1. Capitel.

Nebucadnezar Konungen i Babel belägrar, och winner Jerusalem; förer bort Konung Jojakim och några andra af folcket, samt en deel af Gudz huus kärille til Babel, v. 1. Ther befaller han vthwälja några af fångarna, och låta vptuchta them i the Chaldeers wijsdom i try åhr, at the sedan skulle tiena Konungenom, v. 3. Tå wardt Daniel medh sine stalbröder ther til tagen, v. 6. Och efter the fruchtade Gudh, rc. wälsignade han them medh dägelighet och förstånd öfwer andra, v. 8. At the innan then förelagda tiden öfwergingo alla wisa i Babels rike, v. 17.

Vthi tredie åhrena af Jojakims Juda Konungs rike, kom Nebucad Nezar Konungen i Babel, in för Jerusalem, och belade thet.

2. Och Herren gaf Jojakim Juda Konung honom i händer, och en hoop af kärille vthu Gudz huus; hwilken han lät föra in vthi Sinear land, i sins gudz huus, och lade the kärillen vthi sins gudz fatabuur.

3. Och Konungen sade til Aspenas sin öfwersta kamererare, at han skulle vthsökia honom af Jsraels barnom, af Konunsliga slächt, och herra barnom;

4. Några vnga dränger, som ingen wanck hade: vtan dägelige woro, förnuftige, wise, kloke, och förståndige: hwilke skickelige woro til at tiena i Konungens gård, och til at lära Chaldeiska skrift och mål.

5. Thessom bestälte Konungen hwad man them dageliga gifwa skulle af hans spijs, och af thet wijn ther han sielf af drack: på thet at tå the så i try åhr vpfödde woro, skulle the sedan tiena in för Konungenom.

6. Så woro ibland them, Daniel, Hanania, Misael, och Asaria, af Juda barnom:

7. Och then öfwerste kamereraren gaf them namn; och nämnde Daniel Beltesazzar, och Hanania Sadrach, och Misael Mesach, och Asaria AbedNego.

8. Men Daniel satte sigh före i sitt hierta, at han icke wille orena sigh medh Konungens spijs, och medh thet wijn som han sielf drack: och bad öfwersta kamereraren, at han icke skulle orena sigh.

9. Och Gudh gaf Daniel, at öfwersta kamereraren wardt honom gunstig och godh.

10. Och han sade til honom: Jagh fruchtar för min herra Konungen, then eder spijs och dryck bestyrdt hafwer: om han får see, at edor ansichte äro magrare än the andra drängers, som eder jämnåldrige äro, så giören J migh brotsligan til döden in för Konungenom.

11. Tå sade Daniel til Melzar, hwilkom öfwerste kamereraren, Daniel, Hanania, Misael och Asaria befalt hade:

12. Försök doch thet medh tina tienare i tijo dagar, och lät gifwa oß moos til at äta, och watn til at dricka.

13. Och lät altså komma för tigh wår, och the andra drängers ansichte som af Konungens spijs äta: och efter som tu tå seer, ther efter giör medh tina tienare.

14. Och han hörde them ther vthinnan, och försökte thet medh them i tijo dagar.

15. Och efter the tijo dagar, woro the dägeligare och bättre widh huld, än alle the dränger som spisades af Konungens spijs.

16. Så satte Melzar bort theras spijs och dryck, then them tilskickad war, och gaf them moos.

17. Men thesse fyras Gudh, gaf them kånst och förstånd vthi allahanda skrift och wijshet: men Daniel gaf han förstånd i alla syner och drömer.

18. Tå tiden förlupen war, som Konungen förelagt hade, at the skulle hafwas in för honom, hade öfwerste kamereraren them in för Nebucad Nezar.

19. Och Konungen talade medh them: och wardt ingen ibland them alla funnen, som Daniels, Hanania, Misaels, och Asaria like war: och the wordo Konungens tienare.

20. Och Konungen fan them i alla saker, the han them frågade, tijo sinnom klokare och förståndigare än alla stiernokikare och wisa i hela sino rike.

21. Och lefde Daniel in til Konung Cores första åhr.

2. Capitel.

Konung NebucadNezar såg en dröm, och förgat honom, v. 1. Tå kallade han alla wisa i sitt land, at the skulle säija och vthtyda honom drömen, v. 2. Men efter the intet kunde, v. 4. Befalte han dräpa them, v. 12. När Daniel thet förnam, kom han för Konungen, och begärade tijd til at säija honom drömen, v. 14. Sedan bad han Gudh medh sina stalbröder, v. 17. Och han vppenbarade honom drömen, v. 19. Tå gick Daniel vp til Konungen; bad för the wisa, v. 24. Och sade honom drömen, v. 31. Och vthtydde honom, v. 36. Ther af Konungen måste bekänna Daniels Gudh för en Gudh öfwer alla gudar, v. 46. Och vphögde Daniel och hans stalbröder til stora herrar i sitt rike, v. 48.

Vthi andro åhrena af NebucadNezars rike, såg NebucadNezar en dröm, af hwilkom han wardt förskräckt, så at han waknade vp.

2. Tå lät han tilhopa komma alla stiernokikare och wisa, och trulkarlar, och Chaldeer, at the skulle säija Konungenom sin dröm: the kommo, och trädde fram för Konungen.

3. Och Konungen sade til them: Jagh hafwer haft en dröm som migh förskräckt hafwer; och jagh wil gierna weta hwad thet för en dröm warit hafwer.

4. Tå sade the Chaldeer til Konungen på Syriskt mål: Herre Konung, Gudh låte tigh länge lefwa; säg tinom tienarom drömen, så wilje wij vthtyda honom.

5. Konungen swarade, och sade til the Chaldeer: Thet är fallet migh vthu minnet; om J icke låten migh få weta drömen, och vthtyden honom, så skolen J platt förgiöras, och edor huus skämliga förstörd warda.

6. Om J ock låten migh få drömen weta, och vthtyden honom, så skolen J få skäncker, gåfwor och stoor ähro af migh: therföre säger migh nu drömen, och hans vthtydning.

7. The swarade åter, och sade: Konungen säije sinom tienarom drömen, så wilje wij vthtyda honom.

8. Konungen swarade, och sade: Sannerliga, jagh förmärcker at J fördröijen tiden, efter J seen doch, at thet är fallet migh vthu minnet.

9. Men om J icke säijen migh drömen, så skal rätten gå öfwer eder, lika som öfwer the ther taga sigh före at tala lögn och drafwel för migh, så länge tiden skal förlöpa: therföre säger migh nu drömen, så kan jagh märckia at J ock wäl finnen vppå vthtydningen.

10. Tå swarade the Chaldeer för Konungenom, och sade til honom: Jngen menniskia är på jordene, then thet Konungen begärar, säija kan; och är eij heller någon Konung, ehuru stoor eller mächtig han är, som sådant af någrom stiernokikare, wisom eller Chaldee eskar.

11. Ty thet Konungen vppå eskar, är för högt, och är eij heller någon som thetta för Konungenom säija kan, vndantagna gudarna, hwilke icke boo när menniskiomen.

12. Tå wardt Konungen ganska wredh, och böd förgiöra alla the wisa i Babel.

13. Och domen gick vth, at man skulle dräpa the wisa: wardt ock så Daniel medh sina stalbröder sökt, at man them dräpa skulle.

14. Tå förnam Daniel sådana doom och befalning, af Arioch Konungens öfwersta domare, hwilken vthfor til at döda the wisa i Babel.

15. Och han hof vp, och sade til Konungens befalningsman Arioch: Hwarföre är thenna stränga domen vthgången ifrå Konungenom? Och Arioch lät Daniel thet förstå.

16. Så gick Daniel vp, och bad Konungen, at han skulle gifwa honom tijd til, at han måtte säija Konungenom vthtydningena.

17. Sedan gick Daniel heem, och gaf thet sina stalbröder, Hanania, Misael, och Asaria tilkänna:

18. At the skulle bedia Gudh af himmelen om nådh til thenna hemlighet; at Daniel, och hans medbröder, samt medh the andra wisa i Babel, icke förgiöras skulle.

19. Tå wardt thenna hemlig ting Daniel genom ena syyn om nattena vppenbarat: för hwilket Daniel lofwade Gudh af himmelen.

20. Och Daniel tog til at tala, och säija: Lofwat ware Gudz namn ifrån ewighet til ewighet: ty hans är både wijshet och starckhet.

21. Han förwandlar tider och stunder; han sätter Konungar af, och sätter Konungar vp; han gifwer the wisa theras wijshet, och the förståndiga theras förstånd.

22. Han vppenbarar thet diupt och hemligit är; han weet hwad i mörkrena ligger: ty när honom är altsammans lius.

23. Jagh tackar och lofwar tigh mina fäders Gudh, at tu hafwer förlänt migh wijshet och starckhet; och hafwer nu thet vppenbarat ther wij tigh ombedit hafwe, thet är, Konungens ärende hafwer tu oß vppenbarat.

24. Så gick Daniel vp til Arioch, then af Konungenom befalning hade til at dräpa the wisa i Babel, och sade til honom altså: Tu skalt icke förgiöra the wisa i Babel; vtan haf migh vp til Konungen, jagh wil säija Konungenom vthtydelsen.

25. Arioch hade Daniel medh hast vp för Konungen, och sade til honom altså: En är funnen ibland Juda fångar, som Konungenom vthtydningen säija kan.

