NUMERI.

1. Capitel.

På första dagen i then andra månadenom, i the andra åhrena, sedan Jsraels barn drogo vthur Egypten, befalte Gudh Mose och Aaron taga een summo af them som woro öfwer tiugu åhr, och dogde draga i häär, v. 1. Theslikes ock wälja en höfwitzman i hwarjo slächt, v. 4. Mose och Aaron giorde som HERREN them budit hade, v. 17. Och summan af the som talde woro, war 603 550, v. 44. Men Levi slächte wille Gudh intet, at hon räknas skulle ibland Jsraels barn, vtan skickas til at taga neder tabernaklet, och slå thet åter vp, när så behöfdes, v. 48.

Och HERREN talade medh Mose i Sinai ökn, vthi witnesbyrdsens tabernakel, på första dagen i then andra månadenom, i the andra åhrena, sedan the woro gångne vthur Egypti land, och sade:

2. Tager een summo af hela Jsraels barnas menighet, efter theras slächter, och theras fäders huus och namn, alt thet som mankön är, frå hufwud til hufwud.

3. Jfrå tiugu åhr och ther vthöfwer, alt thet som doger til at draga i häär i Jsrael. Och J skolen tälja them efter theras härar, tu och Aaron.

4. Och skolen taga til eder af hwarjo slächtene en höfwitzman öfwer hans faders huus.

5. Thesse äro namnen af the höfwitzmän som medh eder stå skola. Af Ruben Elizur Sedeur son.

6. Af Simeon; Selumiel Zuri Sadai son.

7. Af Juda; Nahesson Amminadabs son.

8. Af Jsaschar; Nethaneel Zuar son.

9. Af Sebulon; Eliab Helon son.

10. Af Josephs barn: af Ephraim, Elisama Ammihud son. Af Manasse Gamliel Pedahzur son.

11. Af Benjamin; Abidan Gideoni son.

12. Af Dan; Ahieser Ammi Sadai son.

13. Af Asser; Pagiel Ochran son.

14. Af Gad; Eliasaph Deguel son.

15. Af Naphthali; Ahira Enan son.

16. Thesse äro the namnkunnogaste i menighetene, höfwitzmän i theras fäders slächter, som woro hufwud och Förstar i Jsrael.

17. Och Mose och Aaron togo them til sigh, såsom the widh namn vpräknade woro.

18. Och församlade theslikes hela menighetena på första dagen i then andra månadenom, och räknade them efter theras byrd, efter theras slächter och fäders huus och namn, ifrå tiugu åhr och ther vthöfwer, frå hufwud til hufwud:

19. Såsom HERREN hade budit Mose; och talde them vthi Sinai ökn.

20. Rubens barn, som war then förste Jsraels son, efter theras byrd, slächter, theras fäders huus och namn, frå hufwud til hufwud, alt thet mankön war, ifrå tiugu åhr och ther vthöfwer, och the som dogde til at draga i häär:

21. The wordo räknade in til Rubens slächte, sex och fyratijo tusend, och femhundrat.

22. Simeons barn, efter theras byrd, slächter, theras fäders huus och namn, ifrå hufwud til hufwud, alt thet som mankön war, ifrå tiugu åhr och ther vthöfwer, och i häär draga dogde:

23. Wordo talde in til Simeons slächte, nijo och femtijo tusend, och tryhundrat.

24. Gadz barn, efter theras byrd, slächter, theras fäders huus och namn, ifrå tiugu åhr och ther vthöfwer, alt thet som i häär draga dogde:

25. Wordo talde in til Gadz slächte, fem och fyratijo tusend, sexhundrat och femtijo.

26. Juda barn, efter theras byrd, slächter, theras fäders huus och namn, ifrå tiugu åhr och ther vthöfwer, alt thet i häär draga dogde:

27. Wordo talde in til Juda slächte, fyra och siutijo tusend, och sexhundrat.

28. Jsaschars barn, efter theras byrd, slächter, theras fäders huus och namn, ifrå tiugu åhr och ther vthöfwer, alt thet i häär draga dogde:

29. Wordo talde in til Jsaschars slächte, fyra och femtijo tusend, och fyrahundrat.

30. Sebulons barn, efter theras byrd, slächter, theras fäders huus och namn, ifrå tiugu åhr och ther vthöfwer, alt thet i häär draga dogde:

31. Wordo talde in til Sebulons slächte, siu och femtijo tusend, och fyrahundrat.

32. Josephs barn, af Ephraim, efter theras byrd, slächter, theras fäders huus och namn, ifrå tiugu åhr och ther vthöfwer, alt thet i häär draga dogde:

33. Wordo talde in til Ephraims slächte, fyratijo tusend, och femhundrat.

34. Manasse barn, efter theras byrd, slächter, theras fäders huus och namn, ifrå tiugu åhr och ther vthöfwer, alt thet i häär draga dogde:

35. Wordo talde in til Manasse slächte, tw och tretijo tusend, och twhundrat.

36. Ben Jamins barn, efter theras byrd, slächter, theras fäders huus och namn, ifrå tiugu åhr och ther vthöfwer, alt thet i häär draga dogde:

37. Wordo talde in til Ben Jamins slächte, fem och tretijo tusend, och fyrahundrat.

38. Dans barn, efter theras byrd, slächter, theras fäders huus och namn, ifrå tiugu åhr och ther vthöfwer, alt thet i häär draga dogde:

39. Wordo talde in til Dans slächte, tw och sextijo tusend, och siuhundrat.

40. Assers barn, efter theras byrd, slächter, theras fäders huus och namn, ifrå tiugu åhr och ther vthöfwer, alt thet i häär draga dogde:

41. Wordo talde in til Assers slächte, ett och fyratijo tusend, och femhundrat.

42. Naphthali barn, efter theras byrd, slächter, theras fäders huus och namn, ifrå tiugu åhr och ther vthöfwer, alt thet i häär draga dogde:

43. Wordo talde in til Naphthali slächte, try och femtijo tusend, och fyrahundrat.

44. Thesse äro the, som Mose och Aaron samt medh the tolf Jsraels Förstar talde, af hwilkom ju en war öfwer hwart af theras fäders huus.

45. Och summan af Jsraels barn, efter theras fäders huus, ifrå tiugu åhr och ther vthöfwer, thet i häär draga dogde i Jsrael:

46. War sex resor hundrade tusend, och trytusend, femhundrat och femtijo.

47. Men the Leviter efter theras fäders slächter, wordo intet räknade ibland medh.

48. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

49. Levi slächte skalt tu intet räkna, eller taga någon summo af them, ibland Jsraels barn.

50. Men tu skalt skicka them til witnesbyrdsens tabernakel, och til all thes tygh, och alt thet ther til hörer: och the skola bära tabernaklet och all thes tygh, och skola thet skiöta, och lägra sigh omkring tabernaklet.

51. Och när man resa skal, tå skola the Leviter taga tabernaklet neder: och när hären skal lägra sigh, skola the slå tabernaklet vp. Om någon främmande nalkas ther til, han skal döö.

52. Jsraels barn skola lägra sigh hwar i sitt lägre, och widh sins häärs baneer.

53. Men Leviterna skola lägra sigh omkring witnesbyrdsens tabernakel, på thet icke skal komma en wrede öfwer menighetena af Jsraels barn. Therföre skola the Leviter wacht hålla widh witnesbyrdsens tabernakel.

54. Och Jsraels barn giorde alt thet HERREN Mose budit hade.

2. Capitel.

Ther näst sade Gudh Mose, huru the skulle lägra sigh kring om tabernaklet, hwar vnder sitt baneer, v. 1. Öster vth skulle Juda, Jsaschar och Sebulon lägra sigh: och när folcket reste, skulle the wara främst, v. 3. Söder vth Ruben, Simeon och Gad, och the skulle wara ther näst, v. 10. Sedan Leviterna medh tabernaklet, v. 17. Wäster vth skulle sigh lägra Ephraim, Manasse och Ben Jamin, och wara the tredie, v. 18. Norr vth Dan, Asser och Naphthali, och the skulle wara the ytterste medh theras baneer, v. 25. Summan förvthan Leviterna war 603550, v. 32.

Och HERREN talade medh Mose och Aaron, och sade:

2. Jsraels barn skola lägra sigh alt omkring för witnesbyrdsens tabernakel, hwar vnder sitt baneer och tekn, efter theras fäders huus.

3. Öster vth skal sigh lägra Juda medh sitt baneer och häär; theras höfwitzman Nahesson Amminadab son:

4. Och hans häär the fyra och siutijo tusend, och sexhundrat.

5. Bredo widh honom skal sigh lägra Jsaschars slächte; theras höfwitzman Nethaneel Zuar son:

6. Och hans häär the fyra och femtijo tusend, och fyrahundrat:

7. Ther til Sebulons slächte; theras höfwitzman Eliab Helon son:

8. Medh sin häär the siu och femtijo tusend, och fyrahundrat:

9. Så at alle the, som höra til Juda lägre, skola wara i allo, hundrade sex och ottatijo tusend, och fyra hundrat, the som theras häär tilhöra: och the skola draga främst.

10. Söder vth skal liggia Rubens lägre och baneer medh theras häär; theras höfwitzman Elizur Sedeur son:

11. Och hans häär the sex och fyratijo tusend, femhundrat.

12. Bredo widh honom skal sigh lägra Simeons slächte; theras höfwitzman Selumiel Zuri Sadai son:

13. Och hans häär the nijo och femtijo tusend, tryhundrat:

14. Ther til Gadz slächte; theras höfwitzman Eliasaph Reguel son:

15. Och hans häär the fem och fyratijo tusend, sexhundrat och femtijo:

16. Så at alle the, som höra til Rubens lägre, skola wara i allo, hundrade ett och femtijo tusend, fyrahundrat och femtijo, the som theras häär tilhöra: och skola wara the andre i vthdragningene.

17. Sedan skal witnesbyrdsens tabernakel draga fram medh Leviternas lägre mitt ibland lägren: och såsom the lägra sigh, så skola the ock draga, hwar widh sitt rum vnder sitt baneer.

18. Wäster vth skal liggia Ephraims lägre och baneer medh theras häär; theras höfwitzman skal wara Elisama Ammihud son:

19. Och hans häär the fyratijo tusend och femhundrat.

20. Bredo widh honom skal sigh lägra Manasse slächte; theras höfwitzman Gamliel Pedahzur son:

21. Hans häär the tw och tretijo tusend, och twhundrat:

22. Ther til Ben Jamins slächte; theras höfwitzman Abidan Gideoni son:

23. Hans häär the fem och tretijo tusend, och fyrahundrat:

24. Så at alle the, som Ephraims lägre tilhöra, skola wara hundrade och otta tusend, och ett hundrat, the hans häär tilhöra: och skola wara the tredie i vthdragningene.

25. Norr vth skal liggia Dans lägre och baneer; theras höfwitzman Ahieser Ammi Sadai son:

26. Hans häär the tw och sextijo tusend, och siuhundrat.

27. Bredo widh honom skal lägra sigh Assers slächte; theras höfwitzman Pagiel Ochran son:

28. Hans häär the ett och fyratijo tusend, och femhundrat:

29. Ther til Naphthali slächte; theras höfwitzman Ahira Enan son:

30. Hans häär the try och femtijo tusend, och fyrahundrat:

31. Så at alle the, som höra til Dans lägre, skola wara hundrade siu och femtijo tusend, och sexhundrat: och skola wara the ytterste i vthdragningene medh theras baneer.

32. Thetta är summan af Jsraels barn, efter theras fäders huus och lägre medh theras härar: sexhundrat tusend, och try tusend, femhundrat och femtijo.

33. Men the Leviter wordo intet talde i summon medh Jsraels barnom; såsom HERREN hade budit Mose.

34. Och Jsraels barn giorde alt thet HERREN hade budit Mose: och lägrade sigh vnder theras baneer, och drogo vth, hwar i sine slächt efter theras fäders huus.

3. Capitel.

Tå HERREN talade medh Mose på Sinai berg, hade Aaron fyra söner, af hwilka twå blefwo dödade af HERRANOM, v. 1. Och HERREN befalte, at Leviterna skulle tiena i tabernaklets tienste; men Aaron och hans söner wachta på theras Presterskap, v. 5. Samma Leviter tog Gudh för alt förstfödt ibland Jsraels barn, v. 11. Och befalte Mose räkna alt mankön af them, som war månade gammalt, v. 15. The Gersoniter, v. 21. The Kehatiter, v. 27. The Merariter, v. 33. Summan på Leviterna war 22000, v. 39. Sedan befalte HERREN ock räkna alla förstfödda, och the woro 22273, v. 40. För them tog HERREN Leviterna til sig. Men för the 273 siälar, som öfwer lupo Leviternas tahl af 22000, tog Mose 1365 siklar, och gaf them Aaron och hans söner, v. 44.

Thetta är Aarons och Mose slächt, i then tiden tå HERREN talade medh Mose på Sinai berg.

2. Och thetta är Aarons söners namn: Then förstfödde Nadab, ther näst Abihu, Eleazar, och Jthamar.

3. Thet äro namn til Aarons söner, som til Prester sinorde woro, och theras händer fylte til Presterskap.

4. Men Nadab och Abihu blefwo döde för HERRANOM, tå the offrade främmande eld för HERRANOM vthi Sinai ökn, och hade inga söner. Men Eleazar och Jthamar skötte Prestaämbetet vnder theras fader Aaron.

5. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

6. Haf fram Levi slächte, och ställ them in för Presten Aaron, at the skola tiena honom:

7. Och hålla hans och hela menighetenes wacht in för witnesbyrdsens tabernakel, och tiena i tabernaklets tienste;

8. Och wachta all tygh, som witnesbyrdsens tabernakel tilhörer, och Jsraels barnas wacht, til at tiena i tabernaklets tienste.

9. Och skalt gifwa Aaron och hans sönom Leviterna til gåfwo af Jsraels barnom.

10. Men Aaron och hans söner skalt tu sättia, at the wachta på theras Presterskap. Om någor främmande biuder sigh ther til, han skal döö.

11. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

12. Sij, jagh hafwer tagit the Leviter ibland Jsraels barn, för alt förstfödt, som moderlif öpnar ibland Jsraels barn, så at Leviterna skola wara mine:

13. Förty, the förstfödingar äro mine, ifrå then tijd jagh slog all förstföding i Egypti land, tå helgade jagh migh all förstföding i Jsrael, ifrå menniskio alt in til boskapen, at the skola höra migh til. Jagh HERREN.

14. Och HERREN talade medh Mose vthi Sinai ökn, och sade:

15. Räkna Levi söner efter theras fäders huus och slächter, alt thet mankön är, månade gammalt, och ther vthöfwer.

16. Och så talde Mose them efter HERRANS ord, såsom han budit hade.

17. Och woro thesse Levi barn widh namn: Gerson, Kehat, Merari.

18. Men Gersons barnas namn i theras slächter woro, Libni och Simei.

19. Kehats barn i theras slächter woro, Amram, Jizear, Hebron och Vsiel.

20. Merari barn i theras slächter woro, Maheli och Musi. Thet äro Levi slächter, efter theras fäders huus.

21. Thesse äro Gersons slächter: The Libniter och Simeiter.

22. Summan af talet wardt funnen, siu tusend och femhundrat, alt thet som mankön war, och månade gammalt, och ther vthöfwer.

23. Och the samma Gersoniters slächter skola lägra sigh baak före tabernaklet, wäster vth.

24. Theras öfwerste skal wara Eliasaph Lael son.

25. Och the skola wachta på witnesbyrdsens tabernakel, på boningena och täckelset, och thes öfwertäckelse, och på klädet i dörene af witnesbyrdsens tabernakel:

26. På bonaden åth gårdenom, och på klädet i gårdsens ingång, hwilken går omkring boningena och altaret, och på thes tågh, och alt thet som til thes tienste hörer.

27. Thesse äro Kehats slächter: The Amramiter, the Jizeariter, the Hebroniter och Vsieliter.

28. Alt thet som mankön war, och månade gammalt, och ther vthöfwer, widh tahl otta tusend och sexhundrat, the som achta skola på helgedomens wacht;

29. Och skola lägra sigh widh sidona af tabernaklet, söder vth.

30. Theras öfwerste skal wara Elizaphan Vsiel son.

31. Och the skola wachta arken, bordet, liusastakan, altaren, och all helgedomens tygh, ther the tiena medh; och på förlotten, och hwad til thes tienste tilhörer.

32. Men then öfwerste öfwer alla Leviternas öfwerstar, skal wara Eleazar Prestens Aarons son, öfwer them som skickade äro til at taga wahra på helgedomens wacht.

33. Thesse äro Merari slächter: The Maheliter och Musiter;

34. Hwilke til talet woro sex tusend och twhundrat, alt thet mankön war, månade gammalt, och ther vthöfwer.

35. Theras öfwerste skal wara Zuriel Abihail son: och skola lägra sigh widh sidona af tabernaklet, norr vth.

36. Och theras ämbete skal wara at wachta vppå bräden, skotstängerna, och stolparna, och fötterna åth tabernaklet, och all tygh som til then tiensten tilhöra:

37. Så ock på stolparna kring om gården, medh fötterna, och pålarna, och tågen.

38. Men fram för boningena och witnesbyrdsens tabernakel öster vth, skola sigh lägra Mose och Aaron och hans söner, at the skola wachta på helgedomen, och på Jsraels barn. Om någor främmande biuder sigh ther til, han skal döö.

39. Alle Leviterna vthi een summo, som Mose och Aaron talde efter theras slächter, efter HERRANS ord, altsammans mankön, månade gammalt, och ther vthöfwer, woro tw och tiugu tusend.

40. Och HERREN talade til Mose: Räkna all förstföding thet mankön är ibland Jsraels barn, månade gammalt och ther vthöfwer, och tag talet på theras namn.

41. Och skalt vthtaga Leviterna migh HERRANOM för all Jsraels barnas förstföding; och Leviternas boskap, för all förstföding af Jsraels barnas boskap.

42. Och Mose talde, såsom HERREN honom budit hade, all förstföding ibland Jsraels barn.

43. Och wardt funnet namnens tahl af all förstföding thet mankön war, månade gammalt, och ther vthöfwer i theras summo, tw och tiugu tusend twhundrat, och tre och siutijo.

44. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

45. Tag the Leviter för all förstföding ibland Jsraels barn, och Leviternas boskap för theras boskap, at Leviterna skola wara mine HERRANS.

46. Men the lösepenningar för the twhundrat tre och siutijo, som öfwer löpa i Jsraels barnas förstföding, vthöfwer Leviternas tahl;

47. Skalt tu taga ju fem siklar ifrå hufwud til hufwud, efter helgedomens sikel: tiugu gera gäller en sikel.

48. Och skalt the samma penningar, som öfwerrisa vthöfwer theras tahl, gifwa Aaron och hans sönom.

49. Tå tog Mose the lösepenningarna, som öfwerriste vthöfwer Leviternas tahl,

50. Af Jsraels barnas förstfödingar, tusende tryhundrat och fem och sextijo siklar, efter helgedomens sikel;

51. Och fick them Aaron och hans söner, efter HERRANS ord, såsom HERREN hade budit Mose.

4. Capitel.

Sedan befalte HERREN Mose och Aaron annan gången räkna Kehats barn ifrå 30 åhr in til thet 50: och säija them theras ämbete, nemligen tå hären drager af stadh, skulle the bära thet alrahelgasta, v. 1. När thet af Aaron och hans söner inswept war, v. 5. Men oholdt skulle the icke seet, v. 15. Theslikes Gersons barn, at the skulle bära boningenes tapeter, tabernaklet och thes täckelser, rc. v. 21. Sammaledes och Merari barn, til at bära bräden, skotstängerna, stolparna, fötterna, pålarna och tågen, v. 29. Therföre talde Mose them hwar för sigh, och summan af alla war 8580, v. 46.

Och HERREN talade medh Mose och Aaron, och sade:

2. Tag summon af Kehats barn vthaf Levi söner, efter theras slächter och fäders huus;

3. Jfrå tretijo åhr och ther vthöfwer, alt in til femtijonde åhret, alla the som doga til ämbetet, at the giöra the werck i witnesbyrdsens tabernakel.

4. Och thetta skal wara Kehats söners ämbete vthi witnesbyrdsens tabernakel, thet alrahelgast är.

5. När hären drager af stadh, så skola Aaron och hans söner gå in, och taga nedh förlotten, och swepa witnesbyrdsens ark ther vthi;

6. Och läggia täckelset ther öfwer af tachsskin, och breda ther vppå ett kläde altsammans golt, och läggia hans stänger ther widh;

7. Och breda theslikes öfwer skodobordet ett golt kläde, och sättia ther vppå faat, skedar, skålar och kannor, ther man medh vth-och inskäncker: och thet dagliga brödet skal liggia ther när.

8. Och skola breda ther öfwer ett rosenrödt kläde, och betäckia thet medh ett täckelse af tachsskin, och läggia thes stänger ther när.

9. Och skola taga ett golt kläde, och swepa liusens liusastaka ther vthi, och hans lampor medh hans liusanäpor och släcketyg, och all oljokar som ämbetet tilhöra.

10. Och skola läggia om alt thetta ett täckelse af tachsskin, och skola läggia them på stänger.

11. Sammalunda skola the ock breda öfwer gyldene altaret ett golt kläde, och betäckia thet medh täckelset af tachsskin, och läggia thes stänger ther widh.

12. All tygh, som the skola medh tiena i helgedomen, skola the taga och läggia ett golt kläde ther öfwer, och täckia thet medh ett täckelse af tachsskin, och läggia vppå stänger.

13. The skola och sopa askona vthaf altaret, och breda ett skarlakans kläde ther öfwer:

14. Och all thes tygh läggia ther til, ther the medh skaffa hafwa ther vppå, kolpannor, gaflar, skoflar, becken medh all redskap til altaret; och skola breda ther öfwer ett täckelse af tachsskin, och läggia thes stänger ther widh.

15. När nu Aaron och hans söner sådant giordt hafwa, och betäckt helgedomen, och all thes redskap, när hären drager af stadh, tå skola Kehats barn gå in til at bära thet, och skola icke komma widh helgedomen, at the icke döö. Thetta är Kehats barnas tunge widh witnesbyrdsens tabernakel.

16. Och Eleazar Prestens Aarons son skal hafwa thetta ämbetet, at han skickar oljona til lysning, och specerij til rökwerck, och thet dagliga spijsoffret och smörjooljon, så at han beskickar hela tabernaklet, och alt thet ther vthi är, vthi helgedomenom, och hans redskap.

17. Och HERREN talade medh Mose, och medh Aaron, och sade:

18. J skolen icke låta the Kehatiters slächtes ätt förderfwa sigh ibland the Leviter:

19. Vtan thet skolen J giöra medh them, at the måga lefwa och icke döö, om the komma widh thet alrahelgasta. Aaron och hans söner skola gå in, och skicka hwar och en til sitt ämbete och tunga.

20. Men icke skola the gå ther in och skåda helgedomen oholdan, at the icke döö.

21. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

22. Tag theslikes summon af Gersons barn, efter theras fäders huus och slächter;

23. Jfrå tretijo åhr, och ther vthöfwer, in til femtijonde åhret, och skicka them alla som til ämbete dogse äro, at the skola hafwa ämbete i witnesbyrdsens tabernakel:

24. Och thetta skal wara the Gersoniters slächtes ämbete, thet the skola skiöta och bära.

25. The skola bära boningenes tapeter, och witnesbyrdsens tabernakel, och thes täckelse, och thet täckelset af tachsskin, som ofwan öfwer är, och klädet i dörene af witnesbyrdsens tabernakel;

26. Och then bonaden i gårdenom, och klädet i ingången åth gårdenom, som går omkring tabernaklet och altaret, och theras tågh, och all redskap til theras ämbete, och alt thet som theras ämbete tilhörer.

27. Efter Aarons och hans söners ord skal alt Gersons barnas ämbete gå, alt thet the bära och skiöta skola: och J skolen see til, at the taga wara på allan theras tunga.

28. Thetta skal wara the Gersoniters barnas slächtes ämbete vthi witnesbyrdsens tabernakel. Och theras wacht skal wara vnder Jthamars Prestens Aarons sons hand.

29. Merari barn, efter theras slächte och fäders huus skalt tu ock skicka:

30. Jfrå tretijo åhr och ther vthöfwer in til thet femtijonde åhret, alla the som til ämbete doga, at the skola hafwa ämbete vthi witnesbyrdsens tabernakel.

31. På thenna tungan skola the wachta efter alt theras ämbete vthi witnesbyrdsens tabernakel, at the bära bräden til tabernaklet, och skotstängerna, och stolparna, och fötterna,

32. Och ther til medh stolparna til gården alt omkring, och fötterna och pålarna, och tågen, medh all theras redskap, efter alt theras ämbete. Hwar och en skolen J tilskicka sin deel af tunganom til at taga wahra på redskapen.

33. Thetta ware Merari barnas slächtes ämbete, af alt thet the skiöta skola vthi witnesbyrdsens tabernakel, vnder Jthamars Prestens Aarons sons hand.

34. Och Mose och Aaron, samt medh höfwitzmännerna öfwer menighetena, talde the Kehatiters barn, efter theras slächte och fäders huus:

35. Jfrå tretijo åhr och ther vthöfwer, in til femtionde åhret, alla the som til ämbete dogde, til at hafwa ämbete vthi witnesbyrdsens tabernakel:

36. Och summan war tw tusend, siuhundrat och femtijo.

37. Thet är summan af the Kehatiters slächte, hwilke alle til skaffa hade vthi witnesbyrdsens tabernakel; the Mose och Aaron talde efter HERRANS ord genom Mose.

