PRIMUS REGUM.

1. Capitel.

Tå Konung David war gammal, och kunde icke warda warm, lät han sökia sigh ena pigo, som skötte och wärmde honom, v. 1. Så hof ock Adonia sigh vp, och wille wara Konung, v. 5. Men tå BathSeba och Nathan sade thet för David, och påminte honom om Salomo, v. 11. Befalte han smörja och sättia Salomo til Konung, v. 32. När Adonia thet hörde, blef han förskräckt, och flydde til HERRANS altare, v. 41. Tå lät Salomo kallan tädan, och tilsade honom säkerhet, om han hölle sigh redeliga, v. 51.

Och tå Konung David war gammal, och wäl til ålders kommen, kunde han icke warda warm, än tå man hölde honom medh kläder.

2. Tå sade hans tienare til honom: Lät them sökia minom herra Konungenom een pigo een jungfru, som står för Konungenom, och skiöter honom, och sofwer i hans famn, och wärmer min herra Konungen.

3. Och the sökte vp een dägelig pigo i alla Jsraels gränsor, och funno Abisag af Sunem, och hade henne til Konungen.

4. Och hon war een ganska dägelig piga, och hon skiötte Konungen, och tiente honom: men Konungen kände henne intet.

5. Men Adonia Haggith son hof sigh vp, och sade: Jagh wil wara Konung: och giorde sigh wagnar och resenärar, och femtijo män til drawanter för sigh.

6. Och hans fader bekymrade honom intet i sinom tijd, så at han sade: Hwij giör tu så? Och han war ock en dägelig man; och han hade födt honom näst efter Absalom.

7. Och han hade sitt rådh medh Joab Zeru Ja son, och medh AbJathar Presten: the hulpo Adonia.

8. Men Presten Zadok, och BenajaJojada son, och Nathan Propheten, och Simei, och Rei, och the Davidz hieltar, woro icke medh Adonia.

9. Och tå Adonia offrade fåår, och oxar, och giödd boskap widh then stenen Soheleth, som låg widh then brunnen Rogel, böd han alla sina bröder Konungens söner, och alla Juda män Konungens tienare:

10. Men then Propheten Nathan, och Benaja, och the hieltar, och Salomo sin broder böd han intet.

11. Tå sade Nathan til BathSeba Salomos moder: Hafwer tu icke hördt, at Adonia Haggith son är Konung worden, och wår herre David weet intet ther af?

12. Så kom nu, jagh wil gifwa tigh ett rådh, at tu må vndsättia tina, och tins sons Salomo siäl.

13. Bort, och gack in til Konungen David, och säg til honom: Hafwer tu icke min herre Konung sworet, och sagt tina tienarinno: Tin son Salomo skal wara Konung efter migh, och han skal sittia på minom stool? Hwij är tå Adonia Konung worden?

14. Sij, medan tu ännu ther är, och talar medh Konungenom, wil jagh komma in efter tigh, och fulkomna titt taal.

15. Och BathSeba gick in til Konungen i kamaren: och Konungen war ganska gammal; och Abisag af Sunem tiente Konungenom.

16. Och BathSeba bögde sigh, och tilbad Konungen. Konungen sade: Hwad wilt tu?

17. Hon sade til honom: Min herre, tu hafwer sworit tine tienarinno widh HERRAN tin Gudh: Tin son Salomo skal wara Konung efter migh, och sittia på minom stool:

18. Men nu sij, Adonia är Konung worden; och min herre Konungen weet intet ther af:

19. Han hafwer offrat oxar, och giödd boskap, och mång fåår, och hafwer budit alla Konungens söner; ther til AbJathar Presten, och Joab häärhöfwitzmannen: men tin tienare Salomo hafwer han intet budit.

20. Men tu äst min herre Konung, hela Jsraels ögon see på tigh, at tu skalt gifwa them före, ho som skal sittia på mins herras Konungens stool efter honom.

21. När nu min herre Konungen medh sina fäder afsomnad är, så måste jagh och min son Salomo syndare wara.

22. Medan hon ännu talade medh Konungenom, kom Propheten Nathan.

23. Och the sade Konungenom til: Sij, Propheten Nathan är ther. Och som han kom in för Konungen, tilbad han Konungen på sitt ansichte neder til jordena;

24. Och sade: Min herre Konung, hafwer tu sagt, Adonia skal wara Konung efter migh, och sittia på minom stool?

25. Ty han är i dagh neder gången, och hafwer offrat oxar, och giödd boskap, och mång fåår, och hafwer budit alla Konungens söner, och höfwitzmännerna; ther til Presten AbJathar: och sij, the äta och dricka för honom, och säija: Lycka skee Konungenom Adonia:

26. Men migh tin tienare, och Zadok Presten, och Benaja Jojada son, och tin tienare Salomo, hafwer han intet budit.

27. Är thet så af minom herra Konungenom befalt, och tu hafwer thet tin tienare icke weta låtit, hwilken vppå mins herras Konungens stool efter honom sittia skal?

28. Konung David swarade och sade: Kaller migh BathSeba: och hon kom in för Konungen: och tå hon stod för Konungenom,

29. Swor Konungen, och sade: Så sant som HERREN lefwer, som min siäl förlossat hafwer vthur alla nödh;

30. Jagh wil i dagh giöra såsom jagh tigh widh HERRAN Jsraels Gudh sworet hafwer, och sagt: Salomo tin son skal wara Konung efter migh, och han skal sittia på minom stool för migh.

31. Tå bögde sigh BathSeba medh sitt anlete neder til jordena, och tilbad Konungen, och sade: Lycka minom herra Konung David i ewig tijd.

32. Och Konung David sade: Kaller migh Presten Zadok, och Propheten Nathan, och Benaja Jojada son. Och tå the kommo in för Konungen,

33. Sade Konungen til them: Tager medh eder edars herras tienare, och sätter min son Salomo vppå mina mulo, och förer honom nedh til Gihon.

34. Och Presten Zadok, samt medh Propheten Nathan, sinörje honom ther til Konung öfwer Jsrael: och blåser medh basuner, och säger: Lycka skee Konung Salomo.

35. Och drager medh honom vp, och kommer, så skal han sittia på minom stool, och wara Konung för migh: och jagh wil biuda honom, at han skal wara en Förste öfwer Jsrael och Juda.

36. Tå swarade Benaja Jojada son Konungenom, och sade: Amen; thet säije ock så HERREN mins herras Konungens Gudh.

37. Såsom HERREN hafwer warit medh min herra Konungenom, så ware han ock medh Salomo, at hans stool må större warda, än mins herras Konung Davidz stool.

38. Tå gingo Presten Zadok, och Propheten Nathan, och Benaja Jojada son, och Crethi och Plethi neder, och satte Salomo på Konung Davidz mulo, och förde honom til Gihon.

39. Och Presten Zadok tog oljohornet vthu tabernaklet, och smorde Salomo: och the blåste medh basuner, och alt folcket sade, Lycka skee Konung Salomo.

40. Och alt folcket drog vp efter honom, och folcket pipade medh pipor, och war ganska gladt, så at thet skall i markene vthaf theras skrij.

41. Och Adonia hörde thet, och alle the bodne som medh honom woro, och the hade allaredo ätit: och tå Joab hörde basunens liud, sade han: Hwart wil thet skrijet och bulret i stadenom?

42. Som han ännu talade, sij, tå kom Jonathan, AbJathars Prestens son: och Adonia sade: Kom här in, ty tu äst en dugelig man, och bär godh tidende.

43. Jonathan swarade och sade til Adonia: Ja, wår herre Konung David hafwer giordt Salomo til Konung;

44. Och hafwer sändt medh honom Presten Zadok, och Propheten Nathan, och Benaja Jojada son, och Crethi och Plethi; och the hafwa satt honom på Konungens mulo.

45. Och Presten Zadok medh Propheten Nathan hafwer smordt honom til Konung i Gihon: och the äro vpdragne tädan medh frögd, så at staden sorlar; thet är thet skrij som J hördt hafwen.

46. Ther til sitter Salomo på Konungs stolen.

47. Och Konungens tienare hafwa ingångit til at wälsigna wår herra Konung David; och hafwa sagt: Tin Gudh giöre Salomo ett bättre namn än titt namn är, och giöre hans stool större än tin stool: och Konungen hafwer tilbedit ther han låg på sängene.

48. Och Konungen hafwer så sagt: Lofwad ware HERREN Jsraels Gudh, som i dagh hafwer låtit en sittia på minom stool, så at min ögon thet sedt hafwa.

49. Tå wordo förskräckte, och stodo vp alle the som när Adonia budne woro, och gingo bort hwar och en sin wägh.

50. Men Adonia fruchtade sigh för Salomo, och stod vp, gick bort, och fattade hornen af altaret.

51. Och Salomo wardt sagt: Sij, Adonia fruchtar för Konung Salomo; och sij, han fattar altarets horn, och säger: Konung Salomo swärje migh i dagh, at han icke dräper sin tienare medh swärd.

52. Salomo sade: Wil han wara redelig, så skal icke ett hår af honom falla på jordena: men warder något ondt befunnet medh honom, så skal han döö.

53. Och Konung Salomo sände bort, och lät hämta honom neder ifrån altaret. Och tå han kom, tilbad han Konung Salomo: men Salomo sade til honom: Gack i titt huus.

2. Capitel.

Som nu David skulle döö: förmante han Salomo, til flijt i sitt ämbete, och at wandra i all HERRANS budh, så skulle honom wäl gå, v. 1. Ther hoos at hämnas thet blodh Joab hade vthgutit, v. 5. Giöra wäl emot Barsillai barn, v. 7. Och icke låta Simei blifwa ostraffad, v. 8. Och så afsomnade han, v. 10. Sedan begärade Adonia Abisag til hustru, v. 13. Ther af blef Salomo wredh, såsom han hade begärat riket medh, och lät dräpan, v. 22. Satte af AbJathar Presten, v. 26. Och lät dräpa Joab, som höllo medh honom, v. 28. Simei lät han inmana, v. 36. Men efter han sedan olåfwandes drog vth, måste han ock döö, v. 39.

Som nu tiden led, at David skulle döö, böd han sinom son Salomo, och sade:

2. Jagh går alla werldenes wägh: så war nu tröst, och war en man.

3. Och achta på HERRANS tins Gudz wacht, så at tu wandrar i hans wägar, och håller hans seder, budh, rätter, witnesbyrd, såsom skrifwit är i Mose lagh: på thet tu skalt wara klook i alt thet tu giör, och ehwart tu tigh wänder:

4. På thet HERREN skal vpwäckia sitt ord, som han öfwer migh talat hafwer, och sagt: Om tin barn bewara sina wägar, så at the wandra troliga, och af alt hierta, och af allo siäl för migh, så skal aldrig fattas af tigh en man på Jsraels stool.

5. Ock wetst tu wäl hwad Joab ZeruJa son hafwer giordt migh, hwad han giorde the twå häärhöfwitzmän i Jsrael, Abner Ner son, och Amasa Jether son, hwilka han drap, och vthgiöt krigsblod i fridenom, och lät komma krigsblod vppå sitt bälte thet omkring hans länder war, och vppå sina skoor som på hans fötter woro.

6. Giör efter tina wijshet, så at tu icke förer hans grå håår medh frijd nedh til helwete.

7. Och Barsillai barnom then Gileaditens skalt tu bewisa barmhertighet, så at the äta widh titt bord: förty, the gåfwo sigh til migh, tå jagh flydde för tinom broder Absalom.

8. Och sij, tu hafwer Simei när tigh, Gera son, Jemini sons af Bahurim, then migh skamliga bannade, på then tijd jagh gick til Mahanaim: men han kom neder emot migh widh Jordan; tå swor jagh honom widh HERRAN, och sade: Jagh wil icke dräpa tigh medh swärd.

9. Men lät icke tu blifwa honom oskyldig: ty tu äst en wijs man, och wetst wäl hwad tu honom giöra skalt, at tu låter hans grå håår medh blodh komma neder til helwete.

10. Så afsomnade tå David medh sina fäder, och wardt begrafwen vthi Davidz stadh.

11. Men tiden som David hade warit Konung öfwer Jsrael, war fyratijo åhr. J siu åhr war han Konung i Hebron; och try och tretijo åhr i Jerusalem.

12. Och Salomo satt på sins faders Davidz stool, och hans rike wardt storliga befäst.

13. Men Adonia Haggith son kom in til Bath Seba Salomo moder; och hon sade: Kommer tu ock medh frijd? Han sade: Ja.

14. Och han sade: Jagh hafwer något tala medh tigh. Hon sade: Säg.

15. Han sade: Tu wetst at riket war mitt; och hela Jsrael hade wändt sitt ansichte til migh, at jagh skulle wordet Konung: men nu är riket förwändt, och wordet mins broders: af HERRANOM är thet hans wordet:

16. Nu beder jagh en böön af tigh: Lät icke mitt ansichte komma til blygd. Hon sade til honom: Säg.

17. Han sade: Tala medh Konungen Salomo; ty han låter icke titt ansichte komma til blygd; at han gifwer migh Abisag af Sunem til hustru.

18. BathSeba sade: Wäl; jagh wil på tina wägnar tala til Konungen.

19. Och BathSeba kom in til Konung Salomo til at tala medh honom på Adonia wägnar. Och Konungen stod vp, och gick emot henne, och tilbad henne, och satte sigh på sin stool, och för Konungens moder wardt ock satt en stool, så at hon satte sigh på hans högra sido.

20. Och hon sade: Jagh beder een liten böön af tigh; lät icke mitt ansichte komma til blygd. Konungen sade til henne: Bed min moder; jagh wil icke låta titt ansichte komma til blygd.

21. Hon sade: Lät gifwa Abisag af Sunem tinom broder Adonia til hustru.

22. Tå swarade Konung Salomo, och sade til sina moder: Hwij beder tu om Abisag af Sunem til Adonia? Bed honom ock riket medh: förty, han är min äldste broder; och han hafwer Presten AbJathar och Joab ZeruJa son.

23. Och Konung Salomo swor widh HERRAN och sade: Gudh giöre migh thet och thet, Adonia skal thetta hafwa talat emot sitt lijf.

24. Och nu så wist som HERREN lefwer, then migh stadfäst hafwer, och låtit sittia på mins faders Davidz stool, och then migh ett huus giordt hafwer, såsom han sagt hafwer: J dagh skal Adonia döö.

25. Och Konung Salomo sände bort Benaja Jojada son, han slog honom, så at han blef död.

26. Och til Presten AbJathar sade Konungen: Gack bort til Anathoth til tin åker, ty tu hörer döden til: men jagh wil icke dräpa tigh i dagh; förty, tu hafwer buret HERRANS HERRANS ark för minom fader David, och hafwer medh lidit hwad som hälst min fader lidit hafwer.

27. Altså fördref Salomo AbJathar, at han icke måtte blifwa HERRANS Prest; på thet HERRANS ord fulbordas skulle, som han öfwer Eli huus talat hade i Silo.

28. Och thetta rychtet kom för Joab; ty Joab hölt sigh in til Adonia, ehuru wäl han icke hade hållit sigh til Absalom: tå flydde Joab in vthi HERRANS tabernakel, och fattade hornen af altaret.

29. Och thet wardt bodat Konung Salomo, at Joab war flydd vthi HERRANS tabernakel, och sij, han står widh altaret. Tå sände Salomo Benaja Jojada son, och sade: Gack och slå honom.

30. Och tå Benaja kom til HERRANS tabernakel, sade han til honom: Så säger Konungen: Gack här vth. Han sade: Neij, här wil jagh döö. Och Benaja sade thetta Konungenom igen, och sade: Så hafwer Joab sagt, och så hafwer han swarat migh.

31. Konungen sade til honom: Giör såsom han sagt hafwer, och slå honom, och begraf honom, at tu ifrå migh och mins faders huus tager thet blodh, som Joab oförskyldt vthgutit hafwer.

32. Och HERREN betale honom hans blodh vppå hans hufwud, at han hafwer slagit twå män, the ther redeligare och bättre woro än han; och hafwer dräpit them medh swärd, så at min fader David ther af intet wiste, nemliga: Abner Ner son, then häärhöfwitzmannen öfwer Jsrael, och Amasa Jether son, häärhöfwitzman öfwer Juda:

33. Så at theras blodh må betalat warda på Joabs hufwud, och hans sädz i ewig tijd. Men David och hans sädh, hans huus och hans stool, hafwe frijd af HERRANOM i ewig tijd.

34. Och Benaja Jojada son gick vp, och slog honom, och drap honom; och han wardt begrafwen i sitt huus i öknene.

35. Och Konungen satte Benaja Jojada son i hans stadh öfwer hären; och Zadok Presten satte Konungen i AbJathars stadh.

36. Och Konungen sände bort och lät kalla Simei, och sade til honom: Bygg tigh ett huus i Jerusalem, och boo ther; och gack intet vth tädan, antingen hijt eller tijt.

37. På hwilken dagh tu ther vthgår, och går öfwer then bäcken Kidron, så weet at tu skal döden döö; titt blodh ware på titt hufwud.

38. Simei sade til Konungen: Thet är een godh mening; såsom min herre Konungen sagt hafwer, så skal tin tienare giöra. Så bodde Simei i Jerusalem i långan tijd.

39. Men thet begaf sigh efter try åhr, at twå tienare lupo ifrå Simei til Achis Maacha son, Konungen i Gath. Och Simei wardt sagt; sij, tine tienare äro i Gath.

40. Tå stod Simei vp, och sadlade sin åsna, och drog åstadh til Gath til Achis, at han skulle sökia sina tienare: och tå han tijt kom, förde han sina tinare ifrå Gath.

41. Och thet wardt sagt Salomo, at Simei war faren af Jerusalem til Gath, och igenkommen.

42. Tå sände Konungen bort, och lät kalla Simei, och sade til honom: Hafwer jagh icke sworet tigh widh HERRAN, och betygat tigh, och sagt: På hwilken dagh tu fore vth, antingen hijt eller tijt, at tu tå weta skulle at tu skulle döden döö? Och tu sade til migh: Jagh hafwer hördt een godh mening.

43. Hwij hafwer tu tå icke hållet tigh efter HERRANS eed, och thet budh som jagh tigh budit hafwer?

44. Och Konungen sade til Simei: Tu wetst alt thet onda som titt hierta medh sigh weet, som tu minom fader David giordt hafwer: HERREN hafwer betalat tina ondsko på titt hufwud.

45. Och Konung Salomo är wälsignad, och Davidz stool warder befäst för HERRANOM i ewig tijd.

46. Och Konungen böd Benaja Jojada son: Han gick vth, och slog honom, at han blef död. Och riket wardt befäst i Salomo hand.

3. Capitel.

Och Salomo tog Pharaos dotter til hustru, v. 1. Hade HERRAN kär, och wandrade i hans budh, v. 3. Hände sigh at han offrade i Gibeon, och HERREN syntes honom, och befalte honom bedas något af sigh, v. 4. Tå bad Salomo om wijshet, v. 6. Thet täcktes HERRANOM wäl, och han gaf honom then öfwer alla the förr och efter honom woro; och ther til mycken rikedom, v. 10. På then tiden kommo twå skökior för Konungen, och trätte om ett barn: Tå böd han dela thet them emellan. När then ena icke wille at thet skulle dräpas, dömde han henne barnet til, v. 16.

