Then

1. Capitel.

Här beskrifwes först Jeremia slächt, när han hafwer begynt, och huru länge han hafwer predikat, v. 1. Sedan förmäler han, huru HERREN hafwer kallat honom til thetta ämbetet, v. 4. Och hafwer genom twå syner låtit honom see, at han wille hemsökia Juda och Jerusalem, för theras ondsko, v. 11. Och befalt honom predika här om oförskräckt: ty han wille wara medh honom, v. 17.

Thetta är Jeremia ord, Hilkia sons, af the Prester i Anathoth i Ben Jamins land:

2. Til hwilken skedde HERRANS ord i Josia tijd, Amons sons, Juda Konungs, vthi tretonde ährena af hans rike;

3. Och sedan in til Jojakims tijd, Josia sons, Juda Konungs, alt in til ändan på ellofte åhrena Zedekia, Josia sons, Juda Konungs, in til Jerusalems fängelse i femte månadenom.

4. Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

5. Jagh kände tigh förr än jagh tilredde tigh i moderlifwet; och vthkorade tigh förr än tu af modrene född wardt, och satte tigh til en Propheta ibland mång folck.

6. Men jagh sade: Ach Herre HERRE, jagh doger intet til at predika; ty jagh är för vng.

7. Tå sade HERREN til migh: Säg icke, jagh är för vng: vtan tu skalt gå tijt jagh sänder tigh, och predika hwad jagh befaller tigh.

8. Fruchta tigh intet för them: ty jagh är när tigh, och wil frälsa tigh, säger HERREN.

9. Och HERREN räckte vth sina hand, och tog vppå min mun, och HERREN sade til migh: Sij, jagh sätter min ord i tin mun;

10. Sij, jagh sätter tigh i dagh öfwer folck och rike, at tu skalt vpryckia, nederbryta, förstöra och förderfwa, och byggia, och plantera.

11. Och HERRANS ord skedde til migh, och sade: Jeremia, hwad seer tu? Jagh sade: Jagh seer en wakande staf.

12. Och HERREN sade til migh: Rätt hafwer tu sedt: ty jagh wil waka öfwer mitt ord, at jagh thet giöra skal.

13. Och HERRANS ord skedde annan gången til migh, och sade: Hwad seer tu? Jagh sade: Jagh seer een heet siudande gryto nordan efter.

14. Och HERREN sade til migh: Nordan efter skal ondt komma öfwer alla the som i landena boo.

15. Ty sij, Jagh wil kalla alla Förstar vthi the rike norr vth, säger HERREN, at the skola komma och sättia sin säte in för portarna i Jerusalem, och alt omkring murarna, och för alla Juda städer.

16. Och jagh skal låta rätten gå öfwer them för alla theras ondsko skul, at the öfwergifwa migh, och rökia androm gudom, och tilbedia sina händers werck.

17. Så begiorda nu tina länder, och statt vp, och predika them, alt thet jagh biuder tigh: fruchta tigh intet för them, lika som jagh skulle afskräckia tigh.

18. Ty jagh wil i thenna dagh giöra tigh til en fast stadh, til en jernpelare, och til en korparmur i hela landena, emot Juda Konungar, emot hans Förstar, emot hans Prester, emot folcket i landena:

19. Så at om the än strida emot tigh, skola the likwäl intet öfwerwinna tigh: ty jagh är när tigh, säger HERREN, at jagh skal frälsa tigh.

2. Capitel.

HERREN påminner sitt folck genom Jeremia, huru mycket godt han them af ålder bewist hade, v. 1. Och förwiter them theras stora otacksamhet ther emot, v. 5. At the och theras lärare öfwergåfwo honom, och tiente andra gudar, v. 8. rc. Therföre woro the trälar och hwars mans roof wordne, v. 14. Förwiter them at the sökte hielp hoos menniskior, ther the doch af honom för sin ondsko så plågade wordo, v. 18. Förekastar them at the af ålder hade warit honom olydige, v. 20. Och wille doch synas frome och oskyldige, v. 22. Men han öfwertygar them theras synder och obotferdighet, v. 23. rc. Hotar them at the medh theras hielpare skulle til skam warda, v. 36.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Gack bort, och predika vppenbarliga i Jerusalem, och säg: Så säger HERREN: Jagh täncker vppå then wälgierning som tigh skedde i tinom vngdom, och then kärlek som jagh tigh bewiste, tå tu war dägelig, tå tu fölgde migh i öknene, vthi thet land ther man intet sår.

3. Tå Jsrael HERRANS egen war, och hans första frucht: then honom fräta wille, han måste få skuld, och olycka öfwer honom komma, säger HERREN.

4. Hörer HERRANS ord, J af Jacobs huus, och all slächte af Jsraels huus.

5. Thetta säger HERREN: Hwad hafwer edra fäder fattas vppå migh, at the trädde ifrå migh, och föllo in til the onyttiga afgudar, ther the doch intet förwärfde;

6. Och tänckte icke ens: Hwar är HERREN then oß vthur Egypti land förde, och ledde oß i öknene, vthi een öde wilmark, vthi een torro och mörko mark, vthi the mark ther ingen wistades, eller någor menniskia bodde?

7. Och jagh hade eder in vthi ett godt land, at J thes frucht och thes goda äta skullen; och tå J ther inkommen, orenade J mitt land, och giorden mitt arf til een styggelse.

8. Presterna tänckte intet: Hwar är HERREN? Och the Lärde achtade migh intet; och herdarna förde folcket ifrå migh, och Propheterna propheterade om Baal, och föllo in til the onyttiga afgudar.

9. Jagh måste ju altid träta medh eder och edrom barnabarnom, säger HERREN.

10. Går bort til Chittims öijar, och seer til, och sänder til Kedar, och märcker granneliga, och skåder til, om thet går så ther til;

11. Om Hedningarna omskifta sina gudar, ändoch the inga Gudar äro, och mitt folck hafwer likwäl omskift sina härlighet vthi en onyttig afgud.

12. Måtte doch himmelen gifwa sigh ther widh, förskräckias och bäfwa, säger HERREN.

13. Ty mitt folck giör een dubbel synd: Migh som är een lefwandes källa öfwergifwa the, och giöra sigh brunnar, ja, vsla brunnar; ty the gifwa intet watn.

14. Är tå Jsrael en träl eller lifegen, at han hwars mans roof wara måste?

15. Ty leijonen ryta öfwer honom, och ropa, och föröda hans land, och förbränna hans städer, så at ther boor ingen vthi.

16. The af Noph och Thahpanhes förkrossa tigh hufwudet.

17. Thetta giör tu tigh sielf, i thet at tu öfwergifwer HERRAN tin Gudh, så ofta han tigh then rätta wägen leda wil.

18. Hwad hielper tigh thet at tu faar in vthi Egypten, och wilt dricka af thet watnet Sihor? Och hwad hielper tigh thet at tu faar til Assyrien, och wilt dricka af älfwene (Phrath?)

19. Thet är tine ondskos skul at tu så plågad warder, och tine olydnos, at tu så näpst warder: altså måste tu få weta och förfara hwad jämmer och sorg thet medh sigh hafwer, at tu öfwergifwer HERRAN tin Gudh, och icke fruchtar migh, säger Herren HERREN Zebaoth.

20. Ty tu hafwer af ålder sönderbrutit titt ook, och sönderslitit tin band, och sagt: Jagh wil icke så vndertryckt wara: vtan vppå all högh berg, och vnder all gröön trää lop tu efter horerij.

21. Men jagh hade planterat tigh til ett sött wijnträ, och til een ganska rättsinnig sädh: huru äst tu tå nu migh worden til ett bittert wildt wijnträ?

22. Och om tu än twådde tigh medh luut, och toge ther mycken såpo til, så synes doch tin ondska thes meer för migh, säger Herren HERREN.

23. Huru tör tu tå säija: Jagh är intet oreen; jagh håller migh icke in til Baalim? Se til huru tu hafwer bedrifwit thet i dalenom, och betänck huru tu giordt hafwer: tu lop omkring såsom een Camelinna vthi sinom heta;

24. Och såsom wildåsnen plägar i öknene, tå han af stoor heta så oförwägen löper, at ingen kan stilla honom: then som thet weta wil, han torf icke wida löpa; på wäxledagomen seer man thet wäl.

25. Käre, hålt doch stilla, och löp icke så oförwägen: men tu sade: Ther warder intet af; jagh måste bola medh the främmande, och löpa efter them.

26. Lika som en tiuf kommer til skam tå han gripen warder: altså skal Jsraels huus på skam komma, samt medh theras Konungar, Förstar, Prester och Propheter;

27. Hwilke til trädh säija: Tu äst min fader; och til stenen: Tu hafwer födt migh: ty the wände ryggen til migh, och icke ansichtet; men när nödh är på, så säija the: Vp, och hielp oß.

28. Hwar äro tå tine gudar som tu tigh giordt hafwer? Bed them stå vp; lät see om the kunna hielpa tigh i tine nödh: ty så många städer, så många gudar hafwer tu, Juda.

29. Hwad wiljen J ännu gå til rätta medh migh? J ären alle ifrå migh falne, säger HERREN.

30. All hugg äro förgäfwes på edor barn, the låta doch intet tuchta sigh: ty edart swärd vpfräter likwäl edra Propheter såsom ett grymt leijon.

31. Tu onda art, gif acht vppå HERRANS ord: är jagh nu worden Jsrael til en ökn eller ödemark? Hwij säger tå mitt folck: Wij äre herrar, och wilje intet löpa efter tigh?

32. Een jungfru förgäter doch icke sin krantz, eller een brudh sina heders gåfwo: men mitt folck förgäter migh ewinnerliga.

33. Hwad bepryder tu mycket titt wäsende, at jagh skal wara tigh nådelig? Vnder sådana skeen bedrifwer tu ju meer och meer ondt.

34. Ther til finner man the fattigas och oskyldigas siälars blodh när tigh i all rum; och thet är icke hemligit, vtan vppenbart vthi the samma rum.

35. Och tu säger ännu: Jagh är oskyldig; han wände sina wrede ifrå migh: sij, jagh wil gå til rätta medh tigh, om thet tu säger: Jagh hafwer icke syndat.

36. Hwij hwekar tu tå så mycket, och faller nu hijt och nu tijt; men tu skalt til skam warda medh Egypten, lika som tu medh Assyrien til skam worden äst.

37. Ty tu måste och tädan draga, och slå tina händer tilhopa vppå hufwudet: ty HERREN skal låta titt hopp fela, och intet skal lyckas tigh när them.

3. Capitel.

HERREN ställer Judomen theras afguderij vnder ögonen, och förmanar them til bättring, v. 1. Klagar öfwer Jsraels rikes obotferdighet; och oansedt Juda rike såg huru han hade straffat Jsrael, likwäl bättrade thet sigh intet, vtan giordet ännu grofware, v. 6. Befaller Jeremia förmana them til bättring, så wille han ännu taga them til nåde, v. 12. Låfwar at han ännu en gång wil vptaga them til sitt folck, gifwa them lärare efter sitt hierta, och tå skulle intet meer the Levitiske offer achtas, vtan alle Hedningar samt medh them församkas til hans rike, och tiena honom, v. 14. Men the achtade sådant intet, v. 20. Allena the botferdige bekänna, at the hafwa fåfängt bemödt sigh medh theras fäders stadgar, och förtörnat honom, v. 23.

Man säger: När en man skiljer sina hustru ifrå sigh, och hon faar ifrå honom, och tager en annan man, tör han ock taga henne til sigh igen? Worde icke tå landet orenat? Men tu hafwer bolat medh många bolar; doch kom igen til migh, säger HERREN.

2. Lyft tin ögon vp i högdena, och se til huru tu allestädz horerij bedrifwer: på wägomen sitter tu, och wachtar vppå them, lika som en röfware i öknene, och orenar landet medh titt horerij och tin ondsko.

3. Therföre måste ock arlaregn borto blifwa, och intet serlaregn komma: tu hafwer ett skiökio ansichte; tu wilt icke meer skämmas:

4. Och ropar likwäl til migh: Käre fader, tu mins vngdoms mästare;

5. Wilt tu doch wredh wara ewinnerliga? Och icke aflåta af tine grymhet? Sij, tu lärer och giör thet ondt är, och låter intet styra tigh.

6. Och HERREN sade til migh i Konung Josia tijd: Hafwer tu ock sedt hwad Jsrael then affälliga giorde? Hon gick bort vppå all högh berg, och vnder all gröön trää, och bedref ther horerij.

7. Och jagh sade tå hon thetta altsammans giordt hade: Wändt tigh om til migh; men hon wände sigh intet: och hennes syster Juda then förhärda såg thet.

8. Och jagh såg, at ändoch jagh then affälliga Jsraels horerij straffade, och öfwergaf henne, och gaf henne ett skiljobref, likwäl fruchtar sigh hennes syster then förhärda Juda intet; vtan går bort, och bedrifwer ock så horerij.

9. Och af hennes horerijs rychte är landet orenat: förty, hon bedrifwer horerij medh stock och steen.

10. Och i alt thetta, omwänder sigh then förhärda Juda, hennes syster, intet til migh af alt hierta; vtan skrymtar, säger HERREN.

11. Och HERREN sade til migh: Then affälliga Jsrael är from räknandes emot then förhärda Juda.

12. Gack bort, och predika norr vth altså, och säg: Wändt om tu affälliga Jsrael, säger HERREN, så wil jagh intet wända mitt ansichte ifrån eder: ty jagh är barmhertig, säger HERREN, och wil icke wredgas ewinnerliga.

13. Allenast kän tina mißgierningar, at tu emot HERRAN tin Gudh syndat hafwer, och hijt och tijt lupet til främmande gudar, vnder all gröön trää, och hafwer icke lydt mine röst, säger HERREN.

14. Omwänder eder, J affälliga barn, säger HERREN: ty jagh wil trolåfwa eder migh, och wil hämta eder, så at en skal föra en heel stadh, och twå ett heelt land, och jagh skal låta eder komma til Zion.

15. Och skal gifwa eder herdar, efter mitt hierta, the eder föda skola medh lärdom och wijshet.

16. Och thet skal skee, när J wäxen til, och ären månge wordne i landena, så skal man, säger HERREN, på then tiden intet meer tala om HERRANS förbundz ark, och intet meer komma honom ihogh, eller ther af predika, eller besökia honom, eller något meer offra ther.

17. Vtan på then tiden skal man kalla Jerusalem HERRANS säte, och alle Hedningar skola församla sigh tijt, för HERRANS namn skul i Jerusalem; och skola icke meer wandra efter sins onda hiertas tanckar.

18. På then tiden skal Juda huus gå til Jsraels huus, och skola tilsammans komma nordan efter, in vthi thet land som jagh edra fäder til arfs gifwit hafwer.

19. Och jagh säger tigh til: O huru mång barn wil jagh gifwa tigh, och thet goda landet, thet skiöna arfwet, nemliga, Hedningarnas kärna: och jagh säger tigh til: Tu skalt på then tiden kalla migh Käre Fader, och intet wika ifrå migh.

20. Men Jsraels huus achtar migh intet, lika som een qwinna nu icke meer achtar sin bola, säger HERREN.

21. Therföre skal man få höra en klagelig grååt och jämmer af Jsraels barn på högarna: therföre at the illa giordt, och HERRANSIN Gudh förgätit hafwa.

22. Så wänder nu om, J affällige barn, så wil jagh hela eder af edro olydno.

Sjj, wij komme til tigh; ty tu äst HERREN wår Gudh.

23. Sannerliga, thet är icke vthan bedrägerij medh the högar, och medh all berg; sannerliga, Jsrael hafwer ingen hielp, vtan allena af HERRANOM wårom Gudh.

24. Och wåra fäders stichtningar, the wij af vngdom hållet hafwa, måste afgå medh skam; samt medh theras fåår, fää, söner och döttrar.

25. Ty ther wij förläte oß vppå, thet är oß nu altsammans til skam; och ther wij tröste vppå, ther måste wij nu skämmas widh: ty wij syndadom ther medh emot HERRAN wår Gudh, både wij och wåre fäder, alt ifrå wår vngdom och in til thenna dagh; och lyddom icke HERRANS wår Gudz röst.

4. Capitel.

Jeremia förmanar, af HERRANS mun, sina åhörare til bättring, at the skulle omwända sigh til HERRAN medh alfwar; bortläggia theras synder, och omskära theras hierta, v. 1. Eljes wille HERREN låta the Chaldeer komma och förderfwa them, v. 5. Förmanar them än til bättring, v. 14. Och såsom afmålar huru fienderna skulle komma; förhärja och föröda theras land, v. 15. Och theras förbundz bröder skulle intet kunna hielpa them, som nu hofwerade för them, och lätes hålla medh them, v. 30.

Mjlt tu omwända tigh, Jsrael, säger HERREN, så wändt tigh til migh: och om tu bortlägger tin styggelse ifrå mitt ansichte, så skalt tu icke bortdrifwen warda.

2. Tå skalt tu swärja, vthan skrymterij, rätt och heligt: Så wist som HERREN lefwer; och Hedningarna skola i honom wälsignade warda, och beröma sigh af honom.

3. Ty så säger HERREN til them i Juda och i Jerusalem: Plöijer på nytt, och sår icke ibland törne.

4. Omskärer eder HERRANOM, och lägger bort edars hiertas förhud, J Juda män, och Jerusalems inbyggiare; på thet min grymhet icke skal vthfara såsom en eld, och brinna så at henne ingen vthsläckia kan, för edra ondsko skul.

5. Ja, förkunner tå i Juda, och roper högt i Jerusalem, och säger: Blåser vp trummeter i landena; roper medh höga röst, och säger: Församler eder, och läter oß draga in vthi fasta städer.

6. Vpreser ett baneer i Zion; skicker eder i rotar, och töfwer icke: ty jagh låter komma hijt een olycko ifrå nordan, och en stoor jämmer.

7. Leijonet kommer vthdragandes vthu sine kulo, och Hedningarnas förderfware drager vth ifrå sitt rum; på thet han skal föröda titt land, och vpbränna tina städer, så at ther skal ingen boo vthi.

8. Therföre drager säcker vppå; gråter och jämrer eder: ty HERRANS grymma wrede wil icke ifrån oß återwända.

9. På then tiden, säger HERREN, skal Konungens och Förstarnas hierta förfalla; Presterna skola warda förfärade, och Propheterna förskräckte.

10. Men jagh sade: Ach Herre HERRE, tu hafwer thet thesso folcke och Jerusalem fast mycket fela låtit, tå the sade: Thet skal wara frijd när eder, ändoch swärdet räcker alt in til siälena.

11. På then tiden skal man säija til thetta folcket, och til Jerusalem: Ett tort wäder kommer vthöfwer bergen, såsom vthur öknene, på then wägen til mins folcks dotter, icke til at kasta eller rensa:

12. Ja, ett wäder kommer som them alt förstarckt wara skal: så wil jagh tå ock gå til rätta medh them.

13. Sij, han faar bort åth såsom en skyy; och hans wagnar äro såsom ett stormwäder; hans hästar äro snarare än örnar: wee oß, wij måste förderfwade warda.

14. Så twå nu, Jerusalem, titt hierta ifrån ondskone, på thet at tigh må hulpet warda: huru länge skola the skadeliga läror när tigh blifwa?

15. Ty af Dan kommer ett roop, och ett ondt bodskap ifrån Ephraims berg.

16. Förkunner thet ibland Hedningarna: sij, läter rychtet komma in til Jerusalem, at wachtare komma af fierran landom, och skola skrija emot Juda städer.

17. The skola beläggia them alt omkring, såsom wachtare på markene: ty the hafwa förtörnat migh, säger HERREN.

18. Thet hafwer tu til löön för titt wäsende och tina gierningar: tå skal titt hierta känna huru stoor tin ondska är.

19. O! huru är migh så ondt i hiertat; mitt hierta bultar i kroppen, och hafwer ingen roo: ty min siäl hörer basuna liud, och een slachtning;

20. Och ett mordskrij öfwer thet andra: ty hela landet warder förhärjat: medh hast warda mina hyddor och min tiäll förstörd.

21. Huru länge skal jagh nu see baneren, och höra basuna liudet?

22. Men mitt folck är galet, och troor migh intet; galne äro the, och achtat intet: wise nogh äro the til at giöra thet ondt är; men at giöra thet godt är, wilja the icke lära.

23. Jagh såg vppå jordena, sij, hon war toom och öde; och vppå himmelen, och han war mörk.

24. Jagh såg vppå bergen, och sij, the bäfwade, och alla högar darrade.

25. Jagh såg, och sij, ther war ingen menniskia; och alle foglar vnder himmelen woro bortflogne.

26. Jagh såg, och sij, åkermarken war öde, och alle städer ther inne woro nederbrutne, af HERRANOM, och af hans grymma wrede.

27. Ty, så säger HERREN: Hela landet skal öde warda; och jagh skal platt intet skona.

28. Therföre skal jorden wara bedröfwad, och himmelen ofwan til sörjande: ty jagh hafwer thet sagt; jagh hafwer beslutit thet, och thet skal intet ångra migh; jagh wil ock intet öfwergifwat.

29. Alle städer skola fly för resenärers och skyttors roop, och löpa vthi tiocka skogar, och krypa in vthi steenklyftor: alle städer skola stå öde, så at ther boor ingen vthi.

30. Hwad wilt tu giöra, tu förstörda? Om tu än prydde tigh med purpurkläde, och medh gyldene klenodier, och färgade titt ansichte, så pryder tu tigh doch fåfängt: ty the som nu hofwera för tigh, the skola förachta tigh; the skola gå efter titt lijf.

31. Förty, jagh hörer ett roop såsom enes then ther föder; en ångest såsom enes then ther i första barnsnöd är; ett dottrenes Zions roop, then ther klagar och vthslår händerna: Ach! wee migh, jagh måste nästan förgås för dråp skul.

5. Capitel.

Propheten klagar, at icke en gudhfruchtig fans ibland hans folck, v. 1. Jngen som bättrade sigh, v. 3. Hwarken högh eller lågh, v. 4. Therfore skulle Konungen i Babel komma och förderfwa them, v. 6. The woro förhärde i theras ondsko; therföre kunde Gudh intet wara them nådelig: the mißbrukade Gudz namn, och bedrefwo horerij, v. 7. The förachtade HERRANS ord, v. 10. Therföre wille han låta fiendan komma, och förstöra theras land, v. 14. Förmanar them til bättring, v. 20. Klagar än öfwer theras obotfärdighet, v. 23. Ogudachtighet, v. 25. Orättferdighet, och öfwerwåld, v. 27. Och hotar them medh straffet, v. 29.

Går omkring gatorna i Jerusalem, och seer til, och förfarer; och söker på thes gator, om J någon finnen som rätt giör, och frågar efter trone, så wil jagh wara honom nådelig.

2. Och om the än sade: Så sant som HERREN lefwer; så swärja the doch falskeliga.

3. HERRE, tin ögon see efter trone: tu slår them, och the kännat intet; tu plågar them, men the bättra sigh intet: the hafwa ett ansichte hårdare än steen; och wilja icke omwända sigh.

4. Men jagh tänckte: Må skee, at then arme hopen är oförståndig; weet intet af HERRANS wägh, och af sins Gudz rätt:

5. Jagh wil gå til the wäldiga, och tala medh them; the måste ju weta af HERRANS wägh, och sins Gudz rätt: men the samme hade alle sönderbrutit oket, och sönderslitit banden.

6. Therföre skal ock leijonet som af skogen kommer, sönderrifwa them, och vlfwen af öknene skal förderfwa them, och parden skal wachta på theras städer; alla the som ther vthgå, skal han vpäta: ty theras synder äro alt förmånga; och the äro wordne förhärde vthi sine olydno.

7. Huru skal jagh tå wara tigh nådelig? Efter tin barn öfwergifwa migh, och swärja widh then som ingen gudh är: och nu medan jagh them mättat hafwer, bedrifwa the hoor, och löpa vthi horohuus.

8. Hwar och en wrenskas efter sin nästas hustru, såsom wälfodrade stodhästar.

9. Och skulle jagh icke för sådant hemsökia them, säger HERREN; och skulle min siäl icke hämnas öfwer sådant folck som thetta är?

10. Bestormer hans murar, och kaster them omkull, och skoner intet; förer bort hans wijnqwistar: ty the äro icke HERRANS.

11. Vtan the förachta migh, både Jsraels huus, och Juda huus, säger HERREN.

12. The förneka HERRAN, och säija: Thet är icke han, och oß warder icke så illa gåendes; swärd och hunger kommer intet öfwer oß:

13. Propheterna tala mycket i wädret, och hafwa intet Gudz ord: thet gånge them så sielfwom.

14. Therföre säger HERREN Gudh Zebaoth: Efter Jsådana taal hafwen, sij, så wil jagh giöra min ord i tinom mun til en eld, och thetta folck til trää, och han skal förtära them.

15. Sij, jagh skal låta komma öfwer eder af Jsraels huus, säger HERREN, ett folck fierran efter; ett mächtigt folck, hwilket thet första folck warit hafwer; ett folck hwilkes tungomål tu intet förstår, och intet förnimma kan hwad the säija.

16. Theras koger äro öpna grifter; ja, the äro allesamman hieltar.

17. The skola förtära tin sädh, och titt brödh; the skola vpäta tina söner och döttrar; the skola vpsluka tin fåår och titt fää; the skola förtära tin wijnträ och fikonaträ: tina fasta städer, ther tu förlåter tigh vppå, skola the förderfwa medh swärd.

18. Och jagh skal på then tijd, säger HERREN, intet skona eder.

19. Och om the warda säijande: Hwij giör HERREN wår Gudh oß alt thetta? Så skalt tu swara them: Lika som J hafwen öfwergifwit migh, och tienen främmande gudar vthi edart egit land; altså skolen J ock tiena främmandom vthi ett land thet icke edart är.

20. Thetta skolen J förkunna i Jacobs huus, och predika i Juda, och säija:

21. Hörer til J galna folck, som intet förstånd hafwen; J som ögon hafwen, och seen intet; öron hafwen, och hören intet:

22. Wiljen J icke fruchta migh, säger HERREN, och intet förskräckias för migh, som sätter hafwena sina strand, therinnan, thet altid blifwa måste, och ther intet öfwergå? Och om thet än swallar, så förmår thet doch intet; och om thes böljor än fast bulra, så måste the doch icke ther öfwergå.

23. Men thetta folcket hafwer ett affälligt och ohörsamt hierta; blifwa affällige, och hållat så alt framåth;

24. Och säija icke en tijd i sitt hierta: Lät oß doch fruchta HERRAN wår Gudh, then oß arlaregn och serlaregn gifwer i rättom tijd; och bewarar oß åhrswäxten troliga och åhrliga.

25. Men edra mißgierningar förhindra thetta; och edra synder wända thetta goda ifrån eder.

26. Ty man finner ibland mitt folck ogudachtiga, the ther ställa snaror och gildre för menniskiorna, at the måga fånga them, lika som foglasängiare giöra medh klofwar:

27. Och theras huus äro full medh bedrägerij, lika som en foglabuur är full medh lockofoglar: ther af warda the wäldige, rike, och fete.

28. The omgå medh ond stycker; the hålla ingen rätt; then faderlösa främja the icke i hans saak, doch går them wäl; och hielpa icke then fattiga til rätta.

29. Skulle jagh thet icke hemsökia, säger HERREN; och skulle min siäl icke hämnas vppå sådant folck som thetta är?

30. Thet står grufweliga och styggeliga til i landena.

31. Propheterna lära falskt, och Presterna äro herrar i theras ämbete; och mitt folck wil gierna så hafwat: huru wil eder gå för sådant på sidstone?

6. Capitel.

Jeremia hotar Jerusalem medh olycko af theras fiendar, v. 1. Orsaken, at ther war intet annat än orätt, ondska och öfwerwåld inne, v. 7. Formanar them til bättring i tijd, v. 8. Eljes wille HERREN förderfwa hwad ännu qwart woro af Jsrael, v. 9. Klagar at the achtade thet intet, vtan höllo Gudz ord för gäckerij, v. 10. Therföre måste han medh macht predika om theras förderf, v. 11. Förty, the foro alle efter girighet; woro säkre, och wille wara ostraffade, v. 13. HERREN förmante them än fråga efter then rätta wägen; men the wille intet, v. 16. Therföre skulle straffet komma, v. 18. Och theras offer intet hielpa them, v. 20. Ty the Babylonier skulle wist komma, v. 22. Förmanar än til bättring, v. 26. Och säger at HERREN hade satt honom til en smältare, at pröfwa och rensa sitt folck; men thet war alt odogse, v. 27.

Församler eder, J BenJamins barn, vthur Jerusalem, och blåser i trummeter på Thekoa wacht, och reser vp ett baneer på Beth Cherems wacht: ty een olycka är på färde ifrå nordan, och en stoor jämmer.

2. Dottren Zion, är såsom een dägelig och lustig äng:

3. Men ther skola herdar komma öfwer henne medh theras hiord; the skola vpslå sin tiäll alt omkring henne, och i beet liggia hwar på sitt rum, (och säija:)

4. Ruster eder til strijd emot henne; vp, läter oß draga vp, medan thet ännu bitrida dags är: eij! thet kommer aftonen, och skuggen warder stoor.

5. Nu wäl, så lät oß nu wara vppe, thet wij än skulle draga tijt vp om nattena, och förderfwa hennes palats.

6. Ty så säger HERREN Zebaoth: Fäller trää, och giörer bolwerck emot Jerusalem: ty thet är en stadh som hemsökt skal warda; är ther doch allsammans orätt inne.

7. Och lika som een källa vpwäller sitt watn, så vpwäller ock hans ondska: hans orätt och öfwerwåld ropar vp i himmelen; sitt mord och slagh bedrifwa the dagliga för migh.

8. Bättra tigh, Jerusalem, förr än mitt hierta wänder sigh ifrå tigh, och jagh giör tigh til ett öde land, ther ingen vthi boor.

9. Thetta säger HERREN Zebaoth: Hwad qwart blifwit är af Jsrael, thet måste ock efteråth afhämtat warda, lika som af ett wijnträ: wijnhämtaren skal afhämta vthi korgen thet ena efter thet andra.

10. Ach! medh hwem skal jagh doch tala och betyga, at doch någor wille hörat? Men theras öron äro oomskorne, the kunna icke hörat: sij, the hålla HERRANS ord för gäckerij, och wilja thet intet.

11. Therföre är jagh så full af HERRANS trugande, at jagh icke kan låtat: giut vth både öfwer barnen på gatone, och öfwer the män i rådet alt tilsammans: ty både man och qwinna, både åldrig och vthgammal skola fångne warda.

12. Theras huus skola komma främmandom tilhanda, samt medh åkrar och hustrur: ty jagh wil vthräckia mina hand, säger HERREN, öfwer landsens inbyggiare.

13. Ty the fara allesammans efter girighet, både små och store: och både Propheter och Prester, lära allesamman falska Gudztienst:

14. Och trösta mitt folck i theras olycko, at the skola thet ringa achta, och säija: Thet står wäl til, thet står wäl til; och thet står doch intet wäl til.

15. Therföre skola the komma på skam, at the sådana styggelse bedrifwa; ändoch the wilja oskämde wara, och wilja intet skämma sigh: therföre måste the falla hwar öfwer annan: och när jagh warder them hemsökiandes, skola the falla, säger HERREN.

16. Thetta säger HERREN: Går vppå wägarna, och seer til, och fråger efter the förra wägar, hwilken then gode wägen är, och wandrer ther vppå, så skolen J finna roo för edra siälar; men the sade: Wij giöre thet intet.

17. Jagh hafwer satt wächtare öfwer eder: Achter vppå trummeternas liudh; men the sade: Wij giöret intet.

18. Therföre hörer, J Hedningar, och achter här vppå, samt medh edart folck.

19. Tu jord, hör til: Sij, jagh wil låta komma een olycko öfwer thetta folck, nemliga, theras förtienta löön, at the icke achta min ord, och förkasta min lagh.

20. Hwad frågar jagh efter rökelse, som kommer af rika Arabien, och efter godh caneel, som kommer vtaf fierran land? Edor bränneoffer äro migh intet tacknemlig; och edor offer behaga migh intet.

21. Therföre säger HERREN altså: Sij, jagh wil sättia thesso folckena een förargelse, ther både fäder och barn skola sigh tilsammans vppå stöta, och skola förgås, then ene grannen medh them andra.

22. Thetta säger HERREN: Sij, ett folck warder kommandes nordan efter; och ett stort folck skal vpresa sigh hardt widh wårt land:

23. The ther boga och spetz föra: thet är grufweligit, och vthan barmhertighet: the fräsa såsom ett stormande haaf, och rida på hästar, rustade såsom krigsfolck emot tigh, tu dotter Zion.

24. När wij få höra af them, så skola oß wåra händer nedfalla: oß warder ångest och wee, lika som ene i barnsnöd.

25. Jngen gånge vth på markena, och ingen vth vppå wägarna: ty thet är allestädz osäkert för fiendans swärd.

26. O tu mins folcks dotter, drag en säck vppå, och lägg tigh i asko; haf sorg lika som för enda sonen, och beklaga tigh lika som the ther högeliga bedröfwade äro: ty förderfwaren kommer öfwer oß hasteliga.

27. Jagh hafwer satt tigh til en smältare i mitt folck, thet så hårdt är; at tu theras wäsende förfara och bepröfwa skalt.

28. The äro allesamman affällige, wandrande förrädeliga: the äro allesamman förderfwat koppar och jern.

29. Blåsbälgen är förbränd, blydh förswinner; smältningen är förgäfwes: ty thet onda är icke ifråskildt.

30. Therföre heta the ock ett förkastat silfwer: ty HERREN hafwer förkastat them.

7. Capitel.

HERREN befaller Jeremia förmana sitt folck til at bättra sigh, och icke förlåta sigh ther vppå, at the hade HERRANS tempel hoos sigh, v. 1. Eljes wille han så giöra medh theras tempel och stadh, som han medh Silo giordt hade, v. 12. Förbiuder honom bedia, eller något läggia sigh vth för them: ty han såg hwad afguderij the bedrefwo, v. 16. Han klagar ock ther öfwer, at the allena omginges medh theras offer, och woro hans ord olydige, v. 21. Han hade förmant them dagliga genom sina Propheter; men the hörde them intet, v. 25. Befaller Jeremia säija them thet, v. 28. Och sörja öfwer them. Ty han hade förkastat sitt folck; och wille nu låta gå straffet öfwer them för theras afguderij, v. 29.

Thetta är thet ord som skedde til Jeremia af HERRANOM, som sade:

2. Gack och statt i portenom åth HERRANS huus, och predika ther thetta ordet, och säg: Hörer HERRANS ord, J alle af Juda, J som gåån genom thenna porten, til at tilbedia HERRAN.

3. Så säger HERREN Zebaoth, Jsraels Gudh: Bättrer edart lefwerne och wäsende, så wil jagh boo när eder i thesso rume.

4. Förlåter eder icke vppå lögn, säijande: Här är HERRANS tempel, här är HERRANS tempel, här är HERRANS tempel:

5. Vtan bättrer edart lefwerne, och wäsende, at J giören hwar annan rätt;

6. Och giörer främlingenom, them faderlösa och enkione intet öfwerwåld; och vthgiuter intet oskyldigt blodh i thesso rume, och följer icke andra gudar efter, til edar egen skada:

7. Så wil jagh ewinnerliga boo när eder i thesso rume, i landena som jagh edra fäder gifwit hafwer.

8. Men nu förlåten J eder på lögn, then intet nyttig är.

9. Ther til ären J tiufwar, mordare, hoorkarlar, och meenedare; och röken in för Baal, och följen främmande gudar efter, the J intet kännen.

