S. Jacobs Epistel

1. Capitel.

Jacobus helsar sina bröder the förströdda af Jsrael, v. 1. Och lärer them huru the skulle vptaga kors och frestelse, v. 2. Hwadan the skulle bekomma wijsdom, v. 5. Hwad theras rätta berömelse skulle wara, v. 9. Hwad nytta tolamod hafwer medh sigh, v. 12. Hwadan alla goda gåfwor komma, v. 16. Hwad skada wrede hafwer medh sigh, v. 19. Huru the skulle höra Gudz ord, v. 22. Och sidst, huru the rätt skulle tiena Gudh, v. 26.

Jacobus Gudz och Herrans Jesu Christi tienare: them tolf slächtom, som äro här och ther förskingrade, helso.

2. Mjne bröder, håller thet för all glädie, när J fallen i mångahanda frestelse:

3. Och weter, at edors troos bepröfwelse giör tolamod.

4. Men läter tolamodet hafwa ett fulbordat werck: på thet J skolen wara fulkomne och hele, och intet feel hafwa.

5. Hwar nu någrom ibland eder fattas wijsdom, han bedie af Gudi, then ther gifwer enfalleliga allom, och förwiter icke; och han skal honom gifwen warda.

6. Men han bedie i trone, intet twiflandes: ty then ther twiflar, han är såsom hafsens wågh, som af wädret drifs och föres.

7. Sådana menniskia täncke icke, at hon får något af Herranom.

8. En man som twiflar, är ostadig i alla sina wägar.

9. Men en broder som ringa är, beröme sigh af sin vphöijelse;

10. Och then som rijk är, af sin förnedring: ty såsom blomstret af gräset skal han förgås.

11. Solen går vp medh heta, och gräset förwisnar, och blomstret faller af, och thes skiöna fägring förgås: så skal ock then rike förwisna vthi sina wägar.

12. Salig är then man som toleliga lider frestelse: ty tå han bepröfwad är, skal han få lifsens crono, then Gudh låfwat hafwer them som honom älska.

13. Jngen säije, tå han frestad warder, at han af Gudi frestad warder: ty Gudh frestas icke af ondt, han frestar ock ingen.

14. Vtan hwar och en warder frestad, tå han af sin egen begärelse dragen och låckad warder.

15. Ther efter, sedan begärelsen hafwer aflat, föder hon synden: men tå synden är fulbordad, föder hon döden.

16. Farer icke wille, mine käre bröder.

17. All godh gåfwa, och all fulkomlig gåfwa kommer ofwan efter, ifrå liusens Fader; när hwilkom ingen förwandling är, eller lius och mörkers omskiftelse.

18. Han hafwer oß födt efter sin wilja, genom sanningenes ord, på thet wij skulle wara förstlingen af hans creatur.

19. Therföre, mine käre bröder, hwar och een menniskia ware snar til at höra, och seen til at tala, och seen til wrede.

20. Ty mansens wrede giör icke thet rätt är för Gudi.

21. Lägger förthenskul bort alla oreenlighet, och alla ondsko, och anammer ordet medh sachtmodighet, som i eder plantat är, thet edra siälar kan saliga giöra.

22. Men warer ordets giörare, och icke allenast hörare, bedragandes eder sielfwa:

23. Ty ther någor är allenast ordsens hörare, och icke giörare, han är lijk then man, som sitt lekamliga ansichte skådar i en spegel:

24. Ty tå han sigh beskådat hafwer, går han ther ifrå, och förgäter strax hurudana han war.

25. Men then ther skådar vthi frihetenes fulkomliga lagh, och blifwer ther vthi, och är icke en glömsker hörare, vtan en giörare, then samme warder salig vthi sin gierning.

26. Hwar nu någor ibland eder låter sigh tyckia, at han tienar Gudi, och icke styrer sina tungo, vtan bedrager sitt hierta, hans Gudztienst är fåfäng.

27. Thetta är för Gudi och Fadren een reen och obesinittad Gudztienst, sökia faderlös och moderlös barn, och enkior, vthi theras bedröfwelse, och behålla sigh obesmittad af werldene.

