Psaltaren

1. Psalm.

Thenne Psalm är en ingång, och ett företaal på hela Psaltaren, som lärer hwar vthinnan then rätta saligheten står; och hwilke som gudfruchtige eller ogudachtige äro, v. 1. The gudfruchtigas lägenhet liknar han widh ett trä planterat widh watubäcker, v. 3. The ogudachtigas, medh agnar, som wädret bortförer, v. 4. Therföre hafwer HERREN the gudfruchtiga kär: men the ogudachtige skola ewinnnerliga förgås, v. 6.

Säll är then som icke wandrar vthi the ogudachtigas rådh, och icke träder in vppå the syndares wägh; eij heller sitter ther the bespottare sittia.

2. Vtan hafwer lust til HERRANS lagh, och talar om hans lagh både dagh och natt.

3. Han är såsom ett trä planterat widh watubäcker, hwilket sina frucht bär i sinom tijd, och thes lööf förfalna intet: och hwad han giör thet lyckas wäl.

4. Men the ogudachtige äro icke så; vtan såsom agnar, som wädret bortförer.

5. Therföre blifwa icke the ogudachtige i domenom, eller syndarena i the rättferdigas församling.

6. Ty HERREN känner the rättferdigas wägh: men the ogudachtigas wägh förgås.

2. Psalm.

Thenne Psalm är een härlig prophetia om Christo och hans andeliga rike, hwilket Hedningarna, Konungar, och mycket folck på thet häfftigaste skola sigh emot sättia, v. 1. Men HERREN skal thet ewinnerliga vppehålla, v. 4. Sedan talar han om Christo, och hans Gudomeliga macht, v. 6. Förmanar alla menniskior, at the anamma och hylla honom, v. 10. Så framt the vthi hans wrede icke wilja ewinnerliga förtappade blifwa, v. 12.

Hwarföre wredgas Hedningarna, och folcken tala så fåfängt?

2. Konungarna på jordene resa sigh vp; och herrarna rådslå medh hwar annan, emot HERRAN och hans Smorda.

3. Lät oß sönderslita theras boijor; och kasta theras band bort ifrån oß.

4. Men then i himmelen boor begabbar them; och Herren bespottar them.

5. Han skal en gång tala medh them i sine wrede; och medh sine grymhet skal han förskräckia them.

6. Men jagh hafwer insatt min Konung på mitt helga berg Zion:

7. Jagh wil om ett sådant sätt predika, som HERREN til migh sagt hafwer: tu äst min son, i dagh hafwer jagh födt tigh.

8. Eska af migh, så wil jagh gifwa tigh Hedningarna til arfs; och werldenes ändar til egendom.

9. Tu skalt sönderslå them medh jernspiro; såsom leerpottor skal tu sönderkrossa them.

10. Så läter nu vnderwisa eder, J Konungar; och läter tuchta eder, J domare på jordene.

11. Tiener HERRANOM medh fruchtan; och frögder eder medh bäfwande.

12. Hyller Sonen, at han icke förtörnas, och J förgås på wägenom; ty hans wrede skal snart begynna at bränna: men salige äro alle the som trösta på honom.

3. Psalm.

Är en Bönepsalm, ther vthi David, tå han af sin vproriska son Absalom fördrifwen war, klagar öfwer sina många fiendar, v. 1. Ställer them för ögonen Gudz thens Alsmächtigas hielp och närwarelse, v. 3. Gifwer sigh tryggeliga vnder hans beskärm, v. 5. Ropar til HERRAN om hielp och vndsättning, emot thessa sina fiendar, v. 7.

En Psalm Davidz, tå han flydde för sin son Absalom.

2. Ach HERRE! huru månge äro mine fiender? Och så månge sättia sigh vp emot migh.

3. Månge säija om mina siäl: Hon hafwer ingen hielp när Gudi. Sela.

4. Men tu, HERRE, äst skölden för migh, och then migh til ähro sätter, och mitt hufwud vprätter.

5. Jagh ropar til HERRAN medh mine röst, så hörer han migh af sitt helga berg. Sela.

6. Jagh ligger och sofwer, och waknar vp; ty HERREN vppehåller migh.

7. Jagh fruchtar migh intet för mång hundrad tusend, the som läggia sigh emot migh alt omkring.

8. Vp, HERRE, och hielp migh, min Gudh: ty tu slår alla mina fiendar på kindbenet; och sönderbryter the ogudachtigas tänder.

9. När HERRANOM finner man hielp; och tin wälsignelse öfwer titt folck. Sela.

4. Psalm.

Är en Bönepsalm, ther vthi David åkallar Gudh om hielp emot the vproriska, v. 2. Straffar them, och förmanar, at the besinna sigh, v. 3. Lärer at rikedomar eller ymnighet är icke thet högsta goda, vtan Gudz barmhertighet, ynnest, och nåde, v. 7. Ther på han sigh tryggeliga förlåter, v. 9.

En Psalm Davidz, til at föresiunga på strängiaspel.

2. Hör migh när jagh ropar, mine rättferdighets Gudh; tu som tröster migh i ångest: war migh nådelig, och hör mina böön.

3. Jherrar, huru länge skal min ähra skämd warda? Hwij hafwen J fåfängeligheten så kär, och älsken lögnen? Sela.

4. Besinner doch, at HERREN förer sina heliga vnderliga: HERREN hörer, när jagh åkallar honom.

5. Warden J wrede, så synder icke: taler medh edor hierta på edra sänger, och bider. Sela.

6. Offrer rättferdighet; och tröster vppå HERRAN.

7. Månge säija: Huru skulle then wisa oß hwad godt är? Men vplyft HERRE öfwer oß tins ansichtes lius.

8. Tu frögdar mitt hierta, ändoch the andre mycket wijn och korn hafwa.

9. Jagh ligger och sofwer alstinges i frijd: ty allena tu HERRE hielper migh, at jagh må säker boo.

5. Psalm.

En Bönepsalm emot alla falska lärare, och ogudachtiga: hwilka han här afmålar medh sina lifliga färgor, beder at Gudh wille honom för them nådeligen bewara, v. 2. Och them förstöra, v. 5. Flyr til Gudz barmhertighet om hielp emot sina fiendar, v. 8. Beder at Gudh wille straffa them for theras ondsko, v. 10. Och wälsignar them som sigh på honom förlåta, v. 12.

En Psalm Davidz, til at föresiunga för arfwet.

2. HERRE hör min ord; gif acht vppå mitt taal.

3. Gif acht vppå mitt roop, min Konung, och min Gudh; ty jagh wil bedia in för tigh.

4. HERRE bittida hör mina röst: bittida wil jagh skicka migh til tigh, och taga ther wahra vppå.

5. Ty tu äst icke then Gudh, hwilkom ett ogudachtigt wäsende behagar: then ther ond är, han blifwer icke för tigh.

6. The stoorordige bestå intet för tin ögon: alla ogierningsmän hatar tu.

7. Tu förgiör the lögnachtiga: HERREN hafwer een styggelse widh the blodgiruga och falska.

8. Men jagh wil gå in i titt huus på tina stora barmhertighet; och tilbedia emot titt helga tempel i tine fruchtan.

9. HERRE, led migh i tine rättferdighet, för mina fiendar skul: giör tin wägh rättan för migh.

10. Ty vthi theras mun är intet wist; theras innersta är wedermöda: theras strupe är een öppen graf; medh theras tungor skrymta the.

11. Döm them, Gudh, at the måga falla af sitt vpsåt: drif them vth för theras stora öfwerträdelse skul; ty the äro tigh gensträfwige.

12. Lät glädia sigh alla them som trösta vppå tigh, ewinnerliga lät them frögda sigh; ty tu beskärmar them: lät them i tigh glada wara, som titt namn kärt hafwa.

13. Ty tu, HERRE, wälsignar the rättferdiga: tu kröner them medh nåde, såsom medh en sköld.

6. Psalm.

En Bönepsalm, vthi hwilken David medh suckan och tårar bekänner sina många synder, medh hwilka han Gudh så högeligen förtörnat hafwer, v. 2. Sedan flyr han til Gudz innerliga barmhertighet om miskund och nåde, v. 3. Frögdar sigh emot sina fiendar, som sade honom wara öfwergifwen af Gudi, v. 9. Och vthlåfwar sanskyldig bättring, v. 11.

En Psalm Davidz, til at föresiunga på otta stränger.

2. Ach HERRE! straffa migh icke i tine wrede, och näps migh icke i tine grymhet.

3. HERRE, war migh nådelig, ty jagh är swagh: hela migh, HERRE, ty mine been äro förskräckte.

4. Och min siäl är swårliga förskräckt: ach HERRE, huru länge?

5. Wändt tigh, HERRE, och vndsätt mina siäl: hielp migh för tina mildhet skul.

6. Ty i döden täncker man intet på tigh: ho wil tacka tigh i helwete?

7. Jagh är så trött af suckande: jagh giör mina säng flytande i hela nattene; och wäter mitt lägre medh mina tårar.

8. Mitt ansichte är förfallet af sorg, och är gammalt wordet: ty jagh warder trängd på alla sidor.

9. Wjker ifrå migh alle ogierningsmän; ty HERREN hörer min gråt.

10. HERREN hörer mina böön; mina böön anammar HERREN.

11. Alle mine fiender komme på skam, och förskräckes swårliga; wände sigh tilbaka, och komme på skam hasteliga.

7. Psalm.

Är en Bönepsalm, medh hwilken David beder emot Simei Jemini son, och andra sina förföljare, v. 2. Önskar sin siäl olycko, så framt han skyldig är, v. 4. Beder at Gudh wille ansee hans oskyldighet, och förhielpa honom til sitt Konungsliga ämbete igen, v. 7. Förmanar sina owänner at the bättra sigh, så framt the wilja vndwika Gudz hämnd och wrede, v. 12. Tackar så ändtlig Gudh, och befaller honom sin saak, v. 18.

Davidz oskyldighet, ther han om sång HERRANOM, för Chus ord skul then Jeminitens.

2. Vppå tigh, HERRE, tröstar jagh, min Gudh: hielp migh ifrån alla mina förföljare, och vndsätt migh.

3. At the icke få mina siäl fatt såsom leijon, och sönderslita henne, efter ingen hielpare är.

4. HERRE min Gudh, hafwer jagh sådant giordt; och är orätt i mina händer:

5. Hafwer jagh wedergullet them ondt som migh medh frijd läto; eller giordt them skada som mine fiender woro vthan saak:

6. Så förfölje min fiende mina siäl, och få henne fatt; och nedertrampe mitt lijf på markena, och läggie mina ähro vthi stofft: Sela.

7. Statt vp, HERRE, i tine wrede; vphäf tigh öfwer mina fiendars grymhet: och hielp migh åter in i thet ämbete, som tu migh befalt hafwer.

8. At folcket må åter församla sigh til tigh: och för theras skul kom vp igen.

9. HERREN är domare öfwer folcken: döm migh, HERRE, efter mina rättferdighet och fromhet.

10. Lät på the ogudachtigas ondsko en ända warda, och fordra the rättferdiga: ty tu rättferdige Gudh pröfwar hierta och niurar.

11. Mjn sköld är när Gudi, hwilken the rätthiertade hielper.

12. Gudh är en rätt domare; och en Gudh som dageliga hotas.

13. Wil man icke omwända sigh, så hafwer han hwäßt sitt swärd; och spänt sin boga, och måttar til.

14. Och hafwer lagt ther dödelig skått vppå; sina pilar hafwer han tilredt til at förderfwa.

15. Sij, thenne hafwer ondt i sinnet, medh olycko är han hafwandes; men ett feel skal han föda.

16. Han hafwer grafwet ena groop, och kastat ther grant vth; och är i then gropena fallen, som han giordt hade.

17. Hans olycka skal vppå hans hufwud komma; och hans arghet vppå hans hießa falla.

18. Jagh tackar HERRANOM för hans rättferdighet skul; och wil lofwa HERRANS namn thens alrahögstas.

8. Psalm.

David förvndrar sigh öfwer Gudz härliga namn, hwilket igenom spenabarnas mun, thet är, vthan lekamlig macht, genom trona och ordet warder vthspridt, v. 2. Sedan prisar han Gudz namn af skapelsen, v. 4. Af menniskiones återlösning, v. 5. Propheterar så medh thet samma om Christi förnedring, rike, och herradöme öfwer all ting i himmelen och på jordene.

En Psalm Davidz, til at föresiunga på Gittith.

2. HERRE wår Herre, huru härligit är titt namn i all land, ther man tackar tigh i himmelen.

3. Vthaf vnga barnas och spenabarnas mun, hafwer tu ena macht vprättat, för tina owänner skul; at tu skalt nederläggia owännen, och then hämngiruga.

4. Ty jagh skal see himlarna, tins fingers werck; månan och stiernorna som tu beredt hafwer.

5. Hwad är menniskian, at tu täncker på henne? Eller menniskiones son, at tu låter tigh wårda om honom?

6. Tu skalt låta honom en liten tijd af Gudi öfwergifwen warda: men medh ähro och härlighet skalt tu kröna honom.

7. Tu skalt giöra honom til en herra öfwer tina händers werck; all ting hafwer tu vnder hans fötter lagt:

8. Fåår och fää altsamman; wildiuren ock så ther til:

9. Foglarna vnder himmelen; och fiskarna i hafwet, och hwad i hafwena går.

10. HERRE wår Herre, huru härligit är titt namn i all land.

9. Psalm.

Är een tacksäijelse, för then seger Gudh honom emot sina fiendar gifwit hafwer, v. 2. Nemliga Gudh, som hielper the förtryckta, och nederlägger the ogudachtiga, v. 5. En rättferdig domare, och alla gudfruchtigas tilflycht, v. 8. Sedan beder han at Gudh wille hielpa honom ifrån andra fiendar, af hwilka han högeliga trängd warder, v. 14. På thet han må prisa honom therföre, v. 15. Besynnerlig för hans rättferdighet emot the ogudachtiga, v. 17. Önskar at Gudh wille bewisa sin macht emot them, på thet the må kunna besinna at the äro menniskior, v. 18.

En Psalm Davidz, om then skiöna vngdomen til at föresiunga.

2. Jagh tackar HERRANOM af alt hierta, och förtäljer all tin vnder.

3. Jagh frögdar migh, och är gladh i tigh; och lofwar titt namn, tu Alrahögste.

4. At tu mina owänner tilbaka drifwit hafwer: the äro fallne och förgångne för tigh.

5. Ty tu drifwer min rätt och min saak: tu sitter på stolen en rätt domare.

6. Tu straffar Hedningarna, och förgiör the ogudachtiga: theras namn vthskrapar tu til ewig tijd.

7. Fiendarnas swärd hafwa en ända; städerna hafwer tu omstört: theras åminnelse är förgången medh them.

8. Men HERREN blifwer ewinnerliga: sin stool hafwer han beredt til doms.

9. Och han skal döma jordenes kretz rätt; och regera folcket rättsinneliga.

10. Och HERREN är thens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene:

11. Therföre hoppas til tigh the som titt namn känna; ty tu förlåter icke them som sökia tigh, HERRE.

12. Lofwer HERRAN, then i Zion boor: förkunner ibland folcken hans werck.

13. Ty han kommer ihogh, och frågar efter theras blodh: han förgäter icke the fattigas roop.

14. HERRE, war migh nådelig: se til mitt elände ibland owänner, tu som vphäfwer migh vthu dödsens portom:

15. På thet jagh skal förtälja all tin prijs vthi dottrenes Zions portom: at jagh öfwer tina hielp gladh wara må.

16. Hedningarna äro försänckte vthi then groop som the tilredt hade: theras foot är fången i nätet som the vpstält hade.

17. Så förnimmer man at HERREN skaffar rätt: then ogudachtige är besnärd vthi sina händers werck, genom ordet. Sela.

18. Ach at the ogudachtige til helwetet wände worde, och alle Hedningar som Gudh förgäta.

19. Ty han skal icke så alstinges förgäta then fattiga: och the eländas hopp skal icke förtappat warda ewinnerliga.

20. HERRE, statt vp, at menniskiorna icke få öfwerhandena: lät alla Hedningar för tigh dömda wara.

21. Gif them, HERRE, en mästare, at Hedningarna måga förnimma, at the menniskior äro. Sela!

10. Psalm.

Är en bitter klagan öfwer tyranner, församlingenes fiendar, och theras listiga anslag emot Gudz folck, v. 1. Sedan afmålar han theras ondsko medh alla sina färgor, v. 3. Beder Gudh, han wille frälsa the gudfruchtiga, som vthan skuld förtryckte warda, v. 12. Och efter sin rättferdighet straffa the ogudachtiga, och them til intet giöra, v. 15.

HERRE, hwij träder tu så långt ifrå? Fördöljer tigh i nödenes tijd?

2. Så länge then ogudachtige öfwerhandena hafwer, måste then elände lida: the hålla medh hwar annan, och vptänckia arga list.

3. Ty then ogudachtige berömer sigh af sitt sielfswåld: och then giruge wälsignar sigh, och lastar HERRAN.

4. Then ogudachtige är så stålt och wredh, at han frågar efter ingen: vthi alla sina tanckar håller han Gudh för intet.

5. Han håller fram medh thet han före hafwer: tine domar äro fierran ifrå honom: han handlar högmodeliga medh alla sina fiendar.

6. Han säger i sitt hierta: Jagh warder aldrig omstött: thet skal ingen nödh hafwa i ewig tijd.

7. Hans mun är full medh bannor, falskhet och bedrägerij; hans tunga kommer mödo och arbete åstadh.

8. Han sitter i försåt i gårdomen: han dräper the oskyldiga hemliga: hans ögon wachta efter the fattiga.

9. Han wachtar i hemlig rum såsom ett leijon i kulone; han wachtar efter at han må gripa then elända: och han griper honom, tå han drager honom i sitt nåt.

10. Han förkroßar och nedertrycker, och til jordena slår then fattiga medh wåld.

11. Han säger i sitt hierta: Gudh hafwer förgätet thet: han hafwer bortdolt sitt ansichte, han seer thet aldrig.

12. Statt vp, HERRE Gudh; vphäf tina hand: förgät icke then elända.

13. Hwij skal then ogudachtige försmäda Gudh, och i sitt hierta säija: Tu skiöter ther intet om?

14. Tu seer thet ju: förty tu skådar wedermödo och jämmer, thet står i tina händer: the fattige befalla thet tigh; tu äst the faderlösas hielpare.

15. Bryt sönder thens ogudachtigas arm, och besök thet onda; så skal man hans ogudachtiga wäsende intet meer finna.

16. HERREN är Konung altid och ewinnerliga: Hedningarna måste förgås vthu hans land.

17. The fattigas trängtan hörer tu, HERRE; theras hierta är wißt, at titt öra achtar ther vppå:

18. At tu skaffar them faderlösa och fattiga rätt; at menniskian icke meer skal högmodas på jordene.

11. Psalm.

Är en Tröstpsalm, medh hwilken han låter förnimma, sigh icke wilja mera fly för Sauls wåld och tyrannij: efter som en part styrckte honom, v. 1. Medan Gudh är rättferdig, alsmächtig, och en hiertans ransakare, och seer på alla menniskiors tanckar och anslag, v. 4. Förmår förhindra the ogudachtiga, och beskydda the froma, v. 6.

En Psalm Davidz, til at föresiunga. Jagh förtröstar på HERRAN: huru säijen J tå til mina siäl, at hon skal flyga såsom en fogel på edro berge?

2. Ty sij, the ogudachtige spänna bogan, och läggia sina pilar på strängen, til at ther medh hemliga skiuta the froma.

3. Ty the sönderrifwa grunden; hwad skulle then rättferdige vthrätta?

4. HERREN är i sitt helga tempel; HERRANS stool är i himmelen: hans ögon see ther vppå; hans ögnahwarf pröfwa menniskiors barn.

5. HERREN pröfwar then rättferdiga: hans siäl hatar then ogudachtiga, och them ther gierna orätt bruka.

6. Han skal låta regna öfwer the ogudachtiga liungande, eld och swafwel; och skal gifwa them owäder til löna.

7. HERREN är rättferdig, och hafwer rätthetena kär: therföre at theras ansichte skådar vppå thet rätt är.

12. Psalm.

Är en Bönepsalm, at efter the rättsinnige äro fåå, v. 2. Och the ogudachtige och otrogne äro månge, v. 3. Gudh wille therföre vthrota alla skrymtare och tyranner, v. 4. Och efter sitt löfte hielpa the förtryckta, v. 6. Bewara sitt ord reent och oförfalskat, v. 7. Låter så förnimma huru skadelige the äro, v. 9.

En Psalm Davidz, til at föresiunga på otta stränger.

2. Hjelp HERRE; the helige äro förminskade: och the trogne äro fåå ibland menniskiors barn.

3. Then ene talar medh then andra onyttig ting; och skrymta, och lära vthaf oens hierta.

4. HERREN vthrote alt skrymterij, och the tungo som stoor ord talar.

5. The ther säija: Wår tunga skal hafwa öfwerhandena; oß bör tala; ho är wår herre?

6. Efter nu the elände förtryckte warda, och the fattige sucka, wil jagh vp, säger HERREN: Jagh wil skaffa en hielp, at man frimodeliga lära skal.

7. HERRANS taal är klart såsom genomlutrat silfwer i enom leerdägel, bepröfwat siu resor.

8. Tu HERRE, bewara them, och förwara oß för thetta slächtet til ewig tijd.

9. Ty thet warder allestäds fullt medh ogudachtiga, ther sådana löst folck ibland menniskiorna rådande är.

13. Psalm.

David stadder vthi alsomstörsta hiertans ångest, klagar bitterliga at han är af Gudi öfwergifwen, v. 2. Åkallar så Gudh om hielp, på thet han icke måtte blifwa borto i sin bedröfwelse, finom owännom til glädie, v. 4. Frögdar sigh i trone, at han är böönhörd, och vthlåfwar sigh wilja blifwa Gudi therföre tacksam, v. 6.

En Psalm Davidz, til at föresiunga.

2. HERRE, huru länge wilt tu så platt förgäta migh? Huru länge fördöljer tu titt ansichte för migh?

3. Huru länge skal jagh sörja i mine siäl, och ängslas i mitt hierta dagliga? Huru länge skal min owän förhäfwa sigh öfwer migh?

4. Skåda doch, och hör migh, HERRE min Gudh: vplys min ögon, at jagh icke bortsomnar i dödenom.

5. At min owän icke skal beröma sigh, at han är migh öfwermächtig worden; och mine motståndare glädia sigh, at jagh nedre ligger.

6. Men jagh tröstar ther vppå, at tu så nådelig äst: mitt hierta gläder sigh, at tu så gierna hielper. Jagh wil siunga HERRANOM, at han så wäl emot migh giör.

14. Psalm.

Är en innerlig klagan öfwer menniskiones förderfwade natur, så at somlige framhärda som dårar vthi Epicurisk säkerhet och Gudz föracht, v. 1. Hwilket han bewiser af Gudz eget witnesbyrd, som ransakar hiertan, v. 2. Hotar them som HERRAN förachta, och hans heliga förfölja, medh Gudz hämnd och wrede, v. 4. Önskar hierteligen at Christus then vthlåfwade Mess as må komma, sitt folck til förloßning, v. 7.

En Psalm Davidz, til at föresiunga. The dårar säija i sitt hierta: Thet är ingen Gudh til: the doga intet, och äro en styggelse medh sitt wäsende; thet är ingen som wäl giör.

2. HERREN såg af himmelen vppå menniskiors barn, at han see skulle om ther någor förståndig wore, och efter Gudh frågade.

3. Men the äro alle afwekne, och allesammans odogse? Thet är ingen som wäl giör, ja icke en.

4. Wjl tå ingen af the ogierningsmän thet märckia; the som mitt folck vpfräta, på thet the måga föda sigh: men HERRAN åkalla the intet.

