Then Epistel

1. Capitel.

Verömes nya Testamentsens lära för thet Gamla: at i thet gamla Testamentet hafwer Gudh talat genom Propheterna: men nu i thet Nya genom Sonen sielf, v. 1. Hwilken är så mycket högre än alle andre, at han är arfherre öfwer alt; och igenom honom är werlden skapad, v. 2, och 10. At han är Fadrens rätta beläte, och håller all ting widh macht. At han hafwer rensat oß ifrå wåra synder, och sitter på Gudz högra hand, v. 3, och 13. At han är högre än alle Änglar, v. 4. Ja, alle Gudz Änglar måste tilbedia honom, rc. v. 6.

Fordom talade Gudh ofta, och i mångahanda måtto, til fäderna, genom Propheterna:

2. På thet yttersta i thessa dagar hafwer han talat til oß genom Sonen; hwilken han satt hafwer til arfwinga öfwer all ting; genom hwilken han ock werldena giordt hafwer. *

3. Hwilken, efter han är hans härlighets skeen, och hans wäsendes rätta beläte, och bär all ting medh sitt kraftiga ord, och hafwer rensat wåra synder genom sigh sielf, sitter han på Majestätsens högra sido i högdene;

4. Så mycket bättre worden än Änglarna, som han för them högre namn ärfdt hafwer.

5. Ty, til hwilken af Änglarna hafwer han någon tijd sagt: Tu äst min Son, i dagh hafwer jagh födt tigh? Och åter: Jagh skal wara hans Fader, och han skal wara min Son?

6. Och åter, tå han införer then förstfödda i werldena, säger han: Och alle Gudz Änglar skola tilbedia honom.

7. Men om Änglarna säger han: Han giör sina Änglar andar, och sina tienare eldzlåga.

8. Men til Sonen: Gudh, tin stool wahrar ifrån ewighet til ewighet: tins rikes spira är een rättwijs spira.

9. Tu hafwer älskat rättferdighetena, och hatat orättferdighetena: therföre hafwer, Gudh, tin Gudh sinordt tigh medh glädienes oljo, meer än tina medbröder.

10. Och tu, Herre, grundade jordena af begynnelsen, och himlarna äro tina händers werck.

11. The skola förgås; men tu skalt blifwa: och the skola alle föråldras såsom ett kläde:

12. Och såsom en klädnad skalt tu förwandla them, och the warda förwandlade: men tu blifwer then samme, och tin åhr hafwa ingen ända.

13. Men til hwilken af Änglarna hafwer han någon tijd sagt: Sätt tigh på mina högra hand, til thes jagh lägger tina fiendar tigh til en fotapall?

14. Äro the icke allesammans tienstandar, vthsände til tienst, för theras skul som salighetena ärfwa skola?

2. Capitel.

Här af införes nu, at efter nya Testamentsens lära är så mycket förmeer än thet Gamla, at hon är gifwin genom sielfwa Sonen; och ther til medh mång tekn bekräftad: så skole wij henne thes meer achta, v. 1. Sedan berömes åter Christi höghet och Majestät, at han är worden en Herre öfwer all Gudz händers werck, v. 5. Och bewises til thet tredie, at thenna hans höghet wardt intet förringad ther igenom, at han godwillig led döden för oß, af the orsaker, för hwilka skul han Mandom anammat och döden lidit hafwer, v. 10.

Therföre skole wij thes bätter taga wahra på thet oß sagt är, at wij til ewentyrs icke förderfwes:

2. Ty wardt thet ordet fast, som genom Änglarna talat war; och all öfwerträdelse och olydighet hafwer fått sin rätta löön:

3. Huru skole wij vndfly, om wij sådana salighet icke achte? Hwilken, sedan hon först predikad wardt af Herranom, är kommen in på oß, af them som thet hördt hade.

4. Och Gudh hafwer gifwit witnesbyrd ther til medh tekn, vnder och mångahanda krafter, och medh then Helga Andas vthskiftelse, efter hans wilja.

5. Ty han hafwer icke vndergifwit Änglomen then tilkommande werldena, ther wij om tale.

6. Men en betygar enestädz, och säger: Hwad är menniskian, at tu täncker på honom? Eller menniskiones Son, at tu söker honom?

7. Tu hafwer en liten tijd låtet honom öfwergifwen wara af Änglarna: medh ähro och prijs hafwer tu krönt honom, och satt honom öfwer tina händers werck.

8. All ting hafwer tu lagt vnder hans fötter. J thet han nu all ting hafwer honom vnderlagt, hafwer han intet vndantaget, thet honom icke vnderlagt är. Doch see wij icke ännu all ting wara honom vnderlagd.

9. Men Jesum, som en liten tijd hafwer öfwergifwen warit af Änglarna, see wij för dödsens lidande skul krönt wara medh ähro och prijs: på thet han af Gudz nådh skulle smaka döden för alla.

10. Ty thet höfde honom, för hwilkens skul all ting äro, och genom hwilken all ting äro, then ther mång barn til härlighet fördt hade, at han theras salighets höfdinga skulle genom lidande fulkommen giöra.

11. Efter then som helgar, och the som helgade warda, äro alle af enom: therföre skämmes han ock icke kalla them bröder,

12. Säijandes: Jagh wil förkunna titt namn minom brödrom, och mitt i församlingen prisa tigh.

13. Och åter: Jagh wil sättia min tröst til honom. Och åter: Sij, jagh, och barnen som Gudh migh gifwit hafwer.

14. Efter barnen hafwa kött och blodh, är ock han thes deelachtig worden: på thet han skulle genom döden nederläggia honom, som döden i wåld hade, thet är diefwulen;

15. Och giöra them frij, som i alt sitt lefwerne genom dödsens räddhoga måste trälar wara.

16. Ty han tager ingenstädz på sigh Änglarna; vtan Abrahams sädh tager han på sigh.

17. Therföre måste han i all stycke wara bröderna lijk: på thet han skulle wara barmhertig, och en trogen öfwerste Prest för Gudi, at försona folckens synder.

18. Ty ther af at han wardt pijnt och frestad, kan han hielpa them som frestas.

3. Capitel.

Följer een förmaning af the samma: nemligan, at efter Christus är Gudz Apostel och öfwerste Prest, honom trogen i alt såsom Moses, ja så mycket förmeer än Moses, som en byggemästare, och huusherre eller son i huset, är förmeer än huset, eller en tienare ther vthi: så skole wij beflita oß om, at wij blifwe stadige i then troo och förtröstning som wij på honom fått hafwom, v. 1. Sedan, af then 95 Psalmen, vthi hwilken oß föreställes Jsraels barus exempel, huru the för sin olydno och afträdelse straffade wordo, v. 7.

