Then

1. Capitel.

Gudh kallar Jona, och befaller honom predika vthi Nineve, v. 1. Men Jona flyr til hafs, och menar sigh så kunna vndkomma, v. 3. Tå lät HERREN vpkomma en storm, at skepet wille förgås, v. 4. Som nu skepmännerna kastade lott ther om, hwilken som orsaken skulle wara ther til, föll lotten på Jona, v. 7. The rådslå hwad the medh honom giöra skulle, och han dömer sigh fielf, v. 11. Tå wardt han kastad i hafwet, v. 15.

HERRANS ord skedde til Jona Amitthai son, och sade:

2. Vp, och gack in vthi then stora staden Nineve, och predika ther inne: förty, hans ondska är kommen vp för migh.

3. Men Jona stod vp, och flydde ifrå HERRANOM, och wille vth til hafs, och kom neder til Japho: och tå han fan ett skepp som til hafs fara wille, gaf han skeplön, och steg ther vthi, på thet han skulle fara medh them til hafs ifrå HERRANOM.

4. Tå lät HERREN komma ett stort wäder vppå hafwet, och en stoor storm vphof sigh på hafwet, så at man meente, at skepet skulle söndergå.

5. Och skepmännerna fruchtade sigh, och ropade hwar och en til sin gudh; och kastade the tygh som i skepena woro, vthi hafwet, at thet skulle lättare warda: men Jona war stigen neder i skepet, låg och sof.

6. Tå gick skeparen til honom, och sade til honom: Hwij sofwer tu? Statt vp, åkalla tin Gudh, at Gudh til ewentyrs wille tänckia vppå oß, at wij icke förgås.

7. Och then ene sade til then andra: Kommer, wij wilje kasta lott, at wij förfara måge för hwilkens skul oß så illa går. Och tå the kastade lotten, råkade thet på Jona.

8. Tå sade the til honom: Säg oß, hwarföre går oß så illa? Hwad är tin handel; och hwadan äst tu kommen; vthaf hwad land äst tu, och af hwad folck äst tu?

9. Han sade til them: Jagh är en Ebreer, och fruchtar HERRAN Gudh af himmelen, som hafwet och thet torra giordt hafwer.

10. Tå fruchtade männerna storliga, och sade til honom: Hwij hafwer tu tå thetta giordt? Ty the wiste at han flydde ifrå HERRANOM: ty han hade sagt them thet.

11. Tå sade the til honom: Hwad skole wij tå giöra medh tigh, på thet hafwet måtte oß stilla warda? Ty hafwet gick fast vppå them.

12. Han sade til them: Tager, och kaster migh i hafwet, så stillas eder hafwet: ty jagh weet at sådana stoor storm öfwer eder kommer för mina skul.

13. Och männerna rodde, at the måtte åter komma til landz igen; men the kunde intet: ty hafwet gick swårliga vppå them.

14. Tå ropade the til HERRAN, och sade: Ach HERRE! lät oß icke förgås för thenna mansens siäl skul, och räkna oß icke oskyldigt blodh til: ty, tu HERRE, giör såsom tigh täckes.

15. Och the togo Jona, och kastade honom i hafwet: tå wände hafwet igen af sinom storm.

16. Och männerna fruchtade HERRAN storliga, och giorde HERRANOM offer och löfte.

2. Capitel.

HERREN skaffade en fisk, som vpslukade Jona, v. 1. Och när han nu war vthi fiskens buuk, bad han innerliga til HERRAN, v. 2. Och HERREN lät fisken vthsputa honom på landet igen, v. 11.

Och HERREN förskaffade en stoor fisk til at vpsluka Jona: och Jona war i fiskens buuk tre dagar, och tre nätter.

2. Och Jona bad til HERRAN sin Gudh i fiskens buuk;

3. Och han sade: Jagh ropade til HERRAN i mine ångest, och han swarade migh; jagh ropade vthu helwetes buuk, och tu hörde mina röst.

4. Tu kastade migh vthi diupet mitt i hafwet, så at floderna kommo omkring migh; alla tina wåger och böljor gingo öfwer migh.

5. Jagh tänckte at jagh bortkastad war ifrå tin ögon: men jagh skal ännu få see titt helga tempel.

6. Watnen omhwärfde migh alt in til mitt lijf; diupet omgrep migh, siöhwassen öfwertäckte mitt hufwud.

7. Jagh sanck neder til bergsgrunden, jorden hade beslutit migh medh sina bomar ewinnerliga: men tu hafwer fördt mitt lijf vthu förderfwet, HERRE min Gudh.