5. Ther fruchta the sigh: men Gudh är när the rättferdigas slächte.

6. Jskämmen then fattigas rådh: men Gudh är hans tröst.

7. Ach! at hielpen af Zion öfwer Jsrael komme, och HERREN sitt fångna folck förlossade: så skulle Jacob gladh wara, och Jsrael frögda sigh.

15. Psalm.

Är en Läropsalm, som beskrifwer hwilke the rätte och lefwande Gudz församlings ledamöter äro, v. 1. Nemliga, the som genom een san troo på Christum beflita sigh om ett gudfruchtigt, rättferdigt, och obesmittat lefwerne, både efter then förra och andra taflan, och så bewisa sin troo medh kärleks gierningar emot sin nästa; och låfwar them en ewig löön, v. 2.

En Psalm Davidz. HERRE ho skal boo i tine hyddo? Ho skal blifwa på titt helga berg?

2. Then som wandrar vthan wanck; och giör rätt, och talar sanningen af hiertat.

3. Then medh sine tungo icke förtalar, och icke giör sin nästa ondt, och sin nästa icke skämmer.

4. Then som the ogudachtiga för intet achtar; men them som HERRAN fruchta ährar han: then som sinom nästa swär, och håller thet.

5. Then som icke gifwer sina penningar på ocker; och tager icke skäncker öfwer then oskyldiga. Then thet giör, han skal blifwa widh sigh ewinnerliga.

16. Psalm.

Een Prophetia om Christi pino och vpståndelse; ther David vthi Christi person, åkallar Gudz barmhertighet, och låfwar HERRANOM tacksäijelse, v. 1. Nemliga sigh wilja giöra them heligom godt; hata afgudadyrckare, v. 3. Beder Gudh, som är een källa och vhrsprung til alt godt, at han wille honom vthi sitt lidande, begrafning och vpståndelse nådeliga bewara, v. 5. Så skal han giöra honom tacksäijelse, både i thetta och thet tilkommande lifwet, v. 11.

Ett gyldene Klenodium Davidz. Bewara migh, Gudh; förty jagh tröstar vppå tigh.

2. Jagh hafwer sagt til HERRAN: tu äst ju Herren; jagh måste för tina skul lida:

3. För the heliga som på jordene äro, och för the härliga, til them hafwer jagh alt mitt behagh.

4. Men the som efter en annan löpa, skola stoor bedröfwelse hafwa: jagh wil icke offra theras drickoffer medh blodh, eller föra theras namn i minom mun.

5. Men HERREN är mitt godz och min deel: tu vppehåller min arfwedeel.

6. Lotten är migh fallen i thet lustiga; migh är en skiön arfwedeel tilfallen.

7. Jagh låfwar HERRAN then migh rådh gifwit hafwer: tuchta migh ock så mine niurar om nattena.

8. Jagh hafwer HERRAN för ögon altid: ty han är migh på högra handene; therföre skal jagh wäl blifwa widh migh.

9. Therföre gläder sigh mitt hierta, och min ähra är gladh, och mitt kött skal säkert liggia.

10. Ty tu skalt icke låta mina siäl vthi helwete; och icke tilstädia at tin Helige seer förgängelse.

11. Tu kungiör migh wägen til lifwet: för tigh är glädie tilfyllest, och lustigt wäsende på tine högra hand ewinnerliga.

17. Psalm.

Är en Bönepsalm, ther vthi David beder at then rättwise Gudh wille bära witnesbörd om hans oskyldighet, i the saker hans fiender honom tilmäta, v. 1. Bekänner sigh ledsagas af HERRANS ord, v. 4. Och beder att han wille bewara honom såsom sin ögnasteen, vnder sina wingars skugga, v. 5. Klagar öfwer the ogudachtigas vppenbara wåld, så ock hemliga practiker, v. 9. Beskrifwer så theras ostadiga framgång här i werldene; och the gudfruchtigas oförgängeliga salighet, v. 14.

Een Böön Davidz. HERRE, hör rätthetena; gif acht vppå mitt roop, förnim mina böön, then icke vthaf en falsk mun går.

2. Tala tu i mine saak; och se tu vppå hwad rätt är.

3. Tu pröfwar mitt hierta, och besöker thet om nattena, och ransakar migh, och finner intet: jagh hafwer satt migh före, at min mun icke öfwerträda skal.

4. Jagh förwarar migh i tina läppars orde, för menniskiors gierningar på mordarens wägh.

5. Behålt min gång på tinom stigom, at min stegh icke slinta.

6. Jagh ropar til tigh, at tu Gudh wille höra migh: bög tin öron til migh, hör mitt taal.

7. Bewisa tina vnderliga godhet, tu theras Frälsare som trösta vppå tigh, emot them som sigh emot tina högra hand sättia.

8. Bewara migh såsom en ögnasteen; beskärma migh vnder tina wingars skugga:

9. För the ogudachtiga som migh förhärja; för mina owänner som efter mina siäl stå alt omkring.

10. Theras fete hålla tilsamman: the tala medh sin mun stoor ord.

11. Hwar wij gå, så äro the kring om oß; sina ögon ställa the ther efter, at the måga slå oß til jordena.

12. Såsom ett leijon som roof begärar; såsom ett vngt leijon som i kulone sitter.

13. HERRE, statt vp, öfwerfall honom, och nederslå honom: vndsätt mina siäl ifrå the ogudachtiga, medh titt swärd:

14. Jfrå tine handz menniskiom, HERRE, ifrå thenne werldenes menniskiom: hwilka sin deel hafwa medan the lefwa; them tu buken fyller medh tina håfwor: the ther barn nogh hafwa; och låta sina återlefwor sinom barnom.

15. Men jagh wil skåda titt ansichte i rättferdighet: jagh wil mätt warda, när jagh vpwakar efter titt beläte.

18. Psalm.

Är een besynnerlig tacksäijelse, ther vthi David så innerliga prisar HERRAN, som honom hafwer förlossat ifrån alla sina fiendar, v. 2. Förtäljer, af hwilka farligheter, och genom hwad medel Gudh honom hulpit hafwer, v. 5. Sedan beskrifwer han Gudz wrede och kraft til at hämnas, vnder the orden damb, liungeld, toordön, hagel, jordbäfningar, v. 8. Berömer sigh af sin oskyldighet och rättferdiga saak, hwilken omsider wunnit hafwer, v. 21. Vpräknar så the stora och många wälgierningar Gudh honom bewist hafwer, och särdeles at han gifwer honom modh och hierta til at kriga, och winna seger öfwer fienderna, v. 33. För alt thetta lofwar han HERRAN, v. 47.

En Psalm til at föresiunga, Davidz HERRANS tienares, hwilken thenna wisos ord talade til HERRAN, på then tijd HERREN honom hulpet hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand.

2. Och sade: Hierteliga kär hafwer jagh tigh, HERRE min starckhet:

3. HERRE min klippa, min borg, min förlossare: min Gudh, min tröst, then jagh migh widh håller: min sköld, och mins salighets horn, och mitt beskydd.

4. Jagh wil lofwa och åkalla HERRAN: så blifwer jagh ifrå mina owänner förlöst.

5. Ty dödsens band hafwa omfattat migh; och Belials bäcker förskräckt migh.

6. Helwetes band hafwa omfattat migh; och dödsens snaror öfwerfallet migh.

7. När jagh är i ångest, så åkallar jagh HERRAN, och ropar til min Gudh: så hörer han mina röst af sitt tempel; och mitt roop kommer för honom til hans öron.

8. Jorden bäfwade och gaf sigh; och bergens grundwalar rördes och bäfwade, tå han wredh war.

9. Damb gick vp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så at thet liungade ther af.

10. Han bögde himmelen, och foor neder; och mörker war vnder hans fötter.

11. Och han foor vppå Cherub, och flög: han swäfde på wädrens wingar.

12. Hans tiäll omkring honom war mörker, och swart tiockt moln, ther han inne fördold war.

13. Af skenet för honom delte sigh skyyn, medh hagel och liungande.

14. Och HERREN dundrade i himmelen; och then Högste lät sitt dunder vth medh hagel och liungande:

15. Han skiöt sina skott, och förströdde them; han lät fast liunga, och förskräckte them.

16. Ther såg man watuådrorna; och jordenes grund wardt blottad: HERRE, af titt straff, af tine näsos anda och bläst.

17. Han sände vthaf högdene, och hämtade migh; och drog migh vthu stoor watn.

18. Han halp migh ifrå mina starcka fiendar; ifrå mina hatare, som migh förmächtige woro.

19. The migh öfwerföllo i mins motgångs tijd: och HERREN wardt min tröst.

20. Och han förde migh vth på rymdena: han tog migh ther vth; ty han hade lust til migh.

21. HERREN giör wäl emot migh efter mina rättferdighet: han wedergäller migh efter mina händers reenhet.

22. Ty jagh håller HERRANS wägar; och är icke ogudachtig emot min Gudh.

23. Ty alla hans rätter hafwer jagh för ögon; och hans budh kastar jagh icke ifrå migh.

24. Men jagh är vthan wanck för honom; och bewarar migh för min synd.

25. Therföre wedergäller migh HERREN efter mina rättferdighet; efter mina händers reenhet * för hans ögon.

26. Medh the heliga äst tu helig; och medh the froma äst tu from:

27. Och medh the rena äst tu reen; och widh the afwoga ställer tu tigh afwog.

28. Ty tu hielper thet elända folcket: och the höga ögon förnedrar tu.

29. Ty tu vplyser mina lychto: HERREN min Gudh giör mitt mörker liust.

30. Ty medh tigh kan jagh nederlåggia krigsfolck; och medh minom Gudh öfwer muren springa.

31. Gudz wägar äro vthan wanck; HERRANS taal äro genomluttrad: han är en sköld allom them som trösta vppå honom.

32. Ty ho är en Gudh vtan HERREN; eller en starcker vtan wår Gudh?

33. Gudh omgiordar migh medh kraft; och giör mina wägar vthan wanck.

34. Han giör mina fötter lika som hiortars; och sätter migh på mina högder.

35. Han lärer mina hand strida; och min arm spänna kopparbogan.

36. Och tu gifwer migh tins salighets sköld; och tin högra hand stärcker migh: och när tu förnedrar migh, giör tu migh storan.

37. Tu giör vnder migh rum til at gå, at mina fötter icke skola slinta.

38. Jagh wil jaga efter mina fiendar, och gripa them; och intet omwända til thes jagh hafwer nederlagt them.

39. Jagh skal slå them, och the skola icke kunna migh emotstå; the måste falla vnder mina fötter.

40. Tu kant rusta migh medh starckhet til strijd: tu kant kasta them vnder migh, som sigh emot migh sättia.

41. Tu gifwer migh mina fiendar på flychtena, at jagh må förstöra mina hatare.

42. The ropa, men ther är ingen hielpare; til HERRAN, men han swarar them intet.

43. Jagh skal sönderstöta them som stofft för wädret: jagh skal bortkasta them såsom träck på gatomen.

44. Tu hielper migh ifrå thet trätosamma folcket; och giör migh til ett hufwud ibland Hedningarna: ett folck som jagh intet kände, tienar migh.

45. Thet hörer migh medh hörsam öron; men the främmande barn förneka migh.

46. The främmande barn försmächta; och brytas i sina boijor.

47. HERREN lefwer, och lofwad ware min tröst; och mins salighets Gudh warde vphögd.

48. Gudh som migh hämnd gifwer, och twingar folcken vnder migh.

49. Then migh hielper ifrå mina fiendar; och vphöijer migh ifrå them som sättia sigh emot migh: tu hielper migh ifrå the wrånga.

50. Therföre wil jagh tacka tigh, HERRE, ibland Hedningarna, och lofsiunga tino namne.

51. Then sinom Konung stoor salighet bewiser; och giör sinom smorda godt; David, och hans sädh ewinnerliga.

19. Psalm.

Är een Prophetia om Evangelio, som skal predikas öfwer hela werldena, v. 2. Och vthi allahanda tungomål, v. 4. Och lika som solen skiner allestädes, wärmer och wederqwecker all ting, v. 5. Altså skal Evangelij lära allestädes vplysa, lära, trösta, luttra och rena hiertan, v. 8. Sedan beder David om syndernas förlåtelse, och at hans böön må täckias Gudi, v. 15.

En Psalm Davidz til at föresiunga.

2. Hjmlarna förtälja Gudz ähro; och fästet förkunnar hans händers werck.

3. En dagh säger thet them andra; och een natt kungiör thet the andro.

4. Jntet måhl eller taal är, ther man theras röst icke hörer.

5. Theras snöre går vth i all land, och theras taal in til werldenes ändar: han hafwer giordt solene ena hyddo i them.

6. Och hon går vth såsom en brudgumme vthu sinom kammar; och frögdar sigh såsom en hielte til at löpa wägen.

7. Hon går vp widh himmelens ända; och löper omkring åter til samma ändan: och intet blifwer för hennes heta förskyylt.

8. HERRANS lagh är vthan wanck, och wederqwecker siälarna: HERRANS witnesbyrd är wißt, och giör the enfaldiga wisa.

9. HERRANS befalningar äro rätta, och frögda hiertat: HERRANS budh äro klar, och vplysa ögonen.

10. HERRANS fruchtan är reen, och blifwer ewinnerliga: HERRANS rätter äro sanne, allesamman rättferdige.

11. The äro kosteligare än guld, och mycket fijnt guld; the äro sötare än hannog, och hannogs kaka.

12. Ock warder tin tienare igenom them förmanad: och then them håller, han hafwer stoor löön.

13. Ho kan märckia huru ofta han bryter? Förlåt migh mina hemliga brister.

14. Bewara ock tin tienare för the stålta, at the icke få råda öfwer migh: så blifwer jagh vthan wanck, och oskyldig för stoor mißgierning.

15. Lät tigh täckias mins muns taal, och mins hiertans tanckar för tigh; HERRE min tröst, och min förlossare.

20. Psalm.

Är en kostelig Psalm, full medh lyckönskan, ther vthi frome vndersåter bedia for sin Konung öch Öfwerhet, tå han hafwer sigh krijg påtagit; styrckia honom i sitt företagande, och önska Gudh wille honom bönhöra, beskydda, gifwa lycko och seger emot fienderna, v. 2. Forsäkra honom, at han medh seger skal igenkomma, medan han icke, som hans fiender förlåter sigh på wagnar och hästar, vtan på HERRANS namn, v. 7.

En Psalm Davidz, til at föresiunga.

2. HERREN höre tigh i nödene: Jacobs Gudz namn beskydde tigh.

3. Han sände tigh hielp af helgedomenom; och styrcke tigh vthaf Zion.

4. Han täncke vppå all tin spijsoffer; och tin bränneoffer ware feet. Sela.

5. Han gifwe tigh hwad titt hierta begärar; och fullborde all tin anslag.

6. Wij frögde oß at tu oß hielper: och i wår Gudz namn rese wij baneret vp: HERREN fulborde alla tina böner.

7. Nu märcker jagh, at HERREN hielper sin smorda, och hörer honom i sinom helga himmel: hans högra hand hielper wäldeliga.

8. The andra förlåta sigh på wagnar och hästar: men wij täncke på HERRANS wår Gudz namn.

9. The äro nederstötte, och fallne; men wij stå vprätte.

10. Hielp HERRE: Konungen höre oß, när wij rope.

21. Psalm.

Är een prophetia om Christi Konungarike, at thet skal för Gudh ewinnerliga blifwa, och winna seger öfwer alla sina fiendar, v. 1. Här emot skal thet Judeska riket, som Christum och hans rike förföljer, förstördt och i grund förderfwat warda, v. 9. Wäcker så Gudh vp til hämnd; och tilsäger honom tacksäijelse, v. 14.

En Psalm Davidz, til at föresiunga.

2. HERRE, Konungen frögdar sigh i tine kraft; och huru ganska gladh är han af tine hielp!

3. Tu gifwer honom hans hiertas önskan; och förwägrar intet hwad hans mun beder. Sela.

4. Ty tu öfwerskuddar honom medh godh wälsignelse: tu sätter ena gyldene krono vppå hans hufwud.

5. Han beder tigh om lijf; så gifwer tu honom ett långt lijf, altid och ewinnerliga.

6. Han hafwer stora ähro af tine hielp; tu lägger lof och prydelse vppå honom.

7. Ty tu sätter honom til een wälsignelse ewinnerliga: tu frögdar honom medh tins anletes frögd.

8. Ty Konungen hoppas vppå HERRAN; och skal igenom thens Högstas godhet fast blifwa.

9. Tjn hand skal finna alla tina fiendar; tin högra hand skal finna them som tigh hata.

10. Tu skalt giöra them såsom en glödande vgn, när tu ther til seer: HERREN skal vpsluka them i sine wrede; elden skal vpfräta them.

11. Theras frucht skalt tu förgiöra vthaf jordene; och theras sädh ifrå menniskiors barn.

12. Ty the tänckte at giöra tigh ondt; och togo the rådh före, som the icke fulborda kunde.

13. Ty tu skalt giöra them til skullror: medh tina stränger skalt tu emot theras anlete skiuta.

14. HERRE, vphög tigh i tine kraft; så wilje wij siunga och lofwa tina macht.

22. Psalm.

Een ganska härlig prophetia om Christi pino, dödh och vpståndelse: ther vthi David införer Christum medh the samma ord, som han många hundrade åhr ther efter talade på korset; klagade sigh wara af Gudi plat öfwergifwen, v. 2. Säger at fäderna äro wordne bönhörde: men han är vnder allas försmädelse förlåten, v. 5. Vprättar sigh åter medh förtröstan, påminnandes Gudh sina förra wälgierningar, v. 10. Klagar öfwer sina fiendars grymhet, och sina odrägeliga plågor, v. 13. Åkallar Gudh om hielp, v. 20. Vthlåfwar tacksäijelse, och förmanar alla gudfruchtiga til thet samma, v. 23. Sedan propheterar han om Christi rike och församling, som af Judar och Hedningar genom Evangelij läro öfwer hela werlden skulle församlade warda, v. 27.

En Psalm Davidz, til at föresiunga om Hindena som bittida jagad warder.

2. Min Gudh, min Gudh, hwij hafwer tu öfwergifwit migh? Jagh ryter; men min hielp är fierran.

3. Min Gudh, om dagen ropar jagh, så swarar tu intet: och om nattena tiger jagh ock intet.

4. Men tu äst helig, tu som boor ibland Jsraels lof.

5. Wåre fäder hoppades vppå tigh; och tå the hoppades, halp tu them vth.

6. Til tigh ropade the, och wordo hulpne: the hoppades på tigh, och wordo icke til skam.

7. Men jagh är en matk och icke menniskia; menniskiors gabberij, och folcks förachtelse.

8. Alle the som migh see bespotta migh; gapa vp medh munnen, och rista hufwudet.

9. Han klage thet HERRANOM, han hielpe honom vth; och vndsättie honom, om han hafwer lust til honom.

10. Ty tu hafwer dragit migh vthu mitt moderlif; och wast min tröst tå jagh än på mine moders bröst låg.

11. På tigh är jagh kastad vthaf moderlifwet; tu äst min Gudh alt ifrå mine moders lijf.

12. War icke långt ifrå migh: ty ångest är hardt när; ty här är ingen hielpare.

13. Store stutar hafwa belagt migh; fete oxar hafwa omhwärfdt migh.

14. The vpgapa medh sin mun emot migh, såsom ett glupande och rytande leijon.

15. Jagh är vthguten såsom watn; all min been hafwa skilts åth: mitt hierta i mitt lijf är såsom ett smält wax.

16. Mina krafter äro borttorckade såsom ett stycke af een potto; och min tunga lodar widh min goom: och tu lägger migh vthi dödsens stofft.

17. Ty hundar hafwa kringhwärft migh, och the ondas rote hafwer stält sigh omkring migh: mina händer och fötter hafwa the genomborat.

18. Jagh måtte tälja all min been: men the skåda och see sin lust på migh.

19. The byta min kläder emellan sigh, och kasta lott om min klädnad.

20. Men tu HERRE, war icke fierran: min starckhet skynda tigh, til at hielpa migh.

21. Frija mina siäl ifrå swärdet; mina eensamma ifrå hundarna.

22. Hielp migh vthu leijonens mun, och frija migh ifrån enhörningarna.

23. Jagh wil predika titt namn minom brödrom: jagh wil prisa tigh i församlingene.

24. Lofwer HERRAN, J som fruchten honom; honom ähre all Jacobs sädh, och honom wyrde all Jsraels sädh.

25. Ty han hafwer icke förachtat eller försmådt thens fattigas eländhet; och icke förskyylt sitt ansichte för honom: och tå han ropade til honom, hörde han thet.

26. Tigh wil jagh prisa vthi then stora församlingene: jagh wil betala mitt löfte in för them som fruchta honom.

27. The elände skola äta at the mätte warda: och the som efter HERRAN fråga, skola prisa honom: edart hierta skal lefwa ewinnerliga.

28. Täncke ther på alla werldenes ändar, och omwände sigh til HERRAN: och alla Hedningars slächter tilbedie för honom.

29. Ty HERREN hafwer ett rike; och han råder ibland Hedningarna.

30. Alle fete på jordene, skola äta och tilbedia: för honom skola knäböija alle the som i stofft liggia, och the ther medh bekymmer lefwa.

31. Han skal få ena sädh then honom tienar: om HERRAN skal man förkunna in til barnabarn.

32. The skola komma, och predika hans rättferdighet the folcke som födas skal, at han thet giör.

23. Psalm.

David prisar Gudh som är then rätte herden, v. 1. Han förer siälen i hälsosam beet; och wederqwecker henne medh friskt watn, v. 2. Beskyddar henne vthi all bedröfwelse, och i sielfwa döden, v. 4. Sedan är han ock then rätte wärden, som föder honom medh then hälsosamma spisen; smörjer hans hufwud medh then Heliga Andas oljo, v. 5. Och skal låta honom öfwerflöda medh all andelig och lekamelig wälsignelse, v. 6.

En Psalm Davidz. HERREN är min herde, migh skal intet fattas.

2. Han föder migh på een gröön äng; och förer migh til friskt watn.

3. Han wederqwecker mina siäl: han förer migh in på rätta wägen för sitt namn skul.

4. Och om jagh än wandrade i enom mörckom daal, fruchtade jagh intet ondt: ty tu äst när migh; tin käpp och staf trösta migh.

5. Tu bereder til migh ett bord emot mina fiendar: tu smörjer mitt hufwud medh oljo, och inskäncker fullt för migh.

6. Godhet och barmhertighet skola följa migh i alla mina lifsdagar: och jagh skal blifwa i HERRANS huus ewinnerliga.

24. Psalm.

Är een prophetia om Christi rike, som skal vprättat warda öfwer hela jordenes krets, v. 1. Sedan gifwer han tilkänna genom ett samtaal, hwilke som äro the rätte lemmar i Christi församling, v. 3. Förmanar så twänne resor all Öfwerhet, at the skola vplåta portarna för Christo, och låta honom inrida medh sitt nådefulla rike, v. 7.

En Psalm Davidz. Jorden är HERRANS, och hwad ther vthi är; jordenes krets, och hwad ther på boor.

2. Ty han hafwer grundat henne på hafwena; och på floderna beredt henne.

3. Ho skal gå vppå HERRANS berg? Och ho kan stå i hans helga rum?

4. Then oskyldiga händer hafwer, och reenhiertad är; then eij lust hafwer til löösachtiga läro, och swär icke falskeliga.

