S. Matthei Evangelium

1. Capitel.

Jesus Christus wår frälsare, är födder af Abrahams sädh: och woro ifrån Abraham til David fiorton leder, v. 1. Jfrå David til thet Babyloniska fängelset ock fiorton leder, v. 6. Och sedan fiorton in til Christum, v. 11. Så hände sigh, at när Jesus war aflad i Marie lifwe af then Heliga Anda, wille Joseph, hwilkom hon trolåfwad war, hafwa öfwergifwit henne, v. 18. Ty vppenbarades honom Herrans Ängel i sömnen, förmanandes honom, at han skulle taga henne til sigh, v. 20. Och han giorde så, v. 24.

Thetta är boken af Jesu Christi börd, hwilken som är Davidz son, Abrahams sons.

2. Abraham födde Jsaac: Jsaac födde Jacob: Jacob födde Juda, och hans bröder.

3. Juda födde Pharez, och Zara, af Thamar: Pharez födde Hezrom: Hezrom födde Aram.

4. Aram födde Aminadab: Aminadab födde Nahasson: Nahasson födde Salmon.

5. Salmon födde Boas, af Rahab: Boas födde Obed, af Ruth: Obed födde Jesse.

6. Jesse födde Konung David.

Konung David födde Salomon, af henne som war Vrie hustru.

7. Salomon födde Roboam: Roboam födde Abia: Abia födde Asa.

8. Asa födde Josaphat: Josaphat födde Joram: Joram födde Osia.

9. Osia födde Joatham: Joatham födde Achas: Achas födde Ezechia.

10. Ezechia födde Manasse: Manasse födde Amon: Amon födde Josia.

11. Josia födde Jechonia och hans bröder, widh thet Babyloniska fängelset.

12. Men efter thet Babyloniska fängelset, födde Jechonia Salathiel: Salathiel födde Zorobabel.

13. Zorobabel födde Abiud: Abiud födde Eliachim: Eliachim födde Asor.

14. Asor födde Zadoch: Zadoch födde Achim: Achim födde Eliud.

15. Eliud födde Eleazar: Eleazar födde Mattham: Mattham födde Jacob.

16. Jacob födde Joseph, Marie man; af hwilko är födder Jesus, som kallas Christus.

17. Så äro alle lederna, ifrån Abraham in til David, fiorton leder: ifrå David til thet Babyloniska fångelset, ock fiorton leder: ifrå thet Babyloniska fängelset in til Christum, ock fiorton leder.

18. Jesu Christi födelse gick så til. Når Maria hans moder war trolåfwad Joseph, förr än the kommo samman, fans hon wara hafwandes af then Heliga Anda.

19. Men efter Joseph war en from man, och wille icke röija henne, tänckte han hemliga öfwergifwa henne.

20. När han thetta tänckte, sij, tå vppenbarades honom i sömnen Herrans Ängel, och sade: Joseph Davidz son, rädz icke taga Maria tin hustru til tigh: ty thet som är aflat i henne, thet är af then Heliga Anda.

21. Och hon skal föda en Son, och tu skalt kalla hans namn Jesus: ty han skal frälsa sitt folck ifrå theras synder.

22. Thetta är alt skedt, på thet fulbordas skulle thet af Herranom sagt är genom Propheten, som sade:

23. Sij, een Jungfru skal warda hafwandes, och föda en Son, och the skola kalla hans namn Emmanu El; thet är så mycket sagt: Gudh medh oß.

24. När Joseph waknade vp af sömnen, giorde han som Herrans Ängel hade honom befalt; och tog sina hustru til sigh.

25. Och kände henne intet, til thes hon födde sin första Son, och kallade hans namn Jesus.

2. Capitel.

När Jesus födder war, kommo wise män af österlanden til Jerusalem, at the måtte tilbedia honom, v. 1. Som nu Herodes förnam, at han skulle födas i Beth Lehem, bad han at männerna wille fara tijt, och sedan komma och säija honom, hwarest barnet woro, v. 3. Men the kommo intet tilbaka igen; och Joseph flydde medh barnet in vthi Egypten, v. 12. Tå lät Herodes förgiöra all swänbarn i Jerusalem, v. 16. Efter Herodis dödh, kom Joseph tilbaka igen, och bodde i Nazareth, v. 19.

När Jesus war födder i Beth Lehem i Judeska landet, i Konung Herodis tijd; sij, tå kommo wise män af österlanden til Jerusalem,

2. Och sade: Hwar är then nyfödde Juda Konungen? Ty wij hafwe sedt hans stierno i österlanden, och äre komme at tilbedia honom.

3. När Konung Herodes thet hörde, wardt han bedröfwad, och hele Jerusalems stadh medh honom:

4. Och lät församla alla the öfwersta Presterna, och Skriftlärda ibland folcket, och frågade them, hwar Christus skulle födas.

5. Och the sade honom: J Beth Lehem i Judeska landet: ty thet är så skrifwit genom Propheten:

6. Och tu Beth Lehem i Judeska landet, äst ingalunda then minste ibland Juda Förstar: ty vthaf tigh skal migh komma then Försten, som öfwer mitt folck Jsrael en Herre wara skal.

7. Tå kallade Herodes lönliga the wisa männerna til sigh, och besporde granneliga af them, hwad tijd stiernan syntes.

8. Och sände them så til Beth Lehem, och sade: Farer tijt, och bespörjer granneliga efter barnet; och när J thet finnen, så säger migh thet igen, at jagh kan ock komma, och tilbedia honom.

9. När the hade hördt Konungen, foro the åstadh: och sij, stiernan, som the sedt hade i österlanden, gick för them, så länge hon kom, och blef beståndandes öfwer ther barnet war.

10. När the sågo stiernona, wordo the ganska glade;

11. Och gingo in i huset, och funno barnet medh Maria thes moder; och föllo neder, och tilbådo honom; och vpläto sina håfwor, och skänckte honom guld, rökelse, och myrrham.

12. Sedan fingo the vppenbarelse i sömnen, at the skulle icke komma igen til Herodes; och foro så en annan wägh heem i sitt land igen.

13. När the woro bortfarne, sij, tå vppenbarades Herrans Ängel Joseph i sömnen, säijandes: Statt vp, och tag barnet, och thes moder til tigh; och fly in vthi Egypti land, och blif ther så länge jagh säger tigh til: ty thet kommer ther til, at Herodes skal sökia efter barnet, til at förgiöra thet.

14. Han stod vp, och tog barnet, och thes moder, om nattena til sigh, och flydde in vthi Egypti land;

15. Och blef ther in til Herodis dödh: på thet at fulbordas skulle, thet som sagt war af Herranom genom Propheten, som sade: Vthaf Egypten hafwer jagh kallat min Son.

16. När Herodes nu såg, at han war beswiken af the wisa män, blef han ganska wredh; och sände vth, och lät slå ihiäl all swenbarn i Beth Lehem, och i alla thes gränsor, the som twäggia åhra och ther förnedan woro, efter then tiden, som han hade granneliga bespordt af the wisa män.

17. Tå blef fulkomnat thet som af Jeremia Propheten sagt war, när han sade:

18. J högdene wardt hörd een röst, stoor klagomål, grååt, och mycken skrään: Rachel gråter sin barn, och wil icke låta hugswala sigh; ty thet war vthe medh them.

19. Men när Herodes war död, sij, tå vppenbarades Herrans Ängel Joseph i sömnen i Egypti land,

20. Och sade: Statt vp, och tag barnet, och thes moder til tigh; och faar in i Jsraels land: ty the äro döde som foro efter barnets lijf.

21. Han stod vp, och tog barnet, och thes moder til sigh, och foor in vthi Jsraels land.

22. Men när han hörde, at Archelaus war rådandes i Judeska landet, i sin faders Herodis stadh, räddes han fara tijt; och fick befalning af Gudi i sömnen, och foor in vthi Galilee landzändar.

23. Och kom, och bodde i then staden, som heter Nazareth; at thet skulle fulkomnas som war sagt genom Propheterna: Han skal kallas Nazareus.

3. Capitel.

Wjdh then tiden kom Johannes Döparen i öknena, och döpte; predikade, och förmante til bättring, v. 1. Förkunnade ock så Christi närwarelse, v. 11. Tå kom Christus til honom, och lät döpa sigh: när han steg vp af watnet, kom then Helige Ande öfwer honom; och Gudz röst hördes af himmelen, v. 13.

Jthen tiden kom Johannes Döparen, och predikade i öknene i Judeska landet,

2. Och sade: Giörer bättring; himmelriket är kommet hardt när:

3. Och han är then, som Esaias Propheten talade om, och sade: Ens ropandes röst är i öknene; Bereder Herrans wägh, giörer hans stigar rätta.

4. Men Johannes hade kläder af Camelahåår, och en lädergiording om sina länder: hans maat war gräshoppor, och wilhannog.

5. Tå gick Jerusalems stadh vth til honom, och hela Judeska landet, och all land som liggia vth medh Jordan;

6. Och läto döpa sigh af honom i Jordan, och bekände sina synder.

7. Tå han såg många vthaf the Phariseer och Sadduceer komma til sin döpelse, sade han til them: J huggormars afföda, ho hafwer eder föregifwit, at J skolen vndfly then tilkommande wrede?

8. Giörer förthenskul sådana frucht, som bättring tilhörer;

9. Och täncker icke, at J welen säija widh eder sielf: Wij hafwom Abraham til fader: ty jagh säger eder, at Gudh är mächtig vpwäckia af thessa stenar Abrahe barn.

10. Nu är ock yxen satt til rotena på trään: therföre hwart och ett trä, som icke giör goda frucht, blifwer afhugget, och kastat i elden.

11. Jagh döper eder i watn, til bättring; men then efter migh kommer, är starckare än jagh, hwilkens skoor jagh icke är wärdig at bära: han skal döpa eder medh then Heliga Anda, och medh eld.

12. Och han hafwer sina kastoskofwel i sine hand, och han skal rensa sin loga, och han skal församla sitt hwete i ladona; men agnarna skal han vpbränna i ewinnerlig eld.

13. Tå kom Jesus af Galileen til Jordan, til Johannes, at han skulle låta döpa sigh af honom.

14. Men Johannes förwägrade honom, och sade: Migh behöfwes at jagh worde döpt af tigh, och tu kommer til migh?

15. Tå swarade Jesus, och sade til honom: Lät thet nu så skee; så bör thet sigh wara medh oß, at wij vpfylle alla rättferdighet. Tå tilstadde han honom thet.

16. Och när Jesus war döpt, steg han strax vp af watnet: och sij, tå wardt honom himmelen öpnad; och han såg Gudz Anda nederfara som een dufwa, och komma öfwer honom.

17. Och sij, een röst af himmelen sade: Thenne är min käre Son, i hwilkom jagh hafwer ett godt behagh.

4. Capitel.

Sedan blef Jesus frestad af diefwulen, v. 1. Drog så in i Galileen; och bodde ther, efter Skrifterna, v. 12. Ther begynte han predika, v. 17. Och kallade Petrus, Andreas, Jacobus, och Johannes, v. 18. Han lärde ock i Synagogorna; och botade många siuka, v. 23.

Tå wardt Jesus förd af Andanom i öknena, på thet han skulle försökias af diefwulen.

2. Och när han hade fastat i fyratijo dagar, och fyratijo nåtter, så hungrade honom.

3. Och frestaren gick fram til honom, och sade: Äst tu Gudz Son, så säg, at thesse stenar warda brödh.

4. Tå swarade han, och sade: Thet är skrifwit: Menniskian lefwer icke allenast widh brödh, vtan af hwart och ett ord, som går af Gudz mun.

5. Tå tog diefwulen honom medh sigh til then heliga staden, och satte honom öfwerst på tinnarna af templet;

6. Och sade til honom: Äst tu Gudz Son, så gif tigh här vth före; ty thet är skrifwit: Han skal gifwa sinom Änglom befalning om tigh; och the skola båra tigh på sina händer, at tu icke skalt stöta tin foot emot stenen.

7. Tå sade Jesus til honom: Thet är ock skrifwit: Herran tin Gudh skalt tu icke fresta.

8. Tå tog åter diefwulen honom medh sigh vppå ett ganska högt berg, och wijste honom all rike i werldene, och theras härlighet;

9. Och sade til honom: Alt thetta wil jagh gifwa tigh, om tu faller neder, och tilbeder migh.

10. Tå sade Jesus til honom: Gack bort, Satan; ty thet är skrifwit: Herran tin Gudh skalt tu tilbedia, och honom allena skalt tu tiena.

11. Tå öfwergaf diefwulen honom; och sij, Ånglarna gingo fram, och tiente honom.

12. Tå nu Jesus hörde, at Johannes war fången, drog han in i Galileen;

13. Och öfwergaf Nazareth; och kom och bodde i Capernaum, som ligger widh hafwet, på gränson widh Zabulon och Nephthalim:

14. På thet at fulkomnas skulle, thet som sagt war genom Esaia Propheten, som sade:

15. Thet landet Zabulon, och thet landet Nephthalim, widh hafsens wägh, på thenna sidon Jordan, och then hedniska Galileen.

16. Folcket som satt i mörkret, hafwer sedt ett stort lius; och them som bodde i dödsens engd och skugga, är ett lius vpgånget.

17. Jfrå then tiden begynte Jesus til at predika, och sade: Giörer bättring; himmelriket är kommet hardt när.

18. När Jesus gick vth medh thet Galileeska hafwet, såg han twå bröder, Simon som kallas Petrus, och Andreas hans broder, the kastade sin näät i hafwet: ty the woro fiskiare.

19. Och han sade til them: Följer migh; jagh wil giöra eder til menniskiors fiskiare.

20. The öfwergåfwo strax näten, och fölgde honom.

21. Och när han gick fram bätter, säg han twå andra bröder, Jacob Zebedei son, och Johannes hans broder, i båten medh theras fader Zebedeus, botande sin näät; och han kallade them.

22. Strax öfwergåfwo the båten, och sin fader, och fölgde honom.

23. Och Jesus gick omkring alt Galileeska landet, och lärde i theras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och botade allahanda siukdom och kranckhet i folcket.

24. Och hans rychte gick öfwer hela Syrien: och the hade til honom alla the ther krancke woro af mångahanda siukdom, och wårckbrutna, och besatta, och månaderasanda, och borttagna; och han giorde them alla helbregda.

25. Och honom fölgde mycket folck vthaf Galileen, och vthaf the tijo städer, och vthaf Jerusalem, och vthaf Judeen, och vthaf the land på thenna sidon widh Jordan.

5. Capitel.

Tå satte sigh Jesus vppå ett berg, och lärde sina Lärjungar, hwilken then rätta saligheten är, v. 1. Huru en rätt lärare skal sigh ställa i sitt ämbete, v. 13. Om lagsens rätta bruuk i gemeen, v. 17. Sedan vthtydde han thet femte, v. 21. Siette, v. 27. Och andra budet, v. 33. Förmante til tolsamhet til at lida orätt, v. 38. Och til en Christelig kärlek, både emot wänner och owänner, v. 42.

När han såg folcket, steg han vppå ett berg; och som han hade satt sigh, gingo hans Lärjungar fram til honom.

2. Tå öpnade han sin mun, lärde them, och sade:

3. Salige äro the som äro andelige fattige: ty himmelriket hörer them til.

4. Salige äro the bedröfwade: ty the skola få hugswalelse.

5. Salige äro the sachtmodige: ty the skola besittia jordena.

6. Salige äro the som hungra och törsta efter rättferdighetena: ty the skola blifwa mättade.

7. Salige äro the barmhertige: ty them skal skee barmhertighet.

8. Salige äro the reenhiertade: ty the skola see Gudh.

9. Salige äro the fridsame: ty the skola kallas Gudz barn.

10. Salige äro the som lida förföljelse för rättwison skul: ty them hörer himmelriket til.

11. Salige ären J, när menniskiorna försmäda och förfölja eder, och säija alt ondt emot eder, liugande, för mina skul:

12. Glädiens och frögden eder; ty edor löön är stoor i himmelen: förty, the hafwa sammalunda förfölgdt Propheterna, som hafwa warit för eder.

13. Jären jordenes salt: är thet så at saltet mister sin sälto, hwar medh skal man tå salta? Til intet meer är thet nyttigt, vtan at man kastar thet vth, och låter thet trampas af menniskiomen.

14. J ären werldenes lius: icke kan then staden döljas, som ligger på ett berg.

15. Jcke tänder man heller lius, och sätter thet vnder ena skeppo, vtan på en liusastaka; at thet lyser allom them som i huset äro.

16. Så läter edart lius lysa för menniskiomen, at the måga see edra goda gierningar, och prisa edar Fader som är i himmelen.

17. Jskolen icke mena, at jagh är kommen til at vplossa lagen eller Propheterna: jagh är icke kommen til at vplossa, vtan til at fulborda.

18. Ty jagh säger eder försant, til thes at himmel och jord förgås, warder eij förgången then minste bokstafwen, icke heller en prick af lagen, förr än thet är alt skedt.

19. Therföre, hwilken som vplossar ett af thessa minsta buden, och lärer så menniskiorna, han skal kallas then minste i himmelriket: men hwilken som thet giör, och lärer, han skal kallas stoor i himmelriket.

20. Ty jagh säger eder, at vtan edor rättferdighet öfwergår the Skriftlärdas och the Phariseers, tå skolen J icke komma i himmelriket.

21. J hafwen hördt, at them gamlom sagt är: Tu skalt icke dräpa; men hwilken som dräper, han skal wara skyldig vnder domen.

22. Men jagh säger eder, at hwilken som förtörnas på sin broder, han skal wara skyldig vnder domen: men hwilken som säger, Racha, til sin broder, han är skyldig vnder rådet: men hwilken som säger, tu dåre, han är skyldig til helwetis eld.

23. Therföre om tu offrar tina gåfwo på altaret, och kommer så ihogh, at tin broder hafwer något emot tigh:

24. Så lägg ther tina gåfwo nedh för altaret, och gack först vort, och förlika tigh medh tin broder; och kom sedan, och offra tina gåfwo.

25. Tu skalt wara tin trätobroder benägen til wänskap snart, medan tu ännu äst medh honom på wägen; at tin trätobroder antwardar tigh icke domarenom, och domaren antwardar tigh tienarenom, och tu kastas så i hächtelse.

26. Sannerliga säger jagh tigh: Tu warder ther icke vthkommandes, til thes tu hafwer betalat then yttersta stärfwen.

27. J hafwen hördt, at thet war sagt them gamlom: Tu skalt icke giöra hoor.

28. Men jagh säger eder: Hwilken som seer på ena qwinno til at begära henne, han hafwer allaredo giordt hoor medh henne i sitt hierta.

29. Om så är, at titt högra öga är tigh til förargelse, så rif thet vth, och kastat ifrå tigh: thet är tigh bättre, at ett titt ledamot förderfwas, än at tin hela kropp skulle kastas til helwetes.

30. Är thet ock så, at tin högra hand är tigh til förargelse, så hugg henne af, och kasta henne ifrå tigh: thet är tigh bättre, at ett titt ledamot förderfwas, än at hela kroppen kastas til helwetes.

31. Thet är ock sagt: Hwilken som öfwergifwer sina hustru, han skal gifwa henne ett skiljobref.

32. Men jagh säger eder: Hwilken som hälst öfwergifwer sina hustru, vtan för hoor skul, han kommer henne til at giöra hoor: och hwilken ena öfwergifna tager til hustru, han giör hoor.

33. Åter hafwen Jhördt, at thet war sagt them gamlom: Tu skalt icke swärja tigh meen; vtan skalt hålla Herranom tin eed.

