SECUNDUS REGUM.

1. Capitel.

Efter Achabs dödh föllo the Moabiter af, v. 1. Ahasia blef siuk; och sände til Baal Sebub at fråga, om han skulle komma til hälsan igen, v. 2. Tå sände HERREN Elia moot hans bodskap, och lät säijan: Efter han icke sökte HERRAN, skulle han intet vpstå af then sängene, v. 3. När Ahasia thet hörde, v. 5. Sände han en höfwitzman medh 50 at taga Elia fatt, v. 9. Elia lät komma eld af himmelen, och bränna them vp, v. 10. Han sände en annan; honom gick lika så, v. 11. Then tredie ödmiukade sigh, och Elia skonte honom, v. 13. Gick medh, och sade Konungenom sielf thet samma, v. 15. Ahasia blef död, och Joram Konung, v. 17.

Och the Moabiter föllo af ifrån Jsrael, tå Achab död war.

2. Och Ahasia föll genom galren i sinom saal i Samarien, och wardt kranck: och sände vth bodskap, och sade til them: Går bort, och fråger Baal Sebub then guden i Ekron, om jagh skal wederfås af thenna kranckheten.

3. Men HERRANS Ängel sade til Elia then Thisbiten: Statt vp, och gack emot Konungens bodskap i Samarien, och säg til them: Är nu ingen Gudh i Jsrael, at J behöfwen gå bort, och fråga BaalSebub Ekrons gudh?

4. Therföre, så säger HERREN: Tu skalt icke komma vthaf sängene, ther tu tigh på lagt hafwer; vtan skalt döden döö. Och Elia gick sin wägh.

5. Och tå boden igen kommo til honom, sade han til them: Hwij kommen J igen?

6. The sade til honom: En man kom vp emot oß, och sade til oß: Går tilbaka igen til Konungen, som eder vthsändt hafwer, och säger til honom: Thetta säger HERREN: Är nu ingen Gudh i Jsrael, at tu skalt sända bort, och fråga BaalSebub Ekrons gudh? Therföre skalt tu icke komma af sängene, ther tu hafwer lagt tigh vppå; vtan skalt döden döö.

7. Han sade til them: Hurudana war then mannen som eder mötte, och sade thetta til eder?

8. The sade til honom: Mannen war luden, och en lädergiord om hans länder. Han sade: Thet är Elia then Thisbiten.

9. Och han sände bort til honom en höfwitzman öfwer femtijo, medh the samma femtiio. Och tå han kom vp til honom, sij, tå satt han vppe på bergena; och han sade til honom: Tu Gudz man, Konungen säger, Tu skalt komma nedh.

10. Elia swarade höfwitzmannenom öfwer femtijo, och sade til honom: Är jagh en Gudz man, så falle eld af himmelen, och vptäre tigh och tina femtijo. Tå föll eld af himmelen, och vptärde honom och hans femtijo.

11. Och han sände åter en annan höfwitzman öfwer femtijo til honom, medh hans femtijo: han sade til honom: Tu Gudz man, thetta säger Konungen: Kom snarliga nedh.

12. Elia swarade, och sade: Är jagh en Gudz man, så falle eld af himmelen, och vptäre tigh och tina femtijo. Tå föll Gudz eld af himmelen, och vptärde honom och hans femtijo.

13. Tå sände han ännu then tredie höfwitzmannen öfwer femtijo, medh hans femtijo. Tå han kom vp til honom, bögde han sin knää för Elia, och bad honom, och sade til honom: Tu Gudz man, lät mina siäl, och tina tienares thessa femtijos siälar något achtade warda för tigh.

14. Sij, elden är fallen af himmelen, och hafwer vptärdt the första twå höfwitzmän öfwer femtijo, medh theras femtijo: men nu lät mina siål något achtad warda för tigh.

15. Tå sade HERRANS Ångel til Elia: Gack nedh medh honom, och fruchta tigh intet för honom. Han stod vp, och gick nedh medh honom til Konungen.

16. Och han sade til honom: Så säger HERREN: Therföre at tu sände bodskap bort, och lät fråga BaalSebub Ekrons gudh, lika som ingen Gudh wore i Jsrael, hwilkens ord man fråga kunde; så skalt tu icke komma af sängene, ther tu hafwer lagt tigh vppå; vtan skalt döden döö.

17. Altså blef han död, efter HERRANS ord, thet Elia talat hade. Och Joram wardt Konung i hans stadh, i andro åhrena Jorams, Josaphats sons, Juda Konungs; ty han hade ingen son.

18. Hwad nu meer af Ahasia säijande är, hwad han giordt hafwer, sij, thet är skrifwit i Jsraels Konungars Chrönico.

2. Capitel.

När nu Elia skulle warda vptagen, wille han skaffa Elisa ifrå sigh; men han kunde icke, v. 1. Tå slog Elia medh sin mantel i Jordan, at han delades, och the gingo ther öfwer, v. 8. Elisa begärade at han måtte få Elia anda dubbelt, v. 9. Som the gingo, kom en brinnande wagn, och vptog Elia, v. 11. Elisa tog hans kiortel; delade åter Jordan, och gick tilbaka igen, v. 13. Tå sökte Propheternas söner, om HERREN skulle fördt Elia på något berg; och funnen intet, v. 15. Elisa kom til Jericho, och bättrade ther thet ohälsosamma watnet, v. 19. Som han skulle gå til BethEl, begabbade honom en hoop vnga piltar; tå kommo biörnar och refwo them ihiäl, v. 23.

Tå nu HERREN wille vptaga Elia i wädret til himmelen, gick Elia och Elisa ifrå Gilgal.

2. Och Elia sade til Elisa: Käre, blif här; ty HERREN hafwer sändt migh til BethEl: men Elisa sade: Så sant som HERREN lefwer, och tin siäl, jagh öfwergifwer tigh icke. Och the kommo nedh til BethEl.

3. Tå gingo the Propheters söner, som i BethEl woro, vth til Elisa, och sade til honom: Wetst tu ock at HERREN warder i thenna dagh tagandes tin herra ifrå titt hufwud? Han sade: Jagh weet thet ock wäl; tiger man stilla.

4. Och Elia sade til honom: Elisa, käre, blif här; ty HERREN hafwer sändt migh til Jericho. Han sade: Så sant som HERREN lefwer, och tin siäl, jagh öfwergifwer tigh icke. Och the kommo til Jericho.

5. Tå gingo the Propheters söner, som i Jericho woro, til Elisa, och sade til honom: Wetst tu ock at HERREN warder i thenna dagh tagandes tin herra ifrå titt hufwud? Han sade: Jagh weet thet ock wäl: tiger man stilla.

6. Och Elia sade til honom: Käre, blif här; förty, HERREN hafwer sändt migh til Jordan. Han sade: Så sant som HERREN lefwer, och tin siäl, jagh öfwergifwer tigh icke. Och the gingo både tilsamman.

7. Men femtijo män af Propheternas söner gingo bort, och blefwo ståndande twärt öfwer, långt ifrå them: men the både stodo widh Jordan.

8. Tå tog Elia sin mantel, och swepte honom i hoop, och slog i watnet, och thet delade sigh på båda sidor; så at the både gingo torre ther igenom.

9. Och tå the öfwer kommo, sade Elia til Elisa: Bed hwad jagh tigh giöra skal, förr än jagh warder ifrå tigh tagen. Elisa sade: At tin ande warder öfwer migh, til at tala dubbelt så mycket.

10. Han sade: Tu hafwer bedit een swår ting; doch om tu seer migh när jagh warder ifrå tigh tagen, så skeer thet: hwar och icke, så skeer thet intet.

11. Och widh the gingo tilsamman och talade, sij, tå kom en brinnande wagn medh brinnande hästar, och skilde them båda ifrå hwar annan; och Elia foor så vp i wädret til himmelen.

12. Men Elisa såg thet, och ropade: Min fader, min fader, Jsraels wagn, och hans resenärar. Och såg honom intet meer: och han fattade sin kläder, och ref them i tw stycker.

13. Och tog vp Elia mantel som ifrå honom fallen war, och wände om, och gick til Jordans strand.

14. Och tog then samma Elia mantel, som ifrå honom fallen war, och slog i watnet, och sade: Hwar är nu HERREN Elia Gudh? Och slog i watnet; så delade thet sigh på båda sidor: och Elisa gick ther igenom.

15. Och tå Propheternas söner som i Jericho twärs öfwer woro, sågo honom, sade the: Elia ande blifwer på Elisa: och gingo emot honom, och tilbådo på jordena.

16. Och sade til honom: Sij, ibland tina tienare äro femtijo starcke män; lät them gå och sökia tin herra: til ewentyrs HERRANS ande hafwer taget honom, och kastat honom någorstädz vppå ett berg, eller någorstädz vthi en daal. Han sade: Läter intet gå.

17. Men the nödgade honom til thes han skämdes, och sade: Läter gå them. Och the sände åstadh femtijo män; och the sökte honom i tre dagar, och funno honom intet.

18. Och kommo åter til honom; och han blef i Jericho; och sade til them: Sade jagh icke eder, at J icke skullen gå.

19. Och männerna i stadenom sade til Elisa: Sij, thet är godt at boo i thenna staden, såsom min herre seer: men här är ondt watn, och landet ofruchtsamt.

20. Han sade: Tager migh hijt ett nytt kärille, och lägger salt ther vthi. Och the giorde så.

21. Tå gick han vth til watukällona, och kastade saltet ther vthi, och sade: Så säger HERREN: Jagh hafwer giordt thetta watnet helbregda; ingen dödh eller ofruchtsamhet skal här efter komma ther af.

22. Altså wardt watnet helbregda alt in til thenna dagh, efter Elisa ord, som han talade.

23. Och han gick vp til BethEl: och widh han war på wägen tijt åth, kommo små piltar vthaf staden, och begabbade honom, och sade til honom: Tu skallotte kom vp; tu skallotte kom vp.

24. Och han wände sigh om; och tå han såg them, bannade han them i HERRANS namn. Tå kommo twå biörnar vthu skogenom, och refwo twå och fyratijo piltar ihiäl.

25. Tädan gick han vppå Carmels berg, och wände sedan om tädan til Samarien igen.

3. Capitel.

Joram regerade 12 åhr, och giorde thet ondt war, v. 1. J hans tijd föllo the Moabiter ifrån Jsrael, v. 5. Tå drog Joram vp medh Josaphat Juda Konung, och Konungen i Edom, at strida moot them, v. 6. På siunde dagen felades watn, och the besökte Elisa, v. 9. Han skaffade them watn, och förkunnade them seger, v. 13. The Moabiter kommo, och wordo slagne af them, och belägrade, v. 21. Tå offrade theras Konung sin son til bränneoffer på muren, v. 26.

Joram Achabs son wardt Konung öfwer Jsrael i Samarien, vthi adertonde åhrena Josaphats Juda Konungs; och regerade i tolf åhr.

2. Och giorde thet ondt war för HERRANOM, doch icke såsom hans fader och hans moder: ty han kastade bort Baals stoder, som hans fader hade giöra låtit.

3. Men han blef widh Jerobeams Nebat sons synder, hwilken kom Jsrael til at synda; och trädde intet ther ifrå.

4. Men Mesa the Moabiters Konung hade mång fåår, och han skattade Jsraels Konunge vll af hundrade tusend lamb, och af hundrade tusend wädrar.

5. Tå nu Achab war död, föll the Moabiters Konung af ifrån Jsraels Konung.

6. Tå drog vth på then tiden Konung Joram af Samarien, och skickade hela Jsrael.

7. Och sände bort til Josaphat Juda Konung, och lät säija honom: The Moabiters Konung är affallen ifrå migh: kom medh migh til at strida emot the Moabiter. Han sade: Jagh wil vpkomma: jagh är såsom tu, och mitt folck såsom titt folck, och mine hästar såsom tine hästar.

8. Och sade: Hwilken wägen wilje wij draga tijt vp? Han sade: Then wägen igenom Edoms ökn.

9. Altså drogo åstadh Jsraels Konung, Juda Konung, och Edoms Konung. Och som the omkring draget hade siu dagsresor, hade hären, och the öker som medh them woro intet watn.

10. Tå sade Jsraels Konung: Ach wee! HERREN hafwer thessa tre Konungar församlat, på thet han skal gifwa them vthi the Moabiters händer.

11. Men Josaphat sade: Är här ingen HERRANS Prophete, at wij måge genom honom fråga HERRAN? Tå swarade en ibland Jsraels Konungs tienare, och sade: Här är Elisa Saphat son, hwilken giöt watn på Elia händer.

12. Josaphat sade: HERRANS ord är när honom. Altså drogo neder til honom Jsraels Konung, och Josaphat, och Edoms Konung.

13. Tå sade Elisa til Jsraels Konung: Hwad hafwer tu medh migh skaffa? Gack bort til tins faders Propheter, och til tine moders Propheter. Jsraels Konung sade til honom: Neij, ty HERREN hafwer församlat thessa tre Konungar, på thet han skal gifwa them vthi the Moabiters händer.

14. Elisa sade: Så sant som HERREN Zebaoth lefwer, för hwilkom jagh står, om jagh icke ansåge Josaphat Juda Konung, jagh wille icke ansee tigh eller achta tigh.

15. Så läter nu en spelman komma hijt. Och tå spelmannen spelade på strängerna, kom HERRANS hand öfwer honom.

16. Och han sade: Thetta säger HERREN: Giörer grafwer widh thenna bäcken här och ther.

17. Förty, så säger HERREN: J skolen intet wäder eller regn see; likwäl skal bäcken warda full medh watn, så at J, och edart folck, och edra öker skola få dricka.

18. Ther til är thetta een ringa ting för HERRANOM; han skal ock gifwa the Moabiter i edra händer:

19. Så at J skolen slå alla fasta städer, och alla vthwalda städer, och skolen omkull hugga all godh trää, och skolen förstoppa alla watubrunnar, och skolen förderfwa alla goda åkrar medh stenar.

20. Om morgonen tå man spijsoffer offrade, sij, tå kom ett watn på then wägen ifrån Edom, och fylte landet medh watn.

21. Tå nu the Moabiter hörde, at Konungarna drogo vp til at strida emot them, kallade the tilhopa alla som wuxne woro at bära wapn, och ther vthöfwer, och drogo in til gränson.

22. Och som the om morgonen bittida vpstodo, och solen vpgick öfwer watnet, tyckte the Moabiter at watnet emot them war rödt såsom blodh:

23. Och the sade, thet är blodh: Konungarna hafwa slages inbyrdes medh swärd, och then ene hafwer slaget then andra: nu Moab, statt vp, och tag byte.

24. Men tå the kommo til Jsraels lägre, reste Jsrael vp, och slog the Moabiter; och the flydde för them: men the kommo in, och slogo Moab;

25. Bruto städerna neder, och hwar och en kastade sin steen på alla goda åkrar, och vpfylte them, och förstoppade alla watubrunnar, och fälte all godh trää, til thes at allenast stenarna i tegelmuren qware blefwo: och the kringhwärfde staden medh sliungor, och slogo honom.

26. Tå the Moabiters Konung såg, at striden wardt honom förstarck, tog han siuhundrade män til sigh som swärd vthdrogo, til at slå vth emot Edoms Konung: men the kunde icke.

27. Tå tog han sin första son, som i hans stadh skulle Konung wordet, och offrade honom til ett bränneoffer på muren. Tå kom een stoor wrede öfwer Jsrael; så at the drogo ifrå honom, och wände til landet igen.

4. Capitel.

Een fattig enkia klagade för Elisa öfwer sina gäld. Han lagade så, at litet olja som hon hade så förökades, at hon fick sälja och betala sin skuld, v. 1. Elisa gäste hoos een qwinna i Sunem; henne skaffade han af HERRANOM en son, v. 8. Then samme blef död, v. 18. Och Elisa wäckte honom vp igen, v. 32. Tå Elisa kom til Gilgal, wardt en dyyr tijd. Ther kokade Propheternas soner ett förgiftigt moos, at the icke kunde ätat, v. 38. Elisa kastade miöl ther vthi, och thet blef sundt, v. 41. Ther spisade han ock 100 män medh 20 brödh, och war än tå öfwer, efter HERRANS ord, v. 42.

Och een qwinna vthaf the Propheters söners hustrur ropade til Elisa, och sade: Tin tienare min man är död blefwen; så wetst tu at han tin tienare fruchtade HERRAN: nu kommer then han skyldig war, och wil taga båda mina söner til trälar.

2. Elisa sade til henne: Hwad skal jagh giöra tigh? Säg migh, hwad hafwer tu i huset? Hon sade: Tin tienarinna hafwer intet i huset, vtan ena kruko medh oljo.

3. Han sade: Gack bort, och bedz af alla tina granhustrur toom käril, wäl mång:

4. Och gack in, och slut dörena igen efter tigh, medh tina söner, och giut i all kärillen: och när tu hafwer fylt them, så tag bort them.

5. Hon gick bort, och slöt dörena igen efter sigh, samt medh sina söner: the båro kärillen fram til henne, och hon giöt vthi.

6. Och tå kärillen woro full, sade hon til sin son: Hämta migh ännu ett kärille. Han sade til henne: Här är intet kärille meer: så stadnade oljan.

7. Och hon gick bort, och sade thet Gudz mannenom. Han sade: Gack bort, säl oljona, och betala them tu skyldig äst: men tu och tine söner, lefwer vthaf thet andra som öfwer är.

8. Och thet begaf sigh på en tijd, at Elisa gick til Sunem: ther war een rijk qwinna, och hon hölt honom vppe, så at han fick sigh ther maat: och som han ofta färdades ther igenom, gick han ju in til henne, och åt när henne.

9. Och hon sade til sin man: Sij, jagh förmärker at thenne Gudz mannen är helig, som altid går här fram.

10. Lät oß giöra en liten bräde saal, och sättia ther in een säng, bord, stool, och liusastaka; på thet at när han til oß kommer, må han ther blifwa.

11. Så hände thet sigh på en tijd, at han kom tijt in, och lade sigh i salen, och sof ther inne;

12. Och sade til sin tienare Gehasi: Kalla then Sunamitiskona. Och tå han hade kallat henne, gick hon fram för honom.

13. Han sade til honom: Säg henne: Sij, tu hafwer giordt oß alla thenna tienstena; hwad skal jagh giöra tigh? Hafwer tu något wärf til Konungen, eller til häärhöfwitzmannen? Hon sade: Jagh boor ibland mitt folck.

14. Han sade: Hwad skal man tå giöra henne? Gehasi sade: Ach, hon hafwer ingen son, och hennes man är gammal.

15. Han sade: Kalla henne. Och tå han hade kallat henne, kom hon i dörena.

16. Och han sade: På thenna tiden när fruchten kan lefwa, skalt tu hafwa en son i famnen. Hon sade: Ach! neij min herre, tu Gudz man, liug icke för tine tienarinno.

