S. Pauli Epistel

1. Capitel.

Paulus helsar the Colosser, v. 1. Och säger sigh tacka Gudh, at han hade spordt theras troo på Christum, rc. v. 4. Såsom ock bedia Gudh, at han them än widare ther vthi vplysa och stadfästa wille, v. 9. Sedan begynner han förtälja, hwad nädh och wälgierning Gudh oß bewijst hafwer genom sin Son Christum, v. 12. Hwad Christus är til sin person, v. 15. Hwad hans ämbete, bestälning, och wälgierningar äro, v. 20. Hwilke äro förkunnade i Evangelio, til hwilket han en tienare war, at han thet lära och predika skulle, v. 23.

Paulus, Jesu Christi Apostel, genom Gudz wilja, och Timotheus broderen:

2. The helgon och trogna bröder i Christo, som äro i Colossen: Nådh ware medh eder, och frijd af Gudi wårom Fader, och Herranom Jesu Christo.

3. Wij tackom Gudi och wårs Herras Jesu Christi Fader, och bediom altid för eder.

4. Ty wij hafwe spordt edra troo i Christo Jesu, och (edar) kärlek til all helgon:

5. För thet hopp skul som eder är förwarat i himmelen: af hwilket J tilförene hördt hafwen, genom Evangelij sanna ord;

6. Som til eder kommet är, såsom ock i alla werldena, och är fruchtsamt, såsom ock i eder, ifrå then dagh J hörden och förnummen Gudz nådh i sanningene.

7. Som J ock lärdt hafwen af Epaphra, wår älskeliga medtienare, hwilken är en trogen Christi tienare för eder:

8. Then ock oß vnderwist hafwer edar kärlek i Andanom.

9. Therföre ock wij, ifrå then dagh wij thet hördom, wände wij icke igen bedia för eder, och önska, at J mågen vpfylte warda medh hans wiljas kundskap, vthi all andelig wijsdom och förstånd:

10. At J mågen wandra wärdeliga Herranom, til alt behagh: och ären fruchtsame i alla goda gierningar; och wäxen til i Gudz kundskap;

11. Och stärckte warden medh allo kraft, efter hans härliga macht, vthi alt tolamod och långmodighet, medh glädie:

12. Och tacken Fadrenom, som oß hafwer beqwäma giordt til at deelachtige wara i the heligas arfwedeel i liuset:

13. Hwilken oß vthtaget hafwer ifrå mörksens wäldighet; och hafwer försatt oß vthi sins älskeliga Sons rike:

14. J hwilkom wij hafwe förloßning genom hans blodh, nemliga, syndernas förlåtelse.

15. Hwilken är osynliga Gudz beläte, förstfödder för all creatur.

16. Ty genom honom äro all ting skapat, som i himmelen och på jordene äro, synlige och osynlige, ware sigh thron, eller härskap, eller Förstadöme, eller Öfwerhet: alt är skapat genom honom, och til honom.

17. Och han är för alla, och all ting bestå i honom.

18. Och han är hufwudet til kroppen, nemliga, til församlingena, hwilken är begynnelsen, förstfödd ifrå the döda, på thet han i all ting skal hafwa föregången.

19. Ty behageligit hafwer warit (Fadrenom) at all fullhet skulle boo i honom;

20. Och at han genom honom all ting försona skulle medh sigh sielf; til fridz ställandes genom blodet på hans kors, både thet på jordene och i himmelen är.

21. Och eder som fordom woren främmande, och fiender medh sinnet i onda gierningar:

22. Men nu hafwer han försonat eder medh sins kötz lekamen, genom döden; på thet han skulle ställa eder heliga, och ostraffeliga, och obesmittade i sin åsyn:

23. Om J annars blifwen i trone, grundade, och faste, och orörlige ifrå thet hopp som i Evangelio är, hwilket J hördt hafwen, och predikat är för all creatur som vnder himmelen äro, hwilkas jagh Paulus är en tienare worden.

