Esthers Book

1. Capitel.

Konung Ahasveros i Persien giorde ett stort gästabod i många dagar, v. 1. Tå Konungen wardt lustig, sände han efter sin Drottning Vasti, at hon skulle komma in, v. 10. Men hon förachtade bodet, och wille intet komma, v. 12. Tå wardt Konungen wredh, och efter sina wisas ock Förstars rådh, satte henne af, och förskiöt henne ifrå sigh, at hon icke meer skulle komma in för honom, v. 13. Och at andre qwinnor måtte hålla theras män för ögon, lät han ther om gå vth bref öfwer all sin land, v. 21.

Vthi Ahasveros tijd, hwilken rådandes war alt ifrån Jndien in til Ethiopien, öfwer hundrade siu och tiugu land:

2. Tå han satt på sinom Konungsliga stool, i then staden Susan:

3. J tredie åhrena hans rikes, giorde han ett gästabod när sigh, åth alla sina Förstar, och tienare; nemliga, them wäldigom i Persien och Meden, landzhöfdingom, och öfwerstom i sin land:

4. På thet han skulle låta see sins rikes härliga rikedomar, och thet kosteliga prål af sitt Majestät, i många dagar, nemliga, i hundrade och ottatijo dagar.

5. Tå the dagar vthe woro, giorde Konungen ett gästabod allo folckena som i stadenom Susan war, både stora och små, i siu dagar, vthi en saal i trägårdenom, in widh Konungs huset.

6. Ther woro vphängd hwijt, rödh och gool tapeter, fattat medh linnen och skarlakans tågh, vthi silfringar på marmorstodar: bänckerna woro af guld och silfwer, på golfwena som lagt war medh gröön, hwijt, gool och swart marmorsteen.

7. Och dryckerna bar man in vthi gyldene kaar, och ju annor och annor kaar; och Konungsligit wijn til fyllest, såsom Konungen thet wäl förmåtte.

8. Och man lade ingom före hwad han dricka skulle: ty Konungen hade befalt alla föreståndarena i sitt huus, at hwar och en skulle giöra såsom honom lyste.

9. Och Drottningen Vasthi giorde ock så ett gästabod för qwinnorna vthi Konungs husena, ther Konung Ahasveros plägade wistas.

10. Och på siunde dagen, tå Konungen wardt lustig af winet, sade han til Mehuman, Bistha, Harbona, Bigtha, Abagtha, Sethar, och Charcas, the siu kamererare, som för Konung Ahasveros tiente,

11. At the skulle hafwa Drottning Vasthi in för Konungen, medh Drottninga crono, på thet han skulle låta folcket och Förstarna see hennes dägelighet: ty hon war dägelig.

12. Men Drottning Vasthi wille icke komma efter Konungens ord genom hans kamererare. Tå wardt Konungen ganska wredh, och vptänd i grymhet.

13. Och Konungen sade til the wisa, som i landz seder förfarne woro: ty Konungens ärende måste hafwas in för alla förståndiga i lagh och rätt:

14. Men the näste, som när honom woro, woro Charsena, Sethar, Admatha, Tharsis, Meres, Marsena, och Memuchan, the siu Förstar af Persien och Meden, som sågo på Konungens ansichte, och såto främst i rikena;

15. Hwad man giöra skulle Drottning Vasthi för en rätt, therföre at hon icke giordt hade efter Konungens ord, genom hans kamererare.

16. Tå sade Memuchan in för Konungenom och Förstarna: Drottning Vasthi hafwer icke allenast illa giordt emot Konungen, vtan ock emot alla Förstar, och alt folck vthi Konung Ahasveros landom.

17. Förty, thetta stycket af Drottningen kommer wäl vth til alla qwinnor, så at the skola förachta sina män för sin ögon, och skola säija: Konung Ahasveros böd Drottningene Vasthi komma in för sigh, men hon wille icke.

18. Så warda nu the Förstinnor i Persien och Meden sammalunda säijande til alla Konungens Förstar, när the få thetta Drottningenes stycke höra: så skal förachtelse och wrede nogh vphäfwa sigh.

19. Om Konungenom så täckes, så läte han ett Konungsligit budh af sigh vthgå, och skrifwa efter the Persers och Meders lagh, hwilken man icke öfwerträda tör, at Vasthi icke meer skal komma in för Konung Ahasveros: och Konungen gifwe hennes rike hennes nästo, then bättre är än hon.

20. Och at thetta Konungens bref, som giöras skal, må förkunnat warda i hela rikena, thet wäl stort är, at alla qwinnor måga hålla sina män för ögon, ibland både små och stora.

21. Thetta täcktes Konungenom och Förstarna: och Konungen giorde efter Memuchans ord.

22. Tå wordo bref vthsänd i all Konungens land, i hwart landet efter thes skrift; och til hwart folck efter thes tungomål, at hwar och en man skulle wara huusbonde i sitt huus; och lät tala efter sins folcks tungomål.