10. Sedan kommen J tå, och gåån fram för migh i thesso huse, thet efter mitt namn nämndt är, och säijen: Thet hafwer ingen nödh medh oß, medan wij sådana styggelse giörom.

11. Hållen J tå thetta huus, som efter mitt namn nämndt är, för ena mordarekulo? Sij, jagh seer thet wäl, säger HERREN.

12. Går bort til mitt rum i Silo, ther mitt namn tilförene bodt hafwer, och seer til hwad jagh ther giordt hafwer, för mins folcks Jsraels ondsko skul.

13. Efter J nu alle sådana stycke bedrifwen, säger HERREN, och jagh eder tijdt och ofta predika låter, och J wiljen icke hörat; jagh ropar, och J wiljen intet swara:

14. Så wil jagh sammalunda giöra medh thet huus, som efter mitt namn nämndt är, ther J eder vppå förlåten, och medh thet rum som jagh edra fäder gifwit hafwer, lika som jagh medh Silo giordt hafwer:

15. Och skal kasta eder bort ifrå mitt ansichte, lika som jagh bortkastat hafwer alla edra bröder, alla Ephraims sädh.

16. Och skalt tu intet bedia för thetta folck, eij heller någon klagan eller böön förebära, eller läggia tigh vth för them in för migh: ty jagh wil intet höra tigh.

17. Ty seer tu icke hwad the giöra i Juda städer, och på gatomen i Jerusalem?

18. Barnen hämta weden, och fäderna giöra vp elden; och qwinnorna giöra degen, at the skola baka himmelens Drottning kakor, och gifwa främmande gudar drickoffer, på thet the skola förtörna migh:

19. Men the skola icke giöra migh ther ondt medh, säger HERREN; vtan sigh sielfwom, och skola til skam warda.

20. Therföre säger Herren HERREN: Sij, min wrede och min grymhet är vthguten öfwer thetta rum, både öfwer folck och fää, öfwer trään på markene, och öfwer fruchtena på jordene, och skal brinna, så at ingen skal kunna släckiat.

21. Thetta säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh: Giörer edor bränneoffer och annor offer tilhopa, och äter kött.

22. Ty på then dagen tå jagh förde edra fäder vthur Egypti land, hafwer jagh intet sagt eller budit them om bränneoffer och annat offer:

23. Vtan thetta böd jagh them, och sade: Lyder min ord, så wil jagh wara edar Gudh, och J skolen wara mitt folck: och wandrer på alla the wägar som jagh biuder eder, på thet eder skal wäl gå.

24. Men the wille intet höra, eller böija sin öron här til, vtan wandrade efter sitt egit rådh, och efter sin onda hiertas tyckio, och gingo tilbaka, och icke fram åth.

25. Ja, ifrå then dagen at jagh edra fäder vthur Egypti land förde, och in til thenna dagh, hafwer jagh dagliga sändt til eder alla mina tienare Propheterna:

26. Men the wille intet höra, eller böija sin öron, vtan äro halsstyfwe, och giörat än wärre än theras fäder.

27. Och om tu än alt thetta säger them, så höra the doch intet; ropar tu, så swara the doch intet.

28. Therföre säg til them: Thetta är thet folck, som HERRAN sin Gudh icke hörer, eller sigh bättra wil: then rätta läran är platt borto, och the predika ther nu intet meer af.

29. Skär titt håår af, och kasta thet ifrå tigh, och jämra tigh klageliga på högomen: ty HERREN hafwer förkastat och bortdrifwit thetta slächtet, ther han öfwer förtörnad är.

30. Förty, Juda barn giöra thet ondt är för min ögon, säger HERREN: the sättia sina styggelser vthi thet huus som efter mitt namn nämndt är, på thet the skola orena thet.

31. Och byggia the altare Tophet vthi Hinnoms sons daal, at the skola vpbränna theras söner och döttrar i eld, hwilket jagh aldrig budit, eller någor tijd i sinnet fått hafwer.

32. Therföre, sij, then tiden kommer, säger HERREN, at man intet meer skal kalla thet Tophet, och Hinnoms sons daal, vtan dräpodaal: och Tophet skal warda fult medh dödas grifter, therföre at ther intet annat rum på färde är.

33. Och thetta folcks kroppar skola himmelens foglom och diuromen på jordene til spijs warda, och ingen skal drifwa them ther ifrå.

34. Och jagh skal vthi Juda städer, och på gatorna i Jerusalem, borttaga glädies och frögds roop; och brudgummas och brudz röst: ty landet skal öde wara.

8. Capitel.

Gudh hotar än sitt folck medh förderf och vndergång, för theras afguderij, v. 1. Befaller Propheten hålla them före theras obotferdighet, genom några liknelser, v. 4. Synnerlig theras lärares bedrägerij och falska läro, v. 8. Theras girighet och andra laster, v. 10. Vndsäger them medh straffet, v. 12. At han wil borthämta hwad ännu qwart wore af them, v. 13. Och thet skulle intet dröija, v. 16. Ther öfwer Propheten sigh swårliga jämrar, v. 18.

På then samma tiden, säger HERREN, skal man kasta Juda Konungars been, Förstarnas been, Presternas been, Propheternas been, borgarenas been i Jerusalem, vthu theras grifter:

2. Och man skal förskingra them vnder solene, månan, och allan himmelens häär, hwilka the älskat, och them tient, och them efterfölgt, och sökt, och tilbedit hafwa: the skola intet meer vphämtade, och begrafne warda, vtan wara träck på jordene.

3. Och alle the qwarlefde af thesso ondo folcke, på ehwad rum the äro, tijt jagh them bortdrifwit hafwer, skola heller wilja wara döde än lefwande, säger HERREN Zebaoth.

4. Therföre säg til them: Thetta säger HERREN: Hwar är någor, om han faller, then icke gierna står vp igen? Hwar är någor som willo går, then icke gierna kommer vppå rätta wägen igen?

5. Likwäl wil ju thetta folcket i Jerusalem gå willo vthan återwändo: the stå så hårdt på then falska Gudztienstene, at the intet wilja låta sigh ther ifrån afwända.

6. Jagh seer och hörer, at the lära icke rätt; ingen är then som ångrar sina ondsko, och säger: Hwad giör jagh doch? The löpa alle sitt lopp, lika som en grym häst i stridene.

7. En storck vnder himmelen weet sin tijd; een turturdufwa, trana och swala märckia sin tijd, när the igen komma skola; men mitt folck wil icke weta HERRANS rätt.

8. Huru kunnen J doch säija: Wij wete hwad rätt är, och hafwom HERRANS lagh för oß? Är thet doch icke vtan lögn hwad the Skriftlärde gifwa oß före.

9. Therföre måste sådana lärare komma på skam, förskräckte och fångne warda: ty hwad godt kunna the lära, tå the HERRANS ord förkasta?

10. Therföre skal jagh gifwa theras hustrur främmandom, och theras åker them som them förjaga skola: ty the fara efter girighet, then ene medh then andra, både små och store; och både Prester och Propheter lära falska Gudztienst;

11. Och trösta mitt folck vthi theras olycko, at the skola thet ringa achta, och säija: Thet står wäl til, thet står wäl til; och thet står doch intet wäl til.

12. Therföre skola the komma på skam, at the sådana styggelse bedrifwa; ändoch the wilja oskämde wara, och wilja intet skämma sigh, therföre måste the falla hwar öfwer annan: och när jagh warder them hemsökiandes skola the falla, säger HERREN.

13. Jagh wil så afhämta them, säger HERREN, at inga drufwor skola blifwa qwara på wijnträd, och ingen fikon på fikonaträd, ja, löfwen skola ock affalla; och thet jagh them gifwit hafwer, thet skal them ifrå taget warda.

14. Hwar skole wij tå boo? Ja, församler eder tå, och lät oß draga in vthi the fasta städer, och wänta ther efter hielp: ty HERREN wår Gudh warder oß hielpandes medh en bitter dryck, at wij så synde emot HERRAN.

15. Ja, förlåter eder ther vppå, at thet skal ingen nödh hafwa, ändoch intet godt förhandene är; och at J skolen helade warda, ändoch icke annat än ond såår förhandene är.

16. Man hörer allaredo ifrå Dan gnyyn af theras hästar, och theras hingstar skrija, så at hela landet bäfwar therföre: och the komma, och skola vpfräta landet medh alt thet ther vthi är, staden samt medh alla the som ther vthi boo.

17. Ty sij, jagh skal sända ormar och basilisker ibland eder, the intet besworne äro; the skola stinga eder, säger HERREN.

18. Så skal jagh hugswala migh af mine ångest och hiertans sorg.

19. Sij, mins folcks dotter skal ropa ifrå fierran land: Wil nu HERREN icke meer wara (Gudh) i Zion? Eller skal thet ingen Konung meer hafwa? Ja, hwij hafwa the så förtörnat migh medh sin beläte, och främmande fåfänga Gudztienst?

20. Skördetiden är framliden, sommaren är sin wägh; och oß är ingen hielp kommen.

21. Migh ömkar swårliga at mitt folck så förderfwat är; jagh grämmer migh, och hafwer ganska ondt.

22. Är tå nu ingen salwa i Gilead? Eller är ther ingen läkiare? Hwarföre är tå mins folcks dotter icke helad?

9. Capitel.

Propheten klagar än, at han icke tilfyllest kan gråta och sörja, öfwer then jämmerliga förstöring, som hans folck tilstundade, v. 1. 10. 17. Hwilken the hade förorsakat medh theras horerij, lögn, wåld och bedrägerij, som the foro medh, v. 2. Jn summa, ther medh at the ofwergafwo HERRANS lagh, lydde intet hans ord, vtan fölgde sins hiertans tyckio, som theras fäder them lärdt hade, v. 12. Befaller them skaffa sigh gråterskor, v. 17. Förmanar them förlåta sigh på ingen ting, vtan på HERRAN: ty han wille icke långt til hemsökia både Judar och Hedningar, v. 23.

Ach! thet jagh watn nogh hade i mitt hufwud, och min ögon woro een tårakälla, at jagh natt och dagh begråta måtte the slagna i mitt folck.

2. Ach! thet jagh ett herberge hade i öknene, så wille jagh öfwergifwa mitt folck, och draga ifrå them:

Ty the äro allesammans hoorkarlar, och en arg hoop.

3. The skiuta medh sina tungor altsammans lögn, och ingen sanning, och fara alt medh wåld i landena; och gå ifrå then ena ondskone til then andra, och achta migh intet, säger HERREN.

4. Hwar och en tage sigh wahra för sinom nästa; och troo icke heller sinom broder: ty en broder vndertrycker then andra, och en wän förråder then andra.

5. En wän gäckar then andra, och tala icke ett sant ord: the winläggia sigh ther om huru then ene skal bedraga then andra; och them tycker illa wara at the ännu icke kunna giörat wärre.

6. Ther är allestädz bedrägerij ibland them, och för bedrägerij skul wilja the icke känna migh, säger HERREN.

7. Therföre säger HERREN Zebaoth altså: Sij, jagh wil smälta och probera them: ty hwad skal jagh annars giöra, medan mitt folck så ställer sigh?

8. Theras falska tungor äro mordskott: medh sin mun tala the wänliga medh sinom nästa; men i hiertat wachta the efter honom.

9. Skulle jagh nu icke sådant hemsökia vppå them, säger HERREN; och skulle min siäl icke hämnas öfwer sådant folck som thetta är?

10. Jagh måste gråta och jämra migh på bergen; och beklaga migh widh the fäbodar i öknene: ty the äro så platt förhärjade, at ther boor ingen meer, och man hörer ther nu intet färop meer: både himmelens foglar och diuren äro alle borto.

11. Och jagh skal giöra Jerusalem til en steenhop, och til een drakaboning; och skal ödeläggia Juda städer, at ther ingen inne boo skal.

12. Ach! at nu någor wijs wore, och lade thet vppå hiertat, och förkunnade hwad HERRANS mun til honom säger: Hwarföre doch landet så förderfwat och förhärjat warder, lika som een ödemark, ther ingen wistas?

13. Och HERREN sade: Therföre at the öfwergifwa min lagh, som jagh them föregifwit hafwer, och lyda intet min ord, och lefwa ther eij heller efter:

14. Vtan följa sins hiertas tyckio, och Baalim, såsom theras fäder them lärdt hafwa.

15. Therföre säger HERREN Zebaoth, Jsraels Gudh: Sij, jagh skal spisa thetta folcket medh malört; och gifwa them galla dricka:

16. Jagh skal förskingra them ibland Hedningarna, hwilka hwarken the eller theras fäder känna; och skal sända swärd efter them, til thes thet blifwer vthe medh them.

17. Så säger HERREN Zebaoth: Skaffer och beställer gråterskor, at the komma; och sänder efter the som thet wäl kunna:

18. Och begråta oß medh hast, at wår ögon måga rinna medh tårar, och wår ögnahwarf flyta medh watn:

19. At man må höra en klagogråt i Zion, nemliga altså: Ach! huru äro wij så platt förstörde och til skam wordne? Wij måste rymma landet, ty wåra boningar äro nederslagna.

20. Så hörer nu, J qwinnor, HERRANS ord, och edor öron fatte hans muns taal; lärer edra döttrar gråta, och then ena läre then andra klagogråt, nemliga altså:

21. Döden är igenom wår fenster infallen, och vthi wår palats kommen, til at dräpa barnen på gatone, och ynglingarna i gränderna.

22. Säg: Så säger HERREN: Menniskiors kroppar skola liggia såsom träck på markene, och såsom kärfwar efter skördomannen, the ingen vptager.

23. Thetta säger HERREN: En wijs beröme sigh intet af sine wijshet; en starck beröme sigh intet af sin starckhet; en rijk beröme sigh intet af sin rikedom:

24. Vtan then som sigh beröma wil, han beröme sigh ther af, at han weet och känner migh, at jagh är HERREN som giör barmhertighet, rätt och rättferdigbet på jordene: ty sådant behagar migh, säger HERREN.

25. Sij, then tijd kommer, säger HERREN, at jagh hemsökia skal alla the omskorna medh the oomskorna;

26. Nemliga: Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab, och alle the som boo vthi the rum i öknene: ty alle Hedningar hafwa oomskoren förhud; men hela Jsraels huus hafwer oomskoret hierta.

10. Capitel.

Jeremia warnar Gudz folck, at the icke skulle taga sigh efter Hedningarnas afguderij och widskepelse, v. 1. Ty theras afgudar äro inge gudar, vtan fåsängelighet, v. 3. 8. 14. Men HERREN är allena Gudh, som kunde thet bewisa medh gierningarna, och hade thet bewijst, i thet han hade giordt himmel och jord, rc. v. 6. 12. 16. Hotar them, at HERREN wille bortsliunga them vthu theras land, v. 17. Klagar sorgeliga ther öfwer, v. 19. Och beder at HERREN wille medh måttelighet straffa, och icke platt förgiöra them, v. 23.

Hörer hwad HERREN säger til eder, J af Jsraels huus.

2. Thetta säger HERREN: J skolen icke lära Hedningarnas sätt, och skolen intet fruchta eder för himmelens tekn, såsom Hedningarna fruchta.

3. Ty Hedningarnas gudar äro icke vtan fåfängelighet: the hugga ett trä i skogenom, och mästaren giör thet til medh een yxa:

4. Och pryder thet medh silf och guld, och fäster thet widh medh naglar och hamrar, at thet icke omkull falla skal.

5. Sådant är nu intet annat än öfwerdragna stodar; the kunna intet tala; så måste man ock bära them: ty the kunna intet gå: therföre skolen J intet fruchta eder för them: förty, the kunna hwarken hielpa eller stielpa.

6. Men tigh, HERRE, är ingen lijk; tu äst stoor, och titt namn är stort, och tu kant thet bewisa medh gierningarna.

7. Ho skulle icke fruchta tigh, tu Hedningarnas Konung? Tigh skal man ju lyda: ty ibland alla Hedningarnas wisa, och i all Konungarike är ingen tin like.

8. The äro allesamman dårar och galne: ty ett trä måste ju wara een platt fåfäng Gudztienst.

9. Silfskifwor förer man til på hafwet; guld ifrån Vphas, af mästare och guldsmeder beredt: golt silke och purpur kläder man vppå them; och äro altsammans slöga mäns werck.

10. Men HERREN är en rätt Gudh, en lefwandes Gudh, en ewig Konung: för hans wrede bäfwar jorden, och Hedningarna kunna icke fördraga hans trugh.

11. Så säger nu altså til them: The gudar, som himmel och jord icke giordt hafwa, förgånge af jordene, och vnder himmelen.

12. Men han hafwer giordt jordena genom sina kraft, och werldenes kretz beredt genom sina wijshet; och vthsträckt himmelen genom sitt förstånd.

13. Tå han dundrar, så är mycket watn vnder himmelen, och drager vp dimbona ifrån jordenes ända: han giör liungelden i regnet; och låter wädret komma ifrå hemlig rum.

14. Alla menniskior äro dårar medh sine kånst, och alle guldsmeder stå medh skam medh sin beläte: ty theras beläte äro bedrägerij, och hafwa intet lijf.

15. Thet är altsammans ett fåfängt och bedrägeligit werck; the måste förgås tå the hemsökte warda.

16. Men sådana är icke han som Jacobs lott är; vtan han är then som all ting skapat hafwer, och Jsrael är hans arfwedeel: han heter HERREN Zebaoth.

17. Tag tin handel bort vthu landena, tu som boor i then fasta (staden.)

18. Ty så säger HERREN: Sij, jagh skal i thenna resone bortsliunga landsens inbyggiare, och så plåga them at the thet känna skola.

19. Ach! min jämmer och hiertans sorg: men jagh täncker at thet är min plåga; jagh måste lida henne.

20. Mitt tiäll är förstördt, och all min tågh äro sönder: min barn äro borto, och icke meer förhandene; ingen vprättar min hyddo igen, och mitt tiäll slår ingen vp igen.

21. Ty herdarna äro til dårar wordne, och fråga intet efter HERRAN: therföre kunna the ock intet rätt lära, vtan förskingra hiorden.

22. Sij, ett rychte kommer, och ett stort bäfwande af thet landet norr vth, at Juda städer skola öde läggias, och til drakaboningar warda.

23. Jagh weet, HERRE, at menniskiones wägh står icke til henne; och thet står i ingens mans macht, huru han wandra eller sin gång styra skal.

24. Näps migh, HERRE, doch medh måttelighet, och icke vthi tine grymhet; på thet tu icke skalt platt giöra migh til intet.

25. Men giut tina wrede vth öfwer Hedningarna som intet känna tigh; och öfwer the slächte som intet åkalla titt namn: ty the hafwa vpfrätit och vpswolget Jacob; the hafwa giordt en ända medh honom, och hans boning förödt.

11. Capitel.

HERREN befaller Propheten påminna Judarna thet förbund som han medh theras fäder giordt hade, rc. v. 1. Och efter theras fäder thet intet hållit hade, wille han låta skee them efter förbundsens ord, v. 6. Efter han ock wäl wiste, at the skulle wända sigh til theras förfäders synder, v. 9. Wille han ock låta gå een olycko öfwer them, ifrå hwilken theras afgudar intet skola hielpa them, v. 11. Förbiuder Propheten bedia för them: ty han wille intet hörat, medan the bedrefwo all skalckhet, och mente sigh genom sin offer blifwa rene ther ifrå, rc. v. 14. Vtan låta straffet gå ofwer theras ondsko, v. 16. Sedan förkunnar Propheten, huru the hade stämplat emot honom i Anathot, v. 18. Hwilka HERREN therföre hemsökia skulle, v. 21.

Thetta är thet ord som til Jeremia skedde af HERRANOM, som sade:

2. Hörer thetta förbundz ord, at J mågen säija them til Juda och Jerusalems inbyggiare;

3. Och säg til them: Så säger HERREN Jsraels Gudh: Förbannad ware then som icke lyder thetta förbundz ord,

4. Som jagh edra fäder böd på then dagh jagh them vthur Egypti land förde, vthur jernvgnen, och sade: Hörer mina röst, och giörer som jagh eder budit hafwer; så skolen J wara mitt folck, och jagh wil wara edar Gudh:

5. På thet jagh må hålla then eed som jagh edra fäder sworit hafwer, til at gifwa them ett land, ther miölk och hannog vthi flyter, såsom thet i thenna dagh för ögon är. Jagh swarade, och sade: Ja, HERRE, thet ske altså.

6. Och HERREN sade til migh: Predika all thessa orden vthi Juda städer, och vppå gatorna i Jerusalem, och säg: Hörer thetta förbundz ord, och giörer ther efter.

7. Ty jagh hafwer betygat edra fäder, ifrå then dagen jagh them vthur Egypti land förde, in til thenna dagh, och betygade städse, och sade: Hörer mina röst.

8. Men the hörde intet, och bögde eij heller sin öron här til, vtan hwar och en gick efter sins ondas hiertas tyckio: therföre wil jagh ock öfwer them gå låta all thetta förbundz ord, thet jagh them böd at the giöra skulle, och the doch ther efter icke giordt hafwa.

9. HERREN sade til migh: Jagh weet wäl huru the i Juda och Jerusalem gadda sigh tilhopa.

10. The wända sigh til sina förfäders synder, hwilke min ord eij heller höra wille; vtan fölgde ock så andra gudar efter, och tiente them: altså hafwer Jsraels huus och Juda huus nu (alt städes) brutit mitt förbund, thet jagh medh theras fäder giordt hafwer.

11. Therföre sij, säger HERREN: Jagh wil låta een olycko gå öfwer them, then the icke vndkomma skola: och när the ropa til migh, så wil jagh intet höra them.

12. Så lät tå Juda städer, och Jerusalems inbyggiare gå bort, och ropa til the gudar, hwilkom the rökt hafwa; men the skola intet hielpa them i theras nödh.

13. Ty så många städer, så många gudar hafwer tu, Juda; och så många gator som i Jerusalem äro, så mång blygdealtare hafwen J vpsatt, til at rökia för Baal.

14. Så bed nu tu intet för thetta folck, och haf ingen åkallan eller böön för them: ty jagh wil intet höra them, när the ropa til migh i sine nödh.

15. Hwad hafwa mine wänner til at skaffa i mitt huus? The bedrifwa alla skalckhet, och mena thet heliga kötet skal taga thet bort af them: och när the illa giöra, så äro the glade ther öfwer.

16. HERREN kallade tigh ett grönt, skiönt, fruchtsamt oljoträ; men nu hafwer han medh ett stort mordskrij vptändt en eld ther omkring, så at thes qwistar måste förderfwade warda.

17. Ty HERREN Zebaoth, som tigh planterat hafwer, hafwer lafwat tigh ondt, för Jsraels huus, och Juda huus ondsko skul, then the bedrifwa, så at the förtörna migh, i thet the rökia för Baal.

18. HERREN hafwer migh thet vppenbarat, så at jagh thet weet; och wijste migh hwad the hafwa för händer:

19. Nemliga, at the wilja slachta migh, lika som ett armt fåår: ty jagh wiste icke at the emot migh rådslaget hade, och sagt: Lät oß förderfwa trädh medh sine frucht; och vthrota honom vthu the lefwandes land, at på hans namn skal aldrig meer tänckt warda.

20. Men tu, HERRE Zebaoth, tu rättwise domare; tu som bepröfwar niurar och hierta, lät migh see tina hämnd öfwer them: ty jagh hafwer befalt tigh mina saak.

21. Therföre säger HERREN altså emot them i Anathoth, hwilke efter titt lijf stå, och säija: Spå oß intet i HERRANS namn, om tu annars icke döö wilt af wåra händer.

22. Therföre säger HERREN Zebaoth altså: Sij, jagh wil hemsökia them: theras vnge män skola medh swärd dräpne warda, och theras söner och döttrar af hunger döö:

23. Så at intet af them skal qwart blifwa: ty jagh skal låta een olycko gå öfwer them i Anathoth, på thet åhret tå the skola hemsökte warda.

12. Capitel.

Prropheten frågar här af Gudh, först; hwarföre them ogudachtigom, i synnerhet hans förföljarom så wäl går, rc. v. 1. Får til swars, at the skulle straffade warda, v. 3. Sedan frågar han, huru länge landet skulle stå så jämmerliga, v. 4. Honom swaras, at han än mera lida skulle, v. 5. Och at Gudh skulle öfwergifwa sitt huus och sitt folck theras fiendom til roof, v. 7. At the skulle warda förödde, och än meer förderfwas, v. 10. Doch wille han hemsökia theras grannar som thet giorde, och frälsa them således, v. 14. At om theras fiender lärde känna honom, skulle the ock blifwa hans folck, v. 16.

HERRE, om jagh än medh tigh wille til rätta gå, så behåller tu doch rätten; likwäl måste jagh tala medh tigh om rätten: Hwij går them ogudachtigom så wäl, och the förachtare hafwa allahanda nogh?

2. Tu planterar them, at the rota sigh, och wäxa, och bära frucht: tu låter them mycket tala om tigh, och tu näpser them intet:

3. Men migh, HERRE, känner tu, och seer migh, och pröfwar mitt hierta för tigh: men them låter tu gå frij, lika som fåår, at the skola slachtade warda; och skonar them, på thet the skola dräpne warda.

4. Huru länge skal doch landet stå så jämmerliga, och gräset på markene allestädz borttorkas för inbyggiarenas ondsko skul; at både diur och foglar ther intet meer äro? Ty the säija: Ja, han weet mycket huru oß gå skal.

5. Om the giöra tigh platz som til foot gå, huru wil tigh gå, tå tu medh resenärer löpa skalt? Och om tu söker efter säkerhet vthi the lande ther frijd är; hwad wil tå medh tigh warda widh then högmodiga Jordanen?

6. Ty tine bröder, och tins faders huus, förachta tigh ock, och ropa Jadut öfwer tigh: therföre troo tu them intet, om the än tala wänliga medh tigh.

7. Therföre hafwer jagh måst öfwergifwa mitt huus, och fly mitt arf, och gifwa mina älskeliga siäl vthi fienda hand.

8. Mitt arf är migh wordet såsom ett leijon i skogenom, och ryter emot migh; therföre är jagh thy harmse worden.

9. Mitt arf är såsom en spräklot fogel, om hwilken foglarna församla sigh: vp, och församler eder all diur på markene; kommer, och äter.

10. Månge herdar hafwa förderfwat min wijngård, och förtrampat min åker; the hafwa giordt min skiöna åker til een ökn; the hafwa giordt honom öde.

11. Jagh seer allaredo huru jämmerliga han förödd är: ja, hela landet är öde; men ingen wil läggiat vppå hiertat.

12. Ty the förderfware komma öfwer alla högar i öknene, och HERRANS frätande swärd ifrå then ena landsens ända in til then andra; och intet kött skal frijd hafwa.

13. The såå hwete, men tistel skola the vpskära; the giöra sigh omaak nogh, men the skola intet nyttiat; the skola icke glädias af sinom åhrswäxt, för HERRANS grymma wrede skul.

14. Thetta säger HERREN emot alla mina onda grannar, som antasta then arfwedeel, som jagh mino folcke Jsrael vthskift hafwer: Sij, jagh skal ryckia them vthu theras land, och taga Juda huus mitt vth ifrå them.

15. Och när jagh hafwer vthtagit them, skal jagh åter förbarma migh öfwer them, och skal låta hwar och en komma til sin arfwedeel, och til sitt land igen.

16. Och thet skal skee, om the lära af mitt folck, at the swärja widh mitt namn: Så wist som HERREN lefwer; lika som the tilförene hafwa lärdt mitt folck swärja widh Baal; så skola the vpbyggias ibland mitt folck.

17. Men om the icke höra wilja, så skal jagh thet folcket vthryckia, och förgiöra thet, säger HERREN.

13. Capitel.

HERREN befaller Jeremia köpa en ny giording; gå bort, och grafwan nedh widh Phrath, v. 1. Efter en lång tijd befaller han tagan vp igen; tå war han förderfwad, v. 6. Altså, säger HERREN, skulle han förderfwa sitt folck, efter the intet wille höra hans ord, vtan gingo efter sin hiertas tyckio, v. 8. Sedan befaller han honom predika, at alle läglar skulle medh wijn fyllas: altså skulle HERREN fylla Juda inbyggiare, at the skulle druckne warda, och förströ them, then ena ifrå then andra, v. 12. Förmanar them til bättring, v. 15. Widare befaller han säija Konungenom och Drottningene, at the skulle blifwa af medh theras regemente, v. 18. Sidst klagar han öfwer theras obotferdighet, och hotar än medh straffet, v. 23.

Thetta säger HERREN til migh: Gack bort, och köp tigh en linnen giording, och giorda tina länder ther medh; och giör honom icke wåtan.

2. Och jagh köpte en giording, efter HERRANS befalning, och bandt honom kring om mina länder.

3. Så skedde HERRANS ord annan gången til migh, och sade:

4. Tag then giordingen, som tu köpt, och om tina länder bundit hafwer, och statt vp, och gack bort til Phrath, och giöm honom ther vthi ena steenklyfto.

5. Jagh gick åstadh, och giömde honom in widh Phrath, som HERREN migh budit hade.

6. Men en lång tijd ther efter sade HERREN til migh: Statt vp och gack bort til Phrath, och tag then giordingen igen, som jagh bad tigh ther bortgiöma.

7. Jagh gick bort til Phrath, och grof honom vp, och tog giordingen af thet rum, ther jagh honom lagt hade; och sij, giordingen war förderfwad, så at han intet meer dogde.

8. Tå skedde HERRANS ord til migh, och sade:

9. Thetta säger HERREN: Lika så skal jagh förderfwa then stora högfärden i Juda och Jerusalem.

10. Thet onda folcket, som min ord icke höra wilja, vtan gå efter sin hiertas tyckio, och följa andra gudar, til at tiena och tilbedia them, the skola warda lika som giordingen, then intet meer doger.

11. Ty lika som en man binder giordingen om sina länder: altså hafwer jagh, säger HERREN, omgiordat migh hela Jsraels huus, och hela Juda huus, at the skulle wara mitt folck, til ett namn, lof och ähro; men the wille icke höra.

12. Så säg them nu thetta ordet: Thetta säger HERREN Jsraels Gudh: Alle läglar skola medh wijn fylte warda; så skola the säija til tigh: Ho weet thet icke, at man skal fylla läglarna medh wijn?

13. Så säg til them: Thetta säger HERREN: Sij, jagh skal fylla alla the som i thetta land boo; Konungarna som på Davidz stool sittia; Presterna och Propheterna, och alla Jerusalems inbyggiare, så at the druckne warda.

14. Och skal förströ them, then ena medh then andra, fäderna samt medh barnen, säger HERREN; och skal hwarken skona eller öfwersee, eller barmhertig wara öfwer theras förderf.

15. Så hörer nu, och märcker til, och trotser icke: ty HERREN hafwer thet sagt.

16. Gifwer HERRANOM edrom Gudi ährona, förr än thet mörkt warder, och förr än edre fötter stöta sigh på the mörka berg: så at J wänten efter liuset, och han skal doch giörat alt til mörker och skugga:

17. Men wiljen J thetta icke höra, så måste doch min siäl hemliga gråta öfwer sådana stolthet; min ögon måste medh tårar flyta, at HERRANS hiord fången warder.

18. Säg Konungenom och Drottningene: Sätter eder neder: ty härlighetenes crona är eder af hufwudet fallen.

19. The städer söder vth äro tilslutne, och ingen är som them vplåter; hela Juda är allsamman bortförd.

20. Vplyfter edor ögon, och seer huru the nordan efter komma: hwar är nu hiorden som tigh befallen war; tin härliga hiord?

21. Hwad wilt tu säija, tå han tigh så hemsökiandes warder? Ty tu hafwer så want them emot tigh, at the Förstar och höfdingar wara wilja: hwad gäller, tigh warder ångest vppå kommandes, lika som ene qwinno i barnsnöd?

22. Och om tu i tino hierta säija wille: Hwarföre wederfars migh doch sådant? För tina många mißgierningar skul är tin blygd vptäckt, och tin been blottad.

23. Kan ock en Ethioper förwandla sina hudh, eller en parde sina fläckar? Så kunnen J ock något godt giöra, efter J ondt wane ären.

24. Therföre wil jagh förskingra them, lika som strå, thet för wädrena vthi öknene drifwit warder.

25. Thet skal wara tin löön och tin deel, som jagh tigh tilmätit hafwer, säger HERREN: therföre at tu migh förgätit hafwer, och förtröste vppå lögn.

26. Så wil jagh ock högt vptäckia tina blygd, at man tina skam wäl see skal.

27. Förty, jagh hafwer sedt titt horerij, tina kätio, titt oförskämda bolerij; ja, tin styggelse både på högom och på åkrom: wee tigh Jerusalem; när wilt tu doch någon tijd renad warda?

14. Capitel.

HERREN förkunnar Jeremia, at en dyyr tijd skulle komma öfwer Juda, v. 1. Propheten beder om förlåtelse, v. 7. HERREN swarar, at han endeliga wil hemsökia them; förbiuder honom bedia för them: ty han wille intet hörat, v. 10. Jeremia vrsächtar them, at theras Propheter försäkrade them om frijd och godh åhr, v. 13. HERREN swarar, at theras Propheter bedrogo them: therföre skulle han straffa både theras Propheter och them, v. 14. Jeremia beder än widare, v. 19.

Thetta är thet ord som HERREN til Jeremia sade, om then dyra tiden:

2. Juda ligger jämmerliga, hans portar stå i een ömkelig måtto; thet står klageliga til i landena, och i Jerusalem är ett stort roop.

3. The store sända the små efter watn; men tå the komma til brunnen, så finna the intet watn, och bära sin käril toom heem igen: the gå sorgse och bedröfwade, och omswepa sin hufwud:

4. Therföre at jorden refnar, efter intet regnar på jordena: åkermännerna gå sorgse, och omswepa sin hufwud:

5. Ty ock hinderna, som på markene kalfwa, öfwergifwa sina kalfwar, efter intet grääs wäxer.

6. Wilåsnarna stå på bergen, och luchta efter wädret lika som drakar; och försmächta efter ingen ört wäxer.

7. Ach! HERRE, wåra mißgierningar hafwa thet ju förtient; men hielp doch för titt namn skul: ty wår ohörighet är stoor, ther wij emot tigh medh syndat hafwe.

8. Tu äst Jsraels tröst, och hans nödhielpare; hwij skickar tu tigh lika som tu wore främmande i landena, och såsom en gäst, then icke meer än ena natt ther inne ligger?

9. Hwij hafwer tu tigh såsom en hielte som förtwiflad är, och som en kämpe then intet hielpa kan? Tu äst doch ju ibland oß, HERRE, och wij nämnes efter titt namn: öfwergif oß icke.

