Then

1. Capitel.

Mjcha propheterar emot Samarien, och Jerusalem, v. 1. At HERREN them hårdeliga straffa och hemsökia wille, v. För theras öfwerträdelse och synder skul. v. 5. Therföre måste Propheten gå blott och naken, gråta och jämra sigh, til ett tekn at them så wisserliga gå skulle, v. 8.

Thetta är HERRANS ord, som skedde til Micha af Maresa, vthi Jothams, Ahas, och Jehiskia, Juda Konungars tijd: thet han såg öfwer Samarien, och Jerusalem.

2. Hörer all folck; märck til, tu land, och hwad ther vthi är: ty Herren HERREN hafwer at tala medh eder; ja, Herren vthu sitt helga tempel.

3. Ty sij, HERREN skal vthgå af sitt rum, och nederkomma, och gå vppå högderna i landena:

4. Så at bergen skola smälta vnder honom, och dalarna skola refna: såsom wax smälter för eldenom, såsom watn som nederåth flyta.

5. Alt thetta för Jacobs öfwerträdelse skul, och för Jsraels huus synder skul. Hwilken är tå Jacobs öfwerträdelse? Är thet icke Samarien? Och hwilka äro Juda högder? Är thet icke Jerusalem?

6. Och jagh wil giöra Samarien til en steenhop i markene, then man lägger omkring en wijngård, och skal bortsläpa thes stenar vthi dalen, och bryta thet neder i grund.

7. Alle thes afgudar skola sönderslagne warda, och all thes winning medh eld vpbränd warda, och skal jagh vthöda all thes beläte: ty the äro sammankomne af skiökio löön, och skola åter skiökio löön warda.

8. Ther måste jagh gråta öfwer, och jämra migh; jagh måste gå blott och naken; jagh måste klaga såsom drakar, och sörja såsom strutser:

9. Ty til thes plågo är intet rådh, hwilken alt in til Juda kommen är, och skal räckia alt in til mins folcks port i Jerusalem.

10. Förkunner thet ju icke i Gath: läter icke höra at J gråten: vtan går in vthi sörjekamaren, och sätter eder i asko.

11. Tu skiöne stadh måste omkull medh all skam; then stolte warder intet meer prålandes för ångest skul: ty grannen skal taga ifrå honom hwad han hafwer.

12. Then ohörsama staden hoppas, at thet skal icke warda så ondt: men olyckan skal komma ifrå HERRANOM, och in til Jerusalems port.

13. Tu stadh Lachis, spän trafware före, och faar tädan: ty tu hafwer warit dottrene Zion ett exempel til synd, och hållet Jsraels afguderij.

14. Tu måste gifwa fångar så wäl som Gath: them stadenom Achsib skal fela förbundet medh Jsraels Konungar.

15. Jagh skal föra tigh, o Maresa, then rätta arfwingan; och thet härliga Jsraels rike skal warda een kula.

16. Lät afskära håren, och gack kullot öfwer tin dägeliga barn; giör tigh platt kullot såsom en örn: ty the äro fångne ifrå tigh bortförde.

2. Capitel.

Propheten ropar wee öfwer sins folcks girighet, öfwerwåld och högfärd, v. 1. Samt olydighet emot theras lårare, rc. v. 6. Och vndsäger them medh landzflychtighet, v. 10. Doch låfwar HERREN åter församla och vprätta them, igenom theras Konung och HERRA Christum, v. 12.

Mee them som fara efter at giöra skada, och hafwa ondt för händer vthi sina sänger, at the thet om morgonen tå liust warder, fulkomna skola: ty the äro herrar.

2. The rifwa åkrar til sigh, och taga huus, hwilka the wilja: altså bedrifwa the wåld medh hwars och ens huus, och medh hwars och ens arf.

3. Therföre säger HERREN altså: Sij, jagh täncker något ondt öfwer thetta slächte, ther J edran hals icke skolen vndan draga, och icke gå så stolte: ty thet skal wara en ond tijd.

4. På then tiden skal man siunga ena wiso om eder, och klaga: Thet är vthe, skal man säija; Wij äre förstörde: Mins folcks land får en främmande herra: När skal han åter skifta oß åkrarna til, som han oß borttagit hafwer?

5. Ja wäl, J skolen ingen deel behålla vthi HERRANS menighet.

6. The säija: Man skal intet predika: ty sådana predikan kommer oß intet widh; wij warde intet så til skam.

7. Jacobs huus tröster sigh altså: Menar tu, at HERRANS ande är så all borto? Skulle han thetta wilja giöra? Thet är sant, mitt taal är liufligit them fromom.

