SECUNDUS CHRONICORUM.

1. Capitel.

Tå Salomo war Konung worden, blef han stärckt af HERRANOM i sitt rike, v. 1. Tog hela Jsrael medh sigh, och gick til Gibeon; ty ther war HERRANS tabernakel; och offrade ther HERRANOM tusende bränneoffer, v. 2. Så vppenbarade sigh HERREN honom, och böd at han skulle begära något af sigh: Salomo beddes wijsdom, v. 7. Thet behagade HERRANOM, och han låfwade honom then; och ther til rikedom och macht öfwer alla the Konungar som för honom warit hade, v. 11. Och thet skedde så: ty han blef ganska mächtig och rijk, at guld och silfwer i hans tijd wardt mycket som stenar i Jerusalem, v. 14.

Och Salomo Davidz son wardt i sitt rike förstärckt, och HERREN hans Gudh war medh honom, och giorde honom ju större och större.

2. Och Salomo talade medh hela Jsrael; medh the öfwerstar öfwer tusend, och hundrade, medh domare och alla Förstar i Jsrael, medh the öfwersta fäder;

3. At the skulle gå, Salomo och hela menigheten medh honom bort til then högden som i Gibeon war: ty ther war Gudz witnesbyrdz tabernakel, som Mose HERRANS tienare giordt hade i öknene.

4. Ty Gudz ark hade David vpfördt ifrå Kiriath Jearim, tijt han för honom tilredt hade: förty, han hade honom vpslagit ett tabernakel i Jerusalem.

5. Men thet kopparaltaret som Bezaleel Vri son Hur sons giordt hade, war ther för HERRANS tabernakel: och Salomo och menigheten plägade sökia thet.

6. Och Salomo offrade för HERRANOM på kopparaltaret, som ther för dörene af witnesbyrdsens tabernakel stod, tusende bränneoffer.

7. J Samma nattene syntes Gudh Salomo, och sade til honom: Bed, hwad skal jagh gifwa tigh?

8. Och Salomo sade til Gudh: Tu hafwer giordt stora barmhertighet medh minom fader David, och hafwer giordt migh til Konung i hans stadh.

9. Så lät nu HERRE Gudh, tin ord warda san til min fader David: ty tu hafwer giordt migh til Konung öfwer ett folck, thet så mycket är som stofftet på jordene.

10. Så gif migh nu wijshet och förstånd, at jagh för thetta folcket må gå vth och in: ty ho förmår döma thetta titt myckla folck?

11. Tå sade Gudh til Salomo: Efter tu hafwer thetta i sinnet, och hafwer icke bedit om rikedomar, eller ägodelar, eller om härlighet, eller om tina fiendars siälar, eller om långt lijf; vtan hafwer bedit om wijsdom och förstånd, at tu må döma mitt folck, ther jagh tigh en Konung öfwer giordt hafwer:

12. Så ware tigh wijsdom och förstånd gifwit: ther til wil jagh ock gifwa tigh rikedomar, ägodelar, och härlighet, så at tin like ibland Konungarna för tigh icke warit hafwer, eij heller warda skal efter tigh.

13. Altså kom Salomo ifrå högdene som i Gibeon war til Jerusalem, ifrå witnesbyrdsens tabernakel, och regerade öfwer Jsrael.

14. Och Salomo församlade sigh wagnar och resenärar, så at han åstadkom tusende och fyrahundrada wagnar, och tolf tusend resenärar, och lät them vthi wagnsstäderna, och när Konungenom i Jerusalem.

15. Och Konungen giorde at silfwer och guld war i Jerusalem så mycket som stenar; och cedreträ så mycket som mulbärträ i dalarna.

16. Och man förde Salomo hästar vthur Egypten, och allahanda wahror: och Konungens köpmän köpte samma wahror:

17. Och förde them vthur Egypten, hwar wagn för sexhundrat silfpenningar, och hwar häst för hundrade och femtijo: altså förde man them ock til alla the Hetheers Konungar, och til the Konungar i Syrien, genom theras hand.

2. Capitel.

Salomo satte sigh före at byggia HERRANOM ett tempel, och afräknade ther til 150000 arbetesmän, medh 3600 befalningsmän öfwer them, v. 1. Sedan begärade han af Hyram Konungen i Tyro, at han skulle sända honom allahanda wercke, och en kånstig mästare på allahanda arbete ther til, v. 3. Och Hyram giorde så, v. 11. Thet arbetesfolck, som Salomo ther til ärnade, war alt af the främlingar i Jsrael, v. 17.

Och Salomo satte sigh före at byggia HERRANS namne ett huus, och ett sins rikes huus;

2. Och afräknade siutijotusend män til bördor, och ottatijotusend timbermän vppå berget, och trytusend och sexhundrat befalningsmän öfwer them.

3. Och Salomo sände til Hyram Konungen i Tyro, och lät säija honom: Såsom tu medh minom fader David giorde, och sände honom cedreträ, at han skulle byggia sigh ett huus, ther han vthi boo skulle.

4. Sij, jagh wil byggia HERRANS mins Gudz namne ett huus, at honom må helgat warda, til at rökia godh rökwerck för honom, och til altid bereda skodobröd, och bränneoffer om morgon och afton, på Sabbather, och nymånader, och på HERRANS wår Gudz högtider; til ewig tijd för Jsrael.

5. Och thet huus som jagh byggia wil, skal wara stort: förty wår Gudh är större än alle gudar.

6. Men ho är thes mächtig, at han bygger honom huus? ty himmelen och alla himlars himlar kunna icke begripa honom. Ho skulle tå jagh wara, at jagh skulle byggia honom huus? Vtan at man må rökia för honom.

7. Så sändt migh nu en wijs man til at arbeta på guld, silfwer, koppar, jern, skarlakan, rosenrödt, golt silke, och then som kan vthgrafwa medh the wisa som när migh äro i Juda och Jerusalem, hwilka min fader David bestält hafwer.

8. Och sändt migh cedreträ, furoträ, och hebenträ af Libanon: förty, jagh weet at tine tienare kunna hugga trää på Libanon; och sij, mine tienare skola wara medh tina tienare:

9. At man tilreder migh mycket trää; ty huset som jagh byggia wil, skal wara stort och härligit.

10. Och sij, jagh wil gifwa tina tienare timbermannomen som trää hugga, tiugutusend corar stött hwete, och tiugutusend corar biugg, och tiugutusend bath wijn, och tiugutusend bath oljo.

11. Tå sade Hyram Konungen i Tyro genom skrifwelse, och sände til Salomo: Therföre at HERREN hafwer sitt folck kärt, hafwer han giordt tigh til Konung öfwer them.

12. Och Hyram sade ytterligare: Lofwad ware HERREN Jsraels Gudh, som himmel och jord giordt hafwer, at han gifwit hafwer Konung David en wisan, klokan, och förståndigan son, som HERRANOM ett huus, och ett sins rikes huus byggia må:

13. Så sänder jagh nu en wisan man, som förstånd hafwer, nemliga, Hyram Abiv;

14. Eene qwinnos son vthaf Dans döttrar, och hans fader hade warit en Tyrer: han kan arbeta på guld, silfwer, koppar, jern, steen, trää, skarlakan, golt silke, linnet, rosenrödt; och allahanda vthgrafwa, och giöra allahanda kånsteliga, thet man honom föregifwer medh tina wisa, och medh mins herras Konung Davidz tins faders wisa.

15. Så sände nu min herre, hwete, biugg, oljo och wijn, til sina tienare, såsom han sagt hafwer;

16. Så wilje wij hugga trää på Libanon, så mycket som behöfwes, och wilje låta thet läggia i flottar i hafwet, in åth Japho: tädan må tu låta föra thet vp til Jerusalem.

17. Och räknade Salomo alla främlingar i Jsraels land, efter thet tahl tå David hans fader them räknade; och wordo fundne hundrade och femtijotusende, trytusend och sexhundrat.

18. Och han giorde af them siutijotusend dragare, och ottatijotusend huggare på bergena, och trytusend och sexhundrat befalningsmän som folcket widh arbetet höllo.

3. Capitel.

Vthi fierde åhrena af sitt rike, begynte Salomo byggia templet, v. 1. Och han bygde och bedrog thet innan medh klart guld, v. 3. Han giorde ock särdeles thet alrahelgasta, v. 8. Och twå Cherubim ther inne, v. 10. Medh en förlott therföre af silke, v. 14. Ther til twå stora kopparstodar framman för huset, medh twå knappar vppå, v. 15.

Och Salomo begynte til at byggia HERRANS huus i Jerusalem på Moria berg, thet David hans fader vthwist war, hwilket David tilredt hade för rum på Arnans plats then Jebuseens.

2. Och tog til at byggia i them andra månadenom, then andra dagen i fierde åhrena af sitt rike.

3. Och altså lade Salomo grundwalen til at byggia Gudz huus: i förstone längden, sextijo alnar, bredden tiugu alnar.

4. Och förhuset för breddene af huset, war tiugu alnar långt, högden war hundrade och tiugu alnar; och bedrog thet innan til medh klart guld.

5. Men thet stora huset bedrog han medh furoträ, och bedrog thet medh bästa guld, och giorde ther vppå palmar och kediowerck.

6. Och bedrog huset medh ädla stenar til prydelse: och guldet war Parvaims guld.

7. Och han bedrog huset, bielkarna, dörträän, wäggiarna, och dörarna medh guld, och lät skära Cherubim på wäggiarna.

8. Han giorde theslikes huset til thet alrahelgasta: thes längd war tiugu alnar efter husets bredd, och thes bredd war ock tiugu alnar; och bedrog thet medh bätsta guld, widh sexhundrade centener.

9. Gaf han ock så til naglar, femtijo siklar guld i wigt; och bedrog salarna medh guld.

10. Han giorde ock vthi thes alrahelgastas huse twå Cherubim efter snickare kånst, och bedrog them medh guld.

11. Och längden af Cherubims wingar war tiugu alnar: så at en wingen hade fem alnar, och kom in til wäggena af huset; then andre wingen hade ock fem alnar, och kom in til wingan af then andra Cherub.

12. Altså hade ock en wingen af then andra Cherub fem alnar, och kom in til wäggena af huset; och hans andre winge ock fem alnar, och kom in til wingan af then andra Cherub:

13. Så at thesse Cherubims wingar woro vthsträckte tiugu alnar: och the stodo på sina fötter, och theras ansichte woro wänd åth huset.

14. Han giorde ock en förlott af golwerck, skarlakan, rosenrödt, och lijnwerck; och giorde Cherubim ther vppå.

15. Och han giorde fram för huset twå stodar fem och tretijo alnar höga, och knappen ther ofwan vppå fem alnar.

16. Och giorde kediowerck til choren, och satte ofwan vppå stoderna, och giorde hundrade granatäple, och satte them i thet kediowercket;

17. Och reste the stoderna vp för templet, ena på then högra, och then andra på then wänstra sidone: och kallade then på högra sidone Jachin, och then på wenstra Boas.

4. Capitel.

Salomo lät ock giöra ett kopparaltare, v. 1. Ett gutit haaf, stält på tolf oxar, v. 2. Och tijo kietzlar, v. 6. Tijo gyldene liusastakar, v. 7. Hundrade gyldene becken, v. 8. En gård för Presterna, v. 9. Och mång annor tygh som behöfdes til Gudztiensten, v. 11. Altså lät han giöra all tygh til Gudz huus, mång och kostelig; och the wordo färdige, v. 19.

Han giorde ock ett kopparaltare, tiugu alnar långt och bredt, och tijo alnar högdt.

2. Och han giorde ett gutit haaf, tijo alnar bredt, ifrå then ena bräddene til then andra, rundt omkring, och fem alnar högdt, och måttet omkring war tretijo alnar.

3. Och oxabeläte woro ther nedan vnder, alt omkring; och woro twå radar krusering omkring hafwet, thet tijo alnar bredt war, hwilke widhgutne woro.

4. Och thet stod så på the tolf oxar, at tre wändes norr vth, tre wäster vth, tre söder vth, och tre öster vth, och hafwet ther ofwan vppå; och bakdelen af them allom war in vnder.

5. Tiockheten ther af war een twär hand, och thes brädd war såsom ens begars brädd, och een vthsprungen roos; och thet hölt trytusend bath.

6. Och han giorde tijo kietzlar, af them satte han fem på högra sidona, och fem på then wenstra, til at twå ther vthinnan, hwad som bränneoffer tilhörde, at the skulle kasta thet ther vthi: men hafwet war til at Presterna skulle twå sigh ther vthi.

7. Han giorde ock tijo gyldene liusastakar såsom the wara skulle, och satte them i templet, fem på then högra, och fem på then wänstra sidone.

8. Ock giorde han tijo bord, och satte them i templet, fem på högra, och fem på wänstra sidone; och han giorde hundrade gyldene becken.

9. Han giorde ock en gård för Presterna, och en stoor gård, och dörar i gårdenom; och öfwerdrog dörarna medh koppar;

10. Och satte hafwet på högra sidone öster vth, sönnan til.

11. Och Hyram giorde grytor, skoflar och becken: altså lychtade Hyram arbetet som Konung Salomo hade fått honom på Gudz huus:

12. Nemliga the twå stodar, medh bukar, och knappar ofwan på båda stoderna, och the båda wredna giordar til at betäckia båda bukarna åth knapparna, ofwan på stoderna;

13. Och the fyrahundrade granatäplen på the båda wredna giordar; twå radar granatäple på hwarjo giordene, til at betäckia båda knapparnas bukar, som ofwan på stoderna woro.

14. Ock giorde han stolar, och kietzlar vppå stolarna;

15. Och ett haaf, och tolf oxar ther vnder:

16. Ther til grytor, skoflar, gafflar, och all theras tygh, giorde Hyram Abiv åth Konung Salomo, til HERRANS huus, vthaf klar koppar.

17. J then engden widh Jordan lät Konungen giuta them i leerjord, emellan Succoth och Zeredatha.

18. Och Salomo giorde all thenna tygen ganska mång: så at wigten af then koppar icke vthfrågas kunde.

19. Och Salomo giorde all tygh til Gudz huus, nemliga, gyldene altaret, bord til skådobröd;

20. Liusastakarna medh theras lampor, af klart guld, at the skulle brinna för chorenom, såsom thet borde;

21. Och the blomor widh lamporna, och the näpor, woro af guld: alt war af reent guld.

22. Ther til knifwar, becken, slefwar, och släcketyg, woro af klart guld: och ingången, och hans dör innan til, åth thet alrahelgasta, och dörarna til tempels huset, woro af guld.

5. Capitel.

När nu templet war fullbygdt, lät Salomo komma ther in alt thet hans fader David helgat hade, v. 1. Församlade Jsrael, och lät bära HERRANS ark medh tabernaklet och all thes tygh vthu Davidz stadh, och satten in i thet alrahelgasta vnder Cherubim, v. 2. Och tå Presterna gingo vthu thet helga, sungo och trummetade HERRANOM, v. 11. Vpfylte ett moln huset, så at the intet kunde stå och tiena för molnet skul, v. 13.

Altså wardt alt arbetet fulkomnat som Salomo giorde på HERRANS huus. Och Salomo lät komma ther in alt thet hans fader David helgat hade, nemliga, silfwer och guld, och allahanda tygh; och lade thet in vthi fataburen i Gudz huus.

2. Tå församlade Salomo alla äldsta i Jsrael; alla höfdingar i slächterna, Förstar för fäderna i Jsraels barn til Jerusalem, at the skulle låta vpkomma HERRANS förbundz ark vthu Davidz stadh, thet är Zion.

3. Och församlade sigh til Konungen alle Jsraels män på högtidene, thet är i siunde månadenom;

4. Och kommo alle äldste i Jsrael: och the Leviter togo arken;

5. Och båro honom vp, samt medh witnesbyrdsens tabernakel, och all helig tygh, som i tabernaklet woro; och Presterna Leviterna båro thet alt medh vp.

6. Men Konung Salomo och hela Jsraels menighet medh honom församlad in för arken, offrade fåår och fää, så mycket at thet ingen tälja eller räkna kunde.

7. Altså båro Presterna HERRANS förbundz ark vthi sitt rum, i husets chor, vthi thet alrahelgasta, vnder Cherubims wingar.

8. Så at Cherubim vthsträckte sina wingar öfwer arkens rum: och Cherubim öfwertäckte arken och hans stänger, ofwan til.

9. Men stängerna woro så långa, at man såg ändarna på them för choren ifrån arkenom: men vthan til såg man them icke; och blef han ther alt in til thenna dagh.

10. Och i arken war intet, vtan the twå taflor som Mose hade lagt ther vthi i Horeb, tå HERREN ett förbund giorde medh Jsraels barn, then tijd the vthur Egypten drogo.

11. Och tå Presterna gingo vthu thet helga; ty alle the Prester som förhandene woro, helgade sigh, så at ock skiften icke hållne wordo,

12. Och the Leviter medh alla them som vnder Assaph, Heman, Jeduthun, och theras barn och bröder woro, klädde medh linnan kläder, sungo medh cymbaler, psaltare och harpor, och stodo öster vth ifrån altaret, och när them tiugu och hundrade Prester, som bläste medh trummeter.

13. Och thet war, såsom thet hade warit alt en som trummetade och sång, såsom man hörde ena röst, til at lofwa och tacka HERRANOM;

Och tå rösten vphof sigh af trummeterna, cymbaler, och annor strängiaspel, och af HERRANS lof, at han mild är, och hans barmhertighet warar til ewig tijd: tå wardt HERRANS huus vpfylt medh ett moln;

14. Så at Presterna icke stå kunde til at tiena för molnet skul: ty HERRANS härlighet vpfylte Gudz huus.

6. Capitel.

Tå wände Salomo sitt ansichte, och wälsignade folcket, v. 1. Och tackade HERRAN Jsraels Gudh, at han Jerusalem til boning, och hans fader David til en Första öfwer sitt folck vthwaldt hade, v. 4. Och bad theslikes, at HERREN wille nådigast hålla sitt löfte som han David giordt hade, v. 12. Och höra allas theras böön som i eller emot thetta huset honom om något bediande wordo, v. 18. Vthi hwad nödh och twång the hälst wara kunde, v. 22.

Tå sade Salomo: HERREN hafwer sagt, at han wil boo i mörkrena.

2. Och jagh hafwer bygdt ett huus tigh til boning; och ett säte ther tu boo skalt til ewig tijd.

3. Och Konungen wände sitt ansichte, och wälsignade hela Jsraels menighet: ty hela Jsraels menighet stod;

4. Och han sade: Lofwad ware HERREN Jsraels Gudh, som igenom sin mun til min fader David talat, och medh sine hand fulkomnat hafwer, tå han sade:

5. Efter then tiden at jagh mitt folck vthur Egypti land förde, hafwer jagh ingen stadh vthwaldt i alla Jsraels slächter ther ett huus at byggia, så at mitt namn ther wara skulle; hafwer eij heller någon man vthwaldt, at han skulle wara en Förste öfwer mitt folck Jsrael.

6. Men Jerusalem hafwer jagh vthwaldt, at mitt namn ther wara skal: och David hafwer jagh vthwaldt, at han skal wara öfwer mitt folck Jsrael.

7. Och tå min fader David i sinnet hade at byggia HERRANS Jsraels Gudz namne ett huus;

8. Sade HERREN til min fader David: Tu hafwer giordt wäl, at tu hafwer i sinnet at byggia mino namne ett huus:

9. Doch, skalt tu icke byggia thet huset, vtan tin son som vthaf tina länder komma skal, han skal byggia mino namne huus.

10. Så hafwer nu HERREN stadfäst sitt ord som han talat hafwer: ty jagh är vpkommen vthi mins faders Davidz stadh, och sitter på Jsraels stool, såsom HERREN sagt hafwer; och hafwer bygdt ett huus HERRANS namne Jsraels Gudz;

11. Och hafwer satt ther vthi arken, ther HERRANS förbund vthi är, thet han medh Jsraels barn giordt hafwer.

12. Och han gick fram för HERRANS altare, i hela Jsraels menighets närwaro, och vthräckte sina händer:

13. Ty Salomo hade giordt en kopparkiettel, och satt honom mitt i gården, fem alnar lång och bredh, och tre alnar högh: til then samma gick han, och föll neder på sin knää in för hela Jsraels menighet, och vthräckte sina händer vp åth himmelen,

14. Och sade: HERRE Jsraels Gudh: Thet är ingen Gudh tigh liker, antingen i himmelen eller på jordene; tu som håller förbund och barmhertighet tinom tienarom som wandra för tigh af alt hierta:

15. Tu hafwer hållit tinom tienare David minom fader, hwad tu honom sagt hafwer; medh tinom mun hafwer tu sagt thet, och medh tine hand hafwer tu fulkomnat thet, såsom thet nu i thenna dagh tilgår.

16. Nu, HERRE Jsraels Gudh, halt tinom tienare David minom fader, hwad tu til honom talat hafwer, och sagt: Tigh skal icke fattas en man för migh, som sittia skal på Jsraels stool; doch, så framt tin barn förwara sina wägar, at the wandra i min lagh, såsom tu för migh wandrat hafwer.

17. Nu, HERRE Jsraels Gudh, lät tin ord san warda, som tu tinom tienare David sagt hafwer.

18. Ty, menar tu ock, at Gudh boor när menniskiomen på jordene? Sij, himmelen och alla himlars himlar kunna icke begripa tigh; huru skulle tå thetta huset giöra thet, som jagh bygdt hafwer?