Therföre, J helige bröder, som deelachtige ären vthi then himmelska kallelsen, achter på Apostlen, och öfwersta Presten, then wij bekännom, Christum Jesum.

2. Hwilken trogen är, honom som honom giordt hafwer, såsom ock Moses, i alt hans huus.

3. Så mycket större ähro wärd än Moses, som han hafwer större ähro som huset bygde, än sielfwa huset.

4. Ty hwart och ett huus bygges af någon; men Gudh är then som all ting giordt hafwer.

5. Och Moses war trogen i alt hans huus, såsom en tienare, the ting til witnesbyrd som framdeles yppas skulle.

6. Men Christus såsom en Son, i sitt huus: hwilket huus wij ärom, om wij annars förtröstningen, och hopsens berömelse, in til ändan fast behålle.

7. Therföre, såsom then Helge Ande säger: J dagh, om J få höra hans röst,

8. Så förhärder icke edor hierta; såsom skedde i wredene på frestelsedagen, i öknene:

9. Tå edra fäder frestade migh; the bepröfwade, och sågo min werck, i fyratijo åhr.

10. Therföre wardt jagh wredh på thetta slächtet, och sade: Altid fara the wille medh hiertat; men the wiste icke mina wägar.

11. Så at jagh ock swor i mine wrede: The skola icke komma vthi mina rolighet.

12. Seer til, käre bröder, at til ewentyrs vthi någon edra icke är ett argt och otroget hierta, som träder ifrå lefwandes Gudh.

13. Vtan förmaner eder sielfwa alla dagar, så länge thet nämnes, J dagh: at ingen ibland eder blifwer förhärd genom syndenes bedragelse.

14. Ty wij ärom deelachtige wordne af Christo: om wij annars trona, som wij begynt hafwe, fast behålle in til ändan.

15. Emedan thet sägs: J dagh, om J få höra hans röst, så förhärder icke edor hierta, såsom skedde i wredene.

16. Ty somlige som henne hörde, förtörnade honom: men icke alle som farne woro vthaf Egypten, genom Mosen.

17. Men hwilkom war han wredh i fyratijo åhr? War han icke them som syndat hade, hwilkas kroppar förföllo i öknene?

18. Men hwilkom swor han tå, at the icke skulle komma in i hans rolighet, vtan them otrognom?

19. Och wij seem, at the icke kunde ingå, för otrone skul.

4. Capitel.

Then förmaning som begyntes i thet förra Capitlet, och drefs af then 95 Psalmen, fulföljes här vthu samma Psalm, af then rolighet som ther om talas: nemligen, at efter Gudh hafwer än låfwat sina rolighet them som troo hans ord, så skole wij then igenom wår otro icke försuma, v. 1. och 11. Sedan bewises at een rolighet än tilstundar Gudz folcke, them som troo hans ord, v. 4. Hwilket här af sin kraft vphöijes och berömes, v. 12. Ther hoos följer en tröst för the swaga i trone, ther af, at Christus är en sådana öfwerste Prest, som kan hafwa medlidande medh the swaga, v. 14.

Så lät oß nu fruchta, at wij icke försume thet löfte, som är, at wij skole ingå i hans rolighet; och at ibland oß icke någor tilbaka blifwer.

2. Ty thet är ock oß förkunnat, så wäl som them: men thet halp them intet, at the hörde ordet; efter the som hörde, satte ther icke troo til.

3. Ty wij som troom, ingåm i rolighetena; som han sade: Såsom jagh swor i mine wrede, the skola icke ingå i mina rolighet; ther doch the werck fulbordad woro af werldenes begynnelse.

4. Ty han sade enstadz om then siunde dagen altså: Och Gudh hwilade på siunde dagen af all sin werck.

5. Och åter nu här: The skola icke ingå i min rolighet.

6. Efter thet är ännu för handene, at somlige skola ther ingå, och the som thet i förstone bebodat wardt, äro icke komne ther til, för otroon skul:

7. Lägger han åter en dagh före, efter så lång tijd, och säger genom David: J dagh, såsom sagt är, i dagh, om J hören hans röst, så förhärder icke edor hierta.

8. Ty om Josue hade kommet them til rolighet, hade han ingalunda om en annan dagh sedan sagt.

9. Therföre står Gudz folcke een rolighet tilbaka.

10. Ty then som ingången är vthi hans rolighet, han hafwer ock fått hwilo af sin werck, såsom Gudh af sin.

11. Så winläggiom oß nu, at wij mågom inkomma vthi thenna roligheten, på thet icke någor skal falla vthi samma otroos efterdömelse.

12. Ty Gudz ord är lefwandes, och kraftigt, och skarpare än något tweäggiat swärd: och går igenom, til thes thet åthskiljer siäl och anda, och märgh och been; och är en domare öfwer tanckar och hiertans vpsåt.

13. Och för honom är intet creatur osynligit: vtan all ting äro blott och vppenbar för hans ögon: om honom tale wij.

14. Efter wij nu hafwe en stoor öfwersta Prest, Jesum Gudz Son, som i himmelen faren är, så lät oß hålla bekännelsen.

15. Ty wij hafwe icke en öfwersta Prest, som icke kan warkunna sigh öfwer wår swaghet; vtan then som frestad är i all ting, lika som wij, doch vthan synd.

16. Therföre lät oß trösteliga framgå til Nådastolen: at wij måge få barmhertighet, och finna nådh, på then tijd oß hielp behöfwes.

5. Capitel.

Ther af, at i thet förra Capitel rördes något om Christi öfwersta Prestaämbete, begynnas här then läran widlyftigare handlas. Och läres här först, igenom en förliknelse medh thet Levitiska Prestaämbetet, at Christus icke okallad, vtan kallad af sin himmelska Fader, är worden wår öfwerste Prest, efter Melchisedeks sätt; samt hwad thetta är för ett ämbete, och hwad han ther igenom oß förwärfwat hafwer, v. 1. Sedan straffas the Ebreer för theras oförstånd i thenna läran, v. 11.

Förty, hwar och en öfwerste Prest, then af menniskiom vthtags, han warder satt för menniskiorna, i the ting som Gudi på röra, at han skal offra gåfwor och offer för synderna.

2. Then ther kan warkunna sigh öfwer them, som fåkunnige äro, och wille fara: efter han är ock sielf belagd medh swaghet.

