S. Pauli Epistel
Til Philemon
Förspråket.
Thenne Epistel gifwer före ett mästerligit liufligit exempel om Christelig kärlek: ty här see wij, huru S. Paulus vndfår then fattiga Onesimus, och fördagtingar honom för hans herra ganska kärliga, och ställer sigh icke annars, än som han hade warit then samma Onesimus, som brutit hade.
Doch giör han thet icke såsom medh wåld eller twång, som han wäl hade mått; vtan läter fara sin rätt och macht, ther medh han endeels twingar Philemon ther til, at han ock skal hafwa sin rätt fördrag. Lika som Christus giordt hafwer medh sin Fader, så giör ock Paulus medh Philemon för Onesimo. Ty Christus hafwer ock låtet fara sin rätt, och öfwerwunnet sin Fader medh kärlek, och ödmiukt, at han måste afläggia sina wrede och goda rätt, och taga oß til nåder för Christi skul, som så alfwarliga lägger sigh vth för oß, och tager sigh thet så när om oß.
Apostelen helsar Philemon, v. 1. Och tackar Gudh för hans kärlek och troo til Christum, v. 4. Ther hoos beder han honom, at han wille anamma sin förlupna tienare Onesimus til gunst igen, efter han war nu omwänd til Evangelij gemenskap, och worden bägges theras broder i Christo, v. 8. Beder ock at han wille bereda sigh herberge, v. 22. Och besluter så medh helsningar, v. 23.
Paulus, Christi Jesu fånge, och Timotheus broderen: them älskeliga, och wårom hielpare Philemon;
2. Och the älskeliga Apphie, och Archippo wår medstridare; och then församling som i titt huus är:
3. Nådh ware medh eder, och frijd af Gudi wårom Fader, och Herranom Jesu Christo.
4. Jagh tackar min Gudh, och hafwer tin åminnelse altid i mina böner:
5. Efter jagh hörer af tin kärlek, och then troo som tu hafwer til Herran Jesum, och emot all helgon:
6. At tin troo som wij hafwe medh hwar annan, må kraftig warda, genom kundskapen på alt godt som J hafwen i Christo Jesu.
7. Ty wij hafwe stoor glädie och hugnad af tin kärlek: at helgonen äro hierteliga wederqweckte af tigh, käre broder.
8. Therföre, ändoch jagh hafwer i Christo een stoor tröst, til at biuda tigh thet tigh bör giöra:
9. Doch likwäl, för kärlekens skul beder jagh hällre, jagh som en sådana är, nemliga, then gamle Paulus, och ännu ther vthöfwer en Jesu Christi fånge.
10. Så förmanar jagh tigh, för min son Onesimo, then jagh födde i minom bandom:
11. Then tigh fordom onyttig war; men nu, både tigh och migh wäl nyttig är:
12. Hwilken jagh nu igensändt hafwer: men anamma tu honom såsom mitt hierta.
13. Jagh hade welat behålla honom när migh, at han skulle tient migh i tin stadh, vthi Evangelij bandom:
14. Men jagh wille intet giöra vthan titt samtycke: på thet titt goda icke skulle wara nödgat, vtan sielfwiljogt.
15. Men therföre til ewentyrs foor han sin wägh til en tijd, at tu skulle få honom ewigan igen;
16. Jcke nu såsom en tienare, vtan meer än en tienare; ja, såsom en älskelig broder, besynnerliga migh; huru mycket meer tigh, både efter kötet, och efter Herran?
17. Hwar tu nu håller migh för tin medbroder, så anamma honom lika som migh.
18. Om han tigh någon skada giordt hafwer, eller något skyllig är, thet räkna migh til.
19. Jagh Paulus hafwer thetta skrifwit medh mine hand, jagh wil betalat: at jagh icke skal säija, at tu tigh sielfwan migh plichtig äst.
20. Ja, käre broder, städ til at jagh hafwer lust af tigh i Herranom; wederqweck mitt hierta i Herranom.
21. Jagh hafwer skrifwit tigh til, förtröstandes på tina lydachtighet, wetandes, at tu giör wäl meer än jagh säger.
22. Ther medh bered migh herberge: ty jagh hoppas, at jagh medh edra böners hielp, eder gifwen warder.
23. Helsa tigh Epaphras, min medfånge i Christo Jesu;
24. Marcus, Aristarchus, Demas, Lucas, mine hielpare.
25. Wårs Herras Jesu Christi nådh ware medh edar anda: Amen.
Sänd af Rom, medh Onesimus tienaren.