19. Men wändt tigh, HERRE, min Gudh til tins tienares böön, och til hans begär, at tu wille höra then böön och bediande, som tin tienare för tigh giör:

20. At tin ögon måga blifwa öpne öfwer thetta huus dagh och natt; öfwer thet rum som tu låfwat hafwer, at titt namn ther wara skal; at tu wille höra then böön, som tin tienare på thetta rum giörandes warder.

21. Så hör nu tins tienares och tins folcks Jsraels böön, som the bediande warda i thetta rum: och hör ther til ifrå thet rum, ther tu boor i himmelen; och när tu hörer, at tu wille ock nådelig wara.

22. Om någor syndar emot sin nästa, och honom warder en eed pålagd, som han swärja skal, och then eden kommer för titt altare i thesso huse:

23. At tu wille tå höra af himmelen, och skaffa tinom tienare rätt; at tu wille wedergälla them ogudachtiga, och gifwa honom hans wägh på hans hufwud, och gifwa them rättferdiga rätt; och at tu gifwer honom efter hans rättferdighet.

24. Om titt folck Jsrael för sina fiendar slaget warder, efter the emot tigh syndat hafwa; och the omwända sigh, och bekänna titt namn, bedia och begära för tigh i thesso huse:

25. At tu wille tå höra ther til af himmelen, och wara tins folcks Jsraels synder nådelig, och låta them komma vthi thet land, som tu them och theras fäder gifwit hafwer.

26. Om himmelen tillyckt warder, så at intet regnar, efter the emot tigh syndat hafwa; och the bedia i thetta rum, och bekänna titt namn, och omwända sigh ifrå sina synder, sedan tu them ödmiukat hafwer:

27. At tu tå wille höra them i himmelen, och wara tina tienares och tins folcks Jsraels synder nådelig, at tu lärer them en godh wägh, ther the vthi wandra måga; och låter regna på titt land, som tu tino folcke gifwit hafwer til besittning.

28. Om en hunger warder i landena, eller pestilentie, eller torcka, brand, gräshåppor, gräsmatkar; eller om theras fiendar i landet beläggia theras portar; eller eljes någor plåga eller kranckhet:

29. Then tå beder, eller begärar ibland allahanda menniskior, och ibland alt titt folck Jsrael, tå någor sina plågo och wedermödo känner, och vthräcker sina händer til thetta huset:

30. At tu tå wille höra ther til af himmelen, af tins bonings säte, och wara nådelig, och gifwa hwarjom och enom efter alla hans wägar, efter som tu känner hans hierta: ty tu allena känner menniskiors barnas hierta:

31. På thet at the skola fruchta tigh, och wandra på tina wägar alla dagar, så länge som the lefwa i landet, som tu wåra fäder gifwit hafwer.

32. Om ock en främmande, som icke är vthaf titt folck Jsrael, kommer af fierran land, för titt stora namn, och mächtiga hand, och vthräckta arm skul, och beder i thesso huse:

33. At tu wille höra ther til af himmelen, af tins bonings säte, och giöra alt thet ther han tigh om åkallar; på thet at all folck på jordene måga känna titt namn, och fruchta tigh såsom titt folck Jsrael, och förnimma, at thetta huus, som jagh bygdt hafwer, efter titt namn nämndt är.

34. Om titt folck vthdrager i strijd emot sina fiendar, then wägen som tu them sändandes warder, och the bedia til tigh på then wägen emot thenna staden, som tu vthwaldt hafwer, och til thet huus, som jagh tino namne bygdt hafwer:

35. At tu tå wille höra theras böön och begär af himmelen, och hielpa them til theras rätt.

36. Om the warda syndande emot tigh, efter ingen menniskia är som icke syndar; och tu warder wredh på them, och gifwer them för theras fiendar, at the föra them bort fångna vthi något land, fierran eller när:

37. Och the omwända sigh i sino hierta, vthi the lande, ther the vthi fångne äro, och omwända sigh, och bedia tigh vthi sins fängelses land, och säija: Wij hafwe syndat, illa giordt, och warit ogudachtige;

38. Och wända sigh så til tigh af alt hierta, och af allo siäl, vthi sins fängelses land, ther man them fångna håller, och the bedia på then wägh emot sitt land, som tu theras fäder gifwit hafwer, och emot then stadh, som tu vthwaldt hafwer, och emot huset, som jagh tino namne bygdt hafwer:

39. At tu tå wille höra theras böön och begär af himmelen, af tins bonings säte, och hielpa them til theras rätt, och wara tino folcke nådelig, som emot tigh syndat hafwa.

40. Så lät nu, min Gudh, tin ögon öpne wara, och tin öron gifwa acht på bönen i thetta rum.

41. Så statt nu vp, HERRE Gudh, til tina roo, tu, och tins machts ark: lät tina Prester, HERRE Gudh, warda iklädda medh salighet, och tina heliga glädia sigh öfwer thet goda.

42. HERRE Gudh wändt icke bort tin Smordas ansichte; tänck vppå then barmhertighet, som tin tienare David låfwad är.

7. Capitel.

När Salomo vthbedit hade, föll en eld af himmelen, och förtärde offret, och HERRANS härlighet vpfylte huset, v. 1. Tå folcket thet såg, föllo the nedh, och tilbådo HERRAN, v. 3. Salomo och folcket offrade mång tusend nööt och fåår. Medan sungo och spelade Leviterna; altså wijgde the HERRANS huus, v. 4. Och tå Salomo hade hållet högtijd i några dagar, gingo hwar heem til sitt igen medh frögd, v. 8. Sedan syntes HERREN Salomo, och sade sigh hafwa hördt hans böön, v. 12. Om han wandrade i sins faders Davidz wägh, skulle han stadfästan riket, som han låfwat hade; eljes wille han förkasta them och theras huus, v. 17.

Och tå Salomo vthbedit hade, föll en eld af himmelen, och förtärde bränneoffret, och annat offer; och HERRANS härlighet vpfylte huset:

2. Så at Presterna icke kunde ingå vthi HERRANS huus, så länge HERRANS härlighet vpfylte HERRANS huus.

3. Och sågo all Jsraels barn elden falla neder, och HERRANS härlighet öfwer huset, och föllo nedh medh ansichtet til jordena på golfwet, och tilbådo, och tackade HERRANOM, at han är godh, och hans barmhertighet warar til ewig tijd.

4. Men Konungen och alt folcket offrade för HERRANOM.

5. Ty Konung Salomo offrade tw och tiugu tusend nööt, och hundrade och tiugu tusend fåår: och wigde så Gudz huus, både Konungen och alt folcket.

6. Men Presterna stodo i sine wacht; och Leviterna medh HERRANS strängiaspel, som Konung David hade låtit giöra til at tacka HERRANOM, at hans barmhertighet warar til ewig tijd, medh Davidz psalmer, genom theras hand: och Presterna blåste i trummeterna emot them, och hele Jsrael stod.

7. Och Salomo helgade medelgården, som för HERRANS huus war: ty han hade ther offrat bränneoffer, och thet feta af tackoffrena: förty, kopparaltaret, som Salomo hade giöra låtit, kunde icke räckia til alt bränneoffret, spijsoffret, och til thet feta.

8. Och Salomo hölt på then samma tiden ena högtijd i siu dagar, och hele Jsrael medh honom een ganska stoor menighet, alt ifrå Hamath, in til Egypti bäck.

9. Och hölt på ottonde dagenom ena församling: ty altarets wigning höllo the i siu dagar; och högtiden sammalunda i siu dagar.

10. Men på tredie och tiugunde dagen i siunde månadenom, lät han gå folcket i theras hyddor, glädiandes och frögdandes sigh öfwer alt thet goda som HERREN medh David, Salomo och sino folcke Jsrael giordt hade.

11. Altså lychtade Salomo HERRANS huus, och Konungs huset, och alt thet i hans hierta kommet war til at giöra i HERRANS huse, och i sino huse, i goda måtto.

12. Och HERREN syntes Salomo om nattena, och sade til honom: Jagh hafwer hördt tina böön, och vthwaldt migh thetta rumet til ett offerhuus.

13. Sij, om jagh igenlycker himmelen, så at intet regnar, eller jagh biuder gräshoppor vpfräta landet, eller låter een pestilentie komma ibland mitt folck;

14. At the mitt folck ödmiuka, thet efter mitt namn nämndt är; och the bedia och sökia mitt ansichte, och omwända sigh ifrå sina onda wägar: så wil jagh af himmelen höra ther til, och förlåta them theras synder, och bota theras land.

15. Så skola nu min ögon öpne wara, och min öron gifwa acht på bönerna i thesso rume.

16. Och hafwer jagh nu vthwaldt och helgat thetta huus, at mitt namn skal wara ther til ewig tijd, och min ögon och mitt hierta skal wara ther allstädes.

17. Och om tu warder wandrandes för migh, såsom tin fader David wandrat hafwer, så at tu giör alt thet jagh befaller tigh, och håller min budh och rätter:

18. Så skal jagh befästa tins rikes stool, såsom jagh migh förbundit hafwer medh tinom fader David, säijandes: Tigh skal icke fattas en man, som öfwer Jsrael en herre wara skal.

19. Men om J afwänden eder, och öfwergifwen mina rätter och budh, som jagh eder förelagt hafwer, och gången bort, och tienen andra gudar, och tilbedien them:

20. Så skal jagh vthrota them vthu mitt land, som jagh them gifwit hafwer; och thetta huus som jagh mino namne helgat hafwer, skal jagh bortkasta ifrå mitt ansichte, och skal gifwa thet til ett ordspråk och een fabel ibland all folck.

21. Och för thesso huse thet alrahögst wordet är, skola sigh förskräckia alle the som ther fram om gå, och säija: Hwij hafwer HERREN så faret medh thesso lande, och medh thesso huse?

22. Tå skal man säija: Therföre at the öfwergåfwo HERRAN theras fäders Gudh, then them vthur Egypti land fördt hade, och togo sigh andra gudar, och tilbådo them, och tiente them: therföre hafwer han låtit alt thetta onda komma öfwer them.

8. Capitel.

Ther efter bygde Salomo många fasta städer här och ther i landena, v. 1. Och giorde the igenlefda Cananeer sigh skattskyldiga v. 7. Han lät ock sin hustru Pharaos dotter flyttia vthu Davidz stadh i thet huus han henne bygdt hade, v. 11. Han offrade hwart åhr på the tre stora högtider, som HERREN hade budit Mose, v. 12. Och förordnade Presterna och Leviterna i sin skifte som David lagat hade, v. 14. Han hade ock skep i Ezion Geber, som drogo til Ophir, och hämtade honom mycket guld, v. 17.

Och efter tiugu åhr, i hwilkom Salomo HERRANS huus och sitt huus bygde;

2. Bygde han ock the städer som Hiram gaf Salomo, och lät Jsraels barn boo ther vthi.

3. Och Salomo drog til HamathZoba, och giorde thet fast;

4. Och bygde Thadmor i öknene, och alla kornstäder, som han bygde i Hamath.

5. Han bygde och öfra och nedra Beth Horon, hwilka faste städer woro medh murar, portar, och bomar:

6. Theslikes Baalath, och alla kornstäder som Salomo hade, och alla wagnastäder, och resenärars städer, och alt thet Salomo lyste at byggia, både i Jerusalem, och på Libanon, och i allo hans wäldes lande.

7. Alt thet folck som qwart blifwit war, af the Hetheer, Amoreer, Phereseer, Heveer och Jebuseer, som icke woro af Jsraels barn;

8. Och theras barn som the efter sigh lefdt hade i landena, hwilka Jsraels barn icke förlagt hade, giorde Salomo skattplichtiga alt in til thenna dagh.

9. Men af Jsraels barn giorde Salomo inga trälar til sitt arbete: vtan the woro krigsmän, och öfwer hans Riddare, och öfwer hans wagnar och resenärar.

10. Och the öfwerste Konung Salomos befalningsmän woro twhundrat och femtijo, som öfwer folcket rådde.

11. Och Pharaos dotter lät Salomo hämta, af Davidz stadh, vthi thet huus som han för henne bygdt hade: ty han sade: Min hustru skal icke boo vthi Davidz Jsraels Konungs huse; förty, thet är helgat, efter HERRANS ark ther inkommen är.

12. Sedan offrade Salomo HERRANOM bränneoffer på HERRANS altare, som han bygdt hade för förhuset:

13. Til at offra hwart på sin dagh, efter Mose budh: på Sabbather, nymånader, och på bestämda tider, tre resor om åhret; nemliga, på osyrade brödz högtidene, på wekohögtidene, och på löfhyddohögtidene.

14. Och han satte Presterna i theras skifte til theras ämbete, såsom David hans fader thet lagat hade; och Leviterna på theras wacht, til at lofwa och tiena för Presterna, hwar sin dagh; och the dörawachtare i theras skifte, hwar widh sina dör: ty så hade David then Gudz mannen befalt.

15. Och man wek icke ifrå Konungens budh, om Presterna och Leviterna, i någrahanda ärende och håfwor.

16. Altså wardt redo hwad Salomo för händer haft hade, ifrå then dagh tå HERRANS huus grundat wardt, in til thes han fulkomnade thet: så at HERRANS huus alt redo wardt.

17. Så drog Salomo til EzionGeber, och til Eloth, widh hafsstrandena i Edoms land.

18. Och Hiram sände honom skep medh sina tienare, som siöfarne woro; och the foro medh Salomos tienare til Ophir, och hämtade tädan fyrahundrat och femtijo centener guld, och förde til Konung Salomo.

9. Capitel.

Tå Drottningen af Arabien hörde Salomos rychte, kom hon til at försökian medh gåtor, v. 1. Och förnam at hans wijsdom och härlighet äntå öfwergick rychtet, v. 3. Hon hade medh sigh stora skäncker til Salomo: fick ock så många skäncker af honom igen, v. 9. Salomo hade åhrliga mycket guld til inkomst, v. 13. Lät giöra spetsar och skölder af guld, v. 15. Jtem, en Elphenbeens stool bedragen medh guld, v. 17. All hans dryckekar woro af guld, v. 20. Så at han öfwergick alla andra Konungar medh rikedom och wijsdom, v. 22. War mächtig, och rådde öfwer mång land, v. 25. Regerade 40 åhr, och blef död, v. 30.

Och tå Drottningen af rika Arabien hörde Salomos rychte, kom hon medh ganska stoor skara til Jerusalem, medh Cameler, som örter och guld båro wäl mycket, och äldla stenar; til at försökia Salomo medh gåtor. Och tå hon kom til Salomo, talade hon medh honom alt thet hon sigh i sitt hierta föresatt hade.

2. Och Salomo sade henne alt thet hon frågade: och Salomo war ingen ting fördold, thet han icke sade henne.

3. Och tå Drottningen af rika Arabien såg Salomos wijshet, och huset som han bygdt hade;

4. Maten på hans bord, boningarna för hans tienare, hans tienares ämbete, och theras kläder, hans skänckeswänner medh theras kläder, och hans saal ther man vpgick vthi HERRANS huus; kunde hon icke länger hålla sigh.

5. Och hon sade til Konungen: Thet är sant hwad jagh hördt hafwer vthi mitt land, af titt wäsende, och af tinom wijsdom:

6. Men jagh wille icke troo theras ord, til thes jagh kommen är, och hafwer thet sedt medh min ögon: och sij, migh är icke hälftena sagt af tinom stora wijsdom: thet är meer medh tigh än rychtet som jagh hördt hafwer.

7. Salige äro tine män, och salige thesse tine tienare, som altid stå för tigh, och höra tin wijsdom.

8. HERREN tin Gudh ware lofwad, som tigh kär hafwer, at han tigh til en Konung på sin stool satt hafwer HERRANOM tinom Gudh: thet giör, at tin Gudh hafwer Jsrael kär, så at han wil them widh macht hålla til ewig tijd; therföre hafwer han satt tigh öfwer them til en Konung, at tu skalt hålla rätt och redelighet.

9. Och hon gaf Konungenom hundrade och tiugu centener guld, och ganska mycket örter, och ädla stenar: inga örter woro sådana som thessa, som Drottningen af rika Arabien Konung Salomo gaf.

10. Ther til Hyrams tienare och Salomos tienare, som guld förde ifrån Ophir; the förde ock hebenträ, och ädla stenar.

11. Och Salomo lät giöra trappor vthaf hebenträ i HERRANS huus, och i Konungs husena, och harpor och psaltare för sångare: ingen sådana trää woro tilförene sedd i Juda land.

12. Men Konung Salomo gaf Drottningene af rika Arabien, alt thet hon begärade och beddes, vthan thet hon hade fördt til Konungen: och hon wände om, och drog i sitt land igen medh sina tienare.

13. Men thet guld som Salomo åhrliga tilfördt wardt, war sexhundrat sex och sextijo centener;

14. Förvthan thet som krämare och köpmän förde: och alle Arabers Konungar, och herrarna i landen förde guld och silfwer til Salomo.

15. Och giorde Konung Salomo twhundrat spetsar af bätsta guld: så at sexhundrat stycke guld kommo til hwar spets.

16. Och tryhundrat sköldar af bätsta guld: så at tryhundrat stycke guld kommo til hwar sköld: och Konungen lät them i huset af Libanons skogh.

17. Och Konungen giorde en stoor elphenbeen stool, och öfwerdrog honom medh klart guld.

18. Och stolen hade sex trappor, och en gyldene fotapal til stolen, och twå stolpar på båda sidor om sätet: och tw leijon stodo widh stolparna.

19. Och tolf leijon stodo på the sex trappor, på båda sidor. En sådan är icke giord i all Konungarike.

20. Och all Konung Salomos drickekar woro af guld, och all käril i Libanons skogs huse, woro af klart guld: förty, silfwer wardt intet achtat i Salomos tijd.

21. Ty Konungens skep foro til siös medh Hyrams tienare, och kommo en gång i hwar try åhr, och förde guld, silfwer, elphenbeen, apor och påfoglar.

22. Altså wardt Konung Salomo större än alle Konungar på jordene medh rikedomar och wijshet.

23. Och alle Konungar på jordene begärade Salomos ansichte, at höra hans wijsdom, som Gudh honom i hiertat gifwit hade.

24. Och the förde honom åhrliga hwar och en sina skänckningar, silfkar, och guldkar, kläder, harnesk, örter, hästar och mular.

25. Och Salomo hade fyratusend wagnhästar, och tolftusend resenärar, och man lät them vthi wagnstäderna, och när Konungenom i Jerusalem.

26. Och han war en herre öfwer alla Konungar, alt ifrån älfwene in til the Philisteers land, och alt in til Egypti gränso.

27. Och Konungen lät silfwer i Jerusalem warda så mycket som stenar, och cedreträ så mycket som mulbärträ i dalarna.

28. Och man förde honom hästar vthur Egypten, och vthur all land.

29. Hwad nu meer af Salomo säijande är, både om hans första och om hans sidsta, sij, thet är skrifwit vthi then Prophetens Nathans Chrönico, och vthi Ahias Prophetia af Silo, och vthi the syner Jeddo then Sijarens, emot Jerobeam Nebat son.

30. Och Salomo regerade i Jerusalem öfwer hela Jsrael, i fyratijo åhr.

31. Och Salomo afsomnade medh sina fäder, och man begrof honom vthi Davidz hans faders stadh: och Rehabeam hans son wardt Konung i hans stadh.

10. Capitel.

Efter Salomos dödh församlade sigh Jsrael i Sechem, at giöra hans son Rehabeam til Konung, v. 1. Som the nu begärade at han skulle något lätta then tunga som hans fader them pålagt hade, v. 3. Och han swarade efter sina vnga tienares rådh, at han them ännu meer beswära wille, v. 5. Föllo the tijo slächter ifrå honom til Jerobeam Nebat son, v. 16. Och tå Rehabeam sände Hadoram räntomästaren, rc. stenade the honom ihiäl. Rehabeam drog til Jerusalem igen, v. 18.

Rehabeam drog til Sechem: ty hele Jsrael war kommen til Sechem at giöra honom til Konung.

2. Och tå Jerobeam Nebat son, som i Egypten war, tijt han för Konung Salomo flydd war, thet hörde, kom han igen vthur Egypten.

3. Och the sände bort, och läto kalla honom: och Jerobeam kom medh hela Jsrael; och the talade medh Rehabeam, och sade:

4. Tjn fader hafwer giordt wårt ook alt förhårdt, så lätta tu nu tins faders hårda tienst, och thet swåra ook som han på oß lagt hafwer, så wilje wij wara tigh vnderdånige.

5. Han sade til them: Efter tre dagar kommer igen til migh. Och folcket gick sin wägh.

6. Och Konung Rehabeam rådfrågade medh the äldsta, som för hans fader Salomo ståndit hade medan han lefde, och sade: Hwad råden J, thet jagh skal swara thesso folckena?

7. The talade medh honom, och sade: Om tu ställer tigh wänliga til thetta folck, och faar wäl åth them, och gifwer them godh ord, så blifwa the tigh vnderdånige i alla sina dagar.

8. Men han lät blifwa the äldstas rådh, som the honom gifwit hade; och rådfrågade medh the vnga som medh honom vpwäxte woro, och för honom stodo;

9. Och sade til them: Hwad råden J thet wij thesso folckena swara skole, som medh migh talat hafwa, och sagt: Lätta oß thet ook som tin fader på oß lagt hafwer?

