1. Capitel.

Baruch vplaas sin book för fångarna i Babel, v. 1. Men the greto, fastade, och bådo; och sände til Jerusalem Gudz huuskärille, v. 5. Medh een summo penningar, at the skulle offra och bedia för them, v. 10. The bekände sina synder och olydno emot Gudz Propheter, som war rätta orsaken til thetta stora straffet, v. 14.

Thetta är thet taal som Baruch Neria son, Mahasia sons, Sedechia sons, Zedei sons, Helkia sons, vthi een book skref i Babel:

2. J femte åhrena, på siunde dagen i månadenom, på then tiden när the Chaldeer Jerusalem wunnit, och medh eld vpbrändt hade.

3. Och Baruch laas thenna bokena för JechonJa Jojakims son, Juda Konung, och för all folckens öron som ther til kom;

4. Och för Förstarnas öron, och för Konunga sönerna, och för the äldsta; och för allo folckena både små och stora, som bodde i Babel widh then älfwen Sud.

5. Och the greto, fastade och bådo medh alfwar in för Herranom,

6. Och lade tilhopa hwadh hwar och en förmåtte,

7. Och sände til Jerusalem til Jojakim Helkia son Salom sons, Presten, och til the (andra) Presterna, och til alt folcket som medh honom war i Jerusalem:

8. At han skulle föra in i Juda landet the Herrans huuskärille, som i förtiden vthu templet borttagne woro, på tijonde dagen i them månadenom Sivan, nemliga, the silfkärille som Zedekia Hosia son, Juda Konung tilrådet hade,

9. Sedan NebucadNezar Konungen i Babel hade bortfördt JechonJa, och Förstarna, och fångarna, och the wäldiga, och landzfolcket ifrån Jerusalem, och til Babel haft hade.

10. Och skrefwo them altså: Sij, wij sände eder penningar; ther köper före, bränneoffer, syndoffer, rökelse och spijsoffer, och offrer thet på Herrans wår Gudz altare.

11. Och beder för NebucadNezars lijf Konungens i Babel, och för Belsazzers hans sons lijf, at theras dagar på jordene wara måga, så länge som himmelens dagar wara:

12. Så skaffar oß Herren nogh och goda dagar, och wij få lefwa vnder Nebucad Nezars skugga Konungens i Babel; och vnder Belsazzers hans sons skugga, och tiena them i långan tijd, och nåde för them finna.

13. Och beder för oß til Herran wår Gudh: ty wij hafwe syndat emot Herran wår Gudh, och hans grymhet och wrede är icke ifrån oß wänd, alt in til thenna dagh.

14. Och läser thenna bokena: ty wij hafwe förthenskul sändt henne til eder, at J henne läsa skolen i Herrans huse på helgedagar och åhrstider,

15. Och säijer: Herren wår Gudh är rättferdig; men wij bäre wåra skam medh rätto. Såsom thet nu them af Juda går, och them af Jerusalem,

16. Och wårom Konungom, och wårom Förstom, och wårom Prestom, och wårom Prophetom, och wårom fädrom.

17. Förthenskul at wij för Herranom syndat, och honom icke trodt hafwe;

18. Och icke lydt Herrans wår Gudz röst, at wij hade mått wandrat efter hans budh, som han oß gifwit hafwer.

19. Ja, ifrå then tiden tå Herren wåra fäder vthur Egypti land förde, alt in til thenna dagh, hafwe wij Herranom wårom Gudh ohörsame warit, och hafwe förachtat at lyda hans röst.

20. Therföre är nu öfwer oß kommet thet straff och förbannelse, som Herren förkunnat hafwer genom sin tienare Mose, tå Herren wåra fäder vthur Egypti land förde, på thet han skulle gifwa oß ett land ther miölk och hannog vthi flöt.

21. Och wij lydde intet Herrans wår Gudz röst, såsom Propheterna oß sade, the han til oß sände:

22. Vtan hwar och en gick efter sitt onda hiertas sinne, och tientom främmande gudar, och giordom thet ondt war för Herranom wårom Gudh.

2. Capitel.

The bekänna ytterligare theras synder, v. 1. Bedia om syndernas förlåtelse, v. 11. Och prisa Gudz barmhertighet, v. 27.

Och Herren hafwer hållet sitt ord, som han talade til oß och wåra domare, Konungar och Förstar som Jsrael regera skulle, och til them af Jsrael och Juda.

