SECUNDUS SAMUELIS.

1. Capitel.

När nu Saul död war, kom en yngling, en Amalekiters son, och bodade David om Sauls dödh, och bekände at han hade dräpit honom, v. 1. Och David greet öfwer Saul och Jonathan, v. 11. Men han lät slå then ynglingen ihiäl, therföre at han hade förtagit sigh vppå HERRANS smorda, v. 13. Och David sång öfwer them een klagowiso; klagade öfwer theras fall; berömde theras framgång i krijg, och theras liuflighet medan the lefde, v. 17.

Efter Sauls dödh, tå David igenkommen war ifrå the Amalekiters slachtning, och hade blifwit twå dagar i Ziklag:

2. Sij, på tredie dagen kom en man ifrå Sauls häär, medh sönderrifwin kläder, och jord på hans hufwud. Och som han kom til David, föll han nedh på jordena, och tilbad.

3. Men David sade til honom: Hwadan kommer tu? Han sade til honom: Jfrån Jsraels häär hafwer jagh flydt.

4. David sade til honom: Säg migh huru tilgångit är. Han sade: Folcket är flydt af stridene; och mycket folck är fallet: ther til är ock Saul död, och hans son Jonathan.

5. David sade til then ynglingen som thetta bodade: Hwar af wetst tu, at Saul och hans son Jonathan äro döde?

6. Ynglingen, som thetta bodade, sade: Jagh kom oförwarandes vp på Gilboa berg: och sij, Saul bögde sigh neder på sitt spiut; och wagnar och resenärer jagade efter honom.

7. Och han wände sigh om, och fick see migh; och kallade migh: och jagh sade: Här är jagh.

8. Och han talade til migh: Ho ästu? Jagh sade til honom: Jagh är en Amalekit.

9. Och han sade til migh: Kom hijt til migh, och dräp migh: ty ångest hafwer begripit migh; ty mitt lijf är ännu alt heelt i migh.

10. Så gick jagh til honom, och drap honom: förty, jagh wiste wäl at han icke skulle kunna lefwa efter hans fall: och jagh tog cronona af hans hufwud, och armsmidet af hans arm, och hafwer burit thet hijt til tigh min herra.

11. Tå fattade David sin kläder, och ref them sönder; och alle the män som när honom woro:

12. Och jämrade sigh, och greto, och fastade alt in til aftonen öfwer Saul och Jonathan hans son; och öfwer HERRANS folck, och öfwer Jsraels huus, at the genom swärd falne woro.

13. Och David sade til ynglingen som honom thet bodat hade: Hwadan äst tu? Han sade: Jagh är en främlings, en Amalekiters son.

14. David sade til honom: Hwij hafwer tu icke fruchtat tigh komma tina hand widh HERRANS smorda, til at dräpa honom?

15. Och David sade til en af sina vnga män: Fram och slå honom. Och han slog honom at han blef död.

16. Tå sade David til honom: Titt blodh ware öfwer titt hufwud; ty tin mun hafwer talat emot tigh sielf, och sagt: Jagh hafwer dräpit HERRANS smorda.

17. Och David klagade thenna klagan öfwer Saul och Jonathan hans son:

18. Och befalte at man skulle lära Juda barn bogan: sij, thet är skrifwit vthi then redeligas book;

19. The ädleste i Jsrael äro slagne på tin berg; huru äro the hieltar falne!

20. Beboder thet icke i Gath; förkunner thet icke på gatomen i Askelon: på thet at the Philisteers döttrar sigh icke frögda skola, at the oomskornas döttrar icke glädias skola.

21. J Gilboa berg, komme på eder hwarcken dagg eller regn, icke heller ware åkrar ther häfoffer af kommer: förty, ther är the hieltars sköld afslagen; Sauls sköld, lika som han icke hade warit smord medh oljo.

22. Jonathans boge felade icke, och Sauls swärd kom aldrig fåfängt igen ifrå the slagnas blodh, och ifrå the Hieltars fetma.

23. Saul och Jonathan, liuflige och täcke medan the lefde, äro ock så icke åthskilde i döden: raskare än örnar, och starckare än leijon.

24. J Jsraels döttrar gråter öfwer Saul, then eder klädde medh rosenfärgo i kräselighet; och prydde eder medh gyldene klenodier på edor kläder.

25. Huru äro the Hieltar så falne i stridene! Jonathan är slagen på tina högar.

26. Jagh sörjer om tigh, min broder Jonathan: tu hafwer warit migh mycket kär; tin kärlek war migh närmare än qwinno kärlek.

27. Huru äro the Hieltar falne, och wapnen borto blefne!

2. Capitel.

Ther efter drog David vp til Hebron, och blef ther smord til Konung öfwer Juda, v. 1. Och han sände, och lät tacka them af Jabes, therföre at the hade begrafwit Saul, v. 4. Men Abner giorde Jsooseth Sauls son til Konung öfwer Jsrael, v. 8. Och drog vth til stridz emot Joab Davidz häärhöfwitzman: och wardt slagen för Joab, v. 12. Tå jagade Asahel efter Abner, och wille icke öfwergifwan: therföre stack Abner honom ihiäl, v. 18. Och Abner medh Ben Jamins barn stadnade, och begärade frijd, v. 24. Så wände tå Joab åter: och the drogo tilbaka, hwar på sin wägh, v. 27.

Sedan thetta skedt war, frågade David HERRAN, och sade: Skal jagh draga vp vthi någon af Juda städer? Och HERREN sade til honom: Drag tijt vp. David sade: Hwart? Han sade: Til Hebron.

2. Så drog tå David tijt medh sina twå hustrur, Ahinoam then Jisreelitiskon, och Abigail Nabals then Carmelitens hustru.

3. Ther til hade han ock the män vp medh sigh, som när honom woro, hwar och en medh sitt huus: och bodde i Hebrons städer.

4. Och the män af Juda kommo, och smorde ther David til Konung öfwer Juda huus.

Och tå David wardt bodat, at the af Jabes i Gilead hade begrafwet Saul;

5. Sände han bodh til them, och lät säija them: Wälsignade waren J HERRANOM, at J thenna barmhertighet hafwen giordt på edar herra Saul, och begrafwet honom.

6. Så giöre nu HERREN medh eder barmhertighet och trohet; och jagh skal ock theslikes giöra eder godt, at J thetta giorden.

7. Så ware nu edra händer trösta, och står faste: efter edar herre Saul är död, så hafwer nu Juda huus smordt migh til Konung öfwer sigh.

8. Men Abner Ner son, som Sauls häärhöfwitzman war, tog Jsboseth Sauls son, och förde honom genom Mahanaim:

9. Och giorde honom til Konung öfwer Gilead, Assuri, Jisreel, Ephraim, Ben Jamin, och öfwer hela Jsrael.

10. Och Jsboseth Sauls son war fyratijo åhr gammal, tå han blef Konung öfwer Jsrael; och regerade i tw åhr: men Juda huus hölt medh David.

11. Och then tiden som David war Konung i Hebron öfwer Juda huus, war siu åhr och sex månader.

12. Och Abner Ner son drog vth medh Jsboseths Sauls sons tienare, vthu Mahanaim til Gibeon.

13. Och Joab Zeru Ja son drog vth medh Davidz tienare, och mötte hwar annan widh dammen i Gibeon: och lade sigh, thesse på thenna sidone widh dammen, och the andre på then andra sidone.

14. Och Abner sade til Joab: Lät the vnga män stå vp, och spela för oß. Joab sade: Thet må wäl wara.

15. Så stodo the vp, och gingo fram tolf i talet vthaf Ben Jamin, på Jsboseths Sauls sons sido; och tolf af Davidz tienare.

16. Och hwar thera tog then andra widh halsen, och stötte honom swärdet i hans sido; och föllo then ene medh then andra: ther af thet rumet kallas Helkath Hazurim, hwilket i Gibeon är.

17. Och begyntes en ganska hård strijd på then dagen: men Abner och the män af Jsrael wordo slagne för Davidz tienare.

18. Och tre Zeru Ja söner woro ther, Joab, Abisai och Asahel: men Asahel war snar til fötter såsom een rå på markene.

19. Han jagade efter Abner, och wek icke, hwarken på then högra sidon eller then wenstra ifrån Abner.

20. Tå wände Abner sigh om, och sade: Äst tu Asahel? Han sade: Ja.

21. Abner sade til honom: Gif tigh ifrå migh, antingen på högra sidon eller then wenstra, och tag tigh före någon af the vnga karlar, och tag honom harnesket af. Men Asahel wille icke wika ifrå honom.

22. Tå sade Abner ytterligare til Asahel: Gif tigh ifrå migh: hwij wilt tu at jagh skal slå tigh til markena? Och huru skulle jagh töra häfwa mitt ansichte vp för tinom broder Joab?

23. Men han wille ingalunda wika. Tå stack Abner honom baak om sigh medh ett spiut i hans buuk, så at spiutet gick baak vth, och han föll, och blef ther död för honom: och hwilken som kom til thet rumet ther Asahel låg död, han stod ther stilla.

24. Men Joab och Abisai jagade efter Abner, in til solen gick nedh: och the kommo på thet berget Amma som ligger för Giah, på then wägen til Gibeons ökn.

25. Tå församlade sigh BenJamins barn baak för Abner, och wordo til en hoop, och gingo öfwerst på en högh.

26. Och Abner ropade til Joab, och sade: Skal tå swärdet fräta vthan ända? Wetst tu icke at thet wil på sidstone skarpt warda? Huru länge wilt tu icke säija folckena, at the låta af förfölja sina bröder?

27. Joab sade: Så sant som Gudh lefwer, hade tu bittida i dagh sagt thetta til migh, folcket hade wäl aflåtit at förfölja hwar och en sin broder.

28. Och Joab blåste i basunen, och alt folcket blef stilla ståndande, och jagade intet meer efter Jsrael; och stridde eij heller meer.

29. Men Abner och hans män gingo then hela nattena öfwer slättmarkena, och drogo öfwer Jordan, och wandrade genom hela Bithron, och kommo til Mahanaim.

30. Men Joab wände sigh ifrån Abner, och församlade hela folcket: och ther saknades af Davidz tienare niton män, och Asahel.

31. Och Davidz tienare hade slagit af Ben Jamin och Abners män, så at tryhundrat och sextijo män woro döde blefne.

32. Och the togo Asahel vp, och begrofwo honom i hans faders graf i BethLehem: och Joab medh sina män gingo then hela nattena, och kommo i morgonlysningene til Hebron.

3. Capitel.

Ett långt örlig war emellan David och Sauls huus, v. 1. David wordo i Hebron sex söner födde, v. 2. Och thet hände sigh, at Jsboseth talade til Abner, om sins faders frillo, v. 7. Tå blef Abner wredh, och föll ifrån Jsboseth til David; förde honom hans huftru Michal igen, v. 8. Han wände hela Jsrael til David, och kom til honom i Hebron, v. 17. När Joab kom heem, kallade han Abner afsides, och stack honom ihiäl för sins broders Asahels skul, v. 22. Men David bannade Joab, greet öfwer Abner, och betygade at han war oskyldig til Abners dödh, v. 28.

Och thet war ett långt örlig emellan Sauls huus och Davidz huus: men David gick och förkofrades, och Sauls huus gick tilbaka, och förminskades.

2. Och David wordo födde barn i Hebron: hans förstfödde son Amnon vthaf Ahinoam then Jisreelitiskon:

3. Then andre Chileab, vthaf Abigail Nabals hustru then Carmelitens: then tredie Absalom Maacha son, Thalmai dotters Konungens i Gesur:

4. Then fierde Adonia Haggith son: then femte Sephat Ja Abital son:

5. Then siette Jithream, vthaf Egla Davidz hustru: thesse äro födde David i Hebron.

6. Som nu örlig war emellan Sauls huus och Davidz huus, förstärckte Abner Sauls huus.

7. Och Saul hade ena frillo benämnd Rizpa, Aja dotter; och Jsboseth sade til Abner: Hwij sofwer tu när mins faders frillo?

8. Tå wardt Abner ganska wredh af thenna Jsboseths ord, och sade: Är jagh tå ett hundahufwud, jagh som emot Juda giör barmhertighet på tins faders Sauls huus, och på hans bröder och wänner, och hafwer icke gifwit tigh i Davidz händer: och tu räknar migh i dagh een ogierning til för een qwinno skul?

9. Gudh giöre medh Abner thet och thet, om jagh icke giör såsom HERREN David sworit hafwer:

10. At riket skal tagas ifrå Sauls huus: och Davidz stool skal vpsätter warda öfwer Jsrael och Juda, ifrå Dan alt in til Ber Saba.

11. Och han kunde icke meer swara honom ett ord: ty han fruchtade honom.

12. Och Abner sände bodh för sigh til David, och lät säija honom: Hwem hörer landet til? Och sade: Giör titt förbund medh migh, sij, min hand skal wara medh tigh, så at jagh wil wända til tigh hela Jsrael.

13. Han sade: Ja wäl, jagh wil giöra förbund medh tigh: men ett beder jagh af tigh, at tu icke seer mitt ansichte, förra än tu förer til migh Michal Sauls dotter, när tu kommer til at see mitt ansichte.

14. Sände ock David bodh til Jsboseth Sauls son, och lät säija honom: Få migh mina hustru Michal, then jagh migh fäst hafwer medh hundrade Philisteers förhudar.

15. Jsboseth sände åstadh, och lät taga henne ifrå mannen Phaltiel Lais son:

16. Och hennes man gick medh henne, och greet efter henne alt in til Bahurim. Tå sade Abner til honom: Wändt om, och gack tina färde. Och han wände om igen.

17. Och Abner hade ett taal medh the äldsta i Jsrael, och sade: J hafwen länge tilförene åstundat David, at han måtte wara Konung öfwer eder;

18. Så giörer ock så nu; förty, HERREN hafwer sagt om David: Jagh skal frälsa mitt folck Jsrael genom min tienares Davidz hand vthu the Philisteers hand, och vthur alla theras fiendars hand.

19. Talade ock Abner för Ben Jamins öron: och gick theslikes bort til at tala för Davidz öron i Hebron, alt thet Jsrael och hela Ben Jamins huus täcktes.

20. Tå nu Abner kom til David i Hebron, och tiugu män medh honom, giorde David them ett gästabod.

21. Och Abner sade til David: Jagh wil stå vp, och gå bort til at församla hela Jsrael til min herra Konungen, och at the skola giöra ett förbund medh tigh; på thet tu må wara en Konung, såsom tin siäl thet begärar. Så lät tå David Abner gå ifrå sigh medh frijd.

22. Och sij, Davidz tienare och Joab kommo ifrå krigzfolcket, och hade ett stort roof medh sigh: men Abner war icke nu qwar när David i Hebron, vtan han hade låtit honom ifrå sigh, så at han medh frijd bortgången war.

23. Tå nu Joab och hela hären medh honom war kommen, wardt honom sagt, at Abner Ner son war kommen til Konungen, och han hade låtit honom ifrå sigh, så at han war medh frijd bortgången.

24. Så gick Joab in til Konungen, och sade: Hwad hafwer tu giordt? Sij, Abner är kommen til tigh: hwij hafwer tu släppt honom ifrå tigh, så at han är bortgången?

25. Känner tu icke Abner Ner son? Ty han är kommen til at bedraga tigh, at han må bespeija tin vthgång och ingång, och få weta alt thet tu giör.

26. Och som Joab vthgick ifrå David, sände han bodh efter Abner, at the skulle hämta honom igen ifrå Bor Hasira: och David wiste ther intet af.

27. Som nu Abner igen kom til Hebron, hade Joab honom mitt vthi porten, at han skulle tala medh honom enskylt: och stack honom ther i buken, så at han blef död, för hans broders Asahels blodh skul.

28. När nu David thetta hörde, sade han: Jagh är oskyldig, och mitt rike för HERRANOM ewinnerliga, för Abners Ner sons blodh:

29. Men thet komme öfwer Joabs hufwud, och öfwer hela hans faders huus; och wände icke åter i Joabs huus then som een etterflöd och spitelsko hafwer, och then som sländo håller, och then genom swärd faller, och then som brödh fattas.

30. Altså dråpo Joab och hans broder Abisai Abner; therföre at han slog theras broder Asahel ihiäl i stridene widh Gibeon.

31. Men David sade til Joab, och alt folcket som medh honom war: Rifwer edor kläder sönder, och drager säcker vppå eder, och jämren eder för Abner skul. Och Konungen gick efter bårena.