2. Capitel.

En tijd sedan, lät Konungen, efter sina tienares rådh, samka dägeliga jungfrur i all sine land, at han skulle vthwälja sigh een af them til Drottning, v. 1. Tå war en Jude i Susan benämnd Mardechai, han hade sin faderbroders dotter Esther hoos sigh, v. 5. Hon wardt ock tagen vthi Konungs huset, v. 8. När nu Konungen sick see jungfrurna, v. 12. Behagade Esther honom för alla; och han tog henne til Drottning i Vasthi stadh, v. 15. Samma tijd vppenbarade Mardechai Konungenom twå hans tienare som tänckte dräpan: the wordo hängde; och ärendet til minnes skrifwit, v. 21.

Sedan thetta skedt war, när Konungens Ahasveros wrede hade sachtat sigh, kom han Vasthi ihogh, hwad hon giordt hade, och hwad om henne beslutit war.

2. Tå sade Konungens swänner, som honom tiente: Man söke Konungenom vp dägeliga vnga jungfrur:

3. Och Konungen beställe skådare i all land i sitt rike, at the låta komma tilhopa alla dägeliga vnga jungfrur, in til then staden Susan i fruhuset, vnder Hegai hand Konungens kamererares, hwilken qwinnorna wachta skulle, och få them theras skrudh:

4. Och hwilken pigan Konungenom täckes, then blifwe Drottning i Vasthi stadh. Thet behagade Konungenom, och han giorde så.

5. Tå war en Judisk man i Susan stadh, han heet Mardechai, Jair son, Simei sons, Kis sons, Jemini sons:

6. Then medh bortförd war ifrån Jerusalem, tå Jechonia Juda Konung bortförd war, hwilken NebucadNezar Konungen i Babel bortförde.

7. Och han war förmyndare til Hadassa, thenna är Esther, sins faderbroders dotter: förty, hon hade hwarken fader eller moder, och hon war een fager och dägelig piga: och tå hennes fader och moder blefwo döde, tog Mardechai henne för sin dotter.

8. Tå nu Konungens budh och beslut wardt kunnigt, och många pigor woro tilhopa hämtade til staden Susan, vnder Hegai hand, wardt Esther ock tagen vthi Konungshuset, vnder Hegai hand qwinnowachtarens.

9. Och pigan täcktes honom, och hon fan barmhertighet för honom: och han skyndade sigh medh hennes skrudh, at han skulle få henne hennes deel, och siu dägeliga pigor vthaf Konungshuset ther til: och han satte henne medh hennes pigor, vthi bästa rumet i fruhuset.

10. Och Esther sade honom intet vthaf sitt folck, eller sitt slächte: förty, Mardechai hade budit henne, at hon skulle icke säijat.

11. Och Mardechai spatserade hwar dagh i gårdenom åth fruhuset, at han måtte förnimma om wäl ginge medh Esther, och hwad medh henne skee kunde.

12. Tå nu hwarjo pigones bestämde tijd kom, at hon skulle komma til Konungen Ahasveros, sedan hon hade warit i tolf månader i fruprydning: förty, theras prydelse måste så mycken tijd hafwa, nemliga, sex månader medh balsam och mirrham, och sex månader medh godt specerij, så woro tå qwinnorna tilprydda:

13. Och så gick tå een piga in til Konungen; och hwilka hon wille, måste man få henne, som medh henne gå skulle ifrå fruhuset, til Konungshuset.

14. Och när een om aftonen inkom, gick hon om morgonen ifrå honom in vthi thet andra fruhuset, vnder Saasgas hand, Konungens kamererares, frillowachtarens: och hon måste icke komma igen til Konungen, vtan Konungenom täcktes, och han lät kalla henne widh namn.

15. Tå nu Esthers tijd kom, Abihails dotters, Mardechai faderbroders, then henne för dotter taget hade, at hon skulle komma til Konungen, begärade hon intet annat, än thet Hegai Konungens kamererare, qwinnowachtaren, sade henne före: Och Esther fan nådh för alla them som sågo vppå henne.

16. Men Esther wardt tagen til Konungen Ahasveros, vthi Konungshuset, i tijonde månadenom, then Thebeth kallas; i siunde åhrena hans rikes.

17. Och Konungen fick Esther kär öfwer alla qwinnor, och hon fan nådh och barmhertighet för honom, för alla jungfrur: och han satte Drottninga crono vppå hennes hufwud, och giorde henne til Drottning i Vasthi stadh.

18. Och Konungen giorde ett stort gästabod til alla sina Förstar och tienare: thet gästabodet war för Esther skul; och lät landen hafwa rolighet, och gaf vth Konungsliga skäncker.