8. Men mitt folck skickar sigh så, at jagh theras fiende wara måste: ty the röfwa både kiortel och mantel, af them som säkre gå, lika som vthi ett örlig.

9. J drifwen mins folcks qwinnor ifrå sin lustiga huus, och borttagen altstädes min prydelse ifrå theras vnga barn.

10. Therföre står vp, J måsten edar wägh; J skolen här intet blifwa: för theras afguderij skul, mäste the swårliga förderfwade warda.

11. Fore jagh medh drafwel, och wore en lögnpredikare; och predikade, huru the dricka och swälga skulle; thet wore en Prophete för thetta folck.

12. Men jagh wil församla tigh, Jacob, allan samman; och låta the qwarblefna i Jsrael tilhopa komma: jagh wil hafwa them tilhopa såsom en hiord vthi ett fårahuus, och såsom en hiord vthi sina hyddo; så at thet skal gny af menniskiom.

13. Hielten skal för them slå sigh igenom: the skola slå sigh igenom, och gå vth och in genom porten; och theras Konung skal gå för them, och HERREN främst.

3. Capitel.

Propheten klagar här, först öfwer Regenterna i landet, at the af girighet bedrefwo mycken orätt och öfwerwåld, v. 1. Och hotar them medh straffet, v. 4. Sammaledes öfwer Presterna, at the otroligen giorde theras ämbete, v. 5. Sedan fattar han them tilhopa, och förkunnar them, at för sådant skal Jerusalem förstördt warda, v. 9.

Och jagh sade: Hörer doch, J höfwitzmän i Jacobs huus, och J Förstar i Jsraels huus: J skullen medh rätto wara the som weta hwad rätt är.

2. Men J haten thet goda, och älsken thet onda; J skinnen them hudena af, och köttet ifrå theras been;

3. Och äten mins folcks kött: och när J hafwen dragit them hudena af, så slå J them ock benen sönder, och stycken thet ifrå hwart annat; lika som vthi een gryto, och lika som kött vthi en kiettel.

4. Therföre när J nu til HERRAN ropande warden, så skal han intet wilja höra eder: vtan skal fördölja sitt ansichte för eder, på then samma tiden, såsom J medh edro onda wäsende förtient hafwen.

5. Thetta säger HERREN, emot the Propheter som förföra mitt folck; the predika at thet skal gå wäl, när man gifwer them äta: men om man intet gifwer them i munnen, så predika the at ett örlig skal komma.

6. Therföre skal edor syyn warda til een natt, och edar spådom til ett mörker: solen skal nedergå öfwer Propheterna, och dagen öfwer them mörk warda.

7. Och Sijarena skola til skam warda, och spåmännerna til spott; och måste allesamman skyla sigh om munnen, efter ther är intet Gudz ord.

8. Men jagh är full medh kraft, och HERRANS Anda; full medh rätt och starckhet, at jagh förkunna tör Jacob sin öfwerträdelse, och Jsrael sina synd.

9. Så hörer doch thetta, J höfwitsmän i Jacobs huus, och J Förstar i Jsraels huus, J som styggens widh rätten, och förwänden alt thet redeligit är:

10. J som vpbyggen Zion medh blodh, och Jerusalem medh orätt.

11. Hans höfdingar döma för skäncker, hans Prester lära för löön, och hans Propheter prophetera för penningar; förlåta sigh vppå HERRAN, och säija: Är icke HERREN ibland oß? Oß kan ingen olycka vppå komma.

12. Therföre skal Zion för edra skul vpplögd warda såsom een åkermark, och Jerusalem warda til en steenhop, och templets berg til en skogsbacka.

4. Capitel.

Mjcha propheterar här om Christi rike, at thet i yttersta tiden komma skulle, och warda större än all rike på jordene, at ock Hedningarna skulle begifwa sigh ther til, v. 1. Och HERREN Christus sielf wara Konung ther öfwer, v. 7. Sedan straffar han Judarna, at the höllo sigh in til andra, lika som thenne Konungen intet komma skulle, v. 9. Doch, säger han, måste the först fångas til Babel, och åter tädan frälfte warda, rc. v. 10. Hedningarna skulle wäl tänckia, platt vthrota them: men HERREN tänckte annat, nemligen, at the skulle twinga them vnder sigh, v. 11.

Men i yttersta dagarna, skal thet berget som HERRANS huus vppå står, beredt warda, högre än all berg, och vphögdt öfwer högarna; och folck skola löpa ther til.

