tigh, och tu hafwer lärdt på wåra gator.

27. Och han skal säija: Jagh säger eder, jagh weet intet af eder hwadan J ären; går ifrå migh, alle J ogierningsmän.

28. Och ther skal wara grååt och tandagnislan; när J fån see Abraham, Jsaac, och Jacob, och alla Propheterna i Gudz rike; och eder vthdrifwas.

29. Och the skola komma ifrån östan, och wästan, och nordan, och sönnan, och skola sittia til bordz i Gudz rike.

30. Och sij, thet äro någre ytterste, som skola warda the främste; och någre främste, som skola warda the ytterste.

31. Samma dagen gingo någre Phariseer fram, och sade til honom: Skynda tigh, och gack hädan; ty Herodes wil dräpa tigh.

32. Tå sade han til them: Går, och säger them räfwenom: Sij, jagh vthdrifwer dieflar, och helar, i dagh och i morgon; och tredie dagen warder thet ändat medh migh.

33. Doch likwäl måste jagh ännu wandra i dagh, och i morgon, och öfwermorgon: ty thet kan icke wara, at en Prophet förgås annorstädz än i Jerusalem.

34. Jerusalem, Jerusalem, tu som dräper Propheterna, och stenar them som sändas til tigh; huru ofta wille jagh församla tin barn, likawist som foglen sitt näste vnder sina wingar; och J willen icke?

35. Sij, edart huus skal warda eder öde; och säger jagh eder, at J skolen icke see migh til thes tiden kommer, at J warden säijande: Wälsignad är han som kommer i Herr ans namn.

14. Capitel.

Och tå han satt til bordz vthi ens Pharisees huus, om Sabbathen, botade han en watusichtigan, v. 1. Han lärde ock them, som budne woro, een bordregla, v. 7. Och huuswärden, hwilka han hälst skulle biuda, v. 12. Sedan sade han them een liknelse, om en man som giorde en stoor Nattward, v. 15. Ther efter, när mycket folck fölgde honom, lärde han them, at om the wille följa honom, skulle the wedersaka alt thet lekamliga, och bereda sigh til korßet, v. 25.

Och thet hände sigh, at han kom vthi ens mans huus, som war en öfwerste för the Phariseer, om en Sabbath, til at få sigh maat, och the wachtade på honom.

2. Och sij, een watusichtig menniskia war ther för honom.

3. Tå swarade Jesus, och sade til the lagkloka, och Phariseer: Må man någon hela om Sabbathen?

4. Och the tigde. Men han tog honom til sigh, och giorde honom helbregda; och lät gåån.

5. Och han swarade, säijandes til them: Hwilkens edars åsne, eller oxe faller vthi brunnen, och går han icke strax til at draga honom vth, om Sabbathsdagen:

6. Och the kunde intet swara honom ther til.

7. Tå sade han ock til them, som budne woro, een liknelse; märckiandes, huru the sökte efter at sittia främst, säijandes til them:

8. När tu blifwer budin af någrom til bröllop, så sätt tigh icke i främsta rumet; at icke til ewentyrs någor kommer som budin är af honom, och är ährligare än tu:

9. Och tå kommer han, som både tigh och honom budit hafwer, och säger til tigh: Gif thenna rum; och tå måste tu medh blygd begynna sittia nedh bätter.

10. Vtan hällre när tu warder budin, gack, och sätt tigh i yttersta rumet; at tå han kommer, som tigh budit hafwer, må han säija til tigh: Min wän, sitt vp bätter; och tå skeer tigh heder för them som ther medh tigh til bordz sittia.

11. Ty hwar och en som vphöijer sigh, han skal warda förnedrad; och then sigh förnedrar, han skal warda vphögd.

12. Sade han ock theslikes til honom som honom budit hade: När tu giör middags måltijd, eller nattward, biud icke tina wänner, eller tina bröder, eller tina fränder, eller tina grannar, som rike äro; at the icke biuda tigh igen, och löna tigh tina wälgierning:

13. Vtan hällre tå tu giör gästabod, kalla the fattiga, siuka, halta, blinda.

14. Och salig äst tu; ty the förmå icke löna tigh igen: men tigh warder igen lönt i the rättferdigas vpståndelse.

15. Men tå en af them, som widh bordet såto, thetta hörde, sade han til honom: Salig är then som äter brödh i Gudz rike.

16. Tå sade han til honom: En man hade tilredt en stoor nattward, och böd många.

17. Och vthsände sin tienare, then stund nattwarden skulle stå, at han skulle säija them som budne woro: Kommer; ty all ting äro nu redo.

18. Och the begynte allesammans vrsaka sigh. Then förste sade til honom: Jagh hafwer köpt ett jordagodz, och jagh måste gå vth och besee thet; jagh beder tigh, giör min vrsäkt.

19. Och then andre sade: Jagh hafwer köpt fem paar oxar, och jagh måste gå bort och försökia them; jagh beder tigh, giör min vrsäkt.

20. Och then tredie sade: Jagh hafwer tagit migh hustru, och therföre kan jagh icke komma.

21. Och tienaren kom, och sade sin herra alt thetta igen. Tå wardt huusbonden wredh, och sade til sin tienare: Gack snarliga vth på gator, och gränder i staden, och the fattiga, och krymplingar, halta, och blinda haf här in.

22. Och tienaren sade: Herre, jagh hafwer giordt som tu böd, och här är ännu rum.

23. Tå sade herren til tienaren: Gack vth på wägar och gårdar; och nödga them at komma här in, på thet at mitt huus måtte warda fult.

24. Ty jagh säger eder, at ingen af the män, som bodne woro, skal smaka min nattward.

25. Och gick mycket folck medh honom; och han wände sigh om, och sade til them:

26. Hwilken som kommer til migh, och icke hatar sin fader och moder, och hustru och barn, och bröder, och systrar, och ther til sitt egit lijf, han kan icke wara min Lärjunge.

27. Och hwilken som icke bär sitt kors, och följer migh, han kan icke wara min Lärjunge.

28. Hwilken är then af eder, som wil byggia ett torn, och icke först sitter och öfwerlägger bekostningen, om han hafwer thet han behöfwer, til at fulborda thet medh?

29. At tå han hafwer lagt grundwalen, och icke kan fulborda thet, alle the som få seet, icke skola begynna giöra spee af honom,

30. Och säija: Thenne mannen hafwer begynt byggia, och förmåtte icke fulbordat.

31. Eller hwad Konung wil gifwa sigh til örligs, och strida emot en annan Konung, sitter han icke först och täncker, om han förmå medh tijotusend möta honom, som kommer emot honom medh tiugutusend?

32. Annars medan hin ännu långt borto är, sänder han bodskap til honom, och beder om frijd.

33. Sammalunda, hwar och en af eder, som icke wedersakar alt thet han åger, han kan icke wara min Lärjunge.

34. Saltet är godt: men om saltet mister sin sälto, medh hwad skal man salta?

35. Thet är hwarken nyttigt i jordene, eller i dyngione; vtan man kastar thet bort. Then ther öron hafwer til at höra, han höre.

15. Capitel.

När nu the Phariseer sågo, at Jesus vmgick medh Publicaner och syndare, knorrade the ther vthöfwer, v. 1. Ther til swarade han them medh een liknelse, om en man som hade hundrade fåår, v. 3. Om een qwinno som hade tijo penningar, v 8. Och om en man som hade twå söner: af hwilka then ene drog bort i främmande land, och förtärde alt sitt medh skökior, v. 11.

Och til honom gingo allehanda Publicaner och syndare, at the måtte höra honom.

2. Och the Phariseer, och Skriftlärde knorrade, och sade: Thenne vndfår syndare, och äter medh them.

3. Tå sade han til them thenna liknelsen, säijandes:

4. Hwilken är then man ibland eder, som hafwer hundrade fåar, och om han tapar bort ett af them, låter han icke the nijo och nijotijo vthi öknene, och går efter thet som borto är, til thes han finner thet?

5. Och tå han hafwer thet funnet, lägger han thet på sina axlar medh glädie.

6. Och när han kommer heem i sitt huus, kallar han tilhopa sina wänner och grannar, och säger til them: Glädiens medh migh; ty jagh hafwer funnet mitt fåår, som borttapat war.

7. Jagh säger eder, at sammalunda warder ock glädie i himmelen, öfwer en syndare then sigh bättrar, meer än öfwer nijo och nijotijo rättferdiga, som ingen bättring behöfwa.

8. Eller hwad qwinna är, som hafwer tijo penningar, om hon borttapar en af them, tänder hon icke vp lius, och sopar huset, och söker granneliga, til thes hon finner honom?

9. Och tå hon funnet hafwer, kallar hon tilhopa sina wänner och granqwinnor, och säger: Glädiens medh migh; ty jagh hafwer funnet min penning som jagh tapat hade.