34. Men jagh säger eder, at J skolen alsintet swärja; hwarken widh himmelen: ty han är Gudz stool;

35. Eller widh jordena: ty hon är hans fotapall; eij heller widh Jerusalem: ty thet är en mächtig Konungs stadh.

36. Eij heller skalt tu swärja widh titt hufwud: ty tu förmå icke giöra ett hår hwitt eller swart.

37. Men edart taal skal wara: Ja, ja; neij, neij: hwad ther öfwer är, thet är af ondo.

38. J Hafwen hördt, at thet är sagt: Öga för öga, tand för tand.

39. Men jagh säger eder, at J skolen icke stå thet onda emot: vtan är thet så, at någor slår tigh widh thet högra kindbenet, så wändt honom ock thet andra til.

40. Och om någor wil gå til rätta medh tigh, och taga tin kiortel ifrå tigh, lät honom ock hafwa kåpona medh.

41. Och om någor nödgar tigh ena milo, så gack twå medh honom.

42. Gjf honom som af tigh bedes, och wändt tigh icke ifrå honom, som något wil läna af tigh.

43. J hafwen hördt, at thet är sagt: Tu skalt älska tin nästa, och hata tin fienda.

44. Men jagh säger eder: Älsker edra owänner; wälsigner them som eder banna; giörer wäl emot them som eder hata; beder för them som giöra eder skada, och förfölja eder:

45. På thet J skolen wara edar Faders barn, som är i himmelen: ty han låter sina sool vpgå öfwer onda och goda, och låter regna öfwer rättferdiga och orättferdiga:

46. Förty om J ålsken them som eder älska, hwad fåån J för löön? Giöra ock icke the Publicaner thet samma?

47. Om J hafwen eder wänliga emot edra bröder allenast, hwad besynnerligit giören J? Giöra icke ock så the Publicaner?

48. Warer förthenskul fulkomlige, såsom edar himmelske Fader fulkomlig är.

6. Capitel.

Han lärde ock huru man skulle rätt gifwa almoso, v. 1. Rätt bedia, v. 5. Fasta, v. 16. Rikedomar samla, v. 19. Och måttelig omsorg hafwa om thet lekamliga, v. 24.

Hafwer acht vppå edra almoso, at J icke gifwen henne för menniskiomen, på thet J skolen warda sedde af them; annars hafwen J ingen löön när edar Fader, som är i himmelen.

2. När tu nu gifwer almoso, lät icke stöta i basuun för tigh, som the skrymtare giöra i Synagogorna, och vppå gatorna; at the skola warda prisade af menniskiomen: sannerliga säger jagh eder, the hafwa fått sin löön.

3. Men när tu wilt gifwa almoso, så lät tina wenstra hand icke weta, hwad then högra giör:

4. På thet tin almosa blifwer lönlig; och tin Fader som i löndom seer, wedergäller tigh thet vppenbarliga.

5. Och när tu beder, skalt tu icke wara som the skrymtare: förty the stå gierna i Synagogorna, och i gatohörnen och bedia, at the skola blifwa sedde af menniskiomen: sannerliga säger jagh eder, the hafwa fått sin löön.

6. Men när tu beder, så gack in i tin kamar, och slå dörena til, och bed tin Fader hemliga: och tin Fader som i löndom seer, skal tigh thet wedergälla vppenbarliga.

7. Och när J bedien, skolen J icke wara mångtaloge, såsom Hedningarna: ty the mena, at the skola warda hörde för sin många ord skul.

8. Warer förthenskul them icke like: edar Fader weet wäl hwad eder giörs behof, förr än J bedien honom.

9. Therföre skolen J bedia altså: Fader wår, som äst i himlom, helgat warde titt namn.

10. Tilkomme titt rike: ske tin wilje såsom i himmelen, så ock på jordene.

11. Gif oß i dagh wårt dagliga brödh:

12. Och förlåt oß wåra skulder, såsom ock wij förlåtom them oß skyldige äro.

13. Och inled oß icke i frestelse; vtan fräls oß ifrån ondo. Ty riket är titt, och machten, och härligheten, i ewighet: Amen.

14. Ty om J förlåten menniskiomen theras brott, så förlåter ock edar himmelske Fader eder.

15. Men om J icke förlåten menniskiomen theras bṙott, så skal edar Fader icke heller för låta eder edor brott.

16. När som J fasten, skolen J icke wara som J woren bedröfwade, såsom the skrymtare: ty the förwandla sin ansichte, at the skola synas för menniskiomen medh sin fasto: sannerliga säger jagh eder, the hafwa redo sin löön.

17. Men när tu fastar, så smör titt hufwud, och twå titt ansichte:

18. At tu icke synes för menniskiomen medh tine fasto; vtan för tin Fader, som lönligen är: och tin Fader, som seer i löndom, wedergäller tigh thet vppenbarliga.

19. Jskolen icke församla eder ägodelar på jordene, ther maal och rost förderfwar them; och ther som tiufwar grafwa, och stiäla:

20. Vtan församler eder ägodelar i himmelen, ther hwarken rost eller maal förderfwar them; och ther tiufwar icke grafwa, eller stiäla.

21. Ty ther edre ägodelar äro, ther är ock edart hierta.

22. Kropsens lius är ögat: är titt öga enfålligt, så warder tin hele kropp lius.

23. Men är titt öga argt, så warder tin hele kropp mörk. Är thet nu så, at liuset som är i tigh, är mörker, huru stort blifwer tå mörkret sielft?

24. Jngen kan tiena twå herrar: ty at han antingen skal hata then ena, och then andra älska; eller han håller sigh in til then ena, och then andra förachtar han: J kunnen icke tiena Gudi och Mammon.

25. Therföre säger jagh eder: Sörjer icke för edart lijf, hwad J skolen äta och dricka; och icke för edar kropp, hwad J skolen kläda eder medh: är icke lifwet meer än maten, och kroppen meer än kläden?

26. Seer vppå foglarna vnder himmelen: the såå intet, och intet skära the heller vp, och församla intet i ladorna; och edar himmelske Fader föder them: ären J icke mycket meer än the?

27. Hwilken ibland eder är, som medh sin omsorg förmår sättia een aln til sina längd?

28. Och för hwar skul sörjen J för kläden? Skåder liljorna på markene huru the wära: the arbeta intet, eij heller spinna.

29. Doch säger jagh eder, at icke Salomo i all sin härlighet war så klädd som een af them.

30. Kläder nu Gudh så gräset på markene, hwilket doch i dagh står, och i morgon kastas i vgnen; skulle han icke mycket meer giöra thet eder, o J kleentrogne?

31. Så skolen J nu icke hafwa omsorg, säijande: Hwad skole wij äta? Eller, hwad skole wij dricka? Eller, hwad skole wij kläda oß medh?

32. Ty alt sådant sökia Hedningarna: edar himmelske Fader weet wäl, at alt thetta giörs eder behof.

33. Söker först efter Gudz rike, och hans rättferdighet; så faller eder alt thetta til.

34. Sörjer icke förthenskul för morgondagen: ty morgondagen hafwer sielf sina omsorg medh sigh: thet är nogh, at hwar dagh hafwer sin egen plågo.

7. Capitel.

Wjdare lärde han, at man skal icke wrängwisliga döma om sin nästa; vtan betrachta sitt egit feel, v. 1. Jcke gifwa hundom thet heligt är, v. 6. Wara trägen i bediande, v. 7. Giöra thet rätt är, v. 12. Sökia then wägen som länder til saligheten, v. 13. Vndfly falsk lära och skrymterij, v. 15. Och grunda sina troo på Gudz ord, hwilket icke swiker, v. 24. Huru folcket Christi predikan ansedt v. 28.

Dömer icke, på thet J icke skolen warda dömde.

2. Ty medh then doom som J dömen, skolen J dömde warda: och medh thet mätt som J mäten, skal eder mätet warda.

3. Huru seer tu ett grand i tins broders öga, och warder icke warse en bielka i titt öga?

4. Eller, huru säger tu tinom broder: Hålt, jagh wil taga vth grandet af titt öga; och sij, en bielke är i titt öga?

5. Tu skrymtare, kasta först vth bielkan af titt öga; sedan se til, huru tu kant vthtaga grandet af tins broders öga.

6. Jskolen icke gifwa hundomen thet heligt är, och edra pärlor skolen J icke kasta för swijn; at the icke trampa them medh sina fötter, och wända sigh om emot eder, och rifwa eder.

7. Beder, och eder skal warda gifwit; söker, och J skolen finna; klapper, och eder skal vplåtas:

8. Ty then som beder, han får, och then som söker, han finner, och honom som klappar, warder vplåtet.

9. Eller, hwilken är then menniskia ibland eder, at om hans son bedes brödh af honom, som binder honom en steen?

10. Eller, om han bedes fisk, mån han tå räckia honom en orm?

11. Är thet nu så, at J som onde ären, kunnen likwäl gifwa edor barn goda gåfwor; huru mycket meer warder edar Fader som är i himmelen, gifwandes them godt som bedas af honom?

12. Alt thet J nu wiljen menniskiorna skola giöra eder, thet giörer J ock them: ty thetta är lagen och Propheterna.

13. Bär in igenom then trånga porten: ty then porten är wijd, och then wägen är bredh, som drager til fördömelse; och the äro månge som gå på honom.

14. Och then porten är trång, och then wägen smaal, som drager til lifwet; och fåå äro the som finna honom.

15. Wachter eder för the falska Propheter, som komma til eder i fårakläder; men inwärtes äro the glupande vlfwar.

16. Vthaf theras frucht skolen J känna them: icke hämtar man wijndrufwor af törne; eij heller fikon af tistel.

17. Så bär hwart och ett godt trä goda frucht: men ett ondt trä, bär onda frucht?

18. Ett godt trä kan icke bära onda frucht; icke kan heller ett ondt trä bära goda frucht.

19. Hwart och ett trä, som icke bär goda frucht, skal afhuggas, och kastas i elden.

20. Therföre skolen J känna them på theras frucht.

21. Jcke warder hwar och en kommandes in i himmelriket, som säger til migh, Herre, Herre: vtan then som giör mins Faders wilja, som är i himmelen.

22. På then dagen warda månge säijande til migh: Herre, Herre, hafwe wij icke propheterat vthi titt namn, och i titt namn vthdrifwit dieflar, och i titt namn många kraftiga gierningar giordt?

23. Tå skal jagh bekänna them: Jagh kände eder aldrig; går ifrå migh, J ogiernings män.

24. Therföre, hwar och en som hörer thessa min ord, och giör ther efter, honom liknar jagh widh en wijs man, som sitt huus bygde på ett hälle berg.

25. Så föll slagregn, och kom flodh, och wädret blåste, och stötte på huset, och föll doch icke omkull: ty thet war grundat på hälleberget.

26. Och hwar och en som hörer af migh thessa ord, och giör icke ther efter, han liknas widh en fåwitsk man, som bygde sitt huus på sanden:

27. Och föll slagregn, och kom flodh, och wädret blåste, och stötte på huset; och thet föll omkull, och thes fall war stort.

28. Och thet begaf sigh, när Jesus lychtade thetta talet, wardt folcket förskräckt öfwer hans lärdom.

29. Ty han predikade wäldeliga, och icke som the Skriftlärde.

8. Capitel.

Sedan Jesus kom nedh af berget, botade han en spitelskan, v. 1. Och höfwitzmansens dräng i Capernaum, v. 5. Petri swära, och många andra, v. 14. Lärer några som wille följa honom, v. 18. Så foor han öfwer hafwet; ther stillade han stormen, v. 23. Och när han kom vthöfwer, halp han twå besatta ifrå the orena andar, v. 28. Men audarna foro vthi en swinahiord, v. 30.

När han nu gick neder af berget, fölgde honom mycket folck.

2. Och sij, ther kom en spitelsk man, och tilbad honom, och sade: Herre, wilt tu, så kant tu giöra migh renan.

3. Tå räckte Jesus vth sina hand, och tog på honom, säijandes: Jagh wil, war reen: och strax wardt han reen vthaf sin spitelsko.

4. Och Jesus sade til honom: Se til, at tu säger thet för ingom; vtan gack bort, och lät Presten see tigh, och offra then gåfwo, som Mose budit hafwer, til ett witnesbyrd öfwer them.

5. Men när Jesus gick in vthi Capernaum, kom en höfwitzman til honom, och bad honom,

6. Säijandes: Herre, min tienare ligger hema borttagen, och hafwer stoor wedermödo.

7. Tå sade Jesus til honom: Jagh wil komma, och bota honom.

8. Tå swarade höfwitzmannen, och sade: Herre, jagh är icke wärdig, at tu skalt gå in vnder mitt taak; vtan säg allenast ett ord, så blifwer min tienare helbregda.

9. Ty jagh är ock een menniskia vnder annars mans wåld, och hafwer krigsknechtar vnder migh: och jagh säger til then ena: Gack, och han går; och til then andra: Kom, och han kommer; och til min dräng: Giör thet, och han giör så.

10. När Jesus thetta hörde, förvndrade han sigh, och sade til them som honom fölgde: Sannerliga säger jagh eder, jagh hafwer icke funnet sådana troo i Jsrael.

11. Men jagh säger eder, at månge warda kommande af östan och wästan, och skola sittia medh Abraham, Jsaac, och Jacob i himmelriket.

12. Men riksens barn skola warda vthkastade i thet yttersta mörkret: ther skal wara grååt och tandagnislan.

13. Och Jesus sade til höfwitzmannen: Gack, och som tu troor, så ske tigh: och i samma stundene blef hans tienare helbregda.

14. Och när Jesus kom i Petri huus, och såg, at hans swära låg, och hade skälfwosott:

15. Tå tog han på hennes hand, och skälfwosoten öfwergaf henne: och hon stod vp, och tiente them.

16. Och när aftonen kom, hade the til honom många som woro besatte: och han dref vth andarna medh ord; och alla them som ondt hade, botade han.

17. På thet fulbordas skulle, thet som sagt war genom Esaia Propheten, som säger: Han hafwer tagit på sigh wåra skröplighet, och wåra siukdomar hafwer han burit.

18. Och när Jesus såg mycket folck omkring sigh, böd han, at man skulle fara vthöfwer på hinsidon hafwet.

19. Och kom en Skriftlärd til honom, och sade til honom: Mästar, jagh wil följa tigh ehwart tu går.

20. Tå sade Jesus til honom: Räfwarna hafwa kulor, och foglarna vnder himmelen näste; men menniskiones Son hafwer intet, ther han må luta sitt hufwud til.

21. Och en annar af hans Lärjungar sade til honom: Herre, gif migh låf, at jagh går först bort, och begrafwer min fader.

22. Tå sade Jesus til honom: Fölg tu migh, och lät the döda begrafwa sina döda.

23. Och han steg i skepet, och hans Lärjungar fölgde honom.

24. Och sij, en stoor storm wäxte vp i hafwet, så at wågen slog vthöfwer skepet; och han sof.

25. Tå gingo Lärjungarna til, och wäckte honom vp, säijande: Herre, fräls oß; wij förgås.

26. Tå sade han til them: J kleentrogne, hwij rädens J? Och stod vp, och näpste wädret, och hafwet; och thet wardt stilla lugnet.

27. Men menniskiorna förvndrade sigh, och sade: Hwad är thenne för en, at wädret och hafwet äro honom lydig?

28. Och när han kom på hinsidon hafwet, vthi the Gergeseners landzändar, kommo twå besatte medh diefwulen emot honom löpande, vthgångne af grifter; och woro ganska gräselige, så at ingen kunde resa then wägen fram.

29. Och sij, the ropade, och sade: Ach! Jesu, Gudz Son, hwad hafwe wij medh tigh giöra? Äst tu kommen til at plåga oß förr än tijd är?

30. Så gick ther långt ifrån en stoor swinahiord i beet.

31. Tå bådo honom dieflarna, och sade: Är thet så, at tu drifwer oß vth, så låfwa oß, at wij farom vthi then swinahiorden.

32. Tå sade han til them: Farer. Tå foro the vth, och foro in i swinahiorden: och sij, hele swinahiorden lop och brådstörte sigh i hafwet, och druncknade i watnet.

33. Men herdarna flydde bort; och gingo in i staden, och förkunnade altsammans, och huru thet war tilgånget medh them som besatte woro.

34. Och sij, tå gick hela staden vth emot Jesum: och tå the sågo honom, bådo the at han wille gå bort vthu theras landzändar.

9. Capitel.

När Jesus kom tilbaka igen til Capernaum, botade han en borttagnan, v. 1. Så gick han tädan, och kallade Mattheus, v. 9. Han swarade ock til Johannis lärjungars spörsmål om fasto, v. 14. Han halp een qwinna ifrå blodgång, v. 20. Och vpreste ens öfwerstas dotter ifrå döda, v. 25. Gaf twå blinda theras syyn, v. 27. Halp en besattan ifrå diefwulen, v. 32. Och predikade i städerna och Synagogorna om Gudz rike, v. 35.

Tå steg han i skepet, och foor vthöfwer igen, och kom vthi sin stadh:

2. Och sij, the hade in för honom en borttagnan, som låg vthi ene säng. När nu Jesus såg theras troo, sade han til then borttagna: War widh ett godt modh, min son, tina synder förlåtas tigh.

3. Och sij, somlige vthaf the Skriftlärda sade widh sigh sielfwa: Thenne häder Gudh.

4. Men när Jesus såg theras tanckar, sade han: Hwij täncken J ondt i edor hierta?

5. Hwilket är lättare säija? Tina synder förlåtas tigh; eller säija: Statt vp, och gack?

6. Men på thet J skolen weta, at menniskiones Son hafwer macht på jordene til at förlåta synder, sade han til then borttagna: Statt vp, tag tina säng, och gack i titt huus.

7. Och han stod vp, och gick heem.

8. När folcket thet såg, förvndrade the sigh, och prisade Gudh, som sådana macht hade gifwit menniskiom.

9. Och när Jesus gick tädan, såg han en man sittiandes widh tollen, som heet Mattheus; och han sade til honom: Fölg migh: tå stod han vp, och fölgde honom.

10. Och thet begaf sigh, at när han satt widh bord i hans huus, sij, ther kommo månge Publicaner och syndare, och såto til bordz medh Jesu och hans Lärjungar.

11. När the Phariseer thet sågo, sade the til hans Lärjungar: Hwij äter edar mästare medh Publicaner och syndare?

12. När Jesus thet hörde, sade han til them: The helbregda behöfwa icke läkiare, vtan the krancke;

13. Men går, och lärer hwad thet är: Jagh hafwer lust til barmhertighet, och icke til offer: jagh är icke kommen til at kalla the rättferdiga, vtan syndare til bättring.

14. Tå kommo til honom Johannis lärjungar, och sade: Hwij faste wij och Phariseerne så mycket, och tine Lärjungar fasta intet?

15. Tå sade Jesus til them: Huru kan bröllops folcket sörja, så länge brudgummen är när them? Men the dagar skola komma, at brudgummen skal tagas ifrå them, och tå skola the fasta.

16. Jngen lappar ett gammalt kläde medh en ny klut: ty han rifwer likwäl kluten af klädena igen, och holet blifwer wärre:

17. Eij heller låter man nytt wijn i gamla flaskor; annors gå flaskorna sönder, och winet spilles vth, och flaskorna förderfwas: vtan man låter nytt wijn i nya flaskor, så blifwer både förwarat.

18. Widh han thetta talade til them, sij, tå kom en öfwerste, och tilbad honom, och sade: Herre, min dotter är nu strax blifwen död; men kom, och lägg tina hand på henne, så blifwer hon lefwandes.