10. Men the vnge som medh honom vpwäxte woro, talade medh honom, och sade: Så skalt tu säija til folcket som til tigh talat hafwer, och säger: Tin fader hafwer giordt wårt ook alt förtungt, giör tu wårt ook lättare; och säg til them: Mitt minsta finger skal wara tiockare än mins faders länder.

11. Hafwer nu min fader förtungt ook lagt vppå eder, så skal jagh ännu giöra edart ook tyngre: min fader hafwer tuchtat eder medh gißlar; men jagh medh scorpioner.

12. Som nu Jerobeam och alt folcket kom til Rehabeam på tredie dagen, såsom Konungen sagt hade: Kommer igen til migh på tredie dagen.

13. Swarade Konungen them hårdeliga; och Konung Rehabeam öfwergaf the äldstas rådh;

14. Och talade medh them efter the vngas rådh, och sade: Hafwer min fader giordt edart ook förswårt, så skal jagh ännu giöra thet swårare: min fader hafwer tuchtat eder medh gißlar; men jagh medh scorpioner.

15. Altså hörde Konungen folcket intet: ty thet wardt altså wändt af Gudi, på thet HERREN skulle giöra sitt ord fast, som han talat hade genom Ahia af Silo, til Jerobeam Nebat son.

16. Tå nu hele Jsrael såg, at Konungen intet hörde them, swarade folcket Konungenom, och sade: Hwad deel hafwe wij medh David, eller arf medh Jsai son? Hwar och en af Jsrael drage til sina hyddor: så see tu nu til titt huus David. Och hele Jsrael gick i sina hyddor.

17. Så at Rehabeam regerade allenast öfwer the Jsraels barn, som bodde i Juda städer.

18. Tå sände Konung Rehabeam Hadoram räntomästaren; men Jsraels barn stenade honom ihiäl: och Konung Rehabeam steg medh hast på sin wagn, och flydde til Jerusalem.

19. Altså föll Jsrael af ifrå Davidz huus alt in til thenna dagh.

11. Capitel.

Rehabeam församlade Juda och BenJamin, och wille medh krijg taget igen the tijo slächter: men HERREN förböd honom thet, v. 1. Tå bygde han fasta städer i sitt land, v. 5. Och til honom gåfwo sigh Prester och Leviter, som Jerobeam fördref vthur Jsrael; samt flere som sökte HERRAN; och the förstärckte hans rike, v. 13. Rehabeam tog flera hustrur, och födde många barn, v. 18. Synnerliga älskade han Maacha Absaloms dotter, och ärnade hennes son Abia til Konung, v. 20.

Tå Rehabeam kom til Jerusalem, församlade han Juda huus och BenJamin, hundrade tusend, och ottatijo tusend vnga män, som stridsamme woro, til at strida emot Jsrael, at the måtte komma riket åter vnder Rehabeam.

2. Men HERRANS ord kom til Semaja then Gudz mannen, och sade:

3. Tala til Rehabeam Salomo son, Juda Konung, och til hela Jsrael, som vnder Juda och Ben Jamin är, och säg:

4. Thetta säger HERREN: J skolen icke draga vp, eij heller strida emot edra bröder: hwar och en gånge åter heem; förty, thet är skedt af migh. The lydde HERRANS ord, och wände igen at draga emot Jerobeam.

5. Men Rehabeam bodde i Jerusalem, och bygde the städer fasta i Juda:

6. Nemliga, BethLehem, Etham, Thekoa,

7. Bethzur, Socho, Adullam,

8. Gath, Maresa, Siph,

9. Adoraim, Lachis, Aseka,

10. Zorga, Aijalon, och Hebron: hwilke woro the fastaste städer i Juda och BenJamin.

11. Och han giorde them fasta, och satte ther öfwerstar in, och besörgde them medh spijsning, oljo och wijn.

12. Och i alla städer skaffade han sköldar och spiut, och giorde them ganska fasta: och Juda och BenJamin woro vnder honom.

13. Och gåfwo sigh til honom Presterna och Leviterna vthaf hela Jsrael, och alla theras gränsor.

14. Och the öfwergåfwo alla theras förstäder och håfwor, och kommo til Juda i Jerusalem: förty, Jerobeam och hans söner fördrefwo them, at the icke kunde bruka HERRANOM Presterskapet.

15. Men han stichtade sigh Prester til högderna, och til dieflar, och kalfwar, som han giöra lät.

16. Och efter them kommo vthaf all Jsraels slächter, the som sitt hierta gåfwo til at fråga efter HERRAN Jsraels Gudh, til Jerusalem, at the måtte offra HERRANOM sina fäders Gudh:

17. Och förstärckte altså Juda rike, och styrckte Rehabeam Salomos son, i try åhr: ty the wandrade på Davidz och Salomos wägh i try åhr.

18. Och Rehabeam tog Mahalath Jerimoths dotter Davidz sons til hustru, och Abihail Eliabs dotter, Jsai sons.

19. Hon födde honom thessa söner; Jehus, Semaria, och Saham.

20. Ther efter tog han Maacha Absaloms dotter: hon födde honom Abia, Attai, Sisa, och Selomith.

21. Men Rehabeam hade Maacha Absaloms dotter kärare, än alla sina hustrur och frillor: ty han hade aderton hustrur, och sextijo frillor, och födde otta och tiugu söner, och sextijo döttrar.

22. Och Rehabeam satte Abia Maacha son til ett hufwud och Första öfwer hans bröder: ty han hade i sinnet giöra honom til Konung.

23. Och han wäxte til, och yppade sigh för alla hans söner i Juda och BenJamins land, i alla fasta städer: och han gaf them spijsning en stoor hoop: och han tog många hustrur.

12. Capitel.

Tå Rehabeam war stadfäst i riket, öfwergaf han HERRAN, och hele Jsrael medh honom, v. 1. Therföre lät HERREN Sisak Konungen i Egypten komma och winna Juda städer, v. 2. Men efter han ödmiukade sigh, af Semaja Prophetens förmaning, skonte HERREN them, och gaf them een liten vndsättning, v. 5. Doch kom Sisak för Jerusalem, och tog bort the håfwor vthu HERRANS huus och Konungs husena, medh the guld sköldar och spetsar som Salomo hade låtit giöra, v. 9. Rehabeam regerade 17 åhr, v. 13. Blef död, och hans son Abia Konung, v. 16.

Tå Rehabeams rike wardt stadfäst och förstärckt, öfwergaf han HERRANS lagh, och hele Jsrael medh honom.

2. Men i femte åhrena Konungs Rehabeams, drog vp Sisak Konungen i Egypten emot Jerusalem: förty, the hade syndat emot HERRAN;

3. Medh tusende och twhundrat wagnar, och medh sextijo tusend resenärar, och thet folck war icke til räknande som medh honom kom vthur Egypten, Lybia, Suchim, och Ethiopien.

4. Och han wan the fasta städer som i Juda woro, och kom in til Jerusalem.

5. Så kom Semaja then Propheten til Rehabeam, och til the öfwersta i Juda, som sigh til Jerusalem församlat hade för Sisak, och sade til them: Thetta säger HERREN: J hafwen öfwergifwit migh, therföre hafwer jagh öfwergifwit eder i Sisaks hand.

6. Tå ödmiukade sigh the öfwerste i Jsrael, medh Konungenom, och sade: HERREN är rättwijs.

7. Tå HERREN nu såg, at the ödmiukade sigh, kom HERRANS ord til Semaja, och sade: The hafwa ödmiukat sigh, therföre wil jagh icke förderfwa them, vtan jagh wil gifwa them een liten vndsättning, så at min wrede icke skal drypa på Jerusalem genom Sisak.

8. Doch, skola the warda honom vnderdånige, at the måga lära hwad thet är, at tiena migh, och tiena Konungariken i landomen.

9. Altså drog Sisak Konungen i Egypten vp til Jerusalem, och tog vth the håfwor i HERRANS huus, och the håfwor i Konungs husena, och förde altsammans bort: theslikes tog han ock the gyldene sköldar som Salomo giöra lät:

10. J hwilkas stadh Konung Rehabeam lät giöra kopparsköldar, och befalte them the öfwersta för drawanterna, som wacht höllo för portenom af Konungs husena.

11. Och så ofta som Konungen gick vthi HERRANS huus, kommo drawanterna, och båro them, och lade them åter i drawantakamaren.

12. Och efter han ödmiukade sigh, wände sigh HERRANS wrede ifrå honom, så at icke alt förderfwat wardt: ty thet war ännu något godt i Juda.

13. Altså kom Konung Rehabeam sigh före i Jerusalem, och regerade. Ett och fyratijo åhr gammal war Rehabe am tå han wardt Konung, och regerade i siuton åhr i Jerusalem, vthi then stadh som HERREN vthwaldt hade vthur alla Jsraels slächter, at han ther sitt namn sättia skulle: hans moder heet Naama een Ammonitiska.

14. Och han handlade illa, och skickade icke sitt hierta til at sökia HERRAN.

15. Men Rehabeams gierningar, både the första och the sidsta, äro beskrifne vthi then Prophetens Semaja, och i Jddo then Sijarens gierningar, och vpteknade. Och örligade Rehabeam och Jerobeam så länge the lefde.

16. Och Rehabeam afsomnade medh sina fäder, och wardt begrafwen vthi Davidz stadh: och hans son Abia wardt Konung i hans stadh.

13. Capitel.

Abia regerade try åhr, v. 1. Han samlade 400000 man at strida medh Jerobeam, som kom medh 800000 moot honom, v. 3. När the kommo samman, steg han på ett högt berg, och förekastade Jerobeams folck, at the hade öfwergifwit HERRAN, och dyrkade gutna kalfwar, rc. Och förmante them, icke strida moot honom, v. 4. Och han ropade til HERRAN medh sitt folck; så halp han them, at the wunno, och slogo af Jsrael 500000 man, v. 14. Och togo them några städer af, v. 19. Abia hade många hustrur och barn; och om hans gierningar, v. 21.

Vthi adertonde åhrena Konungs Jerobeams, wardt Abia Konung i Juda;

2. Och regerade try åhr i Jerusalem: hans moder heet Michaja Vriels dotter af Gibea. Och en strijd hof sigh vp emellan Abia och Jerobeam.

3. Och Abia giorde redo til strijd medh fyrahundrat tusend vnga män, starcka til strijd: men Jerobeam giorde redo til at strida emot them medh ottahundrat tusend starcka vnga män.

4. Och Abia steg vp på Zemaraims berg, som ligger på Ephraims berg, och sade: Hörer här til Jerobeam, och hele Jsrael:

5. Weten J icke, at HERREN Jsraels Gudh hafwer gifwit David Jsraels Konungarike til ewig tijd; honom och hans söner ett saltförbund?

6. Men Jerobeam Nebat son, Salomos tienare Davidz sons, kastade sigh vp, och satte sigh emot sin herra:

7. Och til honom hafwa gifwit sigh lösachtige män och Belials barn, och hafwa förstärckt sigh emot Rehabeam Salomos son: förty, Rehabeam war vng, och af blödigt hierta, så at han icke warde sigh för honom.

8. Nu menen J wilja sättia eder emot HERRANS rike, ibland Davidz söner; efter J ären en stoor hoop, och hafwen gyldene kalfwar, som Jerobeam eder för gudar giordt hafwer.

9. Hafwen J icke fördrifwit HERRANS Prester, Aarons söner, och Leviterna; och hafwen giordt eder egna Prester, såsom folcken i landen? Then som kommer til at fylla sina hand medh en vng stuut och siu wädrar, then warder Prester til them som icke äro gudar.

10. Men medh oß, är HERREN wår Gudh, then wij icke öfwergifwe; och Presterna, som HERRANOM tiena, Aarons barn, och Leviterna i theras syslor.

11. Och vptända HERRANOM bränneoffer, hwar morgon och hwar afton: ther til thet goda rökwercket, och tilreda bröden på thet rena bordet, och then gyldene stakan medh sina lampor, så at the warda vptände hwar afton: ty wij behålle HERRANS wår Gudz wacht; men J hafwen öfwergifwit honom.

12. Sij, medh oß är Gudh i spetsen, och hans Prester, och trummeterna til at trummeta; så at man skal trummeta emot eder: J Jsraels barn, strider icke emot HERRAN edra fäders Gudh; ty thet warder eder icke wäl bekommandes.

13. Men Jerobeam giorde en bakhär, at han måtte komma baak vppå them: så at thesse woro framman för Juda, och bakhären efter them.

14. Tå nu Juda wände sigh om, sij, tå war strijd både för och efter: tå ropade the til HERRAN, och Presterna trummetade medh trummeter:

15. Och hwar man i Juda skrijade. Och tå hwar man i Juda skrijade, plågade Gudh Jerobeam och hela Jsrael för Abia och Juda.

16. Och Jsraels barn flydde för Juda: och Gudh gaf them i theras händer.

17. Och Abia medh sitt folck giorde een stoor slachtning på them: och föllo af Jsrael slagne femhundrat tusend vnga män.

18. Altså wordo Jsraels barn nedertryckte i then tiden: och Juda barn wordo tröste; förty, the förläto sigh på HERRAN theras fäders Gudh.

19. Och Abia jagade efter Jerobeam, och wan honom städer af, BethEl medh thes döttrar; Jesana medh thes döttrar, och Ephron medh thes döttrar:

20. Så at Jerobeam kom intet meer til macht, så länge Abia lefde: och HERREN plågade honom, så at han blef död.

21. Tå nu Abia wardt förstärckt, tog han fiorton hustrur, och födde twå och tiugu söner, och sexton döttrar.

22. Hwad nu meer af Abia säijande är, och om hans wägar, och hans gierningar, thet är skrifwit vthi then Prophetens Jddo Historia.

14. Capitel.

Abia blef död, och Asa hans son Konung efter honom; hwilken regerade wäl; lade bort alt afguderij, och vprättade then rena Gudztiensten igen, v. 1. Han hade rolighet långan tijd, och bygde fasta städer i sitt land, v. 6. Och hade en häär af 580000 män, v. 8. Omsider kom emot honom Serah then Ethiopen medh 1000000 män, rc. v. 9. Tå åkallade Asa HERRAN om hielp, v. 11. Slog och förjagade them allasamman, och bekom ett härligit byte, v. 12.

Och Abia afsomnade medh sina fäder, och the begrofwo honom vthi Davidz stadh; och Asa hans son wardt Konung i hans stadh: vthi then tiden war landet stilla i tijo åhr.

2. Och Asa giorde thet rätt war, och thet HERRANOM hans Gudh wäl behagade;

3. Och kastade bort the främmande altare, och högderna, och slog sönder stoderna, och högg af lundarna:

4. Och lät säija Juda, at the skulle sökia HERRAN theras fäders Gudh, och giöra efter lagen och budorden.

5. Och han kastade bort vthur alla Juda städer högderna och afgudarna: ty riket war stilla för honom.

6. Och han bygde fasta städer i Juda, medan landet stilla, och intet örlig emot honom war vthi the åhren: ty HERREN gaf honom roo.

7. Och han sade til Juda: Lät oß byggia thessa städerna, och låta gå murar ther omkring, och torn, portar, och bomar, efter wij hafwe rolighet i landena: ty wij hafwe sökt HERRAN wår Gudh, ja wij hafwe sökt honom, och han hafwer gifwit oß roo alt omkring: altså bygde the, och thet gick wäl fram.

8. Och Asa hade en häär som spiut och sköld båro; vthaf Juda tryhundrat tusend, och vthaf Ben Jamin the som sköld båro, och medh boga kunde, twhundrat tusend, och ottatijotusend: och thesse woro alle starcke hieltar.

9. Så drog emot them Serah then Ethiopen, medh en mächtig häär, tusende resor tusende, ther til tryhundrat wagnar, och kommo in til Maresa.

10. Och Asa drog vth emot honom; och the redde sigh til strijd vthi then dalen Zephata widh Maresa.

11. Och Asa åkallade HERRAN sin Gudh, och sade: HERRE när tigh är ingen skilfäng hielpa, ibland många, eller ther ingen macht är: hielp oß, HERRE wår Gudh; ty wij förlåte oß på tigh, och i titt namn äre wij komne emot thenna hopen: HERRE wår Gudh, för tigh förmår ingen menniskia något.

12. Och HERREN plågade the Ethioper för Asa, och för Juda, så at the flydde.

13. Och Asa, medh folckena som medh honom war, jagade efter them alt in til Gerar: och the Ethioper föllo, så at ingen af them blef lefwandes, vtan the wordo nederlagde för HERRANOM, och för hans häär: och the togo ganska mycket roof ther af.

14. Och han slog alla städer omkring Gerar; ty HERRANS fruchtan kom öfwer them: och the skinnade alla städer; ty ther war mycket roof inne.

15. Slogo the ock så boskapens hyddor, och togo fåår ganska mycken, och Camelar; och kommo igen til Jerusalem.

15. Capitel.

Tå lät HERREN sin Prophet Asaria förmana Asa, at han skulle fara fort vthi sitt gudfruchtiga företagande, så wille han wara medh honom, v. 1. Och lät säijan, at en tijd skulle warda, at ingen rätt Gudztienst eller Prest skulle wara i Jsrael, v. 3. Asa lydde hans förmaning; bortkastade all styggelse vthu landet, v. 8. Och som Jsrael såg at Gudh war medh Asa, föllo mänge til honom, v. 9. Och han förnyade förbundet, at the skulle sökia HERRAN af alt hierta, v. 12. Han förlade ock thet afguderij medh Miplezeth, som hans moder stiftat hade, v. 16.

Och vppå Asaria Oded son kom Gudz ande.

2. Han gick vth emot Asa, och sade til honom: Hörer här til, Asa, och hele Juda och BenJamin: HERREN är medh eder, efter J ären medh honom; och när J söken honom, läter han sigh af eder finna: om J ock öfwergifwen honom, så öfwergifwer han ock eder.

3. Men thet skal wara många dagar i Jsrael, at ther skal ingen rätter Gudh wara; ingen Prest som lärer; ingen lagh.

4. Och när the omwända sigh i sine nödh til HERRAN Jsraels Gudh, och sökia honom, så skal han låta sigh finna.

5. På then tiden warder icke wäl gångandes them som vth-och ingå: förty, thet warder ett stort buller öfwer alla the som boo på jordene.

6. Ty thet ena folcket skal slå thet andra, och en stadh then andra: förty, Gudh skal förskräckia them medh allahanda ångest.

7. Men J warer tröste, och drager icke edra händer ifrå: ty edart werck hafwer sin löön.

8. Tå Asa hörde thessa orden, och Odedz then Prophetens prophetia, wardt han tröst, och kastade bort the styggelse vthu hela Juda land och BenJamin, och vthu städerna som han wunnit hade på Ephraims berg, och förnyade HERRANS altare, som för HERRANS förhuus stod;

9. Och församlade hela Juda och BenJamin, och främlingarna när them vthaf Ephraim, Manasse, och Simeon: förty, til honom föllo månge af Jsrael, som the sågo, at HERREN hans Gudh medh honom war.

10. Och the församlade sigh til Jerusalem i tredie månadenom, i femtonde åhrena Asa rikes;

11. Och offrade på then dagen HERRANOM vthaf rofwet, som the hämtat hade, siuhundrat nööt, och siutusend fåår.

12. Och the trädde vthi förbundet, at the skulle sökia HERRAN theras fäders Gudh, af alt hierta, och af allo siäl;

13. Och hwilken som icke sökte HERRAN Jsraels Gudh, han skulle döö, både liten och stoor, både man och qwinna.

14. Och the sworo HERRANOM medh höga röst; medh roop, medh trummeter och basuner.

15. Och hele Juda frögdade sigh öfwer eden: ty the hade sworet af alt hierta, och the sökte honom af allom wilja, och han lät sigh af them finna; och HERREN gaf them roo alt omkring.

16. Ock satte Konung Asa sina moder Maacha af ämbetet, för thet hon stichtat hade vthi Miplezets lund: och Asa vthrotade hennes Miplezeth, och sönderslog honom, och vpbrände honom widh Kidrons bäck.

17. Men högderna woro icke bortlagda vthur Jsrael: doch, war Asa hierta rättsinnigt så länge han lefde.

18. Och han lät komma in vthi Gudz huus, hwad hans fader helgat hade, och hwad han helgat hade; silfwer, guld, och käril.

19. Och intet örlig war alt in til femte och tretijonde åhret Asa rikes.

16. Capitel.

Baesa Jsraels Konung drog vp emot Juda, och bygde Rama, til at förmena them at draga in och vth, v. 1. Asa sände en skatt til Konung Benhadad i Syrien: han kom emot Jsrael, at Baesa måtte draga heem igen, v. 2. Tå straffade then Propheten Hanani Asa, at han hade förlåtit sigh på Benhadad, och icke på HERRAN, v. 7. Asa blef wredh, och satte honom i fängelse, v. 10. Efter någon tijd wardt han siuk, och sökte intet HERRAN, vtan läkiare: och så blef han död, sedan han på 41 åhret regerat hade, v. 12.

Vthi siette och tretijonde åhrena Asa rikes, drog Baesa vp, Jsraels Konung, emot Juda, och bygde Rama, på thet han skulle förmena Asa Juda Konunge vth-och infara.

2. Men Asa tog af håfworna vthi HERRANS huus, och i Konungs husena, silfwer och guld, och sände til Benhadad Konungen i Syrien, som bodde i Damascon, och lät säija honom:

3. Emellan tigh och migh är ett förbund, emellan min och tin fader: therföre hafwer jagh sändt tigh silfwer och guld, at tu thet förbund medh Baesa Konungenom i Jsrael öfwergifwa skalt, at han må draga bort ifrå migh.