32. Och tå the begrofwo Abner i Hebron, vphof Konungen sina röst, och greet widh Abners graf; greet ock theslikes alt folcket.

33. Och Konungen beklagade sigh öfwer Abner, och sade: Abner är icke död såsom en dåre döör.

34. Tina händer woro intet bundna; tina fötter woro intet satte i fiettrar: tu äst fallen såsom man faller för arga skalkar. Tå begreet folcket honom än meer.

35. Tå nu alt folcket kom in medh David til at äta, och ännu bittida dags war, swor David, och sade: Gudh giöre migh thet och thet, om jagh brödh eller något annat smakar, förr än solen neder går.

36. Och alt folcket wiste thet, och thet behagade them wäl, alt thet goda som Konungen giorde för hela folcksens ögon.

37. Och alt folcket, och hela Jsrael märckte på then dagen, at thet war icke af Konungenom, at Abner Ner son wardt dräpen.

38. Och Konungen sade til sina tienare: Weten J icke, at på thenna dagh är en Förste och stoor man fallen i Jsrael?

39. Och jagh är ännu spädh, och en smord Konung: men the män Zeru Ja söner äro migh alt för hårde: HERREN wedergälle honom som illa giör efter hans ondsko.

4. Capitel.

När Jsboseth hörde at Abner war död, föll honom modet, v. 1. Han hade twå höfwitzmän vnder sigh, Baana och Rechab: men MephiBoseth Jonathans son, war ofärdig i fötterna, v. 2. Thesse twå höfwitzmän, gingo in til Jsboseth, och stucko honom ihiäl, ther han låg och sof: och båro hans hufwud til David, v. 5. Therföre lät David slå them ihiäl: men Jsboseths hufwud lät han begrafwa i Abners graf, v. 9.

Tå nu Sauls son hörde at Abner war död i Hebron, föll honom händer nedh, och hela Jsrael wardt bedröfwat.

2. Så woro twå män höfwitzmän öfwer krigsfolcket vnder Sauls son: then ena heet Baana, then andre Rechab, Rimmons then Beerothitens söner, vthaf Ben Jamins barn: ty Beeroth wardt ock räknad vnder Ben Jamin;

3. Och the Beerothiter woro flydde til Gittaim, och ther främlingar wordne, alt in til thenna dagh.

4. Hade ock Jonathan Sauls son en son, han war ofärdig i fötterna, och war fem åhra gammal, tå tidenden kommo om Saul och Jonathan vthaf Jisreel: och hans amma tog honom vp, och flydde: och i thet hon hastade, och flydde, föll han och wardt halt; och han heet Mephi Boseth.

5. Så gingo nu Rimmons then Beerothitens söner Rechab och Baana bort, och kommo til Jsboseths huus, tå dagen war hetast; och han låg på sine säng om middagen och sof.

6. Och the kommo i huset til at hämta hwete; och stungo honom i buken, och rymde sin wägh.

7. Ty tå the kommo i huset, låg han på sine säng i sin sängakamar, och the stungo honom ihiäl, och höggo honom hufwudet af: och togo hans hufwud, och gingo bort then wägen på slättmarkene, i then hela nattene.

8. Och båro Jsboseths hufwud til David i Hebron, och sade til Konungen: Sij, ther är Jsboseths hufwud Sauls sons, tin fiendas, som stod efter tina siäl: HERREN hafwer i dagh hämnat min herra Konungen på Saul, och hans sädh.

9. Tå swarade David, och sade til them: Så wist som HERREN lefwer, som mina siäl vthur all bedröfwelse frälst hafwer;

10. Then som migh bodade, och sade: Saul är död, och mente at han war ett godt bodskap, then tog jagh fatt, och drap honom i Ziklag, then jagh skulle tidendeslöön gifwit:

11. Och thesse ogudachtige männerna hafwa ihiäl slagit en oskyldig man, vthi hans huus, på hans säng? Ja, skulle jagh icke vthkräfja hans blodh vthur edra händer, och taga eder vthaf jordene?

12. Och David böd sina vnga män, och the slogo them ihiäl, och höggo them händer och fötter af, och hängde them widh dammen i Hebron: men Jsboseths hufwud togo the, och begrofwo thet i Abners graf, i Hebron.

5. Capitel.

Tå kommo til Hebron alle Jsraels slächter, medh the äldste, och smorde David til Konung öfwer hela Jsrael, v. 1. Så drog han til Jerusalem, och fördref the Jebuseer; tog in borgena, bygde henne, och bodde ther på, v. 6. Han fick ock ifrå Konungen i Tyro, trää och ämbetesmän til at byggia sigh huus: tog flera huftrur; och honom blefwo födde i Jerusalem 11 söner, v. 11. När the Philisteer hörde at David war blefwen Konung, drogo the vp emot honom til stridz, twå resor: men David förskingrade them, och slog them, v. 17.

Och alla Jsraels slächter kommo til David i Hebron, och sade: Sij, wij äre af titt been och titt kött.

2. Ther til ock tilförene, när Saul war Konung öfwer oß, förde tu Jsrael vth och in: så hafwer nu HERREN sagt tigh: Tu skalt wachta mitt folck Jsrael, och skalt wara en höfwitzman öfwer Jsrael.

3. Och alle äldste i Jsrael kommo til Konungen i Hebron: och Konung David giorde medh them ett förbund i Hebron för HERRANOM: och the smorde David til Konung öfwer Jsrael.

4. Tretijo åhra gammal war David tå han Konung wardt, och regerade i fyratijo åhr.

5. J Hebron regerade han i siu åhr och sex månader, öfwer Juda: men i Jerusalem regerade han i try och tretijo åhr, öfwer hela Jsrael och Juda.

6. Och Konungen drog bort medh sina män til Jerusalem, emot the Jebuseer, som bodde ther i landena. Men the sade til David: Tu skalt icke komma här in, vtan blinde och halte skola drifwa tigh af. Och theras mening war, at David skulle icke komma ther in.

7. Men David wan borgena Zion: thet är Davidz stadh.

8. Tå sade David på then dagen: Then som slår the Jebuseer, och kommer vp til takrännorna; the halta och blinda, hwilka Davidz siäl hatar. Ther af säger man: Lät ingen blindan eller haltan komma i huset.

9. Så bodde tå David på borgene, och kallade henne Davidz stadh: och David bygde omkring, ifrå Millo och innanföre.

10. Och David gick, och förkofrade sigh: och HERREN Gudh Zebaoth war medh honom.

11. Och Hiram, Konungen i Tyro, sände bodh til David, och cedreträ til wäggiar, och timbermän, och steenhuggare, at the skulle byggia David ett huus.

12. Och David förmärckte, at HERREN hade stadfäst honom för en Konung öfwer Jsrael, och vphögdt hans rike för sitt folck Jsrael skul.

13. Och David tog ännu flera hustrur och frillor i Jerusalem, sedan han war kommen ifrå Hebron: och honom wordo ännu flere söner och döttrar födde.

14. Och thetta är theras namn, som honom födde woro i Jerusalem: Sammua, Sobab, Nathan, Salomo:

15. Jibehar, Elisua, Nepheg, Japhia:

16. Elisama, Eljada, Eliphalet.

17. Och tå the Philisteer hörde, at man hade smordt David til Konung öfwer Jsrael, drogo the alle vp til at sökia David. Tå David thet förnam, drog han neder til een borg.

18. Men the Philisteer kommo, och lade sigh neder i then dalenom Rephaim.

19. Och David frågade HERRAN, och sade: Skal jagh draga vp emot the Philisteer? Och wilt tu gifwa them i mina hand? HERREN sade til David: Drag tijt vp; jagh wil gifwa the Philisteer i tina hand.

20. Och David kom til Baal Perazim, och slog them ther, och sade: HERREN hafwer förskingrat mina fiendar för migh ifrå hwar annan, såsom watnen förskingras. Ther af kallar man thet samma rumet Baal Perazim.

21. Och the läto ther theras afgudar: men David och hans män togo them bort.

22. Men the Philisteer drogo åter vp, och lade sigh neder i Rephaims daal.

23. Och David frågade HERRAN. Han sade: Tu skalt icke draga tijt vp; vtan kom baak vppå them, så at tu kommer vppå them in moot päronaträän.

24. Och när tu får höra, at thet ruskar öfwerst vppe i skatarna af päronaträän, så war widh ett friskt modh; ty HERREN är tå vthgången för tigh til at slå the Philisteers häär.

25. David giorde som HERREN honom budit hade, och slog the Philisteer ifrå Geba alt in til thes man kommer til Gaser.

6. Capitel.

Ther efter samlade David tretijo tusend vnga män, och hämtade arken ifrå Gibea, v. 1. Och HERREN slog Vsa, therföre at han kom widh arken. Tå blef David bedröfwad, och torde icke hafwa arken heem til sigh, vtan förde honom til Obed Edom. Och HERREN wälsignade honom, v. 6. Men när David thet hörde, lät han hämta arken vp i Davidz stadh, medh ofsrande, spelande och dantsande, v. 12. Och Michal Sauls dotter förachtade honom, therföre at han sigh så blottade i folcksens åsyn, v. 20.

Och David samlade åter alla the vnga män i Jsrael, tretijo tusend:

2. Och stod vp, och gick bort medh alt thet folck som när honom war af Juda män, at han skulle hämta tådan Gudz ark, hwilkens namn heter: HERRANS Zebaoths namn boor ther vppå öfwer Cherubim.

3. Och the satte Gudz ark vppå en ny wagn, och hämtade honom vthur Abi Nadabs huus, som bodde i Gibea: men Vsa och Ahio Abi Nadabs söner drefwo then nya wagnen.

4. Och the förde honom medh Gudz ark vthur Abi Nadabs huus, som i Gibea bodde: och Ahio gick fram för arkenom.

5. Tå spelade David, och hela Jsraels huus för HERRANOM medh allahanda strängiaspel af granträ, medh harpor, och psaltare, och trummor, och bielror, och cymbaler.

6. Och tå the kommo til Nachons lado, tog Vsa til, och hölt Gudz ark: ty oxarna gingo afsides vthaf wägenom.

7. Tå förgrymmade sigh HERRANS wrede öfwer Vsa, och Gudh slog honom ther för hans öfwerdådighet skul, så at han blef ther död widh Gudz ark.

8. Tå war David bedröfwad, at HERREN så sönderref Vsa: och wardt thet samma rumet kallat Perez Vsa alt in til thenna dagh.

9. Och David fruchtade sigh för HERRANOM på then dagen, och sade: Huru skal HERRANS ark komma til migh?

10. Och wille icke låta bära honom til sigh in i Davidz stadh; vtan lät bära honom vthi Obed Edoms then Gittitens huus.

11. Och tå HERRANS ark blef i tre månader vthi Obed Edoms then Gittitens huus, wälsignade HERREN honom, och alt hans huus.

12. Och thet wardt sagt Konung David, at HERREN hade wälsignat Obed Edoms huus, och alt thet han hade, för Gudz ark skul: tå gick han bort, och hämtade Gudz ark vthur Obed Edoms huus, vp vthi Davidz stadh, medh frögd.

13. Och som the woro fram gångne widh sex treen medh HERRANS ark, offrade man en oxa, och ett fett får.

14. Och David dantsade medh allo macht för HERRANOM: och hade klädt vppå sigh en linnan lifkiortel.

15. Och David samt medh hela Jsrael förde HERRANS ark vp, medh trummeter och basuner.

16. Och tå HERRANS ark kom in vthi Davidz stadh, såg Michal Sauls dotter vth genom fenstret, och såg Konung David springa och dantsa för HERRANOM; och förachtade honom i sitt hierta.

17. När the nu båro HERRANS ark in, satte the honom på sitt rum mitt i tabernaklet, som David för honom vpslagit hade: och David offrade bränneoffer, och tackoffer för HERRANOM.

18. Och tå David hade vthoffrat bränneoffer, och tackoffer, wälsignade han folcket i HERRANS Zebaoths namn.

19. Och vthskifte allo folckena och Jsraels menighet, både man och qwinno, hwarjom och enom ett brödh, och ett stycke kött, och ett mått wijn: sedan gick alt folcket sin wägh, hwar och en i sitt huus.

20. Men tå David igen kom til at wälsigna sitt huus, gick Michal Sauls dotter vth emot honom, och sade: Huru härlig hafwer Jsraels Konung warit i dagh, som sigh blottat hafwer för sina tienares tiensteqwinnor, såsom löösachtiga menniskior sigh blotta!

21. Men David sade til Mïchal: Jagh skal spela för HERRANOM, then migh vthwaldt hafwer heller än tin fader, och heller än alt hans huus, så at han hafwer migh befallat wara en Förste öfwer HERRANS folck öfwer Jsrael: ja för HERRANOM wil jagh spela;

22. Och wil ännu ringare warda än så, och wil nedrig wara i min ögon, och medh the tiensteqwinnor som tu af sagt hafwer, til ähro komma.

23. Och Michal Sauls dotter hade intet barn in til hennes dödz dagh.

7. Capitel.

När nu David hade fått frijd för sina fiendar alt omkring, wille han byggia HERRANOM ett huus, v. 1. Men Gudh sände Nathan och lät säija honom, at han skulle thet icke giöra, v. 4. Vtan efter honom wille Gudh vpwäckia en af hans sädh, som skulle byggia HERRANOM ett huus: hans rike wille han stadfästa til ewig tijd, at Davidz stool skulle ewig blifwa, v. 8. Hwarföre ock David HERRAN högeligen prisade, bediandes at han wille thet i framtiden ihugkomma och fulborda, v. 17.

Tå nu Konungen satt i sitt huus, och HERREN hade honom roo gifwit för alla hans fiendar alt omkring;

2. Sade han til then Propheten Nathan: Sij, jagh boor vthi cedrehuus, och Gudz ark boor vnder tapeter.

3. Nathan sade til Konungen: Gack, alt thet tu hafwer i titt hierta thet giör; ty HERREN är medh tigh.

4. Men om natten kom HERRANS ord til Nathan, och sade:

5. Gack och säg til min tienare David; thetta säger HERREN: Skulle tu byggia migh ett huus at jagh ther vthi boo skulle?

6. Hafwer jagh doch intet bodt i något huus ifrå then dagh jagh förde Jsraels barn vthur Egypten, alt in til thenna dagh; vtan jagh hafwer wandrat i tabernakel och hyddor,

7. Ehwart jagh medh alla Jsraels barn wandrade, hafwer jagh ock någon tijd talat medh någro Jsraels slächt, then jagh befalt hafwer at föda mitt folck, och sagt: Hwij hafwen J icke bygdt migh ett cedrehuus?

8. Så skalt tu nu säija minom tienare David; thetta säger HERREN Zebaoth: Jagh hafwer tagit tigh vthaf markene, ther tu gick efter fåren, at tu skulle wara en Förste öfwer mitt folck Jsrael.

9. Och hafwer warit medh tigh ehwart tu gångit hafwer; och hafwer vthrotat alla tina fiendar för tigh, och hafwer giordt tigh ett stort namn, såsom the storas namn på jordene.

10. Och jagh wil sättia mino folcke Jsrael ett rum, och plantera thet så, at thet skal ther blifwa, och icke yttermera rördt warda: och orättferdighetenes barn skola icke mera trängia thet, såsom tilförene:

11. Och ifrå then tijd jagh skickade domare öfwer mitt folck Jsrael: och jagh skal gifwa tigh roo för alla tina fiendar. Och HERREN förkunnar tigh, at HERREN wil giöra tigh ett huus.

12. När nu tin tijd förliden är, at tu afsomnat är medh tina fäder, skal jagh vpwäckia tina sädh efter tigh, som af titt lijf komma skal; honom skal jagh stadfästa hans rike:

13. Han skal byggia mino namne ett huus: och jagh skal stadfästa hans rikes stool til ewig tijd.

14. Jagh skal wara hans fader, och han skal wara min son: Om han giör något illa, skal jagh straffa honom medh menniskio rijs, och medh menniskiors barnas hugg:

15. Men min barmhertigher skal icke ifrå honom wänd warda, såsom jagh wände henne ifrå Saul, then jagh för tigh borttagit hafwer.

16. Men titt huus och titt rike skal blifwa ståndandes för tigh ewinnerliga: och tin stool skal stadig blifwa til ewig tijd.

17. Tå nu Nathan hade sagt David all thessa orden, och alla thenna synena;

18. Kom Konung David, och satte sigh för HERRANOM, och sade: Ho är jagh, Herre HERRE? Och hwad är mitt huus, at tu hafwer låtit migh komma här til?

