S. Marci Evangelium

1. Capitel.

Begynnelsen af Jesu Christi Evangelio. Johannes kom i öknena, predikade, döpte, och förkunnade Christi närwarelse, v. 1. Kom ock Jesus, och lät döpa sigh, v. 9. Sedan blef han frestad af diefwulen, v. 12. Begynte så predika, och kalla Lärjungar, v. 14. När han nu kom til Capernaum, lärde han i Synagogon: ther vthdref han en diefwul; halp Petri swära ifrå skälfwo, och många andra ifrå theras siukdomar, v. 21. Så gick han tädan, och predikade i nästa städerna, v. 35. Ther kom en spitelsk för honom, och wardt renad ifrå sina spitelsko, v. 40.

Thetta är begynnelsen af Jesu Christi Gudz Sons Evangelio;

2. Såsom skrifwit är i Propheterna: Sij, jagh sänder min Ängel fram för titt ansichte, hwilken bereda skal tin wägh för tigh:

3. Ens ropandes röst är i öknene: Bereder Herrans wägh; giörer hans stigar rätta.

4. Johannes war i öknene, döpte, och predikade bättringenes döpelse, til syndernas förlåtelse.

5. Och til honom gingo vth hela Judeska landet, och the vthaf Jerusalem; och läto sigh alle döpa af honom, i Jordans flodh, och bekände sina synder.

6. Och Johannes war klädd medh Camelahår, och medh en lädergiording om sina länder; och åt gräshoppor, och wildhannog.

7. Och predikade, och sade: En kommer efter migh, som starckare är än jagh, hwilkens skotwenger jagh icke wärdig är at nederfalla och vplösa.

8. Jagh döper eder medh watn: men han skal döpa eder medh them Helga Anda.

9. Och thet begaf sigh i the dagar, at Jesus kom vthaf Galileen ifrå Nazareth, och lät sigh döpa af Johanne, i Jordan.

10. Och strax steg han vp vthu watnet, och såg himlarna öpnas; och Andan, såsom een dufwo, nederkomma öfwer honom.

11. Och een röst kom af himmelen: Tu äst min käre Son, i hwilkom migh wäl behagar.

12. Och Anden dref honom strax vthi öknena:

13. Och han war i öknene i fyratijo dagar, och frestades af Satana; och war medh wildiuren: och Änglarna tiente honom.

14. Men sedan Johannes wardt fången, kom Jesus vthi Galileen, och predikade Evangelium om Gudz rike,

15. Säijandes: Tiden är fulkomnad, och Gudz rike är för handene: bättrer eder, och troor Evangelio.

16. När han gick vth medh thet Galileeska hafwet, såg han Simon, och Andream hans broder, kasta sin näät i hafwet: ty the woro fiskiare.

17. Och Jesus sade til them: Följer migh, och jagh wil giöra eder til menniskiofiskiare.

18. Strax gåfwo the sin näät öfwer, och fölgde honom.

19. Och tå han gick tädan litet fram bätter, såg han Jacobum Zebedei son, och Johannem hans broder, at the i båtenom bygde sin näät.

20. Och strax kallade han them: tå öfwergåfwo the sin fader Zebedeum vthi båten, medh legodrängerna, och fölgde honom.

21. Och the gingo til Capernaum: och strax, om Sabbatherna, gick han in i Synagogon, och lärde.

22. Och the förvndrade storliga på hans lärdom: förty han lärde wäldeliga, och icke såsom the Skriftlärde.

23. Och i theras Synagogo war een menniskia besatt medh then orena andan; och han ropade,

24. Och sade: Ach, hwad hafwe wij medh tigh beställa, Jesu Nazarene? Äst tu kommen til at förderfwa oß? Jagh weet ho tu äst, nemliga, then Gudz Helige.

25. Och Jesus näpste honom, säijandes: Tig, och gack vthaf menniskione.

26. Tå ref then orene anden honom, och ropade högt, och foor vth af honom.

27. Och alle förvndrade sigh swårliga, så at the sporde hwar annan til, och sade: Hwad är thetta? Hwad ny lärdom är thetta? Ty han biuder the orena andar medh wäldighet, och the lyda honom.

28. Och hans rychte gick strax alt omkring i Galilee gränsor.

29. Och the gingo strax vthu Synagogon, och kommo vthi Simons och Andree huus, medh Jacobo och Johanne.

30. Och Simons swära låg siuk i skälfwo: och strax sade the honom om henne.

31. Tå gick han til, och reste henne vp, och tog henne widh handena; och i thet samma öfwergaf skälfwosiukan henne, och hon gick sedan och tiente them.

32. Om aftonen tå solen nedergången war, hade the til honom allahanda siuka, och them som qwaldes af dieflar:

33. Och hele staden war församlad för dörena.

34. Och han giorde många helbregda, som krancke woro af allahanda siukdom; och dref vth många dieflar, och tilstadde icke dieflarna tala: ty the kände honom.

35. Och om morgonen ganska bittida för dagh, stod han vp, och gick vth: och Jesus gick bort vthi ett öde rum, och ther bad han.

36. Och Simon kom efter farandes, och the medh honom woro.

37. Och tå the funno honom, sade the til honom: Alle sökia tigh.

38. Sade han them: Lät oß gå vthi nästa städerna, at jagh ock ther predikar: ty förthenskul är jagh kommen.

39. Och han predikade i theras Synagogor, öfwer hela Galileen, och vthdref dieflar.

40. Och til honom kom en spitelsk man, och bad honom, föll på knää för honom, och sade til honom: Wilt tu, så kant tu giöra migh reen.

41. Tå warkunnade sigh Jesus öfwer honom, och vthräckte sina hand, och tog vppå honom, och sade: Jagh wil, war reen.

42. Och när han thet sagt hade, gick strax spitelskan af honom, och han wardt reen.

43. Och Jesus hotade honom, och sänden strax ifrå sigh;

44. Och sade honom: Se til, at tu säger ingom thetta; vtan gack bort, och wisa tigh Prestenom; och offra för tin rening, thet Mose budit hafwer, til ett witnesbyrd öfwer them.

45. Men tå han vthgången war, begynte han förkunna mycket, och berychta thet som skedt war; så at han icke nu meer kunde vppenbarliga gå in vthi staden, vthan blef vthe i öde rum: och the kommo til honom af alla ändar.

2. Capitel.

Åter kom han til Capernaum; ther halp han en borttagnan til sin hälso, v. 1. Sedan kallade han Mattheum, och satt til bordz i hans huus, medh Publicaner och syndare, v. 13. Han swarade ock til the Phariseers spörsmål, hwarföre hans Lärjungar icke fastade, v. 18. Theslikes, hwij han tilstadde, at hans Lärjungar plåckade ax om Sabbathen, v. 23.

Och efter några dagar, gick han åter in i Capernaum: och thet spordes at han war i huset.

2. Och strax församlades ther månge, så at the icke rum hade, icke heller vthan för dörene: och han hade taal för them.

3. Och the hade fram för honom en borttagnan, then ther framburen war af fyra.

4. Och tå the icke kunde komma til honom, för folcket skul, refwo the taket på huset ther han war, och giorde ett hol på taket, och medh togh släppte neder sängena, ther then borttagne vthi låg.

5. När Jesus såg theras troo, sade han til then borttagna: Min son, tina synder ware tigh förlåtna.

6. Så woro ther någre vthaf the Skriftlärde sittiande, som tänckte i sin hierta:

7. Hwij talar thenne sådana hädelse? Ho kan förlåta synder, vtan allena Gudh?

8. Och strax Jesus förnam thet i sinom Anda, at the sådant tänckte widh sigh sielfwa, sade han til them: Hwij täncken J sådant i edor hierta?

9. Hwilket är lättare säija til then borttagna: Tina synder ware tigh förlåtna; eller säija: Statt vp, och tag tina säng, och gack?

10. Men på thet J skolen weta, at menniskiones Son hafwer macht på jordene förlåta synder, sade han til then borttagna:

11. Tigh säger jagh: Statt vp; tag tina säng, och gack i titt huus.

12. Och strax stod han vp, tog sina säng, och gick vth i allas theras åsyn; så at alle vndrade storliga; och prisade Gudh, säijande: Sådant såge wij aldrig.

13. Och han gick åter vth til hafwet, och alt folcket kom til honom; och han lärde them.

14. Och tå Jesus gick ther fram, såg han Levi, Alphei son, sittiandes widh tollen, och sade til honom: Fölg migh: och han stod vp, och fölgde honom.

15. Och thet begaf sigh, tå han satt til bordz i hans huus, såto ock theslikes månge Publicaner och syndare til bordz medh Jesu och hans Lärjungar: ty the woro månge som hade fölgdt honom.

16. Och tå the Skriftlärde och Phariseer sågo, at han åt medh the Publicaner och syndare, sade the til hans Lärjungar: Hwij äter och dricker han medh Publicaner och syndare?

17. När Jesus thet hörde, sade han til them: The ther helbregda äro, behöfwa icke läkiare, vtan the som krancke äro: jagh är icke kommen til at kalla the rättferdiga, vtan syndare til bättring.

18. Och Johannis lärjungar, och the Phariseers fastade mycket; och the kommo och sade til honom: Hwij fasta Johannis lärjungar och the Phariseers, och tine Lärjungar fasta intet?

19. Sade Jesus til them: Bröllopsfolcket, kunna the fasta, så länge brudgummen är medh them? Så länge the hafwa brudgumman när sigh, kunna the icke fasta.

20. Men the dagar skola komma, at brudgummen skal warda ifrå them tagen; och tå skola the fasta i the dagar.

21. Och ingen sömar en klut af nytt kläde på gammalt kläde: förty, han rifwer doch thet nya stycket ifrå thet gamla, och holet warder wärre.

22. Och ingen låter nytt wijn vthi gamla flaskor; annars slår thet nya winet flaskorna sönder, och winet spilles vth, och flaskorna förderfwas; vtan nytt wijn skal man låta i nya flaskor.

23. Och thet begaf sigh, at han på Sabbathen gick genom sädh; och hans Lärjungar begynte, widh the gingo, taga af axen.

24. Och the Phariseer sade til honom: Sij, hwij giöra the om Sabbathen, thet som icke låfligit är?

25. Tå sade han til them: Hafwen J aldrig läsit hwad David giorde, tå honom omträngde, och war hungrig, han och the ther medh honom woro?

26. Huru han gick in i Gudz huus, vnder then öfwersta Presten Abjathar, och åt skådobröden, hwilke ingom woro låflige äta, vtan Prestomen; och gaf theslikes them som medh honom woro.

27. Och han sade til them: Sabbathen är giord för menniskiones skul, och icke menniskian för Sabbathens skul.

28. Så är nu menniskiones Son en Herre, theslikes ock öfwer Sabbathen.

3. Capitel.

Så gick han åter in i Synagogon, och giorde en man helbregda om Sabbathen, v. 1. Men Phariseerna trachtade efter huru the måtte förgiöra honom: therföre gick han afsides vth til hafwet, och giorde många helbregda, v. 6. Han vthwalde ock tolf Apostlar, v. 13. Sedan swarade han til the Phariseers försmädelse, bewisandes huru the syndade emot then Helga Anda, v. 20. Han lärde them ock hwilke hans rätta bröder och systrar woro, v. 31.

Och han gick åter in vthi Synagogon: och ther war en man, som hade ena bortwisnada hand:

2. Och the wachtade på honom, om han ock skulle bota honom om Sabbathen; på thet at the skulle få anklaga honom.

3. Tå sade han til mannen, som then wisna handen hade: Gack hijt fram.

4. Och sade til them: Hwilket thera är låfligit, giöra wäl om Sabbathen, eller giöra illa? Hielpa lifwet, eller dräpa? Tå tigde the.

5. Tå såg han vppå them medh wrede, och förömkade sigh öfwer theras hiertas blindhet, och sade til mannen: Räck vth tina hand; och han räckte henne vth: och handen wardt honom färdig igen, såsom then andra.

6. Men the Phariseer gingo vth, och höllo strax rådh medh the Herodianer, emot honom, huru the kunde förgiöra honom.

7. Men Jesus medh sina Lärjungar gick afsides bort til hafwet: och honom fölgde ett stort tahl folck, vthaf Galileen, och vthaf Judeen;

8. Och vthaf Jerusalem, och vthaf Jdumeen, och vthaf hinsidon Jordan; och the ther bodde widh Tyrus och Sidon, en ganska stoor hoop folck, som kommo til honom, när the hörde af hans gierningar.