19. Jesus stod vp, och fölgde honom, och hans Lärjungar.

20. Och sij, een qwinna, som hade lidit blodgång i tolf åhr, gick baak efter honom, och kom widh hans klädafåll:

21. Ty hon sade widh sigh sielf: Måtte jagh allenast komma widh hans kläder, så blefwe jagh helbregda.

22. Tå wände Jesus sigh om, och som han såg henne, sade han: War widh goda tröst, dotter, tin troo hafwer hulpet tigh. Och qwinnan wardt helbregda i samma stund.

23. Och när Jesus kom i öfwerstans huus, och säg piparena, och folcket sorlande,

24. Sade han til them: Går edra färde; pigan är icke död, men hon sofwer. Och the giorde spee af honom.

25. När nu folcket war vthdrifwit, gick han in, och tog henne i handen, och pigan stod vp.

26. Och thetta rychtet gick öfwer thet hela landet.

27. Och när Jesus gick tädan, fölgde honom twå blinde, the ropade, och sade: O Davidz Son, förbarma tigh öfwer oß.

28. Och när han kom i huset, stego the blinde fram til honom; och Jesus sade til them: Troon J at jagh kan thetta giöra eder? Tå sade the til honom: Ja, Herre.

29. Tå tog han på theras ögon, och sade: Ske eder efter edra troo.

30. Och theras ögon wordo öpnade; och Jesus hotade them, säijandes: Seer til at ingen får thetta weta.

31. Men the gingo vth, och berychtade honom i thet hela landet.

32. När thesse woro vthgångne, sij, tå hade the ena menniskio fram för honom som war en dumbe, och besatt:

33. Och när diefwulen war vthdrifwen, talade dumben: och folcket förvndrade sigh, och sade: Sådant hafwer aldrig warit sedt i Jsrael.

34. Men the Phariseer sade: Medh then öfwersta diefwulen drifwer han dieflar vth.

35. Och Jesus gick omkring i alla städer och byar, lärde i theras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och helade allahanda siuko, och allahanda kranckhet ibland folcket.

36. Och när han såg folcket, ömkade han sigh öfwer them, at the woro förlåtne, och förskingrade, som the fåår som ingen herdan hade.

37. Tå sade han til sina Lärjungar: Säden är mycken, och arbetarena äro fåå:

38. Beder förthenskul sädenes Herra, at han sänder arbetare i sina sädh.

10. Capitel.

Ther efter kallade han sina Apostlar, hwilke woro tolf; och gaf them macht til at giöra vndertekn, och predika i hans namn, v. 1. Han lärde them, huru the sigh ställa skulle emot the froma, och emot Gudz ordz fiendar, v. 9. The skulle wara försichtige, och förwänta Gud; Andas bistånd i nödene, v. 16. Reda sigh til förföljelse, och wara tolige, v. 21. Så skulle the, och alle som them anamma, få een ewig löön, v. 32.

Och han kallade sina tolf Lärjungar til sigh, och gaf them macht öfwer the orena andar, at the skulle drifwa them vth, och bota allahanda siukdom, och allahanda kranckhet.

2. Men thessa äro the tolf Apostlars namn: Then förste Simon, som kallas Petrus, och Andreas hans broder; Jacobus Zebedei son, och Johannes hans broder:

3. Philippus, och Bartholomeus; Thomas, och Mattheus, som hade warit en Publican; Jacobus Alphei son, och Lebbeus medh thet wedernamnet Thaddeus:

4. Simon af Cana, och Judas Jscharioth, then ock förrådde honom.

5. Thessa tolf sände Jesus vth, och böd them, och sade: Går icke på Hedningarnas wägh, och går icke i the Samariters städer:

6. Vtan går hällre til the borttapada fåår af Jsraels huus.

7. Men går, och prediker, och säger: Himmelriket är kommet hardt när.

8. Giörer the siuka helbregda, the spitelska rena: reser vp the döda; vthdrifwer dieflar: J hafwen fått förgäfwes, så skolen J ock gifwa förgäfwes.

9. Hafwer icke guld, icke heller silfwer, icke heller penningar i edra pungar:

10. Och inga wägskräppo, och icke twå kiortlar, icke skoor, och ingen staf: ty arbetaren är wärd sin maat.

11. Men hwar J gåån in vthi en stadh eller byy, så bespörjer, om ther någor inne är, som thes wärdig är; och blifwer ther, til thes J dragen tädan.

12. Men när J gåån in i ett huus, så helser thet.

13. Och är thet så, at thet huset är wärdigt, så kommer edar frijd öfwer thet: är thet ock icke wärdigt, så kommer edar frijd til eder igen.

14. Och ther som ingen anammar eder, eller hörer edor ord, så går vthaf thet huset eller staden, och skudder stofftet vthaf edra fötter.

15. Sannerliga säger jagh eder: Sodome och Gomorre land warder drägeligare på domedag, än them stadenom.

16. Sjj, jagh sänder eder såsom fåår ibland vlfwar: warer förthenskul snälle såsom ormar, och enfållige som dufwor.

17. Men wachter eder för menniskiomen: ty the skola öfwerantwarda eder på sin Rådhuus; och vthi theras Synagogor skola the hudflängia eder.

18. Och J skolen warda framdragne för Förstar och Konungar, för mina skul, til witnesbyrd öfwer them, och öfwer Hedningarna.

19. Och när som the nu öfwerantwarda eder, så warer icke bekymrade, huru, eller hwad J skolen tala: ty thet skal eder gifwas i samma stundene, hwad J tala skolen:

20. Förty thet ären icke J som talen, vtan thet är edar Faders Ande, som talar i eder.

21. Then ene brodren skal öfwerantwarda then andra til döden, och fadren sonen; och barnen skola sättia sigh vp emot föräldrarna, och dräpa them:

22. Och J skolen warda hatade af allom, för mitt namn skul: men hwilken som står fast vthi ändan, han skal blifwa salig.

23. När the förfölja eder i then ena staden, så flyr til then andra. Sannerliga säger jagh eder: J skolen icke hafwa orkat fara omkring alla Jsraels städer, förr än menniskiones Son kommer.

24. Lärjungen är icke öfwer mästaren; och icke heller tienaren öfwer sin herra:

25. Thet är lärjunganom nogh, at han är såsom hans mästare, och tienarenom, at han är såsom hans herre. Hafwa the kallat huusbondan Beelzebub, huru mycket meer skola the så kalla hans huusfolck?

26. Rädens förthenskul intet för them: ty thet är intet fördolt, som icke skal warda vppenbarat; och intet lönligit, som icke skal blifwa witterligit.

27. Hwad jagh säger eder i mörkret, thet säger i liuset: och hwad som sägs eder i örat, thet prediker på taken.

28. Och rädens icke för them som dräpa kroppen, och hafwa doch icke macht at dräpa siälena: vtan rädens meer honom, som kan förderfwa både siäl och kropp i helwete.

29. Säljas icke twå spärfwerför en skärf? Och en af them faller icke på jordena edar Fader förvtan.

30. Äro ock edor hufwudhår all räknat.

31. Therföre skolen J icke rädas: J ären ju meer wärde än många spärfwer.

32. Therföre, hwar och en som migh bekänner för menniskiom, honom wil jagh ock bekänna för min Fader, som är i himmelen.

33. Men then som migh wedersakar för menniskiom, honom skal jagh ock wedersaka för min Fader, som är i himmelen.

34. J skolen icke mena, at jagh är kommen til at sända frijd på jordena: jagh är icke kommen til at sända frijd, vtan swärdet.

35. Ty jagh är kommen til at giöra menniskiona skilachtiga emot sin fader, och dottrena emot sina moder, och sonahustruna emot sina swäro.

36. Och menniskiones egit huusfolck, warda hennes fiender.

37. Hwilken som älskar fader och moder meer än migh, han är migh icke wärd: och hwilken som älskar son eller dotter meer än migh, han är migh icke wärd.

38. Och hwilken som icke tager sitt kors på sigh, och följer migh, han är migh icke wärd.

39. Hwilken som finner sitt lijf, han skal borttapa thet; och hwilken som borttapar sitt lijf för mina skul, han skal finna thet.

40. Hwilken som eder anammar, han anammar migh; och hwilken som migh anammar, han anammar honom, som migh sändt hafwer.

41. Hwilken som anammar en Prophet i ens Prophetes namn, han skal få ens Prophetes löön; och hwilken som anammar en rättferdig i ens rättferdigs namn, han skal få ens rättferdigs löön.

42. Och hwilken som gifwer enom af thessa minsta en begare kalt watn dricka allenast, i ens Lärjungas namn, sannerliga säger jagh eder: Thet skal icke blifwa honom olönt.

11. Capitel.

Jesus går widare, och predikar, v. 1. Til honom kommo Johannis lärjungar, vthsände af Johannes, hwilkom han betygade, at han war Messias, v. 2. Och han berömde Johannes storliga för folcket, v. 7. Sedan begynte han klaga öfwer Juda folcket, och förbrå them theras otro, v. 16. Och han prisade Gudh, och hans vnderliga domar, v. 25. Prisar Gudz vnderliga domar, och gifwer them betungadom härlig tröst, v. 28.

Och thet begaf sigh, när Jesus sådana budh til sina tolf Lärjungar fulkomnat hade, gick han tädan fram bätter, på thet han skulle lära, och predika i theras städer.

2. När Johannes, som tå war i fängelset, hörde Christi gierningar, sände han twå sina lärjungar;

3. Och lät säija honom: Äst tu then som komma skal, eller skolom wij förbida någon annan?

4. Tå swarade Jesus, och sade til them: Går, och säger Johanni igen, hwad J hafwen hördt och sedt:

5. The blinde see, the halte gå, the spitelske giöras rene, och the döfwe höra; the döde resas vp, och them fattigom warder predikat Evangelium.

6. Och salig är then, som icke warder förargad i migh.

7. När som the gingo bort, begynte Jesus tala til folcket om Johanne: Hwad gingen J vth i öknena til at see? Willen J see en röö, som drifs hijt och tijt af wädret?

8. Eller hwad gingen J vth til at see? Willen J see ena menniskio i leen kläder? Sij, the som draga leen kläder, äro i Konunga husen.

9. Eller hwad gingen J vth til at see? Willen J see en Prophet? Ja, jagh säger eder, meer än en Prophet.

10. Ty han är then samme, om hwilken skrifwit är: Sij, jagh sänder min Ängel för titt ansichte, hwilken skal tilreda tin wägh för tigh.

11. Sannerliga säger jagh eder: Jbland them som äro födde af qwinnor, är ingen vpkommen som är större än Johannes Döparen: doch likwäl then som är minst i himmelriket, han är större än han.

12. Men ifrå Johannes Döparens dagar, och til thenna dagen, lider himmelriket wåld; och the wäldige rifwa thet til sigh.

13. Ty alle Propheterna, och lagen hafwa spädt in til Johannem:

14. Och om J wiljen anammat, han är Elias som komma skulle.

15. Then som hafwer öron til at höra, han höre.

16. Men widh hwem skal jagh likna thetta slächtet? Thet är lijkt barnom, som vppå torget sittia, och ropa til sina stalbröder;

17. Och säija: Wij hafwe pipat för eder, och J willen intet dantsa: wij hafwe sunget sorgasång til eder, och J willen intet gråta.

18. Johannes är kommen, och hwarken åt eller drack; och the säija: Han hafwer diefwulen.

19. Menniskiones Son är kommen, äter och dricker; och the säija: Sij, hwilken fråtsare, och wijndrinckare är then mannen, Publicaners och syndares wän. Och wijsdomenom warder rätt gifwit vthaf sinom barnom.

20. Tå begynte han til at förwita the städer, i hwilkom han hade giordt sina mästa krafter, och the hade likwäl intet bättrat sigh:

21. Wee tigh Chorazin, wee tigh Bethsaida: ty hade sådana krafter warit giorda i Tyro och Sidon, som i eder giorda äro, the hade långo vthi säck och asko giordt syndabättring.

22. Doch säger jagh eder, at Tyro och Sidoni skal drägeligare warda på domadag än eder.

23. Och tu Capernaum, som äst vphögd alt in til himmelen, tu skalt blifwa nederstött alt in til helwete: förty, hade sådana krafter skedt i Sodoma, som i tigh skedde äro, thet hade stått än i dagh;

24. Doch säger jagh eder: The Sodomeers lande skal drägeligare warda på domadag, än tigh.

25. Jthen tiden swarade Jesus, och sade: Jagh prisar tigh, Fader, himmelens och jordenes Herre, at tu hafwer thetta doldt för the wisa, och förnumstiga, och hafwer thet vppenbarat för the fåkunniga.

26. Ja, Fader, så hafwer warit behageligit för tigh.

27. All ting äro gifwin migh i wåld af minom Fader: och ingen känner Sonen, vtan Fadren; och ingen heller känner Fadren, vtan Sonen, och then som Sonen wil thet vppenbara.

28. Kommer til migh, J alle som arbeten, och ären betungade; och jagh wil wederqweckia eder.

29. Tager på eder mitt ook, och lärer af migh: ty jagh är mild och ödmiuk af hiertat; och J skolen finna roo til edra stälar:

30. Ty mitt ook är lustigt, och min börda är lätt.

12. Capitel.

När Christi Lärjungar en tijd vpryckte ax om Sabbathen, knorrade the Phariseer öfwer them; men han förswarade them medh Davidz exempel, v. 1. Han helade ock ens mans hand om Sabbathen, som förwisnad war; och många andra botade han, efter Esaie ord, v. 9. Sedan vthdref han diefwulen af en besattan, v. 22. Tå sade Phariseerna, at han thet giorde af diefwulens macht, v. 24. Men han straffade them, för sådana försmädelse och synd emot then Heliga Anda, v. 25. Phariseerna begära tekn; men thet blifwer them wägradt, v. 38. Han kungiorde ock, hwilke hans moder, och rätte bröder äro, v. 46.

Jthen tiden gick Jesus genom sädh på Sabbathen; och hans Lärjungar woro hungrige, och begynte vpryckia ax, och äta.

2. När the Phariseer thet sågo, sade the til honom: Sij, tine Lärjungar giöra thet som icke låfligit är giöra på Sabbathen;

3. Men han sade til them: Hafwen J icke läsit hwad David giorde, när han och the som medh honom woro hungrade?

4. Huru han gick in i Gudz huus, och åt skådobröden, som honom icke war låfligit äta; icke heller them som medh honom woro, vtan allenast Prestomen.

5. Eller hafwen J icke läsit i lagen, at på Sabbathen bryta Presterna Sabbathen i templet; och äro likwäl vthan skuld?

6. Men jagh säger eder, at här är then som är meer än templet.

7. Men wisten J hwad thet wore: Jagh hafwer lust til barmhertighet, och icke til offer, tå dömden J icke the oskyldiga:

8. Ty menniskiones Son är en Herre, theslikes ock öfwer Sabbathen.

9. Tå gick han täd an frambätter, och kom i theras Synagogo:

10. Och sij, ther war en man, som hade ena bortwisnada hand: och the sporde honom, säijande: Må man ock hela om Sabbathen *? På thet the måtte anklaga honom.

11. Tå sade han til them: Hwilken är then menniskia ibland eder, som hafwer ett fåår, och om thet faller i gropena om Sabbathen, går han icke och fattar vthi thet, och drager thet vp?

12. Huru mycket bättre är nu een menniskia än ett fåår? Therföre må man ju giöra wäl på Sabbathen.

13. Och sade han til mannen: Räck vth tina hand; och han vthräckte henne, och hon wardt färdig igen, såsom then andra.

14. Tå gingo the Phariseer vth, och lade rådh emot honom, huru the måtte förgiöra honom:

15. Men när Jesus thet förnam, gick han tädan: och honom fölgde mycket folck, och han giorde them alla helbregda;

16. Och hotade them, at the icke skulle vppenbara honom:

17. På thet fulkomnas skulle, thet som sagt war genom Propheten Esaias, som sade:

18. Sij, min tienare, then jagh vthwaldt hafwer; min käreste, i hwilkom min siäl hafwer ett godt behagh: jagh skal sättia min Anda på honom, och han skal förkunna Hedningomen domen:

19. Han skal icke kifwa eller ropa, och hans röst skal man icke höra på gatomen.

20. Then röö som krossad är, skal han icke sönderbryta; och wekan som ryker, skal han icke vthsläckia, til thes han vthförer domen til en seger.

21. Och i hans namn skola Hedningarna hoppas.

22. Tå hades fram til honom en som war besatt medh diefwulen, han war blind och dumbe; then giorde han helbregda, så at samme blinde och dumbe både talade och såg.

23. Och alt folcket blef förskräckt, och sade: Är thenne icke Davidz son.

24. Men när the Phariseer thet hörde, sade the: Han vthdrifwer icke dieflar, vtan medh Beelzebub, dieflarnas öfwersta.

25. Tå nu Jesus förstod theras tanckar, sade han til them: Hwart och ett rike, som är twedrächtigt emot sigh sielft, thet blifwer öde: och hwar och en stadh, eller huus, som är twedrächtigt emot sigh sielft, blifwer icke ståndandes.

26. Är thet nu så, at Satan drifwer Satan vth, tå är han twedrächtig emot sigh sielf: huru blifwer tå hans rike beständandes?

27. Och är thet så, at jagh drifwer dieflar vth medh Beelzebub, medh hwem drifwa tå edor barn them vth? Therföre skola the wara edra domare.

28. Men är thet så, jagh drifwer dieflar vth medh Gudz Anda, tå är ju Gudz rike kommet til eder.

29. Eller, huru kan någor gå i ens mächtigs mans huus, och beröfwa honom hans boting bort, vtan han först binder then mächtiga, och så sedan skinnar hans huus?

30. Hwilken som icke är medh migh, han är emot migh: och hwilken som icke församlar medh migh, han förskingrar.

31. Förthenskul säger jagh eder: All synd och försmädelse blifwer menniskiomen förlåten: men försinädelse emot Andan, skal icke blifwa menniskiomen förlåten.

32. Och hwilken som säger något emot menniskiones Son, thet warder honom förlåtet: men hwilken som säger något emot then Helga Anda, thet warder honom icke förlåtet, hwarken i thenna, eller i then tilkommande werld.

33. Giörer antingen trädh godt, så warder fruchten godh; eller ock giörer trädh ondt, så warder fruchten ond: ty af fruchtene känner man trädh.

34. J huggormars afföda, huru kunnen J tala något godt, medan J ären sielfwe onde? Ty ther hiertat medh fult är, ther af talar munnen.

35. Een godh menniskia, bär godt fram af hiertans goda fatabur: och een ond menniskia, bär ondt fram af en ond fatabur.

36. Men jagh säger eder, at för hwart och ett fåfängt ord, som menniskiorna tala, skola the giöra räkenskap på domedag.

37. Ty af tin ord skalt tu blifwa rättferdig hållen; och af tin ord skalt tu warda fördömd.

38. Tå swarade någre vthaf the Skriftlärda och the Phariseer, och sade: Mästar, wij wilje see tekn af tigh.

39. Swarade han, och sade til them: Thetta wrånga och horiska slächtet söker efter tekn; och thy skal intet tekn gifwas, annat än Jone Prophetens tekn.

40. Ty såsom Jonas war i tre dagar och i tre nätter i hwalfiskens buuk; så skal menniskiones Son wara i tre dagar och i tre nätter i jordene.

41. The Ninewitiske män skola stå vp på domen medh thetta slächtet, och fördöma thet: ty the bättrade sigh efter Jone predikan; och sij, här är meer än Jonas.

42. Drottningen af söderlanden skal stå vp på domen medh thetta slächtet, och fördöma thet: ty hon kom ifrån jordenes ända, til at höra Salomons wijsdom; och sij, här är meer än Salomon.