10. Sammalunda säger jagh eder, warder glädie för Gudz Änglom, öfwer en syndare som sigh bättrar.

11. Och han sade: En man hade twå söner.

12. Och then yngre af them sade til fadren: Fader, få migh then parten af ägodelarna som migh tilkommer. Och han bytte ägodelarna them emellan.

13. Och icke många dagar ther efter, tå then yngre sonen hade lagt all sin ting tilhopa, fo or han långt bort i främmande land: och ther förfoor han sina ägodelar, och lefde öfwerflödeliga.

14. Och sedan han alt förtärdt hade, wardt en stoor hunger i thet landet; och han begynte lida nödh:

15. Och gick bort, och gaf sigh til en borgare ther i landet; och han sände honom til sin afwelsgård, at han skulle sköta hans swijn.

16. Tå begärade han vpfylla sin buuk medh draf ther swinen medh föddes; och honom gaf ingen.

17. Tå besinnade han sigh sielf, och sade: Huru månge mins faders legodränger hafwa brödh nogh; och jagh förgås här i hunger.

18. Jagh wil stå vp, och gå til min fader, och säija til honom: Fader, jagh hafwer syndat i himmelen, och för tigh.

19. Jagh är icke nu wärd kallas tin son: giör migh såsom en af tina legodränger.

20. Och så stod han vp, och kom til sin fader. Och tå han ännu långt ifrå war, såg honom hans fader, och begynte warkunna sigh öfwer honom, och lop emot honom, föll honom om halsen, och kyste honom.

21. Och sonen sade til honom: Fader, jagh hafwer syndat i himmelen, och för tigh; och är icke wärd här efter kallas tin son.

22. Tå sade fadren til sina tienare: Bärer fram then yppersta klädningen, och kläder honom ther vthi; och får honom en ring på hans hand, och skoor på hans fötter.

23. Och hafwer hijt then gödda kalfwen, och slachter honom: wij wilje äta, och giöra oß gladh.

24. Ty thenne min son war död, och hafwer fått lijf igen: han war borttapad, och är funnen igen. Och the begynte giöra sigh gladh.

25. Men then äldre hans son war vthe på markene: och när han kom, och nalkades husena, hörde han siungas och dantsas:

26. Och kallade en af sina tienare, och frågade honom hwad thet war.

27. Tå sade han til honom: Tin broder är kommen; och tin fader lät slachta then gödda kalfwen, at han hafwer honom helbregda igen.

28. Tå wardt han wredh, och wille icke gå in. Tå gick hans fader vth, och bad honom.

29. Swarade han, och sade til fadren: Sij, jagh tienar tigh i så mång åhr, och hafwer aldrig gånget af titt budh; och tu gaf migh aldrig ett kidh, at jagh måtte giöra migh gladh medh mina wänner.

30. Men sedan thenne tin son kommen är, som sina ägodelar hafwer förtärdt medh skökior, hafwer tu til honom slachtat then gödda kalfwen.

31. Tå sade han til honom: Min son, tu äst altid när migh, och alt thet mitt är, thet är titt.

32. Man måste nu glädias och frögdas: ty thenne tin broder war död, och fick lijf igen; och war borttapad, och är igen funnen.

16. Capitel.

Han sade ock sinom Lärjungom een liknelse, om then otrogna gårdzfogden, och then orätta mammon, v. 1. Lärandes, huru man skal rätt bruka the timeliga Gudz gåfwor, v. 9. Thetta höllo Phariseerna för spott: men han straffade them; gifwandes tilkänna, at lagsens lära warade in til Johannem, v. 14. Sedan sade han them een liknelse, om then rika mannen, och then arma Lazaro, v. 19.

Sade han ock til sina Lärjungar: Thet war en riker man, som hade en gårdzfogda, then wardt berychtad för honom, at han förfoor hans ägodelar.

2. Tå kallade han honom, och sade til honom: Hwij hörer jagh sådant af tigh? Giör räkenskap af titt fögderij: ty tu måste icke länger wara min fogde.

3. Tå sade fogden widh sigh sielf: Hwad skal jagh giöra? Ty min herre tager ifrå migh fögderijt; grafwa orkar jagh icke, tiggia blyjes jagh.

4. Nu wäl, jagh weet hwad jagh wil giöra, at tå jagh warder satt af mitt fögderij, måga the anamma migh vthi sin huus.

5. Tå kallade han til sigh alla sins herras gällenärar, och sade til then första: Huru mycket äst tu min herra skyldig?

6. Sade han: Hundrade tunnor oljo. Tå sade han til honom: Tag titt bref, och sätt tigh snart nedh, och skrif femtijo.

7. Sedan sade han til then andra: Huru mycket äst tu skyldig? Sade han til honom: Hundrade pund hwete. Sade han til honom: Tag titt bref, och skrif ottatijo.

8. Och herren prisade then orätta fogdan, at han wijsliga giorde: ty thenna werldenes barn äro wisare än liusens barn, vthi sitt slächte.

9. Och jagh säger eder: Giörer eder wänner af then orätta mammon; på thet at när J behöfwen, skola the anamma eder vthi ewinnerliga hyddor.

10. Then ther trogen är i thet minsta, han är ock trogen i thet meer är: och then i thet minsta orätt är, han är ock orätt i thet meer är.

11. Ären Jnu icke trogne vthi then orätta mammon; ho wil tå betro eder om thet sanskylliga?

12. Och om J ären icke trogne vthi ens annars; ho wil få eder thet edart är?

13. Jngen tienare kan tiena twå herrar: ty antingen skal han hata then ena, och älska then andra; eller ock hålla sigh in til then ena, och förachta then andra. J kunnen icke tiena Gudi och Mammon.

14. Alt thetta hörde ock the Phariseer, som girige woro, och giorde spee af honom.

15. Och han sade til them: J ären the som giören eder sielfwa rättferdiga för menniskiom; men Gudh weet edor hierta: ty thet som för menniskiom högt är, ther stygges Gudh widh.

16. Lagen och Propheterna hafwa propheterat in til Johannem: ifrå then tiden warder Gudz rike förkunnat genom Evangelium, och hwar man giör wåld på thet.

17. Men snarare skola himmel och jord förgås, än en tytel af lagen falla.

18. Then ther öfwergifwer sina hustru, och tager ena andra, han bedrifwer hoor: och then ther tager henne, som af mannen öfwergifwin är, han bedrifwer hoor.

19. Thet war en riker man som klädde sigh i purpur och kosteligit linkläde, och lefde hwar dagh kräseliga.

20. Och thet war ock en fattig, benämnd Lazarus, then ther låg för hans dör full medh såår:

21. Begärandes släckia sin hunger af the smolor, som föllo af thens rika mansens bord. Doch kommo hundar, och slekte hans såår.

22. Så hände thet sigh, at then fattige blef död, och wardt förder af Änglarna vthi Abrahams sköt. Blef ock then rike död, och wardt begrafwen.

23. Som han nu i helwete och i pinone war, lyfte han sin ögon vp, och fick see Abraham långt ifrå, och Lazarum i hans sköt;

24. Ropade han, och sade: Fader Abraham, warkunna tigh öfwer migh; och sändt Lazarum, at han doppar thet yttersta af sitt finger i watn, och swalar mina tungo: ty jagh pinas swårliga i thenna låganom.

25. Tå sade Abraham: Min son, tänck vppå, at tu hade godt medan tu lefde; och Lazarus hade ther emot ondt: men nu hafwer han hugnad, och tu pinas.

26. Och öfwer alt thetta, är emellan oß och eder befäst ett stort swalg, så at the som wilja fara hädan til eder, the komma thes icke widh; eij heller fara tädan, och hijt öfwer til oß.

27. Tå sade han: Så beder jagh tå tigh fader, at tu sänder honom vthi mins faders huus:

28. Ty jagh hafwer fem bröder, at han förwarar them, at the ock icke komma vthi thetta pinorumet.

29. Sade Abraham til honom: The hafwa Mosen och Propheterna, höre them.

30. Tå sade han: Neij fader Abraham; men kommer någor til them af the döda, tå bättra the sigh.

31. Tå sade han til honom: Höra the icke Mosen och Propheterna, så troo the icke heller, om någor af the döda vpstode.

17. Capitel.

Han lärde ock om förargelse, och huru the skulle gierna förlåta hwad andra emot them bryta, v. 1. Om trona, v. 5. Och om wära gierningars ringhet, v. 7. På resone när han drog til Jerusalem, renade han tijo spitelsko män ifrå theras spitelsko, v. 11. Sedan lärde han om Gudz rikes lägenhet; och huru thet skulle tilgå i Christi tilkommelse, v. 20.