9. Och sade han til sina Lärjungar, at the skulle fly honom en bååt för folcket skul, at the icke skulle trängia honom.

10. Förty han giorde många helbregda, så at the öfwerföllo honom, och wille taga på honom, så månge som några plågo hade.

11. Och the orene andar, när the sågo honom, föllo the neder för honom, och ropade, säijande: Tu äst Gudz Son.

12. Och han hotade them hårdeliga, at the icke skulle vppenbara honom.

13. Och han steg vp på ett berg, och kallade til sigh hwilka han wille; och the kommo til honom.

14. Och tå skickade han tolf, at the skulle wara medh honom, och at han skulle vthsända them til at predika:

15. Och at the skulle hafwa macht, til at bota siukdomar, och vthdrifwa dieflar.

16. Och gaf Simon thet namnet Petrus:

17. Och Jacobus Zebedei son; Johannes Jacobs broder; och nämnde them Boanerges; thet är sagt: Tordöns barn.

18. Och Andreas, och Philippus, och Bartholomeus, och Mattheus, och Thomas, och Jacobus Alphei son, och Thaddeus, och Simon Cananeus:

19. Och Judas Jscharioth, then honom ock förrådde.

20. Och the kommo i huset; och folcket församlade sigh åter, så at the icke tijd hade til at äta.

21. Och när the thetta hörde, som honom åkomne woro, gingo the vth, och wille taga fatt på honom, och sade: Han kommer ifrå sigh.

22. Men the Skriftlärde, som af Jerusalem nederkomne woro, sade: Han hafwer Beelzebub; och medh then öfwersta diefwulen drifwer han dieflar vth.

23. Tå kallade han them til sigh, och sade til them i liknelser: Huru kan en Satan then andra vthdrifwa?

24. Och om ett rike söndrat warder emot sigh sielft, tå kan thet riket icke stå:

25. Och ther ett huus är söndrat emot sigh sielft, thet huset kan icke blifwa ståndandes.

26. Sätter nu Satan sigh vp emot sigh sielf, och är söndrad, tå kan han icke blifwa beståndandes, vtan thet är tå vthe medh honom.

27. Jngen kan infalla vthi ens starcks huus, och taga hans huustyg bort, vtan han först binder then starcka; och så skinnar han hans huus.

28. Sannerliga säger jagh eder: Alla synder warda menniskiors barnom förlåtna; ock försmädelse, ther medh the försmäda:

29. Men then ther försmäder then Heliga Anda, han hafwer ingen förlåtelse i ewig tijd: vtan blifwer saker til ewig fördömelse.

30. Ty the sade: Han hafwer then orena andan.

31. Och tå kom hans bröder, och hans moder; och stodo vthe, och sände några til honom, som honom vthkalla skulle.

32. Och folcket satt när honom, och the sade til honom: Sij, tin moder, och tine bröder äro ther vthe, och sökia efter tigh.

33. Han swarade them, och sade: Ho är min moder, och mine bröder?

34. Och tå han omkring sedt hade på Lärjungarna, som ther kring om honom såto, sade han: Sij, min moder, och mine bröder.

35. Ty then som giör Gudz wilja, han är min broder, och min syster, och min moder.

4. Capitel.

Ther efter satte sigh Jesus vthi ett skep, och lärde folcket om Gudz rikes lägenhet, igenom liknelser; först om en sädesman, v. 1. Sedan om ett lius, v. 21. Åter om ena sädh; och om ett sinapskorn, v. 26. Så foor han öfwer hafwet; och ther vpwäxte en stoor storm: men han näpste wädret, och thet wardt stilla, v. 35.

Och han begynte åter lära widh hafwet: och til honom församlades mycket folck, så at han måste stiga vthi ett skep, och satt ther på hafwet; och alt folcket blef på landet widh hafwet.

2. Och han lärde them mycket genom liknelser; och sade til them vthi sin predikan:

3. Hörer til; sij, en sädesman gick vth til at såå:

4. Och hände sigh widh han sådde, föll somt widh wägen; och foglarna vnder himmelen kommo, och åto thet vp.

5. Men somt föll på steenören, ther icke mycken jord war; och thet gick strax vp: ty ther war icke diup jord.

6. Men tå solen gick vp, förwisnade thet; och efter thet war icke wäl berotat, förtorkades thet.

7. Och somt föll i törne; och törnen wäxte vp, och förqwafde thet; och thet bar ingen frucht.

8. Och somt föll i goda jord, och thet bar frucht, som vpgick, och wäxte: ett bar tretijofalt, och ett sextijofalt, och ett hundradefalt.

9. Och han sade til them: Then ther öron hafwer til at höra, han höre.

10. Tå han nu allena war, sporde the, som medh honom woro, medh the tolf, honom til om thenna liknelsen.

11. Och han sade til them: Eder är gifwit at weta Gudz rikes hemlighet; men them ther vthan til äro, skeer all ting genom liknelser:

12. På thet the skola medh seende ögon see, och doch likwäl icke förnimmat; och medh hörande öron höra, och doch icke förståt: på thet the sigh icke ens skola omwända, och synderna them förlåtna warda.

13. Och han sade til them: Förstån J icke thenna liknelsen? Huru wiljen J tå förstå alla liknelser?

14. Sädesmannen sår ordet.

15. Men thesse äro the som widh wägen äro, ther ordet sådt warder; och the hafwa thet hördt, strax kommer Satan, och tager bort ordet, som sådt war i theras hiertan.

16. Altså äro ock the, som på steenören sådde äro: tå the hafwa hördt ordet, anamma the thet strax medh frögd;

17. Och the hafwa inga rötter i sigh, vtan stå til en tijd: tå någor bedröfwelse kommer vppå, eller förföljelse för ordet skul, strax förargas the.

18. Och thesse äro the som i törne sådde äro; the ther höra ordet;

19. Och thenna werldenes omsorger, och the bedrägelige rikedomar, och mycken annor begärelse, gå ther in, och förqwäfja ordet, och thet warder ofruchtsamt.

20. Och thesse äro the, som vthi goda jord sådde äro; the ther ordet höra, och anammat, och bära frucht, somt tretijofalt, och somt sextijofalt, och somt hundradefalt.

21. Och han sade til them: Jcke warder ett lius vptändt förthenskul, at man skal sättia thet vnder ena skeppo, eller vnder bordet? Skeer thet icke förthenskul, at thet skal vpsättias på liusastakan?

22. Ty intet är fördoldt, som icke vppenbaras skal; eij heller hemligit, som icke skal vpkomma.

23. Then ther öron hafwer til at höra, han höre.

24. Och han sade til them: Seer til hwad J hören: medh hwad mått J mälen, ther skola andra mäla eder medh; och eder warder äntå tilgifwit, J som hören thetta:

25. Ty then ther hafwer, honom warder gifwit; och then ther icke hafwer, af honom skal ock tagit warda thet han hafwer.

26. Och han sade: Så är Gudz rike, som en man kastar ena sädh i jordena;

27. Och sofwer, och står vp, natt och dagh; och säden går vp, och wäxer, så at han ther intet af weet:

28. Ty jorden bär vthaf sigh sielf, först brudd, sedan ax, sedan fulbordat hwete i axena.

29. När nu fruchten mogen är, strax brukar han lijan, ty skördetiden är förhanden.

30. Och han sade: Widh hwem skole wij likna Gudz rike? Och medh hwad liknelse skole wij betekna thet?

31. Thet är såsom ett sinapskorn, hwilket tå thet sådt warder i jordena, är thet mindre än all annor fröö på jordene.

32. Och tå thet sådt är, går thet vp, och warder större än all annor krydder, och får stora grenar, så at foglarna vnder himmelen, måga boo vnder thes skugga.

33. Och medh mång sådana liknelser sade han them ordet, efter som the förmåtte hörat:

34. Och vthan liknelse talade han intet til them: men Lärjungomen vthtydde han all ting afsides.

35. Och then samma dagen, tå aftonen wardt, sade han til them: Lät oß fara vthöfwer, på then andra stranden.

36. Så läto the folcket gå, och togo honom medh skepet, ther han redo vthi war: woro ock theslikes någor annor skep medh honom.

37. Och ther vpwäxte en stoor storm, och wågen slog in i skepet, så at thet förfyltes.

38. Och han sof baak i skepet på ett hyende: tå wäckte the honom vp, och sade til honom: Mästar, skiöter tu intet ther om, at wij förgås?

39. Och tå han vpwäckt war, näpste han wädret, och sade til hafwet: Tig, och war stilla. Och wädret sachtade sigh, och wardt ett stort lugn.

40. Och han sade til them: Hwarföre ären J så rädde? Huru kommer thet til, at J icke hafwen trona?

41. Och the wordo ganska förskräckte, och sade emellan sigh: Ho är thenne? Ty wädret och hafwet äro honom lydig.

5. Capitel.

När han kom öfwer hafwet in i the Gadareners land, mötte honom en som war besatt medh många dieflar: them dref han vth, och lät them fara vthi een swinahiord, v. 1. Kom så tilbaka igen öfwer hafwet, och halp een qwinna ifrå blodgång, v. 21. och 25. Sedan vpwäckte han Jairi dotter af döda, v. 35.

Så kommo the öfwer hafwet, in i the Gadareners engd.

2. Och strax han steg vthu skepet, lop emot honom, vthu grifter, en man, besatt medh then orena andan;

3. Then ther plägade boo vthi grifter: och ingen kunde honom binda medh kädior:

4. Förty han hade många resor warit bunden medh fiättrar, och kädior; och kädiorna woro sletna af honom, och fiättrarna sönderslagne: och ingen kunde späkia honom.

5. Och han war altid, dagh och natt, på bergen, och i grifterna, ropade, och slog sigh sielf medh stenar.

6. Tå han nu såg Jesum fierran ifrå sigh, lop han til, och föll neder för honom;

7. Och ropade medh höga röst, och sade: Hwad hafwer jagh medh tigh giöra, Jesu, thens högstas Gudz Son? Jagh beswär tigh widh Gudh, at tu icke qwäl migh.

8. Tå sade han til honom: Faar vthaf menniskione, tu orene ande.

9. Och sporde han honom: Hwad är titt namn? Swarade han, och sade: Legio är mitt namn; förty wij äre månge.

10. Och han bad honom storliga, at han icke skulle drifwa honom bort vthu then engden.

11. Och ther war widh bergen een stoor swinahiord, then ther gick och födde sigh.

12. Och dieflarna bådo honom alle, säijande: Sändt oß i swinen, at wij må fara in vthi them.

13. Och Jesus tilstadde them thet strax. Och the orene andar drogo strax vth, och foro in vthi swinen: och hiorden brådstörte sigh i hafwet; och the woro widh twtusend; och wordo fördränckte i hafwet.

14. Men the som skiötte swinen, flydde, och förkunnade thet in i staden, och på bygdene: och the gingo vth til at see, hwad skedt war.

15. Och kommo til Jesum, och sågo honom som hade besatt warit, och haft legionen, sittiandes kläddan, och widh sin skiäl; och wordo förfärade.

16. Och the som thet sedt hade, förtälde them hwad then besatta wederfarit war; och om swinen.

17. Och the begynte bedia honom, at han skulle draga vthu theras engd.

18. Och tå han war stigen til skeps, bad honom then som hade besatt warit, at han måtte wara när honom:

19. Men Jesus tilstadde thet icke; vtan sade til honom: Gack tina färde vthi titt huus til tina, och förkunna them, huru stoor ting Herren hafwer giordt medh tigh, och hafwer miskundat sigh öfwer tigh.

20. Och han gick sina färde, och begynte förkunna vthi the tijo städer, huru stoor ting Jesus medh honom giordt hade. Och alle förvndrade sigh.

21. Och tå Jesus war öfwerfaren igen medh skepet, församlades til honom mycket folck; och war widh hafwet.

22. Och sij, ther kom en af Synagogones Öfwerstar, benämnd Jairus: och tå han fick see honom, föll han nedh för hans fötter;

23. Och bad honom storliga, och sade: Min dotter är i sitt yttersta; jagh beder tigh at tu kommer, och lägger händer på henne, at hon måtte wederfås, och lefwa.

24. Och han gick medh honom: och honom fölgde mycket folck, och the trängde honom.

25. Och ther war een qwinna, som hade haft blodgång i tolf åhr:

26. Och hade mycket lidit af mångom läkiarom, och förtärdt ther medh alt sitt, och hade doch ingen hielp förnummit; vtan thet wardt hällre wärre medh henne.

