S. Pauli Epistel then förra

1. Capitel.

Paulus helsar Timotheum, v. 1. Och förmanar honom, at han skulle förwara sina åhörare för falsk lära och onyttiga fabler, v. 3. Och säger så hwad summan är på lagen, v. 5. Och hwar til hon är gifwin, v. 8. Sedan tackar han Gudh, som hade giordt honom af en förföljare til Evangelij tienare, v. 12. Och säger så hwad summan är på Evangelio, v. 15. Och befaller Timotheo, at han thet bewara och förfächta skulle, v. 18.

Paulus, Jesu Christi Apostel, efter Gudz wårs Frälsares och Herrans Jesu Christi befalning, then wårt hopp är:

2. Timotheo, minom rättsinniga son i trone: Nådh, barmhertighet, frijd af Gudi wårom Fader, och af Jesu Christo wårom Herra.

3. Såsom jagh bad tigh, at tu skulle blifwa qwar i Epheso, tå jagh foor in i Macedonien, så giör ock: at tu må biuda somligom, at the ingen annan lärdom efterfölja;

4. Och ingen acht gifwa på fabler och slächtregister, the ingen ända hafwa, och åstadh komma spörsmål, meer än förbättring til Gudh, i trone.

5. Ty hufwudsumman af budet, är kärleken af ett reent hierta, och af ett godt samwet, och af een oskrymtad troo:

6. Jfrå hwilken somlige hafwa farit wille, och äro omwände til onyttigt sqwaller;

7. Och wilja wara mästare i Skriften, och förstå icke hwad the säija, eller hwad the hålla.

8. Wij wete wäl at lagen är godh, tå man henne rätteliga brukar.

9. Wetandes, at them rättferdiga är ingen lagh satt: vtan orättferdigom och olydigom, ogudachtigom och syndarom, oheligom och oandeligom, fadermördarom och modermördarom, mandråparom;

10. Bolarom, drängiaskändarom, menniskiotiufwom, liugarom, meenedarom; och hwad annat sådant är, thet en hälsosam lärdom emot faller.

11. Efter thens saliga Gudz härliga Evangelium, hwilket migh betrodt är.

12. Och jagh tackar wårom Herra Christo Jesu, som migh hafwer giordt mächtig, och räknat migh trogen, och satt i thet ämbetet;

13. Jagh, som tilförene war en försmädare, och en förföljare, och en wåldzwerckare; men migh är barmhertighet wederfaren: ty jagh hafwer thet giordt owetandes, i otro.

14. Men wårs Herras nådh hafwer thes meer öfwerflödat, genom trona, och kärleken, i Ehristo Jesu.

15. Thet är ett fast ord, och i allo måtto wäl wärdt at man thet anammar, at Christus Jesus är kommen i werldena, til at frälsa syndare; ibland hwilka jagh är then förnämligaste.

16. Men migh är wederfaren barmhertighet, på thet Jesus Christus skulle på migh förnämliga bewisa alla långmodighet, them til efterdöme som på honom troo skulle til ewinnerligit lijf.

17. Men Gudi them ewiga Konungenom, oförgängeligom, osynligom, allena wisom, ware prijs och ähra, i alla ewighet: Amen.

18. Thetta budet, befaller jagh tigh, min son Timothee, efter the förra prophetier om tigh, at tu brukar tigh ther vthi som en godh krigsman;

19. Hafwandes trona, och godt samwet: hwilket somlige hafwa bortdrifwit, och äro skepbrutne wordne i trone:

20. Af hwilkom är Hymeneus, och Alexander: hwilka jagh Satane antwardat hafwer; på thet the skulle lära icke meer försmäda.

2. Capitel.

Sedan förmanar Apostelen, at man skal hafwa böner för alla menniskior, i synnerhet för Öfwerheten, v. 1. Ty Gudh wil at alle skola salige warda, v. 4. Och biuder ther huruledes the skola bedia, v. 8. J synnerhet huru qwinnor skola förhålla sigh i theras Gudztienst, v. 9. Så wäl som emot theras män, v. 12. Och tröster them i theras stånd, v. 15.

Så förmanar jagh nu, at man för all ting hafwer böner, åkallan, föreböner, och tacksäijelse för alla menniskior:

2. För Konungar, och för alla Öfwerhet: på thet wij måge lefwa vthi ett roligit och stilla lefwerne, i all Gudachtighet och ährlighet.

3. Ty sådant är godt och tacknemligit för Gudi wårom Frälsare:

4. Som wil at alla menniskior skola frälste warda, och til sanningenes kundskap komma.

5. Ty thet är en Gudh, och en medlare emellan Gudh och menniskior, nemliga, then menniskian Christus Jesus:

6. Hwilken sigh sielf gifwit hafwer för alla til återlösn, at sådant skulle i sin tijd predikat warda.

7. Ther jagh ock vthi skickad är en Predikare och Apostel: jagh säger sanningen i Christo, och liuger icke, Hedningarnas lärare, i trone och sanningene.