Och han sade til sina Lärjungar: Thet är omögeligit, at icke skulle komma förargelser: men wee honom, genom hwilken the komma:

2. Bättre woro honom at en qwarnsteen hängdes widh hans hals, och worde kastad i hafwet, än han skulle förarga en af thessa små.

3. Wachter eder. Om tin broder bryter tigh emot, så straffa honom, och om han bättrar sigh, så förlåt honom thet.

4. Och om han bryter tigh emot siu resor om dagen, och han siu resor om dagen wänder sigh om igen til tigh, säijandes: Migh ångrar thet, så förlåt honom.

5. Och Apostlarna sade til Herran: Föröka oß trona.

6. Tå sade Herren: Om J haden trona såsom ett senapskorn, och saden til thetta mulbärträd: Ryck tigh vp, och försätt tigh i hafwet, tå lydde thet eder.

7. Hwilken af eder hafwer en tienare, som går widh plogen, eller wachtar boskap, tå han kommer heem af markene, at han säger til honom: Gack strax, och sitt til bordz?

8. Vtan säger han icke hällre til honom? Red til nattwarden, och vpskörta tigh, och tiena migh medan jagh äter och dricker; och sedan ät tu och drick.

9. Mån han tacka them samma tienarenom, at han giorde som honom budit war? Neij, menar jagh.

10. Sammalunda ock J, när J hafwen giordt alt thet som eder budit är, så säger: Wij äre onyttige tienare; wij hafwe giordt thet wij worom plichtige at giöra.

11. Och thet begaf sigh, tå han gick til Jerusalem, foor han mitt genom Samarien och Galileen.

12. Och tå han kom vthi en by, mötte honom tijo spitelske män, the stodo långt ifrå:

13. Och the vphögde sina röst, säijande: Jesu Mästar, warkunna tigh öfwer oß.

14. När han them såg, sade han til them: Går, och wiser eder Presterna. Och hände sigh, widh the gingo wordo the rene.

15. Men en af them, tå han såg, at han war reen worden, kom han igen, och prisade Gudh medh höga röst;

16. Och föll på sitt ansichte för hans fötter, tackandes honom: och han war en Samarit.

17. Tå swarade Jesus, och sade: Woro icke tijo rene giorde? Hwar äro tå the nijo?

18. Jngen är funnen som kom igen til at prisa Gudh, vtan thenne främlingen?

19. Och sade til honom: Statt vp, gack, tin troo hafwer frälst tigh.

20. Och tå han frågad wardt af the Phariseer, när Gudz rike komma skulle, swarade han them, och sade: Gudz rike kommer icke medh vthwärtes åthäfwor.

21. Eij heller warder man säijande: Sij här, eller sij, ther äret: ty sij, Gudz rike är inwärtes i eder.

22. Och han sade til Lärjungarna: Then tijd skal komma, at J skolen begära see en af menniskiones Sons dagar, och J skolen icke få seen.

23. Och the skola säija til eder: Sij här, sij ther: går icke åstadh, och följer icke heller.

24. Ty såsom liungelden liungar ofwan af himmelen, och lyser öfwer alt thet vnder himmelen är: altså skal ock menniskiones Son wara på sin dagh.

25. Men tilförene måste han mycket lida, och förkastas af thetta slächtet.

26. Och såsom thet skedde vthi Noe tijd, så skal thet ock skee vthi menniskiones Sons dagar.

27. The åto, drucko; män togo hustrur, och qwinnor gåfwos mannom, in til then dagen tå Noe gick in i arken; och floden kom och förgiorde them alla.

28. Sammalunda ock, såsom thet skedde vthi Loths tijd: the åto, drucko, köpte, sålde, planterade, bygde.

29. Men then dagen, tå Loth gick vthaf Sodoma, regnade eld och swafwel af himmelen, och förgiorde them alla.

30. Efter thet sättet warder thet ock gåendes på then dagen, när menniskiones Son skal vppenbaras.

31. På then dagen, then som är på taket, och hans boting i huset, han stige icke neder til at taga them: sammalunda ock, then i markene är, gånge icke tilbaka igen efter thet han lefdt hafwer.

32. Kommer ihogh Loths hustru.

33. Hwilken som faar efter at förwara sin siäl, han skal mista henne; och then som mister henne, han fordrar henne til lifs.

34. Jagh säger eder: J then natten skola twå liggia vthi ene säng; then ene warder vptagen, och then andre warder qwarlåten.

35. Twå skola mala tilhopa; then ena warder vptagen, och then andra warder qwarlåten.

36. Twå skola wara i markene; then ene warder vptagen, och then andre warder qwarlåten.

37. Tå swarade the, och sade til honom: Hwar tå Herre? Sade han til them: Ther som åtelen är, tijt församlas ock örnarna.

18. Capitel.

Han sade ock een liknelse, om en orättferdig domare och een fattig enkia, v. 1. Och til them som tröste på sin egen rättferdighet, een liknelse om een Pharisee och Publican, v. 9. Han tog ock barn til sigh, och wälsignade them, v. 15. Sedan swarade han til then rika ynglingens spörsmål, om goda gierningar, v. 18. Theslikes til Petri frågo, v. 28. Så tog han the tolf til sigh, och förkunnade them om sitt lidande, v. 31. När han kom til Jericho, satt en blinder widh wägen; honom gaf han sin syyn, v. 35.

Sade han ock een liknelse til them, ther om, at man skal altid bedia, och icke förtröttas,

2. Säijandes: En domare war vthi en stadh, then icke fruchtade Gudh, och eij heller hade försyyn för några menniskio.

3. Så war i samma stadh een enkia, hon kom til honom, och sade: Hielp migh ifrå min trätobroder;

4. Och han wille icke til någon tijd. Sedan sade han widh sigh: Ändoch jagh icke fruchtar Gudh, eij heller hafwer försyyn för någon menniskio:

5. Doch förthenskul, at thenna enkian öfwerfaller migh så swåra, måste jagh fly henne rätt, at hon icke skal komma på thet sidsta, och ropa på migh.

6. Och sade Herren: Hörer här hwad then orätta domaren säger.

7. Skulle ock icke Gudh hämnas sina vthkorade, som ropa til honom dagh och natt; skulle han hafwa tolamod ther medh?

8. Jagh säger eder, at han skal hämnas them snarliga. Doch likwäl tå menniskiones Son kommer, mån han skola finna troo på jordene?

9. Sade han ock til somliga, som tröste på sigh sielfwa, at the woro rättferdige, och försmådde andra, thenna liknelsen:

10. Twå män gingo vp i templet til at bedia; then ene en Pharisee, och then andre en Publican.

11. Phariseen stod och bad så widh sigh sielf: Jagh tackar tigh Gudh, at jagh är icke såsom andra menniskior, röfware, orättferdige, hoorkarlar, eller ock såsom thenne Publicanen.

12. Jagh fastar twå resor i wekone, och gifwer tijond af alt thet jagh åger.

13. Och Publicanen stod långt ifrå, och wille icke lyfta sin ögon vp til himmelen; vtan slog sigh för sitt bröst, och sade: Gudh miskunda tigh öfwer migh syndare.

14. Jagh säger eder, thenne gick tädan heem igen rättferdigad, meer än then andre: ty then sigh vphöijer, han warder förnedrad; och then sigh förnedrar, han warder vphögd.

15. Så båro the ock barn til honom, at han skulle taga på them: tå hans Lärjungar thet sågo, näpste the them.

16. Men Jesus kallade them til sigh, och sade: Läter barnen komma til migh, och förmener them icke: ty sådana hörer Gudz rike til.

17. Sannerliga säger jagh eder, hwilken som icke tager Gudz rike som ett barn, han skal icke komma ther in.

18. Och frågade honom en öfwerste, säijandes: Gode Mästar, hwad skal jagh giöra, at jagh må få ewinnerligit lijf?

19. Sade Jesus til honom: Hwij kallar tu migh godan? Jngen är godh, vtan allena Gudh.

20. Budorden wetst tu: Tu skalt icke bedrifwa hoor: Tu skalt icke dräpa: Tu skalt icke stiäla: Tu skalt icke säija falskt witnesbyrd: Tu skalt ähra tin fader, och tina moder.

21. Tå sade han: Alt thetta hafwer jagh hållet af min vngdom.

22. Tå Jesus thet hörde, sade han til honom: Än fattas tigh ett; säl bort alt thet tu hafwer, och skift emellan the fattiga, och tu skalt få en skatt i himmelen; och kom, och fölg migh.