27. Tå hon hörde om Jesu, kom hon ibland folcket baak efter, och tog på hans kläder:

28. Ty hon sade: Kunde jagh åth minsto taga på hans kläder, tå wordo jagh helbregda.

29. Och strax förtorkades hennes blodz källa: och hon kände thet i kroppen, at hon botad war vthaf then plågon.

30. Och Jesus kändet strax i sigh sielf, at kraft vthgången war af honom; och wände sigh om ibland folcket, och sade: Ho kom widh min kläder?

31. Och hans Lärjungar sade til honom: Seer tu icke, folcket tränger tigh på alla sidor, och tu säger: Ho kom widh migh?

32. Och han såg omkring efter henne, som thet giordt hade.

33. Men qwinnan fruchtade, och bäfwade: ty hon wiste hwad medh henne skedt war; och kom, och föll neder för honom, och sade honom alla sanningena.

34. Tå sade han til henne: Dotter, tin troo hafwer giordt tigh helbregda: gack medh frijd, och war helbregda af tine plågo.

35. Wjdh han ännu talade, kommo någre ifrå Synagogones Öfwersta, och sade: Tin dotter är död; hwij giör tu Mästaren yttermera omak?

36. Men strax Jesus hörde talet som sades, sade han til Synagogones Öfwersta: Fruchta tigh intet; allenast troo.

37. Och han tilstadde icke, at honom någor följa skulle, förvtan Petrus, och Jacobus, och Johannes Jacobi broder.

38. Och så kom han i Synagogones Öfwerstas huus, och fick see sorlet, och them som mycket sörgde och greto.

39. Och han gick in, och sade til them: Hwad sorlen J, och gråten? Pigan är icke död; men hon sofwer.

40. Och the giorde gäck af honom. Tå dref han alla vth, och tog medh sigh pigones fader och moder, och them som medh honom woro, och gick in ther pigan låg:

41. Och fattade pigona widh handena, säijandes til henne: Talitha kumi; thet vthtydes: Piga, jagh säger tigh, statt vp.

42. Och strax stod pigan vp, och gick: och hon war widh tolf åhr gammal. Och the wordo öfwermåtton förskräckte.

43. Och han förböd them strängeliga, at ingen skulle thet weta: och böd gifwa henne äta.

6. Capitel.

Så gick han tädan, och kom vthi sitt fädernesland; ther förachtade the honom, v. 1. Men han predikade allestädes, och vthsände sina Apostlar, til at predika, och giöra vndertekn, v. 7. När Herodes thet hörde, meente han, at thet hade warit Johannes, then han hade låtit halshugga i fängelset, v. 14. Och Jesus drog öfwer hafwet i öknen: ther spisade han femtusend män, medh litet förrådh, v. 30. När the foro tilbaka, kom han gångandes til them på watnet, v. 45. Tå han kom i thet landet Genesaret, halp han många siuka til hälso, v. 53.

Och han gick vth tädan, och kom in vthi sitt fädernesland: och hans Lärjungar fölgde honom.

2. Och när Sabbathen kom, begynte han lära i Synagogon; och månge som thet hörde, förvndrade sigh storliga, säijande: Hwadan kommer honom thetta? Och hwad wijsdom är thenne, som honom gifwen är, och sådana krafter som skee igenom hans händer?

3. Är icke thenne then timbermannen, Marie Son, Jacobi broder, och Jose, och Jude, och Simons? Äro ock icke hans systrar här när oß? Och the förargades på honom.

4. Tå sade Jesus til them: En Prophete warder icke förachtad, vtan i sitt fädernesland, och ibland sina fränder, och sitt folck.

5. Och han kunde ther ingen kraft giöra: vtan thet, at han lade händerna på några fåå siuka, och botade them.

6. Och han förvndrade sigh på theras otro: och han gick omkring i byarna allestädz ther omkring, och lärde.

7. Och han kallade för sigh the tolf, tog til at vthsända them, twå och twå; gifwandes them macht emot the orena andar.

8. Och böd them, at the intet skulle taga medh sigh til wägs, vtan käppen allena; icke skräppo, icke brödh, inga penningar i pungen:

9. Vtan the skulle wara skodde; och at the icke skulle kläda sigh vthi twå kiortlar.

10. Och sade til them: Hwar som hälst J ingån vthi ett huus, blifwer ther, til thes J dragen tädan.

11. Och hwilken som icke anammar eder, eller icke hörer eder, går ther vth, och skudder af eder thet stofft som är vnder edra fötter, til witnesbyrd öfwer them. Sannerliga säger jagh eder: Drägeligare warder Sodome och Gomorre på domedagh, än them stadenom.

12. Och the gingo vth, och predikade, at man skulle bättra sigh:

13. Och vthdrefwo många dieflar, och smorde många krancka medh oljo, och botade them.

14. Och fick Konung Herodes thetta höra: ty hans namn war redo kunnigt; och sade: Then Johannes som döpte, är vpstånden ifrå the döda; och therföre giör han sådana krafter.

15. Somlige sade: Thet är Elias; och somlige sade: Thet är en Prophete; eller såsom en af Propheterna.

16. Tå Herodes sådant hörde, sade han: Thenne är Johannes, som jagh halshögg; han är vpstånden ifrå the döda.

17. Ty Herodes hade sändt bort, och låtit gripa Johannes, och satt honom i fängelse, för Herodias, sins broders Philippi hustru skul: ty han hade tagit henne til hustru;

18. Men Johannes sade til Herodes: Tigh är icke låfligit, at hafwa tins broders hustru.

19. Men Herodias gick efter hans argesta, och hade gierna dräpit honom; och kunde doch icke komma thes widh:

20. Ty Herodes fruchtade Johannem, wetandes, at han war en from och helig man; och achtade honom; och lydde honom i mång stycke, och hörde honom gierna.

21. Tå nu en belägen dagh kom, at Herodes, på sin födelse dagh, gaf the öfwersta, och höfwitzmän, och the yppersta i Galileen, en aftonkost;

22. Gick Herodias dotter in, och dansade, och thet behagade Herodi, och them ther medh honom såto widh bordet. Tå sade Konungen til pigona: Bed vthaf migh hwad tu wilt, jagh wil gifwa tigh thet;

23. Och swor henne en eed: Hwad tu bediandes warder af migh, wil jagh gifwa tigh, alt in til hälften af mitt rike.

24. Hon gick vth, och sade til sina moder: Hwad skal jagh bedia? Hon sade: Johannis Döparens hufwud.

25. Och hon gick strax medh hast in til Konungen, och bad, säijandes: Jagh wil, at tu gifwer migh nu strax på ett faat Johannis Döparens hufwud.

26. Tå wardt Konungen bedröfwad: doch för eden skul, och för theras skul som ther såto widh bordet, wille han icke wisa henne af:

27. Vtan strax sände Konungen bödelen, och böd inhämta hans hufwud. Han gick åstadh, och halshögg honom i fångahuset:

28. Och bar fram hans hufwud på ett faat, och fick pigone; och pigan fick thet sine moder.

29. Tå hans lärjungar thet sporde, kommo the, och togo hans lekamen vp, och begrofwo honom.

30. Och Apostlarna församlades til Jesum, och förkunnade honom all stycke; och hwad the giordt och lärdt hade.

31. Tå sade han til them: Kommer J allene afsides medh migh vthi ödemarken, och hwilen eder något litet: ty ther woro månge som gingo til och ifrå, så at the hade icke tijd til at äta.

32. Och så foor han bort afsides til skeps vthi ödemarken.

33. Och folcket såg, at the foro sina färde: och månge kände honom, och lupo tijt tilsammans af alla städer til foot, och kommo fram förr än the, och församlades til honom.

34. Så gick Jesus vth, och fick see thet myckla folcket, och warkunnade sigh öfwer them: förty, the woro såsom fåår, the ingen herdan hade; och begynte lära them mycket.

35. Och tå nu dagen war fast framliden, gingo hans Lärjungar til honom, och sade: Här är öknen, och tiden är fast förliden;

36. Släpp them ifrå tigh, at the måga gå bort i byarna, och torpen här omkring, och köpa sigh brödh: ty the hafwa intet äta.

37. Tå swarade han them, och sade: Gifwer J them äta. Tå sade the til honom: Skole wij gå bort, och köpa för twhundrade penningar brödh, och gifwa them äta?

38. Tå sade han til them: Huru mång brödh hafwen J? Går, och seer til. Och sedan the hade sedt til, sade the: Fem, och twå fiskar.

39. Tå böd han them, at the skulle sättia sigh alle i maatskap, i gröna gräset.

40. Och the satte sigh i hopar, hundrade och hundrade, femtijo och femtijo.

41. Och så tog han the fem brödh, och the twå fiskar; och vplyfte sin ögon til himmelen, tackade, och bröt bröden, och fick sinom Lärjungom, at the skulle läggia för them; och the twå fiskar bytte han emellan them alla.

42. Och the åto alle, och wordo mätte.

43. Och togo sedan vp tolf korgar fulla medh styckiom, och af fiskomen.

44. Och the ther ätit hade, woro widh femtusend mäu.

45. Och strax dref han sina Lärjungar, at the skulle gå til skeps, och fara för honom öfwer hafwet til Bethsaida, medan han skilde folcket ifrå sigh.

46. Och när han hade skildt them ifrå sigh, gick han tädan vp på ett berg, til at bedia.

47. Och tå aftonen kom, war skepet mitt på hafwet, och han på landet allena:

48. Och han såg, at the hade platz medh roende: ty wädret war them emot. Och widh fierde wächten om nattena, kom han til them, gångandes på hafwet; och han wille gå fram om them.

49. Och när the sågo honom gångandes på hafwet, meente the thet hade warit ett spökelse, och ropade:

50. Ty the sågo honom alle, och wordo förskräckte; tå talade han them strax til, och sade til them: Warer widh een godh tröst, jagh äret; warer icke rädde.

51. Och han steg vp til them i skepet, och wädret stillade sigh: och the wordo storliga förskräckte, förvndrande widh sigh sielfwa öfwermåtton.

52. Ty the hade icke fått förstånd af bröden: ty theras hierta war förblindat.

53. Och tå the öfwerfarne woro, kommo the til thet landet Genesaret, och lade ther i hamn.

54. Och när the gingo vthu skepet, kände the honom strax:

55. Och lupo omkring allan then landzändan; och begynte omkring föra the siuka på sängar, tijt the hörde han war.

56. Och hwar han ingick, i byar, eller städer, eller torp, ther lade the kranck a på gatorna, och bådo honom, at the åth minsto måtte taga på hans klädefåll: och så månge som kommo widh honom, the wordo helbregda.

7. Capitel.

Tå disputerade han medh the Phariseer, om the Äldstas stadgar, hwilka the sigh sielfwe hafwa vppå tagit til at hålla, förgätande Gudz budh, v. 1. Och han lärde them, hwar medh menniskian warder orenad, v. 14. Så gick han in til Tyri och Sidons gränsor; ther halp han een Grekisk qwinnos dotter ifrå diefwulen, v. 24. Åter kom han til thet Galileeska hafwet; ther halp han en döfwan, then ock en dumbe war, til sina hälso, v. 31.

Och til honom församlades the Phariseer, och någre af the Skriftlärda, som ifrå Jerusalem komne woro.

2. Och tå the fingo see, at somlige hans Lärjungar åto brödh medh meenliga, thet är, medh otwagna händer, straffade the thet:

3. Ty the Phariseer, och alle Judar äta icke, vtan the altid twå händerna; hållande the Äldstas stadgar:

4. Och när the komne äro vthaf torget, äta the icke vtan the äro twagne. Och mycket sådant är, som the hafwa tagit sigh vppå at hålla, som är, at twå dryckekar, och krukor, och kopparkar, och bord.

5. Sedan frågade honom the Phariseer, och the Skriftlärde: Hwij wandra icke tine Lärjungar efter the stadgar, som the Äldsta vppåbudit hafwa; vtan äta brödh medh otwagna händer?

6. Tå swarade han, och sade til them: Wäl hafwer Esaias propheterat om eder, J skrymtare, som skrifwit är: Thetta folcket ährar migh medh läpparna; men theras hierta är långt ifrå migh:

7. Men fåfängt dyrka the migh, lärande then lärdom, som är menniskiors budh:

8. Ty J bortkasten Gudz budh, och hållen menniskors stadgar, som är, at twå krukor, och dryckekar: och mycket sådant giören J.