5. Han skal vndfå wälsignelse af HERRANOM, och rättferdighet af sins hälsos Gudh.

6. Thetta är then slächt som efter honom frågar, then titt ansichte, Jacob, söker. Sela.

7. Gjörer portarna wida, och dörarna i werldene höga, at ährones Konung må draga ther in.

8. Hwilken är then samme ährones Konung? Thet är HERREN, starck och mächtig, HERREN mächtig i strijd.

9. Giörer portarna wida, och dörarna i werldene höga, at ährones Konung må draga ther in.

10. Hwilken är then samme ährones Konung? Thet är HERREN Zebaoth; han är ährones Konung. Sela.

25. Psalm.

Är en Bönepsalm, ther vthi Propheten beder at Gudh, efter som hans stora förtröstning är, wille förlåta honom alla sina synder, och bewara honom för all skam och olycko, v. 1. Sedan talar han om Gudz barmhertighet och sanning, v. 6. Om the gudfruchtigas wälsignelse, v. 12. Beder Gudh å nyo vnder sin eländighet och bedröfwelse, v. 15. Emot sina fiendars ondsko, v. 19. Wiser sin oskyldighet, v. 21. Och befaller så Gudi sin hela församling, v. 22.

En Psalm Davidz. Efter tigh, HERRE, längtar jagh.

2. Min Gudh, jagh hoppas vppå tigh, lät migh icke komma på skam; at mine owänner icke skola glädia sigh öfwer migh.

3. Ty ingen kommer på skam then tigh förbidar: men the löse förachtare komma på skam.

4. HERRE, wisa migh tina wägar, och lär migh tina stigar.

5. Led migh i tine sanning, och lär migh: ty tu äst then Gudh som migh hielper; dagliga förbider jagh tigh.

6. Tänck, HERRE, på tina barmhertighet, och vppå tina godhet; then af werldenes begynnelse warit hafwer.

7. Tänck icke vppå mins vngdoms synder, och min öfwerträdelse: men tänck vppå migh efter tina barmhertighet, för tina godhet skul, HERRE.

8. HERREN är godh och from; therföre vnderwiser han syndarena på wägenom.

9. Han leder the elända rätt; och lärer the elända sin wägh.

10. Alle HERRANS wägar äro godhet och sanning; them som hans förbund och witnesbyrd hålla.

11. För titt namn skul, HERRE, war mine mißgierning nådelig, then stoor är.

12. Hwilken är then ther fruchtar HERRAN, han skal lära honom then bästa wägen.

13. Hans siäl skal boo i thet goda; och hans sädh skal besittia landet.

14. HERRANS hemlighet är ibland them som fruchta honom; och sitt förbund låter han them fåå weta.

15. Mine ögon see altijd til HERRAN: ty han skal taga min foot vthu nätet.

16. Wandt tigh til migh, och war migh nådelig: ty jagh är ensam och elände.

17. Mins hiertans ångest är stoor; föör migh vthu mine nödh.

18. Se vppå min jämmer och eländhet, och förlåt migh alla mina synder.

19. Se ther vppå at mine fiender så månge äro, och hata migh medh orätt.

20. Bewara mina siäl och fräls migh; lät migh icke komma på skam, ty jagh förtröstar vppå tigh.

21. Fromhet och rätthet beware migh: ty jagh förbidar tigh.

22. Gudh löse Jsrael vthaf allo sine nödh.

26. Psalm.

Een Böön, ther David beder Gudh om beskärm emot sina förföljare vthi een rättferdig saak, v. 1. Beropar sigh på sin oskyldighet, och beder at Gudh som hiertan ransakar, wille ther om bära witnesbyrd, v. 2. Flyr til Gudz beskärm, och låfwar sigh altijd wilja hafwa Gudz boning, ther hans ord predikas, käär, v. 6. Beder at Gudh wille beskydda honom för sina fiendar, them han af theras ondsko beskrifwer; påminner om sin oskyldighet, och vthlåfwar tacksäijelse, v. 9.

En Psalm Davidz. HERRE, skaffa migh rätt, ty jagh är oskyldig: jagh hoppas på HERRAN; therföre skal jagh icke falla.

2. Pröfwa migh, HERRE, och försök migh; ransaka mina niurar och mitt hierta.

3. Ty tin godhet är för min ögon; och jagh wandrar i tine sanning.

4. Jagh sitter icke när the fåfänga menniskior; och hafwer icke omgängelse medh the falska.

5. Jagh hatar the ondas församling; och sitter icke när the ogudachtiga.

6. Jagh twår mina händer medh oskyldighet: och håller migh, HERRE, in til titt altare:

7. Ther man hörer tacksäijelses röst, och ther man predikar all tin vnder.

8. HERRE, jagh hafwer tins huus boning kär, och thet rum ther tin ähra boor.

9. Ryck icke mina siäl bort medh syndarena, eller mitt lijf medh the blodgiruga:

10. Hwilke omgå medh arga list, och taga gierna gåfwor.

11. Men jagh wandrar oskyldeliga: förlös migh, och war migh nådelig.

12. Min foot går rätt; i församlingene wil jagh lofwa tigh, HERRE.

27. Psalm.

Är en Tröstpsalm; at efter Gudh är wårt lius och wårt lijfz kraft, v. 1. Therföre skole wij icke fruchta för någon, ehuru stoor farlighet oß af menniskiom kan tilfogas, v. 2. Sedan beder han Gudh innerlig, at han i alla sina dagar må blifwa een sann ledamot i Christi församling, ther han kan wara trygger för all olycko, v. 4. Ther begärar han ock warda böönhörd, ledsagad, beskyddad, och få see HERRANS goda, v. 7. På sidstone förmanar han sigh sielfwan til frimodighet, v. 14.

En Psalm Davidz. HERREN är mitt lius, och min hälsa; för hwem skal jagh fruchta migh? HERREN är mins lijfs kraft; för hwem skulle jagh grufwa migh?

2. Therföre om the onde mine motståndare och fiender til migh wilja, til at fräta mitt kött, måste the stöta sigh och falla.

3. Om än en häär lade sigh emot migh, så fruchtade sigh äntå mitt hierta intet: om een strijd hofwe sigh vp emot migh, så förlåter jagh migh vppå honom.

4. Ett beder jagh af HERRANOM, thet hade jagh gierna; at jagh i HERRANS huus blifwa må i alla mina lifsdagar, til at skåda then skiöna HERRANS Gudztienst, och besökia hans tempel.

5. Ty han öfwertäcker migh i sine hyddo i ondom tijd: han förgiömer migh hemliga i sitt tiäll, och vphöijer migh på ene klippo.

6. Och skal nu vphöija mitt hufwud öfwer mina fiendar, som omkring migh äro: så wil jagh i hans hyddo lof offra, jagh wil siunga och lofsäija HERRANOM.

7. HERRE, hör mina röst när jagh ropar; war migh nådelig, och hör migh.

8. Mitt hierta håller tigh titt ord före; J skolen sökia mitt ansichte: therföre söker jagh ock, HERRE, titt ansichte.

9. Fördölg icke titt ansichte för migh, och bortdrif icke tin tienare i wredene; ty tu äst min hielp; öfwergif migh icke, och drag icke handena ifrå migh, Gudh min Salighet.

10. Ty min fader och min moder öfwergifwa migh: men HERREN vptager migh.

11. HERRE, wisa migh tin wägh, och led migh på then rätta stigen, för mina fiendar skul.

12. Gif migh icke vthi mina fiendars wilja; ty falsk witne stå emot migh, och giöra migh orätt skamlöst.

13. Men jagh troor doch, at jagh see skal HERRANS goda, vthi the lefwandes lande.

14. Förbida HERRAN: war tröst och oförfärad, och förbida HERRAN.

28. Psalm.

En Bönepsalm, at Gudh icke wille låta honom blifwa besmittad af them som gifwa godh ord, och ställa sigh wänliga, men the hafwa ondt i finnet, v. 1. Beder at HERREN wille wedergälla them, efter som the förtient hafwa, v. 4. Prisar HERRAN som honom så nådeliga böönhördt hafwer, v. 6. Och befaller honom hela Gudz församling, v. 9.

En Psalm Davidz. När jagh ropar til tigh, HERRE min tröst, så tig migh icke: på thet när tu tiger, jagh icke warder them lijk, som i kulona fara.

2. Hör mine böns röst när jagh ropar til tigh; när jagh vplyfter mina händer til tin helga chor.

3. Drag migh icke bort ibland the ogudachtiga, och ibland the ogierningsmän, som wänliga tala medh sin nästa, och hafwa ondt i hiertat.

4. Gif them efter sina gierningar, och efter sitt onda wäsende: gif them efter sina händers werck; betala them thet the förtient hafwa.

5. Ty the wilja icke achta vppå HERRANS gierningar, eller vppå hans händers werck: therföre skal han nederslåå, och icke vpbyggia them.

6. Lofwad ware HERREN; ty han hafwer hördt mine böns röst.

7. HERREN är min starckhet, och min sköld: vppå honom hoppades mitt hierta, och migh är holpet: och mitt hierta är gladt, och jagh wil tacka honom medh mine wiso.

8. HERREN är theras starckhet, han är then starcke som sin Smorda hielper.

9. Hjelp titt folck, och wälsigna titt arf: och föd them, och vphög them til ewig tijd.

29. Psalm.

Är een prophetia om Christi Evangelio, at thet skal förkunnas i hela werldene, och af Konungar, Förstar, och herrar anammat warda, v. 1. Och skal kullslå och sönderbryta alt thet som ther emot står, v. 5. Jnsättia syndafloden som är thet heliga dopet, ther then gamle Adam skal dränckt warda; och åter födas een ny menniskia, v. 20.

En Psalm Davidz. Bärer fram HERRANOM i wäldige; bärer fram HERRANOM ähro och starckhet.

2. Bärer fram HERRANOM hans namns ähro; tilbedien HERRAN i heligo prydning.

3. HERRANS röst går på watnen: ährones Gudh dundrar; HERREN på stoor watn.

4. HERRANS röst går medh macht: HERRANS röst går härliga.

5. HERRANS röst sönderbryter cedrer: HERREN sönderbryter cedrer i Libanon.

6. Och låter them springa såsom en kalf; Libanon och Sirion, såsom en vng enhörning.

7. HERRANS röst afhugger såsom en eldzlåge:

8. HERRANS röst berörer öknena; HERRANS röst berörer öknena Kades.

9. HERRANS röst berörer hinderna, och blottar skogarna; och i hans tempel skal hwar och en säija honom ähro.

10. HERREN sitter til at giöra ena flodh; och HERREN blifwer en Konung i ewighet.

11. HERREN skal gifwa sino folcke kraft: HERREN skal wälsigna sitt folck medh frijd.

30. Psalm.

Är een tacksäijelse, at Gudh hafwer förlossat honom icke allenast af kropsens siukdom, vtan ock af en swår siälenes anfächtning, medh hwilken diefwulen honom högeligen plågat hafwer, v. 2. Förmanar alla heliga at lofwa HERRAN, hwilkens wrede warar ett ögnableck, och han hafwer lust til lifwet, v. 5. Bekänner sigh i medgången hafwa warit säker, och ther medh förtörnat Gudh, och fördt straff öfwer sigh, v. 7. Men tå han bad, hörde HERREN honom, v. 9. Vthlåfwar så tacksäijelse, v. 12.

En Psalm, til at siunga om Davidz huus wigning.

2. Jagh prisar tigh, HERRE, ty tu hafwer vphögt migh; och låter icke mina fiendar glädia sigh öfwer migh.

3. HERRE min Gudh, tå jagh ropade til tigh, giorde tu migh helbregda.

4. HERRE, tu hafwer fördt mina siäl vthu helwetet: tu hafwer behållet migh lefwande, ther the i helwetet foro.

5. Jhelige lofsiunger HERRANOM: och tacker i hans helga högtijd.

6. Ty hans wrede wahrar ett ögnableck; och han hafwer lust til lijf: om aftonen wahrar gråten, men om morgonen glädien.

7. Men jagh sade, tå migh wäl gick: Jagh skal aldrig omkull liggia.

8. Ty tu, HERRE, hafwer igenom tin goda wilja giordt mitt berg starckt: men tå tu bortdolde titt ansichte, förskräcktes jagh.

9. Jagh wil, HERRE, ropa til tigh; HERRAN wil jagh bedia.

10. Hwad nytta är i mitt blodh, när jagh död är? Mån ock stofftet tacka tigh, och förkunna tina trohet?

11. Hör, HERRE, och war migh nådelig: HERRE, war min hielpare.

12. Tu hafwer förwandlat migh min klagan vthi frögd: tu hafwer afklädt migh min säck; och omgiordat migh medh glädie.

13. På thet min ähra skal lofsiunga tigh, och icke tyst warda: HERRE min Gudh, jagh wil tigh tacka i ewighet.

31. Psalm.

Är een böön, ther vthi Christus beder sin himmelska Fader, at han som är hans tilflycht, icke wille låta honom vthi sin pino och dödh, som han lida skulle, komma på skam, v. 2. Sedan klagar han sorgeliga öfwer sin eländighet och sina fiendars ondsko, v. 10. Hoppas vppå Gudh, och åkallar honom om hielp, v. 15. Berömer the stora och många wälgierningar som Gudh honom bewist hafwer, och honom therföre hierteligen tackar, v. 20. Til ett beslut, förmanar han hela Gudz församling, at the efter hans exempel i nödenes tijd äro frimodige; intet twiflandes om Gudz hielp och bistånd, v. 24.

En Psalm Davidz, til at föresiunga.

2. HERRE, vppå tigh förtröstar jagh, lät migh aldrig på skam komma: fräls migh genom tina rättferdighet.

3. Bög tin öron til migh, hasteliga hielp migh: war migh een starck klippa och een borg, at tu hielper migh.

4. Ty tu äst min klippa och min borg: at tu doch för titt namn skul migh leda, och föra wille.

5. At tu wille draga migh vthu nätet, som the för migh stält hafwa: ty tu äst min starckhet.

6. Vthi tina händer befaller jagh min anda; tu hafwer migh förlöst, HERRE tu trofaste Gudh.

7. Jagh hatar them som hålla vppå löösachtiga läro: men jagh hoppas til HERRAN.

8. Jagh frögdar migh, och är gladh öfwer tina godhet; at tu anseer mitt älende, och känner mina siäl i nödene.

9. Och tu öfwergifwer migh icke vthi fiendans händer: tu sätter mina fötter vppå wijdt rum.

10. HERRE, war migh nådelig, ty migh är ångest: mit ansichte är förfallet för sorg skul, ther til min siäl och min buuk.

11. Ty mitt lefwande är förtärdt wordet af bedröfwelse, och mine åhr af suckande: min kraft är igenom mina mißgierning förfallen, och mine been äro försmächtade.

12. Thet går migh så illa, at jagh är een stoor försmädelse worden minom grannom, och een styggelse minom kändom: the som migh see på gatone, the fly för migh.

13. Jagh är förgäten af hiertat såsom en döder: jagh är worden såsom ett sönderslagit kärille.

14. Ty månge försmäda migh illa, så at hwar man skyr widh migh; the rådhslå medh hwar annan om migh, och achta taga migh lifwet bort.

15. Men jagh, HERRE, hoppas vppå tigh, och säger: Tu äst min Gudh.

16. Min tijd står i tina händer: hielp migh vthu mina siendars hand, och ifrå them som migh förfölja.

17. Lät titt ansichte lysa öfwer tin tienare: hielp migh genom tina godhet.

18. HERRE, lät migh icke til skam warda, ty jagh åkallar tigh: the ogudachtige warde til skam, och tystade i helwete.

19. Tystne the falske munnar, som tala emot then rättferdiga hårdeliga, högmodeliga, och hånliga.

20. Huru stoor är tin godhet, then tu them som tigh fruchta bewarat hafwer; och bewisar them, som trösta vppå tigh, in för menniskiors barn!

21. Tu förgiömer them hemliga när tigh för hwars mans trugh: tu förskyler them i hyddone för the trätosamma tungor.

22. Lofwad ware HERREN, at han migh en vnderlig godhet bewisat hafwer, i enom fastom stadh.

23. Ty jagh sade i mino häpenhet: Jagh är bortdrifwen ifrå tine ögon; likwäl hörde tu mine böns röst, tå jagh til tigh ropade.

24. Älsker HERRAN, alle hans helige: HERREN bewarar the trogna, och wedergäller them rikeliga som högmod öfwa.

25. Warer tröste och oförfärade, alle J som HERRAN förbiden.

32. Psalm.

Är en skiön bättringspsalm, ther vthinnan David lärer, at then sanskyldiga rättfärdigheten som för Gudh gäller är syndernas förlåtelse, v. 1. Sedan låter han see, hwilken förskräckelig ting synden och ett ondt samwet är, v. 3. Bekänner sina synder; flyr til Gudz barmhertighet om förlåtelse, och förmanar andra til thet samma, v. 5. Förtäljer hwilket stort löfte HERREN giör them som hans befalning icke äro olydige, v. 8. Förmanar alla rättsinniga, at the frögda sigh i HERRANOM, v. 11.

Een vnderwisning Davidz. Säll är then hwilkom öfwerträdelsen förlåten är, them synden öfwerskyyld är.

2. Säll är then menniskia som HERREN icke tilräknar mißgierning: i hwilkens anda ingen falskhet är.

3. Ty tå jagh wille förtigat, försmächtade min been, genom min dagliga grååt.

4. Ty tin hand war dagh och natt swår på migh; så at min wätska borttorkades, såsom thet om sommaren tort warder: Sela.

5. Therföre bekänner jagh tigh mina synd, och förskyler intet mina mißgierning; jagh sade: Jagh wil bekänna för HERRANOM min öfwerträdelse; tå förlätst tu migh mine syndz mißgierning: Sela.

6. För thetta skola alle helige bedia tigh i rättom tijd: therföre när stora watufloder komma, skola the intet räckia in til them.

7. Tu äst mitt beskärm, bewara migh doch för ångest; at jagh förlossad må ganska gladeliga frögdas. Sela.

8. Jagh wil vnderwisa tigh, och lära tigh wägen then tu wandra skalt; jagh skal leda tigh medh mine ögon.

9. Warer icke såsom hästar och mular, som intet förstånd hafwa; hwilkom man måste läggia bett och betzl i munnen, om the icke til tigh wilja.

10. Then ogudachtige hafwer många plågor: men then som hoppas vppå HERRAN, honom skal barmhertighet omfatta.

11. Frögder eder af HERRANOM, och warer glade J rättferdige; och berömmer eder alle J frome.

33. Psalm.

Är een tacksäijelse, ther vthi David vpwäcker sigh och andra, til at prisa HERRAN för så många wälgierningar, v. 1. Sedan berömer han Gudz sanferdighet, doom och wijshet, som vppehåller sin skapade werk, v. 4. Jtem Gudz rättferdighet, at han straffar the ogudachtiga, v. 10. Beprisar them allena saliga som känna HERRAN, v. 12. Lärer, at Gudh allena känner menniskiones hierta, v. 13. Fördömer all förtröstning på menniskio hielp, v. 15. Och förmanar, at man skal förtrösta allena på Gudh, v. 17.

Frögder eder af HERRANOM, J rättferdige: the frome skola prisa honom härliga.

2. Tacker HERRANOM medh harpor; och lofsiunger honom på psaltare af tijo stränger.

3. Siunger honom een ny wiso: siunger wäl på strängiaspel medh klingande liud.

4. Ty HERRANS ord är sanferdigt; och hwad han låfwar thet håller han wisserliga.

5. Han älskar rättferdighet och doom: jorden är full af HERRANS godhet.

6. Himmelen är giord genom HERRANS ord; och all hans häär genom hans muns anda.

7. Han håller watnet i hafwet tilsammans, såsom vthi en lägel: och lägger diupen i thet fördolda.

8. All werlden fruchte HERRAN; honom rädes alt thet som på jordene boor.

9. Ty om han säger, så skeer thet: om han biuder, så är thet giordt.

10. HERREN giör Hedningarnas rådh om intet; och wänder folcks tanckar.

11. Men HERRANS rådh blifwer ewinnerliga; hans hiertas tanckar i ewighet.

12. Saligt är thet folck, hwilkes Gudh HERREN är; thet folck som han til ett arf vthkorat hafwer.

13. HERREN skådar neder af himmelen, och seer all menniskiors barn:

14. Vthaf sinom fasta stool seer han vppå alla the som på jordene boo.

15. Han böijer allas theras hierta; han achtar vppå alla theras gierningar.

16. Enom Konung hielper intet hans stora macht; enom kämpa warder icke holpet genom hans stora kraft.

17. Hästar hielpa ock intet; och theras stora starckhet frälsar intet.

18. Sij, HERRANS öga seer vppå them som fruchta honom; the som vppå hans godhet trösta:

19. At han skal frija theras siäl ifrå dödenom, och föda them i hårdom tijd.

20. Wår siäl wänter efter HERRANOM; han är wår hielp och sköld:

21. Ty wårt hierta gläder sigh af honom; och wij hoppes på hans helga namn.

22. Tin godhet, HERRE, ware öfwer oß, såsom wij på tigh förtröste.

34. Psalm.

Är een tacksäijelse, och en Lärepsalm, vthi hwilken David låfwar sigh wilja finnas Gudi tacksam för alla wälgierningar som han honom bewist hafwer, v. 2. Och både af sitt exempel, såsom ock af the wälgierningar, HERREN honom giordt hafwer, vpwäcker andra til at åkalla och tacka Gudh, v. 4. Sedan vnderwisar han om Gudz fruchtan; om tungones rätta bruuk; om frijdsamhet; om ett oskyldigt lefwerne, v. 12. Och huru mycket godt the hafwa förwänta, som thetta sökia och älska, v. 16. Men öfwer the ogudachtiga skal komma Gudz straff, v. 22.

En Psalm Davidz, tå han förwandlade sitt ansichte för Abimelech: then honom ifrå sigh dref, och han gick sin wägh.

2. Jagh wil lofwa HERRAN i allom tijd; hans lof skal altid wara i minom mun.

3. Min siäl skal beröma sigh af HERRANOM; at the elände skola höra thet, och glädia sigh.

4. Priser medh migh HERRAN; och läter oß medh hwar annan vphöija hans namn.

5. Tå jagh sökte HERRAN, swarade han migh, och frälste migh vthur all min fruchtan.

6. The som vppå honom see, the warda vplyste; och theras ansichte warder icke til skam.

7. Tå thenne elände ropade, hörde honom HERREN; och halp honom vthur all hans nödh.

8. HERRANS Ängel lägrar sigh omkring them som fruchta honom, och hielper them vth.

9. Smaker och seer huru liuflig HERREN är: säll är then som tröster vppå honom.

10. Fruchter HERRAN, J hans helige; ty the som fruchta honom the hafwa ingen brist.

11. The rike skola torftige wara, och hungra: men the, som HERRAN sökia, hafwa ingen brist på något godt.

12. Kommer hijt barn, hörer migh: jagh wil lära eder HERRANS fruchtan.

13. Hwilken är then som ett godt lefwande begärar, och gierna goda dagar hade?

14. Bewara tina tungo för thet ondt är, och tina läppar at the intet bedrägerij tala.

15. Lät af thet onda, och giör thet goda; sök friden och faar efter honom.

16. HERRANS ögon see vppå the rättferdiga, och hans öron på theras ropande.

17. Men HERRANS ansichte står öfwer them som ondt giöra, så at han vthskrapar theras åminnelse af jordene.

18. Tå the rättferdige ropa, så hörer HERREN, och hielper them vthur alla theras nödh.

19. HERREN är hardt när them som ett förbråkat hierta hafwa; och hielper them som ett bedröfwat modh hafwa.

20. Then rättferdige måste mycket lida; men HERREN hielper honom vthu thy allo.

21. Han bewarar honom all hans been, at icke ett sönderbrutit warder.

22. Then ogudachtiga skal thet onda dräpa: och the som hata then rättferdiga, the skola bråtslige warda.

23. HERREN förlöser sina tienares siälar: och alle the som trösta på honom, skola icke warda brotslige.

35. Psalm.

Är en Bönepsalm, ther vthi David åkallar Gudh om hielp och beskydd emot sina falska och otrogna wänner, af hwilkom han listeligen warder plågad, v. 1. Önskar sina fiender ondt, efter the äro bespottare, falske, otacksame, otrogne, benägne til at giöra skada, etc. v. 4. Beder och åkallar Gudh om hielp och bistånd, och är vthi then fulkomlige förtröstning, at Gudh seer thet onda, som honom af sina owänner wederfars, och skal thet wedergälla, v. 17. Låfwar sigh therföre wilja prisa HERRAN, v. 27. Somlige vthtyda thenna Psalmen om Christo, som vnder Davidz person klagar öfwer sina fiendar.