2. Och hafwer sådana stort straff öfwer oß gå låtit, så at thes like vnder hela himmelen icke skedt är, som Jerusalem öfwergånget är, lika som i Mose lagh skrifwit står:

3. At een menniskia sin sons, och sine dotters kött äta skulle.

4. Och han gaf them bort til trälar i all rike, som alt omkring liggia, til een försmädelse och bannor ibland all folck: som omkring oß äro, ibland hwilka Herren them förströdt hafwer.

5. Och the warda ju altid vndertryckte, och kunna intet vpkomma igen: ty wij hafwe syndat emot Herran wår Gudh, i thet, at wij hans röst icke lydt hafwe.

6. Herren wår Gudh är rättferdig; men wij och wåre fäder bäre wåra skam medh rätto, såsom thet nu går:

7. Alt thet onda som Herren emot oß talat hafwer, thet är öfwer oß kommet:

8. Och wij hafwe icke bedit Herran, at hwar och en måtte omwända sigh ifrå sins onda hiertas tanckar.

9. Och Herren hafwer wakat öfwer oß til olycko, then han öfwer oß hafwer gå låtit: ty Herren är rättferdig i alla sina gierningar, som han oß budit hafwer:

10. Men wij lydde intet hans röst, at wij hade mått wandrat efter Herrans budh, som han oß gifwit hafwer.

11. Och nu Herre Jsraels Gudh, tu som titt folck vthur Egypti land fördt hafwer medh starcka hand, medh stora macht och högt wälde, genom tekn och vnder, och hafwer giordt tigh ett namn såsom thet nu är.

12. Wij hafwe ju syndat, och hafwe (ty wärr) ogudachtige warit, och hafwe giordt emot all tin budh.

13. Ach Herre wår Gudh, wändt åter af tine grymhet öfwer oß: ty wij äre fast ringa wordne ibland Hedningarna, tijt tu oß förströdt hafwer.

14. Hör Herre wåra böön och wår begäran, och hielp oß för tina skul, och lät oß nåde finna när them som oß bortfördt hafwa:

15. På thet hela werlden må weta, at tu Herre wår Gudh äst: ty Jsrael och hans sädh är ju nämnd efter tigh.

16. Se Herre vthaf titt heliga huus, och tänck doch vppå oß: bög Herre, titt öra, och hör doch.

17. Vplät tin ögon, Herre, och se doch: ty the döde i helwetet, hwilkas ande vthaf kroppenom faren är, tala intet om Herrans härlighet och rättferdighet:

18. Vtan een siäl som swårliga bedröfwad är, och luto och ömkeliga går, och sin ögon så när vthgråtit hafwer, och hungrog är, hon talar, Herre, om tina härlighet och rättferdighet.

19. Och nu Herre wår Gudh, wij liggie in för tigh medh wåra böner, icke för wåra fäders och wåra Konungars rättferdighet skul:

20. Vtan för tina barmhertighet skul: efter tu tina grymhet och wrede hafwer öfwer oß gå låtit, såsom tu genom tina tienare Propheterna talat hafwer, och sagt:

21. Så säger Herren: Böijer edra skuldror, och gifwer eder vnder Konungen i Babel, så skolen J få blifwa i landena, som jagh edra fäder gifwit hafwer:

22. Men om J Herrans röst icke lyden, gifwandes eder vnder Konungen i Babel,

23. Så wil jagh vthur Juda städer och vthur Jerusalem borttaga glädies och frögds röst, och brudgummas och bruds röst, och hela landet skal öde stå, och ingen ther vthi boo.

24. Men wij lydde intet tine röst, at wij hade mått gifwit oß vnder Konungen i Babel: therföre hafwer tu hållet tin ord, som tu talat hafwer genom tina tienare Propheterna, så at man wåra Konungars been och wåra fäders been vthu theras grafwar kastat och förströdt hafwer,

25. At the om dagen i solene, och om nattena i daggene legat hafwa; och hafwa ganska jämmerliga dödt, genom hunger, swärd och fängelse.

26. Och för Jsraels huus och Juda huus mißgierning skul, hafwer tu titt huus, ther man titt namn åkalla plägar, så förstöra låtit, som nu för ögon är.