8. Så wil jagh nu, at männerna bedia i all rum, och vplyfta heliga händer, vthan wrede och twekan.

9. Sammalunda ock, at qwinnorna pryda sigh i höfweligom klädebonat, medh blygachtighet och kyskhet; icke medh flätat håår, eller guld, eller pärlor, eller kostelig klädnad:

10. Vtan, såsom the qwinnor höfwes som gudachtighet bewisa, medh goda gierningar.

11. Een qwinna läte lära sigh i stillhet, medh all vnderdånighet.

12. Men qwinnone städer jagh icke, at hon andra lärer; och icke heller råder öfwer mannen: vtan ware i stillhet.

13. Ty Adam wardt först skapad, och sedan Eva:

14. Och Adam wardt icke bedragen; vtan qwinnan wardt bedragen, och kom öfwerträdelsen åstadh.

15. Men hon warder likwäl salig, genom barnsbyrden, om hon blifwer i trone, och kärlekenom, och i helgelse, medh kyskhet.

3. Capitel.

Wjdare beskrifwer Apostelen, hwad dygder som kräfjas othi en Biskop, v. 1. Såsom ock vthi andra Gudz ordz tienare, v. 8, och 12. Samt theras hustrur, v. 11. På thet at Timotheus skulle weta huruledes han skulle förestå Gudz församling, hwilko Gudh sanningen och then höga hemligheten om Christo vppenbarat hafwer, v. 14.

Thet är ju ett fast ord: Om någor begärar ett Biskops ämbete, han åstundar een godh gierning.

2. Så skal nu en Biskop wara ostraffelig; ene hustrus man, wakande, nöchter, sedug, gästgifware, lärachtig.

3. Jngen drinckare, icke bitter, icke sniken efter slem winning; vtan mild, icke trätosam, icke girig:

4. Then sitt huus wäl förestår; then ther lydig barn hafwer medh alla ährlighet.

5. Hwar nu någor icke kan förestå sitt egit huus, huru skal han förestå Gudz församling?

6. Jcke Nychristen: på thet han icke skal vpbläsas, och falla i lastarens doom.

7. Han måste ock hafwa ett godt witnesbyrd af them som vthan til äro: på thet han icke skal falla vthi lastarens försmädelse och snaro.

8. Sammalunda ock tienarena, skola ährlige wara, icke twetalige, icke drinckare, icke snikne efter slem winning:

9. Hållandes trones hemlighet medh ett reent samwet.

10. Och the skola först försökias: och sedan skola the tiena, när ingen kan straffa them.

11. Theras hustrur sammaledes skola ock ährliga wara, icke förtalerskor; nöchtre, trofasta i all ting.

12. Tienarena skola wara ene hustrus män, the sin barn wäl förestå, och sin egen huus.

13. Ty the ther wäl tiena, förwärfwa sigh ett godt vpsteg, och mycken tröst i trone, som är i Christo Jesu.

14. Thetta skrifwer jagh tigh, förhoppandes skee skola, at jagh kommer snart til tigh.

15. Och om så hände, at jagh förtöfwar, at tu må weta, huruledes tu vmgå skalt vthi Gudz huus, som är lefwandes Gudz församling, en pelare, och sanningenes grundwal.

16. Och vthan twifwel är gudachtighetenes hemlighet stoor: Gudh är vppenbar worden i kötet, rättferdigad i Andanom, synt Änglomen, predikad Hedningomen, trodd i werldene, vptagen i härligheten.

4. Capitel.

Här förkunnar Apostelen, at i the yttersta tider skulle vpkomma falske lärare, som skulle förbiuda ächtenskapet, och giöra åthskilnad på maat, v. 1. Hwilket han befaller Timotheo predika androm, at the må weta thet föreåth, v. 6. Sedan befaller han honom, at han skal fly fabler, och öfwa sigh i gudachtighet; thet hafwer nytto medh sigh, v. 7. Och til thet tredie, förmanar han honom til trohet och flijt i sitt ämbete, at han måtte föregå andra til förbättring, både medh lefwerne och lärdom, v. 12.

Men Anden säger klarliga, at i yttersta tiderna skola somlige falla ifrå trone, hållande sigh in til bedrägeliga andar, och diefla lärdom:

2. Genom them som medh skrymterij tala lögn, och hafwa brändt tekn i sin samwet;

3. Och förbiuda ächtenskap; binda skona maten, som Gudh skapat hafwer til at taga medh tacksäijelse, them trognom, och them som hafwa förstådt sanningena.