19. Och tå man annan gång församlade jungfrur, sat Mardechai widh Konungens dör.

20. Och Esther hade ännu icke sagt sitt slächte, eller folck; såsom Mardechai henne budit hade: ty Esther giorde efter Mardechai ord; lika som tå han hennes förmyndare war.

21. På samma tiden tå Mardechai widh Konungens dör sat, wordo twå Konungens kamererare wrede, Bigthan och Theres, som dörena wachtade, och hade i sinnet, at the wille slå vppå Konungen Ahasveros.

22. Thet förnam Mardechai, och lät Drottningena Esther få weta thet: och Esther sade thet för Konungenom, på Mardechai wägnar.

23. Och tå man ransakade ther efter, wardt thet så funnet; och the wordo både hängde i trään: och thet wardt beskrifwit i Chrönicon för Konungenom.

3. Capitel.

Ther efter vphögde Konungen en sin tienare, Haman, öfwer alla sina Förstar, at hwar man bögde knään, och tilbad honom, v. 1. Tå Mardechai then Juden icke wille giöra thet samma, wardt Haman wredh, v. 5. Och angaf alla Judar hoos Konungen, at the woro ett sådant folck som hade särdeles lagh, och förachtade Konungens budh. Och begick således, at Konungen lät vthgå bref i all sin land, at alle Judar skulle förgiöras på en dagh, v. 8.

Sedan thetta skedt war, vpsatte Konungen Haman Medatha son then Agagiten, och vphögde honom; och satte hans stool öfwer alla Förstar som när honom woro.

2. Och alle Konungens tienare, som för Konungens dör wistades, bögde knään, och tilbådo Haman; ty Konung Ahasveros hade så budit: men Mardechai bögde icke knään, och tilbad honom intet.

3. Tå sade Konungens tienare, som för Konungens dör woro, til Mardechai: Hwij öfwerträder tu Konungens budh?

4. Och som the hwar dagh sade honom sådant, och han skötte intet ther om, sade the thet för Haman, at the skulle få see om Mardechai wille blifwa ståndandes widh sin ord: ty han hade sagt them, at han war en Jude.

5. Och tå Haman såg, at Mardechai icke bögde honom knään, eij heller tilbad honom, wardt han full medh grymhet:

6. Och räknade för litet, at han skulle bära sina hand på Mardechai allena; ty the hade sagt honom om Mardechai folck: vtan han foor efter at förgiöra Mardechai folck, alla the Judar som i hela Ahasveros rike woro.

7. Vthi första månadenom, thet är i then månaden Nisan, i tolfte åhrena Konungs Ahasveros, wardt lotten kastad för Haman, ifrå then ena dagen til then andra, och ifrå månad, alt in til then tolfte månaden, thet är then månaden Adar.

8. Och Haman sade til Konung Ahasveros: Ett folck är förströdt, och hafwer delat sigh ibland all folck i all tins rikes land, och theras lagh äro annor än all folcks, och the giöra icke efter Konungens lagh; och Konungenom står icke til giörande at låta them så blifwa.

9. Om Konungenom så täckes, så skrifwe, at man förgiör them: så wil jagh vpwäga tijotusend centener silfwer i arbetares hand, til at låta inkomma vthi Konungens kamar.

10. Tå tog Konungen sin ring af handene, och sick Haman Medatha son them Agagitenom, Judarnas fienda.

11. Och Konungen sade til Haman: Silfwret ware tigh skänckt, och folcket ther til, at tu må ther medh giöra hwad tigh täckes.

12. Tå kallade man Konungens skrifware, på tretonde dagen i första månadenom; och wardt skrifwit, såsom Haman befalte, til Konungens Förstar, och til landzhöfdingarna både här och ther i landen, och til höfwitzmännerna för hwart folcket i landen här och ther, efter hwars och ens folcks skrift, och efter theras måål; vnder Konung Ahasveros namn, och medh Konungens insigel försigelt.

13. Och brefwen wordo försänd medh bodh vthi all Konungens land, til at förgiöra, dräpa och förläggia alla Judar, både vnga och gamla, barn och qwinnor, alt på en dagh, nemliga, på tretonde dagen i tolfte månadenom, thet är then månaden Adar; och til at skiöfla theras godz.

14. Altså hölt brefwet inne, at ett bodh vthgånget war i all land, til at förkunna all folck, at the på then samma dagen skulle redo wara.

15. Och boden gingo vth medh hast, efter Konungens befalning: och i staden Susan wardt vpslaget ett påbud: och Konungen och Haman såto, och drucko; och staden Susan wardt bekymrad.