En Psalm Davidz. HERRE, trät medh them som medh migh träta: strijd emot them som på migh strida.

2. Tag sköld och spiut, och statt vp til at hielpa migh.

3. Drag fram glafwen, och beskydda migh emot mina förföljare: säg til mina siäl, Jagh är tin hielp.

4. Skämme sigh och warde bespottade alle the som efter mina siäl stå: wände til ryggia, och warde til skam the som migh ondt wilja.

5. Warde såsom agnar för wäder; och HERRANS Ängel bortdrifwe them.

6. Theras wägh warde mörk och slipper: och HERRANS Ängel förfölje them.

7. Ty the hafwa vthan saak stält migh sin näät til förderf; och hafwa vthan skuld grafwit mine siäl een groop.

8. Han warde oförsedt öfwerfallen, och hans näät som han stält hafwer fånge honom: och han warde ther vthi öfwerfallen.

9. Men min siäl frögde sigh af HERRANOM; och ware gladh af hans hielp.

10. All min been säije: HERRE, ho är tin like, tu som hielper then elända ifrå then honom förstarck är, och then elända och fattiga ifrå sina röfware?

11. Ther träda wrång witne fram, och the witna öfwer migh, thes jagh intet skyldig är.

12. The giöra migh ondt för godt; at min siäl måste wara såsom hon intet godt giordt hade.

13. Men jagh, när the krancke woro, drog en säck vppå; plågade migh medh fastande, och bad träget af hiertat.

14. Jagh hölt migh såsom thet hade warit min wän och broder: jagh gick sorgse, såsom then ther sörjer om sina moder.

15. Men the glädia sigh öfwer min skada, och församla sigh; the halte församla sigh emot migh oförsedt: the rifwa, och hålla intet vp.

16. Medh them som skrymta och begabba för bukens skull, bita the sina tänder tilsamman öfwer migh.

17. Herre, huru länge wilt tu see här vppå? Fräls doch mina siäl ifrå theras buller, och mina eensamma ifrå the vnga leijon.

18. Jagh wil tacka tigh vthi then stora församlingene; och ibland mycket folck wil jagh prisa tigh.

19. Lät them icke glädia sigh öfwer migh som migh vthan skiäl fiender äro; eller begabba medh ögonen, som vthan skuld hata migh.

20. Ty the achta giöra skada, och sökia falska saker emot the stilla i landena.

21. Och gapa medh sin munn wijdt vp emot migh, och säija: Så så, thet see wij gierna.

22. HERRE, tu seer thet, tig icke: Herre, war icke långt borto ifrå migh.

23. Vpwäck tigh, och waka vp til min rätt, och til mina saak, min Gudh och Herre.

24. HERRE min Gudh, döm migh efter tina rättferdighet, at the icke skola glädia sigh öfwer migh.

25. Lät them icke säija i sin hierta: Så så, thet wille wij: lät them icke säija: Wij hafwe vpswolget honom.

26. Skämme sigh och til blygd warde, alle the som glädia sigh öfwer min ofärd: warde medh blygd och skam iklädde, the som berömma sigh emot migh.

27. Berömme och glädie sigh the, som migh vnna at jagh behåller rätt; och altijd säije: Lofwad ware HERREN högeliga, then sinom tienare godt wil.

28. Och min tunga skal tala om tina rättferdighet, och prisa tigh dagliga.

36. Psalm.

Är een lära, och en Tröstpsalm, ther vthi David beskrifwer alla skrymtare och ogudachtiga medh all sin art och egenskaper, v. 2. Tröstar the froma af Gudz godhet och mildhet, the han här så storligen berömmer, af thet mykla goda, som them wederfars, både i thetta lifwet, och i thet tilkommande, v. 7. Önskar at Gudh altijd wille låta sin barmhertighet wara öfwer the fromma, och ther emot straffa tyranner och ogudachtiga, v. 11.

En Psalm Davidz, HERRANS tienares, til at föresiunga.

2. Jagh säger i sanningene, at the ogudachtige arge skalckar äro: ty när them är ingen Gudz fruchtan.

3. The rosa hwar annan inbördes, at the måga främja sina onda saker, och skämma andra.

4. All theras lära är skadelig och lögn: the låta ock intet vnderwisa sigh, at the måtte något godt giöra.

5. Vthan the tänckia til skada på theras säng: och stå faste på then onda wägen, och sky för intet ondt.

6. HERRE, tin godhet räcker så wijdt som himmelen är; och tin sanning så wijdt som skynar gå.

7. Tin rättferdighet står såsom Gudz berg, och tina rätter såsom stoor diup: HERRE, tu hielper både menniskiom och fänat.

8. Huru dyyr är tin godhet, Gudh! at menniskiors barn tröst hafwa vnder tina wingars skugga.

9. The warda druckne vthaf tins huus rika håfwor; och tu skäncker them medh wällust såsom medh enom ström.

10. Ty när tigh är een lefwandes källa; och i tino liuse see wij lius.

11. Vthbred tina godhet öfwer them som känna tigh; och tina rättferdighet öfwer the froma.

12. Lät migh icke vndertrampad warda af the stolta; och the ogudachtigas hand omstörte migh icke.

13. Vtan lät the ogierningsmän ther falla; at the måga bortdrefne warda, och icke bestå kunna.

37. Psalm.

Er Tröstpsalm, at the gudfruchtige icke skola förargas öfwer the ogudachtigas owarachtiga framgång här i werldene, v. 1. Vtan sättia sitt hopp på HERRAN; giöra thet godt är, befalla honom sina wägar, och förbida hans hielp, v. 4. Beskrifwer så the ogudachtiga af theras arghet och ondsko emot the gudfruchtiga, och at the behålla och bruka ägodelar, som medh orättferdighet förwärfwade äro. Jtem, at them och theras godz skal tilstunda en oförmodelig vndergång. Men ther ibland beskrifwer han ock the gudfruchtiga, at the hafwa lust i HERRANS lagh, och HERREN skal them och theras egendom wälsigna, v. 9. Tilsäger them och theras efterkommandom Gudz bistånd och hielp vthi all motgång och förföljelse, v. 11. Men them ogudachtigom ett wist förderf, v. 34.

En Psalm Davidz. Harmas icke öfwer the onda; war icke nijtisk öfwer the ogierningsmän.

2. Ty såsom grääs warda the snart afhuggne; och såsom gröna örter skola the förwisna.

3. Haf hopp til HERRAN, och giör thet godt är: blif i landet, och föd tigh redeliga.

4. Haf tina lust i HERRANOM; han skal gifwa tigh hwad titt hierta önskar.

5. Befalla HERRANOM tin wägh; och hoppas vppå honom, han skal wäl giörat.

6. Och skal frambära tina rättferdighet såsom ett lius; och tin rätt såsom en middag.

7. Förbida HERRAN, och wänt efter honom: harmas icke öfwer then, hwilkom all ting efter hans wilja lyckosamliga framgå.

8. Hålt tilbaka af wrede, och öfwergif grymhet: blif icke wredh så at tu ock illa giör.

9. Ty the onde skola vthrotade warda: men the som wänta efter HERRAN, skola ärfwa landet.

10. Thet är ännu en liten tijd, så är then ogudachtige intet meer; och när tu efter hans rum seer, skal han borto wara.

11. Men the elände skola ärfwa landet; och lust hafwa i storom frijd.

12. Then ogudachtige trugar then rättferdiga, och biter sina tänder tilsamman öfwer honom.

13. Men Herren leer åth honom; ty han seer at hans dagh kommer.

14. The ogudachtige draga vth swärdet, och bända sin boga, at the skola fälla then elända och fattiga, och slachta the froma.

15. Men theras swärd skal gå in i theras hierta; och theras boge skal sönderbrista.

16. Thet litzla som en rättferdig hafwer, är bättre än många ogudachtigas stora håfwor.

17. Ty the ogudachtigas arm skal sönderbrytas: men HERREN håller the rättferdiga widh macht.

18. HERREN känner the fromas dagar; och theras godz skal blifwa ewinnerliga.

19. The skola icke på skam komma i then onda tiden; och i hårdom åhrom skola the nogh hafwa.

20. Ty the ogudachtige skola förgås, och HERRANS fiender, om the än wore såsom en kostelig äng, skola the likwäl förswinna, såsom en röök för swinner.

21. Then ogudachtige borgar, och betalar intet: men then rättferdige är barmhertig och mild.

22. Ty hans wälsignade ärfwa landet; men hans förbannade warda vthrotade.

23. Af HERRANOM warder sådana mans gång främjad; och han hafwer lust til hans wägh.

24. Om han faller, warder han eij bortkastad: ty HERREN håller honom widh handen.

25. Jagh hafwer vng warit, och är gammal worden, och hafwer ännu aldrig sedt then rättferdiga förlåten, eller hans sädh efter brödh gå.

26. Han är altid barmhertig, och länar gierna; och hans sädh skal wälsignad warda.

27. Lät af thet onda, och giör thet goda; och blif i ewig tijd.

28. Ty HERREN älskar rätten, och öfwergifwer icke sina heliga; ewinnerliga warda the bewarade: men the ogudachtigas sädh skal vthrotad warda.

29. The rättferdige ärfwa landet, och blifwa ther inne ewinnerliga.

30. Thens rättferdigas mun talar wijshet; och hans tunga lärer rätten.

31. Hans Gudz lagh är i hans hierta; hans stegh slinta icke.

32. Then ogudachtige wachtar vppå then rättferdiga, och achtar dräpa honom.

33. Men HERREN låter honom icke vthi hans händer, och fördömer honom icke tå han dömd warder.

34. Förbida HERRAN, och hålt hans wägh, så skal han vphöija tigh, så at tu skalt ärfwa landet: tu skalt see at the ogudachtige vthrotade warda.

35. Jagh hafwer sedt en ogudachtig, then war fast wäldig; och vthbredde sigh, och grönskades såsom ett laurbärträ.

36. Tå man gick ther fram om, sij, så war han borto: jagh frågade efter honom, tå wardt han ingenstäds funnen.

37. Blif from, och hålt tigh rätt: ty slikom skal thet på sidstone wäl gå.

38. Men the öfwerträdare skola tilsammans förgås; och the ogudachtige på sidstone vthrotade warda.

39. Men HERREN hielper the rättferdiga; han är theras starckhet i nödh.

40. Och HERREN skal wara them biståndig, och hielpa them; han skal vndsättia them ifrå the ogudachtiga, och frälsa them: ty the trösta vppå honom.

38. Psalm.

Är en skiön Bättrings Psalm; ther vthi David, tå han war stadder i allsomstörsta ångest för fina synder, beder innerligen, at Gudh icke wille straffa honom i sine wrede, vtan nådeligen nepsa honom, v. 2. Klagar sorgeligen öfwer sina synders myckenhet; öfwer Gudz odrägeliga wrede; öfwer sitt samwets förskräckelse, och öfwer syndenes förgift, v. 4. Klagar ock öfwer sina wänners föracht, och sina owänners wåld och ondsko, v. 12. Flyr til Gudz barmhertighet; gifwer sigh vnder hans faderliga nepst, och begärer hielp emot sina fiendar, som fast mächtige äro, v. 16.

En Psalm Davidz, til åminnelse.

2. HERRE, straffa migh icke i tine wrede; och näps migh icke i tine grymhet.

3. Ty tin skott äro fastnad i migh; och tin hand trycker migh.

4. Thet är intet helbregda på min kropp, för titt hoot skul; och ingen frijd är iminom benom för mina synder skul.

5. Ty mina synder gå öfwer mitt hufwud; såsom en tung börda äro the migh förswåra wordna.

6. Min såår luchta och rotna, för min galenskap skul.

7. Jagh går krokot och mycket luto; hela dagen går jagh sorgse.

8. Ty mina länder borttorkas medh allo; och intet helbregda är på minom kropp.

9. Jagh är alt förmycket förkroßad och sönderslagen: jagh ryter för mins hiertans oro skul.

10. Herre, för tigh är alt mitt begär; och min suckan är tigh intet fördold.

11. Mitt hierta bäfwar; min kraft hafwer migh förlåtit: och mins ögons lius är icke när migh.

12. Mine wänner och fränder stå gent moot migh, och see mina plågo; och mine näste träda fast fierran.

13. Och the ther efter mina siäl stå, the gildra för migh; och the som migh ondt wilja, rådslå huru the skada giöra måga; och gå om medh all list.

14. Men jagh måste wara såsom en döfwer, och höra intet; och såsom en dumbe, then sin mun intet vplåter.

15. Och måste wara såsom en then ther intet hörer; och then ther ingen genswar i sinom mun hafwer.

16. Men jagh bidar, HERRE, efter tigh: tu Herre min Gudh, warder migh hörandes.

17. Ty jagh täncker at the ju icke skola glädias öfwer migh: om min foot stapplade, skulle the högeliga beröma sigh öfwer migh.

18. Ty jagh är giord til at lida; och min wärck är altid för migh.

19. Ty jagh giör mina mißgierning kunnoga; och sörjer för mina synd.

20. Men mine fiender lefwa, och äro mächtige; the migh vthan skuld hata äro store.

21. Och the migh ondt giöra för godt, sättia sigh emot migh; therföre at jagh faar efter thet godt är.

22. Förlåt migh icke, HERRE; min Gudh, war icke långt ifrå migh.

23. Skynda tigh til at giöra migh bistånd, Herre min hielp.

39. Psalm.

Är en Bönepsalm, at Gudh icke wille låta honom blifwa otolig öfwer the ogudachtigas lycko och framgång, v. 2. At Gudh wille lära honom betänckia sin korta lifstijd, v. 5. Wänder sigh til Gudh om hielp, och beder at hans straff må warda lindrat, v. 8. Bekänner sigh wara en främling och gäst här på jordene, och begärer wederqweckelse af Gudz godhet och nåde; och sedan en salig afgång af thenna werldene, v. 13.

En Psalm Davidz, til at föresiunga för Jeduthun.

2. Jagh hafwer satt migh före, jagh wil taga migh wahra, at jagh icke syndar medh mine tungo: jagh wil hålla min mun tilbaka såsom medh bett; efter jagh så måste see then ogudachtiga för migh.

3. Jagh är tystnad och stilla worden, och tiger om glådiena; och måste fräta mina sorg i migh.

4. Mitt hierta är brinnande i migh; och när jagh täncker ther vppå warder jagh vptänd: jagh talar medh mine tungo.

5. Men HERRE, lär migh doch, at thet måste få en ända medh migh; och mitt lijf ett måhl hafwa, och jagh hädan måste.

6. Sij, mine dagar äro en twärhand för tigh; och mitt lijf är såsom intet för tigh: huru platt intet äro alla menniskior, the doch så säkre lefwa: Sela.

7. The gå bort såsom en skugge, och giöra sigh mycken onyttig oro: the samka tilhopa, och weta icke ho thet få skal.

8. Nu Herre, widh hwad skal jagh trösta migh? Vppå tigh hoppas jagh.

9. Frälsa migh ifrån alla mina synder; och lät migh icke them galnom til spott warda.

10. Jagh wil tiga, och icke vplåta min mun; tu skalt wäl giörat.

11. Wändt tina plågo ifrå migh; ty jagh är försmächtad för tine handz straff.

12. När tu en tuchtar för syndena skul, så warder hans fägring förtärd såsom af maal: ach! huru platt intet äro doch alla menniskior. Sela.

13. Hör mina böön, HERRE, och förnim mitt ropande; och tig icke öfwer mina tårar: ty jagh är en främling för tigh, och en gäst såsom alle mine fäder.

14. Hålt vp af migh, at jagh wederqwecker migh, förr än jagh bortfar, och är icke meer här.

40. Psalm.

Een märckelig prophetia om Christo, och hans oskyldiga lidande och dödh: ther vthi han förmäler, huru Gudh hafwer hulpit honom vthu sin stora ångest och bedröfwelse, v. 2. Sedan lärer han hwar igenom man bekommer rättferdigheten och syndernas förlåtelse, nemliga genom trona på Christi förtienst och förskyllan, v. 4. Och icke genom offer och spijsoffer, v. 7. Och at han efter sin död och vpståndelse, skal sådant förkunna låta i hela werldena, v. 10. Til thet sidsta åkallar han Gudh om hielp, förtäljer sin älendighet, önskar sina fiender olycko, och them gudfruchtigom glädie, v. 12.

En Psalm Davidz, til at föresiunga.

2. Jagh förbidde HERRAN; och han bögde sigh til migh, och hörde mitt roop:

3. Och drog migh vthu then grufweliga kulone, och vthu träcken; och satte mina fötter vppå ett hälleberg, så at jagh wist gå kan.

4. Och hafwer gifwit migh een ny wiso i munnen, til at lofwa wår Gudh: thet skola månge see, och fruchta HERRAN, och hoppas vppå honom.

5. Säll är then som sitt hopp sätter til HERRAN; och icke wänder sigh til the högfärdiga, och the ther medh lögn vmgå.

6. HERRE min Gudh, stoor äro tine vnder, och tina tanckar som tu på oß bewiser; tigh är ingen ting lijk: jagh wil förkunna them, och ther af säija, ändoch the stå icke til at räkna.

7. Offer och spijsoffer behaga tigh intet; men öronen hafwer tu öpnat migh: tu wilt hwarken bränneoffer eller syndoffer.

8. Tå sade jagh: Sij, jagh kommer; i bokene är skrifwit om migh:

9. Tin wilja, min Gudh, giör jagh gierna; och tin lagh hafwer jagh i mitt hierta.

10. Jagh wil predika rättferdigheten vthi then stora församlingen: sij, jagh wil icke låta stoppa migh munnen til; HERRE, tu wetst thet.

11. Tina rättferdighet fördöljer jagh icke i mitt hierta; om tina sanning och om tina salighet talar jagh: jagh fördöljer icke tina godhet, och trohet, vthi then stora församlingen.

12. Men HERRE, wändt doch icke tina barmhertighet ifrå migh: lät tina godhet och trohet bewara migh altid.

13. Ty migh är ondt vppå kommet, ther intet tahl på är; mina synder hafwa tagit migh fatt, så at jagh icke see kan: the äro flere än håren på mitt hufwud, och mitt hierta hafwer öfwergifwit migh.

14. Lät thet täckias tigh, HERRE, at tu vndsätter migh: skynda tigh, HERRE, til at hielpa migh.

15. Skämme sigh, och på skam komme alle the som efter mina siäl stå, at the skola förgiöra henne: falle til ryggia, och komme på skam the migh ondt vnna.

16. Förskräcke sigh vthi sine skam the som öfwer migh ropa, så, så.

17. Frögde sigh och ware glade i tigh, alle the som fråga efter tigh; och the som tina salighet älska, säije altid, HERREN ware högeliga lofwad.

18. Ty jagh är fattig och elände, men Herren sörjer för migh: tu äst min hielpare och förlossare; min Gudh, förtöfwa icke.

41. Psalm.

Thenne Psalm är först, en Läropsalm, ther vthi gifwes tilkänna, at Gudh rikeligen belönar the wälgierningar, som bewisas them fattigom och eländigom här i werldene, v. 2. Sedan är thenne Psalm, een prophetia, vthi hwilken Christus sielf klagar öfwer fina fiendar, v. 6. Och besynnerliga öfwer sin förrädare Judas, v. 10. Beder på sidstone sin himmelska fader, at han må warda vpwäckt ifrå the döda, och vphögd til Gudz högra hand, v. 11.

En Psalm Davidz, til at föresiunga.

2. Säll är then som låter sigh wårda om then fattiga: honom skal HERREN hielpa i then onda tiden.

3. HERREN skal bewara honom, och hålla honom i lifwe, och låta honom gå wäl på jordene; och icke gifwa honom vthi hans fiendars wilja.

4. HERREN skal wederqweckia honom på hans sotesäng; tu hielper honom ifrån alla hans kranckhet.

5. Jagh sade: HERRE, war migh nådelig; hela mina siäl, ty jagh hafwer syndat emot tigh.

6. Mjne owänner talade ondt emot migh: När kan han döö, och hans namn förgås?

7. The komma til at skåda, och menat doch intet af hiertat: vtan sökia något thet the lasta måga, gå bort, och förat vth.

8. Alle the som migh hata, tasla tilhopa emot migh, och tänckia ondt öfwer migh.

9. The hafwa beslutet ett skalckastycke öfwer migh: när han ligger skal han intet vpstå igen.

10. Och min wän them jagh migh betrodde, then mitt brödh åt, trampade migh vnder fötterna.

11. Men tu, HERRE, war migh nådelig, och hielp migh vp, så wil jagh wedergälla them.

12. Ther på märcker jagh at tu ett behagh til migh hafwer, at min fiende icke skal glädia sigh öfwer migh.

13. Men migh vppehåller tu för mina fromhet skul; och ställer migh in för titt ansichte ewinnerliga.

14. Lofwad ware HERREN Jsraels Gudh, ifrå nu, alt in til ewighet: Amen, Amen.

42. Psalm.

Är en Bönepsalm, ther vthi David gifwer tilkänna sin synnerliga trängtan han hafwer til at besökia then skiöna Gudztiensten i Jerusalem, tå han landzflychtig war, v. 2. Wiser sin förtröstan, v. 6. Klagar ock sorgeligen öfwer then hiertans bedröfwelse han hafwer öfwer sin landzflychtighet, och af sina fiendars försmädelse, v. 7. Men tröstar sigh åter medh HERRANS gunst och nåde, och at han snarliga skal forhielpa honom til rätta igen, v. 9.

Een vnderwisning Korah barnas, til at föresiunga.

2. Såsom hiorten ropar efter friskt watn, så ropar min siäl, Gudh, til tigh.

3. Min siäl törster efter Gudh, efter then lefwande Gudh: när skal jagh ther til komma, at jagh måtte see Gudz ansichte?

4. Mine tårar äro min spijs dagh och natt, tå man dagliga til migh säger: Hwar är nu tin Gudh?

5. När jagh nu ther på täncker, så vthgiuter jagh mitt hierta widh migh sielfwan: ty jagh wille gierna gå medh hopenom, och medh them wandra til Gudz huus; medh glädie och tacksäijelse, ibland then hopen som högrijd hålla.

6. Hwad bedröfwar tu tigh, min siäl, och är så orolig i migh? Hoppas vppå Gudh: ty jagh skal ännu tacka honom, at han hielper migh medh sitt ansichte.

7. Mjn Gudh, bedröfwad är min siäl i migh; therföre täncker jagh på tigh i thet land widh Jordan, och Hermonim, på the litzla bergena.

8. Tina floder fräsa fast, så at ett diup brusar här och ett diup ther: alla tina watuwågar och böljor gå vthöfwer migh.

9. Om dagen hafwer HERREN vthlåfwat sina godhet, och om nattena siunger jagh honom, och beder til mins lijfs Gudh.

10. Jagh säger til Gudh min klippa: Hwij hafwer tu förgätit migh? Hwij måste jagh gå så sorgse, när min fiende migh tränger?

11. Thet är såsom ett mord i mine been, at mine fiender skämma migh; tå the dagliga til migh säija: Hwar är nu tin Gudh?

12. Hwad bedröfwar tu tigh, min siäl, och är så orolig i migh? Hoppas vppå Gudh: ty jagh skal ännu tacka honom, at han mitt ansichtes hielp, och min Gudh är.

43. Psalm.

Een Böön, medh samma ord och mening som then förre Psalmen, ther vthinnan David begärer Gudz hielp emot falska menniskior, såsom ock emot Gudz wrede, och sitt förskräckta samwet, v. 1. Och begärer, at Gudh wille ledsaga honom til sin församling igen, v. 3. Så skal han prisa och tacka honom therföre, v. 5.