38. Gersons barn wordo ock talde i theras slächter och fäders huus;

39. Jfrå tretijo åhr och ther vthöfwer, alt in til thet femtijonde, alle the som til ämbete dogde, til at hafwa ämbete vthi witnesbyrdsens tabernakel.

40. Och summan war tw tusend, sexhundrat och tretijo.

41. Thet är summan af Gersons barnas slächte, the ther alle hade til skaffa vthi witnesbyrdsens tabernakel, hwilka Mose och Aaron talde efter HERRANS ord.

42. Merari barn wordo ock talde, efter theras slächter och fäders huus;

43. Jfrå tretijo åhr och ther vthöfwer, alt in til thet femtijonde, alle the som til ämbete dogde, til at hafwa ämbete vthi witnesbyrdsens tabernakel.

44. Och summan war try tusend, och twhundrat.

45. Thetta är summan af Merari barnas slächte, the Mose och Aaron talde, efter HERRANS ord genom Mose.

46. Summan af alla Leviterna, som Mose och Aaron samt medh Jsraels höfwitzmän talde efter theras slächter och fäders huus;

47. Jfrå tretijo åhr och ther vthöfwer, in til thet femtijonde, alle the som ingingo til at skaffa hwar i sitt ämbete, til at draga tungan vthi witnesbyrdsens tabernakel;

48. War, otta tusend femhundrat och ottatijo;

49. The ther talde wordo efter HERRANS ord genom Mose, hwar och en til sitt ämbete och tunga, såsom HERREN hade budit Mose.

5. Capitel.

Wjdare böd HERREN Mose låta alla spitelska, och andra orena komma vthu lägret: hwilket Jsraels barn ock giorde, v. 1. Jtem, om en man eller qwinna syndade på een menniskio, huru the thet försona skulle medh lika wärd, och gifwa femte delen ther til, v. 5. Om ingen wore som the betala kunde, skulle the gifwat HERRANOM, v. 8. HERREN befalte ock Mose om mißtanckas lagh, när een qwinna förlop sin man; eller mißtänckio anden vptände honom, huru hon skulle ställas in för Presten, och medh synnerlig offer och ceremonier ther om ransakat warda, rc. v. 11.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Biud Jsraels barnom, at the låta alla spitelska komma vthu lägret, och alla the som etterflöd hafwa, och the som på något dödt orene wordne äro.

3. Både man och qwinno skola the drifwa vth för lägret, at the icke skola giöra theras lägre oreent, ther jagh vthi boor ibland them.

4. Och Jsraels barn giorde så, och drefwo them vth för lägret, såsom HERREN hade sagt til Mose.

5. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

6. Tala til Jsraels barn, och säg til them: Om en man eller qwinna giör een synd på een menniskio, och förbryter sigh ther medh emot HERRANOM, så hafwer then siälen een skuld vppå sigh,

7. Och the skola bekänna theras synd, som the giordt hafwa, och skola försona theras skuld medh lika wärd, och ther vthöfwer läggia femte delen til, och gifwa honom, som the emot syndat hafwa.

8. Om ingen är, hwilkom man betala skulle, så skal man gifwat HERRANOM in för Prestenom: vndantagen försoningenes wädur, ther han medh försonad warder.

9. Theslikes skal alt häfoffer af allo thy, som Jsraels barn helga och offra Prestenom, wara hans.

10. Och hwilken något helgar, thet skal ock wara hans: och hwad någor gifwer Prestenom, thet skal ock wara hans.

11. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

12. Tala til Jsraels barn, och säg til them: Om ens mans hustru förlöper honom, och förbryter sigh emot honom;

13. Och någor kötzliga belägrar henne, och warder doch mannenom fördolt för hans ögon, och warder förskyylt at hon oreen wordin är, och han kan icke öfwertygat henne; ty hon är icke beslagen ther medh:

14. Och mißtänckio anden vptänder honom, at han sina hustru mißtäncker, ehwad hon är oreen eller eij oreen:

15. Så skal han hafwa henne fram för Presten, och bära fram ett offer öfwer henne, tijonde parten af ett Epha biuggmiöl, och skal ingen oljo giuta ther vppå, eij heller läggia ther rökelse på; ty thet är ett mißtancka offer, och ett röijelse offer, som mißgierning röijer.

16. Tå skal Presten hafwa henne fram, och ställa henne för HERRAN:

17. Och taga af thet helga watnet vthi ett leerkar, och läggia stofft af tabernaklets golf i watnet:

18. Och skal ställa qwinnona in för HERRAN, och blotta hennes hufwud, och läggia röijelse offret, thet ett mißtancka offer är, på hennes hand. Och Presten skal hafwa i sine hand bittert förbannat watn.

19. Han skal beswäria qwinnona, och säija til henne: Hafwer ingen man belägrat tigh, och tu icke hafwer förlupit tin man, så at tu hafwer orenat tigh, så skal thetta bittra förbannade watnet intet skada tigh.

20. Men hafwer tu förlupit tin man, så at tu äst oreen, och någor hafwer belägrat tigh förvthan tin man:

21. Så skal Presten beswärja qwinnona medh sådana förbannelse, och skal säija til henne: HERREN sättie tigh i förbannelse, och til en eed ibland titt folck; så at HERREN låter förfalla tina länder, och tin buuk swälla.

22. Så gånge nu thet förbannade watnet i titt lijf, så at tin buuk swäller, och tina länder förfalla. Och qwinnan skal säija: amen, amen.

23. Och så skal Presten skrifwa thenna förbannelsen på en sedel, och twå thet af medh watnet.

24. Och skal gifwa qwinnone dricka af thet bittra förbannade watnet: och när thet bittra förbannade watnet är gånget vthi henne:

25. Tå skal Presten taga thet mißtancka offret af hennes hand, och wefftoffra thet för HERRANOM til ett spijsoffer, och offrat vppå altaret.

26. Han skal taga en hand full af spijsoffret til hennes åminnelse, och bränna thet vp på altaret, och ther efter gifwa qwinnone dricka watnet.

27. Och när hon hafwer drucket watnet, om hon är oreen, och hafwer sigh emot sin man förbrutit; så skal thet förbannade watnet gå in i henne, och wara henne bittert, så at buken swäller på henne, och länderna förfalla: och then qwinna skal wara til een förbannelse ibland hennes folck.

28. Är samma qwinna intet orenad, vtan är reen; så skal thet intet skada henne, så at hon ju må warda hafwandes.

29. Thetta är mißtanckas lagh, när een qwinna förlöper sin man, och warder oreen:

30. Eller när en mißtänckio ande vptänder en man, at han mißtäncker sina hustru, at han skal ställa henne in för HERRAN; och Presten giöre medh henne alt efter thenna lagen.

31. Och mannen skal wara vthan skuld för then mißgerning, men qwinnan skal bära sin skuld.

6. Capitel.

Än befalte Gudh Mose säija Jsraels barn, om någor giorde HERRANOM ett besynnerligit löfte til återhåld; tå skulle han icke dricka wijn eller starcka drycker, v. 1. Jcke låta rakoknif komma på sitt hufwud; eij heller gå til någon dödan, v. 5. Och om någor oförwarandes dödde hoos honom, skulle han låta offra för sigh, och sedan vthhålla tiden til sitt löfte, v. 9. När tiden vthe wore, skulle han låta offra för sigh, raka sitt hufwud, och sedan dricka wijn, v. 13. HERREN sade ock Mose, huru Aaron och hans söner skulle wälsigna Jsraels barn, v. 22.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Tala til Jsraels barn, och säg til them: Om en man eller qwinna giör HERRANOM ett besynnerligit löfte til återhåld;

3. Han skal hålla sigh ifrå wijn och starcka drycker; wijnätikio, och starcka dryckers ätikio skal han ock icke dricka, eij heller thet af wijnbär giordt warder: han skal hwarken färsk eller torr wijnbär äta.

4. Så länge som hans löfte warar, skal han icke äta thet af wijnträ giordt är, hwarken wijnbärs kärnarna eller skalena.

5. Så länge hans löftes tijd warar, skal icke rakoknif komma på hans hufwud, til thes tiden är vthe, then han HERRANOM låfwat hafwer; ty han är helig, och skal låta frij wäxa håret på sitt hufwud.

6. J hela tidenom, then han HERRANOM låfwat hafwer, skal han til ingen dödan gå.

7. Han skal eij heller orena sigh på sins faders dödh; sine moders, sins broders, eller sine systers: förty, hans Gudz löfte är öfwer hans hufwud.

8. Och i hela hans löftes tijd skal han wara HERRANOM helig.

9. Och om någor oförwarandes brådör när honom, tå warder hans löftes hufwud oreent. Therföre skal han raka sitt hufwud på hans renselse dagh, thet är, på siunde dagen.

10. Och på ottonde dagen skal han bära fram twå turturdufwor, eller twå vnga dufwor til Presten in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel.

11. Och Presten skal giöra then ena til ett syndoffer, then andra til ett bränneoffer, och försona honom, therföre at han syndade öfwer en dödan; och altså på samma dagenom helga hans hufwud;

12. At han skal vthhålla HERRANOM tiden til sitt löfte; och skal bära fram ett åhrsgammalt lamb til ett skuldoffer. Doch skola the förra dagarna wara förgäfwes, therföre at hans löfte wardt orenat.

13. Thetta är hans lagh som sigh förlåfwat hafwer: När hans löftes tijd vthe är, skal man hafwa honom fram för dörena af witnesbyrdsens tabernakel.

14. Och han skal bära fram sitt offer HERRANOM, ett åhrsgammalt lamb vthan wanck til bränneoffer, och ett åhrsgammalt får vthan wanck til syndoffer; och en wädur vthan wanck til tackoffer;

15. Och en korg medh osyrade kakor af semlomiöl blandat medh oljo, och osyrade tunkakor smorda medh oljo, och theras spijsoffer och drickoffer.

16. Och Presten skal bära thet in för HERRAN, och skal giöra hans syndoffer, och hans bränneoffer.

17. Och wäduren skal han giöra til ett tackoffer HERRANOM til then osyrade brödkorgen. Och skal theslikes giöra hans spijsoffer, och hans drickoffer.

18. Och skal raka thens förlåfwades löftes hufwud in för dörene af witnesbyrdsens tabernakel; och skal taga hans löftes hufwudhår, och kasta thet på elden, som vnder tackoffrena är.

19. Och skal taga bogen af wäduren sudnan, och een osyrad kako vthu korgenom, och een osyrad tunkako; och skal läggiat them förlåfwade på hans händer, sedan han hans löfte afrakat hafwer.

20. Och skal wefftoffra thet för HERRANOM. Thet är heligt Prestenom, samt medh wefftoffers bröstena, och häfoffers bogenom. Sedan må then förlåfwade dricka wijn.

21. Thetta är thens förlåfwades lagh, som sitt offer låfwar HERRANOM för sitt löfte, förvthan thet han eljes förmår. Såsom han låfwat hafwer, så skal han ock giöra, efter hans löftes lagh.

22. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

23. Tala til Aaron och hans söner, och säg: Så skolen J säija til Jsraels barn, när J wälsignen them:

24. HERREN wälsigne tigh, och beware tigh.

25. HERREN låte sitt ansichte lysa öfwer tigh, och ware tigh nådelig.

26. HERREN vplyfte sitt ansichte öfwer tigh, och gifwe tigh frijd.

27. Ty J skolen sättia mitt namn vppå Jsraels barn, at jagh skal wälsigna them.

7. Capitel.

Tå Mose hade vprest tabernaklet, smordt och helgat thet, offrade höfwitzmännerna i Jsrael sex öfwertäckta wagnar och tolf oxar, v. 1. Hwilka Gudh befalte få Gersons och Merari barn til tabernaklets tienst; men Kehats barn intet: ty the skulle bära thet them borde, på theras axlar, v. 4. Sedan när altaret wigdes, offrade the åter hwar på sin dagh, v. 10, sina gåfwor alla lika, v. 12. Altså skedde altarets wigning, v. 84. Och tå Mose gick in vthi tabernaklet, talade Gudh medh honom af nådaftolen, emellan the twå Cherubim, v. 89.

Och tå Mose hade vprest tabernaklet, smordt thet, och helgat thet medh all thes tygh; ther til ock smordt, och helgat altaret medh all thes tygh:

2. Så offrade höfwitzmännerna i Jsrael, the som ypperst woro i theras fäders huus: förty, the woro höfwitzmän i slächterna, och stodo öfwerst ibland them som talde woro.

3. Och the båro sitt offer fram för HERRAN, sex öfwertäckta wagnar, och tolf oxar; ju en wagn för twå höfwitzmän, och en oxa för hwar thera: och hade them fram för tabernaklet.

4. Och HERREN sade til Mose:

5. Tag thet af them, at thet må tiena i witnesbyrdsens tabernakels tienste, och få thet Leviterna, hwarjom efter sitt ämbete.

6. Tå tog Mose wagnarna, och oxarna, och fick them Leviterna.

7. Twå wagnar, och fyra oxar fick han Gersons barnom, efter theras ämbete.

8. Och fyra wagnar och otta oxar fick han Merari barnom, efter theras ämbete, vnder Jthamars Prestens Aarons sons hand.

9. Men Kehats barnom fick han intet; therföre at the ett heligt ämbete på sigh hade, och måste bära på sina axlar.

10. Och höfwitzmännerna offrade til altarets wigning på then dagen tå thet wigdt wardt, och offrade sina gåfwor in för altaret.

11. Och HERREN sade til Mose: Lät hwar höfwitzmannen bära sitt offer fram på sin dagh til altarets wigning.

12. På första dagen, offrade Nahesson sina gåfwo, Amminadabs son af Juda slächte.

13. Och hans gåfwa war: ett silffat, hundrade och tretijo siklar wärdt; een silfskål, siutijo siklar wärd, efter helgedomens sikel, både full medh semlomiöl, blandat medh oljo til spijsoffer:

14. Ther til een gyldene skedh, tijo siklar guld wärd, full medh rökwerck:

15. En stuut af boskapen, en wädur, ett åhrsgammalt lamb til bränneoffer:

16. En getabock til syndoffer:

17. Och twå oxar til tackoffer, fem wädrar, fem bockar, och fem åhrsgamla lamb. Thetta är Nahessons Amminadabs sons gåfwa.

18. På then andra dagen, offrade Nethaneel Zuars son, höfwitzmannen för Jsaschar.

19. Hans gåfwa war: ett silf fat, hundrade och tretijo siklar wärdt; een silfskål, siutijo siklar wärd, efter helgedomens sikel, både full medh semlomiöl, blandat medh oljo til spijsoffer:

20. Ther til een gyldene skedh, tijo siklar guld wärd, full medh rökwerck:

21. En stuut af boskapen, en wädur, ett åhrsgammalt lamb til bränneoffer:

22. En getabock til syndoffer:

23. Och til tackoffer twå oxar, fem wädrar, fem bockar, och fem åhrsgamla lamb. Thetta är Nethaneels Zuars sons gåfwa.

24. På tredie dagen, höfwitzmannen för Sebulons barn Eliab Helons son.

25. Hans gåfwa war: ett silffat, hundrade och tretijo siklar wärdt; een silfskål, siutijo siklar wärd, efter helgedomens sikel, både full medh semlomiöl, blandat medh oljo til spijsoffer:

26. En gyldene skedh, tijo siklar guld wärd, full medh rökwerck:

27. En stuut af boskapen, en wädur, ett åhrsgammalt lamb til bränneoffer:

28. En getabock til syndoffer:

29. Och til tackoffer twå oxar, fem wädrar, fem bockar, och fem åhrsgamla lamb. Thetta är Eliabs Helons sons gåfwa.

30. På fierde dagen, höfwitzmannen för Rubens barn, Elizur Sedeurs son.

31. Hans gåfwa war: ett silffat, hundrade och tretijo siklar wärdt; een silfskål, siutijo siklar wärd, efter helgedomens sikel, både full medh semlomiöl, blandat medh oljo til spijsoffer:

32. Een gyldene skedh, tijo siklar guld wärd, full medh rökwerck:

33. En stuut af boskapen, en wädur, ett åhrsgammalt lamb til bränneoffer:

34. En getabock til syndoffer:

35. Och til tackoffer twå oxar, fem wädrar, fem bockar, och fem åhrsgamla lamb. Thetta är Elizurs Sedeurs sons gåfwa.

36. På femte dagen höfwitzmannen för Simeons barn, Selumiel Zuri Sadai son.

37. Hans gåfwa war: ett silffat, hundrade och tretijo siklar wärdt; een silfskål, siutijo siklar wärd, efter helgedomens sikel, både full medh semlomiöl, blandat medh oljo til spijsoffer:

38. Een gyldene skedh, tijo siklar guld wärd, full medh rökwerck:

39. En stuut af boskapen, en wädur, ett åhrsgammalt lamb til bränneoffer:

40. En getabock til syndoffer:

41. Och til tackoffer twå oxar, fem wädrar, fem bockar, och fem åhrsgamla lamb. Thetta är Selumiels Zuri Sadai sons gåfwa.

42. På siette dagen, höfwitzmannen för Gadz barn Eliasaph Deguels son.

43. Hans gåfwa war: ett silffat, hundrade och tretijo siklar wärdt; een silfskål, siutijo siklar wärd, efter helgedomens sikel, både full medh semlomiöl, blandat medh oljo til spijsoffer:

44. Een gyldene skedh, tijo siklar gull wärd, full medh rökwerck:

45. En stuut af boskapen, en wädur, ett åhrsgammalt lamb til bränneoffer:

46. En getabock til syndoffer:

47. Och til tackoffer twå oxar, fem wädrar, fem bockar, och fem åhrsgamla lamb. Thetta är Eliasaphs Deguels sons gåfwa.

48. På siunde dagen, höfwitzmannen för Ephraims barn, Elisama Ammihud son.

49. Hans gåfwa war: ett silffat, hundrade och tretijo siklar wärdt; een silfskål, siutijo siklar wärd, efter helgedomens sikel, både full medh semlomiöl, blandat medh oljo til spijsoffer:

50. Een gyldene skedh, tijo siklar guld wärd, full medh rökwerck:

51. En stuut af boskapen, en wädur, ett åhrsgammalt lamb til bränneoffer:

52. En getabock til syndoffer:

53. Och til tackoffer twå oxar, fem wädrar, fem bockar, och fem åhrsgamla lamb. Thetta är Elisama Ammihud sons gåfwa.

54. På ottonde dagen, höfwitzmannen för Manasse barn, Gamliel Pedahzurs son.

55. Hans gåfwa war: ett silffat, hundrade och tretijo siklar wärdt; een silfskål, siutijo siklar wärd, efter helgedomens sikel, både full medh semlomiöl, blandat medh oljo til spijsoffer:

56. Een gyldene skedh, tijo siklar guld wärd, full medh rökwerck:

57. En stuut af boskapen, en wädur, ett åhrsgammalt lamb til bränneoffer:

58. En getabock til syndoffer:

59. Och til tackoffer twå oxar, fem wädrar, fem bockar, och fem åhrsgamla lamb. Thetta är Gamliels Pedahzurs sons gåfwa.

60. På nijonde dagen, höfwitzmannen för BenJamins barn, Abidan Gideoni son.

61. Hans gåfwa war: ett silffat, hundrade och tretijo siklar wärdt; een silfskål, siutijo siklar wärd, efter helgedomens sikel, både full medh semlomiöl, blandat medh oljo til spijsoffer:

62. Een gyldene skedh, tijo siklar guld wärd, full medh rökwerck:

63. En stuut af boskapen, en wädur, ett åhrsgammalt lamb til bränneoffer:

64. En getabock til syndoffer:

65. Och til tackoffer twå oxar, fem wädrar, fem bockar, och fem åhrsgamla lamb. Thetta är Abidans Gideoni sons gåfwa.

66. På tijonde dagen, höfwitzmannen för Dans barn, AhiEser, Ammi Sadai son.

67. Hans gåfwa war: ett silffat, hundrade och tretijo siklar wärdt; een silfskål siutijo siklar wärd, efter helgedomens sikel, både full medh semlomiöl, blandat medh oljo til spijsoffer:

68. Een gyldene skedh, tijo siklar guld wärd, full medh rökwerck:

69. En stuut af boskapen, en wädur, ett åhrsgammalt lamb til bränneoffer:

70. En getabock til syndoffer:

71. Och til tackoffer twå oxar, fem wädrar, fem bockar, och fem åhrsgamla lamb. Thetta är AhiEsers, Ammi Sadai sons gåfwa.

72. På ellofte dagen, höfwitzmannen för Assers barn, Pagiel Ochrans son.

73. Hans gåfwa war: ett silffat, hundrade och tretijo siklar wärdt; een silfskål, siutijo siklar wärd, efter helgedomens sikel, både full medh semlomiöl, blandat medh oljo til spijsoffer:

74. Een gyldene skedh, tijo siklar guld wärd, full medh rökwerck:

75. En stuut af boskapen, en wädur, ett åhrsgammalt lamb til bränneoffer:

76. En getabock til syndoffer:

77. Och til tackoffer twå oxar, fem wädrar, fem bockar, och fem åhrsgamla lamb. Thetta är Pagiels Ochrans sons gåfwa.

78. På tolfte dagen, höfwitzmannen för Naphthali barn, Ahira Enans son.

79. Hans gåfwa war: ett silffat, hundrade och tretijo siklar wärdt; een silfskål, siutijo siklar wärd, efter helgedomens sikel, både full medh semlomiöl, blandat medh oljo til spijsoffer:

80. Een gyldene skedh, tijo siklar guld wärd, full medh rökwerck:

81. En stuut af boskapen, en wädur, ett åhrsgammalt lamb til bränneoffer:

82. En getabock til syndoffer:

83. Och til tackoffer twå oxar, fem wädrar, fem bockar, och fem åhrsgamla lamb. Thetta är Ahiras Enans sons gåfwa.

84. Thetta är nu altarets wigning, på then tiden tå thet wigdt wardt, til hwilket the Jsraels höfwitzmän offrade thessa tolf silffat, tolf silfskålar, tolf gyldene skedar:

85. Så at ju ett faat hölt hundrade och tretijo siklar silfwer, och ju een skål siutijo siklar; så at summan af alt silfret i faten riste til twtusend fyrahundrade siklar, efter helgedomens sikel.

86. Och af the tolf gyldene skedar fulla medh rökwerck, hölt ju een tijo siklar, efter helgedomens sikel; så at summan af guldet i skedarna riste til hundrade och tiugu siklar.

87. Summan af boskapen til bränneoffret war tolf stutar, tolf wädrar, tolf åhrsgamla lamb, medh theras spijsoffer; och tolf getabockar til syndoffer.

88. Och summan af boskapen til tackoffret war fyra och tiugu oxar, sextijo wädrar, sextijo bockar, sextijo åhrsgamla lamb. Thetta är nu altarets wigning, tå thet wigdt wardt.

89. Och när Mose gick in vthi witnesbyrdsens tabernakel, at medh honom skulle talat warda, så hörde han röstena medh sigh tala af nådastolenom, som war på witnesbyrdsens ark, emellan the twå Cherubim: tädan wardt medh honom talat.

8. Capitel.

Yttermera befalte HERREN Aaron så vpsättia lamporna, at the lyste fram före liusastakan; hwilket han ock giorde, v. 1. Ther näst taga Leviterna vthur Jsraels barn, och medh synnerlig offer och ceremonier rena them, v. 5. Så skulle the höra HERRANOM til, för alt thet som öpnade moderlifwet, v. 13. Ty alt förstfödt ibland Jsraels barn war HERRANS, v. 17. Mose, Aaron och menigheten giorde medh Leviterna, som HERREN budit hade, v. 20. Altså tiente the ifrå thet 25 åhret, in til thet 50 v. 23.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Tala medh Aaron, och säg til honom: När tu vpsätter lamporna, skalt tu så sättia them, at the alla siu lysa fram före liusastakan.

3. Och Aaron giorde så, och satte lamporna vp til at lysa fram före liusastakan; såsom HERREN hade budit Mose.

4. Men liusastaken war af tätt guld, både hans lägg och hans blomor: efter then eftersyn som HERREN hade wijst Mose, så giorde han liusastakan.

5. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

6. Tag Leviterna vthur Jsraels barn, och rena them.

7. Och altså skalt tu giöra medh them, at tu them renar: tu skalt stänckia skiärwatn på them, och alt slätt afraka alt theras håår, och twå theras kläder, så äro the rene.

8. Sedan skola the taga en vng stuut, och hans spijsoffer semlomiöl, blandat medh oljo; och en annan vng stuut skalt tu taga til syndoffer.

9. Och skalt hafwa Leviterna in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel; och församla hela menighetena af Jsraels barn:

10. Och hafwa Leviterna fram för HERRAN; och Jsraels barn skola läggia sina händer på Leviterna.

11. Och Aaron skal wefftoffra Leviterna för HERRANOM vthaf Jsraels barn; at the tiena skola i HERRANS ämbete.

12. Och Leviterna skola läggia sina händer på stutarnas hufwud: och then ene skal HERRANOM til ett syndoffer, och then andre til ett bränneoffer giord warda, til at försona Leviterna.