27. Och tu Herre wår Gudh hafwer medh oß ganska nådeliga och efter alla tina stora barmhertighet handlat:

28. Såsom tu genom tin tienare Mose talat hafwer, på then dagen tå tu böd honom at skrifwa tin lagh för Jsraels barn, och sade:

29. Om J icke lyden mine röst, så skal wisserliga thenne hopen, then fast stoor är, ganska ringa warda ibland Hedningarna, tijt jag them förströ skal:

30. Ty jagh weet doch wäl, at the migh intet höra skola: ty thet är ett halsstyft folck: men the skola omwända sigh i landena, ther the inne fångne liggia, och skola lära weta, at jagh Herren theras Gudh är.

31. Och jagh skal gifwa them ett förståndigt hierta; och öron the ther höra.

32. Så skola the tå prisa migh i landena ther the fångne inne äro; och skola tänckia vppå mitt namn:

33. Och skola wända sigh ifrå sina hårda nackar, och ifrå sina synder: ty the skola tänckia vppå, huru theras fäder gånget är, som för Herranom syndat hafwa.

34. Och jagh skal föra them åter i thet land igen, som jagh theras fäder Abraham, Jsaac och Jacob sworit hafwer, och the skola ther rådande warda; och jagh skal föröka them, och icke förminska:

35. Och skal giöra ett ewigt förbund medh them, at jagh skal wara theras Gudh, och the mitt folck; och skal icke meer fördrifwa mitt folck Jsrael vthu landena, som jagh them gifwit hafwer.

3. Capitel.

Baruch beder at Gudh wille förlåta Jsrael sina mißgierning, v. 1. Lärer them orsaken til theras olycko, nemliga at the hafwa öfwergifwit then rätta wijsheten, v. 9. Hwilken allena är i Gudz församling til finnandes, v. 15.

Alsmächtige Herre Jsraels Gudh, i thenna stora ångest och nödh ropar jagh til tigh:

2. Hör och war nådelig, Herre: ty wij hafwe syndat emot tigh.

3. Tu regerar ewinnerliga; men wij förgås framgent.

4. Alsmächtige Herre, tu Jsraels Gudh, hör nu Jsraels böön, som i dödsens swalg äro, och theras barnas böön, som emot tigh syndat, och Herrans theras Gudz röst icke lydt hafwa: therföre hafwer ock straffet alt jämt vppå oß warit.

5. Tänck icke vppå wåra fäders mißgierningar; vtan tänck nu vppå tina hand, och vppå titt namn:

6. Förty, tu Herre, äst ju wår Gudh, så wilje wij, Herre, lofwa tigh.

7. Ty therföre hafwer tu gifwit tin fruchtan i wår hierta, at wij titt namn åkalla, och tigh i wårt fängelse lofwa skole: ty alla wåra fäders mißgierningar, som för tigh syndat hafwa, gå oß til hiertat:

8. Wij som nu i wårt fängelse äre, tijt tu oß bortdrifwit hafwer, til een försmädelse, til een banno och styggelse för alla wåra fäders mißgierningar skul, som ifrå Herranom sinom Gudh afwiket hafwa.

9. Hör Jsrael lifsens budh, tag grant wahra ther vppå, och behålt them wäl.

10. Huru kommer thet til, Jsrael, at tu i Hedningars land försmächtas?

11. At tu i främmande land äst? At tu orenar tigh ibland the döda? At tu ibland them räknad äst som i helwetet fara?

12. Thet är saken, at tu wijshetenes brunn öfwergifwit hafwer.

13. Hade tu på Gudz wägh blifwit, tu hade wäl altstädes i frijd bodt.

14. Så lär nu rätta wijshetena, på thet tu må förfara, ho then är som ett långt lijf, godz, frögd och frijd gifwer.

15. Hwilken weet hwar hon boor? Hwilken hafwer i hennes kamar warit?

16. Hwar äro Hedningarnas Förstar, som råda öfwer wildiuren på jordene?

17. The ther spela medh himmelens foglar, the ther silfwer och guld församla, ther menniskiorna sina tröst på sättia, och kunna aldrig mätta ther af warda:

18. Ty the förwärfwa penningar, och läggia sigh ther winning om, och är doch altsamman fåfängt:

19. The äro vthrotade och vthi helwetit farne, och andre äro i theras rum komne.

20. The efterkommande see wäl liuset, och boo på jordene, och drabba doch icke på then wägen, ther man wijshet finner:

21. Ty the förachta henne; ther til hafwa ock theras barn wille gånget.

22. J Canaan hörer man intet af henne; i Theman seer man henne intet.

23. Hagars barn sökia wäl efter then jordeska wijshetena; theslikes the köpmän af Meran, och the i Theman, hwilke sigh kloka tyckia låta: men the drabba doch icke på wägen, ther man wijshet finner.