Döm migh, Gudh, och vthrätta min saak emot thet oheliga folck: och fräls migh ifrå the falska och onda menniskior.

2. Ty tu äst Gudh min starckhet, hwij bortdrifwer tu migh? Hwij låter tu migh gå så sorgse, tå min fiende tränger migh?

3. Sändt titt lius och tina sanning, at the leda migh, och föra migh til titt helga berg, och til tina boning:

4. At jagh ingår til Gudz altare, til Gudh som min glädie och frögd är; och tackar tigh, Gudh, på harpo, min Gudh.

5. Hwad bedröfwar tu tigh, min siäl, och är så orolig i migh? Hoppas vppå Gudh: ty jagh skal ännu tacka honom, at han mitt ansichtes hielp, och min Gudh är.

44. Psalm.

Een innerlig böön, ther vthi alle Helige, synnerligen i nya Testamentet förtälja Gudz stora werck, som han hafwer giordt medh Fäderna, och bedia, at han sammaledes wille giöra them hielp och vndsättning; thet the ock förhoppas, v. 2. Förtälja så widlyftigt then stora nödh them är påkommen, såsom ock fiendernas försmädelse; hwilket altsammans trycker them swärliga, v. 10. Vthi hwilket the likwäl icke hafwa försakat hoppet til Gudh, eller ock sökt olåflige medel, v. 18. Men rätta orsaken til sörsamlingenes förföljelse är then Christeliga trones bekännelse, v. 21.

Een vnderwisning, Korah barnas, til at föresiunga.

2. Gud, hwij hafwe medh wåra öron hördt, wåre fäder hafwa thet förtäldt oß, hwad tu i theras dagar giordt hafwer fordom.

3. Tu hafwer medh tine hand fördrifwit Hedningarna; men them hafwer tu insatt: tu hafwer förderfwat folcken; men them hafwer tu vthwidgat.

4. Ty the hafwa icke intagit landet genom sitt swärd, och theras arm halp them intet: vtan tin högra hand, tin arm, och titt ansichtes lius; ty tu hade ett behagh til them.

5. Gudh, tu äst then samme min Konung, som Jacob hielp tilsäger.

6. Jgenom tigh skole wij nederslå wåra fiendar: i titt namn wilje wij vndertrampa them som sigh emot oß sättia.

7. Ty jagh förlåter migh icke vppå min boga; och mitt swärd kan intet hielpa migh.

8. Vtan tu hielper oß ifrå wåra fiendar; och giör them til skam som hata oß.

9. Wij wilje dagliga beröma oß af Gudi; och tacka tino namne ewinnerliga. Sela.

10. Hwij bortdrifwer tu tå nu oß, och låter oß til skam warda? Och drager icke vth i wårom häär?

11. Tu låter oß fly för wåra fiendar; at the som oß hata skola beröfwa oß.

12. Tu låter vpäta oß såsom fåår; och förströr oß ibland Hedningarna.

13. Tu säljer titt folck förgäfwes, och tager ther intet före.

14. Tu giör oß til smälek wårom grannom; til spott och hån them som omkring oß äro.

15. Tu giör oß til ett ordspråk ibland Hedningarna; och at folcken rista hufwudet öfwer oß.

16. Dagliga är min smälek för migh; och mitt ansichte är fult medh skam:

17. At jagh måste the försmädare och lastare höra; och fienderna och the hämndgiruga see.

18. Alt thetta är öfwer oß kommet; och wij hafwe doch intet förgätit tigh, eller otroliga i titt förbund handlat.

19. Wårt hierta är icke affallit, eller wår gång wiken ifrå tin wägh.

20. At tu så sönderslår oß ibland drakar, och öfwertäcker oß medh mörker.

21. Om wij wår Gudz namn förgätit hade, och wåra händer vplyft til en främmande gudh;

22. Thet kunde Gudh wäl finna: nu känner han ju wår hiertans grund.

23. Ty wij warde ju dagliga för tina skul dräpne; och äre räknade såsom slachtefåår.

24. Vpwäck tigh, Herre, hwij sofwer tu? Waka vp, och bortdrif oß icke medh allo.

25. Hwij fördöljer tu titt ansichte? Och förgäter wårt elände och twång?

26. Ty wår siäl är nederbögd til jordena; wår buuk loder widh jordena.

27. Statt vp, hielp oß, och förlös oß för tina godhet skul.

45. Psalm.

Een skiön och tröstelig prophetia, om thet andeliga ächtenskap emellan Christum och hans församling: vthi hwilken han först beskrifwer Christum och hans ämbete, af hans skiönhet, starckhet och sanning, rc. v. 2. Jtem hans rike, at thet är ewigt; och at han är vthan mått smord medh then Heliga Anda, v. 7. Sedan beskrifwer han bruden, som vthaf Hedningar och Judar skal warda församlad, af sin prydning, rikedomar och medfölje; och förmanar henne at hon sins faders huus förgäter, och älskar sin brudgumma, v. 10. Så skola främmande föra henne skäncker; och hon skal storliga warda förökad, och medh ewig åminnelse ihogkommen, v. 13.

Een brudwisa och vnderwisning, Korah barnas, om rosena til at föresiunga.

2. Mitt hierta dichtar een skiön wiso: jagh wil siunga om en Konung: min tunga är en godh skrifwares penne.

3. Tu äst then dägeligste ibland menniskiors barn: täckelige äro tine läppar; therföre wälsignar tigh Gudh ewinnerliga.

4. Bindt titt swärd widh tin sido, tu hielte; och pryd tigh härliga.

5. Lycksamliga gånge tigh i tinom skrudh; drag fram för sanningene skul, och til at behålla the elända widh rätt: så skal tin högra hand bewisa vnder.

6. Skarp äro tine skott; så at folcken för tigh skola nederfalla, mitt ibland Konungens fiendar.

7. Gudh, tin stool blifwer altid och i ewighet: tins rikes spira är een rättwijs spira.

8. Tu älskar rättferdigheten, och hatar ogudachtigt wäsende: therföre hafwer, Gudh, tin Gudh smordt tigh medh glädienes oljo meer än tina medbröder.

9. Tina kläder äro klart mirrham, aloe, och kezia; när tu i tine skiöna härlighet vthu the elphenbeens palats vthgår.

10. Vthi tinom skrudh gå Konunga döttrar: bruden står på tine högra hand, vthi klart kosteligit guld.

11. Hör dotter, se vppå, och bög tin öron; förgät titt folck, och tins faders huus.

12. Så skal Konungen få lust til tina dägelighet: ty han är tin Herre, och tu skalt tilbedia honom.

13. Dottren Tyrus skal wara ther medh skäncker: the rike i folckena skola bedia in för tigh.

14. Konungens dotter är ganska härlig inwärtes; hon är klädd i gyldene stycke.

15. Man förer henne vthi stickad kläder in til Konungen; och hennes leeksystrar jungfrurna, som efter henne gå, förer man til tigh.

16. Man förer them medh glädie och gamman: och the gå in i Konungens palats.

17. Vthi tina fäders stadh skalt tu söner få; them skalt tu sättia til Förstar i hela werldene.

18. Jagh skal tänckia vppå titt namn, barn efter barn: therföre skola folcken tacka tigh altid och i ewighet.

46. Psalm.

En tacksäijelse-och tröstpsalm, ther vthi Gudz församling frimodeliga förtröstar på Gudz hielp vthi allahanda fahrlighet och motgång; och fruchtar sigh intet, hwar än hela werlden skulle förgås, v. 2. Ty hon är stadd vthi Gudz stadh, ther thens Högstas boning är; och HERREN Zebaoth är hennes beskydd, v. 5. Sedan införer han Gudh fielf som talar, och tilsäger sin församling hielp och seger öfwer sina fiendar, v. 11.

Een wisa Korah barnas, om vngdomen, til at föresiunga.

2. Gudh är wår tilflycht och starckhet; een hielp vthi the stora bedröfwelser, som oß vppa komne äro.

3. Therföre fruchte wij oß intet, om än werlden förginges, och bergen mitt i hafwet suncko.

4. Om än hafwet rasade och swallade, så at för thes buller skul bergen omkull föllo. Sela.

5. Likwäl skal Gudz stadh lustig blifwa medh sina brunnar, ther thens Högstas helga boningar äro.

6. Gudh är när them ther inne; therföre skal han wäl blifwa: Gudh hielper honom bittida.

7. Hedningarna måste förtwifla, och Konungariken falla; jorden måste förgås, tå han sigh höra låter.

8. HERREN Zebaoth är medh oß; Jacobs Gudh är wårt beskydd. Sela.

9. Kommer, och seer HERRANS werck, then på jordena sådana förstöring giör.

10. Then örlig stillar i hela werldene; sönderbryter bogan; sönderbråkar spetsen, och vpbränner wagnarna medh eld.

11. Warer stilla, och besinner at jagh är Gudh: jagh skal winna prijs ibland Hedningarna; jagh skal winna prijs på jordene.

12. HERREN Zebaoth är medh oß; Jacobs Gudh är wårt beskydd. Sela.

47. Psalm.

Een prophetia om Christo, och en segersång om Christi frögdefulla himmelsfärd; hwilken ock efter sin menniskeliga natur sitter på Gudz högra hand, en Konung och HERRE öfwer alla, som genom Evangelium skal sammankalla sigh een helig församling, v. 2. Förmanar at alla menniskior medh frögd och glädie wedertaga then samma HERRAN, v. 7. Hwilkens rike skal förwidga sigh öfwer hela jordenes kretz, v. 9.

En Psalm til at föresiunga, Korah barnas.

2. Klapper medh händerna all folck, och frögdens Gudi medh glädsamma röst.

3. Ty HERREN then alrahögste är förskräckelig; en stoor Konung på hela jordene.

4. Han skal twinga folck vnder oß, och Hedningar vnder wåra fötter.

5. Han vthwäljer oß til en arfwedeel, Jacobs härlighet then han älskar. Sela.

6. Gudh är vpfaren medh frögd; och HERREN medh klar basuun.

7. Lofsiunger, lofsiunger Gudi; lofsiunger, lofsiunger wårom Konung.

8. Ty Gudh är Konung på hela jordene: lofsiunger honom förnufteliga.

9. Gudh är Konung öfwer Hedningarna: Gudh sitter på sinom helga stool.

10. Förstarna ibland folcken äro församlade til ett folck Abrahams Gudi: ty Gudh är fast vphögd, när herrarna på jordene.

48. Psalm.

Een tacksäijelse, at Gudh Jerusalems stadh, och vnder thet namnet sin Christeliga kyrkio emot alla sina fiendar hafwer wäldeliga beskyddät och förswarat, v. 2. Tackar ock Gudh för then seger han henne gifwit hafwer, v. 5. Bekänner sigh i sielfwa wercket hafwa förnummit thet bistånd af Gudi, om hwilket han tilförene af sina fäder hördt hafwer, v. 9. Förmodar at Gudh ock här efter altid bär omsorg för sin Christeliga kyrkio, v. 10. Förtröstar på Jerusalem, at thet genom Gudz bistånd skulle wara oöfwerwinnerligit, v. 13.

Een Psalmwisa, Korah barnas.

2. Stoor är HERREN, och högt berömd, vthi wår Gudz stadh, på hans helga berg.

3. Thet berget Zion är såsom een skiön telning, på hwilko hela landet tröster; på then sidone norr vth ligger then stora Konungens stadh.

4. Gudh är känd i hans palats, at han beskärmaren är.

5. Ty sij, Konungar äro församlade, och medh hwar annan framdragne.

6. The hafwa förvndrat sigh tå the thetta sågo; wordo häpne och omstörte.

7. Bäfwande är them ther påkommet; ångest såsom ene födande qwinno.

8. Tu sönderbråkar skeppen i hafwet, igenom östanwäder.

9. Såsom wij hördt hafwe, så see wij thet på HERRANS Zebaoths stadh, wår Gudz stadh: Gudh håller honom widh macht ewinnerliga. Sela.

10. Gudh, wij förbide tina godhet, i titt tempel.

11. Gudh såsom titt namn, så är ock titt lof, alt in til werldenes ändar: tin högra hand är full medh rättferdighet.

12. Berget Zion frögde sigh; och Juda döttrar ware glada, för tina rätter skul.

13. Går omkring Zion, och beskåder thet; täljer thes torn.

14. Gifwer granna acht vppå thes murar, och vphöger thes palats; på thet man ther om må förkunna för efterkommanderna.

15. Ty thenne Guden är wår Gudh altid och ewinnerliga; han förer oß såsom vngdomen.

49. Psalm.

En Läropsalm, ther vthi David förmanar alla menniskior, at the icke förarga sigh öfwer the ogudachtigas framgång i thenna werldene, v. 2. Ty theras rikedomar, ähra, och wällust, rc. äro fåfengelighet, och hielpa intet moot döden; vtan sänkia them i helwetit, v. 6. Förmanar alla gudfruchtiga, at the them ogudachtigom sådant intet mißvnna, vtan sielfwe sökia efter thet ewiga och oförgängeliga goda, v. 15.

En Psalm til at föresiunga, Korah barnas.

2. Hörer til, all folck; achter här vppå, alle J som på thenna tijd lefwen:

3. Både then menige man och herrar, både rike och fattige; then ene medh then andra.

4. Min mun skal tala wijshet; och mitt hierta förstånd.

5. Wij wilje ett godt ordspråk höra; och een skiön dicht på harpo spela.

6. Hwij skulle jagh fruchta migh i the onda dagar, när mine förtryckiares ondska omfattar migh?

7. Hwilke sigh förlåta vppå sitt godz, och trotsa vppå sina stora rikedomar.

8. Kan doch en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona:

9. Ty thet kostar förmycket at förlösa theras siäl; så at han måste låta thet bestå ewinnerliga:

10. Om han ock än länge lefwer, och grafwena icke seer.

11. Ty man skal see at sådana wise doch döö, så wäl som the dårar och galne förgås; och måste låta sitt godz androm.

12. Medh theras tanckar står thet altså: Theras huus wahra förvtan ända, theras boningar blifwa ifrå slächte til slächte, och the hafwa stora ähro på jordene.

13. Likwäl kunna the icke blifwa i sådana wärdighet; vtan måste hädan såsom fää.

14. Thenna theras handel är allsamman galenskap; likwäl lofwa thet theras efterkommande medh sin mun. Sela.

15. The liggia i helwete såsom fåår, döden gnager them: men the frome skola hasteliga få råda öfwer them, och theras trotzan måste förgåås; vthi helwete måste the blifwa.

16. Men Gudh skal förlösa mina siäl vthu helwetes wåld; ty han hafwer vptagit migh. Sela.

17. Skiöt ther intet om när en rijk warder, om hans huses härlighet stoor warder.

18. Ty han skal i sin dödztijd intet medh sigh taga: och hans härlighet faar intet efter honom.

19. Vtan han tröster på thetta goda lefwandet; och prisar thet när en giör sigh goda dagar.

20. Så fara the efter sina fäder, och få aldrig see liuset.

21. Korteliga: när een menniskia är i wärdighet, och hafwer icke förstånd, så faar hon hädan såsom fää.

50. Psalm.

Een prophetia om Christi rike, at thet skal vthgå af Zion, och liuda öfwer hela werldene, v. 1. Man skal icke sättia förtröstning på offer, v. 7. Ty Gudh warder ther medh icke blidkad, vtan medh åkallan, lof och tacksäijelse, som skeer i trone, v. 9. Straffas alla skrymtare, som öfwertäckia sina mißgierningar medh skinande ord, menandes at the skola wara sammaledes Gudi fördolde, som the äro menniskiom okunnige, hwilket är fåfengt, v. 16. Men Gudh måste medh sanskyldig offer blidkad warda, v. 22.

En Psalm Assaph. HERREN Gudh then mächtige talar, och kallar werldena, ifrå solenes vpgång, alt in til nedergången.

2. Af Zion går vp Gudz härliga skeen.

3. Wår Gudh kommer, och tiger intet: förtärande eld går för honom, och omkring honom en mächtig storm.

4. Han kallar himmel och jord, at han skal döma sitt folck.

5. Församler migh mina heliga, som förbundet meer achta än offer.

6. Och himlarna skola förkunna hans rättferdighet: ty Gudh är domaren. Sela.

7. Hör, mitt folck, lät migh tala; Jsrael lät migh ibland tigh betyga: Jagh Gudh, är tin Gudh.

8. För titt offer skul straffar jagh tigh intet; äro doch tine bränneoffer altijd för migh.

9. Jagh wil icke taga oxar vthu titt huus, eller bockar vthu tine stall.

10. Ty all diur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, ther the widh tusende tahl gå.

11. Jagh känner alla foglar på bergen: och allahanda diur på markene äro för migh.

12. Om migh hungrade, wille jagh intet säija tigh ther af; ty jordenes kretz är min, och alt thet ther vthi är.

13. Menar tu, at jagh oxakött äta wil, eller bockablodh dricka?

14. Offra Gudi tackoffer, och betala them Högsta titt löfte.

15. Och åkalla migh i nödene; så wil jagh hielpa tigh, så skalt tu prisa migh.

16. Men til then ogudachtiga säger Gudh: Hwij förkunnar tu mina rätter, och tager mitt förbund i tin mun?

17. Efter tu doch hatar tuchtan, och kastar min ord baak om tigh.

18. När tu seer en tiuf, så löper tu medh honom, och hafwer tin deel medh horkarlar.

19. Tin mun låter tu tala thet ondt är; och tin tunga bedrifwer falskhet.

20. Tu sitter och talar emot tin broder; tine moders son förtalar tu.

21. Thetta giör tu, och jagh tiger: thet menar tu at jagh skulle wara lika som tu: men jagh skal straffa tigh, och sättia tigh thet vnder ögonen.

22. Märcker doch thet, J som Gudh förgäten, at jagh icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare meer.

23. Then ther tack offrar, han prisar migh: och ther är wägen, at jagh wisar honom Gudz salighet.

51. Psalm.

En vthwald skiön Bättringspsalm, vthi hwilken David innerliga beder Gudh, at han wille efter sin stora barmhertighet honom förlåra then hordoms synd och mandråp han bedrifwit hade, v. 3. Bekänner hierteligen sina synder, och beklagar sin förderfwade natur, af hwilken alt ondt flyter, v. 5. Flyr til Gudz barmhertighet för Christi förskyllan, v. 8. Beder om then Heliga Anda, at han wille honom ledsaga och regera, v. 12. Låfwar sigh wilja vnderwisa andra rätta wägen til Gudh, v. 15. Beder åter om förloßning, v. 16. Lärer hwad offer Gudi dehaga; nämliga, ett botferdigt och ett förkrossat hierta, v. 18. Befaller så Gudi hela församlingen, och vthlåfwar bättrings frucht, v. 20.

En Psalm Davidz, til at föresiunga:

2. Tå then Propheten Nathan til honom kom, när han til BathSeba ingången war.

3. Gudh, war migh nädelig, efter tina godhet; och afplana mina synd, efter tina stora barmhertighet.

4. Twå migh wäl af mine mißgierning, och rensa migh ifrå mine synd.

5. Förty jagh känner mina mißgierning, och min synd är altijd för migh.

6. Moot tigh allena hafwer jagh syndat, och illa giordt för tigh; på thet tu må rätt blifwa i tin ord, och icke straffad blifwa tå tu dömd warder.

7. Sij, jagh är af syndelig sädh född; och min moder hafwer migh i synd aflat.

8. Sij, tu hafwer lust til sanningen, then i thet fördolda ligger; tu låter migh weta then hemliga wijsheten.

9. Skära migh medh Jsop, at jagh må reen warda; twå migh, at jagh må sniöhwijt warda.

10. Lät migh höra glädie och frögd; at the been som tu förkrossat hafwer, måga frögda sigh.

11. Wändt bort titt ansichte ifrå mina synder; och afplana alla mina mißgierningar.

12. Skapa i migh, Gudh, ett reent hierta; och gif i migh en ny wiß anda.

13. Förkasta migh icke ifrå titt ansichte; och tag icke tin Helga Anda ifrå migh.

14. Tröst migh igen medh tine hielp: och then frimodige anden vppehålle migh.

15. Ty jagh wil lära öfwerträdarena tina wägar, at syndarena måga wända sigh til tigh.

16. Fräls migh ifrå blodhskylder, Gudh, som min Gudh och Frälsare är: at min tunga må lofwa tina rättferdighet.

17. Herre, vplät mina läppar, at min mun må förkunna tin prijs.

18. Ty tu hafwer icke lust til offer, eljes wille jagh wäl gifwa tigh thet: och bränneoffer behaga tigh intet.

19. The offer som Gudi behaga, äro en bedröfwad ande: ett bedröfwat och förkrossat hierta warder tu, Gudh, icke förachtandes.

20. Gjör wäl widh Zion efter tina nåde; vpbygg murarna i Jerusalem.

21. Tå skola tigh behaga rättferdighetenes offer, bränneoffer och heeloffer: tå skal man oxar vppå titt altare offra.

52. Psalm.

Är en Tröstpsalm, emot tyranner och Gudz församlingz fiendar, sådana som Doeg war, hwilkom han sin ondsko och trotzighet hårdeliga förwiter, v. 3. Och tilsäger them ett wist straff, v. 7. Tröstar ther emot alla gudfruchtiga, at the medh sin ögon skola få skåda sina fiendars vndergång, v. 8. Och lofwar Gudh therföre, v. 11.

Een vnderwisning Davidz, til at föresiunga:

2. Tå Doeg then Edomeen kom, och bebodade Saul, och sade: David är vthi Ahimelechs huus kommen.

3. Hwad högmodas tu, tyrann, at tu kant skada giöra? Efter doch Gudz godhet ännu dagliga wahrar.

4. Tin tunga faar efter skada: och skär medh lögn såsom en skarp rakoknijf.

5. Tu talar hällre ondt än godt; och hällre falskt än rätt. Sela.

6. Tu talar gierna alt thet som til förderf tienar, medh falska tungo.

7. Therföre skal ock Gudh medh allo förderfwa tigh, och sönderkrossa tigh, och vthu hyddone ryckia tigh, och vthu the lefwandes lande vthrota tigh. Sela.

8. Och the rättferdige skola thet see, och fruchta sigh, och skola lee åth honom.

9. Sij, thet är then man som icke hölt Gudh för sina tröst: vthan förlät sigh vppå sin stora rikedom, och war mächtig til at giöra skada.

10. Men jagh skal blifwa såsom ett grönt oliweträ i Gudz huus: jagh förlåter migh på Gudz godhet altijd och förvthan ända.

11. Jagh tackar tigh ewinnerliga, ty tu kant wäl giörat: och wil förbida titt namn, ty tine helige hafwa ther frögd vthinnan.

53. Psalm.

Thenne Psalm innehåller samma lära medh then 14 Psalmen, och klagar at ogudachtige och säkre Epicureer allestädes finnas förmåge, v. 2. Beskrifwer theras onda stämplingar moot the gudfruchtiga, och hotar them medh straff, v. 5. Men them gudfruchtigom tilsäger han salighet och hielp af himmelen, v. 7.

Een vnderwisning Davidz, i Chorenom ymsom til at föresiunga.

2. The galne säija i sitt hierta: Thet är ingen Gudh til; the doga intet, och äro een styggelse wordne vthi theras onda wäsende: ingen är som godt giör.

3. Gudh såg af himmelen vppå menniskors barn, at han måtte see, om ther någor förståndig wore, then efter Gudh frågade.

4. Men the äro alle affalne, och allesammans odugelige; ther är ingen som godt giör, ja icke en.

5. Wjlja tå the ogierningsmän icke låta säija sigh? The ther mitt folck fräta, på thet the skola föda sigh; Gudh åkalla the intet.

6. Men ther fruchta the sigh, ther intet fruchtande är: ty Gudh förskingrar the plågares been, tu giör them til skam, ty Gudh försmår them.