24. Nu frögdar jagh migh vthi mitt lidande för eder, och vpfyller i mitt kött, hwad som fattas i Christi lidande, för hans lekamen, som är församlingen:

25. Hwilkens tienare jagh worden är, efter Gudz predikoämbete, thet migh gifwit är ibland eder, at jagh Gudz ord rikeliga predika skal;

26. Nemliga, then hemlighet, hwilken fördold hafwer warit ifrå werldenes begynnelse, och ewig tijd; men nu är vppenbar worden hans helgon:

27. Hwilkom Gudh wille kunnigt giöra, hwilken thenna hemlighetenes härliga rikedom är ibland Hedningarna, hwilken är Christus vthi eder, härlighetenes hopp;

28. Then wij förkunnom, förmanande hwar menniskia, och lärande hwar menniskia i all wijsdom; på thet wij skole ställa hwar menniskia fulbordada i Christo Jesu:

29. Ther jagh ock på arbetar och kämpar efter hans werckan, som krafteliga werckar i migh.

2. Capitel.

Wjdare låter Apostelen them förstå hwad åhoga han hade om them, at the måtte tilwäxa i Christi kundskap, v. 1. Och icke ther ifrå bedragne warda, v. 4. Förmanar them så, at the skulle blifwa stadige ther vthi, v. 6. Och icke låta förföra sigh, antingen af them som drefwo Philosophien, och menniskio stadgar, v. 8. Ty the hade altsammans i Christo, v. 9. The woro döpte i honom, v. 11. Begrafne, vpståndne, v. 12. Och lefwande giorde medh honom: at the skulle wara frije för sådana stadgar, v. 13. Eller af them som drifwa lagen: ty hon war allena en skugge til Christum, v. 16. Eller ock af them som medh skrymterij föregåfwo egendichtad ödmiukhet, och andelighet, och ther medh weko ifrå hufwudet Christo, v. 18. Ty thet hade allenast ett skeen til wijsdom then ingen är, v. 22.

Så wil jagh at J weta skolen, hwilken kamp jagh hafwer om eder, och om them som äro i Laodicea, och om alla them som min person i kötet icke sedt hafwa:

2. På thet theras hierta måga få någon hugnad, och sammanfögade warda i kärlekenom, til all rikedom, vthi fulkomligit förstånd, til at kunna besinna Gudz hemlighet, både Fadrens och Christi;

3. Vthi hwilkom fördolda liggia alla wijsdoms och förståndz håfwor.

4. Men thetta säger jagh, på thet ingen skal bedraga eder medh klook ord.

5. Ty ändoch jagh är ifrån eder efter kötet; är jagh doch när eder i andanom, frögdar migh och seer edor skickelse, och edar troos stadighet på Christum.

6. Såsom J nu anammat hafwen Herran Christum Jesum, så wandrer i honom;

7. Och warer rotade och vpbygde i honom, och warer faste i trone, såsom J lärde ären; och warer i henne rikeliga tacksame.

8. Seer til, at eder icke någor bortröfwar medh Philosophia och fåfängt bedrägerij, efter menniskiors stadgar, och efter werldenes stadgar, och icke efter Christum:

9. Ty i honom boor all Gudomsens fulhet lekamliga.

10. Och J ären i honom fulkomne, hwilken är hufwudet öfwer all förstadöme och wäldighet:

11. J hwilkom J ock omskorne ären medh then omskärelse som skeer vthan händer, tå J afladen syndakroppen i kötet, nemliga, medh Christi omskärelse;

12. J thet, at J medh honom begrafne ären genom dopet; i hwilkom J ock vpståndne ären genom trona, then Gudh werckar, hwilken honom vpwäckt hafwer ifrå the döda.

13. Han hafwer ock giordt eder lefwande medh honom, tå J döde woren i synderna, och vthi edars kötz förhud: och hafwer förlåtet oß alla synder;

14. Och afplånat then handskrift som oß emot war, hwilken af stadgarna kom, och war oß emot; och then hafwer han taget oß af wägen, och näglat widh korßet.

15. Och hafwer blottat förstadömen och wäldigheterna, och fördt them vppenbarliga, och giordt en härlig seger af them, genom sigh sielf.