4. Capitel.

Tå Mardechai thet förnam, ref han sin kläder, och drog en säck vppå, och en stoor jämmer wardt ibland alla Judar, v. 1. När Esther hörde thet, lät hon fråga Mardechai hwad på färde war, v. 4. Han berättade hwad skedt war, och begärade at Drottningen wille bedia Konungen för them, v. 7. Esther vrsächtade sigh först, v. 9. Men tå hon fick annat bodh af honom, v. 12. Vthlåfwade hon thet, och befalte honom medh the andre Judar i staden fasta och bedia för sigh, at henne måtte wäl gå, v. 15.

Tå Mardechai förnam hwad skedt war, ref han sin kläder sönder, och drog en säck vppå, och strödde asko vppå sigh; och gick vth mitt i staden, ropandes högeliga och klageliga:

2. Och kom in för Konungens dör: ty ingen måtte komma in genom Konungens dör, som en säck hade på sigh.

3. Och i all land, tijt som Konungens ord och budh räckte, war en stoor jämmer ibland Judarna; och månge fastade och greto, sörgde och lågo i säcker och i asko.

4. Tå kommo Esthers tienstepigor, och hennes kamererare, och sade henne thet: tå wardt Drottningen swårliga förfärad; och hon sände kläder til Mardechai, at han skulle draga them vppå, och läggia säcken af sigh: men han tog them intet.

5. Tå kalladeEsther Hatach, en af Konungens kamererare, som för henne stod, och gaf honom befalning til Mardechai, at hon måtte få weta hwad thet wore, och hwij han giorde så.

6. Tå gick Hatach vth til Mardechai, ther han stod på gatone i stadenom, vthan för Konungens port.

7. Och Mardechai sade honom alt thet honom händt war, och summon af silfwret som Haman tilredt hade til at wäga in vthi Konungens kamar för Judarna skul, at han måtte förgiöra them.

8. Och fick honom afskriftena af budet, som i Susan vpslaget war på theras förderf, at han skulle thet låta see Esther; och böd henne, at hon skulle ingå til Konungen, och bedas een böön af honom, och få weta af honom om sitt folck.

9. När Hatach kom in, och sade Esther Mardechai ord;

10. Sade Esther til Hatach, och lät säija Mardechai:

11. Thet weta alle Konungens tienare, och folcken i Konungens land, at hwilken som ingår til Konungen i then inra gården, ware sigh man eller qwinna, then icke kallad är, then skal efter lagen strax döö, vtan så är, at Konungen räcker vth emot honom then gyldene spiron, at han ther medh må lefwandes blifwa: men jagh är nu intet kallad i tretijo dagar, til at komma in til Konungen.

12. Tå thenna Esthers ord wordo sagd Mardechai;

13. Bad Mardechai säija henne igen: tänck icke thet, at tu vndsätter titt lijf, efter tu äst i Konungens huus, för alla Judar.

14. Förty, om tu i thenna gången tiger stilla, så kommer Judomen een hielp och vndsättning af en annan wägh, och tu och tins faders huus warder förgåendes: och ho weet, om tu icke för thenna tiden skul äst kommen til riket?

15. Esther lät swara Mardechai:

16. Så gack nu bort, och församla alla Judar, som i Susan förhandene äro; och faster för migh, så at J icke äten eller dricken i try dygn, hwarken dagh eller natt: jagh och mina tienarinnor wilje ock så fasta: och så wil jagh gå in för Konungen, emot budet; blifwer jagh borto, så är jagh borto.

17. Mardechai gick bort, och giorde altså, som Esther honom budit hade.

5. Capitel.

Tredie dagen sedan gick Esther til Konungen, v. 1. Fan nådh för honom, v. 2. Och böd honom samt Haman til måltijd, v. 4. Ther tu vod Konungen henne, hwad hon wille begära, thet skulle hon få, v. 6. Esther bad the wille komma annan dagen igen, v. 7. Ther öfwer wardt Haman stolt; förtröt at Mardechai icke ährade honom tå han gick vth, v. 9. Och lät vpresa en galga, at läta hängia Mardechai ther vthi, v. 14.

På tredie dagen klädde Esther sigh i Drottninga klädning, och gick in i gården för Konungs huset, innerst emot Konungs maket: och Konungen satt på sinom Konungsliga stool i Konungs husena, twärt emot dörena i huset.

2. Och tå Konungen såg Esther Drottningena stå i gårdenom, fan hon nåde för hans ögon: och Konungen räckte vth then gyldene spiron i sine hand emot Esther: så gick Esther fram, och tog på ändan af spirone.

3. Tå sade Konungen til henne: Hwad wilt tu, Drottning Esther, och hwad begärar tu? Ja, ock hälften af riket skal tigh gifwit warda.

4. Esther sade: Om Konungenom täckes, så komme Konungen och Haman i dagh til een måltijd som jagh tilredt hafwer.

5. Konungen sade: Skynder eder, at Haman må giöra såsom Esther sagt hafwer. Och Konungen och Haman kommo til måltiden, som Esther tilredt hade.