Och Salomo befryndade sigh medh Pharao Konungenom i Egypten, och tog Pharaos dotter, och förde henne vthi Davidz stadh, til thes han skulle fulbyggia sitt huus, och HERRANS huus, och muren omkring Jerusalem.

2. Men folcket offrade ännu på högdomen: ty thet war än tå intet huus bygdt HERRANS namne in til then tiden.

3. Men Salomo hade HERRAN kär, och wandrade efter sins faders Davidz seder: vndantagno at han offrade, och rökte vppå högdomen.

4. Och Konungen gick bort til Gibeon, til at offra ther; ty ther war en härlig högd: och Salomo offrade tusende bränneoffer på thet samma altaret.

5. Och HERREN syntes Salomo i Gibeon vthi en dröm om nattena. Och Gudh sade: Bed hwad jagh skal gifwa tigh.

6. Salomo sade: Tu hafwer giordt medh min fader David tin tienare stora barmhertighet, såsom han wandrade för tigh i sanning och rättferdighet, och medh ett rättsinnigt hierta när tigh: och tu hafwer hällit honom thenna stora barmhertigheten, och gifwit honom en son som på hans stool sittia skulle, såsom nu tilgår.

7. Nu HERRE min Gudh, tu hafwer giordt tin tienare til Konung i mins faders Davidz stadh: så är jagh en vng dräng, och weet icke min vthgång eller ingång.

8. Och tin tienare är ibland titt folck som tu vthwaldt hafwer, thet så mycket är, at thet ingen räkna eller beskrifwa kan för myckenhet skul.

9. Så gif nu tinom tienare ett lydachtigt hierta, at han må döma titt folck, och förstå hwad godt och ondt är: ty ho förmå döma thetta titt mächtiga folck?

10. Tå täcktes thet HERRANOM wäl, at Salomo bad om sådant.

11. Och Gudh sade til honom: Efter tu thetta beddes, och bad icke om långt lijf eller rikedomar, eller om tina fiendars siälar, vtan om förstånd til at döma:

12. Sij, så hafwer jagh giordt efter tin ord: sij, jagh hafwer gifwit tigh ett wijst och förståndigt hierta, så at tin like hafwer icke warit för tigh, och icke heller efter tigh vpkomma skal.

13. Ther til thet tu icke bedit hafwer, thet hafwer jagh ock så gifwit tigh; nemliga rikedomar, och härlighet: så at ingen skal wara tin like ibland Konungarna i tina dagar.

14. Och om tu wandrar i mina wägar, så at tu håller mina seder och budh, såsom tin fader David wandrat hafwer, så wil jagh gifwa tigh långt lijf.

15. Och tå Salomo waknade, sij, tå war thet en dröm: och han kom til Jerusalem, och gick fram för HERRANS förbundz ark, och offrade bränneoffer och tackoffer; och giorde ett stort gästabod allom sinom tienarom.

16. På then tiden kommo twå skökior för Konungen, och gingo fram för honom.

17. Och then ena qwinnan sade: Ach min herre, jagh och thenna qwinnan bodde vthi ett huus, och jagh födde när henne i huset.

18. Och efter tre dagar sedan jagh födt hade, födde hon ock: och wij woro tilhopa; så at ingen främmande war medh oß i huset, vtan wij båda.

19. Och thenna qwinnones son blef död om nattena; ty hon förkramade honom i sömnen.

20. Och hon stod vp om nattena, och tog min son ifrå mine sido, widh tin tienarinna sof, och lade honom på sin arm; och sin döda son lade hon på min arm.

21. Och tå jagh om morgonen vpstod til at gifwa minom son dija, sij tå war han död: men om morgonen såg jagh granneliga på honom, och sij, thet war icke min son, then jagh födt hade.

22. Then andra qwinnan sade: thet är icke så; min son lefwer, och tin son är död: men thenna sade: Thet är icke så; tin son är död, och min son lefwer. Och talade altså för Konungenom.

23. Och Konungen sade: Thenna säger: min son lefwer, och tin son är död: then andra säger: Jcke så; tin son är död, och min son lefwer.

24. Och Konungen sade: Tager migh hijt ett swärd. Och tå swärdet war burit fram til Konungen;

25. Sade Konungen: Hugger thet lefwande barnet i tw stycke, och gifwer thesso hälftena; och then andro ock hälftena.

26. Tå sade qwinnan, hwilkes barn lefde, til Konungen: (ty hennes moderliga hierta gaf sigh öfwer sin son) Ach min herre, gifwer henne barnet lefwandes, och dräper thet icke. Men then andra sade: Thet ware hwarken mitt eller titt, lät skiftat.

27. Tå swarade Konungen och sade: Gifwer thesso barnet lefwandes, och dräper thet icke: hon är thes moder.

28. Och then domen som Konungen afsagt hade, spordes för hela Jsrael, och the fruchtade Konungen; förty, the sågo at Gudz wijshet war i honom til at döma.

4. Capitel.

Salomo hade förnemliga Förstar til tienare i sitt hoff, v. 1. Och ther til tolf befalningsmän öfwer landet, hwilke honom och hans hoff försörgde medh spijsning hwar sin månad, v. 7. 90 Corer miöl, 30 oxar, 100 fåår, förvthan willebråd til hwar dagh, v. 22. Han hade ock många wagnhästar och resenärar, hwilka the ock måste försörja, v. 26. Och Gudh gaf honom stoor wijsdom, så at han war namnkunnig ibland Hedningarna rundt omkring, v. 29. Och talade många ordspråk och wisor; och om alla trääs, diurs och foglars natur, v. 32.

Altså wardt Salomo Konung öfwer hela Jsrael.

2. Och thesse woro hans Förstar: Asar Ja Zadoks son Prestens:

3. Elihoreph, och AhiJa Sisa söner woro skrifware: Josaphat Ahilud son war Canceler.

4. Benaja Jojada son war häärhöfwitzman: Zadok och AbJathar woro Prester.

5. AsarJa Nathans son war öfwer ämbetzmännerna: Sabud Nathans son Prestens war Konungens wän.

6. Ahisar war hoffmästare: Adoniram Abda son war räntomästare.

7. Och Salomo hade tolf befalningsmän öfwer hela Jsrael, som försörgde Konungen och hans huus: Hwar hade en månad om åhret til försörja.

8. Och the heto altså: Hurs son på Ephraims berg.

9. Dekers son i Makaz, och i Saalbim, och i BethSemes, och i Elon BethHanan.

10. Heseds son i Aruboth; och hade ther til Socho, och hela landet Hepher.

11. AbiNadabs son hela landet Dor; och hade Taphath Salomos dotter til hustru.

12. Baana Ahilud son i Thaanach och i Megiddo, och öfwer hela BethSean, hwilket ligger widh Zarthana vnder Jisreel, ifrå BethSean in til then planen Mehola, in til hinsidon Jokmeam.

13. Gebers son i Ramoth i Gilead; och hade the städer Jairs Manasse sons i Gilead; och hade then engden Argob som i Basan ligger, sextijo stora städer murade, och medh kopparbomar.

14. AhiNadab Jddo son i Mahanaim.

15. Ahimaaz i Naphthali; och han tog ock så Basmath Salomos dotter til hustru.

16. Baana Husai son i Asser och i Aloth.

17. Josaphath Paruah son i Jsaschar.

18. Simei Ela son i BenJamin.

19. Geber Vri son i Gileadz land, i Sihons the Amoreers Konungs land; och Og Konungens i Basan; en befalningsman war i the samma landena.

20. Men Juda och Jsrael woro månge, såsom sanden i hafwet, och the åto och drucko, och woro glade.

21. Altså war Salomo en herre öfwer all rike, ifrån älfwene in til the Philisteers land, och alt in til the Egyptiers gränso; hwilke honom förde skäncker, och tiente honom i hans lifstijd.

22. Och Salomo måste dagliga hafwa til spijsning, tretijo corer semlomiöl, sextijo corer annat miöl,

23. Tijo giödda oxar, och tiugu oxar af betene, och hundrade fåår; förvthan hiort och rå, steengeter, och hwad man på stall hölt.

24. Ty han war rådandes i hela landena på thenna sidon älfwen, ifrå Tiphsah alt in til Gasa, öfwer alla the Konungar på thenna sidon älfwen: och hade frijd medh alla sina grannar alt omkring;

25. Så at Juda och Jsrael bodde trygge, hwar och en vnder sitt wijnträ, och vnder sitt fikonträ, ifrå Dan alt in til BerSeba, så länge Salomo lefde.

26. Och Salomo hade fyratijo tusend wagnhästar, och tolftusend resenärar.

27. Och befalningsmännerna försörgde Konung Salomo, och alt thet som til Konungens bord hörde, hwar och en i sin månad; och läto intet fattas.

28. Sammalunda ock korn och halm för hästar och mular, förde the tijt som han war, hwar och en efter som honom befalt war.

29. Och Gudh gaf Salomo ganska stoor wijsdom och förstånd, och ett fritt modh, såsom sanden som ligger på hafsens strand;

30. Så at Salomos wijsdom war större än alla Österländninga barnas, och alla Egyptiers wijsdom.

31. Och war wisare än alle menniskior, och wisare än Ethan then Esrahiten, Heman, Chalchol, och Darda, Mahols söner: och war namnkunnig ibland alla Hedningar alt omkring.

32. Och han talade trytusend ordspråk: och hans wisor woro tusende och fem.

33. Och han talade om trää, ifrå ceder som är i Libanon, alt in til Jsop som wäxer vthu wäggene: theslikes talade han om diur, om foglar, om matkar, om fiskar.

34. Och vthaf all folck kommo til at höra Salomos wijsdom, ifrån alla Konungar på jordene, som af hans wijsdom hördt hade.

5. Capitel.

Tå K. Hiram i Tyro hörde at Salomo war Konung blifwen, sände han sina tienare til honom, v. 1. Och Salomo sände til Hiram, och lät bedian at han wille låta hugga ceder och furoträä på Libanon, til thet templet han byggia skulle, v. 3. Hiram giorde som han begärade, v. 7. Och the giorde contract sigh emellan, v. 10. K. Salomo lät ock vthnämna några tusende af Jsrael, som hulpo hugga och bära wercke, trää och steen til byggningen, v. 13.

Och Hiram Konungen i Tyro sände sina tienare til Salomo; ty han hade hördt, at the hade smordt honom til Konung i hans faders stadh: ty Hiram älskade David så länge han lefde.

2. Och Salomo sände til Hiram, och lät säija honom:

3. Tu wetst at min fader David icke kunde byggia HERRANS sins Gudz namne ett huus, för örlig skul som alt omkring honom war, in til thes HERREN gaf them vnder hans footbielle:

4. Men nu hafwer HERREN min Gudh gifwit migh rolighet alt omkring, så at ingen motståndare, eller ondt hinder meer på färde är.

5. Sij, så hafwer jagh tänkt byggia ett huus, HERRANS mins Gudz namne, såsom HERREN talat hafwer til min fader David, och sagt: Tin son, som jagh i tin stadh sättia skal på tin stool, han skal byggia mino namne huus:

6. Så befalla nu, at man hugger migh ceder vthu Libanon, och at tine tienare äro medh mina tienare, och tina tienares löön wil jagh gifwa tigh, alt såsom tu säger; ty tu wetst at när oß är ingen som kan hugga trää, såsom the Zidonier.

7. Tå Hiram hörde Salomos ord, frögdade han sigh storliga, och sade: Lofwad ware HERREN i thenna dagh, som hafwer gifwit David en wisan son öfwer thetta myckna folcket.

8. Och Hiram sände til Salomo, och lät säija honom: Jagh hafwer hördt thet tu til migh sändt hafwer; jagh wil giöra efter alt titt begär medh ceder och furoträ;

9. Mine tienare skola föra them neder af Libanon vth til hafwet: och jagh wil låta läggia them i flottar på hafwet, in til thet rum som tu migh föresäijandes warder, och wil loßa them ther, och tu skalt låta hämta them: men tu skalt ock giöra mitt begär, och gifwa mino folcke kost.

10. Altså gaf Hiram Salomo ceder och furoträ, efter alt hans begär.

11. Och Salomo gaf Hiram tiugutusend corer hwete til kost för hans folck; och tiugu corer stött oljo: thetta gaf Salomo Hiram åhrliga.

12. Och HERREN gaf Salomo wijsdom, såsom han honom sagt hade: och war frijd emellan Hiram och Salomo, och the giorde både ett förbund medh hwar annan.

13. Och Salomo böd vppå en vthgärd öfwer hela Jsrael; och i vthgärdene woro tretijo tusend män:

14. Och sände vppå Libanon, ju i hwarjo månad tijo tusend; så at the woro en månad på Libanon, och twå månader hema: och Adoniram war öfwer then vthgärden.

15. Och Salomo hade siutijo tusend the som båro byrdor; och ottatijo tusend the som höggo på bergena:

16. Förvtan the öfwersta Salomos befalningsmän som öfwer wercket satte woro; nemliga try tusend och tryhundrat, hwilke rådde öfwer folcket som arbetade på wercket.

17. Och Konungen böd, at the skulle bryta vth stora och kosteliga stenar; nemliga huggna stenar, til husets grundwal.

18. Och Salomos byggningesmän, och Hirams byggningesmän, och the som widh gränsona woro, höggo vth, och tilredde trää och stenar til husets byggning.

6. Capitel.

På fierde åhret sedan Salomo wardt rådandes, begynte han byggia templet som thet wara skulle, v. 1. Medh sitt förhuus, v. 3. Medh tre omgånger på wäggene, v. 5. Och bedrog thet medh cedreträä, v. 9. Och HERRANS ord kom til honom och sade, at om han wandrade i hans budh, wille han stadfästa honom sitt löfte til David, och boo ibland them ewinnerliga, v. 11. Han bygde ock thet alrahelgasta, v. 16. Och bedrog huset innan medh guld, v. 21. Han giorde ock twå Cherubim ther inne, v. 23. Och på alla wäggiar snidwerck medh Cherubim, v. 29. Vthi siu åhr fulkomnade han thet, v. 37.

Vthi fierdehundrade och ottatijonde åhrena sedan Jsraels barn drogo vthur Egypti land, i fierde åhrena, sedan Salomo wardt rådandes öfwer Jsrael, vthi then månaden Sif, thet är then andra månaden, wardt huset bygdt HERRANOM.

2. Och huset som Konung Salomo bygde HERRANOM, war sextijo alnar långt, tiugu alnar bredt, och tretijo alnar högt.

3. Och bygde ett förhuus för templet, tiugu alnar långt, efter husets bredd, och tijo alnar bredt, framman för huset.

4. Och giorde fenster på huset, the man vp och åter läta kunde.

5. Och han bygde en omgång på wäggene af huset alt omkring, så at han gick både omkring templet och choren, och giorde hans yttra wägg omkring.

6. Then nederste gången war fem alnar bredh, och then medleste sex alnar bredh, och then tredie siu alnar bredh; ty han lade bielkar vthan omkring huset, så at the icke skulle gå in i wäggena på huset.

7. Och tå huset bygdes, wardt thet bygdt af helom stenom, såsom the framförde woro; så at man intet hörde någon hammar, eller yxe, eller någon jernredskap.

8. Och een dör war på högra sidone mitt på husena, så at man vpgick genom en windsteen vp i then medelgången; och ifrå medelgången vp til then tredie.

9. Altså bygde han huset, och fulkomnade thet, och bedrog huset medh ceder, både ofwan och på wäggiarna.

10. Han bygde ock en gång ofwan på hela huset omkring, fem alnar högh; och täckte huset medh cedreträ.

11. Och HERRANS ord kom til Salomo, och sade:

12. Thet ware thet huus som tu bygger: om tu wandrar i min budh, och giör efter mina rätter, och håller all min budh, til at wandra ther vthi, så wil jagh stadfästa min ord medh tigh, såsom jagh tinom fader David sagt hafwer:

13. Och wil boo ibland Jsraels barn, och skal icke öfwergifwa mitt folck Jsrael.

14. Altså bygde Salomo huset, och fulkomnade thet.

15. Och bygde wäggiarna af huset innan til på sidomen af ceder, ifrå husets golf alt vp til taket: och bedrog medh trää innan til, och teelde golfwet på huset medh furobräder.

16. Och han bygde baak i husena een cederwägg, tiugu alnar lång, ifrå golfwet alt in vnder taket, och bygde ther inne choren och thet alrahelgasta.

17. Men templens huus, vthan för chorenom, war fyratijo alnar långt.

18. Jnnan til war hela huset altsamman af ceder, medh swarfwade knappar och blomwerck, så at man ingen steen såg.

19. Men choren giorde han innan til i husena, at man skulle ther inne sättia HERRANS förbundz ark.

20. Och för chorenom, then tiugu alnar lång, tiugu alnar bredh, och tiugu alnar högh, och medh klart guld bedragen war, bedrog han altaret medh ceder.

21. Och Salomo bedrog huset innan til medh klart guld, och satte gyldene bomar för choren, som han medh guld bedragit hade:

22. Så at hela huset altsammans medh guld bedragit war. Ther til bedrog han ock hela altaret för choren alt öfwer medh guld.

23. Han giorde ock i chorenom twå Cherubim, tijo alnar höga, vthaf oliwoträ.

24. Fem alnar hölt hwar wingen af hwar Cherub, så at tijo alnar woro ifrån ändanom af then ena wingan in til ändan på hans andra winga.

25. Altså hölt then andre Cherub ock tijo alnar: och war lika mått och lika rum åth båda Cherubim:

26. Så at hwar Cherub war tijo alnar högh.

27. Och han satte the Cherubim innan i huset: och Cherubim räckte vth wingarna, så at ens theras winge kom in til thenna wäggena; och thes andras Cherubs winge kom in til then andra wäggena: men mitt i huset kom then enes winge in til then andras.

28. Och han bedrog the Cherubim medh guld.

29. Och på alla husets wäggiar alt omkring lät han giöra snidwerck medh vthskorna Cherubim, palmar och blomwerck, innan och vthan.

30. Och bedrog han golfwet af huset medh gyldene skifwor, innan och vthan.

31. Och i chorens ingång giorde han twå dörar af oliwoträ, medh femhörnat dörträ.

32. Och lät giöra snidwerck ther vppå af Cherubim, palmar och blomwerck, och bedrog them medh gyldene skifwor.

33. Altså giorde han ock i templets ingång fyrahörnat dörträ af oliwoträ;

34. Och twå dörar af furoträ, så at hwar dören war i twå delar som tilhopa hängde på theras hängsler.

35. Och han giorde ther vppå snidwerck af Cherubim, palmar och blomwerck, och öfwerdrog them medh guld, alt såsom thet befalt war.

36. Och han bygde theslikes en gård ther inne af tre radar huggen steen, och af en radh höflat ceder.

37. Vthi fierde åhrena i then månaden Sif wardt grundwalen lagd til HERRANS huus.

38. Och i ellofte åhrena i then månaden Bul, thet är then ottonde månaden, wardt huset redo som thet wara skulle, så at the bygde ther i siu åhr vppå.