2. Och månge Hedningar skola gå, och säija: Kommer, läter oß gå vp til HERRANS berg, och til Jacobs Gudz huus, at han lärer oß sina wägar, och wij mågom wandra på hans stigar: ty af Zion skal vthgå lagen, och HERRANS ord af Jerusalem.

3. Han skal döma ibland mycken folck, och straffa många Hedningar i fierran land: the skola giöra sin swärd til plogbillar, och sin spiut til lijar: intet folck skal vphäfwa swärd emot thet andra, och skola intet örlig meer föra.

4. Hwar och en skal sittia vnder sitt wijnträ och fikonaträ, vthan fruchtan: ty HERRANS Zebaoths mun hafwer thet talat.

5. Ty hwart och ett folck skal wandra vthi sins gudz namn; men wij skole wandra i HERRANS wår Gudz namn, altid och i ewighet.

6. På then tiden, säger HERREN, wil jagh församla then halta, och sammansamka then fördrefna, och then jagh plågat hafwer;

7. Och wil giöra medh then halta, at hon skal få arfwingar, och giöra then swaga til stort folck: och HERREN skal wara Konung öfwer them på Zions berg, ifrå nu och i ewighet.

8. Och tu torn Eder, ett dottrenes Zions fäste, tin gyldene roos skal komma, titt förra herradöme, dottrenes Jerusalems rike.

9. Hwarföre håller tu tigh tå in til andra wänner, lika som tu icke skulle få thenna Konungen? Eller lika som intet worde af thenna rådgifwarenom, efter wärcken är tigh så vppåkommen, lika som ene i barnsnöd?

10. Kära lid doch sådana wärck, och stancka, tu dotter Zion, lika som een i barnsnöd: ty tu måste wisserliga vthu staden, och boo på markene, och komma til Babel; men tu skalt åter tädan hulpen warda; ther skal HERREN förlossa tigh ifrå tina fiendar.

11. Ty månge Hedningar skola ju församla sigh emot tigh, och säija: Han är til spillo giord, wij wilje see wåra lust vppå Zion.

12. Men the weta intet HERRANS tanckar, och märckia intet hans rådslag, at han hafwer hämtat them tilhopa, såsom kärfwar vthi ladona.

13. Therföre statt vp, och tröska, tu dotter Zion: ty jagh wil giöra tigh jernhorn, och kopparkloor, och tu skalt sönderkrossa mycken folck; så skal jagh til spillo gifwa theras godz HERRANOM, och theras håfwor honom som råder öfwer hela werldena.

5. Capitel.

Mjcha förkunnar, at fast än fienderna skulle beläggia Jsraels folck, v. 1. Skulle likwäl Messias blifwa född i BethLehem, hwilkens vthgång doch war af ewighet, v. 2. At han skulle regera i HERRANS kraft, och warda härlig så wijdt som werlden är, v. 4. Ther til; at Jsrael skulle warda frälst ifrå the Assyrier, som nu plågade them, v. 5. Än yttermera, at the igenlefde af Jsrael skulle wara ibland Hedningarna såsom en dagg på gräset, och ett vngt leijon ibland diuren, til at behålla segren öfwer them, v. 7. Och til thet sidsta, at HERREN ock på then tiden wille förstöra theras land och regemente medh theras afguderij, samt alla the som icke wille lyda honom, v. 10.

Men nu, tu krigerska, rusta tigh: ty man skal beläggia oß, och slå Jsraels domare vppå kindbenet medh rijs.

2. Och tu BethLehem Ephrata, som liten äst ibland the tusende i Juda; vthaf tigh skal migh then komma, som i Jsrael en Herre wara skal: hwilkens vthgång warit hafwer af begynnelsen, och af ewighet.

3. Han låter plåga them, alt in til then tiden, at hon som föda skal, födt hafwer: så skola tå the hans igenlefde bröder igen komma til Jsraels barn.

4. Men han skal träda fram, och regera vthi HERRANS kraft, och vthi sins HERRAS Gudz namns härlighet; och the skola boo säkert: ty han skal på then samma tiden warda härlig, så wijdt som werlden är.

5. Ther til skole wij ock hafwa frijd för Assur, then nu vthi wårt land infallen är, och wår huus förtrampat hafwer: ty siu herdar, och otta Förstar skola öfwer honom vpwäckte warda:

6. The ther Assurs land förderfwa skola medh swärd, och Nimrods land medh theras bara wapn: altså skole wij ifrån Assur frälste warda, then vthi wårt land infallen är, och wåra gränsor förtrampat hafwer.