6. Tå sade Konungen til Esther när han wijn drucket hade: Hwad bedes tu? Thet skal tigh gifwit warda: och hwad begärar tu? Ja, ock hälften af mitt rike, thet skal tigh skee.

7. Esther swarade, och sade: Min böön och begär är:

8. Hafwer jagh funnet nådh för Konungenom, och Konungenom täckes gifwa migh min böön, och giöra mitt begär, så komme Konungen och Haman til måltijd, som jagh för them tilreda wil, så wil jagh i morgon giöra som Konungen sagt hafwer.

9. Så gick Haman then dagen gladh ther vth, och lustig: och tå han såg Mardechai widh Konungens dör, at han icke vpstod, och icke en tijd rörde sigh för honom, wardt han full medh wrede öfwer Mardechai.

10. Men Haman lät thet intet bekomma sigh: och tå han heem kom, sände han, och lät kalla sina wänner, och sina hustru Seres:

11. Och förtälde för them sina rikedomars härlighet, och sina barnas myckenhet, och huru Konungen hade giordt honom wäldigan, och at han vphögd war öfwer Konungens Förstar och tienare.

12. Och sade Haman ytterligare: Ock hafwer Drottningen Esther ingen låtit komma medh Konungenom til then måltijd som hon tilredt hade, vtan migh; och är jagh theslikes i morgon buden til henne medh Konungenom.

13. Men medh thetta alt kan jagh intet wara til fridz, så länge jagh seer then Judan Mardechai sittia för Konungens dör.

14. Tå sade til honom hans hustru Seres, och alle hans wänner: Lät vpresa en galga, femtijo alnar högh, och säg i morgon Konungenom, at man låter hängia ther Mardechai vthi; så kommer tu medh Konungenom gladh til måltijd. Thet täcktes Haman wäl, och han lät vpresa en galga.

6. Capitel.

Natten efter sof Konungen intet, vtan lät läsa för sigh i Chrönicon, och råkade på, at Mardechai hade warnat honom för the twå forrädare, v. 1. Om morgonen frågade han Haman hwad man skulle giöra then Man som Konungen ähra wille, v. 6. Haman sade, man skulle klädan i Konungslig prydning, och föran omkring i staden på Konungens häst, rc. v. 7. Tå böd Konungen Haman giöra thet Mardechai, v. 10. Ther öfwer Haman sigh swåra grämmade, och klagade thet för sina wänner, v. 13.

Vthi then samma nattene kunde Konungen intet sofwa, och lät hämta Chrönicor och Historier; och the wordo läsna för Konungenom.

2. Tå råkade man ther vppå, ther skrifwit war, huru Mardechai hade giordt förwaring, at the twå Konungens kamererare, Bigthana och Theres, som wachtade widh dörena, hade i sinnet slå vppå Konungen Ahasveros.

3. Och Konungen sade: Hwad hafwe wij giordt Mardechai til ähro och löön therföre? Tå sade Konungens swänner som honom tiente: Honom är intet skedt.

4. Och Konungen sade: Ho är ther i gårdenom? Ty Haman war kommen i gården vthan för Konungshuset, at han skulle säija Konungenom om Mardechai, at han måtte hängia i galganom, som han honom tilredt hade:

5. Och Konungens swänner sade til honom: Sij, Haman står vthe på gårdenom. Konungen sade: Lät honom komma in.

6. Tå Haman kom in, sade Konungen til honom: Hwad skal man giöra them manne som Konungen gierna ähra wil? Men Haman tänckte i sitt hierta: Hwem skulle Konungen gierna wilja giöra ähro vtan migh?

7. Och Haman sade til Konungen: Then man som Konungen gierna wil ähra,

8. Honom skal man hafwa fram, och kläda vppå honom Konungslig kläder, the Konungen plägar draga, och then häst som Konungen plägar vppå rida, och at man sätter een Konungslig crono på hans hufwud:

9. Och man må få then klädningen och hästen vthi ens Konungens Förstas hand, at han ikläder then man som Konungen gierna ähra wil, och förer honom på hästenom öfwer stadzgatorna, och låter ropa fram för honom, Så skal man giöra them som Konungen gierna ähra wil.

10. Konungen sade til Haman: Skynda tigh, och tag klädningen, och hästen, såsom tu sagt hafwer, och giör altså medh them Judanom Mardechai som för Konungens dör sitter: och lät intet fattas af alt thet tu sagt hafwer.

11. Så tog Haman klädningen och hästen, och klädde på Mardechai, och förde honom på stadzgatone, och ropade fram för honom, Så skal man giöra them manne som Konungen gierna ähra wil.