7. Capitel.

Sedan bygde Salomo på sitt huus i treton åhr, medh thes wåningar och förhuus, til sigh, sin Drottning, och sitt hoff, v. 1. Alt af kostelig huggen steen och ceder, v. 9. Och han lät hämta en kånstig mästare benämnd Hiram, v. 13. Han giorde af koppar, twå stora stoder, hwilke sattes in för templet, v. 15. Sammaledes ett haaf på 12 oxar, v. 23. Tijo stolar och kietzlar ther vppå, v. 27. Theslikes grytor, skoflar, och hwad käril meer behöfdes, v. 40. Ther til lät Salomo giöra ett altare, ett bord, och tijo liusastakar af guld, v. 48. Och förde thet medh alt thet hans fader helgat hade in vthi HERRANS huus, v. 51.

Men vppå sitt huus bygde Salomo i treton åhr, förr än thet alt fulbygdt war; nemlig:

2. Han bygde ett huus af Libanons skogh, hundrade alnar långt, femtijo alnar bredt, och tretijo alnar högdt. På thet samma fyrhörnada lade han botnen af cedrebräde, på cedre stodar å radh.

3. Och ther ofwan vppå en saal af ceder på samma stodar, hwilka woro fem och fyratijo, ju femton i hwar radh.

4. Och woro fenster efter the tre radarna, twärt emot hwart annat, try emot try:

5. Och woro i theras bogar fyrahörnat.

6. Han bygde ock ett förhuus medh stodar, femtijo alnar långt, och tretijo alnar bredt: och än tå ett förhuus för thesso, medh stodar och tiocka bielkar.

7. Och bygde theslikes ett förhuus til domstolen, ther man rättgång vthi hålla skulle, och teelde båda botnarna medh cedreträ.

8. Ther til sitt huus ther han vthi bodde i bakgårdenom, baak widh förhuset, giordt såsom the andra. Och giorde han ock så ett huus såsom förhuset til Pharaos dotter, then Salomo til hustru taget hade.

9. Alt thetta woro kostelige stenar huggne efter mått; och medh sågh skorne på alla sidor, ifrå grundwalen alt vp til taket; ther til ock vthan til then store gården.

10. Grundwalarna woro af kosteliga och stora stenar, tijo och otta alnar stora.

11. Och ther vppå kostelige huggne stenar efter mått, och ceder.

12. Men then store gården omkring, hade tre radar huggen steen, och een radh af cedrebräde. Sammalunda ock gården til HERRANS huus innan til, och förhuset til huset.

13. Och Konung Salomo sände bort, och lät hämta Hiram af Tyro,

14. Eene enkios son af Naphthali slächte, och hans fader hade warit en man af Tyro, han war en mästare på koppar, full medh wijsdom, förstånd och kånst, til at arbeta allahanda kopparwerck. Tå han kom til Konung Salomo, giorde han alt hans werck.

15. Och giorde twå kopparstodar, hwar thera aderton alnar högh: och en trådh tolf alnar lång, war måttet omkring hwarjo stodena.

16. Och giorde twå knappar, gutna af koppar, til at sättia ofwan på stoderna: och hwar knappen war fem alnar högh.

17. Och på hwar knappen ofwan på stoderna siu flätade giordar såsom kädior.

18. Och giorde til hwar knappen twå radar granatäple omkring, til ena giord ther knappen medh öfwertäckt wardt.

19. Och knapparna woro såsom roser för förhusena, fyra alnar store.

20. Och the granatäplen i radarna omkring woro twhundrat, ofwan och vnder på giorden, som gick mitt om knappen om hwar knapp på båda stoderna.

21. Och han vpreste the stoderna in för förhusena af templet. Och then som han satte på högra sidon, kallade han Jachin: och then som han satte på wänstra sidon, kallade han Boas.

22. Och thet stod ofwan på stoderna såsom roser. Altså wardt fulkomnat the stoders werck.

23. Och han giorde ett haaf gutit, tijo alnar bredt, ifrå then ena bräddene til then andra, rundt omkring; och fem alnar högt, och måttet rätt omkring, war tretijo alnar.

24. Och om thet samma hafwet thet tijo alnar bredt war, gick een krusering vth medh thes bredd, alt omkring hafwet; then kruseringen war guten i twå radar.

25. Och thet stod på tolf oxar: tre af them wände sigh norr vth, tre wäster vth, tre söder vth, tre öster vth: och hafwet ther ofwan vppå; så at all bakdelen af them war in vnder.

26. Tiockheten af thy war een twär hand; och brädden ther vppå war såsom brädden på en begare, såsom een vthsprungen roos: och twtusende Bath gick ther vthi.

27. Han giorde ock tijo koppar stolar; hwar thera fyra alnar lång och bredh, och tre alnar högh.

28. Och war stolen så giord, at han hade sidor emellan listor.

29. Och på sidomen emellan listorna woro leijon, oxar och Cherubim, och sidorna ther leijonen, oxarna, och Cherubim woro vppå, hade listor ofwan och nedan, och fötter ther vppå.

30. Och hwar stolen hade fyra koppar hiul medh koppar axlar. Och vppå fyra hörnen woro gutna styltor, hwar emot then andra stödiandes vnder kiettelen.

31. Men halsen mitt på stolen war een aln högh och trind; half annor aln bredh: och på halsenom woro bulor i planarna, hwilke fyrkant woro, och icke runde.

32. Men the fyra hiul stodo nedan vnder sidorna, och axlarna åth hiulen woro widh stolen; hwart hiulet war half annor aln högt.

33. Och woro hiul såsom wagns hiul; och theras axlar, naf, ekrar och löter woro alt gutne.

34. Och the fyra styltor på the fyra hörnen af hwar stolen, woro ock alla fästa widh stolen.

35. Och på halsenom, ofwan vppå stolen een half aln högt alt omkring, woro listor och sidor på stolenom.

36. Och han lät grafwa på thet slätt war, på samma sidor och listor Cherubim, leijon och palmträ, thet ena efter thet andra alt omkring.

37. Widh thet sättet giorde han the tijo gutna stolar: enahanda mått och rum war på them allom.

38. Och han giorde tijo koppar kietzlar, så at fyratijo Bath gingo vthi hwar kiettelen: och then war fyra alnar stoor: och på hwar stool war en kiettel.

39. Och han satte fem stolar på högra sidone i huset, och the andra fem på wänstra: men hafwet satte han rätt fram före på högra sidone, söder vth.

40. Och Hiram giorde theslikes grytor, skoflar, becken: och fulkomnade så all werck som Konung Salomo giöra lät i HERRANS huus:

41. Nemliga, the twå stodar, och the twå runda knappar ofwan vppå the twå stodar, och the twå wredna giordar, til at betäckia the twå runda knappar på stoderna:

42. Och the fyrahundrat granatäple på the twå wredna giordar, ju twå radar granatäple på een giord, til at betäckia the twå runda knapparna på stoderna:

43. Ther til the tijo stolar, och the tijo kietzlar ther ofwan vppå:

44. Och hafwet, och the tolf oxar vnder hafwet:

45. Och the grytor, skoflar och becken, och all thenna kärillen, som Hiram giorde åth Konung Salomo til HERRANS huus, woro vthaf klar koppar.

46. J then engden widh Jordan lät Konungen giuta them, i then leermarkene emellan Succoth och Zarthan.

47. Och Salomo lät all theßa kärillen owägne blifwa; therföre at kopparen war så mycken.

48. Och giorde Salomo all tygh som HERRANS huus tilhörde; nemliga, ett gyldene altar, ett gyldene bord, ther skodobröd på liggia skulle;

49. Fem liusastakar på högra, och fem liusastakar på then wänstra sidone fram för choren, af klart guld, medh gyldene blomor, lampor, och liusanäpor;

50. Ther til skålar, faat, becken, skedar och pannor af klart guld. Och woro dörahängslorna på dörarna åth innersta huset, som war thet alrahelgasta, och åth templets huusdör af guld.

51. Altså wardt fulkomnat alt werck som Konung Salomo giorde til HERRANS huus. Och Salomo bar tijt in thet som hans fader David helgat hade, af silfwer och guld, och käril, och lade thet in vthi HERRANS huus skatt.

8. Capitel.

Och så församlade Salomo alla the äldsta i Jsrael, och lät bära HERRANS ark vthu Davidz stadh, och sättian i templet, v. 1. Tå vpfylte HERRANS härlighet thet, v. 10. Och Salomo lofwade HERRAN för then nåde han medh David giordt hade, v. 12. Och bad, påminnandes honom sitt löfte, at han wille betee sin närwarelse i thetta huset, och höra theras böön, och hielpa them som honom om något ther bediande wordo, v. 22. Sedan wälsignade han folcket, v. 54. Och tå han någre dagar hade offrat och wigdt templet, v. 62. Lät han hwar draga heem til sitt igen, v. 66.

Tå församlade Konung Salomo til sigh the äldsta af Jsrael, alla öfwerstar i slächterna, och Förstar för fäderna ibland Jsraels barn, til Jerusalem, til at föra HERRANS förbundz ark vp vthu Davidz stadh, thet är Zion.

2. Och sigh församlade til Konung Salomo alle män i Jsrael, vthi then månaden Ethanim på högtidene, thet är siunde månaden.

3. Och tå alle äldste i Jsrael kommo, löfte Presterna arken vp:

4. Och båro HERRANS ark tijt vp; ther til witnesbyrdsens tabernakel, och all helgedomens tygh som i tabernaklet war. Thet giorde Presterna och Leviterna.

5. Och Konung Salomo och hela Jsraels menighet, som sigh til honom församlat hade, gingo medh honom fram för arken, och offrade fåår, och fää, så mycket at man them hwarken tälja eller räkna kunde.

6. Altså båro Presterna HERRANS förbundz ark vthi sitt rum i husets choor, i thet alrahelgasta, vnder Cherubims wingar.

7. Ty Cherubim räckte wingarna vth til thet rum ther arken stod; och öfwerskylte arken och hans stänger.

8. Och så långa woro stängerna, at theras ändar syntes i helgedomenom för choren; men vthan til wordo the intet sedde: och the blefwo ther in til thenna dagh.

9. Och i arkenom war intet vtan allenast the twå Mose steentaflor, som han lät ther vthi i Horeb, tå HERREN giorde ett förbund medh Jsraels barnom, tå the vthur Egypti land dragne woro.

10. Tå nu Presterna gingo vthu helgedomenom, vpfylte en molnsky HERRANS huus;

11. Så at Presterna icke kunde stå och skiöta ämbetet för molnskyn: ty HERRANS härlighet vpfylte HERRANS huus.

12. Tå sade Salomo: HERREN hafwer sagt at han wille boo i mörkrena.

13. Jagh hafwer bygdt ett huus tigh til boning; ett säte, at tu skalt boo ther til ewig tijd.

14. Och Konungen wände sitt ansichte, och wälsignade hela menighetena Jsrael, och hela menigheten Jsrael stod:

15. Och han sade: Lofwad ware HERREN Jsraels Gudh, som medh sin mun medh minom fader David talat, och medh sine hand fulbordat hafwer, och sagt:

16. Jfrå then dagh tå jagh förde mitt folck Jsrael vthur Egypten, hafwer jagh ingen stadh vthwaldt i några af Jsraels slächter, at migh skulle warda ett huus bygdt, så at mitt namn skulle wara ther: men David hafwer jagh vthwaldt, at han skal wara öfwer mitt folck Jsrael.

17. Och min fader David hade wäl i sinnet, at han skulle byggia HERRANS Jsraels Gudz namne ett huus:

18. Men HERREN sade til min fader David: At tu hafwer i sinnet byggia mino namne ett huus, hafwer tu giordt wäl, at tu hade thet i sinnet:

19. Doch skal icke tu byggia thet huset, vtan tin son som vthaf tina länder komma skal, han skal byggia mino namne ett huus.

20. Och HERREN hafwer giordt sitt ord fast som han talat hafwer: ty jagh är vpkommen i mins faders Davidz stadh, och sitter på Jsraels stool, såsom HERREN sagt hafwer, och hafwer bygdt HERRANS Jsraels Gudz namne ett huus:

21. Och hafwer ther vthinnan tilpyntat ett rum til arken, som HERRANS förbund vthi är, thet han giordt hafwer medh wåra fäder, tå han them vthur Egypti land förde.

22. Och Salomo stod för HERRANS altare emot hela Jsraels menighet, och räckte vth sina händer vp til himmelen;

23. Och sade: HERRE Jsraels Gudh, thet är ingen Gudh, antingen ofwan til i himmelen, eller nedre på jordene tin like: tu som håller förbund och barmhertighet tinom tienarom, som wandra för tigh af allo hierta:

24. Tu som hafwer hållit tinom tienare David minom fader, alt thet tu honom sagt hafwer: medh tinom mun hafwer tu talat thet, och medh tine hand hafwer tu fulkomnat thet, såsom thet nu i thenna dagh tilgår.

25. Nu HERRE Jsraels Gudh, hålt tinom tienare David minom fader, thet tu medh honom talat hafwer, och sagt: Tigh skal icke fattas en man för migh, som sittia skal på Jsraels stool; så framt tin barn förwara sina wägar, at the wandra såsom tu för migh wandrat hafwer.

26. Nu, Jsraels Gudh, lät tin ord blifwa san, som tu til tin tienare David min fader talat hafwer:

27. Ty menar tu ock at Gudh boor på jordene? Sij, himmelen och alla himlars himlar kunna icke begripa tigh: huru skulle tå thetta huset giöra thet, som jagh nu bygdt hafwer?

28. Så wändt tigh til tins tienares böön, och til hans begär, HERRE min Gudh, så at tu hörer thet lof, och then böön, som tin tienare giör för tigh i dagh:

29. At tin ögon måga stå öppne öfwer thetta huus, natt och dagh; öfwer thet rum ther tu om sagt hafwer: mitt namn skal wara ther; at tu wille höra then böön som tin tienare giör på thetta rum:

30. Och wille höra tin tienares, och tins folcks Jsraels böön, then the här giörande warda i thetta rum; och höra thet ther tu boor i himmelen; och när tu thet hörer, wara nådelig.

31. När nu någor syndar emot sin nästa, och tager thes en eed vppå sigh, ther han sigh medh förplichtar, och eden kommer in för titt altare i thesso huse:

32. At tu wille tå höra i himmelen, och skaffa tina tienare rätt, at tu fördömer then ogudachtiga, och låter hans wägh komma öfwer hans hufwud; och rättferdigar then rätta, at tu honom giör efter hans rättferdighet.

33. Om titt folck Jsrael worde slaget för sina fiendar, efter the emot tigh syndat hafwa; och wända sigh til tigh, och bekänna titt namn, och bedia, och begära af tigh i thesso huse:

34. At tu wille tå hörat i himmelen, och tins folcks Jsraels syndom nådelig wara; och föra them åter i thet land, som tu theras fäder gifwit hafwer.

35. Om himmelen igenlycht warder, så at intet regnar, efter the emot tigh syndat hafwa; och warda bediande på thetta rum, och bekänna titt namn, och wända sigh ifrå sina synder, efter tu plågar them:

36. At tu wille i himmelen höra them, och wara tina tienares, och tins folcks Jsraels synder nådelig; at tu wisar them then goda wägen ther the vthi wandra skola, och låter regna på landet som tu tino folcke til arfs gifwit hafwer.

37. Om en hård tijd, eller pestilentie, eller torka, eller brand, eller gräshoppor, eller matkar på landet kommande warda; eller theras fiende belägger theras portar i landena, eller någor plåga eller kranckhet;

38. Then tå beder eller begärar, ehwad the äro andra menniskior, eller titt folck Jsrael, som förnimma sina plågo hwar och en i sitt hierta, och räckia sina händer vth til thetta huset:

39. At tu wille tå höra i himmelen, i thet säte ther tu boor, och wara nådelig; och fly thet så, at tu gifwer hwarjom och enom såsom han wandrat hafwer, såsom tu hans hierta känner: ty tu allena känner alla menniskiors barnas hierta:

40. På thet at the skola fruchta tigh altid, så länge the lefwa i landena, thet tu wåra fäder gifwit hafwer.

41. Om ock en främmande, som icke är af titt folck Jsrael, kommer af fierran land för titt namn skul;

42. Ty the warda hörande om titt stora namn, och om tina mächtiga hand, och om tin vthräckta arm; och kommer til at bedia i thesso huse:

43. At tu tå wille höra i himmelen, i thet säte ther tu boor, och giöra alt thet then främmande tigh om åkallar: på thet all folck på jordene måga känna titt namn, at the ock fruchta tigh lika som titt folck Jsrael, och förnimma, at thetta huset efter titt namn nämndt är, thet jagh bygdt hafwer.

44. Om titt folck vthdrager i strijd emot sina fiendar, then wägen som tu them sändandes warder, och the warda bediande til HERRAN emot wägen til then staden som tu vthwaldt hafwer, och emot huset som jagh tino namne bygdt hafwer:

45. At tu tå wille höra theras böön och begär i himmelen, och skaffa them rätt.

46. Om the warda syndande emot tigh: Ty thet är ingen menniskia som icke syndar; och tu warder wredh, och gifwer them för theras fiendar, så at the föra them fångna i fienda land, fierran eller när;

47. Och the besinna sigh i sitt hierta, vthi landena ther the fångne äro, och omwända sigh, och bedia tigh vthi theras fängelses land, och säija: Wij hafwe syndat, och giordt illa, och warit ogudachtige;

48. Och wända sigh så til tigh af alt hierta, och af allo siäl, vthi theras fiendars land, som them bortfördt hafwa, och bedia til tigh emot wägen til theras land, som tu theras fäder gifwit hafwer; emot then staden som tu vthwaldt hafwer, och emot thet huset, som jagh tino namne bygdt hafwer:

49. At tu tå wille höra theras böön och begär i himmelen, af thet säte ther tu boor, och skaffa them rätt;

50. Och wara tino folcke nådelig, som emot tigh syndat hafwer; och all theras öfwerträdelse, ther the medh hafwa förbrutit sigh emot tigh: och gifwa them barmhertighet för them som them fångna hålla, at the förbarma sigh öfwer them:

51. Förty, the äro titt folck, och titt arf, som tu vthur Egypten, vthur jernvgnenom fördt hafwer:

52. At tin ögon måga öpne wara til tin tienares, och tins folcks Jsraels böön; at tu wille höra them i alt thet ther the om åkalla tigh.

53. Ty tu hafwer them tigh afskildt til ett arf vthur all folck på jordene, såsom tu sagt hafwer genom tin tienare Mose, tå tu wåra fäder vthur Egypten förde, Herre HERRE.

54. Och tå Salomo hade alla thenna böön och begäran vthbedit för HERRANOM, stod han vp ifrå HERRANS altare, och hölt vp at böija sin knää, och vthräckia sina händer til himmelen;

55. Och stod, och wälsignade alla menighetena Jsrael, medh höga röst, och sade:

56. Lofwad ware HERREN, som sino folcke Jsrael roo gifwit hafwer, såsom han sagt hafwer: icke ett är förfallet af hans goda ord som han genom sin tienare Mose talat hafwer.

57. HERREN wår Gudh ware medh oß, såsom han warit hafwer medh wåra fäder: han öfwergifwe oß icke, och tage icke handena bort ifrån oß:

58. Til at böija wår hierta til sigh; at wij måge wandra i alla hans wägar, och hålla hans budh, seder och rätter, som han wåra fäder budit hafwer.