3. Therföre måste han ock, såsom för folcket, så ock för sigh sielf offra, för synder.

4. Och ingen tager sigh sielf ähro; vtan then som ock kallad warder af Gudi, lika som Aaron.

5. Så hafwer ock icke Christus giordt sigh sielf härligan, at han skulle warda öfwerste Prest; vtan then som sade til honom: Tu äst min Son, i dagh hafwer jagh födt tigh.

6. Såsom han ock annorstädz säger: Tu äst en Prest i ewig tijd, efter Melchisedeks sätt.

7. Och hafwer på sins kötz dagar offrat böön och åkallan, medh starckt roop och tårar, til honom som honom frälsa kunde ifrå döden: och wardt bönhörd, therföre at han hölt Gudh i wyrdning.

8. Och äntå han war Gudz Son, hafwer han doch af thy han led, lärdt lydno.

9. Och tå han fulkommen wardt, blef han allom them som honom lyda, en orsak til ewig salighet:

10. Kallad af Gudi en öfwerste Prest, efter Melchisedeks sätt.

11. Ther om wij hade wäl mycket tala; men thet är swårt, efter J ären så oförståndige.

12. Och J, som länge sedan skulle warit lärare, behöfwen åter, at man lärer eder the första bokstäfwerna af Gudz ord; och at man gifwer eder miölk, och icke stadig maat.

13. Ty hwem man ännu miölk gifwa måste, han är oförfaren i rättferdighetenes ord: ty han är ett barn.

14. Men them som fulkomne äro, tilhörer stadig maat, the som genom wanan öfwade äro i sinnen, til at åthskilja godt och ondt.

6. Capitel.

Här warda the förmante, först, til at förkofra sigh vthi Evangelij lära och Christi kundskap, v. 1. Sedan, at taga sigh wahra för affall, vthaf thet skräckeliga straff som ther på följer, v. 4. Och sidst, til at blifwa beständige i trone, och hoppet om thet vthlåfwade arfwet, v. 9. Af Abrahams exempel, v. 12. Och Gudz oryggeliga eed ther på, v. 17.

Therföre, wilje wij låta bestå then lärdom som lyder på begynnelsen til ett Christeligit lefwerne, och taga thet före, som til fulkomligheten drager: icke på nytt läggiande grunden til bättring af döda gierningar, til trona på Gudh;

2. Til döpelsen, til lärdom, til händers påläggning, til the dödas vpståndelse, och til then ewiga domen.

3. Och thet wilje wij giöra, om Gudh annars thet tilstäder.

4. Ty thet är omögeligit, at the som en gång vplyste äro, och smakat hafwa then himmelska gåfwon, och deelachtige wordne äro af then Helga Anda;

5. Och smakat hafwa thet goda Gudz ord, och then tilkommande werldenes kraft:

6. Om the affalla, och på nytt sigh sielfwom korsfästa Gudz Son, och för spott hålla; at the skola igen förnyas til bättring.

7. Ty jorden som indricker regnet, som ofta kommer på henne, och bär them beqwäma örter som henne bruka, hon får wälsignelse af Gudi.

8. Men then törn och tistel bär, hon är odugelig, och närmast förbannelsen; hwilkens ändalycht är, at hon skal brännas.

9. Men wij försee oß, J älskelige, til eder thet bättre är, och thet salighetene närmer är: ändoch wij så talom.

10. Ty Gudh är icke orättwijs, at han förgäter edra gierning och arbete i kärlekenom, som J bewisat hafwen på hans namn, tå J tienten helgonen, och ännu tienen.

11. Men wij begäre, at hwar och en af eder then samma flijt bewiser, til at hålla hoppet fast alt in til ändan:

12. At J icke tröge blifwen, vtan theras efterföljare, som genom trona och långmodighet få thet arf som vthlåfwat är.

13. Ty när Gudh låfwade Abrahe, tå han ingen större hade, ther han widh swärja kunde, swor han widh sigh sielf,

14. Och sade: Sannerliga, jagh wil wälsigna tigh, och föröka tigh.

15. Och så, efter han i tolamod förbidde, fick han thet som vthlåfwat war.

16. Ty menniskiorna swärja widh then ther större är än the; och them emellan blifwer en ände på alla trätor, om thet stadfäst blifwer medh en eed.

17. Men tå Gudh wille rikeliga bewisa arfwingomen til löftet sins vpsåts fasthet, lade han ther en eed vppå:

18. At wij genom tw owikelig ting, i hwilkom omögeligit är, at Gudh liuga skulle, ena starcka tröst hafwa skullom, wij som ther til flydt hafwe, at wij måtte få thet hopp som tilbudit är:

19. Hwilket wij hålle såsom ett säkert och fast wår siäls ankare; thet ock ingår in til thet som innan för förloten är.

20. Tijt Förelöparen för oß ingången är, Jesus, en öfwerste Prest worden til ewig tijd, efter Melchisedeks sätt.

7. Capitel.

Sedan the Ebreer igenom then inmängda straffpredikan och förmaning i thet förra Capitlet äro något bättre beredde til at achta hwad som talas, fulföljes åter then läran om Christi öfwersta Prestaämbete. Och liknas här Christus widh Melchisedek, v. 1. Och bewisas så först, at Melchisedek war högre än Abraham och the Levitiske Prester, ther af, at han hafwer wälsignat Abraham, och tagit tijonde af honom. Ther af följer, at Christus är ock högre än the, v. 4. Sedan, at thet Levitiska Presterskapet medh sin lagh hafwer en ända, efter Gudh hafwer låfwat och gifwit en annan Prest, efter Melchisedeks sätt, v. 11. En fulkomligare och warachtigare Prest, v. 5. Och thet medh en eed, v. 20. Til thet tredie, at Christus är en fulkomligare Prest än the Levitiske, af theras och Christi förliknelse, v. 23.

Thenne Melchisedek war Konung i Salem, högsta Gudz Prest: then Abrahe mötte, tå han igenkom ifrå then Konunga slachtning, och wälsignade honom:

2. Hwilkom ock Abraham gaf tijonde af all ting. Först vthtolkas han, rättwisones Konung; men sedan, är han ock Salems Konung, thet är, fridsens Konung:

3. Vthan fader, vthan moder, vthan slächt; och hafwer hwarken begynnelse på dagarna, eller ända på lifwet: men han är lijk worden widh Gudz Son, och blifwer Prest i ewighet.