24. O Jsrael, huru härligit är Herrans huus; huru wijdt och stort är thes bonings rum?

25. Thet hafwer ingen ända, och är omäteliga högt.

26. Thet woro i förtiden Reser, store namnkunnige män, och gode krigsmän:

27. The samma vthwalde Herren intet, eller vppenbarade them förståndsens wägh:

28. Och efter the icke hade wijshetena, äro the vthi sin dårskap förgångne.

29. Hwilken är faren vp i himmelen: och hafwer hämtat henne, och fördt henne neder af skyyn?

30. Hwilken hafwer öfwer hafwet farit, och funnet henne, och för kosteligit guld hemfördt henne?

31. (Summa) Thet är ingen som wägen weet, tijt ther man wijshet finner.

32. Men then all ting weet, han känner henne, och hafwer genom sitt förstånd funnet henne: then ther jordena af ewig tijd beredt hafwer, och vpfylt henne medh allahanda diur.

33. Then ther liuset vpgå låter, och när han kallar thet igen, så måste thet lyda honom.

34. Stiernorna lysa i theras ordning medh glädie;

35. Och när han kallar them så swara the: här äre wij; och lysa medh glädie för hans skul, som them skapat hafwer.

36. Thetta är wår Gudh, och ingen kan widh honom liknas:

37. Han hafwer wijshet funnit, och gifwit henne sinom tienare Jacob, och Jsrael sinom älskeliga.

38. Sedan hafwer hon syntz på jordene, och medh menniskiomen bodt.

4. Capitel.

Baruch lärer at Gudz ord är then rätta wijshetenes vrsprung; och hwad frucht ther af följer at thet i wördning hålles, v. 1. Wiser at synden är orsaken til Jsraels fängelse, v. 5. Och beskrifwer Jerusalems klagan öfwer sin barn, och theras stora sorg, v. 8. Tröster them åter, och förmanar them til tolamod och böön til Gudh, at them må hulpet warda, v. 21. Men theras förföljare skola komma på skam, v. 31. Och förkunnar them glädie, v. 36.

Thenna wijsheten är then boken om Gudz budh, och om lagen then ewig är: alla the henne hålla, the skola lefwa; men the som öfwerträda henne, the måste döö.

2. Wändt tigh åter ther til, Jacob, och tag ther widh; wandra efter ett sådant lius, som för tigh lyser.

3. Öfwergif icke androm tina ähro, och tin skatt eno främmande folcke.

4. O, salige äre wij, Jsrael: ty Gudh hafwer oß sin wilja vppenbarat:

5. Haf ett godt modh mitt folck, tu Jsraels prijs.

6. J ären Hedningomen sålde, icke til förderf: men therföre at J Gudh förtörnat hafwen, ären J edrom fiendom öfwergifne.

7. Ty J hafwen förtörnat then eder skapat hafwer, i thet, at J icke Gudi, vtan dieflom offrat hafwen.

8. Jhafwen förgätit then ewiga Gudh, then eder skapat hafwer, och bedröfwat Jerusalem, then eder vpfödt hafwer:

9. Ty han hafwer sedt Gudz wrede, som öfwer eder komma skulle, och sagt: Hörer til J Zions inbyggiare, Gudh hafwer tilskickat migh stoor sorg:

10. Ty jagh hafwer sedt mina söners och döttrars fängelse, hwilket then Ewige öfwer them hafwer komma låtit.

11. Jagh hafwer vpfödt them medh glädie; men medh grååt och sorg hafwer jagh sedt them föras bort.

12. Jngen glädie sigh öfwer migh, at jagh een enkia och af mångom öfwergifwin är: jagh är giord til ett öde, för mina barns synder skul:

13. Ty the äro afwekne ifrå Gudz lagh, och hafwa icke kändt hans rätter: the hafwa icke lefwat efter Gudz befalning, och hafwa intet hållet hans budh.