4. Benhadad lydde Konung Asa, och sände sina häärförstar emot Jsraels städer; the slogo Jjon, Dan, och AbelMajim, och alla Naphthali kornstäder.

5. Tå Baesa thet hörde, wände han igen at byggia Rama, och hölt vp af sitt werck.

6. Men Konung Asa tog til sigh hela Juda, och the togo bort steen och trää ifrå Rama, ther Baesa medh bygde, och han bygde ther medh Geba och Mizpa.

7. På then tiden kom Hanani Sijaren til Asa Juda Konung, och sade til honom: Efter tu förlätst tigh på Konungen i Syrien, och hafwer icke förlåtit tigh på HERRAN tin Gudh; therföre är Konungens macht af Syrien vndsluppen tina hand.

8. Woro icke the Ethioper och Lybier en mächta stoor hoop, medh ganska många wagnar och resenärar? Likwäl gaf HERREN them i tina hand, tå tu förlätst tigh på honom.

9. Förty, HERRANS ögon skåda all land, at han skal styrckia them, som af alt hierta hålla sigh in til honom. Tu hafwer giördt dårliga; therföre skalt tu ock här efter få örlig.

10. Men Asa wardt wredh på Sijaren, och lade honom i fängelse; ty han knorrade emot honom om thetta stycket. Och Asa vndertryckte några af folcket i then tiden.

11. Men Asa gierningar, både the första och the sidsta, sij, the äro skrifna vthi Juda och Jsraels Konungars book.

12. Och Asa wardt kranck i sina fötter, vthi nijonde och tretijonde åhrena sins rikes; och hans kranckhet fick öfwermachten: och han sökte intet HERRAN i sine kranckhet, vtan läkiare.

13. Altså afsomnade Asa medh sina fäder, och blef död i första och fyratijonde åhrena sins rikes.

14. Och man begrof honom vthi hans graf som han sigh hade grafwa låtit vthi Davidz stadh; och the lade honom på sin säng, hwilka man vpfylt hade medh godt rökwerck, och allahanda specerij, efter apothekares kånst giordt; och giorde ett ganska stort brännande.

17. Capitel.

Efter Asa blef hans son Josaphat Konung, och wardt mächtig emot Jsrael, v. 1. Han wandrade i sins faders Davidz wägar; therföre wälsignade och vphögde HERREN honom, v. 3. Han sände vth sina Förstar medh Prester och Leviter, och lät predika och lära folcket HERRANS lagh i alla sina städer, v. 7. Ther igenom blef han stoor, at the omliggiande land, Philisteer och Araber fruchtade sigh, och förde honom skäncker, v. 10. Hans krigsmacht war til 1160000 män, af Juda och BenJamin, v. 14.

Och hans son Josaphat wardt Konung i hans stadh, och wardt mächtig emot Jsrael.

2. Och lade krigsfolck vthi alla Juda fasta städer, och satte befalningsmän i Juda land, och i Ephraims städer, som hans fader Asa wunnit hade.

3. Och HERREN war medh Josaphat: ty han wandrade i the förra Davidz sins faders wägar, och sökte icke Baalim;

4. Vtan sins faders Gudh, och wandrade i hans budh, och icke efter Jsraels gierningar.

5. Therföre stadfäste HERREN honom riket; och hele Juda gaf Josaphat skäncker: och han hade rikedomar och härlighet ganska mycket.

6. Och tå hans hierta dristigt wardt i HERRANS wägar, hof han ock så bort högderna, och lundarna vthur Juda.

7. Vthi tredie åhrena sins rikes, sände han sina Förstar, Benhail, Obadja, Sacharia, Nethaneel, och Michaja, at the skulle lära i Juda städer;

8. Och medh them the Leviter, Semaja, Nethania, Sebadia, Asahel, Semiramoth, Jonathan, Adonia, Tobia, och TobAdonia; och medh them Presterna, Elisama och Joram.

9. Och the lärde i Juda, och hade HERRANS lagbok medh sigh, och foro omkring i alla Juda städer, och lärde folcket.

10. Och HERRANS fruchtan kom öfwer all rike i the land som lågo omkring Juda, så at the intet stridde emot Josaphat.

11. Och the Philisteer förde Josaphat skäncker, en hoop silfwer: och the Araber förde honom siutusend och siuhundrat wädrar, och siutusend och siuhundrat bockar.

12. Altså wäxte Josaphat til, och wardt ju större och större; och han bygde i Juda, slott, och kornstäder;

13. Och hade mycket til skaffa i Juda städer: och woro stridsamme och wäldige män i Jerusalem.

14. Och thetta war ordningen ibland theras fäders huus, som i Juda öfwerstar woro öfwer tusende: Adna then öfwersten, och medh honom woro tryhundrade tusend wäldige män.

15. Näst honom war Johanan then öfwersten, och medh honom woro twhundrade och ottatijo tusend.

16. Ther näst Amasia Sichri son, then HERRANS friwiljoge, och medh honom woro twhundrade tusend wäldige män.

17. Af BenJamins barn, war Eljada en wäldig man, och medh honom woro twhundrade tusend, som medh bogar och sköld färdige woro.

18. Efter honom war Josabad, och medh honom woro hundrade och ottatijotusend färdige män til strijd.

19. Thesse wachtade alle på Konungen, förvthan the som Konungen lagt hade vthi the fasta städer, i hela Juda.

18. Capitel.

Och Josaphat befryndade sigh medh Achab Jsraels Konung, och drog nedh til at besökian, v. 1. Achab öfwertalte honom at han skulle draga medh sigh moot the Syrer til Ramoth i Gilead, v. 3. Doch frågade Achab tilförene sina Propheter; the spådde honom alle godh lycko, v. 4. Sedan frågade han ock efter Josaphats förmaning HERRANS Prophete Micha, v. 6. Han sade at honom skulle gå illa, v. 16. The drogo åstadh, v. 28. Och Achab blef skuten och död i stridene, v. 33.

Och Josaphat hade stora rikedomar och härlighet, och befryndade sigh medh Achab.

2. Och efter tw åhr drog han nedh til Achab til Samarien: och Achab lät slachta för honom, och för thet folck som när honom war, mycken fåår och fää; och han kom honom ther til, at han skulle draga medh honom vp til Ramoth i Gilead.

3. Och Achab Jsraels Konung sade til Josaphat Juda Konung: Drag medh migh til Ramoth i Gilead: han sade til honom: Jagh är såsom tu, och mitt folck såsom titt folck, wij wilje medh tigh i stridena.

4. Men Josaphat sade til Jsraels Konung: Käre, fråga i thenna dagh HERRANS ord.

5. Och Jsraels Konung församlade af Propheterna fyrahundrade män, och sade til them: Skole wij draga til Ramoth i Gilead i strijd, eller skal jagh låta thet bestå? The sade: Drag vp, Gudh warder thet gifwandes i Konungens hand.

6. Men Josaphat sade: Är här icke ännu någor HERRANS Prophete, at wij måge fråga af honom?

7. Jsraels Konung sade til Josaphat: Här är ännu en man, at wij måge fråga HERRAN af honom: men jagh är wredh på honom; förty, han spår intet godt öfwer migh, vtan altid ondt; nemliga, Micha Jimla son. Josaphat sade: Konungen säije icke så.

8. Och Jsraels Konung kallade en sin kamererare, och sade: Hämta medh hast hijt Micha Jimla son.

9. Och Jsraels Konung och Josaphat Juda Konung, såto hwar thera på sin stool beklädde: och the såto på platsen för ingångenom til porten i Samarien, och alle Propheterna spådde för them.

10. Och Zedekia Chenaana son giorde sigh jernhorn, och sade: Thetta säger HERREN: Här medh skalt tu stöta the Syrer, til thes tu giör ända medh them.

11. Och alle Propheterna spådde thet samma, och sade: Drag vp til Ramoth i Gilead, och war lyckosam; HERREN skal gifwa thet i Konungens hand.

12. Och bodet som åstadh gånget war til at kalla Micha, talade medh honom, och sade: Sij, Propheternas taal är endrächteliga godt för Konungenom; käre, lät ock tin ord wara såsom ens theras, och tala thet godt är.

13. Micha sade: Så sant som HERREN lefwer, hwad min Gudh säijandes warder, thet wil jagh tala.

14. Och tå han kom til Konungen, sade Konungen til honom: Micha, skole wij draga til Ramoth i Gilead til strijd, eller skal jagh låta thet blifwa? Han sade: Drager vp, och eder skee lycka; thet skal eder i edra händer gifwit warda.

15. Men Konungen sade til honom: Jagh beswär tigh ännu en gång, at tu säger migh icke annat än sanningen, i HERRANS namn.

16. Tå sade han: Jagh såg hela Jsrael förströdd på bergen, såsom fåår the ingen herdan hafwa: och HERREN sade: Hafwa thesse ingen herra? Fare hwar och en heem igen medh frijd.

17. Tå sade Jsraels Konung til Josaphat: Sade icke jagh tigh, han spår intet godt öfwer migh, vtan ondt?

18. Men han sade: Therföre hörer HERRANS ord: Jagh såg HERRAN sittia på sinom stool, och all then himmelska hären stod widh hans högra sido, och widh hans wänstra.

19. Och HERREN sade: Ho wil tälja Achab Jsraels Konung i thet sinnet, at han drager vp, och faller i Ramoth i Gilead? Och tå then ene sade så, och then andre så:

20. Kom fram en ande, och stod för HERRANOM och sade: Jagh wil tälja honom i thet sinnet. HERREN sade til honom: Hwar medh?

21. Han sade: Jagh wil fara vth, och wara en falsk ande vthi alla hans Propheters mun. Och han sade: Tu skalt tälja honom i thet sinnet, och vthrättat; far åstadh, och giör altså.

22. Nu sij, HERREN hafwer gifwit en falsk anda vthi thessa tina Propheters mun, och HERREN hafwer talat ondt öfwer tigh.

23. Tå trädde fram Zedekia Chenaana son, och slog Micha widh kindbenet, och sade: Hwilken wägen är HERRANS ande gången ifrå migh, til at tala medh tigh?

24. Micha sade: Sij, tu skalt få seet, tå tu kommer vthi innersta kamaren til at vndstinga tigh.

25. Men Jsraels Konung sade: Tager Micha, och läter honom blifwa när Amon stadzfogtanom, och när Joas Konungens son:

26. Och säijer: Så säger Konungen: Lägger thenna i fängelse, och spiser honom medh bedröfwelsens brödh och watn, til thes jagh kommer igen medh frijd.

27. Micha sade: Om tu kommer igen medh frijd, så hafwer icke HERREN talat genom migh. Och han sade: Hörer här til alt folck.

28. Altså drog Jsraels Konung vp, och Josaphat Juda Konung til Ramoth i Gilead.

29. Och Jsraels Konung sade til Josaphat: Jagh wil förkläda migh, och komma i stridena, men tu haf tin kläder vppå. Och Jsraels Konung förklädde sigh; och the kommo i stridena.

30. Men Konungen i Syrien hade budit sina öfwersta resenärar, at the skulle strida emot ingen, antingen liten eller stoor, vtan emot Jsraels Konung allena.

31. Tå nu the öfwerste resenärerna fingo see Josaphat, tänckte the, thet är Jsraels Konung; och drogo omkring til at strida vppå honom: men Josaphat ropade, och HERREN halp honom, och Gudh wände them ifrå honom.

32. Ty tå the öfwerste resenärerna sågo at thet icke war Jsraels Konung, wände the sigh bort ifrå honom.

33. Men en man bände sin boga hårdt, och skiöt Jsraels Konung emellan magan och lungorna: tå sade han til sin foroman: Wändt tina hand, och för migh vthu hären, förty jagh är såår.

34. Och striden wexte til i then dagen: och Jsraels Konung stod på sinom wagn emot the Syrer, alt in til aftonen: och blef död när solen neder gick.

19. Capitel.

Men Josaphat kom heem igen medh frijd; och Jehu Propheten straffade honom, at han hade hulpit then ogudachtiga Achab, v. 1. Josaphat drog åter omkring; satte domare i landena, och förmante them til at hålla rätt och rättwisa widh macht, v. 4. Han satte ock Leviter och Prester öfwer HERRANS doom i Jerusalem; och förmante them sammaledes, v. 8. Och kom så både thet andeliga och werldzliga Consistorium i godt lagh, v. 11.

Men Josaphat Juda Konung kom heem igen medh frijd til Jerusalem.

2. Och gick vth emot honom Jehu Hanani son Sijaren, och sade til Konung Josaphat: Skulle tu så hielpa then ogudachtiga, och älska them som HERRAN hata? Och förthenskul är öfwer tigh HERRANS wrede.

3. Så är doch likwäl något godt funnet i tigh, at tu hafwer borthäfwet the lundar vthu landena, och hafwer skickat titt hierta til at sökia Gudh.

4. Altså blef Josaphat i Jerusalem: och han drog åter vth ibland folcket, alt ifrå Ber Seba, och in vppå Ephraims berg, och igenkallade them til HERRAN theras fäders Gudh.

5. Och han bestälte domare i landena, vthi alla Juda fasta städer; ju några vthi hwar stadh.

6. Och sade til domarena: Seer til hwad J giören: förty J hållen icke menniskio doom, vtan HERRANS, och han är medh eder i domen.

7. Therföre, läter HERRANS fruchtan wara när eder: tager eder wahra, och giörer så; ty när HERRANOM wårom Gudh är ingen orätt, eller anseende til personer, eij heller tager han gåfwor.

8. Ock satte Josaphat i Jerusalem vthaf Leviterna och Presterna, och vthaf the öfwersta fäderna i Jsrael, öfwer HERRANS doom och saker, och lät them boo i Jerusalem;

9. Och böd them, och sade: Giörer altså vthi HERRANS fruchtan, medh troo, och rätto hierta.

10. Vthi alla the saker som komma til eder ifrån edra bröder som boo i sina städer, emellan blodh och blodh, emellan lagh och budh, emellan seder och rätter, skolen J vnderwisa them, at the icke förbryta sigh emot HERRAN, och een wrede må komma öfwer eder, och edra bröder: giörer altså, så warden J icke brotzlige.

11. Sij, Amaria Presten är öfwerste öfwer eder i alla HERRANS saker; så är Sebadia Jsmael son Förste i Juda huus, i alla Konungs saker: så hafwen J ämbetsmän Leviterna för eder. Warer tröste, och giörer så, och HERREN warder blifwandes medh them goda.

20. Capitel.

Sedan församlade sigh the Moabiter, Ammoniter, rc. een ganska stoor macht emot Josaphat, v. 1. Tå påböd han ena fasto i hela landena; och the bådo HERRAN om hielp, v. 3. Och Jahasiel then Leviten tröstade them, och tilsade them hielp, v. 14. Ther af blefwo the glade, och tackade HERRAN medh höga röst, v. 18. Som the nu drogo moot fiendan, förordnade Josaphat sångare för hären, til at lofwa HERRAN, v. 21. Och HERREN lät fienderna dräpa hwar annan inbördes, v. 22. Så bekom Josaphat seger; fick ett härligit byte, och drog medh frögd heem igen, v. 24. Josaphat regerade 25 åhr, v. 31. Han förenade sigh ock medh then ogudachtiga Ahasia, rc. At theras skep skulle fara til siös: men Elieser straffade honom therföre, och skepen slogos sönder, v. 35.

Ther efter kommo Moabs barn, Ammons barn, och medh them the af Ammonim, til at strida emot Josaphat.

2. Och man kom och bodade thet Josaphat, och sade: Emot tigh kommer ett mächta stort tahl ifrå hinsidon hafwet, af Syrien, och sij, the äro i HazezonThamar, thet är EnGedi.

3. Men Josaphat fruchtade sigh, och stälte sitt ansichte til at sökia HERRAN, och lät vthropa een fasto i hela Juda.

4. Och Juda kom tilhopa, til at sökia HERRAN; kommo ock vthaf alla Juda städer til at sökia HERRAN.

5. Och Josaphat trädde in i menigheten af Juda och Jerusalem, vthi HERRANS huus in för nya gården;

6. Och sade: HERRE wåra fäders Gudh, äst icke tu Gudh i himmelen, och råder öfwer all Hedningarnas rike? Och i tine hand är kraft och macht, och ingen är som emot tigh stå kan.

7. Hafwer tu wår Gudh, icke fördrifwit thetta landz inbyggiare för tino folcke Jsrael, och hafwer gifwit thet Abrahams tins wäns sädh til ewig tijd?

8. Så at the hafwa bodt ther vthi, och bygdt tigh ther inne til titt namn en helgedom, och sagdt:

9. Om något ondt, swärd, straff, pestilentie, eller hård tijd öfwer oß komme, skulle wij stå för thetta huus in för tigh; förty, titt namn är i thesso huse; och ropa til tigh i wåra nödh, så wille tu höra ther til och hielpa.

10. Nu sij, Ammons barn, Moab, och the af Seirs berg, öfwer hwilka tu icke lät Jsraels barn draga, tå the foro vthur Egypti land, vtan the måste wika af ifrå them, och icke förderfwa them.

11. Och sij, the låta oß thet vmgälla, och komma til at vthdrifwa oß vthu titt arf, som tu oß gifwit hafwer.

12. Wår Gudh, wilt tu icke döma them? Ty i oß är ingen macht emot thenna stora hopen som emot oß kommer: wij wete icke hwad wij giöra skole; vtan wår ögon see til tigh.

13. Och hele Juda stod för HERRANOM medh sin barn, hustrur och söner.

14. Men öfwer Jahasiel, Sacharia son, Benaja sons, Jehiel sons, Mattania sons, then Leviten vthaf Assaphs barn, kom HERRANS ande mitt i menighetene;

15. Och sade: Achter här til, hele Juda, och J Jerusalems inbyggiare, och Konung Josaphat: så säger HERREN til eder: J skolen icke fruchta eder, eller gifwa eder för thenna stora hopenom; ty thet striden icke J, vtan Gudh.

16. J morgen skolen J draga nedh til them: och sij, the draga vp til Ziz, och J skolen råka them widh bäcken, för öknene Jeruel.

17. Förty, J skolen intet strida i thenna sakene; allenast träder fram, och står, och seer HERRANS salighet, then medh eder är: Juda och Jerusalem fruchter eder intet, och gifwer eder icke; i morgon drager vth emot them, HERREN är medh eder.

18. Tå bögde sigh Josaphat medh sitt ansichte til jordena, och hela Juda och Jerusalems inbyggiare föllo neder för HERRANOM, och tilbådo HERRAN.

19. Och Leviterna vthaf the Kehatiters barn, och vthaf the Korhiters barn, stodo vp til at lofwa HERRAN Jsraels Gudh medh höga röst åth himmelen.

20. Och the woro bittida vppe om morgonen, och drogo vth til then öknen Thekoa: och tå the vthdrogo, stod Josaphat, och sade: Hörer här til Juda, och J Jerusalems inbyggiare: Troor vppå HERRAN edar Gudh, så warden J trygge; och troor hans Propheter, så skeer eder lycka.

21. Och han vnderwiste folcket, och satte sångare för HERRANOM, och them som lofwa skulle i heligom skrudh, och gå för wäpnade hären, och säija: Tacker HERRANOM, ty hans barmhertighet warar ewinnerliga.

22. Och tå the begynte til at tacka och lofwa, lät HERREN bakhären, som emot Juda kommen war, komma in på Ammons barn, Moab, och them af Seirs berg, och the slogo them.

23. Tå stodo Ammons barn och Moab, emot them af Seirs berg, til at förspilla och nederläggia them: och tå the hade giordt ända på them af Seirs berg, halp then ene them andra, at the ock förderfwade sigh.

24. Men tå Juda kom til Mizpe widh öknen, wände the sigh emot hopen: och sij, tå lågo the döde kroppar på jordene, så at ingen vndsluppen war.

25. Och Josaphat kom medh sitt folck til at byta theras roof, och funno ibland them myckla ägodelar och kläder, och kostelig tygh; och skinnade them, så at the icke meer kunde föra; och vthbytte rofwet i tre dagar: ty thet war ganska mycket.

26. På fierde dagenom kommo the tilhopa vthi lofsdalenom; förty, ther lofwade the HERRAN: ther af heter thet rumet lofsdaal, alt in til thenna dagh.

27. Altså wände hwar och en af Juda och Jerusalem tilbaka igen, och Josaphat för them, så at the drogo til Jerusalem medh frögd: ty HERREN hade gifwit them een glädie öfwer theras fiendar:

28. Och drogo in vthi Jerusalem medh psaltare, harpor och trummeter, til HERRANS huus.

29. Och Gudz fruchtan kom öfwer all rike i landen, tå the hörde at HERREN hade stridt emot Jsraels fiendar.

30. Altså wardt Josaphats rike stilla; och Gudh gaf honom roo alt omkring.

31. Och Josaphat regerade öfwer Juda: och war fem och tretijo åhra gammal tå han Konung wardt, och regerade fem och tiugu åhr i Jerusalem: hans moder heet Asuba Silhi dotter.

32. Och han wandrade vthi sins faders Asa wägh, och gick intet ther ifrå, at han ju giorde thet HERRANOM wäl täcktes:

33. Vndantagno, at the högder icke borttagne wordo: förty, folcket hade ännu icke skickat sitt hierta til theras fäders Gudh.

