GENESIS.

1. Capitel.

Vthi Werldenes skapelse, giorde Gudh genom sitt Ord och sin Anda, then första dagen, Liuset, v. 3. Then andra, Fästet, v. 6. Then tredie, Hafwet och Jorden, v. 9. Then fierde, Sool, Måna och alla himmelens Lius, v. 14. Then femte, Fiskar och Foglar, v. 20. Then siette, all diur på jordene, v. 24. Ther til Menniskiona, Man och Qwinno efter sitt beläte, v. 26. Och gaf them allom sin spijs, v. 29.

J Begynnelsen skapade Gudh Himmel och Jord.

2. Och jorden war öde och toom, och mörker war på diupet, och Gudz Ande swäfde öfwer watnet.

3. Och Gudh sade: Warde Lius, och thet wardt lius.

4. Och Gudh såg liuset at thet war godt. Tå skilde Gudh liuset ifrå mörkret.

5. Och kallade liuset Dagh, och mörkret Natt. Och wardt af afton och morgon then förste dagen.

6. Och Gudh sade: Warde ett Fäste emellan watnen, och åthskilje watn ifrå watn.

7. Och Gudh giorde fästet, och åthskilde thet watnet som war vnder fästet, ifrå thet watn, som war ofwan fästet. Och thet skedde så.

8. Och Gudh kallade fästet Himmel. Och wardt af afton och morgon then andre dagen.

9. Och Gudh sade: Församle sigh watnet, som är vnder himmelen, vthi besynnerligit rum, at thet torra må synas. Och thet skedde så.

10. Och Gudh kallade thet torra Jord, och watnens församlingar kallade han Haaf. Och Gudh såg at thet war godt.

11. Och Gudh sade: Bäre jorden grääs och örter som fröö hafwa, och fruchtsam trää, at hwart och ett bär frucht efter sin art, och hafwer sitt eget frö i sigh sielfwo på jordene. Och thet skedde så.

12. Och jorden baar grääs och örter som fröö hade, hwart efter sina art, och trää som frucht båro, och hade sitt eget frö i sigh sielfwo, hwart efter sina art. Och Gudh såg at thet war godt.

13. Och wardt af afton och morgon then tredie dagen.

14. Och Gudh sade: Warde Lius vthi himmelens fäste, och åthskilje dagh och natt, och gifwe tekn, månader, dagar och åhr.

15. Och ware för lius vthi himmelens fäste, och lyse på jordena. Och thet skedde så.

16. Och Gudh giorde tw stoor lius; ett stort lius, som regerade dagen, och ett litet lius, som regerade nattena; och stiernor.

17. Och Gudh satte them vthi himmelens fäste, at the skina skulle på jordena.

18. Och regera dagen och nattena, och åthskilja liuset och mörkret. Och Gudh såg at thet war godt.

19. Och wardt af afton och morgon then fierde dagen.

20. Och Gudh sade: Giöre watnet af sigh kräkande och lefwande diur, och foglar, som på jordene flyga vnder himmelens fäste.

21. Och Gudh skapade stora hwalar, och allahanda lefwande och kräkande diur, som watnet af sigh giör, hwart efter sin art, och allahanda fiäderfoglar, hwart efter sin art. Och Gudh såg at thet war godt.

22. Och wälsignade them, och sade: Warer fruchtsame, och förökens, och vpfyller hafsens watn, och foglarna föröke sigh på jordene.

23. Och wardt af afton och morgon then femte dagen.

24. Och Gudh sade: Giöre jorden af sigh lefwande diur, hwart efter sin art, fänat, kräkande diur, och wildiur på jordene, hwart efter sin art. Och thet skedde så.

25. Och Gudh giorde wildiur på jordene, hwart efter sin art, fänat efter sin art, allahanda kräkande diur på jordene efter sin art. Och Gudh såg at thet war godt.

26. Och Gudh sade: Lät oß giöra Menniskiona til ett beläte, thet oß lijkt är, then råda skal öfwer fiskarna i hafwet, och öfwer foglarna vnder himmelen, och öfwer fänaden, och öfwer hela jordena, och öfwer alt thet som kräker på jordene.

27. Och Gudh skapade menniskiona sigh til ett beläte, til Gudz beläte skapade han honom, Man och Qwinno skapade han them.

28. Och Gudh wälsignade them, och sade til them: Warer fruchtsame, och föröker eder, och vpfyller jordena, och hafwer henne vnder eder, och råder öfwer fiskarna i hafwet, och öfwer foglarna vnder himmelen, och öfwer all diur som kräla på jordene.

29. Och Gudh sade: Sij, jagh hafwer gifwit eder allahanda örter, som fröö hafwa på hela jordene, och allahanda fruchtsam trää, och trää som fröö hafwa i sigh sielfwo, eder til maat.

30. Och allom diurom på jordene, och allom foglom vnder himmelen, och allo thy, som kråker på jordene, och lijf hafwer, at the skola hafwa allahanda gröna örter til at äta. Och thet skedde så.

31. Och Gudh såg på alt thet han giordt hade, och sij, thet war alt ganska godt. Och wardt af afton och morgon then siette dagen.

2. Capitel.

På siunde dagen hwilade Gudh, och helgade honom, v. 3. Än tå hade intet regnat på jordena, vtan een dimba gick vp och wätskade henne, v. 6. Mannen Adam blef skapad af en jordklimp, och Gudh inbläfte i hans näso en lefwande anda, v. 7. Blef satt i lustgården Paradis, v. 15. Doch medh thet förbudh, at han icke skulle äta af kundskapsens trä på godt och ondt, v. 17. Qwinnan Hewa blef skapad af Adams sidoref, och gifwen honom til hustru, v. 21.

Så wardt nu himmel och jord fulkomnad medh all sin häär.

2. Och Gudh fulkomnade på siunde dagenom sin werck som han giordt hade, och hwilade på siunde dagenom af all sin werck som han giordt hade.

3. Och wälsignade siunde dagen, och helgade honom, therföre at han på honom hwilade af all sin werck som Gudh skapade och giorde.

4. Alt så är himmel och jord tilkommen, tå the skapade wordo, på then tijd, tå HERREN Gudh giorde himmel och jord.

5. Förra än någor stielck war på markene, och förra än någor ört wäxte på jordene, förty HERREN Gudh hade än tå intet låtit regna på jordena, och ingen menniskia war som brukade jordena.

6. Men een dimba gick vp af jordene, och watnade alla markena.

7. Och HERREN Gudh giorde menniskiona af jordenes stofft, och inbläste vthi hans näso en lefwande anda, och så wardt menniskian een lefwande siäl.

8. Och HERREN Gudh planterade en lustgård vthi Eden öster vth, och satte ther in menniskiona som han giordt hade.

9. Och HERREN Gudh lät vpwäxa af jordene allahanda trää, lustug til at see, och godh til at äta; och lifsens trä mitt i lustgårdenom, och kundskapsens trä på godt och ondt.

10. Och vthaf Eden gick en ström til at watna lustgården, och han delade sigh i fyra hufwudfloder.

11. Then första kallas Pison, then löper om hela Hawila land, och ther finnes guld.

12. Och thes landes guld är kosteligit, och ther finnes Bedellion, och then ädle stenen Onix.

13. Then andra floden heter Gihon, then löper kring om hela Ethiopien.

14. Then tredie floden kallas Hiddekel, then löper fram för Assyrien. Then fierde floden är Phrath.

15. Och HERREN Gudh tog menniskiona, och satte honom in vthi lustgården Eden, at han honom bruka och bewara skulle.

16. Och HERREN Gudh böd menniskione, och sade: Tu skalt äta af allahanda trää i lustgårdenom:

17. Men af kundskapsens trä på godt och ondt skal tu icke äta, förty, på hwad dagh tu ther af äter, skal tu döden döö.

18. Och HERREN Gudh sade: Thet är icke godt, at menniskian är allena, Jagh wil giöra honom ena hielp, then sigh til honom hålla må.

19. Som nu HERREN Gudh giordt hade af jordene allahanda diur på markene, och allahanda foglar vnder himmelen, hade han them fram för menniskiona, at han skulle see, huru han skulle nämna them: Ty, såsom menniskian allahanda lefwande diur nämnde, så skulle the heta.

20. Och menniskian gaf hwart och ett fänat, och foglomen vnder himmelen, och diuren på markene sina namn. Men til menniskione wardt icke funnen någon hielp, then sigh til honom hålla måtte.

21. Tå lät HERREN Gudh falla en tung sömn på menniskiona, och widh han sof, tog han ett af hans sidoref, och vpfylte kött i samma staden.

22. Och HERREN Gudh bygde ena qwinno vthaf refwet, som han vthtaget hade af menniskione, och hade henne fram före honom.

23. Tå sade menniskian: Thetta är doch been af minom benom, och kött af mino köte, hon skal heta Manna, therföre, at hon är tagen vthaf mannenom.

24. Förthenskul skal en man öfwergifwa fader och moder, och blifwa widh sina hustru, och skola warda til ett kött.

25. Och the woro både nakne, menniskian och hans hustru, och the blygdes intet.

3. Capitel.

Sedan besweek ormen qwinnan, at hon åt af thet förbudna trädh, v. 1. och gaf thet sinom man, v. 6. Therföre fruchtade the och flydde, när the hörde HERRANS röst, v. 7. Men HERREN kallade och förhörde them, v. 9. Förbannade ormen, v. 14. och vprättade menniskian genom löftet om Qwinnones Sädh CHRJSTO, v. 15. Doch wardt them lekamligit straff pålagt, v. 16. The warda vthdrefne af Paradis, och wägen til lifsens trä medh Cherubim förwarad, v. 23.

Och ormen war listugare än all diur på jordene, som HERREN Gudh giordt hade, och sade til qwinnona: Ja, skulle Gudh hafwa sagt, J skolen icke äta af allahanda trää i lustgårdenom?

2. Tå sade qwinnan til ormen: Wij äte af the trääs frucht, som är i lustgårdenom:

3. Men af fruchten af thet trädh, som är mitt i lustgårdenom, hafwer Gudh sagt, äter icke ther af, och kommer icke heller ther widh, at J icke döön.

4. Tå sade ormen til qwinnona: Jngalunda skolen J döden döö:

5. Förty Gudh weet, at på hwad dagh J äten ther af, skola edor ögon öpnas, och Jwarden såsom Gudh, wetandes hwad godt och ondt är.

6. Och qwinnan såg til at trädh war godt at äta af, och liufligit vppå see, och at thet ett lustugt trä war, efter thet gaf förstånd; Och tog vthaf fruchtene, och åt, och gaf theslikes sinom man ther af, och han åt.

7. Tå öpnades bägges theras ögon, och the wordo warse, at the woro nakne; Och the bundo tilhopa fikonalöf, och giorde sigh skiörte.

8. Och the hörde HERRANS Gudz röst gångandes i lustgårdenom, tå dagen swalkades, och Adam vndstack sigh, medh sine hustru, för HERRANS Gudz ansichte, ibland trään i lustgårdenom.

9. Och HERREN Gudh kallade Adam, och sade til honom: Hwar ästu?

10. Och han sade: Jagh hörde tina röst i lustgårdenom, och fruchtade migh, ty jagh är naken, therföre vndstack jagh migh.

11. Han sade: Ho hafwer låtit tigh förstå, at tu äst naken? hafwer tu icke ätit af thet trä, om hwilket jagh tigh budit hafwer, at tu ther af icke äta skulle?

12. Tå sade Adam: Qwinnan som tu til migh gifwit hafwer, gaf migh af trädh, så at jagh åt.

13. Tå sade HERREN Gudh til qwinnona: Hwij hafwer tu thet giordt? Qwinnan sade: Ormen besweek migh, så at jagh åt.

14. Och HERREN Gudh sade til ormen: Efter tu thetta giordt hafwer, förbannad ware tu öfwer alt thet som lijf hafwer, och öfwer all diur på markene: tu skalt gå på tin buuk, och äta jord i alla tina lifsdagar.

15. Och Jagh skal sättia fiendskap emellan tigh och qwinnona, och emellan tina sädh och hennes sädh: Then samme skal söndertrampa titt hufwud, och tu skalt stinga honom i hans hääl.

16. Och til qwinnona sade han: Jagh skal få tigh mycken wedermödo, tå tu aflat hafwer. Tu skalt föda tin barn medh sweda, och tin wilje skal tinommanne vndergifwen wara, och han skal wara tin herre.

17. Och til Adam sade han: Efter tu lydde tine hustrus röst, och åt af trädh, om hwilket jagh tigh böd och sade: Tu skalt icke äta ther af, förbannad ware marken för tina skul, medh bekymmer skalt tu nära tigh på henne i alla tina lifsdagar.

18. Törne och tistlar skal hon bära tigh, och tu skalt äta örter på markene.

19. Tu skalt äta titt brödh i tins anletes swett, til thes tu warder åter til jord igen, ther tu af tagen äst, ty tu äst jord, och til jord skalt tu warda.

20. Och Adam kallade sine hustrus namn Hewa, therföre at hon een moder är åth allom lefwandom.

21. Och HERREN Gudh giorde Adam och hans hustru kiortlar af skinn, och klädde vppå them.

22. Och HERREN Gudh sade: Sij, Adam är worden såsom en af oß, och weet hwad godt och ondt är. Men nu, på thet han icke vthräckia skal sina hand, och taga theslikes af lifsens trä, och äta, och lefwa ewinnerliga;

23. Tå lät HERREN Gudh honom vthu lustgårdenom Eden, på thet han skulle bruka jordena, ther han af tagen war.

24. Och dref Adam vth: och satte för lustgården Eden, Cherubim, medh ett bart huggande swärd, til at förwara wägen til lifsens trä.

4. Capitel.

Ther efter födde Adam Cain och Habel, v. 1. När thesse offrade HERRANOM, v. 3. såg HERREN täckeliga til Habel och hans offer, v. 4. Ther öfwer wardt Cain wredh, och slog sin broder Habel ihiäl, v. 9. Therfore wardt han af HERRANOM förbannad, v. 11. Förtwiflade, v. 13. Och blef landflychtig, v. 16. Hwilkens barn och efterkommande mångahanda konster och handwerck hafwa påfunnit, v. 20.

Och Adam kände sina hustru Hewa, och hon aflade och födde Cain, och sade: Jagh hafwer fått HERRANS Man.

2. Och hon födde framdeles Habel hans broder. Och wardt Habel en fåraherde, men Cain wardt en åkerman.

3. Och thet begaf sigh efter några dagar, at Cain offrade HERRANOM gåfwor af jordenes frucht.

4. Och Habel offrade theslikes af förstlingene af sin fåår, och af theras talg: Och HERREN såg täckeliga til Habel och hans offer.

5. Men til Cain och hans offer såg han icke täckeliga. Tå wardt Cain swårliga wredh, och hans hyy förwandlades.

6. Sade HERREN til Cain: Hwij ästu wredh? Eller hwij förwandlas tin hyy?

7. Är thet icke så? Om tu är from, så äst tu tacknemlig; men äst tu icke from, så blifwer icke synden säker eller fördold; men städ henne icke hennes wilja, vtan råd öfwer henne.

8. Tå talade Cain medh sin broder Habel. Och thet begaf sigh tå the woro på markene, gaf Cain sigh vp emot sin broder Habel, och slog honom ihiäl.

9. Tå sade HERREN til Cain: Hwar är tin broder Habel? Han swarade: Jagh weet thet icke, skal jagh taga wahra på min broder?

10. Och han sade til honom: Hwad hafwer tu giordt? Tins broders blods röst ropar til migh vthaf jordene.

11. Och nu, förbannad ware tu på jordene, som sin mun öpnat hafwer, och taget tins broders blodh vthu tina händer.

12. Tå tu brukar jordena, skal hon icke strax gifwa tigh efter sin förmågo; ostadig och flychtig stalt tu blifwa på jordene.

13. Och Cain sade til HERRAN: Min mißgierning är större, än at hon må migh förlåtin warda.

14. Sij, tu drifwer migh i dagh vthaf landet, och jagh måste giöma migh vndan titt ansichte, och måste ostadig och flychtig blifwa på jordene. Så warder migh gående, at hwilken som hälst migh finner, han slår migh ihiäl.

15. Men HERREN sade til honom: Neij, vtan then som slår Cain ihiäl, thet skal siufalt hämnat warda. Och HERREN satte ett tekn på Cain, at hwilken som hälst honom funne, skulle icke slå honom ihiäl.

16. Och så gick Cain ifrån HERRANS ansichte, och bodde i thet landet Nod öster vth på hinsidon Eden.

17. Och Cain kände sina hustru, och hon aflade och födde Hanoch, och han bygde en stadh, hwilken han nämnde efter sins sons namn Hanoch.

18. Men Hanoch födde Yrad: Yrad födde Mahujael: Mahujael födde Methusael: Methusael födde Lamech.

19. Men Lamech tog sigh twå hustrur; then ena heet Ada, then andra Zilla.

20. Och Ada födde Jabal, af honom kommo the som bodde vnder tiäll, och hade boskap.

21. Och hans broder heet Jubal, af honom kommo the som brukade harpor och pipor.

22. Födde ock theslikes Zilla, nämliga, Tubalkain, som war en mästare i allahanda koppars och jerns werck; och Tubalkains syster war Naema.

23. Och Lamech sade til sina hustrur Ada och Zilla: J Lamechs hustrur, hörer mina röst, och märcker hwad jagh säger: Jagh hafwer dräpit en man migh til såår, och en yngling migh til blånat.

24. Cain skal warda hämnad siufalt, men Lamech siu och siutijofalt.

25. Adam kände åter sina hustru, och hon födde en son, och kallade honom Seth, säijandes: Gudh hafwer satt migh en annor sädh för Habel, som Cain ihiäl slog.

26. Wardt ock så Seth född en son, then han kallade Enos. Och på then samma tiden begynte man predika om HERRANS namn.

5. Capitel.

Adam födde än Seth efter sitt beläte, och blef död 930 åhr gammal, v. 3. hwilkens barn och efterkommande, the helige Patriarcher, sedan vpräknas in til Noah och hans barn, v. 6. Särdeles talas om Henoch, at han wardt lefwande vptagen i himmelen, v. 24.

Thetta är boken af menniskiones slächt, på then tiden tå Gudh skapte menniskiona, och giorde henne efter Gudz liknelse.

2. Til man och qwinno skapte han them, och wälstgnade them, och kallade theras namn menniskia, på then tiden the wordo skapade.

3. Och Adam war hundrade och tretijo åhr gammal, och han födde en son, som hans beläte lijk war, och kallade honom Seth.

4. Och wordo hans dagar, sedan han hade födt Seth, ottahundrade åhr, och han födde söner och döttrar.

5. Och wardt tiden på allan hans ålder, nijohundrade och tretijo åhr, och blef död.

6. Seth war hundrade och fem åhr gammal, och födde Enos.

7. Och lefde ther efter ottahundrade och siu åhr, och födde söner och döttrar.

8. Och wardt tiden på allan hans ålder, nijohundrade och tolf åhr, och blef död.

9. Enos war nijotijo åhr gammal, och födde Kenan.

10. Och lefde ther efter ottahundrade och femton åhr, och födde söner och döttrar.

11. Så at hans hela ålder wardt nijohundrade och fem åhr, och blef död.

12. Kenan war siutijo åhr gammal, och födde Mahalaleel.

13. Och lefde ther efter ottahundrade och fyratijo åhr, och födde söner och döttrar.

14. Så at hans hela ålder wardt nijohundrade och tijo åhr, och blef död.

15. Mahalaleel war sextijo och fem åhr gammal, och födde Jared.

15. Och lefde sedan ottahundrade och tretijo åhr, och födde söner och döttrar.

17. Så at hans hela ålder wardt ottahundrade fem och nijotijo åhr, och blef död.

18. Jared war hundrade tw och sextijo åhr gammal, och födde Henoch.

19. Och lefde ther efter ottahundrade åhr, och födde söner och döttrar.

20. Så at hans hela ålder wardt nijohundrade sextijo och tw åhr, och blef död.

21. Henoch war sextijo fem åhr gammal, och födde Methusalah.

22. Och förde ett gudeligit lefwerne i tryhundrade åhr ther efter, och födde söner och döttrar.

23. Så at hans hela ålder wardt tryhundrade sextijo och fem åhr.

24. Och efter han förde ett gudeligit lefwerne, tog Gudh honom bort, och han wardt sedan intet sedder.

25. Methusalah war hundrade ottatijo och siu åhr gammal och födde Lamech.

26. Och lefde ther efter i stuhundrade ottatijo och tw åhr, och födde söner och döttrar.

27. Så at hans hela ålder wardt nijohundrade sextijo och nijo åhr, och blef död.

28. Lamech war hundrade ottatijo och tw åhr gammal, och födde en son:

29. Och kallade honom Noah, och sade: Thenne här warder oß tröstandes i wåra mödo och arbete på jordene, then HERREN förbannat hafwer.

30. Ther efter lefde han femhundrade nijotijo och fem åhr, och födde söner och döttrar.

31. Så at hans hela ålder wardt siuhundrade stutijo och siu åhr, och blef död.

32. Noah war femhundrade åhr gammal, och födde Sem, Ham och Japhet.

6. Capitel.

Medh tiden wardt menniskiones ondska så stoor på jordene, v. 1. 2. At the icke wille låta Gudz Anda straffa sigh: Doch gaf han them hundrade och tiugu åhrs tijd at bättra sigh, v. 3. Men tå the framhärdade i sin ondsko, v. 5. ångrade thet Gudh, at han them skapat hade, v. 6. och hotade them medh syndafloden, v. 7. Befalte så Noah byggia en ark medh tre botnar, v. 14. Hwilken ock, sedan Gudh hade giordt ett förbund medh honom, thetta bestälte och vthrättade, v. 18.

Tå menniskiorna begynte förökas på jordene, och födde sigh döttrar:

2. Tå sågo Gudz söner menniskiornas döttrar, at the word dägeliga, och togo til hustrur, hwilka the hälst wille.

3. Tå sade HERREN: Menniskiorna wilja icke meer låta min Anda straffa sigh, ty the äro kött. Jagh wil ännu gifwa them hundrade och tiugu åhrs dagh.

4. På then tiden woro ock tyranner på jordene, förty, sedan Gudz söner ingingo til menniskiors döttrar, och the födde barn, wordo ther afwälduge och fast berychtade män i werldene.

5. Men tå HERREN såg, at menniskiones ondska war stoor på jordene, och all hennes hiertas vpsåt och tancke war altid benägen til thet ondt war:

6. Tå ångrade HERRANOM, at han hade giordt menniskiona på jordene, och thet bekymrade honom i hans hierta.

7. Och HERREN sade: Menniskiona, som jagh skapade, skal jagh förgiöra vthaf jordene, ifrå menniskio alt in til fänaden, och in til matkar, och in til foglarna vnder himmelen; Förty thet ångrar migh, at jagh them giordt hafwer.

8. Men Noah fan nåde för HERRANOM.

9. Thetta är Noahs slächt. Noah war en from man och fulkomlig, och förde ett gudeligit lefwerne i sin tijd.

10. Och födde tre söner, Sem, Ham, Japhet.

11. Men jorden war förderfwad för Gudz åsyn, och full medh orätt.

12. Tå såg Gudh på jordena, och sij, hon war förderfwad, ty alt kött hade förderfwat sin wägh på jordene.

13. Tå sade Gudh til Noah: Alt kötz ändalycht är kommen för migh, ty jorden är full medh orätt af them, och sij, jagh wil förderfwa them medh jordene.

14. Giör tigh en ark vthaf furoträ, och giör kamrar ther inne, och beka honom vtan och innan.

15. Och giör honom altså: Tryhundrade alnar skal wara längden, femtijo alnar bredden, och tretijo alnar högden.

16. Ett fenster skal tu giöra ther ofwan vppå, een aln stort. Dörena skalt tu sättia mitt på sidone: och skal han hafwa tre botnar, en nederst, then andra mitt vthi, then tredie öfwerst.

17. Ty sij, jagh skal låta komma een watuflod öfwer jordena, til at förderfwa alt kött, ther en lefwande ande vthi är vnder himmelen, och alt thet på jordene är skal förgås.

18. Wen medh tigh wil jagh giöra ett förbund, och tu skalt gå in i arken medh tina söner, medh tine hustru, och medh tina söners hustrur.

19. Och tu skalt låta komma in i arken allahanda diur af alt kött, ju ett paar, mankön och qwinkön, at the måga blifwa lefwande när tigh:

20. Af foglarna efter theras slagh, af fänadenom efter sitt slagh, och af allahanda kräkande diur på jordene, efter theras slagh. Af allo thesso skal ju ett paar ingå til tigh, på thet at the skola blifwa lefwande.

21. Och tu skalt til tigh taga allahanda maat som man tärer, och skalt samka honom til tigh, at han warder tigh och them til födo.

22. Och Noah giorde alt thet Gudh böd honom.

7. Capitel.

Tå tijd war, gick Noah medh sina efter Gudz befalning in i arken, v. 1. Och tog medh sigh af all reen fänat, ju siu och siu. Men af oreen fänat ett paar, v. 2. Sammalunda af foglarna, v. 3. Sedan kom syndafloden öfwer hela jordena, v. 6. Och fördränckte alt thet som lijf hade, v. 21. Noah vndan tagen, och the som medh honom i arken woro, v. 23.

Och HERREN sade til Noah: Gack in vthi arken, tu och titt hela huus, ty tigh hafwer jagh sedt rättferdigan för migh i thenna tijd.

2. Af allahanda reen fänat tag til tigh, ju siu och siu, mankön och qwinkön; men af orenom fänat, ju ett paar, mankön och qwinkön.

3. Sammalunda af foglarna vnder himmelen, ju siu och siu, mankön och qwinkön, på thet at sädh må blifwa lefwandes på hela jordene.

4. Ty ännu efter siu dagar skal jagh låta regna på jordena, fyratijo dagar och fyratijo nätter, och förgiöra vthaf jordene alt thet som warelse hafwer, thet jagh giordt hafwer.

5. Och Noah giorde alt thet HERREN böd honom.

6. Och han war sexhundrade åhr gammal, tå flodenes watn flödade på jordena.

7. Och han gick in i arken medh sina söner, sine hustru, och sina söners hustrur för flodenes watn skul.

8. Af then rena fänaden, och af then orena, af foglar, och af alt thet som kräker på jordene,

9. Gingo til honom in i arken, parom, ju mankön och qwinkön, såsom Gudh honom budit hade.

10. Och tå the siu dagar framlidne woro, kom flodsens watn vppå jordena.

11. Vthi the siettehundrade åhrena i Noahs ålder på siuttonde dagenom, i then andra månadenom, thet är then dagen, tå vpbrusto alla stora diupsens källor, och himmelens fenster öpnade sigh.

12. Och ett regn kom på jordena i fyratijo dagar och fyratijo nätter.

13. Rätt på samma dagen, gick Noah in i arken medh Sem, Ham och Japhet sina söner, och medh sine hustru, och medh tre sina söners hustrur.

14. Ther til allahanda diur efter sitt slagh, allahanda fänat efter sitt slagh, och alt thet på jordene kräker efter sitt slagh, och allahanda foglar efter sitt slagh, alt thet flyga kunde, och alt thet wingar hade:

15. Thet gick alt til Noah in vthi arken, parom af alt kött ther en lefwande ande vthi war.

16. Och thet war mankön och qwinkön, vthaf allahanda kött, och gingo ther in, såsom Gudh honom budit hade, och HERREN lät igen efter honom.

17. Tå kom floden fyratijo dagar på jordena, och watnet wäxte, och lyfte arken vp, och förde honom högt vp öfwer jordena.

18. Så fick tå watnet öfwermacht, och wäxte swårliga på jordene, så at arken dref på watnet.

19. Och watnet fick öfwerhand, och wäxte så swåra på jordene, at all högh berg vnder hela himmelen wordo öfwertäckte.

20. Femton alnar högt gick watnet öfwer bergen, som öfwertäckt wordo.

21. Tå förgicks alt kött, som på jordene kräker, foglar, fänat, wildiur, och alt thet som sigh rörer på jordene, och alla menniskior.

22. Alt thet som en lefwande anda hade på thy torra, thet blef dödt.

23. Så wardt tå förgiordt alt thet på jordene war, frå menniskione alt in til fänaden, in til kräkande diur, och in til foglarna vnder himmelen, alt wardt förgiordt vthaf jordene. Allena Noah blef behållen, och hwad medh honom war i arkenom.

24. Och watnet stod på jordene hundrade och femtijo dagar.

8. Capitel.

Tå syndafloden förminskades, v. 1. Och watnet vthtorkades af jordene, v. 13. Gick Noah efter HERRANS befalning vthur arken, v. 15. offrade bränoffer, v. 20. och bekom thet löftet, at Gudh här efter icke mera wille förgiöra alt thet som lefwande är, så länge jorden står, v. 21.

Tå tänckte Gudh på Noah, och på all diur, och på all fänat, som medh honom i arkenom war, och lät komma wäder på jordena, och watnet minskades.

2. Och diupsens källor förstoppades, så ock himmelens fenster, och regnet af himmelen wardt stillat.

3. Och watnet förlop vthaf jordene meer och meer, och wardt mindre, efter hundrade och femtijo dagar.

4. På siuttonde dagenom i then siunde månadenom, blef arken ståndandes på the berg Ararat.

5. Men watnet förlop framgent af, och wardt ju mindre, alt in til tijonde månaden. På förste dagenom i tijonde månadenom syntes thet öfwersta på bergen.

6. Efter fyratijo dagar, lät Noah fenstret vp på arkenom, som han giordt hade.

7. Och lät flyga en korp vth, och han flög bort åter och fram, til thes at watnet aftorkades af jordene.

8. Sedan lät han ena dufwo vthflyga ifrå sigh, på thet han skulle försökia om watnet på jordene war förfallet.

9. Tå dufwan fan icke hwar hon kunde hwila sin foot vppå, kom hon igen til honom i arken, ty watnet war ännu på hela jordene. Så räckte han handena vth, och tog henne til sigh in i arken.

10. Och bidde ännu andra siu dagar, och lät än en tijd flyga vth dufwona af arkenom:

11. Hon kom til honom emot aftonen, och sij, hon förde i sin mun ett afvrutit oliwelöf. Så förnam Noah at watnet war förfallit på jordene.

12. Men han töfwade ännu andra siu dagar, och lät så ena dufwo flyga vth, hwilken intet igen kom til honom.

13. På första och siettehundrade åhrena af Noahs ålder, på första dagenom i första månadenom, förtorkades watnet på jordene. Tå lät Noah taket vp på arkenom, och såg at jorden war torr.

14. Så wardt tå jorden alstinges torr på siunde och tiugunde dagenom i then andra månadenom.

15. Tå talade Gudh til Noah och sade:

16. Gack vthu arkenom, tu och tin hustru, tine söner och tina söners hustrur medh tigh.

17. Allahanda diur, som när tigh äro, vthaf hwarjo och eno köte, både i foglar och fänat, och thet som på jordene kräker, thet gånge vth medh tigh. Och förkofren eder vppå jordene, och warer fruchtsame, och föröken eder på jordene.

18. Så gick Noah vth medh sina söner, och medh sine hustru, och sina söners hustrur.

19. Ther til allahanda diur, allahanda krypande, allahanda foglar, och alt thet som på jordene kräker, thet gick vthu arkenom, och hwart och ett til sitt slagh.

