SECUNDUS ESRÆ.

1. Capitel.

Nehemia en af Judarna, Konung Arthahsasta skänck i Persien, fick spörja af en som kom ifrån Juda, at Jerusalems murar ännu lågo nedre, och hans bröder Judarna än woro i twång, v. 1. Tå fastade han, jämrade sigh, och bekände at thetta war skedt för theras synder skul, och bad at HERREN wille ihoghkomma sitt löfte, at han skulle församla them, om the än woro spridde til werldenes ändar, och gifwa framgång til hans vpsåt, v. 4.

Thesse äro Nehemia Hachalja sons ord. Thet begaf sigh vthi them månadenom Chislev, i tiugunde åhrena, at jagh war i Susan på slottet.

2. Tå kom Hanani, en af mina bröder, medh några män vthaf Juda; och jagh frågade them huru thet gick medh Judarna, som behållne och igenlefde woro af fängelset; och huru thet tilgick i Jerusalem.

3. Och the sade til migh: The igenlefde af fängelset, äro ther i landena vthi stoor wedermödo och försmädelse: murarna i Jerusalem äro nederbrutne, och thes portar vpbrände medh eld.

4. Tå jagh nu sådana ord hörde, satt jagh och greet, och jämrade migh i några dagar, och fastade, och bad in för Gudh af himmelen;

5. Och sade: Ach! HERRE Gudh af himmelen, tu store och förskräckelige Gudh, som håller förbund och barmhertighet them som tigh älska och hålla tin budh:

6. Lät doch tin öron höra här til, och tin ögon öppne wara, så at tu hörer tins tienares böön, som jagh nu beder in för tigh, både dagh och natt, för tina tienare Jsraels barn, och bekänner Jsraels barnas synd, som wij emot tigh giordt hafwa: och jagh, medh mins faders huus hafwom ock så syndat.

7. Wij äre wordne förderfwade, at wij icke hafwe hållet tin budh, befalningar och rätter, som tu tinom tienare Mose budit hafwer.

8. Men tänck doch vppå thet ord, som tu tinom tienare Mose böd, och sade: Om J förtagen eder, så wil jagh förströ eder ibland folck:

9. Men om J omwänden eder til migh, och hållen min budh, och giören them; och om J än bortdrefne woren alt in til himmelens ända, så wil jagh doch tädan församla eder, och skal låta eder komma til thet rum som jagh vthwaldt hafwer, til at mitt namn ther boo skal.

10. The äro doch tine tienare, och titt folck, som tu förlossat hafwer igenom tina stora kraft och mächtiga hand.

11. Ach! Herre, lät tin öron höra til tin tienares böön, och til tina tienares böön som begära fruchta titt namn: och lät lyckosamliga tilgå i dagh medh tinom tienare, och gif honom barmhertighet för thenna mannenom. Ty jagh war Konungens skänck.

2. Capitel.

Tå Konungen såg at Nehemia war bedröfwad, frågade han hwad honom felade, v. 1. Nehemia swarade, at Jerusalem och hans fäders begrafningshuus låg öde, rc. v. 3. Och tå Konungen åter frågade hwad han degärade, bad han at Konungen wille gifwan bref, at han måtte draga til Jerusalem, och vpbyggia thes murar, v. 4. Konungen giorde så, v. 6. Nehemia kom fram, besåg the förfalna murar, v. 11. Och förmante öfwerstarna, at the medh honom skulle byggia them vp igen, v. 17. Men theras owänner Saneballat och flere begabbade them, v. 19.

Vthi then månaden Nisan, i tiugunde åhrena Konungs Arthahsasta, tå wijn stod för honom, tog jagh winet vp, och fick Konungenom; och jagh war icke lustig för honom.

2. Tå sade Konungen til migh: Hwij seer tu så illa vth? Tu är ju icke kranck? Thet äret icke, vtan tu äst bedröfwad. Men jagh fruchtade migh swårliga.

3. Tå sade jagh til Konungen: Konungen lefwe ewinnerliga: skulle jagh icke see illa vth? Then staden, ther mina fäders begrafnings huus är, ligger öde, och thes portar äro medh eld vpbrände.

4. Tå sade Konungen til migh: Hwad är tå titt begär? Tå bad jagh Gudh af himmelen;

5. Och sade til Konungen: Om Konungenom så godt tyckte, och tin tienare funne nådh för tigh, at tu wille sånda migh til Juda, til then staden ther mina fäder begrafne äro, at jagh måtte vpbyggia honom.

6. Och Konungen sade til migh, och Drottningen som jämte honom satt: Huru lång kan tin resa warda? Och när kant tu komma igen? Och Konungenom föll i sinnet, at han skulle sända migh åstadh: och jagh satte honom en bestämd tijd före;

7. Och sade til Konungen: Om Konungenom så godt tycker, så gifwe han migh bref til landzhöfdingarna på hinsidon älfwena, at the ledsaga migh ther igenom, til thes jagh kommer in i Juda;

8. Och bref til Assaph Konungens skogshöfwitzman, at han låter migh få trää til bielkar åth portarna i palatset i husena, och til stadzmurarna, och til huset ther jagh infara skal. Och Konungen gaf migh thet, efter mins Gudz goda hand öfwer migh.

9. Och tå jagh kom til landzhöfdingarna på hinsidon älfwena, fick jagh them Konungens bref. Och Konungen sände medh migh höfwitzmän och resenärar.

10. Tå nu Saneballat then Horoniten, och Tobia tienaren then Ammoniten, thet hörde, förtröt thet them swårliga, at någor menniskia kommen war, som något godt sökte för Jsraels barn.

11. Och tå jagh kom til Jerusalem, och hade warit ther i tre dagar:

12. Stod jagh om nattena vp, och någre fåå män medh migh: ty jagh sade thet ingen menniskio, hwad migh min Gudh ingifwit hade til at giöra medh Jerusalem; och intet diur war medh migh, vtan thet jagh red vppå.

13. Och jagh red vth genom daalporten om nattena, och fram om drakabrunnen, och åth dyngioportenom, och besåg Jerusalems murar, som sönder woro, och portarna som medh eld vpbrände woro:

14. Och gick öfwer til brunnporten, och til Konungs dammen: och war intet rum ther diuret, som vnder migh war, vppå gå kunde.

15. Så drog jagh om nattena bort åth bäcken, och besåg murarna, och wände om, och kom igenom daalporten heem igen.

16. Och öfwerstarna wiste icke hwart jagh gick, eller hwad jagh giorde: förty, jagh hade äntå intet sagt Judarna, och Presterna, rådherrarna, och öfwerstarna, och them androm som vppå wercket arbetade.

17. Så sade jagh them nu: J seen then vselhet som wij vthi äre, at Jerusalem ligger öde, och thes portar äro medh eld vpbrände: kommer, läter oß byggia murarna til Jerusalem, at wij icke länger skole wara til een försmädelse.

18. Och jagh lät them förstå min Gudz hand, then öfwer migh godh war; ther til Konungens ord, som han medh migh talat hade. Och the sade: Så lät oß nu wara vppe: och wij bygde, och theras händer wordo tröste til godt.

19. Tå nu Saneballat then Horoniten, och Tobia tienaren then Ammoniten, och Gesem then Araben hörde thet, begabbade the oß, och förachtade oß, och sade: Hwad är thet J giören? Wiljen J åter falla af ifrå Konungenom?

20. Tå swarade jagh them, och sade: Gudh af himmelen gifwer oß lycko; ty wij hans tienare hafwe vppe warit, och byggiom: men J hafwen ingen deel eller rätt, eller åminnelse i Jerusalem.

3. Capitel.

Så togo Judarna på, och vpbygde murarna rundt omkring staden, och satte vp thes portar och bomar. Eljasib öfwerste Presten bygde fåraporten; och så hwar sitt stycke, hwar efter annan, in til samma port igen, v. 1. rc.

Och Eljasib öfwerste Presten stod vp medh sina bröder Presterna, och bygde fåraporten, honom helgade the, och satte in hans dörar: men the helgade honom alt in til thet tornet Mea, nemliga, alt in til thet tornet Hananeel.

2. Brede widh them bygde the män af Jericho: och näst them bygde Saccur Jmri son.

3. Men fiskaporten bygde Senaa barn; honom täkte the, och satte in hans dörar, låås och bomar.

4. Näst them bygde Meremoth Vria son, Hakkoz sons: näst them bygde Mesullam Berechia son, Mesesabeel sons: näst them bygde Zadok Baana son.

5. Näst them bygde the af Thekoa: men theras wäldige bögde icke sin hals til sins herras tienst.

6. Then gamla porten bygde Jojada Paseah son, och Mesullam Besodeja son; honom täckte the, och satte in hans dörar, och låås, och bomar.