59. Och at thesse orden, som jagh för HERRANOM bedit hafwer, måtte nalkas HERRANOM wårom Gudh dagh och natt, at han må skaffa sinom tienare rätt, och sino folcke Jsrael, hwarjom och enom i sinom tijd:

60. På thet at all folck på jordene måga känna, at HERREN är Gudh, och ingen annar.

61. Och edor hierta ware rättsinnig medh HERRANOM wårom Gudh, til at wandra i hans seder, och til at hålla hans budh, såsom thet tilgår i thenna dagh.

62. Och Konungen, samt medh hela Jsrael, offrade offer för HERRANOM.

63. Och Salomo offrade tackoffer, som han HERRANOM offrade, tw och tiugutusend oxar, och hundrade tusend och tiugutusend fåår. Altså wigde the HERRANS huus, Konungen och all Jsraels barn.

64. På samma dagen wigde Konungen medelgården som war för HERRANS huus, ther medh at han ther vthrättade bränneoffer, spijsoffer, och thet feta af tackoffret: förty, koppar altaret som för HERRANOM stod, war förlitet til bränneoffer, spijsoffer, och til thet feta af tackoffer.

65. Och Salomo giorde på then tiden een högtijd, och all Jsrael medh honom een stoor församling, ifrå then gränson Hamath, alt in til Egypti bäck, för HERRANOM wårom Gudh, i siu dagar; och åter i siu dagar, thet woro fiorton dagar.

66. Och på ottonde dagen lät han folcket gå: och the wälsignade Konungen, och gingo sina färde i sina hyddor, glädiandes och frögdandes sigh öfwer alt thet goda som HERREN medh sinom tienare David, och medh sitt folck Jsrael giordt hade.

9. Capitel.

HERREN syntes Salomo, och sade sigh hafwa hördt hans böön, om han wandrade för honom såsom hans fader David: annars skulle han vthrota Jsrael, och bortkasta thet huset the hade bygdt honom, v. 1. Och Salomo böd Hiram 20 städer, för thet han hade hulpit til byggningen: men efter the icke behagade honom, blef han betalt medh en skatt, v. 10. Sedan bygde Salomo Gaser, och flera befästningar, v. 16. Och giorde the igenlefda Cananeer skattskyldiga, v. 20. Han offrade om åhret tre resor, v. 25. Han sände ock skep til Ophir; the förde honom mycket guld, v. 26.

Och tå Saloma hade fulbygdt HERRANS huus, och Konungs huset, och alt thet hans hierta begärade, och lust hade til at giöra:

2. Syntes honom HERREN annan gång, såsom han honom synts hade i Gibeon.

3. Och HERREN sade til honom: Jagh hafwer hördt tina böön och begär, som tu för migh bedit hafwer: och helgat thetta huset som tu bygdt hafwer, så at jagh skal sättia ther mitt namn til ewig tijd, och skola min ögon och mitt hierta wara ther altid.

4. Och tu, om tu wandrar för migh, såsom tin fader David wandrat hafwer, medh rättsinnigt hierta, och rättferdighet, så at tu giör alt thet som jagh tigh budit hafwer, och håller min budh och mina rätter:

5. Så wil jagh befästa tins rikes stool öfwer Jsrael i ewig tijd, såsom jagh medh tin fader David talat hafwer, och sagt: Tigh skal icke fattas en man på Jsraels stool.

6. Hwar J ock wänden eder tilbaka ifrå migh, J och edor barn, och icke hållen min budh och rätter, som jagh eder föresatt hafwer; och gången bort och tienen andra gudar, och tilbedien them:

7. Så skal jagh vthrota Jsrael vthaf thet land, som jagh them gifwit hafwer: och thet huset som jagh mino namne helgat hafwer, skal jagh bortkasta ifrå mitt ansichte; och Jsrael skal wara til ett ordspråk, och fabel ibland all folck.

8. Och thetta huset skal förfalla, så at alle the som gå ther fram om skola förvndra sigh, och hwißla och säija: Hwij hafwer HERREN thesso lande och thesso huse så giordt?

9. Tå skal blifwa swarat: Therföre at the HERRAN sin Gudh öfwergifwit hade, som theras fäder vthur Egypti land förde, och tagit sigh andra gudar, och tilbedit them, och tient them; therföre hafwer HERREN alt thetta onda låtit komma öfwer them.

10. Tå nu the tiugu åhr framlidne woro, i hwilko Salomo the tw husen bygde, som war HERRANS huus, och Konungs huset;

11. Til hwilket Hiram Konungen i Tyro Salomo cedreträ, och furoträ, och guld, efter alt hans begär skickade; tå gaf Konung Salomo Hiram tiugu städer i Galilea land.

12. Och Hiram drog vthaf Tyro til at besee the städer som Salomo honom gifwit hade; och the behagade honom intet;

13. Och sade: Hwad är thetta för städer min broder, som tu migh gifwit hafwer? Och han kallade them Cabuls land alt in til thenna dagh.

14. Och Hiram hade sändt Konungenom hundrade och tiugu centener guld.

15. Och thet är summan af skattenom som Konung Salomo vpbar, til at byggia HERRANS huus, och sitt huus, och Millo, och Jerusalems murar, och Hazor, och Megiddo, och Gaser.

16. Ty Pharao Konungen i Egypten war vpkommen, och hade wunnet Gaser, och vpbrändt thet medh eld, och slaget ihiäl the Cananeer som i staden bodde, och hade gifwit honom sine dotter, Salomos hustru, til en skänck.

17. Altså bygde Salomo Gaser, och thet nedra BethHoron;

18. Och Baalath, och Thadmor vthi öknene, i landet;

19. Och alla kornhuusstäder som Salomo hade, och alla wagnsstäder, och resenärsstäder, och hwad som hälst han lust hade til at byggia, i Jerusalem, i Libanon, och i hela landet, som vnder hans wälde war.

20. Och alt thet folcket som igen blef af the Amoreer, Hetheer, Phereseer, Heveer, och Jebuseer, som icke woro af Jsraels barnom;

21. Theras barn, som the läto igen blifwa efter sigh i landena, hwilka Jsraels barn icke kunde til spillo gifwa, them giorde Salomo skattskyldiga alt in til thenna dagh.

22. Men af Jsraels barnom giorde han ingen til träl; vtan lät them wara krigsmän och sina tienare, och Förstar, och Riddare, och öfwer hans wagnar, och resenärar.

23. Och the ämbetesmän som woro öfwer Salomos syslor, woro femhundrat och femtijo, som öfwer folcket rådde, och alla syslor vthrättade.

24. Och Pharaos dotter drog vp ifrå Davidz stadh, vthi sitt huus, som Salomo för henne bygdt hade: tå bygde han ock Millo.

25. Och Salomo offrade tre resor om åhret bränneoffer, och tackoffer på altaret, som han HERRANOM bygdt hade, och rökte ther på för HERRANOM: och altså wardt huset redo.

26. Och Salomo giorde theslikes skep i Ezion Geber, som widh Eloth ligger, på strandene widh thet röda hafwet, vthi the Edomeers land.

27. Och Hiram sände sina tienare til skeps, som förstodo sigh på skep, och til siös förfarne woro, medh Salomos tienare.

28. Och the kommo til Ophir, och hämtade ther fyrahundrat och tiugu centener guld, och förde til Konung Salomo.

10. Capitel.

Tå Drottningen af Arabien hörde Salomos ryckte, kom hon til at försökian medh gåtor, v. 1. Och som hon såg all hans härlighet och wijsdom, bekände hon, at han öfwergick rycktet; och prisade Gudh, v. 4. Hon gaf Salomo 120 centener guld; mycket specerij och ädla ftenar, v. 10. Han gaf henne igen alt thet hon begärade, och ther til andra skäncker, v. 13. Salomo hade stoor inkomst på guld; och lät giöra spetsar och sköldar af guld, v. 14. Theslikes en stool af Elphenbeen, bedragen medh guld, v. 18. Altså öfwergick han här medh alla Konungar, at månge åstundade see och tala medh honom, v. 23. Silfwer war i hans tijd så mycket som stenar i Jerusalem, v. 27.

Och tå Salomos ryckte af HERRANS namn kom för Drottningen af rika Arabien, kom hon til at försökia honom medh gåtor.

2. Och hon kom til Jerusalem medh en ganska stoor skara, medh Cameler som specerij båro, och medh mycket guld, och ädla stenar: och tå hon kom in til Konung Salomo, talade hon medh honom alt thet hon sigh föresatt hade.

3. Och Salomo sade henne thet alt: och Konungenom war intet fördolt, thet han henne icke säija kunde.

4. Tå nu Drottningen af rika Arabien såg all Salomos wijsdom, och thet huus som han bygdt hade;

5. Och rätterna på hans bord, och hans tienares boningar, och hans tienares ämbeter, och theras kläder, och hans skänckeswänner, och hans bränneoffer, som han i HERRANS huus offrade, kunde hon icke länger hålla sigh;

6. Och sade til Konungen: Alt thet jagh i mitt land vthaf titt wäsende, och af tin wijsdom hördt hafwer, thet är sant.

7. Och jagh hafwer icke welat trodt thet, til thes jagh är kommen, och hafwer thet medh min ögon sedt: och sij, migh är icke hälftena sagt. Tu hafwer meer wijsdom och rikedomar än rycktet är, som jagh hördt hafwer.

8. Salige äro tine män, och tine tienare som altid för tigh stå, och höra tin wijsdom.

9. Lofwad ware HERREN tin Gudh som til tigh lust haft hafwer, så at han tigh på Jsraels stool satt hafwer; therföre at HERREN älskar Jsrael i ewig tijd, och hafwer satt tigh til Konung, at tu rätt och redelighet giöra skalt.

10. Och hon gaf Konungenom hundrade och tiugu centener guld, och ganska mycket specerij, och ädla stenar: ther kom icke sedan så mycket specerij, såsom Drottningen af rika Arabien Konung Salomo gaf.

11. Ther til the Hirams skep, som guld förde af Ophir, förde ock så ganska mycket hebenträ, och ädla stenar.

12. Och Konungen lät giöra af hebenträ pelare i HERRANS huus, och i Konungs huset, och harpor och psaltare för sångare: ther kom icke sedan så mycket hebenträ, wardt eij heller sedt, alt in til thenna dagh.

13. Och Konung Salomo gaf Drottningene af rika Arabien, alt thet hon begärade och beddes; förvthan thet han gaf henne af sigh sielf: och hon wände om, och drog medh sina tienare i sitt land igen.

14. Men thet guld som Salomo inkom åhrliga, war til wigt sexhundrat sex och sextijo centener:

15. Förvthan thet af krämare och köpmän, och af apothekare, och ifrå the nästa Konungar, och ifrå the yppersta i landet kom.

16. Och Konung Salomo lät giöra twhundrat spetsar af bästa guld; sexhundrat stycke guld lät han til hwar spets:

17. Och tryhundrat skölder, af bätsta guld; ju try pund guld til hwar sköld. Och Konungen lade them vthi thet huset af Libanons skogh.

18. Och Konungen giorde en stoor stool af elphenbeen, och bedrog honom medh ädlasta guld.

19. Och stolen hade sex trappor; och hufwudet af stolen war rundt baak til, och woro stolpar på båda sidor widh sätet, och tw leijon stodo widh stolparna.

20. Och tolf leijon stodo på the sex trappor på båda sidor: sådant är icke giordt i något Konungarike.

21. All Konung Salomos dryckekar woro af guld; och all käril vthi huset af Libanons skogh woro ock så af klart guld: förty, silfwer achtade man intet i Salomos tijd:

22. Ty Konungens skep, som til hafs foro medh Hirams skep, kommo en gång i hwar try åhr, och förde guld, silfwer, elphenbeen, apor, och påfoglar.

23. Altså wardt Konung Salomo större medh rikedomar och wijsdom, än alle Konungar på jordene.

24. Och all werlden begärade see Salomo, at the måtte höra then wijshet, som Gudh honom i hans hierta gifwit hade.

25. Och alle båro honom skäncker, silfwer och gyldene tygh, kläder och harnesk, örter, hästar, mular, hwart åhr.

26. Och Salomo drog tilhopa wagnar och resenärar, så at han hade tusende och fyrahundrat wagnar, och tolftusend resenärar: och han lät them vthi wagnsstäderna, och när Konungenom i Jerusalem.

27. Och Konungen giorde at silfwer i Jerusalem war så mycket som stenar, och cedreträ så mycket som mulbärträ i dalarna.

28. Och man förde hästar vthur Egypten til Salomo, och allahanda waror: och Konungens köpmän köpte samma waror;

29. Och förde them vthur Egypten: hwar wagn för sexhundrat silfpenningar, och hwar häst för hundrade och femtijo. Altså förde man them ock til alla the Hetheers Konungar, och til the Konungar i Syrien, genom theras hand.

11. Capitel.

Men Salomo tog sigh främmande qwinnor til hustrur; the bedrogo honom til at wandra efter andra gudar, v. 1. Therföre wardt HERREN wredh, och sade at han wille rifwa riket ifrå hans son, och lefwa honom allena een slächt, v. 9. Vpwäckte honom så mootståndare: Hadad, v. 14. Reson, v. 23. Och Jerobeam, v. 26. Och lät Ahia Propheten tilsäija Jerobeam, at han wille gifwa honom the tijo slächter, och stadfästan riket, om han wandrade i hans budh, v. 29. Men tå Salomo foor efter at dräpa honom, flydde han in i Egypten, v. 40. Salomo blef död, och hans son Rehabeam Konung i hans stadh, v. 43.

Men Konung Salomo älskade många vthländska qwinnor, Pharaos dotter, och Moabitiskor, Ammonitiskor, Edomitiskor, Zidonitiskor, och Hetheerskor:

2. Af sådana folck ther HERREN Jsraels barnom om sagt hade: Går icke til them, och läter them icke komma til eder, the warda förwisso bewekande edor hierta efter sina gudar: til thessa gaf sigh Salomo, til at älska them.

3. Och han hade siwhundrat hustrur, Förstinnor, och tryhundrat frillor: och hans hustrur bewekte hans hierta.

4. Och tå han nu gammal war, bewekte hans hustrur hans hierta efter främmande gudar, så at hans hierta icke war fulleliga medh HERRANOM hans Gudh, såsom hans faders Davidz hierta.

5. Altså wandrade Salomo efter Asthoreth theras Gudh af Zidon, och Milcom the Ammoniters styggelse.

6. Och Salomo giorde thet ondt war för HERRANOM, och fölgde icke HERRAN aldeles, såsom hans fader David.

7. Tå bygde Salomo en högd til Chemos the Moabiters styggelse, på berget som för Jerusalem ligger; och til Molech the Ammoniters styggelse.

8. Altså giorde Salomo allom sinom vthländskom hustrum, the ther för sina gudar rökte och offrade.

9. Och HERREN wardt wredh på Salomo, at hans hierta ifrå HERRANOM Jsraels Gudh afwändt war, then honom twå gångor synts hade;

10. Och honom här om budit hade, at han icke skulle wandra efter andra gudar, och hade doch icke hållit thet honom HERREN budit hade.

11. Therföre sade HERREN til Salomo: Efter sådant är skedt medh tigh, och tu hafwer mitt förbund och min budh icke hållet, som jagh tigh budit hafwer, så wil jagh ock rifwa riket ifrå tigh, och gifwa thet tinom tienare:

12. Doch i tin tijd wil jagh icke giöra thet, för tin fader Davidz skul; vtan af tins sons hand wil jagh rifwa thet:

13. Doch wil jagh icke alt riket afrifwa: ena slächt wil jagh gifwa tinom son, för min tienares Davidz skul, och för Jerusalems skul, thet jagh vthwaldt hafwer.

14. Och HERREN vpwäckte Salomo en fienda, Hadad then Edomeen, af Konungsligo sädh, hwilken war i Edom.

15. Ty tå David war i Edom, och Joab then häärhöfwitzmannen drog vp til at begrafwa the slagna, slog han alt thet mankön war i Edom:

16. Förty, Joab blef ther sex månader, och hele Jsrael, in til thes han vthrotade alt thet mankön war i Edom.

17. Tå flydde Hadad, och medh honom någre män Edomeer af hans faders tienare, så at the kommo vthi Egypten: men Hadad war en vng dräng.

18. Och the stodo vp ifrå Midian, och kommo til Paran, och togo män medh sigh vthaf Paran, och kommo vthi Egypten til Pharao Konungen i Egypten: han gaf honom ett huus, och förenämnd spijs, och fick honom ett land in.

19. Och Hadad fan stora nådh för Pharao, så at han ock gaf honom sina hustrus Drottningenes Thahpenes syster til hustru.

20. Och Thahpenes syster födde honom Genubath sin son: och Thahpenes födde honom vp i Pharaos huus; så at Genubath war i Pharaos huse ibland Pharaos barn.

21. Tå nu Hadad hörde vthi Egypten, at David afsomnad war medh sina fäder, och at Joab häärhöfwitzmannen war död, sade han til Pharao: Lät migh draga i mitt land.

22. Pharao sade til honom: Hwad fattas tigh när migh, at tu wilt draga til titt land? Han sade: Jntet; vtan lät migh fara.

23. Än vpwäckte honom Gudh en fienda, Reson ElJada son, hwilken ifrå sin herra HadadEser Konungenom i Zoba flydd war;

24. Och församlade emot honom män, och wardt en höfwitzman för krigsknechtar, then tijd David slog them ihiäl: och drogo til Damascon, och bodde ther, och woro rådande i Damascon.

25. Och han war Jsraels fiende så länge Salomo lefde. Thet är then skadan som Hadad led: therföre hade han een wämjelse emot Jsrael, och blef rådandes i Syrien.

26. Ther til Jerobeam Nebat son, en Ephrateer af Zareda, Salomos tienare, och hans moder heet Zeruga, een enkia; hof ock så handena vp emot Konungen.

27. Och thetta är saken hwarföre han vphof handena emot Konungen: tå Salomo bygde Millo, slöt han igen ett gaap på sins faders Davidz stadh.

28. Och Jerobeam war en stridsam man: och tå Salomo såg, at mannen war snäll, satte han honom öfwer alla Josephs huus vthskylder.

29. Men thet begaf sigh på then tiden, at Jerobeam gick vthaf Jerusalem, och Propheten Ahia af Silo fan honom på wägenom: och han hade en ny mantel vppå; och the woro både allena på markene.

30. Och Ahia fattade then nya mantelen, som han på hade, och ref honom sönder i tolf stycker:

31. Och sade til Jerobeam: Tag tijo stycker til tigh: förty, så säger HERREN Jsraels Gudh: Sij, jagh skal rifwa riket vthu Salomos hand, och gifwa tigh tijo slächter:

32. Een slächt skal han hafwa för min tienare Davidz skul, och för staden Jerusalem skul, then jagh vthwaldt hafwer vthur alla Jsraels slächter:

33. Therföre at the hafwa öfwergifwit migh, och tilbedit Asthoreth the Zidoniers gudh; Chemos the Moabiters gudh, och Milcom Ammons barnas gudh, och icke wandrat i mina wägar, så at the måtte giordt hwad migh behagade; min budh och rätter, såsom David hans fader.