19. Ther til hafwer thet icke tyckt tigh wara nogh, Herre HERRE; vtan tu hafwer ock talat til tins tienares huus om tilkommande ting i längdene: Är thet menniskio rätt, Herre HERRE?

20. Och hwad skulle David meer tala medh tigh? Tu känner tin tienare, Herre HERRE.

21. För titt ord skul, och efter titt hierta hafwer tu all thenna stora tingen giordt, at tu thet tinom tienare förkunna wille.

22. Therföre äst tu ock mycket achtad, HERRE Gudh: ty thet är ingen såsom tu, och är ingen Gudh vtan tu, efter alt thet wij medh wår öron hördt hafwe.

23. Förty, hwar är ett folck på jordene, såsom titt folck Jsrael? För hwilkes skul Gudh är gången til at förlossa sigh ett folck, och giöra sigh ett namn, och giöra sådana stoor och förskräckelig ting på titt land för tino folcke, som tu tigh förlossade vthur Egypten, ifrå Hedningarna och theras gudar.

24. Och tu hafwer tilredt tigh titt folck Jsrael, tigh til folck i ewig tijd: och tu HERRE, äst theras Gudh worden.

25. Så stadfäst nu, HERRE Gudh, ordet i ewighet, thet tu öfwer tin tienare, och öfwer hans huus sagt hafwer, och giör såsom tu sagt hafwer.

26. Så blifwer titt namn stort i ewighet, så at man skal säija: HERREN Zebaoth är Gudh öfwer Jsrael: och tins tienares Davidz huus warder fast för titt ansichte.

27. Ty tu, HERRE Zebaoth, tu Jsraels Gudh, hafwer öpnat tins tienares öra, och sagt: Jagh skal byggia tigh ett huus: therföre hafwer tin tienare funnet sitt hieria, at han thenna bönena til tigh bedia skulle.

28. Nu, Herre HERRE, tu äst Gudh, och tin ord skola wara sanning: tu hafwer thetta goda talat öfwer tin tienare.

29. Så tag nu til och wälsigna tins tienares huus, at thet blifwer ewigt för tigh: ty tu, Herre HERRE, hafwer thet talat; och medh tin wälsignelse skal tins tienares huus wälsignat warda til ewig tijd.

8. Capitel.

Efter then tiden slog David the Philisteer och the Moabiter, v. 1. Han slog ock Hadad Eser, Konungen i Zoba, och medh honom Damascon; vnderkufwade Syrien, och fick mycket byte, v. 3. När Thoi Konungen i Hemath thet hörde, wälsignade han honom, och sände honom skänker: them helgade David HERRANOM, v. 9. Han slog ock the Syrer i Saltdalenom: Edom besatte han medh folck; och förde ett rättwijst regemente, v. 13.

Och thet begaf sigh ther efter, at David slog the Philisteer, och förnedrade them, och tog träldoms betzlet vthu the Philisteers hand.

2. Han slog ock the Moabiter så til jordena, at han twå delar drap, och en deel lät lefwandes blifwa. Altså wordo the Moabiter David vnderdånige, så at the förde skäncker til honom.

3. David slog ock Hadad Eser Rehobs son, Konungen i Zoba, tå han drog vth til at hämta sin macht igen widh then älfwen Phrath.

4. Och David fångade af them tusende och siuhundrat resenärar, och tiugutusend footfolck: och hasade alla wagnhästar, och behölt qwart hundrade wagnar.

5. Så kommo the Syrer af Damascon til at hielpa Hadad Eser, Konungen i Zoba; och David slog the Syrer, tw och tiugu tusend män:

6. Och lade folck til Damascon i Syria. Altså wardt Syria David vnderdånig, så at the förde skäncker til honom; ty HERREN halp David ehwart han drog.

7. Och David tog the gyldene sköldar som Hadad Esers tienare tilhördt hade, och förde them til Jerusalem.

8. Men ifrå Bethah, och Berothai, Hadad Esers städer, tog Konung David ganska mycken koppar.

9. Tå Thoi Konungen i Hemath hörde, at David hade slagit alla Hadad Esers macht,

10. Sände han Joram sin son til David, til at helsa honom wänliga, och wälsigna honom, at han hade stridt medh Hadad Eser, och slagit honom: ty Thoi hade örlig medh Hadad Eser, och han hade medh sigh silfwer, och gyldene, och koppar tygh;

11. Hwilka Konung David ock helgade HERRANOM, samt medh thet silfwer och guld som han helgade af allom Hedningom, the han vnder sigh twingade:

12. Af Syria, af Moab, af Ammons barn, af the Philisteer, af Amalek, af Hadad Esers roof, Rehobs sons, Konungens i Zoba.

13. Och giorde David sigh ett namn tå han igen kom och slog the Syrer i Saltdalenom, aderton tusend.

14. Och han lade folck i hela Edomea; och hela Edom war David vndergifwen: ty HERREN halp David ehwart han drog.

15. Altså wardt David Konung öfwer hela Jsrael: och han skaffade rätt och rättwiso allo folckena.

16. Joab Zeru Ja son war öfwer hären: men Josaphat Ahilud son war Cantzeler.

17. Zadoch Ahitob son, och Ahimelech Ab Jathar son, woro Prester; Seraja war skrifware:

18. Benaja Jojada son war öfwer Crethi och Plethi; och Davidz söner woro Prester.

9. Capitel.

Och David frågade om någor wore öfwerblifwen af Sauls huus, them han kunde bewisa barmhertighet, v. 1. Tå blef funnen Mephi Boseth Jonathans son: honom gaf han alla Sauls åkrar, och lät honom äta widh sitt bord, v. 3. Men Ziba Sauls tienare, satte han öfwer Mephi Boseths huus, at han medh sin barn och tienare skulle bruka hans åker, v. 9.

Och David sade: Mån ock någor wara qwar af Sauls huus, at jagh måtte giöra barmhertighet medh honom för Jonathan skul?

2. Så war en tienare af Sauls huus, benämnd Ziba, then kallade the til David; och Konungen sade til honom: Äst tu Ziba? Han sade: Ja, tin tienare.

3. Konungen sade: Är ännu någor til af Sauls huus, at jagh måtte giöra Gudz barmhertighet medh honom? Ziba sade til Konungen: Thet är ännu en til, Jonathans son, ofärdig i fötterna.

4. Konungen sade til honom: Hwar är han? Ziba sade til Konungen: Sij, han är i Lodebar, i Machirs huus, Ammiels sons.

5. Tå sände Konung David bort, och lät hämta honom ifrå Lodebar, vthu Machirs huus, Ammiels sons.

6. Tå nu Mephi Boseth Jonathans son Sauls sons kom til David, föll han på sitt ansichte och tilbad. Och David sade: Mephi Boseth. Han sade: Här är jagh tin tienare.

7. David sade til honom: Fruchta tigh intet; ty jagh wil giöra barmhertighet på tigh, för Jonathan tin fader skul, och wil gifwa tigh alla tins faders Sauls åkrar igen: men tu skalt dagliga äta brödh widh mitt bord.

8. Han tilbad, och sade: Ho är jagh tin tienare, at tu wände tigh til en död hund, såsom jagh är?

9. Tå kallade Konungen Ziba Sauls tienare, och sade til honom: Alt thet Saul hafwer tilhördt, och hans hela huus, hafwer jagh gifwit tins herras son.

10. Så bruka nu honom hans åker, tu och tin barn och tienare, och lät thet komma in, at thet skal wara tins herras sons brödh, at han må föda sigh: men Mephi Boseth tins herras son skal dagliga äta brödh widh mitt bord. Och Ziba hade femton söner, och tiugu tienare.

11. Och Ziba sade til Konungen: Alt thet min herre Konungen hafwer budit sinom tienare, thet skal hans tienare giöra. Och Mephi Boseth äte widh mitt bord, såsom ett af Konungs barnen.

12. Och Mephi Boseth hade en liten son, som heet Micha: men alt thet i Ziba huus bodde, thet tiente Mephi Boseth.

13. Och Mephi Boseth bodde i Jerusalem: ty han åt dagliga widh Konungens bord; och haltade på båda sina fötter.

10. Capitel.

Ther efter blef Nahas Ammons barnas Konung död; och David sände och lät trösta Hanun hans son, v. 1. Men han tog thet illa vp, begabbade Davidz tienare; skar them halft skägget och halfwa theras kläder af, v. 3. Och han legde sigh en stoor hoop krigsfolck, v. 6. Tå sände David Joab; han stridde medh them, och slog them, v. 7. Och Hadar Eser sände Sobach sin häärhöfwitzman medh the Syrer emot David: men David drog vth, och slog them, samt Sobach, v. 17.

Och thet begaf sigh ther efter, at Ammons barnas Konung blef död, och hans son Hanun wardt Konung i hans stadh.

2. Tå sade David: Jagh wil giöra barmhertighet på Hanun Nahas son, såsom hans fader hafwer giordt barmhertighet medh migh. Och sände bort, och lät genom sina tienare hugswala honom öfwer hans fader. Och Davidz tienare kommo i Ammons barnas land.

3. Tå sade the öfwerste öfwer Ammons barn til sin herra Hanun: Menar tu at David hedrar tin fader för tin ögon, at han hafwer sändt hugswalare til tigh? Menar tu icke at han förthenskul hafwer sändt sina tienare til tigh, at han skal vthspana och bespeija staden, och förstöra honom?

4. Tå tog Hanun Davidz tienare, och lät raka them halft skägget af; och skar half kläden af på them, alt in til bältet, och lät så gå them.

5. Tå thet war bodat David, sände han emot them; förty, männerna woro ganska mycket skämde. Och Konungen lät säija them: Blifwer i Jericho til thes edart skägg wäxer, och kommer så igen.

6. Tå nu Ammons barn sågo, at the woro illa luchtande wordne för David, sände the bort och legde sigh the Syrer af Rehobs huus, och the Syrer i Zoba, tiugutusend män footfolck, och af Konung Maacha tusend män, och af Jstob tolftusend män.

7. Tå David thet hörde, sände han Joab medh hela hären af krigsfolcket.

8. Och Ammons barn drogo vth, och skickade sigh til strijd vth för stadzporten: men the Syrer af Zoba, af Rehob, af Jstob, och af Maacha woro allena i markene.

9. Tå nu Joab såg at striden war stält på honom både baak och före, vthwalde han vthaf alla the vnga män i Jsrael, och skickade sigh emot the Syrer.

10. Och thet andra folcket lät han vnder sins broders hand Abisai, och han skickade sigh emot Ammons barn;

11. Och sade: Om the Syrer warda migh förmächtige, så kom migh til hielp: om Ammons barn warda tigh öfwermächtige, så wil jagh komma tigh til hielp.

12. War widh godh tröst, och lät oß stå fasta för wårt folck, och för wår Gudz städer: men HERREN giöre hwad honom täckes.

13. Och Joab drog åstadh, medh thet folck som när honom war, til at strida emot the Syrer; och the flydde för honom.

14. Och tå Ammons barn sågo at the Syrer flydde, flydde the ock för Abisai, och drogo in i staden: så wände Joab om ifrån Ammons barn, och kom til Jerusalem.

15. Och tå the Syrer sågo at the woro slagne för Jsrael, församlade the sigh tilhopa.

16. Och Hadar Eser sände bort, och lät vthkomma the Syrer på hinsidon ålfwen; och lät theras macht inkomma: och Sobach Hadar Esers häärhöfwitzman drog för them.

17. Tå thet wardt bodat David, församlade han tilhopa hela Jsrael, och drog öfwer Jordan, och kom til Helam: och the Syrer skickade sigh emot David, til at strida medh honom.

18. Men the Syrer flydde för Jsrael: och David slog ihiäl the Syrer, siu hundrat wagnar, och fyratijo tusend resenärer: ther til slog han Sobach häärhöfwitzmannen, så at han blef ther död.

19. Tå nu the Konungar som woro vnder Hadar Eser sågo at the slagne woro för Jsrael, giorde the frijd medh Jsrael, och wordo them vnderdånige: och the Syrer fruchtade sigh meer hielpa Ammons barn.

11. Capitel.

Sedau sände David Joab, och lät beläggia Rabba, Ammons barnas stadh, v. 1. Och thet begaf sigh, at David fick see BathSeba, Vria hustru, hwilken war ganska dägelig: tå lät han hämta henne, och låg när henne, v. 2. Och när han förnam at hon war hafwandes, sände han efter Vria, at han måtte låta honom gå heem til sina hustru; men han wille icke, v. 5. Therföre sände han honom igen til Joab, och lät honom falla för the Ammoniters swärd, v. 14. Sedan när BathSeba hade vthsörgdt, tog David henne til hustru; och hon födde honom en son, v. 26.

Och tå åhret så led, at Konungar pläga vthdraga, sände David Joab, och sina tienare medh honom, och hela Jsrael, at the skulle förderfwa Ammons barn, och the belade Rabba: men David blef i Jerusalem.

2. Och thet begaf sigh at David om aftons tijd stod vp af sine säng, och gick vppå taket af Konungs huset: och såg af taket ena qwinno twå sigh; och qwinnan war ganska dägelig.

3. Och David sände bort, och lät fråga efter qwinnone, och sade: Är icke thetta BathSeba Eliams dotter, Vria then Hetheens hustru?

4. Och David sände bort bodh, och lät hämta henne: och tå hon kom in til honom, sof han när henne; men hon renade sigh ifrå sine oreenlighet, och gick heem igen til sitt huus.

5. Och qwinnan wardt hafwandes, och sände bort, och lät förkunna thet David, och säija: Jagh är hafwandes worden.

6. Så sände David til Joab, och sade: Sändt til migh Vria then Hetheen. Och Joab sände Vria til David.

7. Och tå Vria kom til honom, frågade David om thet stod wäl til medh Joab, och medh folcket, och medh stridene.

8. Och David sade til Vria: Gack af i titt huus, och twå tina fötter. Och tå Vria gick vthu Konungens huus, fölgde honom strax efter Konungens gåfwa.

9. Och Vria lade sigh til at sofwa för dörene af Konungens huus, ther alle hans herras tienare lågo, och gick intet neder i sitt huus.

10. Tå nu David sagt wardt, Vria är icke afgången i sitt huus, sade David til honom: Ast tu icke kommen af markene? Hwij äst tu icke afgången i titt huus?

11. Men Vria sade til David: arken, och Jsrael, och Juda blifwa i tiäll, och Joab min herre, och mins herras tienare liggia i markene; och jagh skulle gå i mitt huus, til at äta och dricka, och liggia när mine hustru? Så sant som tu lefwer, och tin siäl lefwer, jagh giör thet icke.

12. David sade til Vria: Så blif ännu i dagh här; i morgon wil jagh låta tigh gå. Så blef Vria i Jerusalem i then dagen, och then andra ther til.

13. Och David böd honom, at han skulle medh honom äta och dricka, och giorde honom drucken: och om aftonen gick han vth, och lade sigh til sofwa i sin säng, medh sins herras tienare, och gick icke af i sitt huus.

14. Om morgonen skref David ett bref til Joab, och sände thet medh Vria.

15. Och i brefwet skref han altså: Skicka Vria i stridene ther hon alrahårdast är; och wänder eder tilbaka ifrå honom, at han måtte warda slagen, och blifwa död.

16. Som nu Joab låg för staden, skickade han Vria på thet rum, ther han wiste at stridsamme män woro.

17. Och tå männerna slogo vthu stadenom, och stridde emot Joab, föllo somlige af folcket, Davidz tienare; och Vria then Hetheen blef ock död.

18. Så sände Joab bort, och lät säija David all stridsens handel:

19. Och befalte bodet, och sade: När tu hafwer vthtalat all stridsens handel medh Konungenom;

20. Och tu får see at Konungen är wredh, och säger til tigh: Hwij hafwen J så när trädt in til staden medh stridene? Weten J icke huru man plägar skiuta af muren?

21. Ho slog Abi Melech Jeru Beseths son? Kastade icke een qwinna ett stycke af en qwarnsteen vppå honom af muren, så at han blef död i Thebez? Hwij hafwen J trädt så när muren? Så skalt tu säija: Tin tienare Vria then Hetheen är ock död.

22. Bodet gick åstadh, och kom och sade David alt thetta, ther Joab honom om sändt hade.

23. Och bodet sade til David: The män fingo öfwerhanden medh oß, och föllo til oß vth på markena; men wij sloge them tilbaka alt in til stadzporten:

24. Och the skyttor skuto af muren på tina tienare, och dråpo somliga af Konungens tienare: ther til är ock tin tienare Vria then Hetheen död.