20. Och Noah bygde HERRANOM ett altare, och tog vthaf allahanda reen fånat, och vthaf allahanda rena foglar, och offrade bränoffer på altaret.

21. Och HERREN luchtade een sööt lucht, och sade i sitt hierta: ingalunda skal jagh meer här efter förbanna jordena för menniskiona skul, förty menniskiones hiertas vpsåt är ondt alt ifrå vngdomen. Och skal jagh nu icke meer här efter slå alt thet som lefwande är, såsom jagh giordt hafwer.

22. Så länge jorden står, skal icke återwända sående och vpskärande, köld och hete, sommar och winter, dagh och natt.

9. Capitel.

Sedan wälsignade Gudh Noah, och på nytt stadfäste thet heliga Ächtenskaps ståndet, v. 1. Förlåfwade menniskian allahanda fiskar och diur til at äta, v. 3. Vndantagande thet kött som ännu lefde i sinom blodh, v. 4. Ther hoos stichtade han och insatte thet werldzliga regementet, v. 6. Han giorde ock ett förbund medh Noah, v. 8. Thet han stadfäste medh regnbogan, v. 12. Widare planterade Noah en wijngård, och wardt drucken och begabbad af Ham, v. 20. Therföre han ock förbannade honom, och wälsignade Sem, och Japhet, v. 24. Sedan wardt han död 950 åhr gammal, v. 29.

Och Gudh wälsignade Noah och hans söner, och sade: warer fruchtsamme och förökens, och vpfyller jordena.

2. Edor fruchtan och rätzla ware öfwer all diur på jordene, öfwer alla foglar vnder himmelen, och öfwer alt thet som kräker på jordene, och alle fiskar i hafwet ware gifne i edra hand.

3. Alt thet som röres och lefwer, thet ware eder til maat, såsom gröna örter hafwer jagh alt thet gifwit eder.

4. Allena äter icke kött, thet ännu lefwer i sinom blodh.

5. Förty, jagh wil ock hemnas öfwer eder krops blodh, och wil hemnat vppå all diur, och wil hemnas menniskiones lijf på hwarjo och ena menniskio, eho hon är.

6. Then som vthgiuter menniskio blodh, hans blodh skal ock af menniskiom vthgutit warda: Förty, Gudh hafwer giordt menniskiona efter sitt beläte.

7. Warer fruchtsamme och förökens, och förkofren eder på jordene, at i vpfyllen henne.

8. Yttermera sade Gudh til Noah, och hans söner medh honom:

9. Sij, jagh giör medh eder ett förbund, och medh edra sädh efter eder;

10. Och medh allom lefwandom diurom som medh eder äro, i foglar, i fänat, och i allom diurom som på jordene när eder äro: Af alt thet som vthu arkenom gångit är, ehwad diur thet är på jordene.

11. Och wil giöra mitt förbund medh eder i så måtto, at här efter skal nu icke meer alt kött förderfwat warda medh flodsens watn, och skal här efter ingen meer flodh komma then jordena förderfwa skal.

12. Och Gudh sade: thetta är teknet til mitt förbund, som jagh giordt hafwer emellan migh och eder, och all lefwande diur medh eder här efter til ewig tijd.

13. Min boga hafwer jagh satt i skynom, then skal wara teknet til mitt förbund emellan migh och jordena.

14. Och när så skeer at jagh förer skyyn öfwer jordena, så skal man see min boga i skynom:

15. Och så skal jagh tänckia på mitt förbund emellan migh och eder, och all lefwande diur i hwart och ett kött, at icke meer skal komma flodh här efter, then alt kött förderfwa skal.

16. Therföre skal min boge wara i skynom, at jagh skal see vppå honom, och tänckia vppå thet ewiga förbund emellan Gudh och all lefwande diur i hwarjo och eno köte, som på jordene är.

17. Thet samma sade ock Gudh til Noah: Thetta skal wara teknet til thet förbund som jagh giordt hafwer emellan migh och alt kött på jordene.

18. Noahs söner, som vthu arkenom gingo, äro thesse: Sem, Ham, Japhet. Men Ham är fadren til Canaan.

19. Thesse tre äro Noahs söner, af hwilkom all land besätt wordo.

20. Och Noah begynte til och wardt en åkerman, och plantade wijngård.

21. Och tå han drack af winet, wardt han drucken, och låg oskyyld vthi sine hyddo.

22. Tå nu Ham Canaans fader såg sins faders blygd, sade han thet bådom sinom brödrom som vthe woro.

23. Tå togo Sem och Japhet ett kläde, och lade på bägges theras skuldror, och gingo baklänges til, och öfwertäckte theras faders blygd, och theras ansichte war ifrå wändt, så at the theras faders blygd icke sågo.

24. Som nu Noah vpwaknade af sino wine, och fick weta hwad hans yngste Son honom giordt hade, sade han:

25. Förbannad ware Canaan, och ware en trääl vnder alla trälar ibland hans bröder.

26. Och sade yttermera: Lofwad ware HERREN Sems Gudh, och Canaan ware hans trääl.

27. Gudh förwidge Japhet, och läte honom boo i Sems hyddor, och Canaan ware hans trääl.

28. Och Noah lefde efter flodena tryhundrade och femtijo åhr.

29. Så at hans hela ålder wardt nijohundrade och femtijo åhr, och blef död.

10. Capitel.

Efter floden födde Noahs söner barn och barnabarn, af hwilkom werlden är åter vpfyld och besitten worden, v. 1. Japhetz barn, v. 2. Hams barn, v. 6. Jbland hwilka Nimrod war en wäldig herre på jordene, och en förste i Babel, v. 8. Men Assur bygde Ninewe, v. 11. Sems barn och efterkommande, v. 21.

Thetta är Noahs söners slächt: Sem, Ham, Japhet, och the födde barn efter lodena.

2. Japhets barn äro thesse: Gomer, Magog, Madaj, Jawan, Thubal, Mesech och Thiras.

3. Men Gomers barn äro thesse: Ascenas, Riphath och Thogarma.

4. Jawans barn äro thesse: Elisa, Tharsis, Chitthim och Dodanim.

5. Vthaf thessom äro vthspridde Hedningarnas äijar i theras landom, hwar efter sitt måål, slächte och folck.

6. Hams barn äro thesse: Chus, Mizraim, Phut och Canaan.

7. Chus barn äro thesse: Seba, Hawila, Sabtha, Raema och Sabthecha. Raemas barn äro thesse: Scheba och Dedan.

8. Men Chus födde Nimrod, han begynte en wäldig herre wara på jordene.

9. Och war en wäldig jägare för HERRANOM. Ther af är thet ordspråket: thet är en wäldig jägare för HERRANOM såsom Nimrod.

10. Och hans rikes begynnelse war Babel, Erech, Acad och Calne vthi Sinear land.

11. Vthaf thet landet är sedan kommen Assur, och han bygde Ninewe och Rehoboth, och Calah.

12. Och ther til Resen emellan Ninewe och Calah: Thetta är en stoor stadh.

13. Mizraim födde Ludim, Anamim, Lehabim, Naphtuhim,

14. Patrusim och Casluhim. Af hwilkom vthkomne äro the Philistim och Caphthorim.

15. Men Canaan födde Zidon sin första son, och Heth,

16. Jebusi, Emori, Girgasi,

17. Hiwi, Archi, Sini,

18. Arwadi, Semari och Hamathi. Af them äro vthspridde the Cananeers slächter.

19. Och theras gränsor woro ifrå Zidon genom Gerar, alt in til Gaza, til thes man kommer in til Sodoma, Gomorra, Adama, Zeboim, och in til Lasa.

20. Thesse äro nu Hams barn i theras slächter, tungomålom, landom och folckom.

21. Men Sem Japhetz broder then äldste födde ock barn, hwilken en fader är til all Ebers barn.

22. Och thesse äro hans barn: Elam, Assur, Arphachsad, Lud och Aram.

23. Arams barn äro thesse: Vz, Hul, Gether och Mas.

24. Arphachsad födde Salah, Salah födde Eber.

25. Eber födde twå söner, en heet Peleg, therföre at i hans tijd wardt werlden delad; hans broder heet Jaketan.

26. Och Jaketan födde Almodad, Saleph, Hazarmaveth, Jarah,

27. Hadoram, Vsal, Dikela,

28. Obal, Abimael, Seba,

29. Ophir, Hawila och Jobab. Alle thesse äro Jaketans söner,

30. Och theras boning war ifrå Mesa, in til man kommer til Sephar på berget öster vth.

31. Theße äro Sems barn, vthi theras slächter, tungomålom, landom och folckom.

32. Thetta är nu Noahs barnas afföda, vthi theras slächter och folckom. Af hwilkom vthspridt är folcket på jordene efter floden.

11. Capitel.

Medan Noahs barn och efterkommande ännu bodde tilhopa, och hade enahanda tungomål, togo the sigh före at byggia en stadh och ett torn, hwars högd skulle räckia vp i himmelen, v. 1. Men Herren förhindrade them, i thet han förbistrade theras tungomål, v. 5. Sem födde Arphachsad, hwilkens barn och efterkommande vpräknas in til Abram, v. 10. Vthaf hwilka Tharah medh Abram, Sarai och Lot, drog vthur Chaldeen til Haran, v. 31. Och blef död 205 åhr gammal, v. 32.

Och all werlden hade enahanda tungo och måål.

2. Tå the nu drogo öster vth, funno the en plaan vthi Sinear land, och bodde ther.

3. Och sade til hwar annan: kommer, låter oß slå tegel och bränna. Och togo tegel för steen, och leer för kalck,

4. Och sade: kommer låter oß byggia en stadh och ett torn, hwilkets högd skal räckia vp i himmelen, at wij måge giöra oß ett namn, förty wij warde til äfwentyrs spridde vth i all land.

5. Tå steg HERREN neder, at han skulle see staden och tornet, som menniskiones barn bygde.

6. Och HERREN sade: sij, thet är enahanda folck, och enahanda måål ibland them alla, och hafwa thetta begynt at giöra, the warda icke aflåtande af alt thet the hafwa sigh företagit at giöra.

7. Kommer, låter oß stiga neder och förbistra ther theras tungomål, så at ingen skal förstå then andras måål.

8. Och så skingrade HERREN them tädan i all land, så at the återwände byggia staden.

9. Therföre kallades hans namn Babel, ty at HERREN ther förbistrade all landz tungomål, och HERREN spridde them tädan vth i all land.

10. Thetta är Sems slächt. Sem war hundrade åhr gammal, och födde Arphachsad, tw åhr efter floden.

11. Och lefde ther efter i femhundrade åhr, och födde söner och döttrar.

12. Arphachsad war fem och tretijo åhr gammal, och födde Salah.

13. Och lefde ther efter fyrahundrade och try åhr, och födde söner och döttrar.

14. Salah war tretijo åhr gammal, och födde Eber.

15. Och lefde ther efter fyrahundrade och try åhr, och födde söner och döttrar.

16. Eber war tretijo och fyra åhr gammal, och födde Peleg.

17. Och lefde ther efter fyrahundrade och tretijo åhr, och födde söner och döttrar.

18. Peleg war tretijo åhr gammal, och födde Regu.

19. Och lefde ther efter i twhundrade och nijo åhr, och födde söner och döttrar.

20. Regu war tw och tretijo åhr gammal, och födde Serug.

21. Och lefde ther efter twhundrade och siu åhr, och födde söner och döttrar.

22. Serug war tretijo åhr gammal, och födde Nahor.

23. Och lefde ther efter twhundrade åhr, och födde söner och döttrar.

24. Nahor war nijo och tiugu åhr gammal, och födde Tharah.

25. Och lefde ther efter hundrade och nitton åhr, och födde söner och döttrar.

26. Tharah war siutijo åhr gammal, och födde Abram, Nahor och Haran.

27. Thesse äre Tharahs slächter. Tharah födde Abram, Nahor och Haran. Haran födde Lot.

28. Och dödde Haran när sinom fader Tharah vthi hans faders land i Vr i Chaldeen.

29. Tå togo Abram och Nahor sigh hustrur: Abrams hustru heet Sarai, och Nahors hustru Milca Harans dotter, then fader war åth Milca, och åth Jisca.

30. Men Sarai war ofruchtsam, och hade inga barn.

31. Så tog Tharah sin son Abram, och Lot sins sons Harans son, och sina sonahustru Sarai sins sons Abrams hustru, och förde them ifrå Vr vthu Chaldeen, på thet the skulle fara i Canaans land; och the kommo til Haran, och bodde ther.

32. Och Tharah wardt twhundrade och fem åhr gammal, och blef död i Haran.

12. Capitel.

Abram drog efter Gudz befalning vthur sitt fädernesland, och bekom löfte om CHRJSTO then wälsignade säden, v. 1. Wandrade hela Canaans land igenom, v. 6. Och sick löfte, at Gudh wille gifwa honom och hans sädh thetta landet. Vthur Canaan drog han sedan för hård tijd skul in i Egypten, v. 10. Ther hans hustru Sarai blef tagen vthi Pharaos huus, v. 11. Men hon blef honom strax igen gifwin, v. 17.

Och HERREN talade til Abram: Gack vthu titt fädernesland, och ifrå tine slächt, och ifrå tins faders huse, vthi ett land, som jagh tigh wisa wil.

2. Och jagh skal giöra tigh til ett stort folck, jagh skal wälsigna tigh, och giöra tigh ett stort namn, och tu skalt wara en wälsignelse.

3. Jagh skal wälsigna them som tigh wälsigna, och förbanna them som tigh förbanna, Och i tigh skola wälsignade warda alla slächter på jordene.

4. Tå foor Abram vth, såsom HERREN honom sagt hade, och Lot foor medh honom. Men Abram war siutijo och fem åhr gammal tå han foor vthaf Haran.

5. Så tog Abram sina hustru Sarai, och Lot sin broderson, medh alla theras håfwor som the förwärfwat hade, och the siälar som the födt hade i Haran, och foro vth til at resa in i Canaans land.

6. Och som the komne woro in i landet, drog han ther igenom alt in til thet rumet Sichem, och in til then lunden More. På then tiden bodde the Cananeer ther i landet.

7. Tå syntes HERREN Abram, och sade: Tine sädh skal jagh gifwa thetta land. Och han bygde ther sammastädz ett altare HERRANOM som honom syntz hade.

8. Sedan drog han bätter fram tädan til ett berg som låg öster vth ifrå BethEl, och slog ther sitt tiäll vp, så at han hade BethEl wäster vth, och Ay öster vth, och bygde ther HERRANOM ett altare, och predikade om HERRANS namn.

9. Och foor Abram tädan fram bätter, och drog söder vth.

10. Tå wardt en hård tijd ther i landet, therföre drog Abram neder vthi Egypten, at han ther en fremling blifwa måtte, förty tiden war ganska hård i landena.

11. Och tå han kom hardt in moot Egypten, talade han til sina hustru Sarai: Sij, jagh weet at tu äst een dägelig qwinna vnder ansichtet.

12. Tå nu the Egyptier få see tigh, skola the säija: Thet är hans hustru, och slå migh ihiäl, och behålla tigh.

13. Käre, säg förthenskul at tu äst min syster, at migh måtte skee godt för tina skul, och at min siäl må lefwa för tina skul.

14. Som han nu kom vthi Egypten, sågo the Egyptier qwinnona, at hon war ganska dägelig.

15. Och Pharaos öfwerstar sågo henne, och prisade henne för honom. Tå wardt hon tagin in vthi Pharaos huus.

16. Och Abram wederfors godt för hennes skul. Och han hade fåår, fää, åsnor, tienare och tienarinnor, åsninnor och cameler.

17. Men HERREN plågade Pharao medh stora plågor, och hans huus, för Sarai Abrams hustru skul.

18. Tå kallade Pharao Abram til sigh, och sade til honom: Hwij hafwer tu sådant giordt migh? Hwij sade tu migh icke at hon war tin hustru?

19. Hwij sade tu at thet war tin syster? Förthenskul wille jagh taga migh henne til hustru. Och sij, nu hafwer tu här tina hustru, tag henne och gack.

20. Och han befalte sina män om honom, at the skulle fordra honom, och hans hustru, och alt thet han hade.

13. Capitel.

Vthur Egypten kom Abram tilbaka in i Canaans land igen, v. 1. Och bygde ett altare emellan BethEl och Ay, och predikade ther om HERRANS namn, v. 4. Ther skilde han sigh ifrån Lot, för then träta som war theras herdar emellan, v. 5. Och bodde så i Canaans land; men Lot i then engden Sodom, v. 12. Ther han åter bekom löfte om Canaans land för sigh och sine efterkommande, v. 17.

Så foor tå Abram vp vthur Egypten medh sine hustru, och medh alt thet han hade, och Lot ock medh honom, söder vth.

2. Och Abram war ganska rijk på boskap, silfwer och guld.

3. Och han foor bätter fram ifrå sönnan alt in til BethEl, til thet rumet ther han sitt tiäll tilförene haft hade, emellan BethEl och Ay.

4. Rätt på samma rum ther han tilförene hade bygdt altaret. Och ther predikade han HERRANS namn.

5. Men Lot som medh Abram foor, hade ock så fåår och fää och tiäll.

6. Och landet kunde icke fördragat, at the bodde tilhopa, förty theras håfwor woro stora, och kunde icke boo medh hwar annan.

7. Och war ju altid träta emellan herdarna öfwer Abrams boskap, och herdarna öfwer Lots boskap. Och bodde theslikes i then tiden the Cananeer och Phereseer ther i landena.

8. Tå sade Abram til Lot: Käre, lätom icke wara träta emellan migh och tigh, och emellan mina och tina herdar, ty wij äre bröder.

9. Står icke alt landet tigh öpet? Käre, skil tigh ifrån migh. Wil tu til wenstra handena, så wil jagh til then högra; eller wil tu til then högra, så wil jagh til then wenstra.

10. Tå hof Lot sin ögon vp, och besåg then hela engden widh Jordan. Förty, förra än HERREN förderfwade Sodoma och Gomorra, war hon waturik, alt in til man kommer til Zoar, såsom en HERRANS lustgård, lika som Egypti land.

11. Så vthwalde sigh Lot then hela engden widh Jordan, och drog öster vth. Och så skildes then ena broderen ifrån then andra;

12. At Abram bodde i Canaans land, och Lot i samma engdens städer, och slog sitt tiäll vp in moot Sodom.

13. Men thet folck i Sodom war ondt, och syndade swårliga moot HERRAN.

14. Tå nu Lot hade skildt sigh ifrån Abram, sade HERREN (til Abram:) Häf vp tin ögon, och se ifrå thet rumet ther tu nu boor, norr vth, söder vth, öster vth, och wäster vth.

15. Förty, alt thetta landet som tu seer, wil jagh gifwa tigh, och tine sädh til ewig tijd.

16. Och wil giöra tina sädh såsom stofftet på jordene. Kan en menniskia räkna stofftet på jordene, så må hon ock räkna tina sädh.

17. Therföre vp, och drag genom landet, twärs och ändalångs: Förty, tigh wil jagh gifwa thet.

18. Så tog Abram sitt tiäll vp, och kom och bodde widh then lunden Mamre, hwilken i Hebron är, och bygde ther sammastädz HERRANOM ett altare.

14. Capitel.

Wjdh thenne tijd, blefwo the Konungar vthi Sodom och Gomorra, vthaf fyra Konungar ifrån Österlanden medh krijg öfwerfalne och nederlagde, v. 1. Och Lot wardt fången bortförd, v. 12. Men Abram bewäpnade figh, och jagade efter fienden, och tog the fångna igen, v. 13. Tå han kom igen, blef han wederqweckt och wälsignad af Melchizedech, v. 18 Sedan gaf han them i Sodom alt bytet igen, som han bekommit hade, v. 21.

Och thet begaf sigh i Amraphels tijd Konungens af Sinear, Ariochs Konungens i Ellasar, Kedor Laomers Konungens i Elam, och Thideals Hedningarnas Konungs;

2. At the örligade medh Bera Konungenom i Sodom, och medh Birsa Konungenom i Gomorra, och medh Sineab Konungenom i Adama, och medh Semeber Konungenom i Zeboim, och medh Konungenom i Bela, thet är Zoar.

3. Thesse kommo alle tilsammans i then dalenom Siddim, ther nu är salthafwet.

4. Förty the hade warit i tolf åhr vnder Konung Kedor Laomer, och vthi the tretonde åhrena woro the honom affalne.

5. Therföre kom Kedor Laomer, och the Konungar som medh honom woro, vthi the fiortonde åhrena, och slogo the Resar i Astaroth Karnaim, och the Susimi Ham, och the Emim på then planenom Kiriatham.

6. Och the Horeer på theras berg Seir, in til then planen Pharan, som skiuter in på öknena.

7. Sedan wände the om, och kommo til then brunnen Mispat, thet är Kades, och slogo hela the Amalekiters land, ther til the Amoreer, som i Hazezon Thamar bodde.

8. Tådrogo vth Konungen i Sodom, Konungen i Gonorra, Konungen i Adama, Konungen i Zeboim, och Konungen af Bela, thet Zoar heter, och rustade sigh til at strida i then dalenom Siddim;

9. Mech Kedor Laomer Konungen i Elam, och medh Thdeal Hedningarnas Konung, och medh Amraphe Konungenom i Sinear, och medh Arioch Konungerom i Ellasar: Fyra Konungar emot fem.

10. Och then dalen Siddim hade många leergropar. Men Konungen i Sodom och Gomorra wordo ther slagne på flychtena och nederlagde, och the som öfwerlefwo flydde vppå berget.

11. Så togo the alla ägodelar i Sodom och Gomorra, och alla fetalia, och drogo sina färde.

12. Och togo theslikes medh sigh Lot Abrams broders son, och hans ägodelar, ty han bodde i Sodom, och drogo sin wägh.

13. Tå kom en som vndsluppen war, och sade thet för Abram then en vthländning war, och bodde i then lundenom Mamre thens Amoreens, hwilken Escols och Aners broder war: Thesse woro i förbund medh Abram.

14. Som nu Abram hörde at hans broder war fången, wäpnade han sina egna hemfödda tienare tryhundrade och aderton, och drog efter them alt in til Dan.

15. Delade sigh, och föll til them medh sina tienare om nattena, och slog them, och fulfölgde them alt in til Hoba, som ligger på wenstra handena widh then staden Damasco.

16. Och tog alla ägodelar igen, och ther til Lot sin broder, och hans ägodelar, och qwinnorna, och folcket.

17. Tå han nu igen kom, och hade afslagit Kedor Laomer, och the Konungar medh honom, gick Konungen i Sodom emot honom på then planen som heet Konungsdalen.

18. Men Melchisedech Konung i Salem bar fram brödh och wijn: och han war then högstes Gudz Prester.

19. Och wälsignade honom och sade: wälsignad ware tu Abram them högsta Gudi, then himmel och jord tilhörer.

20. Och lofwad ware Gudh then högste, som tina fiendar beslutit hafwer i tine hand. Och honom gaf Abram tijonde af allo byte.

21. Tå sade Konungen af Sodom til Abram: Gif migh folcket, och ägodelarna behålt för tigh.

22. Men Abram sade til Konungen af Sodom: Jagh vphäfwer mina händer til HERRAN then högsta Gudh, som himmel och jord tilhörer,

23. At jagh af allo thet titt är, icke en trådh eller een skoreem taga wil, at tu icke skal säija: Jagh hafwer richtat Abram.

24. Vndantagno thet the vnga karlar förtärdt hafwa, och the män som medh migh drogo, Aner, Escol, och Mamre, them lät taga theras deel.

15. Capitel.

Sedan thetta skedt war, låfwade Gudh Abram en son, och at hans sädh skulle warda såsom stiernorna på himmelen, v. 1. Abram trodde HERRANOM, och HERREN räknade honom thet til rättferdighet, v. 6. Stadfäste honom thet löftet om Canaans land medh ett tekn, v. 7. Och ther hoos förkunnade honom then träldom, som hans efterkommande skulle wederfaras vthi Egypten, samt huru the ther ifrå skulle warda förlossade, v. 13.

Sedan thetta så skedt war, begaf sigh, at HERRANS ord i een syyn kom til Abram, säijandes: Fruchta tigh intet Abram, jagh är titt beskerm, och tin ganska stoor löön.

2. Men Abram sade: Herre HERRE, hwad wil tu migh gifwa? Jagh går barnlös, och min redeswen thenne Eleasar af Damasco hafwer en son.

3. Och Abram sade ytterligare: men migh hafwer tu ingen sädh gifwit. Och sij, mins tienares son skal wara min arfwinge.

4. Och sij, HERRANS ord kom til honom, säijandes: Han skal icke wara tin arfwinge, vtan then som vthaf titt lijf komma skal, han skal wara tin arfwinge.

5. Och han hade honom vth, och sade: Se vp til himmelen, och räkna stiernorna, om tu kant räkna them. Och sade til honom: Så skal tin sädh wara.

6. Abram trodde HERRANOM, och han räknade honom thet til rättferdighet.

7. Och han sade til honom: Jagh är HERREN som tigh vthfördt hafwer ifrå Vhr vthu Chaldeen, at jagh tigh thetta land gifwa skal til besittning.

8. Abram sade: Herre HERRE, hwar vppå skal jagh märckia at jagh skal besittia thet?

9. Och han sade til honom: Tag migh ena tryåhra koo, och ena tryåhra geet, och en tryåhra wädur, och ena turturdufwo, och ena vnga dufwo.

10. Och han tog alt thetta, och delade thet mitt i tw ifrå hwart annat, och lade hwar delen twert emot then andra: Men foglarna delade han intet.

11. Och foglarna kommo neder på kropparna, och Abram dref bort them.

12. Tå solen nedergången war, föll en swår sömn på Abram, och sij, een förskräckelse och ett stort mörcker kom öfwer honom.

13. Tå sade han til Abram: Thetta skal tu weta, at tin sädh skal warda främmande vthi ett land, thet them icke tilhörer, och man skal ther giöra them til trälar, och fara illa medh them i fyrahundrade åhr.

14. Men öfwer thet folck, som the tienande warda, skal jagh domare wara. Sedan skola the draga vth medh stora håfwor.

15. Och tu skalt fara til tina fäder medh frijd, och i en godh ålder begrafwen warda.

16. Men the skola i fierde mans ålder komma hijt igen; förty, the Amoreers ondska är icke ännu all fullkomnad.

17. Tå nu solen war nedergången och mörker wordit, sij, tå röök en vgn, och en eld foor emellan stycken.

18. På then dagen giorde HERREN ett förbund medh Abram, och sade: Tine sädh skal jagh gifwa thetta landet, ifrå then älfwene i Egypten, alt in til then stora älfwen Phrath:

19. The Keneer, the Keniseer, the Kadmoneer,

20. The Hetheer, the Phereseer, the Reser,

21. The Amoreer, the Cananeer, the Girgaseer, the Jebuseer.

16. Capitel.

Medan thet drögdes, at Sarai ännu intet födde, gaf hon sin tiensteqwinna Hagar, Abram til hustru, v. 1. Hwilken blef hafwande och ther af stålt, v. 4. Men tå Sarai wille aga henne, flydde hon ifrå sin tienst vthi öknena, ther HERRANS Ängel fan henne, och befalte at hon skulle wända om til sin fru igen, v. 7. Och låfwade at hennes sädh skulle ock mycket förökad warda, v. 10. Så födde hon tå Jsmael, v. 15.

Sarai Abrams hustru födde honom intet: Men hon hade ena Egyptiska tiensteqwinno som heet Hagar.

2. Och sade til Abram: Sij, HERREN hafwer igenlyckt migh, at jagh icke kan få barn: Käre, lägg tigh när mina tiensteqwinno, at jagh doch til ewentyrs måtte vpbygd warda af henne. Abram hörde Sarai röst.

3. Och Sarai Abrams hustru tog sina Egyptiska tiensteqwinno Hagar, och gaf henne Abram sinom man til hustru, sedan the hade bodt i tijo åhr i Canaans lande.

4. Och han lade sigh när Hagar, och hon wardt hafwande: Tå hon nu såg at hon war hafwande, förachtade hon sina fru.

5. Tå sade Sarai til Abram: Tu giör orätt emot migh: Jagh hafwer lagt mina tiensteqwinno när tigh; Nu efter hon seer at hon är hafwandes worden, måste jagh ringa achtad warda för henne: HERREN döme emellan migh och tigh.

6. Men Abram sade til Sarai: Sij, tin tiensteqwinna är vnder titt wåld, giör medh henne som tigh täckes. Tå nu Sarai wille späkia henne, flydde hon ifrån henne.

7. Men HERRANS Ängel fan henne widh en watubrunn i öknene, nemlig widh then brunnen som är på then wägen til Sur.

8. Och sade til henne: Hagar Sarai tiensteqwinna, hwadan kommer tu? Eller hwart wiltu? Hon sade: Jagh hafwer flydt ifrå mine fru Sarai.

9. Och HERRANS Ängel sade til henne: Wänd om til tina fru igen, och ödmiuka tigh vnder hennes hand.

10. Och HERRANS Ängel sade til henne: Jagh skal så föröka tina sädh, at för stoor myckenhet skal hon icke kunna räknas.

11. Yttermera sade HERRANS Ängel til henne: Sij, tu är hafwande worden, och skal föda en son, hans namn skal tu kalla Jsmael, therföre at HERREN hafwer sedt tina wedermödo.

12. Han skal wara en grym man: hans hand emot hwar man, och hwars mans hand emot honom: Och han skal boo emot alla sina bröder.

13. Och hon kallade HERRANS namn som talade medh henne: Tu Gudh seer migh: Ty hon sade; Wisserliga hafwer jagh här sedt ryggen på honom som migh seer.

14. Therföre kallade hon brunnen, en brunn thens lefwandes, som migh seer, hwilken är emellan Kades och Bared.

15. Och Hagar födde Abram en son, och Abram kallade then sonen, som Hagar födde honom, Jsmael.

16. Och Abram war sex och ottatijo åhr gammal, tå Hagar födde honom Jsmael.

17. Capitel.

Tå nu Abram 99 åhr gammal war, förandrade Gudh hans namn, och kallade honom Abraham, efter han skulle warda en fader för myckit folck, v. 1. Giorde ett förbund medh honom och hins sädh, v. 7. Hwilket han befalte stadfästas medh omskärelsens Sacranente, v. 9. Han förandrade ock Sarai namn, och kallade henne Sara, och låfwade henne en son, then hon skulle kalla Jsaac, v. 15. Abraham giord som HERREN hade befalt, och lät omskära sigh, och alt Mankön i sitt huus, v. 23.

Tå nu Abram nijo och nijotijo åhr gammal war, syntes honom HERREN, och sade til honom: Jagh är Gudh alzmächtig; wandra för migh, och war fullkommelig.

2. Och jagh skal göra mitt förbund emellan migh och tigh, och jagh skal föröka tigh swårlga.

3. Och Abram föll på sitt ansichte: Och Gudh talade yttermera medh honom och sade

4. Sij, Jagh äret, och hafwer mitt förbund medh tigh, och tu skalt warda en fader för mycit folck.

5. Therföre skal tu icke meer heta Abram, vtan Abraham skal wara titt namn: Ty jagh hafwer giordt tigh til en fader för myckit folck.

