S. Johannis then

Johannes helsar Gajum, v. 1. Och berömer honom, at han wandrade i then kända sanningen, v. 3. Och bewijste sin kärlek emot bröderna, v. 5. Sedan klagar han öfwer Diotrephis högfärd och ondsko, v. 9. Berömer til thet tredie Demetrium, v. 12. Gifwer honom så förhoppning om sin tilkommelse, v. 13. Och besluter medh helsningar, v. 15.

Then äldste, them älskeliga Gajo, then jagh älskar i sanningene.

2. Min älskelige, jagh önskar i all stycker at tigh wäl går, och tu helbregda äst, såsom tine siäl wäl går.

3. Men jagh war mycket gladh, tå bröderna kommo, och båro witnesbyrd om tina sanning, såsom tu wandrar i sanningene.

4. Jagh hafwer ingen större frögd än then, at jagh hörer min barn wandra i sanningene.

5. Min käreste, tu giör troliga hwad som hälst tu giör emot bröderna, och the främmanda;

6. Som om tin kärlek betygat hafwa in för församlingen; och tu hafwer wäl giordt, at tu hafwer them affordrat wärdeliga för Gudi.

7. Ty the äro vthfarne för hans namn skul, och hafwa intet taget af Hedningarna.

8. Så skole wij nu sådana vndfå, på thet wij sanningenes medhielpare warda mågom.

9. Jagh hafwer skrifwit församlingene: men Diotrephes som ibland them wil afhållen wara, anammar oß intet.

10. Therföre, när jagh kommer, wil jagh kungiöra hans gierningar som han giör, och sqwalrar emot oß medh ondom ordom; och låter sigh icke ther medh nöija: sielf anammar han icke bröderna, och förmenar them som thet giöra wilja, och drifwer them vth af församlingene.

11. Min käreste, efterfölg icke thet ondt är, vtan thet godt är: then ther wäl giör, han är af Gudi, och then ther illa giör, han seer icke Gudh.

12. Demetrius hafwer witnesbyrd af hwar man, och af sielfwa sanningene: och wij witnom ock, och J weten, at wårt witnesbyrd sant är.

13. Jagh hade mycket til at skrifwa; men jagh wille icke medh bläck och penna skrifwa tigh til.

14. Men jagh hoppas snarliga få see tigh, så wilje wij munliga tala medh hwar annan.

15. Frijd ware medh tigh. Wännerna helsa tigh. Helsa tu wännerna hwar widh sitt namn.