43. När then orene anden är vthfaren af menniskione, så wandrar han genom the rum som torr äro; söker efter hwilo, och finner ingen.

44. Så säger han: Jagh wil komma igen i mitt huus, ther jagh vthgick: och när han kommer, finner han thet tomt, och reent sopat, och prydt.

45. Så går han bort, och tager siu andra andar til sigh, the som wärre äro än han sielfwer; och tå the ther inkomma, boo the ther: så blifwer then menniskiones sidsta wärre än thet första. Så warder ock tilgångandes medh thetta wrånga slächtet.

46. Wjdh han ännu talade til folcket, sij, hans moder och bröder * stodo vthan före, och wille tala medh honom.

47. Tå sade en til honom: Sij, tin moder och tine bröder stå vthe, och wilja tala medh tigh.

48. Tå swarade han, och sade til then som honom bodade: Hwilken är min moder, och hwilke äro mine bröder?

49. Och räckte vth handena åth sina Lärjungar, och sade: Sij, min moder, och mine bröder.

50. Ty hwar och en som giör mins Faders wilja, som är i himmelen, han är min broder, och syster, och moder.

13. Capitel.

Jesus steg vthi ett skep; satte sigh, och sade folckena een liknelse om sädesmannen, v. 1. Och vthtydde henne sinom Lärjungom, v. 10. Sedan sade han them många liknelser, om ogräs, sinapskorn, och om suurdeg, v. 24. Åter, een liknelse om en fördold skatt; om ena pärlo, och om ena noot, v. 44. Kom så igen til Capernaum, och lärde i theras Synagogor; men the förachtade honom, v. 53.

På then dagen gick Jesus vth af huset, och satte sigh vth medh hafwet.

2. Och ther församlades mycket folck til honom, så at han steg vthi ett skep, och satte sigh; och alt folcket stod på strandene.

3. Och han talade medh them mångahanda i liknelser, säijandes: Sij, en sädesman gick vth och skulle såå.

4. Och när han sådde, föll somt widh wägen; och kommo foglarna, och åto thet vp.

5. Somt föll på steenören, ther thet hade icke mycken jord; och gick snart vp: ty thet hade icke diupa jord:

6. Men när solen gick vp, förwisnade thet; och efter thet hade inga rötter, torkades thet bort.

7. Och somt föll ibland törne: och törnebuskarna vpwäxte, och förqwafde thet.

8. Och somt föll i goda jord, och giorde frucht; somt hundradefalt, somt sextijofalt, och somt tretijofalt.

9. Hwilken som hafwer öron til at höra, han höre.

10. Tå stego Lärjungarna fram, och sade til honom: Hwij talar tu til them medh liknelser?

11. Tå swarade han them, och sade: Eder är gifwit at weta himmelrikes lönlighet; men them är thet icke gifwit.

12. Ty hwilken som hafwer, honom skal gifwas, at han skal nogh hafwa: men then som icke hafwer, af honom skal ock warda tagit thet han hafwer.

13. Förthenskul talar jagh them til medh liknelser: ty medh seende ögon see the intet, och medh hörande öron höra the intet: ty the förståt icke.

14. Och på them warder fulkomnat Esaie prophetie, som säger: Medh öronen skolen J höra, och skolen icke förståt; och medh seende ögon skolen J see, och skolen icke förnimmat.

15. Ty thetta folcks hierta är förstockat, och theras öron höra illa, och theras ögon hafwa the igenlyckt: på thet the icke ens skulle see medh ögonen, och höra medh öronen, och förståt medh hiertat, och omwända sigh, at jagh måtte hela them.

16. Men salig äro edor ögon, at the see, och edor öron, at the höra.

17. Sannerliga säger jagh eder, at månge Propheter, och rättferdige hafwa begärat see thet J seen, och fingo doch icke seet; och höra thet J hören, och fingo doch icke hörat.

18. Så hörer nu J thenna liknelsen om sädesmannen.

19. Hwar någor hörer ordet om riket, och förstår thet icke, så kommer then onde, och rifwer thet bort som sådt är i hans hierta: thet är then som widh wägen sådder war.

20. Men then som war sådder på steenören, är then som hörer ordet, och tager thet strax gladeliga.

21. Men han hafwer ingen root i sigh sielf, vtan står til en tijd: och när bedröfwelsen och förföljelsen påkomma för ordet skul, strax förargas han.

22. Men then som war sådder ibland törne, är then som hörer ordet: och thesse werldenes bekymmer och rikedomsens sweek förqwäfwer ordet; och han blifwer vthan frucht.

23. Men then som war sådder i goda jord, är then som hörer ordet, och förstår thet; och bär ock så frucht, så at somt giör hundradefalt, somt sextijofalt, och somt tretijofalt.

24. Een annor liknelse satte han them före, och sade: Himmelriket är lijkt ene menniskio, som sådde goda sädh i sin åker:

25. Men tå folcket sof, kom hans owän, och sådde ogräs mitt ibland hwetet; och gick sin wägh.

26. Tå nu säden wäxte, och bar frucht, syntes ock ogräset.

27. Tå gingo huusbondans tienare fram, och sade til honom: Herre, sådde tu icke goda sädh i tin åker, hwadan hafwer han tå ogräs?

28. Tå sade han til them: Thet hafwer owännen giordt. Sade tienarena til honom: Wilt tu, at wij gåm, och hämte thet bort.

29. Tå sade han: Neij; på thet, at när J vprycken ogräset, icke skolen ock ther medh vpryckia hwetet.

30. Läter båda wäxa in til skördetiden: och i skördetiden, wil jagh säija skördemännomen: Hämter först ogräset samman, och binder thet i knippor til at vpbrännas; men hwetet församler i mina lado.

31. Een annor liknelse satte han them före, och sade: Himmelriket är lijkt ett senapskorn, som en man tog, och sådde i sin åker;

32. Hwilket minst är af all fröö: men när thet warder vpwäxt, är thet störst ibland krydder, och blifwer ett trä, så at foglarna vnder himmelen komma, och giöra sin näste på thes qwistar.

33. Een annor liknelse sade han til them: Himmelriket är lijkt enom suurdeg, hwilken een qwinna tog, och blandade i tre skäppor miöl, til thes thet blef altsammans surt.

34. Thetta alt talade Jesus i liknelser til folcket; och vthan liknelse talade han intet til them:

35. At thet skulle fulkomnas, som sagt war genom Propheten, som sade: Jagh skal öpna min mun i liknelser; och skal vthtala thet hemligit warit hafwer ifrå werldenes begynnelse.

36. Tå skilde Jesus folcket ifrå sigh, och kom heem. Och hans Lärjungar stego fram til honom, och sade: Vthtyd oß thenna liknelsen om åkrens ogräs.

37. Tå swarade han, och sade til them: Menniskiones Son är then som then goda sädena sår.

38. Åkren är werlden: then goda säden, äro riksens barn: ogräset äro hins ondas barn.

39. Owännen som sådde, är diefwulen: skördetiden är werldenes ände: skördemännerna äro Änglarna.

40. Såsom nu ogräset hämtes samman, och brännes vp medh eld; så skal thet skee på thenna werldenes ända.

41. Menniskiones Son skal sända sina Änglar, och the skola församla all förargelse vthaf hans rike, och them som illa giöra.

42. Och skola kasta them vthi en brinnande vgn: ther skal wara grååt och tandagnislan.

43. Tå skola the rättferdige skina såsom solen i theras Faders rike. Hwilken öron hafwer til at höra, han höre.

44. Åter är himmelriket lijkt enom skatt, som fördold war vthi en åker, hwilken en man fan, och fördolde honom; och af rätto glädie som han hafwer ther af, går han bort, och säljer alt thet han hafwer, och köper then åkren.

45. Åter är himmelriket lijkt enom köpman, som sökte efter goda pärlor.

46. Och när han hade funnet ena kosteliga pärlo, gick han bort, och sålde alt thet han ägde, och köpte henne.

47. Åter är himmelriket lijkt ene noot som kastades i hafwet, och församlade allahanda fiskar.

48. Och när hon wardt full, drogo the henne til landz, och såto så, och hämte vth the goda i sin käril; men the onda kastade the bort.

49. Så skal thet ock skee på werldenes ända: Änglarna skola vthgå, och skilja the onda ifrå the rättwisa;

50. Och kasta them i en brinnande vgn; ther skal wara grååt och tandagnislan.

51. Tå sade Jesus til them: Förstoden J thetta alt? Sade the til honom: Ja, Herre.

52. Tå sade han til them: Therföre, hwar och en Skriftlärd, som til himmelriket lärd är, han är lijk en huusbonda, som af sin fatabuur bär fram nytt och gammalt.

53. Och thet begaf sigh, när Jesus hade lychtat thessa liknelser, gick han tädan;

54. Och kom i sitt fädernesland, och lärde i theras Synagogo; så at the ock förvndrade sigh storliga, och sade: Hwadan kommer thenne sådana wijsdom och krafter?

55. Är han icke en timbermans son? Heter icke hans moder Maria? Och hans bröder, Jacob, och Joses, och Simon, och Judas?

56. Och hans systrar, äro the icke alla när oß? Hwadan kommer honom tå alt thetta?

57. Och the förargades öfwer honom. Men Jesus sade til them: En Prophet är icke förachtad, vtan i sitt fädernesland, och i sitt huus.

58. Och han giorde ther icke mång tekn, för theras otro skul.

14. Capitel.

När Herodes hörde Jesu rychte, meente han at thet hade warit Johannes Döparen: honom hade han låtit hugga hufwudet af, Herodias dotter til wilja, v. 1. Och Jesus drog bort i öknen; ther spisade han femtusend män, medh fem brödh och twå fiskar, v. 13. När the drogo tädan, kom Jesus gångandes på watnet til sina Lärjungar i båten, v. 22. Tå wille Petrus gå til honom; men han begynte siunka. Och the tilbådo honom, v. 28. Och giorde många siuka helbregda, v. 34.

Jthen tiden, hörde Herodes Tetrarcha Jesu rychte;

2. Och sade til sina tienare: Thenne är Johannes Döparen; han är vpstånden ifrå the döda, therföre giör han sådana krafter.

3. Ty Herodes hade gripit Johannem, bundet, och lagt honom i hächtelse, för Herodias, sins broders Philippi hustru skul.

4. Förty Johannes hade sagt til honom: Tigh är icke låfligit hafwa henne.

5. Och han hade gierna dräpit honom; men han räddes för folcket: ty the höllo honom för en Prophet.

6. När tå Herodes begick sin födelsedag, dantsade Herodias dotter för them; och thet behagade Herodi.

7. Therföre låfwade han henne widh en eed, at han wille gifwa henne, hwad hon begärade.

8. Tå sade hon, såsom hennes moder hade lärdt henne tilförene: Gif migh här på ett faat Johannis Döparens hufwud.

9. Och Konungen blef bedröfwad: doch för eden skul, och för theras skul som såto öfwer bord medh honom, böd han, at thet skulle gifwas henne.

10. Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufwud i hächtelset.

11. Och hans hufwud wardt framburit på ett faat, och gifwit pigone; och hon bar thet til sina moder.

12. Och hans lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofwo honom: och gingo sedan bort, och förkunnade thet Jesu.

13. När Jesus thet hörde, foor han tädan medh skep, afsides bort vthi een ödemark. När folcket thet hörde, kommo the efter honom til foot ifrå städerna.

14. Och Jesus gick vth, och såg thet myckla folcket, och warkunnade sigh öfwer them, och giorde theras krancka helbregda.

15. Och när thet led åth aftonen, gingo hans Lärjungar til honom, och sade: Här är een ödemark, och tiden är förliden; lät folcket gå ifrå tigh, at the må gå bort i byarna, och köpa sigh maat.

16. Tå sade Jesus til them: Thet giörs icke behof, at the bortgå; gifwer J them äta.

17. Tå sade the til honom: Wij hafwe här icke meer än fem brödh, och twå fiskar.

18. Sade han: Tager migh them hijt.

19. Och han böd folcket sättia sigh nedh på gräset: och tog the fem brödh, och the twå fiskar; såg vp i himmelen, och tackade; bröt thet, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfwo så folcken.

20. Och the åto alle, och wordo mätte. Och the togo vp thet öfwer war i styckiom, tolf korgar fulla.

21. Och the som ätit hade, woro widh femtusend män, förvthan qwinnor och barn.

22. Och strax dref Jesus sina Lärjungar, at the skulle stiga i skepet, och fara fram före vthöfwer, så länge han skilde folcket ifrå sigh.

23. Och när han hade skildt folcket ifrå sigh, gick han vp på ett berg allena, til at bedia: och när aftonen kom, war han ther allena.

24. Men skepet war tå allaredo mitt på hafwet, och led platz i wågene: förty wädret war emot.

25. Men i then fierde wächtene om natten, kom Jesus til them, gångandes på hafwet.

26. Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafwet, wordo the förfärade, och sade: Thet är ett spökelse; och ropade af räddhoga.

27. Men Jesus talade them strax til, och sade: Warer widh ett godt modh: thet är jagh, warer icke förfärade.

28. Tå swarade honom Petrus, och sade: Herre, äret tu, så biud migh komma til tigh vppå watnet.

29. Tå sade han: Kom. När Petrus tå steg vthaf skepet, begynte han gå på watnet, at han skulle komma til Jesum:

30. Men när han såg, at wädret war starckt, wardt han förfärad: och som han begynte siunka, ropade han, och sade: Herre, hielp migh.

31. Och strax räckte Jesus vth handena, och fattade vthi honom, och sade til honom: O tu kleentrogne, hwij twiflade tu?

32. Och när the woro inkomne i skepet, stillade wädret sigh.

33. Men the som woro i skepet, gingo fram och tilbådo honom, och sade: Wisserliga äst tu Gudz Son.

34. Och när the woro öfwerfarne, kommo the vthi thet landet Genesaret.

35. Och när folcket ther sammastädz förnummo honom, sände the bodh i hela landet ther omkring; och hade alla siuka til honom:

36. Och bådo honom, at the måtte allenast taga på hans klädafåll: och the som togo ther vppå, blefwo alle helbregda.

15. Capitel.

Tå förlade han the Phariseers mening om the gamlas stadgar, som icke hade grund i Gudz ord, v. 1. Och vnderwiste sina Lärjungar, hwad thet är som orenar menniskiona, v. 15. Sedan halp han then Cananeeska qwinnones dotter ifrå diefwulen; och många andra ifrå sina siukdomar, v. 21. Fyratusend män spisade han medh siu brödh och några fåå fiskar, v. 32.

Tå kommo til Jesum the Skriftlärde, och the Phariseer af Jerusalem, och sade:

2. Hwij bryta tina Lärjungar the äldstas stadgar? Förty the twå intet sina händer, när the skola äta brödh.

3. Han swarade, och sade til them: Hwij bryten ock J Gudz budh för edra stadgar skul?

4. Ty Gudh hafwer budit, och sagt: Tu skalt ähra fader och moder: och hwilken som bannar fader eller moder, han skal döden döö.

5. Men J säijen: Hwar och en må säija til fader eller moder: Thet är alt Gudi gifwit, som tu skulle få af migh, tigh til nytto. Ther medh skeer tå, at ingen hedrar sin fader eller sina moder;

6. Och hafwen ther medh giordt Gudz budh til intet, för edra stadgar skul.

7. J skrymtare, Esaias hafwer rätt spådt om eder, säijandes:

8. Thetta folcket nalkas migh medh sin mun, och hedrar migh medh sina läppar; men theras hierta är långt ifrå migh.

9. Men the tiena migh fåfängt, lärande then lärdom som är menniskio budh.

10. Och han kallade til sigh folcket, och sade til them: Hörer, och förstår.

11. Thet besmittar icke menniskiona, som ingår genom munnen: vtan thet som vthgår af munnen, thet besmittar menniskiona.

12. Tå stego hans Lärjungar fram, och sade til honom: Wetst tu, at Phariseerna förargades, när the hörde thetta ordet?

13. Han swarade, och sade: Hwar och een planterning, som min himmelske Fader icke planterat hafwer, skal vpryckias medh rötter.

14. Läter fara them; the äro blinde och blindas ledare: hwar nu en blinder leder en blindan, så falla the både i gropena.

15. Tå swarade Petrus, och sade til honom: Vthtyd oß thenna liknelsen.

16. Tå sade Jesus: Ären J ock ännu oförståndige?

17. Förstån J icke ännu, at alt thet som ingår genom munnen, thet går i buken, och hafwer sin naturliga vthgång?

18. Men thet som går vthaf munnen, thet kommer ifrå hiertat; och thet besmittar menniskiona:

19. Ty af hiertat vthgå onda tanckar, mord, hoor, skörlefnat, tiufwerij, falsk witne, hädelse.

20. Thet äro the stycke som besmitta menniskiona: men äta medh otwagna händer, besmittar icke menniskiona.

21. Och Jesus gick tädan, och kom i Tyri och Sidons landzändar:

22. Och sij, een Cananeesk qwinna kom af the landzändar, och ropade til honom, och sade: O Herre, Davidz Son, förbarma tigh öfwer migh: min dotter qwåls jämmerliga af diefwulen.

23. Men han swarade henne icke ett ord. Tå stego hans Lärjungar fram, och bådo honom, och sade: Skil henne ifrå tigh; ty hon ropar efter oß.

24. Men han swarade, och sade: Jagh är icke vthsänd, vtan til the borttapada fåår af Jsraels huus.

25. Men hon kom, och tilbad honom, säijandes: Herre, hielp migh.

26. Tå swarade han, och sade: Thet är icke höfweligit, at taga brödet ifrå barnen, och kasta thet för hundarna.

27. Swarade hon: Ja, Herre; doch likwäl äta hundarna af the smolor, som falla vthaf theras herrars bord.

28. Tå swarade Jesus, och sade til henne: O qwinna, tin troo är stoor; ske tigh som tu wilt: och hennes dotter blef helbregda i samma stund.

29. Och Jesus gick tädan länger fram, och kom til thet Galileeska hafwet; och gick vp på ett berg, och satte sigh ther.

30. Och til honom kom mycket folck, och hade medh sigh halta, blinda, dumbar, lemmalösa, och många andra, och kastade them för Jesu fötter; och han giorde them helbregda:

31. Så at folcket förvndrade sigh, när the sågo the dumbar tala, the lemmalösa färdiga, the halta gå, the blinda see; och prisade Jsraels Gudh.

32. Och Jesus kallade sina Lärjungar til sigh, och sade: Jagh ömkar migh öfwer folcket: ty the hafwa nu i tre dagar töfwat när migh, och hafwa intet äta; och jagh wil icke låta them ifrå migh fastande, at the icke skola gifwas vp i wägen.

33. Tå sade hans Lärjungar til honom: Hwar skole wij få här i öknene så mycket brödh, ther wij kunne mätta så mycket folck medh?

34. Sade Jesus til them: Huru mång brödh hafwen J? The sade: Siu, och några små fiskar.

35. Tå böd han folcket sättia sigh nedh på jordena.

36. Och tog the siu brödh, och fiskarna, tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar; och Lärjungarna gåfwo folckena.

37. Och the åto alle, och wordo mätte: och vptogo thet öfwer war, i styckiom, siu korgar fulla.

38. Och the som åto woro fyratusend män, förvthan qwinnor och barn.

39. Och när han hade skildt folcket ifrå sigh, steg han til skeps, och kom vthi then gränson widh Magdala.

16. Capitel.

Wjdh then tiden kommo the Phariseer och Sadduceer, och begärade tekn af himmelen: men han hölt them före Jone Prophetens tekn, v. 1. Så lärde han tå sina Lärjungar, huru the skulle vndflv the Phariseers wilfarelse, v. 5. Och Petrus giorde een härlig bekännelse om Christo, i alla Lärjungarnas namn; och fick macht til at binda och lösa, v. 13. Sedan förkunnade them Jesus om sitt lidande, och allas theras som wille följa honom, v. 21.