7. Näst them bygde Melatia af Gibeon, och Jadon af Merono, män af Gibeon och Mizpa, på landzhöfdingans säte, på thenna sidon älfwen.

8. Näst honom bygde Vsiel Harhaja son guldsmeden: näst honom bygde Hanania, apothecarens son, och the förstärckte Jerusalem alt in til the breda murar.

9. Näst honom bygde Rephaja Hur son, öfwersten öfwer en half fierding af Jerusalem.

10. Näst honom bygde Jedaja Harumaph son, twärt öfwer sitt huus: näst honom bygde Hattus Hasabenja son.

11. Men Malchija Harim son, och Hasub Pahath Moab son, bygde ett annat stycke, och tornet widh vgnarna.

12. Näst honom bygde Sallum Halohes son, öfwersten för en half fierding i Jerusalem, han och hans döttrar.

13. Daalporten bygde Hanun, och borgarena af Sanoah; the bygde honom, och satte in hans dörar, och låås, och bomar, och tusende alnar på murenom alt in til dyngioporten.

14. Men dyngioporten bygde Malchija Rechab son, öfwersten i wijngårdzmännernas fierding; han bygde honom, och satte in hans dörar, låås, och bomar.

15. Brunnporten bygde Sallun CholHose son, en öfwerste för en fierding i Mizpa; han bygde honom, och täckten, och satte in hans dörar, låås, och bomar; ther til ock murarna widh dammen Selah, widh Konungs örtagården, alt in til trapporna som gå nederåth ifrå Davidz stadh.

16. Näst honom bygde Nehemia Asbuk son, öfwersten för then halfwa fierdingen i BethZur, alt in til geent moot Davidz grafwar, och alt in til then dammen Asuja, och alt in til the wäldigas huus.

17. Efter honom bygde the Leviter, Rehum Bani son: brede widh honom bygde Hasabia, öfwersten för halfwa fierdingen i Kegila, i hans fierding.

18. Efter honom bygde theras bröder Bavai Henadad son, öfwersten för en half fierding i Kegila.

19. Efter honom bygde Eser Jesua son, öfwersten i Mizpa, ett annat stycke, in åth harnesk huus hörnet.

20. Efter honom vppå berget bygde Baruch Sabbai son, ett annat stycke, ifrå hörnet alt in til Eljasibs öfwersta Prestens huusdör.

21. Efter honom bygde Meremoth Vria son, Hakkoz sons, ett annat stycke, ifrån Eljasibs huusdör, alt in til ändan af Eljasibs huus.

22. Efter honom bygde Presterna, the män af landzbygdene.

23. Efter them bygde BenJamin, och Hasub, twärs öfwer theras huus: efter them bygde Asaria Maaseja son, Anania sons, jämte sitt huus.

24. Efter honom bygde Binnui Henadad son, ett annat stycke, ifrån Asaria huus, in til boget, och alt in til hörnet.

25. Palal Vsai son, emot boget, och thet höga tornet, som synes vthaf Konungs huset, widh fångahusens gård: efter honom Pedaja Paros son.

26. Men the Nethinim bodde vthi Ophel, alt in til watuporten öster vth, ther tornet vth synes.

27. Efter them bygde the af Thekoa, ett annat stycke, twärt cmot thet stora tornet, som vth synes, alt in til murarna Ophel.

28. Men ifrå hästaporten bygde Presterna, hwar thera emot sitt huus.

29. Efter them bygde Zadok Jmmer son, emot sitt huus: efter honom bygde Semaja, Sechania son, then dörawachtaren, östan til.

30. Efter honom bygde Hanania Selemia son, och Hanun Zalaph son then siette, ett annat stycke: efter honom bygde Mesullam Berechia son, emot sin fatabur.

31. Efter honom bygde Malchija guldsmedz sonen, alt in til the Nethinims och krämares huus, emot rådzporten, och in til hörnsalen.

32. Och emellan hörnsalen alt in til fåraporten, bygde guldsmederna och krämarena.

4. Capitel.

När Saneballat och the omliggiande folck thet hörde, begabbade the them, v. 1. Men Judarna klagade thet Gudi, och bådo honom om hielp, v. 4. Tå tänckte fienderna hindra them medh macht, v. 7. När Judarna thet sporde, bådo the åter Herran, och satte wacht omkring murarna, v. 9. Tå blef fiendernas rådh om intet, v. 15. Men Judarna höllo icke thes mindre wacht, och hwar och en som murade, hade sin wärja i then ena handena, och medh then andra arbetade han, v. 16. Hade theslikes Nehemia en som skulle medh en basun kalla the andra til hielp, hwar the sågo siendan komma til, v. 19.

Tå nu Saneballat hörde, at wij bygde murarna, wardt han wredh, och förgrymmade sigh swårliga; och han bespottade Judarna:

2. Och sade för sina bröder, och för the wäldiga i Samarien: Hwad giöra the amächtige Judar? Mån man så skola låta betämma them? Mån the skola offra? Mån the skola en dagh fulkomna thet? Mån the giöra stenarna lefwande af stoffthopar, som förbrände äro?

3. Men Tobia then Ammoniten, som när honom war, sade: Lät byggia them; när räfwarna löpa tijt vp, skola the wäl sönderrifwa theras steenmurar.

4. Hör wår Gudh, huru förachtade äre wij: wändt theras försmädelse in vppå theras hufwud, så at tu gifwer them vthi förachtelse i theras fängelses lande:

5. Öfwerskyyl icke theras mißgierning, och bortskrapa icke theras synd för tigh: förty, the hafwa rett byggningesmännerna.

6. Men wij bygde murarna, och fögde them alla tilhopa in til halfwa högd: och folcket fick hierta til at arbeta.

7. Tå nu Saneballat och Tobia, och the Araber, och Ammoniter, och Asdoditer, hörde at murarna i Jerusalem woro igenbygde, och the hade begynt igentäppa thet öppet war, wordo the ganska wrede;

8. Och giorde alla ett förbund tilhopa, at the skulle komma och strida emot Jerusalem, och giöra een willo ther inne.

9. Men wij bådom wår Gudh, och satte wacht vppå them dagh och natt, emot them.

10. Och Juda sade: Dragarenas macht är alt förswagh, och gruset är förmycket; wij kunne icke byggia vppå murenom.

11. Men wåre fiender tänckte; the skola icke få wetat, eller seet, för än wij komme mitt i hopen vppå them, och slå them ihiäl, och förhindra arbetet.

12. Tå nu Judarna som när them bodde, kommo, och sade oß thet wäl tijo gångor, af all rum ther the omkring oß bodde:

13. Tå satte jagh nedre vth medh muren i grafwene, folcket efter theras slächter medh theras swärd, spetsar och bogar:

14. Och besåg thet, och stod vp, och sade til rådherrarna, och öfwerstarna, och til thet andra folcket: Fruchter eder intet för them; täncker vppå then stora förskräckeliga Herran, och strider för edra bröder, söner, döttrar, hustrur och huus.

15. Tå nu wåre fiender hörde, at wij hade fått wetat, giorde Gudh theras rådh om intet: och wij wände oß åter alle til muren, hwar och en til sitt arbete.

16. Och thet skedde sedan, at hälften af the vnga män giorde arbetet; the andre hälften höllo spetsar, sköldar, bogar och pansar: och öfwerstarna stodo baak för hela Juda huus.

17. The som bygde på muren, och the som båro bördor ifrå them som vppå ladde, medh then ena handene giorde the arbetet, och medh then andra höllo the wärjona.

18. Och hwar och en af them som bygde, hade sitt swärd bundet widh sidona, och bygde så: och then som blåste medh basunen war när migh.

19. Och jagh sade til rådherrarna, och öfwerstarna, och til thet andra folcket: Arbetet är stort och wijdt, och wij äre förströdde på murenom, långt ifrå hwar annan.

20. På hwilket rum J nu hören blåsa i basunen, tijt kommer til oß: wår Gudh warder för oß stridandes;

21. Och wij wilje arbeta på wercket: och hälften af them hölt spetsar, alt ifrå morgonrodnan in til stiernorna vpgingo.

22. Ock sade jagh på then tiden til folcket: Hwar och en blifwe medh sinom dräng öfwer natten i Jerusalem, at wij om nattena tage wahra på wachtena, och om dagen på arbetet.

23. Men jagh och mine bröder, och mine tienare, och the män i wachtene efter migh, drogo intet wår kläder af, när någor i watnet gick.