9. Och han sade til them: Skiönliga bortkasten J Gudz budh, på thet at J skolen hålla edar stadga.

10. Ty Mose hafwer sagt: Ähra tin fader, och tina moder. Och: Then ther bannar fader eller moger, han skal döden döö.

11. Men J säijen: Een menniskia må säija til fader, och moder: Corban; thet är sagt: Gudi är thet gifwit, som tigh af migh skulle hafwa kommit til nytto.

12. Och tillåten så icke, at han något giör sinom fader, eller sine moder:

13. Och giören Gudz ord om intet medh edar stadga, som J vppå lagt hafwen. Och mycket sådant giören J.

14. Och han kallade til sigh alt folcket, och sade til them: Hörer migh alle, och förstår.

15. Jntet går vthanefter in i menniskiona, thet henne besmitta kan: men thet som går vthaf menniskione, thet är thet som besmittar menniskiona.

16. Then ther hafwer öron til at höra, han höre.

17. Och tå han skildes ifrå folcket, och kom i huset, frågade hans Lärjungar honom om liknelsen.

18. Och han sade til them: Ären J ock så oförståndige? Förstån J icke ännu, at alt thet vthanefter ingår i menniskiona, thet kan icke besmitta henne?

19. Ty thet går icke in i hennes hierta, vtan i buken; och hafwer sin naturliga vthgång, ther all maat medh rensas.

20. Och han sade: Thet vthaf menniskione går, thet besmittar menniskiona:

21. Ty innanefter, vthu menniskiors hierta, vthgå onda tanckar, hoor, bolerij, mandråp,

22. Stöld, girighet, swek, listighet, otuchtighet, ondt öga, hädelse, högfärd, galenskap;

23. All thenna onda stycke gå innanefter vth, och the besmitta menniskiona.

24. Så stod han vp tädan, och gick in i Tyri och Sidons gränsor: och gick in vthi ett huus, och wille at thet ingen weta skulle; och kunde doch icke blifwa fördold.

25. Ty een qwinna, hwilkens dotter hade en oreen anda, strax hon fick höra om honom, kom hon, och föll nedh för hans fötter.

26. Och thet war een Grekisk qwinna, vthaf Syrophenice, och bad honom, at han wille vthdrifwa diefwulen af hennes dotter.

27. Men Jesus sade til henne: Lät barnen först mätte warda; thet är icke höfweligit, at man tager barnens brödh, och kastar för hundarna.

28. Tå swarade hon, och sade til honom: Ja, Herre; doch äta hundarna, vnder bordet, vthaf barnens smolor.

29. Tå sade han til henne: För thetta talet skul, gack; diefwulen är vthgången af tine dotter.

30. Och tå hon kom i sitt huus, fan hon diefwulen vthgången wara, och dottrena liggiandes på sängene.

31. Och tå han åter vthgick ifrå Tyri och Sidons gränsor, kom han til thet Galileeska hafwet, mitt genom the landzändar widh the tijo städer.

32. Och the hade fram för honom en döfwan, then ther ock en dumbe war; och bådo honom, at han wille läggia handena på honom.

33. Tå tog han honom afsides vth ifrå folcket, och satte sina finger i hans öron, och spottade vth, ther medh han tog på hans tungo:

34. Och såg vp i himmelen, suckade, och sade til honom: Hephethah; thet är sagt: Vplät tigh.

35. Och strax öpnades hans öron, och hans tungos band wardt löst; och han talade redeliga.

36. Och böd han them, at the skulle ingom säijat: men ju meer han thet förböd, ju meer the förkunnade thet.

37. Och the förvndrade sigh öfwermåtton, säijande: Alt hafwer han wäl bestält; the döfwa låter han höra, och dumbar tala.

8. Capitel.

Wjdh then tiden, spisade han åter fyratusend menniskior, på vnderligit sätt, v. 1. Och när Phariseerna begärade tekn af honom, blef thet them förnekat, v. 10. Han förwarade ock sina Lärjungar för the Phariseers suurdeg, v. 14. Widh Bethsaida gaf han en blindan sin syyn, v. 22. Och när han kom til Cesarea, frågade han sina Lärjungar, hwad the trodde om honom, v. 27. Och han förkunnade them om sitt lidande; förmanandes them til tolamod och stadighet i bekännelsen, v. 31.

Vthi the dagar, tå folcket war ganska mycket, och hade intet thet the äta kunde, kallade Jesus til sigh sina Lärjungar, och sade til them:

2. Jagh warkunnar migh öfwer folcket: ty the hafwa nu i tre dagar töfwat när migh, och hafwa intet äta:

3. Och om jagh låter them fastande gå heem, gifwas the vp i wägen: ty somlige vthaf them woro komne långwäga.

4. Och hans Lärjungar swarade honom: Hwar tager man brödh här i öknene, ther man them medh mätta kan?

5. Tå sporde han them: Huru mång brödh hafwen J? Swarade the: Siu.

6. Och han böd folcket sättia sigh nedh på jordena: och han tog the siu brödh; tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar, at the skulle läggia them fram: och the lade fram för folcket.

7. Hade the ock några små fiskar: och tå han wälsignadt hade, bad han ock läggia them fram.

8. Så åto the, och wordo mätte: och the togo vp siu korgar medh aflefwor som öfwer woro.

9. Och the ther ätit hade, woro widh fyratusend: och så lät han fara them.

10. Och strax steg han til skeps, medh sina Lärjungar, och kom in til the landzändar Dalmanutha.

11. Och the Phariseer gingo vth, och begynte disputera medh honom, frestande honom, och begärande af honom tekn af himmelen.

12. Tå suckade han i sinom Anda, och sade: Hwij söker thetta slächtet tekn? Sannerliga säger jagh eder; thesso slächte skal intet tekn gifwas.

13. Så gaf han them öfwer; och gick åter i skepet, och foor vthöfwer.

14. Och the hade förgätit taga brödh, så at the hade icke meer än ett brödh medh sigh i skepet.

15. Tå böd han them, säijandes: Seer til, wachter eder för the Phariseers suurdeg, och för Herodis suurdeg.

16. Och the tänckte hijt och tijt, säijandes emellan sigh: Thet äret, wij hafwe intet brödh.

17. Tå Jesus thet förnam, sade han til them: Hwad bekymren J eder, at J hafwen icke brödh? Kunnen J ännu intet achta, eller förstå? Hafwen J ännu edor hierta förblindat?

18. Hafwandes ögon, och seen intet? Och hafwandes öron, och hören intet?

19. Och minnens J icke, tå jagh bröt fem brödh ibland femtusend; huru många korgar vptogen J fulla medh aflefwor? Sade the: Tolf.

20. Och tå jagh bröt siu brödh ibland fyratusend, huru många korgar vptogen J vthaf the aflefwor? The sade: Siu.

21. Och han sade til them: Hwij förstån J tå intet?

22. Och han kom til Bethsaida: och the hade fram för honom en blindan, och bådo honom, at han wille taga på honom.

23. Och så tog han then blinda widh handena, och ledde honom vthu byyn; och spottade i hans ögon, och lade händer på honom, och frågade honom, om han något såg.

24. Tå såg han vp, och sade: Jagh seer folcket gå, lika som thet wore trää.

25. Sedan lade han åter händerna på hans ögon, och giorde thet så, at han fick synen igen: och wardt så botad, at han sedan såg klarliga alla.

26. Och han lät gå honom heem, och sade: Gack intet in i byyn; och säg icke heller thet någrom ther inne.

27. Och Jesus gick vth, och hans Lärjungar, til the byar widh Cesarea, som kallas Philippi; och i wägen frågade han sina Lärjungar, säijandes til them: Hwem säger folcket migh wara?

28. The swarade: Johannes Döparen; och somlige Elias; och somlige en af Propheterna.

29. Tå sade han til them: Hwem säijen J migh wara? Swarade Petrus, och sade til honom: Tu äst Christus.

30. Tå hotade han them, at the skulle ingom säija om honom:

31. Och begynte til at vnderwisa them, at menniskiones Son skulle mycket lida, och förkastas af the Äldsta, och af the öfwersta Presterna, och af the Skriftlärda, och dödas; och efter tre dagar vpstå igen.

32. Och talade han thet talet vppenbart. Tå tog Petrus honom til sigh, och begynte näpsa honom.

33. Tå wände han sigh om, och såg på sina Lärjungar, och näpste Petrum, säijandes: Gack bort ifrå migh, tu Satan: ty tu besinnar icke thet Gudi tilhörer, vtan thet menniskior tilhörer.

34. Och kallade han til sigh folcket, medh sina Lärjungar, och sade til them: Then migh wil följa, han försake sigh sielf, och tage sitt kors vppå sigh, och följe migh.

35. Ty then som wil behålla sitt lijf, han skal mista thet: och then som mister sitt lijf, för mina och Evangelij skul, han skal thet behålla.

36. Ty hwad hielper thet menniskione, om hon kunde winna hela werldena, och togo skada til sin siäl?

37. Eller hwad kan een menniskia gifwa, ther hon sin siäl medh lösa må?

38. Men then som blyjes widh migh, och min ord, vthi thetta horeska och syndiga slächtet; widh honom skal ock menniskiones Son blyjas, när han kommer i sins Faders härlighet, medh the Helga Änglar.

9. Capitel.

Jesus förkunnar sitt rikes härlighet, v. 1. Sex dagar ther efter wardt han förklarad för them vppå ett berg, v. 2. Sedan vnderwiste han them om sin vpståndelse; och om Elia, som komma skulle för Herrans dagh, v. 9. När han kom til Lärjungarna, hade the fram en som war besatt medh en stum anda, then Lärjungarna intet kunde vthdrifwa; men han dref honom vth, v. 14. Åter sade han them om sitt lidande, v. 30. Och förmante them til enighet och ödmiukhet, v. 33. Tå wardt honom sagt om en som giorde vnder i hans namn, v. 38. Och han böd them, at the skulle vndfly förargelse, och wara enige, v. 42.

Och han sade til them: Sannerliga säger jagh eder, någre äro ibland them som här stå, the ther icke skola smaka döden, til thes the få see Gudz rike komma medh kraft.

2. Och efter sex dagar, tog Jesus Petrum, Jacobum, och Johannem til sigh; och hade them allena vp på ett högt berg afsides; och wardt förklarad för them:

3. Och hans kläder wordo klar, och ganska hwijt, såsom sniö, at ingen färgare på jordene kan giöra them så hwijt.

4. Och them syntes Elias, medh Mose; och the talade medh Jesu.

5. Tå swarade Petrus, säijandes til Jesum: Rabbi, här är oß godt at wara; lät oß giöra här tre hyddor, tigh een, Mosi een, och Elie een.

6. Men han wiste icke hwad han sade: ty the woro häpne wordne.

7. Och en skyy kom, som öfwerskygde them; och een röst kom vthaf skyyn, och sade: Thenne är min käre Son; honom hörer.

8. Och i thet samma, som the sågo sigh om, sågo the ingen wara ther när them, vtan allena Jesus.

9. Men tå the gingo neder af berget, böd han them, at the skulle ingom säija hwad the sedt hade, förr än menniskiones Son wore vpstånden ifrå the döda.

10. Och the behöllo thet ordet när sigh, och befrågade emellan sigh, hwad thet skulle wara, at han sade vpstå ifrå the döda.

11. Och the sporde honom, säijande: Hwad är thet, som the Skriftlärde säija, at Elias måste komma först?

12. Men han swarade, och sade til them: Elias skal ju komma först, och sättia all ting i lagh igen: och at menniskiones Son skal mycket lida, och förachtad warda, såsom skrifwit är.

13. Men jagh säger eder: Elias är kommen, och the giorde honom alt thet the wille, såsom skrifwit war om honom.

14. Tå han kom til sina Lärjungar, såg han mycket folck omkring them; och the Skriftlärda disputerande medh them.

15. Och strax alt folcket såg honom, wordo the häpne; och lupo til, och helsade honom.

16. Och han sporde the Skriftlärda: Hwad disputeren J medh them?

17. Och en af folcket swarade, och sade: Mästar, jagh hafwer haft min son hijt til tigh, then ther hafwer en stum anda:

18. Och tå han tager honom fatt, faar han illa medh honom; och han fradgas, och gnislar medh sina tänder, och förtwinar. Jagh talade medh tina Lärjungar, at the skulle drifwa honom vth; och the kunde icke.

19. Tå swarade han honom, och sade: O J otrogna slächte; huru länge skal jagh wara när eder? Huru länge skal jagh lida eder? Leder honom hijt til migh.

20. Och the ledden fram til honom. Tå anden fick see honom, strax foor han illa medh honom; och föll neder på jordena, och wälte sigh, och fradgades.