25. David sade til bodet: Så skalt tu säija til Joab: Lät thetta icke bekymra tigh; ty swärdet vpfräter nu then ena, nu then andra: halt vppå at strida emot staden, at tu må nederslå honom; och war tröst.

26. Och tå Vria hustru hörde, at hennes man war död, jämrade hon sigh för sin huusbonda skul.

27. Tå hon vthgråtit hade, sände David bort, och lät hämta henne i sitt huus; och hon wardt hans hustru, och födde honom en son: men HERRANOM mißhagade thetta ärendet som David bedref.

12. Capitel.

Men Gudh sände Nathan; han kungiorde David sina synd genom een liknelse, v. 1. Och förkunnade honom, hwad straff Gudh wille låta gå öfwer honom, v. 7. Tå bekände David sin synd v. 13. Och HERREN slog barnet medh kranckhet: och ändoch David bad HERRAN för barnet, blef thet likwäl dödt, v. 14. Ther efter wardt BathSeba åter hafwandes, och födde Salomo, v. 24. Och Joab sände bodh til David vthu lägret: å drog han åstadh, och want Rabba, v. 26.

Och HERREN sände Nathan til David. När han kom til honom, sade han til honom: Thet woro twå män vthi en stadh; then ene rijk, then andre fattig.

2. Then rike hade ganska mycken fåår och fää:

3. Men then fattige icke vtan ett litet får, hans endesta, hwilket han köpt hade, och vpfödde thet, at thet vpwäxte när honom, och bredo widh hans barn: thet åt af hans beta, och drack af hans drickekar, och sof i hans famn; och han hölt thet såsom ena dotter.

4. Men tå til then rika mannen kom en gäst, näntes han icke taga af sin fåår och fää, til at tilreda något åth then gästen som til honom kommen war: och tog then fattiga mannens får, och redde thet til för then mannen som til honom kommen war.

5. Tå förgrymmade sigh David medh stora wrede emot then mannen, och sade til Nathan: Så sant som HERREN lefwer, then mannen är dödsens barn, som thetta giordt hafwer.

6. Ther til skal han betala fåret fyradubbelt igen, efter han sådant giordt hafwer, och icke hade thet fördrag.

7. Tå sade Nathan til David: Tu äst then mannen. Så säger HERREN Jsraels Gudh: Jagh hafwer smordt tigh til en Konung öfwer Jsrael, och hafwer frälst tigh vthu Sauls hand;

8. Och hafwer gifwit tigh tins herras huus; ther til hans hustrur i tin famn, och hafwer gifwit tigh Jsraels huus och Juda: och är thet icke nogh, wil jagh ännu thet och thet giöra tigh ther til.

9. Hwij hafwer tu tå förachtat HERRANS ord, at tu sådant ondt för hans ögon giöra skulle? Vria then Hetheen hafwer tu slaget medh swärd; hans hustru hafwer tu tagit tigh til hustru; men honom hafwer tu dräpit medh Ammons barnas swärd.

10. Nu, så skal icke swärd återwända af titt huus til ewig tijd; efter tu hafwer förachtat migh, och Vria then Hetheens hustru tagit, at hon skal wara tin hustru.

11. Thetta säger HERREN: Sij, jagh skal vpwäckia ondt öfwer tigh vthaf titt egit huus; och skal taga tina hustrur för tin ögon, och skal gifwa tinom nästa, at han skal liggia när tina hustrur om liusa dagen.

12. Ty tu hafwer giordt thet hemliga; men jagh wil thetta giöra för hela Jsrael, och på liusa dagen.

13. Tå sade David til Nathan: Jagh hafwer syndat emot HERRANOM. Nathan sade til David: Så hafwer ock HERREN tagit tin synd bort; tu skalt icke döö.

14. Men efter tu hafwer medh thetta ärendet kommet HERRANS fiendar til at förhäda, skal then sonen som tigh födder är, döden döö.

15. Och Nathan gick heem i sitt huus. Men HERREN slog barnet, som Vria hustru David födt hade, så at thet wardt dödh siukt.

16. Och David bad Gudh om barnet, och fastade, och gick in, och låg öfwer nattena på jordene.

17. Tå stodo vp the äldste i hans huus, och wille rätta honom vp af jordene; men han wille icke, och åt icke heller medh them.

18. På siunde dagenom blef barnet dödt; och Davidz tienare torde icke säija honom at barnet war dödt: ty the tänckte, sij, tå barnet ännu war lefwandes, talade wij medh honom, och han hörde wår röst intet: huru mycket meer skal thet giöra honom ondt, om wij säije, barnet är dödt?

19. Och David fick see at hans tienare talade i miugg, och förmärckte at barnet war dödt: och sade til sina tienare: Är barnet dödt? The sade, Ja.

20. Tå stod David vp af jordene, och twådde sigh, och smorde sigh, och lade annor kläder vppå, och gick in vthi HERRANS huus, och tilbad: och tå han kom heem igen i sitt huus, lät han komma maat vp för sigh, och åt.

21. Tå sade hans tienare til honom: Hwad är thet för ett ting som tu giör? Tå barnet lefde, fastade tu och greet; men nu sedan thet dödt är, står tu vp och äter?

22. Han sade: För barnet skul fastade jagh och greet, tå thet lefde: ty jagh tänckte; ho weet om HERREN warder migh nädelig, så at barnet må blifwa widh lijf.

23. Men nu sedan thet dödt är, hwad skulle jagh fasta? Kan jagh ock hämta honom igen? Jagh går wäl til honom, men han kommer intet til migh igen.

24. Och tå David hade hugswalat sina hustru BathSeba, gick han in til henne, och sof när henne; och hon födde en son, then kallade han Salomo; och HERREN älskade honom.

25. Och han fick honom vnder Nathans hand Prophetens; han kallade honom Jedid Ja, för HCRRANS skul.

26. Så stridde nu Joab emot Rabba Ammons barnas, och wan then Konungsliga staden.

27. Och sände bodh til David, och lät säija honom: Jagh hafwer stridt emot Rabba, och hafwer ock wunnit watustaden.

28. Så tag nu tilhopa thet folck som qwart är, och belägg staden, och win honom: på thet at jagh icke winner honom, och får ther namnet af.

29. Altså tog David alt folcket tilhopa, och drog åstadh, och stridde emot Rabba, och wan honom:

30. Och tog theras Konungs crono vthaf hans hufwud, hwilken hade i wigt en centener guld, och ädlastenar; och then wardt satt David på hans hufwud: och förde ganska mycket roof vthu staden.

31. Och folcket ther inne förde han vth, och lade them vnder jernsågar och taggar, och jernkilar, och brände them vp vthi tegelvgnar: så giorde han alla Ammons barnas städer. Så wände tå David och alt folcket om igen til Jerusalem.

13. Capitel.

Någon tijd ther efter fick Amnon sin syster Thamar kär: tå stälte han sigh som han hade warit siuk, och begärade at Thamar måtte komma och reda maat för honom, v. 1. När hon kom til honom i kamaren, wardt han henne öfwermächtig, och förnedrade henne, v. 7. Sedan fick han ett stort haat til henne, och dref henne vth ifrå sigh, v. 15. Och hon blef eensam i sins broders Absaloms huus, v. 19. Efter tw åhr, hade Absalom fåraklippare, och böd Konungens barn til gäst, och Amnon: och slog honom ihiäl, v. 23. David bedröfwas af ett rychte, at alle hans barn woro döde, v. 30. Men Absalom flydde til Konungen i Gesur, v. 37.

Och thet begaf sigh ther efter, at Absalom Davidz son hade een dägelig syster, then heet Thamar; och Amnon Davidz son fick henne kär.

2. Och Amnon stälte sigh såsom han war siuk för Thamar sin syster skul: ty hon war en jungfru; och Amnon syntes icke lätt wara at giöra henne något.

3. Men Amnon hade en wän, han heet Jonadab, Simea son, Davidz broders: och then samme Jonadab war en ganska snäll man.

4. Han sade til honom: Hwij warder tu så mager, tu Konungens son, dagh frå dagh? Må tu icke säija migh thet? Tå sade Amnon til honom: Jagh hafwer Thamar mins broders Absaloms syster kär.

5. Jonadab sade til honom: Lägg tigh på tina säng, och giör tigh kranck: när tå tin fader kommer til at besökia tigh, så säg til honom: Käre lät mina syster Thamar komma, at hon gifwer migh äta, och reder maat för migh, så at jagh seer thet, och äter vthu hennes hand.

6. Så lade Amnon sigh, och giorde sigh kranck. Tå nu Konungen kom til at see honom, sade Amnon til Konungen: Käre, lät mina syster Thamar komma, at hon reder för migh ett moos eller tw, och jagh må äta af hennes hand.

7. Tå sände David efter Thamar i huset, och lät säija henne: Gack i tins broders Amnons huus, och red honom något maat.

8. Thamar gick åstadh til sins broders Amnons huus, och han låg på sängene; och hon tog en degh, och knodade, och söd thet för hans ögon, och kokade honom ett moos:

9. Och hon tog then rätten, och gaf vp för honom; men han wille icke ätat. Och Amnon sade: Lät alla gå vth ifrå migh: och alle gingo vth.

10. Tå sade Amnon til Thamar: Bär maten in i kamaren, at jagh må äta af tine hand. Så tog Thamar moset som hon giordt hade, och bar thet til Amnon sin broder i kamaren.

11. Och som hon hade burit honom moset in at han skulle äta, fick han henne fatt, och sade til henne: Hijt min syster, och ligg när migh.

12. Men hon sade til honom: Jcke så min broder, förkränck migh icke; ty så plägar man icke giöra i Jsrael: giör icke en sådana galenskap.

13. Hwar skulle jagh blifwa för mina blygd skul? Och tu worde såsom en dåre i Jsrael: tala heller medh Konungenom; han nekar migh tigh icke.

14. Men han wille icke höra henne: vtan wardt henne öfwermächtig, och förnedrade henne, och låg när henne.

15. Och han fick ett stort haat til henne, så at hatet wardt större än tilförene kär leken war. Och Amnon sade til henne: Statt vp, och gack.

16. Men hon sade: Thetta onda är större än thet andra som tu hafwer giordt på migh, at tu drifwer migh vth: men han hörde hennes röst intet:

17. Vtan kallade sin dräng, som hans tienare war, och sade: Drif thenna vth ifrå migh, och stäng igen dörena efter henne.

18. Och hon hade en brokot kiortel vppå: ty sådana kiortlar drogo Konungens döttrar, så länge the woro jungfrur. Och tå hans tienare hade drifwit henne vth, och stängt dörena igen efter henne:

19. Kastade Thamar asko på sitt hufwud, och ref then brokota kiortelen sönder, som hon vppå hade, och lade sina hand på hufwudet, och gick och ropade.

20. Och hennes broder Absalom sade til henne: Hafwer tin broder Amnon warit när tigh? Nu min syster, tig stilla: thet är tin broder, och lägg thet ärendet icke så på hiertat. Så blef Thamar eensam i Absaloms sins broders huus.

21. Och tå Konung David alt thetta hörde, tog han thet ganska illa widh sigh.

22. Men Absalom talade intet medh Amnon hwarken ondt eller godt; doch hatade Absalom Amnon, therföre at han hans syster Thamar förkränckt hade.

23. Efter tw åhr lät Absalom klippa sin fåår i Baal Hazor, som ligger vnder Ephraim: och Absalom böd all Konungens barn;

24. Och kom til Konungen, och sade: Sij tin tienare hafwer fåraklippare: jagh beder at Konungen, samt medh sina tienare, wille gå medh sinom tienare.

25. Men Konungen sade til Absalom: Jcke så min son; lät oß icke alla gå, at wij icke giöre tigh tunga: och tå han föll hårdt efter honom, wille han doch icke gå, vtan wälsignade honom.

26. Absalom sade: Skal icke tå min broder Amnon gå medh oß? Konungen sade til honom: Hwij skulle han gå medh tigh?

27. Tå nödgade Absalom honom, så at han lät Amnon och all Konungens barn gå medh honom.

28. Och Absalom böd sina tienare, och sade: Tager wahra vppå när Amnon warder gladh af winet, och jagh säger til eder: slår Amnon, och dräper honom, at J intet fruchten eder; ty jagh hafwer thet befalt eder: warer tröste och frimodige ther til.

29. Altså giorde Absaloms tienare Amnon, såsom Absalom them budit hade. Tå stodo all Konungens barn vp, och hwar och en satte sigh på sin mula, och flydde.

30. Och medan the ännu woro på wägenom, kom rychte för David, at Absalom hade slagit all Konungens barn, så at icke en war öfwerblefwen af them.

31. Tå stod Konungen vp, och ref sin kläder sönder, och lade sigh neder på jordena; och alle hans tienare som stodo omkring honom, refwo sin kläder sönder.

32. Tå swarade Jonadab Simea son, Davidz broders, och sade: Min herre täncke icke at alle drängerne Konungens barn äro döde; vtan Amnon är allena död: ty Absalom hafwer thetta haft inne medh sigh, ifrå then dagen han förkränckte hans syster Thamar.

33. Så tage icke nu min herre Konungen sådant til hiertat, at all Konungens barn äro död: vtan Amnon är allena död.

34. Men Absalom flydde: och drängen på wachtene löfte vp sin ögon, och såg vth; och sij, en stoor hoop folck kom på wägenom, hwar efter then andra, vth medh bergssidon.

35. Tå sade Jonadab til Konungen: Sij, Konungens barn komma: såsom tin tienare sagt hafwer, så är thet tilgånget.

36. Och tå han vthtalat hade, sij, tå kommo Konungens barn, och vphofwo sina röst och greto: Konungen och alle hans tienare greto ock ganska fast.

37. Men Absalom flydde, och drog til Thalmai Ammihud son, Konungen i Gesur: men han jämrade sigh öfwer sin son alla dagar.

38. Men tå Absalom flydd war, och drog til Gesur, war han ther i try åhr.

39. Och Konung David öfwergaf at draga vth emot Absalom; ty han war hugswalad öfwer Amnon, at han död war.

14. Capitel.

Efter try åhr, bestälte Joab ena kloka qwinno ifrå Thekoa, som föll för Konungen, och klagade, at hennes slächt wille dräpa en hennes son, therföre at han hade slagit sin broder ihiäl, v. 1. På sidstone wände hon talet in på Absalom, och bad för honom, v. 12. Så förnam Konungen at thet war Joabs rådh, v. 18. Och han sände Joab til Gesur, och lät hafwa honom heem, v. 21. Absalom war en ganska dägelig man: honom blefwo tre söner födde i Jerusalem, och een dotter, v. 25. Och han war i tw åhr i Jerusalem, och kom icke för Konungen: sedan kom han til nåde igen, v. 28.

Men Joab Zeru Ja son förmärckte at Konungens hierta war wändt til Absalom.

2. Och han sände bort til Thekoa, och lät hämta tädan ena kloka qwinno, och sade til henne: Jämra tigh, och drag sorgakläder vppå, och smör tigh icke medh oljo; vtan ställ tigh såsom een qwinna, then en lång tijd hafwer haft sorg öfwer någon dödan:

3. Och skalt gå in til Konungen, och tala så och så medh honom: och Joab gaf henne in hwad hon säija skulle.

4. Och tå qwinnan af Thekoa wille tala medh Konungenom, föll hon på sitt anlete neder på jordena, och tilbad, och sade: Hielp migh Konung.

5. Konungen sade til henne: Hwad är tigh? Hon sade: Jagh är een enkia, een qwinna som sorg hafwer, och min man är död:

6. Och tin tienarinna hade twå söner, the kifwade tilhopa på markene: och efter ther war ingen som them förtagat kunde, slog then ene then andra, och drap honom.

7. Och sij, nu reser sigh vp hela slächten emot tina tienarinno, och säija: Få hijt then som slog sin broder ihiäl, at wij måge dräpa honom för hans broders siäl, then han dräpit hafwer, och giöra tigh arfwingalösa: och the wilja vthsläckia mina gnisto, som ännu qwar är, at minom man intet namn och ingen återlefwa blifwa skal på jordene.

8. Konungen sade til qwinnona: Gack heem, jagh wil biuda för tigh.

9. Och qwinnan af Thekoa sade til Konungen: Min herre Konung, mißgierningen ware vppå migh, och vppå mins faders huus; men Konungen och hans stool ware oskyldig.