23. Tå han thet hörde, wardt han storliga bedröfwad: ty han war ganska rijk.

24. Tå Jesus såg honom wara mächta bedröfwad, sade han: O medh huru stoor platz komma the i Gudz rike, som penningar hafwa:

25. Ty snarare kan en Cameel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Gudz rike.

26. Tå sade the som thet hörde: Ho kan tå warda salig?

27. Men han sade: Thet omögeligit är för menniskiom, thet är mögeligit för Gudh.

28. Tå sade Petrus: Sij, wij hafwe all ting öfwergifwit, och fölgt tigh.

29. Sade han til them: Sannerliga säger jagh eder; ingen är then som hafwer öfwergifwit huus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn för Gudz rike skul,

30. Then icke skal igen få mycket meer i thenna tiden; och i tilkommande werld ewinnerligit lijf.

31. Tå tog Jesus til sigh the tolf, och sade til them: Sij, wij gåm vp til Jerusalem, och all ting skola fulbordat warda, som skrifwin är af Propheterna om menniskiones Son.

32. Ty han skal öfwerantwardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.

33. Och sedan the hafwa hudflängdt honom, skola the döda honom; och tredie dagen skal han vpstå igen.

34. Men the förstodo ther intet af, och talet war them så fördolt, at the icke förstodo hwad som sades.

35. Så hände sigh, at när han kom in moot Jericho, satt en blinder widh wägen och tiggde:

36. Och när han hörde folcket fram gå, frågade han hwad thet war.

37. Tå sade the til honom, at Jesus af Nazareth gick ther fram.

38. Tå ropade han, och sade: Jesu Davidz Son, warkunna tigh öfwer migh.

39. Men the som före gingo, näpste honom, at han skulle tiga: men han ropade thes meer: Davidz Son, warkunna tigh öfwer migh.

40. Tå stadnade Jesus, och böd leda honom til sigh. Tå han kom fram, frågade han honom,

41. Säijandes: Hwad wilt tu, at jagh skal giöra tigh? Tå sade han: Herre, at jagh måtte få min syyn.

42. Och Jesus sade til honom: Haf tina syyn; tin troo hafwer frälst tigh.

43. Och strax fick han sin syyn igen; och fölgde honom, prisandes Gudh. Och alt folcket, som thetta sågo, lofwade Gudh.

19. Capitel.

När Jesus gick igenom Jericho, vndfick honom Zacheus, och blef omwänd til Christi troo, v. 1. Sedan sade Jesus een liknelse, om en man som fick vth sina penningar på ocker, v. 11. Som the nu nalkades oljoberget, lät han hämta en åsnafola, och red in i Jerusalem, v. 28. Tå han fick see staden, greet han öfwer honom, och propheterade om hans förstöring, v. 41. Och tå han kom in i templet, dref han vth them som ther köpslagade; och lärde hwar dagh ther inne, v. 45.

Ooch han drog in, och gick genom Jericho.

2. Och sij, ther war en man, benämnd Zacheus, han war en öfwerste för the Publicaner; och war rijk.

3. Och sökte efter at han skulle få see Jesum ho han war; men han kom icke thes widh, för folcket skul: ty han war liten til wäxt.

4. Så lop han fram före, och steg vp vthi ett mulbärträ, på thet han skulle få see honom: ty han skulle gå ther fram.

5. Och när Jesus kom til then platsen, såg han vp, och fick see honom, och sade til honom: Zachee, stig snarliga nedh: ty i dagh måste jagh gästa i titt huus.

6. Han steg snarliga nedh, och vndfick honom gladeliga.

7. Och när the thet sågo, knorrade the alle, at han ingången war til at gästa när en syndare.

8. Men Zacheus steg fram, och sade til Herran: Sij, Herre, hälftena af mina ägodelar gifwer jagh the fattiga; och om jagh hafwer någon bedragit, thet gifwer jagh fyradobbelt igen.

9. Tå sade Jesus til honom: J dagh är thesso huse salighet wederfaren; efter han är ock Abrahams son.

10. Ty menniskiones Son är kommen, til at vpsökia och frälsa thet som förtapat war.

11. När the nu thetta hörde, sade han äntå een liknelse, efter han war hardt widh Jerusalem, och the meente at Gudz rike skulle strax vppenbarat warda.

12. Så sade han tå: En ädla man foor långt bort i främmande land, til at intaga sigh ett rike, och komma igen.

13. Tå kallade han til sigh tijo sina tienare, och fick them tijo pund, och sade til them: Handler här medh, til thes jagh igen kommer.

14. Men hans borgare hatade honom, och sände bodskap efter honom, säijande: Wij wilje icke at thenne skal råda öfwer oß.

15. Och thet begaf sigh, at han kom igen, och hade fått riket: tå böd han kalla the tienare til sigh, som han hade fått penningarna, at han måtte weta, huru hwar och en af them handlat hade.

16. Så kom then förste, och sade: Herre, titt pund hafwer förwärfwat tijo pund.

17. Och han sade til honom: Ach! tu gode tienare; vthi een liten ting hafwer tu warit trogen, tu skalt hafwa macht öfwer tijo städer.

18. Och then andre kom, och sade: Herre, titt pund hafwer wunnet fem pund.

19. Och han sade til honom: War ock tu satter öfwer fem städer.

20. Och then tredie kom, och sade: Herre, se här titt pund, som jagh hade bewarat vthi en swetteduk:

21. Jagh war rädder för tigh: ty tu äst en sträng man: tu tager thet vp, som tu icke hafwer nederlagt, och vpskär thet tu icke hafwer sådt.

22. Sade han til honom: Af tin egen mun dömer jagh tigh, tu onde tienare: wiste tu at jagh är en sträng man, vptager thet jagh intet nederlade, och vpskär thet jagh intet sådde:

23. Hwij fick tu tå icke mina penningar in i wäslobäncken; at när jagh komme, måtte jagh ju krafdt them igen medh ocker?

24. Och han sade til them som ther när stodo: Tager thet pundet ifrå honom, och får honom som hafwer tijo pund.

25. Tå sade the til honom: Herre, han hafwer tijo pund.

26. Ty jagh säger eder, at then som hafwer, honom skal warda gifwit: och then som icke hafwer, honom skal ock warda ifrå tagit thet han hafwer.

27. Doch the mina owänner, som icke wille at jagh skulle råda öfwer them, leder hijt, och dräper them här för migh.

28. Och tå han thetta sagt hade, gick han tädan, och reste vp åth Jerusalem.

29. Och thet begaf sigh, at när han kom til Bethphage, och Bethanien, widh thet berget som kallas oljoberget, sände han twå sina Lärjungar,

30. Säijandes: Går in i byyn, som för eder ligger: när J kommen ther in, skolen J finna en åsnafola bunden, ther ännu ingen menniskia på suttit hafwer; löser honom, och hafwer honom hijt.

31. Och om någor frågar eder, hwij J lösen honom, så säger til honom: Ty Herren behöfwer honom.

32. Så gingo the åstadh som sände woro, och funno som han hade sagt them.

33. Och när the löste folan, sade hans herrar til them: Hwij lösen J folan?

34. Tå sade the: Ty Herren behöfwer honom.

35. Och the ledde honom til Jesum; lade sin kläder på folan, och satte Jesum ther vppå.

36. Och ther han fram foor, bredde the sin kläder på wägen.

37. Och tå han när kom, och drog nedh för oljoberget, begynte hele hopen af hans Lärjungar medh frögd och höga röst lofwa Gudh, öfwer alla the krafter, som the sedt hade,

38. Säijandes: Wälsignad ware han som kommer en Konung i Herrans namn; frijd ware i himmelen, och ähra i högden.

39. Och någre ibland folcket, som woro af the Phariseer, sade til honom: Mästar, näps tina Lärjungar.

40. Men han swarade, och sade til them: Jagh säger eder: Om the tigde, skulle stenarna ropa.

41. Och tå han kom fram, och fick see staden, gret han öfwer honom;

42. Och han sade: Om tu ock wiste hwad tin frijd tilhörer, så worde tu thet wisserliga i thenna tinom dagh betänckiandes; men nu är thet fördoldt för tin ögon.

43. Ty then tijd skal komma öfwer tigh, at tine owänner skola tigh beläggia, och skantsa kring om tigh, och trängia tigh på alla sidor:

44. Och the skola nederslå tigh til jorden, och tin barn som i tigh äro; och the skola icke låta igen i tigh steen på steen: therföre at tu icke känna kunde then tiden, ther tu vthi sökt war.

45. Så gick han in i templet, och begynte vthdrifwa them som ther inne sålde och köpte,

46. Säijandes til them: Thet är skrifwit: Mitt huus är ett bönehuus; men J hafwen thet giordt til een röfwarekulo.

47. Och han lärde hwar dagh i templet. Men the öfwerste Presterna, och the Skriftlärde, och the ypperste ibland folcket, sökte efter at the kunde förgiöra honom:

48. Och the kunde icke finna, hwad the skulle giöra: ty alt folcket hölt sigh in til honom, och hörde honom.

20. Capitel.

När han nu så lärde i templet, frågade honom the Phariseer, af hwad macht han thet giorde. Tå sporde han them igen, om Johannis döpelse, v. 1. Och han sade them een liknelse, om wijngårdzmännerna som dråpo sins herras son, v. 9. Och om hörnstenens bortkastande, v. 17. Sedan swarade han the Phariseers vthskickade, om skattpeuningen, v. 20. Och til the Sadduceers spörsmål, om vpståndelsen, v. 27. Han sporde ock the Skriftlärda om Christo, hwars son han war, v. 41. Och han straffade theras högfärd och girighet, i folcksens närwaro, v. 45.