6. Och skal giöra tigh ganska myckitfruchtsamman, och skal giöra folck af tigh; skola ock Konungar komma af tigh.

7. Och jagh wil giöra mitt förbund emellan migh och tigh; och tina sädh efter tigh, i theras afkommandom, at thet skal wara ett ewigt förbund, så at jagh skal wara tin Gudh, och tine sädz efter tigh.

8. Och skal gifwa tigh, och tine sädh efter tigh, thet land ther tu en främling vthi är, nemliga, thet hela landet Canaan til ewig besittning; och skal wara theras Gudh.

9. Och Gudh sade yttermera til Abraham: Så halt nu mitt förbund, tu och tin sädh efter tigh, i theras afkommandom.

10. Och thetta är förbundet som j hålla skolen emellan migh och tigh, och tina sädh efter tigh. Alt thet mankön ibland eder är skal omskäras.

11. Men j skolen omskära edars kötz förhud. Thet samma skal wara ett tekn til förbundet emellan migh och eder.

12. Hwart och ett piltabarn, tå thet är otta daga gammalt, skolen j omskära i edra afkommander. Sammalunda hwar och en tienare, hemafödder eller köpter, eller eljes främmande, och icke af edro sädh är.

13. Och så skal mitt förbund wara på edro köte, til ett ewigt förbund.

14. Och hwar något piltabarn icke warder omskoret i hans kötz förhud, hans siäl skal vthrotas vthu hans folck, therföre at han mitt förbund icke hållit hafwer.

15. Och Gudh sade åter til Abraham: Tina hustru Sarai skal tu icke meer kalla Sarai, vtan Sara skal wara hennes namn.

16. Ty jagh skal wälsigna henne, och af henne skal jagh gifwa tigh en son, hwilken jagh skal wälsigna, och folck skola warda af honom, och Konungar öfwer myckit folck.

17. Tå föll Abraham på sitt ansichte, och log, och sade i sitt hierta: Skulle migh, som hundrade åhr gammal är, födas en son, och Sara, som nijotijo åhr gammal är, skulle föda?

18. Och Abraham sade til Gudh: Ach at doch Jsmael måtte få lefwa före tigh.

19. Tå sade Gudh: Ja, Sara tin hustru skal föda tigh en son, hwilken tu skalt kalla Jsaac: Ty medh honom skal jagh vprätta mitt ewiga förbund, och medh hans sädh efter honom.

20. Ther til hafwer jagh ock bönhördt tigh om Jsmael: Sij, jagh hafwer wälsignat honom, och skal giöra honom fruchtsamman, och föröka honom ganska swårliga: Tolff förstar skal han föda, och jagh skal giöra honom til myckit folck.

21. Men mitt förbund skal jagh vprätta medh Jsaac, then Sara tigh föda skal, på thenne tidenom åth åhre.

22. Och som talet wardt ändat, foor Gudh vp ifrå Abraham.

23. Och Abraham tog sin son Jsmael, och alla tienare, hemafödda och köpta, och alt thet mankön war i hans huse, och omskar förhudena på theras kött, strax på samma dagenom, som Gudh honom sagt hade.

24. Och Abraham war nijo och nijotijo åhr gammal, tå han omskar förhudena på sitt kött.

25. Men Jsmael hans son war treton åhr gammal, tå hans kötz förhud omskoren wardt.

26. Alt på enom dagh wordo the alle omskorne, Abraham, och hans son Jsmael:

27. Och alt thet mankön war i hans huse, både hemfödde tienare och köpte, och eljes främmande: Alle wordo the omskorne medh honom.

18. Capitel.

Strax ther efter syntes åter HERREN Abraham i följe af twå Änglar; blef hans gäst, v. 1. Och på nytt tilsade honom, at Sara skulle föda honom en son, v. 9. Och tå Sara intet trodde, straffade han hennes otro, v. 12. När Änglarna woro sin koos gångne, förkunnade han Abraham, at han wille förgiöra the Sodomiter, v. 17. Ther Abraham sex gånger bad för them, doch fåfängt, efter ther, vndantagandes Lot och hans huus, inga rättferdige funnes, v. 23.

Och HERREN syntes honom i them lundenom Mamre, ther han satt widh sins tiälls dörr, tå hetast war på dagenom.

2. Och som han vplyfte sin ögon och såg, tå stodo tre män för honom. Och tå han såg them, lop han emot them frå sins tiälls dörr, och bugade sigh nedh på jordena.

3. Och sade: Herre, hafwer jagh funnet nådh för tin ögon, så gack icke fram om tin tienare.

4. Man wil hämta eder litet af watn, och twå edra fötter, och hwiler eder vnder trädh.

5. Och jagh wil läggia för eder ett stycke brödh, at j wederqwecken edor hierta, sedan gå J tå fram bätter, förty, therföre ären j komne til edar tienare. The sade: Giör som tu hafwer sagt.

6. Abraham skyndade sigh in i tiället til Sara, och sade henne: Skynda tigh, och blanda try mått semlomiöl, och baka kakor.

7. Men han lop bort til boskapen, och tog en godh spädh kalf, och fick drängenom; han skyndade sigh och tilredde thet.

8. Och han tog fram smör och miölk, och af kalfwenom som han tilredt hade, och satte för them; och gick fram för them vnder trädh, och the åto.

9. Tå sade the til honom: Hwar är tin hustru Sara? Han swarade: Ther inne i tiället.

10. Han sade: När jagh igen kommer til tigh, om man lefwer, sij, så skal Sara tin hustru hafwa en son. Thetta hörde Sara ther hon stod, baak tiälldörena.

11. Och the woro, både Abraham och Sara, gamle, och wäl til ålders komne, så at Sara nu icke meer hade som qwinnor pläga hafwa.

12. Therföre log hon widh sigh sielf, och sade: Nu jagh gammal är, och min herre theslikes ålderstigen, skal jagh ännu gifwa migh til lusta?

13. Tå sade HERREN til Abraham: Hwij log Sara, säijandes: Menar tu at thet kan wara, at jagh ännu föda skal, så gammal som jagh är?

14. Mån HERRANOM något wara omögeligit? J sinom tijd wil jagh komma til tigh igen, om man lefwer, och tå skal Sara hafwa en son.

15. Tå nekade Sara och sade: Jagh log intet; och wardt förfärad. Men han sade: Thet är icke så, tu logst.

16. Tå stodo männerna vp tädan, och wände sigh åth Sodom, och Abraham fölgde them, och ledsagade them.

17. Och HERREN sade: Huru kan jagh dölja för Abraham thet jagh giör?

18. Efter han skal warda til ett stort och mächtigt folck, och all folck på jordene skola warda wälsignade i honom.

19. Ty jagh weet, at han befaller sinom barnom, och sino huse efter sigh, at the skola hålla HERRANS wägar, och giöra hwad rätt och godt är, på thet at HERREN skal låta komma öfwer Abraham alt thet han honom låfwat hafwer.

20. Och HERREN sade: J Sodom och Gomorra är ett roop, thet är stort, och theras synder äro ganska swåra.

21. Therföre skal jagh fara nedh, och see til om the alt giordt hafwa efter ropet som för migh kommit är; eller om thet icke så är, at jagh må wetat.

22. Och männerna wände sitt ansichte, och gingo åth Sodom. Men Abraham wardt ståndandes för HERRANOM.

23. Och trädde fram til honom, och sade: Wilt tu tå förgiöra then rättferdiga medh then ogudachtiga?

24. Kunde hända at i stadenom wore femtijo rättferdige, wille tu them förgiöra, och icke skona the rumena för femtijo rättferdiga skul, som ther inne wore?

25. Bort thet ifrå tigh at tu thet giöra skulle, och döda then rättferdiga medh then ogudachtiga, och at them rättferdiga skulle gå lika som the ogudachtiga, bort thet ifrå tigh som alla werldenes domare äst, sådana straff låter tu icke gå.

26. HERREN sade: Finner jagh femtijo rättferdiga i Sodom stadh, så wil jagh skona allestädz i all rum för theras skul.

27. Abraham swarade och sade: Ach sij, jagh hafwer taget migh före at tala medh Herranom, ändoch jagh är stofft och aska.

28. Om ther wore fem mindre än femtijo rättferdige inne, wille tu tå förgiöra hela staden för the fem skul? Han sade: Finner jagh ther inne fem och fyratijo, så wil jagh icke förgiöra them.

29. Och han talade än tå ytterligare til honom och sade: Måtte hända at man finner ther fyratijo inne. Och han sade: Jagh wil intet giöra them för the fyratijo skul.

30. Och Abraham sade: Herre, tag icke til mißtyckie, om jagh ännu talar något: Måtte hända at man finner ther tretijo inne. Han swarade: Finner jagh ther tretijo inne, så wil jagh intet giöra them.

31. Och han sade: Ach sij, jagh hafwer taget migh före at tala medh min Herra: Måtte hända at man finner tiugu ther inne. Han swarade: Jagh wil icke förgiöra them för the tiugu skul.

32. Och han sade: Tag icke til mißtyckie Herre, om jagh talar än en tijd, måtte hända at man finner tijo ther inne. Han sade: Jagh wil icke förgiöra them för the tijo skul.

33. Och HERREN gick bort, sedan han hade vthtalat medh Abraham. Och Abraham wände om, och gick heem til sitt igen.

19. Capitel.

När the twå män eller Änglar woro gångne ifrån Abraham, kommo the til Sodom, och blefwo til herberges inbudne af Lot, v. 1. Ther wine the Sodomiter om nattena öfwerfalla them; men the wordo slagne medh blindhet, så at the intet funno på huusdörena, v. 4. Sedan förkunnade the ock Lot Sodoms vndergång, v. 12. Och hade honom medh hans hustru och döttrar ther vth, v. 16. Tå han vthkommen war, lät HERREN regna swafwel och eld af HERRANOM öfwer Sodom och Gomorra, och förgiorde them, v. 24. Men Lots hustru såg tilbaka, och blef wänd vthi een saltstod, v. 26. Sedan gåfwo hans döttrar honom wijn, at han blef drucken, och owetandes skämde them båda, v. 30.

Och the twå Änglarna kommo om aftonen til Sodom; och Lot satt i Sodom i portenom: Och tå han såg them, stod han vp emot them, och bugade sigh medh sitt ansichte neder på jordena:

2. Och sade: Sij Herre, kommer vthi edar tienares huus, och blifwer ther öfwer nattena: Låter twåå edra fötter, och i morgon stå J bittida vp, och faren edar wägh. The sade: Neij, men wij wilje blifwa öfwer nattena på gatone.

3. Tå nödgade han them fast, och the gingo in medh honom, och the kommo vthi hans huus. Och han giorde them een måltid, och bakade them osyrat brödh, och the åto.

4. Men förra än the lade sigh, kommo the män af stadenom Sodom, och omhwärfde huset, vnge och gamle, och alt folcket tilhopa.

5. Och kallade Lot vth, och sade til honom: Hwar äro männerna som til tigh ingångne äro i thenna nattene? Lät them gå här vth til oß, at wij måge känna them.

6. Lot gick vth til them för dörena, och smälde dörena igen efter sigh.

7. Och sade: Ach käre bröder, giörer icke så illa.

8. Sij, jagh hafwer twå döttrar, the hafwa ännu ingen man kändt, them wil jagh få vth til eder, och faren medh them som eder täckes; at J ju intet ondt giören thesse männerna: Ty therföre äro the ingångne vnder mitt taaks skugga.

9. Men the sade: Kom hijt. Tå sade the: Äst icke tu allena en främling här inne, och wilt nu regera? Nu wäl, wij wilje giöra tigh mera ondt än them. Och the trängde sigh hårdeliga medh wåld in på mannen Lot, och the lupo til, och wille slå vp dörena.

10. Men männerna räckte handen vth, och togo Lot in til sigh i huset, och smälde dörena til.

11. Och männerna, som för dörene woro af huset, slogo the medh blindhet, både små och stora, så at the icke kunde finna dörena.

12. Och männerna sade til Lot: Hafwer tu ock här inne några mågar, eller söner, eller döttrar? Alla the som tigh tilhöra i stadenom, them haf här vthu thetta rumet:

13. Ty wij skole förgiöra thetta rumet; therföre at theras roop är stort för HERRANOM, och HERREN hafwer vthsändt oß til at förgiöra them.

14. Tå gick Lot vth, och talade medh sina mågar, som skulle hafwa hans döttrar, och sade: Giörer redo, och går vthu thetta rum, förty, HERREN skal förgiöra thenna stadh. Men them syntes thet wara gabberij.

15. När nu morgonroden vpgick, skyndade Änglarna på Lot, at han skulle läta sigh lida, och sade: Giör redo, tag tina hustru och tina twå döttrar, som tu hafwer, at tu ock icke förgås vthi thenna stadsens mißgierningom.

16. Som han ännu fördrögde, togo männerna honom widh handena, och hans hustru, och hans twå döttrar, efter HERREN wille skona them, och ledde honom vth, och läto honom vth för staden.

17. Och som the hade haft honom vth, sade the, förwara tina siäl, och se icke tilbaka, och statt icke i alla thenna engd; men på berget vndsätt tigh, at tu icke förgås.

18. Tå sade Lot til them: Ach neij min Herre.

19. Sij, efter tin tienare hafwer funnet nådh för tin ögon, så giör doch tina barmhertighet stora, som tu på migh bewijst hafwer, at tu skulle behålla mina siäl widh lijf: Jagh kan icke förwara migh på bergena, migh måtte något ondt wederkomma, at jagh blefwe död.

20. Sij, ther är en stadh icke långt hädan, ther jagh infly må, och han är liten, ther wil jagh förwara migh; är han doch liten, at min stäl må ther blifwa widh lijf.

21. Tå sade han til honom: Sij, i thesse stycke hafwer jagh ock sedt til tigh, at jagh icke wil omstörta then staden ther tu om talade.

22. Lät lida tigh, och förwara tigh ther; ty jagh kan intet giöra til thes tu kommer ther in. Ther af är then staden nämnd Zoar.

23. Och Solen war vpgången på jordena, tå Lot kom in vthi Zoar.

24. Tå lät HERREN regna swafwel och eld ifrå HERRANOM af himmelen öfwer Sodom och Gomorra.

25. Och omstörte the städer i alla then engden, och alla the som i städerne bodde, och alt thet på landena wäxt war.

26. Och hans hustru såg tilbaka, och wardt een saltstod.

27. Men Abraham stod vp om morgonen bittida, på thet rumet ther han förr hade ståndet för HERRANOM;

28. Och såg vth emot Sodom och Gomorra, och alt landet i then engden, och fick see, at ther vpgick ett damb af landena, lika som en röök af en vgn.

29. Ty, tå Gudh omstörte the städer i then engdene, tänckte han på Abraham, och frälste Lot vthu the städer som han omstörte, ther Lot vthi bodde.

30. Och Lot foor vthur Zoar, och blef på bergena medh båda sina döttrar; ty han fruchtade at blifwa i Zoar: Och låg vthi ene bergskrefwo, han och båda hans döttrar.

31. Tå sade then äldsta til then yngsta: Wår fader är gammal, och ingen man är meer på jordene, som til oß ingå kan efter alla werldenes sedwänjo.

32. Kom lät oß gifwa wår fader dricka wijn, och läggiom oß när honom, at wij mågom behålla sädh af wår fader.

33. Och så gåfwo the theras fader dricka wijn i then nattene. Och then äldsta gick in, och lade sigh när sinom fader; och han wardt intet warse när hon lade sigh, eij heller när hon stod vp.

34. Om morgonen sade then äldsta til then yngsta: Sij, jagh låg i går när min fader, låt oß ock i thenna nattene gifwa honom dricka wijn, at tu ock må gå in til honom, och läggia tigh när honom, at wij behålle sädh af wår fader.

35. Och så gåfwo the theslikes i then nattene sin fader dricka wijn. Och then yngsta gick ock in, och lade sigh när honom; och han wardt thet intet warse när hon lade sigh nedh, eij heller när hon stod vp.

36. Och så wordo the båda Lotz döttrar hafwande af sin fader.

37. Och then äldsta födde en son, then hon kallade Moab, af honom kommo the Moabiter, alt in til thenna dagh.

38. Och then yngsta födde ock en son, och hon kallade hans namn Ammi barn. Af honom kommo Ammons barn, alt in til thenna dagh.

20. Capitel.

Sedan reste Abraham ifrå Mamre, och wardt en främling i Gerar: Ther sade han om fine hustru Sara, at hon war hans syster, v. 1. Ther af lät Konung Abimelech hämta henne til sigh, v. 2. Doch när han wardt ther om af Gudh förmant vthi en dröm, v. 3. Gaf han henne Abraham igen, v. 8. Och ther til skäncker och gåfwor, v. 14. Så bad tå Abraham för Abimelech, och Gudh botade hans qwinnor, som för Saras skul i medlertijd intet kunde föda, v. 17.

Så foor Abraham tädan in i landet söder vth, och bodde emellan Kades och Zur, och wardt en främling i Gerar.

2. Och sade om sine hustru Sara, thet är min syster. Tå sände Abimelech Konungen i Gerar efter henne, och lät hämta henne.

3. Men Gudh kom til Abimelech om nattena i dröm, och sade til honom: Sij, tu måste döö för then qwinnona skul som tu tagit hafwer; ty hon är ens mans ächta hustru.

4. Men Abimelech hade ännu intet kommet widh henne: Och han sade; Herre, wilt tu ock dräpa ett rättferdigt folck?

5. Sade han icke til migh; hon är min syster? Och hon sade theslikes, han är min broder: Hafwer jagh doch thetta giordt medh enfaldigt hierta, och oskyldiga händer.

6. Och Gudh sade til honom i drömen: Jagh weet ock, at tu thet medh enfaldiga hierta giordt hafwer, therföre hafwer jagh ock bewarat tigh, at tu icke skulle synda emot migh, och hafwer icke tilstadt at tu skulle komma widh henne.

7. Så få nu mannenom sina hustru igen; ty han är en Prophete, och lät honom bedia för tigh, så behåller tu lifwet. Hwar tu icke öfwergifwer henne, så weet at tu måste döden döö, och alt thet tigh tilhörer.

8. Tå stod Abimelech bittida vp om morgonen, och kallade alla sina tienare, och sade alt thetta i theras åhöro. Och the män alle fruchtade sigh swårliga.

9. Och Abimelech kallade ock så Abraham, och sade til honom: Hwij hafwer tu oß thetta giordt? Och hwad hafwer jagh brutet tigh emot, at tu wille komma så stoor synd vppå migh och mitt rike? Tu hafwer icke så giordt emot oß som man giöra skulle.

10. Och Abimelech sade ytterligare til Abraham: Hwad hafwer tu ansedt, at tu så giorde?

11. Abraham sade: Jagh tänckte, til äfwentyrs i thesso rume är ingen Gudzfruchtan, och the slå migh ihiäl för mina hustru skul.

12. Och är hon sannerliga min syster; ty hon är mins faders dotter, men icke mine moders dotter: Och jagh tog migh henne til hustru.

13. Och tå Gudh böd migh at jagh skulle wandra vthu mins faders huse, sade jagh til henne: Giör thenna barmhertighet medh migh, hwart wij kommom, at tu säger at jagh är tin broder.

14. Tå tog Abimelech fåår och fää, tienare och tienarinnor, och gaf Abrahain, och fick honom igen hans hustru Sara.

15. Och sade: Sij, mitt land står tigh öpet, bo hwar tigh täckes.

16. Och sade til Sara: Sij, jagh hafwer gifwet tinom broder tusende silfwerpenningar: Sij, han skal wara tigh til een ögnatäckelse för alla the som när tigh äro, ehwart tu faar, och en förswarare.

17. Och Abraham bad til Gudh, och Gudh botade Abimelech, och hans hustru, och hans tiensteqwinnor, at the födde barn.

18. Ty HERREN hade tilförene hårdeliga tillycht alla qweder i Abimelechs huse, för Sara Abrahams hustru skul.

21. Capitel.

Ther efter tå Abraham 100 åhr gammal war, besökte HERREN Sara som han låfwat hade, och hon födde Abraham en son, then han kallade Jsaac, v. 1. Och lät omskära honom på ottonde dagen, v. 4. Sedan wardt Jsmael, efter han war en bespottare, medh sine moder Hagar vthdrifwen, v. 9. Och blef boendes i then öknene Pharan, v. 20. På samma tiden giorde ock Abraham förbund medh Abimelech, serdeles om then watubrunnen som theras tienare hade warit oense om, v. 22.

Och HERREN sökte Sara såsom han sagt hade, och HERREN giorde medh henne såsom han talat hade.

2. Och Sara wardt hafwandes, och födde Abraham en son i sinom ålderdom, widh then tiden, som Gudh honom föresagt hade.

3. Och Abraham nämnde sin son, som honom född war, Jsaac, then honom Sara födt hade.

4. Och omskar honom på ottonde dagen, som Gudh honom budit hade.

5. Hundrade åhr gammal war Abraham, tå honom hans son Jsaac födder war.

6. Och Sara sade: Gudh hafwer giordt migh ett löije, ty hwilken thet får höra, han får lee åth migh.

7. Och sade ytterligare: Ho torde ock säija Abraham sielfwom, at Sara dägde barn, och hade födt honom en son i sinom ålderdom?

8. Och barnet wäxte, och wardt afwandt: Och Abraham giorde ett stort gästebud then dagen tå Jsaac afwandes.

9. Och Sara fick see then Egyptiska qwinnones Hagars son, then hon Abraham födt hade, at han war en bespottare.

10. Och sade til Abraham: Drif thenna tiensteqwinnona vth medh hennes son, ty thenne tiensteqwinnones son skal icke ärfwa medh min son Jsaac.

11. Thetta ordet behagade Abraham ganska illa, för sin son skul.

12. Men Gudh sade til honom: Lät tigh icke tyckia hårdt wara om pilten och tiensteqwinnona. Alt thet Sara tigh sagt hafwer, så lyd henne: Förty i Jsaac skal säden tigh nämnd warda.

13. Jagh skal ock giöra tiensteqwinnones son til folck, therföre at han tin sädh är.

14. Tå stod Abraham bittida vp om morgonen, och tog brödh och een flasko medh watn, och lade på Hagars rygg, och pilten medh, och lät gå henne. Hon gick sin wägh, och foor will i öknene widh BerSaba.

15. Tå nu watnet i flaskone war förtärdt, kastade hon pilten vnder en buska.

16. Och gick bort, och satte sigh twärs öfwer, långt ifrå widh ett armborst skott: Ty hon sade; Jagh gitter icke see vppå at pilten döör: Och widh hon satt twärt öfwer, hoof hon vp sina röst och greet.

17. Tå hörde Gudh piltens röst, och Gudz Ängel kallade Hagar af himmelen, säijandes: Hwad skadar tigh Hagar? Fruchta tigh intet, förty Gudh hafwer hördt piltens röst, ther han ligger.

18. Statt vp, tag pilten, och halt honom medh tina händer: Ty jagh skal giöra honom til stort folck.

19. Och Gudh öpnade hennes ögon, at hon fick see en watubrunn. Tå gick hon til och fylte sina flasko medh watn, och gaf piltenom dricka.

20. Och Gudh war medh piltenom; Han wäxte och bodde i öknene, och wardt en godh skytte.

21. Och bodde i then öknene Pharan: Och hans moder tog honom hustru vthu Egypti land.

22. På samma tiden talade Abimelech och Phicol hans häärhöfwitzman medh Abraham, och sade: Gudh är medh tigh vthi alt thet tu giör.

23. Så swär migh nu widh Gudh, at tu är migh icke arg, eller minom barnom, eller minom barnabarnom: Vtan then barmhertighet, som jagh hafwer giordt medh tigh, then giör ock medh migh, och landena, ther tu en främling vthi äst.

24. Tå sade Abraham: Jagh wil swärja.

25. Och Abraham straffade Abimelech för then watubrunnen skul, som Abimelechs tienare hade taget medh wåld.

26. Tå swarade Abimelech: Jagh hafwer icke wist ho thet giorde: Eij heller sade tu migh thet, ther til hafwer jagh icke hördt thet förra än i dagh.

27. Tå tog Abraham fåår och fää, och gaf Abimelech: Och giorde både ett förbund medh hwar annan.

28. Och Abraham stälte siu lamb afsides.

29. Sade Abimelech til Abraham: Hwad skola the siu lamb, som tu hafwer stält ther afsides?

30. Han swarade: Siu lamb skal tu taga af mine hand, at the skola wara migh til ett witnesbyrd, at jagh thenna brunn grafwit hafwer.

31. Ther af heter thet rumet BerSaba, at the både medh hwar annan ther så sworo.

32. Och altså giorde the thet förbund i BerSaba. Tå stodo Abimelech och hans häärhöfwitzman Phicol vp, och drogo in i the Philisteers land igen.

33. Och Abraham plantade trää i BerSaba, och predikade ther om HERRANS ewiga Gudz namn.

34. Och war en främling vthi the Philisteers land i långan tijd.

22. Capitel.

Sedan thetta skedt war, försökte Gudh Abraham, och böd at han skulle offra sin son Jsaac, v. 1. Abraham lydde HERRAN, och wille hafwa offrat Jsaac, v. 3. Men HERRANS Ängel förhindrade honom, v. 11. Och på nytt tilsade honom then wälsignade Säden, v. 15. Ther efter fick han kundskap af sin broder Nahor, at Gudh ock honom medh barn wälsignat hade, ibland andra medh Bethuel, af hwilken sedan Rebecka föddes, v. 20.

Sedan thet skedt war, försökte Gudh Abraham, och sade til honom: Abraham. Och han swarade: Här är jagh.

2. Och han sade: Tag Jsaac tin enda son, then tu kär hafwer, och gack bort vthi Moria land, och offra honom ther til ett brenneoffer på ett berg thet jagh tigh säijandes warder.

3. Tå stod Abraham bittida vp om morgonen, och sadlade sin åsna, och tog medh sigh twå drängar, och sin son Jsaac, och högg sönder wedh til brenneoffer, stod vp och gick bort til thet rum, som Gudh honom sagt hade.

4. På tredie dagen hoof Abraham sin ögon vp, och såg rumet långt ifrå.

5. Och sade til sina dränger: Blifwer i här medh åsnanom, jagh och pilten wiljom gå tijt bort, och när wij tilbedit hafwom, wilje wij komma igen til eder.

6. Och Abraham tog weden til brenneoffret, och lade then på sin son Jsaac. Men han tog elden och knifwen i sina hand, och gingo så både tilsamman.

7. Tå sade Jsaac til sin fader Abraham: Min fader. Abraham swarade: Här är jagh min son. Och han sade: Sij, här är elden och weden, hwar är nu fåret til brenneoffret?

8. Abraham swarade: Gudh förseer wäl fåret, min son, til brenneoffret: Och the gingo både tilsamman.

9. Och som the kommo til rumet ther Gudh honom af sagt hade, bygde Abraham ther ett altare, och lade weden ther vppå, bandt sin son Jsaac, och lade honom på altaret ofwan på weden.

10. Och vthräckte sina hand, och tog til knifwen, at han skulle slachta sin son.

11. Tå ropade honom HERRANS Ängel af himmelen, och sade: Abraham, Abraham. Han swarade. Här är jagh.

12. Han sade: Kom intet tina hand widh pilten, och giör honom intet; ty nu weet jagh, at tu fruchtar Gudh, och hafwer icke skonat tin enda son för mina skul.

13. Tå hoof Abraham sin ögon vp, och såg en wädur baak sigh, bekaijad medh hornen vthi en törnebuska: Och gick tijt, och tog then wäduren, och offrade honom til ett brenneoffer i sins sons stadh.

14. Och Abraham kallade thet rumet, HERREN Seer: Af hwilko man ännu i dagh säger; På berget, ther HERREN sedd warder.

15. Och HERRANS Ängel ropade åter til Abraham af himmelen,

16. Och sade: Jagh hafwer sworit widh migh sielf, säger HERREN, efter tu thetta giorde, och icke skonade tin enda son,

17. At jagh skal wälsigna, och föröka tina sädh såsom stiernorna på himmelen, och såsom sanden på hafsens strand: Och tin sädh skal besittia sina fienders portar.

18. Och i tine sädh skal alt folck på jordene wälsignat warda, therföre at tu mine röst lydt hafwer.

19. Sedan gick Abraham til drängerna igen, och giorde sigh redo, och drogo tilsammans til BerSaba, och bodde ther.

20. Tå thetta så skedt war, begaf sigh at Abraham wardt sagt: Sij, Milca hafwer ock födt barn tinom broder Nahor;

21. Nemlig Vz then förstfödda, och Bus hans broder, och Kemuel, af hwilkom the Syrier komne äro.

22. Och Kesed, och Haso, och Pildas, och Jidlaph, och Bethuel.

23. Men Bethuel födde Rebecka. Thesse otta födde Milca Nahor, Abrahams broder.

24. Och hans frilla benämnd Rehuma födde ock, nemlig Tebah, Gaham, Thahas, och Maacha.

23. Capitel.

Tå Sara war 127 åhr gammal, blef hon död vthi Hebron, v. 1. Så köpte Abraham en åker af Ephron then Hetheen til begrafnings platz för 400 siklar filfwer, v. 3. Och begrof henne ther, vthi then dubbel kulone, som ther vppå war, v. 19.

Sara lefde i hundrade siu och tiugu åhr;

2. Och blef död i then hufwudstaden som kallas Hebron i Canaans lande. Tå kom Abraham til at söria och begråta henne.

3. Sedan stod han vp ifrå hennes lijk, och talade til Hetz barn och sade:

4. Jagh är en främling och en gäst när eder, gifwer migh en arfrätt til begrafning när eder, at jagh må begrafwa min döda som för migh ligger.

5. Tå swarade Hetz barn Abraham, och sade til honom:

6. Hör oß käre herre, tu äst en Gudz förste när oß; begraf tin döda vthi wåra bästa grifter: Jngen menniskia af oß skal förwägratigh, at tu begrafwer tin döda i hans graf.

7. Tå stod Abraham vp, och bugade sigh för landsens folcke, nemlig för Hetz barnom.

8. Och han talade medh them, och sade: Är thet eder i sinnet, at jagh begrafwer min döda som för migh ligger, så hörer migh, och beder för migh in för Ephron Zoars son,

9. At han gifwer migh sina dubbelkulo, then han hafwer i endanom på sinom åker, för reda penningar, läter migh henne få när eder til een arfgrift.

10. Ty Ephron bodde ibland Hetz barn. Tå swarade Ephron then Hetheen Abraham i Hetz barnas åhöro, för allom them, som vth-och ingingo genom hans stadzport, och sade:

11. Neij, min herre, vtan hör til hwad jagh säija wil: Jagh gifwer tigh åkren, och then kulon medh, som ther inne är, och gifwer tigh honom för mitt folcks barnas åsyn, til at begrafwa tin döda.

12. Tå bugade sigh Abraham för landsens folcke,

13. Och talade til Ephron i landsens folcks åhöro, och sade: Wil tu höra migh, så tag penningar af migh för åkren, the jagh tigh gifwa wil, och så wil jagh ther begrafwa min döda.

14. Ephron swarade Abraham, och talade til honom:

15. Min herre, hör doch migh: Marken är wärd fyrahundrade siklar silfwer, men hwad kan thet draga emellan migh och tigh? Begraf man tin döda.

16. Abraham hörde Ephron, och wog honom penningarna til, som han nämndt hade, hwilket Hetz barn åhörde, nemlig, fyrahundrad siklar silfwer, som tå gäfwe och gängse woro.