34. Jagh wil ock icke taga hela riket vthu hans hand; vtan jagh wil giöra honom til en Första i hans lifstijd, för David min tienare skul, then jagh vthwaldt hafwer, then min budh och rätter hållet hafwer:

35. Vthu hans sons hand wil jagh taga riket, och wil gifwa tigh tijo slächter;

36. Och hans son ena slächt, på thet min tienare David ju alstädes hafwer ena lychto för migh vthi then staden Jerusalem, then jagh migh vthwaldt hafwer, at jagh mitt namn ther sättia skulle.

37. Så wil jagh nu taga tigh, at tu skalt råda öfwer alt thet titt hierta begärar; och skalt wara Konung öfwer Jsrael.

38. Om tu nu wilt höra alt thet jagh tigh biudandes warder, och wandra i mina wägar, och giöra hwad migh behagar, så at tu håller mina rätter och budh, såsom min tienare David giordt hafwer, så wil jagh wara medh tigh, och byggia tigh ett beståndigt huus, såsom jagh David bygdt hafwer, och wil gifwa tigh Jsrael:

39. Och wil ther medh förnedra Davidz sädh; doch icke til ewig tijd.

40. Men Salomo foor efter at dräpa Jerobeam. Tå stod Jerobeam vp, och flydde vthi Egypten til Sisak Konungen i Egypten, och blef i Egypten til thes Salomo blef död.

41. Hwad meer af Salomo säijande är, och alt thet han giordt hafwer, och hans wijsdom, thet är skrifwit i Chrönicon om Salomo.

42. Men tiden som Salomo war Konung i Jerusalem, öfwer hela Jsrael, war fyratijo åhr.

43. Och Salomo afsomnade medh sina fäder, och wardt begrafwen vthi sins faders Davidz stadh: och hans son Rehabeam wardt Konung i hans stadh.

12. Capitel.

När nu folcket war församlat til at giöra Rehabeam til Konung, begärade the lisa på then tunga som Salomo them pålagdt hade, v. 1. Rehabeam gick til rådz medh sina tienare: the äldste rådde honom swara folckena wäl, v. 6. Men the vnge hårdt, v. 9. Tå folcket kom igen, swarade han them hårdt, efter the vngas rådh, v. 12. När folcket thet såg, föllo the tijo slächter ifrå honom, v. 16. Och satte Jerobeam sigh til Konung, v. 20. Rehabeam wille medh krijg twinga them vnder sigh igen; men HERREN förböd honom thet, v. 21. Jerobeam vprättade een ny Gudztienst medh twå gyldene kalfwar; och kom Jsrael til at synda, v. 26.

Och Rehabeam drog til Sichem: förty, hela Jsrael war kommen til Sichem, til at giöra honom til Konung.

2. Och tå Jerobeam Nebat son thet hörde, ther han ännu i Egypten war, tijt han för Konung Salomo flydd war, kom han igen vthur Egypten.

3. Och the sände bort, och läto kalla honom. Och Jerobeam samt medh hela Jsraels menighet kommo, och talade medh Rehabeam, och sade:

4. Tin fader hafwer giordt wårt ook förswårt; så giör nu tu then hårda tiensten, och thet swåra oket lättare, thet han oß pålagdt hafwer, så wilje wij wara tigh vnderdånige.

5. Men han sade til them: Går edra färde in til tredie dagen, och kommer så til migh igen. Och folcket gick sina färde.

6. Och Konung Rehabeam hölt rådh medh the äldsta, som för hans fader Salomo stodo, tå han lefde, och sade: Huru råden J, at wij måge gifwa thesso folckena swar?

7. The sade til honom: Om tu i thenna dagh giör thesso folckena een tienst, och är them til wilja, och hörer them, och gifwer them godh ord, så blifwa the tigh vnderdånige så länge tu lefwer.

8. Men han öfwergaf the äldstas rådh, som the honom gifwit hade; och hölt ett rådh medh the vnga som medh honom vpwäxte woro, och för honom stodo.

9. Och han sade til them: Hwad råden J, thet wij thesso folckena swara skole, som til migh sagt hafwa: Giör thet oket lättare som tin fader vppå oß lagt hafwer?

10. Och the vnge, som medh honom vpwäxte woro, sade til honom: Til folcket som til tigh säger; tin fader hafwer giordt wårt ook förswårt, giör tu oß thet lättare, skalt tu säija: Mitt minsta finger skal tiockare wara än mins faders länder:

11. Min fader hafwer lagt på eder ett swårt ook; men jagh skal ännu föröka thet öfwer eder: min fader hafwer tuchtat eder medh gißlar; jagh skal tuchta eder medh scorpioner.

12. Altså kom Jerobeam medh allo folckena til Rehabeam på tredie dagen, såsom Konungen talat hade, och sagt: Kommer igen til migh på tredie dagen.

13. Och Konungen gaf folckena ett hårdt swar; och öfwergaf thet rådh som the äldste honom gifwit hade;

14. Och talade medh them efter the vngas rådh, och sade: Min fader hafwer giordt edart ook swårt; men jagh wil ännu meer föröka thet öfwer eder: min fader hafwer tuchtat eder medh gißlar; men jagh skal tuchta eder medh scorpioner.

15. Altså hörde Konungen intet folcket: ty HERREN wände thet så, på thet han skulle stadfästa sitt ord, som HERREN genom Ahia af Silo sagt hade til Jerobeam Nebat son.

16. Tå nu hele Jsrael såg, at Konungen intet wille höra them, gaf folcket Konungenom ett swar, och sade: Hwad deel hafwe wij i David, eller arf i Jsai son? Jsrael gack i tina hyddor: så see nu tu til titt huus David. Altså gick Jsrael i sina hyddor.

17. Så at Rehabeam rådde allenast öfwer the Jsraels barn som bodde i Juda städer.

18. Och tå Konung Rehabeam sände åstadh Adoram räntomästaren, kastade hele Jsrael honom ihiäl medh stenar: men Konungen Rehabeam steg medh hast på en wagn, och flydde til Jerusalem.

19. Altså föll Jsrael ifrå Davidz huus alt in til thenna dagh.

20. Tå nu hele Jsrael hörde, at Jerobeam war igenkommen, sände the bort, och läto kalla honom til alla menighetena, och giorde honom til Konung öfwer hela Jsrael: och ingen fölgde Davidz huus, vtan Juda slächt allena.

21. Och tå Rehabeam kom til Jerusalem, församlade han hela Juda huus, och BenJamins slächt, hundrade och ottatijo tusend vnga stridsamma män, til at strida emot Jsraels huus, och draga riket igen til Rehabeam Salomos son.

22. Men Gudz ord kom til then Gudz mannen Semaja, och sade:

23. Tala til Rehabeam Salomos son, Juda Konung, och til hela Juda huus, och BenJamin, och til thet andra folcket, och säg:

24. Thetta säger HERREN: J skolen icke draga vp, och strida emot edra bröder Jsraels barn: hwar och en gånge åter heem; ty thetta är skedt af migh. Och the lydde HERRANS ord, och wände om, och gingo sin wägh, såsom HERREN sagt hade.

25. Men Jerobeam bygde Sichem på Ephraims berg, och bodde ther vthi, och drog tädan vth, och bygde Pnuel.

26. Men Jerobeam tänckte i sitt hierta: Nu warder riket fallandes til Davidz huus igen:

27. Om thetta folck skal gå tijt vp, til at offra i HERRANS huus i Jerusalem, och thetta folckets hierta warder sigh wändandes til theras herra Rehabeam Juda Konung, och slå migh ihiäl, och falla igen til Rehabeam Juda Konung.

28. Och Konungen hölt ett rådh, och giorde twå gyldene kalfwar, och sade til them: Thet är eder förtungt gå vp til Jerusalem: sij, ther är tin Gudh Jsrael, som tigh vthur Egypti land fördt hafwer.

29. Och satte en thera i BethEl, och then andra i Dan.

30. Och thet wardt til synd: ty folcket gick bort för them ena, alt in til Dan.

31. Han giorde ock så ett högdars huus, och giorde Prester vthaf the ringesta i folcket, the icke af Levi barnom woro.

32. Och han giorde een högtijd, på femtonde dagen i ottonde månadenom, såsom then högtiden i Juda, och offrade på altarena: så giorde han i BethEl, at man offrade kalfwomen som han giordt hade: och skickade i BethEl Prester til högderna som han giordt hade.

33. Och offrade på altaret, som han giordt hade i BethEl, på femtonde dagen i ottonde månadenom, hwilken han vthu sitt hierta vptänckt hade: och giorde Jsraels barnom högtider, och offrade på altaret, thet man rökia skulle.

13. Capitel.

Tå nu Jerobeam offrade i BethEl, kom en Gudz man och propheterade, at en Konung medh tiden skulle offra högdernas Prester på thet altaret, v. 1. Jerobeam räckte vth sin hand, och böd tagan fatt; tå förtorkades hon. Men Propheten bad för honom, och hon blef bättre, v. 4. Tå böd Konungen honom heem; men han wille intet; ty HERREN hade förbudit honom thet, v. 7. När han war sin koos, kallade en gammal Prophet honom tilbaka, föregifwandes HERRANS befalning: honom fölgde han, v. 11. Men efter han giorde emot HERRANS budh, kom ett leijon sedan, och ref honom ihiäl, v. 20. Then gamle Propheten begrof honom, och begärade läggias i samma graf: ty hans ord skulle medh tiden fulkomnas, v. 26.

Och sij, en Gudz man kom af Juda, genom HERRANS ord til BethEl. Och Jerobeam stod widh altaret til at rökia.

2. Och han ropade emot altaret genom HERRANS ord, och sade: altare, altare, så säger HERREN: Sij, Davidz huse skal warda född en son, benämnd Josia, han skal på tigh offra högdernas Prester som på tigh rökia, och skal vpbränna menniskio been på tigh.

3. Och han gaf på then dagen ett tekn, och sade: Thetta är teknet at HERREN thetta talat hafwer: sij, altaret skal remna, och askan, som ther på är, skal förspillas.

4. Tå nu Konung Jerobeam hörde ordet af then Gudz mannen som emot altaret i BethEl ropade, räckte han vth sin hand widh altaret, och sade: Tager fatt på honom: och hans hand förtorkades som han emot honom vthräckt hade; och han kunde icke draga henne igen til sigh.

5. Och altaret remnade, och askan wardt förspild af altaret, efter teknet som Gudz mannen genom HERRANS ord gifwit hade.

6. Och Konungen swarade, och sade til then Gudz mannen: Bed HERRANS tins Gudz ansichte, och bed för migh, at min hand kommer til migh igen. Tå bad Gudz mannen HERRANS ansichte, och Konungens hand kom til honom igen, och wardt såsom hon tilförene war.

7. Och Konungen talade medh Gudz mannenom: Kom heem medh migh, och wederqweck tigh; jagh wil gifwa tigh en skänck.

8. Men Gudz mannen sade til Konungen: Om tu än gåfwe migh halft titt huus, så ginge jagh doch icke medh tigh; ty jagh wil i thetta rum intet brödh äta, eller watn dricka.

9. Ty så är migh genom HERRANS ord budit, och sagt: Tu skalt intet brödh äta, och intet watn dricka, och icke komma then samma wägen tilbaka igen som tu gånget hafwer.

10. Och han gick sina färde en annan wägh, och kom icke then wägen tilbaka igen, som han til Beth El kommen war.

11. Men i BethEl bodde en gammal Prophete, til honom kommo hans söner, och förtälde honom all werck, som Gudz mannen på then dagen giordt hade i BethEl, och the ord som han til Konungen sagt hade.

12. Och theras fader sade til them: Hwilken wägen hafwer han faret? Och hans söner wijste honom wägen som Gudz mannen faret hade, then af Juda kommen war.

13. Men han sade til sina söner: Sadler migh åsnan: och tå the hade sadlat honom åsnan, red han ther vppå;

14. Och drog efter Gudz mannen, och fan honom sittiandes vnder een eek, och sade til honom: Äst tu then Gudz mannen som af Juda kommen äst? Han sade: Ja.

15. Han sade til honom: Kom medh migh heem, och ät brödh.

16. Han sade: Jagh kan icke wända om medh tigh, och komma medh tigh: jagh wil eij heller brödh äta, eller watn dricka medh tigh på thetta rum:

17. Ty medh migh är talat wordet genom HERRANS ord: Tu skalt ther hwarken brödh äta, eller watn dricka: tu skalt icke gå then wägen tilbaka igen, som tu tijt gången äst.

18. Han sade til honom: Jagh är ock en Prophete såsom tu, och en Ängel hafwer talat medh migh genom HERRANS ord, och sagt: haf honom heem medh tigh igen, at han må brödh äta, och watn dricka. Men han lög för honom.

19. Och han förde honom tilbaka igen, så at han åt brödh, och drack watn i hans huus.

20. Och widh the såto til bordz, kom HERRANS ord til Propheten som honom hade tilbaka haft:

21. Och han ropade til then Gudz mannen, som af Juda kommen war, och sade: Thetta säger HERREN: Therföre at tu hafwer HERRANS mun ohörig warit, och hafwer icke hållet thet budh som HERREN tin Gudh tigh budit hafwer;

22. Och hafwer omwändt, ätit brödh, och watn druckit på thet rum ther han tigh om sade: Tu skalt ther hwarken brödh äta, eller watn dricka; skal tin lekamen icke komma vthi tina fäders graf.

23. Och sedan han brödh ätit, och drucket hade, sadlade man åsnan åth then Propheten, som han igen haft hade.

24. Och tå han bort drog, fan honom ett leijon på wägenom, och drap honom; och hans kropp låg kastad på wägen; och åsnen stod jämte honom, och leijonet stod när kroppenom.

25. Och tå ther gick folck fram om, sågo the kroppen på wägen kastad; och leijonet ståndandes när kroppen: och the kommo och sade thet i stadenom, ther then gamle Propheten vthi bodde.

26. Tå Propheten thet hörde, som honom igen haft hade, sade han: Thet är then Gudz mannen, som HERRANS mun ohörig war; therföre hafwer HERREN gifwit honom leijonena, thet hafwer sönderkrossat. honom och dräpit, efter thet ord som HERREN honom sagt hade.

27. Och sade til sina söner: Sadler migh åsnan. Och the sadlade.

28. Tå drog han tijt, och fan hans kropp kastad på wägen, och åsnan och leijonet ståndande ther jämte kroppen: leijonet hade intet ätit af kroppen, och eij heller rifwit åsnan.

29. Tå tog Propheten then Gudz mansens kropp vp, och lade honom på åsnan, och förde honom tilbaka igen: och kom vthi then gamla Prophetens stadh, at the måtte begråta honom, och begrafwan.

30. Och han lade kroppen vthi sina graf, och the begreto honom: Ach! min broder.

31. Och tå the hade begrafwet honom, sade han til sina söner: När jagh döör, så begrafwen migh i the grafwene som then Gudz mannen vthi begrafwen är, och lägger min been jämte widh hans been:

32. Förty, thet warder skeendes som han emot altaret i BethEl genom HERRANS ord ropat hafwer, och emot all högders huus, som i Samarie städer äro.

33. Men sedan thetta skedt war, wände Jerobeam sigh intet ifrå sin onda wägh; vtan förwände sigh, och giorde Prester til högderna, vthaf the ringesta i folcket: hwilken honom täcktes, honom fylte han handena, och han wardt Prester til högderna.

34. Och thetta wardt Jerobeams huse til synd, at han skulle förderfwas och förgiöras af jordene.

14. Capitel.

Samma tijd war Jerobeams son Abia siuk; Jerobeam sände sina hustru til Ahia Propheten ther om, v. 1. Ahia förkunnade henne af HERRANS vppenbarelse thet straff som Jerobeams huus och hela Jsrael förestod, för hans synder skul, samt Abia ändalycht, v. 5. Tå hon kom heem blef pilten död, v. 17. Och sedan Jerobeam, tå han 22 åhr regerat hade, v. 19. Rehabeam regerade 17 åhr, och giorde thet ondt war, v. 21. Men i femte åhrena hans rikes, kom Sisak Konungen i Egypten, och tog bort alla håfwor vthu templet och Konungs husena, som Salomo ther infördt hade, v. 25. Rehabeam blef död, och hans son Abiam Konung, v. 31.

På then tiden war Abia Jerobeams son kranck.

2. Och Jerobeam sade til sina hustru: Statt vp och förkläd tigh, så at ingen kan märckia at tu äst Jerobeams hustru: och gack bort til Silo; sij, ther är then Propheten Ahia, then migh sade, at jagh skulle warda Konung öfwer thetta folck.

3. Och tag medh tigh tijo brödh, och kakor, och ett käril medh hannog, och gack til honom, at han må säija tigh huru medh piltenom gå skal.

4. Och Jerobeams hustru giorde så, och stod vp, och gick bort til Silo, och kom i Ahia huus: men Ahia kunde intet see; ty hans ögon woro mörk worden för ålder skul.

5. Men HERREN sade til Ahia: Sij, Jerobeams hustru kommer, at hon skal fråga ett ärende af tigh om sin son, ty han är kranck: så tala nu tu medh henne så och så. Tå hon nu inkom, hölt hon sigh främmande.

6. Som nu Ahia hörde dönen af hennes fötter widh hon ingick, sade han: Kom hijt in tu Jerobeams hustru; hwij håller tu tigh så främmande? Jagh är sänder til tigh ett hårdt bodskap.

7. Gack bort och säg Jerobeam: Så säger HERREN Jsraels Gudh: Jagh hafwer vphögt tigh vthu folckena, och satt tigh til en Första öfwer mitt folck Jsrael;

8. Och hafwer rifwet riket ifrå Davidz huus, och gifwet thet tigh: men tu hafwer intet warit såsom min tienare David, then min budh hölt, och wandrade efter migh medh allo hierta, så at han giorde hwad migh liuft war;

9. Och tu hafwer illa giordt öfwer alla the som för tigh warit hafwa: tu hafwer gånget bort, och giordt tigh andra gudar, och guten beläte, at tu skulle reta migh til wrede; och hafwer kastat migh baak om tin rygg:

10. Och sij, jagh skal låta komma olycko öfwer Jerobeams huus, och förgiöra af Jerobeam ock then vppå wäggena pissar; then innelychta och then igenlefda i Jsrael, och skal vthsopa Jerobeams huus efterkommande, såsom man träck vthsopar, til thes thet blifwer alt vthe medh honom.

11. Then som af Jerobeam döör i stadenom, honom skola hundarna äta: men then som döör på markene, honom skola himmelens foglar äta: ty HERREN hafwer thet sagt.

12. Så statt nu vp, och gack heem: och tå tin foot träder in i staden, skal pilten blifwa död.

13. Och hela Jsrael skal begråta honom, och skola begrafwan; ty thenne allena af Jerobeam skal til grafwa komma: förty, något godt är funnet i honom för HERRANOM Jsraels Gudh, i Jerobeams huus.

14. Och HERREN skal vpwäckia en Konung öfwer Jsrael, han skal vthrota Jerobeams huus på then dagen: och hwad är thet nu allaredo skeer?

15. Och HERREN skal slå Jsrael, såsom rören böijes i watnena; och skal vthryckia Jsrael vthu thesso goda landena, som han theras fäder gifwit hafwer, och skal förströ them bort öfwer älfwena; therföre at the hafwa giordt sigh lundar til at förtörna HERRAN.