13. Och skalt ställa Leviterna in för Aaron och hans söner, och wefftoffra them HERRANOM.

14. Och skalt således afskilja them ifrån Jsraels barn, at the skola wara mine.

15. Sedan skola the ingå til at tiena vthi witnesbyrdsens tabernakel. Altså skalt tu rena och wefftoffra them:

16. Ty the äro min gåfwa vthaf Jsraels barn; och jagh hafwer tagit them til migh för alt thet som öpnar moderlif, nemliga, för förstfödningen i all Jsraels barn.

17. Förty, all förstfödning i Jsraels barn är min, både af menniskior och af fänat: then tijd jagh slog all förstfödning i Egypti land, helgade jagh them migh;

18. Och tog Leviterna migh til för all förstfödning ibland Jsraels barn.

19. Och gaf them Aaron och hans söner för een gåfwo vthur Jsraels barn, at the tiena skola i Jsraels barnas ämbete vthi witnesbyrdsens tabernakel, til at försona Jsraels barn: på thet at ibland Jsraels barn icke skal komma een plåga, om the wille nalkas helgedomen.

20. Och Mose medh Aaron och hela menigheten af Jsraels barn, giorde medh Leviterna alt såsom HERREN Mose budit hade.

21. Och Leviterna renade sigh, och twådde sin kläder; och Aaron wefftoffrade them för HERRANOM, och försonade them, at the wordo rene.

22. Sedan gingo the in at giöra sitt ämbete vthi witnesbyrdsens tabernakel, för Aaron och hans söner. Såsom HERREN hade budit Mose om Leviterna, så giorde the medh them.

23. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

24. Thetta är thet Leviterna bör: ifrå fem och tiugu åhr, och ther vthöfwer, doga the til ämbete och tienst i witnesbyrdsens tabernakel.

25. Men ifrå femtijonde åhret skola the wara löse ifrå tienstenes ämbete, och skola icke mera tiena:

26. Vtan taga wahra på theras bröders tienst vthi witnesbyrdsens tabernakel: men ämbetet skola the icke skiöta. Altså skalt tu giöra medh Leviterna, at hwar och en tager wahra på sina wächt.

9. Capitel.

Vthi andra åhrena, i första månadenom, sedan Jsraels barn drogo vthur Egypten, befalte HERREN them hålla Passah i sinom tijd. Och the giorde så, v. 1. Men efter någre woro orene öfwer en dödan, så at the icke kunde hållat, frågade the Mose hwad the skulle giöra, v. 6. Tå befalte HERREN, at sådana skulle hålla sitt Passah i andra månadenom, v. 9. Men then som war reen, och försumade hållat, han skulle vthrotas af sitt folck, v. 13. När tabernaklet war vpsatt, öfwertäckte thet en molnsky om dagen, och om natten såsom en eld: tå hon gaf sigh vp, foro Jsraels barn; ther hon blef, lägrade the sigh, til thes hon gaf sigh vp igen, v. 15. Altså lågo folcket stilla, och foro efter HERRANS mun, v. 23.

Och HERREN talade medh Mose vthi Sinai ökn, i andra åhrena, sedan the woro dragne vthur Egypti land, i första månadenom, och sade:

2. Lät Jsraels barn hålla Passah i sinom tijd.

3. På fiortonde dagen i thenna månadenom om aftonen, i sinom tijd skola the hållat, efter alla thes stadgar och rätter.

4. Och Mose talade medh Jsraels barn, at the skulle hålla Passah.

5. Och the höllo Passah på fiortonde dagen i första månadenom om aftonen, vthi Sinai ökn. Alt såsom HERREN hade budit Mose, så giorde Jsraels barn.

6. Tå woro ther någre män orene öfwer ena döda menniskio, så at the icke kunde hålla Passah på then dagen: the gingo på samma dagen til Mose och Aaron;

7. Och the sade til honom: Wij äre orene öfwer ena döda menniskio, hwij skulle wij så förachtelige wara, at wij icke måge bära HERRANOM wåra gåfwo i sin tijd, ibland Jsraels barn.

8. Mose sade til them: Bider, jagh wil höra hwad HERREN biuder eder.

9. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

10. Tala til Jsraels barn och säg: Om någor orenas på någon dödan, eller fierran är ifrån eder på markene, eller ibland edra slächt, han skal än tå hålla HERRANOM Passah:

11. Doch vthi then andra månaden, på fiortonde dagenom om aftonen; och the skola ätat medh osyrat brödh och salso:

12. Och skola intet låta ther af blifwa qwart til morgonen, och intet been sönderbryta ther af: och skola hållat efter alt Passah sätt.

13. Men then som reen är, och icke är på markene, och försumar hålla Passah, hans siäl skal vthrotad warda vthu hans folck; therföre at han icke hafwer burit HERRANOM sina gåfwo i sinom tijd: han skal bära sin synd.

14. Och om en främling boor när eder, han skal ock hålla HERRANOM Passah, och skal hållat efter the stadgar och sätt som Passah kräfwer. Thetta sättet skal wara eder allom eens, så them vthländska, som them inländska.

15. Och på then dagen tå tabernaklet vpsatt wardt, öfwertäckte thet en molnsky på witnesbyrdsens tabernakel. Om aftonen, och sedan in til morgonen, war öfwer tabernaklet såsom en eld.

16. Så skedde thet allestädes, at molnskyn öfwertäckte thet om dagen, och om nattena såsom en eld.

17. Och efter som molnskyn hof sigh vp ifrå tabernaklet, så foro Jsraels barn: och vppå hwad rum molnskyn blef, ther lägrade sigh Jsraels barn.

18. Efter HERRANS ord foro Jsraels barn, och efter HERRANS ord lägrade the sigh. Så länge molnskyn blef öfwer tabernaklet, så länge lågo the stilla.

19. Och när molnskyn i flere dagar dwaldes öfwer tabernaklet, så togo Jsraels barn wahra vppå HERRANS wacht, och foro ingen wägs.

20. Och när så skedde, at molnskyn war på tabernaklet til några dagars tahl, så lägrade the sigh efter HERRANS ord, och foro efter HERRANS ord.

21. När molnskyn ther war ifrån aftonen alt in til morgonen, och så hof sigh vp, så foro the; eller när han sigh om dagen eller nattena vphof, så foro the ock:

22. Men när han twå dagar, eller en månat, eller eljes länge blef öfwer tabernaklet, så lågo Jsraels barn, och foro intet. Och när han tå gaf sigh vp, så foro the.

23. Ty efter HERRANS mun lågo the, och efter HERRANS mun foro the; så at the togo wahra på HERRANS wacht, efter HERRANS ord genom Mose.

10. Capitel.

Förr än folcket drog vthu Sinai ökn, böd Gudh Mose giöra twå trummeter af silfwer, v. 1. Til at gifwa tekn, när folcket skulle komma tilsamman; resa, eller annat war för handen, v. 3. När thetta war bestält, gaf sigh molnskyn vp, och folcket drog vthu Sinai ökn in vthi then öknen Paran, v. 11. Efter then ordning, som tilförene giord war, v. 13. Och Mose bad sin swåger Hobab följa medh, v. 29. Altså drogo the ifrå HERRANS berg tre dagsresor, v. 33. När arken foor, eller sattes nedh, bad Mose til HERRAN, v. 35.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Giör tigh twå trummeter af tätt silfwer, at tu brukar them til at kalla tilhopa menighetena, och när hären af stadh skal.

3. När man blås slätt medh them båda, skal församla sigh til tigh hela menigheten in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel.

4. När man slätt blås medh enom, så skola höfwitzmännerna församla sigh til tigh; the öfwerste öfwer tusende i Jsrael.

5. Men när J trummeten, så skola the lägren draga af stadh som liggia öster vth.

6. Och när J trummeten annan gång, tå skola the lägren draga af stadh som liggia söder vth: förty, när the resa skola, så skolen J trummeta.

7. Men när menigheten skal församlas, skolen J slätt blåsa, och icke trummeta.

8. Och thet blåsandet medh trummeterna, skola Prestens Aarons söner giöra. Och thet skal wara eder ett ewigt sätt til edra efterkommande.

9. När J dragen til någon strijd vthi edro lande emot edra fiendar som strida på eder, så skolen J trummeta medh trummeterna, at vppå eder skal tänckt warda för HERRANOM edrom Gudh, och J mågen löste warda ifrå edra fiendar.

10. Sammalunda ock, när J ären glade, på edra högtider och edra nymånader, skolen J blåsa medh trummeterna öfwer edor bränneoffer och tackoffer; at thet skal wara eder til åminnelse för edrom Gudh. Jagh är HERREN edar Gudh.

11. På tiugunde dagen i them andra månadenom, i the andra åhrena, gaf molnskyn sigh vp af witnesbyrdsens tabernakel.

12. Och Jsraels barn drogo i theras skarar vthu Sinai ökn; och molnskyn blef vthi then öknene Paran.

13. Och the förste drogo af stadh efter HERRANS ord genom Mose.

14. Nemliga, thet baneret af Juda barnas lägre, drog först åstadh medh theras häär: och öfwer theras häär war Nahesson Amminadabs son.

15. Och öfwer then hären af Jsaschars barnas slächte war Nethaneel Zuars son.

16. Och öfwer then hären af Sebulons barnas slächte, war Eliab Helons son.

17. Tå lade man tilsamman tabernaklet; och Gersons och Merari barn drogo åstadh, och båro tabernaklet.

18. Ther näst fölgde thet baneret af Rubens lägre medh theras häär: och öfwer theras häär war Elizur Sedeurs son.

19. Och öfwer then hären af Simeons barnas slächte, war Selumiel Zuri Sadai son.

20. Och Eliasaph Deguels son öfwer Gadz barnas slächtes häär.

21. Så drogo ock the Kehatiter åstadh, och båro helgedomen; och hijne vpsatte tabernaklet til thes thenne kommo efter.

22. Ther näst drog thet baneret åstadh af Ephraims barnas lägre, medh theras häär: och öfwer them war Elisama Ammihudz son.

23. Och Gamliel Pedahzurs son öfwer then hären af Manasse barnas slächte.

24. Och Abidan Gideoni son, öfwer then hären af Ben Jamins barnas slächte.

25. Ther näst fölgde thet baneret af Dans barnas lägre medh theras häär: och så woro all lägren vppe; och Ahieser Ammi Sadai son war öfwer theras häär.

26. Och Pagiel Ochran son öfwer then hären af Assers barnas slächte.

27. Och Ahira Enans son öfwer then hären af Naphthali barnas slächte.

28. Så foro Jsraels barn medh theras härar.

29. Och Mose sade til sin swåger Hobab Reguels son af Midian: Wij drage til the rum, om hwilka HERREN sagt hafwer: Jagh skal gifwa eder them: så kom nu medh oß, wij wilje giöra thet bästa medh tigh; ty HERREN hafwer Jsrael godt tilsagt.

30. Han swarade: Jagh wil icke medh eder; vtan fara i mitt land til mina slächt.

31. Han sade: Käre, öfwergif oß icke; förty, tu wetst hwar wij skole lägra oß i öknene, och skalt wara wårt öga.

32. Och om tu faar medh oß; thet goda som HERREN giör medh oß, thet wilje wij giöra medh tigh.

33. Så drogo the ifrå HERRANS berg tre dagsresor; och HERRANS förbunds ark drog för them tre dagsresor, til at wisa them hwar the hwila skulle.

34. Och HERRANS molnsky war öfwer them om dagen, när the drogo vthu lägret.

35. Och när arken foor, så sade Mose: HERRE, statt vp, at tine fiender måga förströs; och the, som tigh hata, måga flychtige warda för tigh.

36. Och när han sattes nedh, sade han: Kom igen HERRE, til the många Jsraels tusend.

11. Capitel.

När nu folcket dageliga åt Man, giordes thet otoligt, och wille hafwa kött: therföre fängde HERRANS eld ibland them, hwilken Moses stilte medh sin böön, v. 1. Han beswärade sigh ock in för Gudh, at han icke kunde förestå thet myckna folcket allena, v. 11. Tå befalte HERREN kalla, först the 70 äldsta, och låfwade sigh wilja gifwa them af hans Anda, at the skulle draga tungan medh honom, v. 16. Ther näst böd han folcket helga sigh til morgonen: ty the skulle få äta kött, en månad långt, v. 18. Mose giorde så; och när Anden hwilades på the 70 äldsta, propheterade the, v. 24. Sedan kommo åkerhöns kring om lägret twå alnar högt, och folcket samlade them, v. 31. Och HERREN slog the lustna medh plågo, at the dödde, och begrofwes: therföre kallades thet rumet lustgrifter, v. 33.

Och som folcket giordes otoligt, mißhagade thet för HERRANS öron. Och tå HERREN hörde thet, förgrymmade sigh hans wrede, och HERRANS eld fängde ibland them, hwilken förtärde the yttersta lägren.

2. Tå ropade folcket til Mose. Och Mose bad HERRAN; så förswan elden.

3. Och thet rumet kallade man Thabeera: therföre at HERRANS eld hade sigh vptändt ibland them.

4. Ty thet meniga folck ibland them hade fått lusta, och såto och greto samt medh Jsraels barn, och sade: Ho kan fly oß kött til at äta?

5. Wij komme ihogh then fisk som wij åto til giefwes vthi Egypten, och the cucumerer, meloner, purlök, rödlök, och hwitlök:

6. Men nu är wår siäl borttorckad; wår ögon see intet annat än Man.

7. Och war Man såsom Corianders frö, och så til seende som Bedellion.

8. Och folcket lop hijt och tijt, och samkade tilhopa, molo thet på qwarn, och stötte thet sönder i mortare, och kokade thet i grytor, och giorde sigh ther kakor af: och thet hade en sinak såsom een oljokaka.

9. Och när daggen föll om nattena öfwer lägret, så föll ock Man ther medh.

10. Tå nu Mose hörde folcket gråta i theras slächter, hwar och en i sins tiälls dör, tå förgrymmade sigh HERRANS wrede swårliga. Och Mose wardt ock ångse.

11. Och Mose sade til HERRAN: Hwij bekymrar tu tin tienare? Och hwij finner jagh icke nådh för tin ögon, at tu så lägger på migh all folckens tunga?

12. Hafwer nu jagh alt thetta folcket aflat eller födt, at tu må säija til migh: Bär them på tinom armom, såsom een amma bär ett barn, in vthi thet landet, som tu theras fäder sworit hafwer?

13. Hwar skulle jagh nu taga kött, thet jagh allo thesso folckena gifwa skulle? The gråta för migh, och säija: Gif oß kött til at äta.

14. Jagh förmår icke alt thetta folcket vppehålla allena, ty thet är migh förswårt.

15. Och wilt tu så giöra emot migh, så slå migh heller ihiäl, om jagh eljes hafwer funnet nådh för tin ögon, at jagh icke så skal see min jämmer.

16. Och HERREN sade til Mose: Församla migh siutijo män vthaf the äldsta i Jsrael, the som tu wetst at the äro the äldste, och förmän i folckena, och haf them fram för witnesbyrdsens tabernakel, och ställ them ther när tigh:

17. Så wil jagh komma neder, och ther tala medh tigh, och taga af tinom Anda, som öfwer tigh är, och få them, at the måga draga tungan öfwer folcket medh tigh, at tu icke drager honom allena.

18. Och til folcket skalt tu säija: Helger eder til morgons, at J mågen få äta kött: förty, eder grå t är kommen in för HERRANS öron, ty J säijen: Ho gifwer oß kött til at äta; förty, wij mådde wäl vthi Egypten? Therföre skal HERREN gifwa eder kött, at J äten:

19. Jcke i en dagh, icke i twå, icke i fem, icke i tijo, icke i tiugu dagar;

20. Vtan en månad långt, til thes at thet skal gå eder vthaf näsorna, och warda eder een wämjelse: therföre at J hafwen bortkastat HERRAN, then ibland eder är, och gråtet för honom, och sagt: Hwij äre wij gångne vthur Egypten?

21. Och Mose sade: Sexhundrat tusend män footfolck är, ther jagh ibland är, och tu säger: jagh wil gifwa eder kött, at J äten en månad långt.

22. Skal man slachta fåår och fää, at man må mätta them; eller alla fiskar i hafwet församla ther til, at the måga blifwa mättade?

23. Men HERREN sade til Mose: Är tå HERRANS hand förkortad? Men tu skalt nu see om min ord tigh något wärd äro, eller eij.

24. Och Mose gick vth, och sade til folcket HERRANS ord, och församlade the siutijo män af the äldsta i folcket, och stälte them omkring tabernaklet.

25. Tå kom HERREN neder i molnskyn, och talade medh honom, och tog af Andanom, som öfwer honom war, och gaf the siutijo äldsta männerna. Och när Anden hwilades vthöfwer them, propheterade the, och wände sedan intet igen.

26. Och så hade än nu twå män blifwit qware i lägrena, then ene heet Eldad, then andre Medad: och Anden hwilades öfwer them; ty the woro ock vpskrefne, ändoch the icke vthgångne woro til tabernaklet; och the propheterade i lägrena.

27. Tå lop en dräng af stadh, och bodade thet Mose och sade: Eldad och Medad prophetera i lägrena.

28. Tå swarade Josua Nun son Mose tienare, then han vthwaldt hade, och sade: Min herre Mose förbiud them thet.

29. Men Mose sade til honom: Hwij ästu så nitisk för migh? Gåfwe Gudh at alt HERRANS folck propheterade, och HERREN läte sin Anda komma öfwer them.

30. Och så gingo Mose och the äldste af Jsrael i lägret.

31. Tå kom ett wäder vth ifrå HERRANOM, och lät komma åkerhöns ifrå hafwet, och förströdde them öfwer lägret, then ene dagen såsom then andra, i twå dagar långt kring om lägret, twå alnar högt vp ifrå jordene.

32. Tå stod folcket vp på then samma hela dagen och then hela natten, och på allan then dagen ther efter, och samkade åkerhöns, och then som minst samkade, han samkade tijo Homer: och the torkade them kring om lägret.

33. Som ännu köttet war vnder theras tänder, och förr än thet åthgångit war, förgrymmade sigh HERRANS wrede öfwer folcket, och HERREN slog them medh een ganska stoor plågo.

34. Ther af heter thet samma rumet lustgrifter: therföre at man ther begrof thet lustna folcket.

35. Jfrå lustgrifterna drog folcket vth til Hazeroth: och blefwo i Hazeroth.

12. Capitel.

Medan the än woro i Hazeroth, talade Mir Jam och Aaron emot Mose, at han hade tagit then Ethiopissan til hustru, v. 1. HERREN hörde thet, och böd them gå til tabernaklet, v. 3. Tå kom HERREN i dörena, och förswarade Mose, v. 5. Och slog Mir Jam medh spitelsko, v. 9. När Aaron thet såg, bad han Mose för sigh och henne, v. 11. Mose ropade til Gudh, och han böd innelyckia henne i siu dagar, vthan lägret, til thes hon wardt bättre.

Och Mir Jam och Aaron talade emot Mose för hans hustru skul, then Ethiopissan, som han til hustru taget hade: therföre at han een Ethiopisso hade til hustru taget;

2. Och sade: Talar nu HERREN allena genom Mose? Talar han ock icke genom oß? Och HERREN hörde thet.

3. Men Mose war en ganska sachtmodig man, öfwer alla menniskior på jordene.

4. Och strax sade HERREN til Mose, och til Aaron, och til Mir Jam: Går vth J tre in til witnesbyrdsens tabernakel. Och the gingo all tre vth.

5. Tå kom HERREN neder i molnstodene, och steg in i dörena af tabernaklet, och kallade Aaron och Mir Jam; och the gingo både vth.

6. Och han sade: Hörer min ord: Om någor är ibland eder en HERRANS Prophete, honom wil jagh vppenbara migh vthi een syyn; eller vthi en dröm wil jagh tala medh honom:

7. Men icke så min tienare Mose, hwilken vthi mitt hela huus trogen är.

8. Munteliga talar jagh medh honom, och han seer HERRAN såsom han är, icke genom mörk ord eller liknelse: hwij hafwen J tå icke fruchtat at tala emot min tienare Mose?

9. Och HERRANS wrede förgrymmade sigh öfwer them, och han wände sigh bort;

10. Ther til gaf ock Molnskyn sigh ifrå tabernaklet. Och sij, tå war Mir Jam spitelsk, såsom en sniö: och Aaron wände sigh til Mir Jam, och fick see at hon war spitelsk:

11. Han sade til Mose: Ach min herre! lägg icke thenna syndena på oß, i thet wij hafwe owijsliga giordt, och syndat:

12. At thenna icke blifwer såsom ett dödt ting, som kommer vth af moderlifwet, thet hafwer allaredo bortfrätit hälftena af hennes kött.

13. Tå ropade Mose til HERRAN, och sade: Ach Gudh! giör henne hälbregda.

14. HERREN sade: Om hennes fader hade spottat henne i ansichtet, skulle hon icke skämma sigh i siu dagar? Lät innelyckia henne i siu dagar vthan lägret; sedan lät åter taga henne igen.

15. Så wardt tå Mir Jam innelyckt i siu dagar vthan lägret, och folcket foor ingen wägs fram bätter, in til thes Mir Jam wardt igen anammad.

13. Capitel.

Sedan drogo the in i then öknena Paran, v. 1. Ther befalte HERREN Mose vthsända män, til at bespeija landet, v. 2. Och Mose sände en myndig man af hwarjo slächt, v. 4. Och bad them see til, hurudana folck, land och städer ther woro; och taga sedan medh sigh af landsens frucht, v. 18. The gingo åstadh genom landet, och kommo til then bäcken Escol, ther skåro the een stoor wijnqwist, v. 22. Efter 40 dagar kommo the igen, och förtalde landsens lägenhet, och Enachs barn, v. 26. Ther af folcket blef förskräckt: och tå Caleb förmante them til at draga vp, och taga landet in, afrådde the andre speijare them, och straffade landet, v. 31.

Sedan drog folcket ifrå Hazeroth, och lägrade sigh vthi then öknene Paran.

2. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

3. Sändt vth män, the som må bespeija landet Canaan, thet jagh Jsraels barn gifwa wil: af hwarjo theras fäders slächt en myndig man.

4. Mose sände them vth af then öknene Paran, efter HERRANS ord, the som alle woro myndige män ibland Jsraels barn.

5. Och heto altså: Sammua Zaccur son af Rubens slächte.

6. Saphat Hori son af Simeons slächte.

7. Caleb Jephunne son af Juda slächte.

8. Jigeal Josephs son af Jsaschars slächte.

9. Hosea Nun son af Ephraims slächte.

10. Palti Raphu son af Ben Jamins slächte.

11. Gaddiel Sodi son af Sebulons slächte.

12. Gaddi Susi son af Josephs slächte af Manasse.

13. Ammiel Gemalli son af Dans slächte.

14. Sethur Michaels son af Assers slächte.

15. Nahebi Vaphsi son af Naphthali slächte.

16. Geuel Machi son af Gadz slächte.

17. Thesse äro namnen af männerna, som Mose vthsände til at bespeija landet. Och Hosea Nun son kallade Mose Josua.

18. Tå nu Mose vthsände them til at bespeija landet Canaan, sade han til them: Farer vp söder vth, och går vppå bergen;

19. Och beseer landet, huru thet är, och folcket som ther vthi boor, om thet är starckt eller swagt, litet eller mycket;

20. Och hurudana land thet är ther the vthi boo, om thet är godt eller ondt; och hurudana städer äro ther the vthi boo, om the äro förwarade medh murar, eller eij;

21. Och hurudana landet är, fett eller magert, och om trää ther vthi äro, eller eij. Warer widh een godh tröst, och tager af landsens frucht. Och thet war rätt på then tiden tå första wijnbären woro mogne.

22. The gingo vp och bespeijade landet, ifrå then öknene Zin alt in til Rehob, ther man går til Hamath.

23. The gingo ock så vp söder vth, och kommo til Hebron; ther war Ahiman, Sesai och Thalmai, Enacks barn. Och Hebron war vpbygdt i siu åhr förra än Zoan vthi Egypten.

24. Och the kommo in til then bäcken Escol, och skåro ther en wijnqwist af medh en wijnklasa, och läto twå bära then på een stång, och ther til granat äple, och fikon.

25. Thet rumet kallas Escols bäck, för then wijnklasan skul, som Jsraels barn ther afskåro.

26. Och the wände om när the hade bespeijat landet efter fyratijo dagar;

27. Gingo och kommo til Mose och Aaron, och til hela menighetena af Jsraels barn, vthi then öknene Paran til Kades; och sade honom igen och hela menighetene, huruledes thet stod til, och läto them see landsens frucht;

28. Och förtälde them, och sade: Wij wore in vthi thet land tijt J oß sände, ther miölk och hannog vthi flyter; och thetta är thes frucht:

29. Förvthan at ther boor starckt folck vthi, och ther äro ganska faste och store städer: och wij såge ther ock Enacks barn.

30. The Amalekiter boo söder vth i landena: the Hetheer, och Jebuseer, och Amoreer boo vppå bergen: the Cananeer boo widh hafwet och widh Jordan.

31. Men Caleb stilte folcket för Mose, och sade til them: Lät oß draga tijt vp, och taga landet in; förty, wij kunne wäl wara them öfwermächtige.

32. Men the män, som hade warit medh honom vpfarne, sade: Wij förmåge icke draga tijt vp emot thet folck; ty the äro oß förstarcke.