4. Men seer huru stoor then är, som ock Abraham Patriarchen gaf tijonde af bytet.

5. Men Levi söner, tå the Presterskapet anamma, hafwa befalning taga tijond af folcket, thet är, af sina bröder, efter lagen; äntå the ock af Abrahams länder komne äro.

6. Men then, hwilkens slächte icke räknas ibland them, han tog tijond af Abraham, och wälsignade honom som löftet hade.

7. Nu nekar thet ingen, at thet som mindre är, tager wälsignelse af thet som större är.

8. Och här taga the menniskior tijond som dödelige äro: men ther han, som betygas om, at han lefwer.

9. Och, om jagh så säija skal: Levi, som tijondena plägar taga, wardt ock tijondat i Abraham:

10. Ty han war äntå i sins faders länder, tå Melchisedek honom mötte.

11. Är nu fulkomlighet skedd genom thet Levitiska Presterskapet, ty ther vnder fick folcket lagen; hwad behöfde säijas, at en annar Prest vpkomma skulle, efter Melchisedeks sätt, och icke efter Aarons sätt?

12. Ty ther Preskerskapet förwandlat warder, ther måste ock lagen förwandlas.

13. Ty then som thetta sägs om, är af ett annat slächte, af hwilko aldrig någor skötte altaret.

14. Ty thet är ju vppenbart, at wår Herre är kommen af Juda slächte: til hwilkens slächte Moses intet talat hafwer om Presterskapet.

15. Och är thet ännu klarare, medan en annar Prest efter Melchisedeks sätt vpkommer:

16. Hwilken icke är giord efter kötzlig budordz lagh, vtan efter oändelig lifs kraft.

17. Ty han betygar: Tu äst en Prest ewinnerliga, efter Melchisedeks sätt.

18. Ty ther medh skeer, at then förra lagh afkommer, för hennes swaghet och onytto skul.

19. Ty lagen kunde intet giöra fulkomligit: och warder ett bättre hopp infördt, genom hwilket wij nalkoms Gudi.

20. Och så mycket meer, at thet icke skedde vthan eed: ty hine äro vthan eed Prester wordne.

21. Men thenne medh eed, genom then som sade til honom: Herren swor, och thet skal icke ångra honom: tu äst en Prest ewinnerliga, efter Melchisedeks sätt.

22. Så mycket bättre testament hafwer Jesus vthrättat.

23. Och hine äro månge Prester wordne; therföre at döden lät them icke blifwa:

24. Men thenne, efter han blifwer ewinnerliga, hafwer ett oförgängeligit Presterskap.

25. Hwarföre han ock kan ewinnerliga saliga giöra them som genom honom komma til Gudh, och lefwer altid, och beder altid för them.

26. Ty en sådana öfwersta Prest höfdes oß hafwa, then ther helig wore, oskyldig, obesmittad, skild ifrå syndare, och högre än himmelen:

27. Hwilken icke dageliga behöfde, såsom the andre öfwerste Prester, först, för sina egna synder offra, och sedan för folckens synder: ty han giorde thet ena reso, tå han sigh sielf offrade.

28. Ty lagen sätter menniskior til öfwersta Prester som swaghet hafwa: men edsens ord, som efter lagen sagt är, thet sätter Sonen ewig och fulkomlig.

8. Capitel.

Bewisas än widare, at Christus är en fulkomligare öfwerste Prest än the Levitiske: först, ther af, at han är en himmelsk öfwerste Prest, öfwer the heliga håfwor, och thet sanskylliga tabernaklet, v. 1. Men the Levitiske äro jordiske, öfwer the gåfwor, och thet tabernakel som woro allenast en skugge til the himmelska, v. 4. Sedan ther af, at han är ett bättre Testaments, nemliga thet nya Testamentsens medlare, v. 6. Hwilket bewisas wara bättre än thet gamla; och at thet gamla skulle afskaffas, af Jeremie witnesbyrd, v. 7.

Men summan af thet wij tale, är thetta: Wij hafwom en sådana öfwersta Prest, som sitter på högra handen på Majestätsens stool i himmelen;

2. Och är en skaffare öfwer the heliga håfwor, och öfwer thet sanskylliga tabernaklet, hwilket Gudh vprest hafwer, och ingen menniskia.

3. Ty hwar och en öfwerste Prest warder skickad til at offra gåfwor och offer: therföre är thet af nöden, at thenne ock något hafwer thet han offra skal.

4. Hwar han nu wore på jordene, så wore han icke Prest: ther Prester äro, the ther efter lagen offra gåfwor;

5. Hwilke tiena eftersynene, och skugganom til the himmelska ting: såsom Mose af Gudi swarat wardt, tå han skulle fulkomna tabernaklet: Se til, sade han, at tu giör alt efter then eftersyn som tigh wijst är på berget.

6. Men nu hafwer han fått ett bättre ämbete, såsom han ens bättre testaments medlare är; thet ock på bättre löfte satt är.

7. Ty om thet första hade warit ostraffeligit, hade ingalunda wordet sökt rum til ett annat.

8. Ty han straffar them, och säger: Sij, the dagar skola komma, säger Herren, at jagh skal fulkomna öfwer Jsraels huus, och Juda huus, ett nytt testament:

9. Jcke efter thet testamentet, som jagh theras fäder giorde, på then dagh, tå jagh tog them widh theras hand, at vthföra them af Egypti land: efter the blefwo icke ståndande i mitt testament, så hafwer jagh ock gifwit them vthu mitt sinne, säger Herren.

10. Ty thetta är thet testament, som jagh wil giöra Jsraels huse, efter thessa dagar, säger Herren: Jagh wil gifwa min lagh vthi theras sinne, och vthi theras hierta wil jagh skrifwa them; och jagh wil wara theras Gudh, och the skola wara mitt folck.

11. Och skal ingen lära sin nästa, eller sin broder, och säija: Kän Herran: ty the skola alle känna migh, ifrå then minsta ibland them, och til then största.

12. Ty jagh warder förblidkat öfwer theras orättferdigheter, och theras synder, och theras ondsko skal jagh icke meer ihogkomma.