26. Konungen swarade, och sade til Daniel, then the Beltesazzar kallade: Äst tu then samme som migh kan säija then dröm som jagh sedt hafwer, och hans vthtydning?

27. Daniel swarade in för Konungenom, och sade: Then hemlighet som Konungen eskar af the wisa, lärda, stiernokikare, och spåmän, står icke i theras macht at säija Konungenom:

28. Vtan Gudh af himmelen han kan vppenbara hemlig ting; han hafwer tedt Konungenom NebucadNezar hwad i tilkommande tider skee skal. Tin dröm, och tin syyn tå tu sof, war thenna:

29. Tu Konung, tänckte i tine säng, huru thet måtte tilgå i framtiden: och then som hemlig ting vppenbarar, han tedde tigh huru thet gå skulle.

30. Så är migh thenna hemlighet vppenbarad, icke igenom mina wijshet, lika som hon större wore än alles the som lefwa: vtan therföre at vthtydningen måtte Konungenom vnderwist warda, och tu tins hiertas tanckar weta få.

31. Tu Konung sågst, och sij, ett ganska stort och högt beläte stod för tigh, thet war grufweligit vppå see.

32. Thes belätes hufwud war af klart guld, thes bröst och armar woro af silfwer, buken och länderna woro af koppar;

33. Thes been woro af jern, thes fötter woro somt af jern, och somt af leer.

34. Sådant sågst tu, til thes en steen nederrifwen wardt vthan händer, han slog belätet vppå thes fötter som af jern och leer woro, och förkrossade them.

35. Tå wordo all tilhopa förkrossat, jernet, leret, kopparen, silfret och guldet, och wordo såsom agnar på enom sommorloga, och wädret bortförde thet, så at man kunde intet meer finna thet: men stenen som slog belätet, wardt til ett stort berg, så at thet vpfylte hela werldena.

36. Thetta är drömen: nu wilje wij säija vthtydningen för Konungenom.

37. Tu Konung, äst en Konung öfwer alla Konungar; then Gudh af himmelen, rike, macht, starckhet och ähro gifwit hafwer.

38. Och alt thet ther menniskior boo, och diuren på markene, och foglarna vnder himmelen, hafwer han gifwit i tina händer, och förlänt tigh macht öfwer thetta alt: tu äst thet gyldene hufwudet.

39. Efter tigh skal ett annat Konungarike vpkomma, sämbre än titt: ther efter thet tredie Konungarike som af koppar är, hwilket öfwer all land regera skal.

40. Thet fierde skal wara hårdt såsom jern: ty lika wist som jern sönderslår och sönderkrossar all ting; ja, lika som jern sönderslår all ting, så skal ock thetta sönderkrossa och sönderslå altsamman.

41. Men at tu sågst fötterna och tånar, somt af leer och somt af jern: thet skal wara ett söndrat Konungarike; doch skal af jerns planto blifwa ther vthi, såsom tu sågst jern beblandat medh leer.

42. Och at tånar på thes fötter somt af jern, och somt af leer woro, thet skal wara endeels ett starckt, och endeels ett swagt rike.

43. Och at tu sågst jern beblandat medh leer, skola the wäl beblanda sigh efter menniskios blodh tilsammans: men the skola likwäl intet hängia tilhopa; lika som jern icke kan bemängias medh leer.

44. Men vthi thessa Konungarikes tijd, skal Gudh af himmelen vprätta ett Konungarike, thet aldrig skal förlagt warda: och hans rike skal icke komma til något annat folck; thet skal förkrossa, och förstöra all thessa riken; men thet skal blifwa i ewig tijd.

45. Såsom tu sågst en steen nederrifwen af ett berg vthan händer, hwilken sönderslog jernet, kopparen, leret, silfret och guldet: altså hafwer nu then store Gudh tedt Konungenom hwad som framdeles skee skal: och thetta är wisserliga drömen, och vthtydningen är rätt.

46. Tå föll Konungen NebucadNezar vppå sitt ansichte, och tilbad in för Daniel; och befalte at man skulle giöra honom spijsoffer och rökoffer.

47. Och Konungen swarade Daniel, och sade: Thet är intet twifwel, edar Gudh är en Gudh öfwer alla gudar, och en Herre öfwer alla Konungar, then hemlig ting vppenbara kan; efter tu thessa hemlig ting hafwer kunnat vppenbara.

48. Och Konungen vphögde Daniel, och gaf honom stora myckla skäncker; och giorde honom til en Första öfwer hela landet Babel, och satte honom til en öfwersta öfwer alla the wisa i Babel.

49. Och Daniel bad Konungen, at han måtte sättia Sadrach, Mesach, och AbedNego öfwer the landskap i Babel: men Daniel sielf blef när Konungenom i hans gård.

3. Capitel.

Konung NebucadNezar låter giöra ett stort beläte; sammankallar folck vthaf all sin land, at the skola tilbedia thet, v. 1. The tre Daniels stalbröder wilja intet tilbedia belätet, v. 8. Och tå the warda anklagade, och framhafde för Konungen, wilja the äntå intet giörat, v. 13. Therföre kastas the, efter Konungens befalning, vthi en brinnande vgn, v. 19. Men HERREN bewarar them, at the intet warda skadde: ther af Konungen warder förskräckt, v. 24. Kallar them vthur vgnen, v. 26. Lofwar HERRAN theras Gudh, och vphöijer them til stoor ähro, v. 28. Låter afgå bref til sina vndersåtare, v. 31.

Konung NebucadNezar lät giöra ett gyldene beläte, sextijo alnar högt, och sex alnar bredt; och lät sättia thet i Babels land på en skiön plaan.

2. Och Konung NebucadNezar sände efter Förstar, herrar, landzhöfdingar, domare, fogtar, rådherrar, ämbetsmän, och alla wäldiga i landet, at the skulle komma tilsammans, och wija thet belätet som Konungen NebucadNezar hade vpsättia låtit.

3. Tå kommo Förstarna, herrarna, landzhöfdingarna, domarena, fogterna, rådherrarna, ämbetsmännerna, och alle wäldige i landet tilsamman, til at wija belätet som Konung NebucadNezar hade vpsättia låtit; och the måste gå fram för belätet, som NebucadNezar hade vpsättia låtit.

4. Och härolden ropade öfwerliudt: Thet läter eder sagt wara, J all folck, slächter och tungomål:

5. At när J hören basuner, trummeter, harpor, gigor, psaltare, lutor och allahanda strängiaspel, så skolen J nederfalla och tilbedia thet gyldene belätet som Konung NebucadNezar hafwer vpsättia låtit.

6. Men then som tå icke nederfaller och tilbeder, han skal på samma stund kastas vthi en brinnande vgn.

7. Tå the nu hörde liudet af basuner, trummeter, harpor, gigor, psaltare, och allahanda strängiaspel, föllo neder all folck, slächter och tungomål, och tilbådo thet gyldene belätet, som Konungen NebucadNezar hade vpsättia låtit.

8. Strax på samma stund, gingo någre Chaldeiske män fram, och anklagade Judarna;

9. Begynte, och sade til Konungen NebucadNezar: Herre Konung, Gudh vnne tigh länge lefwa.

10. Tu hafwer, o Konung, låtit vthgå ett budh, at alle menniskior, tå the hörde liudet af basuner, trummeter, harpor, gigor, psaltare, lutor, och allahanda strängiaspel, skulle the nederfalla och tilbedia thet gyldene belätet:

11. Och then som icke nederfölle och tilbåde, han skulle kastas vthi en brinnande vgn.

12. Nu äro här någre Judiske män, hwilka tu öfwer the ämbete i Babels land satt hafwer, Sadrach, Mesach, och AbedNego: the samme förachta titt budh, o Konung, och wörda icke tina gudar, och tilbedia icke thet gyldene belätet, som tu hafwer vpsättia låtit.

13. Tå befalte NebucadNezar medh grymhet och wrede, at man skulle hafwa fram för honom Sadrach, Mesach och AbedNego: och männerna wordo framhafde för Konungen.

14. Tå talade NebucadNezar til them, och sade: Huru är thet? Wiljen J, Sadrach, Mesach, och AbedNego, icke wörda min gudh, och icke tilbedia thet gyldene belätet som jagh hafwer vpsättia låtit?

15. Nu wäl, reder eder til, så snart J hören liudet af basuner, trummeter, harpor, gigor, psaltare, lutor, och allahanda strängiaspel, så faller neder, och tilbeder belätet som jagh hafwer vpsättia låtit: om J icke tilbedien thet, så skolen J på samma stund warda kastade vthi en brinnande vgn: lät see hwilken then Guden är, som eder vthu mina händer tager.

16. Tå swarade Sadrach, Mesach, och Abed Nego, och sade til Konung NebucadNezar: Thet är icke af nödene at wij sware tigh ther vppå:

17. Sij, wår Gudh then wij dyrke, kan wäl hielpa oß vthu then brinnande vgnen, och frälsa oß vthu tine hand, o Konung.

18. Och om han än icke thet giöra wil, så skalt tu äntå weta, o Konung, at wij tina gudar intet wörde, eij heller thet gyldene beläte, som tu hafwer vpsättia låtit, tilbedia wiljom.

19. Tä wardt NebucadNezar full medh grymhet, så at hans ansichte förwandlade sigh öfwer Sadrach, Mesach, och AbedNego; och befalte at man skulle giöra vgnen siu resor hetare än han eljes plägade wara:

20. Och böd the bästa krigsmän, som vthi hans häär woro, at the skulle binda Sadrach, Mesach, och AbedNego, och kasta them vthi then brinnande vgnen.