34. Hwad nu meer af Josaphat säijande är, både thet första och thet sidsta, sij, thet är skrifwit i Jehu gierningar Hanani sons, hwilka han vpteknat hafwer vthi Jsraels Konungars book.

35. Ther efter förenade sigh Josaphat Juda Konung medh Ahasia Jsraels Konung, hwilken ogudachtig war medh sitt wäsende.

36. Och han samfälte sigh medh honom til at giöra skep, at the skulle fara til siös: och skeppen giorde the i EzionGeber.

37. Men Elieser Dodava son af Maresa, spådde emot Josaphat, och sade: Therföre at tu hafwer förenat tigh medh Ahasia, hafwer HERREN om intet giordt tin werck. Och skeppen wordo sönderslagne, och kunde intet til siös fara.

21. Capitel.

Josaphat blef död, och hans son Joram Konung, v. 1. Han drap alla sina bröder; war ogudachtig, och wandrade i Jsraels Konungars wägh, v. 4. J hans tijd föllo the Edomeer ifrån Juda, v. 8. Til honom kom een skrift ifrån Elia Propheten, at HERREN wille straffan medh een stoor plågo, at hans inelfwer skulle vthgå af honom, för thet han hade öfwergifwit HERRAN, v. 12. Och HERREN vpwäckte the Philisteer och Araber moot honom. The skiöflade Juda, och togo bort hans hustrur, barn och bästa håfwor, v. 16. Sedan wederfors honom thet Elia skrifwit hade; blef död, och medh ringa ähra begrafwen, v. 18.

Och Josaphat afsomnade medh sina fäder, och wardt begrafwen när sina fäder vthi Davidz stadh: och hans son Joram wardt Konung i hans stadh.

2. Och han hade bröder Josaphats söner, Asaria, Jehiel, Sacharia, Asaria, Michael, och Sephat Ja: thesse woro alle Josaphats Juda Konungs barn.

3. Och theras fader gaf them myckla gåfwor i silfwer, guld, och klenodier, medh fasta städer i Juda: men riket gaf han Joram; ty han war then förstfödde.

4. Tå nu Joram vpkom öfwer sins faders rike, och wardt thes mächtig, drap han alla sina bröder medh swärd, ther til ock somliga af the öfwerstar i Jsrael.

5. Tw och tretijo åhra gammal war Joram tå han wardt Konung, och regerade otta åhr i Jerusalem.

6. Och han wandrade vthi Jsraels Konungars wägh, såsom Achabs huus giordt hade: förty, Achabs dotter war hans hustru: och han giorde hwad HERRANOM illa behagade.

7. Men HERREN wille icke förderfwa Davidz huus, för thet förbund skul som han medh David giordt hade, såsom han sagt hade, at gifwa honom ena lychto, och hans barnom i alla dagar.

8. Jhans tijd föllo the Edomeer af ifrån Juda, och giorde öfwer sigh en Konung:

9. Förty, Joram war tijt öfwerdragen medh sina öfwerstar, och alla wagnarna medh honom: och hade warit vppe om nattena, och slaget the Edomeer alt omkring sigh, och öfwerstarna för wagnarna.

10. Therföre föllo the Edomeer af ifrån Juda alt in til thenna dagh. På samma tiden föll ock Libna ifrån honom: ty han öfwergaf HERRAN sina fäders Gudh.

11. Giorde han ock högder på bergen i Juda, och kom them i Jerusalem til horerij, och förförde Juda.

12. Men een skrifwelse kom til honom ifrå then Propheten Elia, så lydandes: Thetta säger HERREN tins faders Davidz Gudh: Therföre at tu icke wandrat hafwer vthi tins faders Josaphats wägar, icke heller i Asa Juda Konungs wägar:

13. Vtan tu wandrar vthi Jsraels Konungars wägh, och kommer Juda och them i Jerusalem til horerij, efter Achabs huus horerij; och hafwer ther til dräpit tina bröder af tins faders huus, som bättre woro än tu:

14. Sij, HERREN skal slå tigh medh en stoor plågo på titt folck, på tin barn, på tina hustrur, och vppå alla tina ägodelar.

15. Och tu skalt få mycken siukdom vthi tina inelfwer, til thes at tina inelfwer skola för siukdom skul vthgå dagh frå dagh.

16. Altså vpwäckte HERREN emot Joram the Philisteers anda, och the Arabers, som liggia widh Ethiopien.

17. Och the drogo vp til Juda, och förstörde thet, och förde bort alla håfwor som förhandene woro i Konungs husena; ther til hans söner och hans hustrur, så at honom blef ingen son qwar, förvtan Joahas hans yngste son.

18. Och efter alt thetta plågade HERREN honom i hans inelfwer medh en sådana siukdom, som icke stod til botandes.

19. Och som thet nu warade dagh frå dagh, och tå tw åhrs tijd förgången war, gingo hans inelfwer vth af honom medh hans siukdom; och han blef död af ondom siukdom: och the giorde intet brännande öfwer honom, såsom the hans fäder giordt hade.

20. Tw och tretijo åhr gammal war han tå han wardt Konung, och regerade i otta åhr i Jerusalem, och wandrade så at thet icke mycket dogde: och the begrofwo honom i Davidz stadh; doch icke ibland Konungs grifterna.

22. Capitel.

Efter Joram wardt Ahasia Konung; regerade ett åhr, och wandrade i Achabs huus wägar, v. 1. Han drog medh Joram Achabs son til at strida moot Konung Hasael i Syrien. Och tå Joram hade fått hugg, och war dragen til Jisreel at låta läkia sigh, besökte han honom, v. 5. Tijt kom Jehu, hwilken HERREN hade smordt til at vthrota Achabs huus; och drap honom medh, v. 8. Tå Ahasia moder Athalja thet såg, förgiorde hon all Konungslig sädh i Juda: Joas allena blef vndanstungen i sex åhr, v. 10.

Och the i Jerusalem giorde til Konung Ahasia hans yngsta son, i hans stadh: förty, krigsfolcket som vthaf the Araber medh häär kommo, hade the första alla ihiälslaget: therföre wardt Ahasia Konung, Jorams son, Juda Konungs.

2. Tw och fyratijo åhra gammal war Ahasia tå han Konung wardt, och regerade ett åhr i Jerusalem: hans moder heet Athalja Amri dotter.

3. Han wandrade ock vthi Achabs huus wägar: ty hans moder hölt honom ther til at han skulle giöra thet ondt war.

4. Therföre giorde han thet HERRANOM icke behagade, såsom Achabs huus: ty the woro hans rådgifware efter hans faders dödh, så at the förderfwade honom.

5. Och han wandrade efter theras rådh; och han drog bort medh Joram Achabs son Jsraels Konung, i strijd til Ramoth i Gilead, emot Hasael Konungen i Syrien: men the i Rama slogo Joram;

6. Så at han omwände, til at låta läkia sigh i Jisreel: förty, han hade såår som han fått hade i Rama, tå han stridde medh Hasael Konungen i Syrien. Och Asaria Joram son Juda Konungs, foor nedh til at besee Joram Achabs son i Jisreel, som kranck låg.

7. Ty then ofärden war så af Gudi Ahasia tilfogad, at han skulle komma til Joram: och så medh Joram vthdraga emot Jehu Nimsi son, hwilken HERREN smordt hade til at vthrota Achabs huus.

8. Tå nu Jehu hölt vppå at straffa Achabs huus, fan han några öfwerstar af Juda, och Ahasia bröders barn, som Ahasia tiente, och drap them.

9. Och han sökte Ahafia, och fick honom fatt, ther han sigh vndstunget hade i Samarien; och han wardt hafder fram för Jehu: han drap honom, och man begrof honom; ty the sade: Han är Josaphats son, hwilken efter HERRAN sökte af alt hierta. Och war sedan ingen qwar vthaf Ahasia huse som Konung kunde warda.

10. Tå nu Athalja Ahasia moder såg at hennes son död war, stod hon vp, och förgiorde all Konungslig sädh i Juda huus.

11. Men Josabeath Konungens dotter, tog Joas Ahasia son, och staal honom vndan ibland Konungs barnen som dräpne wordo, och lät honom medh hans ammo vthi en sängakamar: altså fördolde honom för Athalja Josabeath Konung Jorams dotter, Prestens Jojada hustru; ty hon war Ahasia syster; at han icke dräpen wardt.

12. Och han war medh them i Gudz huus fördold i sex åhr, medan Athalja regerade i landena.

23. Capitel.

På siunde åhrena samkade Jojada öfwerste Presten Leviterna och hela Juda, v. 1. Hade fram Joas, och smorde honom til Konung, v. 11. Som nu folcket tillop, och önskade Konungenom lycko, fick Athalja thet höra, och kom tillöpandes, och ropade, vpror, vpror, v. 12. Tå hade the henne vth, och dråpo henne, v. 14. Sedan giorde Jojada ett förbund emellan HERRAN, Konungen och folcket, at the skulle wara HERRANS folck, v. 16. Bruto nedh Baals huus och altare, v. 17. Och bestälte at Gudztiensten skulle hållas efter Mose lagh, v. 18.

Vthi siunde åhrena tog Jojada dristighet til sigh, och tog medh sigh i förbund the öfwersta öfwer hundrade, nemliga, Asaria Jeroham son, Jsmael Johanan son, Asaria Obed son, Maaseja Adaja son, och Elisaphat Sichri son.

2. The foro omkring Juda, och hade the Leviter tilhopa vthur alla Juda städer, och the öfwersta fäderna i Jsrael, och the kömmo til Jerusalem.

3. Och hela menigheten giorde ett förbund i Gudz huus medh Konungenom: och han sade til them: Sij, Konungens son skal Konung wara, såsom HERREN sagt hafwer, öfwer Davidz barn.

4. Så skolen J nu altså giöra: tredie delen af eder som på Sabbats dagenom vppå gå, skola wara ibland the Prester och Leviter, som dörawachtare äro widh dörarna;

5. Tredie delen i Konungs huset; och tredie delen widh grundwals dörena: men alt folcket skal wara i gårdenom til HERRANS huus:

6. Och at ingen går vthi HERRANS huus, vtan Presterna och Leviterna som tiena, the skola gå ther in; förty, the äro helige: och alt folcket wachte HERRANS wacht.

7. Och Leviterna skola gifwa sigh omkring Konungen, hwar och en medh sine wärjo i handene: och hwilken som går in i huset, han dräpes: och the skola wara när Konungenom, tå han går vth och in.

8. Och Leviterna medh hela Juda giorde såsom Presten Jojada budit hade: och hwar och en tog sina män som på Sabbathen vppå gingo, medh them som på Sabbathen af gingo: ty Presten Jojada lät icke komma the twå hoparna ifrå hwar annan.

9. Och Presten Jojada fick öfwerstarna öfwer hundrade, spetsar, och sköldar, och Konung Davidz wapn, som i Gudz huus woro:

10. Och stälte alt folcket, hwar och en medh sine wärjo i handene, ifrå thet högra hörnet i husena alt in til thet wänstra hörnet, til altaret och til huset omkring Konungen.

11. Och the hade fram Konungens son, och satte crono vppå honom, och witnesbyrdet, och giorde honom til Konung: och Jojada medh hans söner smorde honom, och sade: Lycka ske Konungenom.

12. Tå Athalja hörde ropet af folcket som tillop, och lofwade Konungen, gick hon til folcket i HERRANS huus.

13. Och hon fick see, och sij, Konungen stod i sitt rum i ingångenom, och öfwerstarna och trummeterna omkring Konungen: och alt landzfolcket war gladt, och blåste medh trummeter, och sångarena medh allahanda strängiaspel skickade til at lofwa: tå ref hon sin kläder, och sade: Vpror, vpror.

14. Men Presten Jojada drog sigh vth medh the öfwersta öfwer hundrade, som öfwer hären woro, och sade til them: Hafwer henne vthu huset i gården: och hwilken henne efterföljer, honom skal man dräpa medh swärd. Förty, Presten hade befalt, at man icke skulle dräpa henne i HERRANS huus.

15. Och the togo fatt på henne: och tå hon kom til hästaportens ingång, widh Konungs huset, dråpo the henne ther.

16. Och Jojada giorde ett förbund emellan sigh, och alt folcket, och Konungen, at the skulle wara HERRANS folck.

17. Tå gick alt folcket vthi Baals huus, och bruto thet neder, och slogo sönder hans altare, och beläte, och slogo ihiäl Mattan Baals Prest in för altaret.

18. Och Jojada bestälte ämbeten i HERRANS huus, vnder Presterna Leviterna, som David förskickat hade til HERRANS huus, til at giöra bränneoffer HERRANOM, såsom skrifwit står i Mose lagh, medh frögd och sånger, som David dichtat hade:

19. Och stälte dörawachtare widh dörarna åth HERRANS huus, at ther skulle intet oreent inkomma i någon måtto.

20. Och han tog the öfwersta öfwer hundrade, och the mächtiga, och herrarna i folckena, och alt landzfolcket, och hade Konungen neder ifrå HERRANS huus: och förde honom in genom then höga porten af Konungs huset, och läto Konungen sättia sigh på Konungs stolen.

21. Och alt landzfolcket war gladt, och staden war stilla: men Athalja wardt dräpen medh swärd.

24. Capitel.

Joas regerade 40 åhr, och giorde thet godt war, så länge Presten Jojada lefde, v. 1. Han samlade een hielp af landet, och lät förnya thet som förfallet war på HERRANS huus, v. 4. När Jojada war död, föll han efter sina Förstars rådh til afguderij, och giorde thet ondt war, v. 15. Och HERREN sände sina Propheter, synnerlig Sacharia Jojada son, och förmanten til bättring, v. 19. Men Joas lät stena honom, v. 21. Tå lät HERREN the Syrers macht komma, och förderfwa Juda och Jerusalem, och straffa Joas, v. 23. Sedan blef han dräpen af sina egna tienare, v. 25.

Joas war siu åhr gammal tå han Konung wardt, och regerade fyratijo åhr i Jerusalem: hans moder heet Zibja af BerSeba.

2. Och Joas giorde thet HERRANOM wäl behagade, så länge Presten Jojada lefde.

3. Och Jojada tog honom twå hustrur, och han födde söner och döttrar.

4. Ther efter tog Joas til at förnya HERRANS huus:

5. Och församlade Prester och Leviter, och sade til them: Farer vth til alla Juda städer, och församler penningar vthaf hela Jsrael, til at förbättra edars Gudz huus åhrliga, och skynder eder til at giöra så: men Leviterna fördrögde ther medh.

6. Tå kallade Konungen Jojada then yppersta, och sade til honom: Hwij hafwer tu icke acht på Leviterna, at the låta införa af Juda och Jerusalem then hielpeskatten, som Mose HERRANS tienare påbudit hade, at samkas skulle i Jsrael til witnesbyrdsens tabernakel?

7. Förty, then ogudachtiga Athalja, och hennes söner hafwa förderfwat Gudz huus; och alt thet som til HERRANS huus helgat war, hafwa the lagt til Baalim.

8. Så befalte Konungen at man skulle giöra ena kisto: och the satte henne vthan til widh dörena af HERRANS huus.

9. Och lät vthropa i Juda och Jerusalem, at man skulle införa HERRANOM then hielpeskatten, som Gudz tienare Mose på Jsrael lagt hade i öknene.

10. Tå frögdade sigh alle öfwerstar, och alt folcket, och giorde tilhopa, och lade i kistona, in til thes hon full wardt.

11. Och tå tijd war at kistan skulle hafwas fram af Leviterna, efter Konungens befalning, tå the sågo at ther många penningar vthi woro, så kom Konungens skrifware, och then som af öfwersta Prestenom befalning hade, och tömde kistona, och båro henne i sitt rum igen. Så giorde the hwar dagh, til thes the samkade en ganska stoor hoop penningar.

12. Och Konungen och Jojada fingo thet arbetarena, som skaffare woro på HERRANS huus: the samme legde steenhuggare och timbermän til at förnya HERRANS huus; theslikes the mästare på jern och koppar, til at bättra HERRANS huus.

13. Och arbetesmännerna arbetade, så at förbättringen på wercket gick fram genom theras hand, och läto Gudz huus komma sigh til igen, och giorde thet fast.

14. Och tå the hade thet lychtat, båro the penningarna som öfwer woro in för Konungen och Jojada; ther af giordes käril til HERRANS huus; käril til tienisten, och til bränneoffer, skedar, och gyldene och silfwer tygh: och the offrade bränneoffer widh HERRANS huus framgent, så länge Jojada lefde.

15. Och Jojada wardt gammal och mätt af ålder, och blef död, och war hundrade och tretijo åhra gammal tå han blef död.

16. Och the begrofwo honom vthi Davidz stadh ibland Konungarna, therföre at han hade giordt wäl medh Jsrael, och medh Gudh, och hans huus.

17. Efter Jojada dödh kommo the öfwerste i Juda, och tilbådo Konungen: tå hörde Konungen them.

18. Och the öfwergåfwo HERRANS theras fäders Gudz huus, och tiente lundom och afgudom: så kom wrede öfwer Juda och Jerusalem för thessa theras brott skul.

19. Och han sände Propheter til them, at the skulle omwända sigh til HERRAN: och the betygade them; men the hörde them intet.

20. Och Gudz ande vthiklädde Sacharia Jojada Prestens son: han steg fram för folcket, och sade til them: Thetta säger Gudh: Hwij öfwerträden J HERRANS budh, thet eder icke wäl bekommandes warder? Efter J hafwen öfwergifwit HERRAN, så warder han ock öfwergifwandes eder.

21. Men the giorde ett förbund emot honom, och stenade honom efter Konungens budh, i gårdenom för HERRANS huus.

22. Och Konung Joas tänckte intet på then barmhertighet som Jojada hans fader medh honom giordt hade, vtan drap hans son: men tå han blef död sade han: HERREN warder thetta seendes och sökiandes.

23. Och tå åhret war omgånget, drog vp the Syrers häär, och kommo i Juda och Jerusalem, och förgiorde alla öfwerstar i folckena; och alt theras roof sände the til Konungen i Damascon.

24. Ty the Syrers macht kom medh fögo folck, likwäl gaf HERREN i theras hand een ganska stoor macht, therföre at the HERRAN theras fäders Gudh öfwergifwit hade: theslikes lade the ock straff på Joas.

25. Och tå the drogo ifrå honom, läto the honom qwar i stora kranckhet: och hans tienare giorde ett förbund emot honom, för Prestens Jojada söners blodz skul, och dråpo honom på hans säng, och han blef död: och man begrof honom vthi Davidz stadh; doch icke ibland Konunga grifterna.

26. The som förbundet giorde emot honom woro thesse: Sabad Simeath son then Ammonitiskones, och Josabad Simrith son then Moabitiskones.

27. Men hans söner, och summan som vnder honom församlad war, och Gudz huus byggning, sij, the äro beskrifne vthi Historien i Konunga bokene. Och hans son Amazia wardt Konung i hans stadh.

25. Capitel.

Efter Joas kom Amazia; regerade 29 åhr, v. 1. Och lät dräpa them som hade dräpit hans fader, v. 3. Han församlade een stoor krigsmacht, v. 5. Drog emot the Edomeer, och öfwerwan them, v. 11. Men tå han kom tilbaka, satte han theras gudar sigh til gudar, v. 14. Ther af wredgades HERREN, sände sin Prophete, och förmante honom til bättring: men han lydde intet, v. 15. Sedan mante han Joas Jsraels Konung til strijd medh sigh; tappade, blef fången, och Jerusalem skiöflat, v. 17. Tå han war sluppen, giorde hans tienare förbund, och dräpo honom, v. 27.

FEM och tiugu åhra gammal war Amazia tå han Konung wardt, och regerade nijo och tiugu åhr i Jerusalem: hans moder heet Joaddan af Jerusalem.

2. Och han giorde thet HERRANOM wäl behagade, doch icke af alt hierta.

3. Tå nu hans rike stadfåst war, drap han sina tienare, som hans fader Konungen slaget hade:

4. Men theras barn drap han intet: förty, thet står så skrifwit i lagen i Mose book, ther HERREN biuder och säger: Fäderna skola icke döö för barnen, och icke barnen för fäderna; vtan hwar och en skal för sina synd döö.

5. Och Amazia församlade Juda, och satte them efter fäders husen, efter öfwerstarna öfwer tusende och öfwer hundrade, i hela Juda och BenJamin: och talde them alt ifrå tiugu åhr, och ther vthöfwer, och fan them tryhundrat tusend vthwalda, som i häär draga kunde, som spiut och sköld föra kunde.

6. Ther til besoldade han vthaf Jsrael hundrat tusend starcka krigsmän, för hundrade centener silfwer.

7. Men en Gudz man kom til honom, och sade: Konung, lät icke Jsraels häär komma medh tigh: förty, HERREN är icke medh Jsrael, eller medh all Ephraims barn.

8. Ty om tu kommer til at bewisa tina dristighet i stridene, så läter Gudh tigh falla för tina fiendar: förty, när Gudi står machten til at hielpa, och til at stielpa.

9. Amazia sade til Gudz mannen: Hwad skal man tå giöra medh the hundrade centener, som jagh hafwer gifwit the krigsmän af Jsrael? Gudz mannen sade: HERREN hafwer wäl meer än thet är, som han tigh gifwa kan.