Och thet begaf sigh på en af the dagar, at han lärde folcket i templet, och predikade Evangelium: tå församlade sigh the öfwerste Presterna, och the Skriftlärde, medh the Äldsta;

2. Och sade til honom: Säg oß, af hwad macht giör tu thetta? Eller ho är then som hafwer tigh gifwit thenna machten?

3. Swarade Jesus, och sade til them: Jagh wil ock spörja eder ett ord; swarer J migh:

4. War Johannis döpelse af himmelen, eller af menniskior?

5. Tå begynte the tänckia widh sigh, säijande: Säijom wij, af himmelen; tå säger han: Hwij trodden J icke honom tå?

6. Men säijom wij, af menniskior; tå stenar oß alt folcket: ty the hålla thet ju så före, at Johannes war en Prophet.

7. Ty swarade the, at the icke wiste hwadan thet war.

8. Tå sade Jesus til them: Jcke heller säger jagh eder, medh hwad macht jagh thetta giör.

9. Och han begynte säija til folcket thenna liknelsen: En man planterade en wijngård, och fick honom vth wijngårdzmannom, och foor bort i främmande land i lång tijd.

10. När tijd war, sände han en tienare til wijngårdzmännerna, at the skulle låta honom få af wijngårdsens frucht: men wijngårdzmännerna hudflängde honom, och sänden ifrå sigh medh toma händer.

11. Sedan sände han ock en annan tienare; then hudflängde the ock, och försmädde honom, och sänden ifrå sigh medh toma händer.

12. Åter sände han then tredie; then giorde the ock såran, och drefwö honom vth.

13. Tå sade wijngårdzherren: Hwad skal jagh giöra? Jagh wil sända min älskeliga son; kan hända, at tå the see honom, hafwa the försyyn för honom.

14. Tå wijngårdzmännerna fingo see honom, tänckte the widh sigh sielfwa, säijande: Thenne är arfwingen; kommer, wij wilje slå honom ihiäl, at arfwedelen må blifwa wår.

15. Och så drefwo the honom vthu wijngården, och dråpo honom. Hwad skal nu wijngårdzherren giöra them samma?

16. Han skal komma, och förgiöra thessa wijngårdzmännerna, och vthfå wijngården androm. När the thetta hörde, sade the: Bort thet.

17. Tå såg han på them, och sade: Hwad är tå thet som skrifwit står: Then stenen som byggningsmännerna bortkastade, han är worden en hörnsteen?

18. Hwilken som faller vppå then stenen, han warder krossad: men then han vppå faller, honom slår han all sönder i stycker.

19. Och öfwerste Presterna, medh the Skriftlärde, sökte efter at the kunde få taga fatt på honom i samma stunden; men the räddes för folcket: ty the förstodo, at han hade sagt thenna liknelsen emot them.

20. Och the achtade på honom, och sände vth wächtare, som lätos wara rättferdige; på thet the skulle taga honom widh orden, och öfwerantwarda honom herskapet, och i landzherrans wåld.

21. Och the frågade honom, säijande: Mästar, wij wete at tu säger och lärer thet rätt är, och seer icke til personen; vtan lärer Gudz wägh rätt.

22. Är thet rätt at wij gifwe Keisaren skatt, eller eij?

23. Tå han förmärckte theras illfundighet, sade han til them: Hwij fresten J migh?

24. Läter migh see penningen; hwars beläte och öfwerskrift hafwer han? Swarade the, och sade: Keisarens.

25. Sade han til them: Så gifwer nu Keisarenom thet Keisarenom tilhörer, och Gudi thet Gudi tilhörer.

26. Och the kunde icke straffa hans taal för folcket; vtan förvndrade sigh på hans swar, och tigde.

27. Tå gingo någre fram til honom af the Sadduceer, hwilke ther neka vpståndelsen, och frågade honom,

28. Säijande: Mästar, Moses hafwer skrifwit oß, at om någors mans broder blifwer död then hustru hafwer, och döör barnlös, at hans broder skal taga hans hustru, och vpwäckia sinom broder sädh.

29. Så woro nu siu bröder: och then förste tog sigh hustru, och blef död barnlös.

30. Och then andre tog henne, och blef ock theslikes död barnlös.

31. Then tredie tog henne: sammalunda ock alle siu; och läto inga barn efter sigh, och blefwo döde.

32. Sidst, efter them alla, blef ock qwinnan död.

33. Vthi vpståndelsen, hwilkens theras hustru skal hon wara? Efter thet siu hade haft henne til hustru.

34. Tå swarade Jesus, och sade til them: Thenna werldenes barn taga sigh hustrur, och gifwas mannom.

35. Men the som warda wärdige til then werldena, och til vpståndelsen ifrå the döda, the hwarken taga hustrur, eller gifwas manne;

36. Och eij heller kunna the mera döö: ty the warda lika medh Änglarna; och äro Gudz barn, medan the äro vpståndelsens barn.

37. Men at the döde vpstå, bewisade Moses widh buskan, tå han kallade Herran, Abrahams Gudh, och Jsaacs Gudh, och Jacobs Gudh.

38. Gudh är icke the dödas, vtan the lefwandes Gudh: ty honom lefwa alle.

39. Tå swarade någre af the Skriftlärde, säijande: Mästar, tu sade rätt.

40. Och the dierfdes icke yttermera något fråga honom.

41. Men han sade til them: Huru säija the Christum wara Davidz Son?

42. Och sielfwer David säger i Psalmbokene: Herren sade til min Herra: Sätt tigh på mina högra hand;

43. Til thes jagh nederlägger tina owänner tigh til en fotapall.

44. Så kallar nu David honom Herra: huru är han tå hans Son?

45. Tå sade han til sina Lärjungar, vthi alt folckens åhöro:

46. Tager eder wahra för the Skriftlärda, som wilja gå vthi sidh kläder, och wilja gierna warda helsade på torgen, och sittia främst i Synagogorna, och sittia främst i gästaboden.

47. The vpfräta enkiors huus, förebärandes långa böner; the skola få thes störra fördömelse.

21. Capitel.

Och tå the offrade, såg han ther vppå; och han berömde then fattiga enkiones offer, v. 1. Sedan propheterade han om Jerusalems förftöring, v. 5. Och om werlienes ända, v. 25.

Och han såg til, achtandes på huru the rike lade sina gåfwor vthi offerkistona.

2. Så fick han ock see ena fattiga enkio, som lade ther twå skärfwer in.

3. Och han sade: Sannerliga säger jagh eder: Thenna fattiga enkian lade meer in, än alle the andre:

4. Ty the hafwa alle inlagt til Gudz offer, af thet them til öfwerlops är; men hon hafwer af sin fattigdom inlagt alt thet hon åtte.

5. Och tå somlige sade om templet, at thet war prydt medh härliga stenar och klenodier, sade han:

6. The dagar warda kommande, at vthaf alt thet J seen, skal icke låtas steen vppå steen, then icke skal afbrutin warda.

7. Tå frågade the honom, och sade: Mästar, när skal thetta skee? Och hwad tekn är när thetta skee skal?

8. Sade han: Seer til, at J icke warden förförde; ty månge skola komma vnder mitt namn, och säija: Jagh äret; och tiden instundar. Följer them icke efter.

9. Men när J hören örlig och vpror, warer icke förfärade: ty sådant måste först skee; men thet är icke strax änden.

10. Och han sade til them: Folck skal resa sigh vp emot folck, och rike emot rike:

11. Och stoor jordbäfning skal warda mångastädz, och hunger, och pestilentier; och förskräckelse, och stoor tekn skola skee vthaf himmelen.

12. Men för alt thetta, skola the taga fatt på eder, och förfölja eder, och öfwerantwarda eder in på sin Rådh, och i hächtelse; dragandes eder för Konungar och Förstar, för mitt namn skul.

13. Och thet skal eder wederfaras til ett witnesbyrd.

14. Så håller thet fast vthi edor hierta, at J ingen omsorg hafwen, huru J skolen förswara eder:

15. Ty jagh skal gifwa eder mun och wijsdom, ther alle the, som sättia sigh emot eder, icke skola kunna emot säija, eij heller emot stå.