21. Tå sporde han hans fader til: Huru länge är sedan thetta kom honom vppå? Tå sade han: Vthaf barndom.

22. Och han hafwer ofta kastat honom i elden, och i watnet, at han måtte förgiöra honom: men förmå tu något, så warkunna tigh öfwer oß, och hielp oß.

23. Jesus sade til honom: Om tu troo kant; all ting äro mögelig honom som troor.

24. Och strax ropade drängsens fader, medh gråtande tårar, säijandes: Herre, jagh troor; hielp mina otro.

25. När Jesus såg at folcket lop til medh, näpste han then orena andan, och sade til honom: Tu ande, döfwer och dumbe, jagh biuder tigh, gack vth af honom; och gack intet meer här efter in vthi honom.

26. Så ropade anden, och foor ganska illa medh honom, och gick vth: och han wardt som han hade warit död; så at månge sade: Han är död.

27. Tå tog Jesus honom widh handena, och reste honom vp; och han stod vp.

28. Och när han kom heem i huset, frågade hans Lärjungar honom afsides: Hwij förmåtte icke wij vthdrifwa honom?

29. Sade han til them: Thetta slächtet kan medh ingen ting vthfara, vtan medh böön och fasto.

30. Och the gingo tädan, och wandrade genom Galileen: och han wille icke, at någor skulle wetat.

31. Ty han vnderwiste sina Lärjungar, och sade til them: Menniskiones Son skal warda öfwerantwardad i menniskiors händer, och the skola döda honom; och tå han är dödad, skal han på tredie dagen vpstå.

32. Men the förstodo intet hwad han sade, och torde icke spörja honom.

33. Så kom han til Capernaum: och när han war kommen i huset, sporde han them: Hwad handlade J eder emellan i wägen?

34. Men the tigde: förty the hade handlat emellan sigh i wägen, hwilken af them ypperst war.

35. Och tå han hade satt sigh, kallade han the tolf, och sade til them: Hwilken som wil then främste wara, han skal wara ytterst af allom, och allas tienare.

36. Och så tog han ett barn, och stälte thet mitt ibland them: och tå han hade tagit thet i sin famn, sade han til them:

37. Hwilken som anammar ett sådant barn i mitt namn, han anammar migh: och hwilken migh anammar, han anammar icke migh, vtan honom som migh sändt hafwer.

38. Men Johannes swarade honom, säijandes: Mästar, wij sågom en vthdrifwa dieflar vthi titt namn, och han följer oß icke; och wij förbude honom thet, efter han icke följer oß.

39. Tå sade Jesus: Förbiuder honom icke: ty ingen är then som giör krafter i mitt namn, som snarliga kan tala ondt på migh:

40. Förty then ther icke är emot oß, han är medh oß.

41. Men hwilken som gifwer eder dricka en begare watn, i mitt namn, therföre at J Christo tilhören, sannerliga säger jagh eder, han skal ingalunda mista sin löön.

42. Och hwilken som förargar en af the små som troo på migh, bättre wore honom, at widh hans hals hängdes en qwarnsteen, och han bortkastades vthi hafwet.

43. Nu, om tin hand wore tigh til förargelse, hugg henne af: bättre är tigh enhändtan ingå vthi lifwet, än at tu hafwer twå händer, och faar til helwetet, vthi ewig eld:

44. Ther theras matk icke döör, och elden icke vthsläckes.

45. Och om tin foot wore tigh til förargelse, hugg honom af: tigh är bättre, at tu ingår vthi lifwet halter, än at tu hafwer twå fötter, och warder kastad til helwetet, vthi ewig eld:

46. Ther theras matk icke döör, och elden icke vthsläckes.

47. Och om titt öga wore tigh til förargelse, rif thet vth: bättre är tigh, at tu enögder ingår vthi Gudz rike, än at tu skulle hafwa tw ögon, och bortkastas i helwetes eld:

48. Ther theras matk icke döör, och elden icke vthsläckes.

49. Ty hwar och en måste medh eld saltad warda, och alt offer måste medh salt saltas.

50. Salt är ett godt ting: hwar nu saltet mister sin sälto, hwar medh skal man salta? Hafwer salt vthi eder, och hafwer frijd emellan eder inbyrdes.

10. Capitel.

Så gick han åter in i Judeen, v. 1. Ther swarade han til thet spörsmålet, om hionelags skilnad, v. 2. Tog barn til sigh, och wälsignade them, v. 13. Han swarade ock til then rika ynglingens spörsmål, om goda gierningar, v. 17. Så ock Petro, om theras löön, som för Christi bekännelse något lida, v. 28. Åter sade han them om sitt lidande, v. 32. Tå begärade Zebedei söner, at the måtte blifwa the ypperste i hans rike; ther öfwer knorrade the andre: men han förmante them til ödmiukhet, v. 35. På wägen widh Jericho gaf han en blindan sin syyn, v. 46.

Och tå han stod vp tådan, kom han vthi Judee landzändar, widh sidon af Jordan: och folcket församlades åter til honom; och åter lärde han them, såsom hans seder war.

2. Tå gingo the Phariseer til, och frågade honom: Är thet ock mannenom låfligit skilja sina hustru ifrå sigh? Frestande honom.

3. Tå swarade han, och sade til them: Hwad hafwer Mose budit eder?

4. Sade the: Mose tilstadde skrifwa ett skiljobref, och öfwergifwa henne.

5. Swarade Jesus, och sade til them: För edor hiertas hårdhet skul, skref han eder thetta budet.

6. Men af första skapelsen, hafwer Gudh giordt them, man och qwinno:

7. Förthenskul skal man öfwergifwa sin fader och moder, och blifwa widh sina hustru:

8. Och the tw warda ett kött: så äro the nu icke tw, vtan ett kött.

9. Hwad Gudh hafwer tilhopa fogat, thet skal menniskian icke åthskilja.

10. Och i huset, frågade hans Lärjungar honom på nytt om samma ärende.

11. Och han sade til them: Hwilken som skil sina hustru ifrå sigh, och tager ena andra, han bedrifwer hoor emot henne.

12. Och om qwinnan öfwergifwer sin man, och tager en annan, hon bedrifwer hoor.

13. Och the hade barn til honom, at han skulle taga på them; men Lärjungarna näpste them, som them fram hade.

14. Men när Jesus thet såg, wardt han mißlynt, och sade til them: Läter barnen komma til migh, och förmener them icke: ty sådana hörer Gudz rike til.

15. Sannerliga säger jagh eder: Hwilken som icke vndfår Gudz rike såsom ett barn, han kommer ther aldrig in.

16. Och han tog them vp i famnen, och lade händerna på them, och wälsignade them.

17. Och tå han tädan vthgången war på wägen, lop en til, och föll på knää för honom, och frågade honom: Gode Mästar, hwad skal jagh giöra, at jagh måtte få ewinnerligit lijf?

18. Men Jesus sade til honom: Hwij kallar tu migh godan? Jngen är godh, vtan en, thet är Gudh.

19. Budorden wetst tu: Tu skalt icke bedrifwa hoor: Tu skalt icke dräpa: Tu skalt icke stiäla: Tu skalt icke tala falskt witnesbyrd: Tu skalt ingen bedraga: Ähra tin fader, och moder.

20. Tå swarade han, och sade til honom: Mästar, thet hafwer jagh alt hållet vthaf min vngdom.

21. Jesus såg på honom, och älskade honom, och sade til honom: Ett fattas tigh; gack bort, säl alt thet tu hafwer, och gif the fattiga, och tu skalt få en skatt i himmelen; och kom, fölg migh, och tag korßet vppå tigh.

22. Och han wardt bedröfwad af talet, och gick bort sörjandes: ty han hade många ägodelar.

23. Och Jesus såg sigh om, och sade til sina Lärjungar: Huru swårliga kunna the rike komma in vthi Gudz rike.

24. Men hans Lärjungar wordo förskräckte af hans ord. Tå swarade åter Jesus, och sade til them: Huru swårt är thet, käre barn, them som sättia sina tröst på sina rikedomar, ingå vthi Gudz rike.

25. Lättare är en Cameel gå igenom ett nålsöga, än en rijk gå in vthi Gudz rike.

26. Men the förvndrade sigh öfwermåtton, och sade widh sigh sielfwa: Ho kan tå warda salig?

27. Men Jesus såg på them, och sade: För menniskiom är thet omögeligit; men icke för Gudh: ty när Gudi äro all ting mögelig.

28. Och Petrus begynte säija til honom: Sij, wij hafwe öfwergifwit all ting, och fölgdt tigh.

29. Swarade Jesus, och sade: Sannerliga säger jagh eder: Jngen är then som hafwer öfwergifwit huus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för min, och Evangelij skul;

30. Then icke får hundradefalt igen, nu i thenna tiden, huus, och bröder, och systrar, och mödrar, och barn, och åkrar, medh förföljelsen; och i tilkommande werld ewinnerligit lijf.

31. Men månge the som the främste äro, warda the ytterste, och the ytterste the främste.

32. Och the woro på wägen, gångande vp til Jerusalem: och Jesus gick för them, och the woro förskräckte, och gingo efter honom, fruchtande sigh. Så tog Jesus åter til sigh the tolf, och begynte säija them, hwad honom öfwergå skulle:

33. Sij, wij gåm vp til Jerusalem; och menniskiones Son skal öfwerantwardas the öfwersta Presterna, och the Skriftlärda; och the skola fördöman til dödz, och öfwerantwardan Hedningomen:

34. Och the skola begabban, och hudflängian, bespottan, och dödan; och tredie dagen skal han vpstå igen.

35. Tå gingo til honom Jacobus och Johannes, Zebedei söner, och sade: Mästar, wij wilje at tu giör oß hwad som hälst wij bedie.

36. Sade han til them: Hwad wiljen J jagh skal giöra eder?

37. Sade the til honom: Gif oß, at wij sittie, then ene på tine högra hand, och then andre på tine wänstra, vthi tin härlighet.

38. Men Jesus sade til them: J weten icke hwad J bedien: kunnen J dricka then kalken som jagh dricker? Och döpas medh then döpelsen ther jagh medh döpes?

39. Tå sade the til honom: Ja, kunne wij så. Sade Jesus til them: Then kalken jagh dricker, skolen J ock dricka; och medh then döpelse ther jagh medh döpes, skolen J döpas:

40. Men sittia på mine högra och wänstra hand, står icke migh til at gifwa; vtan them händer thet, som thet beredt är.

41. När the tijo hörde thetta, begynte the wara illa til fridz medh Jacobo och Johanne.

42. Men Jesus kallade them til sigh, och sade til them: J weten, at werldzlige Förstar äro rådande, och the mächtige ibland them hafwa wälde:

43. Men thet skal icke så wara ibland eder: vtan then som ibland eder wil ypperst wara, han skal wara edar tienare.

44. Och then som ibland eder wil wara then främste, han skal wara allas dräng:

45. Ty ock menniskiones Son är icke kommen, på thet han skulle låta tiena sigh; vtan på thet han wille tiena, och gifwa sitt lijf til återlösning för många.

46. Och the kommo til Jericho. Och tå han gick vth af Jericho, och hans Lärjungar, och en mächtig stoor hoop folck; tå satt ther widh wägen en blinder, Bartimeus Timei son, tiggiandes. *

47. Och när han hörde, at thet war Jesus af Nazareth, begynte han ropa, och säija: Jesu Davidz Son, warkunna tigh öfwer migh.

48. Och månge näpste honom, at han skulle tiga: men han ropade thes meer, Davidz Son, warkunna tigh öfwer migh.

49. Så stadnade Jesus, och lät kalla honom. Och the kallade then blinda, och sade til honom: War widh ett godt modh; statt vp, han kallar tigh.

50. Han kastade ifrå sigh sin mantel, stod vp, och kom til Jesum.

51. Tå swarade Jesus, och sade til honom: Hwad wilt tu, at jagh skal giöra tigh? Then blinde sade til honom: Rabboni, at jagh måtte få min syyn.

52. Jesus sade til honom: Gack, tin troo hafwer giordt tigh helbregda. Och strax fick han sin syyn, och fölgde Jesum i wägen.