Tå stego the Phariseer och Sadduceer fram, och frestade honom, begärandes, at han wille låta them see tekn af himmelen.

2. Men han swarade, och sade til them: Om aftonen säijen J: Thet blifwer klart wäder; förty himmelen är rödh;

3. Och om morgonen: Thet blifwer owäder i dagh; ty himmelen är rödh, och olustig. J skrymtare, om himmelens skepelse kunnen J döma; kunnen J ock icke döma om tidsens tekn?

4. Thet wrånga och horeska slächtet söker efter tekn; och tekn skal icke gifwas them, vtan Jone Prophetes tekn. Och så öfwergaf han them, och gick sin wägh.

5. Och när hans Lärjungar woro komne vthöfwer på then andra stranden, hade the förgätit taga brödh medh sigh.

6. Tå sade Jesus til them: Seer til, och förwarer eder för the Phariseers och Sadduceers suurdeg.

7. Tå tänckte the widh sigh sielfwa, och sade: Wij hafwe intet brödh tagit medh oß.

8. När Jesus thet förnam, sade han til them: J kleentrogne, hwad bekymrar thet doch eder, at J icke hafwen tagit brödh medh eder?

9. Förstån J icke ännu, eller minnens om the fem brödh emellan the femtusend män, och huru många korgar J vptogen?

10. Jcke heller om the siu brödh emellan the fyratusend män, och huru många korgar J tå vptogen?

11. Huru kommer thet tå til, at J icke kunnen förstå, at jagh icke sade eder om brödh, (tå jagh sade:) J skolen förwara eder för the Phariseers och Sadduceers suurdeg?

12. Så förstodo the tå, at han hade icke budit them taga sigh wahra för brödz suurdeg; vtan för the Phariseers och Sadduceers lärdom.

13. Tå kom Jesus i then engden Cesarea Philippi, och frågade sina Lärjungar, och sade: Hwem säger folcket migh menniskiones Son wara?

14. Tå sade the: Somlige Johannem Döparen; somlige Eliam; somlige Jeremiam, eller en af Propheterna.

15. Sade han til them: Hwem säijen J migh tå wara?

16. Tå swarade Simon Petrus, och sade: Tu äst Christus lefwandes Gudz Son.

17. Tå swarade Jesus, och sade til honom: Salig äst tu Simon, Jona son: ty kött och blodh hafwer tigh thet icke vppenbarat; vtan min Fader, som är i himmelen.

18. Och jagh säger tigh igen, at tu äst Petrus, och vppå thetta hälleberget skal jagh byggia mina Församling; och helwetes portar skola icke warda henne öfwermächtige.

19. Och jagh skal gifwa tigh himmelrikes nycklar: alt thet tu binder på jordene, thet skal wara bundet i himmelen: och alt thet tu löser på jordene, thet skal wara löst i himmelen.

20. Tå böd han sina Lärjungar, at the skulle för ingen säija, at han war Jesus Christus.

21. Jfrå then tiden begynte Jesus förkunna sina Lärjungar, huru han måste gå til Jerusalem, och lida mycket af the äldsta, och af the öfwersta Presterna, och af the Skriftlärda; och dräpas, och tredie dagen vpstå igen.

22. Och Petrus tog honom afsides, och begynte straffa honom, och sade: Herre, skona tigh sielf; thetta wederfares tigh icke.

23. Tå wände han sigh om, och sade til Petrum: Gack bort ifrå migh, tu Satan; tu äst migh til hinders: ty tu besinnar icke thet Gudi tilhörer, vtan thet menniskiom tilhörer.

24. Tå sade Jesus til sina Lärjungar: Hwilken som wil följa migh, han wedersake sigh sielf, och tage sitt kors vppå sigh, och följe migh.

25. Ty hwilken som wil behålla sitt lijf, han skal mista thet: och hwilken som mister sitt lijf för mina skul, han skal finna thet.

26. Hwad hielper nu thet menniskione, om hon förwärfwer hela werldena, och får doch skada til sin siäl? Eller hwad kan menniskian gifwa, ther hon kan igenlösa sin siäl medh?

27. Förty thet skal skee, at menniskiones Son skal komma i sins Faders härlighet, medh sina Änglar; och tå skal han löna hwarjom och enom efter hans gierningar. *

28. Sannerliga säger jagh eder: Här äro någre ståndande, som icke skola smaka döden, til thes the få see menniskiones Son komma i sitt rike.

17. Capitel.

Sex dagar ther efter gick Jesus medh några sina Lärjungar på ett högt berg, och wardt förklarad för them, medh stoor härlighet, v. 1. När han gick nedh af berget, vnderwiste han them om Elie til kommelse, v. 9. Sedan vthdref han en diefwul; och sade för Lärjungomen orsakena, hwij the icke kunde drifwa honom vth, v. 14. Åter sade han them om sitt lidande, v. 22. Och han sände Petrum, at han skulle gifwa skattpenning them som ther på krafde, v. 24.

Och sex dagar ther efter, tog Jesus Petrum, och Jacobum, och Johannem hans broder til sigh; och hade them afsides vp på ett högt berg;

2. Och wardt förklarad för them: och hans ansichte skeen som solen; och hans kläder wordo hwijt som ett lius.

3. Och sij, them syntes Mose, och Elias, talande medh honom.

4. Tå swarade Petrus, och sade til Jesum: Herre, här är oß godt wara: wilt tu, så wilje wij här giöra tre hyddor; tigh ena, och Mosi ena, och Elie ena.

5. Widh han ännu talade, sij, en lius skyy omskygde them; och sij, een röst vthu skyyn sade: Thenne är min käre Son, i hwilkom jagh hafwer ett godt behagh; honom hörer.

6. Och när Lärjungarna thet hörde, föllo the på sitt ansichte, och wordo swårliga förfärade.

7. Men Jesus gick til, och tog på them, och sade: Står vp, och rädens icke.

8. Men tå the vplyfte sin ögon, sågo the ingen, vtan Jesum allena.

9. Och när the gingo nedh af berget, böd Jesus them, och sade: Säger för ingen thenna synena, til thes menniskiones Son är vpstånden ifrå the döda.

10. Och frågade honom hans Lärjungar, och sade: Hwij säija tå the Skriftlärde, at Elias måste komma tilförene?

11. Jesus swarade, och sade til them: Elias skal ju komma först, och skicka all ting i lagh igen.

12. Men jagh säger eder: Elias är allaredo kommen, och the kände honom intet; vtan giorde honom hwad the wille. Sammalunda skal ock menniskiones Son lida af them.

13. Tå förstodo Lärjungarna, at han sade them om Johanne Döparen.

14. Och när the kommo til folcket, steg en man fram, bögde för honom sin knää;

15. Och sade: Herre, förbarma tigh öfwer min son: ty han är månaderasande, och lider stoor jämmer: ty han faller ofta i elden, och ofta i watnet:

16. Och jagh hade honom fram för tina Lärjungar, och the kunde intet hielpa honom.

17. Tå swarade Jesus, och sade: O tu otrogna och genwördiga slächte, huru länge skal jagh wara medh eder? Huru länge skal jagh lida eder? Hafwer honom hijt.

18. Och Jesus hotade honom, och diefwulen gick vth af honom; och drängen wardt helbregda i samma stund.

19. Tå gingo Lärjungarna til Jesum afsides, och sade: Hwij kunde icke wij drifwa honom vth?

20. Jesus sade til them: För edra otro skul. Sannerliga säger jagh eder: Om J hafwen trona som ett senapskorn, tå mågen J säija til thetta berget: Gack hädan tijt bort, och thet skal gå; och eder warder intet omögeligit.

21. Men thetta slaget går icke vth, vtan medh böön och fasto.

22. Men tå the wistades i Galileen, sade Jesus til them: Thet skal skee, at menniskiones Son warder öfwerantwardad i menniskiors händer:

23. Och the skola dräpa honom: och tredie dagen skal han stå vp igen. Och the wordo storliga bedröfwade.

24. Och när the kommo til Capernaum, gingo the, som skattpenningen plägade vpbära, til Petrum, och sade: Plägar icke edar mästare gifwa skattpenning?

25. Tå sade han: Ja; och som han kom i huset, förekom honom Jesus, och sade: Hwad synes tigh, Simon? Af hwem taga jorderikes Konungar toll eller skatt? Af sin barn, eller af the främmande?

26. Sade Petrus til honom: Af the främmande. Tå sade Jesus til honom: Så äro ju barnen frij.

27. Men på thet wij icke skole förarga them, så gack til hafwet, och kasta vth kroken, och then första fisk tu får, tag: och när tu låter vp hans mun, warder tu finnandes en penning; then tag, och få honom vth, för migh, och tigh.

18. Capitel.

Tå frågade honom hans Lärjungar, hwilken then störste wore i himmelriket, v. 1. Men han stälte them ett barn före, förmanandes them til at vndfly högfärd, v. 2. Och the enfaldigas förargelse, v. 6. Han lärde them ock huru the skulle sigh förhålla emot the oroliga och trätosama, v. 15. När tå Petrus wille weta huru ofta han skulle gifwa sinom nästa til; swarade honom Jesus medh een liknelse, om en tienare, som war sinom herra skyldig tijotusend pund, v. 21.

Jthen tiden, gingo Lärjungarna til Jesum, och sade: Hwilken är then störste i himmelriket?

2. Tå kallade Jesus fram ett barn, och stälte thet mitt ibland them;

3. Och sade: Sannerliga säger jagh eder, vtan J omwänden eder, och warden såsom barn, skolen J icke komma i himmelriket.

4. Hwilken nu sigh sielf så förnedrar som thetta barnet, han är then störste i himmelriket:

5. Och hwilken som vndfår ett sådant barn i mitt namn, han vndfår migh.

6. Men hwilken som förargar en af thessa små, som troo på migh, honom wore bättre, at en qwarnsteen wore bunden widh hans hals, och han säncktes nedh i hafsens diup.

7. Wee werldene för förargelse skul: ty förargelse måste ju komma; doch, wee the menniskio, genom hwilka förargelse kommer.

8. Är thet så, at tin hand eller tin foot är tigh til förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå tigh: bättre är tigh ingå vthi lifwet halt, eller lemmalös, än tu skulle hafwa twå händer och twå fötter, och kastas i ewinnerlig eld.

9. Och är thet så, at titt öga är tigh til förargelse, rif thet vth, och kastat ifrå tigh: bättre är tigh, at tu ingår i lifwet enögder, än tu skulle hafwa tw ögon, och kastas i helwetes eld.

10. Seer til, at J förachten ingen af thessa små: ty jagh säger eder, at theras Änglar i himmelen see altid mins Faders ansichte, i himlom.

11. Ty menniskiones Son är kommen til at frälsa thet som förtapat war.

12. Huru synes eder? Om een menniskia hade hundrade fåår, och ett af them fore wildt; öfwergifwer hon icke the nijo och nijotijo på bergen, och går bort, och söker efter thet som foor wildt;

13. Och händer thet så, at hon finner thet igen, sannerliga säger jagh eder, hon glädz mera ther öfwer, än öfwer the nijo och nijotijo, som icke foro wildt.

14. Så är ock icke edar himmelske Faders wilje, at någor af thessa små skal borttapad warda.

15. Men om tin broder syndar tigh emot, så gack, och straffa honom emellan tigh och honom allena: hörer han tigh, så hafwer tu förwärfwat tin broder;

16. Men hörer han tigh icke, så tag ännu medh tigh en eller twå: på thet all saak skal bestå widh twäggia eller treggia witnes mun:

17. Hörer han them icke, så säg thet församlingene: hörer han icke församlingena, så hålt honom såsom en Hedning och Publican.

18. Sannerliga säger jagh eder: Alt thet J binden på jordene, thet skal wara bundet i himmelen: och alt thet J lösen på jordene, thet skal wara löst i himmelen.

19. Yttermera, säger jagh eder: Ther twå af eder komma öfwerens på jordene, hwad ting thet hälst kan wara som the bedia om, skal them thet wederfaras af minom Fader, som är i himlom.

20. Ty hwar twå eller tre äro församlade i mitt namn, ther är jagh mitt ibland them.

21. Tå steg Petrus fram til honom, och sade: Herre, huru ofta skal min broder synda emot migh, och jagh skal förlåta honom thet? Är siu resor nogh?

22. Tå sade Jesus til honom: Jagh säger tigh, icke siu resor; vtan siutijo sinom siu resor.

23. Förthenskul är himmelriket liknat widh en Konung, som wille hålla räkenskap medh sina tienare:

24. Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom war skyldig tijotusend pund;

25. Och efter han hade icke ther han kunde betala medh, böd herren at han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och alt thet han ägde, och betalas medh.

26. Tå föll then tienaren nedh, och tilbad honom, och sade: Herre, haf tolamod medh migh, jagh wil alt betala tigh.

27. Tå warkunnade Herren sigh öfwer then tienaren, och lät honom löös, och gaf honom til thet han war skyldig.

28. Tå gick then tienaren vth, och fan en af sina medtienare, som honom war skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala thet tu äst skyldig.

29. Tå föll hans medtienare til hans fötter, och bad honom, säijandes: Haf tolamod medh migh, jagh wil alt betala tigh:

30. Men han wille icke; vtan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade thet han war skyldig.

31. Tå nu andre hans medtienare sågo thet som skedde, tycke them thet ganska illa wara, och kommo, och kungiorde sinom Herra alt thet skedt war.

32. Tå kallade hans Herre honom för sigh, och sade til honom: Tu skalckachtige tienare, alt thet tu skyldig wast, gaf jagh tigh til, ty tu bad migh:

33. Skulle tu ock icke hafwa förbarmat tigh öfwer tin medtienare, såsom jagh förbarmade migh öfwer tigh?

34. Och hans Herre wardt wredh, och antwardade honom bödlarna i händer, til thes thet war alt betalat, som han honom skyldig war.

35. Så skal ock min himmelske Fader giöra eder, om J icke förlåten af edor hierta, hwar och en sinom broder thet the bryta.

19. Capitel.

Sedan swarade Jesus til the Phariseers fråga, om man må skiljas widh sina hustru, och för hwad orsak skul, v. 1. The hade ock barn til honom; och han wälsignade them, v. 13. Sedan frågade honom en yngling, hwad han skulle giöra, at han måtte få ewinnerligit lijf? Tå bad han honom först hålla budorden, sedan (om han wille wara fulkomlig) skulle han sälja alt thet han ägde, och gifwa the fattiga, v. 16. Han vnderwiste ock sina Lärjungar, hwad the skulle få til löön, som för Evangelij bekännelse något lida i thenna werldene, v. 27.

Och thet begaf sigh, när Jesus hade fulkomnat thet talet, gick han vthaf Galileen, och kom in i Judee landzändar, widh sidon af Jordan:

2. Och honom fölgde mycket folck; och han giorde them ther helbregda.

3. Tå gingo the Phariseer fram til honom, frestade honom, och sade til honom: Är thet ock rätt, at man skil sigh widh sina hustru, för allahanda saker skul?

4. Tå swarade han, och sade til them: Hafwen J icke läsit, at then som giorde menniskiona af begynnelsen, man och qwinno giorde han them?

5. Och sade: Förthenskul skal man öfwergifwa fader och moder, och blifwa när sine hustru; och the tw warda ett kött:

6. Så äro the icke nu tw, vtan ett kött: thet nu Gudh hafwer sammanfogat, skal menniskian icke åthskilja.

7. Tå sade the til honom: Hwij böd tå Moses gifwa skiljobref, och öfwergifwa henne?

8. Sade han til them: För edart hiertas hårdhet skul, tilstadde Moses, at J måtten öfwergifwa edra hustrur; men af begynnelsen war thet icke så.

9. Men jagh säger eder: Hwar som skil sina hustru ifrå sigh, vtan för hoor skul, och tager ena andra, han giör hoor; och then som tager then öfwergifna, han giör hoor.

10. Tå sade hans Lärjungar til honom: Hafwer mansens saak sigh så medh hustrune, tå är icke godt gifwa sigh i ächtenskap.

11. Tå sade han til them: Hwar man tager icke thetta ordet; vtan the hwilkom thet blifwer gifwit:

12. Ty somlige snöpte äro, som så äro födde af moderlifwet; och somlige snöpte äro, som äro snöpte af menniskiom; och somlige snöpte äro, som sigh sielfwa hafwa snöpt för himmelriket skul. Hwilken som kan tagat, han taget.

13. Tå wordo barn burne til honom, at han skulle läggia händer på them, och bedia; men Lärjungarna näpste them.

14. Tå sade Jesus: Läter betämma barnen, och förmener them icke komma til migh: ty sådana hörer himmelriket til.

15. Och när han hade lagt händer på them, gick han tädan.

16. Och sij, en gick fram, och sade til honom: Gode Mästar, hwad godt skal jagh giöra, at jagh må få ewinnerligit lijf?

17. Tå sade han til honom: Hwij kallar tu migh godan? Jngen är godh, vtan Gudh allena: men wilt tu ingå til lifwet, så hålt budorden.

18. Sade han til honom: Hwilka? Sade Jesus: Tu skalt icke dräpa: Tu skalt icke bedrifwa hoor: Tu skalt icke stiäla: Tu skalt icke bära falsk witne.

19. Hedra tin fader, och tina moder: och, tu skalt älska tin nästa, såsom tigh sielf.

20. Tå sade then vnge mannen til honom: Alt thetta hafwer jagh hållet af min vngdom; hwad fattas migh ännu?

21. Sade Jesus til honom: Wilt tu wara fulkomlig, så gack bort, säl thet tu hafwer, och gif the fattiga, och tu skalt få en skatt i himmelen; och kom, och fölg migh.

22. När then vnge mannen hörde thetta ordet, gick han bedröfwad bort: ty han hade många ägodelar.

23. Tå sade Jesus til sina Lärjungar: Sannerliga säger jagh eder: Them rika är swårt gå in i himmelriket.

24. Och yttermera säger jagh eder: Thet är lättare, at en Cameel går genom ett nålsöga, än at en rijk kommer i Gudz rike.

25. När Lärjungarna thetta hörde, wordo the ganska förfärade, och sade: Ho kan tå warda salig?

26. Tå såg Jesus til them, och sade til them: För menniskiom är thet omögeligit; men för Gudi äro all ting mögelig.

27. Tå swarade Petrus, och sade til honom: Sij, wij hafwe öfwergifwit all ting, och fölgdt tigh: hwad skole wij få therföre?

28. Tå sade Jesus til them: Sannerliga säger jagh eder, at J, som migh hafwen efterfölgdt; i then nya födelsen, när menniskiones Son warder sittiandes på sins majestäts säte, tå skolen ock J sittia på tolf säte, dömande the tolf Jsraels slächte.

29. Och hwar och en som öfwergifwer huus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för mitt namn skul, han skal få hundradefalt, och ärfwa ewinnerligit lijf;

30. Men månge the främste blifwa the ytterste, och the ytterste the främste.

20. Capitel.

Så sade han them een liknelse om en huusbonda, som legde arbetare i sin wijngård, v. 1. Sedan drog han vp til Jerusalem, och på wägen förkunnade han om sitt lidande, v. 17. Tå kom Zebedei söners moder, och bad honom, at hennes söner måtte blifwa högt achtade i hans rike, v. 20. Men the andre Lärjungarna knorrade ther öfwer, v. 24. På wägen, widh Jericho, gaf han twå blinda sin syyn, v. 29.