17. Och qwinnan wardt hafwandes, och födde en son, på samma tiden tå fruchten lefwa kunde, såsom Elisa hade sagt henne.

18. Tå pilten wardt stoor, hände sigh, at han gick vth til sin fader, til skördemännerna;

19. Och sade til sin fader: Ach! mitt hufwud, mitt hufwud. Han sade til sin tienare: Haf honom bort til sina moder.

20. Och han tog honom, och hade honom til hans moder. Och hon satte honom i sitt sköte alt in til middagen; tå blef han död.

21. Och hon gick vp, och lade honom på Gudz mansens säng, slöt til, och gick vth.

22. Och kallade sin man, och sade: Sändt migh en af tienarena, och ena åsninno; jagh wil til Gudz mannen, och komma igen.

23. Han sade: Hwij wilt tu til honom? Är doch i dagh icke nymånat eller Sabbath. Hon sade: Wäl.

24. Och hon sadlade åsninnona, och sade til tienaren: Drif vppå, och lät oß icke töfwa medh ridandet, såsom jagh säger tigh.

25. Altså drog hon åstadh, och kom til Gudz mannen på Carmels berg. Som nu Gudz mannen såg henne komma, sade han til sin tienare Gehasi: Sij, then Sunamitiskan är ther:

26. Så löp nu emot henne, och fråga henne, om henne, och hennes man, och son wäl går. Hon sade: Wäl.

27. Men tå hon vpkom til Gudz mannen på berget, fick hon honom om hans fötter: och Gehasi gick fram, och wille drifwa henne bort; men Gudz mannen sade: Lät blifwa henne; förty, hennes siäl är bedröfwad; och HERREN hafwer migh thet fördolt, och icke låtit migh thet förstå.

28. Hon sade: När hafwer jagh bedz en son af min herra? Sade jagh icke, at tu icke skulle bespotta migh?

29. Han sade til Gehasi: Begiorda tina länder, och tag min staf i tina hand, och gack åstadh: om någor möter tigh, så helsa honom intet; och om någor helsar tigh, så swara honom intet: och lägg min staf på piltens anlete.

30. Men piltens moder sade: Så sant som HERREN lefwer, och tin siäl, jagh släpper tigh icke. Tå stod han vp, och fölgde henne.

31. Men Gehast war allaredo gången fram för them, och lade stafwen på piltens anlete: men ther war hwarken röst eller sinne. Och han gick tilbaka igen emot honom, och bodade honom, och sade: Pilten är icke vpwäckt.

32. Och tå Elisa kom i huset, sij, tå låg pilten död på hans säng.

33. Och han gick in, och slöt igen dörena om sigh båda, och bad til HERRAN:

34. Och steg vp, och lade sigh öfwer pilten, och lade sin mun på piltens mun, och sin ögon på hans ögon, och sina händer på hans händer, och räckte sigh så vth öfwer honom, så at piltens kropp wardt warm.

35. Men han stod åter vp, och gick en gång hijt och tijt i huset, och steg vp, och räckte sigh vth öfwer honom: tå prustade pilten siu resor: sedan lät pilten ögonen vp.

36. Och han kallade Gehasi, och sade: Kalla Sunamitiskona. Och tå han hade kallat henne, kom hon in til honom. Han sade: Tag här tin son.

37. Tå kom hon, och föll til hans fötter, och tilbad på jordena; och tog sin son, och gick vth.

38. Tå Elisa kom igen til Gilgal, wardt dyyr tijd i landena, och the Propheters söner bodde för honom. Och han sade til sin tienare: Sätt fram een stoor gryto, och koka ett moos för Propheternas söner.

39. Så gick en vth på markena til at hämta krydde; och han fan en kurbisstielk, och hämte ther af willekurbis sitt kläde fult: och tå han kom, skar han thet i grytona til moset; förty, the kände thet icke.

40. Och tå the gåfwo thet vp för männerna til at äta, och the åto af moset, ropade the och sade: O Gudz man! Döden i grytone: ty the kunde icke ätat.

41. Han sade: Hafwer hijt miöl: och han kastade thet i grytona, och sade: Gif vp för folcket at the måga äta: Så war thet intet bittert i grytone.

42. Och en man kom ifrå Baal Salisa, och bar Gudz mannenom förstlings brödh, nemliga, tiugu biuggbröd, och ny sädh i sin kiortel. Men han sade: Gif thet folckena, at the äta.

43. Hans tienare sade: Hwad kan thet slå fram för hundrade män? Han sade: Gif thet folckena, at the måga äta: förty så säger HERREN: The skola äta, och skal än tå öfwerblifwa.

44. Och han lade thet fram för them, så at the åto; och blef än tå öfwer, efter HERRANS ord.

5. Capitel.

Naaman, Konungens häärhöfwitzman i Syrien, war spitelsk, v. 1. Som han hörde Elisa vnderwerck, kom han medh een förskrift til Jsraels Konung, at han skulle giöran reen, v. 2. Konungen blef wredh, at sådant begärades af honom: men Elisa bad låtan komma til sigh, v. 7. När han kom, böd Elisa honom twå sigh siu resor i Jordan, v. 9. Hwilket han omsider giorde; och blef reen, v. 13. Sedan wille han gifwa Elisa skäncker; men han tog them intet, v. 15. Tå han war sin koos, lop Gehasi efter, och tog något ther af, v. 20. Therföre straffade Elisa honom medh Naamans spitelsko, v. 25.

Naaman, Konungens häärhöfwitzman af Syrien, war en härlig man för sin herra, och mycket achtad; förty, genom honom hade HERREN gifwit salighet i Syrien: och han war en mächtig man, doch spitelsk.

2. Och krigsmännerna i Syrien woro vthfalne, och hade bortfördt een liten pigo vthur Jsraels land; och hon war i tienst medh Naamans hustru.

3. Hon sade til sina fru: Ach! at min herre wore när then Propheten i Samarien, then skulle wäl giöra honom frij ifrå hans spitelsko.

4. Tå gick hon in til sin herra, och gaf honom thet tilkänna, och sade: Så och så hafwer then pigan af Jsraels land sagt.

5. Konungen i Syrien sade: Så faar tijt, jagh wil skrifwa Jsraels Konung ett bref til.

Och han drog tijt, och tog medh sigh tijo centener silfwer, och sextusend gyldene, och tijo högtides kläder.

6. Och förde brefwet til Jsraels Konung, och thet lydde altså: När thetta bref kommer til tigh, sij, så weet at jagh hafwer sändt min tienare Naaman til tigh, at tu giör honom frij ifrå hans spitelsko.

7. När Jsraels Konung laas brefwet, ref han sin kläder sönder, och sade: Är jagh tå Gudh, at jagh skulle kunna döda och lijf gifwa, efter han sänder til migh, at jagh skal giöra then mannen frij ifrå hans spitelsko? Märcker och seer huru han söker tilfälle emot migh.

8. Tå Elisa then Gudz mannen thet hörde, at Jsraels Konung hade rifwit sin kläder sönder, sände han til honom, och lät säija honom: Hwij hafwer tu rifwit tin kläder? Lät honom komma til migh, at han må förnimma, at en Prophete är i Jsrael.

9. Altså kom Naaman medh hästar och wagnar, och hölt för Elisa huus dör.

10. Tå sände Elisa ett bodh til honom, och lät säija honom: Gack bort, och twå tigh siu resor i Jordan; och titt kött skal komma sigh til igen, och warda reent.

11. Tå wardt Naaman wredh, och drog sina färde, och sade: Jagh mente han skulle komma hijt vth til migh, och gå fram, och åkalla HERRANS sins Gudz namn, och medh sine hand taga på rumet, och så bota spitelskona.

12. Äro icke Abana och Pharphars watn i Damascon, bättre än all watn i Jsrael, at jagh må twå migh ther vthi, och warda reen? Och wände sigh, och foor sin wägh medh wrede.

13. Tå gingo hans tienare til honom, och talade til honom, och sade: Min fader, om Propheten hade sagt tigh något dråpligit före, skulle tu icke hafwa giordt thet? Huru mycket meer, medan han säger til tigh: Twå tigh, så warder tu reen?

14. Tå steg han af, och doppade sigh i Jordan siu resor, såsom Gudz mannen sagt hade: och hans kött kom til sigh igen, såsom en vng drängs kött, och wardt reen.

15. Och han wände om igen til Gudz mannen, medh all sin skara. Och tå han kom in, gick han fram för honom, och sade: Sij, jagh weet at ingen Gudh är i all land, vtan i Jsrael; så tag nu wälsignelse af tinom tienare.

16. Men han sade: Så sant som HERREN lefwer, för hwilkom jagh står, jagh tager thet icke. Och han nödgade honom, at han skulle tagat; men han wille icke.

17. Tå sade Naaman: Må tå icke tinom tienare warda gifwit een börda af thenna jordene, så mycket som twå mular orka bära? Ty tin tienare wil icke meer androm gudom offra, och bränneoffer giöra; vtan HERRANOM.

18. At HERREN wille ther vthinnan wara tinom tienare nådelig, när jagh tilbeder i Rimmons huus, när min herre går vthi Rimmons huus til at tilbedia ther, och han stöder sigh widh mina hand.

19. Han sade til honom: Faar i frijd. Och han foor ifrå honom ett litet stycke wägs på markene.

20. Tå tänckte Gehasi Gudz mannens Elisa tienare: Sij, min herre hafwer spardt thenna Syren Naaman, så at han intet hafwer taget af honom, thet han hijt hade: så sant som HERREN lefwer, jagh wil löpa efter honom, och taga något af honom.

21. Altså jagade Gehast efter Naaman: och tå Naaman såg at han lop efter honom, steg han af wagnen emot honom, och sade: Går thet wäl til?

22. Han sade: Ja; men min herre hafwer sändt migh, och låter tigh säija: Sij, nu på stunden äro til migh komne ifrån Ephraims berg twå vnga män vthaf the Propheters söner: gif them en centener silfwer, och tw högtides kläder.

23. Naaman sade: Gierna; tag twå centener. Och han nödgade honom, och bandt twå centener silfwer i twå säcker, och tw högtides kläder, och fick thet twå sina tienare; och the båro thet medh honom.

24. Och tå han kom til mörkt rum, tog han thet vthaf theras händer, och lade thet öfwer een sido i huset; och lät männerna gå: och the gingo bort.

25. Tå gick han fram för sin herra. Och Elisa sade til honom: Hwadan kommer tu Gehasi? Han sade: Tin tienare hafwer hwarken hijt eller tijt gånget.

26. Han sade til honom: Månde icke mitt hierta wandra medh tigh, tå mannen wände om igen ifrå sin wagn emot tigh? Nu, tu hafwer taget silfwer och kläder, oljogårdar, wijngårdar, fåår, oxar, tienare, och tienarinnor.

27. Men Naamans spitelska skal loda widh tigh och tina sädh til ewig tijd. Så gick han vth ifrå honom spitelsker såsom en sniö.

6. Capitel.

The Propheters söner höggo timber widh Jordan, och jernet föll af i watnet för en af them, v. 1. Tå giorde Elisa at thet flöt vp igen, v. 6. Konungen i Syrien förde krijg moot Jsrael: hwad han rådslog, kungiorde Elisa Jsraels Konung, v. 8. Thet fick han weta, och sände folck til Dothan at taga Elisa, v. 12. När the kommo, syntes bergen full medh Gudz Änglar, som bewarade Elisa, v. 15. Han bad theslikes; och Gudh slog the Syrer medh blindhet, at the intet kände staden eller honom; vtan han förde them in i Samarien, och lät them så draga heem igen, v. 18. Sedan belägrade the Syrer Samarien, och thet blef så dyrt i staden, at ock modren åt vp sitt barn, v. 24. Ther af wredgades Konungen på Elisa, och sände til at dräpa honom, rc. v. 30.

The Propheters söner sade til Elisa: Sij, rumet ther wij för tigh boo, är oß förtrångt.

2. Lät oß gå til Jordan; och hwar och en hämte ther timber, at wij måge byggia oß ther ett rum til at boo vthi. Han sade: Går åstadh.

3. Och en sade: Kom ock tu, och gack medh tina tienare. Han sade: Jagh wil gå medh.

4. Och han gick medh them. Och tå the kommo til Jordan, höggo the trää neder.

5. Och som en af them fälte ett trä, föll yxen i watnet; och han ropade, och sade: Ach! wee min herre; och hon är migh länt.

6. Men Gudz mannen sade: Hwar är hon fallen? Och tå han wijste honom rumet, skar han ett trä af, och kastade thet tijt; och yxen flöt vppe.

7. Och han sade: Tag henne vp. Han räckte vth sina hand, och tog henne.

8. Och Konungen i Syrien förde örlig emot Jsrael: och han rådfrågade medh sina tienare, och sade: Wij wilje lägra oß ther och ther.

9. Men Gudz mannen sände til Jsraels Konung, och lät säija honom: Tag tigh til wahra, at tu icke drager til thet rumet; förty, the Syrer liggia ther.

10. Så sände tå Jsraels Konung bort til thet rumet som Gudz mannen om sade; förwarade thet, och hölt ther wacht; och giorde thet icke en gång eller twå gångor allena.

11. Tå wardt Konungens hierta i Syrien illa til fridz ther öfwer, och kallade sina tienare, och sade til them: Wiljen J tå icke säija migh, hwilken af wåra är flydd til Jsraels Konung?

12. Tå sade en af hans tienare: Jcke så min herre Konung; vtan Elisa then Propheten i Jsrael, säger Konungenom i Jsrael alt thet tu talar i kamaren ther tin säng är.

13. Han sade: Så går bort, och seer til hwar han är, at jagh må sända bort, och låta hämta honom. Och the vnderwiste honom, och sade: Sij, i Dothan är han.

14. Tå sände han tijt hästar och wagnar, och en stoor macht: och som the tijt kommo om nattena, belade the staden.

15. Och Gudz mansens tienare stod bittida vp, at han skulle gå vth: och sij, tå låg en häär om staden, medh hästar och wagnar. Tå sade hans tienare til honom: Ach! wee min herre, hwad wilje wij nu giöra?

16. Han sade: Fruchta tigh intet: förty, the äro flere som medh oß äre, än the som medh them äro.

17. Och Elisa bad, och sade: HERRE, öpna honom ögonen at han må see. Tå öpnade HERREN tienarenom hans ögon, at han fick see. Och sij, tå war berget fult medh brinnande hästar och wagnar omkring Elisa.

18. Och tå the kommo tijt neder til honom, bad Elisa, och sade: HERRE, slå thetta folcket medh blindhet. Och han slog them medh blindhet, efter Elisa ord.

19. Och Elisa sade til them: Thetta är icke then wägen, eller then staden; följer migh efter, jagh wil föra eder til then man som J söken: och förde them til Samarien.

20. Som the kommo til Samarien, sade Elisa: HERRE, öpna thessom ögonen at the måga see. Och HERREN öpnade them ögonen at the sågo: och sij, tå woro the mitt i Samarien.

21. Och Jsraels Konung, tå han såg them, sade han til Elisa: Min fader, skal jagh slå them?

22. Han sade: Tu skalt icke slå them: the som tu får medh titt swärd och boga, them slå. Sätt them watn och brödh före, at the måga äta och dricka; och lät them fara til sin herra.

23. Så wardt them tilredd een stoor måltijd. Och när the hade ätit och druckit, lät han them gå, så at the drogo til sin herra. Och sedan kom icke meer krigsfolck af Syrien i Jsraels land.

24. Ther efter begaf sigh, at Benhadad Konungen i Syrien församlade all sin häär, och drog vp, och belade Samarien.

25. Och en hård tijd war i Samarien: men the belade staden in til thes ett åsna hufwud galt ottatijo silfpenningar; och en fierde deel af ett Kab dufwoträck fem silfpenningar.

26. Och tå Jsraels Konung gick på murenom, ropade een qwinna til honom, och sade: Hielp migh, min herre Konung.

27. Han sade: Hielper icke HERREN tigh, hwadan skulle jagh hielpa tigh? Af loganom, eller af pressenom?

28. Och Konungen sade til henne: Hwad är tigh? Hon sade: Thenna qwinnan sade til migh: Få hijt tin son, at wij måge äta honom i dagh; i morgon wilje wij äta min son.

29. Så hafwe wij kokat min son, och ätit. Och jagh sade til henne then andra dagen: Få hijt tin son, och lät oß äta; men hon vndstack sin son.

30. Tå Konungen hörde qwinnones ord, ref han sin kläder sönder, widh han gick på murenom. Tå såg alt folcket at han hade en säck på kroppenom, innan vnder.

31. Och han sade: Gudh giöre migh thet och thet, om Elisa Saphat sons hufwud skal i dagh blifwa ståndandes på honom.

32. Och Elisa satt i sitt huus. Och the äldste såto när honom. Och han sände en man fram för sigh. Men förr än bodet kom til honom, sade han til the äldsta: Hafwen J sedt, huru thenne mördaren hafwer hijt sändt, at taga mitt hufwud af? Seer til när bodet kommer, at J lycken dörena igen, och klämmer honom medh dörene: sij, dönen af hans herras fötter följer efter honom.

33. Widh han ännu medh them talade, sij, tå kom bodet nedh til honom: och sade: Sij, thetta onda kommer af HERRANOM; hwad skal jagh meer wänta af HERRANOM?

7. Capitel.

Tå sade Elisa at annan dagen skulle blifwa så godh tijd, at een skeppa miöl skulle gälla en sikel, v. 1. Och som en Riddare hölt thet olikt, sade Elisa, at han skulle få seet, och doch icke smakat, v. 2. Annan morgonen wille någre spitelske vthan porten gå til the Syrer för hunger skul, v. 3. Och the funno intet folck; vtan lägren fulla medh förrådh; ty HERREN hade förskräckt them, v. 6. När the bodade thet i Samarien, ryckte folcket vth, och fingo så mycken spijsning, at thet blef sant som Elisa sade, v. 11. Och then Riddaren blef ihiältrampad, som hade ogillat hans ord, v. 17.

Men Elisa sade: Hörer HERRANS ord; så säger HERREN: J morgon på thenna tiden, skal een skeppa semlomiöl gälla en sikel; och twå skeppor biugg en sikel, i Samarie port.

2. Tå swarade en Riddare, widh hwilkens hand Konungen sigh stödde, Gudz mannenom, och sade: Om HERREN än giorde fenster på himmelen, huru kunde thetta skee? Han sade: Sij, tu skalt få see thet medh tin ögon; men intet skalt tu äta ther af.

3. Och fyre spitelske män woro vthan porten: och then ene sade til then andra: Hwad wilje wij blifwa här til thes wij döö?

4. Thet wij än wille gå in i staden, så är hård tijd i stadenom, at wij måste doch ther döö: blifwe wij ock här, så måste wij ock döö. Så lät oß nu gå bort, och gifwa oß til the Syrers häär: läta the oß lefwa, så lefwe wij; dräpa the oß, så äre wij döde.