11. Capitel.

När Jesus nalkades Jerusalem, sände han bort, och lät hämta en åsnafola, och red in i Jerusalem, v. 1. Om aftonen gick han vth til Bethanien. Andre morgonen tå han gick in i staden, förbannade han ett fikonaträ, så at thet torkades, v. 11. Sedan kom han i templet; ther dref han vth them som köpslagade i templet, v. 15. Han lärde ock sina Lärjungar, hwad kraft som war medh trona och bönen, v. 22. Påminte them om försonlighet, v. 25. När han åter kom til Jerusalem, tredie dagen, frågade honom the Phariseer af hwad macht han alt thetta giorde, v. 27. Jesus frågade them igen om Johannis döpelse, v. 29.

Och tå the kommo in moot Jerusalem, til Bethphage, och Bethanien, widh oljoberget, vthsände han twå af sina Lärjungar;

2. Och han sade til them: Går i byyn som för eder är; och strax J kommen ther in, warden J finnande en fola bunden, ther ännu ingen menniskia på suttit hafwer; löser honom, och hafwer honom hijt.

3. Och om någor säger til eder: Hwij giören J thetta? Säger: Herren behöfwer honom; och tå skal han strax sända honom hijt.

4. Så gingo the bort, och funno folan bunden för dörene, widh wägamotet, och löste honom.

5. Och somlige som ther stodo, sade til them: Hwad giören J, at J lösen folan?

6. Tå sade the til them, såsom Jesus hade budit them; och så läto the betämma them.

7. Och the hade folan til Jesum, och kastade sin kläder på honom; och han satte sigh ther vppå.

8. Och månge bredde sin kläder på wägen; och somlige skåro qwistar af trään, och strödde på wägen.

9. Och the ther före gingo, och ther efter fölgde, ropade, och sade: Hosianna; wälsignad ware then som kommer i Herrans namn.

10. Wälsignat ware wårs faders Davidz rike, som kommer i Herrans namn; Hosianna i högdene.

11. Och Herren gick in i Jerusalem, och i templet, och besåg all ting: och när thet led åth aftonen, gick han vth til Bethanien, medh the tolf.

12. Och dagen ther efter, tå the gingo vth ifrå Bethanien, hungrade honom:

13. Och han fick see ett fikonaträ ther långt ifrå, som löf hade: tijt kom han, om han til ewentyrs måtte finna ther något vppå; och tå han kom tijt, fan han ther intet annat än löf: ty thet war icke tå tijd til fikon.

14. Och Jesus swarade, och sade til thet: Äte aldrig någor här efter frucht af tigh til ewig tijd. Och hans Lärjungar hörde thet.

15. Och the kommo til Jerusalem. Och Jesus gick in i templet, och begynte vthdrifwa them som sålde och köpte i templet; och förstörte the wäslares bord, och theras stolar som dufwor sålde:

16. Och stadde icke til, at någor bar något genom templet.

17. Och han lärde, och sade til them: Är icke skrifwit? Mitt huus skal kallas, ett bönehuus allom folckom; men J hafwen giordt thet til een röfware kulo.

18. Och the Skriftlärde, och öfwerste Presterna, fingo thet höra; och begynte sökia efter, huru the kunde förgiöra honom: men the fruchtade för honom: ty alt folcket förvndrade sigh på hans lärdom.

19. Och tå aftonen kom, gick han vthu staden.

20. Och om morgonen gingo the ther fram om, och sågo fikonaträd förtorkat wara in til roten.

21. Tå kom Petrus thet ihogh, och sade til honom: Rabbi, sij, thet fikonaträd som tu bannade är förtorkat.

22. Jesus swarade, och sade til them: Hafwer trona til Gudh.

23. Sannerliga säger jagh eder, hwilken som hälst sade til thetta berg: Häf tigh vp, och kasta tigh i hafwet; och han twiflade intet i sitt hierta, vtan trodde så skee skola som han sade; honom skal skee alt thet han säger.

24. Therföre, säger jagh eder: Alt thet J bedien i edra böner, troor at J fån thet, så skal thet skee eder.

25. Och när J stån och bedien, så förlåten, om J något hafwen emot någon: på thet edar Fader, som i himmelen är, skal ock förlåta eder edra brister.

26. Men om J icke förlåten, så skal icke heller edar Fader, som är i himmelen, förlåta thet J bryten.

27. Och som the kommo åter til Jerusalem, och han gick i templet, kommo til honom the öfwerste Presterna, och the Skriftlärde, och the Äldste;

28. Och the sade til honom: Af hwad macht giör tu thetta? Och hwilken hafwer gifwit tigh thenna machten, at tu thetta giöra skalt?

29. Jesus swarade, och sade til them: Jagh wil ock något spörja eder; swarer migh, så wil jagh säija eder, af hwad macht jagh thetta giör.

30. Johannis döpelse, war then af himmelen, eller af menniskior? Swarer migh.

31. Och the tänckte widh sigh, och sade: Säije wij, af himmelen; tå säger han: Hwij trodden J honom icke tå?

32. Men säije wij, at then war af menniskiom, rädes wij för folcket: ty alle höllo Johannes för en san Prophet.

33. Och så swarade the, säijande til Jesum: Wij wete thet icke. Swarade Jesus, och sade til them: Jcke heller säger jagh eder, af hwad macht jagh thetta giör.

12. Capitel.

Tå sade han them een liknelse om wijngårdzmännerna, som dråposins herras tienare, samt hans son, v. 1. Han swarade ock til theras spörsmål, om skattpenningen, v. 13. Sammaledes til the Sadduceers fråga, om vpståndelsen, v. 18. Och them Skriftlärda, om thet yppersta budet i lagen, v. 28. Så sporde han them igen om Christo, hwars son han war, v. 35. Han straffade ock the Phariseers högfärd, och girigbet, v. 38. Och prisade then fattiga enkiones offer, v. 41.

Och han begynte tala them til i liknelser: En man plantade en wijngård, och gärde ther omkring en gård, och grof en präß, och bygde ett torn: och legde honom vth wijngårdzmännom; och foor så vth i främmande land.

2. Och tå rätta tiden war, sände han sin tienare til wijngårdzmännerna, at han skulle anamma af wijngårdzmännerna vthaf wijngårdsens frucht:

3. Men the togo honom, och slogo honom, och läto honom gå ifrå sigh tomhändtan.

4. Åter sände han til them en annan tienare: then kastade the hufwudet sönder medh steen, och läto honom gå ifrå sigh försmäddan.

5. Åter sände han en annan, then dråpo the; och många andra, somliga hudflängde the, och somliga dråpo the.

6. Så hade han ännu en enda son, then han kär hade; honom sände han ock til them på thet sidsta, säijandes: The hafwa ju een försyyn för min son.

7. Men wijngårdzmännerna sade emellan sigh: Thenne är arfwingen; kommer, läter oß dräpa honom, så warder arfwedelen wår.

8. Tå togo the honom, och dråpo honom, och kastaden vthu wijngården.

9. Hwad skal nu wijngårdzherren giöra? Han skal komma, och förgiöra wijngårdzmännerna, och få wijngården androm.

10. Hafwen J ock icke läsit thenna Skriften? Then stenen, som byggningsmännerna bortkastade, är worden en hörnsteen:

11. Af Herranom är thetta giordt; och är vnderligit för wår ögon.

12. Och the sokte efter at gripa honom; men the räddes för folcket: ty the förstodo, at han sade thenna liknelsen om them. Så gåfwo the honom öfwer, och gingo sin wägh.

13. Och sände the til honom några af the Phariseer, och the Herodianer, at the skulle gripa honom i orden.

14. Tå the kommo, sade the til honom: Mästar, wij wete at tu äst sanferdig, och skiöter om ingen: ty tu seer icke efter menniskiors person, vtan lärer Gudz wägh rätt: Är thet ock rätt, at man gifwer Keisarenom skatt, eller icke? Skole wij gifwan, eller icke gifwan?

15. Men han förstod theras skrymtan, och sade til them: Hwij fresten J migh? Tager hijt penningen, at jagh må see honom.

16. Och the båro honom fram. Tå sade han til them: Hwars beläte och öfwerskrift är thetta? Sade the til honom: Keisarens.

17. Tå swarade Jesus, och sade til them: Så gifwer Keisarenom hwad Keisarenom tilhörer, och Gudi thet Gudi tilhörer. Och the förvndrade sigh på honom.

18. Så kommo the Sadduceer til honom, hwilke säija, at ingen vpståndelse är; och sporde honom, säijande:

19. Mästar, Mose hafwer skrifwit oß, om någors mans broder döör, och låter hustru efter sigh, och låter ingen barn efter sigh, tå skal hans broder taga hans hustru, och vpwäckia sinom broder sädh.

20. Thet woro siu bröder: och then förste tog sigh hustru; och han blef död, och lefde ingen sädh efter sigh.

21. Och then andre tog henne, och blef död; then icke heller lefde sädh efter sigh. Och then tridie sammalunda.

22. Så at siu togo henne, och lefde doch ingen sädh. Sidst af allom, dödde ock hustrun.

23. Hwilkens theras hustru skal hon nu wara, i vpståndelsen, tå the skola vpstå? Ty siu hade haft henne til hustru.

24. Swarade Jesus, och sade til them: J faren wille, therföre at J icke weten Skriftena, eij heller Gudz kraft.

25. Ty tå the vpståndne äro ifrå the döda, tager man sigh icke hustru, och icke gifs heller hustru manne: vtan the äro såsom Änglar, som i himmelen äro.

26. Men om the döda, at the skola vpstå, hafwen J icke läsit J Mose book, huruledes Gudh talade medh honom i buskanom, säijandes: Jagh är Abrahams Gudh, och Jsaacs Gudh, och Jacobs Gudh?

27. Han är icke the dödas Gudh, vtan theras Gudh som lefwa. Så faren J nu mycket wille.

28. Tå gick en fram af the Skriftlärda, then ther på hördt hade, huru the tilhopa disputerat hade, och hade sedt, at han hade wäl swarat them, och sporde honom til: Hwilket är thet yppersta af all budorden?

29. Jesus swarade honom: Thet yppersta af all budorden är thetta: Hör, Jsrael; Herren wår Gudh, är allena Herre.

30. Och: Tu skalt älska tin Herra Gudh, af alt titt hierta, och af allo tine siäl, och af all tin hogh, och af allo tine macht. Thetta är thet yppersta budet.

31. Och thet andra är theßo lijkt: Älska tin nästa, som tigh sielf. Jntet annat budh är större än thessa.

32. Och then Skriftlärde sade til honom: Mästar, tu hafwer alt rätt sagt, at Gudh är en, och ingen annar är förvthan honom.

33. Och at älska honom af alt hierta, och af alt förstånd, och af allo siäl, och af allo macht: och älska sin nästa som sigh sielf, thet är meer än bränneoffer, och all offer.

34. Tå Jesus såg, at han wijsliga swarat hade, sade han til honom: Tu äst icke långt ifrå Gudz rike. Och sedan torde ingen fråga honom.

35. Och swarade Jesus, och sade, lärandes i templet: Huru säija the Skriftlärde, at Christus är Davidz son?

36. Ty David, genom then Helga Anda, säger: Herren sade til min Herra; sätt tigh på min högra hand, til thes jagh hafwer satt tina owänner tigh til en fotapall.

37. Så kallar nu David honom Herra: hwadan är han tå hans son? Och en stoor deel af folcket hörde honom gierna.

38. Och han lärde them, och sade til them: Wachter eder för the Skriftlärda: the gå gierna i sijd kläder, och låta gierna hälsa sigh på torgen;

39. Och sittia gierna främst i Synagogorna, och främst widh bordet i gästaboden:

40. Hwilke vpäta enkiors huus, förebärande långa böner: thesse skola få thes swårare fördömelse.

41. Och satte sigh Jesus twärt emot offerkistona, och såg vppå, huruledes folcket lade penningar i kistona: och månge rike lade mycket in.

42. Och een fattig enkia kom, och lade in twå skärfwar, thet war en penning.

43. Tå kallade han sina Lärjungar til sigh, och sade til them: Sannerliga säger jagh eder: Thenna fattiga enkian lade meer in i kistona, än alle the andre som ther inlade.

44. Ty the hafwa alle inlagt af thet them öfwerlop: men hon inlade, vthaf sin fattigdom, alt thet hon hade, alla sina näring.

13. Capitel.

När han gick vth af templet, förkunnade han sinom Lärjungom om Jerusalems förstöring, rc. berättar sedan om then yttersta dagen, v. 1. Tekn ther til, skulle wara falska Christi, v. 3. Örlig och nödh, v. 7. The Christtrognas förföljelse och oenighet, v. 9. Förödelsens styggelse i thet heliga rumet, v. 14. Falska Propheter, v. 21. Naturens förandring; och menniskiones Sons tekn i skyyn, v. 24. Tå skulle the Christne wara glade, waka och bedia, v. 28.