14. Kommer hijt, J Zions inbyggiare, och förkunner mina söners och döttrars fängelse, som then Ewige öfwer them hafwer komma låtit:

15. Ty han hafwer låtit komma öfwer them ett folck fierran efter; ett grufweligit folck, af ett okunnigt mål.

16. Hwilke icke skona then gamla, eller förbarma sigh öfwer barn. The samme hafwa bortfördt enkiones kära (söner), och bedröfwat the ensammas döttrar:

17. Men huru kan jagh hielpa eder?

18. Ty then som thenna olyckona öfwer eder hafwer komma låtit, han skal frälsa eder vthur edra fiendars händer.

19. Drager hän, J käre barn, drager hän; men jagh är öfwergifwen ensam.

20. Jagh hafwer min glädies kläder afdragit, och sorgakläder pådragit: jagh wil ropa til then Ewiga i alla mina dagar.

21. Hafwer ett godt modh, barn; roper til Gudh, så skal han förlossa eder vthu fiendernas wåld och hand.

22. Ty jagh hoppas än, at then Ewige skal hielpa eder, och jagh skal glädie få af them Heliga, för then barmhertighet skul, then eder af wårom ewiga Frälsare snarliga wederfaras skal.

23. Jagh hafwer låtit eder fara medh sorg och grååt; men Gudh skal gifwa eder migh igen medh glädie och frögd ewigliga.

24. Och lika som Zions inbyggiare edart fängelse sedt hafwa, så skola the ock snart see hielp af edrom Gudh, then öfwer eder komma skal medh stoor härlighet och ewiga tröst.

25. J barn, lider toleliga then wrede, som af Gudi öfwer eder kommer: ty tin fiende hafwer förfölgdt tigh; och tu skalt innan en kort tijd see hans förderf, och skalt träda vppå hans hals.

26. Min kräseliga (barn) måste gå på en ond wägh: the äro bortförde såsom een hiord, af siendom bortröfwad.

27. Hafwer ett godt modh, J barn, och roper til Gudh: ty han som hafwer eder bortföra låtit, han skal intet förgäta eder.

28. Therföre, såsom J hafwen winlagt eder til at afwika ifrå Gudh; altså wänder nu om, och winlägger eder tijo sinnom meer at sökia Herran:

29. Ty then som thetta straff öfwer eder hafwer gå låtit, han skal hielpa eder, och en ewig glädie skaffa.

30. Jerusalem, haf ett godt modh: ty then skal trösta tigh, efter hwilkom tu nämnd äst.

31. Vsle ware the som tigh plågat, och sigh öfwer titt fall glädt hafwa.

32. Vsle ware the städer, hwilkom tin barn tient hafwa; och vsel, then tin barn fången håller:

33. Ty såsom han öfwer titt fall sigh glädt, och öfwer titt förderf frögdat hafwer: altså skal han bedröfwad warda, när han förödd blifwer.

34. Och jagh skal borttaga hans macht, ther han sigh vppå förlåter, och wända hans berömelse vthi klagogråt:

35. Ty en eld skal komma öfwer honom ifrå them Ewiga i många dagar; och dieflarna skola sina boning ther inne hafwa i långan tijd.

36. Se tigh om Jerusalem öster vth, och se then tröst som tigh af Gudi kommer:

37. Sij, tin barn som bortförd äro, komma; ja, the komma församlade både af östan och wästan, genom thens Heligas ord, och prisa Gudz ähro.

5. Capitel.

Baruch tröster än ytterligare the fångna af Jsrael, och tilsäger them förloßning, v. 1. Vndsäger theras förföljare medh förnedring: men tilsäger sina hugnad och glädie, v. 7.

Kläd af tigh Jerusalem tin sorgakläder, och kläd vppå tigh een härlig prydning af Gudi ewigliga.

2. Kläd vppå Gudz rättferdighets kiortel, och sätt thens Ewigas härlighets crono vppå titt hufwud:

3. Ty Gudh skal vppenbara tina härlighet vnder hela himmelen:

4. Ty titt namn skal af Gudi nämndt warda ewigliga: Frijd, rättferdighet, prijs och gudachtighet.

5. Statt vp Jerusalem, och stig vp i högdena, och se tigh om öster vth, och se tin barn som både af östan och wästan församlad äro, genom thens Heligas ord, och glädia sigh, at Gudh åter hafwer tänckt vppå them.

6. The äro til foot af fienderna ifrå tigh bortförde; men Gudh förer them til tigh vphögd medh ähro, såsom riksens barn.

7. Ty Gudh wil all högh berg förnedra, och the långa strander och dalar vpfylla jämt medh landena: på thet Jsrael må säker wandra, och prisa Gudh.

8. Men skogarna och all wälluchtande trää, skola af Gudz befalning öfwerskyggia Jsrael:

9. Ty Gudh skal igen hämta Jsrael medh glädie, genom sina härliga tröst, medh barmhertighet och sine rättferdighet.