10. Tå skilde Amazia the krigsmän ifrå, som til honom af Ephraim komne woro, så at the gingo til theras rum igen. Tå förgrymmade theras wrede sigh swårliga emot Juda, och drogo heem igen illa til fridz.

11. Men Amazia war tröst, och förde sitt folck vth, och drog vth i saltdalen, och slog af Seirs barn tijotusend.

12. Och Juda barn fångade af them tijotusend lefwande; them förde the vppå en bergsklint, och störte them vth för bergsklinten, at the alle sönderkrossades.

13. Men the krigsmän som Amazia hade ifrå sigh sändt, så at the icke drogo medh hans folck til stridena, lade sigh neder i Juda städer, alt ifrå Samarien in til BethHoron, och slogo af them trytusend, och togo mycket roof.

14. Och tå Amazia igen kom af the Edomeers slachtning, hade han medh sigh Seirs barnas afgudar, och satte them sigh til gudar, och tilbad them, och rökte för them.

15. Tå förgrymmade sigh HERRANS wrede öfwer Amazia, och sände en Propheta til honom: han sade til honom: Hwij söker tu thes folcks gudar som sitt folck intet vndsättia kunde ifrå tine hand?

16. Och tå han talade medh honom, sade han til honom: Hafwer man giordt tigh til Konungens rådh? Wändtigen; hwij wilt tu warda slagen? Tå wände Propheten igen, och sade: Jagh förmärcker wäl, at Gudh hafwer i sinnet förderfwa tigh, efter tu thetta giordt hafwer, och hörer intet mitt rådh.

17. Och Amazia Juda Konung war til rådz, och sände bort til Joas Joahas son, Jehu sons, Jsraels Konung, och lät säija honom: Kom, lät oß besee hwar annan.

18. Men Joas Jsraels Konung sände til Amazia Juda Konung, och lät säija honom: Törnebusken i Libanon sände til cedreträt i Libanon, och låt säija honom: Gif tina dotter minom son til hustru: men wildiuren i Libanon lupo öfwer törnebuskan, och trampade honom neder.

19. Tu menar: Sij, jagh hafwer slaget the Edomeer, ther förhäfwer sigh titt hierta vthaf, och berömmer sigh: nu sitt hema; hwij söker tu efter olycko, at tu må falla, och Juda medh tigh?

20. Men Amazia hörde thet intet: förty, thet skedde af Gudi, på thet at the skulle warda gifne i fienda hand; therföre at the the Edomeers gudar sökt hade.

21. Tå drog Joas Jsraels Konung vp, och the besågo hwar annan, han och Amazia Juda Konung, i BethSemes, som i Juda ligger.

22. Men Juda wardt slagen för Jsrael, och flydde, hwar och en i sina hyddor.

23. Och Joas Jsraels Konung grep Amazia Joas son, Joahas sons, Juda Konung, i BethSemes, och förde honom til Jerusalem, och bröt muren neder i Jerusalem, alt ifrån Ephraims port in til hörnporten, fyrahundrade alnar långt.

24. Och alt thet guld och silfwer, och all käril som för handene woro i Gudz huus när ObedEdom, och i fataburenom i Konungs husena, och barnen, tog han til pant medh sigh til Samarien.

25. Och Amazia Joas son Juda Konung, lefde efter Joas Joahas sons Jsraels Konungs dödh, i femton åhr.

26. Hwad nu meer af Amazia säijande är, både thet första och thet sidsta, sij, thet är skrifwit vthi Juda och Jsraels Konungars book.

27. Och ifrå then tiden at Amazia trädde ifrå HERRANOM, giorde the ett förbund emot honom i Jerusalem; men han flydde til Lachis: tå sände the efter honom til Lachis, och dråpo honom ther:

28. Och förde honom medh hästar, och begrofwo honom när sina fäder vthi Juda stadh.

26. Capitel.

Ther efter blef Vsia Konung, och regerabe 52 åhr, v. 1. Thenne war gudhfruchtig, och sökte HERRAN, synnerliga så länge then läraren Sacharia lefde. Therföre lät Gudh honom wäl gå, v. 4. Han stridde emot the Philisteer och andra omliggiande landskap; och war them öfwermächtig, v. 6. Hans krigsmacht war 307 500 män, v. 11. Tå han blef mächtig, hof hans hierta sigh vp, at han gick i templet til at rökia för HERRANOM, thet Presterna allena tilkom, v. 16. Och HERREN slog honom medh spitelsko, v. 19. At hans son Jotham måste stå regementet före, så länge han sedan lefde, v. 21.

Tå tog hele Juda folck Vsia, som war sexton åhra gammal, och giorde honom til Konung i hans faders Amazia stadh.

2. Han bygde Eloth, och lät thet igenkomma til Juda, sedan Konungen afsomnad war medh sina fäder.

3. Sexton åhra gammal war Vsia tå han Konung wardt, och regerade tw och femtijo åhr i Jerusalem: hans moder heet Jecholia af Jerusalem.

4. Och han giorde thet HERRANOM wäl behagade, såsom hans fader Amazia giordt hade.

5. Och han sökte Gudh så länge Sacharia lefde, then läraren i Gudz syner: och så länge han sökte HERRAN, lät honom Gudh wäl gå.

6. Ty han drog vth, och stridde emot the Philisteer, och bröt neder murarna i Gath, och murarna i Jabne, och murarna i Asdod, och bygde städer om Asdod, och ibland the Philisteer:

7. Ty Gudh halp honom emot the Philisteer, emot the Araber, them i GurBaal; och emot the Meuniter.

8. Och the Ammoniter gåfwo Vsia skäncker, och han wardt namnkunnig alt in til ther man kommer in i Egypten: ty han wardt ju starckare och starckare.

9. Och Vsia bygde torn i Jerusalem, på hörnportenom, och på daalportenom, och på annor hörn; och befäste them.

10. Han bygde ock slott i öknene, och grof många brunnar; ty han hade mycken boskap, både i dalar och slättmarck: theslikes åkermän, och wijngårdzmän på bergen, och på carmel: förty, han hade lust til åkerwerck.

11. Och Vsia hade een macht til strijd, af krigsmän som i häär drogo, i tahl räknade vnder Jegiels skrifwarens hand, och Maaseja befalningsmansens, vnder Hanania hand, then af Konungens öfwerstar war.

12. Och talet på the yppersta fäder af the starcka örligsmän, war twtusend och sexhundrat.

13. Och vnder theras hand häärsmachten tryhundrat tusend, och siutusend och femhundrat, skickelige til strijd i häärs kraft, til at hielpa Konungenom emot fienderna.

14. Och Vsia fick them til hela hären sköldar, spiut, hielmer, pantsar, bogar, och sliungor til at kasta steen medh.

15. Och giorde i Jerusalem brystwärn kånsteliga, som skulle wara på tornen och hörnen, til at ther vthskiuta medh pijl och stora stenar: och hans rychte kom wijdt vth, therföre at honom besynnerliga hulpet wardt, til thes han mächtig blef.

16. Och tå han war mächtig worden, hof hans hierta sigh vp til hans förderf: ty han förtog sigh på HERRANOM sinom Gudh, och gick in i HERRANS tempel til at rökia på rökaltaret.

17. Men Asaria Presten gick efter honom, och ottatijo HERRANS Prester medh honom, starcke män;

18. Och stodo emot Konung Vsia, och sade til honom: Thet hörer icke tigh til, Vsia, at rökia för HERRANOM; vtan Prestomen Aarons barnom, som til at rökia helgade äro: gack här vthu helgedomenom; ty tu förtager tigh, och thet kommer tigh til ingen ähro för HERRANOM Gudh.

19. Men Vsia wardt wredh, och hade ett rökelsekar i handene: och som han trätte medh Presterna, gick spitelska vth i hans änne, för Presterna i HERRANS huus, in för rökaltaret.

20. Och Asaria öfwerste Presten wände sigh til honom, och alle Presterna; och sij, tå war han spitelsk i hans änne: och the drefwo honom tädan: skyndade han sigh ock sielf vth; ty hans plåga war af HERRANOM.

21. Altså war Konung Vsia spitelsk alt in til sin dödh, och bodde vthi ett fritt huus spitelsk; ty han wardt vthdrefwen af HERRANS huus: men Jotham hans son stod Konungs huset före, och dömde folcket i landena.

22. Hwad nu meer af Vsia säijande är, både thet första och thet sidsta, hafwer then Propheten Esaia Amos son skrifwit.

23. Och Vsia afsomnade medh sina fäder; och the begrofwo honom medh sina fäder i åkrenom när Konunga grafwarna; ty the sade: Han är spitelsk: och Jotham hans son wardt Konung i hans stadh.

27. Capitel.

Efter Vsia wardt Jotham Konung, regerade 16 åhr, och giorde thet HERRANOM wäl behagade, v. 1. Han bygde mycket i sin tijd, v. 3. Han stridde ock medh Ammons barn, och giorde them sigh skattskyldiga, v. 5. Blef död; och hans son Ahas wardt Konung, v. 9.

Jotham war fem och tiugu åhra gammal tå han Konung wardt, och regerade i sexton åhr i Jerusalem: hans moder heet Jerusa, Zadoks dotter.

2. Och han giorde thet HERRANOM wäl behagade, såsom hans fader Vsia giordt hade; vndantagno at han icke gick i HERRANS tempel. Och folcket bar sigh ännu illa åth.

3. Han bygde then höga porten i HERRANS huus, och vppå muren Ophel bygde han mycket.

4. Och bygde städer på Juda berg, och i skogomen bygde han slott och torn.

5. Och han stridde medh Ammons barnas Konung: och han wardt them öfwermächtig; så at Ammons barn gåfwo honom i the samma åhrena hundrade centener silfwer, tijotusend corar hwete, och tijotusend corar biugg: så mycket gåfwo ock Ammons barn honom i the andra och tredie åhrena.

6. Altså wardt Jotham mächtig: ty han skickade sina wägar för HERRANOM sinom Gudh.

7. Hwad nu meer af Jotham säijande är, och alla hans strider, och hans wägar, sij, thet är skrifwit i Jsraels och Juda Konungars book.

8. Fem och tiugu åhra gammal war han tå han Konung wardt; och regerade i sexton åhr i Jerusalem.

9. Och Jotham afsomnade medh sina fäder; och the begrofwo honom i Davidz stadh: och hans son Ahas wardt Konung i hans stadh.

28. Capitel.

Ahas regerade 16 åhr, och wandrade på Jsraels Konungars wägar, och efter Hedningarnas styggelse, v. 1. Therföre gaf HERREN honom i the Syrers hand, at the plågade Juda, v. 5. Theslikes i Jsraels hand. The slogo på en dagh 120000, och togo 200000 til fånga, v. 6. Men när the af Jsrael blefwo förmante af Propheten Oded, v. 9. Klädde the fångarna, och förde them heem igen, v. 15. Samma tijd sände Ahas til Konungarna i Assur om hielp, v. 16. Ty the Edomeer och Philisteer föllo in i landet, v. 17. Men Thilgath Pilneser Konungen i Assur kom och belade honom, at han måtte gifwan stora skäncker, v. 20. Ahas bättrade sigh intet, vtan offrade thes flere afgudom; och slog igen HERRANS huus, v. 22. Til thes han död blef, v. 27.

Ahas war tiugu åhra gammal tå han Konung wardt, och regerade i sexton åhr i Jerusalem: och giorde icke thet HERRANOM wäl behagade, såsom hans fader David:

2. Vtan han wandrade i Jsraels Konungars wägar: ther til giorde han guten beläte til Baalim:

3. Och rökte i Hinnoms barnas daal, och brände sina söner vp medh eld, efter Hedningarnas styggelse, hwilka HERREN för Jsraels barn fördrifwit hade:

4. Och offrade, och rökte på högder, på backar, och vnder all gröön trää.

5. Therföre gaf HERREN hans Gudh honom i Konungens hand af Syrien, så at the slogo honom, och förde bort en stoor hoop af hans fångna, och läto komma til Damascon: wardt han ock gifwen vnder Jsraels Konungs hand, så at han giorde een stoor slachtning på honom.

6. Ty Pekah Remalia son slog af Juda hundrade och tiugu tusend på en dagh, som alle dugelige män woro; therföre at the öfwergåfwo HERRAN theras fäders Gudh.

7. Och Sichri en wäldig af Ephraim, drap Maaseja Konungens son, och Asrikam huus Förstan, och Elkana then yppersta näst Konungenom.

8. Och Jsraels barn förde bort fångna af theras bröder twhundrat tusend qwinnor, söner och döttrar; och togo ther til stort roof af them, och förde rofwet til Samarien.

9. Och war sammastädz en HERRANS Prophete som heet Oded: han gick vth emot hären som til Samarien kom, och sade til them: Sij, efter HERREN edra fäders Gudh är wredh på Juda, hafwer han gifwit them i edra händer: men J hafwen så grufweliga slaget them ihiäl, at thet räcker vp til himmelen.

10. Nu menen J vndertryckia eder Juda barn, och Jerusalem til trälar och trälinnor: är thet nu icke skul när eder, emot HERRAN edar Gudh?

11. Så hörer migh nu, och förer fångarna tijt igen, the J bortfördt hafwen af edra bröder: ty HERRANS wrede förgrymmar sigh öfwer eder.

12. Tå hofwo sigh vp någre the myndigaste af Ephraims barn, Asaria Johanan son, Berechia Mesillemoth son, Jehiskia Sallum son, och Amasa Hadlai son, emot them som vthu hären kommo;

13. Och sade til them: J skolen icke hafwa thessa fångar hijt in: ty J kommen intet annat än skuld på oß för HERRANOM, på thet J skolen theste flera giöra wåra synder och skulder: här är skuld nogh tilförene, och wrede förgrymmar sigh öfwer Jsrael.

14. Tå läto the wäpnade fångarna och rofwet, in för öfwerstarna, och in för hela menighetena.

15. Tå stodo the män vp som nu widh namn nämnde woro, och togo fångarna, och alla the som ibland them nakne woro klädde the, af thet röfwat war: och tå the hade klädt them, drogo the skoor vppå them, och gåfwo them maat och dryck, och smorde them, och förde på åsnar alla them, som swage woro, och läto komma them til Jericho palmstaden, til theras bröder: och kommo igen til Samarien.

16. På samma tiden sände Konung Ahas til Konungarna af Assur, at the skulle hielpa honom.

17. Och the Edomeer kommo åter på nytt, och slogo Juda, och förde somliga bort.

18. Och the Philisteer lade sigh neder i the städer på hedene, och sönnan på Juda, och wunno BethSemes, Ajalon, Gederoth, och Socho, medh thes döttrar; Thimna medh thes döttrar, och Gimso medh thes döttrar: och bodde ther vthi.

19. Ty HERREN plågade Juda för Ahas skul, Jsraels Konungs, therföre at han hade blottat Juda, och förtog sigh emot HERRAN.

20. Och emot honom kom Thilgath Pilneser Konungen af Assur: han belade honom; men han kunde icke winna honom.

21. Och Ahas tog en deel i HERRANS huus, och i Konungs husena, och i the öfwerstas, thet han gaf Konungenom i Assur: men thet halp honom intet.

22. Yttermera, i hans nödh förtog Konung Ahas sigh ännu meer emot HERRAN;

23. Och offrade gudomen i Damasco, som honom slaget hade, och sade: Konungens gudar af Syrien hielpa honom; therföre wil jagh offra them, at the måga ock hielpa migh: ändoch the woro honom och helo Jsrael til fall.

24. Och Ahas lade tilhopa the tygh i Gudz huus, och slog them sönder, och lyckte igen dörena af HERRANS huus, och giorde sigh altare i hwarjo wrå i Jerusalem.

25. Och i Juda städer, både här och ther, giorde han högder til at rökia androm gudom, och rette HERRAN sina fäders Gudh.

26. Hwad nu mer af honom säijande är, och alla hans wägar, både första och sidsta, sij, thet är skrifwit i Juda och Jsraels Konungars book.

27. Och Ahas afsomnade medh sina fäder, och the begrofwo honom i stadenom i Jerusalem: ty the lade honom icke ibland Jsraels Konungars grifter: och hans son Jehiskia wardt Konung i hans stadh.

29. Capitel.

Efter Ahas blef Jehiskia Konung; regerade 29 åhr, och giorde thet HERRANOM wäl behagade, v. 1. Han lät vp dörarna i HERRANS huus, v. 3. Och befalte Presterna helga sigh, at hafwa ther vth alla oreenlighet, v. 5. Och the giorde så, v. 12. Sedan lät han offra, v. 20. Och satte Leviterna medan til at siunga och spela HERRANOM medh allahanda instrument, v. 25. Tå offret ändat war, tilbad Konungen, och befalte them lofwa HERRAN medh Davidz psalmer, rc. v. 29. Sedan böd han menigheten offra; och the offrade så mycket, v. 31. At Presterna intet kunde skiöta alt, vtan måste taga Leviterna sigh til hielp, v. 34.

Jehiskia war fem och tiugu åhra gammal tå han Konung wardt, och regerade nijo och tiugu åhr i Jerusalem: hans moder heet Abija Sacharia dotter.

2. Och han giorde thet HERRANOM wäl behagade, såsom hans fader David.

3. Han lät vp dörarna på HERRANS huus, i första månadenom, af första åhrena sins rikes, och giorde them färdiga;

4. Och lät komma ther in Presterna och Leviterna, och församlade them på breda gatone östan til;

5. Och sade til them: Hörer här til, J Leviter; helger eder nu, på thet J mågen helga HERRANS edra fäders Gudz huus; och hafwer vth oreenligheten af helgedomenom.

6. Ty wåre fäder hafwa förtaget sigh, och giordt thet ondt war för HERRANOM wårom Gudh, och hafwa öfwergifwit honom; förty, the hafwa wändt sitt ansichte ifrå HERRANS boning, och wändt ryggen til:

7. Och hafwa igenlyckt dörarna til förhuset, och vthsläckt lamporna, och intet rökwerck rökia låtit, och intet bränneoffer giordt Jsraels Gudi i helgedomenom.

8. Ther af är HERRANS wrede kommen öfwer Juda och Jerusalem, och han hafwer gifwit them til at förskingras och förödas, så at man hwißlar åth them, såsom J medh eder ögon seen.

9. Ty sij, förthenskul äro wåre fäder falne genom swärd; wåre söner, döttrar och hustrur äro bortförde.

10. Nu hafwer jagh i sinnet at giöra medh HERRANOM Jsraels Gudh ett förbund, at hans wrede och grymhet må wända sigh ifrån oß.

11. Nu, mine söner, warer icke försumelige: ty eder hafwer HERREN vthkorat, at J skolen stå för honom, och at J skolen wara hans tienare och rökiare.

12. Tå stodo Leviterna vp, Mahath Amasai son, och Joel Asaria son, af the Kehatiters barn: men af Merari barn; Kis Abdi son, och Asaria Jehaleleel son: af the Gersoniters barn; Joah Simma son, och Eden Joah son:

13. Och af Elizaphans barn; Simri och Jegiel: af Assaphs barn; Sacharia, och Mattania:

14. Af Hemans barn; Jehiel, och Simei: af Jeduthuns barn; Semaja, och Vsiel.

15. Och the församlade sina bröder, och helgade sigh, och gingo in efter Konungens budh, af HERRANS ord, til at rena HERRANS huus.

16. Och Presterna gingo in vthi HERRANS huus, til at rena thet, och lade all then oreenhet, som i HERRANS tempel funnen wardt, vppå gården åth HERRANS huus: och Leviterna togo henne vp, och båro vth i Kidrons bäck.

17. På första dagen af första månadenom begynte the til at helga sigh, och på ottonde dagen i then månaden, gingo the vthi HERRANS förhuus, och helgade HERRANS huus otta dagar, och fulkomnade thet på sextonde dagen i första månadenom.

18. Och the gingo in til Konung Hiskia, och sade: Wij hafwe renat hela HERRANS huus, bränneoffrets altare, och all thes tygh; skådobrödens bord, och all thes tygh.

19. Och all the kärille som Konung Ahas, tå han Konung war, bortkastat hade, tå han syndade; them hafwe wij tilredt och helgat, sij, the äro för HERRANS altare.

20. Tå war Konung Jehiskia bittida vppe, och församlade the öfwersta i stadenom, och gick vp til HERRANS huus;

21. Och hade fram siu stutar, siu wädrar, siu lamb, och siu getabockar til syndoffer, för riket, för helgedomen, och för Juda: och han sade til Presterna Aarons barn, at the skulle offra på HERRANS altare.

22. Tå slachtade the stutarna, och Presterna togo blodet, och stänckte thet på altaret: och slachtade wädrarna, och stänckte blodet på altaret: och slachtade lamben, och stänckte blodet på altaret;

23. Och hade bockarna fram til syndoffer in för Konungen och menighetena, och lade sina händer på them:

24. Och Presterna slachtade them, och stänckte theras blodh på altaret, til at försona hela Jsrael: ty Konungen hade befalt offra bränneoffer och syndoffer för hela Jsrael.

25. Och han satte Leviterna i HERRANS huus medh cymbaler, psaltare och harpor, såsom David thet befalt hade, och Gad Konungens Sijare, och then Propheten Nathan: ty thet war HERRANS budh igenom hans Propheter.

26. Och Leviterna stodo medh Davidz strängiaspel, och Presterna medh trummeter.

27. Och Hiskia bad them giöra bränneoffer på altarena: och som man begynte bränneoffret, begyntes ock på HERRANS sång och trummeterna, och medh mångahanda Davidz Jsraels Konungs strängiaspel.