21. Altså wordo thesse männerna vthi theras mantlar, skoor, hattar och annor kläder bundne, och kastade vthi then brinnande vgnen.

22. Ty Konungens befalning måste man medh hast fulgiöra: och elden wardt så starck i vgnen, at the män som Sadrach, Mesach, och AbedNego vpbränna skulle, blefwo döde af eldzlåganom.

23. Men the tre männerna, Sadrach, Mesach, och AbedNego, föllo neder vthi then brinnande vgnen så bundne som the woro.

24. Tå förskräckte sigh Konung Nebucad Nezar, och gick hastigt vp, och sade til sitt Rådh: Hafwe wij icke låtit kasta tre män i elden bundna? The swarade, och sade til Konungen: Ja, herre Konung.

25. Han swarade, och sade: Seer jagh doch fyra män lösa gå i eldenom, och them skadar intet; och then fierde är lika som han wore en Guda son.

26. Och NebucadNezar gick fram för gapet på then brinnande vgnen, och sade: Sadrach, Mesach, och AbedNego, högsta Gudz tienare, går här vth, och kommer hijt. Så gingo Sadrach, Mesach, och AbedNego vthur eldenom.

27. Och Förstarna, herrarna, fogtarna, och Konungens Rådh kommo tilsamman, och sågo vppå, huru elden ingen macht vppå thessa männernas kroppar bewisat hade; och theras hufwudhåår icke ens af swedet war, och theras kläder intet skadt; ja, man kunde icke känna någon eldzlucht vppå them.

28. Tå hof NebucadNezar sin röst vp, och sade: Lofwad ware Sadrachs, Mesachs, och AbedNegos Gudh, then sin Ängel vthsändt hafwer, och halp sina tienare som vppå honom trodde, och icke giorde efter Konungens budh, vtan vthgåfwo theras lekame, at the ingen gudh ähra eller tilbedia wille, vtan allena sin Gudh.

29. Så är nu thetta mitt budh: At ho som hälst ibland all folck, slächter och tungomål försmäder Sadrachs, Mesachs, och AbedNegos Gudh, han skal förgiöras, och hans huus skamliga förstördt warda: ty thet är ingen annar gudh, som så hielpa kan som thenne.

30. Och Konungen gaf Sadrach, Mesach, och AbedNego stort wälde i Babels land.

31. Konung NebucadNezar, allom landom, folckom och tungomålom: Gudh gifwe eder mycken frijd.

32. Migh synes godt wara, at jagh förkunnar the tekn och vnder, som Gudh then högste medh migh giordt hafwer.

33. Ty hans tekn äro stoor, och hans vnder äro mächtig, och hans rike är ett ewigt rike, och hans wälde warar ifrå slächte til slächte.

4. Capitel.

Thetta capitlet innehåller sielfwa Konung NebucadNezars bref til sin land och folck; ther vthi han berättar: huruledes han i en dröm hade sedt ett stort trä, rc. v. 1. Och at en wächtare kom af himmelen, och befalte afhugga thet; doch skulle man låta stubben medh rötterna qwar, rc. v. 10. Sedan, huru Daniel, tå ingen af the Chaldeers wise thet kunde, blifwer befalt at vthtyda drömen, v. 15. Thet han ock efterkommer, v. 16. Huru drömen sedan är fulbordad: nemligen at han, som betyddes medh thetta trädh, är kommen ifrå sitt förstånd; är blifwen af medh sitt regemente, och hafwer lefwat i markene såsom ett wildiur i siu åhr, v. 25. Til thes han lärde weta at regementet war thens Alrahögstes, v. 31. Och så är han åter kommen til sitt förra wilkor igen, v. 33. Therföre han prisade then Alrahögsta Gudh, v. 34.

Jagh NebucadNezar, tå jagh godh roo hade i mitt huus, och alt wäl tilstod i mitt palats:

2. Såg en dröm, och wardt förskräckt; och the tanckar som jagh i mine säng hade, öfwer synena som jagh sedt hade, bedröfwade migh.

3. Och jagh befalte, at alle the wise i Babel skulle komma vp för migh, at the måtte säija migh hwad drömen betydde.

4. Tå hade man fram the stiernokikare, wisa, Chaldeer och spåmän; och jagh förtälde drömen för them: men the kunde intet säija migh hwad han betydde:

5. Jn til thes Daniel på thet sidsta kom för migh, hwilken Beltesazzar kallas, efter mins gudz namn, then the helga gudars anda hafwer: och jagh förtälde för honom drömen:

6. Beltesazzar, tu öfwerste ibland the stiernokikare, jagh weet at tu hafwer the helga gudars anda, och tigh är intet fördoldt; säg migh mins dröms syyn, then jagh sedt hafwer, och hwad han betyder.

7. Så är thetta synen som jagh såg i mine säng: Sij, ett trä stod mitt i landet, thet war ganska högt,

8. Stort och tiockt; thes högd räckte vp i himmelen, och vthwidgade sigh alt in til landsens ända;

9. Thes qwistar woro dägelige, och båro mycken frucht, ther alle af äta kunde: all diur i markene funno skugga vnder thy, och foglarna vnder himmelen satte sigh på thes qwistar, och alt kött hade sin födo ther af.

10. Och jagh såg een syyn i mine säng, och sij, en helig wächtare kom neder af himmelen;

11. Han ropade öfwerliudt, och sade altså: Hugger trädh omkull, och hugger bort qwiftarna, och rifwer bort löfwet, och förströr thes frucht, så at diuren, som ther vnder liggia, löpa sin wägh, och foglarna flyga bort af thes qwistar:

12. Doch, läter stubban blifwa i jordene medh rötterna: men han skal gå i jern och kopparkädior i gräset på markene, han skal liggia vnder himmelens dagg, och warda wååt, och skal föda sigh ibland diuren af gräset på jordene.

13. Och thet menniskliga hiertat skal warda ifrå honom taget, och ett wildiurs hierta gifwas honom igen, til thes at siu tider framgångne äro öfwer honom.

14. Thetta är beslutit i wächtarenas rådh, och i the heligas taal rådslagit: på thet the som lefwa, måga känna, at then Högste hafwer macht öfwer menniskiors rike, och gifwer them hwem han wil, och vphöijer the förnedrada ther til.

15. Sådana dröm hafwer jagh Konung NebucadNezar sedt; men tu Beltesazzar, säg hwad han betyder: ty alle the wise som i mitt rike äro, kunna icke säija migh hwad han betyder; men tu kant thet wäl: ty the helga gudars ande är i tigh.

16. Tå wardt Daniel, then ock Beltesazzar heet, häpen ther öfwer widh en tima långt, och hans tanckar bedröfwade honom; men Konungen sade: Beltesazzar, lät icke drömen och hans vthtydning bedröfwa tigh. Tå hof Beltesazzar vp, och sade: Ach min herre, at thenna drömen gulle tina fiendar vppå, och hans vthtydning tina owänner.

17. Trädh som tu sågst, at thet war stort och tiockt, och thes högd räckte vp til himmelen, och vthwidgade sigh öfwer hela landet;

18. Och thes qwistar dägelige, och thes frucht mycken war, ther alle sina födo af hade, och diuren på markene bodde ther vnder, och himmelens foglar på thes qwistar såto;

19. Thet äst tu Konung, som så stoor och mächtig äst: ty tin macht är stoor, och räcker vp til himmelen, och titt wälde sträcker sigh in til werldenes ända.

20. Men thet, at Konungen såg en helig wächtare komma neder af himmelen, och säija: Hugger trädh omkull, och förgiörer thet; doch, läter stubban medh sina rötter blifwa i jordene: men han skal gå i jern och kopparkädior i gräset på markene, och liggia vnder himmelens dagg, och warda wåter, och föda sigh ibland diuren på markene, til thes siu tider öfwer honom framledne äro;

21. Thetta är vthtydningen, herre Konung, och sådana thens Högstas rådh går öfwer min herra Konungen:

22. Man skal drifwa tigh bort ifrå folck, och tu måste blifwa medh wildiur på markene, och man skal tigh låta äta grääs såsom oxar, och skalt liggia vnder himmelens dagg, och warda wåter, til thes siu tider öfwer tigh framledne äro: på thet tu skalt besinna, at then Högste hafwer wåld öfwer menniskiors rike, och gifwer them hwem han wil.

23. Men thet som sagt är, at man äntå skal låta blifwa stubban af trädh medh sina rötter qwar: titt rike skal blifwa tigh, tå tu kändt hafwer machten i himmelen.

24. Therföre, herre Konung, lät mitt rådh täckias tigh, och giör tigh löös ifrå tina synder, genom rättferdighet; och ledig ifrå tina mißgierningar, genom wälgierningar emot the fattiga; så hafwer han tolamod medh tina synder.

25. Alt thetta wederfors Konung Nebucad Nezar.

26. Ty efter tolf månader, tå Konungen gick på Konungs borgene i Babel,

27. Hof han vp, och sade: Thetta är then store Babel som jagh vpbygdt hafwer til ett Konungs huus, genom mina stora macht, mina härlighet til ähro.