Förty himmelriket är lijkt enom huusbonda, som gick vth bittida om morgonen, til at leija sigh arbetare i sin wijngård:

2. Och när han hade warit öfwerens medh arbetarena om en wiß dagspenning, sände han them i sin wijngård.

3. Sedan, gick han vth widh tredie stunden, och såg några andra ståndande fåfänga på torget;

4. Och sade til them: Går ock J vthi min wijngård, och hwad skiäligit är, wil jagh gifwa eder:

5. Och the gingo. Och åter gick han vth widh siette, och nijonde stunden, och giorde sammaledes.

6. Men widh then ellofte stundena gick han vth, och fan några andra ståndande fåfänga; och sade til them: Hwij stån J här hela dagen fåfänge?

7. The sade til honom: Ty ingen hafwer legdt oß. Tå sade han til them: Går ock J vthi min wijngård, och hwad skiäligit är, skolen J få.

8. När aftonen kom, sade wijngårdzherren til sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif them theras löön, begynnandes på the sidsta, in til the första.

9. Och när the kommo fram, som widh ellofte stundena komne woro, fick hwarthera dagspenningen.

10. Men när the förste kommo, meente the, at the skulle fått meer: och fingo ock hwarthera dagspenningen:

11. Och när the så fingo, knorrade the emot huusbondan;

12. Och sade: Thesse sidste hafwa arbetat en tima, och tu giorde them lika medh oß, som hafwa burit dagsens tunga och hetan.

13. Tå swarade han enom af them, och sade: Min wän, jagh giör tigh ingen orätt: wast tu icke öfwerens medh migh om en wiß dagspenning?

14. Tag thet tigh tilhörer, och gack tin wägh: men jagh wil gifwa thenna sidsta så mycket som tigh.

15. Eller må jagh icke giöra vthi min ting hwad jagh wil? Seer tu förthenskul illa vth, at jagh så godh är?

16. Altså warda the ytterste the främste, och the främste the ytterste: ty månge äro kallade; men fåå äro vthwalde.

17. Och så drog Jesus vp til Jerusalem, och tog the tolf Lärjungarna til sigh på wägen, och sade til them:

18. Sij, wij farom vp til Jerusalem, och menniskiones Son skal öfwerantwardas them öfwersta Prestomen, och them Skriftlärdom; och the skola döma honom til döden.

19. Och the skola öfwerantwarda honom Hedningomen, til at begabbas, och hudflängias, och korsfästas; och tredie dagen skal han vpstå igen.

20. Tå steg Zebedei söners moder fram til honom, medh sina söner, tilbad honom, och begärade något af honom.

21. Tå sade han til henne: Hwad wilt tu? Sade hon til honom: Lät thessa twå mina söner sittia i titt rike; then ena på tina högra hand, och then andra på tina wenstra.

22. Tå swarade Jesus, och sade: J weten icke hwad J bedien; kunnen J dricka then kalken som jagh skal dricka, och döpas medh thet dopet som jagh döpes medh? Tå sade the til honom: Ja, wäl.

23. Sade han til them: Min kalk skolen J wist dricka, och döpas medh the doop, som jagh döpes medh: men sittia på mina högra hand och wenstra, står icke migh til at gifwa; vtan them som thet tilredt är af minom Fader.

24. När the tijo thet hörde, wordo the mißlynte på the twå bröderna.

25. Tå kallade Jesus them til sigh, och sade: J weten, at werldzlige Förstar äro rådande, och the som herrar äro, hafwa machtena.

26. Så skal thet icke wara ibland eder: vtan then som wil wara mächtig ibland eder, han ware edar tienare.

27. Och hwilken ibland eder wil wara then främste, han ware edar dräng.

28. Såsom menniskiones Son är icke kommen, på thet han wil låta tiena sigh: vtan at han wil tiena, och gifwa sitt lijf til återlösning för många.

29. Och när the gingo vthaf Jericho, fölgde honom mycket folck.

30. Och sij, twå blinde såto widh wägen; och när the hörde, at Jesus gick ther fram, ropade the, och sade: Ach Herre, Davidz Son, förbarma tigh öfwer oß:

31. Men folcket näpste them, at the skulle tiga. Tå ropade the thes meer, och sade: Ach Herre, Davidz Son, förbarma tigh öfwer oß.

32. Tå stadnade Jesus, och kallade them, och sade: Hwad wiljen J at jagh skal giöra eder?

33. The sade til honom: Herre, at wår ögon måtte öpnas.

34. Tå warkunnade Jesus sigh öfwer them, och tog på theras ögon; och strax fingo the sina syyn, och fölgde honom.

21. Capitel.

När han nu kom inridandes i Jerusalem, vppå ene åsninno, ropade folcket, Hosianna, v. 1. Och han dref vth the köpmän och wäßlare af templet: therföre knorrade Presterna, v. 10. Om morgonen förbannade han ett fikonaträ, så at thet torckades, v. 18. Sedan disputerade han medh the öfwersta Presterna, om sitt ämbete, v. 23. Och han sade them een liknelse om en man, som hade twå söner, v. 28. Sedan om en wijngård, v. 33. Theslikes om hörnestenen, af then 118 Davidz Psalm, v. 42.

Och när the nalkades Jerusalem, och kommo til Bethphage, widh oljoberget, sände Jesus twå sina Lärjungar;

2. Och sade til them: Går i byyn, som ligger för eder; och strax warden J finnande ena åsninno bundna, och folan när henne: löser them, och leder til migh.

3. Och om någor talar eder til, så säger: Herren behöfwer them; och strax släpper han them.

4. Thetta är alt skedt, at thet skulle fulkomnas som sagt är genom Propheten, som sade:

5. Säger til dottrena Zion: Sij, tin Konung kommer til tigh, sachtmodig, ridandes på ene åsninno, och på een arbetes åsninnos fola.

6. Lärjungarna gingo bort, och giorde som Jesus hade them befalt:

7. Och ledde til honom åsninnona, och folan; och lade sin kläder på them, och satte honom ther vppå.

8. Mycket folck bredde sin kläder på wägen: the andre skåro qwistar af trään, och strödde på wägen.

9. Men folcket som föregick, och the som efterfölgde, ropade, och sade: Hosianna, Davidz Sone; wälsignad ware han som kommer i Herrans namn; Hosianna, i högdene.

10. Och när han kom in i Jerusalem, vprörde sigh hela staden, och sade: Ho är thenne?

11. Tå sade folcket: Thenne är Jesus, then Propheten, af Nazareth i Galileen.

12. Och gick Jesus in i Gudz tempel, och dref vth alla the ther köpte och sålde i templet: och omstötte wäßlare borden, och dufwomånglarenas säte;

13. Och sade til them: Thet är skrifwit; Mitt huus skal kallas ett bönehuus; men J hafwen giordt ena röfwarekulo ther af.

14. Och til honom kommo blinde, och halte i templet; och han giorde them helbregda.

15. När the öfwerste Presterna och the Skriftlärde sägo the vnder, som han giorde; och barnen som ropade i templet, säijande: Hosianna, Davidz Sone; blefwo the mißlynte:

16. Och sade til honom: Hörer tu hwad thesse säija? Tå sade Jesus til them: Hwij icke? Hafwen J aldrig läsit: Af barnas, och spenabarnas mun hafwer tu fulkomnat lofwet?

17. Tå öfwergaf han them, och gick vthu staden til Bethanien, och blef ther.

18. Om morgonen när han gick in i staden igen, hungrade honom.

19. Och han fick see ett fikonaträ widh wägen, och gick ther til, och fan intet ther vppå, vtan allenast löf; och sade til thet: Wäxe aldrig här efter frucht på tigh. Och fikonaträd blef strax tort.

20. Och när Lärjungarna sågo thet, förvndrade the sigh, och sade: Huru är thet fikonaträd så snart torkat?

21. Tå swarade Jesus, och sade til them: Sannerliga säger jagh eder: Om J hafwen trona, och twiflen intet, så warden J icke allenast giörande sådant som medh fikonaträd skedde; vtan jemwäl, om J säijen til thetta berget: Häf tigh vp, och kasta tigh i hafwet, tå skal thet skee.

22. Och alt thet J bedien i bönene, troendes, thet skolen J få.

23. Och när han kom i templet, gingo the öfwerste Presterna och the Äldste i folcket til honom, ther han lärde, och sade: Af hwad macht giör tu thetta? Och hwilken hafwer gifwit tigh thenna machten?

24. Tå swarade Jesus, och sade til them: Jagh wil ock spörja eder ett ord: om J säijen migh thet, wil jagh ock säija eder, af hwad macht jagh thetta giör:

25. Hwadan war Johannis döpelse? Af himmelen, eller af menniskiom? Tå tänckte the widh sigh sielfwa, och sade: Säijom wij, af himmelen; tå säger han til oß: Hwij trodden J tå honom icke?

26. Säijom wij ock: Af menniskiom; så rädes wij folcket: ty alle höllo Johannes för en Prophet.

27. Tå swarade the Jesu, och sade: Wij wete thet icke. Sade han til them: Jcke heller säger jagh eder af hwad macht jagh thetta giör.

28. Men hwad synes eder? En man hade twå söner; och gick til then första, och sade: Son, gack, och arbeta i dagh i min wijngård.

29. Han swarade, och sade: Jagh wil icke. Sedan ångrade honom thet, och gick åstadh.

30. Ock gick han til then andra, och sade sammalunda. Tå swarade han, och sade: Ja, Herre; och gick intet.

31. Hwilken af the twå giorde thet fadren wille? The sade til honom: Then förste. Sade Jesus til them: Sannerliga säger jagh eder, at Publicaner, och skökior skola gå i himmelriket förr än J.

32. Johannes kom til eder, och lärde eder rätta wägen, och J trodden honom intet; men Publicaner, och skökior trodde honom: och ändoch J thet sågen, hafwen J doch sedan ingen bättring giordt, at J måtten trodt honom.

33. Hörer een annor liknelse: Thet war en huusbonde, som planterade en wijngård, och gärde ther gård omkring, och grof en präß ther inne, och bygde ett torn; och vthlegde honom wijngårdzmännom, och foor vthländes.

34. När nu fruchtenes tijd kom, sände han sina tienare til wijngårdzmännerna, at the skulle vpbära hans frucht.

35. Tå togo wijngårdzmännerna fatt på hans tienare, then ena hudflängde the, then andra slogo the ihiäl, then tredie stenade the.

36. Åter sände han andra tienare, flera än the första: och the giorde them sammaledes.

37. På thet sidsta, sände han sin son til them, och sade: The hafwa ju ena försyyn för min son.

38. Men när wijngårdzmännerna sågo sonen, sade the emellan sigh: Thenne är arfwingen; kommer, läter oß slå honom ihiäl, och så få wij hans arfwedeel.

39. Och the togo fatt på honom; drefwo honom vthaf wijngården, och slogo honom ihiäl.

40. När nu wijngårdzherren kommer, hwad skal han giöra åth the wijngårdzmännerna?

41. Sade the til honom: The onda skal han illa förgiöra; och leija sin wijngård androm wijngårdzmännom, the som gifwa honom fruchtena i rättom tijd.

42. Tå sade Jesus til them: Hafwen J aldrig läsit i Skriftene? Then stenen som byggningzmännerna bortkastade, han är blifwen en hörnsteen: Af Herranom är thetta skedt; och är vnderligit för wår ögon.

43. Therföre säger jagh eder, at Gudz rike skal tagas ifrån eder, och warda gifwit Hedningomen, som giöra thes frucht.

44. Och hwilken som faller på thenna stenen, han warder krossad; men vppå hwilken han faller, then slår han sönder i stycker.

45. Och när the öfwerste Presterna och Phariseerna hörde hans liknelser, förnummo the, at han talade om them.

46. Och the wille hafwa tagit fatt på honom; men the räddes för folcket: ty the höllo honom för en Prophet.

22. Capitel.

Åter sade han them een liknelse, om en Konung, som giorde bröllop äth sin son, v. 1. Han swarade ock the Phariseer och Herodianer, til theras fråga om skattpenningen, v. 15. Sedan til the Sadduceers spörsmål, om een qwinno, som hade haft siu män; och vnderwiste them om vpståndelsen, v. 23. Än frågade honom the Phariseer om thet yppersta budet i lagen, v. 34. Therföre sporde han them igen, om Christo, hwars son han war, v. 41.

Och swarade Jesus, och talade them åter til genom liknelser, säijandes:

2. Himmelriket är lijkt enom Konung, som giorde bröllop åth sin son:

3. Och sände vth sina tienare, at the skulle kalla them som budne woro til bröllopet: och the wille icke komma.

4. Åter sände han vth andra tienare, säijandes: Säger them som budne äro: Sij, jagh hafwer tilredt min måltijd; mine oxar och min gödeboskap äro slachtad, och all ting äro redo; kommer til bröllop.

5. Men the försumade thet; och gingo bort, then ene til sin afwelsgård, then andre til sin köpenskap.

6. Och somlige togo fatt på hans tienare, hädde och dråpo them.

7. När Konungen thet hörde, wardt han wredh, och sände vth sina härar, och förgiorde the dråpare, och brände vp theras stadh.

8. Tå sade han til sina tienare: Bröllopet är tilredt; men the som woro budne, woro icke wärdige.

9. Therföre går vth på wägarna; och alla the J finnen, kaller til bröllopet.

10. Och tienarena gingo vth på wägarna, och församlade alla så många the funno, både onda och goda: och borden wordo all full sätt.

11. Tå gick Konungen in, at han skulle besee gästerna, och såg ther en man som war icke klädd i bröllopskläder;

12. Och sade til honom: Min wän, huru kom tu här in, och hafwer icke bröllopskläder? Och han tigde.

13. Tå sade Konungen til tienarena: Binder honom händer och fötter, och kaster honom i thet yttersta mörkret: ther skal wara grååt och tandagnislan.

14. Ty månge äro kallade, och fåå vthkorade.

15. Tå gingo the Phariseer bort, och lade rådh, huru the måtte beslå honom medh orden.

16. Och sände sina lärjungar til honom, medh the Herodianer, och sade: Mästar, wij wete at tu äst sanfärdig, och lärer Gudz wägh rätt, och tu rädes för ingen: ty tu seer icke efter menniskiors person.

17. Så säg oß: Huru synes tigh? Är thet rätt, at man gifwer Keisarenom skatt, eller eij?

18. När Jesus märckte theras skalckhet, sade han: Hwij fresten J migh, J skrymtare?

19. Läter migh see myntet på skattpenningen. Och the fingo honom penningen.

20. Och han sade til them: Hwars beläte och öfwerskrift är thetta?

21. The sade til honom: Keisarens. Tå sade han til them: Så gifwer Keisarenom thet Keisarenom tilhörer, och Gudi thet Gudi tilhörer.

22. När the thet hörde, förvndrade the sigh; och öfwergåfwo honom, gångande ifrå honom.

23. På then dagen gingo til honom the Sadduceer, som säija, at ingen vpståndelse är, och frågade honom,

24. Säijande: Mästar, Mose sade: Om någor blifwer dödh barnlös, tå skal hans broder taga hans hustru til ächta, och vpwäckia sinom broder sädh.

25. När oß woro siu bröder; then förste tog sigh hustru, och blef död: och efter han hade ingen sädh, lefde han sina hustru sinom broder.

26. Sammalunda ock then andre, och then tredie, alt in til then siunde.

27. Sidst af allom blef ock qwinnan död.

28. När nu vpståndelsen skeer, hwilkens hustru af the siu blifwer hon? Ty the hafwa alle haft henne.

29. Tå swarade Jesus, och sade til them: J faren wille, och weten icke Skriftena, eij heller Gudz kraft.

30. Ty i vpståndelsen, hwarken tager man sigh hustru, eller qwinna gifs manne: vtan the äro lika som Gudz Änglar i himmelen.

31. Men om the dödas vpståndelse, hafwen J icke läsit hwad eder sagt är af Gudi, som sade:

32. Jagh är Abrahams Gudh, och Jsaacs Gudh, och Jacobs Gudh? Gudh är icke the dödas Gudh, vtan theras som lefwande äro.

33. Och när folcket sådant hörde, förvndrade the sigh öfwer hans lärdom.

34. När the Phariseer hörde, at han hade stoppat the Sadduceer munnen til, församlade the sigh.

35. Och en af them som war en Skriftlärd, frestade honom, säijandes:

36. Mästar, hwilket är thet yppersta budet i lagen?

37. Tå sade Jesus til honom: Tu skalt älska Herran tin Gudh, af alt titt hierta, och af allo tine siäl, och af all tin hogh.

38. Thetta är thet yppersta, och största budet.

39. Thet andra är thesso lijkt: Tu skalt älska tin nästa som tigh sielf.

40. På thessa tw buden hänger all lagen, och Propheterna.

41. När nu the Phariseer woro tilhopa, frågade them Jesus,

42. Och sade: Hwad synes eder om Christo? Hwars son är han? Sade the til honom: Davidz.

43. Tå sade han til them: Hwij kallar tå David honom i Andanom Herra? säijandes:

44. Herren sade til min Herra: Sätt tigh på mina högra hand, til thes jagh lägger tina fiendar tigh til en fotapall.

45. Efter nu David kallar honom Herra, huru är han tå hans son?

46. Och ingen kunde swara honom ett ord: och ifrå then dagen dristade sigh eij heller någor at fråga honom något meer.

23. Capitel.

Tå begynte han een weeklagan, öfwer the Phariseers och Skriftlärdas högfärd, falska lära, girighet, skrymterij, och mordgirighet, v. 1. Therföre propheterar han om then olycko, straff och förstöring, som Jerusalems stadh, och them allom skulle öfwergå, v. 33.

Tå talade Jesus til folcket, och til sina Lärjungar,

2. Säijandes: På Mose stool sittia the Skriftlärde och Phariseer.

3. Alt thet the biuda eder hålla, thet häller och giörer; men efter theras gierningar giörer icke: ty the säija, och giöra intet.

4. The binda tunga och odrägeliga bördor tilsamman, och läggia menniskiomen på härdarna; men the wilja icke sielfwe röra them medh ett finger.

5. Men alla sina gierningar giöra the, på thet the skola warda sedde af menniskiomen: the giöra sina tänckeskrifter breda, och fållarna på sin kläder stora:

6. The sittia gierna främst widh borden, och i Synagogorna:

7. Och wilja gierna warda helsade på torgen, och heta af menniskiomen, Rabbi, Rabbi.

8. Men J skolen icke låta kalla eder Rabbi: ty en är edar Mästare, Christus; och J ären alle bröder.

9. Och J skolen ingen fader kalla eder på jordene: ty en är edar Fader, som är i himlom.

10. Och J skolen icke låta kalla eder mästare: ty en är edar Mästare, Christus.

11. Then som är ypperst ibland eder, han skal wara edar tienare:

12. Ty then sigh vphöijer, han ska warda förnedrad; och then sigh förnedrar han skal warda vphögd.

13. Wee eder, Skriftlärde och Phariseer; J skrymtare, som tilsluten himmelriket för menniskiomen: J gåån icke ther sielfwe in, och them som in wilja, tilstådien J icke ingå.

14. Wee eder, Skriftlärde och Phariseer; J skrymtare, som vpäten enkiors huus, förebärande långa böner: förthenskul skolen J fa thes hårdare fördömelse.

15. Wee eder, Skriftlärde och Phariseer; J skrymtare, som faren omkring watn och land, at J skolen giöra en Proselyt: och när han giord är, giören J honom til helwetes barn, dobbelt meer än J sielfwe ären.