5. Och the woro bittida vppe om morgonen, på thet the skulle gå til the Syrers häär. Och som the kommo til thet främsta på lägret, sij, tå war ther ingen.

6. Ty Herren hade låtit the Syrer höra en gnyy af hästar och wagnar, och af en mächtig häär, så at the sade til hwar annan: Sij, Jsraels Konung hafwer besoldat emot oß the Hetheers Konungar, och the Egyptiers Konungar, at the skola komma öfwer oß:

7. Och stodo vp, och flydde bittida om morgonen, och läto blifwa sina hyddor, hästar, åsnar, och lägret, såsom thet stod; och flydde medh theras lijf ther ifrå.

8. Som nu the spitelske kommo til thet främsta af lägret, gingo the in vthi ena hyddo; åto och drucko, och togo silfwer och guld, och kläder, och gingo bort, och förgiömde thet: och kommo igen, och gingo in vthi een annor hyddo, och togo ther vth, och gingo bort, och förgiömde thet.

9. Men the sade til hwar annan: Lät oß icke så giöra; thenna dagen är ett godt bodskaps dagh: om wij thetta förtige, och bide in til lius morgon, så warder wår mißgierning funnen: så lät oß nu gå bort, och beboda thet i Konungs huset.

10. Och tå the kommo, ropade the widh stadzporten, och vnderwiste them, och sade: Wij kommo vthi the Syrers lägre, och sij, ther är ingen, eij heller någor menniskios röst; vtan hästar och åsnar bundne, och hyddorna såsom the stå.

11. Tå ropade man til porthållarena, at the skulle thet ther inne säija i Konungs huset.

12. Och Konungen stod vp om nattena, och sade til sina tienare: Jagh wil säija eder, huru the Syrer bära sigh åth medh oß: the weta at wij lide hunger; och äro vthu lägret gångne, och hafwa fördolt sigh i markene, och tänckia: När the gå vthu staden, wilje wij gripa them lefwande, och komma så i staden.

13. Tå swarade en af hans tienare, och sade: Man må taga the fem hästar som ännu igenblefne äro här inne: sij, the äro här inne igenblefne af hela hopen i Jsrael, the andre äro åthgångne: lät oß them sända och beseet.

14. Tå togo the twå wagnhästar; och Konungen sände them til the Syrers lägre, och sade: Farer, och seer til.

15. Och the drogo efter them alt in til Jordan, sij, tå låg wägen full medh kläder och tygh, som the Syrer hade ifrå sigh kastat, tå the hastade sigh. Boden kommo igen, och vnderwiste thet Konungenom.

16. Tå gick folcket vth, och skinnade the Syrers lägre. Och så galt een skeppa semlomiöl en sikel; och theslikes twå skeppor biugg ock en sikel, efter HERRANS ord.

17. Men Konungen skickade then Riddaren, widh hwilkens hand han stödde sigh, i porten: och folcket förtrampade honom i portenom, så at han blef död, såsom Gudz mannen sagt hade, tå Konungen hade gånget nedh til honom.

18. Och skedde såsom Gudz mannen medh Konungenom talat hade, tå han sade: J morgon på thenna tiden skola twå skeppor biugg gälla en sikel, och een skeppa semlomiöl en sikel, i Samarie port.

19. Och Riddaren swarade Gudz mannenom, och sade: Sij, om HERREN än giorde fenster på himmelen, huru kunde thetta skee? Men han sade: Sij, medh tin ögon skalt tu see thet, och intet äta ther af.

20. Och thet gick honom ock så: ty folcket förtrampade honom i portenom, så at han blef död.

8. Capitel.

Elisa bad sin wärdinna draga bort; ty en dyyr tijd skulle komma i siu åhr, v. 1. Efter the siu åhr förtälde Gehasi Konungen Elisa vnderwerck. J thet samma kom qwinnan igen, och begärade rätt om sin åker af Konungen. Hon stadfäste Gehasi ord, v. 3. Elisa kom til Damascon; tå låg Benhadad siuk, och sände Hasael at fråga Elisa, om han skulle få sin hälsa igen, v. 7. Elisa swarade at han skulle döö, och Hasael blifwa Konung, v. 10. Efter Josaphat kom Joram; regerade 8 åhr, och wandrade i Jerobeams synder, v. 16. Och ther efter Ahasia, och regerade ett åhr sammaledes, v. 25.

Elisa talade medh then qwinnone, hwilkes son han hade lefwande giordt, och sade: Statt vp, och gack tina färde medh titt huus, och war främmande hwar tu kant: ty HERREN warder kallandes en hunger, och han skal komma öfwer landet i siu åhr.

2. Qwinnan stod vp, och giorde såsom Gudz mannen sade: och drog åstadh medh sitt huus, och war främmande vthi the Philisteers land i siu åhr.

3. Tå the siu åhren förlidne woro, kom qwinnan åter vthu the Philisteers land: och hon gick vth til at ropa til Konungen om sitt huus och åker.

4. Tå talade Konungen medh Gehasi then Gudz mansens tienare, och sade: Förtäl migh all the stora ting som Elisa giordt hafwer.

5. Och som han förtälde Konungenom huru han hade giordt en dödan lefwande; sij, i thet samma kom qwinnan ther til, hwilkes son han hade lefwande giordt, och ropade til Konungen om sitt huus och åker. Tå sade Gehasi: Min herre Konung, thetta är qwinnan, och thetta är hennes son som Elisa hafwer lefwande giordt.

6. Och Konungen frågade qwinnona, och hon förtälde honom thet. Tå fick Konungen henne en kamererare, och sade: Fly henne igen alt thet hennes är; ther til alt afgället af åkrenom, ifrå then tijd hon öfwergaf landet, in til nu.

7. Och Elisa kom til Damascon; tå låg Benhadad Konungen i Syrien kranck, och honom wardt bodat och sagt: Then Gudz mannen är kommen här.

8. Tå sade Konungen til Hasael: Tag skäncker medh tigh, och gack emot then Gudz mannen, och fråga genom honom HERRAN, och säg: Mån jagh wederfås af thenna kranckheten?

9. Hasael gick emot honom, och tog skäncker medh sigh, och allahanda ägodelar i Damascon, fyratijo Camelers bördor. Och tå han kom, gick han fram för honom, och sade: Tin son Benhadad Konungen i Syrien hafwer sändt migh til tigh, och läter säija tigh: Kan jagh ock wederfås af thenna kranckheten?

10. Elisa sade til honom: Gack bort, och säg honom: Tu skalt wederfås: men HERREN hafwer vnderwist migh, at han skal döden döö.

11. Och Gudz mannen begynte see skarpt vth, och hade sigh ömkeliga, och greet.

12. Tå sade Hasael: Hwij gråter min herre? Han sade: Jagh weet hwad ondt tu skalt giöra Jsraels barnom: tu skalt vpbränna theras fasta städer medh eld, och theras vnga män dräpa medh swärd, och döda theras vnga barn, och theras hafwande qwinnor sönderrifwa.

13. Hasael sade: Hwad är tin tienare then hunden, at han sådana stoor ting giöra skal? Elisa sade: HERREN hafwer tedt migh, at tu skalt warda Konung i Syrien.

14. Och han gick sin wägh ifrån Elisa, och kom til sin herra. Han sade til honom: Hwad sade tigh Elisa? Han swarade: Han sade migh: Tu skalt wederfås.

15. Men på then andra dagen tog han täckenet, och stack thet i watn, och bredde öfwer sigh, tå blef han död. Och Hasael wardt Konung i hans stadh.

16. Vthi femte åhrena Jorams Achabs sons Jsraels Konungs, i Josaphats Juda Konungs tijd, wardt Joram Josaphats son regerande i Juda.

17. Tw och tretijo åhr gammal war han tå han wardt Konung, och regerade otta åhr i Jerusalem;

18. Och wandrade på Jsraels Konungars wägh, såsom Achabs huus giorde: ty Achabs dotter war hans hustru; och han giorde thet ondt war för HERRANOM.

19. Men HERREN wille icke förderfwa Juda, för sin tienare Davidz skul, såsom han honom sagt hade, at gifwa honom een lychto ibland hans barn i ewig tijd.

20. Vthi hans tijd föllo the Edomeer af ifrån Juda, och giorde en Konung öfwer sigh.

21. Förty, Joram war dragen genom Zair, och alle wagnarna medh honom, och hade ståndet vp om nattena, och slaget the Edomeer som omkring honom woro; ther til ock the öfwersta öfwer wagnarna, så at folcket flydde i sina hyddor.

22. Therföre föllo the Edomeer af ifrån Juda alt in til thenna dagh. Föll ock theslikes Libna af på samma tijd.

23. Hwad nu meer af Joram säijande är, och alt thet han giordt hafwer, sij, thet är skrifwit i Juda Konungars Chrönico.

24. Och Joram afsomnade medh sina fäder, och wardt begrafwen medh sina fäder vthi Davidz stadh. Och Ahasia hans son wardt Konung i hans stadh.

25. Vthi tolfte åhrena Jorams Achabs sons Jsraels Konungs, wardt Ahasia Jorams son Konung i Juda.

26. Tw och tiugu åhr gammal war Ahasia tå han Konung wardt, och regerade ett åhr i Jerusalem. Hans moder heet Athalja Amri dotter, Jsraels Konungs.

27. Och han wandrade på Achabs huus wägh, och giorde thet ondt war för HERRANOM, såsom Achabs huus: ty han war Achabs huus swåger.

28. Och han drog medh Joram Achabs son i strijd emot Hasael, Konungen i Syrien, til Ramoth i Gilead: men the Syrer slogo Joram.

29. Tå wände Konung Joram tilbaka, at låta läkia sigh i Jisreel, för the såår skul, som the Syrer honom slaget hade i Rama, tå han stridde medh Hasael Konungenom i Syrien. Och Ahasia Jorams son, Juda Konung, kom neder til at besee Joram Achabs son i Jisreel; ty han låg kranck.

9. Capitel.

Elisa sände en sin lärjunga, v. 1. Och smorde Jehu til Konung, at han skulle vthrota Achabs huus, för thet blodh han vthgutit hade, v. 4. Jehu förtälde thet sina stalbröder, v. 11. The vthropade honom för Konung, v. 13. Och han ryckte strax åth Jisreel, v. 14. Ther mötte honom Joram medh Ahasia, v. 21. Och han drap Joram, och kastade honom på Naboths åker, v. 24. Ahasia flydde, och blef theslikes dräpen, v. 27. När Jehu kom til Jisreel, böd han kasta Jsebel vth genom fenstret; och hundar åto henne vp, v. 30. Efter HERRANS ord genom Elia Propheten, v. 34.

Elisa kallade en af the Propheters söner, och sade til honom: Giorda tina lånder, och tag thenna oljokrukona medh tigh, och gack til Ramoth i Gilead.

2. Och tå tu kommer tijt, får tu ther see Jehu Josaphats son, Nimsi sons, och gack in, och bed honom stå vp ibland sina bröder, och haf honom in vthi then innersta kamaren;

3. Och tag oljokrukona, och giut then vth på hans hufwud, och säg: Thetta säger HERREN: Jagh hafwer smordt tigh til Konung öfwer Jsrael: och tu skalt låta vp dörena och fly, och icke förtöfwa.

4. Och Prophetens tienare, then vnge mannen, gick åstadh til Ramoth i Gilead.

5. Och tå han inkom, sij, tå såto ther höfwitzmännerna för hären. Och han sade: Höfwitzman, jagh hafwer något säija tigh. Jehu sade: Hwilkom af oß alla? Han sade: Tigh höfwitzman.

6. Tå stod han vp, och gick in; men han giöt oljona på hans hufwud, och sade til honom: Thetta säger HERREN Jsraels Gudh: Jagh hafwer smordt tigh til Konung öfwer HERRANS folck Jsrael.

7. Och tu skalt slå tins herras Achabs huus, at jagh skal hämnas mina tienares Propheternas blodh, och alla HERRANS tienares blodh, vthur Jsebels hand:

8. Så at hela Achabs huus skal förgås; och jagh skal af Achab vthrota then som på wäggena pissar, och then innelyckta, och then igenlefda i Jsrael;

9. Och skal giöra Achabs huus såsom Jerobeams huus Nebat sons, och såsom Baesa huus Ahia sons.

10. Och hundar skola vpäta Jsebel på åkren i Jisreel; och ingen skal begrafwa henne. Och han lät vp dörena, och flydde.

11. Och tå Jehu gick vth til sins herras tienare, sade the til honom: Går thet alt wäl til? Hwar efter är thenne rasaren kommen til tigh? Han sade til them: J kännen doch mannen wäl, och hwad han säger.

12. The sade: Thet är icke sant, säg tu oß thet. Han sade: Så och så hafwer han talat medh migh, och sagt: Thetta säger HERREN, jagh hafwer smordt tigh til Konung öfwer Jsrael.

13. Tå hastade the sigh, och hwar och en tog sin kläder, och lade vnder honom in widh säijaren, och blåste medh basuner, och sade: Jehu är Konung worden.

14. Altså giorde Jehu Josaphat son, Nimsi sons, ett förbund emot Joram: men Joram låg för Ramoth i Gilead medh hela Jsrael, emot Hasael Konungen i Syrien.

15. Men Konung Joram war igen kommen til at låta sigh läkia i Jisreel, af the såår som the Syrer honom slagit hade, tå han stridde medh Hasael Konungenom i Syrien. Och Jehu sade: Är thet så eder i sinnet, så skal ingen slippa vthaf staden, at han går bort, och bodar thet i Jisreel.

16. Och han foor vp, och drog til Jisreel; förty, Joram låg ther. Så war Ahasia Juda Konung neder dragen til at besee Joram.

17. Men wächtaren, som på tornet i Jisreel stod, fick see Jehu hoop komma, och sade: Jagh seer en hoop. Tå sade Joram: Tag en wagn, och sändt emot them, och säg: Är alt fridsamt?

18. Och foromannen foor emot honom, och sade: Thetta säger Konungen: Är alt fridsamt? Jehu sade: Hwad kommer friden tigh widh? Faar här baak efter migh. Wächtaren förkunnade, och sade: Bodet är kommet til them, och kommer intet igen.

19. Tå sände han en annan foroman. Tå han kom til them, sade han: Thetta säger Konungen: Är alt fridsamt? Jehu sade: Hwad kommer friden tigh widh? Faar här baak efter migh.

20. Thet förkunnade wächtaren, och sade: Han är kommen til them, och kommer intet igen; och thet är ett körande såsom Jehu körande Nimsi sons: ty han körer lika som han wore rasande.

21. Tå sade Joram: Sätter före. Och the satte före hans wagn. Och the drogo vth, Joram Jsraels Konung, och Ahasia Juda Konung, hwar thera på sin wagn, at the skulle komma emot honom. Och the råkade honom på Naboths åker then Jisreelitens.

22. Och tå Joram såg Jehu, sade han: Jehu, är alt fridsamt? Han sade: Hwad, frijd? Tine moders Jsebels horerij och troldom hafwer icke ännu ända.

23. Tå wände Joram sina hand om, och flydde, och sade til Ahasia: Här är förräderij, Ahasia.

24. Men Jehu fattade bogan, och skiöt Joram emellan härderna, så at pilen gick vth igenom hiertat, och han föll vthi sin wagn.

25. Och Jehu sade til höfwitzmannen Bidkar: Tag och kasta honom vppå åkrastycket Naboths then Jisreelitens: förty, jagh kommer ihogh, at tu medh migh forom efter hans fader på enom wagn, at HERREN lade thenna tungan vppå honom.

26. Hwad gäller, sade HERREN, jagh skal wedergälla tigh på thenna åkren Naboths blodh, och hans söners blodh, thet jagh i gåår såg. Så tag honom nu, och kasta honom på åkren, efter HERRANS ord.

27. Tå Ahasia Juda Konung thet såg, flydde han på then wägen til örtagårdz huset; men Jehu jagade efter honom, och böd theslikes slå honom på wagnenom in moot Gur, som ligger widh Jibleam: och han flydde til Megiddo, och blef ther död.

28. Och hans tienare läto föra honom til Jerusalem; och begrofwo honom i hans graf medh sina fäder, vthi Davidz stadh.

29. Men Ahasia regerade öfwer Juda i ellofte åhrena Jorams Achabs sons.

30. Och tå Jehu kom til Jisreel, och Jsebel thet fick weta, färgade hon sitt ansichte, och beprydde sitt hufwud, och såg vth genom fenstret.

31. Och tå Jehu kom in igenom porten, sade hon: Är thet Simri wäl afgångit, som drap sin herra?

32. Och han hof sitt ansichte vp til fenstret, och sade: Ho är här när migh? Tå wände sigh twå eller tre kamererare til honom.

33. Han sade: Störter henne vthföre. Och the störte henne vthföre, så at wäggen, och hästarna wordo stänckte medh hennes blodh: och hon wardt förtrampad.

34. Och tå han war inkommen, och hade ätit och druckit, sade han: Beseer doch then förbannada, och begrafwer henne; ty hon är en Konungs dotter.

35. Tå the nu gingo bort til at begrafwa henne, funno the intet af henne, vtan hufwudskallan, och fötterna, och flata händerna.

36. Och kommo igen, och sade honom thet. Han sade: Thetta är nu thet som HERREN genom sin tienare Elia then Thisbiten talade, och sade: På Jisreels åker skola hundar äta Jsebels kött.

37. Altså wardt Jsebels aas såsom en träck på markene, vppå Jisreels åker, så at man intet säija kunde: Thetta är Jsebel.

10. Capitel.

Sedan skref Jehu til Samarien, och bad them taga en af the 70 Achabs söner til Konung, v. 1. Men the torde intet, vtan tilbödo honom sin vnderdånighet, v. 4. Tå skref han at the skulle dräpa them; och the giorde så, v. 6. Altså vthrotade Jehu Achabs huus, efter HERRANS ord, v. 9. Som han nu drog til Samarien, mötte honom 42 Konungens Ahasia bröder; them drap han sammaledes, v. 12. Och tog Jonadab Rechabs son til witne öfwer sitt nijt, v. 15. Sedan lät han dräpa alla Baals Prester; och giorde Baals huus til ett hemlig huus, v. 18. Therföre ock HERREN låfwade honom regementet til fierde ledh, v. 30. Then tiden begynte HERREN ledas widh Jsrael; och lät the Syrer plåga them, v. 32. Jehu regerade 28 åhr. Och Joahas blef Konung efter honom, v. 34.

Och Achab hade siutijo söner i Samarien: och Jehu skref bref, och sände til Samarien til the öfwersta i Jisreels stadh, til the äldsta, och Achabs förmyndare, hwilket så lydde:

2. När thetta bref kommer til eder, när hwilkom edars herras söner äro, hans wagnar, hästar, fasta städer, och rustning:

3. Så seer til hwilken bäst och likast är ibland edars herras söner, och sätter honom på hans faders stool, och strider för edars herras huus.