28. Förr än Konungen thessa orden vthtalat hade, kom een röst af himmelen: Tigh Konung NebucadNezar ware sagt: Titt rike skal tigh aftaget warda;

29. Och man skal drifwa tigh bort ifrå folck, och tu skalt blifwa medh wildiur som på markene gå; grääs skal man tigh äta låta såsom oxar, til thes siu tider öfwer tigh framledne äro: på thet tu skalt förnimma, at then Högste hafwer wåld öfwer menniskiors rike, och gifwer them hwem han wil.

30. J samma stund wardt ordet fulkomnat öfwer NebucadNezar; så at han wardt bortdrifwen ifrå folck, och han åt grääs såsom oxar, och hans lekamen låg vnder himmelens dagg, och wardt wåter, til thes hans håår wäxte såsom örnafiedrar, och hans näglar wordo såsom foglakloor.

31. Effter then tiden, hof jagh NebucadNezar vp min ögon til himmelen, och kom åter til sinne igen, och lofwade then Högsta; jagh prisade och ährade honom som lefwer ewinnerliga, hwilkens wälde är ewigt, och hans rike warar slächte ifrå slächte.

32. Emot hwilkom alle the som på jordene boo, för intet räknas: han giör alt såsom han wil, både medh krafterna i himmelen, och medh them som boo på jordene; och ingen kan stå hans hand emot, eller säija til honom: Hwad giör tu?

33. På samma tijd kom jagh til sinne igen, och til mina Konungsliga ähro, til mina härlighet, och til min skapnat; och mitt rådh och wäldige sökte migh; och jagh wardt åter satt vthi mitt rike igen, och fick ännu större härlighet.

34. Therföre lofwar jagh NebucadNezar, och ährar och prisar Konungen i himmelen: ty alla hans gierningar äro sanning, och hans wägar äro rätte, och then som stolt är, kan han ödmiuka.

5. Capitel.

Konung Belsazzar giör ett gästabod, låter taga fram, och dricka af the kärille, som NebucadNezar hade tagit vthu templet i Jerusalem, v. 1. Tå syntes honom een hand, som skref några ord vppå wäggen twärt emot honom, v. 5. Ther af wardt han förskräckt, och lät kalla sina wisa, at the skulle läsa och vthtyda them, v. 6. Men the kunde intet, v. 8. Tå kom Drottningen vp, och angaf Daniel at han skulle kunnat, v. 10. Daniel kom, v. 13. Straffade hans afguderij och otacksamhet emot Gudh, v. 17. Och vthtydde honom skriften, v. 25. Och thet skedde som han sade, v. 30. Darius af Meden antager riket, v. 31.

Konung Belsazzar giorde ett härligit gåstabod til sina wäldiga och höfwitsmän, och drack sigh drucken medh them.

2. Och tå han drucken war, böd han bära fram the gyldene och silfwer kärille, som hans fader NebucadNezar vthu templet i Jerusalem borttaget hade, at Konungen medh sina wäldiga, medh sina hustrur, och medh sina frillor skulle dricka ther af.

3. Altså wordo framburne the gyldene kärille, som vthu templet vthu Gudz huse i Jerusalem tagne woro; och Konungen, hans wäldige, hans hustrur och frillor drucko ther af.

4. Och tå the så drucko, lofwade the the gyldene, silfwer, koppar, jern, trä och steengudar.

5. På samma stund syntes finger, såsom ene menniskios hand, the skrefwo twärs öfwer ifrå liusastakan på then hwijtmenade wäggene i Konungs salenom; och Konungen wardt warse handena som skref.

6. Tå förwandlades Konungens ansichte, och hans tanckar förskräckte honom, så at hans länder bäfwade, och hans been darrade.

7. Och Konungen ropade öfwerliudt, at man skulle låta komma wisa, Chaldeer, och spåmän; och lät säija til the wisa i Babel: Then menniskia som thenna skriftena läs, och kan säija hwad hon betyder, han skal warda klädd i purpur, och bära een gyldene kädio om halsen, och wara then tredie herren i mitt rike.

8. Så wordo alle Konungens wise vphafde: men the kunde hwarken läsa skriftena, eller vnderwisa Konungenom vthtydningen.

9. Ther af förfärades Konungen Belsazzar ännu fastare, och tapade platt sin hyy; och hans wäldige wordo illa til fridz.

10. Tå gick Drottningen, för sådana Konungens, och hans wäldigas ärende skul, vp i salen, och sade: Herre Konung, Gudh vnne tigh länge lefwa; lät tina tanckar icke så förskräckia tigh, och omskift icke så tin hyy.

11. Thet är en man i titt rike, som hafwer the helga gudars anda: ty vthi tins faders tijd, wardt i honom funnen vplysning, klokhet, och wijshet, sådana som the gudars wijshet är; och tin fader, Konung NebucadNezar satte honom öfwer the stiernokikare, wisa, Chaldeer, och spåmän;

12. Therföre at en högh ande wardt funnen i honom; ther til förstånd och klokhet til at vthtyda drömer, råda vppå mörkt taal, och vppenbara hemlig ting, nemliga, Daniel, then Konungeu lät Beltesazzar kalla: så lät nu kalla Daniel, han warder wäl säijandes vthtydningen.

13. Tå hade man Daniel vp för Konungen; och Konungen sade til Daniel: Äst tu Daniel, en af the fångar vthaf Juda, hwilka Konungen min fader, vthur Juda fördt hafwer?

14. Jagh hafwer hördt säijas om tigh, at tu hafwer the helga gudars anda, och at vplysning, förstånd, och högh wijshet i tigh funnen är.

15. Nu hafwer jagh låtit komma för migh kloka och wisa, at the skulle läsa migh thenna skriftena, och vnderwisa migh hwad hon betyder; och the kunna intet säija migh hwad sådant betyder:

16. Men om tigh hörer jagh, at tu kant gifwa vthtydning, och vppenbara thet hemligit är; kant tu nu läsa thenna skriftena, och vnderwisa migh hwad hon betyder, så skalt tu medh purpur klädd warda, och bära een gyldene kädio om tin hals, och wara then tredie herren i mitt rike.

17. Tå swarade Daniel, och sade in för Konungen: Behålt tina gåfwor sielf, och gif tin skänck enom androm; jagh wil doch wäl läsa Konungenom skriftena, och vnderwisa hwad hon betyder.

18. Herre Konung, Gudh then högste gaf tinom fader NebucadNezar rike, macht, ähro och härlighet.

19. Och för sådana macht skul som honom gifwin war, fruchtade och räddes för honom all land, och folck, och tungomål: han drap hwem han wille, han slog hwem han wille, han vphögde hwem han wille, han nedertryckte hwem han wille.

20. Men tå hans hierta vphof sigh, at han wardt stolt och högmodig, wardt han kastad ifrå sin Konungsliga stool, och miste sina härlighet;

21. Och wardt drifwen ifrå menniskior; och hans hierta wardt lijkt widh wildiur, och han måste löpa ibland wildåsnar; och åt grääs såsom oxar, och hans kropp låg vnder himmelens dagg, och wardt wååt, til thes han lärde weta, at then Högste hafwer wåld öfwer menniskiors rike, och gifwer them hwem han wil.

22. Och tu Belsazar hans son, hafwer icke ödmiukat titt hierta, ändoch tu alt sådant wetst:

23. Vtan hafwer vphäfwit tigh emot himmelens Herra, och man hafwer måst bära hans huus kärille fram för tigh; och tu, tine wäldige, tina hustrur, och tina frillor hafwen drucket wijn ther af: ther til lofwat the silfwergyldene-koppar-jern-trää-och steengudar, hwilke hwarken see, eller höra, eller känna: men then Guden, som hafwer tin anda, och alla tina wägar i sine hand, hafwer tu intet ährat:

24. Therföre är thenna handen sänd ifrå honom, och then skrift som ther vpteknad står.

25. Och thetta är skriften som ther vpteknad är: Mene Mene, Thekel Vpharsin.

26. Och hon betyder thetta: Mene, thet är: Gudh hafwer räknat titt rike, och ändat thet.

27. Thekel, thet är: Man hafwer wägit tigh på ene wågh, och funnet tigh alt för lättan.

28. Peres, thet är: Titt rike är åthskildt, och gifwit the Meder och Perser.

29. Tå befalte Belsazar, at man skulle kläda Daniel vthi purpurkläde, och gifwa honom ena gyldene kädio om hans hals: och lät förkunna om honom, at han war then tredie herren i rikena.

30. J then samma nattene, wardt the Chaldeers Konung Belsazar ihiälslagen.

31. Och Darios vthaf Meden tog riket in, tå han tw och sextijo åhr gammal war.

6. Capitel.

Konung Darios, satte Daniel til en förnemlig Första öfwer andra i landen, v. 1. Thet förtröt them, och the stämplade huru the skulle finna saak emot honom, v. 4. Omsider bestälte the Konungens förbud, at ingen skulle i 30 dagar tilbedia någon Gudh, vtan Konungen allena, v. 6. Som nu Daniel thet intet achtade, vtan tilbad sin Gudh hwar dagh, v. 10. Blef han anklagad, v. 12. Och kastad i leijonakulan, v. 16. Men efter Gudh sände sin Ängel, och bewarade honom för leijonen, v. 19. Lät Konungen tagan vp, och kasta hans anklagare ther vthi, v. 23. Och lät vthgå sin befalning, at Daniels Gudh, öfwer all hans rike skulle fruchtas och ähras, v. 25.

Och Darios syntes godt wara, at han skulle sättia öfwer hela riket tiugu och hundrade landzhöfdingar.