16. Och skal öfwergifwa Jsrael, för Jerobeams synd skul, hwilken syndat hafwer, och kommet Jsrael til at synda.

17. Och Jerobeams hustru stod vp, gick, och kom til Thirza: och tå hon kom til tröskelen åth huset, blef pilten död.

18. Och the begrofwo honom, och hele Jsrael begreto honom, efter HERRANS ord, som han genom sin tienare Propheten Ahia talat hade.

19. Hwad meer om Jerobeam säijande är, huru han stridde och regerade; sij, thet är skrifwit i Jsraels Konungars Chrönico.

20. Tiden som Jerobeam regerade, war tw och tiugu åhr: och han afsomnade medh sina fäder. Och hans son Nadab wardt Konung i hans stadh.

21. Så war nu Rehabeam Salomos son Konung i Juda: ett och fyratijo åhr gammal war Rehabeam tå han wardt Konung; och regerade i siuton åhr i Jerusalem, i them stadenom som HERREN vthwaldt hade vthur alla Jsraels slächter, at han skulle sättia ther sitt namn vthi. Hans moder heet Naama, een Ammonitiska.

22. Och Juda giorde thet ondt war för HERRANOM, och rette honom mera än alt thet theras fäder giordt hade, medh theras synder som the giorde.

23. Ty the bygde sigh ock så högder, stodar och lundar på alla höga backar, och vnder all gröön trää.

24. Och woro theslikes råffare i landena; och the giorde all Hedningarnas styggelse, som HERREN för Jsraels barn fördrifwit hade.

25. Men i femte Konung Rehabeams åhre, drog Sisak Konungen i Egypten vp emot Jerusalem;

26. Och tog vth the håfwor vthu HERRANS huus, och vthu Konungs huset, och alt thet som ther tagas kunde; och tog alla gyldene sköldar, som Salomo hade giöra låtit.

27. J hwilkas stadh Konung Rehabeam lät giöra koppar sköldar, och befalte them vnder the öfwersta drawanternas hand, som dörena wachtade för Konungs huset.

28. Och så ofta Konungen gick in vthi HERRANS huus, båro drawanterna them; och hade them åter vthi drawantakamaren igen.

29. Hwad nu meer af Rehabeam säijande är, och alt thet han giordt hafwer; sij, thet är skrifwit i Juda Konungars Chrönico.

30. Men emellan Rehabeam och Jerobeam war örlig så länge the lefde.

31. Och Rehabeam afsomnade medh sina fäder, och wardt begrafwen medh sina fäder vthi Davidz stadh: och hans moder heet Naama, een Ammonitiska. Och hans son Abiam wardt Konung i hans stadh.

15. Capitel.

Abiam regerade i try åhr, och giorde thet ondt war, såsom hans fader, v. 1. Efter honom regerade Asa hans son i 41 åhr, och giorde thet HERRANOM behagade, v. 9. Han dorttog alla afgudar, och införde hwad helgat war i HERRANS huus, v. 12. Emot honom drog Baesa Jsraels Konung vp, och bygde Rama. Tå sände Asa en skatt til Konung Benhadad i Syrien; och han förhindrade Baesa ifrå sitt vpsåt, v. 17. Efter Asa wardt Josaphat Konung, v. 24. Men i Jsrael blef Nadab Konung efter Jerobeam; regerade i tw åhr, och giorde thet ondt war, v. 25. Therföre kom Baesa, drap honom, wardt Konung, och vthrotade Jerobeams huus, v. 27. Baesa giorde ock thet ondt war, v. 33.

På adertonde åhrena Konung Jerobeams Nebat sons, wardt Abiam Konung i Juda;

2. Och regerade try åhr i Jerusalem. Hans moder heet Maacha Abisaloms dotter.

3. Och han wandrade i alla sins faders synder, som han för honom giordt hade: och hans hierta war icke rättsinnigt til HERRAN hans Gudh, såsom hans faders Davidz hierta.

4. Men för Davidz skul gaf HERREN hans Gudh honom ena lychto i Jerusalem, så at han vpwäckte hans son efter honom, och behölt honom i Jerusalem:

5. Therföre at David giordt hade thet HERRANOM liuft war, och war icke wiken ifrån alt thet han honom böd, så länge han lefde; förvthan i then handelen medh Vria then Hetheen.

6. Men emellan Rehabeam och Jerobeam war örlig så länge han lefde.

7. Hwad nu meer af Abiam säijande är, och alt thet han giordt hafwer; sij, thet är skrifwit vthi Juda Konungars Chrönico. Och thet war örlig emellan Abiam och Jerobeam.

8. Och Abiam afsomnade medh sina fäder; och the begrofwo honom vthi Davidz stadh. Och Asa hans son wardt Konung vthi hans stadh.

9. Vthi tiugunde åhrena Konungs Jerobeams öfwer Jsrael, wardt Asa Konung i Juda;

10. Och regerade ett och fyratijo åhr i Jerusalem: hans moder heet Maacha Abisaloms dotter.

11. Och Asa giorde thet HERRANOM behageligit war, såsom hans fader David;

12. Och dref the råffare vthu landet, och borttog alla the afgudar som hans fäder giordt hade.

13. Ther til satte han sina moder Maacha af ämbetet, för thet hon Miplezeth giordt hade i lundenom; och Asa vthrotade hennes Miplezeth, och vpbrände honom widh then bäcken Kidron.

14. Men the högder lade the icke bort: doch war Asa hierta rättsinnigt til HERRAN så länge han lefde.

15. Och thet silfwer och guld, och tygh, som hans fader helgat hade, och hwad som helgat war til HERRANS huus, lät han komma ther in.

16. Och emellan Asa och Baesa Jsraels Konung war örlig så länge the lefde.

17. Men Baesa Jsraels Konung drog vp emot Juda, och bygde Rama, at ingen skulle draga vth och in af Asa part, Konungens i Juda.

18. Tå tog Asa alt silfwer och guld, som qwart war i HERRANS huus skatt, och i Konungs husets skatt, och fick thet i sina tienares händer: och sände them til Benhadad Tabrimmon son, Hesion sons, Konungen i Syrien, som bodde i Damascon, och lät säija honom:

19. Ett förbund är emellan migh och tigh, och emellan min fader och tin fader: therföre skickar jagh tigh en skänck silfwer och guld; at tu wille låta thet förbundet fara som tu hafwer medh Baesa Jsraels Konung, at han må draga ifrå migh.

20. Benhadad hörde Konung Asa, och sände sina höfwitzmän emot Jsraels städer, och slog Jjon, och Dan, och Abel BethMaacha; hela Cinneroth, medh hela Naphthali land.

21. Tå Baesa thet hörde, wände han igen byggia Rama, och drog til Thirza igen.

22. Men Konung Asa lät boda öfwer hela Juda: Jngen orsake sigh: och the togo bort steen och trää af Rama, ther Baesa medh bygdt hade. Och Konung Asa bygde ther medh Geba BenJamin, och Mizpa.

23. Hwad nu meer af Asa säijande är, och all hans macht, och alt thet han giorde, och the städer som han bygde, sij, thet är skrifwit vthi Juda Konungars Chrönico; vndantagno at han på sinom ålder war kranck i sina fötter.

24. Och Asa afsomnade medh sina fäder, och wardt begrafwen medh sina fäder vthi Davidz sins faders stadh. Och Josaphat hans son wardt Konung i hans stadh.

25. Men Nadab Jerobeams son wardt Konung öfwer Jsrael, vthi the andra åhrena Asa Juda Konungs; och rådde öfwer Jsrael i tw åhr;

26. Och giorde thet för HERRANOM ondt war, och wandrade i sins faders wägar, och i hans synder, ther han medh kom Jsrael til at synda.

27. Men Baesa Ahia son, vthaf Jsaschars huus, giorde ett förbund emot honom, och slog honom i Gibbethon, som war the Philisteers: ty Nadab och hele Jsrael belade Gibbethon.

28. Så drap Baesa honom, vthi tredie åhrena Asa Juda Konungs, och wardt Konung i hans stadh.

29. Som han nu Konung war, slog han hela Jerobeams huus, och lät intet qwart blifwa, thet anda hade af Jerobeam, til thes han vthrotade honom efter HERRANS ord, som han talat hade genom sin tienare Ahia af Silo:

30. För Jerobeams synd skul som han giorde, och ther medh han kom Jsrael til at synda; och medh thet retandet, ther medh han rette HERRAN Jsraels Gudh til wrede.

31. Hwad nu meer af Nadab säijande är, och alt thet han giordt hafwer; sij, thet är skrifwit vthi Jsraels Konungars Chrönico.

32. Och emellan Asa och Baesa Jsraels Konung war örlig så länge the lefde.

33. Vthi tredie åhrena Asa Juda Konungs, wardt Baesa Ahia son Konung öfwer hela Jsrael i Thirza, fyra och tiugu åhr;

34. Och giorde thet ondt war för HERRANOM, och wandrade i Jerobeams wägh, och i hans synd, ther medh han hade kommet Jsrael til at synda.

16. Capitel.

Jchu propheterar emot Baesa, at honom skulle gå lika som Jerobeam, v. 1. Baesa döör, v. 6. Efter Baesa regerade Ela i tw åhr, v. 8. Honom drap Simri, v. 9. Och vthrotade hela Baesa huus, efter HERRANS ord, v. 11. Han regerade siu dagar, v. 15. Ty folcket vphof strax Amri, v. 16. Han belägrade honom i Thirza: och tå Simri såg at staden skulle winnas, brände han sigh vp medh sitt huus, v. 17. Men en deel af folcket hölt medh Thibni; doch fick Amri öfwerhanden, v. 21. Blef Konung, och regerade 12 åhr. Han bygde Samarien, v. 23. Och war argare än någor för honom, v. 25. Hans son Achab kom, och regerade 22 åhr, och giorde wärre än alle the som för honom warit hade, v. 29. Ty han tog een Hednisk Drottning Jsebel; och dyrkade Baal, v. 31. J hans tijd bygdes Jericho vp igen, v. 34.

Så kom HERRANS ord til Jehu Hanani son, emot Baesa, och sade:

2. Therföre at jagh tigh vthu stofftet vphäfwet hafwer, och giordt tigh til en Första öfwer mitt folck Jsrael, och tu wandrar i Jerobeams wägh, och kommer mitt folck Jsrael til at synda, så at tu migh förtörnar genom theras synder:

3. Sij, så wil jagh borttaga Baesa efterkommande, och hans huus efterkommande, och wil sättia titt huus såsom Jerobeams huus Nebat sons.

4. Then af Baesa döör i staden, honom skola hundar vpäta; och then af honom döör på markene, honom skola himmelens foglar vpäta.

5. Hwad nu meer om Baesa säijande är, och hwad han giordt hafwer, och hans macht, sij, thet är skrifwit vthi Jsraels Konungars Chrönico.

6. Och Baesa afsomnade medh sina fäder, och wardt begrafwen i Thirza: och hans son Ela wardt Konung i hans stadh.

7. Och HERRANS ord kom genom Propheten Jehu Hanani son, öfwer Baesa, och öfwer hans huus, och emot alt thet onda som han för HERRANOM giordt hade, til at förtörna honom genom sina händers werck, at thet skulle warda såsom Jerobeams huus, och therföre at han thenna slagit hade.

8. Vthi siette och tiugunde åhrena Asa Juda Konungs, wardt Ela Baesa son Konung öfwer Jsrael i Thirza, i tw åhr.

9. Men hans tienare Simri, en öfwerste öfwer hälften af wagnarna, giorde ett förbund emot honom: men han war i Thirza, drack och war drucken i Arza huus, fogtans i Thirza.

10. Och Simri kom ther in, och slog honom ihiäl, vthi siunde och tiugunde åhrena Asa Juda Konungs, och blef Konung i hans stadh.

11. Och tå han war Konung, och satt på sin stool, slog han hela Baesa huus, och lät intet qwart blifwa, icke then som på wäggena pissar; ther til hans fränder och wänner.

12. Altså förgiorde Simri hela Baesa huus, efter HERRANS ord, som han om Baesa talat hade genom then Propheten Jehu:

13. För alla Baesa och hans sons Ela synder skul, som the giordt hade, och kommo Jsrael til at synda, och förtörnade HERRAN Jsraels Gudh i theras afguderij.

14. Hwad nu meer af Ela säijande är, och alt thet han giorde, sij, thet är skrifwit vthi Jsraels Konungars Chrönico.

15. Vthi siunde och tiugunde åhrena Asa Juda Konungs, wardt Simri Konung i siu dagar i Thirza: ty folcket låg för Gibbethon the Philisteers.

16. Tå nu folcket i lägret hörde säijas, at Simri hade giordt ett förbund, och slagit Konungen ihiäl, giorde hele Jsrael på samma dagen Amri häärhöfwitzmannen, til Konung öfwer Jsrael i lägrena.

17. Och Amri drog vp, och hele Jsrael medh honom ifrå Gibbethon, och belade Thirza.

18. Tå nu Simri såg, at staden skulle warda wunnen, gick han vthi palatset i Konungs husena, och brände sigh vp medh Konungs husena, och blef död;

19. För sina synder skul som han giordt hade, så at han hade giordt thet ondt war för HERRANOM, och wandrade vthi Jerobeams wägh, och i hans synd, som han giorde, och kom Jsrael til at synda.

20. Hwad nu meer af Simri säijande är, och huru han giorde ett förbund, sij, thet är skrifwit i Jsraels Konungars Chrönico.

21. På then tiden söndrade sigh folcket Jsrael i twå delar: en hälften hölt sigh in til Thibni Ginath son, och giorde honom til Konung; then andra hälften hölt sigh in til Amri.

22. Men thet folck som hölt sigh in til Amri, wardt starckare än thet folck som hölt sigh in til Thibni Ginath son. Och Thibni blef död, och så blef Amri Konung.

23. Vthi första och tretijonde ährena Asa Juda Konungs, wardt Amri Konung öfwer Jsrael i tolf åhr; och regerade i Tirza i sex åhr.

24. Han köpte Samarie berg af Semer, för twå centener silfwer; och bygde vppå bergena, och kallade staden som han bygde, efter Semers namn, som herre war på Samarie berg.

25. Och Amri giorde thet ondt war för HERRANOM, och war argare än alle the för honom warit hade:

26. Och wandrade i alla Jerobeams wägar Nebat sons, och i hans synder, ther medh han kom Jsrael til at synda, så at the förtörnade HERRAN Jsraels Gudh vthi theras afguderij.

27. Hwad nu meer af Amri säijande är, och alt thet han giordt hafwer, och om hans macht som han bedref; sij, thet är skrifwit vthi Jsraels Konungars Chrönico.

28. Och Amri afsomnade medh sina fäder, och wardt begrafwen i Samarien: och Achab hans son wardt Konung i hans stadh.

29. Vthi ottonde och txetijonde åhrena Asa, Juda Konungs, wardt Achab Amri son Konung öfwer Jsrael; och regerade öfwer Jsrael i Samarien tw och tiugu åhr:

30. Och giorde thet ondt war för HERRANOM, öfwer alla them som för honom warit hade.

31. Och war honom icke nogh, at han wandrade i Jerobeams Nebat sons synder; vtan tog ther til Jsebel EthBaals dotter, Konungens i Zidon til hustru, och gick bort, och tiente Baal, och tilbad honom:

32. Och vpsatte Baal ett altare vthi Baals huus, thet han honom bygde i Samarien:

33. Och giorde en lund; så at Achab meer giorde til at förtörna HERRAN Jsraels Gudh, än alle Jsraels Konungar som för honom warit hade.

34. På samma tijd bygde Hiel af BethEl Jericho: thet kostade honom hans första son Abiram, tå han grundwalen lade; och hans yngsta son Segub, tå han satte portarna therföre, efter HERRANS ord, som han sagt hade genom Josua Nun son.

17. Capitel.

På then tiden propheterade Elia, at intet regn skulle komma i några åhr, v. 1. Och HERREN befalte honom gå bort, och blifwa widh then bäcken Cherith: ther lät han korpar föra honom maat, v. 2. Når bäcken war vthtorkad, böd HERREN honom gå tädan til Zarpath: ther födde een enkia honom medh litet förrådh en tijd lång, v. 7. Hände sigh at hennes son blef död: tå vpwäckte Elia honom igen medh sin böön til Gudh, v. 17.

Och Elia then Thisbiten, vthaf the Gileadz inbyggiare, sade til Achab: Så sant som HERREN Jsraels Gudh lefwer, för hwilkom jagh står, thet skal i thessa åhr hwarken dagg eller regn komma, vtan jagh säger thet.

2. Och HERRANS ord kom til honom, och sade:

3. Gack bort hädan, och wändt tigh öster vth, och fördöl tigh widh then bäcken Cherith, som löper för Jordan.

4. Och tu skalt dricka af bäckenom: och jagh hafwer budit korpom, at the skola ther föda tigh.

5. Han gick tijt, och giorde efter HERRANS ord, och gick bort, och satte sigh widh bäcken Cherith, som löper för Jordan.

6. Och korpar förde honom brödh och kött, om morgon och om afton: och han drack vthaf bäcken.

7. Och thet skedde efter några dagar, at bäcken förtorkades: ty intet regn wardt i landet.

8. Tå kom HERRANS ord til honom, och sade:

9. Statt vp, och gack til Zarpath, som widh Zidon ligger, och blif ther: ty jagh hafwer ther befalt ene enkio at hon skal föda tigh.

10. Och han stod vp, och gick til Zarpath. Och tå han kom til stadzporten, sij, tå war enkian ther, och hämtade wedh. Och han talade til henne, och sade: Hämta migh litet watn i kärillet, at jagh må dricka.

11. Tå hon nu åstadh gick til at hämtat, ropade han efter henne, och sade: Bär migh ock en beta brödh medh.

12. Hon sade: Så sant som HERREN tin Gudh lefwer, jagh hafwer intet brödh; vtan een hand full af miöl vthi skäppone, och litet oljo i krukone: och sij, jagh hafwer hämtat ett trä eller tw, och går bort, at reda thet til, migh och minom son, at wij måge äta, och döö.

13. Elia sade til henne: Fruchta tigh intet; gack åstadh, och giör såsom tu sagt hafwer: doch giör migh först ett litet brödh ther af, och bär migh thet hijt vth: men tigh och tinom son, skalt tu ock så sedan giöra.

14. Ty så säger HERREN Jsraels Gudh, at miölet i skäppone skal icke warda vthtärdt, och oljan i krukone skal icke förminskas, in til then dagh HERREN låter regna på jordena.

15. Hon gick åftadh, och giorde såsom Elia sagt hade. Och han åt; och hon theslikes, och hennes huus, en tijd lång.

16. Och wardt miölet icke vthtärdt i skäppone; och icke heller förminskades oljan i krukone, efter HERRANS ord, som han genom Elia sagt hade.

17. Sedan thetta skedt war, wardt qwinnones, hans wärdinnos, son kranck; och hans kranckhet wardt så starck, at ingen ande war meer vthi honom.

18. Och hon sade til Elia: Hwad hafwer jagh medh tigh giöra, tu Gudz man? Tu äst ingången til migh, at mina mißgierningar skulle ihogkommas, och min son dräpas?