7. Ach at then hielp vthaf Zion öfwer Jsrael komma måtte, och Gudh sitt fångna folck förlöste! Så skulle Jacob frögda sigh, och Jsrael gladh wara.

54. Psalm.

Är en Bönepsalm, ther vthi David, tå han war stadder vthi stoor fahrlighet, befaller Gudi medh een wiß förtröstning sina wälfärd, v. 3. Hotar sina fiender medh straff, v. 7. Och låfwar HERRANOM offer och tacksäijelse som honom hulpit hafwer, v. 8.

Een vnderwisning Davidz, til at föresiunga på strängiaspel:

2. Tå the af Siph kommo, och sade til Saul: David hafwer fördolt sigh när oß.

3. Hielp migh, Gudh, genom titt namn, och skaffa migh rätt genom tina macht.

4. Gudh, hör min böön; förnim mins muns taal.

5. Ty stålte sättia sigh emot migh, och wåldzwerckare stå efter mina siäl; och hafwa intet Gudh för ögon. Sela.

6. Sij, Gudh står medh migh: Herren vppehåller mina siäl.

7. Han skal betala minom fiendom thet onda: förstör them genom tina trohet.

8. Så wil jagh giöra tigh ett glädieoffer; och tacka, HERRE, tino namne, at thet så trösteligit är.

9. Ty tu hielper migh vthur all min nödh: at mina ögon måga på mina fiendar lust see.

55. Psalm.

Är en Bönepsalm, som om Christo wäl må förstånden warda, innehållandes een bitter och sorgelig klagan om then stora eländighet och fahra, vthi hwilken han stadder war, v. 2. Ther han klagar öfwer fina försmädares och plågares wåld, v. 10. Och besynnerlig öfwer sin förrädare Judas, v. 14. Beder at alle thesse må sitt wälförtienta straff af Gudi bekomma, v. 15. Hoppandes at Gudh skal honom förlossa, v. 16. Och the ogudachtiga förstöra, v. 23.

Een vnderwisning Davidz, til at föresiunga på strängiaspel.

2. Gudh, hör mina böön; och fördölg tigh icke för mitt bediande.

3. Achta vppå migh, och hör migh, huru jämmerliga jagh klagar och gråter.

4. At fienden så ropar, och then ogudachtige tränger: ty the wilja komma migh på skada, och äro migh swårliga wrede.

5. Mitt hierta ängslas i mitt lijf; och dödsens fruchtan är fallen vppå migh.

6. Fruchtan och bäfwande är migh vppå kommet; och grufwelse hafwer öfwerfallet migh.

7. Jagh sade: O! hade jagh wingar såsom dufwor, at jagh måtte flyga, och någorstädz blifwa.

8. Sij, så wille jagh draga migh långt bort, och blifwa i öknene. Sela.

9. Jagh wille skynda migh, at jagh måtte vndkomma för storm och owäder.

10. Gjör, Herre, theras tungor oens, och lät them förgås: ty jagh seer orätt och trätor i stadenom.

11. Sådant går dagh och natt alt omkring innan hans murar: möda och arbete är ther inne.

12. Orätten regerar ther inne; lögn och bedrägerij wänder intet igen vppå hans gator.

13. Om min fiende skämde migh, wille jagh thet lida: och om min hatare trugade migh, wille jagh giöma migh bort för honom.

14. Men tu äst min stallbroder, min skaffare, och min kände wän.

15. Wij som wänliga omginges inbördes medh hwar annan, wij wandrade i Gudz huus tilhopa.

16. Döden öfwerfalle them, och fare sigh lefwande vthi helwetet: ty all skalckhet är vthi theras hoop.

17. Men jagh wil ropa til Gudh; och HERREN skal hielpa migh.

18. Om afton, morgon och middag wil jagh klaga och gråta; så skal han höra mina röst.

19. Han förlöser mina siäl ifrå them som wilja til wercka medh migh, och skaffar henne roo: ty the äro månge emot migh.

20. Gudh skal hörat och späkia them, then altid blifwer, Sela. Ty the wända sigh icke, och fruchta Gudh intet.

21. Ty the läggia sina händer vppå hans fridsamma; och ohelga hans förbund.

22. Theras mun är halare än smör, och hafwa doch örlig i sinnet: theras ord äro lenare än olja, och äro doch baar swärd.

23. Kasta tina omsorg vppå HERRAN, han skal försörja tigh; och skal icke låta then rättferdiga i oro blifwa til ewig tijd.

24. Men Gudh tu skalt nederstörta them vthi then diupa kulona; the blodgiruge och falske skola icke komma til sin halfwa älder: men jagh hoppas vppå tigh.

56. Psalm.

Är ock en Bönepsalm, vthi hwilken David åkallar Gudh i sin högsta nödh, och bekänner honom wara sins salighets hopp och tilflycht, v. 2. Beskrifwer så fina fiendars illistiga practiker; och begärer Gudz hämnd öfwer them, v. 6. Tröstar sigh medh Gudz närwarelse, v. 9. Och vthlåfwar sigh wilja wara Gudi tacksam och lydig, v. 11.

Ett gyldene klenodium Davidz, til at föresiunga, om then dumba dufwona ibland the främmanda, tå the Philisteer grepo honom i Gath.

2. Gudh, war migh nådelig, ty menniskior wilja nedersänckia migh; dagliga strida the, och trängia migh.

3. Mine fiender nedersänckia migh dagliga: ty månge strida emot migh högmodeliga.

4. När jagh fruchtar migh, så hoppas jagh vppå tigh.

5. Jagh wil prisa Gudz ord; på Gudh wil jagh hoppas, och intet fruchta migh: hwad skulle något kött giöra migh?

6. Dagliga strida the emot min ord: alle theras tanckar äro at the må giöra migh ondt.

7. The hålla tilhopa, och wachta, och taga wahra vppå mina hälar, huru the mina siäl gripa måga.

8. Hwad the ondt giöra, thet är allaredo tilgifwit (säija the): Gudh störte sådana menniskior neder vthan alla nåde.

9. Räkna min flycht; fatta mina tårar vthi tin lägel: vthan twifwel räknar tu them.

10. Tå måste mine fiender tilbaka wända: när jagh ropar, förmärcker jagh at tu min Gudh äst.

11. Jagh wil prisa Gudz ord; HERRANS ord wil jagh prisa.

12. Vppå Gudh hoppas jagh, och fruchtar migh intet: hwad kunna menniskior giöra migh?

13. Jagh hafwer giordt tigh löfte, Gudh, at jagh tigh tacka wil.

14. Ty tu hafwer frälst mina siäl ifrå döden, mina fötter ifrå fall; at jagh må wandra för Gudi vthi the lefwandes liuse.

57. Psalm.

En Bönepsalm, ther medh han beder at Gudh wille wara honom nådig, och hielpa honom vthi all motgång; ty han förtröstar på honom, v. 2. Sedan beskrifwer han sina fiendars ondsko; och hotar them medh förderf, v. 5. Tilsäger HERRANOM tacksäijelse, för all gudomelig beskydd och beskärm, och twiflar intet at sådant skal honom sanfärdeligen wederfaras, v. 8.

Ett gyldene klenodium Davidz, til at föresiunga, at han icke borto blef, tå han för Saul flydde in i kulona.

2. Gudh, war migh nådelig, war migh nådeng; ty vppå tigh tröstar min siäl, och vnder tina wingars skugga hafwer jagh tilflycht, til thes at thet onda går öfwer.

3. Jagh ropar til Gudh then aldrahögsta; til Gudh then på min jämmer en ända giör.

4. Han sänder af himmelen, och hielper migh ifrå mina förtryckiares försmädelse. Sela. Gudh sänder sina godhet och trohet.

5. Jagh ligger medh mine siäl ibland leijon: menniskiors barn äro lågar; theras tänder äro spiut och pilar, och theras tungor skarp swärd.

6. Vphög tigh, Gudh, öfwer himmelen: och tin ähro öfwer alla werldena.

7. The ställa för min gång näät, och nedertryckia mina siäl: the grafwa för migh ena groop; och falla sielfwe ther vthi. Sela.

8. Mjtt hierta är redo, Gudh, mitt hierta är redo, at jagh skal siunga och lofwa.

9. Waka vp min ähra, waka vp psaltare och harpor; bittida wil jagh vpwaka.

10. Herre, jagh wil tacka tigh ibland folcken; jagh wil lofsiunga tigh ibland Hedningarna.

11. Ty tin godhet är så wijdt som himmelen är; och tin sanferdighet så wijdt som skyarna gå.

12. Vphög tigh, Gudh, öfwer himmelen: och tin ähra öfwer alla werldena.

58. Psalm.

Är een klagan öfwer Konung Sauls tienare, som honom rette emot David, hwilkas skalkhet, bedrägerij, lögner och wåld han här widloftigt beskrifwer, v. 2. Önskar at Gudh wille wara moot them en hämnare, v. 7. Hwilket innan en kort tijd icke förvtan the gudfruchtigas glädie skal them wisserligen wederfaras, v. 8. På thet Gudz godhet til at beskydda the gudfruchtiga, och hans rättfärdighet til at straffa the ogudachtiga, må ther igenom vppenbar warda, v. 12.

Ett gyldene klenodium Davidz, til at föresiunga, at han icke förgicks.

Ären J tå dumbar, at J icke tala wiljen hwad rätt är? Och döma hwad lijkt är, J menniskiors barn?

3. Ja, af blotta ondsko giören J orätt i landena; och följen efter medh edra händer, och giören öfwerwåld.

4. The ogudachtige äro afwoge af moderlifwet: the liugare fara wille alt ifrå moderlifwet.

5. The rasa såsom en orm rasar; såsom en döf huggorm then sitt öra tilstoppar:

6. At han icke skal höra kiusarens röst; beswärjarens then wäl beswärja kan.

7. Gudh, sönderbryt theras tänder i theras mun: sönderslå, HERRE, oxlatänderna af the vnga leijon.

8. The skola förgås såsom watn thet bortflyter: the skiuta medh sina pilar, men the gå sönder.

9. The förgås såsom en snigel försmächtas; såsom ene qwinnos otidig börd see the intet solena.

10. Förr än edor törne på buskanom mogne warda, skal wreden i wäxtenom bortryckia them.

11. Then rättferdige skal glädia sigh när han en sådana hämnd seer; och skal twå sina fötter vthi thens ogudachtigas blodh.

12. At man skal säija: Then rättferdige måste thet ju niuta: Gudh är ju ännu domare på jordene.

59. Psalm.

Een Böön, ther vthi David, tå han war stadder vthi sin högsta bedröfwelse och anfächtning, flyr til Gudh allena om hielp, v. 2. Besluter så hoos sigh medh een wiß förtröstning, at hans arge fiender innan en liten tijd skola blifwa straffade, v. 6. Men the gudfruchtige skola warda beskärmade och förlofsade; för hwilket han wil prisa Gudh, v. 17.

Ett gyldene klenodium Davidz, til at föresiunga: at han icke borto blef, tå Saul sände bort, och lät bewara hans huus, på thet at han måtte dräpa honom.

2. Fräls migh, min Gudh, ifrå mina fiendar; och beskydda migh för them som sigh emot migh sättia.

3. Fräls migh ifrå the ogierningsmän; och hielp migh ifrå the blodgiruga.

4. Ty sij, HERRE, the wachta efter mina siäl: the starcke församla sigh cmot migh, vthan min skuld och mißgierning.

5. The löpa vthan min skuld och bereda sigh: waka vp, och möt migh, och se ther til.

6. Tu, HERRE Gudh Zebaoth, Jsraels Gudh, waka vp, och hemsök alla Hedningar: war ingom nådelig af them som sådana förstockade ogierningsmän äro. Sela.

7. Om aftonen lät them ock tiuta igen såsom hundar; och löpa omkring i stadenom.

8. Sij, the tala medh hwar annan; swärd äro i theras läppar: ho skulle thet höra?

9. Men, HERRE, tu skalt lee åth them; och bespotta alla Hedningar.

10. För theras macht håller jagh migh in til tigh: ty Gudh är mitt beskärm.

11. Gudh bewiser migh rikeliga sina godhet: Gudh låter migh lust see på mina fiendar.

12. Dräp them icke, at mitt folck icke förgäter thet: men förströ them medh tine macht, Herre wår sköld; och nederslå them.

13. Theras lära är allsamman synd, och blifwa fast i sine högfärd; och predika intet annat än bannor och motsäijelse.

14. Förgiör them vthan alla nådh, förgiör them, så at the intet meer äro: och besinna måga, at Gudh är rådandes i Jacob, öfwer alla werldena. Sela.

15. Om aftonen lät them ock tiuta igen såsom hundar; och löpa omkring i stadenom.

16. Lät them löpa hijt och tijt efter maat, och tiuta om the icke mätte warda.

17. Men jagh wil siunga om tina macht, och lofwa om morgonen tina godhet: ty tu äst mitt beskärm och tilflycht i mine nödh.

18. Jagh wil lofsiunga tigh, min tröst: ty tu Gudh, äst mitt beskärm, och min gunstige Gudh.

60. Psalm.

En Böne-och Tacksäijelsepsalm, hwilken David hafwer siungit på then tiden Jsraels folck krigade emot the Ammoniter, Edomeer och Syrer; på hwilken tijd the woro stadde i stoor wedermödo, och syntes såsom Gudh hade them för theras synder skul öfwergifwit, v. 3. Hwarföre beder Konung David för sigh och sitt folck om hielp, v. 7. Och förtäljer then seger hwilken Gudh honom tilsagt hafwer, v. 8. Hwilket alt han icke sina krafter tilmäter; vtan Gudz macht och godhet, v. 11.

Ett gyldene klenodium Davidz, til at föresiunga, om ett gyldene rosenspan, til at lära;

2. Tå han stridt hade medh the Syrer i Mesopotamien, och medh the Syrer af Zoba: tå Joab omwände, och slog the Edomeer i saltdalenom, tolf tusend.

3. Gudh, tu som oßbortdrifwit och förströdt hafwer, och wast wredh; trösta oß igen.

4. Tu som jordena hafwer berördt och remna låtet; hela hennes refwor, then så förfallen är.

5. Ty tu hafwer bewijst tino folcke ett hårdt ting: tu hafwer gifwit oß en dryck wijn, at wij omkull falla måste.

6. Men tu hafwer doch gifwit ett tekn them som tigh fruchta: hwilket the vpreste at the skulle säkre wara. Sela.

7. På thet tina wänner skola förlöste warda: så hielp nu medh tine högra hand, och hör oß.

8. Gudh talar i sinom helgedom; thes gläder jagh migh: och wil dela Sichem, och afmäta Succots daal.

9. Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufwuds macht: Juda är min Förste.

10. Moab är mitt twättekar; mina skoor sträcker jagh vthöfwer Edom: Philistea fägnar migh.

11. Ho wil föra migh vthi en fast stadh? Ho leder migh in til Edom?

12. Skal icke tu giöra thet, Gudh, som oß bortdrifwer; och icke vthdrager, Gudh, medh wår häär?

13. Skaffa oß bistånd i nödene; ty menniskiors hielp är fåfäng.

14. Medh Gudi wilje wij mächtig ting giöra: han skal vnderträda wåra fiendar.

61. Psalm.

En Bönepsalm, och ett sätt huruledes vndersåterna skola bedia för sin Öfwerhets wälfärd, befalla Gudi Konungen och hela regementet, som altid plägar giöra gudfruchtige Konungar bistånd; then samme wille ock wara ett starckt fäste emot Konungens fiendar, v. 2. Gifwa honom långt lijf; och bewisa honom godhet och trohet, v. 7. För hwilket the tacksäijelse äro Gudi plichtige, v. 9. En gudfruchtig Öfwerhet må ock widh thetta sättet bedia.

En Psalm Davidz, til at föresiunga på strängiaspel.

2. Hör, Gudh, mitt roop, och achta vppå mina böön.

3. Här nedre på jordene ropar jagh til tigh, när mitt hierta i ångest är: för migh doch vppå een högh klippo.

4. Ty tu äst min tilflycht; ett starckt torn för mina fiendar.

5. Jagh wil boo vthi tine hyddo til ewig tijd; och min tröst hafwa vnder tina wingar. Sela.

6. Ty tu, Gudh, hörer mina löften: tu lönar them wäl som titt namn fruchta.

7. Tu gifwer Konungenom långt lijf, at hans åhr wara ifrå slächte til slächte:

8. At han må ewigliga för Gudi sittiandes blifwa: bewisa honom godhet och trohet, at the bewara honom.

9. Så wil jagh lofsiunga tino namne ewinnerliga, at jagh må betala mina löften dagliga.

62. Psalm.

En Tröstpsalm, ther vthi David tröstar sigh medh Gudz hielp och bistånd emot alla sina fiendar, v. 2. Straffar så the ogudachtiga, och beskrifwer them af theras lögn, falskhet och ondsko, v. 4. Förmanar alla gudfruchtiga, at the efter hans exempel förtrösta på HERRAN, v. 6. På menniskio hielp, ehuru myndige the synas, såsom ock på rikedomar, är platt fåfängt sigh at förlåta, v. 9. Tp Gudh allena är mächtig, godh och rättferdig, v. 12.

En Psalm Davidz, för Jeduthun, til at föresiunga.

2. Min siäl wäntar allenast i stillhet efter Gudh, then migh hielper.

3. Ty han är min tröst, min hielp, mitt beskärm; at intet ondt skal omstörta migh, ehuru stort thet ock är.

4. Huru länge gå J så alle enom efter? At J måge dräpa honom, såsom een lutande wägg, och en remnad muur.

5. The tänckia allenast huru the måga förtryckia honom; winläggia sigh om lögn, gifwa godh ord; men i hiertana banna the. Sela.

6. Men min siäl wäntar allenast efter Gudh: ty han är mitt hopp.

7. Han är min tröst, min hielp, och mitt beskärm, at jagh icke faller.

8. När Gudi är min salighet, min ähra, mins starckhets klippa; mitt hopp är til Gudh.

9. Hoppens vppå honom altid; J folck, vthgiuter edor hierta för honom: Gudh är wårt hopp. Sela.

10. Men menniskiorna äro doch ju intet; the myndige fela ock: the wäga mindre än intet, så månge som the äro.

11. Förlåter eder icke vppå orätt och öfwerwåld; håller eder icke til sådant thet intet wärdt är: faller eder rikedom til, så lägger icke hiertat ther vppå.

12. Gudh hafwer ett ord talat; thet hafwer jagh ofta hördt, at Gudh allena mächtig är.

13. Och tu, Herre, är nådelig: och lönar hwarjom och enom såsom han förtienar.

63. Psalm.

Een jämmerlig klagan, ther vthi David i sin landzflychtighet qwider öfwer sin eländighet, och medh stoor suckan åstundar komma til Gudz kyrckio och församling igen, v. 2. Han täncker på HERRAN sent och bittida, v. 7. Förwänter stadeligen at Gudh skal låta hans fiender komma på skam, och förhielpa honom til sitt rike och land igen, v. 10.

En Psalm Davidz, tå han war i Juda ökn.

2. Gudh, tu åst min Gudh, bittida wakar jagh vp til tigh: min siäl törstar efter tigh, mitt kött längtar efter tigh, vthi ett tort och torstigt land, ther intet watn är.

3. Ther seer jagh efter tigh i tinom helgedom, at jagh måtte skåda tina macht och ähro.

4. Ty tin godhet är bättre än lijf: mina läppar prisa tigh.

5. Ther wille jagh gierna lofwa tigh, i mina lifsdagar, och vplyfta mina händer i titt namn.

6. Thet wore mins hiertas frögd och lust, tå jagh tigh medh gladom mun lofwa skulle.

7. När jagh migh i säng lägger, så täncker jagh vppå tigh: när jagh vpwaknar, så talar jagh om tigh.

8. Ty tu äst min hielpare; och vnder tina wingars skugga wil jagh frögda migh.

9. Min siäl håller sigh in til tigh: tin högra hand vppehåller migh.

10. Men the stå efter mina siäl til at öfwerfalla migh: the måste vnder jordena nederfara.

11. The måste falla i swärd, och räfwomen til lott blifwa.

12. Men Konungen frögdar sigh i Gudi: then widh honom swär han skal prisad warda; ty the lögnmunnar skola tilstoppade warda.

64. Psalm.

Thenne Psalm är en Bönepsalm, ther vthi David beskrifwer alla skrymtare och hemliga belackare af theras ondsko, lögn, onda förehafwande och förgiftige practiker, til at vphöija sigh och vndertryckia andra, v. 2. Hotar them medh Gudz starcka wrede och hämnd, at theras skalckhet skal komma på them sielfwa, v. 8. Så at the rättferdige skola få see thet och glädias, v. 11.

En Psalm Davidz, til at föresiunga.

2. Hör, Gudh, mina röst, i mine klagan: bewara mitt lijf för then grufweliga fiendan.

3. Förskyl migh för the ondas församling; för theras hoop som illa giöra:

4. The ther skärpa sina tungor såsom ett swärd, och skiuta medh sine förgiftiga ord såsom medh pilar:

5. At the måga lönliga skiuta then froma: medh hast skiuta the vppå honom, vthan all fruchtan.

6. The äro dierfwe medh sin onda anslag; och talas widh huru the snaror läggia wilja, och säija: Ho kan see them?

7. The dichta skalckhet, och hållat hemliga; the äro ilfundige, och hafwa listig skalckastycke före.

8. Men Gudh skal hasteliga skiuta them, så at them skal swida efter.

9. Theras egen tunga skal fälla them; så at them bespotta skal hwar och en som them seer.

10. Och alla menniskior som thet see, skola fruchta sigh, och säija: Thet hafwer Gudh giordt; och förmärckia, at thet är hans gierning.

11. The rättferdige skola frögda sigh af HERRANOM, och förtrösta vppå honom; och alla froma hiertan skola ther af beröma sigh.

65. Psalm.

Är een härlig tacksäijelse, för allahanda Gudz wälgierningar; först för andeliga gåfwor, som är, syndernas förlåtelse, v. 2. Sedan lekamlig wälferd och förloßning vthur mångahanda förskräckelse, v. 6. Särdeles at han giör jordena fruchtsama, gifwer regn af himmelen, och vpfyller hela markena medh sin wälsignelse, v. 10.

En Psalm Davidz, för een wiso til at föresiunga.

2. Gudh, man lofwar tigh i stillhet i Zion: och tigh betalar man löfte.

3. Tu hörer böön, therföre kommer alt kött til tigh.

4. Wår mißgierning trycker oß hårdeliga: förlåt oß wåra synder.

5. Säll är then tu vthwäljer och hafwer honom til tigh, at han skal boo i tina gårdar: han hafwer een rijk tröst af titt huus, thet helga templet.

6. Hör oß, efter then vnderliga rättferdigheten, Gudh wår salighet: tu som äst allas hopp på jordene, och fierran på hafwet.

7. Tu som bergen stadig giör i sine kraft; och begiordad äst medh macht.

8. Tu som stillar hafsens fräsande, thes böljors fräsande, och folcks buller.

9. At the som widh the landzändar boo, skola förskräckia sigh för tin tekn: tu gläder alt thet som röres, både om morgon och om afton.

10. Tu besöker landet, och watnar thet, och giör thet mycket rijkt; Gudz källa hafwer watn tilfyllest: tu låter thes korn wäl trifwas; ty altså brukar tu landet.

11. Tu watnar thes forar, och fuchtar thet vpplögt är; medh regn giör tu thet blött, och wälsignar thes wäxt.

12. Tu kröner åhret medh titt goda; och tin footspor drypa af fetma.

13. The boningar i öknene äro ock feta, så at the drypa; och högarna äro alt omkring lustige.

14. Hiordmarken är full medh fåår, och dalarna stå tiockt medh sädh; så at man glädes ther widh, och siunger.

66. Psalm.

David tackar Gudh för allahanda vnderliga werck som Gudh i sina församling altid giordt hafwer, v. 1. Förtäljer så the många wälgierningar, som HERREN både i förtiden och alt sedan sin församling hafwer bewijst, v 4. För hwilka han tilsäger honom een märckelig hiertans tacksäijelse, v. 13. Och förkunnar androm, at HERREN hafwer sedt til hans oskyldighet, och bönhördt honom, v. 16.