2. Öfwer thessa satte han tre Förstar; then ene war Daniel, hwilkom the landzhöfdingar skulle räkenskap giöra, at Konungen thes mindre bekymmer hafwa skulle.

3. Men Daniel gick alla the Förstar och landzhöfdingar wijdt öfwer: ty en högh ande war i honom; therföre tänckte Konungen at sättia honom öfwer hela riket.

4. Förthenskul foro the Förstar och landzhöfdingar ther efter, huru the kunde finna een saak medh Daniel, then emot riket wore; men the kunde ingen saak eller mißgierning finna: ty han war trogen, så at man ingen skuld eller ogierning medh honom finna kunde.

5. Tå sade männerna: Wij finne ingen saak medh Daniel, vtan om hans Gudztienst.

6. Tå kommo the Förstar och landzhöfdingar tilhopa in för Konungen, och sade til honom altså: Herre Konung Darios, Gudh vnne tigh länge lefwa.

7. The Förstar i rikena, herrarna, landzhöfdingarna, Rådet, och ämbetzmännerna hafwa alle betänckt, at man skal låta vthgå een Konungslig befalning, och ett strängt påbud, at ho som hälst i tretijo dagar någon ting wil bedia af någon Gudh eller menniskio, vtan af tigh Konung allena, han skal warda kastad för leijon vthi gropena.

8. Therföre, o Konung, måste tu thetta budet stadfästa, och vnderskrifwa tigh; på thet at thet icke skal omwändt warda, efter the Meders och Persers rätt, thet ingen öfwerträda dierfwes.

9. Altså vnderskref sigh Konungen Darios.

10. Som nu Daniel förnam, at sådant budh vnderskrifwit war, gick han vp i sitt huus; och han hade i sino sommorhuse öpna fenster emot Jerusalem: ther föll han tre resor om dagen vppå sin knää, bad, lofwade och tackade sin Gudh, såsom han tilförene plägade giöra.

11. Tå kommo thesse männerna hopetals, och funno Daniel bediandes, och åkallandes in för sin Gudh.

12. Så gingo the fram, och talade medh Konungen om thet Konungsliga budet: Herre Konung, hafwer tu icke vnderskrifwit ett budh, at ho som hälst i tretijo dagar något både af någon Gudh, eller af någon menniskio, vtan af tigh Konungenom allena, han skulle kastas för leijon i gropena? Konungen swarade, och sade: Thet är sant, och the Meders och Persers rätt skal ingen öfwerträda.

13. The swarade, och sade för Konungen: Daniel en af Juda fångar, achtar hwarken tigh, o Konung, eller titt budh, som tu vnderskrifwit hafwer: ty han beder tre resor om dagen.

14. Tå Konungen thetta hörde, wardt han fast bedröfwad, och winlade sigh storliga, at han måtte frija Daniel; och arbetade ther om in til solen nedergick, at han måtte hielpa honom.

15. Men männerna kommo samman til Konungen, och sade til honom: Tu wetst, herre Konung, at the Meders och Persers rätt är, at all budh och befalningar som Konungen beslutit hafwer, skola oförwandlade blifwa.

16. Tå befalte Konungen, at man skulle hafwa Daniel fram: och the kastade honom för leijonen i gropena; men Konungen sade til Daniel: Tin Gudh then tu vthan återwändo tienar, han hielpe tigh.

17. Och the båro en steen fram, then lade the på locket af gropene; honom försiglade Konungen medh sin egen ring, och medh sina wäldigas ring, på thet at ingen skulle eljes något bruka på Daniel.

18. Och Konungen gick sin wägh på sina borg, och åt intet, och lät ingen maat för sigh bära, och kunde eij heller sofwa.

19. Om morgonen bittida tå thet dagades, stod Konungen vp, och gick medh hast til gropena, ther leijonen vthi woro.

20. Och som han kom til gropena, ropade han til Daniel medh sorgeliga röst; och Konungen sade til Daniel: Daniel, tu lefwandes Gudz tienare, hafwer ock tin Gudh them tu vthan återwändo tienar, förmått frälsa tigh för leijonen?

21. Tå talade Daniel medh Konungen: herre Konung, Gudh vnne tigh länge lefwa;

22. Min Gudh hafwer sändt sin Ängel, hwilken leijonens mun tilhållet hafwer, at the hafwa ingen skada giordt migh: ty för honom är jagh oskyldig funnen; så hafwer jagh eij heller något giordt emot tigh, herre Konung.

23. Tå wardt Konungen ganska gladh, och lät taga Daniel vthu gropene: och the togo Daniel vthu gropene, och man fan platt ingen skada giord wara vppå honom; ty han hade trodt sinom Gudh.

24. Tå lät Konungen komma fram the män som Daniel beklagat hade, och kasta them in för leijonen i gropena, samt medh theras barn och hustrur: och förr än the kommo nedh til botnen, fingo leijonen them fatt, förkrossade ock alla theras been.

25. Sedan lät Konungen Darios skrifwa til all land, och folck, och tungomål: Gudh gifwe eder mycken frijd.

26. Thetta är min befalning, at vthi alt mins rikes herradöme, skal man fruchta och rädas Daniels Gudh: ty han är then lefwande Gudh som blifwer ewinnerliga, och hans rike är oförgängeligit, och hans herradöme hafwer ingen ända.

27. Han är en frälsare och nödhielpare, och han giör tekn och vnder, både i himmelen och på jordene: han hafwer frälst Daniel ifrå leijonen.

28. Och Daniel war wäldig i Darios rike, och theslikes i Cores then Persens rike.

7. Capitel.

Daniel förmäler, huruledes han vthi een syyn hafwer sedt fyra åthskilliga diur vpstiga vthu hafwet, hwart efter annat; hwilke stoor macht bekommo på jordene, v. 1. Sedan, huru en gammal hafwer satt sigh til at hålla en doom öfwer them, v. 9. Och en såsom ens menniskios son är fram kommen; hafwer fått af honom ett ewigt wåld och rike, at all land och folck skulle tiena honom, v. 13. Samt huruledes en af Gudz Änglar hafwer honom thetta vthtydt och förklarat, v. 16.

Vthi första åhrena Belsazars Konungens i Babel, hade Daniel en dröm, och syyn på sin säng: och han skref then samma drömen, och författade honom altså:

2. Jagh Daniel såg een syyn om nattena, och sij, the fyra wäder vnder himmelen stormade emot hwart annat på stora hafwena.

3. Och fyra stoor diur stego vp vthu hafwet, ju thet ena annorlunda än thet andra.

4. Thet första såsom ett leijon, och hade wingar såsom en örn: jagh såg til, in til thes at wingarna wordo thy afryckte, och thet wardt tagit bort af jordene, och thet stod på sina fötter såsom een menniskia; och thy wardt ett menniskligit hierta gifwit.

5. Och sij, thet andra diuret ther näst, war lijkt enom biörn, och stod på then ena sidone, och hade i sinom mun ibland sina tänder tre stora långa tänder; och man sade til thet: Statt vp, och ät mycket kött.

6. Efter thetta såg jagh, och sij, ett annat diur lijkt enom parde, thet hade fyra wingar såsom en fogel på sin rygg: och thet samma diuret hade fyra hufwud; och thy wardt macht gifwen.

7. Efter thetta såg jagh i thenna synene om nattena; och sij, thet fierde diuret war grufweligit och förskräckeligit, och mächta starckt; och hade stora jerntänder: åt omkring sigh, och förkrossade, och hwad qwart war, trampade thet medh sina fötter: thet war ock mycket annars än the förra, och hade tijo horn.

8. Tå jagh nu skådade hornen, sij, tå gick ther vth ibland them ett annat litet horn, för hwilko the try främsta hornen afstött wordo; och sij, thet samma hornet hade ögon såsom menniskio ögon, och en mun then stoor ting talade.

9. Sådant såg jagh, til thes stolar framsatte wordo, och then gamle satte sigh, hwilkens kläde war sniöhwitt, och håret på hans hufwud såsom reen vll; hans stool war altsammans eldzlåge, och hans hiul brunno af eld.

10. Och af honom vthgick een lång eldstrima: tusende sinnom tusend tiente honom, och tijo sinnom hundrade tusend stodo för honom: domen wardt hållen, och böekerna wordo vplätne.

11. Jagh såg til, för the stora ord skul som thet hornet talade: jagh såg til, in til thes diuret dräpit wardt, och thes kropp förgicks, och i eld kastad wardt;

12. Och the andra diurs wälde ock så vthe war: ty them war en tijd och stund bestämd, huru länge hwart thera wara skulle.

13. Jagh såg i thenna synene om nattena; och sij, en kom i himmelens skyy, såsom ens menniskios son, alt in til then gamla, och han wardt framhafd för honom.

14. Honom gaf han wåld, ähro och rike, at all land, och folck, och tungomål skulle tiena honom: hans wälde är ewigt, thet icke förgås, och hans rike hafwer ingen ända.

15. Jagh Daniel förskräckte migh therföre, och sådana syyn förfärade migh.

16. Och jagh gick til en af them som ther stodo, och bad honom, at han skulle gifwa migh een wiß vnderwijsning om alt thetta: och han talade medh migh, och tedde migh hwad thet betydde:

17. Thesse fyra stora diur, äro fyra rike, som på jordena komma skola:

18. Men thens Högstas helige skola intaga riket, och skola besittia thet i ewig tijd.

19. Sedan hade jagh gierna wist een wiß vnderwisning om thet fierde diuret, hwilket platt annars war, än all the andra, ganska grufweligit; thet jerntänder och kopparkloor hade, thet omkring sigh åt och förkrossade, och thet qwart war medh sina fötter trampade:

20. Och om the tijo horn på thes hufwud: och om thet andra som vpwäxte, för hwilko try afföllo: och om thet samma hornet som ögon hade, och en mun som stoor ting talade, och större war än the ther bredowid woro.