10. Så säger HERREN om thetta folcket: The löpa gierna hijt och tijt, och blifwa icke gierna hema: therföre hafwer HERREN ingen wilja til them; vtan han täncker nu vppå theras mißgierningar, och wil hemsökia theras synder.

11. Och HERREN sade til migh: Tu skalt intet bedia för thetta folck om nåde.

12. Ty om the än fastade, så wil jagh doch intet höra theras böön; och om the än hade bränneoffer och spijsoffer fram, så behaga the migh doch intet: vtan jagh wil giöra en ända vppå them medh swärd, hunger och pestilentie.

13. Tå sade jagh: Ach Herre HERRE! Sij, Propheterna säija them: J skolen intet swärd see, och ingen dyyr tijd få när eder; men jagh skal gifwa eder en godh frijd i thetta rumet.

14. Och HERREN sade til migh: Propheterna spå lögn i mitt namn; jagh hafwer intet sändt them, och intet befalt them, och intet talat medh them: the predika eder falska syner, spådom, afguderij, och sins hiertans bedrägerij.

15. Therföre säger HERREN om the Propheter som i mitt namn prophetera, ändoch jagh them intet sändt hafwer, och the likwäl predika at intet swärd eller dyyr tijd skal komma i thetta land: Sådana Propheter skola döö genom swärd och hunger.

16. Och folcket hwilko the prophetera, skola af swärd och hunger liggia här och ther på gatomen i Jerusalem, at ingen skal begrafwa them; sammalunda ock theras hustrur, söner och döttrar: och jagh skal giuta theras ondsko vppå them.

17. Och tu skalt säija til them thetta ordet: Min ögon flyta medh tårar dagh och natt, och wända intet åter: ty jungfrun mins folcks dotter är grufweliga plågad, och jämmerliga slagen.

18. Går jagh vth på markena, sij, så liggia ther the slagne medh swärd; kommer jagh in vthi staden, så liggia ther the försmächtade af hunger: ty ock Propheterna och Presterna måste bortdraga vthi ett land thet the intet känna.

19. Hafwer tu tå förkastat Juda? Eller hafwer tin siäl een wämjelse til Zion? Hwij hafwer tu tå så slaget oß, at oß ingen hela kan? Wij hoppades at thet skulle frijd warda; men här kommer intet godt: wij hoppades at wij skulle helade warda, och sij, här är nu mera wedermöda.

20. HERRE, wij kännom wårt ogudachtiga wäsende, och wåra fäders mißgierningar: ty wij hafwe syndat emot tigh:

21. Men för titt namn skul, lät oß icke skämda warda; lät tine härlighets säte icke begabbat warda: kom doch ihogh, och lät icke titt förbund medh oß återwända.

22. Thet är doch ingen ibland Hedningarnas afgudar som regn gifwa kan: himmelen kan ock icke regna: tu äst ju HERREN wår Gudh, vppå hwilken wij hoppes: ty tu kant altsammans thetta giöra.

15. Capitel.

HERREN swarar Propheten, at thet än Mose och Samuel bådo för them, så wille han doch intet skona, v. 1. Vtan hemsökia them medh sina plågor, för Manasse synder skul, v. 2. Och efter the hade öfwergifwit honom, hade han vthräckt sina hand til at förderfwa them, v. 6. Propheten klagar, at hwar man bannade honom vthan sin skuld, v. 10. Tå låfwar HERREN sigh wilja behålla nägra af sitt folck, och hemsökia theras fiendar, v. 11. Doch sedan han hade bortdrifwit them vthu landet, v. 13. Propheten beder, at han wille icke öfwergifwa them, eller dröija medh sin hielp, rc. v. 15. HERREN låfwar sigh wilja beskydda och bewara honom, v. 19.

Och HERREN sade til migh: Thet än Mose och Samuel före migh stode, så hafwer jagh doch intet hierta til thetta folcket: drif them bort ifrå migh, och lät them fara.

2. Och om the säija til tigh: Hwart skole wij? Så säg tu til them: Thetta säger HERREN: Hwem döden drabbar, vppå honom drabbe han; hwem swärdet drabbar, vppå honom drabbe thet; hwem hungren drabbar, vppå honom drabbe han; hwem fängelse drabbar, vppå honom drabbe thet.

3. Ty jagh wil hemsökia them medh fyrahanda plågor, säger HERREN; medh swärd, at the skola slagne warda; medh hundar, som them bortsläpa skola; medh himmelens foglar, och medh diuren på jordene, at the skola vpätne warda, och förgås.

4. Och jagh skal låta drifwa them hijt och tijt i all rike på jordene, för Manasse skul, Jehiskia sons Juda Konungs, för thet han i Jerusalem bedrifwit hafwer.

5. Ho wil tå förbarma sigh öfwer tigh Jerusalem? Ho wil tå medlidande medh tigh hafwa? Ho skal tå gå bort och förwärfwa tigh frijd?

6. Tu hafwer öfwergifwit migh, säger HERREN, och äst affällig worden ifrå migh: therföre hafwer jagh vthräckt mina hand emot tigh, at jagh skal förderfwa tigh: migh ledes widh at förbarma migh.

7. Jagh skal kasta them medh een kastoskofwel bort vthu landet: och mitt folck, som sigh icke ifrå sitt wäsende omwända wilja, them skal jagh allasamman faderlösa giöra och förderfwa.

8. Migh skola ibland them flera enkior warda än sanden i hafwet är: jagh skal låta komma öfwer the vnga mäns moder en vppenbara förderfware; och ther medh låta öfwerfalla staden hasteliga, och oförseendes:

9. Så at then som siu barn hafwer, hon skal elända warda, och af hiertat sucka: ty theras sool skal bittida på dagenom nedergå, at theras berömelse och glädie skal en ända hafwa; och the som qware blifwa skal jagh gifwa vthi swärd för theras fiendar, säger HERREN.

10. Ach! min moder, at tu migh födt hafwer, öfwer hwilken hwar man Jadut ropar i hela landena: hafwer jagh doch vppå ocker hwarken länt eller taget; likwäl bannar migh hwar man.

11. HERREN sade: Nu wäl, jagh skal somliga af eder igen behålla: ty thet skal åter wäl gå; och jagh skal komma eder til hielp i nödh och ångest ibland fienderna.

12. Menar tu, at icke någorstädz något jern är, som kan sönderslå thet jern och koppar nordan efter?

13. Men jagh skal tilförene gifwa edart godz och ägodelar til sköfwels, så at J skolen få ther intet före, och thet för alla edra synder skul, som J vthi alla edra gränsor bedrifwit hafwen:

14. Och skal låta eder komma bort til edra fiendar, vthi ett land thet J intet kännen: ty elden i mine wrede är öfwer eder vppå gången.

15. Ach! HERRE, tu wetst thet, kom oß ihogh, och lät tigh om oß wårda, och hämnas oß vppå wåra förföljare; anamma oß, och fördrög icke tina wrede öfwer them: ty tu wetst at wij för tina skul försmädde warde.

16. Emädan håller oß titt ord vppe, tå wij thet få; och thet samma titt ord är wår hiertas frögd och tröst: ty wij äre ju nämnde efter titt namn, HERRE Gudh Zebaoth.

17. Wij gifwe oß icke i sällskap til the begabbare, eller frögdom oß medh them; vtan blifwe ensame för tine handz fruchtan skul: ty tu wredgas swårliga öfwer oß.

18. Hwij warar tå wår wedermöda så länge, och wår såår äro så ganska ond, at them ingen hela kan? Tu äst oß worden lika som een källa, then intet meer rinna wil.

19. Therföre säger HERREN altså: Om tu håller tigh in til migh, så wil jagh hålla migh til tigh, och tu skalt blifwa min predikare: och om tu lärer the froma skilja sigh ifrå the onda, så skalt tu wara min lärare; och förr än tu skulle falla in til them, skola the falla til tigh:

20. Ty jagh hafwer giordt tigh til en fast kopparmuur emot thetta folcket; om the emot tigh strida, så skola the doch intet förmå emot tigh: ty jagh är när tigh, til at hielpa tigh och frälsa tigh, säger HERREN.

21. Och skal frälsa tigh vthu the högmodigas hand; och förlossa tigh vthu the tyranners hand.

16. Capitel.

Gudh förbiuder Propheten taga sigh hustru, eller föda barn, v. 1. Gå i förjehuus, v. 5. Eller glädiehuus hoos sitt folck, v. 8. Ty HERREN wille hemsökia them, theras hustrur och barn, och taga bort all theras glädie; at ock ingen skulle sörja öfwer them, v. 2, 6, 9. Befaller honom säija them orsaken ther til, at the hade öfwergifwit HERRAN, och fölgde andra gudar, v. 10. Doch wille HERREN sedan frälsa them vthu theras siendars land, v. 14. Och kalla them til sin församling, v. 16. Tå han theras synder straffat hade, v. 18. Ther af Propheten tröster sigh, at ock Hedningarna medh tiden skulle lära känna HERRANS namn, v. 19.

Och HERRANS ord skedde til migh, och sade:

2. Tu skalt ingen hustru taga tigh, eller föda några söner, eller döttrar i thesso rume:

3. Ty så säger HERREN om the söner och döttrar, som i thetta rumet födde warda; och om mödrarna, som them föda; och om theras fäder som them föda i thesso lande:

4. The skola döö af kranckheter, och hwarken begråtne eller begrafne warda; vtan skola til träck warda på markene: ther til skola the ock genom swärd och hunger förgås, och theras kroppar skola foglom vnder himmelen, och diurom på markene til spijs warda.

5. Ty så säger HERREN: Tu skalt icke gå til begängelse, och skalt eij heller någorstädz gå til begråtning, eller medlidande öfwer them hafwa: ty jagh hafwer tagit min frijd ifrå thesso folcke, säger HERREN, samt medh mine nådh och barmhertighet:

6. At både store och små skola döö i thesso lande; och intet begrafne, eller begråtne warda, och ingen skal rifwa sigh eller raka sitt håå öfwer them.

7. Och man skal eij heller vthskifta brödh i then begråtning, til at hugswala them öfwer liket; och eij heller gifwa them dricka af tröstbegarenom öfwer fader och moder.

8. Therföre skalt tu intet gå in vthi något dryckiohuus, til at sittia när them; eller til at äta, eller til at dricka.

9. Ty så säger HERREN Zebaoth, Jsraels Gudh: Sij, jagh skal borttaga af thesso rumena för edor ögon, och medan J än lefwen, frögdz och glädies röst, brudgummas och brudz röst.

10. Och när tu alt thetta thesso folckena sagt hafwer, och the säija til tigh: Hwij talar HERREN öfwer oß alla thenna stora olyckona? Hwilken är then mißgierning eller synd, ther wij medh emot HERRAN wår Gudh syndat hafwe?

11. Så skalt tu säija them: Therföre at edre fäder, säger HERREN, hafwa öfwergifwit migh, och fölgdt andra gudar, tient them, och tilbedit them; men migh hafwa the förlåtit, och intet hållit min lagh;

12. Och J ännu wärre giören än edre fäder: ty sij, hwar och en lefwer efter sins ondas hiertas tyckio, på thet han icke skal lyda migh.

13. Therföre skal jagh drifwa eder vthu thetta landet, in vthi ett land, ther hwarken J eller edre fäder af weten: ther skolen J tiena andra gudar, dagh och natt; och ther skal jagh ingen nåde bewisa eder.

14. Therföre sij, then tiden kommer, säger HERREN, at man intet meer skal säija: Så sant som HERREN lefwer, som Jsraels barn vthur Egypti land fördt hafwer:

15. Vtan, Så sant som HERREN lefwer, som Jsraels barn fördt hafwer vthu nordlanden, och vthur all land, tijt han them vthdrifwit hafwer: ty jagh skal låta them igen komma vthi thet land, som jagh theras fäder gifwit hafwer.

16. Sjj, jagh skal vthsända många fiskiare, säger HERREN, the skola siskia them: och ther efter skal jagh vthsända många jägare, the skola fånga them på all berg, på alla högar, och i alla steenklyftor.

17. Ty min ögon see vppå alla theras wägar, at the icke skola kunna giöma sigh för migh; och theras mißgierning är för min ögon ofördold.

18. Men tilförene skal jagh dubbelt betala theras mißgierning och synd; therföre at the hafwa orenat mitt land medh theras afguderijs lijk, och giordt mitt land fult medh sin styggelse.

19. HERRE, tu äst min starckhet och kraft, och min tilflycht vthi nödene; Hedningarna skola komma til tigh af werldenes ändar, och säija: Wåre fäder hafwa haft falska och fåfänga gudar, som intet hielpa kunna.

20. Huru kan een menniskia giöra them til gudar, som inge gudar äro?

21. Therföre sij, nu wil jagh lära them, och giöra them mina hand och mitt wälde kunnigt, at the skola förnimma at jagh heter HERREN.

17. Capitel.

Gudh klagar genom Propheten, öfwer sitt folcks styfhet och obotferdighet, och hotar them medh fängelse och träldom, v. 1. Säger förbannelse öfwer them som förlåta sigh på menniskior; och wälsignelse öfwer them som trösta på honom, v. 5. Han ransakar hierta och niurar, och gifwer hwarjom och enom efter hans wägar, v. 9. Alle the som förlåta sigh på ägodelar, och öfwergifwa HERRAN, måste til skam warda, v. 11. Ther hoos beder Propheten emot sina bespottare, at HERREN wille wara hans tröst, v. 14. Til thet sidsta befaller HERREN honom förmana sitt folck til at hålla Sabbathen, v. 19.

Juda synd är medh jernstyl, och medh skarp diamant skrifwen; och vthi theras hiertas taflor grafwen, och vppå hornen af theras altare:

2. At theras barn skola ihogkomma the samma altare och lundar, widh the gröna trää, på the höga berg.

3. Men jagh skal gifwa tina högder til sköfwels, både på berg och slätter, samt medh tina håfwor, och alla tina ägodelar, för synderna skul, i alla tina gränsor bedrefna.

4. Och tu skalt warda vthdrifwen vthu titt arf som jagh tigh gifwit hafwer, och jagh skal giöra tigh til tina siendars träl, vthi ett land, thet tu intet känner: ty J hafwen vptändt mins wredes eld, then ewinnerliga brinna skal.

5. Thetta säger HERREN: Förbannad är then man, som förlåter sigh vppå menniskio, och sätter kött sigh til arm, och wiker medh sitt hierta ifrå HERRANOM.

6. Han skal warda såsom liung i öknene; och skal intet få see then tilkommande tröstena: vtan skal blifwa vthi thet torra i öknene, vthi een ofruchtsam och öde mark.

7. Men wälsignad är then man, som förlåter sigh vppå HERRAN, och HERREN hans tröst är.

8. Han är lika som ett trä, thet widh watn planterat, och widh en bäck berotat är: ty om än en hete kommer, så fruchtar thet sigh doch intet, vtanthes löf blifwa gröön; och sörjer intet när ett tort åhr kommer, men thet bär frucht vthan vphåll.

9. Ett argt illfundigt ting öfwer all ting är hiertat; ho kan vthransakat?

10. Jagh HERREN kan vthransaka hiertat, och pröfwa niurarna; och gifwer hwarjom och enom efter hans wägar, och efter hans gierningars frucht.

11. Ty lika som en fogel som lägger sigh vppå ägg, och vthkläcker them icke: altså är then som orätt godz församlar: ty han måste ther ifrå, tå han thet alraminst täncker; och måste doch på sidstone hafwa spott ther til.

12. Men wår helgedoms rum, nemliga, Gudz härlighets säte, är altid fast blifwit.

13. Ty, HERRE, tu äst Jsraels hopp: alle the som tigh förlåta, måste til skam warda, och the affällige måste på jordene skrefne warda: ty the öfwergifwa HERRAN, som är een lefwandes watns källa.

14. Hela tu migh, HERRE, så warder jagh heel; hielp tu migh, så är migh hulpet: ty tu äst min berömelse.

15. Sij, the säija til migh: Hwar är tå HERRANS ord? Käre, lät kommat.

16. Men jagh hafwer förthenskul icke flydt ifrå tigh, min herde; så hafwer jagh ock intet begärat menniskiors roos, thet wetst tu: hwad jagh predikat hafwer, thet är rätt in för tigh.

17. War icke tu migh förskräckelig, min tröst i nödene.

18. Lät them til skam komma som migh förfölja, och icke migh: lät them förskräckias, och icke migh: lät olyckones dagh öfwer them gå, och sönderslå them dubbelt.

19. Så säger HERREN til migh: Gack, och statt i folckens port, ther Juda Konungar vth och in gå, och i alla portar i Jerusalem;

20. Och säg til them: Hörer HERRANS ord, J Juda Konungar, och hele Juda, och alle Jerusalems inbyggiare, som igenom thenna porten ingån.

21. Thetta säger HERREN: Wachter eder, och bärer ingen bördo om Sabbathsdagen genom portarna in i Jerusalem:

22. Och förer ingen kleef på Sabbathsdagen vthur edor huus, och giörer intet arbete; vtan helger Sabbathsdagen, såsom jagh edra fäder budit hafwer.

23. Men the höra intet, och böija intet sin öron, vtan blifwa halsstyfwe, på thet the ju icke skola höra, eller ock låta säija sigh.

24. Om J hören migh, säger HERREN, så at J ingen bördo bären om Sabbathsdagen igenom thenna stadzporten, vtan helgen honom, och giören intet arbete på them dagenom:

25. Så skola ock igenom thenna stadzporten vth och in gå Konungar och Förstar, som på Davidz stool sittia, och rida, och fara både medh wagn och hästar; the och theras Förstar, samt medh alla the som i Juda och i Jerusalem boo, och thenna staden skal ewinnerliga besutten warda.

26. Och skola komma vth af Juda städer, och the omkring Jerusalem liggia, och vthaf BenJamins land, af dalom och bergom, och sönnan efter, the ther framföra skola bränneoffer, offer, spijsoffer, och tackoffer til HERRANS huus.

27. Men om J icke hören migh, så at J helgen Sabbathsdagen, och ingen bördo bären in genom the portar i Jerusalem på Sabbaths dagenom; skal jagh vptända en eld i thes portar, then husen i Jerusalem förtära skal, och intet vthsläckt warda.

18. Capitel.

Jeremia får befalning at gå nedh til en krukomakare, och see huru han handterade leret, v. 1. Tå sade HERREN honom, at såsom leret är i krukomakarens hand, så är ock Jsraels huus i hans hand, v. 5. Hastigt talar han emot ett folck, til at förderfwat: men om thet bättrar sigh, så låter han ock sigh ångra thet onda han hade tänckt giöra thy, v. 7. Befaller honom säija thet sino folcke, och förmana til bättring, v. 11. Och efter the intet wille lyda, v. 12. Klagar HERREN öfwer theras hastiga affall ifrå sigh, och hotar them medh förderfwet, v. 13. Men the stämplade moot Jeremia, och wille tagan af wägen. v. 18. Therföre beder han emot them, v. 19.

Thetta är thet ord som skedde af HERRANOM til Jeremia, och sade:

2. Statt vp, och gack nedh vthi krukomakarens huus: ther wil jagh låta tigh höra min ord.

3. Och jagh gick nedh i krukomakarens huus, och sij, han arbetade på skifwone.

4. Och krukan som han vthaf lerena giorde, gick honom sönder i händerna: tå giorde han åter ena andra kruko, såsom honom täcktes.

5. Tå skedde HERRANS ord til migh, och sade:

6. Kan jagh ock icke skicka migh, såsom thenne krukomakaren, medh eder af Jsraels huse, säger HERREN? Sij, såsom leret är i krukomakarens hand; så ären ock J af Jsraels huus i mine hand.

7. Hasteliga talar jagh emot ett folck och rike, at jagh thet vthrota, förhärja, och förderfwa wil:

8. Men om thet omwänder sigh ifrå sine ondsko, then jagh emot talar; så skal jagh ock låta migh ångra thet onda, som jagh tänckte giöra them.

9. Och hasteliga talar jagh om ett folck och rike, at jagh thet vpbyggia och plantera wil:

10. Men giör thet illa för min ögon, så at thet icke hörer mina röst; så skal jagh ock låta migh ångra thet goda, som jagh them låfwat hafwer, at jagh them giöra skulle.

11. Så säg nu til them i Juda, och til Jerusalems inbyggiare: Thetta säger HERREN: Sij, jagh bereder eder ena olycko, och täncker något emot eder: therföre wände sigh hwar och en ifrå sitt onda wäsende, och bättrer edart wäsende och anslag.

12. Men the sade: Ther warder intet vthaf; wij wilje wandra efter wåra tanckar, och giöra hwar och en efter sins onda hiertas tyckio.

13. Therföre säger HERREN: Fråger doch ibland Hedningarna: Ho hafwer någon tijd sådant hördt, at Jungfrun Jsrael så ganska grufwelig ting giör?

14. Blifwer doch sniön längre på stenomen i markene, tå thet sniögar nedh af Libanon; och regnwatnet förlöper icke så snart,

15. Som mitt folck migh förgäter. The rökia gudom, och komma förargelse åstadh vthan återwändo på sinom stigom, och gånga på otrampadom wägom;

16. På thet theras land skal til öde warda, them til ewig skam, så at then ther fram om går, skal sigh förvndra, och rista hufwudet.

17. Ty jagh skal genom ett östanwäder förskingra them för theras fiendar; jagh skal wisa them ryggen och icke anletet tå the förderfwas.

18. Men the sade: Kommer, och läter oß gå til rådz emot Jeremia: ty Presterna kunna icke fara wille i lagen, och the gamlas rådh icke fela, och Propheterna kunna icke lära orätt: kommer, och läter oß slå honom ihiäl medh tungone, och passa intet vppå hwad han säger.

19. HERRE, achta vppå migh, och hör mina motståndares röst.

20. Är thet rätt at man wedergäller ondt för godt? Ty the hafwa grafwit mine siäl ena groop: kom doch ihogh huru jagh före tigh stådt hafwer, så at jagh talade theras bästa, och wände tina grymhet ifrå them.

21. Så straffa nu theras barn medh hunger, och lät them i swärd falla, at theras hustrur och enkior vthan barn blifwa, och theras män ihiälslagne, och theras vnga män i strijd genom swärd dräpne warda;

22. At ett roop vthaf theras husom må hördt warda, huru tu medh hast hafwer låtit krigsfolck komma öfwer them: ty the hafwa grafwit ena groop til at fånga migh, och lagt ena snaro för mina fötter.

23. Och efter tu HERRE, wetst all theras anslag emot migh, at the wilja dräpa migh; så förlåt them icke theras mißgierning, och lät theras synder icke vthstrukna warda för tigh: lät them störta in för tigh, och handla medh them efter tina wrede.

19. Capitel.

HERREN befaller Propheten taga een leerkruko, samt några af the äldsta medh sigh, och gå bort vthi Hinnoms daal, v. 1. Ther skulle han säija them hwad olycko och förderf HERREN wille låta komma öfwer Juda och Jerusalem för theras afguderij, v. 3. Och til ett tekn, skulle han slå sönder krukan för them, at HERREN medh theras land och stadh äfwen så fara skulle, v. 10. Tå Jeremia thet giordt hade, kom han igen, och predikade sammaledz i HERRANS huus gård, v. 14.

Så sade HERREN: Gack bort, och köp tigh ena leerkruko af krukomakarenom, samt medh några af the äldsta i folcket, och the äldsta för Presterna;

2. Och gack bort vthi Hinnoms sons daal, som ligger för tegelportenom, och predika ther the ord som jagh säger tigh:

3. Och säg: Hörer HERRANS ord, J Juda Konungar, och Jerusalems inbyggiare: Så säger HERREN Zebaoth, Jsraels Gudh: Sij, jagh wil låta een sådana olycko komma öfwer thetta rumet, at then thet hörer, honom skal gälla i öronen:

4. Therföre at the hafwa öfwergifwit migh, och gifwit thetta rumet enom främmande gudh, och rökt ther vthi androm gudom, hwilka hwarken the, eller theras fäder, eller Juda Konungar kändt hafwa; och hafwa giordt thetta rumet fult medh oskyldigt blodh.

5. Ty the hafwa bygdt högder til Baal, til at vpbränna sin barn Baal til bränneoffer, hwilket jagh them hwarken budit eller ther om talat hafwer, och eij heller någon tijd vthi mitt hierta kommet är.

6. Therföre sij, then tijd warder kommandes, säger HERREN, at man thetta rumet intet meer kalla skal Topheth, eller Hinnoms sons daal, vtan dräpodaal.

7. Ty jagh skal förstöra Juda och Jerusalems Gudztienst i thesso rumena, och skallåta them falla genom swärd för theras fiendar, och theras hand som efter theras lijf stå; och skal gifwa theras kroppar foglarna vnder himmelen, och diuren på markene til maat:

8. Och skal giöra thenna staden öde, och til spott, så at alle the som gå ther fram, skola förvndra vppå alla hans plågor, och bespotta honom.

9. Jagh skal låta them äta sina söners och döttrars kött, och en skal äta thens andras kött, vthi then nödh och ångest ther medh theras fiender, och the som efter theras lijf stå, them trängia skola.

10. Och tu skalt sönderslå krukona för the män som medh tigh gångne äro;

11. Och säg til them: Thetta säger HERREN Zebaoth: Rätt såsom man sönderslår en krukomakares käril, så at thet icke kan igen heelt warda: så skal jagh ock sönderkrossa thetta folck och thenna stadh, och skola i Topheth begrafne warda, therföre at ther skal eljes intet rum wara til begrafning.

12. Så wil jagh giöra medh thesso rumena, och thes inbyggiare, säger HERREN, at thenne staden skal warda lika som Topheth.

13. Ther til skola the huus i Jerusalem, och Juda Konungars huus, ju så oreen warda som thet rumet Topheth, ja, all huus ther the på taken allom himmelens häär rökt hafwa, och androm gudom drickoffer offrat hafwa.

14. Och tå Jeremia igen kom ifrå Topheth, tijt HERREN honom sändt hade til at prophetera, gick han in i gården åth HERRANS huus, och sade til alt folcket:

15. Thetta säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh: Sij, jagh skal låta komma öfwer thenna staden, och öfwer alla hans städer all then olycko, som jagh emot them talat hafwer: therföre at the äro halsstyfwe, och min ord intet höra wilja.

20. Capitel.

Tå Jeremia thetta predikade, slog honom en af Presterna, och satte honom i fängelse, v. 1. Annan dagen tog han honom vth igen: tå propheterade Jeremia emot honom och hela Juda, at the medh alla theras håfwor skulle fångas til Babel, v. 3. Sedan knorrar han emot HERRAN, at han hade öfwertalt honom at antaga thet prophetiska ämbetet, efter han så mycket ther vthi lida måste, v. 7. Doch tröster han sigh af Gudz beskärm, och beder emot sina fiendar, v. 11. Men tå han åter kommer ihogh sin wedermödo, förbannar han af otolighet sin födelse dagh, v. 14.

Men tå Pashur Jmmer son Prestens, then för en öfwersta i HERRANS huus satt war, hörde Jeremia prophetera thessa orden;

2. Slog han Propheten Jeremia, och kastade honom i fängelse i then öfra portenom Ben Jamins, hwilken på HERRANS huse är.

3. Och tå morgonen kom, tog Pashur Jeremia åter vthu fängelset: tå sade Jeremia til honom: HERREN kallar tigh icke Pashur, vtan Magor alt omkring.

4. Ty så säger HERREN: Sij, jagh skal gifwa tigh samt medh alla tina wänner vthi een fruchtan, och the skola falla genom sina fiendars swärd; thet skalt tu see medh tin ögon: och jagh skal öfwergifwa hela Juda vthi Konungens hand af Babel, han skal föra them bort til Babel, och dräpa them medh swärd.

5. Och jagh skal gifwa alt godset i thenna staden, samt medh alt hans arbete, och alla klenodier, och alla Juda Konungars håfwor, vthi theras fiendars hand, så at the skola them skinna, borttaga, och til Babel föra.

6. Och tu Pashur, skalt medh alt titt huusfolck gå fången, och til Babel komma; ther skalt tu döö, och begrafwen warda, samt medh alla tina wånner hwilkom tu lögn predikar.

7. HERRE, tu hafwer dragit migh, och jagh hafwer migh draga låtet; tu hafwer warit migh förstarck, och hafwer wunnet: men jagh är ther öfwer kommen til spott dagliga, och hwar man giör gäck af migh.

8. Ty sedan jagh talat, ropat och predikat hafwer om then plågan och förderfwet, är migh HERRANS ord wordet til håån och spott dagliga.

9. Tå föll migh i sinnet: Jagh wil intet meer tänckia vppå honom, och intet meer predika i hans namn: men i mino hierta och i minom benom wardt lika som en brinnande eld insluten, så at jagh icke förmåtte thet lida, och war hardt när förgången.

10. Ty jagh hörer huru månge banna migh, och jagh måste allestädz wara rädder: Anklager, wij wilje anklaga honom, säija alle mine wänner och stalbröder; om wij kunne blifwa honom öfwermächtige, och komma åth honom, och hämnas öfwer honom.

11. Men HERREN är medh migh såsom en starck hielte: therföre skola mine förföljare falla, och icke winna, vtan skola på stoor skam komma, therföre at the så dårliga handla; ewig skal then skammen wara, och skal icke förgäten warda.

12. Och nu, HERRE Zebaoth, tu som pröfwar the rättferdiga, och seer niurar och hierta, lät migh see tina hämnd öfwer them; ty jagh hafwer befalt tigh min saak.

13. Siunger HERRANOM, lofwer HERRAN, som hielper thens fattigas lijf vthu the ondas händer.

14. Förbannad ware then dagh, ther jagh vthi född war; then dagen ware osignad, på hwilkom min moder migh födt hafwer.

15. Förbannad ware then som minom fader godh tidende bar, och sade: Tu hafwer fått en vngan son, på thet han skulle glädia honom.

16. Then mannen ware såsom the städer som HERREN omwände, och honom thet intet ångrade: han höre ett skrijande om morgonen, och om middagen ett jämrande:

17. At tu doch icke hafwer dräpit migh i moderlifwena; at min moder måtte warit min graf, och hennes lijf måtte ewinnerliga hafwandes warit.

18. Hwij är jagh doch vthu moderlifwena framkommen, at jagh sådana jämmer och hiertans sorg see måste, och slita mina dagar medh skam?

21. Capitel.

När nu Jerusalem war belagt af the Chaldeer, sände Konung Zedekia och lät fråga Propheten, om ock HERREN wille hielpa staden, eller eij, v. 1. Jeremia swarade, at HERREN wille ock sielf strida emot honom, medh hunger, pestilentie och swärd; och hwad qwart blefwe, wille han gifwa i the Chaldeers händer, at the skulle föras fångne til Babel, v. 3. Förmanar them godwilleliga gifwa sigh, at the måtte niuta lifwet, v. 8. Och förmanar them än hålla rättwisan widh macht, at HERREN icke såsom en eld skulle platt förgiöra them, v. 11.

Thetta är thet ord som af HERRANOM skedde til Jeremia, tå Konung Zedekia sände til honom Pashur Malchia son, och Zephanja Maaseja Prestens son, och lät säija honom:

2. Fråga doch HERRAN för oß: ty Nebucad Rezar Konungen i Babel örligar emot oß; at HERREN doch wille giöra medh oß efter all sin vnder, på thet han må draga ifrån oß.

3. Jeremia sade til them: Thetta säijer til Zedekia:

4. Så säger HERREN Jsraels Gudh: Sij, jagh skal wända the wapn tilbaka, som J vthi edra händer hafwen, ther J medh striden emot Konungen i Babel och emot the Chaldeer som eder omkring murarna belagt hafwa, och skal församla them i en hoop mitt i stadenom.

5. Och jagh skal strida emot eder medh vthräckto hand, medh starckom arm, medh stoor wrede, grymhet och obarmhertighet:

6. Och skal slå inbyggiarena i thenna stadenom, både folck och fää, så at the skola döö i een stoor pestilentie.

7. Och ther efter, säger HERREN, skal jagh gifwa Zedekia Juda Konung, samt medh hans tienare, och folckena, som i thenna stadenom af pestilentie, swärd och hunger qwarlefde äro, vthi NebucadRezars händer Konungens i Babel, och vthi theras fiendars händer, och vthi theras händer som efter theras lijf stå, at han så skal slå them medh swärdz ägg, at ther ingen skonan, eller nåde, eller barmhertighet medh skal wara.

8. Och säg thesso folckena: Så säger HERREN: Sij, jagh sätter eder före, wägen til lifwet, och wägen til döden.

9. Hwilken som blifwer i thenna stadenom, han måste döö igenom swärd, hunger och pestilentie: men then som gifwer sigh vth til the Chaldeer som eder beläggia, han skal blifwa lefwandes, och skal behålla sitt lijf lika som ett byte.

10. Ty jagh hafwer stält mitt ansichte öfwer thenna staden til olycko, och til intet godt, säger HERREN; han skal Konungenom i Babel öfwergifwen warda, at han skal vpbränna honom medh eld.

11. Och hörer HERRANS ord, J af Juda Konungs huse.

12. Tu Davidz huus, thetta säger HERREN: Håller domen om morgonen, och hielper then beröfwada vthu wåldzwerckarens hand, på thet min grymhet icke skal vthfara lika som en eld, och brinna så at thet ingen vthsläckia kan, för edart onda wäsende skul.

13. Sij, säger HERREN: Jagh säger tigh, tu som boor i dalenom, på bergen och på jämna markene, och säger: Ho wil öfwerfalla oß, eller komma in vthi wårt fäste?

14. Jagh wil hemsökia eder, säger HERREN, efter edra gierningars frucht: jagh skal vptända en eld vthi edar skogh, han skal förtära alt thet ther omkring är.

22. Capitel.

Jeremia förmanar Konungen och hans folck, til at hålla rätt och rättwisa widh macht, v. 1. Så wille HERREN beskydda them, at theras rike skulle blifwa beståndigt, v. 4. Eljes hotar han them medh förderfwet, v. 5. Sedan propheterar han emot Sallum Josia son, at han intet skulle komma heem vthu fienda land tijt han fången war, v. 10. Sammaledz emot Konung Jojakim och hans girighet och öfwerwåld, at han therföre skulle vthsläpas af Jerusalem, och få een åsna begrafning, v. 13. Sidst emot Konung Jechonia, at han skulle fångas til Babel, wara ther en förachtad man, och ingen af hans sädh komma til regementet, v. 24.

Thetta säger HERREN: Gack nedh i Juda Konungs huus, och tala ther thetta ordet,

2. Och säg: Hör HERRANS ord, tu Juda Konung, som på Davidz stool sitter, både tu, och tine tienare, och titt folck som igenom thenna portarna ingån;

3. Så säger HERREN: Håller rätt och rättwiso, och hielper then beröfwada vthu wåldzwerckarens hand: och oförrätter icke främlingen, then faderlösa och enkiona, och giörer ingom öfwerwåld, och vthgiuter icke oskyldigt blodh i thetta rumet.

4. Om J thetta giören, så skola Konungarna som på Davidz stool sittia, infara genom thesses huus portar, både til wagn och til häst, samt medh theras tienare och folck.

5. Men om J thetta icke hören, så hafwer jagh sworit widh migh sielf, säger HERREN: Thetta huus skal förstördt warda.

6. Ty så säger HERREN om Juda Konungs huus: Gilead, tu äst migh hufwudet i Libanon; hwad gäller jagh skal giöra tigh til öde, och städerna vthan inbyggiare?