10. Konungen sade: Then som emot tigh talar, honom haf til migh, så skal han intet meer röra tigh.

11. Hon sade: Konungen täncke på HERRAN tin Gudh, at the blodhämnare icke warda förmånge til at förderfwa, och at min son icke förgiörs. Han sade: Så sant som HERREN lefwer, skal icke ett hår falla på jordena af tinom son.

12. Och qwinnan sade: Lät tina tienarinno något säija minom herra Konungenom. Han sade: Säg.

13. Qwinnan sade: Hwij hafwer tu ett sådant tänckt emot Gudz folck, at Konungen thetta sagt hafwer, at han skal komma sigh i skuld, och icke låta igen taga sin fördrefna?

14. Ty wij döö döden, och förlöpe såsom watn i jordena, thet man icke vppehåller: och Gudh wil icke taga lifwet bort, vtan betäncker sigh, at thet fördrefna icke ock så skal fördrifwit warda af honom.

15. Så är jagh nu kommen til at tala medh min herra Konungen thessa ord; ty folcket hafwer förskräckt migh; ty tin tienarinna tänckte: jagh skal tala medh Konungenom; kan hända at han giör thet hans tienarinna säger.

16. Ty han skal wäl höra sina tienarinno, at han hielper migh ifrån allas theras hand, som migh samt medh minom son ifrå Gudz arf förgiöra wilja.

17. Och tin tienarinna tänckte; min herras Konungens ord skal wara migh een tröst: ty min herre Konungen är såsom en Gudz Ängel, så at han kan höra godt och ondt; therföre warder ock HERREN tin Gudh medh tigh blifwandes.

18. Konungen swarade, och sade til qwinnona: Liug icke för migh, i thet jagh frågar tigh. Qwinnan sade: Min herre Konungen tale.

19. Konungen sade: Är icke Joabs hand medh tigh i allo thesso? Qwinnan swarade och sade: Så sant som tin siäl lefwer, min herre Konung, thet är ingen annan antingen på högra handen eller then wänstra, vtan såsom min herre Konungen sagt hafwer: ty tin tienare Joab hafwer thetta så budit migh; och han hafwer alt thetta tine tienarinno ingifwit:

20. At jagh skulle så wända thenna sakena, thet hafwer tin tienare Joab giordt: men min herre är wijs såsom en Gudz Ängels wijshet, så at han alt weet på jordene.

21. Tå sade Konungen til Joab: Sij, jagh hafwer thetta giordt: så gack nu bort, och haf puten Absalom heem igen.

22. Tå föll Joab på sitt ansichte til jordena, och tilbad, och tackade Konungenom, och sade: J dagh förmärcker tin tienare at jagh hafwer funnet nådh för tin ögon, min herre Konung, at Konungen giör hwad hans tienare säger.

23. Så stod tå Joab vp, och foor til Gesur, och hade Absalom til Jerusalem.

24. Men Konungen sade: Lät honom gå i sitt huus igen, och icke see mitt ansichte. Och så kom tå Absalom igen i sitt huus, och såg intet Konungens ansichte.

25. Och i hela Jsrael war icke en man så dägelig och så prijslig som Absalom: ifrå hans footbielle vp til hans hiessa, war ingen brist på honom:

26. Och när han skar sitt håår af: thet skedde gemenliga hwart åhr; ty thet war honom förtungt, så at man måste thet afskära: så wog hans hufwudhåår twhundrade siklar, efter Konungs wigt.

27. Och Absalom wordo födde tre söner, och een dotter, hon heet Thamar, och war een dägelig qwinna.

28. Altså blef Absalom i tw åhr i Jerusalem, at han Konungens ansichte intet såg.

29. Och Absalom sände efter Joab, at han skulle sända honom til Konungen; och han wille icke komma til honom. Han sände annan gången, likwäl wille han icke komma.

30. Tå sade han til sina tienare: Seer thet stycket af Joabs åker brede widh min, och han hafwer ther biugg vppå; så går bort, och sticker eld ther vppå. Så stucko Absaloms tienare eld på thet stycket.

31. Tå stod Joab vp, och kom til Absalom i huset, och sade til honom: Hwij hafwa tine tienare stuckit eld på mitt stycke?

32. Absalom sade til Joab: Sij, jagh sände efter tigh, och lät säija tigh: Kom til migh, at jagh må sända tigh til Konungen, och låta säija: Hwij kom jagh ifrå Gesur? Thet woro migh bättre at jagh ännu wore ther: så lät migh nu få see Konungens ansichte; är ock någon mißgierning i migh, så dräp migh.

33. Och Joab gick in til Konungen, och sade thet honom: och han kallade Absalom, at han kom in til Konungen; och han tilbad på sitt ansichte neder til jordena för Konungenom: och Konungen kyste Absalom.

15. Capitel.

Ther efter bestälte sigh Absalom wagnar, resenärar och drawanter, och stälte sigh wänliga emot allom som någon saak hade til Konungen, v. 1. Så bad han Konungen, at han måtte gå til Hebron och offra, v. 7. Ther kommo til honom alle hans wänner, och Achithophel, och förbundo sigh emot Konungen, v. 10. När tå Konungen thet förnam, flydde han medh hela sitt huus, och thet folck som när honom war, v. 13. Men Zadoch samt Ab Jathar, Presterna, lät han gå til Jerusalem igen, medh arken, v. 24. Husai wände ock tilbaka, på thet han måtte giöra Achitophels rådh til intet, v. 32.

Och thet begaf sigh ther efter, at Absalom bestälte sigh wagnar och resenärar, och femtijo män som hans drawanter woro.

2. Och Absalom stod bittida vp om morgonen, och gick in på then wägen widh porten: och hwar någor hade ett ärende, så at han skulle komma til rätta för Konungen, then kallade Absalom til sigh, och sade: Vthaf hwad stadh äst tu? Tå nu någor sade: Tin tienare är vthaf ene af Jsraels slächter;

3. Så sade Absalom til honom: Sij, tin saak är godh och rätt; men tu hafwer ingen som tigh förhörer af Konungenom.

4. Och Absalom sade: Ach! ho sätter migh til domare i landena, at hwar man måtte komma til migh, then någon saak och klagan hafwer, at jagh måtte hielpa honom til rätta?

5. Och när någor gick fram til honom, til at tala medh honom, så räckte han sina hand vth, och sick honom fatt, och kyste honom.

6. Widh thet sättet giorde Absalom allom Jsrael, när the kommo medh några saker til Konungen: och staal altså bort männernas hierta af Jsrael.

7. Efter fyratijo åhr sade Absalom til Konungen: Jagh wil gå bort och fulkomna mitt löfte i Hebron, som jagh HERRANOM låfwat hafwer.

8. Förty, tin tienare giorde ett löfte, tå jagh bodde i Gesur i Syrien, och sade: När HERREN låter migh åter komma til Jerusalem, så wil jagh giöra HERRANOM en Gudztienst.

9. Konungen sade til honom: Gack i frijd. Och han stod vp, och gick til Hebron.

10. Men Absalom hade vthsändt speijare, vthi alla Jsraels slächter, och lät säija: När J fåån höra liudet af basunen, så säger: Absalom är Konung worden i Hebron.

11. Och medh Absalom gingo twhundrat män af Jerusalem kallade: men the gingo i enfaldighet, och wiste intet af sakene.

12. Sände ock theslikes Absalom efter Achitophel then Giloniten, Davidz rådgifware, vthaf hans stadh Gilo: och som han nu hade offrat, wardt förbundet starckt, och folcket lop til, och förökades medh Absalom.

13. Så kom en och bodade David, och sade: Hwars mans hierta i Jsrael följer Absalom efter.

14. Men David sade til alla sina tienare som när honom woro i Jerusalem: Vp, lät oß fly; ty här blifwer ingen vndflycht för Absalom: skynder eder, lät oß gå, at han icke är snarare än wij, och får oß fatt, och drifwer in vppå oß thet ondt är, och slår staden medh swärdz ägg.

15. Tå sade Konungens tienare til honom: Hwad min herre Konungen täckes, sij, här äro tine tienare.

16. Och Konungen gick vth til foot, medh alt sitt huus: men han lät blifwa qwara tijo frillor, til at bewara huset.

17. Och tå Konungen och alt folcket til foot vthkommo, gingo the bort åth långt ifrå huset.

18. Och alle hans tienare gingo när honom; ther til alle Crethi och Plethi, och alle the Gittiter; sexhundrat män, som af Gath til foot komne woro, gingo fram för Konungenom.

19. Och Konungen sade til Jttai then Gittiten: Hwij går tu ock medh oß? Wändt om, och blif när Konungenom; ty tu äst främmande: faar ock igen til titt rum.

20. J går komst tu, och i dagh wågar tu tigh til at gå medh oß? Jagh går hwart jagh gå kan, wändt om, och tina bröder medh: tigh wederfare barmhertighet och trohet.

21. Jttai swarade, och sade: Så sant som HERREN lefwer, och så sant som min herre Konungen lefwer, hwar som hälst min herre Konungen blifwer, antingen i lifwet eller i döden, ther skal tin tienare ock blifwa.

22. David sade til Jttai: Så kom, och gack medh. Altså gick Jttai then Gittiten, och alle hans män, och hela barnahopen som medh honom war.

23. Och hela landet greto medh höga röst, och alt folcket gick medh: och Konungen gick öfwer then bäcken Kidron, och alt folcket gick före, på then wägen som löper åth öknena.

24. Och sij, Zadoch war ock ther, och alle Leviterna som medh honom woro, och båro Gudz förbundz ark, och ther satte the honom: och Ab Jathar steg vp, til thes alt folcket kom vthu stadenom.

25. Men Konungen sade til Zadoch: Bär Gudz ark åter in i staden: om jagh finner nådh för HERRANOM, så låter han migh wäl komma igen, och låter migh få see honom, och sitt huus.

26. Men om han säger: Jagh hafwer intet behagh til tigh: sij, här är jagh; han giöre medh migh såsom honom täckes.

27. Och Konungen sade til Presten Zadoch: O Sijare, wändt om igen i staden medh frijd; och medh eder Ahimaaz tin son; och Jonathan Ab Jathars son.

28. Sij, jagh wil draga fram på slätt markena i öknene, til thes bodskap kommer ifrån eder, och gifwer migh all ting tilkänna.

29. Så båro tå Zadoch och Ab Jathar Gudz ark in i Jerusalem igen; och blefwo ther.

30. Men David gick vp för oljoberget och greet, och hans hufwud war skyylt, och han gick baarfött: ther til alt folcket som medh honom war, hade hwar och en förskyylt sitt hufwud, och gingo vpåth gråtandes.

31. Och tå David wardt sagt, at Achithophel war i förbundet medh Absalom, sade han: HERRE, giör Achithophels rådslag til galenskap.

32. Och tå David kom öfwerst på berget, ther man plägar tilbedia Gudh; sij, ther mötte honom Husai then Architen medh sönderrifwin kiortel, och jord på hans hufwud.

33. Och David sade til honom: Om tu går medh migh, äst tu migh til tunga.

34. Men går tu åter i staden, och säger til Absalom: Jagh är tin tienare: Jagh wil höra Konungenom til: Jagh som tilförene war tins faders tienare, wil nu wara tin tienare; så kan tu giöra Achitophels rådslag om intet.

35. Och äro ther Zadoch och Ab Jathar Presterna medh tigh? Alt thet tu hörer vthu Konungens huus, må tu vnderwisa Presterna Zadoch och Ab Jathar.

36. Och sij, när them äro twå theras söner, Ahimaaz Zadochs, och Jonathan Ab Jathars son: genom them kan tu biuda migh til hwad tu förnimmer.

37. Så kom tå Husai Davidz wän i staden, och Absalom kom til Jerusalem.

16. Capitel.

Tå kom til David Ziba, medh åsnar och spijsning, och förförde sin herra Mephi Boseth för Konungen; therföre fick han alla hans åkrar, v. 1. Kom ock Simei, och bannade David: tå wille Abisai gå bort och slå honom; men David wille icke tilstädiat, v. 9. På then tiden kom Absalom til Jerusalem: ther kom til honom Husai, Davidz wän, at han måtte blifwa när honom, v. 15. Achitophel gaf råd, och Absalom giorde ther efter; tiellade på taket, och belåg ther fins faders frillor, i allas åsyn, v. 20.

Och som David något litet war nedergången af berget, sij, tå mötte honom Ziba Mephi Boseths tienare medh ett paar sadlade åsnar: ther vppå woro tw hundrat brödh, och hundrade stycke russin, och hundrade stycke fikon, och en lägel wijn.

2. Tå sade Konungen til Ziba: Hwad wilt tu giöra här medh? Ziba sade: Åsnarna skola wara för Konungens huusfolck, at the ther på rida; och bröden och fikonen för tienarena, at the måga äta, och winet til at dricka, när the warda trötte i öknene.

3. Konungen sade: Hwar är tins herras son? Ziba sade til Konungen: Sij, han blef i Jerusalem; ty han sade: J dagh warder Jsraels huus migh igengifwandes mins faders rike.

4. Konungen sade til Ziba: Sij, alt thet Mephi Boseth hafwer, skal wara titt. Ziba sade medh tilbediande: Lät migh finna nådh för tigh, min herre Konung.

5. Tå nu Konung David kom til Bahurim, sij, tå gick ther en man vthaf Sauls huus slächt, han heet Simei Gera son: han gick vth, och bannades;

6. Och kastade stenar åth David, och åth alla Konung Davidz tienare: ty alt folck, och alle the wäldige woro widh hans högra, och widh hans wänstra sido.

7. Och sade Simei tå han bannades: Här vth, här vth tu blodhund; tu Belials man:

8. HERREN hafwer wedergullit tigh alt Sauls huus blodh, at tu äst worden Konung i hans stadh: nu hafwer HERREN gifwit riket i tins sons Absaloms hand: och sij, nu tränger tigh tin olycka; ty tu äst en blodhund.

9. Men Abisai Zeru Ja son sade til Konungen: Skal thenne döde hunden banna min herra Konungen? Jagh wil gå bort, och hugga hufwudet af honom.

10. Konungen sade: J, Zeru Ja barn, hwad hafwer jagh skaffa medh eder? Lät honom banna; ty HERREN hafwer budit honom banna David. Ho kan nu säija, hwij giör tu så?

11. Och David sade til Abisai, och til alla sina tienare: Sij, min son som af mitt lijf kommen är, går migh efter mitt lijf: hwij ock icke nu Jemini son? Lät honom betämma, at han bannar; ty HERREN hafwer så budit honom:

12. Må hända at HERREN seer til mina bedröfwelse, och HERREN löner migh medh godo thessa bannor som jagh lider i dagh.

13. Altså gick David medh sitt folck fram åth wägen: men Simei gick vth medh bergssidone jämte widh honom, och bannades, och kastade stenar til honom, och hof jord.

14. Och Konungen kom ther in, och alt folcket som medh honom war, trötte, och wederqweckte sigh ther.

15. Men Absalom och alt folcket Jsraels män kommo til Jerusalem, och Achithophel medh honom.

16. Tå nu Husai then Architen, Davidz wän, kom in til Absalom, sade han til Absalom: Til lycko herre Konung, til lycko herre Konung.

17. Absalom sade til Husai: Är thetta tin barmhertighet emot tin wän? Hwij hafwer tu icke faret vth medh tinom wän?

18. Husai sade til Absalom: Jcke så, vtan then som HERREN vthwäljer, och thetta folck, och hwar man i Jsrael, honom wil jagh tilhöra, och när honom blifwa.

19. Och sedan, hwem skulle jagh tiena? Skulle jagh icke tiena hans son? Såsom jagh hafwer tient tinom fader, så wil jagh ock tiena tigh.

20. Och Absalom sade til Achithophel: Gifwer rådh, hwad skole wij giöra?

21. Achithophel sade til Absalom: Lägg tigh när tins faders frillor, som han hafwer låtit qwara blifwa til at bewara huset, så får hela Jsrael höra, at tu hafwer giordt tin fader illa luchtande, och alles theras hand, som när tigh äro, blifwer styrckt.

22. Tå giorde the til Absalom ett tiäll vppå taket: och Absalom belåg sins faders frillor för all Jsraels ögon.

23. På then tiden, tå Achithophel gaf ett rådh, war thet såsom man hade frågat Gudh om någon ting: altså war all Achithophels rådslag, både när David och så när Absalom.