17. Och så wardt Ephrons åker, ther then dubbelkulan inne war, twärs öfwer Mamre, tilägnad Abraham til ewärdeliga ägo, medh kulone ther inne, och medh all trää omkring åkren,

18. J Hetz barnas, och allas theras åsyyn, som genom hans stadzport vth-och ingingo.

19. Sedan begrof tå Abraham Sara sina hustru vthi kulone i åkrenom then dubbel war, twärs öfwer ifrå Mamre, thet är Hebron i Canaans lande.

20. Och alt så wardt Abraham stadfäst then åkren, och kulan til begrafnings egendom af Hetz barnom.

24. Capitel.

När nu Abraham wardt gammal, wille han försöria sin son Jsaac medh een from hustru, tog förthenskul en eed af sin huustienare Eleazar, och sände honom til sin slächt i Mesopotamien ther om at beställa, v. 1. Tienaren drog åstad, tå han kom tijt, bad han HERRAN om lyckelig framgång, v. 10. Och han fan Rebecka Bethuels dotter, v. 15. Tackade Gudh, v. 26. Kom hos hennes föräldrar til herberge, v. 31. Och begärade henne Jsaac til hustru, v. 35. Hwilken han ock medh hennes moders och broders samtyckio bekom, v. 50. Förährade henne skäncker, v. 53. Förde henne heem, v. 59. Och så blef hon Jsaacs hustru, v. 67.

Och Abraham war gammal och wäl ålderstigen: Och HERREN hade wälsignat honom i all stycke.

2. Tå sade han til sin äldsta huustienare, then all hans tingist förestod: Lägg tina hand vnder mina länd:

3. Och swär migh widh HERRAN himmelens och jordenes Gudh, at tu icke tager minom sone hustru af Canaans döttrar, ibland hwilka jagh boor:

4. Vtan faar in vthi mitt fädernesland, och til mina slächt, och tag minom sone Jsaac hustru.

5. Tienaren sade: Om så hände, at qwinnan icke wille komma medh migh in i thetta land, skal jagh tå låta tin son komma tijt i landet igen, tädan tu kommen äst?

6. Abraham sade til honom: Wachta tigh therföre, at tu icke förer min son tijt igen.

7. HERREN himmelens Gudh, som migh tog vthu mins faders huse, och vthu mitt födzloland, then medh migh talat, och migh theslikes sworit och sagt hafwer: Thetta landet wil jagh gifwa tine sädh, han skal sända sin Angel fram för tigh, at tu skalt taga minom sone ther hustru.

8. Hwar nu qwinnan tigh icke fölia wil, så äst tu qwitt thenna eed: Allenast lät icke min son komma tijt igen.

9. Tå lade tienaren sina hand vnder Abrahams sin herres länd, och swor honom här vppå.

10. Så tog tienaren tijo Camelar, af sin herres Camelar, och drog åstad, och hade medh sigh af allehanda sin herres håfwor, och war vppe, och foor til Mesopotamien til Nahors stadh.

11. Ther lät han Camelarna blifwa vtan för stadenom, widh en watubrunn, om aftonen tå qwinfolcken plägade ther komma och taga watn,

12. Och sade: HERRE min herres Abrahams Gudh, kom i dagh emot migh, och giör barmhertighet medh minom herra Abraham.

13. Sij, jagh står här när watubrunnenom, och theras döttrar, som boo i thenna stadh, warda här vthkommande til at taga watn.

14. Hwar nu någon piga kommer, och jagh säger til henne: Halt hijt tina kruko, och lät migh dricka, och hon säger: Drick, jagh wil ock gifwa tina Camelar dricka, at hon är then samma, som tu hafwer beskärdt tinom tienare Jsaac, och at jagh ther på må förstå at tu hafwer giordt barmhertighet medh minom herra.

15. Och förra än han vthtalat hade: Sij, Rebecka Bethuels dotter kom vth, hwilken är Milca son, then Nahors Abrahams broders hustru war, hon bar ena kruko på axlarna.

16. Och hon war een ganska dägelig piga vnder ansichtet, och war ännu jungfru, och ingen man hade kändt henne: Hon kom nedh til brunnen, och fylte krukona, och wille gå heem igen.

17. Tå lop tienaren emot henne och sade: Lät migh dricka något litet watn af tine kruko.

18. Och hon sade: Drick min herre. Och strax tog hon krukona nedh på sina hand, och gaf honom dricka.

19. Och tå hon hade gifwit honom dricka, sade hon: Jagh wil ock ösa watn åth tina Camelar, til thes at the få alla dricka.

20. Och hon slog strax watnet vthu krukone i hoon, och lop åter til brunnen til at ösa, och watnade alla hans Camelar.

21. Men mannen vndrade på henne, och war stilla, til thes han kunde få weta, om HERREN hade giordt hans reso lyckosam, eller eij.

22. Tå nu alle Camelarna hade drucket, tog han fram ett gyldene ännespann, wägandes en half sikel; och twå armringar til hennes händer, wägande tijo siklar guld.

23. Och sade: Min dotter, hwem hörer tu til? Säg migh doch thet: Hafwe wij ock rum til at få herberge i tins faders huse?

24. Hon sade til honom: Jagh är Bethuels dotter, Milcas sons, som hon hafwer födt Nahor.

25. Och hon sade ytterligare til honom: Är ock så myckit halm och foder när oß, och rum nogh til herberge.

26. Tå bögde mannen sigh nedh, och bad til HERRAN,

27. Och sade: Lofwad ware HERREN mins herres Abrahams Gudh, som icke hafwer tagit sina barmhertighet och sina sanning ifrå minom herra: Förty, HERREN hafwer fördt migh then rätta wägen til mins herres broders huus.

28. Och pigan lop, och sade alt thetta i sins moders huse.

29. Och Rebecka hade en broder som heet Laban: Och Laban lop vth til mannen widh brunnen.

30. Och när han såg ännespannet, och armringarna i sine systers händer, och hörde Rebeckas sine systers ord, at hon sade: Så hafwer mannen sagt migh; Kom han til mannen: Och sij, han stod när Camelarna widh brunnen:

31. Och sade: Kom här in tu HERRANS wälsignade, hwij står tu här vthe? Jagh hafwer rymdt huset, och giordt rum för Camelarna.

32. Så hade han mannen in i huset, och lade af Camelarna, och gaf them halm och foder, och watn til at twå hans fötter, och männernas, som medh honom woro.

33. Och satte maat för honom. Tå sade han: Jagh wil icke äta, förra än jagh hafwer werfwat mitt ärende. The swarade: Säg.

34. Han sade: Jagh är Abrahams tienare.

35. Och HERREN hafwer rikeliga wälsignat min herra, och han är stoor worden, och han hafwer gifwit honom fåår och fää, silfwer och guld, tienare och tienarinnor, Camelar och åsnar.

36. Ther til hafwer Sara mins herres hustru födt minom herra en son i sinom ålderdom, honom hafwer han gifwit alt thet han hafwer.

37. Och min herre hafwer tagit en eed af migh, och sagt: Tu skalt icke taga minom sone någon hustru af the Cananeers döttrar, i hwilkas land jagh boor:

38. Vtan faar bort til mins faders huus, och til mina slächt, tag ther minom sone hustru.

39. Men jagh sade til min herra: Huru? Om qwinnan icke wil följa migh?

40. Tå sade han til migh: HERREN, för hwilkom jagh wandrar, warder såndande sin Ängel medh tigh, och skal giöra tin wägh lyckosam, så at tu skalt taga minom sone hustru af mine slächt, och mins faders huse.

41. Tå skal tu wara min eed qwitt, när tu kommer til mina slächt; gifwa the tigh icke, så ästu min eed qwitt.

42. Så kom jagh i dagh til brunnen, och sade: HERRE, mins herres Abrahams Gudh, hafwer tu giordt min wägh lyckosam then jagh nu reser:

43. Sij, så står jagh här widh watubrunnen; när nu een Jungfru kommer här vth til at taga watn, och jagh säger til henne: Gif migh litet watn at dricka af tine kruko;

44. Och hon warder säijandes: Drick tu: Jagh wil ock watna tina Camelar, thet är then qwinna som HERREN hafwer beskärdt mins herres sone.

45. Förra än jagh nu sådana ord vthsagt hade i mino hierta, sij, tå kom Rebecka vth medh ene kruko på sine axel, och gick nedh åth brunnen til at taga watn. Tå sade jagh til henne: Gif migh dricka.

46. Och hon tog snarliga krukona af sine axel, och sade: Drick; tina Camelar wil jagh ock watna. Så drack jagh, och hon watnade ock så Camelarna.

47. Och jagh frågade henne, och sade: Hwars dotter ästu? Hon swarade: Jagh är Bethuels dotter Nahors sons, som Milca honom födt hafwer. Tå hängde jagh ett ännespan på hennes anlete, och armringar öfwer hennes händer,

48. Och bögde migh neder, och bad til HERRAN, och lofwade HERRAN mins herras Abrahams Gudh, som migh hade fördt rätta wägen, at jagh skulle taga til hans son, mins herras broders dotter.

49. Om Jnu äre the, som bewisen minom herra barmhertighet och sanning, så säger migh thet: Hwar ock icke, så säger migh ock thet; at jagh wänder migh antingen til then högra sidona, eller til then wenstra.

50. Tå swarade Laban och Bethuel, och sade: Thet är vthgångit af HERRANOM; therföre kunne wij intet säija tigh emot hwarken ondt eller godt.

51. Ther är Rebecka för tigh, tag henne, och faar tin wägh, at hon blifwer tins herres sons hustru, som HERREN sagt hafwer.

52. Tå Abrahams tienare hörde thessa ord, bugade han sigh til jordena för HERRANOM.

53. Och tog fram silfwer och gyldene klenodier och kläder, och gaf them Rebecka: Men hennes broder och moder gaf han örter.

54. Tå åt han och drack samt medh männerna, som medh honom woro, och blefwo ther öfwer nattena. Om morgonen stod han vp, och sade: Läter migh fara til min herra.

55. Men hennes broder och moder sade: Lät doch blifwa pigona widh tijo dagar när oß; sedan skal tu fara.

56. Tå sade han til them: Förhåller migh icke, förty, HERREN hafwer giordt min wägh lyckosam: släpper migh at jagh faar til min herra.

57. Tå sade the: Läter oß kalla pigona, och fråga hwad hon säger ther til.

58. Och the kallade Rebecka, och sade til henne: Wil tu fara medh thenne mannenom? Hon swarade: Ja, jagh wil medh honom.

59. Så läto the Rebecka sina syster fara medh hennes ammo, och Abrahams tienare, och hans följare.

60. Och the wälsignade Rebecka och sade til henne: Tu äst wår syster, förkofra tigh til tusende tusend, och tin sädh besittie sina fiendars portar.

61. Så redde Rebecka sigh til medh sina pigor, och satte sigh på Camelarna, och fölgde mannen efter. Och tienaren tog Rebecka til sigh, och foor sin wägh.

62. Men Jsaac kom ifrå then brunnen, som kallades thens lefwandes och seendes; ty han bodde i thet landet söder vth.

63. Och war vthgången til at bedia i markene om aftonen, och hof vp sin ögon, och såg at Camelarna kommo ther.

64. Och Rebecka hof vp sin ögon och såg Jsaac. Tå steg hon af Camelen;

65. Och sade til tienaren: Hwad man är thet, som kommer emot oß på markene? Tienaren sade: Thet är min herre. Tå tog hon mantelen och hölde sigh.

66. Och tienaren förtalde Jsaac alt huru han sakena vthrättat hade.

67. Tå förde Jsaac henne in i sins moders Saras hyddo, och tog Rebecka, och hon wardt hans hustru; och han wardt kär åth henne. Och så wardt Jsaac hugswalad öfwer sina moder.

25. Capitel.

Abraham tog åter een hustru benämnd Ketura, hon födde honom sex söner, v. 1. Them gaf han skäncker: Men Jsaac gaf han alt sitt godz, v. 5. Ther efter blef Abraham död 175 åhr gammal, v. 7. Och hans söner Jsmael och Jsaac begrofwo honom, v. 9. Jsmael födde 12 söner, och blef död, v. 12. Jsaac hade Rebecka til hustru. Hon blef ock hafwandes, v. 19. Och födde twillingar, Esau och Jacob, v. 24. Esau sålde sin förstfödzlorätt för en grynwälling, v. 29.

Abraham tog åter ena hustru, hon heet Ketura.

2. Hon födde honom Simran och Jacksan, Medan och Midian, Jjsbak och Suah.

3. Men Jacksan födde Seba och Dedan. Dedans barn woro Assurim, Letusim, och Leummim.

4. Midians barn woro Epha, Epher, Hanoch, Abida och Eldaa; thesse äro alle Ketura barn.

5. Men Abraham gaf alt sitt godz Jsaac.

6. Men the barnen som han hade af frillorna, gaf han skäncker, och lät them fara ifrå sin son Jsaac, mädan han än lefde, öster vth i österlanden.

7. Men Abrahams ålder, som han lefde, war hundrade fem och siutijo åhr.

8. Och blef siuk, och dödde i en rolig ålder, tå han af ålder och lefwande mätter war; och wardt samlad til sitt folck.

9. Och honom begrofwo hans söner Jsaac och Jsmael i then dubbelkulone, på Ephrons åker Zohars Hetheens sons, som ligger emot Mamre;

10. J then markene, som Abraham köpt hade af Hetz barnom. Ther är Abraham begrafwen medh Sara sine hustru.

11. Och efter Abrahams dödh wälsignade Gudh hans son Jsaac. Och han bodde widh then brunnen som kallades thens lefwandes och seendes.

12. Thetta är Jsmaels Abrahams sons slächt, som Hagar Saras tiensteqwinna af Egypten födde honom.

13. Och thetta är Jsmaels barnas namn ther theras slächte hafwa namn af: Jsmaels första son Nebajoth, Kedar, Adbeel, Mibsam,

14. Misma, Duma, Massa,

15. Hadar, Thema, Jetur, Naphis och Kedma.

16. Thesse äro Jsmaels barn medh theras namn, i theras byar och städer, tolf förstar.

17. Och thetta är Jsmaels ålder, hundrade och siu och tretijo åhr, och han wardt siuk och dödde, och wardt samkad in til sitt folck.

18. Men han bodde ifrå Hewila in til Zur emot Egypten, när man går til Assyrien, och satte sigh emot alla sina bröder.

19. Thetta är Jsaacs Abrahams sons slächte: Abraham födde Jsaac.

20. Men Jsaac war fyratijo åhr gammal tå han tog Rebecka til hustru, Bethuels Syrens af Mesopotamien dotter, Labans Syrens syster.

21. Men Jsaac bad HERRAN för sine hustru, ty hon war ofruchtsam: och HERREN hörde honom, och Rebecka hans hustru wardt hafwandes.

22. Och barnen stötte sigh medh hwar annan i hennes lijf. Tå sade hon: Efter migh skulle så gå, hwij är jagh tå worden hafwandes? Och gick bort til at fråga HERRAN.

23. Och HERREN sade til henne: Tw folck äro i tino lifwe, och twäggiahanda folck skola skiljas vthaf tino lifwe: och thet ena folcket skal öfwerwinna thet andra, och then större skal tiena then mindre.

24. Tå nu tiden kom at hon föda skulle, sij, tå woro twillingar i hennes lifwe.

25. Then förste som vthkom war rödh och ludin som ett skin: och the kallade honom Esau.

26. Strax ther efter kom hans broder vth, han hölt medh sine hand i Esaus fotablad, och the kallade honom Jacob. Sextijo åhr gammal war Jsaac tå the wordo födde.

27. Och tå drängerne wordo store, wardt Esau en jägare och en åkerman: men Jacob en from man, och bodde i tiäll.

28. Och Jsaac hade Esau kär, ty han plägade äta af hans weede: men Rebecka hade Jacob kär.

29. Och Jacob kokade en rätt: tå kom Esau af markene, och war trötter;

30. Och sade til Jacob: Gif migh äta af thenna röda rättenom, ty jagh är trötter. Ther af heter han Edom.

31. Men Jacob sade: Säl migh i dagh tin förstfödzlorätt.

32. Esau swarade: Sij, jagh måste doch döö, hwad warder migh then förstfödzlorätten nyttig?

33. Jacob sade: Så swär migh i dagh. Och han swoor honom: och sålde så Jacob sin förstfödzlorätt.

34. Tå gaf Jacob honom brödh och then grynwällingen, och han åt och drack, och stod vp, och gick tädan. Och så förachtade Esau sin förstfödzlorätt.

26. Capitel.

Ther efter kom en dyyr tijd i landet; så drog Jsaac til Abimelech the Philisteers Konung i Gerar, v. 1. Och sick thet löftet som hans fader hade bekommit, både om Canaans land och then wälsignade säden, v. 3. Ther föregaf han om sin hustru at hon war hans syster; men tå Abimelech thet förnam, straffade han honom therföre, v. 7. Gudh wälsignade honom ock ther medh många ägodelar, så at the Philisteer afwundades ther widh; giorde honom myckit förtreet, och wijste honom omsider ifrå sigh, v. 12. Men tå Abimelech såg at Gudh honom så myckit wälsignade, kom han och giorde ett förbund medh honom, v. 26. Esau tager sigh Hedniska hustrur, v. 34.

Så kom en dyyr tijd i landet, efter then förra, som war i Abrahams tijd: och Jsaac foor til Abimelech the Philisteers Konung til Gerar.

2. Tå vppenbarade sigh honom HERREN och sade: Faar icke nedh i Egypten; vtan blif i thet land som jagh säger tigh.

3. Blif en främling i thesso landena, och jagh skal wara medh tigh, och wälsigna tigh: förty, tigh och tine sädh skal jagh gifwa all thenna landen, och skal stadfästa min eed, som jagh tinom fader Abraham sworit hafwer.

4. Och skal föröka tina sädh såsom stiernorna på himmelen, och skal gifwa tine sädh all thenna landen: och igenom tina sädh skola all folck på jordene wälsignade warda:

5. Therföre at Abraham hafwer warit mine röst hörig, och hafwer hållet mina seder, min budh, mina stadgar, och min lagh.

6. Så bodde Jsaac i Gerar.

7. Och när folcket i then Landzändanom frågade honom om hans hustru, sade han Hon är min syster; ty han fruchtade at säija: Hon är min hustru; at the til ewentyrs icke måtte slagit honom ihiäl för Rebecka skul. Ty hon war dägelig vnder ansichtet.

8. Tå han nu hade warit ther en tijd lång, såg Abimelech the Philisteers Konung vth genom fenstret, och wardt warse, at Jsaac skemtade medh sine hustru Rebecka.

9. Tå kallade Abimelech Jsaac och sade: Sij, thet är tin hustru; hwij hafwer tu sagt, hon är min syster? Jsaac swarade honom: Jagh tänckte at jagh måtte til ewentyrs warda slagen ihiäl för hennes skul.

10. Abimelech sade: Hwij hafwer tu tå giordt oß thet? Måtte sachta hafwa skedt at någor af folcket hade lägrat sigh medh tine hustru, och så hade tu kommet skul vppå oß.

11. Tå böd Abimelech allo folckena och sade: Hwilken som kommer widh thenna mannen, eller hans hustru, han skal döden döö.

12. Och Jsaac sådde ther i landet, och fick thet åhret hundradefalt: ty HERREN wälsignade honom.

13. Och han wardt en mächtig man, gick och wäxte til, til thes han wardt ganska stoor.

14. Och hade mycket godz i fåår och fää, och mycket tienstefolck. Therföre afwundades the Philisteer widh honom.

15. Och kastade igen alla the brunnar, som hans faders tienare grafwet hade i hans faders Abrahams tijd, och fylte them vp medh jord:

16. Så at ock Abimelech sade til honom: Faar ifrå oß, ty tu äst worden oß för mächtig.

17. Tå foor Jsaac tädan, och slog vp sin tiäll i Gerars daal, och bodde ther.

18. Och lät vpgrafwa igen the watubrunnar, som the i hans faders Abrahams tijd grafwet hade, hwilka the Philisteer efter Abrahams dödh igenfylt hade: och kallade them widh samma namnet, som hans fader them kallat hade.

19. Grofwo ock Jsaacs tienare i dalenom, och funno ther en brunn medh lefwandes watn.

20. Men herdarna af Gerar trätte medh Jsaacs herdar och sade: Thetta watnet är wårt. Tå kallade han then brunnen Esek; therföre at the hade ther giordt honom högmod.

21. Tå grofwo the en annan brunn, ther trätte the ock öfwer: therföre kallade han honom Sitna.

22. Tå skyndade han sigh tädan, och grof en annan brunn; ther trätte the intet om: therföre kallade han honom Rehoboth, och sade: Nu hafwer HERREN gifwit oß rum, och lätit oß wäxa til i landena.

23. Ther efter foor han tädan til Ber Saba.

24. Och HERREN syntes honom i then nattene, och sade: Jagh är tins faders Abrahams Gudh; fruchta tigh intet, ty jagh är medh tigh, och skal wälsigna tigh, och föröka tina sädh för min tienare Abraham skul.

25. Tå bygde han ther sammastädz ett altare, och predikade om HERRANS namn, och vpslog ther sitt tiäll: och hans tienare grofwo ther en brunn.

26. Och Abimelech gick til honom af Gerar, och Ahusath hans wän, och Phicol hans häärhöfwitzman.

27. Men Jsaac sade til them: Hwij kommen J til migh? Hate J migh doch, och hafwen drifwit migh ifrån eder.

28. The sade: Wij see medh seende ögon at HERREN är medh tigh, therföre sade wij: Thet skal wara en eed emellan oß och tigh, och wiljom giöra ett förbund medh tigh,

29. At tu icke giör oß någon skada, lika som wij icke heller hafwe något afhändt tigh, och såsom wij eij heller hafwe giordt tigh annat än godt, och låtit tigh fara medh frijd: men nu ästu then som HERREN wälsignat hafwer.

30. Tå giorde han them een måltijd, och the åto och drucko.

31. Och om morgonen bittida stodo the vp, och sworo then ena them andra. Och Jsaac lät them gå. Och the foro ifrå honom medh frijd.

32. Samma dagen kommo Jsaacs tienare, och sade honom om brunnen, som the grafwet hade, och sade til honom: Wij hafwom funnet watn.

33. Och han kallade honom Saba; ther af heter then staden Ber Saba än i dagh.

34. Tå Esau war fyratijo åhr gammal, tog han hustrur, Judith Beeri thens Hetheens dotter, och Basmath Elons thens Hetheens dotter.

35. The wåro båda emot Jsaac och Rebecka ganska bittra.

27. Capitel.

Tå Jsaac war gammal worden, och hans ögon mörk: Wille han wälsigna sin förstfödda son Esau, v. 1. Men Rebecka stälte Jacob medh behändigheet i hans stad, v. 5. Så at han wardt wälsignat medh förstfödzlorätten, v. 27. När Esau sedan kom, fick han medh stoor gråt och böön then ringare wälsignelsen, v. 30. Ther vthöfwer wardt han wredh, och hotade sigh wilja dräpa sin broder Jacob, v. 41. Therföre talade Rebecka medh Jacob, at han skulle draga vndan på någon tijd til hennes broder Laban i Haran, v. 42.

Och thet begaf sigh, tå Jsaac war worden gammal, at hans ögon wordo mörk til syyn, kallade han Esau sin större son, och sade til honom: Min son. Han swarade honom: Här är jagh.

2. Och han sade: Sij, jagh är worden gammal, och weet eij när jagh skal döö.

3. Så tag nu tin tygh, koger och boga, och gack vth i markena, och håmta migh willebråd.

4. Och giör migh en maat såsom jagh gierna wil hafwat, och bär migh honom här in, at jagh må äta; på thet min siäl må wälsigna tigh förra än jagh döör.

5. Men Rebecka hörde sådana ord som Jsaac sade til sin son Esau. Och Esau gick vth i markena at han skulle taga willebråd, och hafwa henne heem.

6. Tå sade Rebecka til sin son Jacob: Sij, jagh hafwer hördt tin fader tala medh tinom broder Esau, och säija:

7. Hämta migh en willebråd, och giör migh maat, at jagh må äta, och wälsigna tigh för HERRANOM, förra än jagh döör.

8. Så hör nu min son mina röst, hwad jagh tigh säger:

9. Gack bort til hiorden, och hämta migh twå goda kedlingar, at jagh giör tinom fader ther af maat, såsom han gierna wil hafwat.

10. Thet skalt tu bära tinom fader in, at han äter, på thet han må wälsigna tigh förra än han döör.

11. Jacob sade til sina moder Rebecka: Sij, min broder Esau är ludin, och jagh släter.

12. Så kan til ewentyrs min fader taga vppå migh, och måtte tänckia at jagh wil bedraga honom; och låter så öfwer migh gå een förbannelse, och icke wälsignelse.

13. Tå sade hans moder til honom: then förbannelsen ware öfwer migh, min son; hör man tu mina röst, gack och tag migh thet hijt.

14. Tå gick han bort och tog, och bar til sina moder: Tå giorde hans moder en maat, såsom hans fader gierna hadet.

15. Och tog Esaus hennes större sons kosteliga kläder, som hon när sigh i huset hade, och klädde them på Jacob sin mindre son.

16. Men skinnen af kedlingarna swepte hon om hans händer, och ther han war släter på halsenom.

17. Och fick så maten medh brödh, såsom hon redt hade, vthi Jacobs sins sons hand.

18. Och han bar thet in til sin fader, och sade: Min fader. Han swarade: Här är jagh; ho ästu min son?

19. Jacob sade: Jagh är Esau tin förstfödde son; Jagh hafwer giordt som tu hafwer sagt migh: Statt vp, sätt tigh, och ät af mine willebråd, på thet tin siäl må wälsigna migh.

20. Men Jsaac sade til sin son: Min son, huru hafwer tu så snart funnet? Han swarade: HERREN tin Gudh hafwer migh thet bestyrdt.

21. Tå sade Jsaac til Jacob: Gack hijt min son, at jagh tager vppå tigh, om tu äst min son Esau, eller eij.

22. Så gick Jacob til sin fader Jsaac, och tå han hade tagit vppå honom, sade han: Rösten är Jacobs röst, men händerna äro Esaus händer.

23. Och kände honom intet, ty hans händer woro ludna, såsom Esaus hans broders händer; och så wälsignade han honom.

24. Och sade til honom: Ästu min son Esau? Han swarade: Ja, jagh äret.

25. Tå sade han: Så tag migh hijt, min son, til at äta af tin willebråd, at min siäl må wälsigna tigh. Tå bar han thet til honom, och han åt; ock bar honom theslikes wijn in, och han drack.

26. Och Jsaac hans fader sade til honom: Kom hijt, och kyß migh, min son.

27. Han gick til, och kyste honom. Tå kände han luchten af hans kläder, och wälsignade honom och sade: Sij, mins sons lucht är såsom ens åkers lucht, then HERREN wälsignat hafwer.

28. Gudh gifwe tigh af himmelens dagg, och af jordenes fetma; och rikeliga korn och wijn.

29. Folck tiene tigh, och slächter falle tigh til fota: War en herre öfwer tina bröder, och tins moders barn falle tigh til fota: Förbannad ware then tigh förbannar; Wälsignad ware then tigh wälsignar.

30. När nu Jsaac lychtat hade wälsignelsen öfwer Jacob, och Jacob som nogast vthgången war ifrå sinom fader Jsaac, tå kom Esau hans broder vthaf sine jagt.

31. Och giorde ock så en maat, och bar in til sin fader, och sade til honom: statt vp min fader, och ät af tins sons willebråd, at tin siäl må wälsigna migh.

32. Tå swarade honom Jsaac hans fader: Ho ästu? Han sade: Jagh är Esau tin förstfödde son.

33. Tå wardt Jsaac öfwermåttan häpen, och sade: Ho? Och hwar är tå then jägaren, som migh thet burit hafwer, och jagh åt vthaf allo, förra än tu kom, och wälsignade honom? Han skal ock wälsignad blifwa.

34. När Esau thetta sins faders taal hörde, ropade han högt, och wardt öfwermåttan förbittrad, och sade til sin fader: Wälsigna ock migh, min fader.

35. Men han sade: Tin broder är kommen medh list, och hafwer tin wälsignelse borta.

36. Tå sade han: Rätteliga heter han Jacob, ty han hafwer nu twå resor vndertrampat migh: Min förstfödzlorätt hafwer han borta; och sij, nu tager han ock min wälsignelse bort. Och sade: Hafwer tu ingen wälsignelse behållit för migh?

37. Jsaac swarade och sade til honom: Jagh hafwer satt honom til en herre öfwer tigh, och alla hans bröder hafwer jagh giordt honom til tienare; medh korn och wijn hafwer jagh försedt honom: Hwad skal jagh doch nu giöra tigh min son?

38. Esau sade til sin fader: Hafwer tu tå icke vtan ena wälsignelse, min fader? Wälsigna migh ock, min fader. Och hof vp sina röst och greet.

39. Tå swarade Jsaac hans fader, och sade til honom: Sij, en feet boning skalt tu hafwa på jordene, och af himmelens dagg ofwan efter.

40. Medh titt swärd skalt tu nära tigh, och skalt tiena tinom broder: Och thet skal skee, at tu skalt ock warda en herre, och rifwa hans ook af tinom halse.

41. Och Esau wardt wredh vppå Jacob, för wälsignelsen skul, ther hans fader honom medh wälsignat hade, och sade i sitt hierta: Then tiden warder snart kommandes, at min fader måste få sorg, ty jagh wil dräpa min broder Jacob.

42. Tå wardt Rebecka sagt om thessa hennes större sons Esaus ord: och sände bort, och lät kalla sin mindre son Jacob, och sade til honom: Sij, tin broder Esau hotar tigh, at han wil dräpa tigh.

43. Och hör nu mina röst, min son, giör tigh redo, och fly til min broder Laban i Haran.

44. Och blif en tijd lång när honom, til thes tins broders grymhet återwänder.

45. Och til thes hans wrede wändes ifrå tigh, och förgäter thet tu honom giordt hafwer; så wil jagh sedan sända, och låta hämta tigh tädan. Hwij skulle jagh mista eder båda på en dagh?

46. Och Rebecka sade til Jsaac: Migh ledes widh at lefwa för Hetz döttrar skul: Om Jacob tager hustru af Hetz döttrar, hwilka äro såsom thessa landsens döttrar, efter hwad skal jagh lefwa?

28. Capitel.

Så befalte ock Jsaac at Jacob skulle draga til Laban och taga sigh ther hustru, v. 1. Men Esau tog sigh än tå ena hustrn Mahalath Jsmaels dotter, v. 6. När nu Jacob war på wägen til Haran, syntes honom vthi en dröm såsom en stege stå vp til himmelen, och Gudz Änglar gå vp och neder ther vppå, och HERREN sielf öfwerst på stegan, hwilken tilsade honom Canaans land, samt Christum then wälsignade Säden, v. 10. Tå han waknade, kallade han thet rumet BethEl, v. 16. Och giorde Gudh ett löfte at han ther honom tiena skulle, och gifwa honom tiender af alt thet han bekommo, v. 20.

Tå kallade Jsaac sin son Jacob, och wälsignade honom, och böd honom, och sade til honom: Tag icke hustru af Canaans döttrar:

2. Vtan giör tigh redo, och faar in i Mesopotamien til Bethuel, tius moderfaders huus, och tag tigh ther hustru af Labans tins moderbroders döttrar.

