S. Pauli Epistel

1. Capitel.

Paulus helsar Titum, v. 1. Och säger at han therföre hade leeft honom qwar i Creta, at han skulle besättia städerna medh Prester, v. 5. Beskrifwer så först, hwad en Biskop eller Prest skal wara för en man, v. 6. Och hwad hans ämbete är, v. 9. Sedan, hurudana the förförare och falska lärare äro, v. 10. Och befaller honom straffa them, at the må låta blifwa theras fabler och menniskiors budh, v. 13.

Paulus, Gudz tienare, men Jesu Christi Apostel, til at predika Gudz vthwaldom trona och sanningenes kundskap, hwilken til Gudachtighet förer,

2. J hoppet til ewinnerligit lijf, thet Gudh, som icke liuga kan, för ewig tijd * vthlåfwat hafwer;

3. Men i sinom tijd hafwer han vppenbarat sitt ord, genom predikan then migh betrodd är, efter Gudz wår Frälsares befalning:

4. Minom rättsinniga son Tito, efter bägges wåra troo: Nådh, barmhertighet, frijd af Gudh Fader, och Herranom Jesu Christo wårom Frälsare.

5. Förthenskul lät jagh tigh qwar i Creta, at hwad som ännu fattades, skulle tu fulkomliga beställa, och besättia städerna här och ther medh Prester, såsom jagh tigh befalt hafwer:

6. Then som är ostraffelig, ene hustrus man; then ther trogen barn hafwer, oberychtad för öfwerflödighet, och genstörtighet.

7. Ty en Biskop bör wara ostraffelig, såsom en Gudz skaffare; icke ensinnig, icke sticken, ingen drinckare, icke bitter, icke sniken efter slem winning:

8. Vtan gästgifware, och älskar thet godt är; tuchtig, rättwijs, helig, kysk;

9. Och håller sigh widh thet ord, som wist är och lära kan: på thet han må mächtig wara at förmana genom hälsosam lärdom, och öfwerwinna them som ther emot säija.

10. Ty månge äro genstörtige, onyttige sqwalrare, och bedragare, besynnerliga the af omskärelsen:

11. Hwilkom man måste tilstoppa munnen: the som hela husen förwända, och lära thet intet doger, för slem winning skul.

12. En af them hafwer sagt, theras egen Prophet: The Creter äro altid liugare, ond diur, och late bukar.

13. Thetta witnesbyrd är sant. Therföre straffa them skarpliga, at the äro rätte i trone;

14. Och icke achta på the Judeska fabler, och menniskiors budh, som sigh draga ifrå sanningen.

15. Them som rene äro, äro all ting reen: men them orenom och otrognom, är intet reent; vtan både theras sinne och samwet är oreent.

16. The säija sigh känna Gudh; men medh gierningarna neka the thet: efter the äro styggelige för Gudh, och olydige, och til alla goda gierningar odugelige.

2. Capitel.

Ther hoos lärer och befaller Apostelen honom, huru han skal förmana hwar i sitt stånd til goda gierningar, v. 1. Och medh sitt eget exempel them föregå, v. 7. Ty therföre hafwer Gudh bewijst oß sin nådh genom Christum, at wij skole försaka alla ogudachtighet, och beflita oß om ett gudfruchtigt lefwerne, och alla goda gierningar, v. 11.

Men tala tu såsom tilbörligit är, efter en hälsosam lärdom.

2. The gamla, at the äro nöchtre, ährlige, tuchtige, rätte i trone, i kärlekenom, i tolamod.

3. The gamla qwinnor theslikes, at the ställa sigh såsom heligom höfwes; icke förtalerskor, icke drinckerskor, goda lärerskor:

4. At the vnga qwinnor lära tucht af them; älska sina män, hafwa sin barn kär;

5. Wara seduga, kyska, huusachtiga, froma, sina män vnderdåniga: på thet Gudz ord icke skal försmädt warda.

6. Sammalunda förmana ock the vnga män, at the äro tuchtige.

7. Vthi all ting ställ tigh sielf för een eftersyn til goda gierningar, medh oförfalskad lärdom, medh ährlighet;

8. Medh hälsosam och ostraffelig ord: på thet han som emot står, må blyjas, intet ondt hafwandes, thet han om oß säija kan.