4. Men the fruchtade sigh ganska fast, och sade: Sij, twå Konungar hafwa icke blifwit ståndande för honom: huru skulle wij tå stå?

5. Och the som woro öfwer huset, och öfwer staden, och the äldste, och förmyndarena sände bort til Jehu, och läto säija honom: Wij äre tine tienare, wij wilje giöra alt thet tu säger oß; wij wilje ingen giöra til Konung: giör hwad tigh täckes.

6. Tå skref han ett annat bref til them, thet lydde altså: Ären J mine, och lyden mine röst, så tager hufwuden af the män edars herras söner, och förer them i morgon bittida til migh i Jisreel. Och Konungs sönerna woro siutijo män: och the ypperste i staden vpfödde them.

7. Tå nu brefwet kom til them, togo the Konungs sönerna, och dråpo siutijo män, och lade theras hufwud i korgar, och sände them til honom i Jisreel.

8. Och tå bodet kom, och bodade honom thet, och sade: The hafwa fördt hijt Konungs sönernas hufwud; sade han: Lägger them i twå hopar för stadzporten in til morgons.

9. Och om morgonen när han vthgick, trädde han tijt, och sade til alt folcket: Ären J rättwise? Sij, hafwer jagh giordt ett förbund emot min herra, och dräpet honom; ho hafwer tå slaget alla thessa?

10. Så må J ju see, at intet HERRANS ord är på jordena fallet, som HERREN talat hafwer emot Achabs huus: och HERREN hafwer giordt, såsom han talat hafwer genom sin tienare Elia.

11. Altså slog Jehu alla them som qware woro af Achabs huus i Jisreel; alla hans yppersta, hans wänner, och hans Prester, til thes icke en war qwar.

12. Och stod vp, och drog bort til Samarien. Men i wägen war ett herdahuus.

13. Ther råkade Jehu widh Ahasia Juda Konungs bröder, och sade: Ho ären J? The sade: Wij äre Ahasia bröder, och drage nedh til at helsa Konungens barn, och Drottningenes barn.

14. Han sade: Griper them lefwande. Och the grepo them lefwande, och dråpo them widh brunnen när herdahuset, twå och fyratijo män; och lät icke en af them slippa.

15. Och tå han drog tädan, fan han Jonadab Rechab son, then honom mötte, och helsade honom, och sade til honom: Är titt hierta rätt, såsom mitt hierta medh tino hierta? Jonadab sade: Ja. Är thet så, sade han, så räck migh tina hand. Och han räckte honom sina hand: och han lät honom sittia vppe när sigh på wagnen:

16. Och sade: Kom medh migh, och se mitt nijt om HERRAN. Och the förde honom medh honom på hans wagn.

17. Tå han kom til Samarien, slog han alt thet som qwart war af Achab i Samarien, til thes han förgiorde honom, efter HERRANS ord, som han til Elia talat hade.

18. Och Jehu församlade alt folcket, och lät säija til them: Achab hafwer fögo tient Baal; Jehu wil bättre tiena honom.

19. Så lät nu kalla alla Baals Propheter, alla hans tienare, och alla hans Prester til migh, så at ingen är borto: förty, jagh hafwer ett stort offer til at giöra Baal; hwilken borto är, then skal icke lefwa. Men Jehu giorde thetta medh listighet, at han måtte förgiöra Baals tienare.

20. Och Jehu sade: Helger Baal ena högtijd, och läter then vthropa.

21. Och sände Jehu i hela Jsrael, och lät komma alla Baals tienare, så at ingen qwar war som icke kom. Och the kommo i Baals huus; så at Baals huus wardt fult i all rum.

22. Tå sade han til them som woro öfwer klädehuset: Bärer vth kläder för alla Baals tienare. Och the båro kläder vth.

23. Och Jehu gick in vthi Baals huus medh Jonadab Rechab son, och sade til Baals tienare: Ransaker och seer til, at ingen HERRANS tienare är ibland eder, vtan Baals tienare allena.

24. Och som the kommo in til at giöra offer och bränneoffer, bestälte Jehu sigh ottatijo män vthan före, och sade: Ho som släpper någon af männerna som jagh får vnder edra händer, hans siäl skal wara för hans siäl.

25. När nu bränneoffret fulkomnat war, sade Jehu til drawanterna och höfwitzmännerna: Går in, och slår them allasamman; läter ingen komma ther vth. Och the slogo them medh swärdzägg: och drawanterna, och höfwitzmännerna hofwo them bort. Och the gingo til Baals huus stadh;

26. Och togo vth the stodar i Baals huus, och brände them vp;

27. Och slogo sönder Baals stodar, samt medh Baals huus; och giorde ther ett hemligt huus af, alt in til thenna dagh.

28. Altså förgiorde Jehu Baal vthur Jsrael.

29. Men ifrån Jerobeams Nebat sons synder, then Jsrael kom til at synda, gick Jehu icke, och öfwergaf icke the guldkalfwar i BethEl, och i Dan.

30. Och HERREN sade til Jehu: Therföre at tu hafwer wiljog warit til at giöra min wilja, och hafwer giordt på Achabs huus alt thet i mino hierta war, skola tina söner sittia tigh på Jsraels stool in til fierde ledh.

31. Doch hölt icke Jehu, at han i HERRANS Jsraels Gudz lagh wandrade af allo hierta: ty han trädde icke ifrån Jerobeams synder, som kom Jsrael til at synda.

32. På then tiden begynte HERREN ledas widh Jsrael: ty Hasael slog them i alla Jsraels gränsor;

33. Jfrån Jordan öster vth, och hela Gilead, the Gaditers, Rubeniters, och Manassiters land, ifrån Aroer, som ligger när then bäcken widh Arnon; och Gilead, och Basan.

34. Hwad nu meer af Jehu säijande är, och alt thet han giordt hafwer, och all hans macht, sij, thet är skrifwit vthi Jsraels Konungars Chrönico.

35. Och Jehu afsomnade medh sina fäder; och the begrofwo honom i Samarien: och Joahas hans son wardt Konung i hans stadh.

36. Men tiden som Jehu öfwer Jsrael regerade i Samarien, är otta och tiugu åhr.

11. Capitel.

När Athalja såg, at hennes Son Konung Ahasia war död, förgiorde hon all Konungslig sädh; allena Joas blef vndanstungen, och fördold vthi templet i sex åhr, v. 1. På siunde åhret tog öfwerste Presten Jojada, och krönte honom til Konung, v. 4. Tå Athalja thet hörde, kom hon löpandes ther til: men the hade henne vth, och dråpo henne, v. 13. Så giorde Jojada ett förbund emellan Gudh och Konungen, och folcket, at the skulle wara HERRANS folck, v. 17. Och lät bryta nedh Baals altare och beläter, v. 18. Lät föra Joas vthi Konungs huset, v. 19.

Men Athalja Ahasia moder, tå hon såg at hennes son war död, stod hon vp, och förgiorde all Konungslig sädh.

2. Men Joseba Konung Jorams dotter, Ahasia syster, tog Joas Ahasia son, och staal honom ifrå Konungs barnen, som dräpne wordo; medh hans Ammo i sängakamarenom: och hon förgiömde honom för Athalja, så at han icke wardt dräpen.

3. Och han wardt vndstungen medh henne i HERRANS huus i sex åhr: och Athalja war rådandes i landena.

4. Vthi siunde åhrena sände Presten Jojada bort, och tog til sigh the öfwersta öfwer hundrade, medh höfwitzmännerna och drawanterna, och lät komma them til sigh i HERRANS huus, och giorde ett förbund medh them, och tog en eed af them i HERRANS huus, och wijste them Konungens son.

5. Och böd them, och sade: Thetta är thet J giöra skolen; tredie parten af eder, hwilkens skifte om Sabbaths dagen vppå går, skolen hålla wacht i Konungs husena:

6. Och en tredie part skal wara widh then porten Sur: och en tredie part skal wara widh then porten som är baak drawanterna; och skolen hålla wacht för Massa huus.

7. Men twå parter af eder allom, J som om Sabbaths dagen afgån, skolen wachta i HERRANS huus när Konungen:

8. Och skolen ställa eder rundt omkring Konungen, och hwar och en medh sine wärjo i handene: och ho som kommer in emellan wäggiarna, han skal döö; så at J ären när Konungen tå han vth och in går.

9. Och the öfwerste öfwer hundrade, giorde alt thet Presten Jojada them budit hade: och togo sina män til sigh, som på Sabbaths dagen vppå gingo, medh the som på Sabbats dagen af gingo, och kommo til Presten Jojada.

10. Och Presten fick höfwitzmännerna spetsar, och sköldar, som hade warit Konung Davidz, och woro i HERRANS huus.

11. Och drawanterna stodo omkring Konungen, hwar och en medh sine wärjo i handene, ifrå husens hörn på högra sidone, alt in til thet hörnet på then wänstra, in til altaret, och til huset.

12. Och han lät Konungens son komma fram, och satte ena krono på honom, och tog witnesbyrdet, och giorde honom til Konung, och woro glade, och klappade händerna tilhopa, och sade: Lycka skee Konungenom.

13. Och tå Athalja fick höra ropet af folcket som lop ther til, kom hon vth til folcket i HERRANS huus:

14. Och såg til, sij, tå stod Konungen in widh stodena, såsom sedwänja war, och sångare och trummetare när Konungenom; och alt folcket i landena war gladt, och blåste medh trummeter. Tå ref Athalja sin kläder, och sade: Vpror, vpror.

15. Men Presten Jojada böd the öfwersta öfwer hundrade, som woro satte öfwer hären, och sade til them: Hafwer henne vthu huset i gården; och om någor följer henne, han dräpes medh swärd: ty Presten hade sagt, at hon icke skulle döö i HERRANS huus.

16. Och the båro händerna på henne, och hon gick in på then wägen som hästarna til Konungs huset gå, och wardt ther dräpen.

17. Så giorde Jojada ett förbund emellan HERRAN, och Konungen, och folcket, at the skulle wara HERRANS folck; theslikes ock emellan Konungen och folcket.

18. Tå gick alt folcket i landena in vthi Baals huus, och bruto hans altare nedh; och sönderslogo hans beläte alt grant, och Matthan Baals Prest slogo the ihiäl in för altaret: och Presten bestälte ämbeten vthi HERRANS huus;

19. Och tog the öfwersta öfwer hundrade, och the höfwitzmän, och the drawanter, och alt folcket i landena, och förde Konungen nedh ifrå HERRANS huus, och kommo then wägen ifrå drawantaporten in til Konungs huset; och han satte sigh på Konungs stolen.

20. Och alt folcket i landena war gladt, och staden wardt stilla. Men Athalja dråpo the medh swärd i Konungs huset.

21. Och Joas war siu åhr gammal tå han wardt Konung.

12. Capitel.

Joas regerade 40 åhr, och giorde thet HERRANOM wäl behagade, så länge Jojada lärde honom, v. 1. Han lät församla penningar, och vpbyggia thet som förfallet war på HERRANS huus, v. 4. På then tiden wan Hasael, Konungen i Syrien, Gath, och wille kommit för Jerusalem; tå sände Joas honom en skatt; och han drog sina färde igen, v. 17. Sedan satte Joas tienare sigh vp, och dråpo honom: och hans son Amazia wardt Konung i hans stadh, v. 20.

Vthi siunde åhrena Jehu wardt Joas Konung, och regerade i fyratijo åhr i Jerusalem. Hans moder heet Zibja, af BerSeba.

2. Och Joas giorde thet rätt war, och thet HERRANOM wäl behagade, så länge Presten Jojada lärde honom.

3. Vndantagno at han icke bortlade högderna: ty folcket offrade och rökte ännu på högderna.

4. Och Joas sade til Presterna: Alla the penningar som ther til helgade warda, at the skola läggias til HERRANS huus, nemliga, the penningar som hwar och en gifwer i skatt, och the penningar som hwar och en löser sina siäl medh, och alla the penningar som hwar och en offrar af fritt hierta, ther til, at thet skal läggias til HERRANS huus;

5. Thet läter Presterna taga til sigh, hwar thera sin deel; ther medh skola the bota hwad som förfaller på (HERRANS) huus, ehwar the finna at thet förfallet är.

6. Tå nu Presterna, alt in til tredie och tiugunde åhret Konungs Joas, icke botade hwad som förfallet war i husena;

7. Kallade Konung Joas Presten Jojada, samt medh Presterna, och sade til them: Hwij boten J icke hwad som förfaller i husena? Så skolen J nu icke taga the penningar til eder hwar och en sin deel; vtan skolen låta kommat til thet som förfallet är i husena.

8. Och Presterna samtyckte inga penningar wilja taga af folckena, til at bota thet förfallet war af huset.

9. Tå tog Presten Jojada ena kisto, och giorde ther ett hohl ofwan vppå, och satte henne på högra sidon widh altaret, ther man ingår i HERRANS huus. Och Presterna som wacht höllo för dörene, läto komma alla penningar ther vti, som til HERRANS huus fördes.

10. När the nu sågo at många penningar woro i kistone, så kom Konungens skrifware vp, och öfwersta Presten, och bundo penningarna tilhopa, och räknade hwad til HERRANS huus funnet wardt.

11. Och man gaf penningarna redo i handena them som arbetade, och skickade woro til HERRANS huus; och the gåfwo them vth timbermannom, som bygde och arbetade på HERRANS huse:

12. Nemliga, muremästarom, och steenhuggarom, och them som trää och huggna stenar köpte; på thet at thet förfallna på HERRANS huus måtte botat warda, och hwad som hälst the funno af nödene wara at botas skulle på huset.

13. Doch, lät man icke giöra silfskålar, bägare, bäcken, trummeter, eller något gyldene eller silfwer tygh i HERRANS huus, af the penningar som til HERRANS huus förde woro:

14. Vtan man gaf them arbetarena, at the ther medh botade thet förfallna på HERRANS huus.

15. Och behöfde the män ingen räkenskap giöra, som man fick penningarna til at vthgifwa them arbetarena; vtan the handlade på sina troo.

16. Men the penningar af skuldoffer, och syndoffer, wordo icke förde vthi HERRANS huus: förty, the woro Presternas.

17. På then tiden drog Hasael Konungen i Syrien vp, och stridde emot Gath, och wan thet. Och tå Hasael stälte sitt ansichte til at draga vp til Jerusalem;

18. Tog Joas Juda Konung alt thet helgada, som hans fäder Josaphat, Joram, och Ahasia, Juda Konungar helgat hade, och thet han helgat hade; ther til alt thet guld som man fan i HERRANS huus skatt, och i Konungs husena, och sände thet til Hasael Konungen i Syrien. Sedan drog han sina färde ifrån Jerusalem.

19. Hwad nu meer af Joas säijande är, och alt thet han giordt hafwer, sij, thet är skrifwit i Juda Konungars Chrönico.

20. Och hans tienare hofwo sigh vp, och giorde ett förbund, och slogo honom i Millo huus, ther man neder går til Silla.

21. Ty Josachar Simeath son, och Josabad Somer son, hans tienare, slogo honom ihiäl; och man begrof honom medh hans fäder vthi Davidz stadh: och Amazia hans son wardt Konung i hans stadh.

13. Capitel.

Joahas Jsraels Konung regerade 17 åhr, och wandrade i Jerobeams synder; therföre gaf HERREN Jsrael vnder Hasael Konungen i Syrien, at han skulle plåga them, v. 1. Joahas bad HERRAN; och han halp them; men the bättrade sigh intet, v. 4. Efter honom kom Joas: regerade 16 åhr, och öfwergaf icke Jerobeams wägar, v. 9. Elisa blef kranck, och Joas besökte honom: tå gaf Elisa honom ett tekn at han skulle tre resor slå the Syrer, v. 14. Sedan Elisa war död, hofwo the en dödan i hans graf: och när han kom widh Elisa been, fick han lijf, och stod vp igen, v. 20. Joas slog the Syrer, och tog igen the städer som hans fader tappat hade, v. 22.

Vthi tredie och tiugunde åhrena Joas Ahasia sons, Juda Konungs, wardt Joahas Jehu son Konung öfwer Jsrael i Samarien, siuton åhr.

2. Och han giorde thet ondt war för HERRANOM, och wandrade efter Jerobeams synder, Nebat sons, hwilken Jsrael kom til at synda, och öfwergaf thet icke.

3. Och HERRANS wrede förgrymmade sigh öfwer Jsrael, och gaf them vnder Hasaels hand, Konungens i Syrien, och i Benhadads Hasaels sons hand, i theras lifsdagar.

4. Men Joahas bad HERRANS ansichte, och HERREN hörde honom; ty han såg på Jsraels jämmer, som Konungen i Syrien them giorde.

5. Och HERREN gaf Jsrael en frälsare som them förde vthu the Syrers wåld; så at Jsraels barn bodde vthi sina hyddor, såsom tilförene.

6. Doch öfwergåfwo the icke Jerobeams huus synder, hwilken Jsrael kom til at synda, vtan wandrade ther vthinnan: och then lunden i Samarien blef ståndandes.

7. Förty af Joahas folck war icke meer qwart blifwit, än femtijo resenärer, tijo wagnar, och tijo tusend footfolck; ty Konungen i Syrien hade slaget them ihiäl, och giordt them såsom tröskestoft.

8. Hwad nu meer af Joahas säijande är, och alt thet han giordt hafwer, och hans macht, sij, thet är skrifwit i Jsraels Konungars Chrönico.

9. Och Joahas afsomnade medh sina fäder, och man begrof honom i Samarien:

Och hans son Joas wardt Konung i hans stadh.

10. Vthi siunde och tretijonde åhrena Joas Juda Konungs, wardt Joas Joahas son Konung öfwer Jsrael i Samarien, i sexton åhr;

11. Och giorde thet ondt war för HERRANOM, och öfwergaf icke alla Jerobeams Nebat sons synder, then Jsrael kom til at synda: vtan wandrade ther vthinnan.

12. Hwad nu meer af Joas säijande är, och hwad han giordt hafwer, och hans macht, huru han medh Amazia Juda Konung stridt hafwer, sij, thet är skrifwit vthi Jsraels Konungars Chrönico.

13. Och Joas afsomnade medh sina fäder; och Jerobeam satt på hans stool. Men Joas wardt begrafwen i Samarien när the Jsraels Konungar.

14. Tå wardt Elisa kranck, ther han ock af död blef; och Joas Jsraels Konung kom nedh til honom, och greet för honom, och sade: Min fader, min fader, Jsraels wagn, och hans resenärer.

15. Elisa sade til honom: Tag bogan och pilarna. Och tå han tog bogan och pilarna,

16. Sade han til Jsraels Konung: Bändt bogan medh tine hand. Och han bände medh sine hand. Och Elisa lade sina hand på Konungens hand;

17. Och sade: Lät vp fenstret öster vth: och han lät thet vp. Och Elisa sade: Skiut. Och han skiöt. Han sade: En salighets pijl af HERRANOM, en salighets pijl emot the Syrer; och tu skalt slå the Syrer i Aphek, til thes the blifwa ändade.