Een Psalmwisa, til at föresiunga. Frögdens Gudi all land.

2. Lofsiunger til at ähra hans namn: priser honom härliga.

3. Säger til Gudh: Huru vnderliga äro tina gierningar? Tinom fiendom skal fela för tine stora macht.

4. All land tilbedie tigh, och lofsiunge tigh; lofsiunge tino namne. Sela.

5. Kommer och seer vppå Gudz werck: then så vnderlig är i sina gierningar ibland menniskiors barn.

6. Han förwandlar hafwet vthi thet torra, så at man til foot öfwer watnet går: thes frögde wij oß i honom.

7. Han är rådandes medh sine kraft ewinnerliga; hans ögon skåda på folcken: the affällige skola icke kunna vphäfwa sigh. Sela.

8. Lofwer, J folck, wår Gudh; läter hans lof wijdt hördt warda.

9. Then wåra siäl widh lijf behåller; och låter wåra fötter icke slinta.

10. Ty, Gudh, tu hafwer försökt oß, och pröfwat oß, såsom silfwer pröfwat warder.

11. Tu hafwer fördt oß vthi hächtelse: tu hafwer lagt en tunga på wåra länder.

12. Tu hafwer låtit komma menniskior öfwer wårt hufwud: wij äre komne i eld och i watn; men tu hafwer vthfördt oß och wederqweckt oß.

13. Therföre wil jagh medh bränneoffer gå in vthi titt huus, och betala tigh mina löften.

14. Såsom jagh mina läppar vplåtit hafwer; och min mun talat hafwer i mine nödh.

15. Jagh wil giöra tigh feet bränneoffer af brändom wädrom; jagh wil offra oxar och bockar. Sela.

16. Kommer hijt, hörer til, alle J som Gudh fruchten; jagh wil förtälja hwad han mine siäl giordt hafwer.

17. Til honom ropade jagh medh min mun; och prisade honom medh mine tungo.

18. Om jagh något orätt förehade i mitt hierta, så worde Herren migh eij hörandes.

19. Therföre hörer migh Gudh, och achtar vppå min böön.

20. Lofwad ware Gudh, then mina böön icke förkastar, eller wänder sina godhet ifrå migh.

67. Psalm.

David propheterar om Christo och hans andeliga rike, hwilket skal warda vthwidgat i hela werldene, v. 2. Och beder at Christus medh sin wälsignelse altid wille wara hoos sin församling: på thet han af henne i ewighet må prisad warda.

Een Psalmwisa, til at föresiunga på stränaiaspel.

2. Gudh ware oß nådelig, och wälsigne oß: han läte sitt ansichte lysa oß. Sela.

3. At wij på jordene måge känna hans wägh; ibland alla Hedningar hans salighet.

4. Gudh, tigh tacke folck; all folck tacke tigh.

5. Folcken frögde sigh och glädies: at tu dömer folcken rätt, och regerar folcken på jordene. Sela.

6. Gudh, tigh tacke folck; all folck tacke tigh.

7. Landet gifwer sina frucht: Gudh, wår Gudh wälsigne oß.

8. Gudh wälsigne oß; och all werlden fruchte honom.

68. Psalm.

Thenne Psalmen propheterar om Christo och nya Testamentsens rike, at han skal öfwerwinna och förskingra sina fiendar; och församla sigh een Christelig kyrkio genom thet helga Evangelium, v. 2. Sedan talar han om then åthskildnad, som är emellan nya och gamla Testamentsens Pingesdag; och huru then Helige Ande skal warda vthguten öfwer Apostlarna, som predika skola thet nåderika Evangelium, v. 8. Beskrifwer så Christi triumph och segerfulla himmelsfärd, v. 18. Äntlig talar han om Judarnas förstockelse, och Hedningarnas kallelse genom Evangelii lära, v. 22. Och förmanar alla til at prisa Gudh, och gifwa honom ährona, v. 33.

Een Psalmwisa Davidz, til at föresiunga.

2. Gudh stånde vp, at hans fiender måga förströdde warda; och the honom hata, fly för honom.

3. Fördrif them såsom en röök fördrifwen warder: såsom wax försmälter för eld, så förgånge the ogudachtige för Gudi.

4. Men the rättferdige frögde sigh, och ware glade för Gudi, och frögde sigh af hiertat.

5. Siunger Gudi, lofsiunger hans namne: giörer honom wägh som sachta fram faar, han heter Herren; och glädiens för honom.

6. Then en fader är åth faderlösa, och en domare för enkiom: han är Gudh i sin helga boning.

7. En Gudh som them ensamom gifwer huset fult medh barn; then ther fångar vthförer i rättom tijd, och låter the affälliga blifwa i thet torra.

8. Gudh, tå tu vthdrogst för titt folck, tå tu gick i öknene. Sela.

9. Tå bäfwade jorden, och himlarna drupo för thenna Guden, i Sinai; för Gudi, som Jsraels Gudh är.

10. Men nu gifwer tu, Gudh, ett nådeligit regn: och titt arf thet tort är, wederqwecker tu.

11. At tin diur måga boo ther vthi: Gudh, tu wederqwecker the elända medh tine godhet.

12. Herren gifwer ordet, medh en stoor Evangelisters skara.

13. Konungarna för härarna äro medh hwar annan wänner; och huusähran vthskifter rofwet.

14. När J liggen i markene, så glimmar thet såsom dufwo-wingar, hwilke såsom silfwer och guld glittra.

15. När then Alsmächtige allestäds ibland them Konungar sätter, så warder klart ther mörkt är.

16. Gudz berg är ett fruchtsamt berg; ett stort och fruchtsamt berg.

17. Hwij springen J, stoor berg? Gudh hafwer lust til at boo på thetta berget; och HERREN blifwer ther ock ewinnerliga.

18. Gudz wagn är mång tusende tusend: Herren är ibland them, på thet helga Sinai.

19. Tu hafwer farit vp i högdena, och hafwer fångat fängelset: tu hafwer vndfått gåfwor för menniskiorna; the affällige ock, at Herren Gudh skal äntå likwäl blifwa ther.

20. Lofwad ware Herren dagliga: Gudh lägger oß ena bördo vppå; men han hielper oß ock. Sela.

21. Wij hafwe en Gudh, en Gudh then ther hielper; och HERRAN Herran then ifrå döden frälser.

22. Men Gudh skal sönderslå hufwudet på sina fiendar, samt medh theras hiessa, som blifwa i theras synder.

23. Doch säger Herren: Jagh wil hämta somliga ibland the feta; vthu hafsens diup wil jagh somliga hämta.

24. Therföre skal tin foot vthi fiendernas blodh färgad warda, och tine hundar skola thet slicka.

25. Man seer, Gudh, huru tu går; huru tu, min Gudh och Konung, i helgedomenom går.

26. The sångare gå framföre, ther näst the spelmän ibland pigor som slå på trummor.

27. Lofwer Herran Gudh i församlingomen, för Jsraels brunn.

28. Ther är rådandes ibland them then litzle BenJamin, Juda Förstar medh theras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar.

29. Tin Gudh hafwer vprättat titt rike, thet stärck Gudh i oß; ty thet är titt werck.

30. För titt tempel skul i Jerusalem, skola Konungar föra tigh skäncker.

31. Straffa diuret i rören, oxa hoparna ibland theras kalfwar, the ther drifwa för penningar skul: han förströr the folck som gierna örliga.

32. The Förstar vthur Egypten skola komma: Ethiopien skal vthsträckia sina händer til Gudh.

33. J Konungariken på jordene, siunger Gudi; lofsiunger Herranom. Sela.

34. Then ther wistas i himmelen allestädes af begynnelsen: sij, han skal gifwa sino dundre kraft.

35. Gifwer Gudi machten: hans härlighet är i Jsrael, och hans macht i skyyn.

36. Gudh är vnderlig i sinom helgedom: han är Jsraels Gudh, han skal gifwa folckena macht och kraft: lofwad ware Gudh.

69. Psalm.

Är en Evangelisk Psalm, i hwilken Christus sielf beskrifwer sin pino och dödh, som han lidit hafwer för wåra synder, v. 2. Klagar bitterligen öfwer sin odrägeliga ångest, sina fiendars försmädelse, sin oskyldighet; och at ingen wil förbarma sigh öfwer honom, v. 4. Beder at Herren wille wara hans enda hielp, och giöra honom i thenna nödene bistånd, v. 14. Sedan önskar han sina obotfärdiga och förstockade fiendar ewig och timelig olycko och förderf, v. 23. Vthlåfwar så een ewig tacksäijelse; och at han medh sitt exempel wil komma andra til at prisa HERRAN, v. 31.

En Psalm Davidz, om roserna, til at föresiunga.

2. Gudh, hielp migh, ty watn går alt in til mina siäl.

3. Jagh siunker nedh i diup dy, ther ingen botn vthi är: jagh är kommen vthi diup watn, och floden wil fördränckia migh.

4. Jagh hafwer ropat migh tröttan, min hals är hees, synen förgås migh; at jagh så länge måste bida efter min Gudh.

5. The som migh vthan skuld hata, äro flere än jagh håren på hufwudet hafwer: the som migh medh oskiäl förfölja och förderfwa, äro mächtige: jagh måste betala thet jagh intet röfwat hade.

6. Gudh, tu wetst min galenskap; och mina skulder äro tigh intet förskyylta.

7. Lät them icke på migh til skam komma som tigh förbida, Herre, HERRE Zebaoth: lät them icke til blygd komma, som tigh sökia, Jsraels Gudh.

8. Ty för tina skuld lider jagh försmädelse: mitt ansichte är fult medh blygd.

9. Jagh är minom brödrom främmande worden; och okänd mins moders barnom.

10. Ty tins huus nijtälskan vpfräter migh; och theras försmädelser, som tigh häda, falla vppå migh.

11. Och jagh greet, och fastade bitterliga; och man begabbade migh ther til.

12. Jagh drog en säck vppå; men the giorde ther leek af.

13. The som i porten sittia taßla om migh; och i dryckenskap qwäder man om migh.

14. Men jagh beder, HERRE, til tigh, i behagelig tijd; Gudh, efter tina stora godhet, hör migh medh tine trofasta hielp.

15. Vptag migh vthu träcken, at jagh icke nedersiunker: at jagh må frälst warda ifrå mina hatare, och vthu the diupa watn.

16. At watufloden icke fördräncker migh, och diupet icke vpsluker migh, och gapet på gropene icke igentäppes öfwer migh.

17. Hör migh, HERRE, ty tin godhet är tröstelig: wändt tigh til migh efter tina stora barmhertighet:

18. Och bortgiöm icke titt ansichte för tinom tienare: ty migh är ångest; hör migh snarliga.

19. Nalka tigh til mina siäl, och förlossa henne: förlossa migh för mina fiendar skul.

20. Tu wetst min försmädelse, skam, och blygd: alle mine fiender äro för tigh.

21. Försmädelse bråkar migh hiertat sönder, och kräncker migh: jagh wänter at någor wille warkunna sigh, men ther är ingen; och efter hugswalare, men jagh finner ingen.

22. Och the gåfwo migh galla äta; och ätikio dricka vthi minom stora torst.

23. Theras bord warde för them een snara; til wedergälning, och til ena fällo.

24. Theras ögon warde mörk, så at the intet see; och theras länder lät städse ostadiga wara.

25. Vthgiut tina ogunst vppå them; och tin grymma wrede gripe them.

26. Theras boning warde öde; och ingen ware som vthi theras hyddom boor.

27. Ty the förfölja then tu slagit hafwer; och beröma at tu slår tina illa.

28. Lät them falla vthi then ena synden efter then andra, at the icke komma til tina rättferdighet.

29. Vthskrapa them vthu the lefwandes book, at the medh the rättferdiga icke vpskrefne warda.

30. Men jagh är elände, och hafwer ondt: Gudh, tin hielp beskydde migh.

31. Jagh wil lofwa Gudz namn medh een wiso; och wil högeliga ähra honom medh tacksäijelse.

32. Thet skal bättre täckias HERRANOM än en stuut, then horn och klöfwar hafwer.

33. The elände see thet, och glädia sigh: och the som Gudh sökia, them skal hiertat lefwa.

34. Ty HERREN hörer the fattiga; och förachtar icke sina fångna.

35. Honom lofwe himmelen, jorden och hafwet, och alt thet ther vthi röres.

36. Ty Gudh skal hielpa Zion, och byggia Juda städer: at man ther boo skal, och besittia them.

37. Och hans tienares sådh skal ärfwa them: och the som hans namn älska, skola blifwa ther inne.

70. Psalm.

Een Böön, ther vthi David beder, at Gudh wille förgiöra the fromas fiendar och förföljare, v. 2. På thet the gudfruchtige må glädias ther öfwer, och prisa Gudh, v. 5. Kastar så alt sitt hopp och förtröstning på HERRAN, v. 6.

En Psalm Davidz, til at föresiunga til åminnelse.

2. Skynda tigh, Gudh, til at frälsa migh; HERRE, til at hielpa migh.

3. Skämme sigh, och komme på skam, the som efter mine siäl stå: wände til ryggia, och komme på skam, the migh ondt önska.

4. At the måtte på skam komma igen, som öfwer migh ropa, så, så.

5. Frögde, och glädie sigh i tigh, the som efter tigh fråga: och the som tina salighet älska, säije altid: Gudh ware högeliga lofwad.

6. Men jagh är elände och fattig; Gudh, war snar til migh: ty tu äst min hielpare och förlossare; min HERRE, fördrög icke.

71. Psalm.

Är en Bönepsalm, ther vthi then Christeliga kyrkian i gemeen, och thes rätte ledamöter i synnerhet innerligen bedia, at Gudh som hafwer them nådeliga vppehållit och bewarat ifrå theras begynnelse, wille them ock behålla i trone, sedan the äro gamle wordne, thet är, vthi the sidsta werldenes tider, at the af sina fiendar icke må vndertryckte och förförde warda, v. 1. Förkunna så sin eländighet, och sina fiendars ondsko och arghet, v. 10. Låfwa sigh altid wilja tacka Gudh för sina godhet, och sin gudomeliga närwarelse, och icke wända igen at förtrösta på Gudz godhet, v. 22.

HERRE, jagh förtröstar vppå tigh, lät migh aldrig på skam komma.

2. Fräls migh genom tina rättferdighet, och hielp migh vth: bög tin öron til migh, och hielp migh.

3. War migh een starck tröst, tijt jagh altid fly må, tu som låfwat hafwer at hielpa migh: ty tu äst min klippa och min borg.

4. Min Gudh, hielp migh vthu thens ogudachtigas hand; vthu thens orättferdigas och tyrannens hand.

5. Ty tu äst min tilflycht, Herre HERRE; mitt hopp alt ifrå minom vngdom.

6. Vppå tigh hafwer jagh fölåtit migh alt ifrå moderlifwet; tu hafwer dragit migh vthu mine moders lijf: min berömmelse är altid af tigh.

7. Jagh är för mångom ett widvnder; men tu äst min starcka tröst.

8. Lät min mun full wara af titt lof och prijs dagliga dags.

9. Förkasta migh icke vthi min ålderdom; öfwergif migh icke när jagh swagh warder.

10. Ty mine fiender tala emot migh; och the som efter mina siäl wachta, the rådslå tilhopa,

11. Och säija: Gudh hafwer öfwergifwit honom: jager efter, och griper honom; ty ther är ingen hielpare.

12. Gudh, war icke långt borto ifrå migh: min Gudh, skynda tigh til at hielpa migh.

13. Skämme sigh och förgås, the som emot mine siäl äro: warde medh skam och hån öfwertäckte, the som mitt wärsta sökia.

14. Men jagh wil altid bida; och wil altid föröka titt lof.

15. Min mun skal förkunna tina rättferdighet, dagliga dags tina salighet; then jagh icke alla räkna kan.

16. Jagh går i Herrans HERRANS kraft: jagh prisar tina rättferdighet, ja tin allena.

17. Gudh, tu hafwer lärdt migh af min vngdom; therföre förkunnar jagh ännu tin vnder.

18. Ock förlåt migh icke, Gudh, i ålderdomen, när jagh grå warder: til thes jagh förkunnar tin arm barnabarnom, och tina macht allom them som ännu komma skola.

19. Gudh, tin rättferdighet är högh, tu som stoor ting giör: Gudh, ho är tigh lijk?

20. Ty tu låter migh förfara mycken och stoor ångest, och giör migh åter lefwande; och hämtar migh åter vp vthu jordenes diup.

21. Tu giör migh ganska storan, och styrcker migh igen.

22. Så tackar jagh ock tigh medh psaltarespel, för tina trofasthet, min Gudh: jagh lofsiunger tigh på harpor, tu Helige i Jsrael.

23. Mine läppar, och min siäl som tu förlöst hafwer, äro glade, och lofsiunga tigh.

24. Ock talar min tunga dagliga dags om tina rättferdighet: ty skämma måga sigh, och på skam komma the som mitt wärsta sökia.

72. Psalm.

Een märckelig prophetia om Christo och hans rike, ther vthi idel rättferdighet, frijd, frögd, och glädie, vthi alla bedröfwades samwet skal tilwäxa och hafwa öfwerhandena, v. 1. Beskrifwes widare Christi rike, at thet sträcker sigh öfwer hela werldena, och all rike skola wara thy vndergifne, v. 8. Men så skeer thet icke förvthan kors och the fromas förföljelse, hwilkas blodh skal dyrt achtad warda, v. 12. Sedan beskrifwes nya Testamentsens Gudztienst, hwilken ibland Konungar, Hedningar, och all folck skal vprättad warda, v. 15.

Salomos. Gudh, gif Konungenom tin doom; och tina rättferdighet Konungens son.

2. At han må föra titt folck til rättferdighet; och hielpa tina elända.

3. Lät bergen frambära frijd ibland folcket; och högarna rättferdighet.

4. Han skal behålla thet elända folck widh rätt, och hielpa the fattiga, och förtryckia the försmädare.

5. Man skal fruchta tigh så länge sool och måne warar, ifrå barn och in til barnabarn.

6. Han skal nederkomma såsom regn vppå vllskin; såsom droppar the ther markena fuchta.

7. J hans tijd skal then rättferdige blomstras; och stoor frijd, til thes at månen intet meer är.

8. Han skal warda rådandes ifrå thet ena hafwet til thet andra; och ifrån älfwene alt in til werldenes ändar.

9. För honom skola buga the som i öknene äro; och hans fiender skola slekia stofftet.

10. The Konungar widh hafwet och på öjarna skola bära fram skäncker: the Konungar vthaf rika Arabien och Seba skola tilföra gåfwor.

11. Alle Konungar skola tilbedia honom: alle Hedningar skola tiena honom.

12. Ty han skal frälsa then fattiga som ropar; ock then elända som ingen hielpare hafwer.

13. Han skal wara them vsla och fattiga nådelig; och the fattigas siälar skal han hielpa.

14. Han skal förlösa theras siälar vthu bedrägerij och öfwerwåld; och theras blodh skal dyrt achtat warda för honom.

15. Han skal lefwa, och man skal gifwa honom af guld vthu rika Arabien: och man skal altid bedia in för honom; dagliga skal man lofwa honom.

16. På jordene ofwan på bergen skal korn stå tiockt: hans frucht skal bäfwa såsom Libanon, och skal grönskas i städerna såsom grääs på jordene.

17. Hans namn skal blifwa ewinnerliga; så länge solen wahrar skal hans namn räckia in til efterkommanderna: och genom honom skola the wälsignade warda; alle Hedningar skola prisa honom.

18. Lofwad ware HERREN Gudh, Jsraels Gudh, then allena vnder giör.

19. Och lofwat ware hans härliga namn ewinnerliga: och all land warde full medh hans ähro. Amen, Amen.

20. En ända hafwa Davidz böner Jsai sons.

73. Psalm.

Vthi thenna Psalmen hafwe wij een lära och een tröst emot then almänneliga förargelsen, som the gudfruchtiga mycket qwäljer och anfächtar i thenna werldene; nemliga, at them ogudachtigom och ondom går altid wäl; men them fromom twärt emot illa, v. 1. Men spelet måste på thet sidfta omwändt warda; ty the ogudachtige skola förgås, och få en ända medh förskräckelse, v. 17. Men HERREN är the fromas tröst, och theras deel, v. 23.

En Psalm Assaphs. Wisserliga hafwer Jsrael Gudh til tröst, ther man reent hierta hafwer.

2. Men jagh hade så när staplat medh mina fötter; mine stegh hade fullt när sluntet.

3. Ty migh förtröt om the stortaluga, tå jagh såg at them ogudachtigom wäl gick.

4. Ty the äro i ingen dödzfara; vtan stå faste såsom ett palats.

5. The äro icke i olycko såsom andra menniskior; och warda icke såsom andra menniskior plågade.

6. Therföre måste theras stålthet wara en kostelig ting; och theras öfwerwåld måste heta alt wäl giordt.

7. The swälla i ansichtet som en feet buuk: the giöra hwad them lyster.

8. The förachta all ting, och tala illa ther om; och tala och lasta högmodeliga.

9. Hwad the tala thet måste wara talat neder af himmelen: hwad the säija thet måste gälla på jordene.

10. Therföre faller them then menige man til: förty the nyttia theras watn tilfyllest;

11. Och säija: Hwad skulle Gudh fråga efter them? Hwad skulle then Högste skiöta om them?

12. Sij, thet äro the ogudachtige, the äro lyckosamme i werldene, och warda rike.

13. Skal thet tå fåfängt wara, at mitt hierta ostraffeliga lefwer, och jagh mina händer i oskyldighet twår?

14. Och warder plågad dagliga; och min näpst är hwar morgon för handene?

15. Jagh hade fullt när så sagt som the; men sij, ther medh hade jagh fördömt all tin barn som någon tijd warit hafwa.

16. Jagh tänckte til at jagh thet begripa måtte; men thet war migh förswårt.

17. Tjl thes jagh gick in vthi Gudz helgedom; och märckte vppå theras ända.

18. Men tu satte them på thet hala; och förstörte them i grund.

19. Huru snart warda the til intet? The förgås, och få en ända medh förskräckelse.

20. Såsom en dröm när en vpwaknar; så giör tu, Herre, theras beläte i stadenom försmädt.

21. Men thet giör migh ondt i hiertat, och stinger migh i mina niurar:

22. At jagh måste wara en dåre, och intet weta; och måste wara som ett wildiur för tigh.

23. Ljkwäl blifwer jagh städse widh tigh: ty tu håller migh widh mina högra hand.

24. Tu leder migh efter titt rådh; och vptager migh på ändalychtone medh ähro.

25. När jagh hafwer tigh, så frågar jagh efter himmel och jord intet.

26. Om migh än kropp och siäl försmächtade, så äst tu doch, Gudh, altid mins hiertas tröst, och min deel.

27. Ty sij, the som ifrå tigh wika, the skola förgås: tu förgiör alla them som emot tigh hoor bedrifwa.

28. Men thet är min glädie, at jagh håller migh in til Gudh; och sätter mitt hopp til Herran HERRAN, at jagh må förkunna huru tu thet giör.

74. Psalm.

Een prophetisk böön, ther vthi Gudz församling innerliga beder, at Gudh icke wille henne så jämmerliga förstöra låta, v. 1. Sedan klagar han öfwer sin nödh och eländighet, och sina fiendars omenniskeliga tyrannij, v. 3. Påminner HERRAN sina dråpeliga vnder, them han fordom sino folcke bewift hafwer; och thet förbund han giordt hafwer medh theras fäder, v. 12. Och beder så, at hon icke må öfwergifwen, vtan hulpen warda, v. 22.