28. Och hela menigheten tilbad: och sångarenas sång och trummeternas trummetning warade alt in til thes bränneoffret öfwerfaret war.

29. Tå nu bränneoffret giordt war, bugade sigh Konungen, och alle the som när honom widh handen woro, och tilbådo.

30. Och Konung Jehiskia medh öfwerstarna bad Leviterna lofwa HERRAN, medh Davidz, och then Sijarens Assaphs dicht: och the lofwade honom medh glädie; och the bögde sigh, och tilbådo.

31. Och Jehiskia swarade, och sade: Nu hafwen J fylt edra händer HERRANOM; går fram, och bärer fram offer och lofoffer til HERRANS huus. Och menigheten bar fram offer och lofoffer; och hwar och en af friwiljogt hierta bränneoffer.

32. Och talet på bränneoffret som menigheten fram bar, war siutijo oxar, hundrade wädrar, och twhundrat lamb: och alt thetta til bränneoffer HERRANOM.

33. Och the helgade sexhundrat oxar, och trytusend fåår.

34. Men Presterna woro för fåå, och förmåtte icke draga hudena af allo bränneoffrena: therföre togo the sina bröder Leviterna, til thes thet werck öfwerståndet wardt, och så länge Presterna helgade sigh: förty, the Leviter stå lätteligare til at helga än Presterna.

35. War ock så bränneoffret mycket, medh thet feta af tackoffren, och drickoffret til bränneoffret. Altså wardt ämbetet i HERRANS huus redo.

36. Och Jehiskia frögdade sigh medh allo folckena, at man war så redo worden medh Gudi: ty thet skedde medh hastighet.

30. Capitel.

Konung Hiskia sände vth sin bodh til hela Jsrael och Juda, v. 1. Och lät medh alfwar förmana them til at omwända sigh til HERRAN theras Gudh, och komma vp til Jerusalem at hålla Passah, v. 6. The af Jsrael begabbade boden; en part hörde theras förmaning, och kommo tilstädes medh hela Juda och Jerusalem, v. 10. Tå hölt Konungen och hela menigheten Passah medh stoor glädie, så at thes like icke hållen war sedan Konung Salomos tijd, v. 14.

Och Jehiskia sände vth til hela Jsrael och Juda, och skref bref til Ephraim och Manasse, at the skulle komma til HERRANS huus i Jerusalem, och hålla Passah HERRANOM Jsraels Gudh.

2. Och Konungen hölt ett rådh medh sina öfwersta, och medh hela menighetene i Jerusalem, til at hålla Passah i them andra månadenom.

3. Förty, the kunde icke hålla thet på then samma tiden, therföre at Presterna icke nogh helgade woro, och folcket icke ännu tilhopa kommet war til Jerusalem.

4. Och thet täcktes Konungenom wäl, och hela menighetene.

5. Och the bestälte at thet så vthropat wardt i hela Jsrael, ifrå BerSeba alt in til Dan, at the skulle komma och hålla Passah HERRANOM Jsraels Gudh i Jerusalem: ty the hade i långan tijd icke hållit thet såsom thet skrifwit står.

6. Och boden gingo åstadh medh brefwen ifrå Konungens och hans öfwerstars hand, igenom hela Jsrael och Juda, efter Konungens befalning, och sade: J Jsraels barn, wänder eder om til HERRAN Abrahams, Jsaacs, och Jsraels Gudh, så warder han sigh wändandes til the vndsluppna, som ännu återlefde äro ifrå Konungens hand i Assur:

7. Och warer icke såsom edre fäder och bröder, som sigh emot HERRAN theras fäders Gudh förtaget hafwa; och han gaf them til een förödelse, såsom J sielfwe seen.

8. Så warer nu icke halsstyfwe såsom edra fäder; vtan räcker HERRANOM edra hand, och kommer til hans helgedom, then han helgat hafwer til ewig tijd: och tiener HERRANOM edrom Gudh, så wänder sigh hans wredes grymhet ifrån eder.

9. Förty, om Jomwänden eder til HERRAN, så skola edra bröder och barn få barmhertighet för them som them fångna hålla, så at the skola komma åter i thetta land igen: ty HERREN edar Gudh är nådelig och barmhertig, och warder icke wändandes sitt ansichte ifrån eder, om J omwänden eder til honom.

10. Och boden gingo ifrå then ena staden til then andra, i Ephraims och Manasse land, och alt in til Sebulon: men the giorde gabb vthaf them, och bespottade them.

11. Doch någre af Asser, och Manasse, och Sebulon ödmiukade sigh, och kommo til Jerusalem.

12. Kom ock så Gudz hand i Juda, så at han gaf them endrächtigt hierta, til at giöra efter Konungens och the öfwerstars budh, efter HERRANS ord.

13. Och kom samman i Jerusalem en stoor hoop folck, til at hålla osyrade brödz högtidena i them andra månadenom, een mächta stoor menighet.

14. Och the stodo vp, och kastade bort the altare som i Jerusalem woro, och alt rökwerck hofwo the bort, och kastade vthi then bäcken Kidron;

15. Och slachtade Passah på fiortonde dagen af then andra månaden: och Presterna och Leviterna blygdes, och helgade sigh, och båro bränneoffer til HERRANS huus:

16. Och stodo i theras ordning, såsom thet sigh borde, efter Mose then Gudz mansens lagh: och Presterna stänckte blodet af Leviternas hand.

17. Ty ther woro månge i menighetene som sigh icke helgat hade: therföre slachtade Leviterna Passah för alla them som icke rene woro, så at the HERRANOM helgade wordo.

18. War ock theslikes mycket folck af Ephraim, Manasse, Jsaschar, och Sebulon, som icke rene woro; vtan åto Passahlambet, icke såsom skrifwit står: ty Jehiskia bad för them och sade: HERREN som milder är, warder them allom nådelig,

19. Som ställa sitt hierta til at sökia HERRAN Gudh, theras fäders Gudh, och icke för then helga renselsen skul.

20. Och HERREN hörde Jehiskia, och helade folcket.

21. Altså höllo Jsraels barn, som i Jerusalem fundne wordo, osyrade brödz högtidena i siu dagar medh stora frögd: och Leviterna och Presterna lofwade HERRAN hwar dagh, medh HERRANS mächtiga strängiaspel.

22. Och Jehiskia talade hierteliga medh alla Leviterna, som ett godt förstånd hade om HERRAN: och the åto öfwer hela högtidena i siu dagar, och offrade tackoffer, och tackade HERRANOM theras fäders Gudh.

23. Och hela menigheten wardt til råds at hålla thet ännu i andra siu dagar: och höllo ock så the siu dagarna medh glädie.

24. Ty Hiskia Juda Konung gaf til häfoffer för menighetena tusende stutar och siu tusend fåår; men the öfwerste gåfwo til häfoffer för menighetena, tusende stutar och tijo tusend fåår: altså helgade sigh tå månge af Presterna.

25. Och gläddes hela menigheten Juda, Presterna och Leviterna, och hela menigheten som af Jsrael kommen war, och främlingarna som af Jsraels land komme woro, och the som i Juda bodde.

26. Och war een stoor glädie i Jerusalem: ty ifrå Salomos Davidz sons Jsraels Konungs tijd, hade sådana icke warit i Jerusalem.

27. Och Presterna och Leviterna stodo vp, och wälsignade folcket: och theras röst wardt hörd och theras böön kom in för hans helga boning i himmelen.

31. Capitel.

När thetta skedt war, drogo the af Jsrael heem, och lade bort theras afguderij i hela landena, v. 1. Men Hiskia stälte Presterna i theras ordning, til at hålla tienst, och lofwa HERRAN, v. 2. Han gaf ock mycket til offer, och förmante theslikes folcket at gifwa til Presternas vppehälle förstling och tijonde, som HERREN budit hade, v. 4. Och folcket giorde så, til thes så mycket wardt församlat, v. 8. At the många skaffare och tilsynesmän ther öfwer sättia måtte, v. 12. Hwilke thet förwara, och them androm hwar efter sin ordning vthdela skulle, v. 15.

Tå thetta altså vthrättat war, drogo vth alle the Jsraeliter som i Juda städer fundne woro, och bruto nedh stoderna, och höggo bort lundarna, och bruto nedh högderna och altaren i hela Juda, BenJamin, Ephraim och Manasse, til thes the giorde en ända på them. Och Jsraels barn drogo alle til sina ägor i sina städer igen.

2. Men Jehiskia stälte Presterna och Leviterna vthi theras ordning, hwar och en efter sitt ämbete, både Prester och Leviter, til bränneoffer och tackoffer, at the skulle tiena, tacka och lofwa i portarna åth HERRANS lägre.

3. Och Konungen gaf sin deel af sina håfwor til bränneoffer, om morgon och om afton, och til bränneoffer om Sabbatherna, och nymånadom, och högtidom, efter som skrifwit står i HERRANS lagh.

4. Och han sade til folcket som i Jerusalem bodde, at the skulle gifwa Presterna och Leviterna delar, at the måtte theste bättre achta på HERRANS lagh.

5. Och tå thet talet kom vth, gåfwo Jsraels barn mycken förstling af sädh, wijn, oljo, hannog, och allahanda åhrswäxt på markene; och allahanda tijond förde the in ganska mycket.

6. Förde ock så Jsraels barn och Juda, som i Juda städer bodde, tijond fram af fää och fåår, och tijond af thet helgada, som the HERRANOM sinom Gudh helgat hade, och lade en hoop här, och en hoop ther.

7. Vthi tredie mänadenom begynte the at läggia hoparna, och i siunde månadenom lychtade the thet.

8. Och tå Jehiskia medh the öfwersta ingingo och sågo hoparna, lofwade the HERRAN och hans folck Jsrael.

9. Och Jehiskia frågade Presterna och Leviterna om hoparna.

10. Och Asaria Presten then ypperste i Zadoks huus, sade til honom: Jfrå then tijd man begynte införa häfoffret i HERRANS huus, hafwe wij ätit och äre mätte wordne, och här är ännu mycket qwart: förty, HERREN hafwer wälsignat sitt folck; therföre är thenne hopen öfwerblefwen.

11. Tå befalte Konungen at the skulle reda til kistor i HERRANS huus; och the tilredde them,

12. Och lade ther in häfoffret, tijonden, och thet helgada, på sina troo: och öfwer thet samma war skickat Chanania then Leviten, och Simei hans broder then andre;

13. Och Jehiel, Asasia, Nahath, Asahel, Jerimoth, Josabad, Eliel, Jismachia, Mahath, och Benaja, förskickade af Chanania och Simei hans broders hand, efter Konungens Jehiskia befalning; men Asaria war öfwerste i Gudz huus.

14. Och Kore Jimna son then Leviten, then dörawachtaren östan til, war öfwer the friwiljoga Gudz gåfwor, som HERRANOM til häfoffer gifna wordo, och öfwer thet alrahelgasta.

15. Och vnder hans hand woro Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amaria, och Sechania, vthi Presternas städer, på sina troo; at the skulle gifwa sina bröder efter theras ordning, them minsta såsom them största:

16. Theslikes them, som för manspersoner räknade wordo, try åhra gamle, och ther vthöfwer, ibland alla them som vthi HERRANS huus gingo, hwar på sin dagh til sitt ämbete, och i sine wacht efter sitt skifte:

17. Sammalunda them, som för Prester räknade wordo i theras fäders huus, och Leviterna ifrå tiugu åhr och ther vthöfwer, i theras wacht efter theras skifte:

18. Ther til them, som räknade wordo ibland theras barn, hustrur, söner och döttrar, i hela menighetene: förty, the helgade på sina troo thet helgada.

19. Woro ock så män widh namn nämnde ibland Aarons barn, Presterna vppå förstädernes mark, i alla städer, at the skulle deel gifwa alla mans personer ibland Presterna, och allom them som ibland Leviterna räknade wordo.

20. Altså giorde Jehiskia i hela Juda, och giorde thet godt, rätt och sant war för HERRANOM sinom Gudh.

21. Och i all handel som han tog sigh före medh Gudz huus tieniste, efter lagen och buden, til at sökia sin Gudh, thet giorde han af alt hierta; therföre gick han thet ock wäl igenom.

32. Capitel.

Sedan kom Sanherib Konungen i Assur, och belägrade Juda städer, v. 1. Tå lät Konung Hiskia öfwertäckia alla brunnar kring Jerusalem; bygde och fäste sigh emot honom, v. 2. Och bad folcket intet fruchta sigh: ty HERREN war medh them, v. 7. Sanherib sände til Jerusalem, och förmante them gifwa sigh, rc. v. 9. Konung Hiskia bad HERRAN, och HERREN sände en Ängel som förgiorde thet bästa Sanheribs folck, at han måtte draga heem igen, v. 20. Tå wardt Hiskia siuk, och HERREN gaf honom ett tekn, och han kom til hälsan igen, v. 24. Hiskia hade stora rikedomar, v. 27. Ther af vphof sigh hans hierta: men tå han blef förmant, ödmiukade han sigh, at HERREN intet straff lät komma i hans tijd, v. 25, och 31.

Efter thenna handel och trohet, kom Sanherib Konungen i Assur, och drog in i Juda, och lägrade sigh för the fasta städer, och hade i sinnet at han wille taga them in.

2. Tå Jehiskia såg at Sanherib kom, och hans ansichte stod til at strida emot Jerusalem;

3. Wardt han til råds medh sina öfwersta och wäldiga, at the skulle öfwertäckia watnen af källorna, som vthan för staden woro: och the hulpo honom.

4. Och sigh församlade mycket folck, och öfwertäckte alla källor och bäcker mitt i landena, och sade, at the Konungar af Assur icke skola mycket watn finna när the komma.

5. Och han tog styrckio til sigh, och bygde igen alla murar, som förfalne woro, och giorde torn ther vppå; och bygde än tå ther vthan före en annan muur: och Millo giorde han fast i Davidz stadh, och lät giöra många wärjor och sköldar:

6. Och skickade höfwitzmän til stridz medh folcket: och han församlade them til sigh på then breda gatona widh stadzporten, och talade hierteliga til them, och sade:

7. Warer tröste och widh godt modh; fruchter eder intet, och gifwer eder intet för Konungenom af Assur, eller för all then hoop som när honom är: ty medh oß är en större, än medh honom.

8. Medh honom är en kötzlig arm; men medh oß är HERREN wår Gudh, at han skal hielpa oß, och föra wåra strijd. Och folcket förlät sigh på Jehiskia Juda Konungs ord.

9. Ther efter sände Sanherib Konungen i Assur sina tienare til Jerusalem, ty han låg för Lachis, och all hans macht medh honom, til Jehiskia Juda Konung, och til hela Juda som i Jerusalem war, och lät säija honom:

10. Thetta säger Sanherib Konungen i Assur: Hwar förtrösten J eder vppå, J som boon vthi thet belagda Jerusalem?

11. Jehiskia förförer eder, at han må komma eder i döden, hunger och törst, och säger: HERREN wår Gudh skal vndsättia oß vthu Konungens hand af Assyrien.

12. Är icke han then, Jehiskia som hans högder och altare bortkastat hafwer, och sagt til Juda och Jerusalem: För ett altare skolen J tilbedia, och ther vppå rökia.

13. Weten J icke hwad jagh och mine fäder giordt hafwa allom folckom i landen? Hafwa ock Hedningarnas gudar i landen kunnat hielpa theras land ifrå mine hand?

14. Hwilken är then af alla thessa Hedningarnas gudar, som mina fäder nederlagt hafwa, som hafwer kunnat hielpa sitt folck vthu mine hand? At edar Gudh skulle förmå hielpa eder vthu mine hand.

15. Så läter icke nu Hiskia bedraga eder, och läter icke tälja eder i sådant sinne, och troon honom intet: förty, medan ingen alla Hedningars och Konungarikers Gudh hafwer kunnat hielpa sitt folck ifrå mine och mina fäders hand, så warda icke heller edra gudar eder hielpandes ifrå mine hand.

16. Ther til talade hans tienare ännu meer emot HERRAN Gudh, och emot hans tienare Jehiskia.

17. Skref han ock bref vth, ther vthi han hädde HERRAN Jsraels Gudh, och talade om honom, och sade: Såsom Hedningarnas gudar i landen icke hafwa hulpet theras folck ifrå mine hand, så warder ock icke Jehiskia Gudh hielpandes hans folck ifrå mine hand.

18. Och the ropade medh höga röst, på Judiskt måål, til folcket i Jerusalem som på muren woro, til at giöra them rädda och förskräckta, at the så måtte få staden.

19. Och talade the så emot Jerusalems Gudh, såsom emot folckens gudar på jordene, hwilke menniskios handawerck woro.

20. Men Konung Jehiskia medh Prophetenom Esaia Amos son, bådo ther emot, och ropade til himmelen.

21. Och HERREN sände en Ängel som förgiorde alla the wäldiga i hären, och Förstarna och öfwerstarna i Konungens lägre af Assyrien; så at han medh skam drog åter til sitt land igen. Och tå han gick vthi sins gudz huus, dråpo honom ther medh swärd, the som af hans eget lijf komne woro.

22. Altså halp HERREN Jehiskia, och them i Jerusalem vthu Sanheribs hand, Konungens i Assyrien, och alla andras; och bewarade them för allom omkring:

23. Så at månge båro skäncker HERRANOM til Jerusalem, och klenodier Jehiskia JudaKonunge: och han wardt sedan högt räknad för alla Hedningar.

24. På then tiden wardt Jehiskia dödsiuk, och han bad HERRAN: han hörde honom, och gaf honom ett tekn.

25. Doch wedergalt icke Jehiskia, efter som honom gifwit war: ty hans hierta vphof sigh; therföre kom wrede öfwer honom, och öfwer Juda och Jerusalem.

26. Men Jehiskia ödmiukade sigh, at hans hierta hade vphäfwet sigh, samt medh them i Jerusalem; therföre kom HERRANS wrede icke öfwer them, så länge Jehiskia lefde.

27. Och Jehiskia hade ganska stora rikedomar och härlighet: och han giorde sigh en skatt af silfwer, guld, ådla stenar, örter, stöldar, och allahanda kostelig tygh;

28. Och huus til inkommandes åhrswäxt, wijn, och oljo; och stall för allahanda boskap, och huus för fåår.

29. Och han bygde sigh städer, och hade boskap, fåår och fää til en stoor hoop: förty, Gudh gaf honom ganska många ägodelar.

30. Han är then Jehiskia som igentäpte then öfra wattukällona i Gihon, och ledde henne nedh åth, wäster om Davidz stadh. Och war Jehiskia lyckosam i alla sina gierningar.

31. Men tå the öfwerstars sändningabod af Babel til honom sände woro, at fråga efter thet vndertekn, som i landena skedt war, öfwergaf Gudh honom, så at han försökte honom; på thet at kunnigt skulle warda alt thet i hans hierta war.

32. Hwad nu meer af Jehiskia säijande är, och om hans barmhertighet, sij, thet är skrifwit i then Prophetens Esaia Amos sons syyn, vthi Juda och Jsraels Konungars book.

33. Och Jehiskia afsomnade medh sina fäder, och the begrofwo honom öfwer Davidz barnas grifter: och hele Juda och the i Jerusalem giorde honom ähro i hans dödh: och hans son Manasse wardt Konung i hans stadh.

33. Capitel.

Efter Hiskia blef Manasse Konung; regerade 55 åhr, och giorde thet ondt war, efter Hedningarnas styggelse, v. 1. Til thes HERREN lät Konungens folck i Assur taga honom fången, och föran til Babel, v. 11. Tå ödmiukade han sigh; bad HERRAN om förlåtelse, och lärde weta at han är Gudh, v. 12. När HERREN tå hörde hans böön, at han kom heem igen, kastade han bort sitt afguderij, och befalte sina vndersåtare tiena HERRAN, v. 13. Efter honom blef Amon Konung; regerade 2 åhr, giorde thet ondt war, och förökade skulden; men han bättrade sigh intet, såsom hans fader, til thes hans tienare dråpo honom, v. 21. Och Josia wardt Konung, v. 25.

Manasse war tolf åhra gammal tå han Konung wardt, och regerade fem och femtijo åhr i Jerusalem;

2. Och giorde thet ondt war för HERRANOM, efter Hedningarnas styggelse, som HERREN för Jsraels barn fördrifwit hade.

3. Och han afwände sigh, och vpbygde the högder som hans fader Jehiskia nederslaget hade, och stichtade altare til Baalim, och giorde lundar, och tilbad allan himmelens här, och tiente them.

4. Han bygde ock altare i HERRANS huus, om hwilket HERREN sagt hade: J Jerusalem skal mitt namn wara i ewig tijd.

5. Och han bygde altare til allan himmelens häär, i båda gårdarna åth HERRANS huus.

6. Och han lät sina söner gå genom eld vthi Hinnoms sons daal, och vthwalde dagar, och achtade på foglarop, och brukade truldom, och stichtade spåmän och teknatydare, och giorde mycket thet HERRANOM illa behagade, til at reta honom.

7. Han satte theslikes beläte och afgudar, som han i Gudz huus giöra lät, ther Gudh om sagt hade til David, och hans son Salomo: Vthi thetta huus, i Jerusalem, som jagh vthwaldt hafwer för alla Jsraels slächter, wil jagh sättia mitt namn i ewig tijd.

8. Och skal icke meer låta Jsraels foot wika ifrå landena, som jagh theras fäder bestält hafwer; så framt the hålla sigh, så at the giöra alt thet jagh them budit hafwer, i all lagh, budh och rätter igenom Mose.