Och tå han gick vth af templet, sade til honom en af hans Lärjungar: Mästar, se hurudana stenar, och hurudana byggning är thetta.

2. Jesus swarade, och sade til honom: Seer tu thenna stora byggningen? En steen warder icke qwarliggiandes på then andra, then icke afbruten warder.

3. Och tå han satt på oljoberget, twärt emot templet, frågade honom Petrus, och Jacobus, och Johannes, och Andreas, afsides:

4. Säg oß, när thetta skal skee? Och hwad tekn är ther til, när thetta skal alt fulbordas?

5. Swarade Jesus, och begynte säija: Seer til at ingen bedrager eder:

6. Ty månge warda kommande i mitt namn, säijande: Jagh är Christus: och the skola bedraga många.

7. Men när J fån höra örlig, och örligs rychte, warer icke bedröfwade: ty thet måste så skee; men thet är icke strax änden.

8. Thet ena folcket skal vpsättia sigh emot thet andra, och thet ena riket emot thet andra: och jordbäfning skal warda mångastädz; och hunger, och förskräckelser skola warda. Thetta är begynnelsen til wedermödon.

9. Men tagen J eder wahra: ty the skola öfwerantwarda eder in på Rådhusen, och Synagogorna: och J skolen warda hudflängde, och framdragne för Förstar, och Konungar, för mina skul, til ett wittnesbörd öfwer them.

10. Och Evangelium mäste först predikat warda för all folck.

11. När the nu draga eder fram, och öfwerantwarda eder, så hafwer ingen omsorg, hwad J skolen säija; och täncker ther intet på fram före åth: vtan, hwad eder ingifwit warder i samma stunden, thet taler: ty thet ären icke J som talen, vtan then Helge Ande.

12. Och then ene brodren skal öfwerantwarda then andra i döden, och fadren sonen; och barnen skola sigh vpsättia emot föräldrarna, och hielpa til at döda them.

13. Och J skolen warda förhatade af allom, för mitt namn skul: men then som härder in til ändan, han warder salig.

14. Men tå J fån see förödelsens styggelse, ther af sagt är genom Propheten Daniel, ståndandes ther thet icke skal: (then thet läs, han förstå thet) the som tå äro i Judeen, the flyy vp på bergen:

15. Men then ther är på taket, han gånge icke neder i huset, och gånge icke in, til at taga något vthu sitt huus.

16. Och then som är på åkren, han wände icke tilbaka, til at taga sin kläder.

17. Wee them som hafwande äro, eller dija gifwa, i the dagar.

18. Men beder, at edor flycht icke skeer om winteren:

19. Ty i the dagar warder sådana bedröfwelse, at slijk hafwer icke warit, ifrå creaturens begynnelse, them Gudh skapat hafwer, in til nu; och eij heller warder.

20. Och hwar Herren icke hade förkortat the dagar, worde intet kött saligt: men för the vthkorade skul, som han vthkorat hafwer, förkortade han dagarna.

21. När tå någor wille säija til eder: Sij, här är Christus; eller, sij, han är ther: troor thet intet:

22. Ty falske Christi, och falske Propheter skola vphäfwa sigh, och skola giöra tekn och vnder, så at the ock skola förföra the vthkorada, om mögeligit wore.

23. Men tager J eder wahra: sij, jagh hafwer sagt eder all ting fram före åth.

24. Men i the dagar, efter then bedröfwelsen, skal solen förmörkias; och månen skal icke gifwa sitt skeen:

25. Och himmelens stiernor skola nederfalla; och himlarnas krafter skola bäfwa.

26. Och tå skola the få see menniskiones Son komma i skyyn, medh stoor macht och härlighet.

27. Och tå skal han sända sina Änglar, til at församla sina vthkorada, ifrå fyra wäder; ifrå jordenes ända in til himmelens ända.

28. Lärer af sikonaträd een liknelse: När nu thes qwister är kleen, och begynnar bära löf, så weten J, at sommaren är när:

29. Sammalunda ock, när J seen thetta skee, så weter, at thet är när för dörene.

30. Sannerliga säger jagh eder, at thetta slächtet skal icke förgås, förr än alt thetta skedt är.

31. Himmel och jord skola förgås: men min ord skola icke förgås.

32. Men om then dagen, och then stunden, weet ingen; icke Änglarna som i himmelen äro, eij heller Sonen; vtan Fadren allena.

33. Seer til; waker, och beder: ty J weten icke när tiden är.

34. Såsom en man then ther drog bort i främmande land, och lät blifwa sitt huus, och gaf sina tienare macht, och hwarjom och enom sina syslo, och böd dörawachtaren, at han skulle waka.

35. Waker förthenskul: ty J weten icke när huusbonden kommer; antingen om aftonen, eller midnatstijd, eller i hönsgälden, eller om morgonen:

36. At tå han kommer hasteliga, han icke skal finna eder sofwande.

37. Men hwad jagh säger eder, thet säger jagh allom: Waker.

14. Capitel.

För Påskahögtiden, sökia Judarna at fånga och döda Christum, v. 1. När han war i Bethanien, kom een qwinna, och smorde honom medh kostelig smörjelse, v. 3. Strax ther efter, begynte Judas tänckia huru han kunde förråda honom, v. 10. Och Jesus sände, och lät bereda för sigh i Jerusalem; ther åt han Påskalambet, v. 12. Jnstichtade Nattwarden, v. 22. Gick så vth i örtegården til at bedia, v. 32. Blef ther förrådd af Juda, och fången bortförd til Caiphas, v. 43. Ther blef han förhörd, och dömd til döden, v. 53. Petrus förnekar sin Mästare, v. 66.

Och twå dagar ther efter, instundade Påska och Sötbrödzdagarna: och the öfwerste Presterna, och the Skriftlärde sökte efter, huru the kunde swikliga få fatt på honom, och döda honom.

2. Men the sade: Jcke om högtidesdagen, at ett vplop icke skeer ibland folcket.

3. Och tå han war i Bethanien, i then spitelska Simons huus, widh han satt til bordz, kom een qwinna, som hade ett glaas medh oförfalskat och kosteligit Nardus smörjelse; hon bröt glaset sönder, och vthgiöt thet på hans hufwud.

4. Så woro ther någre som icke togo thet wäl widh sigh, och sade: Hwar efter förspilles thenna smörjelsen?

5. Ty thet måtte wäl warit såldt meer än för tryhundrade penningar, och gifwit fattigom; och läto illa på henne.

6. Tå sade Jesus: Läter henne medh frijd; hwij giören J henne illa til fridz? Hon hafwer giordt een godh gierning på migh:

7. Ty Jhafwen altid fattiga när eder; och när som hälst J wiljen, kunnen J giöra them til godo: men migh hafwen J icke altid.

8. Thet hon kunde, thet giorde hon: hon är förekommen at smörja min lekamen til begrafning.

9. Sannerliga säger jagh eder: Hwar thetta Evangelium predikat warder vthi hela werldene, skal ock thetta, som hon giorde, sagt warda, henne til åminnelse.

10. Och Judas Jscharioth, en af the tolf, gick bort til the öfwersta Presterna, på thet han skulle förråda honom them i händer.

11. När the thet hörde, wordo the glade, och låfwade honom, at the wille gifwa honom penningar: och han sökte, huru han lämpeligast kunde förråda honom.

12. På första Sötbrödzdagen, tå man offrade Påskalambet, sade hans Lärjungar til honom: Hwar wilt tu, at wij skole gå och reda til, at tu äter Påskalambet?

13. Och han sände twå af sina Lärjungar, och sade til them: Går in i staden, och ther möter eder en man, bärandes ena kruko watn; följer honom efter:

14. Och hwar han ingår, säger til huusbondan: Mästaren låter säija tigh: Hwar är gästahuset, ther jagh medh minom Lärjungom kan äta Påskalambet?

15. Och han skal wisa eder en stoor saal, beredd och tilpyntad: ther reder til för oß.

16. Och hans Lärjungar gingo vth, och kommo in i staden, och funno som han them sagt hade; och tilredde Påskalambet.

17. Tå nu aftonen wardt, kom han medh the tolf.

18. Och widh the såto til bordz och åto, sade Jesus: Sannerliga säger jagh eder, en af eder, som äter medh migh, skal förråda migh.

19. Men the begynte wara illa til fridz, och sade til honom, hwar i sin stadh: Är thet jagh? Och then andre: Är thet jagh?

20. Han swarade, och sade til them: En af the tolf, then som tager i fatet medh migh.

21. Ja, menniskiones Son warder så gångandes, som skrifwit är om honom: men wee the menniskio, genom hwilken menniskiones Son warder förrådder: the menniskio wore bättre, at hon icke wore född.

22. Och widh the åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt thet, och gaf them, och sade: Tager, äter, thetta är min lekamen.

23. Och tog kalken, och tackade, och gaf them; och the drucko ther af alle.

24. Och sade han til them: Thetta är min blodh, thes nya testamentsens, hwilken för många vthguten warder.

25. Sannerliga säger jagh eder, här efter skal jagh icke dricka af wijnträs frucht, in til then dagen, at jagh dricker thet nytt i Gudz rike.

26. Och tå the hade sagt lofsången, gingo the vth på oljoberget.

27. Och Jesus sade til them: J skolen alle i thenna nattene förargas på migh: ty thet är skrifwit: Jagh skal slå herdan; och fåren warda förskingrat.

28. Men tå jagh är vpstånden, wil jagh gå fram för eder vthi Galileen.

29. Tå sade Petrus til honom: Om än alle förargades, skal jagh icke förargas.

30. Jesus sade til honom: Sannerliga säger jagh tigh, i dagh, i thenna natt, förr än hanen hafwer twå resor galet, skalt tu tre resor försaka migh.

31. Tå sade han äntå ytterligare: Ja, skulle jagh än döö medh tigh, jagh skal icke försaka tigh. Sammalunda sade the ock alle.

32. Och the kommo på then platsen, som kallades Gethsemane. Och han sade til sina Lärjungar: Sitter här, så länge jagh går afsides til at bedia.

33. Och så tog han medh sigh Petrum, och Jacobum, och Johannem, och begynte til at förskräckias, och ängslas;

34. Och sade til them: Min siäl är bedröfwad alt in til döden; blifwer här, och waker.

35. Och han gick litet fram bätter, och föll nedh på jordena, och bad, at om mögeligit wore, skulle then stunden vndgå honom;

36. Och sade: Abba, Fader; all ting äro tigh mögelig: vndrag migh thenna kalken: doch icke hwad jagh wil, vtan hwad tu wilt.

37. Och han kom, och fan them sofwande; och sade til Petrum: Simon, sofwer tu? Förmåtte tu icke waka ena stund?

38. Waker, och beder, at J icke kommen vthi frestelse: anden är wiljog; men kötet är swagt.

39. Och så gick han åter bort, och bad; och talade samma orden.

40. Och tå han kom igen, fan han them åter sofwande: ty theras ögon woro tung; och the wiste icke hwad the honom swarade.

41. Och han kom tredie gången, och sade til them: Ja, sofwer nu, och hwiler eder; thet är nogh, stunden är kommen: sij, menniskiones Son warder öfwerantwardad vthi syndares händer.

42. Står vp, lät oß gå: sij, then migh förråder är hardt när.

43. Och strax, medh samma orden, steg Judas fram, then ther en war af the tolf; och medh honom ett stort tahl folck, medh swärd och stafrar, ifrå the öfwersta Presterna, och the Skriftlärda, och the Äldsta.

44. Så hade then som förrådde honom, gifwit them ett tekn, säijandes: Hwilken jagh kysser, then äret; tager fatt på honom, och förer honom warliga.

45. Och som han kom, trädde han hasteliga fram til honom, och sade til honom: Rabbi, Rabbi; och kyste honom.

46. Tå båro the händer på honom, och grepo honom.

47. Men en, af the ther när stodo, drog vth sitt swärd, och slog öfwersta Prestens tienare, och högg honom ett öra af.

48. Och Jesus swarade, och sade til them: Såsom til en röfware ären J vthgångne, medh swärd och stafrar, til at gripa migh.

49. Jagh hafwer hwar dagh warit när eder i templet, och lärdt, och J togen intet fatt på migh: men thetta skeer, på thet at Skrifterna skola fulbordas.