12. Och Mardechai kom igen in för Konungens dör; men Haman skyndade sigh heem, och sörgde medh skyylt hufwud:

13. Och förtälde sine hustru Seres, och allom sinom wännom, alt thet honom händt hade. Tå sade til honom hans wise, och hans hustru Seres: Är Mardechai af Juda sädh, för hwilkom tu hafwer begynt at falla, så hafwer tu ingen macht medh honom, vtan tu måste falla för honom.

14. Widh the ännu medh honom talade, kommo Konungens kamererare ther til, och hastade på Haman til at komma til måltidena som Esther tilredt hade.

7. Capitel.

Tå nu Konungen kom medh Haman til måltiden, begärade Esther at han wille förskona henne och hennes folck til lifwet, v. 1. Och tå Konungen frågade, hwem ther efter ståndet hade, v. 5. Sade hon at thet war Haman, v. 6. Tå wardt Konungen wredh, och gick vth, v. 7. Som han kom in igen, och såg Haman luta sigh in til Drottningen, tog han thet illa vp, v. 8. Fick berättelse om then galgan Haman hade vprest; och befalte hängia honom ther i, v. 9. Och thet skedde så, v. 10.

Tå Konungen kom nedh medh Haman til måltiden, som Drottningen Esther tilredt hade:

2. Sade Konungen til Esther, på then andra dagen, tå han wijn drucket hade: Hwad bedes tu Drottning Esther, thet man tigh gifwa må? Och hwad begärar tu? Ja ock halfwa riket, thet skal skee tigh.

3. Drottningen Esther swarade, och sade: Hafwer jagh funnet nådh för tigh, o Konung; och om Konungenom så täckes, så gif migh mitt lijf för mina böön skul, och mitt folck för mitt begär skul.

4. Ty wij äre sålde, jagh och mitt folck, til at wij skole förgiöras, slås ihiäl, och förläggias: Gudh gifwe at wij doch hade til trälar och trälinnor sålde warit, så wille jagh hafwa tegat; och hade tå fienden icke giordt Konungenom skada.

5. Konungen Ahasveros talade, och sade til Drottningena Esther: Hwilken är then? Eller ho är then som sådant tör sättia sigh i sinnet at giöra?

6. Esther sade: Then fienden och hataren är thenne onde Haman. Men Haman wardt förskräckt för Konungenom och Drottningene.

7. Och Konungen stod vp ifrå måltidene, och ifrå winet i sine grymhet, och gick in vthi trägården widh huset: och Haman stod vp, och bad Drottningena Esther om sitt lijf: ty han såg at honom war ondt beredt af Konungenom.

8. Och tå Konungen kom åter igen af trägårdenom widh huset, in vthi salen ther man ätit hade, lutade Haman in på bäncken ther Esther på satt. Tå sade Konungen: Wil han ock öfwerfalla Drottningena här i husena när migh? Tå thet ordet gick vthu Konungens mun, förskyylde the Hamans ansichte.

9. Och Harbona, en af kamererarena för Konungenom sade: Sij, vthi Hamans huus står en galge femtijo alnar högh, som han til Mardechai giordt hafwer, hwilken för Konungenom godt talat hafwer. Konungen sade: Lät hängia honom ther vthi.

10. Altså hängde man Haman i galgan, som han til Mardechai giordt hade. Sedan sachtade sigh Konungens wrede.

8. Capitel.

Sedan gaf Konungen Esther Hamans huus, och Mardechai wardt vpsatt i Hamans stadh, v. 1. Men Drottningen bad yttermera, at befalningen om Judarna måtte kallas igen, v. 5. Och thet skedde så, at Judarna icke allenast skulle förskonas, vtan the måtte ock på then dagen hämnas på sina fiendar, v. 9. Mardechai gick vth ifrå Konungen i Konungsligom klädom; och ehwart Konungens bref kommo här om, wardt Judomen theras sorg wänd i glädie, v. 15.

På then dagen gaf Konungen Ahasveros Drottningene Esther Hamans Judarnas fiendas huus: och Mardechai kom för Konungen; förty, Esther lät förstå huru han war henne åkommen.

2. Och Konungen tog sin ring af, som han af Haman taget hade, och fick Mardechai. Och Esther satte Mardechai öfwer Hamans huus.

3. Och Esther talade ytterligare för Konungenom, och föll honom til fota, greet, och bad honom, at han skulle til intet giöra Hamans then Agagitens ondsko, och hans vpsåt som han emot Judarna för händer hade.

4. Och Konungen räckte then gyldene spiron til Esther. Tå stod Esther vp, och trädde fram för Konungen;

5. Och sade: Om Konungenom täckes, och jagh hafwer funnet nådh för honom, och thet så wore Konungenom beläijet, och om jagh täckes honom; så skrifwe man, at Hamans vpsåts bref, Medatha sons then Agagitens, måga warda igenkallade, the han vthskrifwit hafwer til at förgiöra Judarna i all Konungens land:

6. Ty huru kan jagh lida thet onda som mitt folck vppå gäller? Och huru kan jagh see vppå min slächts förderf?

7. Tå sade Konungen Ahasveros til Drottningen Esther, och til Mardechai then Judan: Sij, jagh hafwer gifwit Esther Hamans huus, och honom hafwer man hängt i en galga, therföre at han bar sina hand på Judarna.