7. Ty jagh hafwer bestält förderfware öfwer tigh, hwar och en medh sin wapn; the skola omkull hugga tin vthwalda cedreträ, och kasta them i elden.

8. Så skola månge Hedningar gå fram om thenna staden, och säija emellan sigh: Hwij hafwer HERREN altså handlat medh thenna stora stadenom?

9. Och man skal swara: Therföre at the HERRANS sins Gudz förbund öfwergifwit hafwa, och tilbedit andra gudar, och tient them.

10. Gråter icke öfwer the döda, och grämer eder icke öfwer them: men gräter öfwer then ther bortfaar, och skal aldrig igen komma, at han sitt fädernesland meer see må.

11. Ty så säger HERREN om Sallum Josia son Juda Konungs, som Konung är vthi sins faders Josia stadh, som vthfaren är af thetta rum: Han skal intet komma här igen:

12. Vtan måste döö vthi thet rum tijt han för en fånga förd är, och skal thetta land intet meer see.

13. Wee honom som vpbygger sitt huus medh synd, och sin maak medh orätt; then sin nästa för intet arbeta låter, och icke gifwer honom sin löön:

14. Och täncker: Nu wäl, jagh wil byggia migh ett stort huus, och ett wijdt palats; och låter hugga sigh fenster ther vppå, och panelar thet medh cedreträ, och målar thet rödt.

15. Menar tu, at tu wilt wara Konung, efter tu prålar medh cedreträ? Hafwer tin fader ock icke ätit och drucket, och blef ändoch likwäl widh rätt och rättferdighet; och honom gick wäl?

16. Han halp them elända och fattiga til rätt; och thet gick honom wäl af: är icke thetta rätzliga känna migh? Säger HERREN.

17. Men tin ögon och titt hierta stå intet altså, vtan på tin girighet, på at vthgjuta oskyldigt blodh; til at giöra öfwerwåld och orätt.

18. Therföre säger HERREN om Jojakim Josia son Juda Konung: Man skal intet begråta honom: (säijandes) Ach broder, ach syster! Man skal intet begråta honom: (säijandes) Ach herre, ach ädling!

19. Han skal lika som en åsne begrafwen warda, försläpad och vthkastad för porten i Jerusalem.

20. Ja, gack ock nu vp på Libanon, och ropa och lät tigh höra i Basan, och ropa af Abarim: ty alle tine älskare äro ömkelige.

21. Jagh hafwer tilförene sagt tigh thet, tå thet ännu wäl stod medh tigh; men tu sade: Jagh wil intet hörat: altså hafwer tu giordt alla tina lifsdagar, at tu intet hafwer hördt mina röst.

22. Wädret drifwer alla tina herdar, och tine älskare fara bort fångne: ther måste tu tå til spott och skam warda för alla tina ondsko skul.

23. Tu som nu i Libanon boor, och hafwer tin neste i cedreträ, huru skiönliga skalt tu see vth, när tigh wärck och sweda vppå kommer, såsom ene i barnsnöd?

24. Så sant som jagh lefwer, säger HERREN: Om Chonia Jojakims son Juda Konung woro en signets ring på mine högra hand, så skulle jagh äntå rifwa tigh ther af;

25. Och gifwa tigh them i händer som efter titt lijf stå, och för hwilkom tu tigh fruchtar, nemliga, vthi NebucadRezars händer Konungens i Babel, och the Chaldeers:

26. Och skal drifwa tigh, och tina moder, som tigh födt hafwer, vthi ett annat land, ther edart fädernes land icke är, och ther skolen J döö.

27. Och vthi thet land ther the af hiertat gierna igen woro, skola the icke igen komma.

28. Hwilken en elände, förachtad och fördrifwen man är doch Chonia? Ett wanwyrdt och vselt faat: ach! huru är han doch samt medh sine sädh fördrifwen, och vthi ett obekant land kastad?

29. O land, land, land! hör HERRANS ord.

30. Thetta säger HERREN: Skrifwer thenna mannen vp, för en förderwad; för en man them i sina lifsdagar intet lyckas skal: ty han skal icke hafwa then lyckona, at någor af hans sädh skal sittia på Davidz stool, och länger öfwer Juda råda.

23. Capitel.

Propheten ropar wee öfwer Gudz folcks herdar, som förskingrade hans hiord; och hotar at HERREN skulle hemsökia them, v. 1. Och sedan församla sitt folck vthur all land, och gifwa them trogna herdar i theras stadh, v. 3. Och tå wille han vpwäckia David rättferdighetenes frucht, then en Konung wara skulle, och heta: HERREN wår rättferdighet, v. 5. Sedan kommer han til Propheterna, v. 9. Straffar theras laster och förargeliga lefwerne, v. 11. Theras falska lära, och bedrägerij, v. 16. Och at the okallade lupo, och predikade lögn i HERRANS namn, v. 21. Vndsäger them medh straffet, v. 30. J synnerhet therföre at the försmädeliga kallade Gudz ord, HERRANS tunga, v. 33.

Mee eder herdar, J som förderfwen, och förskingren min fosterhiord, säger HERREN.

2. Therföre säger HERREN Jsraels Gudh om the herdar som mitt folck regera: J hafwen förskingrat min hiord, och bortdrifwit, och icke besökt honom; sij, jagh skal hemsökia eder för edart onda wäsende skul, säger HERREN.

3. Och jagh skal församla thet qwart är af minom hiord, vthur all land tijt jagh them vthdrifwit hafwer, och skal hafwa them heem igen til theras huus, at the skola wäxa och förökas.

4. Och jagh skal sättia herdar öfwer them, som them skiöta skola, at the icke meer skola fruchta sigh eller förskräckias, eller hemsökte warda, säger HERREN.

5. Sij, then tiden kommer, säger HERREN, at jagh skal vpwäckia David rättferdighetenes frucht, och thet skal wara en Konung then wäl regera skal, och skal vprätta rätt och rättferdighet på jordene.

6. På then tiden skal Juda hulpen warda, och Jsrael säker boo: och thetta skal wara hans namn thet man honom kalla skal: HERREN wår rättferdighet.

7. Therföre, sij, then tijd skal komma, säger HERREN, tå man nu intet meer skal säija: Så sant som HERREN lefwer, som Jsraels barn vthur Egypti land fördt hafwer;

8. Vtan, Så sant som HERREN lefwer, som Jsraels huus sädh vthförde, och hade af nordlanden, och vthur all land tijt jagh them fördrifwit hafwer, så at the skola nu boo i sitt land.

9. Emot Propheterna:

Mjtt hierta wil migh brista i mino lifwe, all min been darra; migh är lika som enom drucknom manne, och lika som enom then af wijn ragar, för HERRANOM, och för hans heliga ordom:

10. At landet så fult medh hoorkarlar är, at landet så jämmerliga står, at thet så förbannat är, och ängiarna i öknene förtorkas; och theras lefwerne är ondt, och theras regemente doger intet.

11. Ty både Propheter och Prester äro skalckar: och jagh finner ock så theras ondsko i mino huse, säger HERREN.

12. Therföre är theras wägh lika som en slipper wägh i mörkrena, ther the vppå slinta och falla: ty jagh skal låta komma olycko öfwer them, theras hemsöknings åhr, säger HERREN.

13. Medh the Propheter i Samarien hafwer jagh sedt galenskap, at the propheterade i Baal, och förförde mitt folck Jsrael:

14. Men medh the Propheter i Jerusalem seer jagh een styggelse: huru the bedrifwa hoor, och fara medh lögn, och styrckia the onda, på thet at ju ingen skal omwända sigh af sine ondsko: the äro alle för migh lika som Sodoma, och thes inbyggiare lika som Gomorra.

15. Therföre säger HERREN Zebaoth om Propheterna altså: Sij, jagh skal spisa them medh malört, och gifwa them galla dricka: ty ifrå Propheterna i Jerusalem kommer vth skrymterij öfwer hela landet.

16. Thetta säger HERREN Zebaoth: Hörer intet Propheternas ord the eder prophetera; the bedraga eder: ty the predika sins hiertas syner, och icke vthaf HERRANS mun.

17. The säija them som migh försmäda: HERREN hafwer thet sagt; Eder warder wäl gångandes; och allom them som wandra efter sins hiertas tyckio säija the: Thet kommer ingen olycka öfwer eder.

18. Ty ho hafwer warit i HERRANS rådh, then hans ord sedt och hördt hafwer? Ho hafwer förmärckt, och hördt hans ord?

19. Sij, ett HERRANS wäder skal komma medh grymhet, och ett förskräckeligit owäder falla the ogudachtiga öfwer hufwudet.

20. Och HERRANS wrede skal icke vphålla, til thes han giör och vthrättar thet han i sinnet hafwer: här efter skolen J wäl förfarat.

21. Jagh sände intet Propheterna, likwäl lupo the: jagh talade intet medh them, likwäl propheterade the.

22. Ty om the hade blifwit widh mitt rådh, och hade predikat mino folcke min ord, så hade the omwändt them ifrå theras onda wäsende, och ifrå theras onda lefwerne.

23. Är jagh icke en Gudh then hardt när är, säger HERREN, och icke en Gudh then fierran är?

24. Menar tu at någor kan så hemliga fördölja sigh, at jagh icke kan see honom? Säger HERREN: är icke jagh then som vpfyller himmel och jord? Säger HERREN.

25. Jagh hörer wäl at Propheterna predika, och prophetera lögn i mitt namn, och säija: Migh hafwer drömt, migh hafwer drömt.

26. När wilja nu Propheterna igen wända? The ther lögn prophetera, och prophetera sins hiertas bedrägerij;

27. Och wilja at mitt folck skal förgäta mitt namn för theras drömar skul som then ene för then andra predikar, såsom theras fäder förgåto mitt namn för Baal skul.

28. En Prophete som drömar hafwer, han predike drömar; men then som mitt ord hafwer, han predike mitt ord rätt: huru när kommer agnar och hwete tilhopa? Säger HERREN.

29. Är icke mitt ord lika som en eld, säger HERREN; och såsom en hammar then berg sönderslår?

30. Therföre sij: Jagh wil til the Propheter, säger HERREN, som min ord stiela then ene them andra.

31. Sij, jagh wil til the Propheter, säger HERREN, som sitt eget ord föra, och säija: Han hafwer thet sagt.

32. Sij, jagh wil til the som falska drömar prophetera, säger HERREN, och predika them, och förföra mitt folck medh sine lögn och lösachtig ting; efter jagh doch intet hafwer sändt them, och intet befalt them, och the eij heller thesso folckena nyttige äro, säger HERREN.

33. Om thetta folck, eller en Prophete, eller en Prester warder tigh frågandes, och säger: Hwilket är HERRANS tunge? Så skalt tu säija til them hwad then tungen är: Jagh skal bortkasta eder, säger HERREN.

34. Och om en Prophete, eller Prester, eller folck warder säijandes: Thet är HERRANS tunge; then samma skal jagh hemsökia, och hans huus ther til.

35. Men så skal then ene tala medh them andra, och säija sigh emellan: Hwad swarar HERREN? Och hwad säger HERREN?

36. Och kaller thet icke meer HERRANS tunga: ty hwarjom och enom skal hans egen ord wara til en tunga, efter J altså lefwandes Gudz, HERRANS Zebaoths wårs Gudz ord förwänden.

37. Therföre skolen J säija til Propheten altså: Hwad swarar HERREN tigh? Och hwad säger HERREN?

38. Nu medan Jsäijen HERRANS tunge; therföre säger HERREN altså: Efter J kallen ordet HERRANS tunga, och jagh til eder sändt hafwer, och hafwer säija låtit, at J icke skullen kallat HERRANS tunga:

39. Sij, så skal jagh taga eder bort, och bortkasta eder samt medh stadenom, som jagh eder och edra fäder gifwit hafwer, ifrå mitt ansichte;

40. Och skal föga eder een ewig skam til, och een ewig försmädelse, then aldrig förgäten skal warda.

24. Capitel.

Jeremia förkunnar, at HERREN hade låtet honom see twå korgar; en medh godh fikon, then andra medh ond, som intet dogde äta, v. 1. Och huru HERREN sielf hade vthtydt samma syyn: nemlig, at han wille lika så medh nåde ansee Konung Jechonia, och the som godwilliga hade gifwit sigh fångna til Babel, och hielpa them heem igen, v. 4. Men Konung Zedekia, och the som medh honom intet wille gifwa sigh, skulle han förgiöra medh hunger, pestilentie och swärd, v. 8.

Sjj, HERREN wijste migh twå fikonakorgar satta in för HERRANS tempel, sedan NebucadRezar Konungen i Babel hade bortfördt Jechonia Jojakims son Juda Konung, samt medh Juda Förstar, timbermän och smeder ifrå Jerusalem, och låtit them komma til Babel:

2. Vthi them ena korgenom woro ganska godh fikon, såsom the först mogna fikonen äro; vthi them andra korgenom woro ganska ond fikon, så at man intet kunde äta them, så ond woro the.

3. Och HERREN sade til migh: Jeremia, hwad seer tu? Jagh sade: Fikon: the goda fikonen äro ganska godh, och the onda äro fast ond, så at man intet kan äta them, så ond äro the.

4. Tå skedde HERRANS ord til migh, och sade:

5. Thetta säger HERREN Jsraels Gudh: Lika som thessa fikonen äro godh, altså skal jagh nådeliga vptaga the fångar af Juda, hwilka jagh hafwer låtit hädan fara in vthi the Chaldeers land;

6. Och skal nådeliga see til them, och skal låta them komma hijt i landet igen, och skal vpbyggia them, och icke nederslå; jagh skal plantera them, och icke vpryckia:

7. Och skal gifwa them hierta til at känna migh, at jagh är HERREN, och the skola wara mitt folck, och jagh wil wara theras Gudh: ty the skola af alt hierta wända sigh til migh.

8. Men lika som the onda fikon så ond äro, at man them icke äta kan, säger HERREN: altså wil jagh bortgifwa Zedekia Juda Konung, samt medh hans Förstar, och hwad qwart blifwit är i Jerusalem; the som äro qwar blifne i thetta landet, och the som vthi Egypti land boo.

9. Jagh skal föga them olycko til, och icke låta them blifwa vthi något rike på jordene, så at the skola komma til skam, til ett ordspråk, til een fabel, och til bannor, i all rum tijt jagh them bortdrifwandes warder.

10. Och skal sända swärd, hunger och pestilentie ibland them, til thes the skola förgås af landena, som jagh them och theras fäder gifwit hafwer.

25. Capitel.

Propheten klagar, at han så länge hade predikat för sitt folck, och andre Propheter sammaledz, at the likwäl intet bättrade sigh, v. 1. Therföre hade HERREN befalt honom säija them, at han wille låta Konung NebucadRezar förstöra theras och the omliggiande land, och föra them fångna til Babel, i 70 åhr, v. 8. Men sedan skulle han hemsökia Konungen i Babel, etc. v. 12. Altså skulle HERREN låta komma öfwer all land thet Jeremia propheterat hade, v. 13. Och til ett tekn, befaller han honom i een syyn, taga en kalk af hans hand, och dricka all riken til, at the thetta wist förwänta skulle, v. 15. Ty skonade HERREN icke sitt egit folck, så måtte the andre icke heller wänta förskoning, v. 28.

Thetta är thet ord som til Jeremia skedde öfwer alt Juda folck, vthi fierde åhrena Jojakims Josia sons Juda Konungs, hwilket thet första åhret är NebucadRezars Konungens i Babel:

2. Hwiket ock Propheten Jeremia talade til alt Juda folck, och til alla Jerusalems inbyggiare, och sade:

3. HERRANS ord är skedt til migh, ifrå tretonde åhrena Josia Amons sons Juda Konungs, alt in til thenna dagh, och jagh hafwer thet nu i try och tiugu åhr medh flijt predikat eder; men J hafwen icke welat hörat.

4. Så hafwer ock HERREN sändt til eder alla sina tienare Propheterna ganska fliteliga; men J hafwen intet welat höra them, eller böija edor öron ther til, at J måtten hörat.

5. Tå han sade: Omwänder eder hwar och en af sinom onda wägh, och ifrån edart onda wäsende, så skolen J blifwa i landena, som HERREN eder och edra fäder gifwit hafwer i ewig tijd.

6. Efterföljer icke andra gudar, så at J tienen och tilbedien them, på thet J icke skolen förtörna migh, genom edra händers werck, och jagh eder olycko tilföga må.

7. Men J welen intet höra migh, säger HERREN, på thet J ju skullen förtörna migh, genom edra händers werck, til edor egen olycko.

8. Therföre så säger HERREN Zebaoth: Efter J icke welen höra min ord:

9. Sij, så skal jagh vthsända och komma låta all folck af nordan, säger HERREN, och min tienare NebucadRezar Konungen i Babel, och skal låta them komma öfwer thetta land, och öfwer them som ther vthi boo, och öfwer alt thetta folck som här omkring ligger, och skal gifwa them til spillo och förderfwelse, och giöra them til håån och ewigt öde:

10. Och skal taga ifrå them all glädiesång, brudgummas och brudz röst, qwarns röst, och lychtos lius:

11. Så at alt thetta landet skal öde och förstördt liggia: och skola thenna folcken tiena Konungenom i Babel i siutijo åhr.

12. Men när the siutijo åhr vthe äro, så skal jagh hemsökia Konungen i Babel, och alt thet folcket, säger HERREN, för theras mißgierningar skul; ther til ock the Chaldeers land, och skal giöra til ett ewigt öde.

13. Altså skal jagh låta komma öfwer thetta land all min ord som jagh emot thet talat hafwer, nemliga, alt thet i thenna book skrifwit står, thet Jeremia öfwer all folck spådt hafwer.

14. Och the skola ock så tiena, ändoch the mächtig folck och wäldige Konungar äro: altså skal jagh wedergälla them efter theras förtienst, och efter theras händers werck.

15. Ty så säger HERREN Jsraels Gudh til migh: Tag thenna wijnbegaren fullan medh wrede vthaf mine hand, och skänck ther vthaf allom folckom, them jagh sänder tigh til:

16. At the måga dricka, raga, och blifwa galne, för swärdena som jagh ibland them sända skal.

17. Och jagh tog begaren af HERRANS hand, och skänckte allom folckom, ther HERREN sände migh til:

18. Nemliga, Jerusalem, Juda städer, hans Konungar och Förstar, at the skola öde och förstörde liggia, och skola wara til håån och bannor, såsom thet nu i thenna dagh tilstår;

19. Theslikes Pharao Konungenom i Egypten, samt medh hans tienarom, hans Förstar och alt hans folck,

20. All land wäster vth; allom Konungom i Vz land, allom Konungom i the Palestiners land, samt medh Askelon, Gasa, Ekron, och them igenlefdom i Asdod,

21. Them af Edom, them af Moab, Ammons barnom,

22. Allom Konungom i Tyro; allom Konungom i Zidon; Konungomen i the öijar på hinsidone hafwet,

23. Them af Dedan, them af Thema, them af Bus, och allom Förstom i the landzändar;

24. Allom Konungom i Arabien, allom Konungom wäster vth; the i öknene boo;

25. Allom Konungom i Simri, allom Konungom i Elam, allom Konungom i Meden;

26. Allom Konungom norr vth, både när och fierran, then ene medh then andra; och allom Konungom på jordene, som på jordenes kretz äro: och Konung Sesach skal dricka efter thessa.

27. Och säg til them: Thetta säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh: Dricker, at J druckne warden, spyn och fallen, och icke kunnen vpstå för swärdet som jagh ibland eder sända skal.

28. Och om the icke wilja taga begaren af tine hand och dricka, så säg til them: Altså säger HERREN Zebaoth: J skolen dricka.

29. Ty, sij, vthi them stadenom som af mitt namn nämnd är, begynnar jagh til at plåga: menen J, at J skolen ostraffade blifwa? J skolen intet ostraffade blifwa: ty jagh kallar swärdet öfwer alla the som boo på jordene, säger HERREN Zebaoth.

30. Och tu skalt prophetera them all thessa orden, och säg til them: HERREN skal ryta vthu högdene, och låta höra sin dunder vthaf sine heliga boning: han skal ryta öfwer sina boning, han skal siunga ena wiso lika som en wijntrampare, öfwer alla landsens inbyggiare;

31. Hwilkes liudh skal höras in til werldenes ända: ty HERREN hafwer til at skaffa i rätta medh Hedningomen, och skal hålla en doom medh alt kött: the ogudachtiga skal han gifwa vnder swärd, säger HERREN.

32. Thetta säger HERREN Zebaoth: Sij, een plåga skal komma ifrå thet ena folcket til thet andra, och ett stort wäder skal vpwäckt warda ifrå landsens sido.

33. Så skola the slagne af HERRANOM på samma tijd liggia, ifrå then ena jordenes ända til then andra ändan: the skola intet warda begråtne, eller vptagne, eller begrafne, vtan måste liggia på markene, och til träck blifwa.

34. Jämrer eder nu, J herdar, och roper, och wälter eder i asko, J wäldige öfwer hiorden: ty tiden är kommen, at J skolen slachtade och förströdde warda, och skolen sönderfalla, såsom ett kosteligit faat.

35. Och herdarna skola icke kunna fly, och the wäldige öfwer hiorden skola icke vndkomma kunna.

36. Så skola herdarna ropa, och the wäldige öfwer hiorden skola jämra sigh, at HERREN så hafwer öde lagt theras beet.

37. Och theras ängiar, ther så wäl tilstod, äro förderfwada, af HERRANS grymma wrede.

38. Han hafwer öfwergifwit sina hyddo, lika som ett vngt leijon; och så är theras land förstördt af tyrannens wrede, och af hans grymma wrede.

26. Capitel.

HERREN befaller Jeremia förkunna sitt folck, at hwar thet icke bättrade sigh, wille han så giöra medh Jerusalem och thes tempel, som han medh Silo giordt hade, v. 1. När nu Jeremia så hade predikat, togo Presterna och folcket honom fatt, och wille dräpit honom, v. 7. Och som Juda Förstar kommo ther til medh, anklagade the honom, v. 10. Men tå Jeremia hade förswarat sigh, at han af HERRANS befalning så predikade, v. 12. Woro någre som af Micha exempel wille frija honom, v. 16. Någre wille af Vria exempel, at han skulle dräpas, v. 20. Doch blef han frijad genom Ahikam Saphan son, at han icke wardt dräpen, v. 24.

Vthi Jojakims rikes begynnelse, Josia sons Juda Konungs, skedde thetta ord af HERRANOM, och sade:

2. Thetta säger HERREN: Gack in vthi gården, åth HERRANS huus, och predika för alla Juda städer, som ther ingå til at tilbedia i HERRANS huus, all the ord som jagh tigh befalt hafwer at säija them; och lägg ther intet bort af.

3. Om the til ewentyrs höra kunna och omwända sigh, hwar och en ifrå sitt onda wäsende, på thet jagh ock måtte ångra migh thet onda som jagh täncker at giöra them, för theras onda wäsende skul.

4. Och säg til them: Thetta säger HERREN: Om J icke hören migh, så at J wandren vthi min lagh som jagh eder föresatt hafwer,

5. At J hören mina tienares Propheternas ord, the jagh städse til eder sändt hafwer, och J doch intet höra willen:

6. Så skal jagh giöra medh thesso huse lika som medh Silo, och giöra thenna staden allom Hedningom på jorden til bannor.

7. Tå nu Presterna, Propheterna, och alt folcket hörde Jeremia, at han sådana ord talade i HERRANS huus;

8. Och Jeremia nu vthtalat hade, alt thet HERREN honom befalt hade at säija allo folckena, grepo honom Presterna, Propheterna, och alt folcket, och sade: Tu måste döö.

9. Hwij dierfwes tu prophetera i HERRANS namn, och säija: Thet skal så gå medh thesso husena lika som medh Silo, och thenne staden skal så öde warda, at ther ingen meer inne boor? Och alt folcket församlade sigh i HERRANS huus emot Jeremia.

10. Tå nu Juda Förstar thet hörde, gingo the vthu Konungs huset vp i HERRANS huus, och satte sigh för HERRANS nya port.

11. Och Presterna, och Propheterna talade in för Förstarna och allo folckena, och sade: Thenne är döden wärd; ty han hafwer predikat emot thenna staden, såsom J medh edor öron hördt hafwen.

12. Men Jeremia sade til alla Förstarna, och til alt folcket: HERREN hafwer sändt migh, at jagh thetta alt som J hördt hafwen predika skulle, emot thetta huset, och emot thenna staden.

13. Så bättrer nu edart wäsende och handel, och hörer HERRANS edars Gudz röst, så skal ock HERREN låta sigh ångra thet onda som han emot eder talat hafwer.

14. Sij, jagh är i edra händer; J mågen giöra medh migh såsom eder godt och rätt tyckes.

15. Doch skolen J weta, at om J dräpen migh, så läggen J oskyldigt blodh vppå eder sielfwa; vppå thenna staden och hans inbyggiare: ty i sanningene hafwer HERREN sändt migh til eder, at jagh alt thetta för edor öron tala skulle.

16. Tå sade Förstarna, och alt folcket, til Presterna och Propheterna: Thenne är icke saker til dödz: ty han hafwer talat til oß i HERRANS wår Gudz namn.

17. Och någre af the äldsta i landena stodo vp, och talade til hela hopen af folcket, och sade:

18. Vthi Hiskia Juda Konungs tijd, war en Prophete benämnd Micha af Moresa, han talade til alt Juda folck, och sade: Thetta säger HERREN Zebaoth: Zion skal vpplögd warda såsom en åker, och Jerusalem skal blifwa til en steenhop, och (HERRANS) huus berg til en willan skogh:

19. Likwäl lät Hiskia Juda Konung och hela Juda icke förthenskul döda honom; ja, the fruchtade heller HERRAN, och bådo in för HERRANOM; tå ångrade ock HERREN thet onda som han emot them talat hade: therföre giöre wij ganska illa emot wåra siälar.

20. War ock så en then ther propheterade i HERRANS namn, Vria Semaja son, af Kiriath Jearim, then samme propheterade emot thenna staden, och emot thetta landet, lika som Jeremia.

21. Men tå Konung Jojakim, och alle hans wäldige och Förstar, hans ord hörde, wille Konungen låta döda honom. Och Vria förnam thet, fruchtade sigh, och flydde, och foor in vthi Egypten:

22. Men Konung Jojakim sände några män in vthi Egypten, ElNathan Achbors son, och andra medh honom.

23. The förde honom vthur Egypten, och hade honom in til Konung Jojakim; han lät tå dräpa honom medh swärd, och lät begrafwa hans kropp snöpliga.

24. Altså war Ahikams Saphans sons hand medh Jeremia, at han icke kom i folckens händer, at the hade mått dräpit honom.

27. Capitel.

Propheten beskrifwer, huru HERREN hade befalt honom giöra sigh ett ook, v. 1. Och fända thet til the omliggiande Konungar, at låta them förstå, thet HERREN wille gifwa them vnder Konungen i Babel, at the honom tiena skulle, v. 6. Therföre skulle the intet höra theras Propheter, rc. som them annat spådde, v. 9. Thet samma predikade han för Zedekia Juda Konung, v. 12. Och förmante honom intet höra sina falska Propheter som annat sade, v. 14. Sammaledz til Presterna och alt folcket, v. 16. Ty Nebucad Nezar skulle wist komma, och föra bort hwad ännu qwarlefdt war i Jerusalem, v. 19.

Vthi Jojakims rikes begynnelse Josia sons Juda Konungs, skedde thetta ordet af HERRANOM til Jeremia, och sade:

2. Thetta säger HERREN til migh: Giör tigh ett ook, och häng thet på tin hals,

3. Och sändt thet til Konungen i Edom, til Konungen i Moab, til Konungen öfwer Ammons barn, til Konungen i Tyro, och til Konungen i Zidon, medh the sändningabod som til Zedekia Juda Konung til Jerusalem komne äro;

4. Och befall them, at the säija sina herrar: Thetta säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh: Så skolen J säija edra herrar:

5. Jagh hafwer giordt jordena, och menniskiona, och diuren som på jordene äro, genom mina stora kraft och vthräcktom arm, och gifwer henne hwem jagh wil.

6. Men nu hafwer jagh gifwit all thenna landen vthi mins tienares hand Nebucad Nezars Konungens i Babel, och hafwer theslikes gifwit honom the wildiur på markene, at the honom tiena skola.

7. Och all folck skola tiena honom, hans sone, och hans sona sone, til thes hans landz tijd ock kommer; tå mång folck och stora Konungar skola läta tiena sigh af honom.

8. Men hwilket folck och rike icke wil tiena Konungenom af Babel Nebucad Nezar, och hwilken som icke gifwer sin hals vnder Konungens ook af Babel, thet folcket skal jagh hemsökia medh swärd, hunger och pestilentie, säger HERREN, til thes jagh förgiör them genom hans hand.

9. Therföre hörer intet edra Propheter, spåmän, drömtydare, dagwäljare och trolkarlar, som säija eder: J warden intet tienande Konungenom af Babel.

10. Förty the spå eder lögn, på thet the skola draga eder långt bort vthur edart land, och jagh tå vthdrifwer eder, och J förgåns.

11. Ty hwilket folck som böijer sin hals vnder Konungens ook i Babel, och tienar honom, them skal jagh låta blifwa vthi sitt land, at the måga ther byggia och boo, säger HERREN.

12. Och jagh talade alt thetta til Zedekia Juda Konung, och sade: Böijer edar hals vnder Konungens ook i Babel, och tiener honom och hans folcke, så skolen J blifwa lefwande.

13. Hwij wiljen J döö, tu och titt folck, genom swärd, hunger och pestilentie? Såsom HERREN sagt hafwer öfwer thet folck som Konungenom i Babel icke tiena wil.

14. Therföre hörer the Propheters ord intet, som säija eder: J warden intet tienande Konungenom af Babel: ty the prophetera eder lögn.

15. Och jagh hafwer intet sändt them, säger HERREN, vtan the prophetera lögn i mitt namn, på thet jagh skal vthdrifwa eder, och J förgåns, samt medh Propheterna som eder prophetera.

16. Och til Presterna, och til alt thetta folcket talade jagh, och sade: Thetta säger HERREN: Hörer edra Propheters ord intet, som eder prophetera, och säija: Sij, the kärille af HERRANS huus komma nu snart ifrå Babel heem igen: förty, the prophetera eder lögn.

17. Hörer them intet; vtan tiener Konungenom af Babel, så blifwen J lefwande: hwij skulle doch thenna staden warda til ett öde?

18. Äro the Propheter, och hafwa HERRANS ord, så lät them thet HERRANOM Zebaoth afbedia, at the qwarblefna kärillen i HERRANS huus och Juda Konungs huus, och i Jerusalem, icke ock så til Babel förde warda.

19. Ty så säger HERREN Zebaoth om stodarna, och om hafwet, och om stolarna, och om the tygh som ännu qwarblefne äro i thenna staden,

20. The Nebucad Nezar Konungen i Babel icke borttog, tå han bortförde Jechonia Jojakims son Juda Konung, ifrån Jerusalem til Babel, samt medh alla Förstarna i Juda och Jerusalem.

21. Ty så säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh, om the tygh ännu qwarblefne äro i HERRANS huus, och i Juda Konungs huus, och i Jerusalem:

22. The skola til Babel förde warda, och ther blifwa in til then dagen jagh söker them, säger HERREN; och jagh låter them åter här vp komma til thetta rumet igen.

28. Capitel.

En falsk Prophet Hanania benämnd, propheterar ther emot, at HERREN skal innan tw åhr sönderbryta Konungens ook i Babel, och låta HERRANS huus kärille samt alla fångar komma heem igen, v. 1. Jeremia önskar thet måtte så skee; doch förlägger han honom medh ett beskedh, v. 5. Hanania tager träoket af Jeremia, och bryter sonder, til ett tekn at så skee skulle, v. 10. Tå befalte HERREN Jeremia giöra ett jernook igen, til tekn at the intet skulle vndkomma Konungens ook i Babel, v. 12. Och förkunna Hanania, at han för sin lögn thet åhret skulle döö; hwilket ock så skedde, v. 15.

Och i thet samma åhret, vthi Zedekia Juda Konungs rikes begynnelse, i femte månadenom af fierde åhrena, talade Hanania Assurs son en Prophete af Gibeon til migh vthi HERRANS huus, i Presternas och alt folckens närwaro, och sade:

2. Thetta säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh: Jagh hafwer sönderbrutit Konungens ook i Babel.

3. Och förr än tw åhr förlidne äro, skal jagh låta åter igen komma til thetta rumet alla HERRANS huus kärille, hwilka Nebucad Nezar Konungen i Babel hädan taget, och til Babel fördt hafwer.

4. Ther til skal jagh ock låta Jechonia Jojakims son Juda Konung, samt medh alla fångar af Juda, som til Babel förde äro, komma til thetta rumet igen, säger HERREN: ty jagh skal sönderbryta Konungens ook i Babel.

5. Tå swarade Propheten Jeremia til then Propheten Hanania, vthi Presternas och alt folckens närwaro, som i HERRANS huus stodo;

6. Och sade: Amen; HERREN giöre altså; HERREN stadfäste tin ord som tu spådt hafwer, at han låter HERRANS huus kärille, samt medh alla fångna, komma til thetta rumet igen.

7. Men hör doch likwäl thetta ordet, som jagh för tin öron, och alt folckens öron talar:

8. The Propheter som för migh och för tigh warit hafwa af ålder, the hafwa propheterat emot mång land och stoor rike, om örlig, om olycko, och om pestilentie.

9. Men när en Prophete propheterar om frijd, så warder man kännandes, om HERREN honom i sanningene sändt hafwer, tå hans ord fulkomnad warda.

10. Tå tog Hanania oket af Prophetens Jeremia hals, och sönderbröt thet.

11. Och Hanania sade i alt folckens närwaro: Thetta säger HERREN: Lika så skal jagh sönderbryta Nebucad Nezars ook Konungens i Babel af all folcks hals, förr än tw åhr förlidne äro. Och Propheten Jeremia gick sin wägh.

12. Men HERRANS ord skedde til Jeremia, sedan then Propheten Hanania hade sönderbrutit oket af Jeremia Prophetens hals, och sade:

13. Gack bort, och säg Hanania: Thetta säger HERREN: Tu hafwer sönderbrutit träoket, så giör nu ett jernok i samma staden.

14. Ty thetta säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh: Ett jernok hafwer jagh hängt allo thesso folckena på halsen, ther the medh tiena skola Nebucad Nezar Konungenom i Babel, och the måste tiena honom: ty jagh hafwer ock gifwit honom wildiuren på markene.

15. Och Propheten Jeremia sade til then Propheten Hanania: Hör doch Hanania: HERREN hafwer intet sändt tigh, och tu hafwer åstadkommet, at thetta folcket förlåter sigh vppå lögn.

16. Therföre säger HERREN altså: Sij, jagh skal taga tigh bort vthaf jordene; i thetta åhret skalt tu döö: ty tu hafwer medh titt taal afwändt them ifrå HERRANOM.