3. Men alsmächtig Gudh wälsigne tigh, och giöre tigh fruchtsam, och föröke tigh, så at tu warder en skara medh folck:

4. Och gifwe tigh Abrahams wälsignelse, tigh och tine sädh medh tigh; at tu må besittia thet land, ther tu en främling vthi äst, thet Gudh Abraham gifwit hafwer.

5. Så skilde Jsaac Jacob ifrå sigh, at han foor in i Mesopotamien til Laban Bethuels son af Syrien, Rebeckas broder, som hans och Esaus moder war.

6. När nu Esau såg at Jsaac hade wälsignat Jacob, och sändt honom in i Mesopotamien, at han skulle ther taga sigh hustru; och at sedan han honom wälsignat hade, böd han honom och sade: Tu skalt ingen hustru taga af Canaans döttrar;

7. Och at Jacob war sinom fader och moder lydig, och foor in i Mesopotamien:

8. Såg ock, at Jsaac hans fader såg icke gierna Canaans döttrar:

9. Gick han bort til Jsmael, och tog vthöfwer the hustrur han tilförene hade, Mahalath, Jsmaels Abrahams sons dotter, Nebaioths syster, til hustru.

10. Men Jacob foor vth ifrå Ber Saba, och reste til Haran.

11. Och kom på ett rum, ther blef han öfwer nattena: Förty solen war bergad; och han tog en steen ther på rumena, och lade honom vnder sitt hufwud, och lade sigh i samma rum til at sofwa.

12. Och honom drömde, och sij, en stege stod på jordene, och änden på honom tog vp i himmelen: och sij, Gudz Anglar stego ther på vp och neder.

13. Och HERREN stod ther öfwerst vppå, och sade: Jagh är HERREN, Abrahams tins faders Gudh, och Jsaacs Gudh: Thet landet som tu ligger vppå, skal jagh gifwa tigh och tine sädh.

14. Och tin sädh skal warda såsom stofftet på jordene; och tu skalt warda vthspridder, wäster vth, öster vth, norr vth, och söder vth, och genom tigh och tina sädh skola alla slächter på jordene warda wälsignade.

15. Och sij, jagh är medh tigh, och skal förwara tigh ehwart tu faar, och skal föra tigh åter i thetta landet igen. Och skal icke öfwergifwa tigh, til thes jagh giör alt thet jagh tigh sagt hafwer.

16. Tå nu Jacob waknade vp af sin sömn, sade han: Wisserliga är HERREN i thetta rum; och jagh wistet icke.

17. Och fruchtade han sigh och sade: Thetta måste wara ett heligt rum, ty här boor wisserliga Gudh, och här är himmelens port.

18. Och Jacob stod vp om morgonen bittida, och tog stenen, som han hade lagt vnder sitt hufwud, och reste honom vp til en wård, och giöt olio ther ofwan vppå.

19. Och kallade thet rumet BethEl, men tilförene heet then staden Lus.

20. Och Jacob giorde ett löfte, och sade: Om så är, at Gudh blifwer medh migh, och förwarar migh på thenna wägen, som jagh reser, och gifwer migh brödh til at äta, och kläder til at klädas medh:

21. Och förer migh medh frijd åter heem igen til min fader; så skal HERREN wara min Gudh.

22. Och thenne stenen, som jagh vprest hafwer til en wård, skal warda ett Gudz huus: och alt thet tu migh gifwer, ther wil jagh gifwa tigh tijonde af.

29. Capitel.

Tå nu Jacob kom fram, fan han herdar på markene, och fick spörja as them, at Laban mådde wäl, v. 1. J thet samma kom Rachel Labans dotter medh sin faders fåår: Tå halp han henne watna fåren, och vppenbarade sigh wara Rebeckas son, v. 9. Tå Laban thet hörde, kom han vth emot Jacob, fägnade och hade honom in, v. 13. När han en tid hade warit hoos honom, woro the öfwerens, at Jacob skulle tiena Laban i siu åhr för hans yngre dotter Rachel, v. 14. När tiden war vthe, och bröllop skulle stå, gaf Laban Jacob sin äldre dotter Lea för Rachel, v. 21. Therföre måtte han åter tiena honom i siu åhr för Rachel, v. 27. Sedan wardt Lea hafwandes, och födde Ruben, Simeon, Levi och Juda, v. 31.

Tå hof Jacob sin foot vp, och gick in i thet land, som öster vth ligger.

2. Och såg sigh om; och sij, ther war en brunn på markene; och sij, tre hiordar medh fåår ther när: förty hiordena måste dricka af brunnenom; och låg en stoor steen för holet på brunnenom.

3. Och the plägade ther församla alla hiordarna, och wältra stenen ifrå brunsholet, och watna fåren, och lade så åter stenen för holet i sitt rum igen.

4. Och Jacob sade til them: Mine bröder, hwadan ären J? The swarade: Wij äre af Haran.

5. Han sade til them: Känne J ock Laban Nahors son? The swarade: Wij känne honom wäl.

6. Han sade: Går honom ock wäl i hand? The swarade: Honom går wäl i hand. Och sij, ther kommer hans dotter Rachel medh fåren.

7. Han sade: Thet är ännu bittida dags, och är icke ännu tijd drifwa boskapen heem; watner fåren, och går bort medh them i beet.

8. The swarade: Wij kunne icke, förra än alla hiordarna komma tilsamman, och wij wältre stenen ifrå brunsholet, och watne så fåren.

9. Medan han ännu talade medh them, kom Rachel medh sins faders fåår, förty hon wachtade fåren.

10. Tå Jacob såg Rachel Labans sins moderbroders dotter, och Labans sins moderbroders fåår, gick han til, och wältrade stenen ifrå holet på brunnenom, och watnade Labans sins moderbroders fåår,

11. Och kyste Rachel; hof vp sina röst och greet.

12. Och kundgiorde henne, at han war hennes faderbroders, och Rebeckas son. Tå lop hon och kundgiorde thet sinom fader.

13. Tå nu Laban hörde om Jacob sin syster son, lop han emot honom, och tog honom i famn, och kysten, och hade honom in i sitt huus. Tå förtalde han honom alt huru tilgått war.

14. Tå sade Laban til honom: Nu wäl, tu äst mitt been och mitt kött: och när han nu en månad långt hade warit när honom;

15. Sade Laban til Jacob: Ändoch tu äst min broder, skulle tu förthenskul tiena migh för intet? Säg, hwad skal wara tin löön?

16. Och Laban hade twå döttrar, then äldsta heet Lea, och then yngsta heet Rachel.

17. Men Lea war kleenögd; Rachel war wäl skapad, och hade ett dägeligit ansichte.

18. Til henne fick Jacob kärlek, och sade: Jagh wil tiena tigh i siu åhr för Rachel tina yngsta dotter.

19. Laban swarade: Thet är bättre jagh gifwer tigh henne, än enom androm; blif när migh.

20. Så tiente Jacob i siu åhr för Rachel; och tyckte honom thet wara fåå dagar, så kär hade han henne.

21. Och Jacob sade til Laban: Få migh mina hustru, ty nu är tijd at jagh kommer i säng medh henne.

22. Tå böd Laban alt folcket ther omkring, och giorde bröllop.

23. Men om aftonen tog han Lea sina dotter, och hade henne in til honom. Och han låg när henne.

24. Och Laban fick sine dotter Lea Silpa til ena tienstepigo.

25. Om morgonen, sij, tå war thet Lea; och han sade til Laban: Hwij hafwer tu thet giordt migh? Hafwer jagh icke tient tigh för Rachel? Hwij hafwer tu bedragit migh?

26. Laban swarade: Man giör icke så i wåro lande, at man gifwer vth then yngsta förr än then äldsta.

27. Halt thesse wekona vth, så wil jagh ock gifwa tigh thenna medh, för then tienst, som tu ännu skalt tiena migh i androm siu åhr.

28. Jacob giorde så, och hölt the wekona vth: Tå gaf han honom Rachel sina dotter til hustru.

29. Och Laban gaf Rachel sina dotter Bilha til ena tienstepigo.

30. Så låg han ock när Rachel, och hade Rachel kärare än Lea; och tiente honom framdeles i the andra siu åhren.

31. Men tå HERREN såg, at Lea wardt wanwyrd, giorde han henne fruchtsamma; och Rachel ofruchtsamma.

32. Och Lea wardt hafwandes, och födde en son, then kallade hon Ruben, och sade: HERREN hafwer sedt til min förtryckelse; nu warder min man hafwandes migh kär.

33. Och wardt åter hafwandes, och födde en son, och sade: HERREN hafwer hördt at jagh är wanwyrd, och hafwer theslikes thenna gifwit migh; och kallade honom Simeon.

34. Åter wardt hon hafwandes, och födde en son, och sade: Nu warder min man åter hållandes sigh til migh, ty jagh hafwer födt honom tre söner: Therföre kallade hon honom Levi.

35. Fierde reso wardt hon hafwandes, och födde en son, och sade: Nu wil jagh tacka HERRANOM; therföre kallade hon honom Juda: och wände så igen at föda.

30. Capitel.

Tå Rachel såg at hon war ofruchtsam, gaf hon Jacob sin tienstepiga Bilha til hustru, v. 1. Hon födde honom Dan och Naphthali, v. 5. När Lea thet såg, giorde hon thet samma, och gaf Jacob sin tienstepiga Silpa til hustru: Hon födde honom Gad och Asser, v. 9. Sedan blef åter Lea hafwandes, och födde Jsaschar, Sebulon och Dina, v. 14. Tå tänckte Gudh på Rachel, och giorde henne fruchtsamma, och hon födde Joseph, v. 22. Ther efter begiärade Jacob låf til at draga heem medh sina hustrur; men Laban öfwertalte honom at han blef än någon tijd, och war öfwerens medh honom om een wiß löön, v. 25. Ther vthi brukade Jacob behändighet, och blef ther igenom öfwermåttan rijk, v. 37.

Tå Rachel såg at hon födde Jacob intet, afwundades hon widh sina syster, och sade til Jacob: Skaffa migh ock barn, eljes döör jagh.

2. Jacob wardt ganska wredh på Rachel, och sade: Jcke är jagh Gudh, som tigh förmenar tins lifsfrucht?

3. Men hon sade: Sij, ther är min tienstepiga Bilha, lägg tigh när henne, at hon må föda i mitt sköt, och jagh warder doch vpbygd genom henne.

4. Och gaf honom så Bilha, sina tienstepigo, til hustru. Och Jacob lade sigh när henne.

5. Och så wardt Bilha hafwandes, och födde Jacob en son.

6. Tå sade Rachel: Gudh hafwer dömdt mina saak, och hördt mina röst, och gifwit migh en son: therföre kallade hon honom Dan.

7. Åter wardt Bilha, Rachels tiensteqwinna, hafwandes, och födde Jacob then andra sonen.

8. Tå sade Rachel: Gudh hafwer omwändt thet medh migh och mine syster, och jagh får öfwerhandena: och hon kallade honom Naphthali.

9. Tå nu Lea såg at hon hade wändt igen at föda, tog hon sina tienstepigo Silpa, och gaf henne Jacob til hustru.

10. Så födde Silpa, Leas tiensteqwinna, Jacob en son.

11. Tå sade Lea: Rustig: och kallade honom Gad.

12. Ther efter födde Silpa Leas tiensteqwinna Jacob then andra sonen.

13. Tå sade Lea: Wål migh; förty, döttrarna skola säija migh saliga: och hon kallade honom Asser.

14. Ruben gick vth om hwete-andena, och fan liljor på markene, och hade them heem til sina moder Lea. Tå sade Rachel til Lea: Gif migh en deel af tins sons liljor.

15. Hon swarade: Hafwer tu icke nog, at tu hafwer taget min man bort, och wilt theslikes taga mins sons liljor? Rachel sade: Nu wäl, lät honom thenna nattena sofwa när tigh, för tins sons liljor.

16. Tå nu Jacob kom om aftonen af markene, gick Lea vth emot honom, och sade: när migh skal tu liggia: förty jagh hafwer köpt tigh för mins sons liljor. Och han låg när henne the nattena.

17. Och Gudh hörde Lea, och hon wardt hafwandes, och födde Jacob then femte sonen.

18. Och sade: Gudh hafwer lönt migh, för thet jagh gaf minom manne mina tienstepigo: och hon kallade honom Jsaschar.

19. Åter wardt Lea hafwandes, och födde Jacob then siette sonen.

20. Och sade: Gudh hafwer wäl försedt migh; Nu warder åter min man boendes när migh, ty jagh hafwer födt honom sex söner: Och kallade honom Sebulon.

21. Ther efter födde hon ena dotter, och kallade henne Dina.

22. Men Gudh tänckte på Rachel, och hörde henne, och giorde henne fruchtsamma.

23. Tå wardt hon hafwandes, och födde en son, och sade: Gudh hafwer min smälek ifrå migh tagit.

24. Och kallade honom Joseph, och sade: HERREN gifwe migh ännu en son här til.

25. Tå nu Rachel hade födt Joseph, sade Jacob til Laban: Lät migh färdas och resa heem til mitt, och i mitt land.

26. Gif migh mina hustrur och min barn, som jagh hafwer tient tigh före, at jagh må färdas: förty tu wetst, hwad jagh hafwer giordt tigh för en tienst.

27. Laban sade til honom: Kan jagh icke finna nådh för tin ögon? Jagh förnimmer at HERREN hafwer wälsignat migh för tina skul.

28. Säg, hwad löön jagh skal gifwa tigh?

29. Men han sade til honom: Tu wetst, huru jagh hafwer tient tigh, och hwad boskap tu hafwer vnder migh.

30. Tu hade litet förra än jagh kom, men nu äst tu riker worden; och HERREN hafwer wälsignat tigh för mina skul: och nu när skal jagh ock något bestyra til mitt huus?

31. Laban sade: Hwad skal jagh tå gifwa tigh? Jacob sade: Tu skalt alsintet gifwa migh; vtan om tu wilt giöra migh thet jagh säger, så skal jagh ännu beta och wachta tin fåår.

32. Jagh wil i dagh gå igenom alla tina hiordar, och skil tu ther ifrån all fläckiot och brokot fåår, och all swart fåår ibland lamben och keden: Hwad nu sedan brokot och fläckiot blifwer, thet skal wara min löön.

33. Så warder migh min rättferdighet betygandes i dagh eller morgon, när ther til kommer, at jagh skal taga min löön af tigh, altså, at hwad som icke fläckiot eller brokot, eller ock hwad swart är ibland lamben och keden, thet ware en tiufnat medh migh.

34. Tå sade Laban: Jagh är til fridz, blifwe som tu sagt hafwer.

35. Och han skilde i then dagen vth spreklota och brokota bockar, och all fläckiot och brokot kidh, ther som ju något hwitt war vppå, och alt thet swart war ibland lamben; och fick thet sin barn i händer.

36. Och lät blifwa tre dagsleder långt emellan sigh och Jacob. Så bette Jacob thet öfwer war af Labans hiord.

37. Men Jacob tog gröna aspekäppar, hasl och castaneen, och barkade hwita ränder ther vppå.

38. Och lade käpparna, som han barkat hade, i dryckehonar för hiordarna, som ther komma måste och watnas, at the skulle hafwande warda, när the kommo til at dricka.

39. Altså wordo hiordarna hafwande öfwer käpparna, och födde fläckiot, spreklot och brokot.

40. Tå afskilde Jacob lamben, thet icke brokot, och alt thet swart war, och lät them in til Labans hiord: Och giorde sigh en egen hiord, then lät han icke til Labans hiord.

41. Men när then tijd födde hiorden lop, lade han käpparna i honar för hiordens ögon, så at the wordo hafwande öfwer käpparna.

42. Men när the seenfödda lupo, lade han them intet ther vthi. Så wordo tå the sijdfödlingar Labans, och the tijdfödlingar Jacobs.

43. Ther af wardt mannen öfwermåttan rijker, så at han hade mycken fåår, tienarinnor och tienare, Camelar och åsnar.

31. Capitel.

När Labans barn thet sågo, förtruto the, och angåfwo thet för Laban, och han fick mißhag til Jacob, v. 1. Men tå Jacob fick HERRANS befalning, at han skulle begifwa sigh heem i sina fäders land igen: Lät han kalla sina hustrur vth på markena til sigh; öfwertalte them, v. 3. Och drog hemliga ifrån sin swärfader, medan han war borto och klipte sin fåår, v. 17. På tredie dagen, tå Laban fick wetat, jagade han efter honom siu dagsresor, och hinte honom på Gileadz berg, och talade honom hårdt til therföre, v. 22. Men tå Jacob hade vrsächtat och förswarat sigh, v. 31, förliktes the wäl, och vprättade ett förbund sigh emellan; Och så skildes the hwar ifrån annan, v. 44.

Och kom för honom Labans barnas taal, at the sade: Jacob hafwer kommet alt wårs faders godz til sigh, och af wårs faders godz hafwer han sådana rikedomar samkat.

2. Och Jacob såg på Labans ansichte, och sij, thet war icke sådana emot honom som i går och förrgår.

3. Och HERREN sade til honom: Faar åter in i tina fäders land, och til tina frender; Jagh wil wara medh tigh.

4. Tå sände Jacob och lät kalla Rachel och Lea vth på markena til sin hiord.

5. Och sade til them: Jagh seer idars faders ansichte, at thet är icke sådana emot migh, såsom i går och i förrgår: Men mins faders Gudh hafwer warit medh migh.

6. Och j weten, at jagh hafwer tient idar fader af alla mina krafter.

7. Och han hafwer beswikit migh, och nu tijo resor förwandlat min löön; men Gudh hafwer honom thet icke tilstadt, at han skulle giöra migh skada.

8. När han sade: The brokota skola wara tin löön, så bar hela jorden brokot: Men när han sade; The spreklota skola wara tin löön, så bar hela hiorden spreklot.

9. Så hafwer Gudh wändt idars faders godz ifrå honom, och gifwit thet migh.

10. Ty när aflotiden kom, hof jagh vp min ögon, och såg i dröm, och sij, gumrarna sprungo på the spreklota, fläckiota, och brokota hiordarna.

11. Och Gudz Ängel sade til migh i drömenom; Jacob: Och jagh swarade; Här är jagh.

12. Men han sade: Häf vp tin ögon, och sij, gumrarna springa på the spreklota, fläckiota och brokota fåren; förty, jagh hafwer alt sedt hwad Laban giör tigh.

13. Jagh är Gudh i BethEl, ther tu hafwer smordt stenen, och giordt migh ther ett löfte: Nu giör tigh redo, och faar vthaf thetta landet, och faar in i titt födzloland igen.

14. Tå swarade Rachel och Lea, och sade til honom: Wij hafwe hwarken deel eller arf i wår faders huse meer.

15. Hafwer han doch hållet oß lika som främmande; förty, han hafwer såldt oß, och förtärdt wårt wärd.

16. Therföre hafwer Gudh fråwändt wårom fader hans rikedomar til oß och wår barn. Alt thet Gudh tigh nu sagt hafwer, thet giör.

17. Så giorde Jacob sigh redo, och satte sin barn och hustrur på Camelar:

18. Och förde bort all sin boskap, och alla sina håfwor, som han hade förwärfwat i Mesopotamien; på thet han skulle komma til sin fader Jsaac i Canaans land.

19. Men Laban war gången bort til at klippa sin hiord. Och Rachel staal sins faders beläter.

20. Altså staal Jacob Laban af Syrien hiertat, at han honom icke tilsade, tå han flydde.

21. Så flydde han, och alt thet hans war giorde sigh redo, och foor öfwer älfwena, och stämde åth Gileadz berg.

22. På tredie dagen wardt thet Laban sagt, at Jacob flydde.

23. Och han tog til sigh sina bröder, och jagade efter honom siu dagsleder; och hinte honom på thet berget Gilead.

24. Men Gudh kom til Laban af Syrien i dröm om nattena, och sade til honom: Förwara tigh, at tu intet talar til Jacob annat än godt.

25. Och Laban nalkades in til Jacob. Men Jacob hade vpslagit sin tiäll på bergena: och Laban medh sina bröder slog theslikes sin tiäll vppå bergena Gilead.

26. Tå sade Laban til Jacob: Hwad hafwer tu giordt, at tu hafwer stolit mitt hierta, och bortfördt mina döttrar, lika som the ther medh swärd gripna wore?

27. Hwarföre hafwer tu thet fördolt, at tu skulle fly, och hafwer stolit tigh ifrå migh, och hafwer icke tilsagt, at jagh måtte hafwa ledsagat tigh medh frögd, medh siungande, medh bungande och harpande?

28. Och hafwer icke låtit migh kyssa min barn och döttrar? Tu hafwer dårliga giordt.

29. Och jagh hade wäl så myckin macht, at jagh kunde giöra eder ondt; men edars faders Gudh sade til migh i går: Förwara tigh, at tu intet talar til Jacob vtan godt.

30. Och medan tu ju wille fara, och åstundade så myckit efter tins faders huus; hwarföre hafwer tu tå stulit migh mina gudar?

31. Jacob swarade och sade til Laban: Jagh fruchtade at tu skulle hafwa tagit tina döttrar ifrå migh.

32. Men när hwilkom tu finner tina gudar, han må döö här för wåra bröder. Sök efter titt när migh och tag thet. Men han wiste icke at Rachel hade stulit them.

33. Tå gick Laban in i Jacobs tiäll och Leas, och båda tiensteqwinnornas, och fan intet: och gick vth af Leas tiäll i Rachels tiäll.

34. Tå tog Rachel beläten, och lade them vnder Camelahalmen, och satte sigh ther på. Men Laban ransakade öfwer hela tiället, och fan intet.

35. Tå sade hon til sin fader: Min herre, war icke wredh; förty jagh kan icke stå vp emot tigh: förty, thet går medh migh efter qwinno sätt. Så sökte han, och fan intet beläten.

36. Och Jacob wardt wredh och kifwade medh Laban, och sade til honom: Hwad hafwer jagh mißhandlat eller syndat, at tu äst så heter på migh?

37. Tu hafwer ransakat all min boting, hwad hafwer tu funnet af tin boting? Lägg thet ther för mina och tina bröder, at the döma emellan oß båda.

38. Tiugu åhr hafwer jagh warit när tigh, tin fåår och getter hafwa icke warit ofruchtsamma, wädrarna af tin hiord, hafwer jagh icke ätit.

39. Thet af diuren rifwit war, hade jagh icke til tigh, jagh måste thet betala: tu äskade thet af mine hand, ehwad thet war dagh eller natt migh ifrå stulit.

40. Om dagen war jagh wanmächtig för heta skul, om nattena för köld; och min sömn week ifrå min ögon.

41. Så hafwer jagh i tiugu åhr tient i titt huus; fiorton för tina döttrar, och sex för tin hiord: och tu hafwer tijo resor förwandlat min löön.

42. Hwar mins faders Abrahams Gudh, och Jsaacs fruchtan icke hade warit på mina sido, tu hade lätit migh gå blottan ifrå tigh. Men Gudh hafwer ansedt min förtryckelse och arbete, och straffade tigh i går.

43. Laban swarade och sade til Jacob: Döttrarna äro mina döttrar, och barnen äro min barn, och hiordarna äro mine hiordar, och alt thet tu seer är mitt: hwad kan jagh i dagh giöra minom döttrom, eller theras barnom som the födt hafwa?

44. Så kom nu och lät oß giöra ett förbund, jagh och tu; som skal wara ett witnesbörd emellan migh och tigh.

45. Tå tog Jacob en steen, och reste honom vp til en wård.

46. Och sade til sina bröder; hämter vp stenar: och the togo stenar, och giorde ena rösio; och åto vppå samma rösio.

47. Och Laban kallade henne Jegar Sahaduta; men Jacob kallade henne Gilead.

48. Tå sade Laban: Thenna steenrösian ware i dagh witnesbörd emellan migh och tigh; ther af kallar man henne Gilead:

49. Och ware en wård; ty han sade: HERREN see här til emellan migh och tigh, tå wij komme ifrå hwar annan.

50. Hwar tu beswärar mina döttrar, eller tager andra hustrur ther öfwer: Här är ingen menniskia medh oß; men sij, Gudh är witne emellan migh och tigh.

51. Och Laban sade ytterligare til Jacob: Sij, thetta är steenrösian, och thetta är wården, som jagh vprest hafwer emellan migh och tigh.

52. Samma rösian ware witne, och wården ware theslikes witne, om jagh faar här öfwer til tigh, eller tu faar öfwer thenna rösian och wården til migh, til at giöra skada.

53. Abrahams Gudh och Nahors Gudh, och theras fäders Gudh ware domare emellan oß. Och Jacob swoor honom, widh Jsaacs sins faders fruchtan.

54. Och Jacob offrade offer på bergena, och böd sina bröder at the skulle äta brödh. Och tå the hade ätit, blefwo the på bergena öfwer nattena.

55. Men om morgonen stod Laban bittida vp; kyste sin barn och döttrar; wälsignade them, och foor sina färde, och kom heem til sitt igen.

32. Capitel.

Tå Jacob war skild ifrå Laban, mötte honom Gudz Änglar widh Mahanaim, v. 1. Och han sände bodh för sigh til at blidka sin broder Esau, v. 3. Tå han hörde at Esau kom emot honom medh 400 män, fruchtade han, v. 6. Och bad Gudh om hielp, v. 9. Och sände skäncker emot Esau at försona honom medh, v. 13. När han hade skaffat sitt folck och boskap öfwer älfwen, blef han allena qwar, och ther brottades han medh Gudh vthi en mans hamn, och hans namn blef förandrat, at han skulle heta Jsrael, v. 22. Blef ock så wälsignad af honom, v. 29. Och han kallade thet rumet Pniel, efter han ther Gudh sedt hade, v. 30.

Men Jacob foor sin wägh, och Gudz Änglar mötte honom.

2. Och tå han såg them, sade han: Thetta äro Gudz härar; och kallade thet rumet Mahanaim.

3. Men Jacob sände bodh fram för sigh til sin broder Esau in vthi Seirs land, i Edoms engd.

4. Och befalte them och sade; Så säger minom herra Esau: Tin tienare Jacob låter säija tigh, jagh hafwer warit vthe när Laban, och hafwer alt här til warit ibland främmande.

5. Och hafwer fää och åsnor, fåår, tienare och tienarinnor; och hafwer vthsändt, och låtit tigh minom herra thet beboda, på thet jagh måtte finna nådh för tin ögon.

6. Boden kommo igen til Jacob och sade: Wij kommom til tin broder Esau, och han reser emot tigh medh fyrahundrade män.

7. Tå fruchtade Jacob storliga, och war förfärad: och skifte folcket, som war när honom, och fåår, och fää, och Camelar, i twå skarar.

Och sade: Om Esau kommer på then ena skaran, slår honom, så må then andre vndkomma.

9. Ytterligare sade Jacob: Gudh mins faders Abrahams Gudh, mins faders Jsaacs, HERRE, tu som til migh sagt hafwer: Faar åter in i titt land til tina fränder, jagh wil giöra tigh godt.

10. Jagh är för ringa til all then barmhertighet och all then trohet, som tu medh tinom tienare giordt hafwer; förty, jagh hade icke meer än thenna stafwen, tå jagh gick öfwer thenna Jordanen, och nu är jagh til twå skarar worden.

11. Hielp migh vthu mins broders hand, vthu Esaus hand; ty jagh fruchtar för honom, at han icke kommer, och slår migh både mödrar och barn.

12. Tu hafwer sagt. Jagh wil giöra tigh godt, och giöra tin sädh som sanden i hafwet, then så mycken är, at han eij kan räknas.

13. Och han blef ther then nattena, och tog af thy han för handena hade, skänker til sin broder Esau:

14. Tuhundrade getter, tiugu bockar, tuhundrade fåår, tiugu wädrar:

15. Och tretijo däggiande Camelar medh theras föl; fyratijo koor, och tijo oxar; tiugu åsninnor, medh tijo föl.

16. Och fick them vnder sina tienares händer, ju hwar hiorden för sigh, och sade til them: Går fram för migh, och låter wara rum emellan then ena hiorden efter then andra.

17. Och böd then första och sade: När min broder Esau möter tigh, och frågar tigh: Hwem hörer tu til, och hwart wilt tu, och hwem hörer thet til, som tu drifwer för tigh?

18. Skalt tu säija: Thet hörer tinom tienare Jacob til; han sände sinom herra Esau skäncker, och kommer här efter.

19. Så böd han ock then andra, och then tredie, och allom them som gingo efter hiorden, och sade: Som jagh hafwer sagt eder, så säger til Esau när J finne honom.

20. Och säger ju thet medh: Sij, Jacob tin tienare är efter oß. Förty han tänckte, jagh wil blidka honom medh then skäncken, som går för migh; sedan wil jagh see honom; kan hända at han vndfår migh wäl.

21. Så gingo skänckningarna fram före honom: men han blef then nattena i lägret.

22. Och stod vp om nattena, och tog sina twå hustrur, och the twå tiensteqwinnorna, och sin ellofwa barn, och foor til wadet Jabbok:

23. Tog them och förde them öfwer älfwena, så at thet han hade, kom öfwer.

24. Och han blef på then sidone allena. Tå brottades en man medh honom til thes morgonrodnen vpgick.

25. Och tå han såg at han icke kunde öfwerwinna honom, rörde han hans höftes seno, och strax förtwinade hans höftes sena.

26. Och han sade: Lät migh gå, ty morgonrodnen går vp; men han swarade: Jagh släpper tigh icke, medh mindre tu wälsignar migh.

27. Han sade: Huru heter tu? Han swarade: Jacob.

28. Han sade: Tu skalt icke meer heta Jacob, vtan Jsrael. Förty, tu hafwer medh Gudh och menniskior kämpat, och hafwer fått öfwerhandena.

29. Och Jacob frågade honom och sade: Huru heter tu? Men han sade: hwij frågar tu huru jagh heter? Och han wälsignade honom ther sammastädes.

30. Och Jacob kallade thet rumet Pniel; ty jagh hafwer sedt Gudh vnder ansichtet, och min siäl är frälst worden.

31. Och som han kom fram om Pnuel, gick honom solen vp, och han haltade i sine höft.

32. Förthenskul äta Jsraels barn inga höftseno ännu i dagh, therföre at Jacobs höftsena rörd wardt.

33. Capitel.

När Jacob fick see Esau komma, delte han sina hustrur, barn och folck vthi tre hopar, v. 1. Och gick fram och ödmiukade sigh för honom, v. 3. Esau föll Jacob om halsen och kyste honom, v. 4. Och när the wänligen och broderligen hade länge talatz widh, v. 5. Wände han om til Seir igen, v. 16. Jacob drog sachta efter in i Canaans land til Sichem, v. 18. och åkallade ther then starcka Jsraels Gudz namn, v. 20.

Jacob hof vp sin ögon, och såg sin broder Esau komma medh fyrahundrade män. Och skifte sin barn til Lea, och til Rachel, och til båda tiensteqwinnorna.

2. Och skickade tiensteqwinnorna medh theras barn främst; och Lea medh hennes barn ther näst; och Rachel medh Joseph efterst.

3. Och han gick fram för them, och bugade sigh siu resor nedh på jordena, til thes han kom fram til sin broder.

4. Men Esau lop emot honom, och tog honom i famn, och fick honom om halsen, och kyste honom: och the greto.

5. Och hof vp sin ögon och såg qwinnorna medh barnen, och sade: Ho äro thesse medh tigh? Han swarade: Thet äro barnen, som Gudh tinom tienare beskärdt hafwer.