5. Capitel.

Tå war ock en hård tijd, och the gemene fattige ibland Judarna beklagade sigh, at the rike togo ocker af them, och kommo them i träldom igen, v. 1. Så straffade Nehemia the öfwersta och rådherrarna therföre, och befalte them gifwa ockret igen, v. 6. Tog icke heller Nehemia sin höfdingakost af folckena, som the förre landzhöfdingar giordt hade: vtan heller halp och spisade många af sitt egit, v. 14.

Och sigh vphof ett stort roop af folcket, och theras hustrur, emot sina bröder Judarna.

2. Och woro somlige som sade: Wåre söner, och döttrar, äro alt förmånge: lät oß taga sädh, och äta, at wij måge lefwa.

3. Och somlige sade: Lät oß vthsättia wåra åkrar, wijngårdar, och huus, och taga sädh i thenna hårda tiden.

4. Somlige sade: Lät oß läna penningar på ränto til Konungen, på wåra åkrar och wijngårdar.

5. Ty wåra bröders kropp är såsom wår kropp, och theras barn såsom wår barn; eljes gifwe wij wåra söner och döttrar i träldom, och äre allredo wåra döttrar somliga vndergifna, och ingen macht är i wåra händer; komma ock så wåra åkrar och wijngårdar androm til handa.

6. Tå jagh nu theras roop och thessa orden hörde, wardt jagh ganska wredh.

7. Och mitt hierta fick til rådz, at jagh straffade rådherrarna och öfwerstarna, och sade til them: Wiljen J drifwa ocker, then ene på then andra? Och jagh hade tilhopa emot them een stoor församling:

8. Och sade til them: Wij hafwe igenköpt wåra bröder Judarna, som Hedningomen sålde woro, efter wåra förmågo: och J wiljen ock så sälja edra bröder, the wij til oß köpt hafwe? Tå tego the, och funno intet til at swara.

9. Och jagh sade: Thet är icke godt som J giören: skullen J icke wandra i Gudz fruchtan, för Hedningarnas försmädelse skul, wåra fiendars?

10. Jagh och mine bröder, och mine tienare hafwom ock fått them penningar och sädh: men ockret wilje wij låta blifwa tilbaka.

11. Så får them nu i thenna dagh igen sina åkrar, wijngårdar, oljogårdar, och huus, och hundrade delen af penningomen för sädh, wijn, och oljo, som J på them ockrat hafwen.

12. Tå sade the: Wij wilje få them thet igen, och wilje intet eska af them; och wilje giöra såsom tu sagt hafwer. Och jagh kallade Presterna, och tog en eed af them, at the så giöra skulle.

13. Och jagh skuddade mitt sköte vth, och sade: Så skudde Gudh hwar och en af sitt huus, och ifrå hans arbete, then icke blifwer widh thetta ord, så at han blifwe vthskuddad och blottad. Och hela församligen sade, Amen; och lofwade HERRAN. Och folcket giorde så.

14. Theslikes, ifrå then tiden tå migh wardt befalt at wara landzhöfding i Juda land, nemliga, ifrå tiugunde åhrena, alt in til annat och tretijonde åhret Konungs Arthahsasta, thet är, i tolf åhr, hölt jagh migh och mina bröder intet af höfdinga koste.

15. Förty the förra landzhöfdingar som för migh warit hade, hade beswärat folcket, och hade tagit af them brödh och wijn, och ther til fyratijo siklar silfwer, och theras tienare hade haft sigh wäldeliga medh folcket: men jagh giorde icke så, för Gudz fruchtan skul.

16. Arbetade jagh ock på muurarbetet, och köpte ingen åker: och alle mine tienare måste ther komma samman til arbetes.

17. Ther til woro ock af Judarna och Förstarna, hundrade och femtijo widh mitt bord, som til migh komne woro ifrå Hedningarna, som kring om oß äro.

18. Och man måste beställa migh om dagen en oxa, och sex vthwald fåår, och foglar, och ju i tijo dagar allahanda wijn tilfyllest: likwäl eskade jagh intet höfdinga kosten; förty, tungen war swår på folckena.

19. Min Gudh, betänck migh til godo, alt thet jagh thesso folckena giorde.

6. Capitel.

När Saneballat och the andre Judarnas fiender hörde at Nehemia hade bygdt murarna, läto the kallan vth til Ono, at tala medh honom: men Nehemia vrsächtade sigh, v. 1. Efter han intet kom, sände the ett bref til honom, lydandes, at han wille falla ifrå Konungen: therföre bygde han murarna, v. 5. Nehemia swarade ther vppå, och förlade thet, v. 8. Tå legde the falska Propheter moot honom, v. 10. Men han achtade thet intet; vtan hölt fort vppå, til thes muren aldeles war färdig, v. 15.

Tå Saneballat, Tobia, och Gesem then Araben, och andre wåre fiender förnummo at jagh murarna bygdt hade, och intet gaap war meer ther vppå; ändoch jagh äntå på then tiden icke vphängdt hade dörarna i portomen;

2. Sände Saneballat, och Gesem til migh, och läto säija migh: Kom, och lät oß komma tilsammans på bygdene, på slättene widh then staden Ono: och the achtade giöra migh ondt.

3. Men jagh sände bodh til them, och lät säija them: Jagh hafwer ett stort werck til at vthrätta, jagh kan icke komma neder; thet måtte försummat blifwa, om jagh tager handena af, och faar neder til eder.

4. The sände wäl fyra gångor til migh widh samma sinnet; och jagh swarade them alt widh samma sätt.

5. Tå sände Saneballat femte gången sin tienare til migh, medh ett öppet bref i hans hand:

6. Ther vthinnan war skrifwit: Thet är kommet för Hedningarna, och Gesem hafwer thet sagt, at tu och Judarna wiljen affalla: therföre vpbygger tu murarna, och tu wilt wara theras Konung i thenna sakene.

7. Och tu hafwer bestält tigh Propheter, som om tigh skola vthropa i Jerusalem, och säija: Han är Juda Konung: sådant kommer för Konungen. Så kom nu, lät oß rådslå medh hwar annan.

8. Men jagh sände til honom, och lät säija honom: Thetta är icke skedt som tu säger, tu hafwer dichtat thet af titt hierta.

9. Ty the wille alle rädda oß, och mente: The warda aflåtande af arbetet, och warda stille. Men jagh förstärckte mina hand theste meer.

10. Och jagh kom vthi Semaja huus, Delaja sons, Mehetabeel sons, och han hade innelyckt sigh; och sade: Lät oß komma tilhopa i Gudz huus, mitt i templet, och sluta dörarna til af templet; förty, the warda kommande til at dräpa tigh, och komma om nattena, at the skola slå tigh ihiäl.

11. Men jagh sade: Skulle en sådana man fly? Skulle en sådana man som jagh är, gå vthi templet, på thet han skal blifwa lefwandes? Jagh wil icke gå ther in.

12. Ty jagh förmärckte at Gudh hade intet sändt honom: han spådde wäl sådant om migh; men Tobia och Saneballat hade gifwit honom penningar.

13. Therföre tog han penningar, på thet jagh skulle taga een fruchtan til migh, och giöra så, och synda; och the skulle hafwa ett ondt roop vppå migh, ther medh the måtte förlasta migh.

14. Tänck, min Gudh, på Tobia och Saneballat, efter thessa theras gierningar, och på Propheten Noadja, och the andra Propheterna, som migh afskräckia wille.

15. Och muren wardt redo, på femte och tiugunde dagen af then månaden Elul, i twå och femtijo dagar.

16. Och tå alle wåre fiender thet hörde, fruchtade sigh alle Hedningar som omkring oß woro, och theras modh förföll them: förty, the märckte at thetta werck war af Gudi.

17. Woro ock på then tiden månge af Juda öfwerstar, hwilkas bref gingo til Tobia, och ifrå Tobia til them.

18. Ty the woro månge i Juda som honom besworne woro: förty, han war Sechania swåger Arah sons: och hans son Johanan hade Mesullams dotter, Berechia sons.

19. Och the talade godt om honom för migh, och förde mitt taal vth för honom: så sände nu Tobia bref til at afskräckia migh.

7. Capitel.

Sedan sattes portarna in, och bestältes wacht af borgarena på hwar sin ort, v. 1. Nehemia församlade öfwerstarna och folcket til at räkna them; och fan registret på them som medh Serubbabel til förene ifrå Babel komne woro, v. 5. Nemliga til 42360 man, v. 66. Och gåfwo, Nehemia, öfwerste fäderna, och folcket een skiön föräring til wercket, såsom the, som förr komne woro, giordt hade, v. 70.

Tå wij nu hade bygdt murarna, hängde jagh portarna före, och wordo bestälte porthållare, sångare och Leviter.