8. Så skrifwer J nu vth för Judarna, såsom eder täckes, vnder Konungens namn, och besigler medh Konungens ring: förty, the skrifwelse som vnder Konungens namn skrifwas, och medh Konungens ring besiglade warda, them måtte ingen igenkalla.

9. Så wordo Konungens skrifware kallade på then tiden i tredie månadenom, thet är then månaden Sivan, på tredie och tiugunde dagen: och wardt skrifwit såsom Mardechai böd, til Judarna, och til Förstarna, landzhöfdingarna, och höfwitzmännerna i landen, alt ifrån Jndien in til Ethiopien, nemliga, i hundrade siu och tiugu land; hwarjo lande efter sina skrift, hwarjo folcke efter sitt måål, och Judomen efter theras skrift och måål.

10. Och thet skrefs vnder Konung Ahasveros namn, och medh Konungens ring besiglades: och han sände brefwen medh ridande bodh på vnga mular.

11. Och befalte Judomen, ther som the woro i städerna, at the skulle församla sigh, och stå för theras lijf, och förgiöra, dräpa och förläggia all landz och folcks macht, som them bedröfwade, medh theras barn och qwinnor; och taga theras godz:

12. På en dagh, i all Konungens Ahasveros land, nemliga, på tretonde dagen i tolfte månadenom, thet är then månaden Adar.

13. Och brefwets innehållelse war, at ett budh vthgifwet war i all land, til at kungiöra all folck, at Judarna skulle på then dagen redo wara til at hämnas öfwer theras fiendar.

14. Och the ridande boden på mular, redo vth snarliga och medh hast, efter Konungens ord: och påbudet wardt vpslaget i Susan stadh.

15. Men Mardechai gick vth ifrå Konungenom, i Konungsligom klädom, golt och hwitt, och medh een stoor guld crono, klädd vthi en linnen och purpurmantel; och staden Susan frögdade sigh, och war gladh:

16. Men Jndomen war vpgånget lius, och frögd, glädie och ähra.

17. Och i all land och städer tijt Konungens ord och budh räckte, ther wardt ibland Judarna frögd, glädie, lust och goda dagar; så at månge af folcken i landen wordo Judar: ty Judarnas fruchtan kom öfwer them.

9. Capitel.

Skedde så, at på then dagen, nemliga, then 13 i then tolfte månaden, hämnades Judarna på sina fiendar, och dråpo af them några tusende, v. 1. Ther til slogo the ock 10 Hamans söner, v. 7. Och hängde them vp, efter Esthers begäran, v. 13. The dagar näst ther efter, höllo Judarna högtides dagar ther af, v. 17. Sedan skref Mardechai vth, och Drottningen bekräftade thet, at Judarna skulle åhrligen hålla thessa dagar til een åminnelse, hwad tå skedt war, v. 20. Och kallade them Purim, v. 26.

Vthi tolfte månadenom, thet är then månaden Adar, på tretonde dagen, hwilken Konungens ord och budh förelagt hade, at man thet giöra skulle; rätt vppå samma dagen, tå fienderna skulle öfwerfallet Judarna, wände thet sigh så, at Judarna skulle öfwerfalla sina fiendar.

2. Så församlade Judarna sigh i theras städer, i allom Konungs Ahasveros landom, at the skulle giöra anfall på them, som them ondt ämnade; och ingen kunde stå emot them: förty, theras fruchtan war kommen öfwer all folck.

3. Och alle öfwerstarna i landen, och Förstarna, och landzhöfdingarna, och Konungens embetzmän höllo Judarna i ähro: ty Mardechai fruchtan kom öfwer them.

4. Förty, Mardechai war myndig i Konungens huus, och hans rychte hördes i all land, huru han wäxte til, och wardt wäldig.

5. Altså slogo Judarna alla sina fiendar medh swärd, dråpo och nederlade them; och giorde efter sin wilja på them, som them fiender woro.

6. Och i Susan stadh slogo Judarna, och dråpo femhundrat män.

7. Ther til slogo the Parsandatha, Dalphon, Aspatha,

8. Poratha, Adalja, Aridatha,

9. Parmastha, Arisai, Aridai, Vajesatha,

10. The tijo Hamans söner, Medatha sons, Judarnas fiendas: men widh theras ägodelar kommo the intet.

11. På samma tiden, kom talet på the slagna i Susan stadh, in för Konungen.

12. Och Konungen sade til Drottningen Esther: Judarna hafwa i Susan stadh slagit och nederlagt femhundrat män, och the tijo Hamans söner; hwad skola the giöra i the andra Konungens land? Hwad bedes tu at man tigh gifwa skal? Och hwad begärar tu meer at man giöra skal?