6. Och tiensteqwinnorna gingo fram medh theras barn, och bugade sigh för honom.

7. Lea gick ock fram medh sin barn, och bugade sigh för honom. Sedan gick Joseph och Rachel fram, och bugade sigh ock för honom.

8. Och han sade: Hwad wilt tu medh allan then skaran, som jagh hafwer mött? Han swarade: At jagh måtte finna nådh för minom herra.

9. Esau sade: Jagh hafwer nogh min broder, behålt thet tu hafwer.

10. Jacob swarade: Ach neij! hafwer jagh funnit nådh för tigh, så tag min skänck af mine hand: förty, jagh såg titt ansichte, lika som jagh hade sedt Gudz ansichte; Och tagh thet täckeliga af migh.

11. Tag then wälsignelsen som jagh hafwer fördt til tigh; ty Gudh hafwer migh thet beskärdt, och jagh hafwer all ting nogh. Så nödgade han honom til thes han anammade thet.

12. Och han sade: Lät oß fara fram åth, och resa, jagh wil fara medh tigh.

13. Men han sade til honom: Min herre, tu wetst at jagh hafwer spädh barn när migh, ther til fåår och fää, som än äro vnge; när the en dagh för hastigt drifne wordo, dödde migh hela hiorden.

14. Min herre fare fram före åth för sin tienare: jagh wil sachta följa, efter som boskapen och barnen gå kunna; til thes jagh kommer til min herra i Seir.

15. Esau sade: Så wil jagh doch låta blifwa när tigh något af folcket, som medh migh är. Han swarade: Hwad giörs thet behof? Lät migh man finna nådh för minom herra.

16. Så foor Esau then dagen tilbaka sin wägh åth Seir.

17. Och Jacob foor til Succoth, och bygde sigh ett huus, och giorde hyddor til sin boskap. Ther af heter thet rumet Succoth.

18. Ther efter kom Jacob til Salem, til then staden Sichem, som ligger i Canaans lande, sedan han war kommen vtaf Mesopotamien, och giorde sitt lägre för stadenom.

19. Och köpte ett stycke åker af Hemors Sichems faders barnom, för hundrade penningar.

20. Ther slog han vp sin tiäll; och vpreste ther ett altare, och åkallade thens starcka Jsraels Gudz namn.

34. Capitel.

Medan Jacob bodde widh Sichem, blef hans dotter Dina skämd af Sichem Hemors son, v. 1. Och efter han hade henne kär, begärade han henne til hustru, v. 3. När Jacobs söner fingo thet weta, förtröt thet them swårliga, v. 7. Doch talade Hemor och Sichem medh them wänliga, v. 8. Så at the gåfwo sigh til fridz, doch medh thet wilkor, at Sichem och hela staden skulle låta omskära sigh, v. 13. När the thetta hade bewiljat, och woro omskorne, v. 18. Kommo Jacobs söner Simeon och Levi, och dråpo them, och skiöflade staden, v. 25. Hwilket Jacob swårligen mißhagade, v. 30.

Men Dina Leas dotter, then hon Jacob födt hade, gick vth til at besee thes landsens döttrar.

2. Tå Sichem Hemors Heweens son, som war thes landsens herre, såg henne, tog han henne, och belägrade henne, och förkränckte henne.

3. Och hon låg honom hårdt på hiertat, och han hade pigona kära, och talade liufliga medh henne.

4. Och Sichem sade til sin fader Hemor: Tag migh then pigona til hustru.

5. Och Jacob förnam at hans dotter Dina war skämd, och hans söner woro medh boskapenom vthe på markene: och Jacob tigde til thes the kommo.

6. Tå gick Hemor Sichems fader vth til Jacob, til at tala medh honom.

7. J thet kommo Jacobs söner af markene; och tå the thet hörde, förtröt thet männerna, och wordo ganska wrede, at han hade giordt en dårskap i Jsrael, och belägrat Jacobs dotter: ty thet war icke rätt giordt.

8. Tå talade Hemor medh them och sade: Mins sons Sichems hierta trängtar efter edra dotter; käre, gifwer honom henne til hustru.

9. Befrynder eder medh oß; gifwer oß edra döttrar, och tager J wåra döttrar.

10. Och boor när oß: landet skal stå eder öpet; bygger och bruker, och boor ther inne.

11. Och Sichem sade til hennes fader och bröder: Läter migh finna nådh när eder, hwad J migh säijen, thet wil jagh gifwa.

12. Begärer man troliga af migh morgongåfwor och skäncker, jagh wil gifwa som J begären; gifwer migh allenast pigona til hustru.

13. Tå swarade Jacobs söner Sichem och hans fader Hemor, och talade bedrägeliga, therföre at theras syster Dina war skämd:

14. Och sade til them: Wij kunne thet icke giöra, at wij skole gifwa wåra syster enom oomskornom manne; ty thet woro oß een skam.

15. Doch likwäl wilje wij wara eder til wiljes, om J warden oß like, och alt mankön ibland eder warder omskoret.

16. Tå wilje wij gifwa eder wåra döttrar, och taga oß edra döttrar, och boo när eder, och wara ett folck.

17. Men hwar J icke wiljen lyda oß, och omskära eder, så wilje wij taga wåra dotter, och fara wår wägh.

18. Thet talet behagade Hemor och hans son wäl.

19. Och then vnge mannen fördrögde intet at giöra så: förty, han hade lust til Jacobs dotter, och han war härlig hållen öfwer alla i hans faders huse.

20. Så gingo Hemor och hans son Sichem i stadzporten, och talade medh borgarena i stadenom och sade:

21. Thesse män äro fridsamme när oß, och wilja byggia och boo i landena: så är nu landet wijdt begripit; wij wilje taga oß theras döttrar, och gifwa them wåra döttrar.

22. Men tå wilja the wara oß til wiljes, så at the boo när oß, och warda ett folck medh oß, om wij omskäre alt thet som mankön är ibland oß, såsom the omskorne äro.

23. Theras boskap och ägodelar, och alt thet the hafwa blifwer wårt, om wij eljes blifwom them til wiljes, så at the boo när oß.

24. Och the lydde Hemor och Sichem hans sone, alle the som genom hans stadzport vth-och ingingo, och omskoro alt thet som mankön war, thet som i theras stadh vth- och ingick.

25. Och på tredie dagenom tå thet wärkte them, togo the twå Jacobs söner, Simeon och Levi, Dinas bröder, hwar thera sitt swärd, och gingo dristeliga in i staden, och slogo ihiäl alt thet som war mankön.

26. Och slogo ock så ihiäl Hemor och hans son Sichem medh swärdz ägg, och togo sina syster Dina vthaf Sichems huse, och gingo sin wägh.

27. Tå kommo Jacobs söner öfwer the slagna, och skinnade staden, therföre at the skämdt hade theras syster.

28. Och togo theras fåår, fää, åsnar, och hwad i stadenom och på markene war:

29. Och alla theras håfwor; all barn och qwinnor togo the til fångar, och skinnade alt thet i husen war.

30. Och Jacob sade til Simeon och Levi: J hafwen åstad kommet at jagh blifwer illa känder, för alla thessa landz inbyggiare, the Cananeer och Phereseer: Och jagh är en ringa hoop; när the nu församla sigh öfwer migh, så slå the migh ihiäl, så warder jagh om intet giord medh mino huse.

31. Men the swarade: Skulle the tå handla medh wåra syster, såsom medh ene skökio?

35. Capitel.

Jfrå Sichem befalte Gudh Jacob draga til BethEl, v. 1. Jacob böd sitt huusfolck läggia bort alla afgudar, och drog tijt, och bygde ther HERRANOM ett altare, v. 2. Ther dödde Debora Rebeckas amma, v. 8. Och Gudh syntes åter Jacob, och stadfädste honom thet namnet Jsrael medh löftet om Canaans land igen, v. 9. Som han skulle resa ifrå BethEl, födde Rachel Ben Jamin, och blef död i barnsbörden, v. 16. Sedan gick Ruben och belägrade sins faders hustru Bilha, v. 22. Tå Jacob kom til Hebron, blef hans fader Jsaac död och begrafwen, v. 27.

Och Gudh sade til Jacob: Giör tigh redo och faar til BethEl, och bo ther, och bygg ther ett altare Gudi, som tigh syntes, tå tu flydde för tinom broder Esau.

2. Tå sade Jacob til sitt huus, och til alla the som medh honom woro: Lägger ifrån eder the främmande gudar, som äro ibland eder, och renser eder, och förwandler edor kläder:

3. Och giörom oß redo at fara til BethEl, at jagh må giöra ther ett altare Gudi, then migh hördt hafwer i min bedröfwelses tijd, och hafwer warit medh migh på wägenom, som jagh reest hafwer.

4. Tå fingo the honom alla the främmande gudar, som woro vnder theras händer, och theras örnaringar; och han grof them vnder ena eek, som stod widh Sichem.

5. Och foor vth: och een Gudzfruchtan kom öfwer the städer, som lågo ther omkring, at the icke foro efter Jacobs söner.

6. Så kom Jacob til Lus i Canaans land, som kallas BethEl, medh alt thet folck, som medh honom war:

7. Och bygde ther ett altare, och kallade thet rumet ElBethEl, efter thet Gudh wardt honom ther vppenbarad, tå han flydde för sinom broder.

8. Tå dödde Debora Rebeckas amma, och wardt begrafwin nedan för BethEl, vnder een eek, hwilken wardt kallad gråtoeek.

9. Och Gudh syntes åter Jacob, sedan han war kommen vthaf Mesopotamien; och wälsignade honom:

10. Och sade til honom: Tu heter Jacob; men tu skalt icke meer heta Jacob, vtan Jsrael skalt tu heta: Och så kallade man honom Jsrael.

11. Och Gudh sade til honom: Jagh är then alsmächtige Gudh; war fruchtsam, och föröka tigh: folck och folcks skarar skola komma vthaf tigh; och Konungar skola komma vthaf tina länder.

12. Och thet landet, som jagh Abraham och Jsaac gifwit hafwer, skal jagh gifwa tigh, och skal thet gifwa tine sädh efter tigh.

13. Och så foor Gudh vp ifrå honom, ifrå thet rumet, ther han medh honom talat hade.

14. Men Jacob reste vp en steenwård, på thet rumet ther han medh honom talat hade: och giöt drickoffer ther vppå, och begiöt honom medh oljo.

15. Och Jacob kallade thet rumet, ther Gudh hade talat medh honom, BethEl.

16. Och han foor ifrå BethEl: Och som ännu ett litet stycke wägs war til Ephrath, tå födde Rachel, och födzlan war henne swår.

17. Men tå thet wardt henne så swårt i födzlone, sade jordegumman til henne: Fruchta tigh icke; förty thenna sonen skalt tu ock hafwa.

18. Men tå siälen vthgick, at hon döö måste, kallade hon honom BenOni; men hans fader kallade honom Ben Jamin.

19. Så dödde Rachel, och wardt begrafwen widh wägen til Ephrath, som nu heter Beth Lehem.

20. Och Jacob reste vp en wård öfwer hennes graf: ther sammastädz är Rachels grafwård än i dagh.

21. Och Jsrael foor vth, och sloog vp ett tiäll på hinsidon, widh thet tornet Eder.

22. Och thet begaf sigh, tå Jsrael bodde ther i landet, gick Ruben bort och lade sigh när Bilha sins faders frillo: Och thet kom för Jsrael. Men Jacob hade tolf söner.

23. Leas söner woro thesse: Rüben Jacobs förstfödde son, Simeon, Levi, Juda, Jsaschar, och Sebulon.

24. Rachels söner woro Joseph och Ben Jamin.

25. Bilhas Rachels tiensteqwinnos söner: Dan, och Naphthali.

26. Silpas Leas tienste qwinnos söner: Gad, och Asser. Thesse äro Jacobs söner, som honom födde woro i Mesopotamien.

27. Och Jacob kom til sin fader Jsaac til Mamre i hufwudstaden, som heter Hebron, ther Abraham och Jsaac hade warit främlingar vthi.

28. Och Jsaac wardt hundrade och ottatijo åhr gammal.

29. Och wardt siuk, och dödde, och wardt samlad til sitt folck, gammal och mätt af lefwande: och hans söner Esau och Jacob begrofwo honom.

36. Capitel.

Esau hade ock barn medh fina hustrur, v. 1. Tå the begynte förökas, tog han them medh fina ägodelar, och drog vthu Canaans lande in vppå Seirs berg, och bodde ther, v. 6. Af honom äro the Edomeer komne. Ty hans söner hade alle många barn, och förökades mycket, v. 9. Men the som tilförene i landena bodde, woro Seirs then Horeens barn, af hwilka ock månge Förstar woro, v. 20. Förr än Jsraels barn Konung hade, regerade månge Konungar i Edom hwar efter annan, v. 31. Och theslikes Förstar, som af Esau komne woro, v. 40.

Thetta är Esaus slächte, som kallas Edom.

2. Esau tog hustrur af Canaans döttrar; Ada Elons Hetheens dotter, och Aholibama Anas dotter, Zibeons Heweens dotters.

3. Och Basmath Jsmaels dotter, Nebajoths syster.

4. Och Ada födde Esau Eliphas: Men Basmath födde Reguel.

5. Aholibama födde Jeus, Jaelam och Korah. Thesse äro Esaus barn, som honom födde woro i Canaans lande.

6. Och Esau tog sina hustrur, söner och döttrar, och alla sins huses siälar; sina håfwor, och allan boskapen medh alla ägodelar, som han förwärfwat hade i Canaans lande; och foor vthi ett land, ifrå sin broder Jacob.

7. Förty, theras ägodelar woro så stora, at the kunde icke boo medh hwar annan: och landet, ther the vthi främlingar woro, kunde icke fördraga them, för theras stora ägodelar skul.

8. Så bodde tå Esau på Seirs berg: Och thenne Esau är Edom.

9. Thetta är Esaus slächte, af hwilkom the Edomeer komne äro på Seirs berg.

10. Och så heta Esaus barn: Eliphas Ada son Esaus hustrus; Reguel Basmaths son Esaus hustrus.

11. Men Eliphas söner woro thesse: Theman, Omar, Zepho, Gatham och Kenas.

12. Och Thimna war Eliphas Esau sons frilla; hon födde Amalek. Thesse äro the barn af Ada Esaus hustru.

13. Men Reguels barn äro thesse: Nahath, Serah, Samma, Missa. Thesse äro the barn af Basmath, Esaus hustru.

14. Men the barn af Aholibama Esaus hustru Anas dotter, Zibeons dotters, äro thesse, them hon födde Esau: Jeus, Jalam och Korah.

15. Thesse äro the Förstar ibland Ejaus barn: Eliphas barn, then första Esau sons, woro thesse; then Försten Theman, then Försten Omar, then Försten Zepho, then Försten Kenas,

16. Then Försten Korah, then Försten Gatham, then Försten Amalek. Thesse äro the Förstar af Eliphas i Edoms lande; och äro barn af Ada.

17. Och thesse äro Reguels barn Esaus sons: Then Försten Nahath, then Försten Serah, then Försten Samma, then Försten Missa. Thesse äro the Förstar af Reguel vthi the Edomeers lande; och äro barn af Basmath Esaus hustru.

18. Thesse äro barn af Aholibama Esaus hustru: Then Försten Jeus, then Försten Jalam, then Försten Korah. Thesse äro the Förstar af Aholibama Anas dotter Esaus hustru.

19. Thesse äro Esaus barn, och theras Förstar; Han är Edom.

20. Men the barn af Seir then Horeens, som i landena bodde, äro thesse: Lotan, Sobal, Zibeon, Ana,

21. Dison, Ezer och Disan. Thesse äro the Förstar ibland the Horeer, alle Seirs barn i Edoms lande.

22. Men Lotans barn woro thesse: Hori och Hemam; och Lotans syster heet Thimna.

23. Sobals barn woro thesse: Alvan, Manahat, Ebal, Sepho och Onam.

24. Zibeons barn woro, Aja och Ana: Thenna är then Ana, som i öknene påfan mular, tå han wachtade sins faders Zibeons åsnar.

25. Men Anas barn woro: Dison och Aholibama, thet är Anas dotter.

26. Disans barn woro: Hemdan, Esban, Jithran och Cheran.

27. Ezers barn woro Bilhan, Saawan, och Akan.

28. Disans barn woro Vz och Aran.

29. Thesse äro the Förstar ibland the Horeer: Then Försten Lotan, then Försten Sobal, then Försten Zibeon, then Försten Ana.

30. Then Försten Dison, then Försten Ezer, then Försten Disan. Thesse äro the Förstar ibland the Horeer, the som regerade i Seirs lande.

31. Men the Konungar som i Edoms lande regerade, förra än Jsraels barn Konungar hade, äro thesse:

32. Bela war Konung i Edom, Beors son: och hans stadh heet Dinhaba.

33. Och tå Bela blef död, wardt Jobab Konung i hans stadh, Seras son af Bozra.

34. Tå Jobab blef död, wardt Husam vthaf the Themaneers lande Konung i hans stadh.

35. Tå Husam blef död, wardt Konung i hans stadh Hadad Bedads son, then som slog the Midianiter, på the Moabiters mark; och hans stadh heet Avith.

36. Tå Hadad blef död, wardt Samla af Masreka Konung i hans stadh.

37. Tå Samla blef död, wardt Konung i hans stadh, Saul af Rehoboth widh älfwena.

38. Tå Saul blef död, wardt Baalhanan Achbors son Konung i hans stadh.

39. Tå Baalhanan Achbors son blef död, wardt Hadar Konung i hans stadh: och hans stadh heet Pagu; och hans hustru heet Mehetabeel, Matredz dotter, och Mesahabs dotter.

40. Altså heta the Förstar af Esau i theras slächter, rumom och namnom: Then Försten Thimna, then Försten Alva, then Försten Jetheth:

41. Then Försten Aholibama, then Försten Ela, then Försten Pinon:

42. Then Försten Kenas, then Försten Theman, then Försten Mibzar:

43. Then Försten Magdiel, then Försten Jram. Thesse äro the Förstar i Edom, såsom the bodt hafwa vthi theras arfwelande. Och Esau är fadren til the Edomeer.

37. Capitel.

Men Jacob bodde qwar medh sina barn i Canaans lande, och hade Joseph kärast ibland them, therföre woro the andre honom hätske, v. 1. Ther til hade Joseph twå drömar om sin tilkommande härlighet, ther af blefwo the ännu hätskare, v. 5. Hände sigh at hans fader sände honom vth på marken, til the andra bröderna, v. 12. Ther hade the welat dräpa honom, v. 18. Men Ruben förhindrade thet, v. 21. Så kastade the honom vthi een groop, til thes Jsmaeliter kommo och köpte honom, v. 23. Sedan doppade the hans kiortel i blodh, och sände til Jacob, v. 31. Tå mente han at willdiur hade rifwit honom ihiäl; blef sorgse, och wille icke låta hugswala sigh, v. 33.

Men Jacob bodde i the landena, ther hans fader war en främling vthi, nemlig i Canaans lande.

2. Och thetta är Jacobs slächt: Joseph war siutton åhr gammal, tå han wardt en herde öfwer hiorden medh sina bröder; och pilten war när Bilhas och Silpas sins faders hustrurs barnom: och han sade för theras fader, hwilket ondt rychte öfwer them war.

3. Men Jsrael hade Joseph kärare än alla the andra sin barn, efter han hade födt honom i ålderdomenom: och giorde honom en brokot kiortel.

4. Tå nu hans bröder sågo, at theras fader hade honom kärare än alla hans bröder, woro the honom hätske, och kunde icke tala honom ett wänligit ord til.

5. Ther vthöfwer hade Joseph ena reso en dröm, och sade sina bröder ther af. Tå blefwo the honom ännu hätskare.

6. Ty han sade til them: Käre, hörer hwad migh hafwer drömt.

7. Migh tyckte wij bundom kärfwar på markene, och min kärfwe reste sigh vp och stod; och edra kärfwar ther omkring bugade sigh för min kärfwa.

8. Tå sade hans bröder til honom: Skulle tu warda wår Konung, och råda öfwer oß? Och wordo honom än tå hätskare för hans dröm och hans taal skul.

9. Och han hade ännu en annan dröm, then förtalde han sina bröder, och sade: Sij, jagh hafwer ännu haft en dröm: Migh tyckte at solen och månen, och ellofwa stiernor bugade sigh för migh.

10. Och tå thet hans fader och hans bröder sagt wardt, straffade honom hans fader, och sade til honom: Hwad är thet för en dröm som tigh hafwer drömt? Skal jagh och tin moder, och tine bröder komma, och falla nedh på jordena för tigh?

11. Och hans bröder afwundades widh honom. Men hans fader behölt thessa ord.

12. Tå nu hans bröder gingo bort til at beta theras faders boskap i Sichem;

13. Sade Jsrael til Joseph: Wachta icke tine bröder boskapen i Sichem? Kom, jagh wil sända tigh til them. Han sade: Här är jagh.

14. Och han sade: Gack bort och se til, om thet står wäl til medh tina bröder och boskapenom; och säg migh igen huru thet hafwer sigh. Och han sände honom vthaf then dalenom Hebron, at han skulle gå til Sichem.

15. Tå fan honom en man ther han foor will på markene: han frågade honom, och sade: Hwem söker tu?

16. Han swarade: Jagh söker mina bröder: käre, säg migh hwarest the wachta hiorden.

17. Mannen sade: The äro hädan farne: ty jagh hörde at the sade: Lät oß gå til Dothan. Tå drog Joseph efter sina bröder, och fan them i Dothan.

18. Som the nu långt ifrå fingo see honom, förra än han kom när in til them, rådslogo the til at döda honom.

19. Och sade inbördes: Sij, drömaren kommer här.

20. Så kommer nu, och låter oß slå honom ihiäl, och kasta honom i ena groop; och säija, at ett ondt diur hafwer ätit vp honom: så får man see hwad hans drömer äro.

21. När Ruben hörde thet, wille han frälsa honom af theras händer, och sade: Läter oß icke slå ena siäl.

22. Och ytterligare sade Ruben til them: Läter oß icke vthgiuta blodh: vtan lät oß kasta honom i then gropena som är i öknene, och icke komma händer widh honom. Men han wille hafwa frälst honom vthu theras hand, at han måtte hafwa haft honom til sin fader igen.

23. Tå nu Joseph kom til sina bröder, afklädde the honom hans kiortel, medh then brokota kiortelen, som han hade vppå sigh.

24. Och togo honom och kastaden i ena groop: men gropen war toom, och intet watn ther vthi.

25. Och the satte sigh nedh til at äta. J thet hofwo the sin ögon vp, och sågo en hoop Jsmaeliter komma ifrå Gilead medh theras Camelar; the förde krydder, balsam och mirrham: och foro nedh vthi Egypten.

26. Tå sade Juda til sina bröder: Hwad hielper thet oß, at wij dräpe wår broder, och fördölje hans blodh?

27. Kommer, och läter oß sälja honom the Jsmaeliter, at wåra händer icke förtaga sigh på honom; ty han är wår broder, wårt kött och blodh. Och the lydde honom.

28. Och tå the Midianitiske köpmännerna foro ther fram, drogo the honom vp af gropene, och sålde honom the Jsmaeliter för tiugu silfwerpenningar: the förde honom in i Egypten.

29. Tå nu Ruben kom åter til gropena, och fan icke Joseph ther inne; ref han sin kläder.

30. Och kom åter til sina bröder och sade: Pilten är icke ther; hwart skal jagh?

31. Tå togo the Josephs kiortel, och slachtade en bock, och indoppade kiortelen i blodet.

32. Och sände then brokota kiortelen bort, och låto bära honom til theras fader, och sade: Thenna hafwom wij funnet: se om thet är tins sons kiortel eller eij.

33. Men han kände honom och sade: Thet är mins sons kiortel. Ett ondt diur hafwer ätit vp honom; ett wildiur hafwer rifwit Joseph.

34. Och Jacob ref sin kläder, och swepte en säck om sina länder, och sörgde sin son långan tijd.

35. Och alla hans söner och döttrar gingo til, at the skulle hugswala honom; men han wille icke låta hugswala sigh, och sade: Jagh warder medh sorg nederfarandes i grafwena til min son. Och hans fader greet honom.

36. Men the Midianiter sålde honom in i Egypten Potiphar, Pharaos hoffmästare.

38. Capitel.

Juda Jacobs son tog sigh een Canancesk hustru, hon födde honom Er, Onan och Sela, v. 1. Tå Er blef wuxen, gaf hans fader honom Thamar til hustru; och tå han war död, gaf han henne Onan, v. 6. När thenne war ock blifwen död, låfwade Juda henne then tredie sonen Sela, v. 10. Men tå thet drögde at hon icke fick honom, bedrog hon sin swärfader, v. 12. At han belägrade henne, och hon blef hafwandes, rc. v. 18. och födde Perez och Serah, v. 27.

Thet begaf sigh på samma tiden, at Juda foor neder ifrå sina bröder, och gaf sigh til en man i Adullam, som heet Hira.

2. Och Juda såg ther en Cananeesk mans dotter, han heet Sua; och tog henne.

3. Och tå han belåg henne, wardt hon hafwandes, och födde en son, then kallade hon Er.

4. Och hon wardt åter hafwandes, och födde en son, then kallade hon Onan.

5. Ater födde hon en son, honom kallade hon Sela. Och han war i Chesib, när hon then födde.

6. Och Juda gaf sinom första sone Er ena hustru, som heet Thamar.

7. Men Er Juda förstfödde son war arg för HERRANOM; therföre dödade HERREN honom.

8. Tå sade Juda til sin son Onan; lägg tigh när tins broders hustru, och tag henne til ächta, at tu vpwäcker tinom broder sädh.

9. Men tå Onan wiste at säden icke skulle wara hans egen, tå han låg när sins broders hustru, lät han thet falla vppå jordena, och förderfwade thet, at han icke skulle gifwa sinom broder sädh.

10. Tå mißhagade HERRANOM thet onda han giorde, och dödade honom ock.

11. Tå sade Juda til sina sona hustru Thamar: Blif en enkia i tins faders huse, så länge Sela min son warder stoor; förty han tänckte, at han til ewentyrs måtte ock så döö såsom hans broder. Så gick Thamar bort och blef i sins faders huse.

12. Tå nu månge dagar förledne woro, dödde Suas dotter, Judas hustru. Och sedan Juda vthsörgdt hade, gick han vp til at klippa sin fåår i Thimnath, medh sin herda Hira af Adullam.

13. Tå wardt Thamar sagt: Sij, tin swär går vp til Thimnath til at klippa sin fåår.

14. Tå lade hon af sin enckiokläder, som hon drog, dokade sigh, och förhölgde sigh, och satte sigh vth för porten på wägen emot Thimnath: förty hon såg, at Sela war stoor worden, och hon war icke gifwin honom til hustru.

15. Tå nu Juda såg henne, mente han thet hade warit een skökia; förty hon hade förhölgt sitt ansichte.

16. Och han week af wägenom til henne, och sade: Käre, lät migh liggia när tigh: ty han wiste icke at thet war hans sonahustru. Hon swarade: Hwad wilt tu gifwa migh, at tu ligger när migh?

17. Han sade: Jagh wil sända tigh en bock ifrå hiordenom. Hon swarade: Gif migh en pant, så länge tu sänder migh honom.

18. Han sade: Hwad wil tu jagh skal gifwa tigh för en pant? Hon swarade: Tin ring, och tin hufwudbonad, och tin staf, som tu hafwer i händerna. Thet gaf han henne, och låg när henne, och hon wardt hafwandes af honom.

19. Och hon stod vp, och gick tädan, och lade doken af, och tog sin enckiokläder vppå igen.

20. Men Juda sände bocken medh sin herda af Adullam, at han skulle taga igen panten ifrå qwinnone: och han fan henne intet.

21. Tå frågade han folcket, som bodde widh thet rumet, och sade: Hwarest är then skökian, som satt vthe på wägenom? The swarade: Jngen skökia hafwer ther warit.

22. Och tå han kom åter til Juda, och sade: Jagh hafwer intet funnit henne; ther til säger folcket, som ther boor, at ther hafwer ingen skökia warit.

23. Juda sade: Hafwe sigh thet, at wij icke til ewentyrs skulle komma på skam: ty jagh hafwer sändt bocken, men tu hafwer icke funnit henne.

24. Tre månader ther efter wardt thet Juda sagt: Tin sonahustru Thamar hafwer bolat; och sij, i bolerij är hon worden hafwandes. Juda sade: Hafwer henne här fram, at hon skal brännas.

25. Och tå hon hades fram, sände hon til sin swär och sade: Af thenna mannen är jagh hafwandes, som thetta tilhörer. Och sade: Känner tu ock hwem thenne ringen, och hufwudbonaden, och stafwen tilhörer?

26. Juda kände thet, och sade: Hon är rättferdigare än jagh; ty jagh hafwer icke gifwit henne min son Sela. Doch belåg han henne intet meer.

27. Och tå hon skulle föda, funnos twillingar i hennes lifwe.

28. Och som hon nu födde, gaf sigh een hand vth; tå tog Jordgumman och bandt ther en rödan trådh om, och sade: Thenne skal först vthkomma.

29. Men tå han drog sina hand åter in, kom hans broder vth, och hon sade: Hwij är hinnan för tina skul sönderremnad? Och man kallade honom Perez.

30. Ther efter kom hans broder vth, som hade then röda tråden om sina hand; och man kallade honom Serah.

39. Capitel.

The Jsmaeliter sålde Joseph Potiphar, Konungens hoffmästare i Egypten, v. 1. Han satte honom öfwer alt sitt huus, v. 3. Ther hände sigh at Potiphars hustru fick behagh til Joseph, och begärade olåfligit omgänge medh honom, v. 7. och 11. Men efter han sådant icke wille samtyckia, v. 8. och 12. Angaf hon honom falskeliga för sitt huusfolck och sin man, v. 14. At han blef kastad i fängelse, v. 20. Doch war HERREN medh honom, och lät honom finna nådh för befalningsmannen öfwer fångarna, v. 21.

Joseph wardt förd neder i Egypten: och Potiphar en Egyptisk man, Pharaos hoffmästare, köpte honom af the Jsmaeliter, som honom hade fördt ther nedh.

2. Och HERREN war medh Joseph, så at han wardt en lyckosam man: och war i sins herres then Egyptiens huse.

3. Och hans herre såg at HERREN war medh honom: ty alt thet han giorde, lät HERREN gå lyckosamliga til medh honom:

4. Så at han fan nådh för sinom herra, och wardt hans tienare: han satte honom öfwer sitt huus, och alt thet han hade, lät han vnder hans händer.

5. Och ifrå then tiden, tå han hade satt honom öfwer sitt huus, och alla sina ägodelar, wälsignade HERREN then Egyptiens huus för Josephs skul: och war altsammans HERRANS wälsignelse i allo the han hade, hema och på markene.

6. Therföre lät han thet alt vnder Josephs händer hwad han hade; och hade intet ther af, vtan allena brödet, som han åt. Och Joseph war dägelig och fager vnder ansichtet.

7. Och thet begaf sigh tå thetta war skedt, at hans herres hustru kastade sin ögon på Joseph, och sade: Ligg när migh.

8. Men han wägrade thet henne, och sade til henne: Sij, min herre weet icke hwad i hans huse är, och alt thet han hafwer, hafwer han gifwit vnder mina händer.