13. J thet han säger: Ett nytt, föråldrade han thet första: thet nu åldrogt och gammalt är, thet är hardt widh ändan.

9. Capitel.

Wjdare bewisas thet samma således: först, beskrifwes thet gamla Testamentsens tabernakel, v. 1. Offer, v. 6. Och hwad ther medh vthrättades, v. 8. Sedan beskrifwes thet nya Testamentsens tabernakel, offer, och hwad ther igenom är vthrättat; nemliga, at alt är fulkomligare, både tabernakel, offer, och thet goda som ther medh är förwärfwat, v. 11. J synnerhet bewisas, at Christus måste döö, och medh sitt blodz vthgiutelse rena oß ifrå wåra synder: ther af, at han hade giordt ett testament här om, v. 15. Sedan ock, at thet gamla Testamentet stadfästes, och all thes tygh renades medh blodh, v. 18. Så måste ock thet Nya, och thes himmelske ting som ther medh woro beteknade, v. 23.

Hade ock wäl thet första sina rätter, och Gudztienst, och vthwärtes helighet.

2. Ty thet främre tabernaklet war ther vpsatt: vthi hwilko woro liusastakarna, och bordet, och skådobröden; och thetta kallades thet Helga.

3. Men baak then andra förloten, war thet tabernaklet, som man kallade thet alrahelgasta:

4. Hwilket hade thet gyldene rökelsekaret, och Testamentsens Ark, på alla sidor beslagen medh guld: vthi hwilko war thet gyldene ämbar, ther thet himmelsbrödet vthi war, och Aarons staf, som blomstras hade, och Testamentsens taflor:

5. Men ther ofwan vppå woro härlighetenes Cherubim, som öfwerskygde Nådastolen: af hwilka stycker på thenna tijd icke besynnerliga är säijandes.

6. Tå nu thetta så beredt war, gingo Presterna altid in i thet främre tabernaklet, och vthrättade Gudztiensten.

7. Men vthi thet andra, gick allenast then öfwerste Presten, en tijd om åhret; icke vthan blodh, then han offrade för sina egna, och för folckens synder:

8. Ther then Helge Ande medh betydde, at helighetenes wägh äntå icke vppenbar war, medan thet första tabernaklet stod.

9. Hwilket war een liknelse i then tiden, i hwilkom gåfwor och offer offrades, och kunde icke giöra honom fulkommen, efter samwetet, som then Gudztiensten giorde:

10. Allenast medh maat och dryck, och mångahanda twagning, och vthwärtes helighet, som pålagda woro, in til bättringenes tijd.

11. Men Christus är kommen, at han skal wara öfwerste Prester til thet tilkommande goda; genom ett större och fulkomligare tabernakel, thet medh händer icke giordt är, thet är, thet icke så bygdt är:

12. Jcke heller genom bockablod, eller kalfwablod: vtan han är genom sitt egit blodh ena reso ingången vthi thet helga, och hafwer funnet een ewig förloßning.

13. Ty hafwer oxablod, och bockablod, och strödd aska af kone helgat the orena, til kötzlig reenhet:

14. Huru mycket meer skal Christi blodh, som hafwer sigh sielf obesmittad genom then Heliga Anda Gudi offrad, rena wårt samwet af the döda gierningar, til at tiena lefwandes Gudh.

15. Therföre är han ock nya Testamentsens medlare; på thet the som kallade äro, skulle få thes ewiga arfsens löfte, i thy, at hans dödh gick ther emellan, til förloßning ifrå the öfwerträdelser, som vnder thet förra Testamentet woro.

16. Ty hwar ett testament är, måste ock hans dödh medh wara, som testamentet giorde.

17. Ty testamentet blifwer gilt genom döden: annars hafwer thet ännu ingen macht, så länge han lefwer, som testamentet giorde.

18. Therföre war ock icke thet första stichtat vthan blodh.

19. Ty tå Moses allo folckena föregifwit hade hwart och ett budord, efter lagen; tog han kalfwablod, och bockablod, medh watn, och purpur vll, och hysop, och bestänckte bokena, och alt folcket;

20. Och sade: Thetta är Testamentsens blodh, thet Gudh hafwer eder budit.

21. Och theslikes tabernaklet, och all kärille, ther Gudztienst plägade medh giöras, bestänckte han sammalunda medh blodh.

22. Och warda mäst all ting efter lagen reen giord i blodh; och vthan blodz vthgiutelse skeer ingen förlåtelse.

23. Så är nu af nöden, at the himmelska tings eftersyner skola medh sådant renat warda: men the himmelska tingen måste bättre offer hafwa än thessa woro.

24. Ty Christus är icke ingången i thet helga, som medh händer giordt är, hwilket är een eftersyn til thet sanskylliga: vtan in vthi sielfwa himmelen, på thet han skal nu wara i Gudz åsyn för oß.

25. Jcke at han skal ofta offra sigh, såsom öfwerste Presten gick hwart åhr in vthi thet helga, medh annars blodh:

26. Eljes måste han skolet ofta lida, af werldenes begynnelse: men nu, på werldenes ändalycht, är han en gång vppenbarad, genom sitt egit offer, til at borttaga syndena.

27. Och såsom menniskiomen är förelagt en gång döö; men sedan domen:

28. Så är ock Christus ena reso offrad, til at borttaga mångs mans synder: men en annan gång skal han låta see sigh, vthan synd, them som honom wänta, til salighet.

10. Capitel.

An handlas om Christi offer på korßet. Och bewisas at the Levitiske offer woro allenast en skugge til thetta; kunde intet borttaga synden, och hafwa nu sin ända: men thetta Christi offer är thet fulkomliga offret, som renar oß ifrån alla synder. Först, ther af, at the Levitiske offer måste så ofta repeteras, v. 1. Men Christus giorde sitt offer en gång, och sitter nu på Gudz högra hand, v. 11. Sedan, af then 40 Psalmen, v. 5. Och sidst, af Jeremia, v. 15. Ther af införes sedan een förmaning til stadighet i thenna läran, och til ett Christet lefwerne, v. 19. Samt ett skräckeligit hoot emot them som falla ther ifrå, v. 26. Sidst, följer een tröst, medh samma förmaning, vnder kors och förföljelse för thenna läran skul, v. 32.

Ty lagen hafwer skuggan af thet tilkommande goda, och icke sielfwa warelsen. Ährliga måste man offra altid enahanda offer, och kan icke giöra them fulborda som thet offra.

2. Annars hade thet återwändt offras: efter the som så offra, hade sedan intet samwet haft af synder, när the hade ena reso warit rene giorde.

3. Vtan ther medh skeer een åminnelse på synderna hwart åhr:

4. Ty omögeligit är genom oxablod och bockablod borttaga synder.

5. Therföre, tå han kommer i werldena, säger han: Offer och gåfwor hafwer tu icke welat: men kroppen hafwer tu migh beredt.