17. Och så blef then Propheten Hanania död på thet samma åhret, i siunde månadenom.

29. Capitel.

Jeremia sänder bref til them som medh Konung Jechonia bortförde woro til Babel, v. 1. Ther vthi han förmanar them, at så förhålla sigh ther, såsom the ther länge blifwa skulle, v. 4. Ty efter 70 åhr wille HERREN först hielpa them heem igen, v. 10. Men Konung Zedekia och the igenlefda, som icke wille gifwa sigh vnder Konungen i Babel, skulle HERREN förgiöra medh huuger, pestilentie och swärd, v. 16. Och the Propheter i Babel, Achab och Zedekia, som spådde them lögn i HERRANS namn, skulle han låta få en ömkelig dödh, v. 20. Sedan, efter Semaja genom sitt bref äggiade Presterna i Jerusalem moot Jeremia, propheterar han at HERREN skulle låta honom döö i fängelset, rc. at han icke skulle få see theras förloßning ifrå Babel, v. 24.

Thetta äro the ord i the brefwena, som Propheten Jeremia sände af Jerusalem til the igenlefda äldsta som bortförde woro, och til Presterna, och Propheterna, och til alt folcket som Nebucad Nezar ifrån Jerusalem til Babel bortfördt hade;

2. Sedan Konung Jechonia, och Drottningen, medh kamererarena, och Förstarna i Juda och Jerusalem, samt medh timbermän och smeder i Jerusalem borto woro;

3. Genom Elasa Saphan son, och Gemaria Hilkia son, hwilka Zedekia Juda Konung sände til Babel, til Nebucad Nezar Konungen i Babel, och sade:

4. Thetta säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh, til alla fångar som jagh hafwer låtit bortföra ifrån Jerusalem til Babel:

5. Bygger huus, ther J vthi boo kunnen; planterer trägårdar, ther J frucht af äta mågen.

6. Tager eder hustrur, och föder söner och döttrar: gifwer edra söner hustrur, och gifwer edra döttrar män, at the måga föda söner och döttrar: föröker eder ther, så at J icke ären fåå.

7. Söker stadsens bästa, tijt jagh hafwer låtit bortföra eder, och bedier för honom til HERRAN: ty tå honom wäl går, så går eder ock wäl.

8. Ty thetta säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh: Läter icke the Propheter som när eder äro, och the spåmän bedraga eder, och skiöter intet edra drömer som J drömen:

9. Ty the spå eder lögn i mitt namn: jagh hafwer intet sändt them, säger HERREN.

10. Ty så säger HERREN: När i Babel siutijo åhr vthe äro, så skal jagh besökia eder, och skal vpwäckia mitt nådeliga ord öfwer eder, at jagh skal låta eder komma til thetta rum igen.

11. Ty jagh weet wäl hwad tanckar jagh hafwer om eder, säger HERREN, nemliga, fridsens tanckar, och icke bedröfwelsens, at jagh skal gifwa eder then ända som J wänten efter.

12. Och J skolen äkalla migh, och gå och bedia migh, och jagh skal höra eder.

13. J skolen sökia migh, och finna migh: ty om J migh af alt hierta söken:

14. Så skal jagh låta migh finna af eder, säger HERREN; och jagh skal wända edart fängelse, och församla eder vthur all folck, och vthaf all rum tijt jagh eder vthdrifwit hafwer, säger HERREN; och skal låta eder åter komma til thetta rum igen, tädan jagh eder hafwer bortföra låtit.

15. Ty J menen, at HERREN hafwer vpwäckt eder Propheter i Babel.

16. Ty thetta säger HERREN, om Konungen som på Davidz stool sitter, och om alt folcket som i thenna stadenom boor, nemliga, om edra bröder som medh eder vthi fängelset icke vthdragne äro;

17. Ja, så säger HERREN Zebaoth: Sij, jagh skal sända ibland them swärd, hunger, och pestilentie, och skal så ställa migh medh them lika som medh the onda fikon, the man wämjar widh at äta:

18. Och skal förfölja them medh swärd, hunger och pestilentie, och skal icke låta them blifwa vthi nägot rike på jordene, så at the skola warda til bannor, til vnder, til håån och spott ibland all folck, tijt jagh them vthdrifwandes warder.

19. Therföre at the icke hafwa hördt min ord, säger HERREN, the jagh städse medh mina tienare Propheterna til eder sändt hafwer; men J willen intet höra, säger HERREN.

20. Men J alle, som fångne bortförde ären, the jagh hafwer ifrån Jerusalem til Babel draga låtit, hörer HERRANS ord:

21. Thetta säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh, emot Achab Kolaja son, och emot Zedekia Maaseja son, hwilke eder lögn spå i mitt namn: Sij, jagh skal gifwa them vthi Nebucad Rezars händer Konungens i Babel, han skal låta slå them för edor ögon:

22. Så at man skal giöra bannor af them ibland alla fångar af Juda som i Babel äro, och säija: HERREN giöre tigh lika som Zedekia och Achab, hwilka Konungen af Babel på eld stekia lät.

23. Therföre at the bedrefwo en galenskap i Jsrael, och bedrefwo hoor medh annars mans hustrur, och predikade lögn i mitt namn, thet jagh them intet befalt hade: thetta weet jagh, och betygar thet, säger HERREN.

24. Och emot Semaja af Nehelam skalt tu säija:

25. Thetta säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh: Therföre at tu vnder titt namn hafwer bref sändt til alt folcket som i Jerusalem är, och til Presten Zephanja Maaseja son, och til alla Presterna, och sagt:

26. HERREN hafwer satt tigh til en Prest vthi Prestens Jehojada stadh, at J skolen tilsijare wara vthi HERRANS huus öfwer alla vrsinniga och spåmän, at tu skalt sättia them i fångahuus och i stock.

27. Och nu, hwij straffar tu tå icke Jeremia af Anathot, then eder propheterar?

28. Therföre at han til oß i Babel sändt hafwer, och låtit säija: Thet skal ännu länge wara; bygger huus ther J vthi boon, och planterer trägårdar, at J äten ther frucht af.

29. Och Zephanja Presten hade läsit thet samma brefwet, och låtit Jeremia Propheten höra thet.

30. Therföre skedde HERRANS ord til Jeremia, och sade:

31. Sändt bort til alla fångarna, och lät säija them: Thetta säger HERREN emot Semaja af Nehelam: Therföre at Semaja propheterar eder, och jagh hafwer doch intet sändt honom, och hafwer giordt at J förlåten eder vppå lögn;

32. Therföre säger HERREN altså: Sij, jagh skal hemsökia Semaja af Nehelam, samt medh hans sädh, så at ingen af hans skal blifwa ibland thetta folcket, och skal icke see thet goda som jagh thesso mino folcke giöra wil, säger HERREN: ty han hafwer medh sitt taal afwändt them ifrå HERRANOM.

30. Capitel.

HERREN befaller Propheten skrifwa vp thet han talade, v. 1. Ty han wille i sinom tijd förlossa sitt folck, och låta them komma heem igen, v. 3. Oansedt thet gick ömkeliga medh them, så skulle the likwäl ther vth hulpne warda, v. 4. At the skulle blifwa qwitte theras ook, och tiena sinom Gudh, och Konung Davidz son, then han them vpwäckia wille, v. 8. Men alla theras plågare wille han förderfwa, v. 11. och 16. Theras såår woro stoor, för theras synder skul, v. 12. Therföre wille han hela them igen, v. 17. Låta theras stadh och tempel vpbyggias, v. 18. Och then Förstan komma af them, som honom offra skulle, v. 21. Men them ogudachtigom få theras löön, v. 23.

Thetta är thet ord som af HERRANOM skedde til Jeremia:

2. Thetta säger HERREN Jsraels Gudh: Skrif tigh all the orden vthi ena book, the jagh talar til tigh:

3. Ty sij, then tiden kommer, säger HERREN, at jagh mins folcks fängelse både Jsraels och Juda wända skal, säger HERREN, och skal låta them igen komma vthi thet land som jagh theras fäder gifwit hafwer, at the thet besittia skola.

4. Och thesse äro the ord som HERREN talade om Jsrael och Juda.

5. Ty så säger HERREN: Sant äret, thet går ju ömkeliga til medh eder, thet är intet annat än fruchtan på färde, och ingen frijd.

6. Men fråger doch ther efter, och seer til, om en mans person föda kan? Huru går thet tå til, at jagh seer alla män hålla sina händer vppå sina länder, såsom qwinnor i barnsnöd, och at all ansichte så bleek äro?

7. Ach! thet är ju en stoor dagh, och hans like hafwer icke warit; och en bedröfwelse tijd är i Jacob, likwäl skal them ther vth hulpet warda.

8. Men thet skal skee på then tiden, säger HERREN Zebaoth, at jagh hans ook sönderbryta skal af tinom hals, och slita tin band sönder, at tu ther vthi them främmandom intet meer tiena skalt:

9. Vtan the skola tiena HERRANOM sinom Gudh, och sinom Konung David, then jagh them vpwäckia skal.

10. Therföre fruchta tu tigh intet, min tienare Jacob, säger HERREN, och gif tigh icke Jsrael: ty sij, jagh wil hielpa tigh vthu fierran land, och tina sädh vthu sins fängelses land; så at Jacob skal igen komma, lefwa i frijd, och nogh hafwa, och ingen skal förskräckia honom.

11. Ty jagh är när tigh, säger HERREN, at jagh skal hielpa tigh: ty jagh skal giöra en ända medh alla the Hedningar, tijt jagh tigh förskingrat hafwer; men medh tigh wil jagh icke ända giöra: men jagh wil näpsa tigh medh måttelighet, på thet tu icke skalt hålla tigh oskyldig.

12. Ty thetta säger HERREN: Tin skade är alt för stoor, och tin såår äro alt för ond:

13. Tina saak handlar ingen, at han måtte förbinda them; tigh kan ingen läkia.

14. Alle tine älskare förgäta tigh, och fråga ther intet efter: jagh hafwer slaget tigh lika som jagh sloge en fienda, och såsom en obarmhertig stupat tigh för tina stora mißgierningar skul, och för tina starcka synder skul.

15. Hwad ropar tu öfwer tin skada, och öfwer tin stora wärck? Hafwer jagh doch thetta giordt tigh för tina stora mißgierningar, och för tina starcka synder skul.

16. Therföre alle the som tigh frätit hafwa, the skola vpfrätne warda, och alle the som tigh ångest giordt hafwa, skola fångne warda, och the som tigh beröfwat hafwa, skola beröfwade warda, och alle the som tigh skinnat hafwa, skola skinnade warda.

17. Men tigh wil jagh åter helbregda giöra, och hela tin såår, säger HERREN: therföre at man kallar tigh then fördrefna; och Zion, then ther ingen efter frågar.

18. Thetta säger HERREN: Sij, jagh skal wända Jacobs hyddors fängelse, och förbarma migh öfwer hans boning; och staden skal åter vthur askone vpbygd warda, och templet skal stå som thet stå skal.

19. Och lof och frögd skal gå ther vth: ty jagh skal föröka them, och icke förminska; jagh skal giöra them stora, och icke mindre.

20. Hans söner skola wara såsom tilförene, och hans menighet skal trifwas för migh: ty jagh wil alla them hemsökia som honom plåga.

21. Och hans wäldige skal vthaf honom sielfwom född warda, och hans Herre komma vthaf honom sielfwom, och jagh skal låta honom nalkas migh, och han skal för migh komma: ty hwilken är then eljes som medh så wiljogt hierta nalkas migh? Säger HERREN.

22. Och J skolen wara mitt folck, och jagh skal wara edar Gudh.

23. Sij, ett HERRANS wäder skal komma medh grymhet; ett förskräckeligit owäder skal falla the ogudachtiga öfwer hufwudet.

24. Ty HERRANS grymma wrede skal icke vphålla, til thes han giör och vthrättar hwad han i sinnet hafwer: på sidstone skolen J wäl förnimma thet.

31. Capitel.

Jeremia tröster Gudz folck, at HERREN wille åter låta them komma heem vthu theras fängelse, planteras och wäxa til igen, v. 1. The maste wäl gråta öfwer theras barn som the mista skulle; men han beder chem wara til fridz: ty theras barn skulle församlas igen vthu fienda land, och hafwa mycket godt til at wänta, v. 15. Förmanar them at omwända sigh til HERRAN: ty HERREN wille skapa något nytt på jordene, at een qwinna skulle omfatta en man, v. 21. Och HERREN skulle ännu församla och vpbyggia them, v. 23. Och så skulle han giöra ett nytt förbund medh them, at the skulle lära känna honom, och få syndernas förlåtelse i hans namn, v. 31. Ty han wille icke så förkasta them alla til ewig tijd, v. 35.

På then samma tiden, säger HERREN, skal jagh wara alla Jsraels slächters Gudh, och the skola wara mitt folck.

2. Så säger HERREN: Thet folck som qwar blifwit är för swärdet, hafwer funnet nåde i öknene; Jsrael drager bort til sina roo.

3. HERREN hafwer migh syntz i fierran land: Jagh hafwer ju altid och allstädes haft tigh kär; therföre hafwer jagh dragit tigh til migh af blotta barmhertighet.

4. Nu wäl, jagh skal åter vpbyggia tigh, så at tu skalt vpbygd heta, tu jungfru Jsrael; tu skalt ännu medh frögd slå i trummo, och vthgå i dantz.

5. Tu skalt åter plantera wijngårdar på Samarie bergom; plantera skal man, och pipa ther til.

6. Ty then tiden skal ännu komma, at wachtare på Ephraims berg ropa skola: Vp, och läter oß gå vp til Zion, til HERRAN wår Gudh.

7. Ty så säger HERREN: Roper öfwer Jacob medh glädie, och frögder eder öfwer hufwudet ibland Hedningarna; roper högt, priser och säijer: HERRE, hielp tino folcke, them igenblefnom i Jsrael.

8. Sij, jagh skal låta them komma vthu nordlandet, och wil församla them ifrån jordenes ändar, både blinda, halta, hafwande qwinnor, och them som nyfödt hafwa, så at the skola i en stoor hoop hijt igen komma.

9. The skola komma gråtande och bediande, så skal jagh leda them; jagh skal leda them vthmedh watubäcker en slättan wägh, at the icke skola stöta sigh: ty jagh är Jsraels fader, så är Ephraim min förstfödde son.

10. Hörer, J Hedningar, HERRANS ord, och förkunner thet fierran på öijomen, och säijer: Then som Jsrael förskingrat hafwer, han warder honom ock igen församlandes, och skal taga wahra vppå honom, såsom en herde på sin hiord.

11. Ty HERREN skal förlossa Jacob, och hielpa honom vthu thens mächtigas hand.

12. Och the skola komma och glädias på Zions högd, och skola medh hopom sökia in til HERRANS gåfwor, nemliga, til korn, must, oljo, och vng fåår, och oxar; så at theras siäl skal warda lika som en waturik örtegård, och skola intet meer bekymrade wara.

13. Altså skola jungfrurna lustiga wara i dantz; ther til vnge män och gamle, then ene medh then andra: ty jagh skal förwandla theras ångest i glädie, och trösta them, och frögda them efter theras bedröfwelse.

14. Och jagh skal giöra Presternas hierta fult medh glädie, och mitt folck skal mina gåfwor hafwa tilfyllest, säger HERREN.

15. Thetta säger HERREN: Man hörer en klagelig röst, och bitterlig grååt i högdene: Rachel begråter sin barn, och wil intet låta sigh trösta öfwer sin barn; ty thet är vthe medh them.

16. Men HERREN säger altså: Lät af titt ropande och gråtande, och tina ögons tårar: ty titt arbete är icke förgäfwes, säger HERREN: the skola igenkomma vthu fienda land.

17. Och tine efterkommande hafwa mycket godt wänta, säger HERREN: ty tin barn skola komma vthi sitt land igen.

18. Jagh hafwer wäl hördt huru Ephraim klagar: Tu hafwer späkt migh, och jagh är ock späkt lika som en kååt kalf; omwänd tu migh så warder jagh omwänd ty tu HERRE, äst min Gudh.

19. När jagh omwänd wardt, så giorde jagh bättring; ty sedan jagh lärde weta, slår jagh migh vppå länderna: ty jagh är på skam kommen, och blyjes; ty jagh måste lida thet håån som jagh tilförene förtient hafwer.

20. Är icke Ephraim min älskelige son, och mitt kära barn? Ty jagh kommer nu wäl ihogh hwad jagh medh honom talat hafwer: therföre brister migh mitt hierta för hans skul, at jagh måste förbarma migh öfwer honom, säger HERREN.

21. Vpsätt tigh åminnelsetekn, sätt tigh sörjotekn, och styr titt hierta in vppå then rätta wägen ther tu på wandra skalt: wändt om, tu jungfru Jsrael, wändt om igen til thessa tina städer.

22. Huru länge wilt tu wända tigh bort, tu affälliga dotter, then jagh igen hämta wil? Ty HERREN skal något nytt skapa i landena: Een qwinna skal omfatta en man.

23. Thetta säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh: Man skal ännu säija thetta ordet i Juda land, och i thes städer, tå jagh theras fängelse wändandes warder: HERREN wälsigne tigh, tu rättwisones boning, tu helga berg.

24. Och Juda, samt medh alla sina städer, skola boo ther inne; ther til åkermän, och the som medh hiord omkring fara.

25. Ty jagh skal wederqweckia the trötta siälar, och mätta the bekymrada siälar.

26. Therföre wakade jagh vp, och såg migh om, och hade så sött sofwet.

27. Sij, then tijd kommer, säger HERREN, at jagh skal besåå Jsraels huus och Juda huus, både medh folck och fää.

28. Och som jagh öfwer them wakat hafwer til at vpryckia, sönderrifwa, omkull slå, förderfwa, och til at plåga; så skal jagh ock waka öfwer them, til at vpbyggia och plantera, säger HERREN.

29. På then samma tiden skal man intet meer säija: Fäderna hafwa ätit sura wijndrufwor, och barnens tänder äro öma wordna:

30. Vtan hwar och en skal döö för sina mißgierning; och hwilken menniskia som sura wijndrufwor äter, honom skola hans tänder öma warda.

31. Sjj, then tijd kommer, säger HERREN, tå skal jagh giöra ett nytt förbund medh Jsraels huus, och medh Juda huus:

32. Jcke sådant som thet förra förbundet war, thet jagh medh theras fäder giorde, tå jagh tog them widh handena, at jagh skulle föra them vthur Egypti land; hwilket förbund the intet hållet hafwa, och jagh måste twinga them, säger HERREN:

33. Vtan thetta skal wara förbundet som jagh skal giöra medh Jsraels huus, efter thenna tiden, säger HERREN: Jagh skal gifwa min lagh vthi theras hierta, och skrifwa them vthi theras sinne; och the skola wara mitt folck, så wil jagh wara theras Gudh.

34. Och ingen skal lära then andra, icke en broder then andra, och säija: Kän HERRAN; vtan the skola alle känna migh, både små och store, säger HERREN: ty jagh wil förlåta them theras mißgierningar, och aldrig komma theras synder meer ihogh.

35. Thetta säger HERREN, som gifwer solena dagenom til ett lius, och månan, och stiernorna efter theras lopp nattene til lius; then som rörer hafwet, at thes böljor fräsa; HERREN Zebaoth är hans namn:

36. När thenna ordningen afkommer för migh, säger HERREN, så skal ock Jsraels sädh återwända, så at thet icke meer skal wara ett folck för migh.

37. Thetta säger HERREN: Om man kan måla himmelen ofwan til, och vthransaka jordenes grund, så skal jagh ock förkasta hela Jsraels sädh, för alt thet som the giöra, säger HERREN.

38. Sij, then tijd kommer, säger HERREN, at HERRANS stadh skal vpbygd warda, ifrå Hananeels torn alt in til hörnaporten.

39. Och rättesnöret skal gå ther ifrå länger vth, alt in til then högen Gareb, och wända sigh in åth Goath.

40. Och hele dödodalen, och askoplatsen, samt medh hela dödåkrenom, alt in til Kidrons bäck, in til hörnet af hästaportenom öster vth, skal warda helig HERRANOM, så at thet aldrig meer skal omkull rifwit eller afbrutit warda.

32. Capitel.

Tå Jerusalem war belagt af Konung Nebucad Nezar, war Jeremia kastad i fängelse af Konung Zedekia, för thet han hade predikat, at staden skulle blifwa förstörd, och folcket föras til Babel, v. 1. Ther befalte HERREN honom köpa en åker af sin skyldman, til ett tekn at the åter skulle komma heem ifrå Babel, och besittia theras land igen, v. 6. Hwilket han ock giorde, v. 9. Sedan bad han Gudh innerliga, v. 16. Och förvndrade sigh på thet HERREN honom befalt hade, v. 24. Tå swarade HERREN: At staden skulle wist af the Chaldeer förstöras, rc. för theras synder och obotferdighet, v. 26. Doch wille han åter församla them vthur all land, och vprätta medh them ett ewigt förbund, rc. v. 36. Och the skulle åter köpa åkrar, och boo i theras land såsom tilförene, v. 42.

Thetta är thet ord som af HERRANOM skedde til Jeremia, i tijonde åhrena Zedekia Juda Konungs, hwilket thet adertonde åhret är Nebucad Rezars.

2. Tå belade Konungens häär af Babel Jerusalem: men Propheten Jeremia låg fången i gården för fångahuset, i Juda Konungs huus,

3. Ther Zedekia Juda Konung hade låtit inläggia honom, säijandes: Hwij propheterar tu, och säger: Thetta säger HERREN: Sij, jagh gifwer thenna staden vthi Konungens händer i Babel, och han skal winna honom:

4. Och Zedekia Juda Konung skal icke vndkomma the Chaldeer, vtan jagh skal gifwa honom vthi Konungens händer af Babel, så at han skal muntliga tala medh honom, och medh sin ögon see honom;

5. Och han skal föra Zedekia til Babel, ther skal han ock blifwa, til thes jagh söker honom, säger HERREN: ty om J än striden emot the Chaldeer, skal thet doch intet lyckas eder.

6. Och Jeremia sade: HERRANS ord är skedt til migh, och säger:

7. Sij, Hanameel Sallum son tins faderbroders, kommer til tigh, och skal säija: Käre, köp tu min åker i Anathoth: ty tu hafwer nästa byrdrätten ther til, at tu skalt köpa honom.

8. Altså kom Hanameel min faderbroders son til migh, såsom HERREN sagt hade i gården för fångahuset, och sade til migh: Käre, köp min åker i Anathoth, som ligger i Ben Jamins land: ty tu hafwer arfrätt ther til, och tu äst then näste; käre, köp honom: tå förmärckte jagh, at thet war HERRANS ord.

9. Och köpte åkren af Hanameel mins faderbroders son i Anathoth, och wog honom penningarna til, siu siklar och tijo silfpenningar:

10. Och skref ett bref, och försiglade thet, och tog witne ther vppå, och wog vp penningarna på een wägskål:

11. Och tog thet försiglada köpbrefwet til migh, efter rätten och sedwänjan, och een öpen vthskrift;

12. Och fick köpbrefwet Baruch Neria sone, Mahaseja sons, vthi Hanameels mins faderbroders sons, och the witnes som i köpbrefwena stodo, och alla Judarnas närwaro som i gården för fångahuset såto:

13. Och befalte Baruch för theras ögon, och sade:

14. Thetta säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh: Tag thessa brefwen, thet försiglada köpbrefwet, samt medh thenna öpna vthskriftene, och lägg them vthi ett leerkäril, at the måga liggia förwarade i lång tijd.

15. Ty så säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh: Ännu skal man köpa huus, åkrar och wijngårdar i thesso landena.

16. Och tå jagh hade fått Baruch Neria sone köpbrefwet, bad jagh til HERRAN, och sade:

17. O Herre HERRE, sij, tu hafwer giordt himmel och jord genom tina stora kraft, och genom tin vthräckta arm, och ingen ting är för tigh omögelig.

18. Tu som mångom tusendom wäl giör, och wedergäller fädernas mißgierningar vthi theras barnas sköte efter them: tu store och starcke Gudh, HERRE Zebaoth är titt namn:

19. Stoor i rådh, och mächtig i gierningom; och tin ögon stå öpne öfwer alla menniskiors barnas wägar, at tu skalt gifwa hwarjom och enom efter sitt wäsende, och efter sins wäsendes frucht;

20. Tu som vthi Egypti land tekn och vnder giorde, alt in til thenna dagh, både medh Jsrael och medh menniskiomen, och giorde tigh ett namn, såsom thet i thenna dagh är.

21. Och förde titt folck Jsrael vthur Egypti land, genom tekn och vnder, genom ena mächtiga hand, medh enom vthräcktom arm, och genom stoor förskräckning;

22. Och gaf them thetta landet, hwilket tu theras fäder sworit hade, at tu them thet gifwa wille; ett land ther miölk och hannog vthi flöt.

23. Och tå the ther in kommo och besåto thet, hörde the intet tina röst, och wandrade eij heller efter tin lagh; och alt thet tu them budit hade at the giöra skulle, thet giorde the intet: therföre tu ock hafwer låtit them alla thenna olyckona wederfaras.

24. Sij, thenne staden är belagd, så at han måste wunnen, och för swärd, hunger och pestilentie, vthi the Chaldeers händer som emot honom strida, gifwen warda; och lika som tu sagt hafwer, så går thet nu, thet seer tu.

25. Och tu Herre HERRE, säger til migh: Köp tu en åker för penningar, och tag witne ther vppå; ändoch staden skal warda gifwen vthi the Chaldeers händer.

26. Och HERRANS ord skedde til Jeremia, och sade:

27. Sij, jagh HERREN är en Gudh öfwer alt kött: skulle något wara migh omögeligit?

28. Therföre säger HERREN altså: Sij, jagh gifwer thenna staden vthi the Chaldeers händer, och vthi Nebucad Rezars hand Konungens i Babel, och han skal winna honom.

29. Och the Chaldeer som emot thenna staden strida, skola komma här in, och tända här elden vppå, och bränna honom vp, samt medh husen, ther the Baal på taken rökt, och androm gudom drickoffer offrat hafwa, på thet the skulle förtörna migh.

30. Ty Jsraels barn, och Juda barn, hafwa af theras vngdom giordt thet migh illa behagar; och Jsraels barn hafwa förtörnat migh genom sina händers werck, säger HERREN.

31. Ty ifrå then tiden at thenne staden bygd war, tn til thenna dagh, hafwer han giordt migh wredan och grymman, så at jagh måste bortkasta honom ifrå mitt ansichte;

32. För alla Jsraels barnas och Juda barnas ondsko skul, then the bedrifwit hafwa, på thet the skulle förtörna migh, the, theras Konungar, Förstar, Prester och Propheter, och the som boo i Juda och Jerusalem:

33. The hafwa wändt migh ryggen til, och icke ansichtet: ändoch jagh lät altstädes lära them; men the wille intet höra eller bättra sigh.

34. Ther til hafwa the satt sin styggelse vthi thet huus som namn hafwer af migh, på thet the skulle thet orena;

35. Och hafwa bygdt Baals högder, i Hinnoms sons daal, på thet the skulle vpbränna sina söner och döttrar för Molech, ther jagh them intet om befalt hafwer, och kom migh icke heller någon tijd i sinnet, at the sådana styggelse giöra skulle, medh hwilko the så kommo Juda til at synda.

36. Och nu förthenskul säger HERREN Jsraels Gudh altså om thenna staden, ther J om säijen, at han skal för swärd, hunger och pestilentie vthi Konungens händer af Babel gifwen warda:

37. Sij, jagh skal församla them vthur all land, tijt jagh them bortdrifwer, genom mina stora wrede, grymhet och obarmhertighet; och skal låta komma them åter til thetta rumet igen, at the skola boo trygge:

38. Och the skola wara mitt folck, så wil jagh wara theras Gudh;

39. Och skal gifwa them eens hierta och wäsende, at the skola fruchta migh i alla sina lifsdagar, på thet them och theras barnom efter them skal wäl gå:

40. Och skal giöra ett ewigt förbund medh them, så at jagh icke wil aflåta at giöra them godt; och skal gifwa them min fruchtan i hiertat, at the icke skola wika ifrå migh.

41. Och thet skal wara min lust at jagh må giöra them godt: och jagh skal plantera them i thesso lande troliga, af alt hierta, och af allo siäl.

42. Ty så säger HERREN: Lika som jagh öfwer thetta folcket hafwer komma låtit alla thenna stora olyckona: altså skal jagh ock låta komma öfwer them alt thet goda som jagh til them sagt hafwer.

43. Och thet skola ännu åkrar köpte warda i thesso lande, om hwilket J säijen: Thet skal öde liggia, så at hwarken folck eller fää ther vthi blifwa skal, och skal warda gifwit vthi the Chaldeers händer.

44. Likwäl skal man ännu köpa åkrar, för penningar, och bebrefwa, försigla, och betyga vthi Ben Jamins land, och omkring Jerusalem, och vthi Juda städer, vthi the städer på bergomen, vthi the städer i dalomen, och vthi the städer söder vth: ty jagh skal wända theras fängelse, säger HERREN.

33. Capitel.

Medan Jeremia än satt i fängelset, kom HERRANS ord annan gången til honom, och sade: At HERREN skulle wäl låta Jerusalem förstöras, och sitt folck föras til Babel, v. 1. Doch wille han åter frälsa them tädan, och hielpa them heem i sitt land igen, at the ther vthi boo skulle såsom tilförene, v. 6. Och then tiden skulle komma, at han wille vpwäckia David rättferdighetenes frucht, thet är; en Konung som rätt och rättferdighet vprätta skulle, v. 14. Hwilkens rike och församling skulle wara så länge dagh och natt warade, v. 17.

Och HERRANS ord skedde til Jeremia annan gången, tå han ännu innelychter war i gården för fångahuset, och sade:

2. Thetta säger HERREN som thetta giör, HERREN som thetta werckar och vthrättar: HERRE är mitt namn:

3. Ropa til migh, så wil jagh swara tigh, och skal kungiöra tigh stoor och mächtig ting, the tu intet wetst.

4. Ty så säger HERREN, Jsraels Gudh, om thenna stadsens huus, och om Juda Konungars huus, som nederbrutne äro til at giöra bolwerck til wärn:

5. Och om them som här inkomne äro, på thet the skola strida emot the Chaldeer, at the måga vpfylla honom medh döda kroppar, hwilka jagh i mine wrede och grymhet slå skal: ty jagh hafwer förgiömt mitt ansichte för thenna stadenom, för alla theras ondsko skul:

6. Sjj, jagh wil förbinda theras såår, och giöra them helbregda, och skal tillåta them theras böön om frijd och trohet.

7. Ty jagh wil wända Juda fängelse, och Jsraels fängelse, och skal vpbyggia them lika såsom af begynnelsen:

8. Och skal rena them af all mißgierning, ther the medh emot migh syndat hafwa, och skal förlåta them all mißgierning ther the medh emot migh syndat och öfwerträdt hafwa.

9. Och thet skal wara migh til ett glädienamn, berömelse och prijs ibland alla Hedningar på jordene, tå the få höra alt thet goda som jagh them giör; och skola förvndra sigh och förskräckias öfwer alt thet goda, och öfwer all then frijd som jagh them gifwa wil.

10. Thetta säger HERREN: Vthi thetta rumet, ther J om säijen, thet är öde, efter hwarken folck eller fää i Juda städer, och på gatomen i Jerusalem blifwer: The så förödde äro, at ther hwarken folck, borgare eller boskap vthi är,

11. Ther skal man ännu åter höra roop af frögd och glädskap, brudgummas och brudz röst, och theras röst som säija: Tacker HERRANOM Zebaoth, ty HERREN är godh, och giör ju altid wäl i ewighet; och theras som tackoffer frambära til HERRANS huus: ty jagh skal omwända landsens fängelse, lika som af begynnelsen, säger HERREN.

12. Så säger HERREN Zebaoth: Vthi thetta rumet thet så öde är, at hwarken folck eller fää ther vthi är, och i alla thes städer, skola ännu herdars huus wara som hiordar föda skola;

13. Både i the städer på bergomen, och i the städer i dalomen, och i the städer söder vth, i Ben Jamins land, och omkring Jerusalem, och i Juda städer, ther skola ännu vth-och ingå räknade hiordar, säger HERREN.

14. Sjj, then tijd kommer, säger HERREN, at jagh thet goda ordet vpwäckia skal, som jagh til Jsraels huus, och Juda huus talat hafwer.

15. Vthi the samma dagar, och i then samma tiden skal jagh låta vpgå David rätt„ferdighetenes frucht, ( och thet skal wara „en Konung som wäl regera skal) och skal vp„rätta rätt och rättferdighet på jordene.

16. På then samma tiden skal Juda frälst warda, och Jerusalem säker boo, och man skal kalla honom HERREN wår rättferdighet.

17. Ty så säger HERREN: Thet skal icke fela, en af David skal sittia på Jsraels huus stool.

18. Theslikes skal eij heller någon tijd fela, at Prester och Leviter skola wara för migh, som bränneoffer giöra, och spijsoffer vptända, och offer slachta i ewig tijd.

19. Och HERRANS ord skedde til Jeremia, och sade:

20. Thetta säger HERREN: Om mitt förbund medh dagh och natt återwänder, at ingen dagh eller natt är i sinom tijd:

21. Så skal ock mitt förbund om intet warda medh minom tienare David, at han ingen son skal hafwa til en Konung på sinom stool; och medh Leviterna och Presterna mina tienare.

22. Lika som man intet räkna kan himmelens häär, eller mäta sanden i hafwet: altså skal jagh föröka mins tienares Davidz sädh, och Leviterna som migh tiena.

23. Och HERRANS ord skedde til Jeremia, och sade:

24. Hafwer tu icke sedt hwad thetta folcket talar, och säger: Hafwer doch HERREN the twå slächterna förkastat, som han vthkorat hade? Och försmäda mitt folck, lika som the intet meer skulle wara mitt folck.

25. Thetta säger HERREN: Håller jagh icke mitt förbund medh dagh och natt, och then ordning medh himmel och jord:

26. Så wil jagh ock förkasta Jacobs och Davidz mina tienares sädh, at jagh af theras sädh icke tager them som råda skola öfwer Abrahams, Jsaacs, och Jacobs sädh: ty jagh skal omwända theras fängelse, och förbarma migh öfwer them.

34. Capitel.

Tå Nebucad Nezar nu stridde moot Jerusalem och Juda, befalte Gudh Propheten säija Konung Zedekia, at Jerusalem skulle wunnit och förstördt warda, och han blifwa fången til Babel, rc. v. 1. Och han giorde så, v. 6. Samma tijd giorde Konung Zedekia förbund medh folcket i staden, at the skulle vthropa ett friåhr, at hwar och en skulle gifwa sin träl och trälinna frij, v. 8. Som nu thetta skedt war, wände the om, och togo hwar sin träl igen, v. 11. Tå böd HERREN Jeremia säija them, at efter the ock thetta emot hans budh och theras löfte giordt hade, så skulle han vthropa öfwer them ett friåhr til swärd, pestilentie och hunger, til thes han förgiorde them, rc. v. 12.