2. Och jagh böd min broder Hanani, och Hanania palatzfogtanom i Jerusalem; ty han war en trofast man, och gudfruchtig för många andra:

3. Och sade til them: Man skal icke vpläta portarna i Jerusalem, til thes solen warder warm; och medan man ännu arbetar, skal man slå portarna til, och bomen före: och wachtare wordo bestälte vthaf borgarena i Jerusalem, hwar och en på sina wacht, och om sitt huus.

4. Och staden war wijd til rum, och stoor: men folcket litet ther inne, och husen woro icke vpbygd.

5. Och min Gudh gaf migh i hiertat, at jagh församlade rådherrarna, och öfwerstarna, och folcket til at räkna them: och jagh fan ett register på mantalet, theras som tilförene vpkomne woro, och fan ther vthi så skrifwit:

6. Thesse äro landsens barn som vpkomne woro vthaf fängelset, af them som NebucadNezar Konungen i Babel hade bortfördt, och i Jerusalem bodde, och i Juda, hwar och en i sin stadh;

7. Och woro komne medh Serubbabel; Jesua, Nehemia, Asaria, Raamja, Nahamani, Mordechai, Bilsan, Misperet, Bigvai, Nehum, och Baana, thetta är talet af männerna af Jsraels folck;

8. Paros barn, woro: twtusend hundrade twå och siutijo.

9. Sephatja barn, tryhundrat twå och siutijo.

10. Arah barn, sexhundrat twå och femtijo.

11. Pahath Moabs barn, ibland Jesua och Joabs barn, twtusend ottahundrat och aderton.

12. Elams barn, tusend twhundrat fyra och femtijo.

13. Sattu barn, ottahundrat fem och fyratijo.

14. Saccai barn, siuhundrat och sextijo.

15. Binnui barn, sexhundrat otta och fyratijo.

16. Bebai barn, sexhundrat otta och tiugu.

17. Asgadz barn, twtusend tryhundrat twå och tiugu.

18. Adonikams barn, sexhundrat siu och sextijo.

19. Bigvai barn, twtusend siu och sextijo.

20. Adins barn, sexhundrat fem och femtijo.

21. Aters barn af Hiskia, otta och nijotijo.

22. Hasums barn, tryhundrat otta och tiugu.

23. Bezai barn, tryhundrat fyra och tiugu.

24. Hariphs barn, hundrade och tolf.

25. Gibeons barn, fem och nijotijo.

26. The män af BethLehem och Nethopha, hundrade otta och ottatijo.

27. The män af Anathoth, hundrade otta och tiugu.

28. The män af BethAsmavet, twå och fyratijo.

29. The män af Kiriath Jearim, Chephira, och Beeroth, siuhundrat tre och fyratijo.

30. The män af Rama och Gaba, sexhundrat en och tiugu.

31. The män af Michmas, hundrade twå och tiugu.

32. The män af BethEl och Aj, hundrade tre och tiugu.

33. The män af Nebo thes andras, twå och femtijo.

34. Thens andras Elams barn, tusende twhundrat fyra och femtijo.

35. Harims barn, tryhundrat och tiugu.

36. Jerecho barn, tryhundrat fem och fyratijo.

37. Lod, Hadid, och Ono barn, siuhundrat en och tiugu.

38. Senaa barn, trytusend nijohundrat och tretijo.

39. Presterna: Jedaja barn, af Jesua huus, nijohundrat tre och siutijo.

40. Jmmers barn, tusende twå och femtijo.

41. Pashurs barn, tusende twhundrat siu och fyratijo.

42. Harims barn, tusende och siutton.

43. Leviterna: Jesua barn, af Kadmiel, ibland Hodeva barn, fyra och siutijo.

44. Sångarena: Assaphs barn, hundrade otta och fyratijo.

45. Dörawachtarena: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Akkubs barn, Hatita barn, Sobai barn; alle tilhopa hundrade otta och tretijo.

46. The Nethinim: Ziha barn, Hasupha barn, Tabaoths barn,

47. Keros barn, Sia barn, Padons barn,

48. Lebana barn, Hagaba barn, Salmai barn,

49. Hanans barn, Giddels barn, Gahars barn,

50. Reaja barn, Rezins barn, Nekoda barn,

51. Gassams barn, Vssa barn, Paseah barn,

52. Besai barn, Meunims barn, Nephisesims barn,

53. Bakbuks barn, Hakupha barn, Harhurs barn,

54. Bazliths barn, Mehida barn, Harsa barn,

55. Barkos barn, Sisera barn, Thamah barn,

56. Neziah barn, Hathipha barn.

57. Salomos tienares barn; Sotai barn, Sophereths barn, Perida barn,

58. Jaala barn, Darkons barn, Giddels barn,

59. Sephatja barn, Hattils barn, Pochereths barn af Zebaim, Amons barn.

60. Alle the Nethinim, och Salomos tienares barn, woro tryhundrat twå och nijotijo.

61. Thesse drogo ock så medh vp, af ThelMelah, ThelHarsa, Cherub, Addon, och Jmmer: men the kunde icke bewisa theras fäders huus, eller theras sädh, om the woro af Jsrael.

62. Delaja barn, Tobia barn, Nekoda barn, woro sexhundrat twå och fyratijo.

63. Och af Presterna: Habaja barn, Hakkoz barn, Barsillai barn, hwilken hustru tog af Barsillai then Gileaditens döttrar, och wardt efter theras namn nämnd.

64. Thesse sökte theras byrdz register; och tå the icke funno thet, wordo the qwitte widh Presterskapet.

65. Och Thirsatha sade til them, at the icke skulle äta vthaf thet alrahelgasta, in til thes en Prest vpkomme medh Lius och Fulkomlighet.

66. Hela menigheten såsom en man, war tw och fyratijotusend tryhundrat och sextijo;

67. Vndantagne theras tienare och tienarinnor; the woro siutusend tryhundrat siu och tretijo: och the hade twhundrat fem och fyratijo sångare och sångerskor;

68. Siuhundrat sex och tretijo hästar; twhundrat fem och fyratijo mular;

69. Fyrahundrat fem och tretijo Camelar; sextusend siuhundrat och tiugu åsnar.

70. Och somlige af öfwersta fäderna gåfwo til wercket: Thirsatha gaf til dräßelen tusende gylden, och femtijo bäcken, femhundrat och tretijo Prestakiortlar.

71. Och somlige af the öfwersta fäder gåfwo i dräßelen til wercket, tiugutusend gylden, twtusend och twhundrat pund silfwer.

72. Och thet andra folcket gaf tiugutusend gylden, och twtusend pund silfwer, och siu och sextijo Prestakiortlar.

73. Och Presterna, och Leviterna, dörawachtarena, sångare, och somlige af folcket, och the Nethinim, och hele Jsrael, satte sigh vthi sina städer.

8. Capitel.

På siunde månaden samlade sigh Jsraels barn i Jerusalem, v. 1. Och Esra Presten tog fram Mose lagbok, v. 2. Steg vp, och laas för folcket ther vthu, klarligen, v. 4. Och tå folcket förstod lagen, greto the: men Nehemia och Esra bådo them gå bort, och giöra sigh glada, och dela medh the fattiga hwad the hade: ty thet war een stoor högtijd: och the giorde så, v. 9. Annan dagen kommo the åter tilstädes, och läto vthropa, at the skulle hålla löfhyddohögtijd efter lagen, v. 13. Och the giorde så i siu dagar. Och hwar dagh blef läsit i Gudz lagbok, ifrå then första til then yttersta.

Tå nu siunde månaden kom, och Jsraels barn woro i sina ftäder, församlade sigh alt folcket såsom en man, på breda gatone in för watuporten, och sade til Esra then skriftlärda, at han skulle hämta fram Mose lagbok, som HERREN Jsrael budit hade.

2. Och Esra Presten hämtade fram lagen in för menighetena, både män och qwinnor, och för alla them som thet förstå kunde, på första dagen i siunde månadenom:

3. Och laas ther vthi, på breda gatone, som för watuporten är, alt ifrå morgonlysningen in til middag, för män och qwinnor, och för them som thet förstå kunde: och hela folckens öron woro wänd til lagbokena.

4. Och Esra then skriftlärde stod vppå en högh trästool, then the til predikan giordt hade: och när honom stodo Mattithia, Sema, Anaja, Vria, Hilkia, och Maaseja, på hans högra sido; och på hans wänstra, Pedaja, Misael, Malchija, Hasum, Hasbadana, Sacharia, och Mesullam.

5. Och Esra lät vp bokena för hela folcket, förty han stod högt öfwer alt folcket: och tå han vplät henne, stod alt folcket.

6. Och Esra lofwade HERRAN then stora Guden: och alt folcket swarade: Amen, Amen, medh vpräckta händer; och bugade sigh, och tilbådo HERRAN medh ansichtet nedh på jordena.