6. Bränneoffer och syndoffer behaga tigh icke.

7. Tå sade jagh: Sij, jagh kommer; i bokene är skrifwit om migh, at jagh skal giöra tin wilja, o Gudh.

8. Tilförene tå han sade: Offer och gåfwor, bränneoffer och syndoffer hafwer tu icke welat; icke behaga the tigh heller, hwilke efter lagen offras;

9. Tå sade han: Sij, jagh kommer, til at giöra, o Gudh, tin wilja. Ther tager han thet första bort, at han thet andra insättia skal.

10. J hwilkom wilja wij helgade ärom ena reso, genom Jesu Christi krops offer.

11. Och hwar och en Prest är insatt, at han dagliga skal skiöta Gudztiensten, och ofta offra enahanda offer, hwilke aldrig kunna borttaga synder.

12. Men thenne, tå han hade offrat ett offer för synderna, thet ewinnerliga gäller, sitter han på Gudz högra hand;

13. Och wänter nu, til thes hans owänner lagde warda, honom til en fotapall.

14. Ty medh ett offer hafwer han ewinnerliga fulkomnat them som helige warda.

15. Thet betygar oß ock then Helge Ande: ty tå han tilförene sagt hade:

16. Thet är thet Testamentet som jagh them giöra wil, efter the dagar, säger Herren: Jagh wil gifwa min lagh i theras hierta, och i theras sinne wil jagh skrifwa them;

17. Och theras synder och orättferdighet wil jagh icke meer ihogkomma.

18. Ther nu sådana förlåtelse är, ther är icke meer offer för synder.

19. Efter wij nu hafwe, käre bröder, frijhet til at ingå vthi thet helga, genom Jesu blodh;

20. Hwilken han oß beredt hafwer til en ny och lefwande wägh, genom förloten, thet är, genom sitt kött;

21. Och hafwom en öfwersta Prest öfwer Gudz huus:

22. Så lät oß framgå, medh ett sanskylligt hierta, vthi een fulkomlig troo, bestänckte i hiertan ifrån ett ondt samwet, och twagne om kroppen medh reent watn.

23. Och lät oß hålla hopsens bekännelse owikliga: ty han är trofast som thet låfwat hafwer.

24. Och lät oß achta på oß inbyrdes, til at vpwäckia til kärlek och goda gierningar:

25. Jcke öfwergifwandes wår församling, såsom somlige för sedh hafwa: vtan förmaner eder inbyrdes, och thet thes meer, at J seen huru dagen nalkas.

26. Ty om wij sielfwiljande syndom, sedan wij förstådt hafwe sanningen, tå står oß intet offer igen för synderna:

27. Vtan een förskräckelig domsens förbidelse, och eldsens nijt, som motståndarena förtära skal.

28. Ho som bryter Mosi lagh, han måste döö vthan barmhertighet, efter tw eller try witne:

29. Huru mycket större näpst, menen J, förtienar then, som Gudz Son förtrampar, och Testamentsens blodh, såsom oreent achtar, genom hwilket han helgad är, och försmäder nådenes Anda?

30. Ty wij kännom then som sade: Hämnden är min; jagh skal wedergällat, säger Herren. Och åter: Herren skal döma sitt folck.

31. Thet är gräseligit falla vthi lefwandes Gudz händer.

32. Men kommer ihogh the framledna dagar, i hwilkom J vplyste woren, och stoden en stoor törning i bedröfwelsen:

33. Endeels, tå J sielfwe genom hädelse och bedröfwelse ett widvnder worden; och endeels, tå J sälskap haden medh them som thet så går.

34. Ty J hafwen deelachtige warit af the bedröfwelse som af minom boijom gingo, och medh frögd lidit edra ägodelars förskiöfling, wetandes at J när eder sielfwa bättre och blifwande ägodelar hafwen i himmelen.

35. Så kaster icke nu bort edra tröst, som een stoor löön hafwer.

36. Ty tolamodet är eder behof; på thet J mågen giöra Gudz wilja, och få thet som låfwat är.

37. Ty ännu en liten tijd, så kommer then som komma skal, och fördröijer icke.

38. Men then rättferdige skal lefwa af troon: och hwilken sigh vndandrager, han skal icke behaga mine siäl.

39. Men wij ärom icke the som oß vndandrage til förtapelse: vtan af them som troo, och frälsa siälena.

11. Capitel.

På then föregångna förmaning til stadighet i trone, följer nu yttermera, såsom ett nytt argument, trones beskrifwelse, af hennes wißhet: nemliga, at troon är een wiß förlåtelse på the ting som man intet seer, och doch i Gudz ord äro förkunnade, v. 1. Ther vppå sedan til exempel, indrages ett långt register af the heliga Fäder, som igenom trona hafwa wist förlåtit sigh på Gudz ord och löfte, och ther igenom många kraftiga gierningar giordt, och mycket lidit, v. 3.

Men troon är een wiß förlåtelse på thet som man hoppas, och intet twifla om thet man icke seer.

2. Genom henne hafwa the gamla fått witnesbyrd.

3. Genom trona besinnom wij, at werlden är fulbordad genom Gudz ord: så at alt thet man seer, är wordet af intet.

4. Genom trona offrade Abel Gudi större offer än Cain: medh hwilko han fick witnesbyrd, at han war rättferdig, tå Gudh gaf om hans gåfwor witnesbyrd; och genom henne talar han ännu, ändoch han död är.

5. Genom trona wardt Enoch borttagen, så at han icke skulle see döden, och fans intet, therföre at Gudh borttog honom: ty förr än han borttagen war, hade han fått witnesbyrd, at han täcktes Gudi.

6. Ty vthan trona är omögeligit täckias Gudi. Ty then til Gudh komma wil, han måste troo at Gudh är; och at han lönar them som sökia honom.

7. Genom trona ährade Noe Gudh, och beredde arken, til sins huus salighet, tå han fick Gudz befalning om the ting som icke syntes: genom hwilken (ark) han fördömde werldena, och wardt then rättferdighets arfwinge, som af trone är.

8. Genom trona wardt Abraham lydig, tå han kallad wardt til at vthgå i thet land, som han få skulle til arfs: och foor vth, och wiste icke hwart han komma skulle.

9. Genom trona war han en främling vthi thet landet honom låfwat war, lika som vthi ett främmande land, bodde vthi tabernakel, medh Jsaac och Jacob, som medarfwingar woro til samma löfte.

10. Ty han wänte efter en stadh som grund hade; hwilkens byggiomästare och skapare är Gudh.

11. Genom trona fick ock Sara kraft til at afla, och födde öfwer sin ålders tijd: ty hon hölt honom trofastan som thet låfwat hade.