Thetta är thet ord som af HERRANOM skedde til Jeremia, tå Nebucad Nezar Konungen i Babel, samt medh allom sinom häär, och medh all rike på jordene som vnder hans wälde woro, och medh all folck örligade emot Jerusalem, och alla thes städer, och sade:

2. Thetta säger HERREN Jsraels Gudh: Gack bort, och tala medh Zedekia Juda Konung, och säg til honom: Så säger HERREN: Sij, jagh skal gifwa thenna staden vthi Konungens händer i Babel, och han skal bränna honom vp i eld.

3. Och tu skalt icke vndkomma hans hand, vtan warda gripen, och i hans hand gifwen, så at tu skalt see honom medh ögonen, och muntliga tala medh honom, och til Babel komma.

4. Så hör doch, tu Zedekia Juda Konung, HERRANS ord; thetta säger HERREN om tigh: Tu skalt icke döö genom swärd:

5. Vtan tu skalt döö i frijd: och lika som man hafwer brändt öfwer tina fäder the förra Konungar, som för tigh warit hafwa, så skal man ock bränna öfwer tigh, och begråta tigh: Ach herre! Ty jagh hafwer thet sagt, säger HERREN.

6. Och Propheten Jeremia talade all thessa orden til Zedekia Juda Konung i Jerusalem,

7. Tå Konungens häär i Babel allaredo stridde emot Jerusalem, och emot alla qwarlefda Juda städer, nemliga, emot Lachis och Aseka: ty thesse såsom the fastaste städer woro ännu qwarblefne af Juda städer.

8. Thetta är thet ord som af HERRANOM skedde til Jeremia, sedan Konung Zedekia ett förbund giordt hade medh allo folckena i Jerusalem, til at vthropa ett friåhr;

9. Så at hwar och en skulle gifwa sin träl, och hwar och en sina trälinno frij, the ther Ebreer och Ebreiske woro, at then ene Juden icke skulle wara thens andras träl.

10. Tå lydde honom alle Förstarna, och alt folcket som thet förbund vndergånget hade, at hwar och en skulle gifwa sin träl och trälinno frij, och icke meer hålla them för lifegna, och gåfwo them lösa.

11. Men något ther efter wände the om igen, och togo the trälar och trälinnor åter til sigh, som the frij gifwit hade, och twingade them at the trälar och trälinnor wara måste.

12. Tå skedde HERRANS ord til Jeremia af HERRANOM, och sade:

13. Thetta säger HERREN Jsraels Gudh: Jagh hafwer giordt ett förbund medh edra fäder, tå jagh förde them vthur Egypti land, vthu träldomens huus, och sade:

14. Tå siu åhr förlidne äro, så skal hwar och en låta sin broder, then en Ebreer är, och sigh honom såldt och i sex åhr tient hafwer, frij och löös: men edra fäder hörde migh intet, och bögde intet sin öron ther til.

15. Så hafwen J nu i dagh omwändt eder, och giordt thet migh wäl behagade, at J läten vthropa ett friåhr hwar och en sinom nästa, och hafwen ther vppå giordt ett förbund in för migh vthi the huse som efter mitt namn nämndt är:

16. Men J hafwen åter sedan trädt ther ifrå, och ohelgat mitt namn, och hwar och en igentaget sin träl och trälinno, the J haden frij gifwit, at the skulle wara sine egne; och twingen them nu, at the edra trälar och trälinnor wara måste.

17. Therföre säger HERREN altså: J hörden icke migh, at J måtten vthropat ett friåhr, hwar och en sinom broder, och sinom nästa: sij, så ropar jagh, säger HERREN, eder ett friåhr vth, til swärd, til pestilentie, til hunger; och skal icke låta eder blifwa vthi något rike på jordene.

18. Och the som öfwerträda mitt förbund, och icke hålla thes förbundz ord, som the för migh giordt hafwa, them skal jagh så giöra, lika som them kalfwenom then the i tw stycke höggo, och emellan båda stycken gingo;

19. Nemliga: Juda Förstar, Jerusalems Förstar, the kamererare, Presterna, och alt folcket i landena, som emellan stycken af kalfwen gångne äro:

20. Och skal gifwa them vthi theras fiendars hand, och theras som efter theras lijf stå, at theras kroppar skola foglomen vnder himmelen och diuromen på jordene til spijs warda.

21. Och Zedekia Juda Konung, och hans Förstar, skal jagh gifwa vthi theras fiendars händer, och i theras som efter theras lijf stå, och i Konungens häärs händer af Babel, hwilken nu ifrån eder afdragen är.

22. Ty sij, jagh wil befalla them, säger HERREN, och skal åter låta them komma in för thenna staden, och the skola strida emot honom, och winna honom, och vpbränna honom i eld; och jagh skal föröda Juda städer, så at ther ingen meer boo skal.

35. Capitel.

HERREN befaller Propheten biuda the Rechabiter wijn dricka, v. 1. Jeremia giorde så, v. 3. Men the swarade, at theras fader Jonadab hade förbudit them dricka wijn, eller byggia huus, rc. Therföre kunne the thet icke giöra, v. 6. Tå befalte HERREN Propheten predika thet för sitt folck, at the Rechabiter lydde theras fader: men hans folck wille intet lyda honom, v. 12. Therföre skulle han låta all then olycko komma öfwer them, som han emot them talat hade, v. 17. Men the Rechabiter wille han wälsigna, therföre at the woro sin fader lydige, v. 18.

Thetta är thet ord som af HERRANOM skedde til Jeremia, i Jojakims Josia sons, Juda Konungs tijd, och sade:

2. Gack bort vthi the Rechabiters huus, och tala medh them, och haf them in vthi HERRANS huus vthi en kamar, och skänck them wijn.

3. Tå tog jagh Jaasanja Jeremia son, Habazinia sons, samt medh hans bröder, och alla hans söner, och hela Rechabiters huus;

4. Och hade them in vthi HERRANS huus, vthi Hanans barnas, Jigdalja sons, then Gudz mansens kamar, hwilken widh Förstarnas kamar är, ofwan för Maaseja Sallum sons, dörawachtarens kamar.

5. Och jagh satte the Rechabiters huus barnom kannor före, fulla medh wijn, och skålar, och sade til them: Dricker wijn.

6. Men the swarade: Wij dricke intet wijn, ty wår fader Jonadab Rechab son, hafwer budit oß, och sagt: J och edor barn, skolen aldrig något wijn dricka;

7. Och intet huus byggia, ingen sädh såå, ingen wijngård plantera, eller hafwa: vtan skolen boo i tiäll i alla edra lifsdagar: på thet J mågen länge lefwa i landena ther J vthi wandren.

8. Altså lydom wij wår faders röst Jonadabs Rechabs sons, i alt thet han oß budit hafwer, så at wij intet wijn dricke i wåra lifsdagar, hwarken wij eller wåra hustrur, eller söner, eller döttrar:

9. Och byggiom eij heller någor huus ther wij vthi boo; och hafwom hwarken wijngårdar, eller åkrar, eller sädh:

10. Vtan boom vthi tiäll, och lydom och giörom all ting såsom wår fader Jonadab oß budit hafwer.

11. Men tå Nebucad Rezar Konungen i Babel drog hijt vp i landet, sade wij: Kommer, läter oß draga til Jerusalem för the Chaldeers och Syrers häär; och så hafwe wij sedan blifwit här i Jerusalem.

12. Tå skedde HERRANS ord til Jeremia, och sade:

13. Thetta säger HERREN Zebaoth, Jsraels Gudh: Gack bort, och säg til them i Juda, och til the inbyggiare i Jerusalem: Wiljen J tå icke bättra eder, så at J lyden min ord? Säger HERREN.

14. Jonadabs ord Rechabs sons, som han sinom barnom budit hafwer, at the intet wijn dricka skulle, the warda hållen, så at the dricka intet wijn in til thenna dagh, therföre at the lyda theras faders budh: men jagh hafwer tijdigt låtit predika eder, likwäl hören i migh intet.

15. Så hafwer jagh ock tijdigt sändt til eder alla mina tienare Propheterna, och låtit säija: Wänder eder om, hwar och en ifrå sitt onda wäsende, och bättrer edart lefwerne, och efterföljer icke andra gudar til at tiena them, så skolen J blifwa i landena som jagh eder och edra fäder gifwit hafwer: men J willen icke böija edor öron ther til, eller höra migh.

16. Ändoch Jonadabs barn Rechabs sons, sins faders budh hållet hafwa som han them budit hafwer: men thetta folcket hörer migh intet.

17. Therföre så säger HERREN Gudh Zebaoth, och Jsraels Gudh: Sij, jagh skal låta komma öfwer Juda, och alla Jerusalems inbyggiare, all then olycko som jagh emot them talat hafwer: therföre at jagh hafwer talat til them, och the wille intet höra; jagh hafwer ropat, men the wille intet swara migh.

18. Och til the Rechabiters huus sade Jeremia: Thetta säger HERREN Zebaoth, Jsraels Gudh: Therföre at J edars faders Jonadabs budh lydt hafwen, och hållet all hans budh, och alt thet giordt som han eder budit hafwer;

19. Therföre säger HERREN Zebaoth, Jsraels Gudh altså: Thet skal aldrig fela Jonadab Rechabs sone, at ju någor af hans sädh altid för migh stå skal.

36. Capitel.

Jfierde åhrena Konung Jojakims, böd HERREN Jeremia, skrifwa all sin ord i een book, at folcket måtte bättra sigh när the hörde them, v. 1. Tå lät han Baruch skrifwa, och läsa them i HERRANS huus, v. 4. Men åhret ther efter vthropades en fastedag; tå laas ock Baruch i samma book för hela folcket, v. 8. Sedan kallades han i Canceliet, och laas henne för Förstarna, v. 11. The sade thet Konungenom; och han lät ock läsa henne för sigh, v. 19. Som nu någre bladh läsne woro, lät han kasta henne i elden, v. 23. Och böd taga fatt Propheten medh Baruch; men HERREN förgiömde them, v. 26. Tå böd HERREN Jeremia skrifwa samma ord på nytt medh flera ther til, och förkunna Konungenom sitt straff, för thet han giordt hade, v. 27. Och han giorde så, v. 32.

Vthi fierde åhrena Jojakims Josia sons Juda Konungs, skedde thetta ordet til Jeremia af HERRANOM, och sade:

2. Tag ena book, och skrif ther vthi alt thet taal som jagh til tigh talat hafwer öfwer Jsrael, öfwer Juda, och all folck, ifrå then tiden tå jagh til tigh talat hafwer, nemliga, ifrån Josia tijd, alt in til thenna dagh.

3. Om til ewentyrs Juda huus, när the höra all then olycko som jagh hafwer i sinnet at giöra them, sigh omwända måga, hwar och en ifrå sitt onda wäsende, på thet jagh måtte förlåta them theras mißgierningar och synder.

4. Tå kallade Jeremia Baruch Neria son: then samme Baruch skref vthi ena book af Jeremia mun all HERRANS ord, som han til honom talat hade.

5. Och Jeremia böd Baruch, och sade: Jagh är fången, så at jagh icke kan gå vthi HERRANS huus:

6. Men gack tu ther in, och läs bokena, ther tu HERRANS ord af minom mun vthi skrifwit hafwer, för folckena i HERRANS huus på fastodagomen; och skalt theslikes läsa them för hela Juda öron, som vthu theras städer inkomma.

7. Om the til ewentyrs måtte ödmiuka sigh medh bediande in för HERRANOM, och omwända sigh hwar och en ifrå sitt onda wäsende: ty wreden och grymheten är stoor, ther HERREN emot thetta folcket om talat hafwer.

8. Och Baruch Neria son giorde alt thet Propheten Jeremia honom befalt hade, och laas HERRANS ord vthu bokene i HERRANS huus.

9. Men thet begaf sigh vthi femte åhrena Jojakims Josia sons Juda Konungs, vthi nijonde månadenom, at man förkunnade ena fasto för HERRANOM allo folckena i Jerusalem, och allo folckena som vthaf Juda städer til Jerusalem kommo.

10. Och Baruch laas vthu bokene Jeremia ord i HERRANS huus, vthi Gemaria kamar, Saphan sons Cancelerens, i öfra gårdenom, in för then nya porten åth HERRANS huus för allo folckena.

11. Tå nu Michaja Gemaria son Saphan sons, all HERRANS ord vthu bokene hördt hade:

12. Gick han nedh vthi Konungs huset vthi Canceliet; och sij, ther såto alle Förstarna, Elisama Canceleren, Delaja Semaja son, Elnathan Achbor son, Gemaria Saphan son, och Zedekia Hanania son, samt medh alla Förstarna.

13. Och Michaja förkunnade them all the ord som han hördt hade, tå Baruch laas vthu bokene för folckens öron.

14. Tå sände alle Förstarna Judi Nethania son, Selemia sons, Cusi sons, efter Baruch, och läto säija honom: Tag then bokena medh tigh ther tu vthu för folckena läsit hafwer, och kom hijt: och Baruch Neria son tog bokena medh sigh, och kom til them.

15. Och the sade til honom: Sätt tigh, och läs, at wij måge hörat. Och Baruch laas för theras öron.

16. Och tå the all orden hördt hade, förskräcktes the hwar emot then andra, och sade til Baruch: Wij wilje förkunna Konungenom all thessa orden.

17. Och sporde the Baruch: Säg oß, huru hafwer tu skrifwit all thessa orden vthu hans mun?

18: Baruch sade til them: Han laas migh all thessa orden til vthaf sinom mun, och jagh skref them medh bläck vthi bokena.

19. Tå sade Förstarna til Baruch: Gack bort, och förgöm tigh medh Jeremia, så at ingen weet hwar J ären.

20. Men the gingo in til Konungen i förpalatset, och läto bokena blifwa qwara i Elisama Cancelerens kamar, och sade för Konungenom all thessa orden.

21. Tå sände Konungen Judi åstadh til at hämta bokena: han tog henne vthur Elisama Cancelerens kamar, och Judi laas henne för Konungenom, och allom Förstomen, som för Konungenom stodo.

22. Men Konungen satt i winterhusena för skorstenen, i nijonde månadenom.

23. Som nu Judi try eller fyra bladh läsit hade, skar han henne sönder medh enom skrifknif, och kastade i elden, som i skorstenenom war, til thes boken platt vpbrändes i eldenom.

24. Och ingen förskräckte sigh eller sönderref sin kläder, hwarken Konungen, eller hans tienare, hwilke doch all thessa orden hördt hade.

25. Ändoch Elnathan, Delaja, och Gemaria bådo Konungen at han doch icke wille vpbränna bokena: men han hörde them intet.

26. Ther til böd äntå Konungen Jerahmeel Hammelech sone, och Seraja Asriel sone, och Selemja Abdeel sone, at the skulle gripa Baruch skrifwaren, och Jeremia Propheten: men HERREN hade förgiömt them.

27. Tå skedde HERRANS ord til Jeremia, sedan Konungen hade vpbrändt bokena, och the ord som Baruch vthaf Jeremia mun skrifwit hade, och sade:

28. Tag tigh åter een annor book, och skrif all the förra orden ther vthi, som i then första bokene stodo, then Jojakim Juda Konung vpbrändt hafwer.

29. Och säg til Jojakim Juda Konung: Thetta säger HERREN: Tu hafwer vpbrändt bokena, och sagt: Hwij hafwer tu ther vthi skrifwit, at Konungen af Babel komma skal, och förderfwa thetta landet, och giörat så at hwarken folck eller fää meer ther inne blifwa skal?

30. Therföre säger HERREN om Jojakim Juda Konung: Thet skal ingen af hans sädh sittia på Davidz stool; och hans kropp skal vthkastad warda, och liggia i heta om dagen, och i frost om nattena.

31. Och jagh skal hemsökia honom och hans sädh, och hans tienare, för theras mißgierningar skul; och jagh skal låta komma öfwer them, och öfwer Jerusalems inbyggiare, och öfwer them i Juda, alla then olycko som jagh til them talat hafwer, och the doch intet höra wille.

32. Så tog Jeremia een annan book, och fick henne Baruch Neria sone skrifwarenom: och han skref ther vthi af Jeremia mun, all the ord som i bokene stodo, som Jojakim Juda Konung hade i eld vpbränna låtit: och til the samma wordo ännu mycket flere ord tillagd än the förra woro.

37. Capitel.

Konung Zedekia och folcket äro HERRANOM olydige, v. 1. Doch sänder Zedekia bodh til Propheten, at han skal bedia för honom och folcket, v. 3. Jeremia swarar, at ändoch Konungen i Babel war nu dragen ifrå them, skulle han likwäl snart komma igen och vpbränna Jerusalem i eld, v. 6. Sedan wille Jeremia gå vthaf staden at beställa något, tå blef han fången i porten, såsom han hade welat rymma til the Chaldeer, slagen och kastad i fängelse, v. 11. Något efter lät Zedekia hämtan, och frågan hemliga; tå swarade han thet samma, v. 17. Och bad Konungen taga sigh vthu fångahuset. Och så befalte Konungen förwaran i gården för fångahuset, etc. v. 18.

Och Zedekia Josia son wardt Konung vthi Chonia stadh Jojakims sons: ty Nebucad Rezar Konungen i Babel giorde honom til Konung i Juda land.

2. Men han, och hans tienare, och folcket i landena, lydde intet HERRANS ord, som han genom Propheten Jeremia talade.

3. Likwäl sände Konung Zedekia Jehuchal Selemja son, och Zephania Maaseja son Presten, til Propheten Jeremia, och lät säija honom: Bed HERRAN wår Gudh för oß.

4. Ty Jeremia gick nu vth och in ibland folcket, och ingen lade honom nu i fängelse.

5. Så war Pharaos häär dragen vthur Egypten: och the Chaldeer som för Jerusalem lågo, tå the sådant rychte hörde, woro ifrån Jerusalem afdragne.

6. Och HERRANS ord skedde til Propheten Jeremia, och sade:

7. Thetta säger HERREN Jsraels Gudh: Så säger til Juda Konung, then eder til migh sändt hafwer, til at fråga migh: Sij, Pharaos häär som eder til hielp vthdragen är, skal åter draga heem igen vthi Egypten.

8. Och the Chaldeer skola komma igen, och strida emot thenna staden, och winna honom, och vpbränna honom i eld.

9. Therföre säger HERREN altså: Bedrager icke edra siälar, så at J täncken: The Chaldeer draga wäl sin wägh: the skola intet draga sin wägh.

10. Och om J än slogen hela the Chaldeers häär som emot eder strida, och någre af them qware blefwe såre, så skulle the äntå resa sigh vp hwar och en i sitt tiäll, och vpbränna thenna staden medh eld.

11. Som nu the Chaldeers häär ifrån Jerusalem afdragen war för Pharaos häär skul,

12. Gick Jeremia vthur Jerusalem, och wille gå vthi Ben Jamins land, til at bestyra ther om några ägor ibland folcket.

13. Och tå han kom vthi Ben Jamins port, så war ther en skickad för en portwachtare benämnd Jirija Selemja son Hanania sons, then samme tog fatt vppå Propheten Jeremia, och sade: Tu wilt falla til the Chaldeer.

14. Jeremia sade: Thet är icke sant; jagh wil intet falla til the Chaldeer: men Jirija wille intet höra honom, vtan grep Jeremia, och hade honom bort til Förstarna.

15. Och Förstarna wordo wrede vppå Jeremia, och läto slå honom, och kastade honom i fängelse vthi Jonathans skrifwarens huus; then samma satte the til stockmästare.

16. Altså gick Jeremia in vthi kulona, och fängelset, och låg ther i långan tijd.

17. Och Konung Zedekia sände bort, och lät hämta honom, och frågade honom hemliga i sitt huus, och sade: Är ock något ord på färde af HERRANOM? Jeremia sade: Ja; ty tu skalt Konungenom i Babel i händer gifwen warda.

18. Och Jeremia sade til Konungen Zedekia: Hwad hafwer jagh brutit emot tigh, tina tienare och thetta folck, at the hafwa kastat migh i fängelse?

19. Hwar äro nu edre Propheter, som eder spådde, och sade: Konungen i Babel warder intet kommandes öfwer eder, eller öfwer thetta landet?

20. Och nu, min herre Konung, hör migh, och lät mina böön något gälla för tigh, och lät migh icke åter sändas vthi Jonathans skrifwarens huus, at jagh ther döör.

21. Tå befalte Konung Zedekia, at man skulle bewara Jeremia vthi gårdenom för fångahuset, och lät gifwa honom om dagen ett brödh af bakarebodene, til thes alt brödet i stadenom åthgånget war. Altså blef tå Jeremia vthi gårdenom för fångahuset.

38. Capitel.

Jeremia förmante folcket gifwa sigh i the Chaldeers händer, v. 1. Blef för sin predikan anklagad, och kastad vthi ett slemt fängelse, fult medh träck, v. 4. Och wardt åter vptagen genom Ebed Melechs then Ethiopens förbön, v. 7. Sedan lät Konungen hämtan, och frågan hemliga, v. 14. Och han swarade, at om Konungen gåfwo sigh til the Chaldeer, skulle han blifwa behållen: hwar och icke, så skulle staden likwäl blifwa wunnen, och han theslikes fången, v. 17. Tå förböd Konungen honom säija thet för Förstarna, v. 24. Så blef Jeremia i gården för fångahuset, til thes staden wardt wunnen, v. 28.

Men Sephatja Matthan son, och Gedalia Pashur son, och Juchal Selemja son, och Pashur Malchia son hörde the orden som Jeremia til alt folcket talade, och sade:

2. Thetta säger HERREN: Then som blifwer i thenna stadenom, han måste döö för swärd, hunger och pestilentie; men then som vthgår til the Chaldeer, han skal blifwa lefwandes, och gå af medh sitt lijf, såsom medh ett byte:

3. Ty så säger HERREN: Thenne staden skal gifwen warda Konungens häär af Babel, och the skola winna honom.

4. Tå sade Förstarna til Konungen: Lät doch dräpa thenna mannen: ty medh thet sättet afwänder han thet krigsfolck som ännu qwart är i thenna stadenom; sammalunda ock alt folcket, efter han sådana ord til them säger: ty then mannen söker icke efter thet som folckets bästa är, vtan thet wärsta.

5. Konungen Zedekia sade: Sij, han är i edra händer: ty Konungen förmår intet emot eder.

6. Tå togo the Jeremia, och kastade honom vthi Malchias kulo Hammelech sons, then på gården för fångahuset war: och släppte honom medh tågh neder i kulona, ther intet watn vtan träck vthi war; och Jeremia sanck neder i träcken.

7. Tå nu Ebed Melech then Ethiopen, en kamererare i Konungs husena hörde, at the hade kastat Jeremia vthi kulona, och Konungen satt vthi Ben Jamins port:

8. Så gick Ebed Melech vthu Konungs husena, och talade medh Konungenom, och sade:

9. Minherre Konung, the män handla illa medh Propheten Jeremia, at the hafwa kastat honom i kulona, ther han må af hunger döö; ty i stadenom är intet brödh meer.

10. Tå befalte Konungen EbedMelech then Ethiopen, och sade: Tag tretijo män medh tigh af thessa, och tag Propheten Jeremia vp vthu kulone förr än han döör.

11. Och EbedMelech tog männerna medh sigh, och gick vthi Konungs huset vnder fataburen, och tog ther gamla och vthslitna paltor, och lät them neder medh ett reep til Jeremia i kulona.

12. Och EbedMelech then Ethiopen sade til Jeremia: Lät thenna gamla och vthslitna paltorna vnder tina armar omkring repet. Och Jeremia giorde så.

13. Och the drogo Jeremia vp medh repena vthu kulone, och Jeremia blef så i gårdenom för fångahuset.

14. Och Konung Zedekia sände bort, och lät hämta Propheten Jeremia til sigh, til then tredie ingången på HERRANS huus: och Konungen sade til Jeremia: Jagh wil fråga tigh något; käre, fördöl intet för migh.

15. Jeremia sade til Zedekia: Om jagh säger tigh något, så dräper tu migh doch; och om jagh gifwer tigh rådh, så lyder tu migh intet.

16. Tå swor Konung Zedekia Jeremia hemliga, och sade: Så sant som HERREN lefwer, then oß thenna siälena giordt hafwer, wil jagh icke dräpa tigh, eller få tigh the män i händer som efter titt lijf stå.

17. Och Jeremia sade til Zedekia: Thetta säger HERREN Gudh Zebaoth, Jsraels Gudh: Om tu vthgår til Konungens Förstar af Babel, så skalt tu blifwa lefwandes, och thenne staden skal icke vpbränd warda, vtan tu och titt huus skolen widh lijf blifwa.

18. Men om tu icke vthgår til Konungens Förstar af Babel, så warder thenne staden vthi the Chaldeers händer gifwen, och the skola vpbränna honom i eld; och tu skalt eij heller vndkomma theras händer.

19. Konung Zedekia sade til Jeremia: Jagh befruchtar migh, at jagh må warda gifwen the Judar i händer, som til the Chaldeer falne äro, at the skola bespotta migh.

20. Jeremia sade: Man warder tigh intet gifwandes; käre, hör doch HERRANS röst, then jagh tigh säger: så skal tigh wäl gå, och tu skalt lefwandes blifwa.

21. Men om tu icke vthgår, så är thetta thet ord som HERREN migh vnderwist hafwer:

22. Sij, alla the qwinnor som ännu qwara äro vthi Juda Konungs huus, the måste vth til Konungens Förstar af Babel; the samma skola tå säija: Ach! tine tröstare hafwa bedraget och förfördt tigh, och fördt tigh neder i träcken, och låta tigh nu liggia.

23. Altså skola tå alla tina hustrur och barn vthkomma til the Chaldeer, och tu sielf skalt icke kunna vndkomma theras händer: vtan tu skalt warda gripen af Konungenom i Babel, och thenne staden skal medh eld vpbränd warda.

24. Och Zedekia sade til Jeremia: Se til at ingen får thessa orden weta; så warder tu icke dödad.

25. Och om Förstarna få weta at jagh hafwer talat medh tigh, och the komma til tigh, och säija: Säg, hwad hafwer tu talat medh Konungenom? Döl thet icke för oß, så wilje wij icke dräpa tigh; och hwad hafwer Konungen talat medh tigh?

26. Så säg til them: Jagh hafwer bedit Konungen, at han icke skal låta migh åter komma vthi Jonathans huus igen, at jagh icke blifwer ther död.

27. Tå kommo alle Förstarna til Jeremia, och frågade honom: och han sade them såsom Konungen honom befalt hade. Så öfwergåfwo the honom, efter the intet kunde förfara af honom.

28. Och Jeremia blef vthi gårdenom för fångahuset, alt in til then dagen tå Jerusalem wunnet wardt: och ther war han tå Jerusalem wardt wunnet.

39. Capitel.

Hwad Jeremia här til hafwer propheterat om Jerusalems förstöring och thet Babyloniska fängelset, begynner han här beskrifwa, huru thet är fulbordat, nemlig, at Konung Nebucad Nezar af Babel, är kommen för Jerusalem; hafwer wunnet staden v. 1. Fått Konung Zedekia fatt; sagt en doom öfwer honom, etc. v. 4. Brändt vp staden; brutit nedh murarna, och fördt folcket fånget til Babel, v. 8. Men Propheten Jeremia befalte han gifwa löös, efter hans wilja, v. 11. Beskrifwer ock, huru HERREN hafwer låfwat frälsa EbedMelech, therföre at han satte sina tröst vppå honom, v. 15.

Vthi nijonde åhrena Zedekia Juda Konungs, i tijonde månadenom, kom Nebucad Rezar Konungen i Babel, och all hans häär för Jerusalem, och belade honom.

2. Och i ellofte åhrena Zedekia, på nijonde dagen, i fierde månadenom, föllo the in i staden.

3. Och alle Konungens Förstar af Babel drogo ther in, och höllo i medlesta portenom, nemliga, NergalSarEzer, SamgarNebo, Sarsechim öfwerste kamereraren, NergalSarEzer hoffmästaren, och alle andre Konungens Förstar af Babel.

4. Som nu Zedekia Juda Konung, samt medh sitt krigsfolck, them såg, flydde the om nattena vthu stadenom widh Konungs örtagården, genom then porten emellan the twå murar, och drogo bort åth markene.

5. Men the Chaldeers häär jagade efter them, och fingo fatt på Zedekia i then markene widh Jericho; och fångade honom, och förde honom til Nebucad Nezar Konungen i Babel til Riblath, hwilket vthi the landena Hamath ligger: han sade en doom öfwer honom.

6. Och Konungen i Babel lät dräpa Zedekia barn för hans ögon i Riblath: och drap alla Juda Förstar.

7. Men Zedekia lät han stinga ögonen vth, och binda honom medh kädior, at han skulle föra honom til Babel.

8. Och the Chaldeer brände vp både Konungs huset och borgare husen, och bruto nedh murarna i Jerusalem.

9. Men hwad som ännu af folckena qwart i stadenom war, och the som eljes til honom falne woro, them förde NebuzarAdan höfwitzmannen allesammans fångna til Babel.

10. Men några af thet fattiga folcket, som intet hade, lät NebuzarAdan höfwitzmannen på then tiden qwara blifwa i Juda land, och fick them wijngårdar och åkrar.

11. Men Nebucad Rezar Konungen i Babel, hade befalt NebuzarAdan höfwitzmannenom om Jeremia, och sagt:

12. Tag honom, och rama hans bästa, och giör honom intet ondt, vtan såsom han thet begärar af tigh, så giör medh honom.

13. Tå sände NebuzarAdan höfwitzmannen, och Nebusasban öfwerste kamereraren, NergalSarEzer hoffmästaren, och alle Konungens Förstar i Babel bort;

14. Och läto hämta Jeremia vthaf gårdenom för fångahuset, och befalte honom Gedalia Ahikams sone, Saphans sons, at han skulle hafwa honom vthi sitt huus, och at han skulle blifwa när folckena.

15. War ock HERRANS ord kommet til Jeremia, medan han ännu i gårdenom för fångahuset fången låg, och hade sagt:

16. Gack bort, och säg EbedMelech Ethiopenom: Thetta säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh: Sij, jagh skal låta komma min ord öfwer thenna staden, til olycko, och til intet godt, och tu skalt thet see på then tiden.

17. Men tigh wil jagh frija på then tiden, säger HERREN, och skal icke gifwa tigh them i händer som tu fruchtar tigh före.

18. Ty jagh skal hielpa tigh ther vth, så at tu icke skalt falla genom swärd, vtan skalt gå af medh titt lijf såsom medh ett byte; therföre at tu hafwer satt tina tröst vppå migh, säger HERREN.

40. Capitel.

När the kommo til Rama medh fångarna, lät höfwitzmannen Nebuzar Adan hämta Jeremia til sigh; bekände at HERRANS ord emot Jerusalem woro fulbordade, v. 1. Och gaf honom i skön, antingen han wille följa medh til Babel, eller ock blifwa qwar medh Gedalia, hwilken Konung NebucadNezar hade satt öfwer landet, v. 4. Jeremia blef qwar hoos Gedalia, v. 6. Samkades ock månge andre af Judarna som flydde woro til honom, v. 7. Tå warnade Johanan Kareah son Gedalia, at Jsmael Nethanja son wille dräpa honom; men han trodde thet intet, v. 13.

Thetta är thet ord som af HERRANOM skedde til Jeremia, tå NebuzarAdan höfwitzmannen gaf honom löös i Rama: ty han war ock bunden medh kädior ibland alla the som i Jerusalem och Juda fångne woro, at man them til Babel bortföra skulle.

2. Tå nu höfwitzmannen hade låtit hämta Jeremia til sigh, sade han til honom: HERREN tin Gudh hafwer talat thenna olyckona öfwer thetta rumet;

3. Och HERREN hafwer ock så låtit kommat, och giordt som han thet sagt hafwer: ty i hafwen syndat emot HERRAN, och icke lydt hans röst, therföre är eder sådant wederfaret.

4. Nu sij, jagh hafwer i dagh giordt tigh löös vthu kädiorna, ther tina händer medh bundna woro: lyster tigh draga medh migh til Babel, så kom, jagh wil weta titt bästa; lyster tigh ock icke draga medh migh til Babel, så lät thet blifwa: sij, ther hafwer tu hela landet för tigh; hwar tigh tycker godt wara och tigh behagar, tijt gack.

5. Ty fram länger warder ingen omwändning meer: therföre må tu wända om igen til Gedalia Ahikams son, Saphan sons, then Konungen i Babel öfwer Juda städer satt hafwer, och blifwa när honom ibland folcket, eller gå bort tijt tigh bäst täckes. Och höfwitzmannen gaf honom täring och skäncker, och lät honom gå.

6. Altså kom Jeremia til Gedalia Ahikams son i Mizpa, och blef när honom ibland folcket som ännu i landena qwart blifwit war.

7. Tå nu the höfwitzmän, som i markene lågo, samt medh theras folck, fingo weta at Konungen i Babel hade satt Gedalja Ahikams son öfwer landet, och både öfwer män och qwinnor, barn och the ringesta i landena, som til Babel icke förde woro;

8. Kommo the til Gedalia i Mizpa, nemliga: Jsmael Nethanja son, Johanan och Jonathan Kareah söner, och Seraja Thanhumeth son, och Ephai söner af Nethophat, och Jesania Mahachati son, samt medh theras män.

9. Och Gedalia Ahikams son, Saphan sons, giorde them och theras män en eed, och sade: Fruchter eder intet at wara the Chaldeer vnderdånige: blifwer i landena, och warer Konungenom i Babel vnderdånige, så warder eder wäl gåendes.

10. Sij, jagh boor här i Mizpa, på thet jagh skal tiena the Chaldeer som til oß komma: therföre församler in wijn, och fikon, och oljo, och läter thet vthi edor faat, och boor vthi edra städer som J fått hafwen.

11. Och alle the Judar som i Moabs land woro, och Ammons barnas, och i Edom, och i all land, tå the hörde at Konungen i Babel hade låtit somliga qwara blifwa i Juda, och satt Gedalia Ahikams son, Saphan sons öfwer them;

12. Kommo the alle igen ifrån all rum tijt the hade fördrefne warit, in vthi Juda land til Gedalia i Mizpa, och församlade in ganska mycket wijn och sikon.

13. Men Johanan Kareah son, samt medh alla höfwitzmännerna som i markene legat hade, kommo til Gedalia i Mizpa,

14. Och sade til honom: Wetst tu ock at Baalis Ammons barnas Konung hafwer sändt hijt Jsmael Nethanja son, at han skal slå tigh ihiäl? Så wille Gedalia Ahikams son icke troo them.

15. Tå sade Johanan Kareah son til Gedalia hemliga i Mizpa: Käre, jagh wil gå bort, och slå Jsmael Nethanja son ihiäl, så at ingen skal få wetat: hwij skal han slå tigh, at alle the Judar som til tigh församlade äro, skola förströdde warda, och the som ännu af Juda qware blefne äro, förgås?

16. Men Gedalia Ahikams son sade til Johanan Kareah son: Thet skalt tu icke giöra; thet är intet sant, som tu om Jsmael säger.

41. Capitel.

Något ther efter, kom förbenämnde Jsmael medh några andra, och drap Gedalja, samt the Judar och Chaldeer som medh honom woro, v. 1. Ther til 80 män som wille gå vp til Jerusalem at offra, v. 4. Och han wille fördt thet igenlefda folcket in vthi the Ammoniters land, v. 10. Men Johanan Kareah son kom medh något folck, och fick honom them ifrån, v. 11. Och tänckte draga in i Egypten: ty the fruchtade sigh för the Chaldeer, efter Jsmael hade dräpit Gedalja then the öfwer landet satt hade, v. 16.