2. Capitel.

Ther hoos lärer Jacobus, at man icke skal hafwa anseende til personen i trones saker: eljes öfwerträder man Gudz budh, som thet förbiuder, och blifwer saker til hela lagen, v. 1. Sedan lärer han, at then lefwande och saliggiörande troon, kan icke wara vthan goda gierningar, v. 14. Hwilka bewisa at wij hafwe then rätta troon, som gtör oß rättferdiga, v. 18.

Mjne bröder, håller thet icke therföre, at troon på Jesum Christum wår Herra til härlighetena, kan lida personers anseende.

2. Ty, om vthi edra församling komme en man medh en guldring, och medh en härlig klädnad; komme ock en fattig man i snöplig klädnad:

3. Och J sågen på then som hafwer the härliga kläden, och saden til honom: Sitt här wäl; och them fattiga saden J: Statt ther; eller, sitt här widh mina fötter:

4. Och betäncken thet icke rätt, vtan warden domare, och giören en ond åthskilnad.

5. Hörer til, mine käre bröder: Hafwer icke Gudh vthwaldt the fattiga i thenna werldene, the ther rike woro på trona, och arfwingar til riket som han låfwat hade them som honom älska?

6. Men J hafwen förachtat then fattiga. Förtryckia icke the rike eder medh wåld, och draga eder fram för rätten?

7. Försmäda icke the thet goda namnet, ther J af nämnde ären?

8. Fulborden J then Konungsliga lagen efter skriften: Älska tin nästa, såsom tigh sielf; så giören J wäl.

9. Men seen J efter personen, tå synden J, och warden straffade af lagen, såsom öfwerträdare.

10. Ty om någor håller hela lagen, och syndar på ett, han är saker til alt.

11. Ty, then som sade: Tu skalt icke giöra hoor; han hafwer ock sagt: Tu skalt icke dräpa. Hwar tu nu icke giör hoor, och dräper likwäl, äst tu lagsens öfwerträdare.

12. Så taler, och så giörer, som the ther skola genom frihetenes lagh dömde warda.

13. Ty doom vthan barmhertighet skal honom öfwergå, som barmhertighet icke giordt hafwer: och barmhertigheten berömer sigh emot domen.

14. Hwad hielper thet, mine bröder, om någor säger sigh hafwa trona, och hafwer doch icke gierningarna? Kan ock troon giöra honom salig?

15. Om en broder eller syster wore nakot, och fattades daglig föda;

16. Och någor edra sade til them: Går i frijd, wärmer eder, och mätter eder; och gifwen them likwäl intet hwad lekamen behöfwer: hwad hulpe them thet?

17. Så ock troon, tå hon icke hafwer gierningarna, är hon död i sigh sielf.

18. Nu måtte någor säija: Tu hafwer trona, och jagh hafwer gierningarna: wisa migh tina troo medh tina gierningar, så wil jagh ock wisa tigh mina troo medh mina gierningar.

19. Tu troor at en Gudh är; ther giör tu rätt vthi: dieflarna troo thet ock, och bäfwa.

20. Wilt tu fåfängelig menniskia weta, at troon vthan gierningar är död?

21. Wardt icke Abraham wår fader af gierningarna rättferdigad, tå han sin son Jsaac offrade på altaret?

22. Seer tu, at troon hafwer medwerckat i hans gierningar, och at troon är fulkommen worden af gierningarna.

23. Och Skriften är fulkomnad, som säger: Abraham trodde Gudi, och thet wardt honom räknat til rättferdighet; och wardt kallad Gudz wän.

24. Seen J nu, at af gierningarna rättferdigas menniskian, och icke af trone allena.

25. Sammalunda ock then skiökian Rahab, wardt hon icke af gierningom rättferdigad, tå hon vndfick sändningaboden, och släppte them en annan wägh vth?

26. Therföre, såsom kroppen vthan anda är död, så är ock troon vthan gierningar död.

3. Capitel.

Här warnar Jacobus oß för ähregirighet, v. 1. Och lärer oß styra wår tungo, så at wij icke döme, förtale, banne eller försmäde wår nästa, v. 3. Sedan förmanar han til sachtmodighet, v. 13. At wij icke ärom nitiske och trättosame, v. 14. Vtan hällre kyske, fridsame, sachtmodige, och barmhertige, rc. Ty thet är then rätte himmelske wijsdomen, v. 17.

Mjne bröder, fare icke hwar man efter at wara lärare: wetande at wij thes större doom fåm.

