Förspråk

Såsom thet gamla Testamentet är een Book, ther vthi Gudz lagh och budh skrifne äro, och sedan hwad skedt är, både medh them, som samma Gudz lagh hållet; så ock medh them, som them icke hållet hafwa: altså är ock thet Nya Testamentet een Book, i hwilko Evangelium och Gudz löfte äro skrifne; samt medh thet som skedt är, både medh them, som ther vppå trodt, och them som icke trodt hafwa.

Ty Evangelium är ett Grekiskt ord, och lyder så mycket som godt bodskap, godh nymäre, godh ny tidende, godt anskrij, ther af man säger, och siunger, och är gladh. Såsom tå David öfwerwan then stora Goliath, kom ett godt anskrij och tröstelig ny tidende ibland then Judeska almogen, at theras grufwelige fiende war slagen, och the frijade och frälste woro, och kommo til frijd och rolighet: ther af the sungo och sprungo, och woro glade: altså är ock nu thetta Gudz Evangelium och Nya Testament, ett godt nymäre, och anskrij, som vthropat är i alla werldena, af Apostlarna, om en rätt och sanskyllig David, then medh syndene, döden och diefwulen stridt, och them öfwerwunnet hafwer; och ther medh alla them, som i syndene fångne, dödenom tilägnade, och vnder diefwulens wåld woro, vthan all fortienst förlossat hafwer; giordt them rättferdiga, lefwande och saliga, och låtit them komma til frijd, och heem igen til Gudh: hwarföre the ock wäl måge siunga, och lofwa Gudh, och glädias: om the eljes thet fulkomliga troo, och i trone beståndige blifwa kunna.

Sådana anskrij och tröftelig nymäre, eller Evangelisk och gudelig ny tidende, kallas ock ett Nytt Testament: therföre, at såsom thet är ett testament, när en dödsiuk menniskia beskickar om sina ägodelar, at the efter hennes dödh benämndom arfwingom vthdelas skola; så hafwer ock Christus, förr än han led döden, beskickat och befalt vthropa sådana Evangelium i hela werldena; och ther medh allom them som ther vppå troo, tilägnat alt sitt godz och ägodelar: thet är, sitt lijf, medh hwilko han döden vpswolget hafwer; sina rättferdighet, medh hwilka han syndena afskrapat hafwer; och sina salighet, medh hwilka han then ewiga fördömelsen öfwerwunnet hafwer. Så kan ju nu een fattig menniskia, som medh syndene, döden och helwetet bekaijad är, intet trösteligare någon tijd få höra, än sådana dyrbar, och liufligit bodskap om Christo: ty måste ock hennes hierta storliga frögdas och glädias ther öfwer, om hon eljes troor, at så i sanning är.

Och hafwer Gudh, til at styrckia sådana troo, thetta sitt Evangelium och Testament, tijdt och ofta genom Propheterna i thet gamla Testamentet vthlåfwat: såsom Paulus säger Rom. 1: 1. Jagh är afskild til at predika Gudz Evangelium, hwilket han tilförene vthlåfwat hafwer genom sina Propheter, i then helga Skrift, om sin Son, then honom född är af Davidz sädh.

Och at wij något om somlig sådana tilsäijelser eller löfte röre, war thet thet första, tå Gudh sade til ormen, 1. Mos. 3: 15. Jagh skal sättia en fiendskap emellan tigh och qwinnona, och emellan tina sädh och hennes sädh: then samme skal söndertrampa titt hufwud, och tu skalt stinga honom i hans hääl. Christus är thenna qwinnones sädh eller afföda, hwilken ormens, thet är, diefwulens hufwud, som är synden, döden, helwetet och all hans kraft söndertrampat hafwer: ty vthan thenna säden, kan ingen menniskia vndkomma döden eller helwetet.

Jtem, wardt thet ock Abraham tilsagt, 1. Mos. 22: 18. Vthi tine sädh skola all folck på jordene wälsignat warda. Christus är then samma Abrahams sädh, som S. Paulus säger Gal. 3: 16. Han hafwer wälsignat hela werldena genom Evangelium: ty ther Christus icke är, ther är ännu förbannelse, som kom öfwer Adam, och all hans barn, tå han syndat hade, at the allesamman skulle wara sake til döden och helwetet. Emot then förbannelse, wälsignar nu Evangelium hela werldena, ther medh, at thet vthropar och vppenbarliga förkunnar, at hwilken som troor vppå thenna Abrahams sädh, han skal wara wälsignad: thet är, han skal wara löös ifrå syndene, döden och helwetet, och blifwa rättferdig, lefwandes och salig til ewig tijd. Såsom Christus sielfwer säger Joh. 11: 26. Hwilken som troor vppå migh, han skal aldrig döö.