33. Och the förtalade landet som the skådat hade för Jsraels barnom, och sade: Landet, som wij igenom gånget hafwe til at bespeija thet, vpfräter sina inbyggiare; och alt thet folck som wij ther inne sågo, är ganska långt folck.

34. Wij såge ther ock tyranner, Enacks barn af the tyranner: och wij worom för wår ögon såsom gräshoppor; och så worom wij ock för theras ögon.

14. Capitel.

Tå tog hela menigheten til at gråta och knorra, och sade sigh wilja draga in vthi Egypten igen, v. 1. Men Mose och Aaron föllo på sin ansichte: Josua och Caleb beflitade sigh at stilla folcket, v. 5. Och tå folcket wille stena them, syntes HERRANS härlighet, och hotade sigh wilja medh pestilentie förgiöra folcket, v. 10. Men Mose bad för them, v. 13. Och HERREN förlät them thet; doch sade han, at ingen af them som knorrade, skulle komma in vthi thet förlåfwade landet, v. 20. Vtan theras barn wille han gifwa thet, v. 31. Altså dödde the som landet bespeijat hade, af HERRANS plågo, v. 36. Morgonen ther efter wille folcket draga åth Canaans land; men Mose afrådde them: the drogo likwäl; och wordo slagne af the Amalekiter och Cananeer, v. 40.

Tå tog hela menigheten til at skrija; och folcket greet then nattena.

2. Och all Jsraels barn knorrade emot Mose och Aaron, och hela menigheten sade til them: Ach! at wij doch hade mått dödt i Egypti land, eller ännu döö måtte i thenna öknene:

3. Hwij förer HERREN oß i thetta landet, at wij skole falla för swärd, och wåra hustrur och barn warda til roofs? Är icke bättre at wij drage in vthi Egypten igen?

4. Och then ene sade til then andra: Lät oß häfwa oß vp en höfwitzman, och fara in vthi Egypten igen.

5. Men Mose och Aaron föllo vppå sin ansichte för hela menighetenes församling af Jsraels barn.

6. Och Josua Nun son, och Caleb Jephunne son, the ock landet bespeijat hade, refwo sin kläder;

7. Och sade til alla menighetena af Jsraels barn: Landet, som wij igenom wandrat hafwe til at bespeija thet, är ganska godt.

8. Hafwer HERREN wilja til oß, så förer han oß wäl vthi thet landet, och gifwer oß thet; hwilket ett land är, som miölk och hannog vthi flyter.

9. Faller icke ifrå HERRAN, och fruchter eder intet för thetta landsens folck; ty wij wilje äta them vp såsom brödh: theras beskärm är gångit ifrå them, och HERREN är medh oß; fruchter eder intet för them.

10. Tå sade hela folcket, at man skulle stena them. Så syntes HERRANS härlighet på witnesbyrdsens tabernakel för all Jsraels barn.

11. Och HERREN sade til Mose: Huru länge skal thetta folcket försmäda migh? Och huru länge wilja the icke troo på migh genom allahanda tekn, som jagh ibland them giordt hafwer?

12. Jagh skal slå them medh pestilentie, och förgiöra them, och giöra tigh til ett större och mächtigare folck än thetta är.

13. Men Mose sade til HERRAN: Så få the Egyptier thet höra: ty tu hafwer fördt thetta folcket medh tine kraft mitt vth ifrå them;

14. Och man warder säijandes til thetta landz inbyggiare, som hördt hafwa, at tu HERRE äst ibland thetta folcket, at tu ansichte moot ansichte sedd warder, och tin molnsky står öfwer them, och tu HERRE går för them i molnstodene om dagen, och i eldstodene om nattena;

15. Och tu dräpte thetta folcket såsom en man; så skulle Hedningarna, som sådana roop på tigh hörde, tala och säija:

16. HERREN förmåtte icke föra thet folcket in vthi thet land, som han them sworit hade, therföre hafwer han dräpit them i öknene.

17. Så lät nu Herrans kraft stoor warda, såsom tu talat hafwer och sagt:

18. HERREN är långmodig, och af stora barmhertighet, och förlåter mißgierning och öfwerträdelse, och låter ingen wara ostraffad, vtan söker fädernas mißgierningar öfwer barnen, in til tredie och fierde ledh.

19. Så war nu nådelig öfwer thetta folcks mißgierning, efter tina stora barmhertighet, såsom tu ock thesso folcke förlåtit hafwer, alt ifrån Egypten, och här til.

20. Och HERREN sade: Jagh hafwer förlåtet them thet, såsom tu sagt hafwer.

21. Men så wist som jagh lefwer, så skal all werlden warda full af HERRANS härlighet:

22. Ty alle the män, som hafwa sedt mina härlighet, och min tekn, som jagh giordt hafwer vthi Egypten, och vthi öknene, och nu tijo resor försökt migh, och icke hafwa lydt minne röst;

23. Jngen af them skal få see thet landet, som jagh theras fäder sworit hafwer: och ingen skal see thet, then migh försmädat hafwer.

24. Men min tienare Caleb, therföre at en annar Ande medh honom är, och hafwer troliga fölgdt migh efter, honom skal jagh föra in i thet landet ther han inkom; och hans sädh skal intaga thet:

25. Ther til ock the Amalekiter och Cananeer, som i dalarna boo. J morgon wänder om, och drager in vthi öknena, på then wägen åth röda hafwet.

26. Och HERREN talade medh Mose och Aaron, och sade:

27. Huru länge skal thenna onda hopen knorra emot migh? Ty jagh hafwer hördt Jsraels barnas knorran, som the emot migh knorrat hafwa.

28. Therföre säg til them: Så wist som jagh lefwer, säger HERREN, skal jagh giöra eder såsom J för min öron sagt hafwen.

29. Edra kroppar skola falla i thenna öknene; och alle J som räknade ären ifrå tiugu åhr och ther vthöfwer; J som emot migh knorrat hafwen,

30. Skolen intet komma in vthi thet land, ther jagh mina hand på vphäfwet hafwer, at jagh skulle låta eder ther vthi boo, förvthan Caleb Jephunne son, och Josua Nun son.

31. Men edor barn, ther J om saden, at the skulle warda til ett roof, them wil jagh föra ther in, at the skola få see thet land som J förkasten.

32. Men J medh edra kroppar, skolen falla i thenna ökn.

33. Och edor barn skola wara herdar i öknene i fyratijo åhr, och vmgälla edart horerij, in til thes edra kroppar warda åthgångne i öknene;

34. Efter talet af the fyratijo dagarna, i hwilkom J landet bespeijaden: ju ett åhr för hwar dagen, at the skola vmgälla edor mißgierning i fyratijo åhr; på thet J skolen förnimma hwad thet är, när jagh tager mina hand ifrå.

35. Jagh HERREN hafwer thet sagt, thet wil jagh ock så giöra allom thessom onda hopenom, som sigh emot migh vphäfwet hafwer: vthi thenna ökn skola the åthgå, och ther döö.

36. Altså dödde af HERRANS plågo alle the män, som Mose sändt hade til at bespeija landet, och igen komme woro, och hade kommet hela menighetena til at knorra ther emot;

37. Ther medh at the gåfwo landena ett rychte, at thet war ondt.

38. Men Josua Nun son, och Caleb Jephunne son, blefwo lefwande af the män som gångne woro til at bespeija landet.

39. Och Mose talade thessa orden til all Jsraels barn; tå sörgde folcket swårliga:

40. Och stodo om morgonen bittida vp, och drogo vp på bergshögdena, och sade: Här äre wij, och wilje draga vp til the rum ther HERREN oß af sagt hafwer; ty wij hafwe syndat.

41. Men Mose sade: Hwij gån J så vthöfwer HERRANS ord? Thet skal icke wäl bekomma eder.

42. Drager icke vp; förty, HERREN är icke medh eder; at J icke blifwen slagne för edra fiendar.

43. Ty the Amalekiter och Cananeer äro ther för eder, och J warden fallande för swärd, therföre, at J hafwen wändt eder ifrå HERRANOM; och HERREN skal intet wara medh eder.

44. Men the woro förblindade til at draga vp på bergshögdena; men HERRANS förbunds ark, och Mose kommo intet vthu lägret.

45. Så kommo the Amalekiter och Cananeer, som på bergen bodde, neder, och slogo them, och förfölgde them alt in til Horma.

15. Capitel.

Strax ther efter befalte HERREN Mose, när the kommo i thet förlåfwade landet, och wille giöra något offer, v. 1. Huru mycket semlomiöl, oljo och wijn, the skulle hafwa til hwart, v. 4. The skulle ock gifwa förstling af sin degh, v. 17. Om the i gemeen, eller någon särdeles syndade owetandes, skulle the offra therföre, och försona thet, v. 22. Men syndade någon af motwillighet, tå skulle han vthrotad warda, v. 30. Som nu Jsraels barn woro i öknene, funno the en hämta wedh om Sabbathen: then böd HERREN stenas, v. 32. Han befalte ock folcket giöra sigh klutar på theras klädefållar, til at ihogkomma HERRANS budh, v. 37.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Tala medh Jsraels barn, och säg til them: När J kommen in vthi thet land, ther J vthi boo skolen, thet jagh eder gifwa skal;

3. Och wiljen giöra HERRANOM offer, ware sigh bränneoffer, eller ett offer af ett besynnerligit löfte, eller ett friwiljeoffer, eller edor högtides offer; på thet J skolen giöra HERRANOM een söt lucht, af fää eller fåår.

4. Hwilken nu HERRANOM sina gåfwo offra wil, han skal giöra til ett spijsoffer en tijung semlomiöl, blandat medh oljo; en fierding af ett Hin;

5. Och wijn til drickoffer, sammalunda en fierding af ett Hin, til bränneoffer eller eljes til ett offer, ther ett lamb offrat warder.

6. Men ther en wädur warder offrad, skalt tu giöra spijsoffret twå tijungar semlomiöl, blandat medh oljo, en tridiung af ett Hin.

7. Och wijn til drickoffer, och en tridiung af ett Hin, thet skal tu offra HERRANOM til een söt lucht.

8. Men wilt tu giöra en stuut til bränneoffer, eller til ett besynnerligit löfteoffer, eller til tackoffer HERRANOM;

9. Så skalt tu til stuten giöra ett spijsoffer, tre tijungar semlomiöl, blandat medh oljo ett halft Hin;

10. Och wijn til drickoffer, sammalunda ett halft Hin. Thetta är ett offer HERRANOM til en söt lucht.

11. Altså skalt tu giöra medh en stuut, medh enom wädur, medh ett får, af lambom och getom:

12. Ther efter som talet är af thessa offren, ther efter skal ock talet wara til spijsoffret och drickoffret.

13. Then som en inländsker är, han skal thetta giöra, på thet han må giöra HERRANOM ett offer til een söt lucht.

14. Och om en främling boor när eder, eller ibland eder när edra fränder är, och wil giöra HERRANOM ett offer til een söt lucht; han skal giöra såsom the giöra.

15. Hela menighetene skal wara en stadge, både eder och främlingomen. En ewig stadge skal thet wara edrom efterkommandom, at för HERRANOM skal en främling wara såsom J.

16. En lagh, en rätt skal wara eder och främlingenom som boor när eder.

17. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

18. Tala medh Jsraels barn, och säg til them: När J kommen in vthi landet tijt jagh eder införa skal;

19. At J äten af landsens brödh, skolen J gifwa HERRANOM ett häfoffer:

20. Nemliga af edars degs förstling skolen J gifwa ena kako til häfoffer, såsom J gifwen häfoffer af ladone.

21. Så skolen J ock gifwa HERRANOM förstling af edar degh til häfoffer, medh edra efterkommande.

22. Och om J af owetenhet försumen något af thessa budh, som HERREN til Mose sagt hafwer,

23. Och alt thet HERREN eder genom Mose budit hafwer, ifrå then dagen HERREN begynte biuda, in til edra efterkommande:

24. Om nu menigheten giör något owetandes; så skal hela menigheten giöra en vngan stuut af boskapen til ett bränneoffer, HERRANOM til een söt lucht; samt medh sitt spijsoffer och drickoffer, såsom thet sigh bör; och en getabock til syndoffer.

25. Och Presten skal altså försona hela menighetena af Jsraels barn, så warder thet them förlåtit; ty thet är een owetenhet. Och the skola frambära sådana sina gåfwor HERRANOM til ett offer; och sitt syndoffer för HERRANOM öfwer sina owetenhet:

26. Så warder thet förlåtit hela menighetene af Jsraels barn; ther til ock främlingomen, som boo ibland eder, efter hela folcket är i sådana owetenhet.

27. Men när een siäl genom owetenhet syndar, hon skal frambära een åhrsgammal geet til syndoffer.

28. Och Presten skal försona sådana owetande siäl medh syndoffret för owetenhetena för HERRANOM, så at han henne försonar; så warder thet henne förlåtit.

29. Och thet skal wara alt en lagh, som J för owetenhet giöra skolen, både them som inländske äro ibland Jsraels barn; ock så främlingomen, som boo ibland eder.

30. Men om een siäl något giör af öfwerdådighet, ware sigh inländsk eller vthländsk, then hafwer HERRAN försmädat; then siälen skal vthrotad warda vthu hennes folck:

31. Ty hon hafwer förachtat HERRANS ord, och giordt hans budh om intet; hon skal platt vthrotad warda, och vmgälla sin skuld.

32. Som nu Jsraels barn woro i öknene, funno the en man hämtande wedh om Sabbaths dagen.

33. Och the som hade funnet honom ther medh, tå han hämtade weden, hade honom fram för Mose och Aaron, och för hela menighetena.

34. Och the satte honom i fängelse; ty thet war icke klarliga vthtryckt hwad man skulle giöra medh honom.

35. Men HERREN sade til Mose: Then mannen skal döden döö: Hela menigheten skal stena honom vthan för lägret.

36. Så förde hela menigheten honom vth för lägret, och stenade honom ihiäl; såsom HERREN hade budit Mose.

37. Och HERREN sade til Mose:

38. Tala medh Jsraels barn, och säg til them, at the skola giöra sigh klutar på fållarna af theras kläder, i alla theras efterkommandom, och gol snöre i klutomen widh fållarna.

39. Och skola the klutar tiena eder ther til, at J skolen see på them, och ihogkomma all HERRANS budh, och giöra them, at J icke efterföljen edars hiertas tyckio, eller hoor drifwen efter edor ögon.

40. Therföre skolen J ihogkomma och giöra all min budh, och helige wara edrom Gudh.

41. Jagh HERREN edar Gudh, then eder vthur Egypti land fördt hafwer, at jagh skulle wara edar Gudh: Jagh HERREN edar Gudh.

16. Capitel.

Ther efter vphofwo sigh Korah, Dathan och Abiram, medh några flera, och wille så wäl offra som Aaron, v. 1. Tå böd Mose them taga rökopannor, til andra dagen, så skulle HERREN vthwisa hwem han vthwaldt hade, v. 4. Mose straffade Korah, och sände efter the andra; men the kommo intet, v. 8. Ther öfwer förgrymmade sigh Mose, och böd Korah och hans partij komma om morgonen; och the kommo medh hela menigheten, v. 15. Tå wille HERREN förgiöra them; men Mose bad för them, v. 20. Och befalte folcket wika ifrå Dathans och Abirams tiäll, v. 23. När the thet giordt hade, remnade jorden, och vpslukte them; och HERRANS eld förtärde them som offrade, v. 31. Rökopannorna befalte HERREN hängias på altaret til åminnelse, v. 39. Then andra morgonen knorrade hela menigheten; och HERREN begynte plåga them: men Mose bad til Gudh, och Aaron försonade folcket, v. 41.

Och Korah Jizear son, Kehat sons, Levi sons, tog til sigh Dathan och Abiram Eliabs söner, och On Peleth son, af Rubens söner.

2. Och the hofwo sigh vp emot Mose, medh några män af Jsraels barn, twhundrade och femtijo myndige i menighetene, rådherrar och ährlige män.

3. Och the församlade sigh emot Mose och Aaron, och sade til them: J giören altförmycket; ty hela menigheten är helig, och HERREN är ibland them: hwij vphäfwen J eder öfwer HERRANS menighet?

4. Tå Mose thet hörde, föll han vppå sitt ansichte:*

5. Och sade til Korah, och hans hela partij: J morgon warder HERREN kungiörandes hwilka honom tilhöra; hwilken helig är, och honom offra skal: then han vthwäljer, han skal offra honom.

6. Thetta giörer: Tager för eder rökopannor, Korah och hans hela partij;

7. Och lägger ther eld in, och kaster rökwerck ther vppå för HERRANOM i morgon: hwilken som HERREN vthwäljer, han ware helig: J giöret alt förmycket J Levi barn.

8. Och Mose sade til Korah: Käre, hörer doch J Levi barn:

9. Är thet eder icke nogh, at Jsraels Gudh hafwer afskildt eder ifrå then meniga Jsrael, at J skolen offra honom, så at J skolen tiena honom i HERRANS tabernakels ämbete, och träda fram för menighetena til at tiena henne?

10. Han hafwer tagit tigh, och alla tina bröder Levi barn, samt medh tigh til sigh, och J faren nu ock efter Presterskapet:

11. Tu ock titt hela partij giören vpror emot HERRAN: Hwad är Aaron, at J knorren emot honom?

12. Och Mose sände bort, och lät kalla Dathan och Abiram Eliabs söner; men the sade: Wij komme intet tijt vp.

13. Är thet icke nogh at tu hafwer fördt oß vthu landet, ther miölk och hannog vthi flyter, at tu skulle dräpa oß i öknene; skalt tu ännu ther til wara herre öfwer oß?

14. Skönliga hafwer tu fördt oß in vthi thet land ther miölk och hannog vthi flyter, och hafwer gifwit oß åkrar och wijngårdar til arfwedeel: Wilt tu ock stinga folcke ögonen vth? Wij komme intet tijt vp.

15. Tå förgymmade sigh Mose ganska swårliga, och sade til HERRAN: Wändt tigh icke til theras spijsoffer: Jagh hafwer icke taget them een åsna ifrå, och ingen af them något giordt emot.

16. Och han sade til Korah: tu och titt hela partij skolen i morgon wara för HERRANOM, tu, the ock, och Aaron:

17. Och hwar tage sina rökopanno, och lägge rökwerck ther vppå, och går fram för HERRAN, hwar medh sine panno, thet äro tw hundrade och femtijo pannor.

18. Och hwar thera tog sina panno, och lade ther eld in, och kastade rökwerck ther vppå, och gingo in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel: och Mose och Aaron theslikes.

19. Och Korah församlade emot them hela menighetena, in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel. Och HERRANS herlighet syntes för hela menighetene.

20. Och HERREN talade medh Mose och Aaron, och sade:

21. Skiljer eder ifrå thenna menighetene, at jagh medh hast må förgiöra them.

22. Men the föllo på sitt ansichte, och sade: Ach Gudh, alt kötz andas Gudh! Om en man syndat hafwer, wilt tu tå hämnas öfwer hela menighetena?

23. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

24. Tala til menighetena, och säg: Kommer vp ifrå Korahs, och Dathans, och Abirams tiäll.

25. Och Mose stod vp, och gick til Dathan och Abiram; och the äldste af Jsrael fölgde honom efter.

26. Och talade til menighetena, och sade: Går ifrå thessa ogudachtiga menniskiors tiäll, och kommer intet widh något thet them tilhörer, at J icke til ewentyrs förgås vthi någon theras synd.

27. Och the gingo vp ifrå Korahs, Dathans och Abirams tiäll: men Dathan och Abiram gingo vth, och trädde i dörena af theras tiäll, medh theras hustrur, söner och barn.

28. Och Mose sade: Ther vppå skolen J märckia at HERREN migh sändt hafwer, at jagh alla thessa gierningar giöra skulle; och icke af mino hierta.

29. Om the döö såsom alla menniskior, eller hemsökta warda, såsom alla menniskior hemsökta warda; så hafwer HERREN icke sändt migh.

30. Men om HERREN giör här något nytt, så at jorden öpnar sin mun, och vpslukar them medh alt thet the hafwa, at the lefwande fara neder i helwetet; så skolen J förstå, at thesse männerna hafwa försmädat HERRAN.

31. Och som han all thessa orden vthtalat hade, remnade jorden vnder them:

32. Och lät sin mun vp, och vpslukte them medh theras huus, medh alla the menniskior som när Korah woro, och medh alla theras håfwor.

33. Och the foro lefwande neder i helwete, medh alt thet the hade; och jorden öfwertäckte them: och the förgingos vthu menighetene.

34. Och hela Jsrael, som omkring them war, flydde för theras skrij skul; ty the sade: At jorden icke ock vpslukar oß.

35. Ther til foor een eld vth ifrå HERRANOM, och vptärde the twhundrade och femtijo män, som thet rökwercket offrade.

36. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

37. Säg Eleazar Prestens Aarons son, at han vptager rökepannorna vthu brandenom, och förströr elden hijt och tijt;

38. Förty, the syndares pannor äro helgade, genom theras siälar, at man må slå them i skifwor, och hängia them på altaret: ty the äro offrade för HERRANOM, och helgade, och skola wara Jsraels barnom ett tekn.

39. Och Eleazar Presten tog the kopparpannorna, som the vpbrände män vthi offrat hade, och slog them i skifwor, til at hängia widh altaret:

40. Jsraels barnom til een åminnelse, at ingen främmande skulle gå fram, som icke är af Aarons sädh, til at offra rökwerck för HERRANOM; på thet honom icke skal gå, såsom Korah och hans partij, såsom HERREN honom sagt hade genom Mose.

41. Then andra morgonen knorrade hela menigheten af Jsraels barn emot Mose och Aaron, och sade: J hafwen dräpit HERRANS folck.

42. Och tå menigheten församlade sigh emot Mose och Aaron, wände the sigh til witnesbyrdsens tabernakel: Och sij, molnskyn öfwertäckte thet, och HERRANS härlighet syntes.

43. Och Mose och Aaron gingo in för witnesbyrdsens tabernakel.

44. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

45. Går vth ifrå thenna menighetene; jagh wil medh hast förgiöra them: Och the föllo vppå sitt ansichte.

46. Och Mose sade til Aaron: Tag rökepannona, och lät ther eld in af altaret, och kasta rökwerck ther vppå, och gack snarliga til menighetena, och försona them: förty, wrede är vthgången af HERRANOM, och plågan hafwer begynt.

47. Och Aaron tog såsom Mose sade honom, och lop mitt igenom menighetena; Och sij, plågan war vppågången ibland folcket: och han rökte, och försonade folcket.

48. Och stod emellan the döda och the lefwande; tå wardt plågan förtagen.

49. Men the som af plågone döde woro, woro fiorton tusend och siuhundrat, vndantagnom them som förgingos vthi Korahs vpror.

50. Och Aaron kom igen til Mose för dörena af witnesbyrdsens tabernakel: och plågan war förtagen.

17. Capitel.

På thet at folcket icke meer skulle knorra om Presterskapet, böd Gudh Mose taga en staf af hwarjo slächt, och skrifwa theras namn ther på; men på Levi staf Aarons namn, och läggia them i tabernaklet: ty then slächt HERREN vthwalde, hennes staf skulle grönskas, v. 1. Mose giorde så, och om morgonen funno the Aarons staf grön, bärandes mandel, v. 6. Samma staf böd HERREN förwaras til ett tekn, v. 10. Folcket klagade sigh ömkeliga, at the så förminskades, v. 12.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Säg Jsraels barnom, och tag af them tolf stafrar, af hwar och en sins faders huus Första en, och skrif hwars thera namn på hans staf.

3. Men Aarons namn skalt tu skrifwa på Levi staf: ty ju för hwar sins faders huus höfwitzman skal wara en staf.

4. Och lägg them in i witnesbyrdsens tabernakel, för witnesbyrdet, ther jagh betygar eder.

5. Och then som jagh vthwäljandes warder, hans staf skal grönskas; på thet at jagh må stilla thet knorrandet, som Jsraels barn knorra emot eder.

6. Mose talade medh Jsraels barn; och alle theras Förstar fingo honom tolf stafrar, hwar Försten en staf efter theras fäders huus: Och Aarons staf war theslikes ibland theras stafrar.

7. Och Mose lade stafrarna in för HERRAN vthi witnesbyrdsens tabernakel.

8. Om morgonen tå Mose gick in vthi witnesbyrdsens tabernakel, fan han Aarons staf af Levi huus grönskas, och blomstren vthgångna, och mandel bära.

9. Och Mose bar vth alla stafrarna ifrå HERRANOM för all Jsraels barn, så at the sågo thet, och hwar och en tog sin staf.

10. Tå sade HERREN til Mose: Bär Aarons staf åter in för witnesbyrdet, at han förwarad warder för ett tekn til the olydiga barnen; at theras knorrande vppå migh må återwända, at the icke döö.

11. Mose giorde såsom HERREN honom budit hade.

12. Och Jsraels barn sade til Mose: Sij, wij förgås, och blifwe borto; wij förminskas, och wardom alle.

13. Ho som kommer in til HERRANS tabernakel, han döör: skole wij tå platt förödas?

18. Capitel.

Sedan Aaron nu stadfäst war i sitt ämbete, befalte Gudh, at han och hans faders huus skulle bära helgedomens mißgierning, och han medh sina söner bära theras Presterskaps mißgierning. Leviterna skulle tiena Aaron widh tabernaklet; men han och hans söner gifwa acht på theras Presterskap, v. 1. Och gaf them så til vppehälle alla gåfwor och offer, af wijn, oljo, korn, alt spilgifwit, alt förstfodt, som Jsraels barn helgade HERRANOM, v. 8. Wille therföre icke, at the skulle hafwa någon besittning eller lott ibland sina bröder, v. 20. Men Leviterna gaf han all tijonde, och böd them gifwa häfoffer af alt thet the fingo, och tijonde af tijonde, v. 21.