12. Therföre wordo ock af enom, som i then måtton död war, månge födde, såsom stiernorna på himmelen, och som sanden är i hafstrandene, then otalig är.

13. J trone äro thesse alle döde, och hafwa doch intet fått af löftet; vtan sedt thet fierran efter, och trodt ther vppå, och låtet sigh nöija, bekännande sigh wara gäster och främmande på jordene.

14. Ty the som sådant säija, gifwa tilkänna at the sökia ett fädernes land.

15. Och om the hade thet meent ther the vthgångne woro, hade the wäl haft tijd at wända tilbaka.

16. Men nu begära the ett bättre, thet är, thet himmelska. Therföre skämmes icke Gudh kallas theras Gudh: ty han hafwer beredt them en stadh.

17. Genom trona offrade Abraham Jsaac, när han försökt wardt; och offrade enda sonen, tå han hade fått löftet:

18. Om hwilken sagt war: Vthi Jsaac skal tigh tin sädh kallad warda:

19. Och tänckte at Gudh kunde ock wäl vpwäckia ifrå the döda: ther af tog han ock honom igen til een liknelse.

20. Genom trona wälsignade Jsaac Jacob, och Esau, om tilkommande ting.

21. Genom trona, tå Jacob dödde, wälsignade han båda Josephs söner; och tilbad thet öfwersta på hans spiro.

22. Genom trona, tå Joseph döö skulle, talade han om Jsraels barns vthgång; och gaf befalning om sin been.

23. Genom trona wardt Moses fördold i tre månader af sina föräldrar, tå han född war: therföre at the sågo, at han war ett dägeligit barn, och fruchtade intet Konungens budh.

24. Genom trona, tå Moses war stoor worden, nekade han sigh wara Pharaos dotter son;

25. Och wille mycket hällre lida bedröfwelse medh Gudz folck, än til en tijd hafwa lust i syndene:

26. Och hölt Christi försmädelse för större rikedom, än the håfwor vthi Egypten: ty han såg efter lönen.

27. Genom trona öfwergaf han Egypten, intet fruchtandes Konungens wrede: ty han hölt sigh widh then han icke såg, såsom han honom sedt hade.

28. Genom trona hölt han Påska, och blodz vthgiutelse: på thet han, som drap alt thet förstfödt war, skulle intet komma widh them.

29. Genom trona gingo the genom thet röda hafwet, såsom på torra landet: hwilket the Egyptier ock försökte, och druncknade.

30. Genom trona föllo murarna i Jericho, tå man i siu dagar omkring gånget hade.

31. Genom trona förgicks icke then skiökian Rahab medh the otrogna, tå hon the speijare anammat hade medh frijd.

32. Och hwad skal jagh meer säija? Tiden worde migh förstackot, när jagh förtälja skulle, om Gideon, om Barak, och Simson, och Jephthah, och David, och Samuel, och Propheterna.

33. Hwilke genom trona hafwa wunnet Konungarike; giordt rättferdighet, fått löfte, igenstoppat leijons mun:

34. Eldz kraft vthsläckt; swärdz ägg vndkommet: äro kraftige wordne af swaghetene; äro starcke wordne i stridene; hafwa nederlagt främmande härar.

35. Qwinnorna hafwa igenfått sina döda vthaf vpståndelsen: somlige wordo sönderslagne, och hafwa ingen förloßning welat anamma, på thet the skulle få vpståndelsen som bättre är.

36. Somlige hafwa lidit spott och hudflängning; och ther til boijor, och fängelse:

37. Wordo stenade, sönderhuggne, genomstungne, döde för swärd; hafwa gånget i fårskin och getskin, fattige, trängde, bedröfwade:

38. Hwilkom werlden icke werdig war; och hafwa gått älende i ökner, och i berg, och i skrefwor, och i jordkulor.

39. Alle thesse hafwa genom trona fått witnesbyrd, och hafwa doch icke fått löftet.

40. Therföre at Gudh hade föresedt om oß något thet bättre war: at the icke vthan oß skulle fulkomnade warda.

12. Capitel.

Följer åter een förmaning medh kraftig bewijs, til tolamod och ståndachtighet vnder kors och förföljelse, som man vthstå måste för then rätta troon och bekännelsen, v. 1. Sedan een förmaning til fridsamhet och helgelse, v. 14. Samt een warning för säkerhet, synd, och förargelse, v. 15. J synnerhet för Christi ordz föracht eller försumelse, v. 25.

Efter wij nu hafwe om oß en så stoor hoop medh witne, lät oß afläggia syndena, som altid låder widh oß, och giör oß tröga; och lät oß medh tolamod löpa i then kamp som oß förelagd är:

2. Och see på Jesum, som trona begynt och fulkomnat hafwer: hwilken, tå han måtte haft glädie, led korßet, och achtade intet smäleken; och är sittiandes på högra handen på Gudz stool.

3. Täncker på honom, som af syndarom sådana gensäijelse led emot sigh: at J icke tröttens i edor sinne, gifwandes eder vthöfwer.

4. Ty J hafwen icke ännu alt in til blodz emot ståndet, kämpande emot syndene:

5. Och hafwen redo förgätit then tröst som til eder talar, lika som til sin barn *: Min son, förachta icke Herrans aga; och gif tigh icke vthöfwer, tå tu näpses af honom.

6. Ty hwem Herren älskar, then agar han: men han gislar hwar och en son, han anammar.

7. Hwar J nu liden agan, så biuder sigh Gudh til eder såsom til barn: ty hwilken är then son, som hans fader icke agar?

8. Ären J vthan aga, J hwilkom alle deelachtige wordne äro, så ären J oächta, och icke barn.

9. Hafwe wij nu kötzliga fäder som oß aga, och fruchte them: skole wij tå icke mycket meer vnderdånige wara them andeliga Fadrenom, at wij må lefwa?

10. Och hine hafwa agat oß i några fåå dagar, efter som them syntes: men thenne til thet som nyttigt är, at wij måge få hans helgelse.

11. All age synes nu icke wara til frögd, vtan til ångest: men sedan wedergäller han een fridsam rättferdighetenes frucht, them som ther vthi öfwade äro;

12. Therföre lyfter vp edra lata händer, och trötta knå.

13. Och stiger wiß stegh medh edra fötter: at icke någor haltar såsom en ofärdig, vtan hällre helbregda warder.

14. Farer efter frijd medh allom; och efter helgelse, vthan hwilken ingen får see Herran.

15. Och seer til, at ingen försumar Gudz nådh: at icke vpwäxer någon bitter root, och giör något hinder, och månge måtte genom henne besmittade warda.