Men i siunde månadenom, kom Jsmael Nethanja son, Elisama sons, af Konungsligo slächt, samt medh Konungens öfwerstar, och tijo män medh honom, til Gedalia Ahikams son i Mizpa, och ther åto the tilhopa medh hwar annan i Mizpa.

2. Och Jsmael Nethanja son stod vp, och the tijo män som medh honom woro, och slogo Gedalia Ahikams son, Saphan sons, ihiäl medh swärd: therföre at Konungen i Babel honom öfwer hela landet satt hade.

3. Ther til slog Jsmael alla the Judar som när Gedalia woro i Mizpa, och the Chaldeer som ther funnos, och alla krigsmännerna.

4. Then andra dagen ther efter, sedan Gedalja slagen war, och thet ännu ingen wiste,

5. Kommo ottatijo män af Sichem, af Silo, och af Samarien, och hade rakat af skägget, och sönderrifwit sin kläder, och sargat sigh, och båro spijsoffer och rökelse medh sigh, at the thet skulle offra vthi HERRANS huus.

6. Och Jsmael Nethanja son gick vth ifrå Mizpa emot them; gick och greet: som han nu kom til them, sade han til them: J skolen komma til Gedalia Ahikams son.

7. Men tå the kommo mitt in vthi staden, drap them Jsmael Nethanja son, och the män som medh honom woro, widh brunnen.

8. Men ther woro tijo män ibland, the sade til Jsmael: Käre, slå oß icke ihiäl; wij hafwe ägodelar i åkrenom, af hwete, biugg, oljo och hannog. Altså hölt han vp, och drap them icke medh the andra.

9. Men brunnen ther Jsmael the dödas kroppar vthi kastade, som han slagit hade samt medh Gedalia, är then, som Konung Asa giöra lät emot Baesa Jsraels Konung; honom vpfylte nu Jsmael Nethanja son medh the slagna.

10. Och thet folck som qwart war i Mizpa, och Konungens döttrar, förde Jsmael Nethanja son bort för fångar, samt medh alt thet folck som igenlåtet war i Mizpa, öfwer hwilka NebuzarAdan höfwitzmannen Gedalia Ahikams son satt hade, och drog bort, och wille öfwer in til Ammons barn.

11. Men tå Johanan Kareah son, medh alla the höfwitzmän som medh honom woro, fingo weta alt thet onda som Jsmael Nethanja son bedrifwit hade:

12. Togo the alt folcket til sigh, och drogo bort emot Jsmael Nethanja son til stridz, och kommo til honom widh thet stora watnet i Gibeon.

13. Tå nu alt folcket som war medh Jsmael, sågo Johanan Kareah son, och alla the höfwitzmän som när honom woro, wordo the glade.

14. Och alt thet folck, som Jsmael hade bortfördt ifrå Mizpa, wände tilbaka, och föllo in til Johanan Kareah son.

15. Men Jsmael Nethanja son vndkom Johanan medh otta män, och drog in til Ammons barn.

16. Och Johanan Kareah son, samt medh alla höfwitzmännerna som medh honom woro, togo alt thet qwarblefna folcket (som the igen taget hade ifrån Jsmael Nethanja son) af Mizpa til sigh, efter thet Gedalia Ahikams son slagen war, nemliga: krigsmän, qwinnor och barn, och kamererare, som the af Gibeon igenhämtat hade;

17. Och drogo bort åth, och kommo til herberge til Chimham widh BethLehem, och wille draga in vthi Egypten,

18. För the Chaldeer: förty, the fruchtade sigh för them, efter Jsmael Nethanja son hade dräpit Gedalia Ahikams son, then Konungen i Babel öfwer landet satt hade.

42. Capitel.

Tå bådo Johanan Kareah son, samt the andre öfwerstar och folcket Jeremia, at han skulle fråga HERRAN för them, hwad the giöra skulle; och låfwade sigh wilja lyda alt thet HERREN them befalte, v. 1. Jeremia giorde så; och HERREN swarade, at om the blefwe qwar i landena, wille han wälsigna och vpbyggia them, och the Chaldeer skulle intet skada them, v. 7. Men om the drogo in i Egypten, wille han ther förgiöra them genom hunger, pestilentie och swärd, v. 17. Thet sade Jeremia them, och förmante them lyda HERRANS ord, v. 19.

Tå trädde fram alle höfwitzmännerna, Johanan Kareah son, Jesanja Hosaja son, samt medh allo folckena, både små och store;

2. Och sade til Propheten Jeremia: Käre, lät wåra böön något gälla för tigh, och bed för oß HERRAN tin Gudh, om alla thessa igenlefda: ty, thes wärr, wij äre fåå igenblefne af mångom, såsom tu sielfwer oß seer medh tin ögon;

3. At HERREN tin Gudh wille kungiöra oß, hwart wij draga, och hwad wij giöra skole.

4. Och Propheten Jeremia sade til them: Nu wäl, jagh wil höra eder; och sij, jagh wil bedia HERRAN edar Gudh såsom J sagt hafwen; och alt thet HERREN eder swarar, thet wil jagh kungiöra eder, och wil intet dölja vndan för eder.

5. Och the sade til Jeremia: HERREN ware ett wist och sant witne emellan oß, om wij icke giöre alt thet HERREN tin Gudh genom tigh oß befallandes warder;

6. Ware sigh godt eller ondt, så wilje wij lyda HERRANS wår Gudz röst, then wij sände tigh til; på thet oß må wäl gå, tå wij HERRANS wår Gudz röst lyde.

7. Efter tijo dagar skedde HERRANS ord til Jeremia.

8. Ta kallade han Johanan Kareah son, och alla höfwitzmännerna som när honom woro, och alt folcket både små och stora,

9. Och sade til them: Thetta säger HERREN Jsraels Gudh, til hwilken J migh sändt hafwen, at jagh skulle bära edor böön fram för honom;

10. Om J blifwen i thesso lande, så wil jagh vpbyggia och icke omkull slå eder; jagh skal plantera och icke vpryckia eder: ty thet onda som jagh eder giordt hafwer, thet ångrar migh allaredo.

11. J skolen wäl säkre wara för Konungenom i Babel, then J rädens före, säger HERREN; J skolen intet fruchta honom: ty jagh wil wara när eder, at jagh skal hielpa och frälsa eder ifrå hans hand.

12. Jagh skal bewisa eder barmhertighet, och förbarma migh öfwer eder, och föra eder vthi edart land igen.

13. Men om J säijen: Wij wilje icke blifwa i thesso landena, på thet J ju icke skolen lyda HERRANS edars Gudz röst;

14. Vtan säijen: Neij, wij wilje draga in vthi Egypti land, på thet wij intet örlig see måge, eller höra basuners liudh, och ingen hunger för brödz brist skul lida, ther wilje wij blifwa.

15. Nu, så hörer HERRANS ord, J qwarblefne af Juda: Thetta säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh: Om J ställen edor ansichte til at draga in vthi Egypten, så at J wiljen ther blifwa:

16. Så skal swärdet ther J fruchten eder före, drabba på eder vthi Egypti land; och hungren then J rädens före, skal allstädes följa eder vthi Egypten, och skolen ther döö.

17. Ty ware sigh ho the kunna, som sitt ansichte tijt ställa, at the wilja draga in vthi Egypten, ther til at blifwa, the skola döö genom swärd, hunger och pestilentie; och ingen skal qwar blifwa, eller vndslippa thet onda, som jagh skal öfwer them komma låta.

18. Ty så säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh: Lika som min wrede och grymhet är gången öfwer Jerusalems inbyggiare, så skal hon ock gå öfwer eder, om J dragen in vthi Egypten: på thet J skolen warda til bannor, til vnder, til swärjande, och til skam, och aldrig meer få see thetta rumet.

19. HERRANS ord gäller eder til, J qwarblefne af Juda, at J icke dragen in vthi Egypten: therföre weter, at jagh i dagh betygar eder;

20. Eljes seen J edra siälar illa före: ty J sänden migh til HERRAN edar Gudh, och saden: Bed HERRAN wår Gudh för oß; och alt thet HERREN wår Gudh säijandes warder, thet kungiör oß, så wilje wij giöra ther efter.

21. Thet hafwer jagh nu i dagh låtit eder få weta; men J hafwen intet welat höra HERRANS edars Gudz röst, eller alt thet han migh til eder befalt hafwer.

22. Så skolen J nu weta, at J genom swärd, hunger och pestilentie döö måsten, vthi thet rum tijt J achten at draga, at J ther boo skolen.

43. Capitel.

Som nu Jeremia vthtalat hade, sade öfwerstarna at han lög: HERREN hade intet talat medh honom, eller sändt honom til them, v. 1. Och wille intet lyda HERRANS ord, vtan togo folcket medh Propheten, och drogo in i Egypten til Thahpanhes v. 4. Ther skedde HERRANS ord til Propheten, at han wille läta Konung NebucadRezar i Babel komma och winna Egypten, och förderfwa hwad ther wore, v. 8.

Tå Jeremia all HERRANS theras Gudz ord til alt folcket vthtalat hade, såsom HERREN theras Gudh honom all thessa ord til them befalt hade:

2. Sade Asaria Hosaja son, och Johanan Kareah son, och alle öfwerdådige män til Jeremia: Tu liuger; HERREN wår Gudh hafwer intet sändt tigh til oß, eller sagt, J skolen icke draga in vthi Egypten til at boo ther;

3. Men Baruch Neria son äggiar tigh emot oß, på thet wij skolom the Chaldeer öfwergifne warda, at the skola döda oß, och bortföra oß til Babel.

4. Altså wille Johanan Kareah son, och alle höfwitzmännerna, samt medh allo folckena, intet lyda HERRANS röst, at the måtte blifwit i Juda lande.

5. Vtan Johanan Kareah son, och alle höfwitzmännerna, togo til sigh alla qwarlefda af Juda, the som ifrån all folck tijt flydde och igenkomne woro, til at boo i Juda lande;

6. Nemliga, män, qwinnor och barn, ther til Konungens döttrar, och alla siälar som NebuzarAdan höfwitzmannen när Gedalia Ahikams sone, Saphan sons låtit hade; och Propheten Jeremia, och Baruch Neria son.

7. Och drogo in vthi Egypti land: ty the wille intet höra HERRANS röst; och kommo til Thahpanhes.

8. Och HERRANS ord skedde til Jeremia i Thahpanhes, och sade:

9. Tag stora stenar, och graf them neder vthi enom tegelvgn, som är widh porten åth Pharaos huus i Thahpanhes, så at the män af Juda see ther vppå:

10. Och säg til them: Så säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh: Sij, jagh skal sända bort, och låta hämta min tienare NebucadRezar Konungen i Babel, och skal sättia hans stool ofwan vppå thessa stenarna, som jagh här nedergräfwit hafwer, och han skal slå sin tiäll ther öfwer.

11. Och han skal komma, och slå Egypti land, och dräpa hwem thet vppå råkar; för fångar bortföra hwem thet vppå råkar, medh swärd slå hwem thet vppå råkar.

12. Och jagh skal tända eld vppå the afgudars huus vthi Egypten, at han them vpbränner och bortförer: och han skal vthikläda sigh Egypti land, lika som en herde vthikläder sigh sin mantel, och draga sin wägh tädan medh frijd.

13. Och han skal sönderslå the belätestodar i BethSemes, i Egypti land, och vpbränna the afgudakyrkior vthi Egypten medh eld.

44. Capitel.

HERREN låter förkunna sino folcke i Egypten, at efter the hade sedt alt thet onda som war gånget öfwer Jerusalem och Juda för theras ondsko skul, v. 1. Och the intet bättrade sigh, vtan ännu rökte androm gudom, v. 7. Så wille han ock hemsökia them i Egypten, tijt the vndandragne woro, medh hunger och swärd, v. 11. The swarade, at the wille intet lyda HERRANS ord, vtan giöra som them täcktes: ty så länge the rökte himmelens Drottning, gick them wäl; men sedan är them all wedermöda påkommen, v. 15. Tå sade Jeremia, at thet syntes wäl på, huru them war gånget förthenskul, v. 20. Och efter the i thet sinnet blefwo, skulle HERREN giöra som sagt är, at the omsider skulle förnimma, hwilkens ord san blefwo, hans eller theras, v. 24. Och til ett tekn wille han låta thet samma gå öfwer Pharao som öfwer Zedekia gånget war, v. 29.

Thetta är thet ord som til Jeremia skedde til alla Judar som vthi Egypti land bodde; nemliga, i Migdol, i Thahpanhes, i Noph, och the som i thet landet Pathros bodde, och sade:

2. Thetta säger HERREN Zebaoth, Jsraels Gudh: J hafwen sedt alt thet onda som jagh hafwer komma låtit öfwer Jerusalem, och öfwer alla Juda städer; och sij, i thenna dagh äro the öde, och ther boor ingen vthi:

3. Och thet för theras ondsko skul, som the bedrefwo, på thet the skulle förtörna migh, och gingo bort och rökte, och tiente androm gudom, hwilka hwarken the eller J, eller edre fäder känden.

4. Och jagh sände tijdigt til eder alla mina tienare Propheterna, och lät säija eder: Giörer doch icke sådana styggelse the jagh hatar.

5. Men the lydde intet, och bögde eij heller sin öron ifrå sine ondsko, at the måtte omwändt sigh, och androm gudom icke rökt.

6. Therföre vptändes ock min wrede och grymhet, och bran öfwer Juda städer, och öfwer gatorna i Jerusalem, så at the äro förstörde och öde wordne, såsom thet i thenna dagh finnes.

7. Nu, så säger HERREN Gudh Zebaoth, Jsraels Gudh: Hwij giören J doch thetta stora onda emot edart egit lijf? På thet ibland eder skal vthrotad warda både man och qwinna, både barn och spenabarn af Juda, och intet af eder qwart blifwa;

8. At J så förtörnen migh genom edra händers werck, och rökien androm gudom vthi Egypti land, tijt J dragne ären til at boo ther; på thet J skolen vthrotade warda, och komma til bannor och försinädelse ibland alla Hedningar på jordene?

9. Hafwen J förgätit edra fäders olycko, Juda Konungars olycko, theras hustrurs olycko, ther til edra egna olycko, och edra hustrurs olycko, som eder wederfaren är vthi Juda land, och på gatomen i Jerusalem?

10. Likwäl äro the ännu in til thenna dagh intet ödmiukade, och rädas heller intet: och wandra icke vthi min lagh och rätter, som jagh eder och edra fäder föresatt hafwer.

11. Therföre säger HERREN Zebaoth, Jsraels Gudh altså: Sij, jagh skal sättia mitt ansichte emot eder til een olycko, och hela Juda skal vthrotat warda.

12. Och jagh skal taga the öfwerblefna af Juda, som sitt ansichte stält hafwa til at draga in vthi Egypti land, och boo ther: en ände skal warda medh them allom vthi Egypti land; genom swärd skola the falla, och genom hunger skola the förgås, både sinå och store: the skola döö genom swärd och hunger, och skola warda til ett swärjande, widvnder, bannor och försmädelse.

13. Jagh skal ock så hemsökia Egypti landz inbyggiare medh swärd, hunger och pestilentie, lika som jagh i Jerusalem giordt hafwer:

14. Så at ingen af Juda återlefwor skal vndkomma eller igen blifwa, hwilka doch förthenskul hijt i Egypti land dragne äro, til at boo här, at the åter måtte komma vthi Juda land igen, tijt the gierna igen komma wille, och boo ther; men the skola intet komma tijt igen, vndantagnom them allena som hädan fly.

15. Tå swarade alle män som wäl wiste at theras hustrur rökte androm gudom, och alla qwinnor som ther i en stoor hoop stodo, samt medh allo folckena, som vthi Egypti land och i Pathros bodde, och sade til Jeremia:

16. Efter thet ord som tu oß säger i HERRANS namn, wilje wij intet höra tigh:

17. Vtan wij wilje giöra efter alt thet ord som vthaf wårom mun går, och wilje rökia himmelens Drottning, och offra henne drickoffer, såsom wij och wåre fäder, wåre Konungar och Förstar giordt hafwa i Juda städer, och vppå gatomen i Jerusalem; tå hade wij ock brödh nogh, och oß gick wäl, och sågom ingen olycko.

18. Men sedan wij återwände at rökia himmelens Drottning, och offra henne drickoffer, hafwe wij alla wedermödo lidit, och äro genom swärd och hunger förgångne.

19. Och om wij än rökie himmelens Drottning, och drickoffer offre, thet giöre wij ju icke vthan wåra mäns wilja, at wij bake henne kakor, och drickoffer offre til hennes tienst?

20. Tå sade Jeremia til alt folcket, både män, qwinnor, och alt folcket som honom så swarat hade:

21. Ja, jagh menar ock at HERREN hafwer tänckt vppå thet rökiande, som J vthi Juda städer, och på Jerusalems gator bedrifwit hafwen, samt medh edra fäder, Konungar, Förstar, och alt folcket i landena, och hafwer lagt thet vppå hiertat:

22. Så at HERREN icke meer lida kunde edart onda wäsende och styggelse, som J giorden: therföre ock edart land är wordet til öde, widvnder och til bannor, så at ther ingen inne boor, såsom thet i thenna dag tilgår.

23. Therföre at J rökten, och emot HERRAN syndaden, och icke lydden HERRANS röst, och wandraden i hans lagh, rätter och witnesbyrder, förthenskul är eder ock sådana olycka wederfaren, såsom thet i thenna dagh befinnes.

24. Och Jeremia sade til alt folcket, och til alla qwinnorna: Hörer HERRANS ord, alle J af Juda som vthi Egypti land ären.

25. Thetta säger HERREN Zebaoth, Jsraels Gudh: J och edra qwinnor hafwen medh edrom mun talat, och medh edra händer fulkomnat thet J saden: Wij wilje hålla wår löfte som wij himmelens Drottning låfwat hafwe, at wij henne rökie, och drickoffer offre: nu wäl, J hafwen hållet edart löfte, och fulfölgdt thet medh gierningarna.

26. Så hörer nu HERRANS ord, J alle af Juda, J som boon vthi Egypti land: Sij, jagh swär widh mitt stora namn, säger HERREN, at mitt namn icke meer skal genom någors mans mun af Juda vthi hela Egypti land nämndt warda, then ther säger, Så wist som Herren HERREN lefwer.

27. Sij, jagh wil waka öfwer them til ondt, och intet godt, så at ho som af Juda vthi Egypti land är, han skal genom swärd och hunger förgås, til thes at thet hafwer en ända medh them.

28. Men the som swärdet vndkomma, the skola likwäl komma vthur Egypti land in vthi Juda land igen, medh en liten hoop; och altså skola tå alle the öfwerblefne af Juda, som in vthi Egypti land dragne woro til at boo ther, förnimma hwilkens ord sant wordet är, mitt eller theras.

29. Och thetta skal wara til ett tekn, säger HERREN, at jagh eder i thesso rumena hemsökia wil, på thet J skolen weta, at min ord skola san warda öfwer eder til olycko.

30. Så säger HERREN: Sij, jagh skal öfwergifwa Pharao Hophra Konungen i Egypten vthi hans fiendars händer, och theras som efter hans lijf stå, lika som jagh Zedekia Juda Konung öfwergifwit hafwer vthi NebucadRezars Konungens i Babel hans fiendas hand, och then efter hans lijf stod.

45. Capitel.

Jeremia införer Baruch klagandes öfwer thet almenna förderf som tilftundade Juda och Jerusalem, v. 1. Hwar på följer Gudz swar och tröst, at han doch skulle blifwa behållen widh lifwet, v. 4.

Thetta är thet ord som Propheten Jeremia talade til Baruch Neria son, tå han thessa orden skref i ena book vthaf Jeremia mun, vthi fierde åhrena Jojakims Josia sons, Juda Konungs, och sade:

2. Thetta säger HERREN, Jsraels Gudh, om tigh Baruch:

3. Tu sade: Wee migh, huru hafwer HERREN fogat migh jämmer til vppå min werck, jagh suckar migh tröttan, och finner ingen roo.

4. Säg honom altså: Så säger HERREN: Sij, thet jagh vpbygdt hafwer, thet bryter jagh neder, och thet jagh planterat hafwer, thet vprycker jagh samt medh alt thetta mitt egit land.

5. Och tu begärar tigh stoor ting? Begära thet intet: ty sij, jagh wil låta olycko komma öfwer alt kött, säger HERREN: men tina siäl wil jagh gifwa tigh til ett byte, ehwart tu drager.

46. Capitel.

Här begynner Jeremia prophetera moot Hedningarna, v. 1. Först emot Pharao Necho Konungen i Egypten, at han skulle medh sitt folck af the Chaldeer warda slagen widh then älfwena Phrath, v. 2. Sedan at Konung Nebucad Rezar i Babel skulle komma in vthi Egypten, winna och förderfwa thet, v. 13. Doch skulle thet åter sedan vpbygdt och besittit warda såsom tilförene, v. 26. Ther af tröster han sitt folck, at the skulle wäl ock hem sökte warda; doch wille HERREN åter förlossa them af theras fängelse, och hielpa them heem igen, v. 27.

Thetta är HERRANS ord som til Propheten Jeremia skedde, emot alla Hedningar.

2. Emot Egypten.

Emot Pharao Necho häär Konungens i Egypten, hwilken låg widh then älfwen Phrath i Charchemis, then NebucadRezar Konungen i Babel slog vthi fierde åhrena Jojakims Josia sons, Juda Konungs.

3. Reder til sköld och spiut, och drager vth til slags.

4. Spänner hästar före, och läter resenärer stiga til häst; sätter hielmer vppå, och hwässer spiut, och drager pantsare vppå.

5. Men huru kommer thet til, jagh seer at the äro förtwiflade, och gifwa flycht, och theras hieltar slagne äro? The fly, så at the intet see sigh om; förskräckelse är på alla sidor, säger HERREN.

6. Then raske kan icke vndfly, eller then starcke vndkomma: norr vth widh then älfwen Phrath äro the falne och nederlagde.

7. Hwar är nu then som hijt vpdrog såsom en ström, och hans böljor vplyfte sigh såsom i älfwene?

8. Egypten drog vp såsom en ström, och hans böljor vplyfte sigh såsom i älfwene, och sade: Jagh wil draga vp, och öfwertäckia landet, och förderfwa staden, samt medh them som boo ther inne.

9. Nu wäl, sitter vp på hästarna; ruller åstadh medh wagnarna, läter the hieltar vthdraga; the Ethioper och vthaf Libyen, som sköld föra, och the skytter af Lydien.

10. Ty thetta är Herrans HERRANS Zebaoths dagh, en hämndadag, at han skal hämnas öfwer sina fiendar; swärdet skal fräta, och af theras blodh fult och drucket warda: ty the måste warda Herranom HERRANOM Zebaoth ett slachtoffer, i nordlanden widh then älfwena Phrath.

11. Gack vp til Gilead, och hämta salwo, tu jungfru dotter vthur Egypten; men thet är fåfängt, at tu mycken läkiedom brukar, tu warder doch intet helbregda.

12. Tin skam är ibland Hedningarna kunnig worden; af titt jämrande är landet fult: ty then ene hielten faller öfwer then andra, och liggia både tilsammans omkull.

13. Thetta är HERRANS ord som han talade til Propheten Jeremia, tå Nebucad Rezar Konungen i Babel åstadh drog til at slå Egypti land:

14. Förkunner thet vthi Egypten, och säijer til vthi Migdal; läter hörat i Noph och Thahpanhes, och säijer: Ställ tigh til wärn; ty swärdet skal vpfräta alt thet omkring tigh är.

15. Huru går thet til, at tine wäldige falla til markena, och kunna icke blifwa ståndande? HERREN hafwer så stört them omkull:

16. Han giör thet at månge af them falla, at then ene medh then andra omkull ligger; så sade the: Vp, läter oß draga til wårt folck vthi wårt fädernesland igen, för tyrannens swärd.

17. Thet samma rope man efter them: Pharao Konungen i Egypten ligger, han hafwer öfwergifwit sin tiäll.

18. Så sant som jagh lefwer, säger then Konungen som HERREN Zebaoth heter: Han skal komma farandes så högh, som thet berget Thabor ibland bergen är, och lika som Carmel widh hafwet är.

19. Skicka tigh til at färdas, tu inbyggerska, dotter Egypten: ty Noph skal warda öde och vpbrändt, så at ingen skal boo ther vthi.

20. Egypten är en ganska skiön kalf; men slachtaren kommer nordan efter.

21. Och the dagakarlar som boo ther inne, äro ock såsom gödda kalfwar; men the måste doch likwäl wända om, warda alle tilsammans flychtige, och skola intet kunna bestå: ty theras olyckos dagh skal öfwer them komma, nemliga, theras hemsöknings tijd.

22. The komma så at en gnyy går af harnesket, och komma medh härskraft, och föra yxer öfwer them såsom wedahuggare.

23. The samme skola så hugga vthi theras skogh, säger HERREN, at thet skal intet kunna räknas: ty the äro flere än gräshoppor, the ingen räkna kan.

24. Dottren Egypten står medh skam, ty hon är thy nordländsko folckena i händer gifwin.

25. HERREN Zebaoth Jsraels Gudh säger: Sij, jagh wil hemsökia thet ämbetes folck i No, och Pharao och Egypten, samt medh sina gudar och Konungar; ja, Pharao, medh alla the som förlåta sigh vppå honom:

26. Så at jagh skal gifwa them i theras händer, som efter theras lijf stå, och vthi Nebucad Rezars Konungens i Babel, och hans tienares händer: och sedan skalt tu besitten warda, lika som i förtiden, säger HERREN.

27. Men tu, min tienare Jacob, fruchta tigh intet, och tu Jsrael förtwifla intet: ty sij, jagh skal hielpa tigh fierran efter, och tina sädh vthu sins fängelses lande, så at Jaeob skal igen komma, och wara i frijd, och hafwa nogh, och ingen skal förskräckia honom.

28. Therföre fruchta tigh intet, tu Jacob min tienare, säger HERREN; ty jagh är när tigh: medh allom Hedningom, tijt jagh tigh fördrifwit hafwer, skal jagh en ända giöra; men på tigh wil jagh icke giöra en ända, vtan skal näpsa tigh medh måttelighet, på thet jagh icke skal låta tigh blifwa ostraffad.

47. Capitel.

Här propheteras emot the Philisteer, v. 1. Tyrer och Zidonier, at the ock af the Babylonier skulle hemsökte warda, v. 4.

Thetta är HERRANS ord som skedde til Propheten Jeremia emot the Philisteer, förr än Pharao slog Gaza.

2. Så säger HERREN: Sij, watn skola vpromma nordan efter, hwilka een flodh giöra skola, så at både landet och hwad ther vppå är, och städerna medh them som ther vthi boo, skola sin wägh drifwa: och menniskiorna skola ropa, och alle landsens inbyggiare jämra sigh:

3. För then gnyy skul af theras starcka hästar, som ther löpa, och för thet buller af theras wagnar, och theras hiuls slamrande, så at fäderna icke skola see sigh om efter barnen, så förtwiflade skola the wara:

4. För then dagen som kommer til at förstöra alla Philisteer, och vthrota Tyron och Zidon, samt medh andra theras hielpare: ty HERREN skal förstöra the Philisteer och the öijar Caphtor.

5. Gaza skal skallot warda, och Askelon samt medh the igenlefda, vthi theras dalar förderfwas: huru länge wilt tu örliga?

6. O tu HERRANS swärd, när wilt tu doch hålla vp? Faar doch vthi tina skido, och hwila tigh, och war stilla.

7. Men huru kant tu vphålla, medan HERREN hafwer gifwit tigh befalning emot Askelon, och stält tigh emot hamnarna widh hafwet.

48. Capitel.

Propheteras emot the Moabiter, huru theras land, städer och gudar skulle jämmerliga förstöras, v. 1. Therföre at the förläto sigh på theras befästningar och ägodelar, v. 7. Woro säkre af långlig medgång, v. 11. Vphofwo sigh emot HERRAN, och begabbade hans folck, v. 26. Woro högfärdige och trotsige, v. 29. Doch skulle HERREN i sinom tijd omwända theras fängelse, v. 47.

Emot Moab: så säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh: Wee them stadenom Nebo: ty han är förstörd, och ligger ömkeliga; Kiriathaim är wunnen, fästet står ömkeliga och är nederrifwit.

2. Moabs tröst är vthe, then han af Hesbon hade: ty man hafwer något ondt i tanckanom emot honom, nemliga; kommer, wij wilje vthrota honom, at han intet folck meer wara skal: och tu Madmen måste ock förderfwad warda, swärdet skal efter tigh komma.

3. Man hörer ett roop i Horonaim om förderfwelse och stoor jämmer.

4. Moab är nederslagen: man hörer hans vnga barn ropa:

5. Ty the gå gråtande then wägen vp åth Luhit, och fienderna höra ett jämmerrop på then wägen neder ifrå Horonaim;

6. Nemliga: Skynder eder bort, och vndsätter edart lijf: men tu skalt wara såsom liung i öknene;

7. Therföre at tu förlätst tigh vppå tina byggning, och vppå tina håfwor, skalt tu ock wunnen warda: och Chemos måste vth, och draga sin wägh fången, samt medh sina Prester och Förstar.

8. Ty förderfwaren skal komma öfwer alla städerna, at icke en stadh vndslippa skal: ther skola både dalarna förderfwas, och slättmarken förstörd warda: ty HERREN hafwer thet sagt.

9. Käre, läter Moab blomstras, han skal vthblomstrat hafwa, och hans städer skola öde liggia, at ther ingen vthi boo skal.

10. Förbannad ware then som HERRANS werck giör försumeliga; förbannad ware then som sitt swärd vphåller, at thet intet blodh vthgiuter.

11. Moab hafwer af sinom vngdom warit säker, och hafwer på sine drägg stilla legat, och hafwer icke någon tijd warit vthguten af thet ena fatet vthi thet andra, och icke någon tijd bortfarit vthi fängelse: therföre är honom hans smaak qwarblifwen, och hans lucht hafwer intet förwandlat sigh.

12. Therföre sij, säger HERREN, then tiden kommer, at jagh skal sända honom vthtappare, som honom vthtappa skola, och giöra hans faat toom, och sönderslå hans läglar.

13. Och Moab skal öfwer Chemos til skam warda, lika som Jsraels huus öfwer BethEl til skam wordet är, ther the doch förläto sigh vppå.

14. Huru dierfwens J säija: Wij äre hieltar och the rätte krigsmän?

15. Ändoch Moab måste förstörd warda, och hans städer bestegne, och hans bäste män måste nedergå til at dräpas, säger Konungen, som heter HERREN Zebaoth.

16. Ty Moabs ofärd warder snart kommandes, och hans olycka skal wäl hasta sigh.

17. Käre, hafwer doch medlidande medh honom, J som omkring honom boon, och hans namn kännen, och säijen: Huru är thet starcka riset och then härlige stafwen så sönderbruten?

18. Stig neder af härlighetene, tu dotter som i Dibon boor, och sätt tigh på thet torra: ty Moabs förderfware skal komma vp til tigh, och sönderbryta tin fäste.

19. Gack in på wägen, och se til tu inbyggerska i Aroer; fråga them som flydde och vndsluppne äro, och säg: Huru går thet?

20. Ach! Moab är förödd och förderfwad; jämrer eder, och roper, förkunner thet i Arnon, at Moab förderfwad är.

21. Straffet är gånget öfwer slätmarkena, nemliga, öfwer Holon, Jahza, Mephaath;

22. Dibon, Nebo, Beth Diblathaim;

23. Kiriathaim, BethGamul, Beth Meon;

24. Kirioth, Bozra; och öfwer alla the städer i Moabs land, ehwad the liggia fierran eller när.

25. Moabs horn är afhugget, och hans arm är sönderbruten, säger HERREN.

26. Giör honom drucknan, ty han hafwer vphäfwit sigh emot HERRAN, at han må spy sigh, och wrida händerna, på thet han ock må til spott warda.

27. Ty Jsrael hafwer warit titt gabberij, lika som han hade warit funnen ibland tiufwar: och efter tu sådant emot honom talat hafwer, måste tu ock bortföras.

28. O J Moabs inbyggiare, öfwergifwer städerna, och boor vthi bergklippomen; och giörer lika som dufworna som boo högt vp i holen.

29. Man hafwer ju altid sagt om then stolta Moab, at han fast stolt är, högfärdig, högmodig, trotsig och stoorsinnad.

30. Men HERREN säger: Jagh känner wäl hans wrede at han icke så mycket förmå, och tager sigh före at giöra meer än i hans macht är.

31. Therföre måste jagh jämra migh öfwer Moab, och ropa öfwer hela Moab, och sörja öfwer thet folck i Kirheres.

32. Jagh måste gråta öfwer tigh Jaeser, tu wijngård i Sibma: ty tine wijnqwistar äro farne öfwer hafwet, och komne in til Jaesers haaf; förderfwaren är fallen in vthi tina sädh och wijnhämtning.

33. Frögd och glädie är borto af markene och af Moabs land, och man skal intet wijn meer prässa ther: wijntramparen skal intet meer siunga sina wiso,

34. För thet ropet skul i Hesbon alt in til Eleale, hwilket man hörer in til Jahza, ifrå Zoar then triggia åhrs kona, in til Horonaim: ty Nimrims watn skola ock vthtorkas.

35. Och jagh skal, säger HERREN, i Moab ther medh en ända giöra, at the icke meer skola offra på högderna, och rökia sinom gudom.

36. Therföre ryter mitt hierta öfwer Moab lika som en trummete; och öfwer thet folck i Kirheres ryter mitt hierta såsom en trummete: ty the hafwa fast förtaget sigh, therföre måste the förgås.

37. All hufwud skola warda kullot, och alt skägg afrakat; alla händer skola refna warda, och hwar man skal draga säcker vppå.

38. På all taak och gator allestädz i Moab skal man gråta: ty jagh hafwer sönderslagit Moab, lika som ett onyttigt faat, säger HERREN.

39. O huru är han förderfwad, huru jämrar han sigh, huru skämliga hänger han hufwudet; och Moab är worden til spott och til een förskräckelse allom them, som ther omkring boo.

40. Ty så säger HERREN: Sij, han flyger bortåth såsom en örn, och vthräcker sina wingar öfwer Moab.

41. Kiriath är wunnen, och the faste städer äro intagne; och the hieltars hierta i Moab skal på then tiden wara, lika som ene qwinnos hierta i barnsnöd.

42. Ty Moab måste förderfwad warda, så at han intet folck meer wara skal, therföre at han hafwer förhäfwet sigh emot HERRAN.

43. Fruchtan, kula och snara kommer öfwer tigh, tu inbyggiare i Moab, säger HERREN.

44. Then som fruchtanen vndkommer, han skal falla vthi kulona, och then vthu kulone kommer, han skal warda fången i snarone: tå skal jagh låta komma öfwer Moab hans hemsöknings åhr, säger HERREN.

45. The som vndlöpa vthu slachtningene, skola sökia tilflycht i Hesbon: men en eld skal gå vthaf Hesbon, och en låge vthaf Sihon, hwilken the rum i Moab och thet stridsama folcket förtära skal.