7. Och skola the qwarlefde af Jacob wara ibland mång folck, lika som een dagg af HERRANOM, och såsom dropparna på gräset, thet efter ingen bidar, eller efter menniskior wänter.

8. Ja, the qwarlefde af Jacob skola wara ibland Hedningarna när mång folck, lika som ett leijon ibland diuren i skogenom, såsom ett vngt leijon ibland een fårahiord: then ingen afdrifwa kan, när han drager ther igenom, nedertrampar och rifwer:

9. Ty tin hand skal behålla segren emot alla tina fiendar, at alle tine owänner måste vthrotade warda.

10. På then samma tiden, säger HERREN, skal jagh taga tina hästar ifrå tigh, och förgiöra tina wagnar;

11. Och vthrota tins landz städer, och bryta neder all tin fäste;

12. Och skal vthrota the trolkarlar när tigh, at inge teknatydare när tigh blifwa skola.

13. Jagh skal förgiöra tin beläte och afgudar ifrå tigh, at tu icke meer skalt tilbedia tina händers werck.

14. Och jagh skal nederhugga tina lundar, och förläggia tina städer.

15. Och jagh skal drifwa hämnd medh grymhet och wrede, på alla the Hedningar som icke höra wilja.

6. Capitel.

Propheten förmäler, huru HERREN befaller honom straffa the mächtiga i Jsrael, samt hela folcket, v. 1. Och hålla them före hans wälgierningar emot them, och theras otacksamhet, v. 3. Och skrymtachtiga Gudztienst här emot, v. 6. Och lärer them hwar medh the rätt skola dyrka och tiena Gudh, v. 8. Sedan straffar han theras girighet och orättrådighet, v. 9. Och vndsäger them medh HERRANS plågor, v. 13.

Hörer doch hwad HERREN säger: Statt vp, och straffa bergen, och lät högarna höra tina röst.

2. Hörer, J berg, huru HERREN straffa wil, samt medh the starcka jordenes fundament: ty HERREN wil straffa sitt folck, och wil näpsa Jsrael.

3. Hwad hafwer jagh giordt tigh, mitt folck, och hwar medh hafwer jagh betungat tigh? Thet säg migh.

4. Hafwer jagh doch fördt tigh vthur Egypti land, och förlossat tigh vthu träldoms huset, och för tigh sändt Mosen, Aaron och MirJam.

5. Mitt folck, tänck doch ther vppå, hwad Balak Konungen i Moab i sinnet hade, och hwad Bileam Beors son swarade honom, alt ifrå Sittim och in til Gilgal, ther J ju vppå märckia skullen, at HERREN hafwer giordt eder alt godt.

6. Hwar medh skal jagh blidka HERRAN? Medh bugande för them höga Gudenom? Skal jagh blidka honom medh bränneoffer och åhrsgamla kalfwar?

7. Menar tu at HERREN hafwer behagh til mång tusend wädrar, eller til oljo, om än otalige strömer fulle woro? Eller skulle jagh gifwa min första son för min öfwerträdelse? Eller mins lifs frucht för mine siäls synd?

8. Thet är tigh sagt, menniskia, hwad godt är, och hwad HERREN af tigh eskar, nemliga: at hålla Gudz ord, och bruka kärlek, och wara ödmiuk för tinom Gudh.

9. HERRANS röst skal ropa öfwer staden; men then titt namn fruchtar, honom skal skee lycka: hörer J slächter, hwad predikat warder:

10. Skulle jagh icke wredh warda öfwer thet oråttferdiga godset, vthi thens ogudachtigas huus, och at man wederstyggeligen giör måttet förlitet?

11. Eller skulle jagh gilla orätta wågh, och falska wigt i säckenom?

12. Genom hwilka hans rike mycken orätt giöra, och hans inbyggiare bruka lögn, och hafwa falska tungor i theras hals.

13. Therföre wil jagh ock begynna plåga tigh, och giöra tigh öde för tina synder skul.

14. Tu skalt icke hafwa nogh til at äta, vtan skalt försmächta: och hwad tu fattar, thet skal doch likwäl intet vndkomma; och hwad som vndkommer, skal jagh öfwerantwarda swärdena.

15. Tu skalt såå, och intet vpskära: tu skalt oljo prässa, och intet smörja tigh ther medh; och must pressa, och intet wijn dricka.