7. Och Jesua, Bani, Serebia, Jamin, Akkub, Sabbethai, Hodija, Maaseja, Kelita, Asaria, Josabad, Hanan, Pelaja, och Leviterna, bestälte at folcket gaf acht vppå lagen: och folcket stod vppå sitt rum.

8. Och the låso vthi Gudz lagbok, klarliga och förståndeliga, så at man förstod, tå läsit wardt.

9. Och Nehemia hwilken är Thirsatha, och Esra Presten then skriftlärde, och Leviterna som folcket höllo til at achta på, sade til alt folcket: Thenne dagen är helig HERRANOM edrom Gudh: therföre sörjer intet, och gråter icke; ty alt folcket greet, tå the hörde lagsens ord.

10. Therföre sade han til them: Går bort, och äter thet feta, och dricker thet söta, och sänder them ock delar, som intet för sigh tilredt hafwa: förty, thenne dagen är helig wårom HERRA: therföre bekymrer eder icke; ty frögd i HERRANOM är edor starckhet.

11. Och Leviterna stillade alt folcket, och sade: Warer tyste, ty dagen är helig; bekymrens intet.

12. Och alt folcket gick bort til at äta, dricka, och deel sända, och giorde sigh en stoor glädie: förty, the hade förståndet orden som man them förkunnat hade.

13. På annan dagen församlade sigh öfwerste fäderna ibland alt folcket, och Presterna och Leviterna, til Esra then skriftlärda, at han skulle vnderwisa them i lagsens ordom.

14. Och the funno beskrifwit i lagen, at HERREN genom Mose budit hade, at Jsraels barn skulle boo i löfhyddor, på then högtidene i siunde månadenom.

15. Och the läto thet warda kunnigt, och vthropat i alla theras städer, och i Jerusalem, och sade: Går vth vppå berget, och hämter oljoqwistar, balsamqwistar, mirthenqwistar, palmqwistar, och qwistar af tiockqwistat trää, at man må giöra löfhyddor, såsom skrifwit står.

16. Och folcket gick vth, och hämtade, och giorde sigh löfhyddor hwar vppå sitt taak, och i sina gårdar, och i Gudz huus gårdar; och vppå then breda gatone widh watuporten, och vppå then breda gatone widh Ephraims port.

17. Och hela menigheten af them som af fängelset igen komne woro, giorde löfhyddor, och bodde ther vthi: ty Jsraels barn hade ifrån Josua Nun sons tijd, alt in til thenna dagh, intet så giordt: och war een ganska stoor glädie.

18. Och wardt hwar dagh läsit i Gudz lagbok, ifrå första dagen alt in til then ytersta: och the höllo then högtiden i siu dagar; och på ottonde dagen församlingenes dagh, såsom thet borde sigh.

9. Capitel.

Något efter i samma månad, kommo alle Jsraels barn tilhopa medh fasto och säcker vppå sigh, v. 1. Läto läsa för sigh i HERRANS lagbok, fyra gångor om dagen, och bekände theras synder, v. 3. The bekände widlyfteliga Gudz stora wälgierningar emot sigh, ifrå theras förfäders tijd in til then dagen; samt huru ofta the honom förtörnat och til wrede emot sigh vpwäckt hade: och at han therföre them medh rätto hade straffat, v. 6. Och bådo at han nu wille see nådeliga til them, och hielpa them vthu theras träldom och nödh, i hwilken the stadde woro, v. 32. The giorde nu förbund på nytt, at the honom tiena skulle, v. 38.

På fierde och tiugunde dagen i thenna månadenom, kommo Jsraels barn tilsamman medh fasto, och säcker, och mull vppå them.

2. Och afskilde Jsraels sädh ifrån all främmande barn, och gingo fram, och bekände sina synder, och sina fäders mißgierning;

3. Och stodo vp i sin rum; och man laas i HERRANS theras Gudz lagbok, fyra gånger om dagen: och the bekände och tilbådo HERRAN sin Gudh, fyra gånger om dagen.

4. Och Leviterna stodo vp i högdene; nemliga, Jesua, Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebia, Bani, och Chenani, och ropade högt til HERRAN theras Gudh.

5. Och Leviterna, Jesua, Kadmiel, Bani, Hasabnia, Serebia, Hodija, Sebanja, Pethahja, sade: Står vp, och lofwer HERRAN edar Gudh ifrån ewighet til ewighet; och man lofwe tins härlighets namn, hwilken vphögt är medh all wälsignelse och lof.

6. HERRE, tu äret allena; tu hafwer giordt himmelen och alla himlars himlar, medh all theras häär, jordena och alt thet ther vppå är, hafwet och alt thet ther inne är: tu giör alt lefwande, och then himmelske hären tilbeder tigh.

7. Tu äst HERREN Gudh, som Abram vthwalde, och förde honom vth ifrån Vr i Chaldeen, och nämnde honom Abraham:

8. Och tu fan hans hierta trofast för tigh, och giorde ett förbund medh honom, til at gifwa hans sädh the Cananeers, Hetheers, Amoreers, Phereseers, Jebuseers, och Girgaseers land: och tu hafwer hållet tin ord; ty tu äst rättferdig.

9. Och tu hafwer sedt til wåra fäders jämmer i Egypten, och hördt theras roop widh röda hafwet;

10. Och giordt tekn och vnder på Pharao, och alla hans tienare, och på alt folcket i hans land; ty tu förnam at the woro stolte emot them: och hafwer giordt tigh ett namn, såsom thet i thenna dagh för ögon är.

11. Och hafwer åthskildt hafwet för them, så at the gingo torre mitt igenom hafwet; och kastat theras förföljare i diupet, såsom stenar i mächtig watn:

12. Och fördt them om dagen vthi een molnstod, och om nattena vthi een eldstod, til at lysa them på wägen then the drogo.

13. Och hafwer nederstigit vppå berget Sinai, och talat medh them af himmelen, och gifwit them rättwisa rätter, och trofast lagh, godh budh och seder:

14. Och kungiordt them tin helga Sabbath; och budit them budh, seder, och lagh, genom tin tienare Mose:

15. Och gifwit them brödh af himmelen, tå the hungrade, och låtit gå watn vthaf bergklippone tå them törste; och sagt them, at the skulle gå in, och taga in landet, ther tu tina hand öfwer vplyft hade, at tu skulle thet gifwa them.

16. Men wåre fäder wordo stolte, och halsstyfwe, så at the icke lydde tin budh;

17. Och wille icke höra them, och tänckte intet vppå tin vnder, som tu medh them giordt hade: vtan wordo halsstyfwe, och vpkastade en höfwitzman, at the skulle wända sigh til sin träldom i sine olydno: men tu, (min) Gudh, gaf them til, och wast them nådelig, barmhertig, tolig, och af een stoor barmhertighet, och öfwergaf them icke.

18. Och ändoch the giorde en guten kalf och sade: Thet är tin gudh som tigh vthur Egypti land fördt hafwer, och giorde stoor försmädelse:

19. Likwäl öfwergaf tu them icke i öknene, efter tina stora barmhertighet; och molnstoden wek icke ifrå them om dagen, at ledsaga them på wägen; eij heller eldstoden om nattena, til at lysa them på wägen then the drogo.

20. Och tu gafst tin goda anda, til at vnderwisa them; och titt Man wände tu icke ifrå theras mun, och gaf them watn när them törste.

21. J fyratijo åhr besörgde tu them i öknene, så at them intet fattades; theras kläder föråldrades intet, och theras fötter swulnade intet:

22. Och gafst them rike och folck, och fördelade them här och ther, så at the intogo Sihons land, Konungens i Hesbon, och Ogs land Konungens i Basan.

23. Ock förökade tu theras barn såsom stiernorna på himmelen, och lät komma them i landet thet tu theras fäder tilsagt hade, at the skulle draga ther in och intaga thet.

24. Och barnen kommo ther in, och togo landet in: och tu vndertryckte för them landsens inbyggiare the Cananeer, och gafst them vthi theras händer, och theras Konungar, och folcken i landena, så at the giorde medh them efter sin wilja.

25. Och the wunno fasta städer, och ett fett land, och intogo huus full medh allahanda ägodelar, vthhuggna brunnar, wijngårdar, oljogårdar, och trää, ther man af äter, wäl mång: och the åto, och wordo mätte och fete, och lefde i wällust af tine stora godhet.

26. Men the wordo olydige, och wordo tigh genstörtige, och kastade tin lagh til ryggia baak om sigh, och slogo ihiäl tina Propheter, som them betygade at the skulle omwända sigh til tigh; och giorde stoor försmädelse.