Och HERREN sade til Aaron: Tu och tine söner, och tins faders huus medh tigh, skolen bära helgedomens mißgierning; och tu och tine söner medh tigh, skolen bära edars Presterskaps mißgierning.

2. Men tina bröder af Levi tins faders slächte, skalt tu taga til tigh, at the äro när tigh, och tiena tigh: men tu och tine söner medh tigh, skolen tiena in för witnesbyrdsens tabernakel.

3. Och the skola taga wahra på tin tienst, och hela tabernaklets tienst: doch skola the intet nalkas in til helgedomens tygh, och til altaret, at både the och J icke skolen döö.

4. Vtan the skola wara när tigh, at the taga wahra vppå witnesbyrdsens tabernakels tienst, vthi all tabernaklets ämbete: och ingen främmande skal nalkas eder.

5. Så achter nu vppå helgedomens tienste, och vppå altarens tienste, at icke meer een wrede kommer öfwer Jsraels barn.

6. Ty sij, jagh hafwer tagit edra bröder Leviterna vth ifrån Jsraels barn, och gifwit eder HERRANOM til en skänck, at the skola taga wahra på ämbetet widh witnesbyrdsens tabernakel.

7. Men tu och tine söner medh tigh, skolen achta på edart Presterskap, at J tienen vthi all altarens handel, och innan för förlotten; ty edart Presterskap gifwer jagh eder til ett ämbete för een gåfwo: om någor främmande går här til, han skal döö.

8. Och HERREN sade til Aaron: Sij, jagh hafwer gifwit tigh mitt häfoffer, af alt thet som Jsraels barn helga, för titt Prestaämbete, och tinom sönom til en ewig rätt.

9. Thetta skalt tu hafwa af thet alrahelgasta som the offra: Alla theras gåfwor medh alt theras spijsoffer, och medh alt theras syndoffer, och medh alt theras skuldoffer, som the migh gifwa, thet skal wara tigh och tinom sönom thet alrahelgasta.

10. På alrahelgasta rum skal tu äta thet: hwad mankön är, skal ther af äta; ty thet skal wara tigh heligt.

11. Jagh hafwer ock gifwit tigh och tinom sönom, och tinom döttrom medh tigh, theras gåfwors häfoffer, i allo Jsraels barnas wefftoffre til en ewig rätt: then som reen är i tino huse, han skal äta ther af.

12. Alla bästa oljo, och all bästa wijnmost, och theras förstlings korn, thet som the gifwa HERRANOM, hafwer jagh gifwit tigh.

13. Then första fruchten af alt thet i theras lande är, thet som the bära HERRANOM, skal wara titt: then som reen är i tino huse, han skal äta ther af.

14. Alt thet spilgifwit är i Jsrael, skal wara titt.

15. Alt thet som moderlif öpnar ibland alt kött, thet som the bära HERRANOM, ware sigh menniskia eller fänat, skal wara titt: doch så, at tu then första fruchtena af menniskio låter lösa, och then första fruchten af en oreen fänat ock så lösa låter.

16. Och skola the lösa thet, när thet är en månat gammalt; och skalt gifwat til lösn för penningar, för fem siklar efter helgedomens sikel, hwilken tiugu gera gäller.

17. Men then första fruchten af fää, eller fåår, eller geet, skalt tu icke til lösn gifwa: ty the äro helig; theras blodh skalt tu stänckia på altaret, och theras feta skalt tu vpbränna til een söt luchts offer HERRANOM.

18. Theras kött skal wara titt, såsom ock wefftebröstet och högre bogen tin är.

19. Alt häfoffer som Jsraels barn helga HERRANOM, hafwer jagh gifwit tigh och tinom sönom, och tinom döttrom medh tigh, til en ewig rätt: thet skal wara ett oförgängeligit och ewigt förbund för HERRANOM, tigh och tine sädh medh tigh.

20. Och HERREN sade til Aaron: Tu skalt ingen besittning hafwa i theras land, och ingen lott hafwa medh them: ty jagh är tin lott, och titt arfwegodz ibland Jsraels barn.

21. Men Levi barn hafwer jagh gifwit all tijonde i Jsrael til ett arfwegodz, för theras ämbete, som the giöra migh widh witnesbyrdsens tabernakel;

22. Så at här efter Jsraels barn intet skola nalkas in til witnesbyrdsens tabernakel, til at komma sigh i synd och döö:

23. Vtan Leviterna skola achta på ämbetet widh witnesbyrdsens tabernakel, och the skola bära theras synder til en ewig rätt til edra efterkommande: och the skola intet arfwegodz besittia ibland Jsraels barn.

24. Ty Jsraels barnas tijond som the häfoffra HERRANOM, hafwer jagh gifwit Leviterna til arfwegodz: Therföre hafwer jagh sagt til them, at the ibland Jsraels barn intet arfwegodz besittia skola.

25. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

26. Tala til the Leviter, och säg til them: När J tagen tijonden af Jsraels barn, then jagh eder af them gifwit hafwer til edart arfwegodz, så skolen J giöra HERRANOM ther af ett häfoffer, ju tijond af tijond.

27. Och skolen sådana edart häfoffer hålla, såsom J gåfwen korn af ladone, och fyllo af pressen.

28. Altså skolen J ock gifwa HERRANOM häfoffer af allo edro tijond, som J tagen af Jsraels barnom; så at J sådant HERRANS häfoffer gifwen Prestenom Aaron.

29. Vthaf alt thet eder gifwit warder, skolen J gifwa HERRANOM allahanda häfoffer, af alt thet bästa som ther af helgat warder.

30. Och säg til them: När J altså thet bästa ther af häfoffren, så skal thet Levitomen räknat warda, lika som thet af ladone, och såsom thet af prässen gåfwes.

31. Och J mågen thet äta allestädz, J och edor barn; ty thet är edor löön för edart ämbete vthi witnesbyrdsens tabernakel.

32. Så synden J icke ther öfwer, när J häfoffren thet feta ther af, och icke ohelgen thet Jsraels barn helgat hafwa, at J icke döön.

19. Capitel.

Wjdare befalte Gudh, at Jsraels barn skulle hafwa til Mose een rödlett koo, v. 1. Then skulle Eleazar slachta vth för lägret, och stänckia af blodet siu gångor emot tabernaklet, v. 3. Och vpbränna koon, v. 5. Askan skulle han förwara til stänckewatn för the orena, v. 9. Ty then som komme widh en dödan eller dödas been, han wore oreen, och skulle rena sigh: wille han icke, tå skulle han vthrotas, v. 11. På askan skulle slås rinnande watn; och sedan then orene ther medh besprängias, v. 17. Then som komme widh watnet, skulle ock wara oreen, v. 21.

Och HERREN talade medh Mose och Aaron, och sade:

2. Thetta sättet skal wara en lagh, then HERREN budit hafwer, och sagt: Säg Jsraels barnom, at the hafwa til tigh een rödlett koo vthan wanck, ther ingen brist på är, ther intet ook ännu påkommet är.

3. Och få henne Prestenom Eleazar, han skal föra henne vth för lägret, och låta ther slachta henne för sigh.

4. Och Presten Eleazar skal taga af hennes blodh medh sitt finger, och stänckia rätt emot witnesbyrdsens tabernakel siu resor;

5. Och låta vpbränna kona för sigh, både hennes hudh och hennes kött, ther til hennes blodh, samt medh goret.

6. Och Presten skal taga cedreträ och Jsop, och rosenröd vll, och kasta på then brinnande kona;

7. Och skal twå sin kläder, och bada sin kropp medh watn, och sedan gå i lägret, och wara oreen alt in til aftonen.

8. Och then som vpbrände henne, skal ock twå sin kläder medh watn, och bada sin kropp i watn, och wara oreen alt in til aftonen.

9. Och en reen man skal vptaga askona af kone, och slå henne vth på ett reent rum vthan lägret, at hon warder ther förwarad åth menighetene af Jsraels barnom til stänckewatn: ty thet är ett syndoffer.

10. Och then som askona af kone vptog, skal twå sin kläder, och wara oreen alt in til aftonen. Thetta skal wara en ewig rätt Jsraels barnom, och främlingomen, som boo ibland eder.

11. Then som kommer widh ena döda menniskio, han skal wara oreen i siu dagar:

12. Så skal han här medh rena sigh på tredie dagen, och på siunde dagen, och så warder han reen. Och om han icke på tredie och siunde dagen renar sigh, så skal han icke reen warda.

13. Men om någor kommer widh ena döda menniskio, och icke wil rena sigh, then orenar HERRANS tabernakel, och sådana siäl skal vthrotad warda vthur Jsrael: therföre at stänckewatnet icke är stänckt öfwer honom, så är han oreen, så länge han sigh icke rena låter.

14. Thetta är lagen, om een menniskia döör i tiället; then som går in i tiället, och alt thet som i tiället är, skal wara oreent i siu dagar.

15. Och hwart och ett botyg som öpet är, thet intet öfwertäckelse eller band hafwer, thet är oreent.

16. Theslikes then som på markene kommer widh någon som slagen är medh swärd, eller eljes en dödan, eller ene menniskios been, eller graf, then är oreen i siu dagar.

17. Så skola the nu för then orena taga af thesso vpbrända syndoffres asko, och låta ther vppå rinnande watn vthi ett käril:

18. Och en reen man skal taga Jsop, och doppa i watnet, och stänckia tiället, och all botyg, och alla the siälar som ther inne äro; sammalunda ock then som hafwer kommet widh ens dödas been, eller en slagnan, eller en dödan, eller någon graf.

19. Och then rene skal stänckia then orena på tredie dagen, och på siunde dagen, och rena honom på siunde dagen: och skal twå sin kläder, och bada sigh i watn, så warder han reen om aftonen.

20. Men hwilken som warder oreen, och icke wil rena sigh, hans siäl skal vthrotad warda vthu menighetene: förty, han hafwer orenat HERRANS helgedom, och icke är medh stänckewatne stänckt; therföre är han oreen.

21. Och thetta skal wara them en ewig rätt. Skal ock så then, som medh stänckewatnena stänckte, twå sin kläder: och then som kommer widh stänckewatnet, han skal wara oreen in til aftonen.

22. Och alt thet han kommer widh, thet skal wara oreent. Och hwilken siäl som han wederkommer, hon skal wara oreen in til aftonen.

20. Capitel.

När folcket kom til Kades, blef MirJam död, v. 1. Och efter ther war intet watn, trätte åter menigheten medh Mose, v. 2. Tå befalte HERREN gifwa them watn af hälleberget, v. 7. Mose tog stafwen, och slog twå gångor på berget, och mycket watn gick ther vth, v. 9. Och HERREN sade: Efter Mose och Aaron icke trodde, så skulle the icke komma in i Canaans land, v. 12. Sedan begärade Mose af the Edomeers Konung lof, at draga medh folcket genom hans land; men han wägrade thet, v. 14. Tå wek Jsrael ifrå honom, och drog ifrå Kades til Hor: ther befalte Gudh Mose taga Aaron medh sigh på berget, at han skulle ther döö, v. 22. Mose giorde som HERREN böd: Aaron blef död, och solcket begreet honom i 30 dagar, v. 27.

Och Jsraels barn kommo medh hela menighetene in vthi then öknena Zin i första månaden; och folcket blef i Kades; Och Mir Jam blef ther död, och wardt ther begrafwen.

2. Och menigheten hade intet watn: och the församlade sigh emot Mose och Aaron.

3. Och folcket trätte medh Mose, och sade: Ach! thet wij hade förgånges ther wåre bröder förgingos för HERRANOM.

4. Hwij hafwe J fördt thenna HERRANS menighet vthi thenna öknena, at wij här döö skole medh wårom boskap?

5. Och hwij hafwen J fördt oß vthur Egypten in til thenna onda platzen, ther man intet såå kan; ther hwarken äro fikon eller wijnträ, eij heller granatäple; och är ther til medh intet watn til at dricka?

6. Tå gingo Mose och Aaron ifrå menighetene in til dörena af witnesbyrdsens tabernakel, och föllo på sitt ansichte: och HERRANS härlighet syntes them.

7. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

8. Tag stafwen, och församla menighetena, tu och tin broder Aaron, och taler til hälleberget för theras ögon, thet skal gifwa sitt watn. Altså skalt tu skaffa them watn vthu hälleberget, och gifwa menighetene dricka, och theras boskap.

9. Tå tog Mose stafwen för HERRANOM, såsom han honom budit hade.

10. Och Mose och Aaron församlade menighetena in för hälleberget, och sade til them: Hörer J olydige: månne wij ock skole skaffa eder watn vthu thetta hälleberget?

11. Och Mose hof vp sina hand, och slog på hälleberget medh sin staf twå gångor: tå gick ther vth mycket watn, så at menigheten fick dricka, och theras boskap.

12. Och HERREN sade til Mose och Aaron: Therföre at J icke trodden vppå migh, at J måtten helgat migh för Jsraels barnom, skolen J icke föra thenna menighetena in i thet land, som jagh them gifwa skal.

13. Thetta är thet trätowatnet, öfwer hwilket Jsraels barn trätte medh HERRANOM, och han wardt helgat i them.

14. Och Mose sände bodskap vth ifrå Kades til the Edomeers Konung; Så låter tin broder Jsrael säija tigh: tu wetst all then mödo som oß påkommen är;

15. At wåre fäder woro nederfarne in vthi Egypten, och wij i långan tijd bodde vthi Egypten; och the Egyptier handlade illa medh oß, och wåra fäder.

16. Och wij ropade til HERRAN, och han hörde wåra röst, och vthsände en Ängel, och förde oß vthur Egypten: Och sij, wij äre i Kades, i then staden som widh tina gränsor är.

17. Lät oß draga igenom titt land: wij wilje icke fara öfwer åker eller wijngårdar, och icke dricka watnet vthu brunnarna; wij wilje draga rätta landzstråtena, hwarken wikande på then högra sidona eller på then wenstra, til theß wij komme igenom tina landzändar.

18. The Edomeer sade til them: Tu skalt icke draga här igenom, eller jagh skal möta tigh medh swärd.

19. Jsraels barn sade til them: Wij wilje draga then meniga stråtena: och om wij dricke af titt watn, wij och wår boskap, så wilje wij thet betala; wij wilje icke vtan allenast gå til foot ther igenom.

20. Men han sade: Tu skalt icke draga här igenom. Och the Edomeer drogo vth emot them medh mächtigt folck, och starcka hand.

21. Altså förwägrade the Edomeer Jsrael draga igenom theras landzändar. Och Jsrael wek ifrå them.

22. Och Jsraels barn drogo ifrå Kades, och kommo medh hela menighetene in til thet berget Hor.

23. Och HERREN talade medh Mose och Aaron på bergena Hor, widh gränson åth the Edomeers land, och sade:

24. Lät Aaron samla sigh til sitt folck; ty han skal icke komma i thet landet, som jagh Jsraels barnom gifwit hafwer, therföre at J woren minom mun ohörsamme widh trätowatnet.

25. Så tag nu Aaron och hans son Eleazar, och haf them vp på berget Hor:

26. Och afkläd Aaron hans kläder, och kläd them på hans son Eleazar: och Aaron skal ther samlas, och döö.

27. Mose giorde såsom HERREN honom böd: och the stego vp på berget Hor, för hela menighetene.

28. Och Mose afklädde Aaron hans kläder, och klädde them på hans son Eleazar. Och Aaron blef ther död vppå berget. Men Mose och Eleazar stego neder vthaf bergena.

29. Och tå hela menigheten såg at Aaron war död, begreto the honom i tretijo dagar, hela Jsraels huus.

21. Capitel.

Tå Konungen i Arad hörde Jsrael komma, stridde han emot them: men HERREN gaf honom i theras händer, v. 1. Sedan drogo the omkring the Edomeers land; och efter wägen war lång, talade folcket emot Mose, v. 4. Therföre sände Gudh brännande ormar, som beto them: och efter the ångrade sigh, lät Gudh vphängia en kopparorm; then honom såg, han blef widh lijf, v. 6. Ther ifrå drogo the til Pisga, v. 19. Och slogo Sihon the Amoreers Konung, och togo in hans land, v. 21. Sedan Og Konungen i Basan, v. 33.

Och tå then Cananeen, Konungen i Arad, som söder vth boor, hörde at Jsrael inkom genom speijares wägh; stridde han emot Jsrael, och förde några af them fångna.

2. Tå låfwade Jsrael HERRANOM ett löfte, och sade: Om tu gifwer thetta folcket vnder mina hand, så skal jagh gifwa theras städer til spillo.

3. Och HERREN hörde Jsraels böön, och gaf them the Cananeer; och the giorde them til spillo medh theras städer; Och kallade thet rumet Horma.

4. Sedan drogo the ifrå berget Hor på then wägen åth röda hafwet, at the skulle draga omkring the Edomeers land. Och folcket wardt ledse på wägen.

5. Och folcket talade emot Gudh, och emot Mose: Hwij hafwer tu fördt oß vthur Egypten, at wij skulle döö i öknene? Ty här är hwarken brödh eller watn, och wår siäl wämjar öfwer thenna lösamaten.

6. Tå sände HERREN ibland folcket brännande ormar; the beto folcket, så at mycket folck i Jsrael blef dödt.

7. Så kommo the til Mose, och sade: Wij hafwe syndat, at wij emot HERRAN, och emot tigh talat hafwe: Bed HERRAN, at han tager thessa ormarna ifrån oß. Mose bad för folcket.

8. Tå sade HERREN til Mose: Giör tigh en kopparorm, och rees honom vp för ett tekn; hwilken som bitin är, och seer vppå honom, han skal lefwa.

9. Så giorde Mose en kopparorm, och reste honom vp för ett tekn, och om någor wardt bitin af orme, så såg han på then kopparormen, och blef widh lijf.

10. Och Jsraels barn drogo vth, och lägrade sigh i Oboth.

11. Och ifrån Oboth drogo the vth, och lägrade sigh i Jjim widh berget Abarim, vthi then öknene twärt öfwer Moab öster vth.

12. Tädan drogo the, och lägrade sigh widh then bäcken Sared.

13. Tädan drogo the, och lägrade sigh på thenna sidone widh Arnon, hwilket i öknene är, och sträcker sigh vth ifrå the Amoreers landzändar: ty Arnon är Moabs landamäre, emellan Moab och the Amoreer.

14. Ther af säger man vthi then bokene om HERRANS strider: Then höga bergklippan alt in til skyyn, och in til Arnons bäck;

15. Och in til bäcksens källo, hwilken räcker alt in til then staden Ar, och böijer sigh, och är Moabs gränsa.

16. Och tädan drogo the til brunnen: thet är then brunnen ther HERREN af sade til Mose: Församla folcket, jagh wil gifwa them watn.

17. Tå sång Jsrael thenna wisona, och sungo emot hwar annan öfwer brunnen:

18. Thenna är then brunnen som the Förstar grafwit hafwa, the ädle i folcket hafwa grafwit honom, genom Läraren, och theras stafrar. Jfrå thenna öknene drogo the til Mattana:

19. Och ifrå Mattana til Nahaliel: och ifrå Nahaliel til Bamoth;

20. Och ifrå Bamoth til then dalen, som ligger i Moabs mark, widh thet höga berget Pisga, som weet åth öknene.

21. Och Jsrael sände bodh til Sihon the Amoreers Konung, och lät säija honom:

22. Lät migh draga genom titt land; wij wilje intet wika in på åkrar, eller in på wijngårdar; wij wilje icke heller dricka brunwatnet: landzstråtena wilje wij fara, til thes wij komme genom tina landzändar.

23. Men Sihon tilstadde icke Jsraels barn gå igenom sina landzändar; vtan församlade alt sitt folck, och drog emot Jsrael i öknena: och som han kom til Jahza, stridde han emot Jsrael.

24. Men Jsrael slog honom medh swärdzägg, och tog hans land in ifrån Arnon, alt in til Jabock, och alt in til Ammons barn: förty, Ammons landzändar woro faste.

25. Altså tog Jsrael alla thessa städerna, och bodde i alla the Amoreers städer, i Hesbon, och alla hans döttrar.

26. Ty staden Hesbon hörde Sihon Amoreers Konunge til, och han hade tilförene stridt medh the Moabiters Konung, och wunnet honom af all hans land, alt in til Arnon.

27. Ther af säger man i ordspråket: Kommer til Hesbon, at man bygger och vprättar then staden Sihon.

28. Ty en eld är vthgången af Hesbon, en låge af then staden Sihon; han hafwer vpfrätit Ar the Moabiters, och the ther boo i the högder Arnon.

29. Wee tigh Moab; tu Chemos folck äst förgångit. Man hafwer hans söner slagit på flychtena, och fördt hans döttrar fångna til Sihon, the Amoreers Konung.

30. Theras härlighet är worden om intet, ifrå Hesbon in til Dibon; hon är förstörd, alt in til Nopha, hwilken räcker alt in til Medeba.

31. Så bodde Jsrael vthi the Amoreers lande.

32. Och Mose sände vth speijare til Jaeser, och the wunno thes döttrar, och togo the Amoreer in som ther vthi woro:

33. Och wände om, och drogo vp åth then wägen til Basan. Tå drog Og Konungen i Basan vth emot them medh alt sitt folck, til at strida i Edrei.

34. Och HERREN sade til Mose: Fruchta tigh intet för honom; ty jagh hafwer gifwit honom i tina hand medh land ock folck: och tu skalt giöra medh honom, såsom tu medh Sihon the Amoreers Konung giordt hafwer, hwilken i Hesbon bodde.

35. Och the slogo honom och hans söner, och alt hans folck, til thes at ingen war igen; och togo thet landet in.

22. Capitel.

Sedan foro Jsraels barn vth, och lägrade sigh in emot Jericho, v. 1. Och tå Balak såg, hwad Jsrael giorde the Amoreer, v. 2. Sände han efter Bileam, at han skulle förbanna them, på thet han kunde slå them, v. 5. The äldste kommo til Bileam, v. 7. Men HERREN förböd honom draga, v. 9. Tå sände Balak yppare män än the första, v. 15. Och HERREN tillät, v. 20. Hände sigh, när Bileam war på wägen, stod HERRANS Ängel honom emot: och tå åsnan icke wille fort, slog han henne, och hon talade, v. 21. Sedan fick Bileam see HERRANS Ängel: Han bad honom draga; men intet annat tala, än han befalte, v. 31. När Bileam kom fram, fägnade honom Balak, och lät offra, v. 36. Och hade honom på Baals högder, v. 41.

Sedan foro Jsraels barn vth, och lägrade sigh i Moabs mark, widh Jordan in * moot Jericho.

2. Och tå Balak Zipors son såg alt thet Jsrael giordt hade the Amoreer:

3. Och at the Moabiter mycket fruchtade för thet folcket, som så mycket war; och at the Moabiter grufwade sigh för Jsraels barn:

4. Tå sade the Moabiter til the äldsta af the Midianiter: Nu warder thenne hopen vpgnagandes alt thet omkring oß är, såsom en oxe vpfräter gräset på markene. Och war Balak Zipors son then tiden the Moabiters Konung.

5. Och han sände vth bodh til Bileam Beors son, then en spåman war; han bodde widh älfwena i hans folcks barnas lande; at the skulle kalla honom; och lät säija honom: Sij ett folck är dragit vthur Egypten, thet öfwertäcker jordenes ansichte, och thet ligger emot migh.

6. Så kom nu, och förbanna migh thet folcket; ty thet är migh förmächtigt; om jagh kunde slå them, och fördrifwa them vthu landet: förty, jagh weet, hwem tu wälsignar, han är wälsignad, och then tu förbannar, han är förbannad.

7. Och the äldste af the Moabiter gingo bort medh the äldsta af the Midianiter, och hade spådoms löön i theras händer; och gingo in til Bileam, och sade honom Balaks ord.

8. Och han sade til them: Blifwer här öfwer nattena, så wil jagh säija eder igen, hwad HERREN migh säijandes warder. Så blefwo the Moabiters Förstar när Bileam.

9. Och Gudh kom til Bileam, och sade: Ho äro the män som när tigh äro?

10. Bileam sade til Gudh: Balak Zipors son, the Moabiters Konung, hafwer sändt til migh:

11. Sij, ett folck är vthdraget vthur Egypten, och öfwertäcker jordenes ansichte: Så kom nu, och förbanna them; om jagh kunde strida medh them, och fördrifwa them.

12. Men Gudh sade til Bileam: Gack intet medh them, förbanna icke heller folcket; ty thet är wälsignat.

13. Tå stod Bileam bittida vp om morgonen, och sade til Balaks Förstar: Går i edart land; förty, HERREN wil icke tilstädia at jagh går medh eder.

14. Och the Moabiters Förstar stodo vp, kommo til Balak, och sade: Bileam nekar sigh wilja komma medh oß.

15. Tå sände Balak ännu yppare och härligare Förstar än hine woro.

16. Tå the kommo til Bileam, sade the til honom: Så låter Balak Zipors son säija tigh: Lät tigh icke förtryta at komma til migh;

17. Ty jagh wil högeliga ähra tigh; och hwad tu säger migh, thet wil jagh giöra: Käre, kom, och förbanna migh thetta folcket.