16. At ingen ware en bolare, eller ohelig, såsom Esau, hwilken för een måltid bortsålde sin förstfödzlorätt.

17. Men J weten, at tå han wille sedan medh arfsrätt få wälsignelse, wardt han bortdrifwen: och war honom tå intet rum til någon boot, ändoch han medh tårar ther efter sökte.

18. Ty J ären icke gångne til thet berget, ther man på taga kunde, och medh eld bran, eller til töknene, och mörkret, och stormen;

19. Och basuns klanget, och til orda rösten: hwilka the wedersakade, som henne hörde, begärande at ordet skulle them ju icke sagt warda.

20. Ty the förmåtte icke lida thet som ther sades: Om något diur kom widh berget, skulle thet stenas, eller skintas igenom.

21. Och så förskräckelig war then synen, at Moses sade: Jagh är förskräckt, och bäfwar.

22. Vtan J ären komne til Sions berg, och til lefwandes Gudz stadh, thet himmelska Jerusalem, och til then otaliga Ängla skaran;

23. Och til the förstföddas församling som i himmelen äro beskrefne; och til Gudh som alla dömer, och til the fulkomliga rättferdigas andar;

24. Och til nya Testamentsens Medlare Jesum, och til stänckelse blodet, som bättre talar än Abels blodh.

25. Seer til, at J icke wedersake honom som medh eder talar: ty kunde icke the vndfly, som wedersakade honom som talade på jordene; huru mycket mindre wij, om wij wedersake honom som af himmelen talar?

26. Hwilkens röst på then tijd giorde jordena bäfwande: men nu låfwar han, och säger: Ännu en tijd skal jagh giöra bäfwande, icke allenast jordena, vtan ock himmelen.

27. Thet han säger: Ännu en tijd, thet gifwer tilkänna the tings förwandling som bäfwa, såsom the ther giord äro; på thet the ting blifwa skola som obäfwande äro.

28. Therföre, efter wij få thet rike, som icke bäfwa kan, hafwe wij nådh, genom hwilka wij tiene Gudi, til at täckias honom medh tuchtighet och fruchtan.

29. Ty wår Gudh är en förtärande eld.

13. Capitel.

Emot ändan samkas åthskilliga förmaningar, nödiga til at achta: såsom til broderlig kärlek, och medlidande medh hwar andra, v. 1. Om ett kyskt ächtenskap, v. 4. Jsrå girighet, v. 5. Til tacksamhet emot Gudz ordz lärare, v. 7. Til ståndachtighet i then rätta läran, v. 8. Til at offra Gudi behagelig offer, v. 15. Til hörsamhet emot wåra Siälasörjare, v. 17. Til förböner för Apostelen, v. 18. Och så beslutes Epistelen medh een godh önskan, v. 20. Hennes vrsäkt, v. 22. Förtröstning om hans tilkommelse, v. 23. Och helsningar, v. 24.

Blifwer faste i broderlig kärlek.

2. Förgäter icke at herberga: ty ther medh hafwa somlige fått Änglar owetandes til herberges.

3. Täncker på them som bundne äro, såsom medbundne; och på them som bedröfwelse lida, såsom the ther ock af lekamenen äro.

4. Ächtenskapet skal hållas ährligit ibland alla, och ächtenskaps säng obesmittad: men bolare och hoorkarlar skal Gudh döma.

5. Vmgängelsen ware vthan girighet; och läter eder nöija medh thet J hafwen: ty han sade: Jagh skal icke öfwergifwa eller förlåta tigh.

6. Så at wij dristeliga måge säija: Herren är min hielpare; och jagh wil icke fruchta: hwad kan een menniskia giöra migh?

7. Täncker på edra Lärare, the eder Gudz ord sagt hafwa, och efterföljer theras troo: skådande hwad ända theras vmgängelse hade.

8. Jesus Christus i gåår och i dagh, och han theslikes i ewighet.

9. Läter eder icke omföras medh mångahanda och främmande lärdom: ty thet är godt at stadfästa hiertat, medh nådene; icke medh maten: hwilken intet gagnat hafwer them, som ther medh vmgått hafwa.

10. Wij hafwe ett altare, af hwilko the hafwa icke macht at äta, som tiena i tabernaklet.

11. Ty ehwad diurs blodh, som öfwerste Presten för syndene inbär vthi thet heliga, theras kroppar vpbrännes vthom lägret.

12. Therföre ock Jesus, på thet han skulle helga folcket medh sitt egit blodh, hafwer han lidit vthom porten.

13. Så lät oß nu gå vth til honom vthu lägret, och bära hans smälek.

14. Ty wij hafwe här ingen warachtig stadh: vtan wij sökom efter then tilkommande.

15. Så lät oß nu genom honom altid offra Gudi lofoffer, thet är, läpparnas frucht, the hans namn bekänna.

16. Förgäter icke giöra wäl, och meddela: ty sådana offer täckes Gudi.

17. Warer edra Lärare lydige, och följer them: ty the waka öfwer edra siälar, sasom the ther räkenskap giöra skola: på thet the måga thet giöra medh frögd, och icke medh suckan: ty thet är eder icke nyttigt.

18. Beder för oß: wår tröst är then, at wij ett godt samwet hafwe, och winlägge oß hafwa ett godt vmgängelse när alla:

19. Men alramäst beder jagh eder, at J sådant giören, at jagh medh thet snaresta måtte komma til eder.

20. Men fridsens Gudh, som igenfördt hafwer ifrå the döda, then stora Fåraherdan, genom thes ewiga Testamentsens blodh, wår Herra Jesum:

21. Han giöre eder skickeliga vthi alt godt werck, til at giöra sin wilja, och skaffa vthi eder hwad honom täckeligit är, genom Jesum Christum; hwilkom ware ähra af ewighet i ewighet: Amen.

22. Jagh förmanar eder, käre bröder, tager förmanelsens ord til godo: ty jagh hafwer eder medh fåå ord tilskrifwit.

23. Weter, at brodren Timotheus löös är: medh hwilkom, om han snart kommer, wil jagh see eder.

24. Helser alla edra Lärare, och all helgon. Eder helsa bröderna vthi Walland.

25. Nådh ware medh eder allom: Amen. Til the Ebreer skrifwen af Walland medh Timotheus.