16. Ty J hållen Omri Gudztienst, och all Achabs huus werck, och följen theras läro: therföre wil jagh läggia tigh öde, och thes inbyggiare, så at man skal hwißla åth them, och skolen til skam warda.

7. Capitel.

Propheten klagar här, först at the frome woro fåå wordne, v. 1. Och ogudachtigheten tog öfwerhanden i all stånd, v. 3. Sedan lärer han, at man icke skal förlåta sigh på menniskior, etc. v. 5. Widare tröster han sigh och sitt folck af Gudh sin Frälsare; at oansedt the nu af sina fiendar wordo vnderkufwade: så skulle the likwäl åter komma sigh före igen, och theras fiender komma på skam, v. 7. Tå Jerusalem skulle åter blifwa vpbygdt, och Gudz ord öfwer hela werlden predikat warda, v. 11. Beder at HERREN wille regera sitt folck såsom af ålder, v. 14. Thet ock HERREN vthlåfwar, v. 15. Ther af han åter berömer Gudz barmhertighet, then han sinom bewisa skulle, såsom han i förtiden låfwat hade, v. 18.

Ach! thet går migh lika som enom then ther efterhämtar i en wijngård, ther man inga wijndrufwor finner til at äta; och wille doch gierna hafwa then bästa fruchtena.

2. Gode män äro borto i thesso lande, och the rättferdige äro intet meer ibland folcket: the fara alle efter at vthgiuta blodh; hwar och en jagar then andra, at han skal förderfwa honom:

3. Och mena at the giöra ther wäl vthinnan, när the ondt giöra: hwad Försten wil, thet säger domaren, på thet han skal giöra honom een tienst igen: the wäldige tala efter sin egen wilja, til at giöra skada, och wrängiat hwart the wilja.

4. Then alrabäste ibland them, är såsom törne, och then alraredeligaste, såsom tistel: men tå tina predikares dagh kommer, när tu skalt hemsökt warda, så skola the icke weta hwart the skola.

5. Jngen tro sinom nästa; ingen förlåte sigh vppå Förstan: förwara tins muns dör för henne som sofwer på tinom arm.

6. Ty sonen förachtar fadren; dottren sätter sigh vp emot modrena; sonahustrun är emot sin swäro; och menniskiones fiender äro hennes egit huus folck.

7. Men jagh wil see efter HERRAN, och wänta efter Gudh min Frälsare: min Gudh skal höra migh.

8. Frögda tigh intet min fiendska, at jagh nedre ligger; jagh skal åter vpkomma: och om jagh sitter i mörkret, så är doch HERREN mitt lius.

9. Jagh wil bära HERRANS wrede, ty jagh hafwer syndat emot honom, til thes han vthrättar mina saak, och skaffar migh rätt: han skal föra migh vthi liuset, så at jagh skal see mina lust vppå hans nådh.

10. Min fiendska måste thet see, och bestå medh allo skam, then nu til migh säger: Hwar är HERREN tin Gudh? Min ögon skola seet, at hon såsom en träck på gatomen förtrampad warder.

11. På then tiden skola tine murar vpbygde warda, och Gudz ord wida vthkomma.

12. Och vthi samma tidenom skola the af Assur, och the af the fasta städer komma til tigh, ifrå the fasta städer alt in til flodena; ifrå thet ena hafwet in til thet andra, ifrå thet ena berget in til thet andra.

13. Ty landet skal öde warda för sina inbyggiare skul, och för theras gierningars frucht skul.

14. Men regera tu titt folck medh tinom staf, tins arfwedeels hiord, både the som boo vthi skogenom allena, och på åkermarkene: lät them födas i Basan och Gilead, såsom af ålder.

15. Jagh skal låta see them vnder, lika som på then tijd tå the drogo vthur Egypti land:

16. At Hedningarna skola thet see, och alle theras wäldige skämma sigh, och läggia handena på sin mun, och tilhålla sin öron.

17. The skola slekia stofft såsom ormar, och darra såsom matkar på jordene vthi sin hohl: the skola fruchta sigh för HERRANOM wårom Gudh, och förskräckias för tigh.

18. Ho är en sådana Gudh som tu äst; then ther synder förlåter, och tilgifwer tinom igenlefda arfwedeel theras mißhandel? Then icke behåller sina wrede ewinnerliga; ty han är barmhertig.

19. Han skal ännu förbarma sigh öfwer oß, slå wåra mißgierningar neder, och kasta alla wåra synder vthi hafsens diup.

20. Tu skalt hålla Jacob trohet, och Abraham then nådh som tu wåra fäder i förtiden sworit hafwer.