27. Therföre gafst tu them vthi theras fiendars hand, hwilke them betwingade: och vthi theras ångests tijd ropade the til tigh; och tu hörde them af himmelen, och genom tina stora barmhertighet gafst tu them frälsare, som them hulpo vthu theras fiendars hand.

28. När the nu til rolighet kommo, wände the om igen til at giöra thet ondt war för tigh: så öfwergafst tu them vthi theras fiendars hand, at the skulle råda öfwer them: så omwände the sigh tå, och ropade til tigh; och tu hörde them af himmelen, och halp them efter tina stora barmhertighet i flera resor.

29. Och tu lät betyga them, at the skulle omwända sigh til tin lagh: men the woro stålte, och lydde intet budh, och syndade emot tina rätter; hwilka om een menniskia giör, lefwer hon ther vthinnan; och wände sina skuldror bort, och wordo halsstyfwe, och lydde intet.

30. Och tu fördrögde i mång åhr medh them, och lät betyga them genom tin anda i tina Propheter; men the skiötte ther intet om: therföre hafwer tu gifwit them i folcks hand i landena.

31. Doch, af tine stora barmhertighet, hafwer tu icke platt giordt ända på them, eller öfwergifwit them: förty, tu äst en nådelig och barmhertig Gudh.

32. Nu wår Gudh, tu store Gudh, mächtige, och förskräckelige, tu som håller förbund och barmhertighet; achta icke ringa all then wedermödo som på oß drabbat hafwer, och på wåra Konungar, Förstar, Prester, Propheter, fäder, och alt titt folck, ifrå Konungarnas tijd i Assur, alt in til thenna dagh.

33. Tu äst rättwijs i alt thet tu hafwer låtit komma öfwer oß; ty tu hafwer giordt rätt; men wij hafwe warit ogudachtige:

34. Och wåre Konungar, Förstar, Prester, och fäder hafwa icke giordt efter tin lagh, och intet achtat på tin budh och witnesbyrd, som tu hafwer låtit betyga them:

35. Och the hafwa icke tient tigh i sitt rike, och i tina stora ägodelar som tu them gifwit hafwer, och vthi thet wida och feta landet som tu them infått hafwer, och hafwa icke omwändt sigh ifrå sitt onda wäsende.

36. Sij, wij äre i thenna dagh trälar, och i the lande som tu wåra fäder gafst til at äta thes frucht och goda, sij, ther äre wij trälar vthi.

37. Och thes åhrswäxt förökar sigh Konungomen, som tu öfwer oß satt hafwer för wåra synder skul: och the råda öfwer wåra kroppar, och wår boskap efter sin wilja; och wij äre i stoor nödh.

38. Och i alt thetta giöre wij nu ett fast förbund, och skrifwom, och låte wåre Förstar, Leviter, och Prester besigla thet.

10. Capitel.

The som besiglade förbundet, woro hufwuden för Presterna, v. 1. Leviterna, v. 9. Och thet gemena folcket, v. 14. The besiglade thet för theras bröder; sworo och förplichtade sigh til at wandra i HERRANS lagh, v. 29. Synnerlig, at the icke skulle befrynda sigh medh folcken i landena, v. 30. Til at hålla Sabbathen, v. 31. Til at åhrligen gifwa något til Gudztienstens vppehälle, v. 32. Förvthan wedh til at bränna på HERRANS altare, v. 34. Förstling och tijonde af alt thet HERREN them medh wälsignade, v. 35. At the HERRANS theras Gudz huus icke öfwergifwa skulle, v. 39.

Men the som besiglade thet, woro thesse: Nehemia Thirsatha, Hachalia son, och Zedekia,

2. Seraja, Asaria, Jeremia,

3. Pashur, Amaria, Malchija,

4. Hattus, Sebanja, Malluch,

5. Harim, Meremoth, Obadja,

6. Daniel, Ginnethon, Baruch,

7. Mesullam, Abia, Mijamin,

8. Maasia, Bilgai, och Semaja: the woro Presterna.

9. Men Leviterna woro: Jesua Asanja son, Binnui af Henadadz barnom, Kadmiel;

10. Och theras bröder, Sebanja, Hodija, Kelita, Pelaja, Hanan,

11. Micha, Rehob, Hasabia,

12. Saccur, Serebia, Sebanja,

13. Hodija, Bani, och Beninu.

14. Hufwuden i folcken woro; Paros, Pahath Moab, Elam, Sattu, Bani,

15. Bunni, Asgad, Bebai,

16. Adonia, Bigvai, Adin,

17. Ater, Hiskia, Assur,

18. Hodija, Hasum, Bezai,

19. Hariph, Anathoth, Nebai,

20. Magpias, Mesullam, Hesir,

21. Mesesabeel, Zadok, Jaddua,

22. Pelatja, Hanan, Anaja,

23. Hosea, Hanania, Hasub,

24. Hallohes, Pilha, Sobek,

25. Rehum, Hasabna, Maaseja,

26. Ahija, Hanan, Anan.

27. Malluch, Harim, och Baana.

28. Och thet andra folcket, Presterna, Leviterna, dörawachtarena, sångarena, Nethinim, och alle the som hade söndrat sigh ifrå folcken i landen, in til Gudz lagh, medh sina hustrur, söner och döttrar, alle the som thet kunde förstå:

29. Och theras mächtige, togo sigh thet til för sina bröder, och the kommo til at swärja och förplichta sigh medh eed, til at wandra i Gudz lagh, som igenom Gudz tienare Mose gifwen är, at the hålla och giöra wille efter all HERRANS wår Gudz budh, rätter och seder:

30. Och at wij icke skulle gifwa folcken i landena wåra döttrar; eij heller wårom sönom taga theras döttrar.

31. Theslikes, när folcket i landet förer om Sabbaths dagen någon wahro och allahanda spijsning, til at sälja, at wij icke wille taga thet af them om Sabbathen, och helgadagar: och at wij isiunde ährena wille giöra förlösning på allahanda tunga;

32. Och läggia ett budh vppå oß, at wij åhrliga gifwa skulle en tridiung af en sikel silfwer, til tiensten i wår Gudz huus:

33. Nemliga, til skodobröd, til dagligit spijsoffer, til dagligit bränneoffer, på Sabbaths, nymånads, och högtidesdagom, och til thet helgada, och til syndoffer, ther Jsrael skulle medh försonad warda, och til all werck i wår Gudz huus.

34. Och wij kastade lott emellan Presterna, Leviterna, och folcket, om wedhoffer, thet man til wår Gudz huus åhrliga framföra skulle, efter wåra fäders huus, på bestämd tijd, at bränna på HERRANS wårs Gudz altare, såsom thet i lagen skrifwit är.

35. Och til at åhrliga frambära förstlingen af wårt land, och förstlingen af allo frucht, af all trää, til HERRANS huus:

36. Och förstlingen af wåra söner, och af wår boskap, såsom thet i lagen skrifwit står; och förstlingen af wårt fää, och af wår fåår, at wij alt thetta skulle hafwa in vthi wår Gudz huus, til Presterna, som i wår Gudz huus tiena:

37. Och at wij wille frambära förstlingen af wår degh, och wårt häfoffer, och frucht af allahanda trää, wijn och oljo, til Presterna, i kistorna widh wår Gudz huus; och wårt landz tijond til Leviterna, så at Leviterna skulle hafwa tijonden i alla städer, ther wårt åkerwerck är.

38. Och Presten Aarons son, skal ock deel hafwa af Leviternas tijond, medh Leviterna så at Leviterna skola bära tijonden af sine tijond vp til wår Gudz huus, i kistorna, vthi skatthuset.

39. Ty Jsraels barn, och Levi barn, skola bära häfoffret af sädh, wijn och oljo, vp i kistorna: ther sammastädz äro helgedomens kärille, och Presterna som ther tiena, och dörawachtare, och sångare; at wij wår Gudz huus icke öfwergifwe.

11. Capitel.

Tå Jerusalem nu så befäst war, bodde öfwerstarna för folcket ther: men the andre kastade lott ther om, at en tijonde deel af them skulle boo i Jerusalem, v. 1. Hwilke vpräknas, v. 2. rc. Men the andre bodde i the små städer och theras byar på landena, v. 20.

Och öfwerstarna för folcket bodde i Jerusalem: men thet andra folcket kastade lott ther om, at af tijo skulle en deel draga til Jerusalem then helga staden, til at boo ther, och nijo delar i städerna.

2. Och folcket wälsignade alla the män som friwiljoge woro til at boo i Jerusalem.

3. Thesse äro hufwuden i landskapen, the som i Jerusalem bodde: men i Juda städer bodde hwar och en på sina ägor, som i theras städer woro; nemliga, Jsrael, Presterna, Leviterna, Nethinim, och Salomos tienares barn.