9. Och hafwer intet så godt i sino huse, thet han i mitt wåld icke gifwit hafwer, vtan tigh, ty tu äst hans hustru. Hwij skulle jagh nu så mycket ondt giöra, och synda emot Gudh?

10. Men hon hade dageliga sådana ord til Joseph; men han lydde henne intet, at han skulle liggia när henne, eller wara något om henne.

11. Thet begaf sigh en dagh, at Joseph gick in i huset til at giöra sina sydslo; och ingen af huusfolcket war ther när.

12. Och hon fick honom i hans mantel, och sade: Ligg när migh. Men han lät blifwa mantelen i hennes hand, och rymde vth af huset.

13. Tå hon nu såg, at han lät blifwa mantelen i hennes hand, och rymde vth;

14. Kallade hon huusfolcket, och sade til them: Sij, han hafwer fördt oß här in en Ebreisk man, at han skulle komma oß på skam. Han kom här in til migh, på thet han skulle liggia när migh: men jagh ropade medh höga röst.

15. Och tå han hörde at jagh skrijade och ropade, tå lefde han sin mantel när migh, och flydde, och lop vth.

16. Och hon lade hans mantel när sigh, så länge hennes herre kom heem.

17. Och talade til honom samma orden, och sade: Then Ebreiske tienaren, som tu hafwer haft här in, kom här in til migh, at han skulle komma migh på skam.

18. Men tå jagh skrijade och ropade, lefde han sin mantel när migh, och flydde vth.

19. Tå hans herre hörde sådana sine hustrus ord, som hon til honom talade, och sade: Så hafwer migh tin Ebreiske tienare giordt; wardt han ganska wredh.

20. Tå tog hans herre honom, och lade honom i fängelse, ther Konungens fångar inne lågo: och ther låg han tå i fängelset.

21. Men HERREN war medh honom, och war honom gunstig, och lät honom finna nådh för befalningsmannen öfwer fångahuset.

22. Så at han befalte alla fångarna i fängelsena vnder hans hand, at alt thet ther skedde, måste skee genom honom.

23. Förty befalningsmannen öfwer fängelset såg, at HERREN war medh honom i alt thet som vnder hans händer war, och at HERREN lät, thet han giorde, lyckosammeliga tilgä.

40. Capitel.

Och thet begaf sigh at Konungen blef wredh vppå sin öfwerste skänck och bakare, och lät kasta them i samma fängelse, v. 1. Ther hade the ywar sin dröm om nattena, v. 5. Och skäncken förkunnade först Joseph sin dröm, v. 9. Tå vthtydde Joseph honom, och begärte at skäncken wille komma honom ihog hoos Konungen, tå han komme til sitt ämbete igen, v. 12. Sedan förtälde bakaren sin dröm, v. 16. Och Joseph vthtydde honom theslikest, v. 18. Och thet skedde som Joseph them vthtydt hade, v. 20. Men skäncken tänckte icke på Joseph, v. 23.

Och thet begaf sigh ther efter, at Konungens i Egypten höfwitzman öfwer skäncckerna, och höfwitzmannen öfwer bakarena, bruto theras herra Konungenom i Egypten emot.

2. Och Pharao wardt wredh vppå them.

3. Och lät sättia them i hoffmästarens huus i fängelse, ther Joseph låg fången.

4. Och hoffmästaren satte Joseph öfwer them, at han skulle tiena them; och the såto några dagar.

5. Och både skäncken och bakaren drömde om ena natt hwar sin dröm, och hwars theras dröm hade sin vthtydelse.

6. Tå nu Joseph kom om morgonen in til them, och såg them ångse;

7. Frågade han them och sade: Hwij äre J så ångse i dagh?

8. The swarade: Oß hafwer drömt, och wij hafwom ingen som oß thet vthlägger. Joseph sade: Vthläggningen hörer Gudi til; doch förtäljer migh thet.

9. Tå förtälde skäncken sin dröm för Joseph, och sade til honom: Migh drömde at ett wijnträ war för migh.

10. Thet hade tre grenar; thet grönskades, wäxte och blomstrades, och thes drufwor wordo mogna.

11. Och jagh hade Pharaos skänckekar i mine hand, och tog och kryste them i skänckekaret, och fick Pharao skänckekaret i handena.

12. Joseph sade: Thetta är vthtydningen: tre grenar äro tre dagar.

13. Efter tre dagar skal Pharao vphäfwa titt hufwud, och sättia tigh åter til titt ämbete, at tu får honom skänckekaret i hans hand såsom tilförene, tå tu war hans skänck.

14. Men tänck vppå migh tå tigh går wäl, och giör barmhertighet medh migh, at tu Pharao ingifwer, at han tager migh vthaf thetta huset.

15. Ty jagh är hemliga bortstolen vthaf the Ebreers lande: så hafwer jagh ock här intet giordt, at the migh insatt hafwa.

16. Tå bakaren såg at vthtydningen war godh, sade han til Joseph: Migh hafwer ock drömt, at jagh bar tre flätade korgar på mitt hufwud.

17. Och i öfwersta korgenom allehanda bakad maat til Pharaos behof; och foglarna åto af korgenom på mitt hufwud.

18. Joseph swarade och sade: Thetta är vthtydningen: Tre korgar äro tre dagar.

19. Och efter tre dagar skal Pharao vphäfwa titt hufwud, och hängia tigh i en galga; och foglarna skola äta titt kött på tigh.

20. Och thet hände tredie dagen, tå begick Pharao sin åhrs dagh, och han giorde alla sina tienare ena måltijd: och vphof then öfwersta skänckens hufwud, och then öfwersta bakarens ibland sina tienare.

21. Och satte then öfwersta skäncken åter til sitt skänckeämbete, at han skulle få Pharao skänckekaret i handena.

22. Men then öfwersta bakaren lät han hängia; som Joseph hade vthtydt honom.

23. Men then öfwerste skäncken tänckte intet på Joseph, vtan förgat honom.

41. Capitel.

Tw åhr ther efter hade Pharao twå drömar; en om siu feet nööt och siu magra, som han tycktes see: then andra om siu ax, v. 1. Hwilka ingen spåman i Egypten kunde vthtyda, v. 8. Tå kom skäncken ihog Joseph för Pharao, v. 9. Och Pharao lät taga Joseph vthu fängelset, v. 14. Och förtalde honom sina drömar, v. 17. Joseph vthtydde them så, at siu goda åhr skulle komma, och siu hårda öfwer all land, v. 25. Och rådde Konungen at sättia en förståndig man öfwer landet, til at församla spijsning i the goda åhren, v. 33. Tå gillade Konungen Joseph ther til, och satte honom til en herre öfwer hela Egypten, v. 37. Och gaf honom Potiphera dotter til hustru, v. 45. Sedan församlade Joseph mycken spijsning i the goda åhren, v. 47. Och sick twå söner, Manasse och Ephraim, v. 50. När nu the hårda åhren begyntes, slog han vp kornhusen, och vndsatte landet, v. 53.

Och tw åhr ther efter hade Pharao en dröm, såsom han hade ståndet widh älfwena:

2. Och sedt af älfwene vpstiga siu nööt skiön och feet; och the gingo i goda beet.

3. Sedan såg han annor siu nööt vpstiga af älfwene, wanskapeliga och magra; och gingo jämte the andra på strandene widh älfwena.

4. Och the siu wanskapeliga och magra nöten åto vp the siu skiöna och feta nöten. Tå waknade Pharao.

5. Och han somnade åter, och åter drömde honom; och såg at siu ax full och tiock wäxte på enom stielk.

6. Ther efter såg han siu tun förwisen ax vpgå.

7. Och the siu magra axen vpslukte the siu stora och fulla axen. Tå waknade Pharao, och såg at thet war en dröm.

8. Och tå thet wardt morgon, war hans ande bedröfwad; och skickade vth, och lät kalla alla spåmän i Egypten, och alla wisa, och förtalde them sin dröm: Men ther war ingen som honom kunde vthtyda för Pharao.

9. Tå talade then öfwerste skäncken medh Pharao och sade: Jagh kommer ihog i dagh mina synder.

10. Tå Pharao war förtörnad på sina tienare, och lade migh medh then öfwersta bakaren i fängelse, i hoffmästarens huus:

11. Tå drömde oß bådom i ene natt, hwar sin dröm, hwars vthtydning hwarjom för sigh pågalt.

12. Tå war när oß en Ebreisk vng man, hoffmästarens tienare; honom förtälde wij thet, och han vthtydde oß wåra drömar, hwarjom efter sinom dröm.

13. Och som han oß vthtyddet, så är thet gånget: ty jagh är åter satt til mitt ämbete, och han är hängder.

14. Tå sände Pharao bort och lät kalla Joseph, och the hade honom vthu fängslet. Och han lät raka sigh, och förwandla sin kläder, och kom in til Pharao.

15. Tå sade Pharao til honom: Migh hafwer drömt en dröm, och ingen är som honom vthtyder: men jagh hafwer hördt af tigh säijas, at när tu hörer en dröm, tå vthtyder tu honom.

16. Joseph swarade Pharao och sade: Thet står icke migh til: men Gudh skal doch förkunna Pharao thet godt är.

17. Pharao sade til Joseph: Migh drömde jagh stod på strandene widh älfwena:

18. Och såg vpstiga af älfwene, siu nööt feet och skiön, och the gingo i goda beet.

19. Och efter them såg jagh siu annor nööt vpstiga, tun och fast wanskapeliga och magra; jagh hafwer icke i hela Egypten sedt så wanskapeliga.

20. Och the siu wanskapeliga och magra nöten åto vp the siu första feta nöten.

21. Och tå the hade ätit them vp, syntes intet på them, at the hade ätit them, och woro wanskapeliga såsom tilförene. Tå waknade jagh.

22. Och såg åter i minom dröm, siu ax woxen på enom stielk full och tiock.

23. Ther efter gingo vp siu torr ax, tun och förwisen.

24. Och the siu tunna axen vpsluko the siu tiocka axen. Och jagh hafwer sagt thet mina spåmän; men the kunna icke tyda migh thet vth.

25. Joseph swarade Pharao: Både drömerna Pharao, äro ens. Gudh förkunnar Pharao hwad han giöra wil.

26. The siu skiöna nöten äro siu åhr; och the siu fulla axen äro ock the siu åhren: thet är alt enahanda dröm.

27. The siu magra nöten och wanskapeliga, som efter the andra vpstigna äro, äro siu åhr; och the siu magra och förwisnade axen, skola wara siu hård åhr.

28. Thet är nu thet jagh sagt hafwer til Pharao, at Gudh vnderwisar Pharao hwad han giöra wil.

29. Sij, siu åhr warda kommande medh stoor ymnoghet i hela Egypti lande.

30. Och efter them warda siu hård åhr kommande, at man warder förgätandes all sådana ymnoghet i Egypti lande: och then dyra tiden warder förtärandes landet.

31. At man intet skal weta af then ymnoghetene i landena, för then dyra tiden skul, som efter kommer: förty, han skal warda ganska swår.

32. Men thet Pharao hafwer andra resona drömt, betyder at Gudh skal sådant wisserliga och snarliga giöra.

33. Nu må Pharao see efter en förståndig och wijs man, then han sättia må öfwer Egypti land:

34. Och skaffa, at han förskicker ämbetesmän i landena, och taga then femte delen i Egypti lande i the siu rika åhren.

35. Och församle alla spijsning af the goda åhren som komma skola, at the låta inkomma sädh vthi Pharaos kornhuus til förråd i städerna, och förwara thet:

36. På thet man finner landena spijsning i the siu hårda åhren, som komma skola öfwer Egypti land; at landet icke förderfwas af hunger.

37. Thet talet behagade Pharao och alla hans tienare wäl.

38. Och Pharao sade til sina tienare: Huru kunne wij finna en sådana man som Gudz Ande är vthi?

39. Och sade til Joseph: Efter Gudh hafwer alt sådana kundgiordt tigh, är ingen så klook och förståndig som tu.

40. Tu skalt wara öfwer mitt huus, och efter tino orde skal alt mitt folck lydigt wara: allena i mitt Konungzliga säte wil jagh wara meer än tu.

41. Och sade: Sij, jagh hafwer satt tigh öfwer hela Egypti land.

42. Och tog sin ring af sine hand, och gaf honom Joseph på sina hand, och klädde honom i hwitt silke, och hängde een guldkädio på hans hals.

43. Och lät honom sittia på then andra wagnen, och lät vthropa honom: thenne är landsens fader; och satte honom öfwer hela Egypti land.

44. Och Pharao sade til Joseph: Jagh är Pharao, vtan tin wilja skal ingen, i hela Egypti lande, röra sin hand eller foot.

45. Och kallade honom thet hemligaste rådet; och gaf honom til hustru Asnath Potiphera dotter Prestens i On. Så foor Joseph vth til at besee Egypti land.

46. Och han war tretijo åhr gammal, tå han stod för Pharao. Och foor vth ifrå Pharao, och foor omkring hela Egypti land.

47. Och landet giorde alt så i the siu rika åhren.

48. Och församlade i the siu åhren alla spijsning i Egypti land, och läto thet i städerna: ehwad spijsning som wäxte på markene widh hwar och en stadh alt omkring, thet läto the komma ther in.

49. Så lade Joseph tilhopa sädena öfwer måtto myckit, som sandkornen i hafwet, så at han wände igen at räkna; ty man kunde thet icke räkna.

50. Och Joseph wordo födde twå söner, förra än then dyra tiden kom, hwilka honom födde Asnath Potiphera dotter Prestens i On.

51. Och kallade then första Manasse; förty, sade han, Gudh hafwer låtit migh förgäta alla mina olycko, och mins faders huus.

52. Then andra kallade han Ephraim; förty, sade han, Gudh hafwer låtit migh wäxa til i mins eländes lande.

53. Tå nu the siu rika åhren woro framlidne i Egypten:

54. Så begynte the siu hårda åhren gå vppå, som Joseph hade omtalat. Och wardt en dyyr tijd i all land; men i hela Egypti lande war brödh.

55. Tå nu Egypti land ock leed hunger, ropade folcket til Pharao om brödh. Men Pharao sade til alla Egyptier: Går bort til Joseph, hwad han säger eder, thet giörer.

56. När nu dyyr tijd war öfwer alt landet, slog Joseph kornhusen vp allestädz, och sålde the Egyptier: förty, then dyre tiden wardt ju längre ju större i landena.

57. Och all land kommo til Egypten til at köpa när Joseph: förty then dyre tiden fick öfwerhandena i all land.

42. Capitel.

Tå Jacob såg at sädh war faal i Egypten, sände han fina söner tijt til at kiöpa spijsning. Men Ben Jamin blef hema, v. 1. När the kommo fram, stälte Joseph sigh främmande och hård emot them, v. 6. Och förwarade them tre dagar i fängelse, v. 17. Sedan lät han them draga heem medh hwad the köpt hade; doch på thet at the skulle komma igen medh theras yngste broder Ben Jamin, v. 18. Behölt han en af them, nemligen Simeon, til thes i fängelset, v. 24. När the nu kommo heem, förkunnade the sinom fader hwad them händt war, v. 29. Och han blef ther vthöfwer ganska bedröfwad, v. 36.

Men tå Jacob såg, at sädh war faal i Egypten, sade han til sina söner: Hwij seen J icke til?

2. Sij, jagh hörer at vthi Egypten är sädh nogh, farer ther nedh och köper oß sädh, at wij må lefwa och icke döö.

3. Så foro tå tijo Josephs bröder nedh at the skulle köpa sädh i Egypten.

4. Ty Ben Jamin Josephs broder lät Jacob icke fara medh sina bröder, ty han sade: Honom måtte något ondt wederkomma.

5. Så foro Jsraels barn åstadh til at köpa sädh medh androm, som kommo medh them, ty thet war ock dyyr tijd i Canaans lande.

6. Men Joseph war rådandes i landena, och sålde sädh allo folckena i landena. Tå nu hans broder kommo til honom, föllo the nedh på jordena för honom på sitt ansichte.

7. Och han såg vppå them, och kände them, och lätz wara främmande emot them, och talade skarpt medh them, och sade til them: Hwadan kommen J? The sade: Vthaf Canaans land til at köpa spijsning.

8. Och äntå han kände them, så kände the doch intet honom.

9. Och Joseph tänckte på drömen, som honom hade drömt om them, och sade til them: J ären speijare, och ären komne til at besee hwarest landet är öpet.

10. The swarade honom: Neij min herre, tine tienare äro komne til at köpa spijsning.

11. Wij äre alle ens mans söner; wij äre redelige, och tine tienare hafwa aldrig warit speijare.

12. Han sade til them: Neij, vtan Jären komne til at besee, hwarest landet är öpet.

13. The swarade honom: Wij tine tienare äre tolf bröder, ens mans söner i Canaans land; och then yngste är när wår fader, men then ene är icke meer til.

14. Joseph sade til them: Thetta är thet jagh hafwer sagt eder, speijare ären J.

15. Ther vppå wil jagh pröfwa eder: Widh Pharaos lijf, J skolen icke komma hädan, medh mindre edar yngste broder kommer hijt.

16. Sänder en af eder bort som hämtar hijt edar broder: men J skolen wara fångne. Så wil jagh pröfwa edart taal, om J faren medh sanningene eller icke: Ty hwar så icke, så ären J, widh Pharaos lijf, speijare.

17. Och han lät them allesamman i förwarning i tre dagar.

18. Om tredie dagen sade han til them: Wiljen J lefwa, så giörer altså; ty jagh fruchtar Gudh.

19. Ären Jredelige, så läter en edar broder liggia bunden i edart fängelse; men J farer bort, och förer heem hwad som J köpt hafwen emot hungeren.

20. Och förer edar yngsta broder hijt til migh, så wil jagh troo edor ord, på thet J icke skolen döö. Och the giorde så.

21. Men the talade inbyrdes: Thetta hafwe wij förskyllat på wår broder, at wij såge hans siäls ångest, tå han bad oß, och wij wille intet höra honom; therföre kommer nu thenna bedröfwelsen öfwer oß.

22. Ruben swarade them och sade: Sade jagh icke eder tå jagh talade: Synder icke på pilten; och J willen icke hörat? Nu warder hans blodh vthkrafd.

23. Men the wiste icke, at Joseph förstod thet; ty han talade medh them medh en tolk.

24. Och han wände sigh ifrå them och greet. Tå han nu wände sigh åter til them, och talade medh them, tog han Simeon vthaf them, och bandt honom för theras ögon.

25. Och gaf befalning, at theras säcker skulle fyllas medh mälning, och gifwas theras penningar igen, hwars i hans säck; ther til ock hwariom sina täring på resone. Och man giorde them så.

26. Och the lade sina waror på sina åsnar, och foro tädan.

27. Men tå enthera lät vp sin säck, at han skulle fodra sin åsna i herberget, wardt han warse sina penningar, som lågo ofwan i säckenom.

28. Och sade til sina bröder: Jagh hafwer fatt mina penningar igen, sij, the äro i minom säck. Tå förföll them theras hierta, och förskräcktes inbyrdes och sade: Hwij hafwer Gudh giordt oß så?

29. Tå the nu kommo heem til theras fader Jacob i Canaans lande, sade the honom alt thet them wederfarit war, och sade:

30. Then mannen, som är herre i landet, talade skarpt til oß, och hölt oß för landsens speijare.

31. Och tå wij swarade, wij äre redelige, och hafwe aldrig warit speijare;

32. Vtan ärom tolf bröder wår faders söner; en är icke meer til, och then yngste är ännu i thenna dagh när wår fader i Canaans lande;

33. Sade han til oß: Ther vppå wil jagh märkiat at J ären redelige: En edar broder låter när migh qwar, och tager nödtorft til edor huus, och farer bort:

34. Och hämter edar yngsta broder hijt til migh, så kan jagh märkia, at J icke ären speijare, vtan redelige män; så wil jagh ock gifwa eder edar broder igen, och så må j bruka edart bästa i landena.

35. Och tå the slogo vth af säckerna, fan hwar och en sitt penningaknyte i sinom säck: och tå the sågo at thet war theras penningaknyte, wordo the medh theras fader förskräckte.

36. Tå sade Jacob theras fader: J hafwen giordt migh barnlös, Joseph är icke mera til, Simeon är ock icke mera til, Ben Jamin wiljen J taga ifrå migh: thet går alt öfwer migh.

37. Ruben swarade sinom fader och sade: Om jagh icke förer tigh honom heem igen, så dräp båda mina söner: allenast gif migh honom i mina hand, jagh wil föra tigh honom heem igen.

38. Han sade: Min son skal icke fara nedh medh eder; ty hans broder är död, och han är allena igen blifwen: om honom wederfores något ondt i wägen ther J reste, worde J drifwandes min grå håår medh sorg neder i grafwena.

43. Capitel.

Når then spijsning war förtärd, som the vthu Egypten fördt hade, sände Jacob them åter tijt, och Ben Jamin medh, v. 1. Sampt skäncker af landsens bästa frucht, v. 11. När the kommo fram, befalte Joseph hafwa them in, och tilreda een måltijd åth them, v. 16. Men the fruchtade och vrsächtade sigh för huustienaren om the penningar som the hade funnit i theras säcker, v. 18. Och tilredde skänckerna, v. 25. Tå Joseph kom in, anammade han theras skäncker, och vndfick them wänligen, v. 27. Och tå han fick see Ben Jamin, gick han afsides och greet, v. 29. Sedan kom han åter in til måltijd medh them, v. 31.

Men then dyre tiden twingade landet.

2. Och tå thet wardt alt, som the hade fördt vthaf Egypten, sade theras Fader Jacob til them: Farer åter tijt, och köper någon spijsning.

3. Tå swarade honom Juda och sade: Then mannen wederlade oß thet högeliga, och sade: J skolen icke komma för min ögon, medh mindre edar broder är medh eder.

4. Är thet nu så, at tu sänder wår broder medh oß, så wilje wij fara nedh, och köpa tigh spijsning.

5. Men är thet så, at tu icke sänder honom, så fare wij icke neder; ty mannen hafwer sagt oß: J skolen icke komma för min ögon, vtan edar broder är medh eder.

6. Jsrael sade: Hwij hafwen Jså illa giordt emot migh, at J hafwe thet sagt mannenom, at J haden än en broder?

7. The swarade: Then mannen frågade så grant om oß, och wåra slächt, och sade: Lefwer edar fader än? Hafwen J ännu en broder? Tå sade wij honom som han frågade: Huru kunde wij weta at han skulle säija: Hafwer edar broder hijt nedh medh eder?

8. Tå sade Juda til Jsrael sin fader: Lät pilten fara medh migh, at wij må giöra oß redo och färdas, och mågom lefwa och icke döö, både wij och tu, och wår barn.

9. Jagh wil wara godh för honom; vthaf mina händer skalt tu äska honom: förer jagh tigh icke honom igen, och sätter honom fram för tin ögon, så wil jagh hafwa skuld så länge jagh lefwer.

10. Ty hwar wij icke hade fördrögt, hade wij wäl allaredo twå resor warit igen komne.

11. Tå sade Jsrael theras fader til them: Måste thet ju så wara, så giörer thet, och tager af landsens bästa frucht i edra säcker, och förer mannenom skäncker tijt neder, något balsam och hannog, och örter, och mirrham, och dadel och mandel.

12. Tager ock andra penningar medh eder, och the penningar som J hafwen fått igen ofwan i edra säcker, förer ock så medh eder; til ewentyrs ther är någon willa ibland kommen.

13. Ther til tager edar broder; giörer eder redo, och farer til mannen.

14. Men Alsmächtig Gudh gifwe eder barmhertighet för them mannenom, at han måtte eder frij låta then andra broderen, och Ben Jamin. Men jagh måste wara, som then ther sin barn slätt mist hafwer.

15. Tå togo the thessa skäncker, och penningar dubbelt medh sigh, och Ben Jamin; giorde sigh redo, och foro in i Egypten, och gingo in för Joseph.

16. Tå såg Joseph them medh Ben Jamin, och sade til honom, som war öfwer hans huus: Haf thessa männerna in i huset, och slachta, och reed til: förty, the skola äta medh migh i middag.

17. Och mannen giorde såsom Joseph honom sagt hade, och hade männerna in i Josephs huus.

18. Men the fruchtade sigh at the wordo hafde i Josephs huus, och sade: Wij äre här införde för penningarna skul, som wij tilförene funnom i wåra säcker, at han wil komma oß thet vppå, och låta en doom gåå öfwer oß, ther han oß medh tager til sina trälar medh wåra åsnar.

19. Therföre gingo the til mannen, som war öfwer Josephs huus, och talade medh honom vthan för dörena af husena;

20. Och sade: Min herre, wij worom tilförene här nedre til at köpa spijsning.

21. Och tå wij kommo i härberget, och löste vp wåra säcker, sij, tå woro hwars och ens penningar ofwan i hans säck, medh fulla wigt; therföre hafwe wij åter fördt them medh oß.

22. Hafwom ock så fördt andra penningar nedh medh oß, til at köpa spijsning medh. Men wij wete icke ho som hafwer stungit oß wåra penningar i wåra säcker.

23. Men han sade: Warer til fridz, fruchter eder icke, edar Gudh, och edars faders Gudh, hafwer gifwit eder en skatt i edra säcker, edra penningar hafwer jagh fått. Och han hade Simeon vth til them.

24. Och hade them i Josephs huus; gaf them watn at the skulle twå sina fötter, och gaf theras åsnar foder.

25. Men the redde til skänckerna til thes Joseph kom til middagen: ty the hade hördt, at the skulle ther äta brödh.

26. Tå nu Joseph gick in i huset, båro the honom skänckerna i huset på sina händer, och föllo för honom neder på jordena.

27. Men han tackade them kärliga och sade: Går thet wäl medh edrom fader then gamla, ther J migh af saden? Lefwer han ännu?

28. The swarade: Wårom fader tinom tienare går wäl, och han lefwer ännu: och bugade sigh, och föllo nedh för honom.

29. Och han lyfte vp sin ögon, och såg sin broder Ben Jamin, sine moders son, och sade: Är thet edar yngste broder, som J saden migh af? Och sade ytterligare: Gudh ware tigh nådelig min son.

30. Och Joseph hastade, ty hans hierta war brinnande öfwer sin broder, och sökte rum til at gråta; och gick i sin kamar, och greet ther.

31. Och tå han hade twagit sitt ansichte, gick han vth, och hölt sigh fast och sade: Lägger brödh fram.

32. Och ther bars fram, besynnerliga för honom, och besynnerliga för them, och för the Egyptier, som medh honom åto, ock besynnerliga: förty, the Egyptier töras icke äta brödh medh the Ebreer, thet är een wederstyggelse för them.

33. Och the sattes för honom, then förstfödde efter sina förstfödzlo, och then yngste efter sin vngdom. Ther förvndrade the sigh vppå inbördes.

34. Och man bar them besynnerliga rätter af hans bord: men Ben Jamin fem sinnom meer än the andra; och the drucko, och wordo druckne medh honom.

44. Capitel.

Sedan befalte Joseph fylla theras säcker medh spijsning, och läggia theras penningar ther vthi, och sin silfskål ofwan i Ben Jamins säck, v. 1. Och när the woro bortfarne, lät han draga efter them, och beskylla them för tiufwerij, v. 4. Tå enskyllade the sigh nogh, v. 7. Men tå skålen fans i Ben Jamins säck, drogo the tilbaka i staden igen, och föllo nedh för Joseph, v. 12. Och Juda förtälde honom hela Historien; samt huru han hade satt sigh i löfte för Ben Jamin, v. 16. Och tilböd sigh wilja wara en träl i hans stadh, v. 33.

Och Joseph befalte honom, som war öfwer hans huus, och sade: Fyll thessa männernas säcker medh spijsning, så mycket the kunna föra, och lägg hwariom sina penningar ofwan i hans säck:

2. Och mina silfskål ofwan i then yngstas säck medh penningarna för sådena: han giorde som Joseph honom sade.

3. Om morgonen tå liust wardt, läto the männerna fara medh sina åsnar.

4. Tå the nu woro vth af stadenom, och icke långt komne, sade Joseph til honom, som war öfwer hans huus: Vp och faar efter männerna, och när tu får them, så säg til them: Hwij hafwe J lönt godt medh ondo?

5. Är icke thet ther min herre dricker vthaf, och ther han spår medh? J hafwen illa giordt.

6. Och som han beslog them, sade han sådana ord til them.

7. The swarade honom: Hwij talar min herre sådana ord? Bort thet, at tine tienare skulle så giöra.

8. Sij, penningarna, som wij funnom ofwan vthi wåra säcker, hafwe wij fördt til tigh igen af Canaans lande: och hwij skulle wij tå hafwa stolit silfwer eller guld af tins herras huse?

9. När hwilken thet warder funnet ibland tina tienare, han må döö: ther til wilje wij ock wara mins herras trälar.

10. Han sade: Ja, ware som J hafwen sagt: när hwilkom thet finnes, han ware min träl; men J skolen wara löse.

11. Och the hastade sigh, och lade hwar sin säck af nedh på jordena, och hwar lät vp sin säck.

12. Och han sökte, och begynte på then första, in til then yngsta, tå fans skålen i Ben Jamins säck.

13. Tå refwo the sin kläder, och ladde hwar vppå sin åsna, och foro åter in i staden.

14. Och Juda gick medh sina bröder in i Josephs huus: ty han war än tå ther, och the föllo nedh på jordena för honom.

15. Joseph sade til them: Hwij torde J thet giöra? Weten J icke, at en sådana man som jagh är, kunde spå til?

16. Juda sade: Hwad skole wij säija minom herra, eller huru skole wij tala? Och hwad skole wij bära före? Gudh hafwer funnet tina tienares mißgierningar: sij, wij och then, som skålen är funnen när, äre mins herras trälar.

17. Men han sade: Bort thet, at jagh skulle så giöra. Then mannen, som skålen är funnin när, han skal wara min träl; men J farer medh frijd vp til edar fader.

18. Tå gick Juda til honom, och sade: Min herre, lät tin tienare tala ett ord i tin öron, min herre, och tin wrede harmes icke öfwer tin tienare; ty tu äst såsom Pharao.

19. Min herre frågade sina tienare, och sade: Hafwen J ock någon fader eller broder?

20. Tå swarade wij: Wij hafwe en fader, och han är gammal, och en vng dräng föddan i hans ålderdom, och hans broder är död, och han är allena blifwen igen af sine moder, och hans fader hafwer honom kär.

21. Tå sade tu til tina tienare: Hafwer honom hijt nedh til migh, och jagh wil giöra honom godt.

22. Men wij swarade minom herra: Pilten kan icke komma ifrå sinom fader: hwar han komme honom ifrå, dödde han.

23. Tå sade tu til tina tienare: Hwar edar yngste broder icke kommer här medh eder, skolen J icke mera komma för min ögon.

24. Tå forom wij vp til tin tienare min fader, och sadom honom mins herras taal.

25. Tå sade wår fader: Farer åter bort, och köper oß någon spijsning.

26. Men wij sade: Wij kunne icke fara ther nedh, medh mindre wår yngste broder är medh oß, så wilje wij fara ther nedh: ty wij kunne icke komma för then mansens ögon, hwar wår yngste broder icke är medh oß.