17. Capitel.

Achithophel gaf rådh, at man skulle öfwerfalla David medh tolf tusend män, medan han war trött, v. 1. Men Husai ogillade thet, och rådde at man skulle församla hela Jsrael, och falla til honom, på thet man wore thes wissare om segren, v. 5. Tå tyckte allom så godt wara, v. 14. Och Husai sade thet Zadoch och Ab Jathar: The sände Jonathan och Ahimaaz, och kungiorde thet David: och han drog öfwer Jordan, v. 15. När Achithophel såg at hans rådh blef ogillat, hängde han sigh sielf, v. 23. Och Absalom drog efter öfwer Jordan. Men Davidz wänner giorde honom tilförning i Mahanaim, v. 24.

Och Achithophel sade til Absalom: Jagh wil vthwälja migh tolf tusend män, och stå vp til at fara efter David i thenna nattene.

2. Och wil öfwerfalla honom medan han trött och mödd är: när jagh nu förskräcker honom, så at alt folcket som när honom är flyr, wil jagh slå Konungen allena;

3. Och draga alt folcket til tigh igen: när tå hwar man til tigh dragen är, såsom tu begärar, så blifwer alt folcket i frijd.

4. Thetta tycktes Absalom wara godt, och allom äldstom i Jsrael.

5. Men Absalom sade: Käre, lät oß ock kalla Husai then Architen, och höra hwad han säger ther om.

6. Och tå Husai kom in til Absalom, sade Absalom til honom: Sådant hafwer Achithophel sagt; säg tu, skole wij giöra så, eller eij?

7. Tå sade Husai til Absalom: Thet är intet godt rådh som Achithophel i thenna gången gifwit hafwer.

8. Och Husai sade ytterligare: Tu känner wäl tin fader, och hans män, at the äro starcke och ilsinnade såsom en biörn, hwilkom vngarna äro ifrå tagne i markene: ther til är tin fader en stridzman, och warder sigh intet försumandes medh folckena.

9. Sij, han hafwer til ewentyrs nu förwarat sigh någorstädz i een kulo, eller annorstädz: om thet nu skedde, at thet ginge icke wäl i första gängen, och vpkomme ett rychte och sades, thet är skedt een slachtning på thet folck som Absalom efterföljer;

10. Så warder hwar och en förtwiflad, then doch eljes dugelig är, och hafwer ett hierta såsom ett leijon: ty hela Jsrael weet, at tin fader är starck, och dugelige män the som när honom äro.

11. Men thet råder jagh, at tu församlar tigh hela Jsrael, ifrå Dan in til BeerSeba; många såsom sanden i hafwet: och tin person drage ibland them:

12. Så wilje wij öfwerfalla honom på hwad rum wij finne honom, och wilje komma öfwer honom såsom daggen faller på jordena, at wij icke låte blifwa en qwar, af honom och alla hans män.

13. Om han församlar sigh in vthi någon stadh, så skal hela Jsrael kasta linor kring om samma stadh, och ryckia honom i strömen, at ther skal icke finnas en steen igen af.

14. Tå sade Absalom och hwar och en i Jsrael: Husai then Architens rådh är bättre än Achithophels rådh. Men HERREN skickade thet så, at thet goda Achithophels rådh skulle warda förhindrat, på thet at HERREN skulle låta komma een olycko på Absalom.

15. Och Husai sade til Zadoch och Ab Jathar Presterna: Så och så hafwer Achithophel rådt Absalom och them äldstom i Jsrael: men jagh hafwer så och så rådt.

16. Så sänder nu medh hast åstadh, och boder David, och säijer: Blif icke öfwer nattena på slättmarkene i öknene; vtan drag ther öfwer snarliga, at Konungen icke warder vpsluken, och alt folcket som medh honom är.

17. Men Jonathan och Ahimaaz stodo widh then brunnen Rogel; och een tienstepiga gick bort och sade them thet: och the gingo åstadh, och sade thet Konung David; förty, the torde icke låta sigh see, så at the kommo in i staden.

18. Men en dräng fick see them, och sade thet för Absalom. Tå gingo the både medh hast sin wägh, och kommo vthi ens mans huus i Bahurim; han hade en brunn i sinom gård, ther stego the in.

19. Och qwinnan tog och bredde ett öfwertäckelse öfwer brunsholet, och slog ther gryyn vppå, så at man kunde thet intet märckia.

20. Tå nu Absaloms tienare kommo til qwinnona i huset, sade the: Hwar är Ahimaaz och Jonathan? Qwinnan sade til them: The gingo öfwer watubäcken. Och tå the sökte, och funno intet, gingo the tilbaka igen til Jerusalem.

21. Och tå the woro bortgångne, stego the vp vthu brunnen, och gingo sina färde; och vnderwiste thet Konung David, och sade til David: Står vp, och gar medh hast öfwer älfwena: ty så och så hafwer Achithophel gifwit rådh emot eder.

22. Tå stod David vp, och alt folcket som när honom war, och gingo öfwer Jordan, til thes morgon liust wardt; och icke en fattades som icke war kommen öfwer Jordan.

23. Tå Achithophel såg, at hans rådh icke hade framgång, sadlade han sin åsna, och stod vp, och foor heem i sin stadh, och skickade om sitt huus, och hängde sigh, och blef död, och wardt begrafwen i sins faders graf.

24. Och David kom til Mahanaim: och Absalom drog öfwer Jordan, och alle Jsraels män medh honom.

25. Och Absalom hade satt Amasa i Joabs stadh öfwer hären: och Amasa war ens mans son som heet Jithra en Jsraelite, hwilken låg när Abigail Nahas dotter, Zeru Ja syster, Joabs moder.

26. Men Jsrael och Absalom lägrade sigh i Gilead.

27. Tå David war kommen til Mahanaim, kommo ther Sobi Nahas son af Rabba Ammons barnas, och Machir Ammiel son af Lodebar, och Barsillai en Gileadite af Rogelim:

28. Och förde sängkläder, bäcken, leerkäril, hwete, biugg, miöl, torkat ax, bönor, lintze, gryyn:

29. Hannog, smör, fåår, och nötaostar til David, och til folcket, som medh honom war, til spijsning: ty the tänckte, folcket warder hungrigt, trött, och torstigt i öknene.

18. Capitel.

David skickade folcket til stridz, och satte tre höfwitzmän öfwer them, och lät them draga vth. Doch bad han them fara warligen medh Absalom, v. 1. Och Jsrael wardt slagen för Davidz tienare: men Absalom flydde, och blef hängiandes i een eek, v. 6. När Joab fick thet weta, gick han til, och stötte honom tre spetsar i hiertat; hof honom i een groop, och en hoop steen på honom, v. 10. Tå lupo Cusi och Ahimaaz, och bodade thet Konungenom, v. 19. När han tå hörde at Absalom war död, sörgde han swårliga, v. 32.

Och David skickade folcket som när honom war, och satte höfwitzmän öfwer them, öfwer tusend, och öfwer hundrat:

2. Och sände vth folcket en tredie part vnder Joab, och en tredie part vnder Abisai Zeru Ja son, Joabs broder, och en tredie part vnder Jttai then Gittiten. Och Konungen sade til folcket: Jagh wil ock draga vth medh eder.

3. Men folcket sade: Tu skalt icke draga vth; förty, om wij än flydde, eller hälften af oß blefwe döde, ther skola the intet om skiöta: men tu äst så mycket som tijo tusend af oß: så är thet nu bättre at tu må wara oß til hielp vthu stadenom.

4. Könungen sade til them: Såsom eder täckes, så wil jagh giöra. Och Konungen blef ståndandes i portenom, och alt folcket drog vth, widh hundrat, och widh tusend.

5. Och Konungen böd Joab, och Abisai, och Jttai, och sade: Farer migh sachta medh pilten Absalom. Och alt folcket hörde, at Konungen böd alla höfwitzmännerna om Absalom.

6. Och tå folcket kom vth i markena emot Jsrael, wardt stridt i Ephraims skogh.

7. Och Jsraels folck wardt ther slagit för Davidz tienare, så at i then dagen skedde een stoor slachtning til tiugu tusend män.

8. Och striden wardt ther förströdd vppå alt landet: och skogen vpfrätte flera på then dagen än swärdet.

9. Och Absalom mötte Davidz tienare, och red på en mula; och tå mulen kom vnder een stoor tiock eek, fastnade hans hufwud widh ekena, och han blef hängiandes emellan himmel och jord: men mulen lop sin wägh vndan honom.

10. Tå en man fick thet see, bodade han thet Joab, och sade: Sij, jagh såg Absalom hängia widh een eek.

11. Och Joab sade til mannen som thet bodade: Sij, sågst tu thet, hwij slog tu honom icke ther til jordena? Så wille jagh gifwit tigh på mina wägnar tijo silfpenningar, och ett bälte.

12. Mannen sade til Joab: Om tu hade wägit migh tusende silfpenningar i mina hand, så wille jagh äntå icke låtit komma min hand på Konungens son: ty Konungen böd tigh, och Abisai, och Jttai, i wåro åhöro, och sade: Förwarer migh pilten Absalom.

13. Eller om jagh än något ondt giordt hade på mins siäls fahra, efter för Konungenom intet fördolt warder, skulle tu wäl sielfwer fallit migh emot.

14. Joab sade: Jcke så: jagh wil til honom för tin ögon. Tå tog Joab tre spetsar i sin hand, och stötte them Absalom i hiertat, medan han ännu lefde i ekene.

15. Och tijo vnge karlar Joabs wapnedragare, gåfwo sigh omkring honom, och slogo honom ihiäl.

16. Tå blåste Joab i basunen, och kallade folcket igen, at the icke meer skulle jaga efter Jsrael: ty Joab wille skona folcket.

17. Och the togo Absalom, och kastade honom i skogen vthi een stoor groop, och lade en stoor hoop medh stenar på honom: och hele Jsrael flydde hwar och en i sina hyddo.

18. Men Absalom hade sigh vprest een stodh medan han ännu lefde, then står i Konungs dalenom; ty han sade: Jagh hafwer ingen son; therföre skal thetta wara mins namns åminnelse: och kallade then stodena efter sitt namn, och heter ännu på thenna dagh, Absaloms rum.

19. Ahimaaz Zadoks son sade: Käre, lät migh löpa, och förkunna Konungenom, at HERREN hafwer skaffat honom rätt af hans fiendars händer.

20. Joab sade til honom: Tu bär ingen godh tidende i thenna dagen; på en annan dagh må tu bära tidende, och icke i dagh: ty Konungens son är död.

21. Men til Cusi sade Joab: Gack åstadh, och boda Konungenom hwad tu sedt hafwer. Och Cusi tilbad Joab, och lop.

22. Men Ahimaaz Zadoks son, sade åter til Joab: Huru, om jagh ock löper efter Cusi? Joab sade: Hwad wilt tu löpa min son? Kom hijt, tu bär ingen godh tidende.

23. Han swarade: Huru, om jagh lope? Han sade til honom: Så löp. Så lop tå Ahimaaz på then genesta wägen, och kom förr än Cusi.

24. Men David satt emellan twå portar: och wächtaren gick vppå taket åth portenom på muren, och lyfte sin ögon vp, och fick see en man löpandes allena:

25. Och han ropade, och sade thet Konungenom. Konungen sade: Är han allena, så är ther godh tidende i hans mun. Som han ännu lop, och kom närmer,

26. Fick wächtaren see en annan man löpandes, och han ropade af murenom, och sade: Sij, en man löper allena. Åter sade Konungen: Then är ock ett godt bodskap.

27. Wächtaren sade: Migh synes then förstas löpande, såsom thet wore Ahimaaz löpande Zadoks sons. Och Konungen sade: Thet är en godh man, och han bär godh tidende.

28. Ahimaaz ropade, och sade til Konungen: Frijd; och tilbad för Konungen på sitt anlete nedh til jordena, och sade: Lofwad ware HERREN tin Gudh, som the menniskior beslutit hafwer, som vphofwo sina hand emot min herra Konungen.

29. Konungen sade: Må ock pilten Absalom wäl? Ahimaaz sade: Jagh såg ett stort sorl tå Konungens tienare Joab sände migh tin tienare, och jagh weet icke hwad thet war.

30. Konungen sade: Gack afsides, och statt ther; och han gick afsides, och stod ther.

31. Sij, tå kom Cusi, och sade: Jagh bär godh tidende min herre Konung; HERREN hafwer i dagh skaffat tigh rätt af allas theras hand, som sigh hafwa vpsatt emot tigh.

32. Konungen sade til Cusi: Må ock pilten Absalom wäl? Cusi sade: Gånge så medh alla mins herras Konungens fiendar, såsom medh piltenom går; och medh alla them som sättia sigh vp emot tigh, til at giöra tigh ondt.

33. Tå wardt Konungen sorgse, och gick vp i salen i portenom, och greet; och widh han gick sade han: Min son Absalom, min son, min son Absalom! gifwe Gudh at jagh måtte döö för tigh: o Absalom! min son, min son!

19. Capitel.

När Joab förnam at Konungen sörgde öfwer Absalom, och bedröfwade ther medh folcket, straffade han honom, och kom honom ther til, at han gick vth och satte sigh i porten, v. 1. Så lät han Zadok och Ab Jathar tala medh the äldsta, och medh Amasa, at the skulle hämta Konungen igen, v. 11. The giorde så, v. 14. Simei kom ock medh tusend män, samt Ziba Sauls tienare, v. 16. Och efter Simei bad Konungen, blef han skonad til lifwet, v. 19. Tå kom MephiBoseth och vrsächtade sigh, klagandes öfwer Ziba: men Konungen domde likwäl Ziba halfwa åkren til, v. 24. Och Barsillai beswärade sigh at draga medh til Jerusalem för sin ålderdom skul, v. 31. På then tiden vpkom een twedrächt emellan Jsrael och Juda, v. 41.

Och thet wardt bodat Joab: sij, Konungen gråter, och beklagar sigh om Absalom.

2. Och wardt i then dagen een sorg af segren i hela folckena: förty, folcket hade i then dagen hördt, at Konungen war bedröfwad om sin son.

3. Och folcket drog sigh bort i then dagen, så at thet icke kom i staden, lika som ett folck drager sigh bort som til blygd kommet är, när thet i strijd flydt hafwer.

4. Men Konungen förskyylte sitt ansichte, och ropade högt: Ach min son Absalom! Absalom, min son, min son!

5. Så gick Joab in vthi huset til Konungen, och sade: Tu hafwer i dagh til blygd giordt alla tina tienare, som i dagh vndsatt hafwa tina, tina söners, tina döttrars, tina hustrurs, och tina frillors siälar,

6. Så at tu hafwer them kär som tigh hata, och hatar them som tigh kär hafwa: ty tu låter tigh märckia i dagh, at tigh ligger ingen macht vppå höfwitzmännerna och tienarena; vtan jagh märcker i dagh wäl, at om allenast Absalom lefde tigh, och wij alle i dagh döde wore, thet skulle tigh tyckia så godt wara.

7. Så statt nu vp, och gack vth, och tala wänliga medh tina tienare: ty jagh swär tigh widh HERRAN; om tu icke går vth, blifwer icke en man qwar när tigh öfwer thenna nattena, thet skal wara tigh wärre än alt thet onda som öfwer tigh kommet är, ifrå tin vngdom alt in til nu.

8. Tå stod Konungen vp, och satte sigh i porten; och allo folckena wardt sagt: Sij, Konungen sitter i portenom. Så kom alt folcket för Konungen: men Jsrael war flydd hwar och en i sin hyddo.

9. Och alt folcket kifwade tilhopa i alla Jsraels slächter, och sade: Konungen hafwer holpet oß vthu wåra fiendars hand, och förlossat oß vthu the Philisteers hand, och hafwer måst fly vthaf landena för Absalom.

10. Så är Absalom död blefwen i stridene, then wij öfwer oß smordt hade: hwij ären J nu så stilla, at J icke hämten Konungen igen?

11. Och Könungen sände til Zadok och Ab Jathar Presterna, och lät säija them: taler medh the äldsta i Juda, och säger: Hwij wiljen J wara the sidste til at hämta Konungen heem i sitt huus igen? Ty hela Jsraels taal war kommet för Konungenom i hans huus.

12. J ären mine bröder, mitt been, och mitt kött: Hwij wiljen J tå wara the sidste til at hämta Konungen igen?

13. Och til Amasa säger: Äst tu icke mitt been, och mitt kött? Gudh giöre migh thet och thet, om tu icke skalt blifwa häärhöfwitzman för migh, så länge tu lefwer i Joabs stadh.