18. Bileam swarade och sade til Balaks tienare: Om Balak gåfwe migh sitt huus fult medh silfwer och guld, så kunde jagh doch icke gå öfwer HERRANS mins Gudz ord, litet eller mycket til at giöra.

19. Så blifwer ock ännu J här i thenna natten, at jagh må förfara hwad HERREN ytterligare medh migh talandes warder.

20. Tå kom Gudh om nattena til Bileam, och sade til honom: Äro thesse männerne komne til at kalla tigh, så statt vp, och faar medh them: doch hwad jagh säger tigh, thet skalt tu giöra.

21. Tå stod Bileam om morgonen vp, och sadlade sina åsninno, och fölgde the Moabiters Förstar.

22. Men Gudz wrede förgrymmade sigh, at han foor tijt. Och HERRANS Ängel trädde fram i wägen, at han skulle stå honom emot. Men han red på sine åsninno, och twå dränger woro medh honom.

23. Och åsninnan såg HERRANS Ängel stå i wägenom, och ett dragit swärd i hans hand. Och åsninnan wek af wägenom in på markena: men Bileam slog henne, at hon skulle gå på wägenom.

24. Tå trädde HERRANS Angel vthi ett trångt tä emellan wijngårdar, ther på båda sidor gårdar woro.

25. Och tå åsninnan såg HERRANS Ängel, trängde hon sigh in til gården, och klämde foten af Bileam in moot gården; och han slog henne ännu meer.

26. Tå gick HERRANS Ängel yterligare in på ett trångt rum, ther ingen wägh war til at afwika, antingen på högra eller wenstra sidona.

27. Och tå åsninnan såg HERRANS Ängel, föll hon på knä vnder Bileam. Tå förgrymmade sigh Bileams wrede, och han slog åsninnona medh stafwen.

28. Tå öpnade HERREN åsninnones mun, och hon sade til Bileam: Hwad hafwer jagh giordt tigh, at tu hafwer slagit migh nu tre gångor?

29. Bileam sade til åsninnon: Förty, tu giorde gäck af migh: ach! hade jagh nu ett swärd i handene, jagh skulle dräpa tigh.

30. Åsninnan sade til Bileam: Är jagh icke tin åsninna, ther tu på ridit hafwer i tina dagar in til thenna tijd? Hafwer jagh någon tijd så plägat giöra medh tigh? Han sade: Neij.

31. Tå öpnade HERREN Bileams ögon, at han såg HERRANS Ängel stå i wägenom, och ett dragit swärd vthi hans hand: och han neg, och bugade sigh medh sitt ansichte.

32. Och HERRANS Ängel sade til honom: Hwij hafwer tu slagit tina åsninno nu tre gångor? Sij, jagh är vthgången, at jagh skal stå tigh emot; ty thenne wägen är migh emot:

33. Och åsninnan såg migh, och wek vndan för migh i tre gångor; eljes hwar hon icke vndan wikit hade, så hade jagh nu slagit tigh ihiäl, och åsninnan hade lefwande blifwit.

34. Tå sade Bileam til HERRANS Ängel: Jagh hafwer syndat; ty jagh wiste icke at tu stod emot migh i wägenom. Och nu, om thet är icke tin wilje, wil jagh wända om igen.

35. HERRANS Ängel sade til honom: Faar medh thessa männerna; men intet annat skalt tu tala, vtan thet jagh säger tigh. Så fölgde Bileam Balaks Förstar.

36. Tå Balak hörde at Bileam kom, foor han vth emot honom vthi the Moabiters stadh, som ligger i gränsone widh Arnon, hwilken är widh then yttersta gränson;

37. Och sade til honom: Hafwer jagh icke sändt efter tigh, och lätit kalla tigh? Hwij ästu tå icke kommen til migh? Menar tu jagh kunde icke ähra tigh?

38. Bileam swarade honom: Sij, jagh är kommen til tigh; men huru kan jagh något annat tala, vtan thet Gudh gifwer migh i munnen, thet måste jagh tala?

39. Så foor Bileam medh Balak, och kommo in i gatustaden.

40. Och Balak offrade fää och fåår, och sände efter Bileam, och efter the Förstar som när honom woro. *

41. Om morgonen tog Balak Bileam, och hade honom vp på Baals högder, at han tädan af måtte see in til ändan af folcket.

23. Capitel.

Bjleam befaller byggia siu altare, v. 1. Tå Bileam gick bort til at fråga Gudh, kom han emot honom, och böd honom hwad han skulle säija, v. 3. Han kom igen, hof vp sitt taal, och wälsignade Jsrael, v. 6. Ther öfwer blef Balak wredh, och hade honom annorstädes; ther giorde han sammaledes, v. 11. Tå befalte Balak at han hwarken skulle wälsigna eller förbanna them, v. 25. Och tog honom medh sigh på kullan af thet berget Peor: och the offrade ther, v. 27.

Och Bileam sade til Balak: Bygg migh här siu altare, och lät migh få hijt siu stutar, och siu wädrar.

2. Balak giorde som Bileam honom sade. Och både Balak och Bileam offrade, ju på hwart altare en stuut och en wädur.

3. Och Bileam sade til Balak: Gack til titt bränneoffer; och jagh wil gå bort; om til ewentyrs HERREN kan komma emot migh, och vnderwisa migh hwad jagh skal säija tigh. Och gick åstadh hasteliga.

4. Och Gudh kom emot Bileam. Men han sade til honom: siu altare hafwer jagh tilredt, och ju på hwart altare en stuut och en wädur offrat.

5. Och HERREN gaf Bileam ordet i munnen, och sade: Gack til Balak igen, och säg altså.

6. Och tå han kom igen til honom: sij, tå stod han när sitt bränneoffer, medh alla the Moabiters Förstar.

7. Tå hof han sitt taal vp, och sade: Vthaf Syrien hafwer Balak the Moabiters Konung lätit hämta migh, ifrå bergen öster vth. Kom och förbanna migh Jacob; kom tala ondt emot Jsrael.

8. Huru skal jagh förbanna, then Gudh icke förbannar? Huru skal jagh tala ondt emot then HERREN intet ondt emot talar?

9. Ty af bergshögden seer jagh honom wäl, och af högarna skådar jagh honom. Sij, thet folcket warder allena boendes, och icke skal räknat warda ibland Hedningar.

10. Ho kan räkna Jacobs stofft, och talet på fierde delen af Jsrael? Min siäl döö medh the rättferdigas dödh, och min ände warde såsom thessas ände.

11. Tå sade Balak til Bileam: Hwad giör tu migh? Jagh hafwer lätit hämta tigh til at förbanna mina fiendar, och sij, tu wälsignar them.

12. Han swarade och sade: Skulle jagh icke thet hålla och tala som HERREN gifwer migh i munnen?

13. Balak sade til honom: Kom tå medh migh på en annan platz, tädan tu hans ända seer, och doch icke allan samman seer; och förbanna migh honom ther.

14. Och tog han honom på en frij plaan, vppå kullan af berget Pisga, och bygde siu altare, och offrade ju på hwart altaret en stuut, och en wädur.

15. Och sade til Balak: Gack til titt bränneoffer, jagh wil wänta ther borta.

16. Och HERREN kom emot Bileam, och gaf honom ordet i hans mun, och sade: Gack til Balak igen, och säg altså:

17. Och tå han kom igen til honom: Sij, tå stod han när sitt bränneoffer medh the Moabiters Förstar. Och Balak sade til honom: Hwad hafwer HERREN sagt?

18. Och han hof vp sitt taal, och sade: Statt vp Balak, och hör; fatta i öronen hwad jagh säger, tu Zipors son:

19. Gudh är icke een menniskia, at han kan liuga; eller menniskio barn, at honom något kan ångra. Skulle han säija något, och icke giörat? Skulle han något tala, och icke hållat?

20. Sij, til at wälsigna är jagh hijt hafd: jagh wälsignar, och kan icke omwändat.

21. Man seer ingen mödo i Jacob, och intet arbete i Jsrael: HERREN hans Gudh är när honom, och Konungens trummetning ibland honom.

22. Gudh hafwer fördt honom vthur Egypten; hans frimodighet är såsom ens enhörnings.

23. Ty ingen trolkarl är i Jacob, och ingen spåman i Jsrael. J sin tijd warder man säijandes om Jacob och om Jsrael, hwilka vnder Gudh giör.

24. Sij, thet folcket warder vpståndandes såsom ett vngt leijon, och warder sigh vpresandes såsom ett leijon: thet skal icke läggia sigh, til thes thet äter roof, och dricker theras blodh, som slagne äro.

25. Tå sade Balak til Bileam: Tu skalt hwarken förbanna them, eller wälsigna them.

26. Bileam swarade och sade til Balak: Hafwer jagh icke sagt tigh, at alt thet HERREN talandes worde, thet måste jagh giöra?

27. Balak sade til honom: Kom, jagh wil hafwa tigh på en annan platz; om til ewentyrs Gudi må täckias, at tu förbannar them ther.

28. Och han tog honom vp på kullan af thet berget Peor, hwilket weet åth öknena.

29. Och Bileam sade til Balak: Bygg migh här siu altare, och lät migh få siu stutar, och siu wädrar.

30. Balak giorde såsom Bileam sade, och offrade ju vppå hwart altaret en stuut, och en wädur.

24. Capitel.

Och tå Bileam såg, at HERRANOM så täcktes, wände han sitt ansichte til öknen, och wälsignade Jsraels barn tredie reson, v. 1. Tå förgrymmade Balak sigh, och wille inga skäncker gifwa honom, v. 10. Han swarade, at han intet annat kunde tala, än thet HERREN befalte, v. 12. Och hof åter vp sitt taal och sade: at een stierna skulle vpgå af Jacob, och een spira af Jsrael, som förkrossa skulle the Moabiters Förstar, v. 15. Han talade ock om the Amalekiter, Keniter, och Chittim, huru them skulle gå i sinom tijd, v. 20. Sedan drog han heem igen, v. 25.

Tå nu Bileam såg, at HERRANOM täcktes at han skulle wälsigna Jsrael, gick han intet, såsom tilförene, bort til at sökia troldom, vtan wände sitt ansichte rätt emot öknena;

2. Hof sin ögon vp, och såg Jsrael såsom the lågo efter theras slächter, och Gudz Ande kom öfwer honom.

3. Och han hof vp sitt taal, och sade: Thetta säger Bileam Beors son: Thetta säger then man, hwilkom ögonen öpnade äro:

4. Thetta säger then, som hörer Gudz taal; then som then alzmächtigas vppenbarelse seer, hwilkom ögonen öpnade warda, när han på knä faller.

5. Huru skiön äro tin tiäll Jacob, och tin boning Jsrael!

6. Såsom bäcker vthwigda sigh, såsom örtagårdar widh watn, såsom tiäll the HERREN vpsätter, såsom cedreträ widh watn.

7. Watn skola flyta vthu hans ämbar, och hans sädh skal warda til ett stort watn. Hans Konung skal warda högre än Agag, och hans rike skal vphäfwa sigh.

8. Gudh hafwer honom fördt vthur Egypten; hans frimodighet är såsom ens enhörnings: Han skal vpfräta sina motståndare Hedningarna, och theras been sönderkrossa, och medh sina pilar sönderbråka.

9. Han hafwer sigh nederlagt såsom ett leijon, och såsom ett vngt leijon. Ho wil sättia sigh emot honom? Wälsignad ware then, som tigh wälsignar, och förbannad, then tigh förbannar.

10. Tå förgrymmade sigh Balak i wrede emot Bileam, och slog händerna tilsamman, och sade til honom: Jagh hafwer kallat tigh, at tu skulle förbanna mina fiendar; och sij, tu hafwer nu tre gångor wälsignat them.

11. Faar nu heem til titt: Jagh tänckte at jagh skulle ährat tigh; men HERREN hafwer then ährona förtagit tigh.

12. Bileam swarade honom: Hafwer jagh ock icke talat medh tin sändingabod, som tu sände til migh, och sagt:

13. Om Balak gåfwe migh sitt huus fult medh silfwer och guld, så kunde jagh doch icke gå vthöfwer HERRANS ord, antingen til at giöra ondt eller godt efter mitt sinne: vtan hwad som HERREN säijandes worde, thet skulle jagh ock säija?

14. Och nu sij, när jagh faar til mitt folck, så kom, jagh skal råda tigh, hwad thetta folck medh tino folcke giöra skal, på yttersta tiden.

15. Och han hof sitt taal vp, och sade: Thetta säger Bileam Beors son; Thet säger then man, hwilkom ögonen öpnade äro:

16. Thet säger then, som hörer Gudz taal, och then som then högstas kundskap hafwer; then som seer thens alsmächtigas vppenbarelse, hwilkom ögonen öpnade warda, när han på knä faller:

17. Jagh skal få see honom, men icke nu; Jagh skal skoda honom, men icke när: Een Stierna skal vpgå vthaf Jacob, och een Spira vpkomma af Jsrael, och skal sönderkrossa the Moabiters Förstar, och ödeläggia all Seths barn.

18. Han skal intaga Edom, och Seir skal komma vnder sina fiendars wåld; men Jsrael skal winna seger.

19. Vthur Jacob warder kommandes then som råda skal, och omkull slå hwad igen är af städerna.

20. Och tå han såg the Amalekiter, hof han vp sitt taal, och sade: Amalek the förste ibland Hedningarna; men på sidstone blifwer tu platt borta.

21. Och tå han såg the Keniter, hof han vp sitt taal, och sade: Fast är tin boning, och tu hafwer lagt titt näste i hällebergena.

22. Men tu Kain skal warda förbränd, när Assur tigh fångnan bortförer.

23. Och han hof åter vp sitt taal, och sade: Ach! ho må lefwa, när Gudh thetta giöra skal?

24. Och skep vthu Chittim skola förderfwa Assur och Eber: men han skal ock förgås.

25. Och Bileam stod vp, och drog sina färde, och kom igen til sitt rum: och Balak foor sin wägh.

25. Capitel.

Medan Jsrael ännu bodde i Sittim, begynte the bola medh the Moabiters döttrar, och hålla sigh in til Baal Peor, v. 1. Tå förgrymmade sigh HERRANS wrede, och han befalte vphängia öfwerstarna, v. 3. Tå hände sigh, at Simri Salu son tog Cosbi, ens Midianitisk Förstas dotter, och gick för folcksens ögon i sitt tiäll, at hora medh henne, v. 6. Them stack Pinehas ihiäl, och stilte HERRANS wrede, v. 7. Therföre låfwade Gudh honom ett ewigt Presterskap, v. 10. Och befalte Mose slå the Midianiter, v. 16.

Och Jsrael bodde i Sittim, och folcket begynte bola medh the Moabiters döttrar: *

2. Hwilka budo folcket til theras gudars offer.

3. Och folcket åt, och tilbad theras gudar, och Jsrael hölt sigh in til Baal Peor: Tå förgrymmade sigh HERRANS wrede öfwer Jsrael.

4. Och HERREN sade til Mose: Tag alla öfwerstarna för folcket, och häng them vp HERRANOM i solene, på thet then grymme HERRANS wrede måtte warda wänd ifrån Jsrael.

5. Och Mose sade til the domare i Jsrael: Hwar och en dräpe sina män, som sigh til BaalPeor hållet hafwa.

6. Och sij, en man vthaf Jsraels barn kom och hade in ibland sina bröder ena Midianitiska qwinno, och lät Mose see thet, och hela menighetena af Jsraels barn, som greto in för dörene af witnesbyrdsens tabernakel.

7. Tå Pinehas thet såg Eleazars son, Prestens Aarons sons, stod han vp vthu menighetene, och tog en knijf i sina hand;

8. Och gick efter then Jsraelitiska mannen in vthi horohuset, och stack them, både then Jsraelitiska mannen och qwinnona igenom theras buuk: Så wände plågan igen af Jsraels barn.

9. Och i the plågone wordo dräpne fyra och tiugu tusend.

10. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

11. Pinehas Eleazars son, Prestens Aarons sons, hafwer afwändt mina grymhet ifrån Jsraels barn, i thet han nijtisk war om migh, at jagh i mitt nijt icke skulle förgiöra Jsraels barn.

12. Therföre säger jagh: Sij, jagh gifwer honom mins fridz förbund.

13. Och han och hans sädh efter honom, skal hafwa ett ewigt Presterskaps förbund; therföre at han för sin Gudh hafwer nijtisk warit, och Jsraels barn försonat.

14. Men then Jsraelitiske mannen, som slagen wardt medh then Midianitisko qwinnone, heet Simri Salu son, en Förste öfwer the Simeoniters fäders huus.

15. Then Midianitiska qwinnan, som ock slagen wardt, heet Cosbi Zurs dotter, then en Förste war för een slächt ibland the Midianiter.

16. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

17. Gör the Midianiter ondt, och slå them:

18. Förty, the hafwa giordt eder ondt medh theras list, then the eder bestält hafwa medh Peor, och medh theras syster Cosbi, then Midianitiska Förstans dotter, hwilken slagen wardt på plågones dagh för Peors skul.

26. Capitel.

Ther efter befalte HERREN åter taga summon af Jsraels barn, som woro öfwer 20 åhr, v. 1. Och Mose medh Eleazar, talde the tolf Jsraels slächter, v. 3. Och fans summan 601730, v. 51. Thessom befalte Gudh skifta thet förlåfwada landet medh lott, v. 52. Taldes ock Leviterna, och funnos öfwer en månad gamla 23000, v. 57. Och thetta war summan af Jsraels barn, ibland hwilka woro inga, som tilförene räknade woro vthi Sinai ökn, förvthan Caleb och Josua, v. 63.

Och skedde efter thenna plågona, at HERREN talade til Mose och Eleazar Prestens Aarons son, och sade:

2. Tag summona af hela menighetene af Jsraels barn, ifrå tiugu åhr och ther vthöfwer, efter theras fäders huus, alla the som förmå draga i häär i Jsrael.

3. Och Mose, samt medh Eleazar Prestenom, talade på the Moabiters mark, widh Jordan in moot Jericho,

4. Medh them, som tiugu åhra gamle woro, och ther vthöfwer, såsom HERREN hade budit Mose och Jsraels barnom, som vthur Egypti land dragne woro.

5. Ruben then förstfödde Jsraels son: Rubens barn woro, Hanoch, af hwilkom the Hanochiters slächt kommer: Pallu, af hwilkom the Palluiters slächt kommer:

6. Hezron, af hwilkom the Hezroniters slächt kommer: Charmi, af hwilkom the Charmiters slächt kommer.

7. Thesse äro Rubens slächter: Och theras tahl war try och fyratijo tusend, siuhundrat och tretijo.

8. Men Pallu barn woro, Eliab.

9. Och Eliabs barn woro, Nemuel, och Dathan, och Abiram. Thesse äro Dathan och Abiram, myndige män i then menighetene, som satte sigh vp emot Mose och Aaron vthi Korahs partij, tå the satte sigh vp emot HERRAN:

10. Och jorden öpnade sin mun, och vpswalg them medh Korah, tå thet partijet blefwo döde, och elden förtärde twhundrat och femtijo män: och woro til ett tekn.

11. Men Korahs barn blefwo icke döde.

12. Simeons barn vthi theras slächter woro, Nemuel, af honom kommer the Nemueliters slächt: Jamin, af honom kommer the Jaminiters slächt: Jachin, af honom kommer the Jachiniters slächt:

13. Serah, af honom kommer the Serahiters slächt: Saul, af honom kommer the Sauliters slächt.

14. Thessa äro Simeons slächter, tw och tiugu tusend och twhundrat.

15. Gadz barn vthi theras slächter woro, Zephon, af honom kommer the Zephoniters slächt: Haggi, af honom kommer the Haggiters slächt: Suni, af honom kommer the Suniters slächt.

16. Osni, af honom kommer the Osniters slächt: Eri, af honom kommer the Eriters slächt.

17. Arod, af honom kommer the Aroditers slächt: Areli, af honom kommer the Areliters slächt.

18. Thessa äro Gadz barnas slächter; theras tahl fyratijo tusend, och femhundrat.

19. Juda barn, Er och Onan, hwilke både blefwo döde i Canaans lande.

20. Och woro Juda barn i theras slächter; Sela, af honom kommer the Selaniters slächt: Perez, af honom kommer the Pereziters slächt: Serah, af honom kommer the Serahiters slächt.

21. Men Perez barn woro, Hezron, af honom kommer the Hezroniters slächt: Hamul, af honom kommer the Hamuliters slächt.

22. Thessa äro Juda slächter; theras tahl sex och siutijo tusend, och femhundrat.

23. Jsaschars barn i theras slächter woro, Thola, af honom kommer the Tholaiters slächt: Phuva, af honom kommer the Phuniters slächt.

24. Jasub, af honom kommer the Jasubiters slächt: Simron, af honom kommer the Simroniters slächt.

25. Thessa äro Jsaschars slächter; theras tahl fyra och sextijo tusend, tryhundrat.

26. Sebulons barn i theras slächter woro, Sered, af honom kommer the Sarditers slächt: Elon, af honom kommer the Eloniters slächt: Jahleel, af honom kommer the Jahleeliters slächt.

27. Thessa äro Sebulons slächter; theras tahl sextijo tusend, och femhundrat.

28. Josephs barn i theras slächter woro, Manasse och Ephraim.

29. Manasse barn woro, Machir, af honom kommer the Machiriters slächt: Machir födde Gilead, af honom kommer the Gileaditers slächt.

30. Gileadz barn äro, Jeser, af honom kommer the Jeseriters slächt: Helek, af honom kommer the Helekiters slächt.

31. Asriel, af honom kommer the Asrieliters slächt: Sichem, af honom kommer the Sichemiters slächt.

32. Semida, af honom kommer the Semiditers slächt: Hepher, af honom kommer the Hepheriters slächt.

33. Men Zelaphehad war Hephers son, och hade inga söner, vtan döttrar; the heto, Mahela, Noa, Hogla, Milca och Thirza.

34. Thessa äro Manasse slächter; theras tahl tw och femtijo tusend, och siuhundrat.

35. Ephraims barn i theras slächter woro, Suthelah, af honom kommer the Suthelahiters slächt: Becher, af honom kommer the Becheriters slächt: Thahan, af honom kommer the Thahaniters slächt.

36. Men Suthelah barn woro, Eran, af honom kommer the Eraniters slächt.

37. Thessa äro Ephraims barnas slächter; theras tahl tw och tretijo tusend, och femhundrat. Thesse äro Josephs barn i theras slächter.

38. Ben Jamins barn i theras slächter woro, Bela, af honom kommer the Belaiters slächt: Asbel, af honom kommer the Asbeliters slächt: Ahiram, af honom kommer the Ahiramiters slächt.

39. Supham, af honom kommer the Suphamiters slächt: Hupham, af honom kommer the Huphamiters slächt.

40. Men Bela barn woro, Ard och Naaman, af them kommer the Arditers och Naamiters slächt.

41. Thessa äro Ben Jamins barn i theras slächter; theras tahl fem och fyratijo tusend, och sexhundrat.

42. Dans barn i theras slächter woro, Suham, af honom kommer the Suhamiters slächt. Thessa äro Dans slächter i theras slächter.

43. Och alle the Suhamiters slächte i theras tahl woro, fyra och sextijo tusend, och fyrahundrat.

44. Assers barn i theras slächter woro, Jimna, af honom kommer the Jimniters slächt: Jisvi, af honom kommer the Jisviters slächt: Beria, af honom kommer the Beriiters slächt.

45. Men Beria barn woro, Heber, af honom kommer the Heberiters slächt: Malchiel, af honom kommer the Malchieliters slächt.

46. Och Assers dotter het Sarah.

47. Thessa äro Assers barnas slächter; theras tahl try och femtijo tusend, och fyrahundrat.

48. Naphthali barn i theras slächter woro, Jahzeel, af honom kommer the Jahzeeliters slächt: Guni, af honom kommer the Guniters slächt.

49. Jezer, af honom kommer the Jizeriters slächt: Sillem, af honom kommer the Sillemiters slächt.

50. Thessa äro Naphthali slächter i theras slächter; theras tahl fem och fyratijotusend, och fyrahundrat.

51. Thetta är summan af Jsraels barn, sex gångor hundrade tusend, ett tusend, siuhundrat och tretijo.

52. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

53. Thessom skalt tu vthskifta landet til arfs, efter namnens tahl.

54. Mångom skalt tu gifwa mycket til arfs, och fååm litet; hwarjom och enom skal man gifwa efter theras tahl.

55. Doch skal man skifta landet medh lott: Efter theras fäders slächters namn skola the arf taga.

56. Ty efter lotten skalt tu vthskifta them arfwet, emellan the många och the fåå.

57. Och thetta är summan af the Leviter vthi theras slächter: Gerson, af hwilkom the Gersoniters slächt: Kahath, af hwilkom the Kahathiters slächt: Merari, af hwilkom the Merariters slächt.

58. Thessa äro Levi slächter: the Libniters slächt, the Hebroniters slächt, the Maheliters slächt, the Musiters slächt, the Korahiters slächt: men Kahath födde Amram.

59. Och Amrams hustru het Jochebed Levi dotter, then honom född war vthi Egypten: och hon födde Amram, Aaron och Mose, och theras syster Mir Jam.