4. Och i Jerusalem bodde någre af Juda barn, och BenJamin: Af Juda barn; Athaja Vssia son, Sacharia sons, Amaria sons, Sephatja sons, Mahalaleel sons, af Parez barn;

5. Och Maaseja Baruch son, CholHose sons, Hasaja sons, Adaja sons, Jojarib sons, Sacharia sons, Siloni sons.

6. All Parez barn, som i Jerusalem bodde, woro fyrahundrat otta och sextijo dugelige män.

7. Thesse äro BenJamins barn: Sallu Mesullam son, Joed sons, Pedaja sons, Kolaja sons, Maaseja sons, Jthiel sons, Jesaja sons.

8. Och efter honom Gabbai, Sallai, nijohundrade otta och tiugu.

9. Och Joel Sichri son war theras föreståndare: och Juda Hasnua son, öfwer then andra delen i stadenom.

10. Af Presterna bodde: Jedaja Jojarib son, Jachin.

11. Seraja Hilkia son, Mesullam sons, Zadok sons, Merajoth sons, Ahitob sons, war Förste i Gudz huus.

12. Och theras bröder som i husena skaffa hade, woro ottahundrade twå och tiugu: och Adaja Jeroham son, Pelalja sons, Amzi sons, Sacharia sons, Pashur sons, Malchija sons,

13. Och hans bröder öfwerstar ibland fäderna, woro twhundrade twå och fyratijo: och Amassai Asareel son, Ahsai sons, Mesillemoth sons, Jmmer sons,

14. Och theras bröder wäldige män, woro hundrade otta och tiugu: och theras föreståndare war Sabdiel Gedolim son.

15. Af Leviterna: Semaja Hasub son, Asrikam sons, Hasabia sons, Bunni sons:

16. Och Sabbethai, och Josabad af Leviternas öfwerstar, vthi the ärende, som vthan til woro widh Gudz huus.

17. Och Mattania Micha son, Sabdi sons, Assaph sons, then hufwudet war til at begynna tacksäijelse i bönene: och Bakbukia then andre ibland sina bröder; och Abda Sammua son, Galal sons, Jeduthun sons.

18. Alle Leviterna i them helga stadenom, woro twhundrade fyra och ottatijo.

19. Och dörawachtarena, Akkub, och Talmon, och theras bröder, som widh dörarna wachtade, woro hundrade twå och siutijo.

20. Men the andre Jsrael, Prester och Leviter, woro vthi alla Juda städer, hwar och en i sinom arfwedeel.

21. Och the Nethinim bodde i Ophel: och Ziha, och Gispa hörde til the Nethinim.

22. Föreståndaren öfwer the Leviter i Jerusalem, war Vssi Bani son, Hasabia sons, Mattania sons, Micha sons: vthaf Assaphs barn, woro sångare widh tiensten i Gudz huus:

23. Förty, Konungens budh war öfwer them, at sångarena skulle handla troliga; hwar och en på then dagh som honom borde.

24. Och Petahja Mesesabeel son, af Serah barn Juda sons, war i Konungens stadh i all ärende til folcket.

25. Och Juda barn, som vthe woro på bygdene i sin land, bodde somlige i Kirjath Arba, och i thes döttrom, och i Dibon, och i thes döttrom, och i Kabzeel, och thes döttrom,

26. Och i Jesua, Molada, BetPhalet,

27. HazarSual, BerSeba, och thes döttrom,

28. Och i Ziklag, och Mechona, och thes döttrom;

29. Och i EnRimmon, Sarega, Jarmuth,

30. Sanoah, Adullam, och thes döttrom; i Lachis, och på thes mark; i Aseka, och i thes döttrom. Och the lägrade sigh alt ifrå BerSeba, in til Hinnoms daal.

31. Men BenJamins barn af Geba, bodde i Michmas, Aija, BethEl, och thes döttrar;

32. Och i Anathoth, Nob, Anania,

33. Hazor, Rama, Gittaim,

34. Hadid, Zeboim, Neballat,

35. Lod, Ono, i timberdalenom.

36. Och somlige Leviterna, som deel hade i Juda, bodde ibland BenJamin.

12. Capitel.

The förnämlige Prester och Leviter äro anteknade, som kommo igen medh Serubbabel och Jesua, v. 1. Jtem, the som woro i the öfwerste Presters, Jojakims, v. 12. Eljasibs, Jojada, Johanans, och Jaddua, såsom ock Nehemia och Esra tijd, v. 22. Och the kallades til Jerusalem at hålla murens wigning, v. 27. Hwilken så tilgick: Leviterna skiftes i twå chorar, och stego medh Förstarna och folcket på muren; gingo omkring, hwar på sin sida; spelade och sungo HERRANOM medh höga röst, v. 31. Och offrades store offer: ty the hade een stoor glädie, v. 43. Samma tijd förskickades ock män öfwer skattkistorna, til at samka hwad som blef af theras förstling och tijond til Leviternas vppehälle, v. 44.

Thesse äro the Prester och Leviter, som vpdrögo medh Serubbabel Sealthiel son, och Jesua: Seraja, Jeremia, Esra,

2. Amaria, Malluch, Hattus,

3. Sechania, Rehum, Meremoth,

4. Jddo, Ginnethoi, Abia,

5. Mijamin, Maadia, Bilga,

6. Semaja, Jojarib, Jedaja,

7. Sallu, Amok, Hilkia, och Jedaja: thesse woro hufwuden ibland Presterna, och theras bröder i Jesua tijd.

8. Men Leviterna woro thesse: Jesua, Binnui, Kadmiel, Serebia, Juda, och Mattania öfwer tackämbetet, han och hans bröder.

9. Bakbukia, och Vnni, theras bröder, woro omkring them i wacht.

10. Jesua födde Jojakim. Jojakim födde Eljasib. Eljasib födde Jojada.

11. Jojada födde Jonathan. Jonathan födde Jaddua.

12. Och i Jojakims tijd woro thesse öfwerste fäder ibland Presterna: nemliga, af Seraja, war Meraja: af Jeremia, war Hanania:

13. AfEsra, war Mesullam: af Amaria, war Johanan:

14. Af Malluch, war Jonathan: af Sebania, war Joseph:

15. Af Harim, war Adna: af Merajoth, war Helkai:

16. Af Jddo, war Sacharia: af Ginnethon, war Mesullam:

17. Af Abia, war Sichri: af Minjamin Moadia, war Piltai:

18. Af Bilga, war Sammua: af Semaja, war Jonathan:

19. Af Jojarib, war Mattenai: af Jedaja, war Vssi:

20. Af Sallai, war Kallai: af Amok, war Eber:

21. Af Hilkia, war Hasabia: af Jedaja, war Nethaneel:

22. Och i Eljasibs tijd, Jojada, Johanan, och Jaddua, wordo öfwerste fäderna ibland Leviterna, och Presterna beskrifne, vnder Darios then Persens rike.

23. Men Levi barn öfwerste fäderna, wordo beskrifne i Chrönicon, alt in til Johanans tijd, Eljasib sons.

24. Och thesse woro öfwerstarna i Leviterna: Hasabia, Serebia, och Jesua Kadmiel son; och theras bröder jämte them, til at lofwa och tacka, såsom then Gudz mannen David thet budit hade, then ena wachten widh then andra.

25. Mattania, Bakbukia, Obadja, Mesullam, Talmon, och Akkub, woro dörawachtare i wachtene, widh dörena i portomen.

26. Thesse woro i Jojakims tijd, Jesua sons, Jozadak sons; och i Nehemia then landzhöfdingans, och Prestens Esra then skriftlärdas tijd.

27. Och vthi murens wigning i Jerusalem, sökte man Leviterna vthur all theras rum, at man skulle hafwa them til Jerusalem, til at hålla wigning medh glädie, medh tacksäijelse, medh sång, medh cymbaler, psaltare och harpor.

28. Och sigh församlade sångarenas barn, och af then engden omkring Jerusalem, och af Netophati byar;

29. Och af Gilgals huus, och af then mark i Geba, och Asmaveth: förty sångarena hade bygdt sigh byar omkring Jerusalem.

30. Och Presterna och Leviterna renade sigh, och renade folcket, portarna och muren.

31. Och jagh lät Juda Förstar stiga vp på muren, och bestälte twå stora tackchorar, the gingo åstadh, then ena på högra sidone ofwan vppå murenom åth dyngioporten:

32. Och efter them gick Hosaja, och hälften af Juda Förstar;

33. Och Asaria, Esra, Mesullam,

34. Juda, BenJamin, Semaja, och Jeremia;

35. Och någre af Prestabarnen medh trummeter: nemliga, Sacharja Jonathans son, Semaja sons, Mattania sons, Michaja sons, Saccur sons, Assaph sons:

36. Och hans bröder, Semaja, Asareel, Milalai, Gilalai, Maai, Nethaneel, och Juda, Hanani, medh then Gudz mansens Davidz strängiaspel: men Esra then skriftlärde för them.