18. Och han sade: Tag pilarna. Och tå han tog them, sade han til Jsraels Konung: Slå på jordena. Och han slog tre gångor, och hölt vp.

19. Tå wardt Gudz mannen wredh på honom, och sade: Hade tu slaget fem eller sex gångor, så skulle tu hafwa slaget the Syrer, til thes tu hade giordt en ända på them: men nu skalt tu slå them tre gångor.

20. Tå nu Elisa war död, och man hade begrafwet honom, föllo the Moabiters krigsfolck in vthi landet på samma åhret.

21. Och thet begaf sigh, at the begrofwo en man; och som the fingo see krigsfolcket, kastade the mannen vthi Elisa graf: och tå han kom widh Elisa been, wardt han lefwandes, och stod vp på sina fötter.

22. Altså twingade nu Hasael Konungen i Syrien Jsrael, så länge Joahas lefde.

23. Men HERREN giorde nådh medh them, och förbarmade sigh öfwer them, och wände sigh til them för sitt förbund skul medh Abraham, Jsaac, och Jacob, och wille icke förderfwa them; och förkastade them icke heller ifrå sitt ansichte alt här til.

24. Och Hasael Konungen i Syrien blef död: och hans son Benhadad wardt Konung i hans stadh.

25. Men Joas wände om, och tog the städer igen vthu Benhadads Hasaels sons hand, som han vthu hans faders Joahas hand medh strijd tagit hade. Tre gångor slog Joas honom, och fick Jsraels städer igen.

14. Capitel.

Amazia Juda Konung regerade 29 åhr, och giorde thet HERRANOM behagade, v. 1. Tå han wardt mächtig slog han sina tienare som hade dräpit hans fader, v. 5. Han slog ock the Edomeer, v. 7. Sedan mante han Joas Jsraels Konung til krijg medh sigh, v. 8. Och efter han icke lät afråda sigh, tappade han, wardt fången, och Jerusalem skiöflat, v. 11. Efter Joas blef Jerobeam Konung i Jsrael, v. 16. Amazia blef dräpen, v. 19. Och Azaria Konung efter honom, v. 21. Jerobeam regerade 41 åhr, och giorde thet ondt war, v. 23. Doch halp HERREN Jsrael genom honom för sitt ord och löfte skul, v. 25. Efter honom blef Sacharia Konung, v. 28.

Vthi andro åhrena Joas, Joahas sons, Jsraels Konungs, wardt Amazia Konung, Joas Juda Konungs son.

2. Fem och tiugu åhra gammal war han tå han wardt Konung; och regerade nijo och tiugu åhr i Jerusalem: hans moder heet Joaddan af Jerusalem.

3. Och han giorde thet HERRANOM wäl behagade; doch icke såsom hans fader David: vtan såsom hans fader Joas giordt hade, så giorde han ock.

4. Ty högderna wordo icke aflagda; vtan folcket offrade, och rökte ännu på högderna.

5. Tå han nu war mächtig worden i riket, slog han sina tienare, som Konungen hans fader dräpet hade.

6. Men dråparenars barn drap han icke; såsom ock skrifwit är i Mose lagbok, ther HERREN budit hade, och sagt: Fäderna skola icke döö för barnens skul, och barnen skola icke döö för fädernas skul; vtan hwär och en skal döö för sina synd.

7. Han slog theslikes the Edomeer i saltdalenom, tijo tusend, och wan then staden Sela medh strijd; och kallade honom Joktheel, alt in til thenna dagh.

8. Tå sände Amazia bodh til Joas Joahas son, Jehu sons, Jsraels Konung, och lät säija honom: Kom hijt, och lät oß see hwar annan.

9. Men Joas Jsraels Konung sände til Amazia Juda Konung, och lät säija honom: Törnebusken som i Libanon är, sände til cedreträd i Libanon, och sade: Gif tina dotter minom son til hustru: men wildiuret på markene i Libanon lop öfwer törnebuskan, och förtrampade honom.

10. Tu hafwer slaget the Edomeer, ther af förhäfwer sigh titt hierta: behalt then prisen, och blif hema: hwij söker tu efter olycko, at tu må falla, och Juda medh tigh?

11. Men Amazia hörde honom intet. Så drog Joas Jsraels Konung vp, och the besågo hwar annan, han och Amazia Juda Konung, i Beth Semes som i Juda ligger.

12. Men Juda wardt slagen för Jsrael, så at hwar och en flydde i sina hyddo.

13. Och Joas Jsraels Konung grep Amazia Juda Konung, Joas son Ahasia sons, i BethSemes; och kom til Jerusalem, och ref omkull murarna i Jerusalem, ifrå Ephraims port, alt in til hörnporten, fyrahundrat alnar långt.

14. Och tog alt thet guld och silfwer, och tygh som funnet wardt i HERRANS huus, och i Konungs husens fatebur, ther til barnen til pant; och drog åter til Samarien.

15. Hwad nu meer af Joas säijande är, thet han giordt hafwer, och hans macht; och huru han medh Amazia Juda Konung stridde, sij, thet är skrifwit vthi Jsraels Konungars Chrönico.

16. Och Joas afsomnade medh sina fäder, och wardt begrafwen i Samarien ibland Jsraels Konungar: och hans son Jerobeam wardt Konung i hans stadh.

17. Men Amazia Joas son, Juda Konungs, lefde efter Joas dödh, Joahas sons, Jsraels Konungs, i femton åhr.

18. Hwad nu meer af Amazia säijande är, thet är skrifwit vthi Juda Konungars Chrönico.

19. Och the giorde ett förbund emot honom i Jerusalem: men han flydde til Lachis. Och the sände efter honom til Lachis, och dråpo honom ther.

20. Och the förde honom tädan på hästar; och han wardt begrafwen i Jerusalem när sina fäder vthi Davidz stadh.

21. Och hela Juda folck togo Asaria, vthi hans sextonde åhre, och giorde honom til Konung i hans faders Amazia stadh.

22. Han bygde Elath, och fick thet igen vnder Juda, sedan Konungen medh hans fäder afsomnad war.

23. Vthi femtonde åhrena Amazia, Joas sons, Juda Konungs, wardt Jerobeam Joas son Konung öfwer Jsrael i Samarien, ett och fyratijo åhr.

24. Och giorde thet ondt war för HERRANOM, och öfwergaf icke alla Jerobeams Nebat sons synder, then Jsrael kom til at synda.

25. Men han tog igen Jsraels gränsor, ifrå Hamath alt in til hafwet, som ligger i hedmarkene, efter HERRANS Jsraels Gudz ord, som han sagt hade genom sin tienare Propheten Jona Amitthai son, som war af Gath Hepher.

26. Ty HERREN såg til Jsraels swåra jämmer, så at ock the innelychte och igenlefde förgingos; och ingen hielpare war i Jsrael.

27. Och HERREN hade icke sagt, at han wille vthskrapa Jsraels namn vnder himmelen: vtan halp them genom Jerobeam Joas son.

28. Hwad nu meer af Jerobeam säijande är, och alt thet han giordt hafwer, och hans macht, huru han stridt hafwer, och huru han igen fick Damascon, och Hamath, til Juda i Jsrael, sij, thet är skrifwit i Jsraels Konungars Chrönico.

29. Och Jerobeam afsomnade medh sina fäder, Jsraels Konungar: och hans son Sacharia wardt Konung i hans stadh.

15. Capitel.

Azaria Juda Konung regerade 52 åhr, och giorde thet HERRANOM behagade, v. 1. Och hans son Jotham kom efter honom, v. 5. Sacharia Jsraels Konung regerade sex månader, v. 8. Honom drap Sallum, efter HERRANS ord, rc. v. 10. Och regerade en månat, v. 13. Honom slog Menahem, v. 14. Och regerade 10 åhr, v. 17. Tå kom Phul Konungen i Assyrien emot Jsrael. Honom gaf Menahem en skatt, at han befäste honom i rikena, v. 19. Sedan wardt Pekahia Konung; tw åhr, v. 22. Honom drap Pekah Remalia son, och wardt Konung i 20 åhr, v. 25. J hans tijd kom Thiglath Pileser Konungen i Assyrien, wan Galileen medh hela Naphthali, och förde them bort, v. 29. Honom drap Hosea, och blef Konung, v. 30. Men Jotham Juda Konung regerade 16 åhr, och giorde thet godt war, v. 32. Efter honom kom Ahas, v. 38.

Vthi siunde och tiugunde åhrena Jerobeams Jsraels Konungs, wardt Azaria Konung, Amazia son, Juda Konungs.

2. Och war sexton åhra gammal tå han Konung wardt, och regerade tw och femtijo åhr i Jerusalem. Hans moder heet Jecholia af Jerusalem.

3. Och han giorde thet HERRANOM wäl behagade, aldeles såsom hans fader Amazia;

4. Vndantagno, at the icke bortlade högderna: ty folcket offrade och rökte ännu på högderna.

5. Men HERREN plågade Konungen, så at han war spitelsk alt in til döden, och bodde vthi ett fritt huus: men Jotham Konungens son regerade huset, och dömde folcket i landena.

6. Hwad nu meer af Asaria säijande är, och alt thet han giordt hafwer, sij, thet är skrifwit i Juda Konungars Chrönico.

7. Och Asaria afsomnade medh sina fäder, och man begrof honom när sina fäder vthi Davidz stadh: och hans son Jotham wardt Konung i hans stadh.

8. Vthi ottonde och tretijonde åhrena Asaria Juda Konungs, wardt Sacharia Jerobeams son Konung öfwer Jsrael i Samarien i sex månader.

9. Och giorde thet ondt war för HERRANOM, såsom hans fäder giordt hade: han wände icke igen ifrån Jerobeams synder Nebat sons, then Jsrael kom til at synda.

10. Och Sallum Jabes son giorde ett förbund emot honom, och slog honom för folckena, och drap honom, och wardt Konung i hans stadh.

11. Hwad meer af Sacharia säijande är, sij, thet är skrifwit vthi Jsraels Konungars Chrönico.

12. Och thet är thet som HERREN til Jehu talat hade, säijandes: Tin barn skola sittia på Jsraels stool, alt in til fierde ledh. Och thet skedde så.

13. Sallum Jabes son wardt Konung vthi nijonde och tretijonde åhrena Vsia Juda Konungs, och regerade en månad i Samarien.

14. Ty Menahem Gadi son drog vp ifrå Thirza, och kom til Samarien, och slog Sallum Jabes son i Samarien, och drap honom, och wardt Konung i hans stadh.

15. Hwad nu meer af Sallum säijande är, och om hans förbund som han giorde, sij, thet är skrifwit vthi Jsraels Konungars Chrönico.

16. På then tiden slog Menahem Thiphsah, medh alla the som ther inne woro, och thes gränsor alt ifrå Thirza: therföre at the icke wille läta honom in; och slog alla theras hafwande qwinnor, och sönderref them.

17. Vthi nijonde och tretijonde åhrena Asaria Juda Konungs, wardt Menahem Gadi son Konung öfwer Jsrael, i tijo åhr i Samarien.

18. Och giorde thet ondt war för HERRANOM, och öfwergaf icke i sin lifstijd Jerobeams synder Nebat sons, then Jsrael kom til at synda.

19. Och Phul Konungen af Assyrien kom i landet: och Menahem gaf Phul tusende centener silfwer, på thet han skulle hålla medh honom, och befästa honom i rikena.

20. Och Menahem lade en skatt i Jsrael vppå the rikesta, femtijo siklar silfwer på hwar man, at han skulle gifwa thet Konungenom i Assyrien. Altså drog Konungen af Assyrien heem igen, och blef icke i landena.

21. Hwad nu meer af Menahem säijande är, och alt thet han giordt hafwer, sij, thet är skrifwit i Jsraels Konungars Chrönico.

22. Och Menahem afsomnade medh sina fäder: och Pekahia hans son wardt Konung i hans stadh.

23. Vthi femtijonde åhrena Asaria Juda Konungs, wardt Pekahia Menahem son Konung öfwer Jsrael i Samarien, i tw åhr.

24. Och giorde thet ondt war för HERRANOM: ty han wände icke åter af Jerobeams Nebat sons synder, then Jsrael kom til at synda.

25. Och Pekah Remalia son, hans Riddare, giorde ett förbund emot honom, och slog honom i Samarien, vthi Konungs husets palats, medh Argob, och Arie, och femtijo män medh honom af Gileadz barn: och drap honom, och wardt Konung i hans stadh.

26. Hwad meer af Pekahia säijande är, och alt thet han giordt hafwer, sij, thet är skrifwit vthi Jsraels Konungars Chrönico.

27. Vthi andra och femtijonde åhrena Asaria Juda Konungs, wardt Pekah Remalia son Konung öfwer Jsrael i Samarien, i tiugu åhr.

28. Och giorde thet ondt war för HERRANOM: ty han wände icke åter af Jerobeams synder Nebat sons, then Jsrael kom til at synda.

29. Vthi Pekah Jsraels Konungs tijd kom Thiglath Pileser, Konungen i Assyrien, och tog Jjon, Abel Beth Maacha, Janoha, Kedes, Hazor, Gilead, Galilea, och hela Naphthali land, och förde them bort i Assyrien.

30. Och Hosea Ela son giorde ett förbund emot Pekah Remalia son, och slog honom ihiäl, och wardt Konung i hans stadh, vthi tiugunde åhrena Jotham Vsia sons.

31. Hwad nu meer af Pekah säijande är, och alt thet han giordt hafwer, sij, thet är skrifwit vthi Jsraels Konungars Chrönico.

32. Vthi andra åhrena Pekah Remalia sons Jsraels Konungs, wardt Jotham Konung, Vsia son, Juda Konungs.

33. Och war fem och tiugu åhra gammal tå han Konung wardt, och regerade i sexton åhr i Jerusalem. Hans moder heet Jerusa, Zadoks dotter.

34. Och giorde thet HERRANOM wäl behagade, aldeles såsom hans fader Vsia giordt hade.

35. Vndantagno, at han icke bortlade högderna: ty folcket offrade och rökte ännu på högderna. Han bygde then höga porten på HERRANS huus.

36. Hwad nu meer af Jotham säijande är, och alt thet han giordt hafwer, sij, thet är skrifwit i Juda Konungars Chrönico.

37. J then tiden begynte HERREN sända til Juda, Rezin Konungen i Syrien, och Pekah Remalia son.

38. Och Jotham afsomnade medh sina fäder, och wardt begrafwen när sina fäder vthi sins faders Davidz stadh: och Ahas hans son wardt Konung i hans stadh.

16. Capitel.

Ahas regerade 16 åhr, och giorde thet HERRANOM intet behagade. Han lät sin son gå genom eld, och offrade vnder all gröön trää, v. 1. Tå kom Rezin Konungen i Syrien medh Pekah Jsraels Konung emot Jerusalem, v. 5. Men Ahas sände skäncker til Thiglath Konungen i Assyrien; och han drog vp, och slog the Syrer, v. 7. Ahas drog emot honom til Damascum: ther såg han ett altare, och lät giöra ett ther efter i Jerusalem, v. 10. Tog bort kopparaltaret som Salomo hade giöra låtit, v. 14. Och böd Presterna offra på thet nya altaret, v. 15. Han tog ock bort mång annor tygh af templet, v. 17. Blef död, och Hiskia Konung efter honom, v. 20.

Vthi siuttonde åhrena Pekah Remalia sons, wardt Ahas Konung, Jothams Juda Konungs son.

2. Tiugu ähra gammal war Ahas tå han wardt Konung, och regerade sexton åhr i Jerusalem, och giorde intet thet HERRANOM hans Gudh behagade, såsom hans fader David:

3. Ty han wandrade på Jsraels Konungars wägh: ther til lät han sin son gå igenom eld, efter the Hedningars styggelse, hwilka HERREN för Jsraels barn fördrifwit hade.

4. Och han giorde offer, och rökte på högderna, och på alla backar, och vnder all gröön trää.

5. På then tiden drog Rezin Konungen i Syrien, och Pekah Remalia son Jsraels Konung, vp til Jerusalem til at strida: och belade Ahas; men the kunde icke winna thet.

6. På samma tiden fick Rezin Konungen i Syrien Elath igen til Syrien, och dref Judarna vthur Elath. Och the Syrier kommo, och bodde ther vthi, alt in til thenna dagh.

7. Men Ahas sände bodh til Tiglath Pileser Konungen i Assyrien, och lät säija honom: Jagh är tin tienare och tin son; kom hijt vp, och hielp migh vthu Konungens hand i Syrien, och Jsraels Konungs, hwilke sigh emot migh vprest hafwa.

8. Och Ahas tog thet silfwer och guld som i HERRANS huse, och vthi Konungs husens fatebur funnet wardt, och sände Konungenom i Assyrien skäncker.

9. Och Konungen i Assyrien hörde honom: och drog vp til Damascon, och wan thet; och förde them bort til Kir, och drap Rezin.

10. Och Konung Ahas drog emot Tiglath Pileser, Konungen i Assyrien, til Damascon. Och tå han såg ett altare som i Damascon war, sände Konung Ahas ett mönster och en efterliknelse til Presten Vria, såsom thet giordt war.

11. Och Vria Presten bygde ett altare, och giorde thet efter thet som Konung Ahas honom sändt hade ifrå Damascon, til thes Konung Ahas kom ifrå Damascon.

12. Och tå Konungen kom ifrå Damascon, och såg altaret, offrade han ther vppå;

13. Och vptände ther vppå sitt bränneoffer, och spijsoffer, och giöt ther vppå sitt drickoffer: och blodet af tackoffrena, som han offrade, lät han stänckia på altaret.

14. Men thet koppar altaret som för HERRANOM stod, tog han bort, så at thet icke skulle stå emellan altaret och HERRANS huus; vtan satte thet vth medh sidona widh altaret norr vth.

15. Och Konung Ahas böd Prestenom Vria, och sade: På thet stora altaret skalt tu vptända bränneoffer om morgonen, och spijsoffer om aftonen, och Konungens bränneoffer, och hans spijsoffer, och alt folckens bränneoffer i landena, samt medh theras spijsoffer, och drickoffer, och alt blodet af bränneoffret, och af allo andro offre skalt tu stänckia ther vppå: men om koppar altaret, wil jagh wara förtänckt hwad jagh giöra skal.

16. Presten Vria giorde alt thet Konung Ahas befalte honom.

17. Och Konung Ahas bröt bort sidorna af stolarna, och hof bort ketzlarna ther af, och hafwet hof han vthaf the koppar oxar som woro ther vnder, och satte thet vppå steengolfwet:

18. Ther til Sabbaths predikostolen, then the i husena bygdt hade. Och Konungs gången vthan til, wände han i HERRANS huus, för Konungens skul i Assyrien.