16. Wee eder, blinde ledare, ty J säijen: Hwilken som swär widh templet, thet är intet; men then som swär widh guldet i templet, han är saker.

17. J galne och blinde; hwilket är yppare, guldet, eller templet som helgar guldet?

18. Och hwilken som swär widh altaret, thet är intet; men then ther swär widh offret, som ther vppå är, han är saker.

19. J galne, och blinde, hwilket är yppare, offret, eller altaret som helgar offret?

20. Therföre, then som swär widh altaret, han swär widh thet sielft, och widh alt thet ther på är.

21. Och then som swär widh templet, han swär widh thet sielft, och widh honom som ther vthi boor.

22. Och then som swär widh himmelen, han swär widh Gudz stool, och widh honom som ther vppå sitter.

23. Wee eder, Skriftlärde och Phariseer; J skrymtare, som giören tijond af mynto, dill, och kumin; och låten bestå thet som swårast är i lagen, nemliga, domen, barmhertigheten, och troon: thetta skulle man giöra, och thet andra icke låta.

24. J blinde ledare, som silen myggior, och vpswälgen Camelen.

25. Wee eder, Skriftlärde och Phariseer; J skrymtare, som giören drickekaret och fatet reent vthan til; men innan til äro all ting full medh roof och orenlighet.

26. Tu blinde Pharisee, giör först reent thet som är innan til i drickekaret, och i fatet, at thet vthwärtes är, må ock reent warda.

27. Wee eder, Skriftlärde och Phariseer; J skrymtare, som ären like the grafwar, som vthan til äro hwitmenade, hwilka vthwärtes synes dägeliga; men innan til äro the fulla medh the dödas been, och all orenlighet.

28. Så synes ock J vthwärtes för menniskiomen rättferdige; men inwärtes ären J fulle medh skrymterij och odygd.

29. Wee eder, Skriftlärde och Phariseer; J skrymtare, som vpbyggen Propheternas grafwar, och pryden the rättferdigas grifter,

30. Säijande: Hade wij warit i wåra fäders tijd, wij skullom icke hafwa warit deelachtige medh them i Propheternas blodh.

31. Så betygen J tå öfwer eder sielfwa, at J ären theras barn, som Propheterna dråpo.

32. Nu wäl, vpfyller ock J edra fäders mått.

33. Jormar, J huggormars afföda, huru skolen J vndfly helwetes fördömelse?

34. Therföre sij, jagh sänder til eder Propheter, och wisa, och Skriftlärda: och somliga af them skolen J dräpa, och korsfästa; och somliga af them skolen J hudflängia i edra Synagogor, och förfölja ifrå then ena staden til then andra.

35. På thet öfwer eder skal komma alt rättferdigt blodh, som är vthgutit på jordene, ifrå thens rättferdiga Abels blodh, in til Zacharie Barachie sons blodh, hwilken J dråpen emellan templet och altaret.

36. Sannerliga säger jagh eder, at alt thetta skal komma vppå thetta slächtet.

37. Jerusalem, Jerusalem, tu som dräper Propheterna, och stenar them som äro sände til tigh; huru ofta hafwer jagh welat församla tin barn, lika som hönan församlar sina kyklingar vnder sina wingar, och J willen icke?

38. Sij, edart huus skal eder blifwa öde.

39. Ty jagh säger eder: Efter thenna tiden skolen J icke see migh, til thes J skolen säija: Wälsignad ware han som kommer i Herrans namn.

24. Capitel.

När Jesus gick vthaf templet, förkunnade han sinom Lärjungom, hwad tekn som skulle gå för Jerusalems förftöring, och för werldenes ända: nemliga, krijg, siukdomar, och allahanda nödh; the Christnas förföljelse, afguderij, falska Christi, och falska Propheter, v. 1. Och på fidstone tekn i himmelen, och menniskiones Sons tekn i skyyn, v. 29. Men dagen och stunden weet Gudh allena, v. 36. Wij skole förthenskul waka, och förbida wår Herra medh fruchtan, v. 42.

Tå gick Jesus sin wägh vthaf templet; och hans Lärjungar gingo til honom, at the skulle låta honom see templets byggning.

2. Tå sade Jesus til them: Seen J icke alt thetta? Sannerliga säger jagh eder: Här skal icke låtas en steen på then andra, som icke blifwer nederbruten.

3. Och när han satt på oljoberget, gingo hans Lärjungar til honom afsides, och sade: Säg oß när thetta skal skee? Och hwad warder för tekn til tin tilkommelse, och werldenes ända?

4. Tå swarade Jesus, och sade til them: Seer til at ingen förförer eder:

5. Ty månge skola komma i mitt namn, och säija: Jagh är Christus; och skola förföra många.

6. J skolen få höra örlig, och rychte af örlig: seer til, at J blifwen icke försoffade: ty alt thetta måste skee; men thet är icke strax änden.

7. Thet ena folcket skal resa sigh vp emot thet andra, och thet ena riket emot thet andra: och skola blifwa pestilentier, och hunger, och jordbäfning, mångastädz.

8. Tå skal nöden alraförst begynnas.

9. Tå skola the öfwerantwarda eder vthi twång, och dräpa eder: och J skolen blifwa hatade af all folck, för mitt namn skul.

10. Och tå skola månge förargas, och inbyrdes then ene förråda then andra, och inbyrdes hata hwar annan.

11. Och månge falske Propheter skola vpkomma, och förföra många.

12. Och efter thet ondskan får öfwerhandena, warder kärleken i mångom förkolnad:

13. Men then som blifwer fast vthi ändan, han warder salig.

14. Och thetta Evangelium om riket, skal warda predikat i hela werldene, til ett witnesbyrd öfwer alt folck: och tå skal änden komma.

15. När J nu fån see förödelsens styggelse, af hwilko sagt är genom Daniel Propheten, ståndande i thet helga rumet: then som läs thet, han gifwe acht ther vppå;

16. The som tå i Judeska landet äro, fly the på bergen:

17. Och then som är vppå taket, han stige icke nedh, til at taga nägot vthaf sitt huus.

18. Och then som är vthe på markene, gånge icke tilbaka efter sin kläder:

19. Men wee them som hafwande äro, och them som dija gifwa, i then tiden.

20. Men beder at edor flycht skeer icke om wintren, eller om Sabbathen.

21. Ty tå skal warda een stoor wedermöda, så at hon hafwer icke warit sådana ifrå werldenes begynnelse och til thenna tiden, eij heller warda skal.

22. Och om the dagar icke worde förstäckte, tå worde intet kött frälst: men för the vthwalda skul, skola the dagar warda förstäckte.

23. Om någor säger tå til eder: Sij, här är Christus, eller ther, så troor thet intet.

24. Ty falske Christi, och falske Propheter skola vpkomma, och skola giöra stoor tekn och vnder; så at om mögeligit wore, skola ock the vthwalde förförde warda.

25. Sij, jagh hafwer sagt eder thet fram före åth.

26. Therföre, om the tå säija til eder: Sij, han är vthi öknene, går icke vth: Sij, han är i kamaren, troor thet icke.

27. Ty såsom liungelden går vth af öster, och synes alt in til wäster; så warder ock menniskiones Sons tilkommelse.

28. Men ther som åtelen är, tijt församla sigh ock örnarna.

29. Men strax efter then tidsens wedermödo, skal solen blifwa mörk, och månen skal icke gifwa sitt skeen, och stiernorna skola falla af himmelen, och himlarnas krafter skola bäfwa:

30. Och tå skal synas menniskiones Sons tekn i himmelen: och tå skola all slächte på jordene jämra sigh, och skola see menniskiones Son komma i himmelens skyy, medh stora kraft och härlighet.

31. Och han skal vthsända sina Änglar, medh höga basuna röst: och the skola församla hans vthwalda ifrå the fyra wäder; ifrå then ena himmelens ända til then andra.

32. Af fikonaträd lärer een liknelse: När nu thes qwistar knoppas, och löfwet begynnar springa vth, så weten J, at sommaren är hardt när:

33. Så ock, när J seen alt thetta, så weter, at thet är hardt för dörene.

34. Sannerliga säger jagh eder: Thetta slächtet skal icke förgås, förr än alt thetta skeer:

35. Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.

36. Men om then dagen, och om then stundena weet ingen, icke Änglarna i himmelen, vtan min Fader allena.

37. Men lika som thet war i Noe tijd, så skal ock menniskiones Sons tilkommelse wara.

38. Ty såsom the woro i the dagar för flodena; the åto och drucko, togo hustrur, och gåfwes mannom, in til then dagen, tå Noe gick i arken:

39. Och wiste intet af, förr än floden kom, och tog them allasamman bort: så skal ock menniskiones Sons tilkommelse wara.

40. Tå skola twå wara vthe på markene: then ene blifwer vptagen, then andre blifwer qwar låten:

41. Twå skola mala på ene qwarn: then ena blifwer vptagen, then andra blifwer qwar låtin.

42. Waker förthenskul: ty J weten icke hwad stund edar Herre warder kommandes.

43. Men thet skolen J weta, at wiste huusbonden hwad stund tiufwen skulle komma, förwisso wakade han, och läte icke vpbryta sitt huus.

44. Therföre warer J ock redo: ty then stund J icke menen, warder menniskiones Son kommandes.

45. Hwilken är nu en trogen och snäll tienare, som herren hafwer satt öfwer sitt huusfolck, at han skal gifwa them maat i rättom tijd.

46. Salig är then tienaren, som hans herre finner så giörande, när han kommer:

47. Sannerliga säger jagh eder, han skal sättia honom öfwer alla sina ägodelar.

48. Men om så är, at then onde tienaren säger i sitt hierta: Min herre kommer icke ännu brått:

49. Och begynnar så slå sina medtienare; ja, äta och dricka medh the druckna:

50. Så kommer thens tienarens herre, then dagh han icke wänter honom, och then stund han icke menar;

51. Och skal sönderhugga honom, och gifwa honom hans löön medh skrymtare. Ther skal wara grååt och tandagnislan.

25. Capitel.

Så liknade han himmelriket widh tijo jungfrur, af hwilka fem woro fäwitska, fem wisa, v. 1. Och widh en man som foor vthländes, och fick vth sina ägodelar sinom tienarom på ocker, v. 14. Sedan lät han them förnimma, huru thet skulle tilgå vppå then yttersta domen; och at hwar och en tå skulle få löön efter sina gierningar, v. 31.

Tå warder himmelriket lijkt tijo jungfrur, som togo sina lampor, och gingo vth emot brudgumman.

2. Men fem af them woro wisa, och fem fåwitska.

3. The fåwitska togo sina lampor, och togo inga oljo medh sigh:

4. Men the wisa togo oljo i sin kärille, samt medh lampomen.

5. Tå nu brudgummen drögde, blefwo the alla sömniga, och sofwo.

6. Men om midnatz tijd wardt ett anskrij: Sij, brudgummen kommer; går vth emot honom.

7. Tå stodo alla the jungfrurna vp, och redde sina lampor til.

8. Tå sade the fåwitska til the wisa: Gifwer oß af edro oljo; ty wåra lampor slockna.

9. Tå swarade the wisa, säijande: Jngalunda; på thet både oß och eder icke skal fattas: vtan går hällre til them som sälja, och köper til eder sielfwa.

10. När the gingo och skulle köpa, kom brudgummen: och the som redo woro, gingo in medh honom i bröllopet; och dören tilstängdes.

11. På thet sidsta kommo ock the andra jungfrurna, och sade: Herre, Herre, lät vp för oß.

12. Tå swarade han, och sade: Sannerliga säger jagh eder: Jagh känner eder intet.

13. Waker förthenskul; ty J weten hwarken dagh eller stund, när menniskiones Son är kommandes.

14. Ty lika som en man then vthländes foor, kallade sina tienare, och fick them sina ägodelar i händer.

15. Och fick enom fem pund, enom tw, och enom ett; hwarjom efter hans macht: och foor strax bort.

16. Tå gick then bort, som fem pund hade fått, och handlade medh them; och wan annor fem pund:

17. Sammaledes ock then som tw hade fått, wan ock annor tw.

18. Men then som ett hade fått, gick bort, grof i jordena, och bortgiömde sins herras penningar.

19. En lång tijd ther efter, kom the tienares herre, och hölt räkenskap medh them.

20. Tå steg han fram som hade fått fem pund, och bar fram annor fem pund, och sade: Herre, tu fick migh fem pund; sij, annor fem pund hafwer jagh wunnet medh them.

21. Tå sade hans herre til honom: Ach! tu gode och trogne tienare, öfwer een ringa ting hafwer tu warit trogen, jagh skal sättia tigh öfwer mycket: gack in i tins herras glädie.

22. Tå gick ock then fram som hade fått tw pund, och sade: Herre, tu fick migh tw pund; sij, annor tw hafwer jagh wunnet ther medh.

23. Tå sade hans herre til honom: Ach! tu gode och trogne tienare, öfwer een ringa ting hafwer tu warit trogen, jagh skal sättia tigh öfwer mycket: gack in i tins herras glädie.

24. Tå kom ock then fram, som hade fått ett pund, och sade: Herre, jagh wiste at tu äst en sträng man; tu vpskär ther tu intet sådde, och vphämtar ther tu intet strödde:

25. Och jagh fruchtade migh, gick bort, och giömde titt pund i jordene; sij, här hafwer tu thet tigh tilhörer.

26. Tå swarade hans herre, och sade til honom: Tu onde och late tienare; wiste tu, at jagh vpskär ther jagh intet sådde, och vphämtar ther jagh intet strödde;

27. Så skulle tu hafwa fått wäßlarena mina penningar; och när jagh hade kommet, hade jagh ju fått mitt medh winning:

28. Therföre tager af honom pundet, och gifwer honom som tijo pund hafwer.

29. Ty hwarjom och enom som hafwer, skal warda gifwit, och han skal hafwa nogh: men then som icke hafwer, thet som han hafwer, skal ock tagas ifrå honom.

30. Och then onyttiga tienaren kaster vthi thet yttersta mörkret: ther skal wara grååt och tandagnislan.

31. Men när menniskiones Son kommer i sitt majestät, och alle helige Änglar medh honom, tå skal han sittia på sins härlighets stool;

32. Och för honom skola församlas all folck: och han skal skilja them then ena ifrå then andra, såsom en herde skil fåren ifrå geterna:

33. Och fåren skal han ställa på sina högra sido, och geterna på then wenstra.

34. Tå skal Konungen säija til them som äro på hans högra sido: Kommer J mins Faders wälsignade, och besitter thet riket, som eder är tilredt ifrå werldenes begynnelse.

35. Ty jagh war hungrig, och J gåfwen migh äta: jagh war torstig, och J gåfwen migh dricka: jagh war huuswil, och J herbergaden migh:

36. Nakot, och J klädden migh; siuk, och J sökten migh: jagh war i hächtelse, och J kommen til migh.

37. Tå skola the rättferdige swara honom, och säija: Herre, när sågom wij tigh hungrigan, och spisadom tigh; eller torstigan, och gåfwom tigh dricka?

38. När sågom wij tigh wara huuswillan, och herbergadom tigh? Eller nakotan, och kläddom tigh?

39. Eller när sågom wij tigh siukan, eller i hächtelse, och kommom til tigh?

40. Tå skal Konungen swara, och säija til them: Sannerliga säger jagh eder: Thet J hafwen giordt enom af thessa minsta mina bröder, thet hafwen J giordt migh.

41. Tå skal han ock säija til them på wenstra sidone: Går bort ifrå migh, J förbannade, vthi ewinnerlig eld, som dieflenom och hans änglom tilredd är.

42. Ty jagh war hungrig, och J gåfwen migh icke äta: jagh war torstig, och J gåfwen migh icke dricka.

43. Jagh war huuswil, och J herbergaden migh icke; nakot, och J klädden migh icke: jagh war siuk, och i hächtelse, och J sökten migh icke.

44. Tå skola ock the swara honom, och säija: Herre, när såge wij tigh hungrigan, eller torstigan, eller huuswillan, eller nakotan, eller siukan, eller i hächtelse, och hafwom icke tient tigh?

45. Tå skal han swara them, och säija: Sannerliga säger jagh eder: Hwad Jicke hafwen giordt enom af thessa minsta, thet hafwen J ock icke giordt migh.

46. Och thesse skola tå gå vthi ewiga pino; men the rättferdige i ewinnerligit lijf.

26. Capitel.

Twå dagar för Påska, war Jesus i Bethanien: ther kom een qwinna, och smorde honom medh dyrbar smörjelse, v. 1. Tå gick Judas til the öfwersta Presterna, til at förråda honom, v. 14. Men Jesus åt Påskalambet i Jerusalem medh sina Lärjungar, och instichtade Nattwarden, v. 17. Gick så vth til oljoberget i en örtegård, och bad tre resor, v. 30. Ther blef han fången, och förd til Caiphas, v. 47. Och bekände för Rådet, at han war Christus Gudz Son: blef så af them dömd til döden, v. 59. Tå förswor honom Petrus, och sade at han intet kände honom, v. 69.

Och thet begaf sigh, när Jesus hade lychtat all thessa ord, sade han til sina Lärjungar:

2. J weten, at twå dagar här efter warder Påska; och menniskiones Son skal öfwerantwardas til at korsfästas.

3. Tå församlade sigh the öfwerste Presterna, och the Skriftlärde, och the Äldste i folcket, vthi then öfwersta Prestens palats, som heet Caiphas;

4. Och rådslogo, huru the måtte få gripa Jesum medh list, och dräpa honom.

5. Doch sade the: Jcke i högtiden, at ett vplop icke warder i folckena.

6. Tå nu Jesus war i Bethanien, i then spitelska Simons huus;

7. Steg een qwinna fram til honom, och hade ett glaas medh dyyr smörjelse; och giöt thet på hans hufwud, ther han satt widh bord.

8. Tå hans Lärjungar thet sågo, wordo the mißlynte, och sade: Hwad giordes thenna förspilning behof?

9. Thenna smörjelse måtte man hafwa wäl dyrt såldt, och gifwit the fattiga.

10. När Jesus thet förnam, sade han til them: Hwij giören J thenna qwinnone illa til fridz? Ty hon hafwer giordt medh migh een godh gierning:

11. J hafwen altid fattiga när eder; men altid hafwen J icke migh.

12. Thet hon hafwer vthgutit thenna smörjelsen på min lekamen, thet hafwer hon giordt migh til begrafning.

13. Sannerliga säger jagh eder, hwar som hälst i hela werldene thetta Evangelium warder predikat, skal ock thetta som hon giorde, sagt warda henne til åminnelse.

14. Tå gick en af the tolf, som heet Judas Jscharioth, bort til the öfwersta Presterna;

15. Och sade: Hwad wiljen J gifwa migh, at jagh förråder eder honom? Och the wordo öfwerens medh honom om tretijo silfpenningar.

16. Och ifrå then tiden, sökte han tilfälle, at han måtte förråda honom.

17. Men på första Sötbrödzdagen, gingo Lärjungarna til Jesum, och sade til honom: Hwar wilt tu, at wij skole tilreda tigh äta Påskalambet?

18. Tå sade han: Går in i staden til en, och säger honom: Mästaren låter säija tigh; min tijd är hardt när: när tigh wil jagh hålla Påska, medh mina Lärjungar.

19. Och Lärjungarna giorde som Jesus befalte them, och tilredde Påskalambet.

20. Och om aftonen satte han sigh til bordz medh the tolf.

21. Och widh the åto, sade han: Sannerliga säger jagh eder, en af eder skal förråda migh.

22. Tå wordo the swårliga bedröfwade, och begynte hwar i sin stadh säija til honom: Herre, icke är jagh then samme?

23. Tå swarade han, och sade: Then som medh migh doppade handena i fatet, han skal förråda migh.

24. Menniskiones Son warder gåendes, som skrifwit är om honom: men wee then menniskio, af hwilko menniskiones Son warder förrådd: thet wore the menniskione bättre, at hon aldrig hade född warit.