14. Och han bewekte alla Juda mäns hierta, såsom ens mans: och the sände til Konungen: Kom igen, tu, och alle tine tienare.

15. Så kom tå Konungen igen. Och som han kom til Jordan, woro Juda män komne til Gilgal til at draga neder emot Konungen, at the skulle föra Konungen öfwer Jordan;

16. Och Simei Gera son Jemini sons, som i Bahurim bodde, hastade sigh, och drog neder medh Juda män emot Konung David:

17. Och medh honom woro tusende män af Ben Jamin; theslikes ock Ziba then tienaren af Sauls huus medh hans femton söner, och tiugu tienare, och the skyndade sigh öfwer Jordan;

18. Och beredde färjona för Konungenom, at the skulle föra Konungens tienare öfwer, och giöra thet honom til wilja war. Och Simei Gera son föll neder för Konungen, tå han foor öfwer Jordan;

19. Och sade til Konungen: Min herre, tilräkna migh icke then mißgierning, och kom icke ihogh at tin tienare förtörnade tigh then dagen tå min herre Konungen gick vthur Jerusalem, och Konungen lägge thet icke på hiertat:

20. Ty tin tienare känner at jagh syndat hafwer. Och sij, jagh är i dagh then förste kommen vthaf Josephs huus, at jagh skulle draga neder emot min herra Konungen.

21. Men Abisai Zeru Ja son swarade, och sade: Och skulle icke Simei therföre döö, som bannade HERRANS smorda?

22. David sade: Hwad hafwer jagh beställa medh eder i Zeru Ja barn, at J wiljen i dagh warda migh til Satan? Skulle i dagh någor döö i Jsrael? Menar tu at jagh icke weet, at jagh i dagh är worden Konung öfwer Jsrael?

23. Och Konungen sade til Simei: Tu skalt icke döö: och Konungen swor honom.

24. Kom ock så MephiBoseth Sauls son neder emot Konungen, och hade intet rychtat sina fötter, eller sitt skägg; eller twagit sin kläder, ifrå then dagh Konungen bortgången war, in til then dagen tå han kom igen medh frijd.

25. Tå han nu til Jerusalem kom, til at möta Konungenom, sade Konungen til honom: Hwij foor tu icke medh migh MephiBoseth?

26. Och han sade: Min herre Konung, min tienare giorde orätt emot migh; ty tin tienare tänckte: Jagh wil sadla een åsna, och stiga ther vppå, och rida til min herra Konungen: förty, tin tienare ör ofärdig.

27. Ther til hafwer han ock beklagat tin tienare för min herra Konungenom: men min herre Konungen är såsom en Gudz Ängel, och må giöra hwad honom täckes:

28. Ty alt mins faders huus, hafwer icke warit vtan til döden skyldigt för minom herra Konungenom: så hafwer tu doch satt tin tienare ibland them som äta öfwer titt bord: hwad rätt hafwer jagh meer, eller hwad kan jagh meer ropa til Konungen?

29. Konungen sade til honom: Hwad talar tu meer här om? Jagh hafwer sagt thet, tu och Ziba skifter åkren medh hwar annan.

30. MephiBoseth sade til Konungen: Han må tagan allsamman, efter min herre Konungen medh frijd hemkommen är.

31. Och Barsillai then Gileaditen kom neder ifrå Roglim, och foor öfwer Jordan för Konungen, på thet han skulle ledsaga honom öfwer Jordan.

32. Och Barsillai war fast gammal, wäl ottatijo åhr; han hade försörgt Konungen medan han war i Mahanaim: ty han war en ganska wäldig man.

33. Och Konungen sade til Barsillai: Tu skalt draga fram medh migh; jagh wil försörja tigh medh migh i Jerusalem.

34. Men Barsillai sade til Konungen: Hwad är thet jagh ännu hafwer til at lefwa, at jagh ännu skulle draga vp medh Konungenom til Jerusalem?

35. Jagh är i dagh ottatijo åhr gammal: huru skulle jagh känna hwad godt eller ondt är? Eller smaka hwad jagh äter eller dricker? Eller höra hwad the sångare eller sångerskor siunga? Hwij skulle tin tienare ytterligare beswära min herra Konungen?

36. Tin tienare skal något litet fara medh Konungenom öfwer Jordan: hwij skulle Konungen giöra migh een sådana wedergällning?

37. Lät tin tienare wända om igen, at jagh må döö i minom stadh, och warda begrafwen i mins faders och mine moders grift: sij, ther är tin tienare Chimham, then lät draga öfwer medh min herra Konungen; och giör honom hwad tigh täckes.

38. Konungen sade: Chimham skal draga öfwer medh migh, och jagh wil giöra honom hwad tigh är til wilja: och alt thet tu bedes af migh, thet wil jagh giöra tigh.

39. Och tå alt folcket war kommit öfwer Jordan, och Konungen theslikes, kyste Konungen Barsillai, och wälsignade honom: och han wände om igen til sitt rum.

40. Och Konungen drog öfwer til Gilgal, och Chimham foor medh honom: och alt Juda folck hade fördt Konungen öfwer; men Jsraels folck war icke vtan hälften ther.

41. Och sij, tå kommo alle Jsraels män til Konungen, och sade til honom: Hwij hafwa wåre bröder Juda män stulet tigh, och hafwa fördt Konungen och hans huus öfwer Jordan, och alla Davidz män medh honom?

42. Tå swarade the af Juda them af Jsrael: Konungen är oß när åkommen: hwij ären J ther wrede före? Menen J at wij af Konungenom kost eller skäncker fått hafwe?

43. Så swarade tå the af Jsrael them af Juda, och sade: Wij hafwe tijo sinnom meer medh Konungenom; medh David också, än J: hwij hafwer tu tå så ringa achtat migh, at wij icke måtte hafwa warit the förste til at hämta wår Konung? Men the af Juda talade hårdare än the män af Jsrael.

20. Capitel.

Tå föll Jsrael ifrå David, och fölgde Seba Bichri son, en vprorisk man, v. 1. David kom icke meer til the tijo frillor som skämde woro af Absalom, v. 3. Så sände David Amasa, at han skulle sammankalla Juda; men efter han drögde, sände han Abisai medh sina tienare, och Joab: han mötte Amasa i Gibeon, och stack honom ihiäl, v. 4. Men Joab och Abisai jagade efter Seba, och the funno honom i Abel, och belade honom ther, v. 13. Tå togo, igenom een klook qwinnas samråd medh Joab, the män i staden; och höggo Seba hufwudet af, och kastade thet til Joab öfwer muren, så drog Joab til Jerusalem igen, v. 16. Davidz hofbetiänte vpräknas, v. 23.

Och tijt war kommen en Belials man som heet Seba Bichri son, ens mans äf Jemini, han blåste i basunen, och sade: Wij hafwe ingen deel i David, eller något arf i Jsai son: hwar och en fare i sina hyddo, o Jsrael.

2. Tå föll ifrå David hwar man i Jsrael, och fölgde Seba Bichri son: men Juda män blefwo widh sin Konung, ifrån Jordan in til Jerusalem.

3. Tå Konung David kom heem til Jerusalem, tog han the tijo frillor som han återlefdt hade til at bewara huset, och satte them i förwaring, och försörgde them: men han belåg them intet meer: och the woro så innelychta in til theras dödh, och lefde i enkiodom.

4. Och Konungen sade til Amasa: Kalla migh tilhopa alla Juda män, på tredie dagen; och tu skalt ock så wara widh handena.

5. Och Amasa gick bort til at kalla tilhopa Juda: och han fördrögde öfwer then tiden som han honom förelagt hade.

6. Och David sade til Abisai: Nu warder oß Seba Bichri son meer wedermödo giörandes än Absalom: tag tu tins herras tienare, och jaga efter honom, at han til ewentyrs icke finner fasta städer för sigh, och vndslipper vthu wår ögon.

7. Tå drogo vth medh honom Joabs män, ther til Crethi och Plethi, och alle starcke: men the drogo vth af Jerusalem til at jaga efter Seba Bichri son.

8. Som the nu komne woro til then stora stenen i Gibeon, kom Amasa ther emot them: och Joab war begiordad öfwer sin kläder som han vppå hade; och hade bundit ther vthan öfwer ett swärd, thet hängde widh hans länd i skidone; och thet gick wäl vth och in.

9. Och Joab sade til Amasa: Frijd ware medh tigh min broder: och Joab fattade Amasa i skägget medh högra handene, såsom han wille kyssa honom.

10. Och Amasa gaf icke acht på swärdet i Joabs hand. Och han stack honom ther medh i buken, så at hans inelfwer vthgingo på jordena, och gaf honom intet styng meer; och han blef död. Men Joab och hans broder Abisai jagade efter Seba Bichri son.

11. Och en af Joabs tienare blef ståndandes när honom, och sade: Hwilken dristar sigh emot Joab, och hwilken går efter Joab när David?

12. Men Amasa låg sölad i blodet mitt vppå wägenom. Tå nu en såg at alt folcket blef ther ståndandes, drog han Amasa af wägen bort på markena, och kastade kläder på honom: efter han såg, at hwilken til honom kom, han blef ther ståndandes.

13. Tå han nu war vthaf wägenom tagen, fölgde hwar man efter Joab til at jaga efter Seba Bichri son.

14. Och han drog genom alla Jsraels slächter til Abel och BethMaaka, och hela Haberim; och the församlade sigh, och fölgde honom efter:

15. Och kommo, och belade honom i Abel och BethMaaka, och the giorde en skantz om staden, och trädde in til muren: och alt folcket som medh Joab war, stormade, och wille kasta muren omkull.

16. Tå ropade een wijs qwinna vthu stadenom: Hörer, hörer; säger til Joab, at han kommer hijt, jagh wil tala medh honom.

17. Och tå han kom til henne, sade qwinnan: Äst tu Joab? Han sade: Ja. Hon sade til honom: Hör tine tienarinnos taal. Han sade: Jagh hörer.

18. Hon sade: J förtiden sade man; then som fråga wil, han fråge i Abel: och så gick thet wäl til.

19. Thetta är then redelige och trogne staden i Jsrael, och tu wilt dräpa staden och modrena i Jsrael? Hwij wilt tu vpsluka HERRANS arfwedeel?

20. Joab swarade, och sade: Bort thet, bort thet ifrå migh, at jagh vpsluka eller förderfwa skulle:

21. Thet hafwer sigh icke så: vtan en man af Ephraims berg, benämnd Seba Bichri son hafwer vphäfwit sigh emot Konung David: Får honom hijt vth allena, så wil jagh draga af ifrå stadenom. Qwinnan sade til Joab: Sij, hans hufwud skal warda kastat vth til tigh öfwer muren.

22. Och qwinnan kom in til alt folcket medh sine wijshet: och the höggo Seba Bichri son hufwudet af, och kastade thet vth til Joab. Tå blåste han i basunen, och the åthskilde sigh ifrå stadenom, hwar och en vthi sin hyddo: och Joab kom igen til Konungen i Jerusalem.

23. Och Joab war öfwer all Jsraels häär; Benaja Jojada son war öfwer Crethi och Plethi;

24. Adoram war räntomästare: Josaphat Ahilud son war Canceler,

25. Seja war skrifware. Zadoch och Ab Jathar woro Prester:

26. Ther til war Jra then Jairiten Davidz Prest.

21. Capitel.

Så wardt en hård tijd i landet för the Gibeoniters skul som Saul hade dräpit, och David frågade the Gibeoniter hwar medh man kunde försöna them, v. 1. Tå begärade the siu män af Sauls huus, och vphängde them på bergen, v. 4. Så kom Rizpa Sauls frilla, och afwarde ifrå them foglarna och diuren i långan tijd, v. 10. När thet wardt sagt David, lät han begrafwa them, samt Sauls och Jonathans been, i Kis Sauls faders graf, v. 11. Ther efter hof sigh vp örlig emot David några resor vthaf the Philisteer, v. 15.

Så wardt en hård tijd i Davidz dagar i try åhr efter hwart annat: och David sökte HERRANS ansichte; och HERREN sade: För Sauls skul, och för thet blodhuus skul, therföre at han drap the Gibeoniter.

2. Tå lät Konungen kalla the Gibeoniter, och talade medh them: men the Gibeoniter woro icke vthaf Jsraels barn, vtan woro igenblefne vthaf the Amoreer; men Jsraels barn hade sworit them: och Saul sökte efter at slå them i sitt nijt för Jsraels barn och Juda.

3. Så sade nu David til the Gibeoniter: Hwad skal jagh giöra eder? Och hwar medh skal jagh försonat, at J mågen wälsigna HERRANS arfwedeel?

4. The Gibeoniter swarade honom: Oß är intet om guld eller silfwer af Saul eller hans huus; och är oß intet om at någor skal dräpas af Jsrael. Han sade: Hwad säijen J tå thet jagh eder giöra skal?

5. The sade til Konungen: Then mannen som oß förderfwat och til intet giordt hafwer, honom skole wij förderfwa, så at intet blifwer qwart af honom i alla Jsraels gränsor.

6. Gif oß siu män vthaf hans huus, at wij vphänge them HERRANOM i Gibea Sauls HERRANS vthwaldas. Konungen sade: Jagh wil få eder them.

7. Men Konungen skonade MephiBoseth Jonathans son Sauls sons, för HERRANS eed skul som emellan them war, nemliga emellan David och Jonathan Sauls son.

8. Men the twå Rizpa söner Aja dotters, hwilka hon Saul födt hade, Armoni och MephiBoseth; ther til the fem Michals söner Sauls dotters, hwilka hon Adriel Barsillai then Meholathitens son födt hade, tog Konungen:

9. Och fick them vthi the Gibeoniters hand; them vphängde the på bergena för HERRANOM. Och så föllo thesse siu på ena reso; och blefwo döde i första andene, när biugganden vppå gick.

10. Tå tog Rizpa Aja dotter en säck, och bredde honom på ena häll i andenes begynnelse, in til thes watnet af himmelen dröp vppå them: och lät i then dagen inga himmelens foglar sättia sigh på them; eij heller markenes diur om nattena.

11. Och thet wardt sagt David, hwad Rizpa Aja dotter Sauls frilla giordt hade.

12. Och David gick bort, och tog Sauls been, och Jonathans hans sons been ifrå the borgare i Jabes i Gilead, hwilken the vthaf Bethsans gatu stulet hade; ther the Philisteer them hängt hade, på then tiden tå the Philisteer slogo Saul på Gilboa berg:

13. Och förde them tädan tijt vp, och samkade them tilhopa medh the hängdas been.

14. Och begrofwo Sauls och hans sons Jonathans been i Ben Jamins land i Zela, i hans faders Kis graf; och giorde alt såsom Konungen budit hade: altså wardt tå Gudh sedan landena försonad.

15. Så hof sigh åter ett örlig vp vthaf the Philisteer emot Jsrael. Och David drog neder, och hans tienare medh honom, och stridde emot the Philisteer. Och David wardt trött.

16. Och Jeßbi af Nob, hwilken en af Rapha barn war, och hans glafwens wigt war tryhundrat koppars wigter, och han hade ett nytt harnesk vppå, han foor efter at slå David.

17. Men Abisai Zeru Ja son halp honom, och slog then Philisteen ihiäl. Tå sworo honom Davidz män, och sade: Tu skalt icke meer draga vth medh oß i strijd, at icke vthsläckes lychtan i Jsrael.

18. Sedan hof sigh åter ett örlig vp i Gob medh the Philisteer: tå slog Sibbechai then Husathiten Saph, then ock en war vthaf the Rapha barn.

19. Och sigh hof ännu vp ett örlig i Gob medh the Philisteer: tå slog Elhanan Jaere Orgims son, en Bethlehemite, Goliath then Gittiten, hwilken hade en spetz, hwilkes stång war såsom ett wäfträ.

20. Och sigh vphof ännu ett örlig i Gath: ther war en lång man, han hade sex finger på sina händer, och sex tåår på sina fötter, så at the woro fyra och tiugu på talet: och han war ock så födder af Rapha.

21. Och tå han talade hädelse til Jsrael, slog honom Jonathan Simea son Davidz broders.

22. Thesse fyra woro Rapha födde i Gath: och föllo igenom Davidz och hans tienares hand.

22. Capitel.

När nu David förlossad war vthu Sauls och alla sina fiendars hand, sång han HERRANOM en loffång; förtäljandes hwad nödh han hade warit vthi: och tackade Gudh som så vnderligen hade hulpet honom ther vth, v. 1. Han frögdade sigh ock af sine oskyldighet; och tackade HERRAN som hade låtit honom then åthniuta, och vppehållet honom i nödene och i fahran, v. 21. Sedan gladdes han öfwer then seger han hade haft emot sina fiendar; och tackade Gudh therföre, v. 38.