Wardt thet ock så David tilsagt 2. Sam. 7: 12. Ther Gudh sade: Jagh skal vpwäckia tina sädh efter tigh: han skal byggia mino namne ett huus; och jagh skal stadfästa hans rike ewinnerliga. Jagh skal wara hans fader, och han skal wara min son, rc. Thet är Christi rike, ther om Evangelium lyder; ett ewigt rike, lifsens, salighetenes och rättferdighetenes rike, vthi hwilko alle the som troo, blifwa af medh syndenes och dödsens fängelse.

Mång sådana Evangeliska löften och tilsäijelser, finnas ock i the andra Propheterna, såsom Mich. 5: 2. Och tu Beth Lehem Ephrata, som liten äft ibland Juda tusende; vthaf tigh skal migh komma then, som i Jsrael en Herre wara skal.

Jtem, Osee 13: 14. Jagh skal lösa them vthu helwete, och hielpa them ifrå döden.

Så see wij nu, at Evangelium icke annat är, än een predikan och förkunning om Christo, Gudz och Davidz Son, san Gudh och menniskia: hwilken medh sin dödh och vpståndelse alla menniskiors, som på honom troo, synd, dödh och helwete öfwerwunnet och borttagit hafwer. At Evangelium altså ett stackot och ett långt taal är, och then ene må thet beskrifwa stäckre, then andre längre. Then beskrifwer thet längre, som många Christi gierningar och ord beskrifwer: såsom the fyre Evangelifter giöra. Men then beskrifwer thet stäckre, som intet skrifwer om Christi gierningar: vtan korteliga föregifwer, hurulunda han genom sin helga dödh och vpständelse, syndena, döden och helwetet öfwerwunnet hafwer, för them som på honom troo: såsom S. Petrus och Paulus giöra.

Therföre må tu see til, at tu icke giör af Christo Mose, eller een lagbok af Evangelio, såsom här til dags skedt är. Förty, Evangelium faar icke enkom efter wåra gierningar, at wij ther medh frome och salige warda skole; ja, thet fördömer sådana gierningar: vtan thet faar allenast efter troon på Christum, at han hafwer för oß öfwerwunnet syndena, döden och helwetit, och altså giordt oß froma, lefwande och saliga; icke genom wåra gierningar, vtan genom sina egna gierningar, dödh och pino: at wij oß måge tiltaga och egna hans dödh och seger, likawist som wij thet sielfwe giordt hade.

Men thet Christus vthi Evangelio, ibland annat lärer ock theslikes lagen, och gifwer mång budh, skal icke räcknas för hans yppersta och rätta wärf, som han hade hijt til werldena: vtan thet skal räknas såsom alla andra hans wälgierningar, ther medh han wåra skröplighet tiente. Och lika som när man weet hwad hans gierningar och bedref war, weet man äntå icke ther medh thet rätta Evangelium: ty ther medh wetst tu ännu icke, at han tigh til godo, syndena, döden och helwetit öfwerwunnit hafwer. Altså är ock icke thet weta Evangelium, när tu än sådana läro och budh wetst: vthan tå then rösten kommer, som säger: Christus är tin egen, medh lefwerne, läro, gierningom, dödh, vpståndelse, och alt thet han är, hafwer, giör och förmår.

Altså see wij ock, at han icke nödgar eller twingar, vtan wänliga låckar, säijandes: Salige äro the fattige, rc. Och Apostlarna bruka ock theslikes sådana ord: Jagh förmanar, jagh beder, rc. Så at man allestädz ju seer, huru Evangelium icke är een lagbok, vtan rätzliga är een predikan eller förkunning om Christi wälgierningar, som han oß bewisat och tilägnat hafwer, om wij troo.

Men Mose i sina böcker drifwer, twingar, trugar, slår och straffar grufweliga: ty han är en lagskrifware och-drifware. Ther af kommer, at enom Christnom är ingen lagh satt, som S. Paulus säger, 1. Tim. 1: 4. Förthenskul, at han genom trona rättferdig, lefwandes och salig är; och behöfwer nu intet meer, än at han sådana troo medh goda gierningar bewisar.

Ja, hwar troon är, kan hon icke annat än bewisa sigh, lära och bekänna sådana Evangelium för andra menniskior, och wågar sitt lijf therföre. Och alt thet man lefwer och giör, thet skickar han sin nästa til nytto och hielp. Jcke allenast, at han til sådana nådh ock komma må: vtan tienar honom ock medh lijf, godz, och alt thet han åstadh kommer; såsom han seer, at Christus giordt hafwer, och följer altså Christi exempel efter.

Thet meente ock Christus, tå han på sidstone intet annat budh gaf än om kärleken; på hwilkom man känna skulle hans Lärjungar, och the rätta Christna: ty hwar kärleken och gierningarna icke vthbrista och efterfölja, ther är icke then sanskylliga troon; ther hafwer Evangelium ännu icke rätt fäst sigh, och Christus är ther icke rätteliga känder. Sij, thetta är nu thet rätta sättet til at läsa thet Nya Testamentet, och hela then helga Skrift. Therföre, winlägge sigh hwar och en from Christen thet hålla, at han icke mänger lagen och Evangelium tilhopa medh hwart annat.