9. Tienarena, at the äro sinom herrom vnderdånige, och vthi all ting behagelige, icke genswarige;

10. Jcke otrogne: vtan alla goda trohet bewisande: på thet the måga pryda Gudz wår Frälsares lärdom i all stycke.

11. Ty Gudz nådh, hälsosam allom menniskiom, är vppenbarad;

12. Och lärer oß, at wij skole försaka alla ogudachtighet, och werldzlig lusta, och lefwa tuchteliga, rättferdeliga, och gudeliga i thenna werlden:

13. Och wänta thet saliga hoppet, och then stora Gudz och wår Frälsares Jesu Christi härliga vppenbarelse:

14. Then sigh sielf gaf för oß: på thet han skulle förlossa oß ifrån all orättferdighet, och rena oß sigh sielfwom ett folck til egendom, thet sigh om goda gierningar befliter.

15. Sådant tala, och förmana, och straffa medh fult alfwar. Lät ingen förachta tigh.

3. Capitel.

Wjdare befaller han honom förmana til hörsamhet emot Öfwerheten, och til alla goda gierningar, v. 1. Särdeies til mildhet och sachtmodighet emot hwar man, v. 2. Ty the hade fordom warit owettige och ogudachtige, v. 3. Men nu woro the af Gudz nädh salige giorde genom dopet för Christi skul, at the skulle winläggia sigh om goda gierningar, v. 4. Sedan, at han skulle fly fåfäng och falsk läro, samt thes lärate, v. 9. Befaller honom så framdeles komma til sigh, rc. v. 12. Och besluter medh wanlig helsning, v. 15.

Förmana them, at the äro Förstarna och Öfwerheten vnderdånige och lydige; redebogne til alla goda gierningar:

2. Om ingen illa tala, icke trätosame: vtan milde, bewisandes all sachtmodighet til alla menniskior.

3. Ty wij worom ock fordom owise, ohörige, wilfarande, tienande begärelsom och mångahanda lustom, och wandradom i ondsko och afwund, hätske, och hatadom hwar annan inbyrdes.

4. Men sedan Gudz wår Frälsares godhet och kärlighet til menniskiorna vppenbarades;

5. Jcke för rättferdighetenes gierning skul, som wij giordt hade: vtan efter sina barmhertighet, giorde han oß saliga, genom then nya födelsens badh, och then Helga Andas förnyelse;

6. Hwilken han öfwer oß rikeliga vthgutit hafwer, genom wår Frälsare Jesum Christum:

7. På thet wij skole rättferdige warda genom hans nådh, och arfwingar blifwa til ewinnerligit lijf, efter hoppet.

8. Thet är ju ett fast ord: thetta wil jagh at tu lärer såsom thet ther wist är, at the som Gudi trodt hafwa, winläggia sigh i goda gierningar föregå: ty sådant är menniskiomen godt och nyttigt.

9. Men dårachtig spörsmål, och slächtregister, och trätor, och kämpning om lagen, förkasta: ty the äro onyttig och fåfäng.

10. Fly een kättersk menniskio, tå han en gång och annan förmanad är:

11. Wetandes, at en sådana är förwänd, och syndar såsom then sigh sielf fördömt hafwer.

12. Tå jagh til tigh sänder Artheman, eller Tychicum, så skynda tigh snart til migh til Nicopolis: ty jagh hafwer satt migh före at blifwa ther öfwer wintren.

13. Zenan then lagkloka, och Apollo, fordra medh flijt, at them intet fattas.

14. Men lät ock them som wåre äro, lära i goda gierningar föregå, ther thet behöfwes, at the icke äro ofruchtsame.

15. Helsa tigh alla som medh migh äro. Helsa them, som oß älska i trone. Nådh ware medh eder allom: Amen. Skrifwen af Nicopolis i Macedonien.