4. Ty alt thet Gudh skapat hafwer är godt, och intet bortkastandes, som medh tacksäijelse tagit warder.

5. Ty thet warder helgat genom Gudz ord och bönen.

6. När tu sådant gifwer bröderna före, så blifwer tu en godh Jesu Christi tienare: såsom tu vpfödder äst i trones ordom, och godh lärdom, medh hwilken tu altid warit hafwer.

7. Men oandeliga och kärlinga fabler lät fara:

Men öfwa tigh sielf til gudachtighet.

8. Ty lekamlig öfning är föga til nytto: men gudachtighet är nyttig til all ting, och hafwer löfte om thetta lifwet, och thet tilkommande.

9. Thet är ju ett fast ord, och i alla måtto wäl wärdt, at man thet anammar.

10. Ty ther på arbete wij ock, och wardom försmädde, at wij hoppes på lefwandes Gudh, som är alla menniskiors Frälsare, men besynnerliga theras som troo.

11. Sådant biud, och lär.

12. Jngen förachte tin vngdom: vtan war them trognom en eftersyn, i ord, i omgängelse, i kärlek, i Andanom, i trone, i kyskhet.

13. Hålt på at läsa, förmana, lära, til thes jagh kommer.

14. Försuma icke then gåfwo som i tigh är, then tigh gifwin är genom prophetien, medh Presternas händers åläggning.

15. Thetta achta; blif ther vthi: på thet tin förbättring må hwarjom manne vppenbar warda.

16. Haf acht på tigh sielfwan, och på lärdomen; blif i thessa stycker: ty om tu så giör, frälsar tu tigh sielfwan, och them som tigh höra.

5. Capitel.

Apostelen lärer Timotheum; först, huru han skal förmana både the gamla, och the vnga, v. 1. Sedan, hwad enkior som skola antagas at vppehållas af församlingen, och hwilka än må begifwa sigh i ächtenskap, och stå huus före, v. 4. Til thet tredie, huru Prester skola warda hållne, v. 17. Medh några andra små stycker, v. 21.

Then gamla skal tu icke hårdeliga straffa: vtan förmana såsom en fader; the vnga såsom bröder:

2. The gamla qwinnor såsom mödrar; the vnga såsom systrar, medh all kyskhet.

3. Hedra enkiorna, the ther rätta enkior äro.

4. Om någor enkia hafwer barn, eller barnabarn, sådana skola först lära wäl regera sitt egit huus, och giöra såsom föräldrarna them giordt hafwa: ty thet är wäl giordt, och Gudi tacknemligit.

5. Men thet är een rätt enkia, som eensam är, then sitt hopp sätter til Gudh, och blifwer altid i böner och åkallan natt och dagh:

6. Men then som lefwer i wällust, hon är lefwandes död.

7. Sådant biud, at the äro ostraffeliga.

8. Hwar nu någor sina, besynnerliga sitt huusfolck, icke försörjer; then hafwer försakat trona, och är argare än en Hedninge.

9. Lät inga enkio vthwäljas yngre än sextijo åhr: then som hafwer warit ens mans hustru;

10. Och witnesbyrd hafwer om goda gierningar: om hon hafwer vpfödt barn; om hon hafwer herbergat; om hon hafwer twaget the heligas fötter; om hon hafwer hulpet the bedröfwada; om hon i alla goda gierningar hafwer idkelig warit.

11. Men the vnga enkior lät fara: ty när the begynna kätias emot Christum, så wilja the gifta sigh;

12. Och hafwa sin doom, at the then första troon brutet hafwa.

13. Ther til medh äro the fåfänga, och lära löpa omkring i husen: ja, icke allenast fåfänga, vtan ock sqwallerfulla, och förwitna, och tala thet som icke borde.

14. Så wil jagh nu, at the vnga enkior gifta sigh, föda barn, stå huus före, intet tilfälle gifwa motståndarenom til at tala illa.

15. Ty några hafwa allaredo wändt tilbaka efter Satanam.

16. Hwar nu någor trogen man, eller qwinna hafwer enkior, han försörje them, och läte icke församlingen förtungas; at thet må them tilräckia som rätta enkior äro.

17. The Prester som wäl förestå, skal man hålla wara dubbel heder wärda; mäst the, som arbeta i ordet och lärdomen.

18. Ty Skriften säger: Tu skalt icke binda munnen til på oxan som tröskar: och, En arbetare är sin löön wärd.

19. Tilstäd ingen klagomål emot en Prest, vtan medh tw eller try witne.

20. The som synda, straffa för allom, at andre skola ock fruchta.

21. Jagh betygar för Gudi, och Herranom Jesu Christo, och för the vthkorada Änglar, at tu håller thetta, vthan egen godtyckio, och giör intet efter weeld.