21. Och jagh såg thet samma hornet strida emot the heliga, och thet behölt segren emot them;

22. Til thes then gamle kom, och hölt doom för thens Högstas heligom; och tiden kom, at the helige intogo riket.

23. Han sade altså: Thet fierde diuret skal wara thet fierde riket på jordene, hwilket mächtigare skal wara än all rike; thet skal vpäta, förtrampa och förkrossa all land.

24. The tijo horn, betyda tijo Konungar, som i the rikena vpkomma skola: efter them skal en annan vpkomma, han skal wara mächtigare än någor af the förra, och skal vndertryckia tre Konungar.

25. Han skal försmäda then Högsta, och förstöra thens Högstas heliga; och skal taga sigh före at förwandla tider och lagh; men the skola warda gifne vthi hans hand i en tijd, och några tider, och en half tijd.

26. Ther efter skal domen hållen warda, så skal tå hans wälde borttaget warda, så at han skal i grund förderfwad och förgiord warda.

27. Men riket, machten och wäldet vnder hela himmelen, skal warda gifwit thens Högstas heligo folcke, hwilkes rike ewigt är; och alt wälde skal tiena honom, och lyda honom.

28. Thet war änden på talet. Men jagh Daniel wardt swårliga bedröfwad i mina tanckar, och mitt ansichte förwandlade sigh vppå migh; doch behölt jagh talet i mitt hierta.

8. Capitel.

Ther efter såg åter Daniel i een syyn, en wädur medh tw horn, hwilken bekom stoor macht på jordene, v. 1. Men en getabock kom vp medh ett horn, afstötte the tw hornen, och förtrampade honom, v. 5. Sedan gick ock hans ena horn sönder, och fyra wäxte i thes stadh, v. 8. Och af eno thera wäxte ett litet horn ganska stort, alt in til himmelens häär, så at thet nederstötte några af stiernorna, v. 9. Ja, thet wäxte in til Förstan för hären, och tog bort til en tijd thet dagliga offret, v. 11. Och tå Daniel hade gierna förstådt thenna synen, kom Gabriel Ängelen, v. 15. Och vthtydde henne, v. 20.

Vthi tredie åhrena af Konung Belsazars rike, syntes migh Daniel een syyn, efter then som migh i förstone syntz hade.

2. Men jagh war, tå jagh thenna syyn såg, i Susan hufwudstadenom i Elams land, widh then älfwen Vlai.

3. Och jagh hof vp min ögon, och såg: och sij, en wädur stod för älfwene, och han hade tw högh horn; doch thet ena högre än thet andra, och thet högsta wäxte sidst.

4. Jagh såg at wäduren stötte medh hornen wäster vth, norr vth, och söder vth; och intet diur kunde bestå för honom, eller frija sigh ifrå hans hand: vtan han giorde hwad han wille, och wardt stoor.

5. Och widh jagh gaf ther acht vppå, så kom en getabock wästan efter, öfwer hela jordena, så at han intet kom widh jordena; och then bocken hade ett skiönt horn emellan sin ögon.

6. Och han kom alt in til then wäduren som tw horn hade, then jagh såg stå för älfwene, och han lop i sine wrede wäldeliga in til honom.

7. Och jagh såg at han kom hardt in til wäduren, och förgrymmade sigh öfwer honom, och stötte til wäduren, och sönderslog hans tw horn; och wäduren hade ingen macht til at stå honom emot, vtan han stötte honom til markena, och trampade vppå honom; och ingen förmåtte hielpa wäduren vthu hans hand.

8. Och then getabocken wardt ganska stoor; och tå han som starckast worden war, gick thet stora hornet sönder, och i thes stadh wäxte fyra skiöna, emot fyra himmelens wäder.

9. Och af eno thera wäxte ett litet horn; thet wardt ganska stort, söder vth, öster vth, och in moot thet lustiga landet.

10. Och thet wäxte alt in til himmelens häär, och kastade somliga neder tädan, och af stiernorna til jordena, och trampade vppå them.

11. Ja, thet wäxte alt in til Förstan för hären; och tog bort ifrå honom thet dagliga offret, och förödde hans helgedoms boning.

12. Och sådana macht wardt honom gifwen emot thet dagliga offret, för synderna skul, så at han skulle slå neder sanningena, och hwad han giorde, skulle framgång hafwa.

13. Men jagh hörde en Heligan tala; och then samme Helige sade til en som talade: Huru länge skal doch thenna synen, om thet dagliga offret, wara, och om synderna för hwilka skul thenna förödning skeer, så at både helgedomen och hären förtrampad warder?

14. Och han swarade migh: Thet är twtusende och tryhundrade dagar, efter afton och morgon räknandes; så skal helgedomen åter wigder warda.

15. Och tå jagh Daniel såg then synena, och hade gierna förståndet henne, sij, tå stod för migh såsom en man.

16. Och jagh hörde emellan Vlai ene menniskios röst, som ropade och sade: Gabriel, vthtyd thessom synena, så at han förstår henne.

17. Och han kom hardt in til migh: och jagh wardt förskräckt, tå han kom, och föll neder vppå mitt ansichte; och han sade til migh: Gif acht här vppå tu menniskiobarn, ty thenna synen lyder vppå ändans tijd.

18. Och tå han talade medh migh, dignade jagh af wanmächtighet neder på mitt ansichte til jordena: men han tog vppå migh, och rätte migh vp, så at jagh blef ståndandes.

19. Och han sade: Sij, jagh wil wisa tigh huru thet gå skal på yttersta wredenes tijd: ty änden hafwer sin bestämda tijd.

20. Wäduren medh the tw horn som tu sågst, äro the Konungar i Meden och Persien:

21. Men getabocken, är Konungen i Grekeland: thet stora hornet emellan hans ögon, är then förste Konungen.

22. Men at fyra stodo i thes stadh, tå thet sönderslaget wardt, betyder at fyra rike skola vpkomma af thet folcket; men icke så mächtig som han war.

23. Efter thenna riken, när öfwerträdelsen stoor worden är, skal vpkomma en arg och listig Konung.

24. Han skal warda måchtig, doch icke genom sina kraft; han skal vnderliga föröda, och skal hafwa framgång, at han thet vthrättar; han skal förstöra the starcka, och thet heliga folcket.

25. Och genom hans klokhet skal hans bedrägerij framgå, och han skal vphäfwa sigh i sitt hierta, och genom framgång skal han många förderfwa, och skal vpsättia sigh emot alla Förstars Första: men han skal vthan hand förlagd warda.

26. Thenna synen om afton och morgon som tigh sagd är, hon är san; men tu skalt hålla synena hemliga: ty thet är ännu en lång tijd tijt.

27. Och jagh Daniel wardt swagh, och låg i några dagar kranck: sedan stod jagh vp, och bestälte Konungens ärende, och förvndrade migh vppå synena; och ingen war som kunde reda migh henne vth.

9. Capitel.

När thet Babyloniska riket kom til Darius, förmärckte Daniel at the 70 åhrs fängelse, om hwilka Jeremia talat hade, woro ändade, v. 1. Therföre wände han sigh til Gudh, v. 3. Bekände fina och sins folcks synder, v. 4. Och bad at han wille wara them nådelig, och hielpa them heem, at the måtte vpbyggia theras tempel och stadh igen, v. 15. Tå kom Gudz Ängel Gabriel, v. 20. Förkunnade honom, icke allenast at han war bönhörd, v. 22. Vtan ock huru långt thet skulle än wara til then vthlåfwade Christum, nemligen 70 wekor, v. 24. Huru han skulle dödad warda, och sedan theras stadh och tempel förstöras, v. 26. Och öde warda in til ändan, v. 27.

Vthi första åhrena Darios Ahasveros sons, vthaf the Meders slächte, hwilken öfwer the Chaldeers rike Konung wardt;

2. Vthi the samma första åhrena af hans rike, förmärckte jagh Daniel i böckerna, vppå thet åhratalet, ther HERREN om talat hade til Propheten Jeremia, at Jerusalem skulle öde liggia i siutijo åhr.

3. Och jagh wände migh til Herran Gudh, til at bedia och åkalla medh fasto, vthi säck och asko.

4. Och jagh bad til HERRAN min Gudh, bekände, och sade: Ach Herre! tu store och förskräckelige Gudh, tu som håller förbund och nåde, them som tigh älska, och hålla tin budh:

5. Wij hafwe syndat, giordt orätt, hafwe warit ogudachtige, och wordet affällige; wij hafwe wikit ifrå tin budh och rätter.

6. Wij lydde icke tina tienare Propheterna, som predikade i titt namn wårom Konungom, Förstom, fädrom, och allo folckena i landena.

7. Tu Herre äst rättferdig; men wij måstom skämma oß, såsom thet ock nu går them af Juda, och them af Jerusalem, och hela Jsrael, både them som när, och them som fierran äro i all land, tijt tu them vthkastat hafwer, för theras mißgierningar skul, som the emot tigh bedrifwit hafwa.