16. J skolen ock öfwerantwardas af föräldrar, och af bröder, fränder och wänner; och the skola döda somliga af eder.

17. Och J skolen warda hatade af allom, för mitt namn skul:

18. Och ett håår af edart hufwud skal icke förgås.

19. J skolen behålla edra stälar genom edart tolamod.

20. När J nu seen, at Jerusalem warder belagt medh en häär, tå skolen J weta, at thes förödelse är för handen.

21. The tå äro i Judeen, the fly vp åth bergen; och the ther mitt inne äro, the gånge vth; och the som vthe i landet äro, the gånge icke ther in:

22. Ty at tå äro hämndadagarna, at fulbordas skal alt thet som skrifwit är.

23. Men wee them som hafwande äro, och them som dija gifwa i the dagar: ty stoor plåga warder på jordene, och wrede öfwer thetta folck.

24. Och the skola falla för swärdz ägg, och fångne bortförde warda til allahanda folck: och Jerusalem skal förtrampat warda af Hedningom, til thes Hedningarnas tijd fulkomnad warder.

25. Och skola skee tekn i solen, och i månan, och i stiernorna: och på jordene warder folckena ångest, och the skola förtwifla. Och hafwet, och wågen skola mycket bulra:

26. Och menniskiorna borttorkas för räddhoga skul, ther af at the förbida thet som hela werldena öfwergå skal: ty himmelens krafter skola bäfwa.

27. Och tå skola the få see menniskiones Son, komma i skyyn, medh macht och stora härlighet.

28. Men tå thetta begynnar skee, seer vp, och lyfter edor hufwud vp: ty tå nalkas edor förlosning.

29. Och han sade them een liknelse: Seer på fikonaträd, och all trää.

30. När the nu knoppas, kunnen J tå see och weta af eder sielf, at sommaren är när.

31. Altså ock J, när J seen thetta skee, skolen J weta, at Gudz rike är när.

32. Sannerliga säger jagh eder: Thetta slächtet skal icke förgås, förr än thet alt skedt är:

33. Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.

34. Men wachter eder, at edor hierta icke förtungat warda medh swalg och dryckenskap, och medh thetta lefwernes omsorg, så at then dagen kommer eder förhastigt vppå.

35. Ty han warder kommandes, såsom een snara öfwer alla som boo på jordene.

36. Så waker nu altid, och beder, at J mågen vndfly alt thetta som komma skal, och stå för menniskiones Son.

37. Och han lärde om dagen i templet; men om nattena gick han vth, och wistades på oljoberget.

38. Och alt folcket war bittida vppe til honom i templet, til at höra honom.

22. Capitel.

För Påskahögtiden, gick Judas til the öfwerfta Presterna, och vthlåfwade at han wille förråda Jesum, v. 1. Och Jesus gick in i Jerusalem; ther åt han Påskalambet, v. 7. Och stichtade Nattwarden, v. 19. Sedan sade han them om sin förrädare, v 21. Stillade theras träta, v. 24. Och vnderwiste them om then fahran som tilstundade, v. 31. Gick så vth til oljoberget til at bedia, v 39. Ther blef han fången, och förd i öfwersta Prestens huus, v. 47. Kom ock Petrus ther in, och swor at han intet kände honom, v. 55. Men Jesum begabbade the, och dömden til döden, v. 63.

Tå tilstundade Sötbrödzhögtiden, then Påska kallas.

2. Och the öfwerste Presterna, och Skriftlärde sökte efter, huru the kunde dräpa honom; men the fruchtade för folcket.

3. Och gick Satanas in vthi Judas, som kallades Jscharioth, och war en af the tolf.

4. Han gick bort, och talade medh the öfwersta Presterna och Föreståndarena, huruledes han skulle fly honom them i händer.

5. Och the gladdes, och woro öfwerens medh honom, at the skulle gifwa honom penningar.

6. Och han låfwade them thet; och sökte efter läglighet, at han måtte öfwerantwarda honom them vthan buller.

7. Så kom tå Sötbrödzdagen, på hwilkom man måste offra Påskalambet.

8. Ta sände han Petrum, och Johannem, säijandes: Går, och bereder oß Påskalambet, at wij thet äte.

9. Tå sade the til honom: Hwar wilt tu, at wij skole bereda thet?

10. Sade han til them: Sij, när J kommen in i staden, warder eder mötandes en man som bär ena watukruko; följer honom i huset ther han ingår:

11. Och säger huusbondanom: Mästaren låter säija tigh: Hwar är herberget, ther jagh må äta Påskalambet medh mina Lärjungar?

12. Och han skal wisa eder en storan saal bereddan; reder ther til.

13. The gingo åstadh, och funno som han them sagt hade; och redde til Påskalambet.

14. Och tå tijd war, satte han sigh nedh, och the tolf Apostlar medh honom.

15. Och han sade til them: Jagh hafwer medh mycken åstundan begärat äta thetta Påskalambet medh eder, förr än jagh lider:

16. Ty jagh säger eder, at jagh här efter icke skal äta ther af, til thes thet fulkomnat warder i Gudz rike.

17. Och han tog kalken, tackade, och sade: Tager honom, och skifter eder emellan:

18. Ty jagh säger eder, at jagh icke skal dricka thet af wijnträ kommet är, til thes Gudz rike kommer.

19. Och han tog brödet; tackade, och bröt, och gaf them, säijandes: Thetta är min lekamen, som för eder gifwen warder; thet giörer til min åminnelse:

20. Sammalunda ock kalken, efter Nattwarden, säijandes: Thetta är kalken, thet nya Testamentet i mitt blodh, som för eder vthgutet warder.

21. Doch sij, mins förrädares hand är medh migh på bordet.

22. Och menniskiones Son warder gångandes, efter som thet beslutit är: doch wee then menniskio, af hwilko han warder förrådder.

23. Och the begynte fråga emellan sigh, hwilken then war af them som thet giöra skulle.

24. Så wardt ock een träta emellan them, hwilken thera skulle synas wara ypperst.

25. Tå sade han til them: Werldzlige Konungar regera; och the, som machtena hafwa, kallas nådige Herrar:

26. Men J icke så; vtan then som störst är ibland eder, han skal wara som then yngste; och then ther ypperst är, han ware såsom en tienare.

27. Ty hwilken thera är större, then som sitter, eller then som tienar? Är icke han som sitter? Men jagh är mitt ibland eder, såsom then som tienar.

28. Men J ären the samme som medh migh blifwit hafwen vthi mina frestelser.

29. Och jagh wil beställa eder riket, såsom min Fader hafwer thet bestält migh:

30. At J skolen äta och dricka öfwer mitt bord, i mitt rike; och skolen sittia på stolar, och döma tolf Jsraels slächter.

31. Och Herren sade: Simon, Simon, sij, Satanas hafwer begärat eder, at han skulle sälla eder såsom hwete.

32. Men jagh hafwer bedit för tigh, at tin troo skal icke om intet warda: och när tu nu omwänder äst, så styrck tina bröder.

33. Tå sade han til honom: Herre, jagh är redobogen gå medh tigh, både i hächtelse, och i döden.

34. Tå sade han: Jagh säger tigh, Petre, i dagh skal icke hanen gala, förr än tu tre resor nekar at känna migh.

35. Och han sade til them: När jagh sände eder vthan säck, vthan skräppo, och vthan skoor, hafwer eder något fattas? Tå sade the: Jntet.

36. Tå sade han til them: Men nu, ho som säck hafwer, han tage honom; sammalunda ock skräppo; och then ther icke hafwer, han sälje sin kiortel, och köpe swärd.

37. Ty jagh säger eder, at thet ännu måste fulbordas på migh, som skrifwit är: Han är räknad ibland ogierningsmän. Ty hwad som skrifwit är om migh, thet hafwer en ända.

38. Tå sade the: Herre, sij, här äro tw swärd. Tå sade han til them: Thet är nogh.

39. Och han gick vth, som hans seder war, til oljoberget; och hans Lärjungar fölgde honom til thet rumet.

40. Och tå han kom tijt, sade han til them: Beder, at J icke kommen vthi frestelse.

41. Och han gick ifrå them widh paß ett steenkast; och föll nedh på sin knää, och bad,

42. Säijandes: Fader, är så tin wilje, tag thenna drycken ifrå migh; doch likwäl ske icke min wilje, vtan tin.

43. Och syntes honom en Ängel af himmelen, och styrckte honom.

44. Och han wardt betagen af en mächta stoor ängest, och bad länge; och hans swett war såsom blodzdroppar, löpande nedh på jorden.

45. Och tå han vpstod af bönene, och kom til sina Lärjungar, fan han them sofwande af bedröfwelse:

46. Och sade til them: Hwij sofwen J? Står vp, och beder, at i icke kommen vthi frestelse.

47. Wjdh han ännu talade, sij, en hoop medh folck, och en vthaf the tolf, som heet Judas, gick för them, och trädde fram til Jesum, til at kyssa honom.