25. Tå swarade Judas, som förrådde honom, och sade: Mästar, icke är jagh then samme? Sade han til honom: Tu sadet.

26. Men när the åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt, och gaf Lärjungomen, och sade: Tager, äter; thetta är min lekamen.

27. Och han tog kalken, och tackade, gaf them, och sade: Dricker här af alle.

28. Ty thetta är min blodh, thes nya Testamentsens, hwilken vthguten warder för mångom, til syndernas förlåtelse.

29. Jagh säger eder: Här efter skal jagh icke dricka af thenna wijnträs frucht, in til then dagen jagh warder thet drickandes nytt medh eder i mins Faders rike.

30. Och när the hade sagt lofsången, gingo the vth til oljoberget.

31. Tå sade Jesus til them: J thenna nattene skolen J alle förargas i migh: ty thet är skrifwit: Jagh skal slå herdan, och fåren af hiorden skola warda förskingrat.

32. Men när jagh är vpstånden igen, wil jagh gå fram för eder i Galileen.

33. Tå swarade Petrus, och sade til honom: Om än alle förargades i tigh, så skal jagh doch likwäl aldrig förargas.

34. Sade Jesus til honom: Sannerliga säger jagh tigh, at i thesso nattene, förr än hanen gaal, skalt tu neka migh tre resor.

35. Sade Petrus til honom: Om jagh skulle än döö medh tigh, wil jagh icke neka tigh: Sammaledes sade ock alle Lärjungarna.

36. Tå kom Jesus medh them på then platsen som kallas Gethsemane; och sade til Lärjungarna: Sitter här, så länge jagh går tijt bort och beder.

37. Och han tog Petrum til sigh, och the twå Zebedei söner, och begynte bedröfwas och ängslas.

38. Tå sade Jesus til them: Min siäl är bedröfwad in til döden; blifwer här, och waker medh migh.

39. Och han gick litet ifrå them, föll nedh på sitt ansichte, bad, och sade: Min Fader, är thet mögeligit, så gånge thenne kalken ifrå migh: doch icke som jagh wil, vtan som tu.

40. Och han kom til Lärjungarna, och fan them sofwande; och sade til Petrum: Så förmåtten J icke waka ena stund medh migh?

41. Waker, och beder, at J fallen icke vthi frestelse: Anden är wiljog; men kötet är swagt.

42. Åter gick han bort annan gång, och bad, säijandes: Min Fader, om thet är icke mögeligit at thenne kalken går ifrå migh, medh mindre jagh dricker honom, så ske tin wilje.

43. Så kom han, och fan them åter sofwande: ty theras ögon woro tung:

44. Och han lät tå blifwa them, och gick åter bort, och bad tredie gången, säijandes samma orden.

45. Tå kom han til sina Lärjungar, och sade til them: Ja, sofwer nu, och hwiler eder: sij, stunden är kommen, och menniskiones Son skal antwardas i syndares händer.

46. Står vp, och läter oß gå: sij, then är här, som migh förråder.

47. Och widh han än talade: sij, tå kom Judas, en af the tolf, och medh honom en stoor skare, medh swärd, och medh stafrar, vthsände af the öfwersta Presterna, och af the Äldsta i folcket.

48. Men then som förrådde honom, hade gifwit them ett tekn, säijandes: Hwilken jagh kysser, then äret; tager honom.

49. Tå steg han hastigt fram til Jesum, och sade: Hel Rabbi; och kyste honom.

50. Tå sade Jesus til honom: Min wän, hwar efter kommer tu? Tå stego the fram, och båro händer på Jesum, och grepo honom.

51. Och sij, en af them, som woro medh Jesu, räckte vth handena, drog vth sitt swärd, och slog thens öfwersta Prestens tienare, och afhögg hans öra.

52. Tå sade Jesus til honom: Stick titt swärd i sitt rum: ty alle the som taga til swärd, the skola förgås medh swärd.

53. Eller menar tu, jagh kunde icke bedia min Fader, at han skickade til migh meer än tolf legioner Änglar?

54. Huru blefwe tå Skriften fulkomnad, at så skee skal?

55. J samma stundene sade Jesus til skaran: Lika som til en röfware ären J vthgångne, medh swärd och stafrar, til at taga fatt på migh: hwar dagh hafwer jagh suttit när eder, i templet lärandes, och J hafwen icke gripit migh:

56. Men thetta är alt skedt, på thet Propheternas skrifter skulle fulkomnas. Tå öfwergåfwo alle Lärjungarna honom, och flydde.

57. Men the som hade gripit Jesum, ledde honom til then öfwersta Presten Caiphas; ther the Skriftlärde och the Äldste församlade woro.

58. Men Petrus fölgde honom långt efter, in til then öfwersta Prestens palats; och gick in, och satte sigh när tienarena, på thet han skulle see ändan.

59. Men the öfwerste Presterna, och the Äldste, och hela Rådet, sökte falskt witnesbyrd emot Jesum, at the måtte dräpa honom; och funno intet.

60. Och ändoch mång falsk witne kommo fram, funno the likwäl intet. På thet sidsta kommo tw falsk witne,

61. Och sade: Thenne hafwer sagt; Jagh kan bryta nedh Gudz tempel, och byggia thet vp i tre dagar.

62. Och then öfwerste Presten stod vp, och sade til honom: Swarar tu intet til thet som thessa witna emot tigh?

63. Men Jesus tigde. Och then öfwerste Presten swarade, och sade til honom: Jagh beswär tigh widh lefwandes Gudh, at tu säger oß, om tu äst Christus, Gudz Son.

64. Sade Jesus til honom: Tu sade thet. Doch säger jagh eder: Här efter skolen J få see menniskiones Son sittia på kraftenes högra hand, och komma i himmelens skyy.

65. Tå ref then öfwerste Presten sin kläder sönder, och sade: Han hafwer förhädat Gudh; hwad giörs oß nu meer witne behof? Sij, nu hörden J hans hädelse.

66. Hwad synes eder? Tå swarade the, och sade: Han är saker til döden.

67. Tå spottade the i hans ansichte, och slogo honom medh näfwarna; somlige kinpustade honom;

68. Och sade: Spå oß, Christe, hwilken är then som tigh slog.

69. Men Petrus satt vthanföre i palatset; och ther kom til honom een tiensteqwinna, och sade: Tu wast ock medh Jesu af Galileen.

70. Men han nekade för allom, och sade: Jagh weet icke hwad tu säger.

71. Och när han gick vth genom dörena, såg honom een annor (tiensteqwinna), och sade til them som ther woro: Thenne war ock medh Jesu Nazareno.

72. Åter nekade han, och swor: Jagh känner icke mannen.

73. Och litet efter, stego the fram som ther stodo, och sade til Petrum: Wisserliga äst tu ock en af them: ty titt tungomål röijer tigh.

74. Tå begynte han förbanna sigh, och swärja, at han kände icke mannen. Och strax gool hanen.

75. Tå kom Petrus ihogh Jesu ord, som han hade sagt honom: Förr än hanen gaal, skalt tu neka migh tree resor: och gick vth, och greet bitterliga.

27. Capitel.

Om morgonen antwardade the Jesum Pontio Pilato, v. 1. Judas gick bort, och hängde sigh sielf, v. 3. Men Pilatus förhörde Jesum, och dömde honom til döden, v. 11. Och the korsfäste honom; bytte hans kläder emellan sigh, och bespottade honom, v. 27. Widh han nu gaf vp andan, skedde mång vndertekn, v. 45. Sedan kom Joseph af Arimathia, och begrof honom i sina graf, v. 57. Men the öfwerste Presterna och Pilatus, läto besegla grafwen, v. 62.

Men om morgonen höllo alle öfwerste Presterna, och the Åldste i folcket rådh emot Jesum, at the måtte dräpa honom.

2. Och ledde honom bundnan, och öfwerantwardaden Landzhöfdinganom Pontio Pilato.

3. När Judas, som honom förrådde, såg at han war dömder, ångrade thet honom, och bar igen the tretijo silfpenningar til the öfwersta Presterna, och til the Äldsta;

4. Och sade: Jagh hafwer illa giordt, at jagh hafwer förrådt meenlöst blodh. Tå sade the: Hwad kommer thet oß widh? Ther må tu see tigh om.

5. Och han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin wägh; och gick bort, och hängde sigh sielf.

6. Men the öfwerste Presterna togo silfpenningarna, och sade: Man må icke kasta them i offerkistona: ty thet är blodz wärd.

7. Och när the hade hållet rådh, köpte the ther medh en krukomakares åker, til främmandes begrafning:

8. Af hwilko then platsen heter blodplats, in til thenna dagh.

9. Tå wardt fulkomnat thet som sagt war genom Jeremias Propheten, som sade: Och the hafwa tagit tretijo silfpenningar, ther then sålde medh betalad wardt, hwilken the köpte af Jsraels barn.

10. Och the hafwa them gifwit för en krukomakares åker; som Herren migh befalt hade.

11. Och Jesus stod för Landzhöfdinganom; och Landzhöfdingen frågade honom, och sade: Äst tu Judarnas Konung? Tå sade Jesus til honom: Tu säger thet.

12. Och när han anklagades af the öfwersta Presterna, och af the Äldsta, swarade han intet.

13. Tå sade Pilatus til honom: Hörer tu icke huru mycket the betyga emot tigh?

14. Och han swarade honom icke til ett ord, så at Landzhöfdingen förvndrade sigh storliga.

15. Men om högtides dagen plägade Landzhöfdingen gifwa folckena en fånga löös, hwilken som the begärade.

16. Och hade han på then tijd en berychtad fånga, som heet Barabbas.

17. Och när the woro församlade, sade Pilatus til them: Hwilken wiljen J, at jagh skal gifwa eder löös, Barabbam; eller Jesum, som kallas Christus?

18. Ty han wiste, at the hade öfwerantwardat honom för afwund skul.

19. Och när han satt på domstolen, sände hans hustru til honom, och lät säija honom: Befatta tigh intet medh thenna rättferdiga mannen; jagh hafwer mycket lidit i dagh i sömnen för hans skul.

20. Men the öfwerste Presterna, och the Äldste, gåfwo folckena in, at the skulle begära Barabbam, och förgiöra Jesum.

21. Tå swarade Landzhöfdingen, och sade til them: Hwilken af thessa twå wiljen J at jagh skal gifwa eder löös? The sade: Barabbam.

22. Tå sade Pilatus til them: Hwad skal jagh tå giöra af Jesu, som kallas Christus? Sade the til honom alle: Lät korsfästa honom.

23. Tå sade Landzhöfdingen: Hwad hafwer han doch illa giordt? Tå skrijade the ännu meer, och sade: Lät korsfästa honom.

24. Men när Pilatus såg, at han kunde intet skaffa, vtan sorlet blef ju meer, tog han watn, och twådde sina händer för folckena, och sade: Oskyldig är jagh i thenna rättferdiga mansens blodh: J mågen see eder ther om.

25. Tå swarade alt folcket, och sade: Hans blodh komme öfwer oß, och öfwer wår barn.

26. Tå gaf han them Barabbam löös; men Jesum lät han hudflängia, och öfwerantwardade honom, at han skulle korsfästas.

27. Tå togo Landzhöfdingans krigsknechtar Jesum til sigh in på Rådhuset, och församlade hela skaran til honom;

28. Och afklädde honom, och klädde på honom en purpurmantel:

29. Och wredo samman ena törnecrono, och satte på hans hufwud, och fingo honom een röö i sina högra hand, och bögde knää för honom, och begabbade honom, och sade: Hel Judarnas Konung.

30. Och the spottade på honom, och togo röör, och slogo ther medh hans hufwud.

31. Och när the hade begabbat honom, klädde the mantelen af honom, och klädde på honom hans kläder, och ledde honom bort til at korsfästan.

32. Och när the gingo vth, funno the en man af Cyrene, som heet Simon; honom twingade the til, at han skulle bära hans kors.

33. Och tå the kommo til thet rumet som kallas Golgotha, thet är, til hufwudskallaplatsen,

34. Gåfwo the honom ätikio dricka, blandad medh galla: och när han smakade thet, wille han icke drickat.

35. Men sedan the hade korsfäst honom, bytte the hans kläder, och kastade lott ther om; på thet fulbordas skulle, thet som sagt war genom Propheten: The hafwa bytt min kläder emellan sigh, och på min klädnat hafwa the kastat lott.

36. Och the såto ther, och togo wahra på honom.

37. Och the satte hans saak, skrifwin öfwer hans hufwud: Thenne är Jesus Judarnas Konung.

38. Och tå wordo twå röfware korsfäste medh honom, then ene på then högra sidon, och then andre på then wänstra.

39. Men the som gingo ther fram, hädde honom, och riste sin hufwud;

40. Och sade: Tu, som bryter nedh Gudz tempel, och bygger thet i tre dagar vp, hielp tigh sielf: äst tu Gudz Son, så stig nedh af korßet.

41. Sammaledes ock the öfwerste Presterna, medh the Skriftlärda, och the Äldsta, begabbade honom, och sade:

42. Andra hafwer han hulpit, sigh sielf kan han icke hielpa: är han Jsraels Konung, så stige nu nedh af korßet, och wij wilje troo honom:

43. Han hafwer tröst på Gudh: han frälse nu honom, om han är något om honom; ty han hafwer sagt: Jagh är Gudz Son.

44. Thet samma kastade ock röfwarena honom före, som medh honom korsfäste woro.

45. Och ifrå siette timan, wardt ett mörker öfwer hela landet, in til nijonde timan.

46. Och widh then nijonde timan, ropade Jesus medh höga röst, och sade: Eli, Eli, Lama Sabachthani? Thet är: Min Gudh, min Gudh, hwij hafwer tu öfwer gifwit migh?

47. Men någre som ther stodo, när the thet hörde, sade the: Han åkallar Elias.

48. Och strax lop en af them, och tog en swamp, och fylte honom medh ätikio, och satte then på een röö, och gaf honom dricka.

49. Men the andre sade: Hålt, lät see om Elias kommer och hielper honom.

50. Åter ropade Jesus medh höga röst, och gaf vp Andan.

51. Och sij, förloten i templet remnade i tw stycker, ifrå ofwan och nedh igenom; och jorden skalf, och hällebergen remnade:

52. Och grafwerna öpnades; och mång the heligas lekamen, som sofwet hade, stodo vp;

53. Och gingo vthaf sina grafwar, efter hans vpståndelse, och kommo i then heliga staden, och vppenbarades mångom.

54. Men höfwitzmannen, och the som medh honom woro, och wachtade på Jesum, när the sågo jordbäfningen, och the ting som skedde, räddes the swårliga, och sade: Wisserliga war thenne Gudz Son.

55. Och ther woro många qwinnor, ståndande långt ifrå, och sågo vppå, the som hade fölgdt Jesum af Galileen, och tient honom.

56. Jbland hwilka war Maria Magdalena; och Maria, Jacobi och Jose moder; och Zebedei söners moder.

57. Men om aftonen kom en rijk man af Arimathia, benämnd Joseph, hwilken ock war Jesu Lärjunge:

58. Han gick til Pilatum, och beddes Jesu lekamen: tå böd Pilatus, at han skulle warda honom gifwen.

59. Och när Joseph hade tagit lekamen, swepte han honom i ett reent linkläde:

60. Och lade honom i sina nya graf, som han vthugget hade vthi ett hälleberg; och wälte en stoor steen för dörena åth grafwene, och gick sina färde.

61. Tå woro ther Maria Magdalena, och then andra Maria, sittiande emot grafwena.

62. Dagen efter tilredelsedagen, kommo tilsamman the öfwerste Presterna, och the Phariseer, in för Pilatus;

63. Och sade: Herre, oß kommer ihogh, at then förföraren sade, när han än lefde: Efter tre dagar wil jagh stå vp.

64. Biud förthenskul, at man förwarar grafwena, in til tredie dagen, at hans Lärjungar icke komma, och stiela honom bort, och säija folckena: Han är vpstånden ifrå the döda; och blifwer så then sidsta willan wärre än then första.

65. Tå sade Pilatus til them: Ther hafwen J wachtena; går, och förwarer, som J kunnen.

66. Tå gingo the bort, och förwarade grafwena medh wächtare, och beseglade stenen.

28. Capitel.

På första Sabbathen, kommo några qwinnor til grafwen; tå kom Herrans Ängel, och wältade stenen ifrå grafwenes dör, och betedde them at Christus war vpstånden, v. 1. När the gingo tilbaka, mötte them Jesus, v. 8. Men wächtarena togo penningar, och fördolde hwad som skedt war, v. 11. Ther efter vppenbarades Jesus sinom Lärjungom i Galileen, och sände them vth til at predika, och döpa, och kalla til bättring, v. 16.

Om Sabbaths aftonen, i gryningen på första Sabbathen, kom Maria Magdalena, och then andra Maria, til at besee grafwena:

2. Och sij, thet wardt een stoor jordbäfning: ty Herrans Ängel steg nedh af himmelen, och gick fram, och wälte stenen ifrå dörene, och satte sigh på honom:

3. Och han war påseendes som en liungeld; och hans kläde hwijt som en sniö.

4. Och wächtarena blefwo förskräckte af räddhoga, och wordo som the hade warit döde.

5. Men Ängelen swarade, och sade til qwinnorna: Rädens icke; ty jagh weet, at J söken Jesum, som war korsfäster.

6. Han är icke hår: han är vpstånden, som han sagt hade: kommer, och seer rumet, ther Herren war lagder vthi.

7. Och går snart, och säger hans Lärjungom, at han är vpstånden ifrå the döda: och sij, han skal gå fram för eder vthi Galileen; ther skolen J see honom: sij, jagh hafwer sagt eder thet.

8. Och the gingo snarliga ifrå grafwene, medh räddhoga, och stoor glädie, löpande til at kungiörat hans Lärjungom.

9. Och widh the gingo, til at kungiörat hans Lärjungom, sij, tå mötte Jesus them, och sade: Hel eder. Tå gingo the fram, och togo på hans fötter, och tilbådo honom.

10. Tå sade Jesus til them: Rädens icke; går, och kungiörer thet mina bröder, at the gå til Galileen, ther skola the få see migh.

11. När the gingo bort, sij, någre af wächtarena kommo i staden, och kungiorde them öfwerste Prestomen alt thet som skedt war.

12. Och the församlade sigh medh the Äldsta, och rådgiorde; och gåfwo krigsknechterna een stoor summo penningar;

13. Och sade: Säger, hans Lärjungar kommo om nattena, och stulo honom bort, medan wij sofwe.

14. Och om thet kommer för Landzhöfdingan, wilje wij stilla honom, och begå thet så, at J skolen wara vthan fahra.

15. Och the togo penningarna, och giorde som the woro lärde. Och thetta talet är berychtat ibland Judarna, in til thenna dagh.

16. Men the ellofwa Lärjungarna gingo til Galileen, vp på ett berg, som Jesus hade them förelagdt.

17. Och när the sågo honom, tilbådo the honom: men somlige twiflade.

18. Och Jesus gick fram, och talade medh them, och sade: Migh är gifwin all macht i himmelen, och på jordene.

19. Går förthenskul vth, och lärer all folck; och döper them, i namn Faders, och Sons, och thens Helga Andas.

20. Och lärer them hålla alt thet jagh hafwer eder befalt: och sij, jagh är när eder alla dagar, in til werldenes ända.