60. Men af Aaron wardt född Nadab, Abihu, Eleazar och Jthamar.

61. Men Nadab och Abihu blefwo döde, tå the offrade främmande eld för HERRANOM.

62. Och theras tahl war try och tiugu tusend, alt mankön ifrån en månat och ther vthöfwer: Ty the wordo icke räknade ibland Jsraels barn; förty, man gaf them icke arf ibland Jsraels barn.

63. Thetta är summan af Jsraels barn, som Mose och Presten Eleazar tahlde på the Moabiters mark widh Jordan in moot Jericho.

64. Jbland hwilka war ingen vthaf then summo, tå Mose och Presten Aaron tahlde Jsraels barn vthi Sinai ökn.

65. Förty, HERREN hade sagt them, at the skulle döden döö i öknene. Och ingen blef qwar, vtan Caleb Jephunne son, och Josua Nun son.

27. Capitel.

Tå kommo Zelaphehads döttrar af Manasse slächt, och begärade arf ibland sina bröder, efter theras fader hade ingen son, v. 1. Altså besalte Gudh gifwa them arf; och giorde så en lagh om arfskiftning, v. 5. Sedan befalte HERREN Mose stiga på berget Abarim, at skåda landet: ty han skulle samkas til sitt folck, v. 12. Mose bad at HERREN wille sättia en höfwitzman öfwer folcket i sin stadh, v. 15. Och HERREN walde Josua, och böd läggia händerna på honom, v. 18. Mose giorde som HERREN budit hade, v. 22.

Och Zelaphehads döttrar Hephers sons, Gileads sons, Machirs sons, Manasse sons, vthaf Manasse slächt, Josephs sons, benämnda Mahela, Noa, Hagla, Milca, och Tirza, kommo fram;

2. Och the trädde för Mose, och för Presten Eleazar, och för Förstarna, och hela menighetena, in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel, och sade:

3. Wår fader är döder i öknene, och han war icke medh i then menighetene, som vpsatte sigh emot HERRAN i Korahs vplop: vtan är i sine synd död blefwen, och hade inga söner.

4. Hwij skal tå wår faders namn borto blifwa vthu hans slächt, ändoch at han ingen son hade? Gifwer oß ock arfwegodz ibland wår faders bröder.

5. Mose förde theras saak in för HERRAN.

6. Och HERREN sade til honom:

7. Zelaphehads döttrar hafwa rätt sagt; tu skalt ock gifwa them arfwegodz medh theras faders bröder, och skalt theras faders arf wända them til.

8. Och säg Jsraels barnom: Om någor döör, och hafwer inga söner, så skolen J hans arf gifwa hans döttrar.

9. Hafwer han inga döttrar, skolen J gifwa thet hans bröder.

10. Hafwer han inga bröder, så skolen J gifwa thet hans faderbröder.

11. Hafwer han icke faderbröder, skolen J gifwa thet hans nästa fränder, som honom skylde äro i hans slächt, at the taga thet in. Thet skal wara Jsraels barnom för een lagh och rätt, såsom HERREN budit hafwer Mose.

12. Och HERREN sade til Mose: Stig vp på berget Abarim, och besee landet, som jagh Jsraels barn gifwa skal:

13. Och när tu thet sedt hafwer, skalt tu samka tigh til titt folck, såsom tin broder Aaron samkad är:

14. Efter thet J min ord olydige woren vthi then öknene Zin, öfwer menighetenes träto, tå J migh helga skullen genom watnet för them. Thet är thet trätowatnet i Kades vthi then öknene Zin.

15. Och Mose talade medh HERRANOM, och sade:

16. HERREN Gudh öfwer alt lefwande kött, sättie en man öfwer menighetena,

17. Som för them vth- och ingår, och förer them vth och in, at HERRANS menighet icke skal wara såsom fåår vthan herda.

18. Och HERREN sade til Mose: Tag Josua til tigh Nun son, hwilken en man är, ther Anden vthi är, och lägg tina händer på honom.

19. Och haf honom fram för Presten Eleazar, och för hela menighetena: och biud honom för theras ögon.

20. Och lägg tina härlighet vppå honom, at hela menigheten af Jsraels barn är honom lydig.

21. Och han skal gå fram för Presten Eleazar; han skal rådfråga för honom genom Liusens sätt in för HERRANOM. Efter hans mun skola vthoch ingå, både han och all Jsraels barn medh honom, och hela menigheten.

22. Mose giorde såsom HERREN honom böd: och tog Josua, och stälte honom fram för Presten Eleazar, och för hela menighetena;

23. Och lade sina hand vppå honom, och böd honom, såsom HERREN medh Mose talat hade.

28. Capitel.

Sedan befalte HERREN Mose, biuda Jsraels barn hwad offer the giöra skulle, såsom theras brödz offer, v. 1. Theras dagliga offer, v. 3. Och thes förvthan synnerlig offer på theras högtider, såsom på Sabbaths dagen, v. 9. På första dagen i hwar månad, v. 11. På fiortonde dagen i första månaden, thet är om Påska, v. 16. På förstlingenes dagh, thet är Pingesdag, rc. v. 26.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Biud Jsraels barnom, och säg til them: Mitt brödz offer, hwilket mitt offer är til een söt lucht, skolen J hålla i sinom tijd, så at J migh thet offren.

3. Och säg til them: Thesse äro the offer, som J offra skolen HERRANOM: åhrsgamla lamb, the som vthan wanck äro, dagliga tw til dagligit bränneoffer:

4. Ett lamb om morgonen, thet andra om aftonen.

5. Ther til tijonde parten af ett Epha semlomiöl til spijsoffer, blandat medh oljo then stött är, en fierde part af ett hin.

6. Thet är ett dagligit bränneoffer, thet J vppå Sinai berg offraden, til een söt lucht af ett offer HERRANOM.

7. Ther til thes drickoffer, ju til hwart lambet en fierdedeel af ett hin: och thet skal offrat warda i helgedomenom, obemängt HERRANOM.

8. Thet andra lambet skalt tu giöra om aftonen, såsom spijsoffret om morgonen, och thes drickoffer til een söt luchts offer HERRANOM.

9. Men om Sabbaths dagen, tw åhrsgamla lamb vthan wanck, och twå tijungar af semlomiöl til spijsoffer, blandat medh oljo, och thes drickoffer.

10. Thet är hwars Sabbathens bränneoffer, vthöfwer thet dagliga bränneoffret, medh sitt drickoffer.

11. Men på första dagen i edra månader, skolen J offra HERRANOM ett bränneoffer, twå vnga stutar, en wädur, siu åhrsgamla lamb vthan wanck;

12. Och ju tre tijungar semlomiöl til spijsoffer, blandat medh oljo til en stuut, och twå tijungar semlomiöl til spijsoffer, blandat medh oljo, til en wädur;

13. Och ju en tijung semlomiöl til spijsoffer medh oljo blandat, til ett lamb: Thet är bränneoffret til een söt lucht, ett offer HERRANOM.

14. Och theras drickoffer skal wara, ett halft hin wijn til stuten, en tredie deel af ett hin til wäduren, en fierde deel af ett hin til lambet: Thet är bränneoffret til hwar månat om åhret.

15. Ther til skal man giöra en getabock til ett syndoffer HERRANOM, öfwer thet dagliga bränneoffret, och thes drickoffer.

16. Men på fiortonde dagenom i första månaden, är Passah HERRANOM.

17. Och vppå femtonde dagenom i samma månaden är högtijd: J siu dagar skal man äta osyrat brödh.

18. Then förste dagen skal kallas helig, at J samman kommen; intet tienstearbete skolen J giöra ther vppå.

19. Och skolen J giöra HERRANOM bränneoffer, twå vnga stutar, en wädur, siu åhrsgamla lamb vthan wanck.

20. Medh theras spijsoffer, tre tijungar semlomiöl, blandat medh oljo til hwar stuten, och twå tijungar til wäduren;

21. Och ju en tijung til hwart af the siu lamben.

22. Ther til en bock til syndoffer, på thet at J skolen försonade warda.

23. Och thet skolen J giöra om morgonen, förvthan thet bränneoffret, som ett dagligit bränneoffer är.

24. Efter thetta sättet skolen J hwar dagh i the siu dagar offra brödh til een söt luchts offer HERRANOM, til thet dagliga bränneoffret, ther til thes drickoffer.

25. Och then siunde dagen skal kallas helig ibland eder, at J samman kommen: intet tienstearbete skolen J giöra ther vppå.

26. Och förstlingenes dagh, tå J offren thet nya spijsoffret HERRANOM, när edra wekor äro framledna, skal helig kallas, at J samman kommen; intet tienstearbete skolen J giöra ther vppå.

27. Och skolen J giöra HERRANOM bränneoffer til een söt lucht, twå vnga stutar, en wädur, siu åhrsgamla lamb;

28. Medh theras spijsoffer, tre tijungar semlomiöl, blandat medh oljo til hwar stuten, twå tijungar til wäduren;

29. Och ju en tijung til hwart och ett af the siu lamben:

30. Och en getabock til at försona eder.

31. Thetta skolen J giöra, förvthan thet dagliga bränneoffret medh sitt spijsoffer; vthan wanck skal thet wara: ther til theras drickoffer.

29. Capitel.

Sammaledes på första dagen i siunde månadenom, thet är theras trummetandes dagh, v. 1. På tijonde dagen i samma månad, tå the skulle späkia sina kroppar, v. 7. På femtonde dagen, thet är löfhyddo högtiden, och the siu efterföljande i samma månad, v. 12. Förvthan theras friwiljoge offer. Hwilket alt Mose befalte Jsraels barn, v. 39.

Och then förste dagen i siunde månadenom skal ibland eder kallas helig, at J samman kommen: intet tienstearbete skolen J giöra ther vppå; thet är eder trummetandes dagh.

2. Och J skolen giöra bränneoffer til een söt lucht HERRANOM, en vngan stuut, en wädur, siu åhrsgamla lamb vthan wanck.

3. Ther til theras spijsoffer, tre tijungar semlomiöl, blandat medh oljo til stuten, twå tijungar til wäduren;

4. En tijung på hwart och ett af the siu lamben.

5. Och en getabock til syndoffer, til at försona eder:

6. Förvthan månadens bränneoffer, och thes spijsoffer, och förvthan thet dagliga bränneoffret medh thes spijsoffer, och medh theras drickoffer, efter theras sätt, til een söt lucht: Thet är ett offer HERRANOM.

7. Then tijonde dagen i thenna siunde månadenom, skal ock när eder kallas helig, at J samman kommen: och J skolen späkia edra kroppar; och intet arbete ther vppå giöra:

8. Vtan offra bränneoffer HERRANOM til een söt lucht, en vngan stuut, en wädur, siu åhrsgamla lamb vthan wanck:

9. Medh theras spijsoffer, tre tijungar semlomiöl, blandat medh oljo til stuten, twå tijungar til wäduren:

10. Och en tijung på hwart och ett af the siu lamben.

11. Ther til en getabock til syndoffer, förvthan försoningenes syndoffer, och thet dagliga bränneoffret medh sitt spijsoffer, och medh theras drickoffer.

12. Then femtonde dagen i then siunde månaden skal kallas helig när eder, at J samman kommen; intet tienstearbete skolen J giöra ther vppå, och J skolen hålla HERRANOM heig i siu dagar.

13. Och skolen giöra bränneoffer til een söt luchts offer HERRANOM, treton vnga stutar, twå wädrar, fiorton åhrsgamla lamb vthan wanck;

14. Medh theras spijsoffer, tre tijungar semlomiöl, blandat medh oljo, til hwar och en af the treton stutar, twå tijungar vppå hwar wäduren af the twå:

15. Och en tijung vppå hwart och ett af the fiorton lamben:

16. Ther til en getabock til syndoffer, förvthan thet dagliga bränneoffret medh sitt spijsoffer, och sitt drickoffer.

17. På then andra dagen, tolf vnga stutar, twå wädrar, fiorton åhrsgamla lamb vthan wanck;

18. Medh theras spijsoffer och drickoffer, til stutarna, til wädrarna och til lamben, i theras tahl efter sättet:

19. Ther til en getabock til syndoffer, förvthan thet dagliga bränneoffret medh sitt spijsoffer, och medh theras drickoffer.

20. På tredie dagen, ellofwa stutar, twå wädrax, fiorton åhrsgamla lamb vthan wanck;

21. Medh theras spijsoffer och drickoffer, til stutarna, til wädrarna och til lamben, i theras tahl efter sättet:

22. Ther til en getabock til syndoffer, förvthan thet dagliga bränneoffret medh sitt spijsoffer och sitt drickoffer.

23. På fierde dagen, tijo stutar, twå wädrar, fiorton åhrsgamla lamb vthan wanck;

24. Medh theras spijsoffer ock drickoffer, til stutarna, til wädrarna och til lamben, i theras tahl efter sättet:

25. Ther til en getabock til syndoffer, förvthan thet dagliga bränneoffret medh sitt spijsoffer, och sitt drickoffer.

26. På femte dagen, nijo stutar, twå wädrar, fiorton åhrsgamla lamb vthan wanck;

27. Medh theras spijsoffer och drickoffer, til stutarna, til wädrarna och til lamben, i theras tahl efter sättet:

28. Ther til en getabock til syndoffer, förvthan thet dagliga bränneoffret medh sitt spijsoffer, och sitt drickoffer.

29. På siette dagen, otta stutar, twå wädrar, fiorton åhrsgamla lamb vthan wanck;

30. Medh theras spijsoffer och drickoffer, til stutarna, til wädrarna och til lamben, i theras tahl efter sättet:

31. Ther til en getabock til syndoffer, förvthan thet dagliga bränneoffret, medh sitt spijsoffer, och sitt drickoffer.

32. På siunde dagen, siu stutar, twå wädrar, fiorton åhrsgamla lamb, vthan wanck:

33. Medh theras spijsoffer och drickoffer, til stutarna, til wädrarna, och til lamben, i theras tahl, efter sättet:

34. Ther til en getabock til syndoffer, förvthan thet dagliga bränneoffret, medh sitt spijsoffer, och sitt drickoffer.

35. På then ottonde skal wara församlingenes dagh; intet tienstearbete skolen J giöra ther vppå:

36. Och skolen offra bränneoffer til een söt luchts offer HERRANOM; en stuut, en wädur, siu åhrsgamla lamb, vthan wanck:

37. Medh theras spijsoffer och drickoffer, til stuten, til wäduren, och til lamben, i theras tahl, efter sättet.

38. Ther til en bock til syndoffer, förvthan thet dagliga bränneoffret, medh sitt spijsoffer, och sitt drickoffer.

39. Thetta skolen J giöra HERRANOM i edra högtider, vndantagno thet J låfwen och friwiljoge gifwen til bränneoffer, spijsoffer, drickoffer, och tackoffer.

30. Capitel.

Ytermera sade Mose til Förstarna ibland folcket, efter HERRANS budh: Om en man giorde ett löfte, så skulle han hållat, v. 1. Om een piga giordet, och fadren tege ther til, så gulle thet; men nekade han, så gulle thet intet, v. 4. Sammaledes thet een hustru giorde, v. 7. Men thet een enkia eller bortdrifwin låfwade, thet måtte gälla öfwer henne, v. 10. Om tienstehion låfwade något, och huusbonden tege, så gulle thet; eljes intet, v. 11.

Och Mose sade Jsraels barnom alt thet HERREN honom budit hade.

2. Och Mose talade medh the Förstar i slächterna af Jsraels barn, och sade: Thetta är thet som HERREN budit hafwer:

3. Om någor giör HERRANOM ett löfte, eller swär honom en eed, så at han förplichtar sina siäl; han skal icke giöra sin ord omyndig, vtan giöra alt thet af hans mun vthgångit är.

4. Om een qwinna giör HERRANOM ett löfte, och förplichtar sigh, medan hon är i sins faders huse och i sin pigodom;

5. Och hennes löfte och förplichtelse, som hon giör öfwer sina siäl, kommer för hennes fader, och han tiger ther til; så gäller alt hennes löfte, och all hennes beplichtelse, som hon sigh medh öfwer sina siäl förplichtat hafwer.

6. Men om hennes fader säger ther neij til, på then dagen han thet hörer, så gäller intet löfte eller beplichtelse, ther hon sigh medh öfwer sina siäl förplichtat hafwer: Och HERREN skal wara henne nådelig, efter fadren hafwer thet nekat henne.

7. Hafwer hon man, och hafwer ett löfte vppå sigh, eller af hennes mun vthgår een beplichtelse öfwer hennes siäl;

8. Och mannen hörer thet, och tiger then dagen stilla; så gäller hennes löfte och beplichtelse, medh hwilko hon sigh öfwer sina siäl förplichtat hafwer.

9. Men om hennes man säger ther neij til, på then dagen han thet hörer; så är hennes löfte löst, som hon hafwer på sigh, och then beplichtelsen, som af hennes mun öfwer hennes siäl vthgången är: och HERREN skal wara henne nådelig.

10. Enes enkios löfte, och enes som bortdrifwin är, alt thet hon förplichtar sigh öfwer sina siäl, thet gäller öfwer henne.

11. Om någons mans tienstehion låfwar, eller sigh medh en eed förplichtar öfwer sina siäl;

12. Och huusbonden hörer thet, och tiger ther til, och säger ther intet neij til; så gäller alt thet löftet, och alt thet han sigh til förplichtat hafwer öfwer sina siäl.

13. Om huusbonden giör thet löst, then dagen tå han thet hörer; så gäller thet intet hwad vthaf hans mun gångit är, och han låfwat, eller sigh förplichtat hafwer öfwer sina siäl: förty, huusbonden hafwer giordt thet löst, och HERREN skal wara honom nådelig.

14. Och alt löfte, och eeder som beplichta til at späkia kroppen, må huusbonden widh macht hålla; eller om intet giöra altså.

15. Om han tiger ther til ifrå then ena dagen til then andra; så gifwer han allo hans löfte och förplichtelse macht, som han hafwer på sigh; therföre at han hafwer tegat, på then dagen, tå han hörde thet.

16. Om han efteråth ryggiar thet, sedan han thet hördt hafwer, så skal han bära mißgierningena.

17. Thesse äro the stadgar som HERREN hafwer budit Mose emellan man och hustru, emellan fader och dotter, medan hon ännu een piga är i sins faders huse.

31. Capitel.

Än befalte Gudh Mose, hämna Jsraels barn, på the Midianiter, förr än han dödde, v. 1. Altså tog Mose tusend män af hwar slächt, v. 3. Och the slogo the Midianiters Konungar, och togo alt thet tagandes war, v. 7. När the kommo igen, böd Mose them slå ihiäl alt mankön, och alla gifta qwinnor, v. 14. Eleazar sade them ock, huru the skulle rena rofwet, v. 21. Sedan befalte Gudh dela rofwet, twäskiftes emellan krigzfolcket och menigheten, och gifwa häfoffer ther af, v. 25. Och the giorde så, v. 31. Höfwitzmännerna kommo theslikes fram, efter the ingen saknade af folcket, och båro HERRANOM sina gåfwor, v. 48. Hwilka Mose lade i witnesbyrdsens tabernakel, v. 51.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Hämna Jsraels barn öfwer the Midianiter; at tu sedan församkar tigh til titt folck.

3. Så talade Mose medh folcket, och sade: Wäpner män af eder til häärs emot the Midianiter, at the hämnas HERRAN öfwer the Midianiter.

4. Vthur hwart slächte ett tusend, så at J skicken i hären af alla Jsraels slächter.

5. Och the togo af Jsraels tusender, ju tusende af hwart slächtet, tolf tusend wäpnade til häärs.

6. Och Mose skickade them medh Pinehas, Prestens Eleazars son i häär, och the helga tygen, och the clangtrummeter i hans hand.

7. Och the förde hären emot the Midianiter, såsom HERREN hade budit Mose; och slogo ihiäl alt thet som mankön war.

8. Ther til slogo the the Midianiters Konungar, medh theras slagna, nemliga Evi, Rekem, Zur, Hur, och Reba, the fem Midianiters Konungar: Bileam Beors son slogo the ock medh swärd.

9. Och Jsraels barn togo til fångar the Midianiters qwinnor medh theras barn; all theras boskap, alla theras håfwor och alt theras godz skinnade the:

10. Och vpbrände medh eld alla theras städer, theras boningar, och alla borger;

11. Och togo alt roof, och alt thet til tagandes war, både menniskior och boskap;

12. Och hade thet til Mose, och til Presten Eleazar, och til menighetena af Jsraels barn, nemliga, the fångar och then tagna boskapen, och thet skinnade godset, vthi lägret på the Moabiters mark, som ligger widh Jordan emot Jericho.

13. Och Mose och Eleazar Presten, och alle Förstarna för menighetene, gingo emot them vth för lägret.

14. Och Mose wardt wredh på härens höfwitzmän, som höfwitzmän woro öfwer tusende, och öfwer hundrade, och kommo vthu hären och stridene;

15. Och sade til them: Hafwen J låtit alla qwinnor lefwa?

16. Sij, hafwa icke the förwändt Jsraels barn genom Bileams rådh, til at synda emot HERRAN på Peor; och een plåga öfwergick HERRANS menighet?

17. Så slår nu ihiäl alt thet som mankön är ibland barnen; och alla the qwinnor, som man kändt och närlegat hafwa:

18. Men all pigobarn, som icke ännu man kändt, eller närlegat hafwa, them läter för eder lefwa.

19. Och liggen vthan för lägret i siu dagar alle som någon slaget, eller then slagen war wederkommet hafwen, på thet J skolen rena eder på tredie och siunde dagen; samt medh them som J til fångar gripit hafwen.

20. Och all kläder, och all tygh af skin, och alt skinwerck, och all träkäril skolen J skiär giöra.

21. Och Presten Eleazar sade til krigzfolcket, som i stridene warit hade: Thetta är lagen, som HERREN hafwer budit Mose;

22. Guld, silfwer, koppar, jern, ten och bly;

23. Och alt thet som eld lider, skolen J gå låta genom eld, och rena thet, at thet medh stänckewatnena skiärt warder: men alt thet som icke lider eld, skolen J låta gå genom watn:

24. Och skolen twå edor kläder på siunde dagen, så warden J rene: sedan skolen J komma i lägret.

25. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

26. Tag summona af fångarnas roof, både af menniskior och af boskap, tu och Eleazar Presten, och the öfwerste fäderna i menighetene:

27. Och gif them hälftena, som vthgingo i hären och stridt hafwa, och andra hälftena menighetene.

28. Och tu skalt häfoffra HERRANOM af stridzmännernas deel, som J hären woro, ju af femhundrade ena siäl, både i menniskior, fää, åsnar och fåår.

29. Af theras hälfte skalt tu taga thet, och få thet Prestenom Eleazar, til at häfoffra thet HERRANOM.

30. Men af then hälften, som Jsraels barn tilkommer, skalt tu ju af femtijo taga ett stycke, både af menniskior, fää, åsnar och fåår, och af allom fänat, och skalt gifwa thet Leviterna, som taga wahra på HERRANS tabernakels wacht.

31. Och Mose och Eleazar Presten giorde såsom HERREN hade budit Mose.

32. Och thet öfrige bytet som krigzfolcket röfwat hade, war sexhundrade tusend, fem och siutijo tusend fåår;

33. Tw och siutijo tusend nööt;

34. Ett och sextijo tusend åsnar;

35. Och qwinfolck, som icke hade kändt man eller närlegat, tw och tretijo tusend siälar.

36. Och then hälften, som them tilkom, som i stridene warit hade, war i talet tryhundrade tusend, siu och tretijo tusend, och femhundrade fåår;

37. Ther af wordo HERRANOM sexhundrade fem och siutijo fåår.

38. Jtem sex och tretijo tusend nööt; ther af wordo HERRANOM tw och siutijo.

39. Jtem tretijo tusend och femhundrade åsnar; ther af wordo HERRANOM en och sextijo.

40. Jtem menniskiors siälar, sexton tusend siälar; ther af wordo HERRANOM twå och tretijo.

41. Och Mose fick thet HERRANS häfoffret Prestenom Eleazar, såsom HERREN honom budit hade.

42. Men then andra hälften, som Mose Jsraels barnom tilbytt hade ifrå krigzmännerna;

43. Nemliga, then hälften, som menighetene tilkom, war ock tryhundrade tusend, siu och tretijo tusend femhundrade fåår;

44. Sex och tretijo tusend nööt;

45. Tretijo tusend och femhundrade åsnar;

46. Och sexton tusend menniskiors siälar.

47. Och Mose tog af thenna hälftene, som Jsraels barnas war, ju ett stycke af femtijo, både af fänaden och af menniskior, och fick thet Leviterna, som togo wahra på HERRANS tabernakels wacht; såsom HERREN hade budit Mose.

48. Och the som höfwitzmännerna woro öfwer the tusend i krigzfolcket; nemliga, öfwer tusend, och öfwer hundrade, gingo fram til Mose:

49. Och the sade til honom: Tine tienare hafwa tagit summona af krigzfolcket, som vnder wåra händer warit hafwa, och ther fattas icke en.

50. Therföre bäre wij HERRANOM gåfwor, hwad som hwar och en funnet hafwer af gyldene tygh, kädior, armsmide, ringar, örnaringar, och span, at wåra siälar måga warda försonada för HERRANOM.