48. Men Jesus sade til honom: Juda, förråder tu menniskiones Son medh kyssande?

49. Tå sågo the som när woro, hwad på färde war, och sade til honom: Herre, skole wij taga til swärdz?

50. Och en af them slog öfwersta Prestens tienare, och högg af hans högra öra.

51. Tå swarade Jesus, och sade: Läter kommat här til; och så tog han på hans öra, och helade honom.

52. Och Jesus sade til the öfwersta Presterna, och Föreståndarena i templet, och til the Äldsta som til honom komme woro: Såsom til en röfware ären J vthgångne, medh swärd, och medh stafrar.

53. Ändoch jagh hafwer dagliga warit medh eder i templet, och J kommen edra händer intet widh migh; men thetta är edar stund, och mörksens macht.

54. Så grepo the honom, och ledden, och haden in i öfwersta Prestens huus. Men Petrus fölgde långt efter.

55. Tå giorde the en eld mitt i palatset, och såto ther widh: och Petrus satte sigh ibland them.

56. Tå een tiensteqwinna fick see honom sittiandes widh liuset, såg hon på honom, och sade: Thenne war ock medh honom.

57. Tå nekade han honom, och sade: Qwinna, jagh känner honom intet.

58. Och litet efter, såg honom en annar, och sade: Tu äst ock af them. Men Petrus sade: Menniskia, jagh är thet icke.

59. Och litet ther efter widh en tima, kom en annar, och sannade thet samma, säijandes: Sannerliga, war han ock medh honom: ty han är ock en Galileesk man.

60. Och Petrus sade: Menniskia, jagh weet icke hwad tu säger. Och i thet samma, widh han ännu talade, gool hanen.

61. Och Herren wände sigh om, och såg på Petrum: och tå begynte Petrus tänckia på Herr ans ord, huru han honom sagt hade: Förr än hanen hafwer galet, skalt tu tre resor neka migh.

62. Och Petrus gick vth, och greet bitterliga.

63. Och the män som höllo Jesum, begabbade honom, och slogo honom:

64. Bundo för hans ögon, slogo hans ansichte, och frågade honom, säijande: Spå, ho är then som tigh slog?

65. Och mycken annor förhädelse sade the til honom.

66. Och som thet dagades, församlade sigh the äldste i folcket, och the öfwerste Presterna, och the Skriftlärde, och hade honom in för sitt Rådh,

67. Säijande: Äst tu Christus, säg thet oß? Och han sade til them: Om jagh eder thet säger, så troon J thet intet:

68. Frågar jagh ock, så swaren J intet; eij heller släppen J migh.

69. Här efter skal menniskiones Son sittia på Gudz krafts högra hand.

70. Tå sade the alle: Så äst tu ju Gudz Son? Sade han: J säijen at jagh så är.

71. Tå sade the: Hwar efter begärom wij ännu witnesbyrd? Wij hafwe sielfwe hördt thet af hans mun.

23. Capitel.

Och the ledde honom til Pilatum, v. 1. Men Pilatus sände honom til Herodes, v. 6. Åter leddes han til Pilatum, v. 11. Och när han hade förhördt honom, wille han gifwa honom löös, v. 13. Tå ropade hele hopen af folcket, och klagade på honom, v. 18. Therföre dömde honom Pilatus til döden, v. 24. Och han blef korsfäst emellan twå röfware, och mycket försmädad, v. 32. Så gaf han vp andan, medh stort roop, och mång vndertekn, v. 46. Tå han nu död war, begrof honom Joseph af Arimathia vthi een ny vthhuggen graf, v. 50.

Tå stod vp hele hopen af them, och ledde honom bort til Pilatum;

2. Och begynte til at klaga på honom, säijande: Thenna hafwe wij beslaget ther medh, at han förwänder folcket, och förbiuder gifwa Keisarenom skatt, och säger sigh wara Christus en Konung.

3. Och Pilatus frågade honom, säijandes: Äst tu Judarnas Konung? Tå swarade han honom, och sade: Tu säger thet.

4. Tå sade Pilatus til öfwersta Presterna, och til folcket: Jagh finner ingen brott medh thenna mannen.

5. Men the höllo sitt taal fram, säijande: Han giör vpror ibland folcket, lärandes öfwer alt Judeska landet, begynnandes i Galileen, och sedan alt hijt.

6. Tå Pilatus hörde nämnas Galileen, frågade han, om han war en Galileesk man.

7. Och tå han förnam, at han war vnder Herodis wälde, försände han honom til Herodes: ty han war ock i Jerusalem på then tiden.

8. Tå Herodes fick see Jesum, wardt han ganska gladh; ty han hade i lång tijd haft åstundan til at see honom: ty han hade mycket hördt om honom, och hoppades få see något tekn giöras af honom.

9. Och han frågade honom om mång stycker; men han swarade honom intet.

10. Stodo ock öfwerste Presterna, och the Skriftlärde, och klagade swårliga på honom.

11. Men Herodes medh sitt folck förachtade honom, och begabbade honom, och klädde honom vthi ett hwitt kläde, och sände honom igen til Pilatum.

12. Och Pilatus och Herodes wordo wänner emellan sigh på samma dagh: ty emellan them hade tilförene warit owänskap.

13. Tå kallade Pilatus tilhopa the öfwersta Presterna, och Föreståndarena, och folcket;

14. Och sade til them: J hafwen fått migh thenna mannen, såsom then ther hafwer förwändt folcket; och sij, jagh hafwer förhördt honom i edor närwaro, och finner doch ingen af the ogierningar medh thenna mannen, ther J anklagen honom före;

15. Och eij heller Herodes: ty jagh försände eder til honom; och sij, man kunde intet komma på honom thet döden wärdt war:

16. Therföre wil jagh näpsan, och släppan.

17. Ty han skulle om högtidena gifwa them en löös.

18. Tå ropade hele hopen, och sade: Tag thenna af wägen; och gif oß Barabbam löös:

19. Then ther låg i fängelset, för ett vplop skul, som i staden skedt war, och för ett mandråp.

20. Åter talade Pilatus til them, och wille gifwa Jesum löös.

21. Tå ropade the, och sade: Korsfäst, korsfäst honom.

22. Tå sade han tredie resona til them: Hwad hafwer han tå illa giordt? Jagh finner ingen dödzsak medh honom; therföre wil jagh näpsan, och gifwan löös.

23. Men the lade åth medh stort roop, och begärade, at han skulle korsfästas: och theras, och the öfwersta Presternas roop, wardt ju meer och meer.

24. Tå dömde Pilatus, at så skee skulle som the begärade:

25. Och gaf them löös, then i fängelset satt war för vplopet och dråpet skul, then the begärat hade: men Jesum öfwerantwardade han theras wilja.

26. Och tå the ledde honom vth, fingo the en fatt som heet Simon af Cyrene, then ther kom af markene, honom lade the korßet vppå, at han skulle bära thet efter Jesum.

27. Men honom fölgde en stoor hoop folck, och qwinnor, the ther greto och ömkade sigh öfwer honom.

28. Tå wände sigh Jesus om til them, och sade: J Jerusalems döttrar, gråter icke öfwer migh; vtan gråter öfwer eder sielfwa, och öfwer edor barn.

29. Ty sij, the dagar warda kommande, i hwilkom the skola säija: Salige äro the ofruchtsama, och the qweder som intet födt hafwa, och the spenar som ingom hade dija gifwit.

30. Tå skola the begynna säija til bergen: Faller öfwer oß; och til högarna: Skyler oß.

31. Ty är thetta skedt på thet färska trädh, hwad skal tå skee på thet torra?

32. Leddes ther ock vth twå andre ogierningsmän medh honom, til at aflifwas.

33. Och tå the kommo til thet rumet, som kallas hufwudskallaplatsen, ther korsfäste the honom; och the ogierningsmän medh honom; then ena på then högra sidon, then andra på then wenstra.

34. Och sade Jesus: Fader, förlåt them thet: ty the weta icke hwad the giöra. Och the bytte hans kläder, kastandes lott på them.

35. Och folcket stod och såg vppå: och the öfwerste, samt medh them, begabbade honom, säijande: Androm hafwer han hulpet, hielpe sigh nu sielfwom, om han är Christus, then Gudz vthkorade.

36. Begabbade ock honom krigsknechterna, och gingo til, och räckte ätikio til honom,

37. Säijande: Äst tu Judarnas Konung, så hielp tigh sielf.

38. War ock een öfwerskrift skrifwin öfwer honom, medh Grekiska, Latiniska, och Ebreiska bokstäfwer: Thenne är Judarnas Konung.