22. Lägg icke hastigt händerna på någon; och giör tigh icke heller deelachtig i annars mans synder: hålt tigh sielfwan kysk.

23. Drick icke länger watn, vtan bruka något fögo wijn, för tin maga skul, och at tu ofta siuk är.

24. Somliga menniskiors synder äro vppenbara, at man them tilförene döma kan: men somliga warda sedan vppenbara.

25. Sammalunda äro ock somliga goda gierningar vppenbara; och the andra blifwa ock intet fördolda.

6. Capitel.

Yttermera lärer Apostelen, huru trälar skola förhålla sigh emot theras herrar, v. 1. Sedan beskrifwer han the förföriska lärare; och förmanar Timotheum, at han ingen gemenskap skulle hafwa medh them, v. 3. Eij heller medh girighet, v. 6. Vtan hällre beflita sigh om rättferdighet, gudachtighet, och andra lofliga dygder, v. 11. Til thet tredie befaller han honom biuda them rikom, at the rätt bruka theras rikedomar, v. 17. Och til besluut, at han then rena läran troliga förwarar, v. 20.

Trälarna som vnder ook äro, skola hålla sina herrar alla ähro wärda: på thet Gudz namn och lärdom icke skal försmädd warda.

2. Men the som hafwa trogna herrar, the skola icke förachta them, förthenskul the äro bröder; vtan wara thes meer tienstachtige, at the trogne, och älskade, och deelachtige vthi wälgierningene äro. Sådant lär, och förmana.

3. Ho ther annars lärer, och icke blifwer widh wårs Herras Jesu Christi hälsosama ord, och widh then lärdom som är om gudachtigheten:

4. Han är förmörkrad, och weet intet, vtan är siuk i spörsmål och ordaträtor, af hwilkom födes afwund, kijf, försmädelse, onda mißtanckar:

5. Onyttiga disputeringar emellan the menniskior som i sitt sinne förderfwade äro, ifrå hwilko sanningen är borttagen, the ther mena, at gudachtigheten är een winning. Drag tigh ifrå sådana.

6. Men wara gudelig, och låta sigh nöija, är winning nogh.

7. Ty wij hafwe intet fördt in i werldena: therföre är thet klart, at wij icke heller kunne något föra här vth.

8. Vtan tå wij hafwe födo och kläder, så lätom oß ther medh nöija.

9. Men the som wilja rike warda, falla vthi frestelse och i snaro, och i många dårachtig och skadelig begärelse, the ther sänckia menniskiorna vthi förderf och fördömelse.

10. Ty girighet är een root til alt ondt: til hwilka somlige hafwa haft lust, och äro ther medh wille farne ifrå trone, och hafwa giordt sigh sielfwa mycken bedröfwelse.

11. Men tu, Gudz menniskia, fly sådant: faar efter rättferdigheten, gudachtigheten, troon, kärleken, tolamod, sachtmod.

12. Kämpa en godh trones kamp: fatta ewinnerligit lijf, til hwilket tu ock kallad äst, och bekändt hafwer en godh bekännelse för mång witne.

13. Jagh biuder tigh för Gudi, som all ting giör lefwande; och för Christo Jesu, som vnder Pontio Pilato betygat hafwer en godh bekännelse:

14. At tu håller budet, obesmittat, ostraffelig, in til wårs Herras Jesu Christi vppenbarelse:

15. Hwilka oß betee skal i sin tijd then salige, och allena wäldige Konungen öfwer alla Konungar, och Herren öfwer alla Herrar.

16. Then ther allena hafwer odödelighet; then ther boor vthi ett lius ther ingen tilkomma kan; then ingen menniskia sedt hafwer, icke heller see kan: honom ware ähra och ewigt rike: Amen.

17. Bjud them som rike äro i thenna werld, at the icke äro stoorsinte, icke heller sättia sitt hopp på the owissa rikedomar; vtan på lefwande Gudh, hwilken oß all ting rikeliga gifwer til at nyttia:

18. At the giöra wäl, och rike warda på goda gierningar; gierna gifwa, äro oförtrutne:

19. Sammansamka sigh sielfwom en godh grund framdeles; at the måga fatta ewinnerligit lijf.

20. O Timothee, förwara thet tigh betrodt är; och fly oandelig och onyttig ord och trätor, som gå af falskeliga berömd kånst:

21. Hwilka somlige föregifwa, och fara wille om trona. Nådh ware medh tigh: Amen.

Sänd af Laodicea, hwilken är hufwudstaden i Phrygia Pacatiana.