19. Han sade til henne: Få migh tin son hijt. Och han tog honom vthu hennes sköte, och gick vp i salen ther han wistades, och lade honom på sina säng;

20. Och ropade til HERRAN, och sade: HERRE min Gudh, hafwer tu ock så illa giordt emot thenna enkione, som jagh gäster när, at tu dräper hennes son?

21. Och han räckte sigh vth öfwer pilten i tre gånger, och ropade til HERRAN, och sade: HERRE min Gudh, lät thenna piltens siäl åter komma i honom.

22. Och HERREN hörde Elia röst; och piltens siäl kom igen til honom, och han fick lijf.

23. Och Elia tog pilten, och bar honom neder vthaf salen i huset, och fick honom hans moder, och sade: Sij ther, tin son lefwer.

24. Och qwinnan sade til Elia: Nu förnimmer jagh at tu äst en Gudz man, och HERRANS ord i tinom mun, är wist.

18. Capitel.

Tredie åhret ther efter befalte HERREN Elia säija Achab at regn skulle komma, v. 1. Achab hade vthsändt sin hoffmästare til at sökia watn, v. 3. Honom mötte Elia, och bad angifwa sigh hoos Achab, v. 7. Tå Achab fick see Elia, skyldte han honom, at han förwillade Jsrael; men han swarade, at Achab war then samme, v. 17. Och begärade pröfwa hwilken then rätte Guden war: nemliga, then som läto eld komma, och vpbränna thet honom offrades, v. 19. När Baals Propheter kommo tilsamman, bådo the länge fåfängt, v. 25. Men så snart Elia hade bedit, kom eld, och vpbrände offret, v. 30. Tå bekände folcket at HERREN war Gudh, v. 39. Och Elia drap the Baals Prester, v. 40. Sedan förkunnade han Achab om regnet; och thet skedde så, v. 41.

Efter en lång tijd, kom HERRANS ord til Elia i tredie åhrena, och sade: Gack bort, och tee tigh för Achab, at jagh må låta regna på Jordena.

2. Och Elia gick åstadh, och tedde sigh för Achab: men en ganska hård tijd war i Samarien.

3. Och Achab kallade Obadja sin hoffmästare: och Obadja fruchtade HERRAN storliga:

4. Förty, tå Jsebel vthrotade HERRANS Propheter, tog Obadja hundrade Propheter, och giömde them vthi kulor, femtijo här, och femtijo ther; och försörgde them medh brödh och watn.

5. Så sade nu Achab til Obadja: Drag igenom landet til alla watubrunnar och bäcker, at wij måtte finna grääs, och behålla hästar och mular, så at boskapen icke all förgås.

6. Och the delade sigh i landet, så at the drogo thet igenom: Achab drog allena på en wägh, och Obadja theslikes allena på then andra wägen.

7. Tå nu Obadja war på wägenom, sij, tå mötte honom Elia. Och som han kände honom, föll han vppå sitt anlete, och sade: Äst tu icke min herre Elia?

8. Han sade: Ja; gack och säg tinom herra: Sij, Elia är här.

9. Han sade: Hwad hafwer jagh syndat, at tu wilt gifwa tin tienare i Achabs händer, at han skal dräpa migh?

10. Så sant som HERREN tin Gudh lefwer, thet är intet folck eller Konungarike, tijt min herre icke sändt hafwer til at sökia tigh: och när the hafwa sagt: Han är icke här; hafwer han taget en eed af thet riket och folcket, at man icke hade funnet tigh.

11. Och tu säger nu: Gack och säg tinom herra: Sij, Elia är här.

12. När jagh nu ginge ifrå tigh, så toge HERRANS ande tigh bort, jagh weet icke hwart; och jagh komme tå och vnderwiste thet Achab, och funne tigh icke, så sloge han migh ihiäl: men jagh tin tienare fruchtar HERRAN af minom vngdom.

13. Är minom herra icke vnderwist, hwad jagh giordt hafwer, tå Jsebel drap HERRANS Propheter? At jagh giömde hundrade HERRANS Propheter; femtijo här, och femtijo ther vthi kulor; och försörgde them medh brödh och watn?

14. Och nu säger tu: Gack bort och säg tinom herra: Elia är här; at han må dräpa migh.

15. Elia sade: Så sant som HERREN Zebaoth lefwer, för hwilkom jagh står, i dagh skal jagh tee migh för honom.

16. Tå gick Obadja emot Achab, och sade honom thetta. Och Achab gick emot Elia.

17. Och tå Achab såg Elia, sade Achab til honom: Äst tu then som förwillar Jsrael?

18. Han sade: Jagh förwillar icke Jsrael, vtan tu och tins faders huus, ther medh at J HERRANS budh öfwergifwit hafwen, och wandren efter Baalim.

19. Nu wäl, så sändt nu bort, och församla migh hela Jsrael på Carmels berg; och the fyrahundrat och femtijo Baals Propheter, och the fyrahundrat lundarnas Propheter, som äta widh Jsebels bord.

20. Altså sände Achab bort ibland all Jsraels barn, och församlade Propheterna på Carmels berg.

21. Tå gick Elia fram för alt folcket, och sade: Huru länge halten J på båda sidor? Är HERREN Gudh, så wandrer efter honom: men är Baal thet, så wandrer efter honom. Och folcket swarade honom intet.

22. Tå sade Elia til folcket: Jagh allena är qwar blifwen en HERRANS Prophete; men Baals Propheter äro fyrahundrade och femtijo män.

23. Så får oß nu twå stutar, och läter them vthwälja en stuten, och styckia honom, och läggia honom på wedh; men läte ingen eld komma ther til: så wil jagh taga then andra stuten, och läggia honom på wedh, och eij heller låta ther någon eld til.

24. Så åkaller J edars gudz namn, och jagh wil åkalla HERRANS namn: hwilken Gudh som nu swarar medh elden, han ware Gudh. Och hela folcket swarade, och sade: Thet är rätt.

25. Och Elia sade til Baals Propheter: Vthwäljer eder en stuten, och giörer J först; förty, J ären månge: och åkaller edars gudz namn, och läter ingen eld ther til.

26. Och the togo stuten, som han fick them, och redde til, och åkallade Baals namn ifrå morgonen alt in til middag, och sade: Baal, hör oß. Men ther war ingen röst eller swar. Och the sprungo om altaret, såsom theras seder war.

27. Tå nu middag war, bespottade them Elia, och sade: Roper högt; ty han är en gudh: han begrundar, eller hafwer något beställa, eller är vthe på markene, eller sofwer til ewentyrs, at han måtte waka vp.

28. Och the ropade högt, och riste sigh medh knifwar, och medh prener efter theras sedh, så at blodet gick ther vth efter.

29. Tå nu middagen förgången war, propheterade the in til thes man skulle giöra spijsoffer; och ther war doch ingen röst, eller swar, eller tilhörare.

30. Tå sade Elia til alt folcket: Kommer hijt til migh. Och tå alt folcket gick fram til honom, botade han HERRANS altare som neder slaget war;

31. Och tog tolf stenar, efter talet på Jacobs barnas slächter, til hwilken HERRANS ord talade, och sade: Tu skalt heta Jsrael;

32. Och bygde af the stenar ett altare i HERRANS namn, och giorde ena graf kring om altaret tw kornmått wida:

33. Och redde til weden, och styckiade stuten, och lade honom på weden:

34. Och sade: Hämter fyra såår fulla medh watn, och giuter thet på bränneoffret och vppå weden, och sade: Giörer thet än en tijd. Och the giorde thet än en tijd. Och han sade: Giörer thet än tredie reson. Och the giorde thet i tredie reson.

35. Och watnet lop om altaret, och grafwen wardt ock så full medh watn.

36. Och som tijd war til at offra spijsoffer, gick Propheten Elia fram, och sade: HERRE Abrahams Gudh, Jsaacs, och Jsraels, lät i thenna dagh kunnigt warda, at tu äst Gudh i Jsrael, och jagh tin tienare, och at jagh alt thetta efter titt ord giordt hafwer.

37. Hör migh HERRE, hör migh, at thetta folcket må weta, at tu HERRE äst Gudh; at tu sedan må omwända theras hierta.

38. Tå föll HERRANS eld neder, och vpbrände bränneoffret, weden, stenar, och jord, och vpslekte watnet i grafwene.

39. Tå alt folcket såg thet, föll thet på sitt ansichte, och sade: HERREN är Gudh; HERREN är Gudh.

40. Men Elia sade til them: Tager fatt på Baals Propheter, at icke en af them vndslipper. Och the togo fatt på them: och Elia förde them neder til then bäcken Kison, och drap them ther.

41. Och Elia sade til Achab: Drag vp, ät och drick: förty, thet donar, såsom thet wille komma ett stort regn.

42. Och tå Achab drog vp til at äta och dricka, gick Elia vp på kullan af Carmel, och bögde sigh neder til jordena, och satte sitt hufwud emellan sin knää;

43. Och talade til sin dräng: Gack tijt vp, och se vth til hafwet. Han gick vp, och såg vth, och sade: Ther är intet. Han sade: Gack åter tijt vp siu resor.

44. Och i siunde resone sade han: Sij, ther går ett litet moln vp vthu hafwet, såsom ens mans hand. Han sade: Gack vp, och säg Achab: Spän före tin wagn, och faar nedh, at regnet icke hinner tigh.

45. Och förr än man såg til, wardt himmelen swart af moln och wäder; och ett stort regn kom. Men Achab foor, och kom til Jisreel.

46. Och HERRANS hand kom öfwer Elia; och han giordade sina länder, och lop för Achab, til thes han kom til Jisreel.

19. Capitel.

Tå Jsebel hörde hwad Elia hade giordt, hotade hon sigh wilja dräpa honom, v. 1. Elia flydde i öknena vnder ett enebärsträ: ther kom HERRANS Ängel, och förde honom maat, v. 3. När han hade ätit, gick han ther på 40 dagsresor til Horebs berg, v. 8. Ther vppenbarade sigh HERREN; tröstade honom, v. 10. Och böd at han skulle gå och smörja Hasael til Konung öfwer Syrien; Jehu öfwer Jsrael, och Elisa til Propheta, v. 15. Elia gick tädan; fan Elisa, och kallade honom til at blifwa HERRANS Prophete, v. 19.

Och Achab sade Jsebel alt thet Elia giordt hade; och huru han hade dräpit alla Baals Prophetar medh swärd.

2. Tå sände Jsebel ett bodh til Elia, och lät säija honom: gudarna giöre migh thet och thet, om jagh icke, i morgon widh thenna tiden, giör tine siäl såsom ene af thessas siälar.

3. Tå han thet såg, stod han vp, och gick hwart han wille, och kom til BerSeba i Juda, och lät ther sin dräng.

4. Men han gick bort vthi öknena ena dagsreso, och kom ther in, och satte sigh vnder ett enebäratrå, och bad at hans siäl måtte döö, och sade: Thet är nogh. Så tag nu HERRE mina siäl: jagh är icke bättre än mine fäder.

5. Och han lade sigh, och sof vnder enebäraträd. Och sij, Ängelen tog vppå honom, och sade til honom: Statt vp och ät.

6. Och han såg sigh om: och sij, widh hans hufwud låg ett glödbakat brödh, och een kanna medh watn. Och tå han ätit och drucket hade, lade han sigh åter til at sofwa.

7. Och HERRANS Ängel kom til honom annan gången igen, och tog på honom, och sade: Statt vp och ät; ty tu hafwer en stoor wägh för tigh.

8. Och han stod vp, och åt, och drack, och gick af then matens kraft fyratijo dagar, och fyratijo nätter in til Gudz berg Horeb.

9. Och kom ther vthi ena kulo, och blef ther öfwer nattena. Och sij, HERRANS ord kom til honom, och sade til honom: Hwad giör tu här Elia?

10. Han sade: Jagh hafwer haft nijt om HERRAN Gudh Zebaoth: förty, Jsraels barn hafwa öfwergifwit titt förbund; och nederbrutit tin altare, och dräpit tina Propheter medh swärd; och jagh är allena igen blefwen; och the fara efter at the måga taga migh lifwet af.

11. Han sade: Gack här vth, och stig vppå berget in för HERRAN. Och sij, HERREN gick ther fram om, och ett stort starckt wäder som bröt berg, och sönderbråkade hällar in för HERRANOM: men icke war HERREN i wädrena. Efter wädret kom een jordbäfning; men icke war HERREN i jordbäfningen.

12. Och efter jordbäfningen kom en eld; men icke war HERREN i eldenom. Och efter elden kom ett liudh af ett sachta wäder.

13. Tå Elia thet hörde, skyylte han sitt ansichte medh sin mantel, och gick vth, och steg i dörena af kulone; och sij, tå kom een röst til honom, och sade: Hwad hafwer tu här giöra Elia?

14. Han sade: Jagh hafwer haft nijt om HERRAN Gudh Zebaoth: förty, Jsraels barn hafwa öfwergifwit titt förbund; nederbrutit tin altare, dräpit tina Propheter medh swärd; och jagh är allena igen blefwen, och the stå ther efter, at the måga taga migh lifwet af.

15. Men HERREN sade til honom: Gack tin wägh igen, genom öknena in åth Damascon: och gack ther in, och smör Hasael til Konung öfwer Syrien;

16. Och Jehu Nimsi son til Konung öfwer Jsrael; och Elisa Saphat son af AbelMehola til en Propheta i tin stadh.

17. Och skal skee, at then som vndslipper Hasaels swärd, honom skal Jehu dräpa: och then som vndslipper Jehu swärd, honom skal Elisa dräpa.

18. Och jagh skal låta igen blifwa siutusend i Jsrael, nemliga, all knää som sigh icke hafwa bögdt för Baal, och hwar och en mun, som honom icke kyst hafwer.

19. Och han gick tädan, och fan Elisa Saphat son, ther han plögde medh tolf paar oxar, och han war sielf ibland the tolf: och Elia gick til honom, och kastade sin mantel öfwer honom.

20. Men han öfwergaf oxarna, och lop efter Elia, och sade: Lät migh kyssa min fader, och mina moder, så wil jagh följa tigh efter. Han sade til honom: Gack, och kom igen; ty jagh hafwer något beställa medh tigh.

21. Och han lop åter ifrå honom, och tog ett paar oxar, och offrade them, och kokade kötet medh träredskapen til oxarna, och gaf folcket at the åto; och stod vp, och fölgde Elia efter, och tiente honom.

20. Capitel.

Konung Benhadad i Syrien belägrade Samarien; och sände til Achab medh hotande, at han skulle gifwa honom alt thet han hade, v. 1. Tå förkunnade en Prophete Achab, at HERREN wille gifwa honom seger emot Benhadad, v. 13. Hwilket ock sa skedde, v. 15. Sedan förkunnade en annan, at the Syrer wille komma igen, och strida på slättmarkene, v. 22. När the kommo, lät HERREN säija Achab, at han wille gifwa them i hans hand, på thet han skulle weta at han war HERREN, v. 28. Och thet skedde så, v. 29. Men efter Benhadad begärade nådh, skonade Achab honom, v. 31. Tå straffade en HERRANS Prophete Achab therföre, och sade honom, at hans siäl skulle vmgällat i Benhadadz stadh, v. 35. etc.

Och Benhadad Konungen i Syrien församlade alla sina macht, och woro twå och tretijo Konungar medh honom, och hästar och wagnar: och drog vp, och belade Samarien, och stridde ther emot.

2. Och sände bodh til Achab Jsraels Konung in vthi staden:

3. Och lät säija honom. Så säger Benhadad: Titt silfwer och titt guld är mitt; och tina hustrur, och tin bätsta barn äro ock så min.

4. Jsraels Konung swarade, och sade: Min herre Konung, såsom tu sagt hafwer; Jagh är tin, och alt thet jagh hafwer.

5. Och boden kommo igen, och sade: Så säger Benhadad: Efter jagh hafwer sändt til tigh, och låtit säija: Titt silfwer och titt guld, tina hustrur och tin barn skalt tu få migh:

6. Så wil jagh i morgon på thenna tiden sända mina tienare til tigh, at the ransaka titt huus, och tina vnderdånares huus, och hwad tigh kärt är, skola the taga i theras händer, och bära bort.

7. Tå kallade Jsraels Konung alla landsens äldsta, och sade: Märcker och seer, hwilket ondt han företager: han sände til migh om mina hustrur och barn, silfwer och guld, och jagh hafwer thet intet nekat honom.

8. Tå sade til honom alle the gamle, och alt folcket: Tu skalt intet höra honom, eller samtyckiat.

9. Och han sade til Benhadadz bodh: Säger minom herra Konungenom: Alt thet tu böd tinom tienare i förstone, wil jagh giöra; men thetta kan jagh icke giöra. Och boden gingo sina färde, och sade sådant igen.

10. Tå sände Benhadad til honom, och lät säija honom; gudarna giöre migh thet och thet, om stofftet i Samarien skal räckia til, at alt folcket vnder migh må taga ther een hand full af.

11. Men Konungen i Jsrael swarade, och sade: Säger: Then som lägger harnesket vppå, skal icke så berömma sigh, såsom then thet aflagt hafwer.

12. Tå Benhadad thet hörde, och drack medh Konungarna i tiällen, sade han til sina tienare: Giörer redo; och the giorde redo emot staden.

13. Och sij, en Prophete gick fram til Achab Jsraels Konung, och sade: Så säger HERREN: Tu hafwer ju sedt allan then stora hopen: sij, jagh wil i dagh gifwa honom i tina hand, at tu weta skalt at jagh är HERREN.

14. Achab sade: Genom hwem? Han sade: Så säger HERREN; genom landzfogtarnas tienare. Han sade: Ho skal begynna striden? Han sade: Tu.

15. Tå räknade han landzfogtarnas tienare, och the woro twhundrat och twå och tretijo: och räknade efter them hela folcket af all Jsraels barn, siutusend män.

16. Och drogo vth om middag. Men Benhadad drack, och war drucken i tiällen, medh the twå och tretijo Konungar, som honom til hielp komne woro.

17. Och landzfogtarnas tienare drogo först vth. Tå sände Benhadad vth, och the bodade honom, och sade: Thet draga män vthu Samarien.

18. Han sade: Griper them lefwande, ehwad the äro vthdragne til frijd eller strijd.

19. Tå landzfogtarnas tienare woro vthdragne, och hären efter them:

20. Slog hwar och en then han öfwerkom. Och the Syrer flydde, och Jsrael jagade efter them: och Benhadad Konungen i Syrien vndslapp medh hästar och resenärar.

21. Och Jsraels Konung drog vth, och slog hästar och wagnar, så at han giorde een stoor slachtning på the Syrer.

22. Tå gick en Prophete til Jsraels Konung, och sade til honom: Gack bort, och förstärck tigh, och märck och se hwad tu giöra skalt: ty Konungen i Syrien warder igenkommandes emot tigh, när åhret är vthe:

23. Förty, Konungens tienare i Syrien sade til honom: Theras gudar äro bergsgudar, therföre hafwa the wunnet oß: o at wij mätte strida medh them på slättene; hwad gäller, wij skulle winna them?

24. Giör altså: Tag bort Konungarna, hwar af sitt rum, och sätt öfwerstar i theras stadh;

25. Och skicka tigh en häär, sådana som hären war som tu mist hafwer, och hästar och wagnar, såsom hine woro: och lät oß strida emot them på slättene; hwad gäller wij öfwerwinne them? Han hörde theras röst, och giorde så.