19. Hwad nu meer af Ahas säijande är, hwad han giordt hafwer, sij, thet är skrifwit i Juda Konungars Chrönico.

20. Och Ahas afsomnade medh sina fäder, och wardt begrafwen när sina fäder vthi Davidz stadh. Och Hiskia hans son wardt Konung i hans stadh.

17. Capitel.

Hosea regerade 9 åhr, och giorde thet ondt war, v. 1. Honom giorde Konung Salmanasser i Assyrien sigh skattskyldig, v. 3. Men tå Hosea intet wille gifwa vth thet han borde, kom han igen; wan Samarien, och förde bort Jsrael i Assyrien, v. 4. Ty tå Jsrael syndade moot HERRAN, v. 7. Och han lät förmana them til bättring, och the achtade thet intet, v. 13. Wardt han wredh, och kastade them ifrå sitt ansichte, v. 18. Och som annat folck sattes i Samarien, som intet fruchtade HERRAN, sände han leijon som refwo många ihiäl, v. 24. Tå fingo the sigh en af the fångna Prester som lärde them HERRANS lagh, v. 27. Men the behöllo ther hoos theras afgudar, och hade så een blandat Gudztienst, v. 29.

Vthi tolfte åhrena Ahas Juda Konungs, wardt Hosea Ela son Konung öfwer Jsrael i Samarien i nijo åhr.

2. Och giorde thet ondt war för HERRANOM, doch icke såsom the Jsraels Konungar som för honom woro.

3. Emot honom drog vp Salmanasser Konungen i Assyrien; och Hosea wardt honom vndergifwen, så at han gaf honom skäncker.

4. Tå Konungen i Assyrien fick weta at Hosea hade ett förbund för händer, och hade sändt bodh til So, Konungen i Egypten, och icke vthgifwa wille åhrliga skänckerna Konungenom i Assyrien; belade han honom, och kastade honom i fängelse.

5. Och Konungen i Assyrien drog in i hela landet, och til Samarien, och belade thet i try åhr.

6. Och vthi nijonde åhrena Hosea, wan Konungen i Assyrien Samarien, och förde Jsrael bort i Assyrien, och satte them i Halah, och i Habor widh then älfwen Gosan, och vthi the Meders städer.

7. Ty tå Jsraels barn syndade emot HERRAN theras Gudh, then them vthur Egypti land fördt hade, vthu Pharaos hand Konungens i Egypten, och fruchtade andra gudar;

8. Och wandrade efter Hedningarnas seder, hwilka HERREN för Jsraels barn fördrifwit hade, och såsom Jsraels Konungar giordt hade:

9. Och skickade sigh icke tilbörliga för HERRANOM sinom Gudh; och bygde sigh högder i alla städer, både på slott, och i fasta ståder;

10. Och vpreste stodar, och lundar på alla backar, och vnder all gröön trää:

11. Och rökte ther på alla högder, lika såsom Hedningarna, hwilka HERREN för them fördrifwit hade; och bedrefwo slem stycke, ther medh the förtörnade HERRAN:

12. Och tiente afgudar, om hwilka HERREN them sagt hade: Thetta skolen J icke giöra.

13. Och tå HERREN betygade i Jsrael och Juda, genom alla Propheter och sijare, och lät säija them: Wänder om vthaf edra onda wägar, och håller min budh och rätter, efter all the lagh som jagh edra fäder budit hafwer, och jagh genom mina tienare Propheterna til eder sändt hafwer.

14. Men the lydde intet, vtan giorde sigh hårdnackade, såsom ock theras fäder giordt hade, hwilke icke trodde på HERRAN theras Gudh.

15. Ther til förachtade the hans budh, och hans förbund, som han medh theras fäder giordt hade, och hans witnesbyrd, som han ibland them giordt hade, och wandrade efter theras fåfängelighet, och wordo fåfängelige såsom Hedningarna, som omkring them woro, om hwilka HERREN them budit hade, at the icke skulle giöra såsom the.

16. Men the öfwergåfwo all HERRANS theras Gudz budh, och giorde sigh twå gutna kalfwar, och lundar; och tilbodo allan himmelens häär, och tiente Baal;

17. Och läto sina söner och döttrar gå igenom eld, och foro medh spådom och troldom; och gåfwo sigh til at giöra thet ondt war för HERRANOM, til at förtörna honom.

18. Så wardt HERREN ganska wredh på Jsrael, och kastade them bort ifrå sitt ansichte; så at intet blef qwart, vtan Juda slächt allena.

19. Ther til hölt icke heller Juda HERRANS sins Gudz budh, vtan wandrade efter Jsraels seder som the giordt hade.

20. Therföre förkastade HERREN all Jsraels sädh, och plågade them; och gaf them i röfware händer, til thes han kastade them ifrå sitt ansichte.

21. Förty Jsrael wardt söndrat ifrå Davidz huus, och hade giordt sigh Jerobeam Nebat son til Konung. Han wände Jsrael ifrå HERRANOM, och giorde thet så at the swårliga syndade.

22. Altså wandrade Jsraels barn vthi alla Jerobeams synder, som han hade åstadh kommet; och icke återwände ther af:

23. Jn til thes HERREN kastade Jsrael ifrå sitt ansichte, såsom han igenom alla sina tienare Propheterna sagt hade. Så wardt tå Jsrael bortförd vthu sitt land in vthi Assyrien, alt in til thenna dagh.

24. Och Konungen af Assyrien lät komma folck af Babel, af Cutha, af Ava, af Hamath, och Sepharvaim, och besatte the städer i Samarien, vthi Jsraels barnas stadh: och the togo Samarien in, och bodde vthi thes städer.

25. Men som the tå begynte at boo ther, och fruchtade intet HERRAN, sände HERREN leijon ibland them, som slogo them ihiäl.

26. Och the läto säija Konungenom i Assyrien: The Hedningar som tu hafwer låtit komma hijt, och besatt medh them the städer i Samarien, weta intet af landsens Gudz seder: therföre hafwer han sändt leijon ibland them, och sij, the dräpa them, efter the icke weta vthaf landsens Gudz seder.

27. Konungen i Assyrien böd, och sade: Förer tijt en af Presterna, som tädan bortförde äro: han fare tijt, och boo ther; och han läre them landsens Gudz seder.

28. Så kom en af Presterna, som af Samarien bortförde woro, och satte sigh i BethEl, och lärde them huru the skulle fruchta HERRAN.

29. Men hwart och ett folck giorde sigh sin gudh, och satte them vthi the högders huus, som the Samariter giorde, hwart och ett folck vthi sina städer ther the bodde.

30. The af Babel giorde Succoth Benoth: the af Cuth giorde Nergal: the af Hamath giorde Asima:

31. The af Ava giorde Nibhas, och Tharthak: the af Sepharvaim brände vp sina söner, Adrammelech och Anammelech Sepharvaims gudom.

32. Och efter the ock fruchtade HERRAN, giorde the honom Prester på högderna vthaf the ringesta ibland them, och satte them i högdernas huus.

33. Altså fruchtade the HERRAN, och tiente likwäl afgudomen, efter hwars folckens sedh, tädan the förde woro.

34. Och in til thenna dagh giöra the efter thet gamla sättet, at the hwarken fruchta HERRAN, eller giöra hans seder och rätter, efter the lagh och budh som HERREN Jacobs barn budit hafwer, hwilkom han thet namnet Jsrael gaf:

35. Och giorde HERREN ett förbund medh them, och böd them, och sade: Fruchter inga andra gudar, och tilbedien them icke, och tiener them icke, och offrer them icke:

36. Vtan HERRANOM, som eder vthur Egypti land fördt hafwer medh stora macht och vthräcktom arm; honom fruchter, honom tilbedien, och offrer honom:

37. Och håller the seder, rätter, lagh och budh, som han eder hafwer skrifwa låtit, at J altid giören ther efter, och icke fruchten andra gudar:

38. Och förgäter icke thet förbund som han medh eder giordt hafwer, at J icke fruchten andra gudar.

39. Vtan fruchten HERRAN edar Gudh: han warder eder hielpandes ifrån alla edra fiendar.

40. Men thesse lydde icke, vtan giorde efter sin förra sedh.

41. Altså fruchtade thesse Hedningarna HERRAN, och tiente likwäl sina gudar. Sammalunda giorde ock theras barn, och barnabarn, såsom theras fäder giordt hade, alt in til thenna dagh.

18. Capitel.

Hjskia regerade 29 åhr, och giorde thet godt war, v. 1. Han tog bort alla afgudar vthu landet; och kopparormen som the hade rökt före; och tröste på HERRAN allena, v. 4. J hans tijd blef Jsrael bortförd, v. 9. Emot honom kom Sanherib Konungen i Assyrien: tå sände Hiskia honom en skatt, at han skulle draga sin koos, v. 13. Men han sände Rab Sake medh macht för Jerusalem, v. 17. Och lät tala medh Hiskia vthskickada, at the icke skulle förlåta sigh på Egypten, v. 19. Eller på HERRAN, v. 22. Eller sin egen macht, v. 23. Vtan gifwa sigh vnder honom, v. 31. Ty ingen gudh hade kunnat frälsa sitt folck vthu hans händer, v. 33. Hiskia tienare sade honom thet igen, v. 37.

Vthi tredie åhrena Hosea Ela sons Jsraels Konungs, wardt Hiskia Konung, Ahas son Juda Konungs.

2. Och war fem och tiugu åhr gammal tå han wardt Konung, och regerade nijo och tiugu åhr i Jerusalem. Hans moder heet Abi, Sacharia dotter.

3. Och han giorde thet godt war för HERRANOM, såsom hans fader David.

4. Han lade bort the högder, och bröt omkull stodarna, och vthrotade lundarna, och slog sönder then kopparormen som Mose giordt hade: ty alt in til then tiden hade Jsraels barn rökt för honom, och han kallade honom Nehusthan.

5. Han förtröste på HERRAN Jsraels Gudh, så at ingen hans like war efter honom, eij heller för honom, ibland alla Juda Konungar.

6. Han hölt sigh in til HERRAN, och trädde icke ifrå honom, och hölt hans budh, som HERREN hade budit Mose.

7. Och HERREN war medh honom, och hwart han vthdrog handlade han wijsliga. Ther til föll han af ifrå Konungen i Assyrien, och war honom icke vnderdånig.

8. Han slog ock the Philisteer alt in til Gasa, och theras gränsor; både slott och fasta städer.

9. Vthi fierde åhrena Hiskia Juda Konungs, thet war siunde åhret Hosea Ela sons, Jsraels Konungs, tå drog Salmanasser Konungen i Assyrien vp emot Samarien, och belade thet:

10. Och wan thet efter try åhr, vthi siette Hiskia åhre, thet är, vthi nijonde åhrena Hosea Jsraels Konungs så wardt Samarien wunnet.

11. Och Konungen af Assyrien förde Jsrael bort til Assyrien, och satte them i Halah och Habor, widh then älfwen Gosan, och vthi the Meders städer:

12. Therföre at the icke lydt hade HERRANS sins Gudz röst, och hade öfwerträdt hans förbund, och alt thet Mose HERRANS tienare budit hade, thet hade the intet lydt, eller giordt.

13. Men vthi fiortonde åhrena Konungs Hiskia, drog vp Sanherib Konungen i Assyrien emot alla fasta städer i Juda, och tog them in.

14. Tå sände Hiskia Juda Konung til Konungen af Assyrien i Lachis, och lät säija honom: Jagh hafwer syndat, wändt om ifrå migh; hwad tu lägger migh vppå, thet wil jagh draga. Så lade Konungen af Assyrien på Hiskia Juda Konung, tryhundrat centener silfwer, och tretijo centener guld.

15. Altså gaf Hiskia vth alt thet silfwer som i HERRANS huus, och i Konungs husets dräßel funnet wardt.

16. På then samma tiden slog Hiskia Juda Konung sönder dörarna af HERRANS tempel, och the skifwor som han sielf hade låtit bedraga them medh, och fick them Konungenom af Assyrien.

17. Och Konungen af Assyrien, sände Tharthan, och öfwersta kamereraren, och Rab Sake ifrå Lachis, til Konung Hiskia medh stora macht til Jerusalem; och the drogo vp: och tå the kommo, höllo the widh watugrafwena af öfwersta dammen, som ligger widh then wägen på walkare åkrenom:

18. Och the kallade Konungen. Tå kom vth til them Eliakim Hilkia son hoffmästaren, och Sebna skrifwaren, och Joah Asaph son canceleren.

19. Och RabSake sade til them: Käre, säijer Konung Hiskia: Så säger then store Konungen, Konungen af Assyrien: Hwad är thetta för en tröst, ther tu förlåter tigh vppå?

20. Menar tu at tu hafwer ännu rådh och macht til at strida? Hwar vppå förlåter tå tu tigh nu, at tu äst affallen ifrå migh?

21. Sij, förlåter tu tigh vppå then sönderbråkade rörstafwen Egypten? Hwilken som stöder sigh widh honom, honom warder han gångandes vp i handena, och genomstinger henne: altså är Pharao Konungen i Egypten, allom them som förlåta sigh på honom.

22. Om J ock willen säija til migh: Wij förlåte oß på HERRAN wår Gudh: är icke han then, hwilkens högder och altare Hiskia hafwer aflagt, och sagt til Juda och Jerusalem: För thetta altaret, som i Jerusalem är, skolen J tilbedia?

23. Så giör nu samman en hoop minom herra Konungenom af Assyrien, så wil jagh få tigh tw tusend hästar; lät see om tu kan åstadh komma them, som ther vppå rida måga.

24. Huru wilt tu tå blifwa ståndandes för en then minsta höfdingan mins herras vnderdåna, om tu förlåter tigh vppå Egypten, för wagnars och resenärars skul?

25. Menar tu at jagh vthan HERRANS wilja är hijt vpdragen til at förderfwa thenna staden? HERREN hafwer migh thet befalt: Drag vp i thetta landet, och förderfwa thet.

26. Tå sade Eliakim Hilkia son, och Sebna, och Joah til RabSake: Tala medh tina tienare på Syrisko, ty wij förstå thet: och tala icke medh oß på Judisko, för folckens öron som på muren är:

27. Men RabSake sade til them: Hafwer nu min herre sändt migh til tin herra, eller til tigh, at jagh thessa orden säija skulle? Ja, til the män som sittia på muren, at the skulle äta sin egen träck medh eder, och dricka sitt piß.

28. Altså stod RabSake, och ropade medh höga röst på Judisko, talade och sade: Hörer then stora Konungens röst, Konungens af Assyrien.

29. Thetta säger Konungen: Läter icke Hiskia bedraga eder; ty han förmår icke frija eder vthu mina hand:

30. Och läter icke Hiskia förtrösta eder på HERRAN, så at han säger: HERREN skal frija oß, och thenne stadh skal icke gifwen warda i Konungens händer af Assyrien.

31. Hörer icke Hiskia: ty så säger Konungen af Assyrien: Giörer migh til wilja, och kommer vth til migh, så skal hwar och en äta af sitt wijnträ, och af sitt fikonaträ, och dricka af sin brunn:

32. Jn til thes jagh kommer, och hämtar eder vthi ett land, thet edro lande lijkt är, ther korn, must, brödh, wijngårdar, oljoträ, olja och hannog vthi är, så få J lefwa och icke döö: hörer intet Hiskia, ty han förförer eder, tå han säger: HERREN warder oß hielpandes.

33. Hafwa ock Hedningarnas gudar hwar och en hulpet sitt land ifrå Konungens hand i Assyrien?

34. Hwar äro the gudar i Hamath, och Arphad? Hwar äro the gudar i Sepharvaim, Hena och Jva? Hafwa the ock hulpet Samarien vthu mina hand?

35. Hwar är en gudh ibland alla landz gudar, som sitt land frijat hafwer vthu mina hand, at HERREN nu skal frija Jerusalem vthu mina hand?

36. Tå tigde folcket, och swarade honom intet: ty Konungen hade budit, och sagt: Swarer honom intet.

37. Så kom tå Eliakim Hilkia son hoffmästaren, och Sebna skrifwaren, och Joah Asaph son canceleren, til Hiskia medh rifwin kläder, och gåfwo honom tilkänna RabSake ord.

19. Capitel.

Tå sände Konung Hiskia til Propheten Esaia, at han skulle bedia för them, v. 1. Esaia tröstade honom, at Sanherib skulle draga ther ifrå, och blifwa dräpen i sitt land, v. 6. Sanherib fick höra the Ethioper komma; drog ther ifrå, v. 9. Och skref til Hiskia, at han intet skulle förlåta sigh på HERRAN, vtan gifwa sigh, v. 10. Hiskia bad at HERREN wille hämnas then försmädelsen, v. 14. Tå lät HERREN Esaia säijan, at efter Konungen i Assyrien hade vphäfwit sitt hierta öfwer sina bedrifter, skulle HERREN sättia en ring i hans näso, och föran tilbaka igen rc. v. 20. Och skedde så: ty HERRANS Ängel drap samma natt i theras lägre 185000 män; at Sanherib drog heem, och blef dräpen af sina söner, v. 35.

Tå Konung Hiskia thet hörde, ref han sin kläder, och drog en säck vppå sigh, och gick in vthi HERRANS huus.

2. Och sände Eliakim hoffmästaren, och Sebna skrifwaren, samt medh the äldsta Presterna, klädda i säcker, til Propheten Esaia Amos son.

3. Och the sade til honom: Så säger Hiskia: Thenne dagen är en bedröfwelses, bannors och förhädelses dagh: barnen äro komne til födzlon; men ingen macht är til at föda.

4. Om til ewentyrs HERREN tin Gudh wille höra all RabSake ord, hwilken hans herre Konungen i Assyrien vthsändt hafwer, til at tala förhädelse emot lefwandes Gudh; och til at bannas medh the ord som HERREN tin Gudh hördt hafwer: så vphäf nu tin böön för them som ännu igenlefde äro.

5. Och Konungens Hiskia tienare kommo til Esaia.

6. Tå sade Esaia til them: Så säijer edrom herra: Thetta säger HERREN; Fruchta tigh intet för the ord som tu hördt hafwer, ther Konungens tienare af Assyrien migh medh förhädt hafwa.

7. Sij, jagh wil gifwa honom en anda, at han skal få höra ett rychte, och draga tilbaka igen i sitt land; och jagh wil fälla honom medh swärd i hans land.

8. Och tå RabSake kom igen, fan han Konungen af Assyrien stridandes emot Libna: förty, han hade hördt at han war dragen ifrå Lachis.

9. Och han fick höra om Thirhaka Konungen i Ethiopien: sij, han är vthdragen til at strida emot tigh. Tå wände han om, och sände bodh til Hiskia, och lät säija honom:

10. Thetta säijer Hiskia Juda Konunge: Lät icke tin Gudh bedraga tigh, på hwilken tu tigh förlåter, och säger, Jerusalem warder icke gifwit vthi Konungens hand i Assyrien:

11. Sij, tu hafwer hördt, hwad Konungarna i Assyrien giordt hafwa allom landom, och gifwit them til spillo, och tu skulle nu frijad warda?