37. Och widh brunporten, gent öfwer them, gingo the på trappomen åth Davidz stadh, vp åth muren om Davidz huus, alt in til watuporten östan til.

38. Then andre tackchoren, gick twärs ifrå them, och jagh efter honom, och hälften af folcket vth åth murenom vp åth vgnatornet, alt in til then breda muren:

39. Och vp åth Ephraims port, och til gamla porten, och til fiskaporten, och til Hananeels torn, och til Mea torn, alt in til fåraporten; och blefwo ståndande i fängelseportenom.

40. Och stodo altså the twå tackchorer i Gudz huse, och jagh, och hälften af öfwerstarna medh migh:

41. Och Presterna; nemliga, Eljakim, Maaseja, Minjamin, Michaja, Eljoenai, Sacharia, Hanania, medh trummeter:

42. Och Maaseja, Semaja, Eleasar, Vssi, Johanan, Malchija, Elam, och Eser: och sångarena sungo högdt; och Jisrahja war föreståndaren.

43. Och stoor offer wordo offrat på then samma dagen, och the woro glade; ty Gudh hade giordt them een stoor glädie; så at både qwinnor och barn frögdade sigh: och Jerusalems glädie hördes långan wägh.

44. På then tiden wordo män förskickade öfwer skattkistona, ther häfoffer, förstling och tijond vthi war, at the skulle samka tilhopa af åkromen omkring städerna, til at vthdela efter lagen för Prester och Leviter: ty Juda hade een glädie af Presterna och Leviterna, at the stodo.

45. Och the höllo sins Gudz wacht, och reningenes wacht: och sångarena och dörawachtarena stodo efter Davidz, och hans sons Salomos budh.

46. Förty i Davidz och Assaphs tijd, wordo stichtade öfwerste sångare, och lofsånger, och tacksägningar til Gudh.

47. Men hele Jsrael gaf sångarena och dörawachtarena delar vthi Serubbabels och Nehemia tijd, hwar dagen sin deel: och the gåfwo af thet helgada Levitomen; och Leviterna gåfwo Aarons barnom af thet helgada.

13. Capitel.

På then tiden wardt Mose book läsin för folcket. Och när the hörde at ingen Ammonijt eller Moabijt, skulle komma i HERRANS församling, afskilde the thet bländnings folcket ifrå sigh, v. 1. Sedan, tå Nehemia förnam at Levitomen theras deel icke gifwen wardt, och the therföre måste bruka theras åker, befalte han åter at them skulle gifwas tijonde, och hwad meer them borde, v. 10. Han böd ock strängeliga hålla Sabbathen, at tå icke skulle något vth eller införas i staden, v. 15. Theslikes, at Judarna icke skulle befrynda sigh medh Hedningomen, och ther igenom blifwa bedragne såsom Salomo, v. 23.

Och på then tijd wardt Mose book läsin för folckens öron: och wardt funnet ther vthi skrifwit, at the Ammoniter och the Moabiter skulle aldrig komma vthi Gudz församling;

2. Therföre at the icke mötte Jsraels barnom medh brödh och watn, vtan legde Bileam emot them, at han slulle förbanna them: ändoch wår Gudh wände then förbannelsen vthi wälsignelse.

3. Tå the nu hörde thenna lagen, afskilde the alt bländnings folck ifrån Jsrael.

4. Och tilförene, hade Presten Eljasib lagt Tobia håfwor vthi offerkamaren i wår Gudz huus.

5. Förty, han hade giordt honom en stoor kamar, ther the hade tilförene lagt spijsoffer, rökelse, redskap, och tijond af sädh, wijn och oljo, efter Leviternas, sångarenas, och dörawachtarenas budh; ther til Presternas häfoffer.

6. Men i alt thetta war jagh icke i Jerusalem: ty vthi andra och tretijonde åhrena Arthahsasta Konungens i Babel, kom jagh til Konungen: och efter några dagar förwärfde jagh lof af Konungenom:

7. Och jagh drog åter til Jerusalem; och jagh förmärckte at thet icke godt war, som Eljasib medh Tobia giordt hade, i thet han giorde honom en kamar i gårdenom til Gudz huus.

8. Och migh förtröt thet swårliga: och jagh kastade all Tobia huus tygh vth för kamaren;

9. Och bad, at the skulle rena kamrarna: och jagh lät komma tijt i samma staden Gudz huus tygh, spijsoffer och rökelse.

10. Och jagh förnam, at Leviternas delar wordo them icke gifne: för hwilka saak Leviterna och sångarena woro bortflydde, hwar til sin åker til at arbeta.

11. Tå straffade jagh öfwerstarna, och sade: Hwij öfwergifwe wij Gudz huus? Men jagh församlade them, och satte them i sitt rum.

12. Och hele Juda lät komma fram tijond af sädh, wijn och oljo i dräßelen.

13. Och jagh satte öfwer dräßelen Selemia Presten, och Zadok then skriftlärda, och af Leviterna, Pedaja; och vnder theras hand Hanan Saccur son, Mattania sons; förty, the woro hållne för trogna män, och them wardt befalt vthskifta sinom brödrom.

14. Tänck vppå migh, min Gudh, therföre, och bortkasta icke mina barmhertighet, som jagh medh mins Gudz huse, och i hans wacht giorde.

15. På samma tiden såg jagh i Juda trampa i presserna om Sabbathen, och införa kärfwar, och åsnar ladda, medh wijn, drufwor, fikon, och allahanda bördor, til Jerusalem på Sabbaths dagen: och jagh betygade them på then dagen tå the sålde spijsningen.

16. Bodde theslikes Tyrer ther inne, the förde fisk, och allahanda wahror, och sålde thet på Sabbatherna, Juda barnom och Jerusalem.

17. Tå straffade jagh the öfwersta i Juda, och sade til them: Hwad är thet för en ond ting som J giören, och bryten Sabbaths dagen?

18. Giorde icke wåre fäder så, och wår Gudh lät komma alla thenna olyckon öfwer oß, och öfwer thenna staden? Och J giören ännu wredena öfwer Jsrael större, brytande Sabbathen.

19. Och tå portarna i Jerusalem vpdragne woro för Sabbathen, böd jagh tilsluta portarna, och befalte at man icke skulle vplåta them in til efter Sabbathen: och jagh satte några af mina tienare widh portarna, at ingen börda skulle föras ther in om Sabbaths dagen.

20. Så blefwo the krämare och köpmän medh allahanda wahror om nattena vthan för porten af Jerusalem, en gång och annan.

21. Tå betygade jagh them, och sade til them: Hwij blifwen J om nattena vthan för muren? Om J giören så meer, skal min hand komma vppå eder. Jfrå then tiden kommo the intet om Sabbathen.

22. Och jagh sade til Leviterna som rene woro, at the skulle komma och wachta portarna, til at helga Sabbaths dagen. Min Gudh, tänck ock på migh för thetta här, och skona migh efter tina stora barmhertighet.

23. Jagh såg ock på then tiden, at Judarna togo sigh hustrur af Asdod, Ammon, och Moab:

24. Och theras barn talade half Asdodisko, och kunde icke tala Judisko, vtan efter hwars folckens måål.

25. Och jagh straffade them, och bannade them, och slog några män, och hårdrog them, och tog en eed af them widh Gudh: J skolen icke gifwa edra döttrar theras söner; icke heller taga theras döttrar til edra söner, eller til eder sielf.

26. Hafwer icke Salomo Jsraels Konung syndat ther medh? Och war doch ibland många Hedningar ingen Konung honom lijk: och han war sinom Gudh kär; och Gudh satte honom til Konung öfwer hela Jsrael: likwäl kommo the vthländska qwinnor honom til at synda.

27. Hafwen J thet icke hördt, medan J sådant stort ondt giören, och förtagen eder emot wår Gudh, medh främmande qwinnors giftermål?

28. Och en af Jojada barn, Eljasib sons, öfwersta Prestens, hade befryndat sigh medh Saneballat then Horoniten; men jagh dref honom ifrå migh.

29. Tänck vppå them, min Gudh, som besmitta Presterskapet, och Presterskapens förbund, och Leviternas.

30. Altså renade jagh them ifrån alla vthländska; och bestälte Presternas och Leviternas wacht, hwar och en til sitt ämbete:

31. Och til at offra wedh, på bestämd tijd, och förstling. Tänck vppå migh, Gudh, til thet bätsta.