Och David talade för HERRANOM thenna wisones ord, then tijd tå HERREN hade hulpet honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;

2. Och sade: HERREN är min klippa och min borg, och min Frälsare.

3. Gudh är min tröst, på honom wil jagh trösta: min sköld och mine hälsos horn; mitt beskärm, och min tilflycht, min Frälsare, tu som migh hielper ifrån orätt.

4. Jagh wil lofwa och åkalla HERRAN, så blifwer jagh ifrå mina fiendar förlossad.

5. Ty dödsens förderf hade omhwärfdt migh: och Belials bäcker hade förskräckt migh.

6. Helfwetes band omhwärfde migh: och dödsens snaror öfwerföllo migh.

7. När jagh bedröfwad är wil jagh åkalla HERRAN, och ropa til min Gudh, så hörer han mina röst vthaf sitt tempel; och mitt roop kommer för honom i hans öron.

8. Jorden bäfwade och skalf: himmelens grundwalar hafwa sigh rördt, och gifwit sigh, tå han war wredh.

9. Röök gick vp vthaf hans näso, och förtärande eld vthaf hans mun: så at thet liungade ther af.

10. Himmelen bögde han, och steg neder: och mörker war vnder hans fötter.

11. Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på wädrens wingar.

12. Hans tiäll kring om honom war mörker, och swart tiockt moln.

13. Af skenet för honom bran thet medh liungande.

14. HERREN dundrade af himmelen: och then högste lät vthgå sitt dunder.

15. Han skiöt sina pilar, och förströdde them: han lät liunga, och förskräckte them.

16. Tå såg man watnet vpwälla: och jordenes grund wardt blottad genom HERRANS straff, och genom hans näsos anda och blåst.

17. Han sände vthaf högdene, och hämtade migh, och drog migh vthu stoor watn.

18. Han frälste migh ifrå mina starcka fiendar; ifrå mina hatare, som migh förmächtige woro.

19. The migh öfwerföllo i mine olyckos tijd: och HERREN är min tröst worden.

20. Han hafwer vthfördt migh på rymdena; han tog migh vth: förty, han hade lust til migh.

21. HERREN giör wäl widh migh efter mina rättferdighet: han betalar migh efter mina händers reenhet.

22. Ty jagh håller HERRANS wägar, och är icke ogudachtig worden emot min Gudh.

23. Förty, alla hans rätter hafwer jagh för ögon; och hans budh kastar jagh icke ifrå migh.

24. Men jagh är vthan wanck för honom, och bewarar migh för synd.

25. Therföre wedergäller migh HERREN efter min rättferdighet; efter min reenhet för hans ögon.

26. Medh the heliga äst tu helig: medh the froma äst tu from.

27. Medh the rena äst tu reen: och widh the afwoga ställer tu tigh afwog.

28. Ty tu hielper thet elända folck: och medh tin ögon förnedrar tu the höga.

29. Ty tu HERRE äst min lychta; HERREN vplyser mitt mörker.

30. Förty, medh tigh kan jagh nederslå krigsfolck: och genom min Gudh springa öfwer muren.

31. Gudz wägar äro vthan brist; HERRANS taal är genomluttrat: han är en sköld allom them som hoppas til honom.

32. Ty hwilken är en Gudh vthan HERREN? Och hwilken är een tröst vthan wår Gudh?

33. Gudh styrcker migh medh kraft: och wisar migh en wägh vthan brist.

34. Han giör mina fötter lika som hiortars: och sätter migh vppå mina högder.

35. Han lärer mina händer strida, och drifwer mina armars kopparboga.

36. Och tu gifwer migh tine hälsos sköld: och när tu förnedrar migh giör tu migh storan.

37. Tu giör rum för migh til at gå, at mina fötter icke slinta.

38. Jagh wil jaga efter mina fiendar, och förgiöra them: och wil icke omwända, til thes jagh giör en ända medh them.

39. Jagh wil förgiöra them, och nederslå them, och the skola icke stå migh emot: the måste falla vnder mina fötter.

40. Tu kant omgiorda migh medh kraft til strijd: tu kant kasta them vnder migh, som sättia sigh vp emot migh.

41. Tu gifwer migh mina fiendar på flychtena, at jagh må förstöra them som migh hata.

42. The ropa; men ther är ingen hielpare: til HERRAN; men han swarar them intet.

43. Jagh skal sönderstöta them såsom stofft på jordene; såsom träck vppå gatone skal jagh giöra them til mull, och förströ them.

44. Tu hielper migh ifrå thet trätosamma folcket; och bewarar migh til ett hufwud öfwer Hedningarna. Thet folck som jagh intet kände, skal tiena migh.

45. The främmande barn försaka migh; men thesse lyda migh medh hörsam öron.

46. The främmande barn äro försmächtade, och brytas i sina boijor.

47. HERREN lefwer, och lofwad ware min tröst; och warde vphögd, Gudh mine hälsos tröst.

48. Gudh som gifwer migh hämnden, och kastar folck vnder migh.

49. Han förer migh vth ifrå mina fiendar, och ifrå them, som sättia sigh emot migh, vphöijer tu migh: och ifrå wrångwisa män frälsar tu migh:

50. Therföre wil jagh tacka tigh HERRE ibland Hedningarna, och tino namne lofsiunga.

51. Then ther stoor salighet bewisar sinom Konung: och giör wäl medh David sinom smorda, och medh hans sädh i ewigh tijd.

23. Capitel.

Tå talade ock David sin sidsta ord, eller författade sitt testamente; och frögdade sigh af then Gudz nådh honom gifwen war: at Gudh hade vpsatt honom til en regent i Jsrael; och igenom hans mun talat sins namns lof och härliga Prophetier om Meßia, v. 1. Så ock at Gudh hade låfwat honom at Meßias skulle födas af hans sädh; och kungiordt honom om Messie rike, v. 3 Davidz hieltar woro tre the förnemligaste, v. 8. Ther näst andre tre, v. 18. Sedan tretijo, v. 24.

Thesse äro the sidsta Davidz ord; David, Jsai son sade: then mannen sadet, som för en Jacobs Gudz smord vpsatter är, och en lustig Jsraels dichtare.

2. HERRANS ande hafwer talat genom migh, och hans ord är skedt genom mina tungo.

3. Jsraels Gudh hafwer talat til migh, Jsraels tröst hafwer migh tilsagt: then ther råder öfwer menniskiorna, then rättwise rådanden i Gudz fruchtan.

4. Såsom liuset är om morgonen, tå solen vpgår bittida, vthan moln: och af skenet efter regn wäxer grääs vp af jordene.

5. Ty ingen ting är för Gudi såsom mitt huus: ty han hafwer giordt ett ewigt förbund medh migh, i alla måtto wist och fast; ty thet är all min salighet, och all lust, at intet så wäxa skal.

6. Men then ogudachtige Belial skal warda aldeles vthrotad såsom törne, så at man intet behåller ther af.

7. Och om någor antastar them, skola the medh jern och spetz platt förderfwa them: och man skal vpbränna them medh eld i theras rum.

8. Thesse äro namnen af Davidz hieltar; Jasabeam Hachmoni son then ypperste ibland tre; hwilken vphof sin spetz, och slog ihiäl ottahundrat i ena reso.

9. Näst honom war Eleazar Dodi son, Ahohi sons, ibland the tre hieltar medh David, tå the förhädde the Philisteer, och woro ther församlade til strijd, och Jsraels män drogo vp.

10. Tå stod han, och slog the Philisteer, til thes hans hand dofnade trött af swärdena. Och HERREN gaf een stoor salighet på then tiden, så at folcket wände om igen efter honom til at röfwa.

11. Efter honom war Samma Age son then Hararitens. Tå the Philisteer församlade sigh i en rota, och ther war en åker full medh linze, och folcket flydde för the Philisteer:

12. Tå trädde han mitt vppå then åkren, och vndsatte honom, och slog the Philisteer: och HERREN gaf een stoor salighet.

13. Och theße tre ypperste ibland tretijo kommo neder i andene, til David vthi kulona Adullam: och the Philisteers rote låg i Rephaims daal.

14. Men David war på then tiden på borgene: och the Philisteers folck låg i BethLehem.

15. Och David wardt lösten, och sade: Ho wil hämta migh dricka af thet watn i BethLehems brunn vnder portenom?

16. Tå föllo the tre hieltar in vthi the Philisteers lägre, och hämtade watn vthu brunnenom i BethLehem vnder porten, och båro til David: men han wille intet dricka thet, vtan vthgiöt thet HERRANOM;

17. Och sade: Thet läte HERREN wara långt ifrå migh, at jagh thetta giöra skulle: är thet icke the mäns blodh som sitt lijf wågade, och gingo tijt? Och han wille icke drickat. Thet giorde nu the tre hieltar.

18. Abisai, Joabs broder ZeruJa son, war ock en ypperst ibland tre: han hof sin spetz vp, och slog tryhundrat, och war ock så prisad ibland tre:

19. Och then härligaste ibland tre; och war theras öfwerste: men han kom icke in til the tre.

20. Och Benaja Jojada son, JsHails sons af storom gierningom, af Kabzeel, han slog tw the Moabiters leijon, och gick nedh, och slog ett leijon i brunnenom i sniötiden:

21. Och slog theslikes en grufwelig Egyptisk man; then hade en spetz i sine hand: men han gick neder til honom medh en staf, och tog then Egyptien spetzen vthu handene, och slog honom ihiäl medh sin egen spetz.

22. Thetta giorde Benaja Jojada son, och war beprisad ibland the tre hieltar;

23. Och härligare än the tretijo: men han kom icke til the tre. Och David giorde honom til sitt hemliga rådh.

24. Asahel Joabs broder är ibland the tretijo; Elhanan Dodo son i BethLehem:

25. Samma then Haroditen; Elika then Haroditen:

26. Helez then Palthiten: Jra Jkkes son, then Thekoitens:

27. Abieser then Annethothiten; Mebunnai then Husathiten:

28. Zalmon then Achochiten; Maharai then Netophathiten:

29. Heleb Baena son, then Netophathiten; Jttai Ribai son af Gibea BenJamins barnas:

30. Benaja then Pirgathoniten; Hiddai af the bäcker Gaas:

31. AbiAlbon then Arbathiten; Asmaveth then Barhumiten:

32. Eliaheba then Saalboniten, Jasens och Jonathans barn:

33. Samma then Harariten; Ahiam Sarars son then Araritens:

34. Eliphelet Ahasbai son, Maachati sons; Eliam Achithophels son thens Gilonitens:

35. Hezrai then Carmeliten; Paarai then Arbiten: *

36. Jigeal Nathans son af Zoba: Bani then Gaditen:

37. Zelek then Ammoniten; Naharai then Beerothiten, Joabs wapnedragare ZeruJa sons:

38. Jra then Jithriten: Gareb then Jithriten:

39. Vria then Hetheen: the äro alle tilhopa siu och tretijo.

24. Capitel.

Och David fick i sinnet at han wille låta räkna folcket, och sände Joab, han räknade i Jsrael och Juda treton sinnom hundrade tusend män, v. 1. Tå kom David sigh ihogh at han hade syndat: och HERREN sände til honom Propheten Gad, och böd honom wälja af tre landzplågor hwilken han wille: tå walde han pestilentie; och blefwo döde siutijo tusend män, v. 10. När David såg Ängelen som slog folcket, bad han HERRAN: tå kom Propheten Gad, och böd at han skulle byggia ett altare i Arauna lado, och offra ther bränneoffer, v. 17. Så offrade David; och plågan wände åter, v. 19.

Och HERRANS wrede förgrymmade sigh åter emot Jsrael, och gaf David ibland them in, at han sade: Gack bort, räkna Jsrael och Juda.

2. Och Konungen sade til Joab sin häärhöfwitzman: Faar omkring i alla Jsraels slächter, ifrå Dan in til BerSeba, och räkna folcket, at jagh må weta huru mycket thet är.

3. Joab sade til Konungen: HERREN tin Gudh föröke til thetta folcket, såsom thet nu är, ännu hundrade resor så mycket, at min herre Konungen må see lust ther vppå: Men hwad hafwer min herre Konungen lust til thetta ährendet?

4. Men Konungens ord måste gå före emot Joab och höfwitzmännerna öfwer hären. Altså drog Joab vth, och höfwitzmännerna öfwer hären ifrå Konungenom, at the skulle tälja Jsraels folck:

5. Och foro öfwer Jordan, och lägrade sigh i Aroer, på högra sidone widh then staden som ligger i Gadz bäck, och i Jaeser;

6. Och kommo til Gilead, och i nederlandet Hadsi: och kommo til Dan Jaan, och omkring Zidon.

7. Och kommo til then fasta staden Tyrus, och til alla the Heveers och Cananeers städer; och kommo vth söder på Juda til BerSeba;

8. Och drogo kring om hela landet. Och efter nijo månader och tiugu dagar, kommo the til Jerusalem igen.

9. Och Joab fick Konungenom summan af folcket som taldt war: och thet war i Jsrael ottahundrade sinnom tusende starcke män, som swärd vthdrogo; och i Juda femhundrade sinnom tusend män.

10. Och Davidz hierta slog honom sedan folcket taldt war. Och David sade til HERRAN: Jagh hafwer swårliga syndat, at jagh thetta giordt hafwer: och nu HERRE tag bort tins tienares mißgierning; ty jagh hafwer giordt mycket dårliga.

11. Och tå David stod vp om morgonen, kom HERRANS ord til Propheten Gad, Davidz Sijare, och sade:

12. Gack bort, och tala til David. Så säger HERREN: Triggiehanda ting sätter jagh tigh före; vthwäl ther ett af, thet jagh tigh giöra skal.

13. Gad kom til David, och bodade honom, och sade til honom: Wilt tu at hård tijd kommer i siu åhr i titt land; eller at tu i tre månader måste fly för tina fiendar, och the förfölja tigh? Eller at pestilentie blifwer i tre dagar i titt land? Så märck nu, och se til hwad jagh skal säija honom igen, som migh sändt hafwer.

14. David sade til Gad: Migh är stoor ångest; men lät migh falla i HERRANS hand, ty hans barmhertighet är stoor: jagh wil icke falla i menniskio hand.

15. Altså lät HERREN komma pestilentie i Jsrael, ifrå morgonen in til bestämdan tijd, så at folcket blef dödt ifrå Dan in til BerSeba siutijo tusend män.

16. Och tå Ängelen vthsträckte sina hand öfwer Jerusalem, at han thet förderfwa skulle, ångrade HERRANOM thet onda, och sade til Ängelen, som folcket förderfwade: Thet är nogh; halt nu tin hand tilbaka. Och HERRANS Ängel war widh Arauna lado then Jebuseens.

17. Tå David såg Ängelen som folcket slog, sade han til HERRAN: Sij, jagh hafwer syndat; jagh hafwer giordt then mißgierningena: hwad hafwa thesse fåren giordt? Lät tina hand wara emot migh och mins faders huus.

18. Och Gad kom til David i samma tiden, och sade til honom: Gack vp, och rees vp HERRANOM ett altare vthi Arauna lado then Jebuseens.

19. Altså gick David vp, såsom Gad sagt och HERREN budit hade.

20. Och tå Arauna wände sigh om, såg han Konungen medh sina tienare gå til sigh; och tilbad på sitt ansichte nedh til jordena;

21. Och sade: Hwij kommer min herre Konungen til sin tienare? David sade: Til at köpa ladona af tigh; och byggia HERRANOM ett altare, at plågan må återwända i folckena.

22. Arauna sade til David: Min herre Konungen tage och offre såsom honom täckes: sij, ther äre oxarna til bränneoffer, och slädar, och redskapen åth oxarna til wedh:

23. Alt gaf Arauna Konungenom: och Arauna sade til Konungen: HERREN tin Gudh låte tigh wara sigh behagelig.

24. Men Konungen sade til Arauna: Jcke så, vtan jagh wil köpa tigh thet af för penningar; ty jagh wil icke giöra HERRANOM minom Gudh bränneoffer, thet jagh til gifwins hafwer. Altså köpte David ladona, och oxarna, för femtijo siklar silfwer:

25. Och bygde ther sammastädz HERRANOM ett altare; och offrade bränneoffer, och tackoffer. Och HERREN wardt landena försonad, och plågan wände åter på Jsrael.