9. Men Manasse förförde Juda och them i Jerusalem, så at the giorde wärre än Hedningarna, som HERREN för Jsraels barn förgiordt hade.

10. Och när HERREN lät tala til Manasse och hans folck, achtade the thet intet.

11. Therföre lät HERREN komma öfwer them the öfwerstar öfwer Konungens häär i Assur: the togo Manasse fången i fiettrar, och bundo honom medh kädior, och förde honom til Babel.

12. Och som han war i ångest, bad han HERRAN sin Gudh, och ödmiukade sigh storliga för sina fäders Gudh;

13. Och bad honom innerliga: tå hörde han hans böön, och lät honom komma til Jerusalem igen til sitt rike. Och besinnade tå Manasse, at HERREN är Gudh.

14. Ther efter bygde han the yttersta murarna til Davidz stadh, wästan til widh Gihon, i bäckenom, och ther man ingår genom fiskaporten, och alt omkring in til Ophel, och giorde them ganska höga; och satte höfwitzmän vthi Juda fasta städer.

15. Och kastade bort the främmande gudar och afgudar vthu HERRANS huus, och all altare som han bygdt hade på HERRANS huus berg, och i Jerusalem, och kastade them vth för staden;

16. Och vpfärdade HERRANS altare, och offrade ther vppå tackoffer och lofoffer, och befalte Juda at the skulle tiena HERRANOM Jsraels Gudh.

17. Likwäl offrade folcket ännu på högderna; doch HERRANOM theras Gudh.

18. Hwad nu mera af Manasse säijande är, och om hans böön til sin Gudh, och om the ord som Sijarena medh honom talade i HERRANS Jsraels Gudz namn, sij, thet är ibland Jsraels Konungars gierningar.

19. Och om hans böön, och huru han bönhörd wardt, och alla hans synder och mißgierningar, och rumet ther han högder vppå bygde, och lundar, och afgudar stichtade, förr än han ödmiukad wardt, sij, thet är alt skrifwit ibland Sijarenas gierningar.

20. Och Manasse afsomnade medh sina fäder, och the begrofwo honom i hans huus: och hans son Amon wardt Konung i hans stadh.

21. Tw och tiugu åhr gammal war Amon tå han Konung wardt, och regerade tw åhr i Jerusalem;

22. Och giorde thet ondt war för HERRANOM, såsom hans fader Manasse giordt hade: och Amon offrade allom afgudom, som hans fader Manasse giordt hade, och tiente them.

23. Men han ödmiukade sigh intet för HERRANOM, såsom hans fader Manasse sigh ödmiukat hade: ty thenne Amon förökade skuldena.

24. Och hans tienare giorde ett förbund emot honom, och dråpo honom i hans huus.

25. Tå slog folcket i landena alla them, som förbundet emot Konung Amon giordt hade: och folcket i landena giorde hans son Josia til Konung i hans stadh.

34. Capitel.

Josia regerade 31 åhr; giorde thet godt war, och lade bort alt afguderij, v. 1. Sedan sände han några män til Hilkia Presten, at få vth penningar til at bota HERRANS huus medh, v. 8. Tå sick Hilkia them HERRANS lagbok som han funnet hade, v. 15. När Konungen hörde henne läsas, ref han sin kläder, och sände at fråga HERRAN, v. 19. The kommo til Hulda Prophetissan; hon sade at HERREN skulle låta komma alt thet onda öfwer Juda som i bokene stod, för theras synder skul, v. 22. Men Josia, efter han ödmiukade sigh, wille HERREN samka til sina fäder, at han thet icke see skulle, v. 26. När Konungen thet hörde, lät han tilhopa komma the äldsta, och giorde ett förbund medh HERRANOM, til at tiena honom, v. 29.

Otta åhra gammal war Josia tå han Konung wardt, och regerade ett och tretijo åhr i Jerusalem;

2. Och giorde thet godt war för HERRANOM, och wandrade vthi sins faders Davidz wägom, och wek hwarken på then högra eller wänstra sidona.

3. Ty i ottonde åhrena af sitt rike, medan han ännu en dräng war, begynte han at sökia sins faders Davidz Gudh: och i tolfte åhrena begynte han til at rensa Juda och Jerusalem af högder, och lundar, och afgudar, och guten beläte.

4. Och lät afbryta för sigh Baalims altare; och beläten ther vppå högg han neder: och the lundar, och afgudar, och beläte slog han sönder, och giorde them til stofft, och strödde them på theras grifter, som för them offrat hade:

5. Och brände vp Presternas been på altaren, och rensade altså Juda och Jerusalem.

6. Sammalunda i Manasse städer, Ephraim, Simeon, och alt in til Naphthali, vthi theras ökner, alt omkring.

7. Och tå han hade afbrutit altaren och lundarna, och afgudarna sönderkrossat, och all beläte sönderslagit i hela Jsraels land, drog han åter til Jerusalem.

8. Vthi adertonde åhrena sins rikes, tå han landet och huset renat hade, sände han Saphan Azalia son, och Maaseja stadzfogtan, och Joah Joahas son canceleren, til at förbättra HERRANS sins Gudz huus.

9. Och the kommo til then öfwersta Presten Hilkia, och man fick them the penningar som til Gudz huus införde woro, hwilka Leviterna som dörarna wachtade, församlat hade, af Manasse, Ephraim, och af allom igenlefdom i Jsrael, och af hela Juda, och BenJamin, och af them som i Jerusalem bodde.

10. Och the gåfwo them vthi arbetarenas händer, som bestälte woro til HERRANS huus: och the gåfwo them som arbetade på HERRANS huus, ther thet förfallet war, at the skulle förbättra huset:

11. The samma gåfwo them sedan timbermannom och byggningsmannom, til at köpa huggen steen, och höflat trää til bielkar, på the huus som Juda Konungar förderfwat hade.

12. Och männerna arbetade på wercket på sina troo: och öfwer them woro skickade Jahath, och Obadja, Leviter, vthaf Merari barn; Sacharia, och Mesullam, vthaf the Kehathiters barn, til at drifwa arbetet; och woro alle Leviter som på strängiaspel kunde.

13. Men öfwer dragare, och them som drefwo til allahanda arbete i all ämbeten, woro vthaf Leviterna, skrifware, ämbetzmän, och dörawachtare.

14. Och tå the togo vth penningarna som i HERRANS huus inlagde woro, fan Hilkia Presten lagbokena, som HERREN genom Mose gifwit hade.

15. Och Hilkia swarade och sade til Saphan skrifwaren: Jagh hafwer funnet lagbokena i HERRANS huus. Och Hilkia fick Saphan bokena:

16. Och Saphan bar henne til Konungen, och gaf Konungenom swar igen, och sade: Alt thet i tina tienares händer befalt är, thet giöra the.

17. Och the penningar som i HERRANS huus fundne äro, hafwa the lagt ihoop, och fått them föreståndaromen och arbetaromen.

18. Och Saphan skrifwaren vnderwiste Konungen, och sade: Hilkia Presten hafwer fått migh ena book. Och Saphan laas ther vthi för Konungenom.

19. Och tå Konungen hörde lagsens ord, ref han sin kläder sönder.

20. Och Konungen böd Hilkia, och Ahikam Saphan son, och Abdon Micha son, och Saphan skrifwarenom, och Asaja Konungens tienare, och sade:

21. Går bort och fråger HERRAN för migh, och för them som qware äro i Jsrael, och för Juda, om bokenes ord som funnen är: förty, HERRANS grymhet är stoor som öfwer oß vptänd är, at wåre fäder icke hållet hafwa HERRANS ord, at the måtte giordt såsom i thesso book skrifwit står.

22. Tå gick Hilkia, samt medh the andra som af Konungenom sände woro, bort til then Prophetissan Hulda, Sallums hustru, Thakehaths sons, Hasra sons, klädewachtarens; som i Jerusalem bodde, vthi them andra delenom; och talade thetta medh henne.

23. Och hon sade til them: Thetta säger HERREN Jsraels Gudh: Säger them mannenom som eder til migh sändt hafwer;

24. Thetta säger HERREN: Sij, jagh skal låta komma olycko öfwer thetta rum, och thes inbyggiare, nemliga, all the förbannelse som i bokene skrifwen stå, som för Juda Konung läsen är:

25. Therföre at the hafwa öfwergifwit migh, och rökt androm gudom, så at the hafwa rett migh medh alt theras händers werck; och min grymhet skal vptänd warda öfwer thetta rum, och icke vthsläckt warda.

26. Och Juda Konunge, som eder vthsändt hafwer til at fråga HERRAN, skolen J så säija: Thetta säger HERREN Jsraels Gudh, om the ord som tu hörde;

27. Therföre at titt hierta hafwer bewekt sigh, och tu hafwer ödmiukat tigh för Gudi, tå tu hans ord hörde emot thetta rum, och emot thes inbyggiare, och hafwer ödmiukat tigh för migh, och rifwit tin kläder, och gråtit för migh; så hafwer jagh ock hördt tigh, säger HERREN.

28. Sij, jagh wil samka tigh til tina fäder, at tu vthi tina graf medh frijd samkad warder, at tin ögon icke skola see all thenna olyckon, som jagh öfwer thetta rum, och thes inbyggiare skal komma låta. Och the sade Konungenom thetta igen.

29. Tå sände Konungen bort, och lät tilhopa komma alla the äldsta i Juda och Jerusalem.

30. Och Konungen gick vp i HERRANS huus, och hwar man i Juda, och inbyggiarena i Jerusalem, Presterna, Leviterna, och alt folcket både små och store: och wordo för theras öron läsen all ord i förbundsens book, som i HERRANS huus funnen war.

31. Och Konungen gick i sitt rum, och giorde ett förbund för HERRANOM, at man skulle wandra efter HERRANOM, til at hålla hans budh, witnesbyrd och rätter, af alt hierta, och af allo siäl, til at giöra efter all förbundsens ord, som skrefne stodo i thesso book.

32. Och stodo ther alle the som i Jerusalem och i BenJamin förhandene woro. Och Jerusalems inbyggiare giorde efter Gudz förbund, theras fäders Gudz.

33. Och Josia hof bort all styggelse vthur all land som Jsraels barnas woro, och skaffade, at alle the som i Jsrael fundne wordo, tiente HERRANOM theras Gudh. Så länge Josia lefde, weko the intet ifrå HERRANOM theras fäders Gudh.

35. Capitel.

Sedan hölt Jofia HERRANOM Passah: ther til han och hans Förstar gåfwo mycken boskap, v. 1. Och höllo thet så högtideliga, at thes like icke tilförene ifrå Samuels tijd hållet war, v. 17. En tijd ther efter kom PharaoNecho Konungen i Egypten til at strida moot Charchemis widh Phrath: emot honom drog Josia, och lät sigh intet afråda, v. 20. Blef så skuten, och förder til Jerusalem; ther blef han död, v. 23. Och folcket medh Jeremia Propheten höllo klagogråt öfwer honom långan tijd, v. 25.

Och Josia hölt HERRANOM Passah i Jerusalem; och slachtade Passah på fiortonde dagenom i första månaden.

2. Och han stälte Presterna vthi theras wacht, och styrckte them til theras ämbete i HERRANS huus;

3. Och sade til Leviterna, som hela Jsrael lärde och HERRANOM helgade woro: Läter then helga arken vthi huset, som Salomo Davidz son Jsraels Konung bygdt hafwer; J skolen icke bära honom på axlarna: så tiener nu HERRANOM edrom Gudh, och hans folcke Jsrael;

4. Och skicker edra fäders huus, i edor skifte, såsom the beskrifne äro af David Jsraels Konung, och hans son Salomo.

5. Och står i helgedomenom efter fädernas huus skifte ibland edra bröder af folcket; och theslikes fädernas huus skifte ibland Leviterna.

6. Och slachter Passah, och helger eder, och skicker edra bröder, at the giöra efter HERRANS ord, genom Mose.

7. Och Josia gaf til häfoffer för then meniga man, lamb och kidh, altsammans til Passah, för alla them som widh handena woro, på talet tretijo tusend, och trytusend nööt; altsammans af Konungens ägodelar.

8. Hans Förstar gåfwo til häfoffer friwiljoge för folcket, och för Presterna och Leviterna; nemliga, Hilkia, Secharia, och Jehiel, Förstarna i Gudz huus, ibland Presterna til Passah, twtusend och sexhundrat (lamb och kidh,) ther til tryhundrat nööt.

9. Men Chanania, Semaja, Nethaneel, och hans bröder, Hasabia, Jejel, och Josabad, öfwerstar för Leviterna, gåfwo Levitomen häfoffer til Passah, femtusend (lamb och kidh,) och ther til femhundrat nööt.

10. Altså wardt Gudztienst beskickad, och Presterna stodo i sitt rum, och Leviterna i sin ordning, efter Konungens budh.

11. Och the slachtade Passah, och Presterna togo af theras händer och stänckte, och Leviterna drogo thy hudena af:

12. Och giorde bränneoffer ther af, at the skulle dela thet vth ibland fäders husen vthi theras meniga hoop, til at offrat HERRANOM, såsom skrifwit står i Mose book: sammaledes giorde the ock medh oxarna.

13. Och the kokade Passah widh eld, såsom thet sigh borde: men hwad som helgat war, kokade the i grytor, kietzlar, och pannor, och the giorde thet medh hast för meniga hopen.

14. Ther efter redde the ock för sigh, och för Presterna: förty, Presterna Aarons söner hade til skaffa medh bränneoffret, och medh thet feta alt in til nattena; therföre måste Leviterna tilreda för sigh och för Presterna Aarons söner.

15. Och sångarena Assaphs barn, stodo i sitt rum, efter Davidz budh, och Assaphs, och Hemans, och Jeduthuns Konungens Sijares; och dörawachtarena widh alla dörarna: och the weko intet ifrå sitt ämbete; ty Leviterna theras bröder redde til för them.

16. Altså wardt beskickat all HERRANS tienst på then dagen, så at man hölt Passah, och bränneoffer giorde på HERRANS altare, efter Konung Josia budh.

17. Altså höllo Jsraels barn, som widh handen woro, Passah i then tiden, och osyrade brödz högtijd i siu dagar.

18. Jntet Passah war i Jsrael hållet, såsom thetta, alt ifrå then Prophetens Samuels tijd: och ingen Jsraels Konung hade sådant Passah hållet, såsom Josia Passah hölt, och Presterna, Leviterna, hela Juda, och thet af Jsrael förhanden war, och Jerusalems inbyggiare.

19. Vthi adertonde åhrena af Josia rike, wardt thetta Passah hållet.

20. Ther efter när Josia huset tilredt hade, drog Necho Konungen i Egypten vp, til at strida emot Carchemis widh Phrath: och Josia drog vth emot honom.

21. Men han sände bodh til honom, och lät säija honom: Hwad hafwer jagh medh tigh giöra, Juda Konung? Jagh kommer icke nu emot tigh, vtan jagh strider emot ett (annat) huus: och Gudh hafwer sagt, at jagh skulle skynda migh; hält vp at giöra emot Gudh, som medh migh är, at han icke förderfwar tigh.

22. Men Josia wände icke sitt ansichte ifrå honom, vtan stälte sigh til at strida emot honom; och lydde intet Necho ord vthaf Gudz mun: och kom til at strida medh honom på then slättene widh Megiddo.

23. Och skyttorna skuto Konung Josia: och Konungen sade til sina tienare: Förer migh hädan, ty jagh är illa såår.

24. Och hans tienare togo honom af wagnen, och lade honom på hans andra wagn, och förde honom til Jerusalem; och han blef död, och wardt begrafwen ibland sina fäders grifter: och hele Juda och Jerusalem sörgde för Josia skul.

25. Och Jeremia jämrade sigh öfwer Josia; och alle sångare och sångerskor höllo theras klagowisor öfwer Josia alt in til thenna dagh, och giorde een sedwänjo ther af i Jsrael: sij, thet är skrifwit vthi the klagowisor.

26. Hwad nu meer af Josia säijande är, och om hans barmhertighet, efter skriftene i HERRANS lagh;

27. Och hans gierningar, både the första och the sidsta, sij, thet är skrifwit vthi Jsraels och Juda Konungars book.

36. Capitel.

Sedan blef Joahas Konung; regerade tre månader, v. 1. Så kom Pharao Necho, tog honom fången, och satte hans broder Jojakim til Konung, v. 3. Han regerade ogudachteliga 11 åhr, v. 5. Tå kom Nebucad Nezar, tog honom fången at föran til Babel, v. 6. Och hans son Jojachin wardt Konung, v. 8. Han regerade tre mänader: och Nebucad Nezar lät hämtan til Babel, v. 9. Och giorde Zedekia til Konung, v. 10. Han regerade 11 åhr; giorde thet ondt war, och bättrade sigh intet efter Jeremia och Propheternas förmaning, v. 11. Jcke heller folcket, v. 14. Therföre lät HERREN the Chaldeer komma; förstöra Jerusalem, och föra them fångna til Babel i 70 åhr, v. 17. Til thes Konung Cores i Persien förlossade them, v. 22.

Och folcket i landena tog Joahas Josia son, och giorde honom til Konung i hans faders stadh i Jerusalem.

2. Try och tiugu åhra gammal war Joahas tå han Konung wardt, och regerade i tre månader i Jerusalem.

3. Ty Konungen i Egypten satte honom af i Jerusalem, och beskattade landet til hundrade centener silfwer, och en centener guld.

4. Och Konungen i Egypten giorde Eliakim hans broder til Konung öfwer Juda och Jerusalem, och förwände hans namn Jojakim: men Necho tog hans broder Joahas, och förde honom vthi Egypten.

5. Fem och tiugu åhra gammal war Jojakim tå han Konung wardt; och regerade ellofwa åhr i Jerusalem, och giorde thet ondt war för HERRANOM sinom Gudh.

6. Och Nebucad Nezar Konungen i Babel drog vp emot honom, och bandt honom medh kädior, at han skulle föra honom til Babel.

7. Och förde NebucadNezar någor HERRANS huus kärille til Babel, och satte them vthi sitt tempel i Babel.

8. Hwad nu meer af Jojakim säijande är, och hans styggelse som han giorde, och medh honom funnen wordo, sij, the äro skrifne vthi Jsraels och Juda Konungars book: och hans son Jojachin wardt Konung i hans stadh.

9. Otta åhra gammal war Jojachin tå han Konung wardt; och regerade i tre månader och tijo dagar i Jerusalem, och giorde thet HERRANOM illa behagade.

10. Tå nu åhret omgick, sände Nebucad Nezar, och lät hämta honom til Babel, medh the kosteliga tygen i HERRANS huus: och man giorde Zedekia hans broder til Konung öfwer Juda och Jerusalem.

11. Ett och tiugu åhra gammal war Zedekia tå han Konung wardt; och regerade ellofwa åhr i Jerusalem:

12. Och giorde thet ondt war för HERRANOM sinom Gudh, och ödmiukade sigh intet för then Propheten Jeremia, som talade vthaf HERRANS mun.

13. Ther til wardt han affällig ifrå NebucadNezar Konungenom i Babel, hwilken af honom en eed widh Gudh taget hade: och wardt halsstyf, och förstockade sitt hierta, så at han intet omwände sigh til HERRAN Jsraels Gudh.

14. Sammalunda alle öfwerstarna ibland Presterna, samt medh folcket syndade swårliga, och förtogo sigh medh allahanda Hedninga styggelse, och orenade HERRANS huus, thet han helgat hade i Jerusalem.

15. Och HERREN theras fäders Gudh sände til them medh sin bodskap, bittida; ty han skonade sitt folck och sina boning.

16. Men the begabbade Gudz bodskap, och förachtade hans ord, och bespottade hans Propheter, in til thes HERRANS grymhet wäxte öfwer hans folck, at them nu intet meer stod til botande.

17. Ty han förde öfwer them the Chaldeers Konung, och lät dräpa theras vnga män medh swärd, vthi theras helgedoms huse, och skonade hwarken piltar eller pigor, hwarken åldrigom eller vthgamlom; alla gaf han them i hans hand.

18. Och all tygh i Gudz huus, stoor och små, håfworna i HERRANS huus, och Konungens och hans Förstars håfwor; alt lät han föra til Babel.

19. Och the brände vp Gudz huus, och bruto nedh murarna i Jerusalem; och all theras palats brände the vp medh eld, så at all theras kosteliga ting blefwo förfaren.

20. Och the som för swärdet vndsluppo, fördes til Babel, och wordo hans och hans söners trälar, til thes riket kom til the Perser:

21. På thet at fulkomnas skulle HERRANS ord genom Jeremia mun, til thes at landet hade fyllest i sina Sabbather: förty, hele tiden af förderfwelsen war Sabbath, in til thes siutijo åhr fulkomnade wordo.

22. Men i första åhrena Cores Konungens i Persien, på thet fulkomnat skulle warda HERRANS ord, talat genom Jeremia mun, vpwäckte HERREN Cores anda Konungens i Persien, at han lät vthropa öfwer alt sitt rike, ja ock medh bref, och säija:

23. Thetta säger Cores Konungen i Persien, HERREN Gudh af himmelen hafwer gifwit migh all rike i landen, och hafwer befalt migh byggia sigh ett huus i Jerusalem i Juda: hwilken som nu ibland eder är af hans folck, medh honom ware HERREN hans Gudh, och drage tijt vp.