26. Som nu åhret omgånget war, skickade Benhadad the Syrer, och drog vp til Aphek, til at strida emot Jsrael.

27. Och Jsraels barn skickade sigh ock, och bespisade sigh, och drogo tijt emot them, och lägrade sigh emot them, såsom twå små getahiordar: men landet war fult medh Syrer.

28. Och en Gudz man gick fram, och sade til Jsraels Konung: Så säger HERREN: therföre at the Syrer hafwa sagt: HERREN är en Gudh på bergom, och icke en Gudh i dalar; så hafwer jagh gifwit allan thenna stora hopen vthi tina hand, at J skolen weta, at jagh är HERREN.

29. Och the lägrade sigh twärt emot hina i siu dagar: på siunde dagen drogo the tilhopa i strijd. Och Jsraels barn slogo the Syrer hundrade tusend footfolck af på en dagh.

30. Och the som öfwer blefwo, flydde til Aphek, in i staden. Och murarna föllo vppå the siu och tiugu tusend män som qware blefwo. Och Benhadad flydde ock så in i staden, vthi en liten kamar.

31. Tå sade hans tienare til honom: Sij, wij hafwe hördt at Jsraels huus Konungar äro barmhertige Konungar: så lät oß taga säcker kring om wåra länder, och reep kring om wår hufwud, och gå vth til Jsraels Konung; til ewentyrs han låter tina siäl lefwa.

32. Och the bundo säcker öfwer sina länder, och reep om sin hufwud, och kommo til Jsraels Konung, och sade: Benhadad tin tienare låter tigh säija: Käre, lät mina siäl lefwa. Han sade: Lefwer han ännu, så är han min broder.

33. Och männerna togo medh hast ordet af honom, och tydde thet vth för sigh, och sade: Ja tin broder Benhadad. Han sade: Kommer, och hafwer honom hijt. Tå gick Benhadad vth til honom; och han lät honom sittia på sinom wagn.

34. Och han sade til honom: The städer som min fader tinom fader aftaget hafwer, wil jagh få tigh igen; och giör tigh gator i Damascon, såsom min fader giordt hafwer i Samarien; så wil jagh fara ifrå tigh medh ett förbund. Och han giorde ett förbund medh honom, och lät honom fara.

35. Tå sade en man vthaf the Propheters söner til sin nästa, igenom HERRANS ord: Käre, slå migh; men han nekade sigh wilja slå honom.

36. Tå sade han til honom: Therföre at tu icke hafwer hördt HERRANS röst: sij, så skal ett leijon slå tigh när tu går ifrå migh. Och tå han gick ifrå honom, fan honom ett leijon, och slog honom.

37. Och han fan en annan man, och sade: Käre, slå migh. Och mannen slog honom, och giorde honom såår.

38. Tå gick then Propheten bort, och trädde fram för Konungen på wägenom, och förwandlade sitt ansichte medh asko.

39. Och när Konungen foor ther fram om, ropade han til Konungen, och sade: Tin tienare war vthdragen mitt i striden; och sij, en man war afwiken, och hade en man til migh, och sade: Förwara thenna mannen: om han kommer bort, så skal tin siäl wara i hans siäls stadh, eller tu skalt gifwa en centener silfwer.

40. Och tå tin tienare ther och ther beställa hade, kom han sin wägh. Konungen sade til honom: Thet är tin doom, som tu sielfwer afsagt hafwer.

41. Så strök han medh hast askona af ansichtet; och Jsraels Konung kände honom, at han war en af Propheterna.

42. Och han sade til honom: Så säger HERREN: Therföre at tu hafwer slåppt then man vthu tina händer, som til spillo gifwen war, skal tin siäl wara för hans siäl, och titt folck för hans folck.

43. Men Jsraels Konung foor sina färde, illa til fridz, och wredh, i sitt huus, och kom til Samarien.

21. Capitel.

Ther efter begärade Achab en wijngård af Naboth en Jisreelit: och han nekade thet, v. 1. Ther af blef Achab illa til fridz, och siuk, v. 4. Tå kom Jsebel, och låfwade sigh wilja förskaffa honom wijngården. Hon lät hemliga beliuga och stena Naboth, såsom han hade förtalat Gudh och Konungen, v. 5. Sedan när hon samt Achab woro gångne at intaga wijngården, kom Elia af HERRANS befalning och förkunnade them: at på then platsen hundarna hade slekt Naboths blodh, skulle the ock slekia theras, för thet onda the giordt hade, v. 16. Achab ödmiukabe sigh; och HERREN lindrade hans straff, v. 27.

Sedan thetta skedt war, begaf sigh, at Naboth en Jisreelite hade en wijngård, i Jisreel, widh Achabs palats Konungens i Samaria.

2. Och Achab talade medh Naboth, och sade: Lät migh få tin wijngård; jagh wil giöra migh ther en kålgård af, efter han ligger så när mitt huus; jagh wil gifwa tigh en bättre wijngård igen: eller om tigh så täckes, wil jagh gifwa tigh ther silfwer före, så mycket han är wärd.

3. Men Naboth sade til Achab: Thet låte HERREN wara långt ifrå migh, at jagh skulle låta tigh få mina fäders arf.

4. Tå kom Achab heem, illa til fridz, och wredh, för thet ordet skul, som Naboth then Jisreeliten til honom talat hade, och sagt: Jagh wil icke låta tigh få mina fäders arf. Och han lade sigh vppå sin säng, och wände sitt anlete, och åt intet brödh.

5. Tå kom Jsebel hans hustru in til honom, och sade til honom: Hwad är thet at tin ande är så illa til fridz, och tu intet brödh äter?

6. Han sade til henne: Jagh hafwer talat medh Naboth then Jisreeliten, och sagt: Lät migh få tin wijngård för penningar; eller om tu hafwer ther lust til, wil jagh gifwa tigh en annan igen: men han sade: Jagh wil icke låta tigh få min wijngård.

7. Tå sade Jsebel hans hustru til honom: Hwad wore för ett rike i Jsrael, om tu giordet? Statt vp, och ät brödh, och war widh godt modh: jagh wil skaffa tigh Naboths thens Jisreelitens wijngård.

8. Och hon skref bref vnder Achabs namn, och beseglade thet medh hans signet, och sände til the äldsta och öfwersta i hans stadh, the som bodde medh Naboth.

9. Och skref brefwet altså: Läter vthropa een fasto, och sätter Naboth främst ibland folcket:

10. Och läter komma twå Belials män fram för honom, som witna, och säija: Tu hafwer wälsignat Gudh och Konungen: och förer honom vth, och stener honom til dödz.

11. The äldste och hans stadz öfwerstar, som i hans stadh bodde, giorde såsom Jsebel them budit hade, såsom i brefwet skrifwit war, thet hon til them sändt hade;

12. Och läto vthropa een fasto, och läto Naboth sittia öfwerst ibland folcket.

13. Tå kommo the twå Belials män, och stälte sigh fram för honom, och witnade emot Naboth in för folcket, och sade: Naboth hafwer wälsignat Gudh och Konungen. Tå förde the honom vth för staden, och stenade honom ihiäl.

14. Och the bodade Jsebel, och sade: Naboth är stenad, och död.

15. Tå nu Jsebel hörde at Naboth war stenad, och död, sade hon til Achab: Statt vp, och tag in Naboths wijngård then Jisreelitens, then han tigh nekat hafwer för penningar: förty, Naboth lefwer icke, vtan är död.

16. Tå Achab hörde at Naboth war död, stod han vp, at han skulle gå nedh til Naboths then Jisreelitens wijngård, och taga honom in.

17. Men HERRANS ord kom til Elia then Thisbiten, och sade:

18. Statt vp, och gack nedh emot Jsraels Konung, som är i Samarien: sij, han är i Naboths wijngård, tijt han nedergången är, til at taga honom in.

19. Och tala medh honom, och säg: Så säger HERREN: Tu hafwer dräpit, ther til ock intaget. Och tu skalt tala medh honom, och säija: Thetta säger HERREN: På then staden ther hundar hafwa slekt Naboths blodh, skola ock hundar slekia titt blodh.

20. Och Achab sade til Elia: Hafwer tu ju funnet migh för tin fienda? Han sade: Ja hafwer jagh så funnet tigh: therföre at tu såld äst til at intet annat giöra än thet ondt är för HERRANOM.

21. Sij, jagh skal låta komma ondt öfwer tigh, och borttaga tina efterkommanda, och skal vthrota vthaf Achab ock then som på wäggena pissar, och then som innelycht och igenlefd är i Jsrael.

22. Och skal giöra titt huus såsom Jerobeams huus Nebat sons, och såsom Baesa huus Ahia sons, för thet retande skul, ther tu migh medh förtörnat hafwer, och kommet Jsrael til at synda.

23. Och om Jsebel talade HERREN theslikes, och sade: Hundar skola vpäta Jsebel widh murarna i Jisreel.

24. Hwilken af Achab döör i stadenom, then skola hundar äta; och hwilken som döör på markene, then skola foglar vnder himmelen äta.

25. Altså war ingen, then så aldeles såld war til at giöra thet ondt war för HERRANOM, såsom Achab: ty hans hustru Jsebel äggiade honom ther til.

26. Och han giorde sigh til en stoor styggelse, så at han wandrade efter afgudar, såsom the Amoreer giordt hade, hwilka HERREN för Jsraels barn fördrifwit hade.

27. Tå Achab thessa orden hörde, ref han sönder sin kläder, och drog en säck på sin kropp, och fastade, och sof i säckenom, och gick luto.

28. Och HERRANS ord kom til Elia then Thisbiten, och sade:

29. Hafwer tu icke sedt huru Achab bugar sigh för migh? Efter han nu bugar sigh för migh, wil jagh icke låta komma thet onda i hans dagar: men i hans sons tijd, skal jagh låta komma thet onda öfwer hans huus.

22. Capitel.

Efter try åhrs frijd medh the Syrer, wille Achab medh Josaphat Juda Konung draga vp at taga igen Ramoth, v. 1. Och lät fråga sina Propheter, v. 5. Samt Micha HERRANS Propheta, v. 7. Hans Propheter spådde honom godt, v. 16. Men Micha, at honom skulle gå illa, v. 17. Sade huru han hade sedt en falsk anda af HERRANS tilstädelse bedraga alla hans Prophetar, v. 19. Micha blef slagen, v. 24. Och satt i fängelse, v. 26. Achab drog åstadh, v. 29. Blef skuten, och hundarna slekte hans blodh, efter HERRANS ord, v. 34. Josaphat slapp, regerade 25 åhr, v. 41. Och Joram blef Konung efter honom, v. 51. Och Ahasia Konung öfwer Jsrael, v. 52.

Och gingo try åhr om, at intet örlig war emellan the Syrer och Jsrael.

2. J tredie åhrena drog Josaphat Juda Konung nedh til Jsraels Konung.

3. Och Jsraels Konung sade til sina tienare: Weten J icke at Ramoth i Gilead är wårt, och wij sittie stilla och tage thet icke igen vthu Konungens hand i Syrien?

4. Och sade til Josaphat: Wilt tu draga medh migh i strijd emot Ramoth i Gilead? Josaphat sade til Jsraels Konung: Jagh wil wara såsom tu, och mitt folck såsom titt folck, och mina hästar såsom tina hästar.

5. Och Josaphat sade til Jsraels Konung: Fråga doch i dagh om HERRANS ord.

6. Tå församlade Jsraels Konung Propheter widh fyrahundrat män, och sade til them: Skal jagh draga til Ramoth i Gilead til strijd, eller skal jagh låta bestå thet? The sade: Drag tijt vp: Herren warder thet gifwandes i Konungens hand.

7. Men Josaphat sade: Är här nu ingen HERRANS Prophete meer, at wij måge fråga af honom?

8. Jsraels Konung sade til Josaphat: Ther är ännu en man, Micha Jimla son, af hwilkom wij måge fråga HERRAN: men jagh är wredh på honom; ty han spår migh intet godt, vtan alt ondt. Josaphat sade: Konungen tale icke så.

9. Tå kallade Jsraels Konung en kamererar, och sade: Haf medh hast Micha Jimla son hijt.

10. Och Jsraels Konung, och Josaphat Juda Konung såto hwarthera på sinom stool, klädde i Konungslig kläder, på platsen för portenom af Samarien; och alle Propheterna spådde för them.

11. Och Zedekia Chenaana son hade giordt sigh jernhorn, och sade: Thetta säger HERREN: Här medh skalt tu stöta the Syrer, til thes tu giör ända på them.

12. Och alle Propheterna spådde sammalunda, och sade: Drag vp til Ramoth i Gilead, och faar lyckosamliga: HERREN warder thet gifwandes i Konungens hand.

13. Och bodet som bortgånget war til at kalla Micha, sade til honom: Sij, Propheternas taal är endrächteliga godt för Konungenom; så lät nu titt taal ock wara såsom theras taal, och tala thet godt är.

14. Micha sade: Så sant som HERREN lefwer, jagh skal tala thet som HERREN migh säijandes warder.

15. Och tå han kom til Konungen, sade Konungen til honom: Micha, skole wij draga til Ramoth i Gilead til at strida; eller skole wij låta thet bestå? Han sade til honom: Ja, drag tijt vp, och faar lyckosamliga: HERREN warder thet gifwandes i Konungens hand.

16. Konungen sade åter til honom: Jagh beswär tigh, at tu icke annat säger migh än sanningen i HERRANS namn.

17. Han sade: Jagh såg hela Jsrael förströdd på bergen såsom fåår, the ingen herdan hafwa: och HERREN sade: Hafwa thesse ingen herra? Hwar och en wände om heem igen medh frijd.

18. Tå sade Jsraels Konung til Josaphat: Hafwer jagh icke sagt tigh, at han intet godt spår migh, vtan alt ondt?

19. Han sade: Therföre hör nu HERRANS ord: Jagh såg HERRAN sittia på sinom stool; och allan himmelska hären stå ther när honom, på hans högra sido, och hans wenstra.

20. Och HERREN sade: Ho wil komma Achab i thet sinnet, at han drager vp, och faller i Ramoth i Gilead? Och en sade thet, och then andre thet.

21. Tå gick en ande vth, och steg fram för HERRAN, och sade: Jagh wil komma honom i thet sinnet. HERREN sade til honom: Hwar medh?

22. Han sade: Jagh wil vthgå, och wil wara en falsk ande vthi alla hans Prophetars mun. Han sade: Tu skalt komma honom i thet sinnet, och få framgång: gack åstadh, och giör altså.

23. Nu see: HERREN hafwer gifwit en falsk anda vthi alla thessa tina Prophetars mun; och HERREN hafwer talat ondt öfwer tigh.

24. Tå gick Zedekia fram Chenaana son, och slog Micha widh kindbenet, och sade: Huru? Hafwer tå HERRANS ande öfwergifwit migh, och talat medh tigh?

25. Micha sade: Tu skalt få seet på then dagen, tå tu går vthu then ena kamaren vthi then andra, at tu må förgiöma tigh.

26. Jsraels Konung sade: Tag Micha, och lät honom blifwa när Amon borgamästaren, och när Joas Konungens son.

27. Och säg: Thetta säger Konungen: Sätter thenna i fängsle, och spiser honom medh bedröfwelses brödh och watn, til thes jagh kommer igen medh frijd.

28. Micha sade: Kommer tu medh frijd igen, så hafwer icke HERREN talat genom migh. Och sade: Hörer här vppå alt folck.

29. Altså drog Jsraels Konung och Josaphat Juda Konung vp til Ramoth i Gilead.

30. Och Jsraels Konung sade til Josaphat: Jagh wil förkläda migh, och komma i stridena; men tu klädd i tin egna kläder. Jsraels Konung förklädde sigh, och drog i stridena.

31. Men Konungen i Syrien böd sina öfwersta öfwer hans wagnar, som woro twå och tretijo, och sade: J skolen icke strida antingen emot små eller stora; vtan emot Jsraels Konung allena.

32. Och tå the öfwerste sågo Josaphats wagnar, mente the at thet hade warit Jsraels Konung, och föllo til honom medh stridene: men Josaphat ropade.

33. Tå nu the öfwerste för wagnarna sågo, at thet war icke Jsraels Konung, wände the tilbaka igen ifrå honom.

34. Och en man bände sin boga hårdt, och skiöt Jsraels Konung emellan magan och lungorna. Och han sade til sin foroman: Wändt tina hand, och för migh vthu hären, ty jagh är såår.

35. Och striden wardt swår i then dagen. Och Konungen stod vppå wagnen emot the Syrer, och om aftonen blef han död; och blodet flöt vthaf såret mitt i wagnen.

36. Och man lät vthropa i hären, tå solen gick neder, och säija: Hwar och en gånge i sin stadh, och i sitt land.

37. Altså blef Konungen död, och wardt förd til Samarien, och the begrofwo honom i Samarien.

38. Och tå the twådde wagnen widh dammen för Samarien, slekte hundar hans blodh; och skiökior twådde honom, efter HERRANS ord, thet han talat hade.

39. Hwad meer af Achab säijande är, och hwad alt han giordt hafwer, och om thet elphenbeens huus som han bygde, och om alla the städer som han bygde, sij, thet är skrifwit i Jsraels Konungars Chrönico.

40. Altså afsomnade Achab medh sina fäder, och hans son Ahasia wardt Konung i hans stadh.

41. Och Josaphat Asa son wardt Konung öfwer Juda, i fierde åhrena Achabs Jsraels Konungs.

42. Och war fem och tretijo åhr gammal tå han wardt Konung, och regerade fem och tiugu åhr i Jerusalem: hans moder heet Asuba Silhi dotter.

43. Och wandrade vthi allom sins faders Asa wägh, och gick icke ther ifrå, och giorde thet HERRANOM behagade.

44. Doch kastade han icke bort the högder; och folcket offrade, och rökte ännu på högderna.

45. Och han hade frijd medh Jsraels Konung.

46. Hwad nu meer af Josaphat säijande är, och hans macht, hwad han giordt, och huru han stridt hafwer, sij, thet är skrifwit i Juda Konungars Chrönico.

47. Och fördref han theslikes vthu landena, hwad ännu qwart war af the råffare, som i hans faders Asa tijd igenblefne woro.

48. Och ingen Konung war i Edom; men en höfwitzman war regent.

49. Och Josaphat hade låtit giöra skep i hafwet, som skulle til Ophir at hämta guld: men the foro intet åstadh; förty the wordo sönderslagne i Ezion Geber.

50. På then tiden sade Ahasia Achabs son til Josaphat: Lät mina tienare fara medh tina tienare i skeppen; men Josaphat wille icke.

51. Och Josaphat afsomnade medh sina fäder; och wardt begrafwen medh sina fäder vthi Davidz hans faders stadh. Och Joram hans son wardt Konung i hans stadh.

52. Ahasia Achabs son wardt Konung öfwer Jsrael i Samarien, i siutonde åhrena Josaphats Juda Konungs, och regerade öfwer Jsrael i tw åhr.

53. Och giorde thet ondt war för HERRANOM, och wandrade i sins faders och sine moders wägh, och i Jerobeams Nebats sons wägh, hwilken Jsrael kom til at synda.

54. Och han tiente Baal, och tilbad honom, och förtörnade HERRAN Jsraels Gudh, såsom hans fader giorde.