8. Ja Herre, wij, wåre Konungar, wåre Förstar, och wåre fäder, måstom skämma oß, at wij hafwe syndat emot tigh:

9. Men tin, Herre wår Gudh, är barmhertighet och förlåtelse: ty wij äre affällige wordne;

10. Och lydde icke HERRANS wår Gudz röst, at wij hadom mått wandrat i hans lagh, som han oß genom sina tienare Propheterna förelade:

11. Vtan hele Jsrael öfwerträdde tin lagh, och weko af, så at the icke lydde tine röst: therföre hafwer ock then förbannelse och eed kommet öfwer oß, som i Mose Gudz tienares lagh skrifwen står: ty wij hafwe syndat emot honom.

12. Och han hafwer hållet sin ord, som han talat hafwer emot oß, och wåra domare som oß döma skulle: så at han hafwer låtit gå så stoor olycko öfwer oß, at sådant är icke skedt vnder hela himmelen, såsom öfwer Jerusalem skedt är.

13. Såsom thet skrifwit är i Mose lagh, så är alt thetta stora onda öfwer oß gånget: icke bådom wij heller in för HERRAN wår Gudh, at wij måttom wändt oß ifrå wåra synder, och tänckt vppå tina sanning.

14. Therföre hafwer icke heller HERREN försumat sigh medh thenna olyckone, vtan hafwer låtit henne gå oß vthöfwer: ty HERREN wår Gudh, är rättferdig i alla sina gierningar som han giör: ty wij lydde icke hans röst.

15. Och nu, Herre wår Gudh, tu som titt folck vthur Egypti land medh starcka hand förde, och giorde tigh ett namn såsom thet nu är: wij hafwe ju syndat, och hafwe (ty wärr) warit ogudachtige.

16. Ach Herre! för alla tina rättferdighet skul, hålt vp af tine wrede och grymhet öfwer tin stadh Jerusalem, och öfwer titt helga berg: ty för wåra synder skul, och för wåra fäders nußgierningar skul, lider Jerusalem och titt folck försmädelse, när alla the som här omkring äro.

17. Och nu, wår Gudh, hör tins tienares böön och hans begäran, och war miskundsam öfwer tin helgedom som förlagd är, för Herrans skul.

18. Bög neder tin öron, min Gudh, och hör; lät vp tin ögon, och skåda huru wij förstörde äro, och staden som efter titt namn nämnder är: ty wij ligge in för tigh medh wåra böner, icke vppå wåra rättferdighet, vtan på tina stora barmhertighet.

19. Ach Herre! hör; Ach Herre! war miskundsam; Ach Herre! achta vppå, och giör thet; fördrög icke, för tin egen skul, min Gudh: ty tin stadh och titt folck är nämndt efter titt namn.

20. Som jagh ännu så talade och bad, och mina och mins folcks Jsraels synder bekände, och låg medh mine böön in för HERRANOM minom Gudh, för mins Gudz helga berg skul:

21. Rätt tå jagh så talade i mine böön, flög then mannen Gabriel fram, then jagh tilförene i synene sedt hade, och tog vppå migh i aftonoffrens tijd.

22. Och han vnderwiste migh, och talade til migh, och sade: Daniel, nu är jagh vthsänd til at vnderwisa tigh.

23. Ty tå tu begynte at bedia, gick thenna befalningen vth; och jagh kommer förthenskul til at vnderwisa tigh: ty tu äst behagelig och täck; så märck nu til, at tu må förstå synena.

24. Siutijo wekor äro bestämda öfwer titt folck, och öfwer tin helga stadh; så skal öfwerträdelsen blifwa förtagen, och synden betäckt, och mißgierningen försonad, och then ewiga rättferdigheten framhafd, och synen och prophetien besiglad, och then alrahelgaste smord warda.

25. Så weet nu, och märck til, ifrå then tiden tå befalningen vthgår, at Jerusalem skal igen vpbygd warda, in til then Förstan Christum, äro siu wekor; och twå och sextijo wekor, så skola gatorna och murarna åter vpbygde warda, ändoch i bullersam tijd.

26. Och efter the twå och sextijo wekor, skal Christus dödad warda, och the skola icke wilja honom: och ett Förstans folck skal komma, och förstöra staden och helgedomen, så at thet skal blifwa ändat, såsom igenom en flodh, och efter stridena skal thet öde blifwa.

27. Men han skal mångom stadfästa förbundet i ena weko långt: och mitt i wekone skal offret och spijsoffret återwända, och förödningenes styggelse stå bredo widh wingarna, och är beslutit at thet skal öde blifwa alt in til ändan.

10. Capitel.

Daniel förmäler, huruledes han hafwer fastat och sörgt öfwer sitt folck, v. 1. Och en man i stoor härlighet är kommen til honom, v. 5. Ther öfwer han blef swåra förskräckt, v. 7. Men een hand tog på honom, halp honom vp, v. 10. Och berättade huru then Försten af Persien hade stådt honom emot, och hans folcke: men theras Förste Michael war kommen honom til hielp, v. 13. Och nu wille han förkunna honom, huru hans folcke här efter gå skulle, v. 14. Och tå Daniel bäfwade för then synena, tröstade åter en honom såsom een menniskia, v. 15. Och berättade honom än, om sin strijd medh Förstan af Persien, v. 20.

Vthi tredie åhrena Konungs Cores af Persien, wardt Daniel, then Beltesazzar heet, något vppenbarat, thet wist, och om dråplig ting är; och han achtade ther vppå, och förstod synena wäl.

2. På samma tijd war jagh Daniel sorgse i tre wekor långt.

3. Jagh åt ingen kräselig maat; kött och wijn kom intet i min mun, och jagh smorde migh eij heller, til thes tre wekor framledna woro.

4. På fierde och tiugunde dagen i första månadenom, war jagh widh then stora älfwena Hiddekel:

5. Och vplyfte min ögon, och såg: och sij, ther stod en man i lijnkläder, och hade ett gyldene bälte omkring sigh.

6. Hans kropp war såsom en Hyacint, hans anlete syntes såsom en liungeld, hans ögon såsom brinnande bloß, hans armar och fötter såsom en glödandes koppar, och hans taal war såsom en stoor döön.

7. Och jagh Daniel såg sådana syyn allena, och the män som när migh woro, sågo henne intet: doch föll een stoor förskräckelse öfwer them, så at the flydde bort, och gömde sigh.

8. Och jagh blef allena, och såg then stora synena: men ingen macht blef vthi migh, och min hyy wardt förwandlad på migh, och jagh hade ingen macht meer.

9. Och jagh hörde hans taal: och i thet jagh thet hörde, seg jagh neder vppå mitt ansichte til jordena.

10. Och sij, een hand tog vppå migh, och halp migh vppå knään, och vppå händerna;

11. Och sade til migh: Tu älskelige Daniel, gif acht vppå orden som jagh medh tigh talar, och rees tigh vp: ty jagh är nu sänder til tigh. Och tå han sådant sade til migh, reste jagh migh vp, och darrade.

12. Och han sade til migh: Fruchta tigh intet Daniel: ty ifrå första dagenom tå tu af hiertat begärade förstå, och betwingade tigh in för tin Gudh, äro tin ord hörd, och jagh är för tina skul kommen.

13. Men then Försten öfwer thet riket i Persien, hafwer ståndet migh emot i en och tiugu dagar; och sij, Michael en af the yppersta Förstar kom migh til hielp; tå behölt jagh segren när Konungenom i Persien.

14. Men nu kommer jagh til at vnderwisa tigh, huru tino folcke här efter gå skal: ty synen skal skee efter någon tijd.

15. Och som han thetta medh migh talade, slog jagh mitt ansichte neder åth jordene, och teg stilla.

16. Och sij, en som war lijk ene menniskio, tog vppå mina läppar: tå öpnade jagh min mun, och talade, och sade til honom som för migh stod: Min Herre, mina ledamöter bäfwa migh öfwer synena, och jagh hafwer ingen macht meer:

17. Och huru kan mins Herras tienare tala medh minom Herra, efter ingen macht är nu meer vthi migh, och jagh hafwer eij heller någon anda meer?

18. Tå tog åter en vppå migh, hwilken war såsom een menniskia, och han stärckte migh;

19. Och han sade: Fruchta tigh intet, tu älskelige man; frijd ware medh tigh, war tröst, war tröst. Och som han medh migh talade, förmannade jagh migh, och sade: Tala min Herre; ty tu hafwer stärckt migh.

20. Och han sade: Wetst tu ock hwarföre jagh är kommen til tigh? Nu wil jagh åter mina färde, och strida medh Förstanom i Persien: men när jagh faar mina färde, sij, så skal Försten af Grekeland komma:

21. Doch wil jagh låta tigh förstå hwad skrifwit är thet wisserliga skee skal: och ingen är then migh hielper ther vthinnan, vtan edar Förste Michael.

11. Capitel.

Wjdare förkunnar Ängelen honom, huru en tijd lång ännu i werldene gå skulle, nemligen, at fyre mächtige Konungar skulle ännu komma i Persien, v. 1. Sedan, at en mächtig Konung skulle vpkomma, hwilkens rike skulle fördelas i fyra, v. 3. Än mera, at tw af them, nemliga söderlandet eller Egypten medh sine Konungar, och nordlandet, thet är Syrien medh sine Konungar, hwar efter annan stoor och skadelig krijg sigh emellan föra skulle, v. 5. Synnerlig, at en Konung af Syrien skulle giöra stoor skada och förfång både androm, v. 21. Som ock Gudz folck, v. 28. Och huru the skulle hulpne warda, v. 34. Yttermera kommer Ängelen vnder Epiphanis person til Antichristum, at han efter then tiden komma skulle, och vphäfwa sigh öfwer alt, såsom en Gudh, then all ting råda och regera wille, v. 36. Han skulle wäl blifwa anfächtad af några; men han skulle medh macht wärja sigh, och vndertryckia, them, v. 40. Til thes ett rychte komme som skulle förskräckian, och sedan en ände warda medh honom, v. 44.