2. Ty i mång stycke fele wij alle: men then ther icke felar vthi ett ord, han är en fulkommen man, och kan regera hela lekamen medh betzl.

3. Sjj, wij läggiom hästomen betzl i munnen, at the skola lyda oß; och omkastom theras hela krop.

4. Sij ock skepen, ehuru stoor the äro, och af starckt wäder drifwas, warda the doch likwäl omwänd medh ett litet roder, ehwart rodermannen wil.

5. Så är ock tungan en kleen lem, och kommer stoor ting åstadh: sij, en liten eld, huru stoor skogh han vptänder?

6. Och tungan är ock en eld, een werld full medh orätt. Så är ock tungan ibland wåra lemmar, och besmittar hela lekamen, och vptänder all wår vmgängelse, tå hon vptänd är af helwete.

7. Ty all natur, både diurs, och foglars, och ormars, och theras som i hafwet äro, warder tam, och är tamd af menniskiors natur:

8. Men tungan kan ingen menniskia tämja, thet oroliga onda; full medh dödelig förgift.

9. Medh henne prise wij Gudh, och Fadren; och medh henne bannom wij menniskiorna, som äro skapade efter Gudz liknelse.

10. Af samma mun går prijs och bannor. Thet bör icke, mine bröder, så wara.

11. Jcke gifwer een källa af ett hol, både sött och bäskt watn?

12. Jcke kan fikonaträd, mine bröder, bära oljo, eller wijnträd fikon? Så kan ock ingen källa salt och sött watn gifwa.

13. Ho är wijs och klook ibland eder, han bewise medh sin goda vmgängelse sina gierningar, vthi sachtmodighet och wijsdom.

14. Om J hafwen bittert nijt och träto vthi edart hierta, berömer eder icke, och liuger icke emot sanningen.

15. Ty then wijsdom är icke ofwan efter kommen: vtan är jordisk, mennisklig, och diefwulsk.

16. Ty hwar nijt och träta är, ther är ostadighet och alt ondt.

17. Men then wijsdom som ofwan efter är, han är först kysk, och sedan fridsam, sachtmodig, låter säija sigh, full medh barmhertighet och goda fruchter, opartisk, oskrymtelig.

18. Men rättferdighetenes frucht warder sådd i frijd them som frijd hålla.

4. Capitel.

Wjdare framställer han mångahanda lärdomar och förmaningar: först, hwadan kijf och trätor komma, v. 1. Hwij man icke altid får thet man beder Gudh om, v. 2. Huru hoorkarlar och hoorkonor stå hoos Gudh, v. 4. Sedan at man skal lyda Gudi, och stå emot diefwulen, v. 7. Bättra sitt lefwerne medh ånger och tårar, v. 8. Ödmiuka sigh för Gudh, v. 10. Jcke förtala eller döma sin nästa, v. 11. Jcke sättia sigh något före vthan Gudz wilja, v. 13. Jntet låta något godt thet wij giöra kunnom, v. 17.

Hwadan äro örlig och krijg ibland eder? Äro the icke ther af, af edrom begärelsom som strida i edra lemmar?

2. J Begären, och fån intet: J hafwen afwund och nijt, och kunnen intet winna: J striden och örligen, och hafwen intet; therföre at J intet bedien.

3. J bedien, och fån intet: ty J bedien illa, nemliga, at J thet vthi edra wällust förtära skolen.

4. J Hoorkarlar och hoorkonor, weten J icke, at werldenes wänskap är Gudz owänskap? Ho som werldenes wän wil wara, han warder Gudz owän.

5. Menen J at Skriften säger fåfängt: Anden som boor vthi eder, begärar emot hatet?

6. Men han gifwer rikeliga nädh. Ty Skriften säger: Gudh står emot the högfärdiga; men them ödmiukom gifwer han nådh.

7. Så warer nu Gudi vnderdånige: står emot diefwulen, så flyr han ifrån eder.

8. Nalkens Gudi, så nalkas han eder. Rener edra händer, J syndare, och renser edor hierta, J ostadige.

9. Warer elände, och sörjer, och gråter: edart löije wände sigh i grååt, och gläden i sorg.

10. Förnedrer eder för Herranom, så skal han eder vphöija.

11. Förtaler icke hwar annan, käre bröder: then som förtalar sin broder, och dömer sin broder, han förtalar lagen, och dömer lagen: men dömer tu lägen, så äst tu icke lagsens giörare, vtan domare.