27. Tå sade tin tienare min fader til oß: J weten, at min hustru hafwer födt migh twå:

28. Then ene gick bort ifrå migh, och thet sades at han skulle wara ihiälrifwen; och jagh hafwer eij sedt honom alt här til.

29. Skolen J ock taga thenna ifrå migh, och honom wederfars något ondt, så warden J drifwande min grå håår medh sorg nedh i grafwena.

30. Om jagh nu komme heem til tin tienare min fader, och pilten wore icke medh oß, efter hans siäl hänger in til thesses siäl;

31. Så skeer thet, tå han seer at pilten icke är til städes, at han döör: så worde wij tine tienare, tins tienares wårs faders grå håår förande medh jämmer nedh i grafwena.

32. Ty jagh, tin tienare, hafwer warit minom fader godh för pilten, och sagt: Hafwer jagh icke honom til tigh igen, så wil jagh hafwa skuld i alla mina lifsdagar.

33. Therföre, lät tin tienare blifwa här qwar minom herra för en träl i piltens stadh; och lät pilten fara vp medh sina bröder.

34. Förty, huru skulle jagh fara vp til min fader, när pilten är icke medh migh? Jagh finge see then jämmer, som min fader vppå komme.

45. Capitel.

Tå kunde Joseph intet länger hålla sigh, vtan vppenbarade sigh för sina bröder, v. 1. Befalte them draga heem igen, och hafwa theras fader medh sigh til honom, v. 9. När Pharao thet hörde, böd han ock Joseph sända wagnar efter sin fader, och hafwa honom medh hela hans huus til sigh vthi Egypten, v. 16. Joseph giorde så; förährade sine bröder, och sände sin fader skäncker, och lät them draga ästadh, v. 21. När the kommo heem och Jacob sick höra, at Joseph lefde, wardt hans ande lefwandes igen, v. 25.

Tå kunde icke Joseph hålla sigh för allom them som omkring stodo, och han ropade: Går alle vth ifrå migh: och stod ingen när honom, tå Joseph bekände sigh för sina bröder.

2. Och han greet öfwerliudt, så at the Egyptier, och Pharaos tienare thet hörde.

3. Och han sade til sina bröder: Jagh är Joseph; lefwer min fader ännu? Och hans bröder kunde intet swara honom: så förskräckte woro the för hans ansichte.

4. Men han sade: Går doch hijt til migh. Och the gingo til honom, och han sade: Jagh är Joseph edar broder, then J hafwen såldt in vthi Egypten.

5. Och nu läter thet icke bekymra eder, och täncker icke at jagh therföre är wredh, at J hafwen såldt migh hijt: ty för edra wälfärd skul hafwer Gudh sändt migh hijt för eder.

6. Ty thet är nu tw åhr, at dyyr tijd hafwer warit i landena; och äro ännu fem åhr, at ingen plögning eller vpskörd skal warda.

7. Men Gudh hafwer sändt migh hijt för eder, at han wil låta eder blifwa qwara på jordene, och hålla eder widh lijf genom stoor vnder.

8. Så hafwen icke nu J sändt migh hijt, vtan Gudh: han hafwer giordt migh såsom en fader til Pharao, och til en herra öfwer alt hans huus, och til en Första i hela Egypti land.

9. Skynder eder nu, och farer vp til min fader, och säger honom: Thet låter tin son Joseph säija tigh: Gudh hafwer satt migh til en herra i hela Egypti land; kom nedh til migh, försuma tigh icke.

10. Tu skalt boo i thet landet Gosen, och wara hardt när migh, tu och tin barn, och tin barnabarn, tin fåår och fää, och alt thet titt är.

11. Jagh wil ther försörja tigh: ty thet är ännu fem åhra dyyr tijd, at tu icke warder förderfwad medh titt huus, och alt thet titt är.

12. Sij, edor ögon see, och mins broders BenJamins ögon, at jagh talar munteliga medh eder.

13. Förkunner minom fader alla mina härlighet i Egypten, och alt thet J sedt hafwen. Skynder eder, och kommer hijt nedh medh minom fader.

14. Och han fick sin broder Ben Jamin om halsen och greet; och Ben Jamin greet ock widh hans hals.

15. Och han kyste alla sina bröder, och greet öfwer them. Sedan talade hans bröder medh honom.

16. Och när thet rychtet kom i Pharaos huus, at Josephs bröder woro komne, behagade thet Pharao wäl, och alla hans tienare.

17. Och Pharao sade til Joseph: Säg tina bröder: Thetta giörer: Lader edor diur; farer bort, och när J kommen i Canaans land:

18. Så tager edar fader och edart folck, och kommer til migh, jagh wil gifwa eder af alt thet goda, som i Egypti land är, at J skolen äta märgen i landena.

19. Och biud them: Giörer altså: Tager eder vthaf Egypti lande wagnar til edor barn och hustrur, och förer edar fader, och kommer.

20. Och skoner icke edor bohags ting: förty, alt thet goda i hela Egypten skal höra eder til.

21. Jsraels barn giorde så, och Joseph fick them wagnar, efter Pharaos befalning, och förtäring på wägen.

22. Och gaf them allom, hwarjom för sigh högtidz kläder; men Ben Jamin gaf han tryhundrad silfwerpenningar, och fem högtides klädningar.

23. Men fadrenom sände han tijo åsnar, ladda medh godz vthaf Egypten, och tijo åsninnor medh mälning, och brödh och spijsning, sinom fader på wägen.

24. Och så lät han sina bröder fara, och sade til them: Kifwer icke på wägenom.

25. Så foro the vthaf Egypten, och kommo vthi Canaans land til sin fader Jacob:

26. Och förkunnade honom thet, och sade: Tin son Joseph lefwer ännu, och är en herre i hela Egypti lande. Men honom föll thet icke i sinnet, ty han trodde them intet.

27. Tå sade the honom all Josephs ord, som han til them sagt hade. Och tå han såg wagnarna, som Joseph vthsändt hade til at föra honom medh, wardt hans ande lefwandes.

28. Och sade: Jagh hafwer nogh, at min son Joseph lefwer ännu. Jagh wil fara bort och see honom förra än jagh döör.

46. Capitel.

Så foor Jacob medh alt thet honom tilhörde åth Egypten, och kom til Ber Saba, ther vppenbarade HERREN sigh, och befalte honom draga fort, han wille wara medh honom, och i sinom tijd åter föra honom vthur Egypten, v. 1. Jfrå Ber Saba drog Jacob medh sina barn och barnabarn in vthi Egypten, v. 5. Leas barn woro 33, v. 8. Silpas barn 16, v. 16. Rachels barn 14, v. 19. Bilhas barn 7, v. 23. Så at han war sielf siutijonde, v. 27. Tå kom Joseph emot honom, och vndfick honom medh glädie, v. 28. Och vnderwiste them hwad the skulle tala, när the kommo in för Konung Pharao, v. 31.

Jsrael foor tijt medh alt thet honom tilhörde. Och tå han kom til Ber Saba, offrade han ett offer sins faders Jsaacs Gudi.

2. Och Gudh sade til honom om nattena i ene syyn: Jacob, Jacob. Han sade: Här är jagh.

3. Och han sade: Jagh är Gudh, tins faders Gudh, fruchta tigh icke at fara in i Egypten: förty, ther wil jagh giöra tigh til ett mächtigt folck.

4. Jagh wil fara tijt medh tigh, och wil åter föra tigh ther vth. Och Joseph skal läggia sina hand vppå tin ögon.

5. Tå foor Jacob ifrå Ber Saba: och Jsraels barn förde Jacob sin fader, medh sin barn och hustrur på wagnomen, som Pharao hade sändt til at föra them medh.

6. Och togo sin boskap och håfwor, som the förwärfwat hade i Canaans lande, och kommo så in vthi Egypten, Jacob och all hans sädh medh honom:

7. Hans barn och hans barnabarn medh honom, hans döttrar och hans barnas döttrar, och all hans sädh.

8. Thesse äro Jsraels barnas namn, the som kommo i Egypten: Jacob och hans söner. Jacobs förstfödde son Ruben.

9. Rubens barn: Hanoch, Pallu, Hetzron, och Charmj.

10. Simeons barn: Jemuel, Jamin, Ohad, Jachin, Zohar, och Saul then Cananeiske qwinnones son.

11. Levi barn: Gerson, Kehat och Merari.

12. Juda barn: Er, Onan, Sela, Perez och Serah. Men Er och Onan dödde i Canaans lande. Men Perez barn; Hezron och Hamul.

13. Jsaschars barn: Thola, Phuva, Job och Simron.

14. Sebulons barn: Sered, Elon, och Jahleel.

15. Thesse äro barnen af Lea, som hon födde Jacob i Mesopotamien medh sine dotter Dina: the giöra tilhopa alle medh söner och döttrar, tre och tretijo siälar.

16. Gads barn: Ziphion, Haggi, Suni, Ezbon, Eri, Arodi och Areli.

17. Assers barn: Jimna, Jisua, Jisui, Brya; och Serah theras syster. Men Bryas barn Heber och Malchiel.

18. Thesse äro Silpas barn, som Laban gaf Lea sina dotter, och födde Jacob thessa sexton siälar.

19. Rachels Jacobs hustrus barn: Joseph och Ben Jamin.

20. Och Joseph wordo födde i Egypten, Manasse och Ephraim som honom födde Asnath Potiphera dotter Prestens i On.

21. Ben Jamins barn: Bela, Becher, Aßbel, Gera, Naaman, Ehi, Ros, Muppim, Huppim och Ard.

22. Thesse äro barnen af Rachel, som Jacob födde äro; alle tilhopa fiorton siälar.

23. Dans barn; Husim.

24. Naphthali barn: Jahzeel, Guni, Jezer och Sillem.

25. Thesse äro Bilhas barn, som Laban hade gifwit sine dotter Rachel, och födde Jacob thessa siu siälar.

26. Alle siälar som kommo medh Jacob in i Egypten, som vthgångne woro af hans länd, vndantagande hans barnahustrur, äro alle tilsamman sex och sextijo siälar.

27. Och Josephs barn, som honom wordo födde i Egypten, woro twå siälar: så at alla Jacobs huus siälar, som kommo in i Egypten, woro siutijo.

28. Och han sände Juda för sigh til Joseph, at han skulle wisa honom wägen til Gosen, och the kommo in i landet Gosen.

29. Tå spänte Joseph före sin wagn, och foor vth emot Jsrael sin fader til Gosen. Och tå han fick see honom, föll han om hans hals, och greet swårliga på hans hals.

30. Tå sade Jsrael til Joseph: Nu wil jagh gierna döö, efter thet jagh hafwer sedt titt ansichte, at tu ännu lefwer.

31. Joseph sade til sina bröder, och sins faders huus: Jagh wil fara vp, och vnderwisa thet Pharao, och säija til honom: Mine bröder, och mins faders huus är kommet til migh vthaf Canaans land.

32. Och äro herdar, ty thet är sådana folck, som medh boskap vmgå plägar: theras fåår och fää, och alt thet the hafwa, hafwa the fördt medh sigh.

33. Tå nu Pharao warder eder kallandes och säger: hwad är edar handel?

34. Så skolen J säija: Tine tienare äro folck, som medh boskap vmgå ifrå wår barndom alt här til, både wij och wåra fäder, på thet J må få boo i thet landet Gosen: förty alle herdar äro såsom een styggelse för the Egyptier.

47. Capitel.

Sedan förkunnade Joseph Pharao thet, och hade fem sina bröder in för honom, v. 1. Tå inrymde Pharao them thet landet Gosen, v. 5. Han hade ock sin fader Jacob in för Pharao, til at tala medh honom, v. 7. Widare plågade then dyre tiden så landet, at the Egyptier måtte gifwa Konungen för sädh alla sina penningar, v. 13; Sin boskap, v. 15. Ja, sina åkrar och sigh sielfwa på sidstone, v. 18. Vndantagne Presterna, som eljest blefwo spisade af Konungen, v. 22. Och så lagade Joseph, at the Epgyptier skulle gifwa Konungen femte delen af theras åhrs wäxt, v. 23. Jacob lefde 17 åhr i Egypten, als 147 åhr, v. 28. Och begärte blifwa begrafwen i Canaans land, v. 29.

Tå kom Joseph och förkunnade thet Pharao, och sade: Min fader och mine bröder, theras fåår och fää, och hwad the hafwa, är kommet vthu Canaans lande; och sij, the äro i thet landet Gosen.

2. Och han tog fem sina bröder, och stälte them för Pharao.

3. Tå sade Pharao til hans bröder: Hwad är edar handel? The swarade: Tine tienare äro herdar, wij och wåre fäder.

4. Och sade ytterligare til Pharao: Wij äre komne til at boo medh eder i landena: ty tine tienare hafwa ingen beet til theras boskap, så hårdt twingar then hårde tiden Canaans land: så giör wäl, och lät doch tina tienare boo i thet landet Gosen.

5. Pharao sade til Joseph: Thet är tin fader, och thet äro tine bröder, the äro komne til tigh:

6. Egypti land står tigh öpet; lät them boo på bästa platsen i landena, at the må boo i thet landet Gosen: och om tu wetst några män ibland them, som dogse äro, så sätt them öfwer min boskap.

7. Joseph hade ock sin fader Jacob in, och stälte honom för Pharao: och Jacob wälsignade Pharao.

8. Men Pharao frågade Jacob: Huru gammal ästu?

9. Jacob sade: Mins eländes tijd är hundrade och tretijo åhr: liten och onder är mins eländes tijd, och räcker intet til mina fäders eländes tijd.

10. Och Jacob wälsignade Pharao, och gick vth ifrå honom.

11. Men Joseph skaffade sinom fader och sina bröder boning, och gaf them een besittning i Egypti lande, på bästa platsen i landena, nemlig i thet landet Rameses, såsom Pharao budit hade.

12. Och han försörgde sin fader och sina bröder, och hela sins faders huus hwarjom och enom sin deel brödh, alt ifrå the gamla in til the vnga barn.

13. Men i all land war intet brödh: ty at then dyre tiden war ganska swår, så at Egypten, och Canaans land swolte för then dyra tiden skul.

14. Och Joseph samkade alla the penningar tilhopa, som funnos i Egypten och Canaan, för mälning, som the köpte: och han lät alla penningarna komma i Pharaos huus.

15. Tå nu penningarna fattades i Egypti land och Canaan, kommo alle Egyptier til Joseph, och sade: Skaffa oß brödh, hwij låter tu oß döö för tigh, therföre at wij hafwe inga penningar?

16. Joseph sade: Skaffer hijt edar boskap, så wil jagh gifwa eder för boskapen, mädan J ären vthan penningar.

17. Tå hade the theras boskap til Joseph, och han gaf them brödh för theras hästar, fåår, fää och åsnar: så födde han them thet åhret medh brödh för all theras boskap.

18. Tå åhret war omlidet, kommo the til honom på andra åhret och sade til honom: Wij wilje icke döljat för wår herra, at icke allena penningarna, vtan ock all wår boskap är borto när wår herra, och är intet meer qwart för wår herra, vtan allena wår kropp och åker.

19. Hwij låter tu både oß och wår åker döö? Tag oß til tigh, och wårt land, för brödh, at wij och wårt land måge wara Pharaos egne: gif oß sädh, at wij må lefwa och icke döö, och åkren icke förlägges.

20. Så tog Joseph hela Egypti land in til Pharao; ty the Egyptier sålde hwar sin åker: ty then hårde tiden war alt för starck öfwer them. Och wardt så landet Pharaos egit,

21. Medh folcket, som i hans städer vth- och ingick, ifrån then ena ändan i Egypten in til then andra.

22. Vndantagen Presternas åker, then tog han icke in: ty thet war förskickat af Pharao til Presterna, at the äta skulle thet them benämndt war, thet han them gaf; therföre behöfde the icke sälja sina åkrar.

23. Tå sade Joseph til folcket: Sij, jagh hafwer i dagh intagit eder, och edar åker til Pharao: sij, ther hafwen J sädh, och sår åkren.

24. Och af wäxtenom skolen J gifwa Pharao then femte delen; fyra delar skola wara edra til at såå åkren medh til edor spijsning, och til edor huus och barn.

25. The sade: Allenast lät oß lefwa, och finna nådh för tigh wårom herra, wij wilje gierna wara Pharaos egne.

26. Så giorde Joseph them en lagh alt in til thenna dagh, öfwer the Egyptiers åker til at gifwa Pharao then femte delen, vndantagnom Prestaåkrenom, then wardt icke Pharaos egen.

27. Så bodde Jsrael i Egypten, i thet landet Gosen, och hadet inne, och wäxte til och förökades swårliga.

28. Och Jacob lefde siuton åhr i Egypti land, så at hans hela ålder wardt hundrade och siu och fyratijo åhr.

29. Tå nu tiden kom, at Jsrael döö skulle, kallade han sin son Joseph och sade til honom: Hafwer jagh funnet nådh för tigh, så lägg tina hand vnder mina länd, at tu giör barmhertighet och trohet medh migh, och begrafwer migh icke vthi Egypten.

30. Vtan jagh wil liggia när mina fäder, och tu skalt föra migh vthaf Egypten, och begraf migh i theras grifter. Han sade: Jagh wil giöra, som tu hafwer sagt.

31. Och han sade: Så swär migh. Och han swor honom. Tå bögde Jsrael sigh in til sängenes hufdagerd.

48. Capitel.

Ther efter blef Jacob siuk, och hans son Joseph besökte honom, v. 1. Tå giorde Jacob the twå Josephs söner Manasse och Ephraim til sina barn och arfwingar, lika medh sine egne söner, v. 5. Och tå han nu skulle wälsigna them, hade Joseph welat at Jacob skulle lagdt sin högra hand på then förstfödda Manasse, och then wenstra på Ephraim, v. 8. Men Jsrael wände thet om, och satte Ephraim fram för Manasse, och wäisignade them så, v. 14. Ther til gaf Jacob Joseph ett stycke land, vthan byte för sina bröder, v. 21.

Ther efter wardt Joseph sagt: Sij, tin fader är siuk: och han tog båda sina söner medh sigh: Manasse och Ephraim.

2. Tå wardt Jacob sagt: Sij, tin son Joseph kommer til tigh. Och Jsrael tog styrckio til sigh, och satte sigh vp i sängene.

3. Och sade til Joseph: Then alsmächtige Gudh syntes migh i Lus i Canans land, och wälsignade migh.

4. Och sade til migh: Sij, jagh skal låta tigh wäxa, och förökas, och giöra tigh til myckit folck, och skal gifwa tine sädh efter tigh thetta landet til egendom ewinnerliga.

5. Så skola nu tine twå söner Ephraim och Manasse, som tigh i Egypten födde äro, förra än jagh kom hijt in til tigh, wara mine, lika som Ruben och Simeon.

6. Men the som tu föder efter them, skola wara tine, men thesse skola wara nämnde medh theras bröders namn i theras arfwedeel.

7. Och tå jagh kom vthaf Mesopotamien, dödde migh Rachel i Canaans lande på wägenom, tå ännu ett litet stycke wägs war til Ephrat: och jagh begrof henne på wägenom til Ephrat, thet nu heter Beth Lehem.

8. Och Jsrael såg Josephs söner och sade: Ho äro thesse?

9. Joseph swarade sinom fader: Thet äro mine söner, som Gudh hafwer migh här gifwit. Han sade: Haf them hijt til migh, at jagh wälsignar them.

10. Ty Jsraels ögon woro mörk worden för ålder skul, och kunde icke wäl see. Och han hade them til honom; Och han kyste them, och tog them i famn.

11. Och sade til Joseph: Sij, jagh hafwer sedt titt ansichte, thet jagh icke förmodat hade: Och sij, Gudh hafwer ock låtit migh see tina sädh.

12. Och Joseph tog them vthaf hans sköte, och han bögde sigh nedh på jordena för hans ansichte.

13. Tå tog Joseph them båda, Ephraim i sina högra hand emot Jsraels wenstra hand, och Manasse i sina wenstra hand, emot Jsraels högra hand, och hade them til honom.

14. Men Jsrael räckte vth sina högra hand, och lade henne på Ephraims thens yngstes hufwud, och sina wenstra hand på Manasses hufwud, och omskifte händerna medh wilja; ty Manasse war then förstfödde.

15. Och han wälsignade Joseph och sade: Gudh för hwilkom mina fäder Abraham och Jsaae wandrat hafwa; Gudh som migh födt hafwer vthaf min vngdom alt in til thenna dagh;

16. Ängelen som migh frälst hafwer af allo ondo, han wälsigne thessa piltarna, at the må efter mitt, och mine fäders Abrahams och Jsaacs namn nämnde warda, så at the må wäxa och förökas på jordene.

17. Men tå Joseph såg, at hans fader lade sina högra hand på Ephraims hufwud, behagade thet honom illa, och fattade vthi sins faders hand, at han skulle wända sina hand af Ephraims hufwud in på Manasses hufwud.

18. Och sade til honom: Jcke så min fader, thenne är then förstfödde, lägg tina högra hand på hans hufwud.

19. Men hans fader nekade thet och sade: Jagh weet wäl min son, jagh weet thet wäl, thenne skal ock warda til folck, och skal warda stoor, men hans yngre broder skal warda större än han, och hans sädh skal warda til ett stort folck.

20. Så wälsignade han them i then dagen, och sade: Warde Jsrael wälsignad efter titt sätt, så at man må säija; Gudh sättie tigh såsom Ephraim och Manasse: Och så satte han Ephraim för Manasse.

21. Och Jsrael sade til Joseph: Sij, jagh döör, och Gudh skal wara medh eder, och skal föra eder åter i edra fäders land.

22. Jagh hafwer gifwit tigh ett stycke land vthan tina bröder, som jagh medh mitt swärd och boga, vthaf the Amoreers hand taget hafwer.

49. Capitel.

Sedan kallade Jacob the andra sina söner til sigh; wälsignade them, och förkunnade hwad theras efterkommandom i framtiden wederfaras skulle, v. 1. rc. J synnerhet, at spiran eller regementet skulle icke tagas ifrå Juda, til thes Hielten, thet är Christus, komme. Och honom skulle folcken tilfalla, v. 10. Böd sedan at the skulle begrafwa honom i Canaans lande hoos sina fäder, v. 29. Leed af, och wardt samkad til sitt folck, v. 33.

Och Jacob kallade sina söner, och sade: Församler eder, at jagh må förkunna eder, hwad eder skal hända i then yttersta tiden.

2. Kommer tilhopa, och hörer til J Jacobs barn; hörer edar fader Jsrael.

3. Ruben min förste son, tu äst min kraft, och min första macht, then öfwerste i offret, och then öfwerste i riket.

4. Han vthlöper medh hast som watn: tu skalt icke wara then öfwerste: ty tu hafwer vpstigit i tins faders lägre, och ther hafwer tu medh thet vpstigandet besmittat mina säng.

5. The bröder Simeon och Levi, the hafwa handlat orättferdeliga medh theras mordwapn.

6. Min stäl komme icke i theras rådh, och min härlighet ware icke i theras förbund: förty, vthi theras wrede hafwa the dödat mannen, och vthi theras öfwerdådighet hafwa the förderfwat oxan.

7. Förbannad ware theras wrede, at hon så styf är, och theras grymhet, at hon så hård är: Jagh skal skingra them i Jacob, och förströja them i Jsrael.

8. Juda, tu äret, tigh skola tina bröder lofwa, tin hand skal wara tina fiendar på halsen; för tigh skola tins faders barn buga sigh.

9. Juda är ett vngt leijon, tu äst högt kommen min son genom stoor seger: han hafwer nederbögdt sigh och lägrat sigh som ett leijon, och som een leiinna. Ho törs sättia sigh vp emot honom?

10. Spiran skal icke warda tagen ifrå Juda, eij heller en mästare ifrå hans fötter, til thes Hielten kommer; och honom skola folcken tilfalla.

11. Han warder bindandes sin fola widh wijnträd, och sine åsninnos son widh then ädla wijnqwisten. Han skal twå sin kläder i wijn, och sin mantel i wijnbärs blodh.

12. Hans ögon äro rödachtigare än wijn, och hans tänder äro hwitare än miölk.

13. Sebulon skal boo widh hafs hamnena, och widh skephamnena, och sträckia sigh in til Sidon.

14. Jsaschar skal wara en beenåsne, och lägra sigh emellan gränsorna.

15. Och han såg rolighetena, at hon är godh, och landet at thet är lustigt, och bögde sina härdar til at bära, och är worden en skatskyldig tienare.

16. Dan skal warda en domare ibland sitt folck, såsom ett annat slächte i Jsrael.

17. Dan skal warda en orm på wägenom, och en huggorm på stigenom, och bita hästen i foten, at then ther på rider skal til ryggia falla.

18. HERRE jagh wäntar efter tina hälso.

19. Gad, wäpnad, skal föra hären, och åter igen föran.

20. Af Asser kommer hans feta brödh, och han skal gifwa Konungomen kräselig maat.

21. Naphthali är en snar hiort, och gifwer kosteligit taal.

22. Joseph skal tilwäxa; han skal tilwäxa likawist som widh een källo: döttrarna träda fram vthi regementet.

23. Och ändoch skiöttarna woro honom förbittrade, trätte medh honom och hatade honom:

24. Så är doch hans boge blifwen fast, och hans händers armar äro förmannade, genom thes mächtiges händer i Jacob: Af honom äro komne herdar, stenar i Jsrael.

25. Jfrå tins faders Gudh är tigh kommen hielp, och af then alzmächtiga ästu wälsignad medh wälsignelse ofwan efter af himlenom; medh wälsignelse af diupet, som vnder ligger; medh wälsignelse på bryst och qwed.

26. Then wälsignelse, som tinom fader och minom föräldrom låfwad är, går mächteliga efter theras önskan, som höge äro i werldene. Vthaf Joseph skola hufwuden warda, och the öfwerste Nazareer ibland sina bröder.

27. Ben Jamin är en glupande vlf: om morgonen skal han äta rof, men om aftonen skal han vthskifta rofwet.

28. Thesse alle äro the tolf Jsraels slächter, och thet är thet som theras fader hafwer talat medh them, tå han wälsignade them, hwar medh sin besynnerliga wälsignelse.

29. Och han böd them, och sade til them: Jagh skal samkas til mitt folck; begrafwer migh när mina fäder i then kulone på Ephrons Hetheens åker.

30. J then dubbel kulone, som ligger emot Mamre i Canaans lande, hwilka Abraham köpte til en arfgrift medh åkrenom af Ephron then Hetheen.

31. Ther hafwa the begrafwit Abraham och Sara hans hustru: ther hafwa the ock begrafwit Jsaac och Rebecka hans hustru: ther hafwer jagh ock begrafwit Lea;

32. J then åkrenom och the kulone som af Hetz barnom köpt är.

33. Och när Jacob hade lychtat buden til sin barn, lade han sina fötter samman på sängene, leed af, och wardt samkad til sitt folck.

50. Capitel.

Tå Jacob war död, befalte Joseph sina läkiare smörja honom, v. 1. Och the Egyptier begreto honom i 70 dagar, v. 3. Sedan begärte Joseph förlof vthaf Konungen, v. 4. Och foor vp medh the äldsia af Pharaos huus, v. 7. Och begrof honom i sina fäders graf, v. 12. När thetta skedt war, fruchtade Josephs bröder, och begärte han wille förlåta them, at the hade såldt honom, v. 15. Och han giorde så, v. 19. Tå Joseph wardt åldrig, befalte han sina bröder föra sin been in vthi Canaans land, tå Gudh them hulpe vthur Egypten, v. 24. Och blef dödh 110 åhr gammal, v. 26.

Tå föll Joseph in på sins faders ansichte, och greet, och kyste honom.

2. Och Joseph befalte sina tienare läkiarena at the skulle smörja hans fader: Och läkiarena smorde Jsrael;

3. Til thes fyratijo dagar woro förgångne; ty så länge warade fmörjedagarna: och the Egyptier begreto honom i siutijo dagar.

4. Tå nu sörjodagarna vthe woro, talade Joseph medh Pharaos gårdzfolck, och sade: Hafwer jagh funnet nådh för eder, så taler medh Pharao och säger:

5. Min fader hafwer tagit en eed af migh och sagt: Sij, jagh döör; begraf migh i mine graf, som jagh hafwer grafwit migh i Canaans lande. Så wil jagh nu fara vp och begrafwa min fader, och komma igen.

6. Pharao sade: Faar tijt vp, och begraf tin fader, som tu honom sworet hafwer.

7. Så foor Joseph vp til at begrafwa sin fader: och medh honom foro alle Pharaos tienare the äldste af hans folck; och alle the äldste i Egypti lande;

8. Ther til alt Josephs folck, och hans bröder, och hans faders folck; allena theras barn, fåår och fää lefde the i thy landena Gosen.

9. Och foro theslikes vp medh honom wagnar och resenärer, och war en ganska stoor skare.

10. Tå the nu kommo in på then planen Atad, som ligger in emot Jordan, tå höllo the een ganska stoor och bitter dödklagan: och han sörgde öfwer sin fader i siu dagar.

11. Och tå folcket i landet, the Cananeer, sågo thet sörjandet på then planen Atad, sade the: The Egyptier sörja ther fast. Ther af kallar man thet rumet, the Egyptiers sorg, hwilket ligger in emot Jordan.

12. Och hans barn giorde som han them befallat hade.

13. Och förde honom i Canaans land, och begrofwo honom i then dubbel kulone af åkren, som Abraham medh åkrenom köpt hade til arfgrift af Ephron Hetheen, twärt emot Mamre.

14. Så foor Joseph åter in i Egypten medh sina bröder, och medh allom them som woro farne vp medh honom til at begrafwa hans fader, när the hade begrafwit honom.

15. Men Josephs bröder fruchtade sigh tå theras fader war död, och sade: Kan skee at Joseph är oß gramse, och måtte wedergälla oß thet onda wij honom giordt hafwe.

16. Therföre läto the säija honom: Tin fader gaf befalning för sin död och sade:

17. Så skolen Jsäija til Joseph: Käre, förlåt tina bröder theras mißgierning och synd, at the så illa hafwa giordt emot tigh. Käre, förlåt oß nu, som ärom tins faders Gudz tienare, thenna mißgierning. Men Joseph greet tå the sådant talade medh honom.

18. Och hans bröder gingo til, och föllo nedh för honom och sade: Sij, wij äre tine tienare.

19. Joseph sade til them: Fruchter eder icke, ty jagh är vnder Gudi.

20. J tänckten ondt öfwer migh, men Gudh hafwer wändt thet til godo, at han giorde som för ögon är, til at frälsa mycket folck.

21. Så fruchter eder nu intet, jagh wil försörja eder och edor barn. Och han stärckte them, och talade wänliga medh them.

22. Så bodde Joseph i Egypten medh sins faders huse, och lefde hundrade och tijo åhr.

23. Och såg Ephraims barn til tredie ledh: föddes ock så barn på Josephs sköte, vthaf Machirs barnom, hwilken Manasses son war.

24. Och Joseph sade til sina bröder: Jagh döör, och Gudh warder eder sökiandes, och förandes vthaf thetta landet in vthi thet landet, som han hafwer sworit Abraham, Jsaac och Jacob.

25. Therföre tog han en eed af Jsraels barnom och sade: När Gudh warder eder sökiandes, så förer min been hädan.

26. Så dödde Joseph tå han war hundrade och tijo åhr gammal. Och the smorde honom, och lade honom vthi ena kisto i Egypten.