12. Hafwa ock Hedningarnas gudar frijat them, hwilka mine fäder förderfwat hafwa; Gosan, Haran, Reseph, och Edens barn, som i Thelassar woro?

13. Hwar är Konungen i Hamath, Konungen i Arphad, Konungen i then staden Sepharvaim, Hena, och Jva.

14. Tå Hiskia hade anammat brefwet af boden, och läset thet, gick han vp i HERRANS huus, och vplät thet för HERRANOM;

15. Och bad in för HERRANOM, och sade: HERRE Jsraels Gudh, som sitter öfwer Cherubim, tu äst allena Gudh i all rike på jordene; tu hafwer giordt himmel och jord.

16. HERRE bög tin öron, och hör: HERRE vplät tin ögon, och see; och hör Sanheribs ord, then hijt sändt hafwer til at tala hädelse emot lefwandes Gudh.

17. Thet är sant HERRE, Konungarna i Assyrien hafwa medh swärd förlagt Hedningarna, och theras land;

18. Och hafwa kastat theras gudar i elden: ty the woro icke gudar, vtan menniskiors handawerck, stock och steen; therföre hafwa the förlagt them.

19. Men nu, HERRE wår Gudh, hielp oß vthu hans hand, på thet at all rike på jordene skola förstå, at tu HERRE allena äst Gudh.

20. Så sände Esaia Amos son til Hiskia, och lät säija honom: Thetta säger HERREN Jsraels Gudh; Hwad tu af migh bedit hafwer om Sanherib, Konungen i Assyrien, thet hafwer jagh hördt.

21. Thetta är thet HERREN emot honom talat hafwer: Jungfrun, dottren Zion förachtar tigh, och bespottar tigh; dottren Jerusalem rister hufwudet efter tigh.

22. Hwem hafwer tu försmädat och förhädt? Öfwer hwem hafwer tu vphögdt tina röst? Tu hafwer vphäfwit tin ögon emot then Heliga i Jsrael.

23. Tu hafwer genom tin sändningabod försmädat Herran, och sagt: Jagh hafwer genom mina många wagnar stigit vp på bergs högderna, vppå Libanons sido: jagh hafwer afhugget thes höga ceder, och vthwalda furor, och är kommen in til yttersta herberget, i hans Carmels skogh.

24. Jagh hafwer grafwit och vthdruckit the främmande watn, och hafwer medh mitt footbielle vthtorkat all förwarad watn.

25. Men hafwer tu icke hördt, at jagh thetta långt tilförene giordt hafwer, och af begynnelsen hafwer jagh beredt thet? Men nu hafwer jagh thet komma låtit, at faste städer skulle förfalla til en öde steenhop.

26. Och the som ther vthi bodde, skulle warda wanmächtige, och rädas och skämmas, och warda såsom örter på markene, och som gröna gräset til höö på taken, hwilket förtorkas förr än thet moget warder.

27. Jagh weet tin boning, tin vthgång och ingång; och at tu rasar emot migh.

28. Så efter tu rasar emot migh, och titt högmod är vpkommet för min öron, så skal jagh sättia en ring i tina näso, och ett bett i tin mun, och skal föra tigh then wägen heem igen, som tu hijt kommen äst.

29. Och thetta skal wara tigh ett tekn: vthi thetta åhr ät hwad som förtrampat är; vthi the andro åhrena hwad sielft wäxer; vthi tredie åhrena sår och vpskärer, och planterar wijngårdar, och äter theras frucht.

30. Och Juda huus som frälst och igenblifwet är, skal ännu rota sigh nedan til, och bära frucht ofwan til.

31. Ty vthaf Jerusalem warda vthgångande the som igenblefne äro; och vthaf Zions berg, the som vndsluppne äro: HERRANS Zebaoths nijt warder thetta giörandes.

32. Therföre säger HERREN om Konungen i Assyrien altså: Han skal icke komma i thenna staden, och ingen pijl skiuta ther in, och ingen sköld föra ther före, och ingen wall vpkasta ther omkring:

33. Vtan han skal draga then wägen tilbaka igen, som han kommen är, och skal intet komma i thenna staden: HERREN hafwer thet sagt.

34. Och jagh skal beskärma thenna staden, så at jagh honom hielpa wil för mina skul, och för Davidz min tienares skul.

35. På then samma nattena foor HERRANS Angel vth, och slog i the Assyriers lägre, hundrade tusend, och fem och ottatijo tusend män: och tå the om morgonen bittida vpstodo, sij, tå låg alt fult medh döda kroppar.

36. Altså bröt Sanherib Konungen af Assyrien vp, drog sina färde, och wände om, och blef i Nineve.

37. Och tå han tilbad i Nisrochs sins Gudz huus, slogo honom hans söner medh swärd, Adrammelech och SarEzer, och vndflydde in vthi thet landet Ararat: och hans son Esar Haddon wardt Konung i hans stadh.

20. Capitel.

Then tiden wardt Hiskia siuk, och HERREN lät Esaia säija honom at han skulle döö, v. 1. Tå greet han, och bad, v. 2. Och HERREN sände åter Esaia, och sade, at han wille förlängia hans lifstijd än til 15 åhr, v. 4. Och til ett tekn skulle skuggen på säijaren gå tijo strek tilbaka; som ock skedde, v. 9. När Konungen i Babel hörde thet, sände han bodh til honom, v. 12. Tå nu Hiskia war gladh medh them, och lät see sina ägodelar, v. 13. Kom Esaia, och förkunnade at alt thetta, samt hans barn skulle medh tiden föras til Babel, v. 14. Hiskia gaf sigh til fridz, v. 19. Blef sedan död, och hans son Manasse Konung, v. 21.

På then tiden wardt Hiskia dödsiuk: och Propheten Esaia Amos son kom til honom, och sade til honom: Så säger HERREN: Skicka om titt huus; ty tu måste döö, och icke blifwa lefwandes.

2. Men han wände sitt ansichte til wäggena, och bad til HERRAN, och sade:

3. Ach HERRE! Kom doch ihogh at jagh hafwer troliga wandrat för tigh, och medh rättsinnigt hierta, och giordt thet tigh hafwer liuft warit. Och Hiskia greet swårliga.

4. Men som Esaia icke ännu halfwäges igenom staden vthkommen war, kom HERRANS ord til honom, och sade:

5. Wändt om, och säg Hiskia mins folcks Första: Thetta säger HERREN tins faders Davidz Gudh: Jagh hafwer hördt tina böön, och sedt tina tårar: sij, jagh wil giöra tigh helbregda; tredie dagen här efter skalt tu vpgå i HERRANS huus.

6. Och jagh skal förlängia titt lijf til femton åhr, och frija tigh, och thenna staden vthu Konungens hand i Assyrien, och beskärma thenna staden för mina skul, och för min tienare Davidz skul.

7. Och Esaia sade: Får migh hijt ett stycke fikon. Och när the hade thet fått honom, lade han thet på böldena, och han wardt helbregda.

8. Hiskia sade til Esaia: Hwad tekn är ther til, at HERREN wil giöra migh helbregda, och jagh vpgå skal i HERRANS huus tredie dagen här efter?

9. Esaia sade: Thetta teknet skalt tu hafwa af HERRANOM, at HERREN skal så giöra medh tigh som han sagt hafwer: wilt tu at skuggen skal gå tijo strek framåth, eller tijo strek tilbaka?

10. Hiskia sade: Thet är lätt at skuggen går framåth tijo strek, thet wil jagh icke; vtan at han går tijo strek tilbaka.

11. Tå åkallade Propheten Esaia HERRAN, och skuggen gick tilbaka tijo strek, som han framåth gånget hade på Ahas säijare.

12. På then tiden sände Berodach Baladan, Baladans son, Konungen i Babel bref och gåfwor til Hiskia: förty, han hade hördt at Hiskia hade warit kranck.

13. Och Hiskia giorde sigh gladh medh them, och wijste them hela örtahuset, silfwer, guld, specerij, och then bätsta oljon, och harneskhuset, och alt thet i hans fatebur för handene war: och war intet i hans huus, och i alt hans wåld, thet Hiskia them icke wijste.

14. Så kom Propheten Esaia til Konung Hiskia, och sade til honom: Hwad hafwa thesse männerna sagt? Och hwadan äro the komne til tigh? Hiskia sade: The äro vthaf fierran land komne til migh, ifrå Babel.

15. Han sade: Hwad hafwa the sedt i tino huse? Hiskia sade: The hafwa sedt alt thet i mino huse är: och i mina håfwor är intet, som jagh them icke wijst hafwer.

16. Tå sade Esaia til Hiskia: Hör HERRANS ord:

17. Sij, then tijd skal komma, at alt skal bortfördt warda vthu titt huus til Babel, och alt thet tine fäder församlat hafwa in til thenna dagh; och skal intet igenlefdt warda, säger HERREN.

18. Ther til the barn, som af tigh komma, som tu födandes warder, skola warda tagne til at wara kamererare i Konungens palats i Babel.

19. Hiskia sade til Esaia: Thet är så godt som HERREN sagt hafwer. Och sade ytterligare: Ware doch frijd och sanning i min tijd.

20. Hwad nu meer af Hiskia säijande är, och all hans macht, och hwad han giordt hafwer, och om dammen, och waturännorna, ther medh han ledde watn in i staden, sij, thet är skrifwit vthi Juda Konungars Chrönico.

21. Och Hiskia afsomnade medh sina fäder: och Manasse hans son wardt Konung i hans stadh.

21. Capitel.

Manasse regerade 55 åhr; och giorde thet ondt war, v. 1. Han vpbygde Baals altare, och tilbad all himmelens häär, rc. Och giorde wärre än Hedningarna, v. 3. Tå sade HERREN genom sina Propheter, at han wille låta komma olycko öfwer Juda och Jerusalem, såsom han öfwer Samarien giordt hade, v. 10. Ther til vthgiöt Manasse mycket oskyldigt blodh, v. 16. Blef död; och hans son Amon Konung, v. 17. Han regerade 2 åhr, och wandrade i sin faders wägh, v. 19. Til thes hans tienare dråpo honom, v. 23. Och så wardt Josia Konung, v. 26.

Manasse war tolf åhra gammal tå han wardt Konung, och regerade fem och femtijo åhr i Jerusalem: hans moder heet Hephziba.

2. Och han giorde thet ondt war för HERRANOM, efter Hedningarnas styggelse, som HERREN för Jsraels barn fördrifwit hade.

3. Och han afwände sigh, och vpbygde the högder som hans fader Hiskia nederbrutit hade, och vpsatte Baals altare, och giorde lundar såsom Achab Jsraels Konung giordt hade; och tilbad all himmelens häär, och tiente them:

4. Och bygde altare i HERRANS huus, ther HERREN om sagt hade: Jagh skal sättia mitt namn i Jerusalem.

5. Och han bygde allom himmelens häär altare, vthi båda gårdarna til HERRANS huus:

6. Och lät sin son gå igenom eld, och achtade på foglarop, och tekn, och hölt spåmän och teknetydare, och giorde mycket thet ondt war för HERRANOM, ther han honom medh förtörnade.

7. Han satte ock en lundagud, then han giordt hade, i huset, om hwilket HERREN til David och hans son Salomo sagt hade: Vthi thetta huus, och i Jerusalem, thet jagh vthwaldt hafwer vthur alla Jsraels slächter, wil jagh sättia mitt namn i ewig tijd;

8. Och skal icke låta Jsraels foot meer röra sigh ifrå thet land, som jagh theras fäder gifwit hafwer; doch så, om the hålla och giöra efter alt thet jagh budit hafwer, och efter all the lagh som min tienare Mose them budit hafwer.

9. Men the lydde intet; vtan Manasse förförde them, så at the giorde wärre än Hedningarna, som HERREN för Jsraels barn fördrifwit hade.

10. Tå talade HERREN genom sina tienare Propheterna, och sade:

11. Therföre at Manasse Juda Konung hafwer thenna styggelsen giordt, som wärre äro än all the styggelse som the Amoreer giordt hafwa, som för honom woro; och hafwer theslikes kommet Juda til at synda medh sina afgudar:

12. Therföre säger HERREN Jsraels Gudh altså: Sij, jagh skal låta komma olycko öfwer Jerusalem och Juda, så at hwilken som hälst thet får höra, honom skal thet gälla i båda hans öron.

13. Och jagh skal vthsträckia öfwer Jerusalem Samarie snöre, och Achabs huus wigt; och skal vthskiölja Jerusalem såsom man vthskiöl diskar, och skal omstörta thet.

14. Och jagh skal låta några af minom arfwedeel blifwa qwara, och gifwa them vthi theras fiendars händer, at the skola warda til ett roof och skiöfwel allom theras fiendom;

15. Therföre at the giordt hafwa thet migh illa behagar, och hafwa förtörnat migh, ifrå then dagh tå theras fäder foro vthur Egypten, alt in til thenna dagh.

16. Och vthgiöt Manasse ganska mycket oskyldigt blodh, in til thes Jerusalem på alla sidor fult wardt; förvthan the synder, ther han medh kom Juda til at synda, at the giorde thet ondt war för HERRANOM.

17. Hwad nu meer af Manasse säijande är, och alt thet han giordt hafwer, och om hans synder som han bedref, sij, thet är skrifwit vthi Juda Konungars Chrönico.

18. Och Manasse afsomnade medh sina fäder, och wardt begrafwen i trägårdenom widh hans huus, nemliga i Vsa trägård: och hans son Amon wardt Konung i hans stadh.

19. Tw och tiugu åhra gammal war Amon tå han wardt Konung, och han regerade i tw åhr i Jerusalem: hans moder heet Mesullemeth Haruz dotter af Jotba.

20. Och han giorde thet HERRANOM illa behagade, såsom hans fader Manasse giordt hade;

21. Och wandrade i allan then wägh, som hans fader wandrat hade; och tiente the afgudar som hans fader tient hade, och tilbad them:

22. Och öfwergaf HERRAN sina fäders Gudh, och wandrade icke på HERRANS wägh.

23. Och hans tienare giorde ett förbund emot Amon; och dråpo Konungen i hans huus.

24. Men folcket i landena slog alla them som förbundet emot Konung Amon giordt hade. Och folcket i landena giorde Josia hans son til Konung i hans stadh.

25. Hwad nu Amon meer giordt hafwer, sij, thet är skrifwit i Juda Konungars Chrönico.

26. Och man begrof honom i hans graf i Vsa trägård: och hans son Josia wardt Konung i hans stadh.

22. Capitel.

Josia regerade 31 åhr, och giorde thet godt war, v. 1. Han sände sin skrifware til Presten Hilkia, at få vth the samkade penningarna, til at bota HERRANS huus, v. 3. Hilkia sick honom HERRANS lagbok som han funnit hade, v. 8. Tå Konungen hörde henne läsas, ref han sin kläder, och sände at fråga HERRAN, v. 11. The kommo til Hulda Prophetissan, hon sade at HERREN skulle låta komma alt thet onda öfwer Juda som i lagbokene stod, för theras asguderij skul, v. 14. Men Konnng Josia efter han ödmiukade sigh, wille han låta samkas til sina fäder, at han thet icke see skulle, v. 18. Och the sade honom thet igen, v. 20.

Josia war otta åhra gammal tå han wardt Konung, och regerade ett och tretijo åhr i Jerusalem: hans moder heet Jedida Adaja dotter af Bozkath.

2. Han giorde thet godt war för HERRANOM, och wandrade i allom sins faders Davidz wägh, och bögde hwarken på högra sidona, eller på then wänstra.

3. Vthi adertonde åhrena Konungs Josia, sände Konungen Saphan Azalia son Mesullam sons skrifwaren, bort vthi HERRANS huus, och sade:

4. Gack vp til öfwersta Presten Hilkia, at man må få honom the penningar som til HERRANS huus införde äro, och dörawachtarena församlat hafwa af folckena;

5. At the måga gifwa them arbetarena, som bestälte äro i HERRANS huus, och gifwa them som arbeta på HERRANS huus, och bota thet som förfallet är i husena:

6. Nemliga, timbermannom, bygningsmannom, murmästarom, och them som trää och huggen steen köpa skola til husets förbättring.

7. Doch så, at man ingen räkenskap skulle taga af them för the penningar som vnder theras hand antwardade wordo; vtan the skulle handla ther medh på sina troo.

8. Och öfwerste Presten Hilkia sade til skrifwaren Saphan: Jagh hafwer funnet lagbokena vthi HERRANS huus: Och Hilkia fick Saphan bokena, at han skulle then läsa.

9. Och skrifwaren Saphan bar henne til Konungen, och bodade honom igen, och sade: Tine tienare hafwa tilhopa hämtat the penningar som i husena fundne woro, och hafwa vthgifwit them arbetarena, som bestälte äro i HERRANS huus:

10. Och förtälde skrifwaren Saphan Konungenom, och sade: Hilkia Presten fick migh ena book, och Saphan laas henne för Konungenom.

11. Tå Konungen hörde orden i lagbokene, ref han sin kläder sönder.

12. Och Konungen böd Hilkia Prestenom, och Ahikam Saphan sone, och Achbor Michaja sone, och Saphan skrifwarenom, och Asaja Konungens tienare, och sade:

13. Går bort, och fråger HERRAN för migh, för folcket, och för hela Juda om thenna bokenes ord som funnen är: ty thet är en stoor HERRANS wrede som är vptänd öfwer oß; therföre at wåre fäder icke lydt hafwa thenna bokenes ord, at the måtte giordt alt thet ther vthinnan skrifwit är.

14. Tå gingo åstadh Hilkia Presten, Ahikam, Achbor, Saphan och Asaja til then Prophetissan Hulda, Sallums hustru, Thikva sous, Harhas sons, klädawachtarens: och hon bodde i Jerusalem i them andra delenom, och the talade medh henne.

15. Men hon sade til them: Thetta säger HERREN Jsraels Gudh: Säger them manne, som eder til migh sändt hafwer:

16. Så säger HERREN: Sij, jagh skal låta komma olycko öfwer thetta rum, och thes inbyggiare, efter all lagsens ord som Juda Konung hafwer läsa låtit.

17. Therföre at the hafwa öfwergifwit migh, och rökt andra gudar, förtörnandes migh medh alt theras handawerck: therföre skal min wrede vptändas emot thetta rum, och skal icke vthsläckt warda.

18. Men Juda Konunge som eder vthsändt hafwer til at fråga HERRAN, skolen J så säija: Så säger HERREN Jsraels Gudh:

19. Therföre at titt hierta hafwer bewekt sigh af the ord som tu hördt hafwer, och hafwer ödmiukat tigh för HERRANOM, tå tu hörde hwad jagh sagt hade emot thetta rum, och thes inbyggiare, at the skulle warda til een förödelse och förbannelse, och hafwer rifwit tin kläder sönder, och hafwer gråtet för migh, så hafwer jagh ock hördt thet, säger HERREN.