51. Och Mose medh Prestenom Eleazar tog af them guldet i allahanda tygh.

52. Och alt guldz häfoffer som the HERRANOM häfoffrade, war sexton tusend siuhundrade och femtijo siklar, af höfwitzmännerna öfwer tusend, och öfwer hundrade.

53. Förty, krigzfolcket hade röfwat hwar och en för sigh.

54. Och Mose medh Prestenom Eleazar tog guldet af höfwitzmännerna öfwer tusend och öfwer hundrade, och båro thet in vthi witnesbyrdsens tabernakel, Jsraels barnom til een åminnelse för HERRANOM.

32. Capitel.

På then tiden bådo Rubens och Gadz barn Mose om thet landet Gilead, efter the hade mycken boskap, v. 1. Tå straffade han them, at the giorde sina bröder afspänniga, til at draga fram, v. 6. The swarade sigh wilja låta sina håfwor i städerna, och så draga wäpnade för Jsraels barn in i landet, v. 16. Tå gaf Mose sigh til fridz, v. 20. Och böd gifwa them thet the begärade, v. 28. Altså bekommo the Sihons och Ogs riken, v. 33.

Rvbens barn och Gads barn, hade ganska mycken boskap: och the sågo thet landet Jaeser och Gilead, at thet war beqwämt rum til at föda boskap;

2. Så kommo the, och talade til Mose, och til Presten Eleazar, och til Förstarna i menighetene:

3. Thet landet Ataroth, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,

4. Som HERREN slagit hade för Jsraels menighet, är beqwämt til boskap, och wij tine tienare hafwe boskap.

5. Och sade ytterligare: Hafwe wij funnet nåde för tigh, så gif tinom tienarom thetta landet til egit; och så fare wij intet öfwer Jordanen.

6. Mose sade til them: Skulle edra bröder draga i strijd, och i skullen blifwa här?

7. Hwij omwänden J Jsraels barnas hierta, at the icke skola draga vthöfwer, vthi thet land som HERREN them gifwa skal?

8. Altså giorde ock edra fäder, tå jagh sände them ifrå Kades Barnea, til at skåda landet:

9. Och tå the woro komne tijt vp alt in til then bäcken Escol, och sågo landet, omwände the Jsraels barnas hierta, så at the icke wille in vthi landet, som HERREN them gifwa wille.

10. Och HERRANS wrede förgrymmade sigh på then tiden, och han swor, och sade:

11. Thetta folcket, som vthur Egypten dragit är ifrå tiugu åhr och ther öfwer, skola ju icke see thet landet, som jagh Abraham, Jsaac och Jacob sworit hafwer; therföre at the migh icke troliga efterfölgt hafwa:

12. Vndantagnom Caleb Jephunne son, then Kenisiten, och Josua Nun son: ty the hafwa HERRANOM troliga efterfölgt.

13. Så förgrymmade sigh HERRANS wrede öfwer Jsrael, och lät fara them hijt och tijt i öknene i fyratijo åhr, in til thes en ände wardt på alt thet slächtet, som syndat hade emot HERRAN.

14. Och sij, J ären inträdde vthi edra fäders stadh, at syndarena skola wara theste flere, och at J ock så HERRANS wrede och grymhet ännu föröka skullen emot Jsrael.

15. Förty, om J wänden eder ifrå honom, så warder han ock ännu länger låtandes eder blifwa i öknene, och så förderfwen J alt thetta folcket.

16. Tå gingo the fram och sade: Wij wilje allenast byggia här fägårdar för wår boskap; och städer för wår barn:

17. Men wij wilje wäpna oß, och gå fram för Jsraels barn, in til thes wij före them til theras rum: Wår barn skola blifwa vthi the fasta städer för landsens inbyggiare skul:

18. Wij wilje icke wända heem åth, in til thes Jsraels barn intaga hwar sitt arf:

19. Ty wij wilje intet ärfwa medh them på hinsidon Jordan; vtan wårt arfwegodz må wara på thenna sidone Jordan öster vth.

20. Mose sade til them: När J thet giöra wiljen, at J rusten eder til strijd för HERRANOM;

21. Så drager öfwer Jordan för HERRANOM, hwilken som hälst ibland eder wäpnader är, til thes J vthdrifwen hans fiendar ifrå hans ansichte:

22. Och landet blifwer vndergifwit för HERRANOM: sedan skolen J wända om, och oskyldige wara för HERRANOM, och för Jsrael; och skolen så hafwa thetta landet til egit för HERRANOM.

23. Men om J thet icke giöra wiljen, sij, så warden J syndande emot HERRAN, och warden edra synder förnimmande, tå the begripa eder.

24. Så bygger nu städer för edor barn, och fägårdar för edor boskap; och giörer som J sagt hafwen.

25. Gadz barn, och Rubens barn sade til Mose: Tine tienare skola giöra såsom min herre budit hafwer.

26. Wår barn, hustrur, håfwor, och all wår boskap, skola blifwa vthi Gileadz städer.

27. Men wij tine tienare wilje alle wäpnade draga i stridena för HERRANOM, såsom min herre sagt hafwer.

28. Tå böd Mose för theras skul Prestenom Eleazar, och Josua Nun son, och the öfwerste fäderna i Jsraels barnas slächter;

29. Och sade til them: Om Gadz barn, och Rubens barn, draga öfwer Jordan medh eder, alle wäpnade til strijd för HERRANOM, och landet blifwer eder alt vndergifwit; så gifwer them thet landet Gilead til egit:

30. Men draga the icke medh eder wäpnade, så skola the ärfwa medh eder i Canaans lande.

31. Gadz barn, och Rubens barn, swarade och sade: Såsom HERREN talat hafwer til tina tienare, så wilje wij giöra:

32. Wij wilje draga wäpnade för HERRANOM in vthi Canaans land, och besittia wårt arfwegodz på thesso sidone Jordan.

33. Så gaf Mose Gadz barnom, och Rubens barnom, och then halfwa slächtene Manasse Josephs sons, Sihons rike the Amoreers Konungs, och Ogs rike Konungens i Basan, landet och städerna i alla gränsor ther omkring.

34. Tå bygde Gadz barn Dibon, Ataroth, Aroer,

35. Atroth, Sophan, Jaeser, Jogbeha,

36. Bethnimra, och Betharan, bewarada städer, och fägårdar.

37. Rubens barn bygde Heßbon, Eleale, Kiriathaim,

38. Nebo, BaalMeon; Och förwände namnen; och Sibma: och gåfwo the städer namn som the bygde.

39. Och Machirs barn Manasse sons, drogo til Gilead, och wunno then, och fördrefwo the Amoreer som ther inne woro.

40. Tå gaf Mose Machir Manasse sone Gilead; och han bodde ther vthi.

41. Men Jair Manasse son drog bort och wan theras byar, och kallade them Havoth Jair.

42. Nobah drog åstadh, och wan Kenath medh thes döttrar, och kallade them Nobah efter sitt namn.

33. Capitel.

Wjdare beskref Mose Jsraels barns resor och lägre, ifrå Rameses i Egypten, alt in til Jordans flodh, v. 1. På hwilka resor Aaron dödde på thet berget Hor, när han war 123 åhr gammal, v. 38. När folcket kom in moot Jordan, böd HERREN them, at the platt skulle vthrota the Cananeer, v. 50. Och om the icke giordet, skulle the blifwa them törne i ögonen, v. 55.

Thetta är Jsraels barnas resande, hwilke vthur Egypti land dragne woro i theras härar, genom Mose och Aaron.

2. Och Mose beskref theras vthresande, såsom the drogo efter HERRANS befalning; och äro thesse the resande som the reste:

3. The drogo vth ifrå Rameses på femtonde dagen i then första månadenom, på annan dagh Påska, genom höga hand, i alla the Egyptiers åsyn;

4. Tå the Egyptier begrofwo sina förstfödingar, som HERREN ibland them slagit hade: ty HERREN hade ock giordt doom öfwer theras gudar.

5. När the dragne woro ifrå Rameses, lägrade the sigh i Succoth.

6. Och the drogo vth ifrå Succoth, och lägrade sigh i Etham, hwilket ligger widh ändan på öknene.

7. Jfrån Etham drogo the vth, och blefwo i then dalen Hyroth, hwilken ligger emot BaalZephon: och lägrade sigh in för Migdol.

8. Jfrå Hyroth drogo the vth, och gingo mitt igenom hafwet in vthi öknena, och reste tre dagsresor in vthi Ethams ökn, och lägrade sigh i Marah.

9. Jfrå Marah drogo the vth, och kommo til Elim: ther woro tolf watubrunnar, och siutijo palmträ; och lägrade sigh ther.

10. Jfrån Elim drogo the vth, och lägrade sigh in widh röda hafwet.

11. Jfrå röda hafwet drogo the vth, och lägrade sigh i then öknene Sin.

12. Jfrå then öknene Sin drogo the vth, och lägrade sigh i Daphka.

13. Jfrå Daphka drogo the vth, och lägrade sigh i Alus.

14. Jfrån Alus drogo the vth, och lägrade sigh i Rephidim; ther hade folcket intet watn til at dricka.

15. Jfrå Rephidim drogo the vth, och lägrade sigh vthi then öknene Sinai.

16. Jfrå Sinai drogo the vth, och lägrade sigh i the Lustgrifter.

17. Jfrå the Lustgrifter drogo the vth, och lägrade sigh i Hazeroth.

18. Jfrå Hazeroth drogo the vth, och lägrade sigh i Rithma.

19. Jfrå Rithma drogo the vth, och lägrade sigh i Rimmon Parez.

20. Jfrå Rimmon Parez drogo the vth, och lägrade sigh i Libna.

21. Jfrå Libna drogo the vth, och lägrade sigh i Rissa.

22. Jfrå Rissa drogo the vth, och lägrade sigh i Kehelatha.

23. Jfrå Kehelatha drogo the vth, och lägrade sigh på berget Sapher.

24. Jfrå berget Sapher drogo the vth, och lägrade sigh i Harada.

25. Jfrå Harada drogo the vth, och lägrade sigh i Makheloth.

26. Jfrå Makheloth drogo the vth, och lägrade sigh i Thahath.

27. Jfrå Thahath drogo the vth, och lägrade sigh i Tharah.

28. Jfrå Tharah drogo the vth, och lägrade sigh i Mitka.

29. Jfrå Mitka drogo the vth, och lägrade sigh i Hasmona.

30. Jfrå Hasmona drogo the vth, och lägrade sigh i Moseroth.

31. Jfrå Moseroth drogo the vth, och lägrade sigh i Bene Jaakan.

32. Jfrå BeneJaakan drogo the vth, och lägrade sigh i HorGidgad.

33. Jfrå HorGidgad drogo the vth, och lägrade sigh i Jotbatha.

34. Jfrån Jotbatha drogo the vth, och lägrade sigh i Abrona.

35. Jfrån Abrona drogo the vth, och lägrade sigh i EzionGaber.

36. Jfrån EzionGaber drogo the vth, och lägrade sigh i then öknene Zin, thet är Kades.

37. Jfrå Kades drogo the vth, och lägrade sigh på thet berget Hor, som är på gränsone widh Edoms land.

38. Ther gick Presten Aaron vp på berget Hor, efter HERRANS befalning, och blef ther död på fyratijonde åhrena sedan Jsraels barn woro vthdragne vthur Egypti land, på första dagen i femte månadenom;

39. Tå han war hundrade try och tiugu åhra gammal.

40. Och Arad the Cananeers Konung, som bodde söder vth i Canaans lande, hörde at Jsraels barn kommo.

41. Jfrå berget Hor drogo the vth, och lägrade sigh i Zalmona.

42. Jfrå Zalmona drogo the vth, och lägrade sigh i Punon.

43. Jfrå Punon drogo the vth, och lägrade sigh i Oboth.

44. Jfrån Oboth drogo the vth, och lägrade sigh i Jjim widh Abarim, i the Moabiters gränso.

45. Jfrån Jjim drogo the vth, och lägrade sigh i DibonGad.

46. Jfrå DibonGad drogo the vth, och lägrade sigh i AlmonDiblathaim.

47. Jfrån AlmonDiblathaim drogo the vth, och lägrade sigh på berget Abarim emot Nebo.

48. Jfrå berget Abarim drogo the vth, och lägrade sigh på the Moabiters mark, widh Jordan in moot Jericho.

49. Och the lägrade sigh ifrå BethJesimoth alt in til then slättena Sittim, på the Moabiters mark.

50. Och HERREN talade medh Mose på the Moabiters mark widh Jordan in moot Jericho, och sade:

51. Tala medh Jsraels barn, och säg til them: När J öfwer Jordan komne ären, in vthi Canaans land;

52. Så skolen J fördrifwa alla thes inbyggiare för edart ansichte, och alla theras stodar, och all theras gutna beläten förgiöra, och alla theras högder förderfwa;

53. Så at J tagen landet in, och boon ther vthi: förty, eder hafwer jagh gifwit landet, at J skolen thet intaga.

54. Och skolen vthskifta landet genom lott ibland edra slächter: them som månge äro, skolen J meer gifwa, och them, som fåå äro, mindre: efter som lotten faller til hwar och en, så skal han hafwa thet; efter edra fäders slächter.

55. Om J landsens inbyggiare icke fördrifwen för edart ansichte; så skola the som återlefde äro, warda eder som törne i edor ögon, och såsom spiut i edra sidor; och skola trängia eder på landena ther j vthi boon.

56. Så skal tå skee, at jagh så warder giörandes eder, som jagh emot them giöra achtade.

34. Capitel.

Än befalte Gudh Mose säija Jsraels barn, när the kommo in i landet til at skifta thet, hwilke theras landamäre skulle wara, v. 1. Söder vth, v. 3. Wäster, v. 6. Norr, v. 7. Och Öster vth, v. 10. Mose giorde som HERREN böd, och sade the nijo slächter, huru stort land the skulle dela, v. 13. Sedan vpnämnde Gudh hwilka landet vthdela skulle, v. 16.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. Biud Jsraels barnom, och säg til them: När J vthi Canaans land kommen, så skal thet landet som eder til arfwedeel faller i Canaans lande, hafwa sin landamär.

3. Then sidan söder vth skal begynna af then öknene Zin widh Edom, så at edart landamäre söder vth, skal wara ifrån ändanom af salthafwet, thet öster vth ligger;

4. Och at thet landamäret skal sträckia sigh ifrå sönnan vp åth in til Akrabbim, och gå igenom Zinna: och thes ända ifrå sönnan in til Kades Barnea, och räckia in til then byyn Addar, och gå igenom Azmon.

5. Och skal sträckia sigh ifrån Azmon alt in til Egypti bäck; och thes ände ware i hafwena.

6. Men thet landamäret wäster vth, skal wara thetta, nemliga, thet stora hafwet: thet skal wara edart landamäre wäster vth.

7. Thet landamäret norr vth, skal wara thetta: J skolen mäta ifrå stora hafwet, alt in til berget Hor;

8. Och ifrå berget Hor, mäta in til thes man kommer til Hamath; så at thes vthgång skal wara thet landamäret Zedada.

9. Och samma landamärens ände in åth Ziphron, och thes ände ware widh then byyn Enan: Thet skal wara edart landamäre norr vth.

10. Och skolen mäta eder landamäret öster vth, ifrå then byyn Enan in til Sepham.

11. Och thet landamäret gånge neder åth ifrå Sepham in til Ribla, til Ain östan efter: Sedan gånge neder åth, och drage sigh vp medh sidone af hafwet Cinnereth öster vth;

12. Och komme neder åth Jordan, så at thes ände blifwer salthafwet: Thet skal wara edart land medh sin landamäre alt omkring.

13. Och Mose böd Jsraels barnom, och sade: Thetta är landet, som J skolen skifta emellan eder medh lott, hwilket HERREN budit hafwer at gifwa the nijo slächter, och then halfwa slächtene.

14. Ty Rubens barnas slächte efter theras faders huus, och Gadz barnas slächte efter theras faders huus, och then halfwa slächten Manasse hafwa allaredo tagit sin deel.

15. Så hafwa the twå slächterna, och then halfwa slächten sin arfwedeel på thesso sidone Jordan, in moot Jericho öster vth.

16. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

17. Thesse äro namnen af männerna, som landet skola skifta emellan eder: Presten Eleazar, och Josua Nun son.

18. Ther til skolen J taga Förstan af hwarjo slächtene, til at vthskifta landet.

19. Och thesse äro männernas namn: Caleb Jephunne son, af Juda slächte.

20. Semuel Ammihud son, af Simeons slächte.

21. Elidad Chislon son, af BenJamins slächte.

22. Bucci Jogli son, Försten för Dans barnas slächte.

23. Hanniel Ephod son, Försten för Manasse barnas slächte, af Josephs barnom.

24. Kemuel Siphtan son, Försten för Ephraims barnas slächte.

25. Elizaphan Parnach son, Försten för Sebulons barnas slächte.

26. Palthiel Assan son, Försten för Jsaschars barnas slächte.

27. Ahihud Selomi son, Försten för Assers barnas slächte.

28. Pedahel Ammihud son, Försten för Naphthali barnas slächte.

29. Thesse äro the som HERREN budit hafwer, at the skulle vthskifta Jsraels barnom arfwet i Canaans land.

35. Capitel.

Tjl thet yttersta, böd Gudh Jsraels barn gifwa Leviterna af sitt arf 48 städer, v. 1. Sex ther vthaf skulle wara frijestäder, v. 6. Ty hwilken som slogo någon til dödz af owenskap, han skulle döö, v. 16. Men slogo någon then andra oförwarandes, han skulle fly til samma städer, vndan blodhämnaren, och blifwa ther til öfwerste Prestens dödh, v. 22. Ginge han vth om sin platz, och blefwe slagen, så skulle thet wara hans skuld, v. 26. Efter twäggia witne måste en mandråpare dödas: Jngen borde taga försoning therföre, at landet icke orenat worde, v. 30.

Och HERREN talade medh Mose på the Moabiters mark, widh Jordan in moot Jericho, och sade:

2. Biud Jsraels barnom, at the gifwa Leviterna städer vthaf sitt arfwegodz, ther the måga vthi boo; ther til förstäder omkring städerna skolen J ock gifwa Leviterna;

3. At the skola boo i städerna, och hafwa sin boskap, godz och allahanda diur i förstäderna.

4. Widden til förstäderna, som the skola gifwa Leviterna, skal wara tusende alnar vth ifrå stadzmuren alt omkring.

5. Så skolen J tå mäta vthan för staden, på then sidon öster vth, tw tusend alnar; Och på then sidone söder vth, tw tusend alnar; Och på then sidone wäster vth, tw tusend alnar; Och på then sidone norr vth, tw tusend alnar; at staden skal wara mitt vthi: Thet skal wara theras förstäder.

6. Och ibland the städer, som J gifwen Leviterna, skolen J gifwa sex frijestäder, at then som någon ihiäl slår, må fly ther in: ther vthöfwer skolen J ännu gifwa them twå och fyratijo städer;

7. Så at alle städer, som J gifwen Leviterna blifwa otta och fyratijo medh theras förstäder.

8. Och skolen gifwa them meer af them som mycket äga ibland Jsraels barn, och mindre af them som mindre äga: Hwar och en, efter hans arfwedeel then honom tilskift warder, skal gifwa Leviterna städer.

9. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

10. Tala medh Jsraels barn, och säg til them: När J kommen öfwer Jordan in vthi Canaans land;

11. Skolen J vthwälja städer, som frijestäder skola wara, ther vthi fly må then som någon medh wåda ihiäl slår.

12. Och skola sådane frijestäder wara ibland eder, för blodhämnaren skul, at han icke skal döö som dråpet giorde, in til thes han hafwer ståndet til rätta in för menighetene.

13. Och the städer, som J gifwa skolen, skola wara sex frijestäder:

14. Tre skolen J gifwa på thesso sidone Jordan; och tre i Canaans lande.

15. Thet äro the sex frijestäder, både för Jsraels barn och främlingom, och huusmän ibland eder; at tijt må fly ho som hälst ena siäl slår medh wåda.

16. Hwilken som slår en medh något jern, så at han döör, han är en mandråpare; och skal döden döö.

17. Kastar han honom medh en steen, ther någor kan död af warda, så at han blifwer död ther af, så är han en mandråpare; och skal döden döö.

18. Slår han honom medh något trä, ther någor kan medh död slagen warda, så at han döör, så är han en mandråpare; och skal döden döö.

19. Blodhämnaren skal slå mandråparen ihiäl: såsom han slagit hafwer, så skal man döda honom igen.

20. Stöter han honom af haat, eller kastar något på honom medh försåt, så at han döör;

21. Eller slår honom af owänskap medh sine hand, så at han döör: så skal han döden döö som honom slog; ty han är en mandråpare: Blodhämnaren skal dräpa honom, när han råkar honom.

22. Men stöter han honom oförwarandes vthan owänskap, eller kastar något på honom, icke medh försåt;

23. Eller kastar en steen på honom oförwarandes, ther man af döö kan, så at han döör, och han är icke hans owän, och wille honom heller intet ondt:

24. Så skal menigheten döma emellan honom som slog, och blodhämnaren i thenna sakene.

25. Och menigheten skal frija mandråparen ifrå blodhämnarens hand, och låta honom komma i frijestaden igen, tijt han flydder war: och ther skal han blifwa, til thes öfwerste Presten döör, then man medh then helga oljone smordt hafwer.

26. Om mandråparen går vthaf sin frijestadz råmärcke, tijt han flydd är;

27. Och blodhämnaren finner honom vthan för hans frijestadz råmärcke, och slår honom ihiäl; han skal för thet blodh intet saker wara:

28. Ty han skulle blifwa i sinom frijestad in til then öfwersta Prestens dödh; och efter öfwersta Prestens dödh åter komma til sins arfwegodz land igen.

29. Thetta skal wara eder en rätt medh edra efterkommande, i alla edra boningar.

30. Mandråparen skal man dräpa efter twäggia witnes mun: ett witne skal icke swara öfwer een siäl til dödz.

31. Och J skolen ingen försoning taga för en mandråpares siäl: ty han är saker til döden; vtan han skal döden döö.

32. Och skolen ingen försoning taga öfwer then som til frijestaden flydder war, så at han igen kommer til at boo i landena, in til at Presten döör.

33. Och skämmer icke landet ther J vthi boon: Ty then som blodzsaker är, han skämmer landet; och landet kan icke försonat warda för thet blodh, som ther vthgutit warder, annars vtan genom hans blodh, som thet vthgutit hafwer.

34. Orener icke landet, som J boon vthi, ther jagh ock vthi boor: ty jagh är HERREN, som boor ibland Jsraels barn.

36. Capitel.

Tjl beslut kommo the öfwerste af Manasse och sade til Mose: Om Zelaphehadz döttrar, som skulle taga arf medh them, gifte sigh i annor slächt, så minskades theras fäders arf, v. 1. Therföre böd Mose efter HERRANS befalning, at hwar och en skulle gifta sigh i sin slächt, v. 5. Såsom Mose böd, så giorde Zelophehadz döttrar, och gifte sigh widh theras faderbroders barn; och så blef theras arswedeel widh slächten, v. 10. Och thesse äro the rätter, som HERREN böd widh Jordan, v. 13.

Och the öfwerste fäderna til Gileads barnas slächte, Machir sons, hwilken Manasse son war, af Josephs barnas slächte, gingo fram, och talade för Mose, och för Förstarna öfwersta fäderna til Jsraels barn;

2. Och sade: Käre herre, HERREN hafwer budit, at man skal vthskifta landet Jsraels barnom til arfwedeel genom lott: Och tu min herre hafwer budit genom HERRAN, at man wår broders Zelaphehadz arfwedeel hans döttrar gifwa skal.

3. Om någor af Jsraels slächte tager them til hustru; så warder wår faders arfwedeel mindre, och så mycket som the hafwa, kommer then slächtenes arfwedeel til, tijt som the komma; och så warder wår arfwedeels lott förminskad.

4. När nu Jsraels barnas clangåhr kommer, så kommer theras arfwedeel til then slächtenes arfwedeel ther the äro: så warder wår faders arfwedeel förminskad, så mycket som the hafwa.

5. Så böd Mose Jsraels barnom efter HERRANS befalning, och sade: Josephs barnas slächt hafwer talat rätt.

6. Thetta är thet som HERREN biuder Zelaphehadz döttrar, och säger: Gifte sigh hwem the wilja; allenast at the gifta sigh in i sina ätt och faders slächte:

7. På thet at Jsraels barnas arfwedeel icke skal falla ifrå then ena slächten til then andra: ty hwar och en ibland Jsraels barn skal hängia in til sitt fädernes slächtes arf.

8. Och alla döttrar, som äga arfwedeel i Jsraels barnas slächter, skola gifta sigh enom af sins faders slächts ätt: på thet hwar och en ibland Jsraels barn må behålla sins faders arf:

9. Och en arfwedeel icke skal falla ifrå then ena slächtene til then andra; vtan hwar och en hänge in til sitt arf ibland Jsraels barnas slächter.

10. Såsom HERREN böd Mose, så giorde Zelaphehadz döttrar:

11. Mahela, Thirza, Hogla, Milca, och Noa, och gifte sigh widh theras faderbroders barn,

12. Af Manasse barnas slächte Josephs sons: Altså blef theras arfwedeel widh ättena, och theras faders slächte.

13. Thesse äro the budh och rätter, som HERREN genom Mose böd Jsraels barnom, på the Moabiters mark widh Jordan, in moot Jericho.