Jagh stod ock medh honom vthi första åhrena Darios then Medens, til at hielpa och styrckia honom.

2. Och nu wil jagh vnderwisa tigh hwad som i sanning skee skal: Sij, tre Konungar skola ännu blifwa i Persien; men then fierde skal få större rikedomar än alle andre: och som han i sina rikedomar är alramächtigast, skal han vpwäckia alla emot thet riket i Grekeland.

3. Sedan skal en mächtig Konung vpkomma, och regera medh stora macht, och skal giöra ehwad han wil.

4. Och som han är kommen vppå thet högsta, skal hans rike brista, och dela sigh i fyra himmelens wäder; doch icke til hans affödo, eij heller medh sådana macht som hans warit hafwer: ty hans rike warder vthrotat, och skal komma främmandom til lott.

5. Och Konungen i söderlanden, then en af hans Förstar är, skal mächtig warda; men emot honom skal ock en mächtig warda, och regera, hwilkens wälde skal stort warda.

6. Efter någor åhr skola the befrynda sigh tilhopa; och Konungens dotter i söderlanden skal komma til Konungen i norlanden, til at giöra een förening: men hon warder icke blifwandes widh arms macht, eij heller hennes sädh ståndandes; vtan hon skal warda öfwergifwin, samt medh them som henne framförde, och medh barnena, och medh them som henne en tijd långt widh macht hållet hade.

7. Men en teelning af hennes slächte skal vpkomma, han skal komma medh häärs kraft, och falla in vthi Konungens fäste i norlanden, och skal blifwa widh sigh, och få öfwerhandena.

8. Och han skal bortföra theras gudar och beläter, samt medh the kosteliga klenodier både af silfwer och guld in vthi Egypten; och skal blifwa wäl ståndandes för Konungenom i norlanden i någor åhr.

9. Och tå han hafwer draget igenom thet riket, skal han draga heem i sitt land igen.

10. Men hans söner skola warda wrede, och samka tilhopa många härar: och then ene skal komma, och fara fram åth såsom een flodh, och åter reta then andra til wrede in för hans fäste.

11. Tå skal Konungen i söderlanden warda wredh, draga vth och strida medh Konungenom i norlanden; och skal hämta tilhopa en så stoor hoop, at then andre hopen skal warda gifwen honom i hans hand:

12. Och han skal föra samma hoop bort; och skal hans hierta förhäfwa sigh ther af, at han så mång tusend nederlagt hafwer: men ther medh får han intet öfwerhandena medh honom.

13. Ty Konungen af norlanden skal åter samka en större hoop tilsammans än then förre war; och efter någor åhr skal han draga tijt medh stoor häärs kraft, och medh stora rikedomar.

14. Och på samma tijd skola månge sättia sigh vp emot Konungen af söderlanden: skola ock theslikes någre affällige af tino folcke vphäfwa sigh, och vpfylla prophetien, och falla.

15. Altså skal Konungen af norlanden draga vth, och bolwerck giöra, och winna fasta städer; och söderlandens armar skola icke kunna förtagat, och hans bästa folck skola icke kunna stå emot:

16. Vtan han skal, när han kommer til honom, skaffa sin wilja, och ingen skal kunna stå honom emot: han skal ock komma in vthi thet lustiga landet, och skal förderfwat genom thes hand.

17. Och skal ställa ther sitt ansichte efter, at han må komma medh allo sins rikes macht; men han skal förlika sigh medh honom, och skal gifwa honom sina dotter til hustru, på thet han skal förderfwa honom: doch skal thet icke lyckas honom, och ther warder intet af.

18. Ther efter skal han wända sigh emot öijarna, och winna många af them: men en Förste skal twinga honom, så at han måste wända igen medh skam; på thet honom icke skal wederfaras meer skam.

19. Altså skal han wända tilbaka til sins landz fäste; och skal stöta sigh, och falla, så at man intet skal finna honom meer.

20. Och i hans stadh skal en vpkomma, hwilken sittia skal vthi Konungsliga ähro, som en öfwerträdare och tyrann; men efter fåå dagar skal han förgås, doch hwarken genom wrede eller strijd.

21. Vthi hans stadh skal vpkomma en förachtelig man, hwilkom riksens ähra intet betänckt war: han skal komma och få sin wilja, och intaga riket medh sötom ordom.

22. Och the armar, hwilke såsom een flodh komma, skola för honom såsom medh ene flodh öfwerfalne och sönderbrutne warda; ther til ock then Försten som förbundet medh giordt war.

23. Ty sedan han medh honom befryndat är, skal han listeliga handla medh honom; och skal draga vp, och warda honom öfwermächtig medh fögo folck.

24. Och thet skal lyckas honom, så at han skal komma in vthi bästa städerna i landena, och skal beskaffa thet hans fäder eller föräldrar icke giöra kunde, medh roof, skinnerij och byte; och skal fara efter the fasta städer, och thet en tijd långt.

25. Och han skal vpwäckia sina macht, och sitt hierta emot Konungen i söderlanden, medh stoor häärs kraft: tå skal Konungen af söderlanden vprett warda til strijd, medh een, stoor mächtig häärs kraft; men han blifwer intet beståndandes: ty förräderij skal warda giordt emot honom.

26. Ja, the som hans brödh äta, the skola hielpa til at förderfwa honom, och hans häär vndertryckia, så at ganska månge skola slagne warda.

27. Och båda Konungarnas hierta skal tänckia til, huru the skola giöra hwar annan skada, och skola doch öfwer ett bord tala falskeliga medh hwar annan; men thet skal fela them: ty änden är ännu bestämd in vppå en annan tijd.

28. Sedan skal han draga heem igen medh stora rikedomar, och skal ställa sitt hierta emot thet helga förbundet: ther warder han något beskaffandes; och sedan draga heem i sitt land igen.

29. Ther efter skal han äter på belägen tijd draga emot söderlanden; men thet skal icke lyckas honom i then andra resone, såsom i then första.

30. Ty af Chittim skola skep komma emot honom, så at han skal warda förtwiflad, och måste wända tilbaka igen: tå skal han förgrymma sigh emot thet helga förbundet, och skal beskaffat, och skal see sigh om, och draga them til sigh som thet helga förbundet öfwergifwa.

31. Och hans armar skola ther stå; the skola oskiära helgedomen i fästet, och afläggia thet dagliga offret, och vpsättia een förödnings styggelse.

32. Och han skal skrymta, och gifwa them ogudachtigom, som förbundet öfwerträda, godh ord; men thet folck som sin Gudh känna, skola förmanna sigh, och beskaffat.

33. Och the förståndige i folcket skola lära många andra; therföre skola the förfölgde warda, medh swärd, eld, fängelse och roof, en tijd lång.

34. Men i then samma förföljelsen, skal them likwäl skee een liten hielp; doch skola månge gifwa sigh til them bedrägeliga.

35. Och the förståndige skola somlige förfölgde warda, på thet the skola warda bepröfwade, rene och klare, til thes at thet får en ända: ty thet är ännu en annar tijd för handene.

36. Och Konungen skal giöra ehwad han wil, och skal vphäfwa och vpkasta sigh öfwer alt thet Gudh är, och skal grufweliga tala emot then som är alla gudars Gudh, och thet skal lyckas honom, in til thes wreden är vthe: ty thet är beslutit huru länge thet skal wara.

37. Och sina fäders Gudh skal han intet achta; han skal icke achta vppå qwinnokärlek, eller vppå någon Gudh: ty han skal vpsättia sigh emot alla.

38. Men sin egen gudh Maussim skal han dyrka: ty en gudh ther hans fäder intet af wist hafwa, then skal han ähra medh guld, silfwer, ädla stenar, och klenodier.

39. Och han skal giöra them stora ähro, som hielpa honom stärckia Maussim, medh then främmande guden som han vthwaldt hafwer: och skal giöra them til herrar öfwer stora rikedomar, och vthskifta them landet til löön.

40. Och på ändalychtene skal Konungen af söderlanden stötas medh honom: och Konungen af norlanden skal församla sigh emot honom, medh wagnar, resenärer, och mång skep, och skal infalla i landen, och förderfwa, och draga ther igenom:

41. Och skal infalla vthi thet lustiga landet, och månge skola dräpne warda: men thesse skola vndslippa hans hand, Edom, Moab, och Ammons barnas Förstar.

42. Och han skal sända sina macht i landen, och Egypten skal icke vndslippa honom:

43. Vtan han skal medh sitt indragande warda rådandes öfwer gyldene och silfwer skattar, och öfwer all klenodier i Egypten, Libyen, och Ethiopien.

44. Men ett rychte skal förskräckia honom, af östan och af nordan; så at han skal draga vth medh stora wrede, i thet sinnet, at han skal många förgiöra och förderfwa.

45. Och han skal vpslå sins palatses tiäll emellan hafwen, omkring thet lustiga helga berget; til thes medh honom warder en ände, och ingen skal hielpa honom.