46. Wee tigh Moab, förlorat är Chemos folck: ty man hafwer taget tina söner och döttrar och fördt them bort fångna.

47. Men vthi tilkommande tijd, skal jagh omwända Moabs fängelse, säger HERREN. Thet ware nu sagt om straffet öfwer Moab.

49. Capitel.

Jeremia propheterar moot the Ammoniter, at theras land och städer skulle ock förstöras, v. 1. Men så wille HERREN omwända theras fängelse igen, v. 6. Sammaledes emot the Edomiter, v. 7. Emot the Syrer, v. 23. Emot the Araber, v. 28. Och Perser, v. 34. Hwilkas fängelse HERREN i tilkommande tider åter omwända wille, v. 39.

Emot Ammons barn säger HERREN altså: Hafwer nu Jsrael inga barn, eller hafwer han inga arfwingar? Hwij besitter tå Malcham Gadz land, och hans folck boor vthi hans städer?

2. Therföre, sij, then tiden kommer, säger HERREN, at jagh skal låta höra ett krigsskrij öfwer Rabbath Ammons barnas, at thet skal öde liggia vthi en hoop, och thes döttrar medh eld vpbrända warda: men Jsrael skal besittia them, af hwilkom the hafwa besuttne warit, säger HERREN.

3. Jämra tigh o Hesbon: ty Aj är förstörd: roper J Rabba döttrar, och drager säcker vppå, gråter och löper omkring på murarna: ty Malcham warder fången bortförd, samt medh sina Prester och Förstar.

4. Hwad trotsar tu vppå tina dalar? Tine dalar äro fördränckte, tu ohörsamma dotter, som förlåter tigh vppå tina rikedomar, och säger i titt hierta: Ho tör komma til migh?

5. Sij, thetta säger Herren HERREN Zebaoth: Jagh skal låta komma een fruchtan öfwer tigh af allom them som kring tigh boo, så at hwar och en skal på sin wägh bortdrifwen warda ifrå then andra, och ingen skal wara then som the flychtiga församlar.

6. Men ther efter skal jagh omwända Ammons barnas fängelse, säger HERREN.

7. Emot Edom.

Thetta säger HERREN Zebaoth: Är nu ingen wijshet meer i Theman? Är nu intet rådh meer när barnen? Är theras wijshet vthe?

8. Flyr, wänder eder om, och giömer eder diupt neder, J borgare i Dedan: ty jagh låter een ofärd komma öfwer Esau, hans hemsöknings tijd.

9. Wijnhämtare skola komma öfwer tigh, the ther intet skola lefwa tigh efter sigh; och tiufwar om nattena skola komma öfwer tigh, the skola stiäla sigh nogh.

10. Ty jagh hafwer blottat Esau, och vppenbarat hans hemlig rum, så at han kan icke vndstinga sigh: hans sädh, hans bröder, och hans grannar äro förstörde, at ingen af them meer förhandene är.

11. Doch hwad ther qwart blifwer af tina faderlösa, them wil jagh lifwet vnna, och tina enkior skola hoppas vppå migh.

12. Ty så säger HERREN: Sij, the som intet förskyldt hafwa at dricka kalken, the måste drickan, och tu skulle ostraffad blifwa? Tu skalt intet ostraffad blifwa: vtan tu måste ock drickan.

13. Ty jagh hafwer sworet widh migh sielf, säger HERREN, at Bozra skal wara til ett widvnder, försmädelse, förödning och bannor, och alle hans städer til ett ewigt öde.

14. Jagh hafwer hördt af HERRANOM, at ett bodskap är sändt til Hedningarna: Församler eder, och kommer hijt emot honom, och strider.

15. Ty sij, jagh hafwer förnedrat tigh ibland Hedningarna, och förachteligan giordt ibland menniskiorna.

16. Tin öfwerdådighet och tins hiertans högmod hafwer bedragit tigh, efter tu boor i bergklyftor, och hafwer högh berg inne: om tu titt näste så högt giorde som en örn, så skal jagh äntå likwäl störta tigh ther neder, säger HERREN.

17. Altså skal Edom öde warda, at alle the ther fram om gå, skola förvndra sigh, och hwißla öfwer alla hans plågor:

18. Lika som Sodoma och Gomorra, samt medh sina grannar omstördt är, säger HERREN, så at ingen boor ther, eller någor menniskia ther inne blifwa kan.

19. Ty sij, han kommer vp lika som ett leijon ifrå then stolta Jordan emot the fasta hyddor: ty jagh wil låta honom snarliga löpa tijt; och ho weet hwilken then ynglingen är then jagh emot them rusta skal? Ty ho är migh lijk, ho wil lära migh? Och hwilken är then herden som migh emot stå kan?

20. Så hörer nu HERRANS rådslag, som han öfwer Edom hafwer, och hans tanckar som han öfwer Themans inbyggiare hafwer: hwad gäller at wallebarnen skola bortsläpa them, och förstöra theras boning,

21. Så at jorden skal bäfwa i theras fall, och theras roop skal man höra på röda hafwet.

22. Sij, han flyger vp såsom en örn, och skal vthräckia sina wingar öfwer Bozra: på then tiden skal the hieltars hierta i Edom wara lika som ene qwinnos hierta i barnsnöd.

23. Emot Damascon.

Hamath och Arpad stå jämmerliga, the äro förtwiflade, ty the höra ond tidende: the som widh hafwet boo äro förskräckte, så at the kunna ingen roo hafwa.

24. Damascus är förtwiflad, och gifwer flychtena; han darrar, och är i ångest och wärck, lika som een qwinna i barnsnöd.

25. Huru? Är han nu icke öfwergifwen then beprisade och säkre staden?

26. Therföre skola hans vnge män liggia på hans gator, och alle hans krigsmän falla på then tiden, säger HERREN Zebaoth.

27. Och jagh skal sticka eld på murarna i Damascon, at han Benhadadz palats vptära skal.

28. Emot Kedar och Hazors riken, hwilka NebucadRezar Konungen i Babel slog.

Thetta säger HERREN: Vp, drager vp til Kedar, och förstörer the barn öster vth.

29. Man skal taga them theras hyddor och hiordar bort, theras tiäll och all theras tygh; och Cameler skola the bortföra, och man skal förskräckeliga ropa öfwer them alt omkring.

30. Flyr, läter lida eder tädan, giömer eder diupt neder, J inbyggiare i Hazor, säger HERREN: ty Nebucad Rezar Konungen i Babel hafwer rådslaget om eder, och hafwer något i sinnet emot eder.

31. Nu vp, drager vp emot ett folck som nogh hafwer, och boor säkert, säger HERREN: the hafwa hwarken portar eller bomar, och the boo allena för sigh.

32. Theras Cameler skola bortröfwade warda, och theras myckla boskap borttagen: och jagh skal förströ them i all wäder, the ther i wrånar boo; och på alla sidor skal jagh låta theras olycko komma öfwer them, säger HERREN.

33. Och Hazor skal warda til en drakaboning, och til ett ewigt öde, så at ther ingen boo skal, och ingen menniskia ther vthi wistas.

34. Thetta är HERRANS ord som skedde til Jeremia Propheten emot Elam, vthi Zedekia Juda Konungs rikes begynnelse, och sade.

35. Så säger HERREN Zebaoth: Sij, jagh skal sönderbryta Elams boga, theras yppersta macht;

36. Och skal låta komma öfwer them the fyra wäder, vthaf fyra himmelens ändar, och skal förströ them vthi all the wädren, at intet folck wara skal, tijt icke ju någre fördrefne af Elam komma skola.

37. Och jagh skal giöra Elam förtwiflad för theras fiendar, och för them som stå efter theras lijf, och låta olycko komma öfwer them medh mine grymma wrede, säger HERREN; och skal sända swärdet efter them, til thes jagh giör en ända vppå them.

38. Min stool skal jagh sättia i Elam, och skal förgiöra ther både Konung och Förstar, säger HERREN.

39. Men i tilkommande tijd, skal jagh wända Elams fängelse om igen, säger HERREN.

50. Capitel.

Yttermera propheterar han emot Babel, och the Chaldeer, at the skulle ock förstöras af the Perser, v. 1. rc. Therföre at the berömde sigh af then seger the hade bekommit öfwer Gudz folck, v. 11. och 17. At the hade syndat emot HERRAN, v. 14. At the hade förstördt och ödelagt annor land, v. 29. At the woro afgudadyrkare, och förläto sigh på sina afgudar, v. 38. Men Gudz folck skulle tädan förlossat warda, och komma i sitt land igen, v. 4. 19. 33.

Thetta är thet ord som HERREN genom Propheten Jeremia talat hafwer emot Babel, och the Chaldeers land.

2. Förkunner ibland Hedningarna, och läter thet kunnigt warda; reser ett baneer vp, vthroper thet, och fördöljer thet icke, och säijer: Babel är wunnen, Bel står medh skam, Merodach är sönderkrossad, hans afgudar äro til skam wordne, och hans gudar äro sönderslagne.

3. Ty nordan efter skal vpkomma ett folck emot them, thet skal giöra theras land öde, så at ingen skal boo ther vthi, vtan både folck ock fää tädan fly.

4. Vthi the dagar, och i then tiden, säger HERREN, skola Jsraels barn, samt medh Juda barn komma, och skola gå och gråta, och sökia HERRAN sin Gudh.

5. The skola fråga efter then wägen åth Zion, och wända sigh tijt: Kommer, och wij wilje hålla oß in til HERRAN medh ett ewigt förbund, thet aldrig skal förgätit warda.

6. Ty mitt folck är wordet lika som en borttapad hiord; theras herdar hafwa förfördt them, och låtit them willo gå på bergomen, så at the ifrå berg til högar gångne äro, och hafwa förgätit sina hyddor.

7. Alt thet som til them kom, thet vpåt them; och theras fiender sade: Wij giöre intet orätt: ty the hafwa syndat emot HERRAN vthi rättferdighetenes boning, och emot HERRAN som theras fäders hopp är.

8. Flyr vthu Babel, och drager vthu Chaldee land, och skicker eder såsom bockar fram för hiorden.

9. Ty sij, jagh skal vpwäckia stoor folck medh hopom vthu nordlandet, och låta them vpkomma in för Babel; the skola rusta sigh emot honom, och skola winna honom; theras pilar äro lika som en godh krigsmans, then intet misto skiuter.

10. Och Chaldee land skal warda til ett roof; så at alle the som röfwa thet, skola ther nogh af hafwa, säger HERREN.

11. Therföre at J glädiens ther af, och berömen eder, at J min arfwedeel skinnat hafwen, och springen lika som kåta kalfwar, och wrenskens lika som starcka hästar.

12. Edor moder står medh stoor skam, och then eder födt hafwer, är til spott worden: sij, ibland Hedningarna är hon then alraringasta, öfwergifwin, torr och öde.

13. Ty för HERRANS wrede skul, måste han obygd och alstinges öde liggia, så at alle the som framgå om Babel, skola förvndra sigh, och hwißla öfwer alla hans plågor.

14. Ruster eder emot Babel alt omkring, alle skyttor; skiuter til honom, sparer icke pilarna: ty han hafwer syndat emot HERRAN.

15. Skrijer öfwer honom alt omkring; han måste gifwa sigh; hans grundwalar äro falne, hans murar äro afbrutne: ty thet är HERRANS hämnd; hämnens öfwer honom, giörer honom lika som han giordt hafwer.

16. Vthroter af Babel både then ther sår, och then ther vpskär, at hwar och en för tyrannens swärd wänder sigh til sitt folck, och hwar och en flyr vthi sitt land.

17. Jsrael hafwer måst wara en förströdd hiord, hwilken leijonen förskingrat hafwa: först vpåt honom Konungen i Assyrien; sedan förderfwade honom NebucadRezar, Konungen i Babel.

18. Therföre säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh altså: Sij, jagh skal hemsökia Konungen af Babel, och hans land, lika som jagh Konungen af Assyrien hemsökt hafwer.

19. Men Jsrael skal jagh låta komma heem til sin boning igen, at han skal föda sigh i Carmel och Basan; och på Ephraims berg och Gilead skal hans siäl mättad warda.

20. J then tiden, och i the dagar skal man sökia efter Jsraels mißgierning, säger HERREN; men man skal ingen finna: och Juda synd, och ther skal ingen funnen warda: ty jagh skal see vthöfwer medh them som jagh igen blifwa låter.

21. Drag vp emot thet land som hela werldena trugat hafwer, drag tijt vp, och hemsök inbyggiarena; förhärja och förspill theras efterkommande, säger HERREN, och giör alt thet jagh tigh befalt hafwer.

22. Thet är ett krigsrop i landena, och stoor jämmer.

23. Huru går thet til, at alla werldenes hammar sönderbruten och sönderslagen är? Huru går thet til, at Babel ett öde worden är ibland alla Hedningar?

24. Jagh hafwer gildrat för tigh Babel, therföre äst tu ock fången, förr än tu thes försåg tigh; man hafwer råkat vppå tigh, och tu äst gripen: ty tu hafwer rett HERRAN.

25. HERREN hafwer vplåtit sin fatabuur, och haft fram sine wredes wapn: ty sådant hafwer Herren HERREN Zebaoth vthi the Chaldeers land bestält.

26. Kommer hijt emot honom J ifrån ändanom, öpner hans kornhuus; kaster honom vthi en hoop, och gifwer honom til spillo, så at ther intet qwart blifwer.

27. Dräper all hans barn, hafwer them nedh til at slachtas: wee them, ty dagen är kommen, theras hemsöknings tijd.

28. Man hörer ett roop af the flychtiga, och af the som vndsluppne äro vthu Babels land: på thet the skola förkunna i Zion HERRANS wår Gudz hämnd, och hans tempels hämnd.

29. Kaller många emot Babel; belägger honom alt omkring alla bogaskyttor, och läter ingen vndslippa; wedergäller honom såsom han förtient hafwer, lika som han giordt hafwer, så giörer honom igen: ty han hafwer högmodeliga handlat emot HERRAN then Heliga i Jsrael.

30. Therföre skola hans vnge män falla vppå hans gator, och alle hans krigsmän förgås på then tiden, säger HERREN.

31. Sij, tu stolte, jagh wil til tigh, säger Herren HERREN Zebaoth: ty tin dagh är kommen, tine hemsöknings tijd.

32. Tå skal then stolte störta och falla, så at ingen skal vprätta honom: jagh skal vptända hans städer medh eld, then vptära skal alt thet ther omkring är.

33. Thetta säger HERREN Zebaoth: Sij, Jsraels barn samt medh Juda barn måste wald och orätt lida: alle the som them för fångar bortfördt hafwa, the hålla them, och wilja icke gifwa them löös.

34. Men theras förlossare är starck, han heter HERREN Zebaoth, han skal så vthrätta theras saak, at han skal giöra landet bäfwande, och inbyggiarena i Babel darrande.

35. Swärdet skal komma, säger HERREN, öfwer the Chaldeer, och öfwer the inbyggiare i Babel, och öfwer hans Förstar, och öfwer hans wisa.

36. Swärdet skal komma öfwer hans spåmän, at the skola til dårar warda; swärdet skal komma öfwer hans starcka, at the skola förtwifla.

37. Swärdet skal komma öfwer hans hästar och wagnar, och til alla menighetena som ther inne är, så at the skola warda såsom qwinnor: swärdet skal komma öfwer hans fatabuur, at han skal skiöflad warda.

38. Torka skal komma öfwer hans watn, at thet skal vthtorkas: ty thet är ett afguda land, och the trotsa vppå sina stygga afgudar.

39. Therföre skola odiur och stygge foglar boo ther inne, och vnge strutser; och skal aldrig meer besitten warda, eller någon ther inne wistas i ewig tijd.

40. Lika som Gudh Sodom och Gomorra, samt medh theras grannar omstördt hafwer, säger HERREN, at ther ingen vthi boo skal, eller någor menniskia ther inne wistas.

41. Sij, ett folck kommer nordan efter; månge Hedningar, och månge Konungar skola vpresa sigh ifrå landsens sido.

42. The hafwa boga och sköld, the äro grufwelige och obarmhertige: theras roop är såsom en dön af hafwet; the rida på hästar, rustade såsom krigsmän, emot tigh, tu dotter Babel.

43. När Konungen i Babel theras rychte hörandes warder, tå skal honom händer nederfalla: ångest och sorg skal honom vppå komma, lika som ene qwinno vthi barnsnöd.

44. Sij, han kommer vp såsom ett leijon ifrå then stolta Jordan, emot the fasta hyddor: ty jagh skal låta honom hasteliga löpa tijt; och ho weet hwilken then ynglingen är, then jagh emot them rusta skal? Ty ho är min like, ho wil lära migh? Och hwilken är then herden, som emot migh stå kan?

45. Så hörer nu HERRANS rådslag, thet han öfwer Babel hafwer, och hans tanckar som han öfwer the inbyggiare vthi the Chaldeers land hafwer: hwad gäller at wallebarnen skola bortsläpa them, och förstöra theras boning:

46. Och jorden skal bäfwa af thet skrijet, och skal ibland Hedningarna spordt warda, tå Babel wunnen warder.

51. Capitel.

Här propheterar Jeremia åter thet samma moot Babel, at thet skulle jämmerliga förstöras, v. 1. rc. Therföre at the så högmodeliga Gudz folck bekrigat, skiöflat och fångat hade, v. 24. 34. och 49. Men Gudz folck skulle åter tädan warda förlossad, v. 5. och 50. Och thenna prophetien hafwer Jeremia sändt skrifwin til Babel medh Seraja Neria sone, tå han medh Konung Zedekia drog til Babel, v. 59. Och befalt honom läsa henne för them i Babel, och sedan binda en steen ther widh och kasta henne i älfwena Phrath, til ett tekn, at Babel skulle sammaledz försänckt och förderfwat warda, v. 61.

Thetta säger HERREN: Sij, jagh skal vpwäckia ett skarpt wäder, emot Babel, och emot hans inbyggiare som sigh emot migh satt hafwa;

2. Jagh skal sända kastare til Babel, hwilke honom kasta skola, och vthsopa hans land: thesse skola wara allstädes omkring honom på hans olyckos dagh.

3. Ty hans skyttor skola intet kunna skiuta, och hans wäpnade skola intet kunna wärja sigh: så skoner nu intet hans vnga män, gifwer all hans häär til spillo;

4. Så at the slagne liggia vthi the Chaldeers land, och the genomstungne på hans gator.

5. Ty Jsrael och Juda skola icke öfwergifne warda af HERRANOM Zebaoth theras Gudh, såsom enkior; ändoch theras land hafwer högeliga förbrutit sigh vppå then Heliga i Jsrael.

6. Flyr vthaf Babel, på thet hwar och en må vndsättia sina siäl; at J icke förgås vthi hans ondsko: ty thetta är HERRANS hämnda tijd, och han wil betala honom.

7. Then gyldene kalken i Babel som alla werldena hafwer druckna giordt, är vthi HERRANS hand: alle Hedningar hafwa drucket af hans wijn, therföre äro Hedningarna så galne wordne.

8. Huru hasteliga är Babel fallen och sönderslagen: jämrer eder öfwer honom; tager ock salwo til hans såår, om han til ewentyrs måtte helad warda.

9. Wij läke Babel; men han wil intet läkt warda: så läter nu fara honom, och lät oß hwar och en draga vthi sitt land: ty hans straff räcker alt vp til himmelen, och sträcker sigh vp til skyyn.

10. HERREN hafwer fram haft wåra rättferdighet: kommer och läter oß förtälja HERRANS wår Gudz werck i Zion.

11. Ja, hwässer nu pilarna wäl, och tilreder sköldarna; HERREN hafwer vpwäckt Konungarnas modh i Meden: ty hans tanckar stå emot Babel, at han skal förderfwa honom: ty thetta är HERRANS hämnd, hans tempels hämnd.

12. Ja, reser nu baneer vp på murarna i Babel, skicker wacht, sätter wächtare, beställer håld: ty HERREN täncker något, och skal theslikes fülfölja thet han emot Babels inbyggiare talat hafwer.

13. Tu som widh stoor watn boor, och stora rikedomar hafwer, tin ände är kommen, och tin girighet är vthe.

14. HERREN Zebaoth hafwer sworet thet widh sina siäl: Jagh skal vpfylla tigh medh menniskior, lika som medh gräsmatkar, the skola siunga tigh ena wiso.

15. Then som jordena genom sina kraft giordt hafwer, och beredde werldenes kretz genom sina wijshet, och himmelen skickeliga vthsträckte:

16. Tå han dundrar, så warder vnder himmelen mycket watn, han vpdrager moln ifrån jordenes ända: han giör liungeld i regnena, och låter wädret komma vthu hemlig rum.

17. Alla menniskior äro dårar medh sine kånst, och alle guldsmeder bestå medh skam medh sin beläte: ty theras beläte äro bedrägerij, och hafwa intet lijf.

18. The äro icke annat än fåfängelighet och förförisk werck: the måste förgås tå the hemsökte warda.

19. Men så är icke han som Jacobs deel är, vtan han som all ting giör, then äret, och Jsrael är hans arfs staf, HERREN Zebaoth är hans namn.

20. Tu äst min hammar och krigswapn, genom tigh skal jagh slå folck och förderfwa riken:

21. Jagh skal slå tina hästar och resenärer, jagh skal sönderslå tina wagnar och theras foromän.

22. Jagh skal slå tina män och qwinnor: jagh skal slå tina gamla och tina ynglingar; jagh skal slå dräng och pigo.

23. Jagh skal slå tin herda och hiord; jagh skal slå tina åkermän och ook; jagh skal slå tina Förstar och herrar.

24. Ty jagh wil wedergälla Babel och allom Chaldeers inbyggiarom alla theras ondsko som the vppå Zion bedrifwit hafwa, för edor ögon, säger HERREN.

25. Sij, jagh skal til tigh tu skadeliga berg, som hela werldena förderfwar, säger HERREN: jagh skal sträckia mina hand öfwer tigh, och wälta tigh neder af bergena, och giöra ett förbrändt berg af tigh.

26. At man af tigh hwarken hörnstenar eller grundstenar taga kan: vtan ett ewigt öde skalt tu wara, säger HERREN.

27. Reser vp baneer i landena, blåser medh basuun ibland Hedningarna, ruster Hedningarna emot honom, kaller emot honom the Konungarike Ararat, Minni och Ascenas, beställer höfwitzmän emot honom, hafwer hästar fram lika som snorrande brömser.

28. Ruster Hedningarna emot honom, nemliga, Konungarna af Meden, samt medh theras Förstar och herrar, och alt theras wäldes land.

29. Och landet skal bäfwa och förskräckias: förty, HERRANS tanckar wilja fulkomnade warda emot Babel, at han giör Babels land til ett öde, ther ingen vthi boo skal.

30. The hieltar i Babel skola icke töra draga vth til stridz, vtan blifwa på fästen; theras starckhet är borto, och äro wordne såsom qwinnor: hans boningar äro vptände, och hans bomar sönderbrutne.

31. Här löper then ena om then andra, och thet ena bodskapet möter thy andro, til at kundgiöra Konungenom i Babel, at hans stadh wunnen är alt in til ändan;

32. Och hamnarna intagna, och siögarna vthbrände, och krigsfolcket blödigt wordet.

33. Ty thetta säger HERREN Zebaoth Jsraels Gudh: Dottren Babel är såsom en tröskeloge, när man ther på tröskar: hennes skördeand warder snart kommandes.

34. Nebucad Rezar Konungen i Babel hafwer vpfrätit migh, och omstördt migh: han hafwer giordt ett toomt käril af migh; han hafwer vpslukat migh lika som en drake; han hafwer fylt sin buuk af mine kräselighet; han hafwer bortdrifwit migh.

35. Men nu finner sigh öfwer Babel then arghet som vppå migh och mitt kött bedrifwen är, säger inbyggerskan i Zion; och mitt blodh öfwer the inbyggiare i Chaldeen, säger Jerusalem.

36. Therföre säger HERREN altså: Sij, jagh skal vthrätta tigh tina saak, och hämnas tigh; jagh skal vthtorka hans haaf, och förtorka låta hans brunnar.

37. Och Babel skal warda til en steenhop, och til een drakaboning, til ett widvnder, och til ett hwißlande, at ther ingen vthi boo skal.

38. The skola allesamman ryta såsom leijon, och ropa lika som the vnga leijon.

39. Jagh skal sättia them medh theras drickande vthi heta, och giöra them druckna, at the skola glade warda, och sofwa en ewig sömn, af hwilkom the aldrig vpwaka skola, säger HERREN.

40. Jagh skal nederföra them lika som lamb til at slachtas; såsom wädrar och bockar.

41. Huru är Sesach så wunnen, och then beprisade i allo werldene så intagen? Huru är Babel så til ett vnder worden ibland Hedningarna?

42. Ett haaf är gånget öfwer Babel, och medh thes många böljor är han öfwertäckt.

43. Hans städer äro öfwergifne, och til ett tort ödeland wordne; til ett land ther ingen vthi boor, och ther ingen menniskia vthi wandrar.

44. Ty jagh hafwer hemsökt Bel i Babel, och rifwit vthu hans hals thet han vpswolget hade; och Hedningarna skola intet meer löpa til honom: ty murarna i Babel äro ock så nederfalne.

45. Drager ther vth, mitt folck; hwar och en vndsättie sina siäl, för HERRANS grymma wrede.

46. Edor hierta måtte eljes week warda, och vpgifwas för thet rychte som man i landena höra skal: ty vthi eno åhrena skal ett rychte gå, och sedan i andro åhrena ock så ett rychte om wåld i landena, och en Förste skal wara emot then andra.

47. Therföre sij, then tijd kommer, at jagh the afgudar i Babel hemsökia skal, och theras hela land til skam warda skal, och hans slagne ther inne liggia skola.

48. Himmel och jord, och hwad ther vthi är skola glädia sigh öfwer Babel, at hans förstörare nordan efter komne äro, säger HERREN.

49. Och lika som Babel i Jsrael the slagna fäldt hafwer, altså skola the slagne i Babel fäldte warda vthi hela landena.

50. Så drager nu edar wägh J som swärdet vndflydt hafwen, och töfwer icke länge; täncker vppå HERRAN vthi fierran land, och läter Jerusalem liggia eder i hiertat.

51. Wij worom til skam komne, tå wij then försmädelse höra måste, och skammen betäckte wår ansichte, tå the främmande kommo öfwer HERRANS huus helgedom.

52. Therföre sij, then tijd kommer, säger HERREN, at jagh hans afgudar hemsökia skal, och i hela landena skola the dödzsåre sucka.

53. Och om Babel vpstege i himmelen, och satte sina macht vthi the höga fäste, så skola doch förstörare ifrå migh komma öfwer honom, säger HERREN.

54. Man hörer ena röst i Babel, och en stoor jämmer vthi the Chaldeers land:

55. Ty HERREN förderfwar Babel; han förderfwar honom medh så stort skrij och rumor, at hans böljor fräsa lika som stoor watn.

56. Ty förstöraren är kommen öfwer Babel, hans hieltar warda grepne, theras bogar warda sönderbrutne: ty hämndenes Gudh HERREN betalar honom.

57. Jagh skal giöra hans Förstar, Wisa, herrar, och höfwitzmän och krigsmän, druckna, så at the skola sofwa en ewig sömn, ther the icke meer af vpwakna skola, säger Konungen som heter HERREN Zebaoth.

58. Thetta säger HERREN Zebaoth: Murarna om then stora Babel skola vndergrafne warda, och hans höga portar vpbrännas medh eld, at Hedningarnas arbete skal fåfängt wara, och vpbrännas hwad folcken medh mödo vpbygdt hafwa.

59. Thetta är thet ord som Propheten Jeremia befalte Sera Ja Neria sone, Machseja sons, tå han medh Zedekia Juda Konung drog til Babel, vthi fierde åhrena hans rikes. Och Sera Ja war en fridsam Förste.

60. Och Jeremia skref all then olycko som öfwer Babel komma skulle, vthi ena book, nemliga, all thenna orden som emot Babel skrifne äro.

61. Och Jeremia sade til SeraJa: Tå tu kommer til Babel, så se til, och lås all thessa orden;

62. Och säg: HERRE tu hafwer talat emot thetta rumet, at tu wille förderfwa thet, så at ingen skulle boo här vthi, hwarken folck eller fää, vtan wara til ett ewigt öde.

63. Och när tu hafwer vthläset bokena, så bindt en steen ther widh, och kasta henne vthi Phrath;

64. Och säg: Altså skal Babel försänckt warda, och icke vpkomma igen för then olycko, som jagh skal öfwer honom komma låta, vtan förgås. Alt här til hafwer Jeremia talat.

52. Capitel.

Vprepas korteliga, först, huru Jerusalem blef förstördt, och folcket sånget til Babel, nemlig, at efter Konung Zedekia war ogudachtig, såsom Jojakim för honom, och föll af ifrå Konungen i Babel, v. 1. Kom han igen, belägrade och wan staden, v. 4. Zedekia flydde, blef fången, ögonen honom vthstungne, och förder til Babel, v. 8. Sedan blef staden och templet vphrändt, v. 12. All kostelig tygh af koppar och silfwer borttagne, v. 17. En stoor hoop förnemliga af folcket dräpne, v. 24. The andre bortförde; någre fåå allena qwarlefde, v. 28. Sedan huru Konung Jojakim blef vptagen vthu fängelset af Konung Evil Merodach tå han Konung wardt, v. 31.

Zedekia war ett och tiugu åhra gammal tå han Konung wardt, och regerade i ellofwa åhr i Jerusalem: hans moder heet Hamutal Jeremia dotter i Libna;

2. Och giorde thet HERRANOM illa behagade, lika som Jojakim giordt hade.

3. Ty HERRANS wrede gick öfwer Jerusalem och Juda, til thes han förkastade them ifrå sitt ansichte: och Zedekia föll af ifrå Konungen i Babel.

4. Men i nijonde åhrena af hans rike på tijonde dagen i tijonde månadenom, kom Nebucad Rezar Konungen i Babel medh all sin häär emot Jerusalem, och belade honom, och beskantsade honom alt omkring.

5. Och staden war så belagd alt in til ellofte åhret Konungs Zedekia.

6. Men på nijonde dagen i fierde månadenom, fick hungren öfwerhandena i stadenom; och landzfolcket hade intet meer til at äta.

7. Tå föll man in i staden, och alt krigsfolcket gåfwo flychtena, och drogo vthu staden om nattena, på then wägen åth then porten emellan the twå murar, vth widh Konungs örtegården: men the Chaldeer lågo kring om staden: och thesse drogo sin wägh bort åth i markene:

8. Tå jagade the Chaldeers häär efter Konungen, och fingo Zedekia fatt vthi then markene widh Jericho: tå förströdde sigh all hans häär ifrå honom.

9. Och the togo Konungen til fånga, och förde honom vp til Konungen af Babel til Riblath, thet i Hamath land ligger: han sade en doom öfwer honom.

10. Ther lät Konungen af Babel dräpa Zedekia barn för hans ögon, och drap alla Juda Förstar i Riblath.

11. Men Zedekia lät han stinga ögonen vth, och lät binda honom medh twå kädior; och Konungen af Babel förde honom altså til Babel, och lade honom vthi fängelse in til thes han blef död.

12. På tijonde dagen i femte månadenom, hwilket thet nitonde åhret war Nebucad Rezars Konungens i Babel, kom NebuzarAdan höfwitzmannen, then altid war när Konungenom i Babel, til Jerusalem;

13. Och vpbrände HERRANS huus, och Konungs huset, och all huus i Jerusalem; all stoor huus vpbrände han i eld.

14. Och all the Chaldeers häär som medh höfwitzmannenom war, refwo nedh alla murarna i Jerusalem alt omkring.

15. Men thet fattiga folck, och annat folck som ännu qwart war i stadenom, och the som til Konungen af Babel falne woro, och thet qwarblefna handwercks folcket, förde NebuzarAdan höfwitzmannen fångna bort.

16. Och af thet fattiga folcket i landena, lät Nebuzar Adan höfwitzmannen några blifwa qwara til wijngårdz folck, och åkerfolck.

17. Men the kopparstodar som woro i HERRANS huus, och stolarna, och kopparhafwet i HERRANS huus slogo the Chaldeer sönder, och förde allan kopparen ther af til Babel.

18. Och kietzlar, skoflar, knifwar, becken, skålar och all koppartyg, the man vthi Gudztienst plägade bruka, togo the bort.

19. Ther til tog höfwitzmannen bort alt thet af guld och silfwer war, i kannor, rökpannor, becken, kietzlar, liusastakar, skedar, och skålar:

20. The twå stodarna, thet ena hafwet, the tolf kopparoxar som vnder foten stodo, hwilka Konung Salomo hade giöra låtit til HERRANS huus; kopparen af all thenna tygen war öfwermåtton mycken.

21. Men båda stoderna woro hwar thera aderton alnar högh, och ett tolf alna snöre war måttet omkring henne, och war fyra finger tiock, och war ihol:

22. Och stod på hwar thera en kopparknapp fem alnar högh; och giordar och granatäple woro på hwar knappen alt omkring, altsammans af koppar: och then ena stoden war såsom then andra; granatäplen ock så.

23. Och woro granatäplen ther vppå sex och nijotijo: all granatäplen woro hundrade på ene giord alt omkring.

24. Och höfwitzmannen tog then Presten Sera Ja vthaf första ordningen, och then Presten Zephanja vthaf then andra ordningen, och tre dörawachtare:

25. Och en kamererare vthaf stadenom, som öfwer krigsfolcket satt war, och siu män som när Konungenom wara måste, hwilke i stadenom fundne wordo; ther til Sopher then härförstan, then landzfolcket mönstra plägade; ther til sextijo män af landzfolcket, som i stadenom fundne wordo.

26. Thessa tog NebuzarAdan höfwitzmannen, och förde them til Konungen i Babel i Riblath.

27. Och Konungen i Babel slog them ihiäl i Riblath, thet i Hamath lande ligger. Altså wardt Juda bortförd vthu sitt land.

28. Thetta är thet folck som NebucadRezar bortförde, nemliga, vthi siunde åhrena, trytusend och tre och tiugu Judar.

29. Men vthi adertonde åhrena Nebucad Rezars, ottahundrat och twå och tretijo siälar vthaf Jerusalem.

30. Och i tredie och tiugunde åhrena Nebucad Rezars förde NebuzarAdan höfwitzmannen bort siuhundrat och fem och fyratijo siälar af Juda: alla siälarna äro fyratusend och sexhundrat.

31. Men vthi siunde och tretijonde åhrena ther efter at Jojachin Juda Konung bortförd war, på femte och tiugunde dagen i tolfte månadenom, vphof Evil Merodach Konungen i Babel, vthi the åhrena tå han Konung wardt, Jojachins Juda Konungs hufwud, och lät honom vthu fängelset;

32. Och talade medh honom wänliga; och satte hans stool vthöfwer the Konungars stolar, som när honom woro i Babel;

33. Och förwandlade honom hans fängelses kläder: och han åt in för honom altid i sina lifsdagar.

34. Och honom wardt altid gifwit af Konungenom i Babel hans vppehälle, såsom honom förskickat war i all hans lifstijd, alt in til hans ända.