8. Tå min siäl öfwergaf sigh, tänckte jagh vppå HERRAN, och min böön kom til tigh, vthi titt helga tempel.

9. Men the som förlåta sigh vppå sina gierningar, hwilka doch intet äro, the achta intet om nådena.

10. Men jagh wil offra medh tacksäijelse; min löfte wil jagh betala HERRANOM, at han migh hulpet hafwer.

11. Och HERREN sade til fisken, och han vthsputade Jona in vppå landet.

3. Capitel.

Sedan befalte HERREN Jona annan gången, v. 1. Och han stod vp, gick til Nineve, predikade ther, och sörmante til bättring, v. 3. Tå trodde the Nineviter; läto vthropa ena fasto, och bättrade sigh, v. 5. Och HERREN förskonte them medh thet straffet han them ärnat hade, v. 10.

Och HERRANS ord skedde annan gång til Jona, och sade:

2. Statt vp, och gack in vthi then stora staden Nineve, och predika honom then predikan som jagh tigh säger.

3. Tå stod Jona vp, och gick bort til Nineve, såsom HERREN sagt hade: men Nineve war en Gudz stadh, tre dagsresor stoor.

4. Och tå Jona begynte ingå ena dagsreso in i staden, predikade han, och sade: Thet är ännu fyratijo dagar, och så skal Nineve förgås.

5. Tå trodde the Ninevitiske män vppå Gudh, och läto predika fasto, och drogo säcker vppå sigh, både store och små.

6. Och tå thet kom för Konungen i Nineve, stod han vp af sitt säte, och lade af sitt purpur, och tog en säck omkring sigh, och satte sigh i asko;

7. Och lät vthropa, och säija i Nineve, af Konungens och hans wäldigas befalning altså: Thet skal hwarken menniskia eller diur, hwarken fää eller fåår något smaka; och man skal intet hafwa them i beet, eller låta them watn dricka:

8. Och skola taga säcker om sigh, både folck och fää, och ropa stadeliga til Gudh; och hwar och en wände sigh ifrå sinom onda wägh, och ifrå sina händers ondsko:

9. Ho weet? Gudh måtte omwända sigh, och ångra thet, och wända sigh ifrå sine grymma wrede, at wij icke förgås.

10. Tå nu Gudh såg theras gierningar, at the omwände sigh ifrå sinom onda wägh, ångrade Gudi thet onda som han talat hade, at han them giöra wille; och giorde thet intet.

4. Capitel.

Jona förtröt, at HERREN icke lät straffet gå öfwer Nineve, som han predikat hade, v. 1. Giorde sigh ena hyddo vthan för staden, at han måtte see hwad hända skulle, v. 5. Ther lät HERREN vpwäxa een kurbits som skygde för honom emot solenes heta; men hon förtorkades åter strax, v. 6. Thet förtröt åter Jona; och han jämrade sigh ther öfwer, v. 8. Ther af bewijste HERREN, sigh mycket skäligare jämra sigh, om Ninebe skulle förgåts, v. 9.

Thet förtröt Jona ganska storliga, och wardt wredh;

2. Och bad til HERRAN, och sade: Ach HERRE, thet är thet som jagh sade, tå jagh ännu war i mitt land; therföre jagh ock wille thet förekomma och fly til hafs: ty jagh weet, at tu äst en nådelig Gudh, barmhertig, långmodig, och af stoor mildhet, och låter tigh ångra thet onda.

3. Så tag tå nu mina siäl ifrå migh, HERRE: ty jagh wil hällre wara död, än lefwa.

4. Men HERREN sade: Menar tu, at tu skäliga wredgas?

5. Och Jona gick vthu staden, och satte sigh östan för staden: och giorde sigh ther ena hyddo; ther satte han sigh neder i skuggan, til thes han måtte see hwad stadenom wederfaras skulle.

6. Men HERREN Gudh förskaffade een kurbits, then wäxte öfwer Jona, at hon skulle skyggia öfwer hans hufwud, och wederqweckia honom i hans wedermödo. Och Jona gladdes fast öfwer then kurbitsen.

7. Men Gudh förskaffade en matk, om morgonen tå morgonrodnen vpgick; han åt kurbitsen, så at hon förtorkades.

8. Men tå solen vpgången war, förskaffade Gudh ett tort östanwäder, och solen stack Jona vppå hufwudet, så at han wanmächtig wardt: tå önskade han sine siäl döden, och sade: Jagh wille hällre wara död, än lefwandes.

9. Tå sade Gudh til Jona: Menar tu, at tu skäliga wredgas om kurbitsen? Och han sade: Jagh må wäl wredgas alt in til döden.

10. Och HERREN sade: Tu jämrar tigh om kurbitsen, ther tu intet vppå arbetat hafwer, och hafwer eij heller låtit henne vpwäxa; hwilken i ene natt wardt, och i ene natt förgicks:

11. Och jagh skulle icke jämra migh öfwer Nineve, en sådana stoor stadh, ther meer vthi är än hundrade tusend och tiugu tusend menniskior, som intet weta åthskilja emellan sina högra hand, och then wänstra; ther til ock mycken diur?