20. Therföre wil jagh samka tigh til tina fäder, at tu skal samkas i grafwena medh frijd, och tin ögon icke see skola alla thenna olyckon som jagh öfwer thetta rum föra skal. Och the sade Konungenom thet igen.

23. Capitel.

Tå församlade Josia hela landet; lät vpläsa lagboken, v. 1. Och förnyade förbundet medh HERRAN, at the efter lagsens ord giöra skulle, v. 3. Sedan förstörde han alt afguderij som the förra Konungarna vprättat hade, v. 4. Och hölt Passah medh stoor prächtighet, v. 21. Han fördref ock alla spåmän och teknatydare, så at ingen Konung war som så af hiertat sökte HERRAN som han, v. 24. Doch wände icke HERRANS wrede igen för Manasse retande skul, v. 26. J hans tijd drog Necho Konungen i Egypten moot Assyrien: tå drog Josia moot honom, och blef dod i Megiddo, v. 29. Hans son Joahas regerade 3 månader, v. 31. Men Pharao grep honom; lade en skatt på landet, och satte Jojakim til Konung, v. 33. Han regerade 11 åhr, och giorde thet ondt war, v. 36.

Och Konungen sände bort, och til honom församlades alle the äldste i Juda och Jerusalem.

2. Och Konungen gick vp i HERRANS huus, och hwar man af Juda, och alle Jerusalems inbyggiare medh honom; Prester och Propheter, och alt folcket, både små och store: och man laas för theras öron all förbundsens books ord, hwilken i HERRANS huus funnen war.

3. Och Konungen gick in til een stodh, och giorde ett förbund för HERRANOM, at the skulle wandra efter HERRANOM, och hålla hans budh, witnesbyrd och rätter, af alt hierta, och af allo siäl, at the skulle vprätta thetta förbundz ord, som skrifne stodo vthi thesso book: och alt folcket trädde vthi förbundet.

4. Och Konungen böd öfwersta Prestenom Hilkia, och Prestomen af thet andra skiftet, och dörawachtaromen, at the skulle vthkasta af HERRANS tempel allahanda tygh, som til Baal och lunden, och all himmelens häär giordt war: och the brände thet vp vthan för Jerusalem i Kidrons daal, och stofftet ther af wardt buret til BethEl.

5. Och han afsatte the Camarim, hwilka Juda Konungar stichtat hade, til at rökia på högderna vthi Juda städer, och omkring Jerusalem: theslikes Baals, solenes, månans, planeternas, och all himmelens häärs rökiare.

6. Och lät föra lunden vthu HERRANS huus, vth för Jerusalem, i Kidrons bäck; och brände honom vp i Kidrons bäck, och giorde honom til stofft, och kastade stofftet vppå thet meniga folcks grifter.

7. Och han bröt bort the råffarehuus, som woro widh HERRANS huus, ther qwinnor vthi wofwo tapeter til lunden.

8. Och han lät församla alla Presterna vthur Juda städer, och orenade the högder ther Presterna rökte, ifrå Geba alt in til BerSeba: och han bröt bort portaltaren som woro vthi ingångenom i Josua stadzfogtans port, hwilken woro på wenstra sidone, ther man går til stadzporten.

9. Doch offrade icke högdernas Prester någon tijd på HERRANS altare i Jerusalem, vtan åto af the osyrade brödena ibland sina bröder.

10. Han orenade ock Tophet, vthi Hinnoms barnas daal, at ingen skulle läta gå sin son eller sina dotter genom eld för Molech:

11. Och tog bort the hästar, hwilka Juda Konungar solene vpsatt hade, i ingångenom åth HERRANS huus, til Nethan Melechs åminnelse, kamererarens som i Parvarim war; och solenes wagnar brände han vp i eld;

12. Så ock altaren på taken i Ahas saal, then Juda Konungar giordt hade; och the altare, som Manasse giordt hade vthi the twå gårdar åth HERRANS huus, bröt Konungen bort, och lop tädan, och kastade theras stofft i Kidrons bäck.

13. Och the högder som för Jerusalem woro, på högra sidone widh berget Mashith, som Salomo Jsraels Konung bygdt hade til Astoreth Zidons styggelse, och Chemos Moabs styggelse, och Milcom Ammons barnas styggelse, orenade Konungen:

14. Och slog sönder stoderna, och vthrotade lundarna, och vpfylte theras rum medh menniskio been:

15. Sammalunda ock thet altaret i BethEl, högden som Jerobeam Nebat son giordt hade, then Jsrael hade kommet til at synda; thet samma altaret bröt han neder, och högdena, och brände vp högdena, och giorde henne til stofft, och brände vp lunden.

16. Och Josia wände sigh om, och fick see the grifter som woro på bergena, och sände bort, och lät hämta benen vthu grifterna, och vpbrände them på altarena, och orenade thet, efter HERRANS ord, som Gudz mannen vthropat hade, then thetta så föresagt hade.

17. Och han sade: Hwad är thetta för en wård som jagh här seer? Och folcket i stadenom sade til honom: Thet är then Gudz mansens grift som af Juda kom, och thetta vthropade som tu giordt hafwer medh altarena i BethEl.

18. Och han sade: Lät honom liggia; ingen röre hans been. Altså wordo hans been frijade, medh then Prophetens been som vthaf Samarien kommen war.

19. Han kastade ock bort all högders huus vthi Samarie städer, som Jsraels Konungar giordt hade til at förtörna (HERRAN), och giorde medh them aldeles såsom han i BethEl giordt hade.

20. Och han offrade alla högdernas Prester som ther woro, på altaren, och brände så menniskiobeen ther vppå, och kom igen til Jerusalem.

21. Och Konungen böd folckena, och sade: Håller HERRANOM edrom Gudh Passah, såsom skrifwit är i thenna förbundz book.

22. Ty intet Passah war så hållet som thetta, ifrå the domares tijd som Jsrael dömde, och i alla Jsraels Konungars, och Juda Konungars tijd:

23. Vtan i adertonde åhrena Konungs Josia, wardt thetta Passah hållet HERRANOM i Jerusalem.

24. Theslikes rensade Josia vth alla spåmän, teknatydare, beläte, och afgudar; och all styggelse, som i Juda land, och i Jerusalem sedde wordo: på thet han skulle vprätta lagsens ord, som skrifne stodo i bokene, som Presten Hilkia fan i HERRANS huus.

25. Hans like hade ingen Konung warit för honom, then så af alt hierta, af allo siäl, och alla krafter sigh til HERRAN wände, efter all Mose lagh: och efter honom kom eij heller hans like vp.

26. Doch wände icke HERREN sigh ifrå sine stora wredes grymhet, ther han medh öfwer Juda förtörnat war, för all the retelse skul, ther medh Manasse honom rett hade.

27. Och HERREN sade: Jagh wil ock kasta Juda ifrå mitt ansichte, såsom jagh Jsrael bortkastat hafwer; och skal förkasta thenna staden, som jagh vthwaldt hafwer, nemliga, Jerusalem, och thet huus ther jagh om sagt hafwer: Mitt namn skal wara ther.

28. Hwad nu meer af Josia säijande är, och alt thet han giordt hafwer, sij, thet är skrifwit vthi Juda Konungars Chrönico.

29. Vthi hans tijd drog Pharao Necho Konungen i Egypten vp emot Konungen af Assyrien widh then älfwena Phrath: men Konung Josia drog emot honom, och blef död i Megiddo, tå han hade sedt honom.

30. Och hans tienare förde honom dödan ifrå Megiddo, och hade honom til Jerusalem, och begrofwo honom i hans graf: och folcket i landena togo Joahas Josia son, och smorde honom, och giorde honom til Konung i hans faders stadh.

31. Try och tiugu åhra gammal war Joahas tå han wardt Konung, och regerade tre månader i Jerusalem. Hans moder heet Hamutal, Jeremia dotter af Libna.

32. Och han giorde thet ondt war för HERRANOM, såsom hans fäder giordt hade.

33. Men Pharao Necho grep honom i Riblath i Hamats land, at han icke regera skulle i Jerusalem; och lade een beskattning på landet, hundrade centener silfwer, och en centener guld.

34. Och Pharao Necho giorde Eliakim Josia son til Konung vthi hans faders Josia stadh, och wände hans namn Jojakim. Men Joahas tog han, och förde in vthi Egypten, ther blef han död.

35. Och Jojakim gaf Pharao silfret och guldet: doch beskattade han landet, at han sådant silfwer gifwa kunde efter Pharaos befalning; hwar och en efter sina förmågo beskattade han til silfwer och guld ibland folcket i landena, at han thet Pharao Necho gifwa skulle.

36. Fem och tiugu åhra gammal war Jojakim tå han wardt Konung, och regerade ellofwa åhr i Jerusalem. Hans moder heet Zebuda Pedaja dotter af Ruma.

37. Och han giorde thet ondt war för HERRANOM, såsom hans fäder giordt hade.

24. Capitel.

Jjojakims tijd kom Nebucad Nezar Konungen i Babel, och giorde honom sigh vnderdånig: men han föll ifrå honom igen, v. 1. Och HERREN lät främmande folck plåga them för Manasse synder skul, v. 2. Efter Jojakim kom Jojachin som ock kallas Jechonia; regerade tre månader, v. 6. J hans tijd kom Nebucad Nezar igen, och belägrade Jerusalem, v. 10. Tå gaf Jojachin sigh, och Nebucad Nezar tog honom medh alla HERRANS huus håfwor, samt the yppersta i landet, och förde til Babel, v. 12. Och satte Zedekia til Konung öfwer the igenlefda, v. 17. Han regerade 11 åhr, giorde thet ondt war, och blef affällig ifrå Konungen i Babel, v. 18.

Vthi hans tijd drog Nebucad Nezar vp, Konungen i Babel, och Jojakim wardt honom vnderdånig i try åhr. Och han wände sigh om, och föll ifrå honom.

2. Och HERREN lät komma öfwer honom krigsfolck, vthu Chaldeen, vthu Syrien, vthu Moab, och ifrån Ammons barn; och lät komma them i Juda, at the skulle förderfwa honom efter HERRANS ord, thet han talat hade genom sina tienare Propheterna.

3. Men thet skedde Juda altså efter HERRANS ord, på thet han skulle kasta them ifrå sitt ansichte för Manasse synd skul, som han giordt hade;

4. Och för thet oskyldiga blodh skul, som han vthgiöt, och giorde Jerusalem fult medh oskyldigt blodh: och therföre wille HERREN icke förlåtat.

5. Hwad nu meer af Jojakim säijande är, och alt thet han giordt hafwer, sij, thet är skrifwit vthi Juda Konungars Chrönico.

6. Och Jojakim afsomnade medh sina fäder. Och hans son Jojachin wardt Konung i hans stadh.

7. Och Konungen i Egypten drog icke meer vthu sitt land: förty, Konungen i Babel hade honom borttagit alt thet som Konungens i Egypten war, ifrån Egypti bäck alt in til then älfwen Phrath.

8. Aderton åhra gammal war Jojachin tå han Konung wardt, och regerade tre månader i Jerusalem. Hans moder heet Nehustha Elnathans dotter af Jerusalem.

9. Och han giorde thet ondt war för HERRANOM, såsom hans fader giordt hade.

10. På then tiden drogo Nebucad Nezars Konungens tienare i Babel vp til Jerusalem, och kringlade staden medh bolwerck.

11. Och tå Nebucad Nezar kom til staden medh sina tienare, belade han honom.

12. Men Jojachin, Juda Konung, gick vth til Konungen af Babel medh sine moder, medh sina tienare, medh sina öfwerstar och kamererare. Och Konungen af Babel anammade honom i sins rikes ottonde åhre.

13. Och tog vth tådan alla håfwor vthi HERRANS huus, och i Konungs huset; och slog sönder all gyldene kärille, som Salomo Jsraels Konung giordt hade vthi HERRANS tempel, såsom HERREN sagt hade;

14. Och förde bort hela Jerusalem, alla öfwerstar, alla wäldiga, tijotusend fångar, och alla timbermän, och alla smeder, och lät intet qwart blifwa, vtan thet ringesta folcket i landena.

15. Och förde bort Jojachin til Babel, Konungens moder, Konungens hustrur, och hans kamererare; theslikes the myndiga i landena förde han ock fångna bort ifrån Jerusalem til Babel;

16. Och hwad bästa folcket war, siutusend, och the timbermän och smeder, tusende, alle starcke krigsmän. Och Konungen af Babel förde them til Babel.

17. Och Konungen af Babel giorde Mattania hans faderbroder til Konung i hans stadh, och förwände hans namn Zedekia.

18. Ett och tiugu åhr gammal war Zedekia tå han wardt Konung, och regerade ellofwa åhr i Jerusalem. Hans moder heet Hamital, Jeremia dotter af Libna.

19. Och han giorde thet ondt war för HERRANOM, såsom Jojakim giordt hade.

20. Ty thet skedde altså medh Jerusalem och Juda vthaf HERRANS wrede, til thes han kastade them bort ifrå sitt ansichte. Och Zedekia wardt affällig ifrå Konungenom i Babel.

25. Capitel.

Så kom Nebucad Nezar igen; belägrade och fick in Jerusalem, v. 1 Zedekia flydde, blef fången, och förd til honom, v. 4. Han lät föran til Babel, v. 6. Och sände NebusarAdan, han förstörde templet och staden, v. 8. Förde bort thet meniga folcket, v. 11. Samt all kostelig tygh vthu HERRANS huus, v. 13. Och hwad förnemlige igen woro, förde han til Konungen, at the wordo dräpne, v. 18. Men öfwer the fattiga som igen lefdes satte han Gedalia, v. 22. Honom drap en benämnd Jsmael. Tå fruchtade folcket, och flydde in i Egypten, v. 25. Tå EvilMerodach wardt Konung i Babel, tog han Jojachin vthu fängelset, och satten widh sitt bord, v. 27.

Och thet begaf sigh i nijonde åhrena af hans rike, på tijonde dagen i tijonde månadenom, kom Nebucad Nezar Konungen i Babel medh all sin macht för Jerusalem, och the lägrade sigh ther före, och bygde skantsar alt omkring.

2. Altså wardt staden belagd alt in til ellofte åhret af Konung Zedekia rike.

3. Men i nijonde månadenom wardt hungeren starck i stadenom, så at folcket i landena hade intet äta.

4. Tå föll man in i staden, och alle krigsmän flydde om nattena then wägen ifrå porten som går emellan the twå murar åth Konungs trägården. Och the Chaldeer lågo omkring staden. Och han flydde then wägen åth hedmarkena.

5. Men the Chaldeers macht jagade efter Konungen, och grepo honom på hedmarkene widh Jericho. Och alle krigsmännerna, som när honom woro, wordo förskingrade ifrå honom.

6. Men Konungen grepo the, och förde honom vp til Konungen af Babel til Riblath; och the sade en doom öfwer honom.

7. Och the slogo Zedekia barn ihiäl för hans ögon, och stungo Zedekia hans ögon vth, och bundo honom medh kädior, och förde honom til Babel.

8. På siunde dagen i femte månadenom, thet är nitonde åhret Nebucad Nezars Konungens i Babel, kom Nebuzar Adan hoffmästaren, Konungens tienare i Babel, til Jerusalem,

9. Och vpbrände HERRANS huus, och Konungs huset, och all huus i Jerusalem, och all stoor huus brände han vp medh eld.

10. Och hela the Chaldeers macht som medh hoffmästarenom war, bröt omkull murarna som omkring Jerusalem woro.

11. Men thet andra folcket som qwart war i stadenom, och the som til Konungen af Babel falne woro, och thet andra meniga folcket förde NebuzarAdan hoffmästaren bort.

12. Och af the ringesta i landena lät hoffmästaren blifwa til wijngårdzmän, och åkermän.

13. Men the kopparstodar i HERRANS huus, och stolarna, och kopparhafwet som i HERRANS huus war, slogo the Chaldeer sönder, och förde kopparen til Babel.

14. Och grytor, skoflar, knifwar, skedar, och all kopparkärille ther medh man tiente, togo the bort.

15. Ther til tog hoffmästaren pannor och becken hwad af guld och silfwer war;

16. Twå stodar, ett haaf, och the stolar som Salomo hade giöra låtit til HERRANS huus; kopparen af all thenna tygen stod icke til wägande.

17. Aderton alnar högh war een stoden, och knappen ther på war ock af koppar, och tre alnar högh; och giordarna, och granatäplen alt omkring knappen war ock alt af koppar: widh samma sättet war ock then andra stoden medh giordar.

18. Och hoffmästaren tog Presten Seraja af första skiftet, och Presten Zephania af thet andra skiftet, och tre dörawachtare;

19. Och en kamererer vthu stadenom, som öfwer krigsmännerna satt war, och fem män som allstådes hade ståndet för Konungenom, och i stadenom fundne woro, och Sopher häärhöfwitzmannen som folcket i landena strida lärde, och sextijo män af landzfolckena som i stadenom fundne woro.

20. Thessa tog NebuzarAdan hoffmästaren, och förde them til Konungen af Babel til Riblath.

21. Och Konungen i Babel slog them ihiäl i Riblath i the landena Hamath. Altså wardt Juda bortförd vthu sitt land.

22. Men öfwer thet folck som qwart blef i Juda land, som NebucadNezar Konungen af Babel qwart blifwa lät, satte han Gedalia Ahikams son, Saphans sons.

23. Tå nu alt krigsfolckets höfwitzmän och männerna hörde, at Konungen af Babel hade vpsatt Gedalia, kommo the til Gedalia i Mizpa, nemliga, Jsmael Nethania son, och Johanan Kareah son, och Seraja Thanhumeth son then Nethophatiten, och Jaesania Maachathi son, samt medh theras män.

24. Och Gedalia swor them, och theras män, och sade til them: Fruchter eder intet at wara the Chaldeers vnderdånar: blifwer i landena, och warer Konungenom af Babel vnderdånige, så går eder wäl.

25. Men i siunde månadenom kom Jsmael Nethania son, Elisama sons, vthaf Konungsliga slächt, och tijo män medh honom, och slogo Gedalia ihiäl; ther til the Judar och Chaldeer, som medh honom woro i Mizpa.

26. Tå reste sigh vp alt folcket, både små och store, och krigsöfwerstarna, och kommo in vthi Egypten: förty the fruchtade sigh för the Chaldeer.

27. Vthi siunde och tretijonde åhrena sedan Jojachin Juda Konung bortförd war, på siunde och tiugunde dagen i tolfte månadenom, hof Evil Merodach Konungen i Babel, vthi första åhrena af sitt rike, Jojachins Juda Konungs hufwud vp vthu fängslehuset;

28. Och talade wänliga medh honom, och satte hans stool vthöfwer the Konungars stolar som när honom woro i Babel;

29. Och förwandlade hans fängelsekläder: och han åt altid in för honom i alla sina lifsdagar;

30. Och satte honom före hans deel, then man honom altid gifwa skulle af Konungenom, hwar dagh, så länge han lefde.