39. Men en af the ogierningsmän, som vphängde woro, hädde honom, och sade: Äst tu Christus, så hielp tigh sielf, och oß.

40. Tå swarade then andre, straffade honom, och sade: Fruchtar tu icke heller Gudh, tu som äst i samma fördömelsen?

41. Och är thet wäl rätt medh oß: ty wij lide thet wåra gierningar wärda äro; men thenne hafwer intet ondt giordt.

42. Och sade han til Jesum: Herre, tänck på migh, tå tu kommer i titt rike.

43. Och sade Jesus til honom: Sannerliga säger jagh tigh, i dagh skalt tu wara medh migh i paradis.

44. Och war thetta widh siette timan; och ett mörker wardt öfwer hela landet, alt in til nijonde timan.

45. Och solen miste sitt skeen; och förlåten i templet remnade mitt i tw.

46. Och Jesus ropade medh höga röst, och sade: Fader, jagh befaller min Anda i tina händer: och tå han hade thet sagt, gaf han vp Andan.

47. Tå höfwitzmannen såg hwad ther skedde, prisade han Gudh, och sade: Sannerliga war thenne en rättferdig man.

48. Och alt folcket som tijt gånget war at see här på, tå the sedt hade hwad ther skedde, slogo the sigh för sin bröst, och gingo heem igen.

49. Men alle hans kände wänner, och qwinnor som honom fölgt hade af Galileen, stodo långt ifrå, och sågo ther på.

50. Och sij, en man benämnd Joseph, en Rådherre, then war en godh och rättferdig man;

51. Och hade icke samtyckt theras rådh och gierning: och han war bördig af then Judarnas stadh Arimathia; then ther ock åstundade efter Gudz rike;

52. Han gick til Pilatum, och beddes Jesu lekamen;

53. Och tog honom nedh, swepte honom vthi ett linkläde, och laden nedh i ena graf, som vthhuggen war vthi steen, ther än tå ingen hade vthi lagd warit.

54. Och thet war tilredelsedagen, och Sabbathen begynte gå vppå.

55. Och fölgde ther några qwinnor efter, som medh honom komna woro af Galileen, och besågo grafwena, och huruledes hans lekamen lagd war;

56. Och gingo sedan tilbaka igen, och tilredde wälluchtandes krydder, och sinörjelse: men om Sabbathen woro the stilla, som budit war i lagen.

24. Capitel.

På första Sabbathen, kommo qwinnor til grafwena; them bodade Gudz Änglar at Jesus war vpstånden, v. 1. Sedan vppenbarade han sigh sielf them som gingo til Emaus, v. 13. Och Apostlomen i Jerusalem, v. 36. Och han vthtydde them Skrifterna; låfwade them then Heliga Anda, v. 44. Wälsignade them; och foor så ifrå them vp i himmelen, v. 50.

På then ena Sabbathen, ganska bittida om morgonen, kommo the til grafwena, bärande the wälluchtande krydder som the tilredt hade, och några medh them.

2. Så funno the stenen afwältan ifrå grafwene:

3. Och gingo in, och funno intet Herrans Jesu lekamen.

4. Och thet begaf sigh, at tå the ther om bekymrade woro, sij, så stodo när them twå män i skinande kläder.

5. Tå wordo the förfärade, och slogo sin ansichte neder åth jordene. Tå sade the til them: Hwij söken J then lefwande ibland the döda?

6. Han är icke här, han är vpstånden: kommer ihogh huru han sade eder, tå han ännu war i Galileen,

7. Säijandes: Menniskiones Son måste öfwerantwardas i syndiga menniskiors händer, och korsfästas; och vpstå på tredie dagen.

8. Och så begynte the komma ihogh hans ord:

9. Och gingo tilbaka ifrå grafwene, och bodade thetta alt them ellofwa, och allom them androm.

10. Och thet war Maria Magdalena, och Johanna, och Maria Jacobi, och andra som medh them woro, the thetta sade til Apostlarna.

11. Och theras ord syntes för them såsom galenskap; och the trodde them intet.

12. Men Petrus stod vp, och lop til grafwena: och tå han lutade sigh ther in, fick han see linkläden liggiande allena; och gick sina färde, förvndrandes widh sigh sielf hwad ther skedt war.

13. Och sij, twå af them gingo på samma dagen til en by, som låg widh sextijo stadier wägs ifrån Jerusalem, benämnd Emaus.

14. Och the talade hwar medh annan, om alt thet som skedt war.

15. Och hände sigh, tå the talades widh, och befrågade hwar annan, nalkades ock Jesus, och gick medh them.

16. Men theras ögon woro förhållen, at the icke kände honom.

17. Tå sade han til them: Hwad är thet för taal, som J hafwen eder emellan, widh J gån, och ären bedröfwade?

18. Tå swarade en thera, som heet Cleophas, och sade til honom: Äst tu allena ibland främmande män i Jerusalem, som icke weet hwad ther skedt är i thessa dagar?

19. Sade han til them: Hwad? Sade the til honom: Om Jesu Nazareno, som war en Prophet, mächtig både i gierningar och ord, för Gudi, och allo folckena.

20. Och huruledes the öfwerste Presterna, och wåre Förmän öfwerantwardade honom i dödsens fördömelse, och korsfäste honom.

21. Men wij hoppades, at han skulle wara then, som förlossa skulle Jsrael: och öfwer alt thetta är nu tredie dagen, sedan thet skedde.

22. Och några qwinnor af wåra, hafwa förskräckt oß; the ther bittida om morgonen hade kommet til grafwena:

23. Och tå the icke funno hans lekamen, kommo the och sade, at the ock Änglasyn sedt hade, hwilke sagt hade, at han lefwer.

24. Och någre af them, som medh oß woro, gingo bort til grafwen, och funno såsom qwinnorna sagt hade; men honom funno the intet.

25. Tå sade han til them: O J galne, och seenhiertade til at troo, vthi alt thet som Propheterna sagt hafwa:

26. Skulle icke Christus sådant lida, och sedan ingå vthi sin härlighet?

27. Och han begynte på Mose, och alla Propheterna, och giorde vthtydelse för them i alla Skrifter, som woro om honom.

28. Och the begynte nalkas in til byyn, tijt the wille, och han låtz som han wille gå länger fram.

29. Och the nödgade honom, säijande: Blif när oß; ty thet lider åth aftonen, och dagen är förliden. Och så gick han in, til at blifwa när them.

30. Och thet begaf sigh, tå han satt til bordz medh them, tog han brödet; tackade, bröt thet, och fick them.

31. Och theras ögon öpnades, at the kände honom: och så förswan han vthu theras åsyn.

32. Och the sade emellan sigh: War icke wårt hierta brinnande i oß, tå han talade medh oß i wägen, och vthtydde oß Skrifterna?

33. Och i samma stundene stodo the vp, och gingo til Jerusalem igen, och funno församlada the ellofwa, och the som medh them woro:

34. The ther sade: Herren är sannerliga vpstånden, och är synter af Simone.

35. Och the förtälde hwad skedt war i wägen; och huru han wardt känd af them, i thet han bröt brödet.

36. Som the nu här om talade, stod Jesus sielf mitt ibland them, och sade til them: Frijd ware eder.

37. Tå wordo the förfärade, och fruchtade, menandes at the sågo en Anda.

38. Tå sade han til them: Hwij ären J förfärade? Och hwij vpstiga sådana tanckar vthi edor hierta?

39. Seer mina händer, och mina fötter, at thet är jagh sielf: tager på migh, och skåder; ty Anden hafwer icke kött och been, såsom J seen migh hafwa.

40. Ock tå han hade thet sagt, wijste han them händer och fötter.

41. Och som the ännu icke trodde för glädie skul, vtan förvndrade sigh, sade han til them: Hafwen J här något at äta?

42. Tå fingo the honom fram ett stycke stekt fisk, och något af een hannogskako.

43. Och han tog thet, och åt ther af i theras åsyn.

44. Och han sade til them: Thetta äro the ord som jagh sade til eder, tå jagh ännu war medh eder, at alt måste fulbordas som skrifwit är i Mose lagh, och i Propheterna, och i Psalmerna, om migh.

45. Tå öpnade han them theras sinne, at the förstodo Skrifterna;

46. Och sade til them: Så är thet skrifwit; och så måste Christus lida, och tredie dagen vpstå ifrå the döda:

47. Och predikas i hans namn bättring, och syndernas förlåtelse, ibland all folck, begynnande på Jerusalem.

48. Och J ären witne til alt thetta.

49. Och sij, jagh wil sända öfwer eder mins Faders löfte: men J skolen blifwa i staden Jerusalem, til thes J warden beklädde medh kraft af högdene.

50. Och han hade them vth til Bethanien; och vplyfte sina händer, och wälsignade them.

51. Och skedde, tå han them wälsignat hade, skildes han ifrå them, och vpfoor i himmelen.

52. Och the tilbådo honom; och gingo sedan in i Jerusalem igen medh stora glädie:

53. Och woro altid i templet, prisade, och lofwade Gudh: Amen.