16. Så läter nu ingen giöra eder samwet öfwer maat, eller dryck, eller öfwer bestämda helgedagar, eller nymänader, eller Sabbather:

17. Hwilket är skuggen af thet som tilkommande war; men kroppen sielf är i Christo.

18. Läter ingen taga eder lönen ifrå, then som wandrar efter egen godtyckio i Ängla ödmiukhet och andelighet, i the ting han aldrig sedt hafwer, och är förgäfwes vpbläst i sitt kötzliga sinne;

19. Och håller sigh icke widh hufwudet, af hwilko hela lekamenen genom leder och ledamot kraft får, och tilsammans hänger, och tilwäxer i then förökelse som Gudh gifwer.

20. Efter J nu döde ären medh Christo, ifrå the werldzliga stadgar, hwij låten J eder tå begripas medh beskrefna stadgar, lika som J ännu lefden i werldene?

21. The ther säija: Tu skalt icke komma widh thet; icke smaka thet; icke handtera thet:

22. Hwilket doch alt förgås i brukningene, och är efter menniskiors budh och lärdom:

23. Hwilke hafwa wäl ett skeen af wijsdom, genom sielftagen andelighet och ödmiukhet, och ther igenom at the icke skona kroppen, och giöra icke kötena thes ähro til thes nödtorft.

3. Capitel.

När Apostelen så hafwer warnat them för Philosophia, Mosaiska och menniskio stadgar, på thet the icke skulle mena, at them war fritt lefwa som them lyste, kommer han här och förmanar them, först i gemeen: at efter the woro döde och vpståndne medh Christo, v. 1. Så skulle the ock döda kötet, v. 5. Och afkläda then gamla menniskian medh sina begärelser, v. 8. Och åter ikläda sigh then nya menniskian, medh alla Christeliga dygder, v. 10. Synnerliga medh kärlek, v. 14. Och Gudz ordz flitiga öfning, v. 16. Sedan i synnerhet ächta folck, v. 18. Barn och föräldrar, v. 20. Tienare; och huru the skola ställa sigh emot hwar annan, v. 22.

Om J nu ären vpständne medh Christo, så söker thet ofwan til är, ther Christus är sittiandes på Gudz högra hand.

2. Farer efter thet som ofwan til är; icke efter thet som på jordene är.

3. Ty J ären döde, och edart lijf är fördolt medh Christo i Gudi.

4. Men när edart lijf Christus vppenbarat warder, tå warden ock J vppenbarade medh honom i härligheten.

5. Så döder nu edra lemmar som på jordene äro; bolerij, oreenlighet, lusta, ond begärelse, och girighet, hwilken afgudadyrkan är.

6. För hwilka stycker skul, Gudz wrede kommer öfwer otrones barn:

7. Vthi hwilka J ock fordom wandraden, tå J ther vthi lefden.

8. Men lägger ock nu J bort altsammans; wrede, grymhet, ondsko, försmädelse, skämlig ord, af edar mun.

9. Liuger icke för hwar annan: afkläder eder then gamla menniskian medh hans gierningar;

10. Och ikläder eder then nya, then ther förnyas til hans kundskap och beläte, som honom skapat hafwer.

11. Ther icke Greek och Jude är, omskärelse och förhud, Barbarisk och Scytisk, tienare och frij, vtan alt i allom Christus.

12. Så kläder eder nu, såsom Gudz vthkorade, helgon och älskelige, vthi hiertans barmhertighet, wänlighet, ödmiukhet, sachtmodighet, långmodighet:

13. Och vndrager hwar annan, och förlåter hwar androm, om någor hafwer någon klagomål emot then andra: såsom ock Christus eder förlåtit hafwer, så giörer ock J.

14. Men öfwer alt thetta ikläder eder kärleken, hwilken är fulkomlighetenes band.

15. Och Gudz frijd regere i edor hierta, til hwilken J ock kallade ären vthi en lekamen; och warer tacksame.

16. Läter Christi ord rikeliga boo vthi eder medh all wijsdom: lärer och förmaner eder inbyrdes medh psalmer och lofsånger, och andeliga wisor i nådene, och siunger Herranom i edart hierta.