12. Ty en är laggifwaren, som kan salig giöra, och fördöma: ho äst tu som dömer en annan?

13. Nu wäl, J som säijen: J dagh, eller i morgon wilje wij gå vthi then eller then staden, och wilje ther liggia ett åhr, och handla, och winna:

14. Och weten icke hwad i morgon skee kan: ty hwad är edart lijf? Ett damb äret, som en liten tijd warar, och sedan förswinner.

15. För thet J säija skullen: Om Herren wil, och wij lefwe, så wilje wij giöra thet eller thet.

16. Men nu berömen J eder i edart högmod. All sådana berömelse är ond.

17. Then ther kan giöra godt, och giör icke, honom är thet synd.

5. Capitel.

Yttermera straffar han the rika, som medh orätt samla rikedomar, och mißbruka til wällust, v. 1. Förmanar the förtryckta til tolamod, v. 7. Warnar the lättferdiga för fåfänga eeder, v. 12. Lärer the bedröfwada, at the skola bedia: the glada, at the skola siunga, v. 13. The siuka, at the kalla Presterna, och låta bedia för sigh: ty bönen förmår mycket, v. 16. The som omwända en wilfarande, at the giöra een godh gierning, v. 19.

Nu wäl, J rike, gråter, och tiuter öfwer edor vselhet, som eder öfwerkomma skal.

2. Edra rikedomar äro förrottnade; edor kläder äro vpäten af maal.

3. Edart guld och silfwer är förrostat, och theras rost skal wara eder til witnesbyrd, och skal vpäta edart kött såsom en eld. J hafwen församlat eder ägodelar i yttersta dagarna.

4. Sij, arbetarenas löön, som edart land afbärgat hafwer, hwilken J them swikliga ifrå haft hafwen, ropar; och theras roop som afbergde, är inkommet i Herrans Zebaoths öron.

5. J hafwen lefwat i kräselighet på jordene, och haft edra wällust, och vpfödt edor hierta, såsom på en slachtedag.

6. J hafwen dömdt och dödat then rättferdiga; och han hafwer eder intet emotståndet.

7. Så warer nu tolige, käre bröder, in til Herrans tilkommelse. Sij, åkermannen wänter efter then kosteliga jordenes frucht, toleliga bediandes, så länge han får ett morgonregn och aftonregn.

8. Så warer ock J tolige, och styrcker edor hierta: ty Herrans tilkommelse är när.

9. Sucken icke, käre bröder, emot hwar annan, på thet J icke warden fördömde. Sij, domaren är för dörene.

10. Tager, mine bröder, Propheterna för efterdömelse, til bedröfwelse och tolamod, hwilke talat hafwa i Herrans namn:

11. Sij, wij hålle them salige som lidit hafwa. Jobs tolamod hafwen J hördt, och Herrans ända hafwen J sedt: ty Herren är barmhertig, och en förbarmare.

12. Öfwer all ting, mine bröder, swärjer icke hwarken widh himmelen, eller widh jordena, eller någon annan eed. Men edor ord skola wara, Ja, ja, Neij, neij: på thet J icke skolen falla vthi skrymterij.

13. Ljder någor ibland eder bedröfwelse: Han bedie. Är någor widh godt modh: Han siunge psalmer.

14. Är någor siuk ibland eder: Han kalle til sigh Presterna i församlingene, och läte them bedia öfwer sigh, och smörja medh oljo vthi Herrans namn.

15. Och trones böön skal hielpa them siuka, och Herren vprätter honom; och om han är stadd i synder, warda the honom förlåtna.

16. Bekänner inbyrdes synderna then ene them andra, och beder för eder inbyrdes, at J helbregda warden: ty ens rättferdigs mans böön förmär mycket, ther hon alfwar är.

17. Elias war een menniskia såsom wij, och han bad ena böön, at thet icke skulle regna; och thet regnade ock intet på jordena, i try åhr och sex månader.

18. Och bad åter, och himmelen gaf regn, och jorden bar sin frucht.

19. Käre bröder, om någor ibland eder fore will ifrå sanningen, och någor omwände honom:

20. Han skal weta, at then ther omwänder en syndare af hans wägars willo, han frälsar ena siäl ifrå döden, och skyler all öfwerträdelse.