50. Och Lärjungarna gåfwo honom tå alle öfwer, och flydde.

51. Men en vnger man fölgde honom, klädd på blotta kroppen vthi ett linkläde; och vnge män grepo honom.

52. Men han lät fara linklädet, och kom vndan ifrå them naken.

53. Så ledde the Jesum til then öfwersta Presten, och medh honom församlades alle öfwerste Presterna, och the Äldste, och Skriftlärde:

54. Och Petrus fölgde långt efter honom, til thes han kom vthi then öfwersta Prestens palats; och satte sigh ibland tienarena, och wärmde sigh widh liuset.

55. Men the öfwerste Presterna, och hela Rådet, sökte efter witne emot Jesum, at the måtte låta döda honom; och kunde doch ingen finna:

56. Ty månge hade burit falskt witnesbyrd emot honom: doch giorde theras witnesbyrd icke fyllest.

57. Tå stodo någre vp, och båro falskt witnesbyrd emot honom, och sade:

58. Wij hörde honom säija: Jagh wil nederslå thetta templet, som är medh händer vpbygdt, och i tre dagar sättia ett annat vp igen, vthan händer vpbygdt.

59. Och theras witnesbyrd giorde äntå icke fyllest.

60. Tå stod then öfwerste Presten vp ibland them, och frågade Jesum, säijandes: Swarar tu intet? Hwad witna thesse emot tigh?

61. Men han tigde, och swarade platt intet. Åter sporde then öfwerste Presten, och sade til honom: Äst tu Christus, thens wälsignades Son?

62. Jesus sade: Jagh är så: och J skolen få see menniskiones Son sittia på kraftenes högra hand, och komma i himmelens skyy.

63. Tå ref then öfwerste Presten sin kläder sönder, och sade: Hwad behöfwe wij nu mera witne?

64. J hörden hädelsen: hwad synes eder? Tå fördömde the honom alle, at han war saker til dödz.

65. Och somlige begynte til at spotta på honom, och förtäckia hans ansichte, och slå honom medh näfwarna, säijande til honom: Spå til. Och tienarena kindpustade honom.

66. Och Petrus war nedre i palatset: tå kom een öfwersta Prestens tiensteqwinna:

67. Och tå hon fick see Petrum wärma sigh, såg hon på honom, och sade: Tu wast ock medh Jesu Nazareno.

68. Tå nekade han, och sade: Jagh känner honom intet; eij heller weet jagh hwad tu säger. Och så gick han vth i gården, och hanen gool.

69. Och qwinnan såg honom åter, och begynte säija til the ther når stodo: Thenne är vthaf them.

70. Tå nekade han åter. Och litet ther efter, talade the åter til Petrum, som når stodo: Sannerliga äst tu vthaf them; ty tu äst ock en Galileesk man, och titt mål lyder ther efter.

71. Tå begynte han til at förbanna sigh, och swärja: Jagh känner icke thenna mannen, ther J om talen.

72. Och åter gool hanen. Tå begynte Petrus draga til minnes thet ordet som Jesus hade sagt til honom: Förr än hanen hafwer galet twå resor, skalt tu försaka migh tre resor. Och han begynte til at gråta.

15. Capitel.

Sedan antwardade the honom Pilato, v. 1. Och begärade, at han wille gifwa Barabbam löös, och korsfäfta Jesum, v. 6. Tå lät han hudflängia och korsfästa honom ibland twå röfware, v. 15. Och the kastade lott på hans kläder; hädde och begabbade honom, v. 20. Så gaf han vp andan, medh vndertekn och stort roop, v. 37. Och Joseph af Arimathia begrof honom i een vthuggen graf, v. 42.

Och strax, om morgonen, höllo the öfwerste Presterna rådh, medh the Äldsta, och Skriftlärda, och medh hela Rådet; och bundo Jesum, och ledde honom bort, och antwardade honom Pilato.

2. Och Pilatus frågade honom: Äst tu then Judarnas Konung? Tå swarade han, och sade til honom: Tu säger thet.

3. Och öfwerste Presterna anklagade honom om mång ting.

4. Tå frågade åter Pilatus honom, och sade: Swarar tu intet? Se, huru mång stycke the witna på tigh.

5. Men Jesus swarade sedan platt intet, så at Pilatus förvndrade sigh.

6. Så plägade han i Påskahögtidene gifwa them en fånga löös, hwilken the hälst begärade.

7. Så war ther en, benämnd Barabbas, som gripen war, medh somliga the ther ett vplop giordt hade, och hade vthi vploppet bedrifwit ett dråp.

8. Tå ropade folcket, och begynte bedia, at han skulle giöra them, som hans plägsed altid war.

9. Swarade Pilatus, säijandes: Wiljen J at jagh skal eder löös gifwa Judarnas Konung?

10. Ty han wiste, at the öfwerste Presterna hade vthaf afwund öfwerantwardat honom.

11. Men öfwerste Presterna äggiade folcket, at han hällre skulle gifwa them Barabbam löös.

12. Pilatus swarade åter, och sade til them: Hwad wiljen J tå, at jagh skal giöra honom, then J kallen Judarnas Konung?

13. Tå ropade the åter: Korsfäst honom.

14. Pilatus sade til them: Hwad hafwer han tå illa giordt? Tå ropade the ännu fastare: Korsfäst honom.

15. Så wille tå Pilatus giöra folckena fyllest, och gaf them Barabbam löös: och öfwerantwardade them Jesum, at han skulle hudflängias, och korsfästas.

16. Tå hade krigsknechterna honom in vthi Rådhuset; och kallade tilhopa hela skaran.

17. Och klädde honom vthi ett purpurkläde; och wredo tilhopa ena crono af törne, och satte på honom:

18. Och begynte til at helsa honom: Hel, Judarnas Konung.

19. Och slogo hans hufwud med een röö, och spottade på honom; föllo på knää, och tilbådo honom.

20. Och när the hade så begabbat honom, afklädde the honom purpurklädet, och klädde honom vthi sin egen kläder; och ledde honom vth til at korsfästan.

21. Tå twingade the en man som ther fram gick, benämnd Simon af Cyrene, Alexandri och Rufi fader, then af markene inkom, at han måste bära hans kors.

22. Och the ledde honom på thet rumet Golgotha; thet är, om man thet vthtyder, hufwudskallaplatsen.

23. Och the gåfwo honom bemyrrat wijn dricka; men han tog thet intet til sigh.

24. Och när the hade korsfäst honom, bytte the hans kläder, kastandes lott på them, hwad hwar få skulle:

25. Och thet war widh tredie timan: och the korsfäste honom.

26. Och thet man skylte honom före, war skrifwit öfwer hans hufwud, nemliga, Judarnas Konung.

27. Och the korsfäste medh honom twå röfware; en på hans högra, och then andra på hans wenstra sido.

28. Och så blef Skriften fulbordad, som säger: Jbland ogierningsmän wardt han räknad.

29. Och the som gingo ther fram om, hädde honom, och riste sin hufwud, och sade: Twij tigh: skiönliga slår tu omkull templet, och i tre dagar vpbygger thet:

30. Frija tigh sielfwan, och stig neder af korsset.

31. Sammalunda ock the öfwerste Presterna, giorde spee af honom emellan sigh, widh the Skriftlärda, och sade: Androm hafwer han hulpet, sigh sielfwom kan han icke hielpa.

32. Christus Jsraels Konung, stige nu neder af korßet, at wij måtte thet see, och troo. Och the ther korsfäste woro medh honom, försmädde honom ock.

33. Och i siette timan, wardt ett mörker öfwer alt landet, til nijonde timan.

34. Och i nijonde timan, ropade Jesus medh höga röst, säijandes: Eloi, Eloi, Lamma Sabachthani? Thet är vthtydt: Min Gudh, min Gudh, hwij hafwer tu öfwergifwit migh?

35. Och somlige the ther när stodo, och hörde thet, sade: Sij, Eliam kallar kan.

36. Så lop en til medh en swamp, vpfyltan medh ätikio; then satte han på een röö, och böd honom dricka, och sade: Hålt; lät see om Elias kommer til at taga honom neder.

37. Tå ropade Jesus medh höga röst, och gaf vp andan.

38. Och förlåten i templet remnade i tw stycke, ifrån öfwerst och neder igenom.

39. Tå höfwitzmannen, som stod ther när genmot honom, såg, at han medh ett sådant roop gaf vp andan, sade han: Sannerliga war thenne mannen Gudz Son.

40. Och woro ock qwinnor ther, som långt ifrå thetta skådade: ibland hwilka war Maria Magdalena, och Maria litzle Jacobs och Jose moder, och Salome:

41. Hwilka ock, medan han war i Galileen, hade fölgt honom, och tient honom; och många andra, som medh honom vpfarit hade til Jerusalem.

42. Tå aftonen kom, efter thet war tilredelsedagen, then som går för Sabbathen;

43. Kom Joseph, bördig af then staden Arimathia, en ährlig Rådherre, then ock wänte efter Gudz rike: han tog sigh dristighet til, och gick in til Pilatum, och beddes af honom Jesu lekamen.

44. Tå förvndrade Pilatus, at han allaredo war död; och kallade til sigh höfwitzmannen, och frågade, om han länge sedan död war.

45. Och tå han thet förnummet hade af höfwitzmannenom, gaf han Joseph lekamen.

46. Och han köpte ett lijnkläde, och tog honom nedh, och swepten vthi lijnklädet, och lade honom nedh vthi ena graf, som vthhugggen war vthi ett hälleberg; och wälte en steen för grafwenes dör.

47. Men Maria Magdalena, och Maria Jose, sågo til hwart han lades.

16. Capitel.

Tå Sabbathen framgången war, kommo qwinnor til grafwena, och sågo Herrans Ängel; han bodade them om Christi vpståndelse, v. 1. Sedan vppenbarades han sielf Marie Magdalene, och them som gingo til Emaus, v. 9. På sidstone Apostlomen; och sände them vth i werldena til at predika, v. 14. Och så foor han ifrå them vp i himmelen, v. 19.

Och tå Sabbathen framgången war, köpte Maria Magdalena, och Maria Jacobi, och Salome, wälluchtande krydder; på thet the skulle komma och smörja honom.

2. Och på then ena Sabbathen, kommo the til grafwena, ganska bittida, tå solen vpgick:

3. Och sade emellan sigh sielfwa: Ho skal wälta oß stenen ifrå grafwenes dör?

4. Och tå the sågo til, sågo the stenen wara afwältan, then ganska stoor war.

5. Och när the ingångne woro vthi grafwena, sågo the en vng man sittiandes på högra sidon, klädd i ett sidt hwitt kläde; och the wordo förfärada.

6. Men han sade til them: Warer icke förfärada; J söken Jesum af Nazareth, som korsfäst war; han är vpstånden, han är icke här: sij, rumet ther the hade lagt honom.

7. Men går bort, och säger hans Lärjungar, och Petro, at han går fram för eder vthi Galileen: ther skolen J få see honom, såsom han eder sagt hafwer.

8. Och the gingo hasteliga ther vth, och flydde ifrå grafwene: ty them war bäfning och häpenhet på kommen: icke heller sade the något för någrom; ty the räddes.

9. Men när Jesus vpstånden war om morgonen, på första Sabbathsdagen, syntes han först Marie Magdalene, af hwilka han siu dieflar vthdrifwit hade.

10. Hon lop bort, och bodade them som plägade wara medh honom, the ther sörjande och grätande woro.

11. Och the samme, när the hörde, at han war lefwandes, och war sedder af henne, trodde the intet.

12. Ther efter, tå twå af them wandrade vth åth landzbygden, syntes han them vthi een annor skepelse.

13. Och the gingo ock bort, och bodadt thet them androm; och the trodde icke heller them.

14. Sedan, när the ellofwa såto til bordz, syntes han them, och förkastade them theras otro, och hiertas hårdhet, at the icke trodt hade them, som hade sedt honom wara vpstånden.

15. Och sade til them: Går vth i hela werldena, och prediker Evangelium allom creaturom.

16. Then ther troor, och blifwer döpt, han skal warda salig: men then ther icke troor, han skal warda fördömd.

17. Men them som troo, skola thesse tekn efterfölja: genom mitt namn skola the vthdrifwa dieflar; the skola tala medh nya tungor.

18. The skola fördrifwa ormar: och om the dricka något thet dödeligit är, skal thet them intet skada: på the krancka skola the läggia händerna, så warder thet bättre medh them.

19. Tå nu Herren Jesus medh them talat hade, wardt han vptagen i himmelen, och sitter på Gudz högra hand.

20. Men the gingo vth, och predikade allestädz; och Herren werckade medh them, och stadfäste ordet medh efterföljande tekn.