17. Och alt thet J giören medh ord eller gierning, thet giörer alt i Herrans Jesu namn; och tacker Gudi och Fadrenom genom honom.

18. J Hustrur, warer edra män vnderdåniga, såsom tilbörligit är, i Herranom.

19. J män, älsker edra hustrur; och warer icke bittre emot them.

20. J barn, warer edra föräldrar lydige i all ting: ty thet täckes wäl Herranom.

21. J fäder, reter icke edor barn: på thet the icke skola warda kleenmodige.

22. J tienare, warer lydige edra kötzliga herrar i all ting: icke medh tienst för ögonen, såsom menniskiom til wilja, vtan medh hiertans enfållighet, och medh gudzfruchtan.

23. Alt hwad J giören, thet giörer af hiertat, såsom Herranom, och icke menniskiom.

24. Och weter, at J af Herranom skolen få arfsens löön: ty J tienen Herranom Christo.

25. Men then som orätt giör, han skal vndfå hwad han orätt giordt hafwer; och warder intet anseende til personen.

4. Capitel.

Paulus påminner herrarna om theras plicht emot tienarena, v. 1. Sedan förmanar han til böön och tacksäijelse, i synnerhet för Evangelij framgång, v. 2. Jtem, at the försichteliga skulle vmgås medh the otrogna, v. 5. Sedan säger han sigh sända Tychicum och Onesimum, at the skulle berätta huru medh honom tilstod, och få weta huru thet hade sigh medh them, v. 7. Besluter så medh helsningar, v. 10.

J Herrar, hwad lika och rätt är, thet bewiser tienaromen; wetande, at J hafwen ock en Herra i himmelen.

2. Håller vppå bedia, och waker ther vthi medh tacksäijelse;

3. Bediande ock så för oß: at Gudh wille vplåta oß ordsens dör, til at tala Christi hemlighet, för hwilket jagh ock bunden är:

4. At jagh må thet vppenbara, såsom migh bör at tala.

5. Wandrer wijsliga medh them som vthan til äro; och skicker eder efter tiden.

6. Edart taal ware altid liufligit, och medh salt förmängt, at J weten huru J skolen swara hwarjom och enom.

7. Huru medh migh går, skal Tychicus min älskelige broder, och trogne tienare och medtienare i Herranom, eder alt kundgiöra:

8. Hwilken jagh hafwer til eder sändt, förthenskul, at han skal få weta, huru thet hafwer sigh medh eder, och at han må hugswala edor hierta;

9. Samt medh Onesimo, minom trogna och älskeliga broder, hwilken en af eder är: the skola eder vnderwisa alt, huru här tilstår.

10. Helsar eder Aristarchus min medfånge; och Marcus Barnabe sysling, af hwilkom J hafwen fått några befalningar: kommer han til eder, så vndfår honom;

11. Och Jesus som kallas Justus, hwilke äro af omskärelsen: thesse äro allena mine medhielpare til Gudz rike; the migh ock warit hafwa til hugnad:

12. Helsar eder ock Epaphras, then en af eder är, Christi tienare, altid arbetandes för eder i böner, på thet J mågen blifwa ståndande fulkomlige, och vpfylte i all Gudz wilja.

13. Jagh bär witnesbyrd medh honom, at han hafwer mycken omsorg om eder, och them i Laodicea, och them i Hierapoli.

14. Helsar eder Lucas läkiaren, then älskelige, och Demas.

15. Helser the bröder i Laodicea, och Nympham, och then församling som i hans huus är.

16. Och tå Epistelen är läsen när eder, så beställer, at han warder ock läsen för then församling i Laodicea: och at J ock then Laodiska Epistelen läsen.

17. Och säger Archippo: Se på ämbetet som tu fått hafwer i Herranom, at tu thet vthrättar.

18. Mina helsning medh mine Pauli hand. Täncker på mina boijor. Nådh ware medh eder: Amen.

Skrifwen af Rom, medh Tychicus och Onesimus.