13. Esther sade: Om Konungenom täckes, så läte han ock i morgon Judarna giöra i Susan efter thet budh som i dagh warit hafwer, at the måga hängia the tijo Hamans söner i galga.

14. Och Konungen befalte at giöra så; och budet wardt i Susan vpslaget, och the tijo Hamans söner wordo hängde.

15. Och Judarna församlade sigh i Susan, på fiortonde dagen i then månaden Adar, och slogo ihiäl i Susan tryhundrat män; men widh theras ägodelar kommo the intet.

16. Men the andre Judar i Konungens landom, kommo tilsamman, och stodo för sitt lijf, at the måtte giöra sigh rolighet för sina fiendar, och slogo sina fiendar fem och siutijo tusend; men widh theras ägodelar kommo the intet.

17. Thetta skedde på tretonde dagen i then månaden Adar: och på fiortonde dagen i samma månadenom, höllo the hwilo; then giorde the sigh til en wällusts och frögds dagh.

18. Men the Judar i Susan, woro tilsamman komne, både på tretonde och fiortonde dagen: och höllo hwilo på femtonde dagen; och then dagen giorde man til en wällusts och glädies dagh.

19. Therföre giorde the Judar som på bygdene och i små städerna bodde, then fiortonde dagen i then månaden Adar til en wällusts och glädies dagh, och sände then ene them andra skäncker.

20. Och Mardechai skref alt thetta som skedt war, och sände brefwen til alla Judar, som woro vthi all Konung Ahasveros land, både när och fierran;

21. At the skulle wedertaga och hålla then fiortonde och femtonde dagen, i then månadenom Adar, hwart åhr:

22. Efter the dagar i hwilka Judarna til roo komne woro för sina fiendar, och efter then månaden i hwilkom theras sorg i glädie, och theras grååt i wällust wänd wardt: at the skulle them hålla för wällusts och glädies dagar, och sända then ene them andra skäncker, och dela medh the fattiga.

23. Och Judarna togo ther widh, och giorde som the begynt hade, och thet Mardechai til them skref.

24. Huruledes Haman Medatha son, then Agagiten, alla Judars fiende, hade i sinnet at förgiöra alla Judar, och låta kasta lott, til at förskräckia och förgiöra them.

25. Och huru Esther hade ingånget til Konungen, och bestält, at hans onda vpsåt, som han emot Judarna tänckte, måtte genom bref wändas in på hans hufwud: och huru man honom och hans söner hade hängdt i galga.

26. Af hwilko thesse dagar kallades Purim, efter lotts namnet, efter all thetta brefs ord, och hwad the sielfwe sedt hade, och hwad til them räckt hade.

27. Och Judarna togo thet vppå sigh och sina sädh, och vppå alla them som gåfwo sigh til them, at the icke wille gå här ifrå:

28. At the ju wille hålla theßa twå dagarna hwart åhr, såsom the föreskrefne och förelagde woro, så at thesse dagar icke skulle förgätne, vtan hållne warda, barn efter barn i alla slächter, i all land och städer: thet äro the dagar Purim, hwilke icke skola brutne warda ibland Judarna, och theras åminnelse icke förgås när theras sädh.

29. Och Drottningen Esther Abihails dotter, och Mardechai then Juden, skrefwo medh alla macht, til at fast giöra thetta andra brefwet om Purim.

30. Och sände brefwen til alla Judar, vthi the hundrade siu och tiugu land i Konungs Ahasveros rike, medh wänlig och trofast ord:

31. At the skulle hålla thessa dagar Purim på theras bestämda tijd, såsom Mardechai then Juden, och Drottningen Esther them förelagt hade; såsom the vppå sina siälar, och vppå sina sädh anammat hade, thet ärendet om fastona och ropet.

32. Och Esther befalte stadhfästa thetta ärendet om Purim, och skrifwa vthi een book.

10. Capitel.

Konung Ahasveri bedrifter; och hwad ähra Mardechai kom til, rc. thet är skrifwit i the Meders och Persers Chrönico.

Och Konung Ahasveros lade en skatt vppå landet, och vppå öijarna i hafwet.

2. Men alt thet vnder hans wåld och macht skedde, och om then stora härlighet som Konungen gaf Mardechai, sij, thet är skrifwit vthi the Konungars Chrönico i Meden och Persien.

3. Ty Mardechai then Juden war then andre näst Konungenom Ahasveros, och stoor ibland Judarna, och täck för alla sina bröder; then ther sökte thet godt war för sitt folck, och talade thet bästa för allo sine sädh.