Een vnderwisning Assaphs. Gudh hwij förkastar tu oß så aldeles? Och äst så grymmeliga wredh öfwer tina fosterfåår?

2. Tänck vppå tina menighet, then tu af ålder förwärfwat, och tigh til arfwedeel förlöst hafwer; vppå Zions berg ther tu på boor.

3. Trampa them medh fötterna, och stöt them platt neder i grund: fienden hafwer all ting förderfwat i helgedomenom.

4. Tine owänner ryta vthi tinom husom; och sättia sina afgudar ther in.

5. Man seer yxerna ofwan til blänckia, såsom man i en skogh högge:

6. Och sönderhugga all thes tafwelwerck medh yxer och bilor.

7. The vpbränna tin helgedom: the oskiära tins namns boning i grund.

8. The tala i sitt hierta: Läter oß skinna them: the vpbränna all Gudz huus i landena.

9. Wår tekn see wij intet; och ingen Prophete predikar meer, och ingen lärare lärer oß meer.

10. Ach Gudh! Huru länge skal owännen försmäda; och fienden så aldeles förlasta titt namn?

11. Hwij wänder tu tina hand ifrå, och tina högra hand så platt ifrå titt sköt?

12. Men Gudh är min Konung af ålder; then all hielp giör som på jordene skeer.

13. Tu sönderdelar hafwet genom tina kraft; och sönderslår drakarnas hufwud i watnet.

14. Tu sönderkrossar hufwuden af hwalfiskarna; och gifwer them folckena i öknene til spijs.

15. Tu låter vpwälla källor och bäcker; tu låter borttorckas starcka strömer.

16. Dagh och natt äro tine: tu giör at både sool och stiernor sitt wissa lopp hafwa.

17. Tu sätter hwarjo lande sina gränsor: sommar och winter giör tu.

18. Så betänck doch thet, at fienden försmäder HERRAN; och ett galet folck lastar titt namn.

19. Gif doch icke tins turturdufwos siäl wildiurena; och förgät icke så platt tina fattiga creatur.

20. Tänck vppå förbundet: ty landet är alt omkring jämmerliga förhärjat, och husen äro nederrifne.

21. Lät icke the ringa afgä medh skam: ty the fattige och elände lofwa titt namn.

22. Vp, o Gudh, och vthrätta tina saak: tänck vppå then försmädelse som tigh dagliga af the galna wederfars.

23. Förgät icke tina fiendars skrij; tina owänners rasande warder ju längre ju större.

75. Psalm.

Är een tacksäijelse, ther vthi David i församlingens person tackar Gudh som altid bewarar sin Christenhet, v. 2. Men the stortaluga, som mena ingen fahra wara på färde, störter han wäldeliga, och skäncker them af sins wredes kalk, v. 5. Ty han är mächtig til at hämnas på the ogudachtiga, och vphöija the froma, v. 8.

En Psalm och wisa Assaphs, at han icke förgicks, til at föresiunga.

2. Wij tacke tigh, Gudh, wij tacke tigh; och förkunne tin vnder, at titt namn så när ar.

3. Ty i sinom tijd skal jagh rätt döma.

4. Jorden bäfwar och alle the ther på boo: men jagh håller hennes pelare stadiga. Sela.

5. Jagh sade til the stortaluga: Berömer eder icke så; och til the ogudachtiga: Trugens icke vppå wälde:

6. Trugens icke så fast vppå edart wälde; taler icke så halsstyft.

7. Thet hafwer ingen nödh hwarken af östan eller wästan, eller af the berg i öknene.

8. Ty Gudh är domare: thenna förnedrar han, och then andra vphöijer han.

9. Ty HERREN hafwer een skål i handene, och medh starckt wijn fullt inskänckt; och skäncker ther vthaf: men the ogudachtige måste alle dricka, och vthsupa dräggena.

10. Men jagh wil förkunna ewinnerliga, och lofsiunga Jacobs Gudi.

11. Och wil sönderbryta alt the ogudachtigas wäld; at the rättferdigas wälde skal vphögdt warda.

76. Psalm.

Een tacksäijelse til Gudh, som hafwer vthwaldt sin boning i Jerusalem, v. 2. Och hafwer beskyddat sitt folck widh then rätta Gudztiensten vthi all fahrlighet, alt här til wäldeliga, v. 4. Beskrifwes ock Gudz obegripeliga alsmächtighet, och seger emot fienderna; och förmanas alt folck, at the hålla sigh in til then samma Guden, som them mächtigom är förskräckelig, v. 12.

En Psalm och wisa Assaphs, på strängiaspel, til at föresiunga.

2. Gudh är känd i Juda; i Jsrael är hans namn härligit.

3. J Salem är hans tiäll; och hans boning i Zion.

4. Ther sönderbryter han bogans pilar, sköld, swärd, och strijd. Sela.

5. Tu äst härligare och mächtigare än the röfware berg.

6. The stålte måste beröfwade warda, och afsomna: och alle krigare måste låta händerna falla.

7. För titt näpsande, Jacobs Gudh, faller i sömn både wagn och häst.

8. Tu äst förskräckelig; ho kan för tigh stå tå tu wredh äst?

9. När tu låter höra domen af himmelen, så förskräckes jorden, och warder stilla,

10. När Gudh vpstår til at döma, på thet han skal hielpa alla elända på jordene. Sela.

11. När tu ena menniskio straffar, så måste man bekänna tigh, at tu redo äst til at straffa andra flera.

12. Låfwer, och håller thet HERRANOM edrom Gudh, alle J som omkring honom ären: bären fram skäncker them förskräckeliga.

13. Then ther Förstomen borttager modet; och förskräckelig är ibland Konungarna på jordene.

77. Psalm.

Först är thenne en Läropsalm, ther vthi David medh sitt exempel lärer andra vthi sin ångest och bedröfwelse sökia til Gudh om hielp och vnsättning, v. 2. Sedan tröstar han sigh vthi sin stora anfächtning, medh the vnderwerck, Gudh sin församling til godo i förtiden giordt hafwer, och besluter ther af, at Gudh än i thenna dagh hielper them som honom åkalla, v. 11.

En Psalm Assaphs, för Jeduthun, til at föresiunga.

2. Jagh ropar medh mine röst til Gudh: til Gudh ropar jagh, och han hörer migh.

3. Vthi mine nöds tijd söker jagh Herran; min hand är om nattena vthräckt, och håller intet vp: ty min siäl wil sigh icke trösta låta.

4. När jagh bedröfwad är, så täncker jagh vppå Gudh; när mitt hierta i ångest är, så talar jagh. Sela.

5. Min ögon håller tu at the waka: jagh är så wahnmächtig, at jagh icke tala kan.

6. Jagh täncker vppå then gamla tiden, på the förra åhr.

7. Jagh täncker om nattena på mitt strängiaspel, och talar medh mino hierta; min ande ransakar.

8. Mån tå Herren förkasta ewinnerliga? Och ingen nådh meer bewisa?

9. Är thet så aldeles vthe medh hans godhet? Och hafwer tilsäijelsen en ända?

10. Hafwer tå Gudh förgätit at wara nådelig? Och tillyckt sina barmhertighet för wrede skul? Sela.

11. Men doch sade jagh: Ther medh qwäl jagh migh sielf: then Högstas högra hand kan all ting förwandla.

12. Therföre täncker jagh vppå Herrans gierningar: ja, jagh täncker vppå tin förra vnder.

13. Och talar om all tin werck, och säger om tin anslag.

14. Gudh, tin wägh är helig: hwar är en så mächtig Gudh, såsom tu, Gudh, äst?

15. Tu äst then Gudh som vnder giör; tu hafwer bewisat tina macht ibland folcken.

16. Tu hafwer förlossat titt folck wäldeliga, Jacobs barn och Josephs. Sela.

17. Watnen sågo tigh, Gudh; watnen sågo tigh, och ängslades; och diupen stormade.

18. The tiocke skyer vthguto watn; skyarna dundrade, och skotten foro ther ibland.

19. Thet dundrade i himmelen; titt liungande lyste på jordene: jorden rördes och bäfwade ther af.

20. Tin wägh war i hafwet, och tin stigh i stort watn: och man fan doch intet tin footspor.

21. Tu förde titt folck såsom en fårahiord, genom Mose och Aaron.

78. Psalm.

Är en Läropsalm, ther vthi David berömer Gudz synnerliga godhet emot Abraham och hans efterkommande, hwilka han för alt annat folck sigh til egendom vthwaldt hafwer, v. 2. Sedan klagar han öfwer theras otro, otacksamhet och genstörtighet, som hwarken af mirakel, eller af wälgierningar, eller af straff (hwilket alt här blifwer vpräknat) läto beweka sigh ther til at the af hiertat trodde Gudi, v. 19. Berömer så Gudz godhet, som mitt i wredene tänckt hafwer på sin barmhertighet och löfte, v. 38. Wisar huru Juda slächte och David äro vthwalde wordne, v. 68.

Een vnderwisning Assaphs. Hör, mitt folck, min lagh: böijer edor öron til mins muns taal.

2. Jagh wil öpna min mun til ordsprak; och wil förtälja gamla hemligheter;

3. The wij hördt hafwe och wetom, och wåra fäder oß förtäldt hafwa.

4. At wij thet icke fördölja skulle theras barnom som efter komma skulle: vtan förkunna HERRANS lof, och hans macht och vnder, som han giordt hafwer.

5. Han vprättade ett witnesbörd i Jacob, och gaf en lagh i Jsrael, then han wåra fäder böd til at lära theras barn.

6. På thet at efterkommanderna måtte thet lära, och the barn som ännu skulle födde warda: tå the vpkommo, at the ock förkunnade thet sinom barnom:

7. At the skulle sättia sitt hopp til Gudh, och icke förgäta Gudz werck; och hålla hans budh:

8. Och icke warda såsom theras fäder, een affällig och ohörsam art; hwilkom theras hierta icke fast war, och theras ande hölt sigh icke troliga til Gudh.

9. Såsom Ephraims barn som wäpnade woro och förde bogan, föllo af i stridstidenom.

10. The höllo icke Gudz förbund, och wille icke wandra i hans lagh:

11. Och förgåto hans werck, och hans vnder, som han them bewijst hade.

12. För theras fäder giorde han vnder, i Egypti land, på then markene Zoan.

13. Han åthskilde hafwet, och lät them gå ther igenom, och satte watnet såsom en muur.

14. Han ledde them om dagen medh en molnsky; och om nattena medh en klar eld.

15. Han lät bergsklippona remna i öknene; och gaf them dricka watn tilfyllest.

16. Och lät bäcker flyta vthu bergsklippone, at the fluto ther vth såsom watuströmar.

17. Likwäl syndade the ännu emot honom, och förtörnade then Högsta i öknene.

18. Och försökte Gudh i theras hierta, at the spijs beddes til theras siälar.

19. Och talade emot Gudh, och sade: Ja, skulle wäl Gudh kunna bereda ett bord i öknene?

20. Sij, han hafwer wäl slaget bergsklippona, at watn vthflöt, och bäcker sigh vthgåfwo: men huru kan han gifwa brödh, och skaffa sino folcke kött?

21. Tå nu HERREN thet hörde, wardt han vptänd: och eld gick vp i Jacob, och wrede kom öfwer Jsrael;

22. At the icke trodde vppå Gudh, och hoppades icke vppå hans hielp:

23. Och han böd skynar ofwan til, och vplät himmelens dörar:

24. Och lät regna Man til them til maats, och gaf them himmelsbröd.

25. The åto änglabröd: han sände them maat tilfyllest.

26. Han lät blåsa östan wäder vnder himmelen; och genom sina starckhet vprörde sunnan wäder.

27. Och lät kött regna vppå them såsom stofft; och foglar såsom sanden i hafwet.

28. Och lät them falla i theras lägre, allestäds ther the bodde.

29. Tå åto the, och wordo förmätte: han lät them släckia sin lusta.

30. Tå the ännu sin lusta icke släckt hade, och the ännu åto ther af:

31. Så kom Gudz wrede öfwer them, och drap the yppersta ibland them, och nederslog the bästa i Jsrael.

32. Men öfwer alt thetta syndade the ännu meer; och trodde intet vppå hans vnder.

33. Therföre lät han them döö bort, så at the intet fingo, och måste i theras lifsdagar plågade warda.

34. När han drap them, sökte the honom, och wände sigh bittida til Gudh:

35. Och tänckte at Gudh är theras tröst, och Gudh then Högste theras förlösare.

36. Och skrymtade för honom medh theras mun, och lugo för honom medh theras tungo.

37. Men theras hierta war icke fast in til honom, och höllo sigh icke troliga in til hans förbund.

38. Men han war barmhertig, och förlät mißgierningarna, och förgiorde them icke: och afwände ofta sina wrede, och lät icke alla sina wrede gå.

39. Ty han tänckte at the äro kött; ett wäder som bortfar, och kommer intet igen.

40. The förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.

41. The försökte Gudh framgent, och rette then Heliga i Jsrael.

42. The tänckte intet vppå hans hand, then dagen tå han förlöste them ifrå fienderna.

43. Såsom han sina tekn giordt hade vthi Egypten, och sina vnder i thet landet Zoan:

44. Tå han theras watn i blodh wände; så at the af theras bäcker icke dricka kunde.

45. Tå han ohyro ibland them sände, som them åto; och paddor, som them förderfwade.

46. Och gaf theras frucht gräsmatkom; och theras sädh gräshoppom.

47. Tå han theras wijnträ medh hagel förderfwade; och theras mulbärträ medh stort hagel.

48. Tå han theras boskap slog medh hagel; och theras hiordar medh liungande.

49. Tå han i sina grymma wrede sände ibland them onda änglar, och lät them härja och förderfwa, och skada giöra.

50. Tå han lät sina wrede gå, och icke skonade theras siälom för dödenom; och lät theras boskap döö af pestilentie.

51. Tå han vthi Egypten alt förstfödt slog; the första arfwingar i Hams hyddom.

52. Och lät sitt folck vthdraga såsom fåår, och förde them såsom en hiord i öknene.

53. Och han ledde them säkra, så at the intet fruchtade sigh: men theras fiendar öfwertäckte hafwet.

54. Och lät them komma i sina helga gränsor, til thetta berg, hwilket hans högra hand förwerfwat hafwer.

55. Och fördref för them folck, och lät them vthskifta arfwet; och lät Jsraels slächter boo i theras hyddom.

56. Men the försökte och förtörnade Gudh then Högsta; och höllo intet hans witnesbyrd.

57. Och föllo tilbaka, och förachtade all ting såsom theras fäder: och höllo intet, såsom en löös boge.

58. Och förtörnade honom medh sina högder; och rette honom medh sina afgudar.

59. Och tå Gudh thet hörde, wardt han vptånd; och förkastade Jsrael swårliga:

60. Så at han lät fara sina boning i Silo; then hyddo ther han ibland menniskior bodde:

61. Och gaf theras macht vthi fängelse; och theras härlighet vthi fiendans händer.

62. Och öfwergaf sitt folck för swärd; och war vptänd emot sitt arf.

63. Theras vnga män förtärde elden; och theras jungfrur måste ogifta blifwa.

64. Theras Prester föllo genom swärd; och inga enkior woro the ther gråta skulle.

65. Och Herren waknade vp såsom en sofwande; och såsom en starck gladh är then ifrå wijn kommer.

66. Och slog sina fiendar baak til; och hängde een ewig skam vppå them.

67. Och förkastade Josephs hyddo; och vthwalde icke Ephraims slächte:

68. Vtan vthwalde Juda slächte, thet berget Zion som han älskade.

69. Och bögde sin helgedom högt, såsom ett land thet ewinnerliga fast stå skal.

70. Och vthwalde sin tienare David; och tog honom vthu fårahusen:

71. Jfrå the deggiande fåår hämtade han honom, at han hans folck Jacob föda skulle, och hans arf Jsrael.

72. Och han födde them ock så medh all trohet; och regerade them medh all flijt.

79. Psalm.

Är en Bönepsalm, ther vthinnan Gudz församling af tyranner och sina förföljare förtryckt, och lika som af Gudi öfwergifwen, klagar öfwer sin eländighet, och beder innerligen at Gudh wille henne beskärma, och sina fiendar aldeles förgiöra, v. 1. Låfwar sigh för thenna wälgierningen wilja sinnas honom tacksam och beröma hans wälgierningar, v. 11.

En Psalm Assaphs. Gudh, Hedningarna äro in i titt arf falne: the hafwa orenat titt helga tempel, och af Jerusalem steenhopar giordt.

2. The hafwa gifwit tina tienares lekamen foglomen vnder himmelen til at äta; och tina heligas kött diuromen på markene.

3. The hafwa vthgutit theras blodh omkring Jerusalem såsom watn: och ther war ingen som begrof.

4. Wij äre wårom grannom til een försmädelse wordne; til spått och hån them som omkring oß äro.

5. HERRE, huru länge wilt tu så alstings wredh wara; och titt nijt såsom en eld brinna lata?

6. Vthgiut tina grymhet öfwer Hedningarna the tigh intet känna; och vppå the Konungariken som titt namn intet åkalla.

7. Ty the hafwa vpätet Jacob; och hans huus förödt.

8. Tänck icke vppå wåra förra mißgierningar: förbarma tigh öfwer oß snarliga, ty wij äre fast eländige wordne.

9. Hielp tu oß, Gudh wår hielpare, för tins namns ähro skul; fräls oß, och förlåt oß wåra synder, för titt namn skul.

10. Hwij låter tu Hedningarna säija: Hwar är nu theras Gudh? Lät hämnden öfwer tina tienares blodh som vthgutit är, kunnig warda ibland Hedningarna för wår ögon.

11. Löt för tigh komma the fångars suckande; efter tin stora arm behålt dödsens barn.

12. Och wedergäl wårom grannom siufalt vthi theras sköte, theras försmädelse ther the tigh, Herre, medh försmädt hafwa.

13. Men wij titt folck och tin fosterfåår, tackom tigh ewinnerliga; och förkunnom titt lof förvtan ända.

80. Psalm.

Een Böön, som innehåller samma mening medh then förra Psalmen: nemliga, at Gudz församling qwider öfwer sin stora ångest och nödh, v. 2. Och förtäljer Gudz barmhertighets wälgierningar emot figh, medh een härlig liknelse tagen af ett wijnträ och en wijngård, v. 8. Begärar af Gudi hielp medh een innerlig böön; och vthiåfwar tacksäijelse, v. 15.

En Psalm Assaphs, om gyldene rosena, til at föresiunga.

2. Hör, Jsraels Herde, tu som leder Joseph såsom fåår: betee tigh, tu som sitter på Cherubim.

3. Vpwäck tina macht, tu som för Ephraim, BenJamin, och Manasse äst; och kom oß til hielp.

4. Gudh, tröst oß; och lät titt ansichte lysa, så warde wij hulpne.

5. HERRE Gudh Zebaoth, huru länge wilt tu wredh wara öfwer tins folcks böön?

6. Tu spisar them medh tårars brödh; och skäncker them ett stort mått fult medh tårar.

7. Tu lätst alla wåra grannar banna oß: och wåra fiendar bespotta oß.

8. Gudh Zebaoth, tröst oß; lät titt ansichte lysa, så warde wij hulpne.

9. Tu hafwer hämtat titt wijnträ vthur Egypten; och hafwer fördrifwit Hedningarna, och planterat thet.

10. Tu hafwer rydt wägen för thy; och låtit thet wäl rota sigh, så at thet hafwer vpsylt landet.

11. Bergen äro medh thes skugga öfwertäckte, och medh thes qwistar Gudz cedreträ.

12. Tu hafwer vthsträckt thes qwistar in til hafwet; och thes telningar alt in til älfwena.

13. Hwij hafwer tu tå sönderbrutit thes gård, at ther af rifwer alt thet som ther fram om går?

14. The wildswijn hafwa vpgräfwit thet; och the wildiur hafwa afbitit thet.

15. Gudh Zebaoth, wändt tigh doch: skåda neder af himmelen, och se här til, och besök thetta wijnträd;

16. Och hålt thet widh macht, som tin högra hand planterat hafwer, och thet tu tigh stadeliga vthwaldt hafwer.

17. Se ther til, och straffat: at på thet brännande och rifwande må en ände warda.

18. Tin hand beskydde tins högra hands folck, och the menniskior som tu tigh stadeliga vthwaldt hafwer.

19. Så wilje wij intet ifrå tigh wika: lät oß lefwa, så wilje wij åkalla titt namn.

20. HERRE Gudh Zebaoth, tröst oß: lät titt ansichte lysa, så warde wij hulpne.

81. Psalm.

Thenne Psalm synes wara skrifwen, at siunga i löfhyddohögtiden; och förmanar at Juda folcket i Gudz fruchtan skal begå samma högtijd, v. 2. Sedan förtäljer han, huru Gudh sielf påminner them sina wälgierningar, och sitt gamla förbund, v. 8. Och klagar öfwer Judarnas otacksamhet och genstörtighet; och medh hwad straff han måtte them besökia, v. 12. Men han straffar them nödigt, och åstundar mycket heller giöra them godt, hwar the wille wara honom hörsame, v. 14.

På Gittith, til at föresiunga, Assaphs.

2. Sjunger Gudi gladeliga, then wår starckhet är: frögdens Jacobs Gudi.

3. Tager Psalmer, och får hijt trummor, lusteliga harpor medh psaltare.

4. Blåser medh basuner vthi nymånaden; i wåra löfhyddohögtijd.

5. Ty thetta är en sedh i Jsrael, och en Jacobs Gudz rätt.

6. Thet hafwer han til ett witnesbyrd satt i Joseph, tå the vthur Egypti land drogo, och främmande tungomål hördt hade:

7. Och jagh theras axlar ifrå byrdone frijade; och theras händer widh krukorna qwitta wordo.

8. Tå tu åkallade migh i nödene, halp jagh tigh vth; och bönhörde tigh tå toordönen öfwerföll tigh: och försökte tigh widh trätowatnet. Sela.

9. Hör, mitt folck, jagh wil betyga ibland tigh: Jsrael, tu skalt höra migh;

10. At ibland tigh ingen annar gudh är; och tu ingen främmande gudh tilbeder.

11. Jagh är HERREN tin Gudh, som tigh vthur Egypti land fördt hafwer: lät tin mun wijdt vp, lät migh vpfylla honom.

12. Men mitt folck hörde intet mina röst; och Jsrael är intet om migh.

13. Så hafwer jagh låtit them vthi theras hiertas sinne; at the måga wandra efter sitt rådh.

14. Om mitt folck wille migh hörsamt wara, och Jsrael på minom wägom gå:

15. Så wille jagh snart nederläggia theras fiendar, och wända mina hand emot theras motståndare.

16. Och the som HERRAN hata skulle fela vppå honom: men theras tijd skulle ewinnerliga wara.

17. Och jagh skulle spisa them medh bästa hwete; och mätta them medh hannog vthu hälleberget.

82. Psalm.

Een alfwarlig vnderwisning för werldzliga regenter, at the theras macht och wälde Christeliga bruka, efter Gudh är then högste domaren, hwilkom alle befalningsmän räkenskap giöra måste, v. 1. Här warder ock klagat öfwer theras orättferdighet, v. 2. Och the påminte om theras ämbete, v. 3. Och efter the äro stadde i stoor myndighet, skola the för sin öfwerträdelse grufweliga straffade warda, v. 5. Sedan beder Propheten at Gudh sielf wille döma sitt folck, v. 8.

En Psalm Assaphs. Gudh står vthi Gudz församling: och är domare ibland gudarna.

2. Huru länge wiljen J döma orätt, och föresättia the ogudachtigas person? Sela.

3. Skaffer them fattiga och faderlösa rätt; och hielper them elända och torftiga til rätta.

4. Hielper then förachtada och fattiga, och förlöser honom vthu the ogudachtigas wåld.

5. Men the låta intet säija sigh, och achtat intet; the gå alt i mörkret: therföre måste alla landsens grundwalar falla.

6. Jagh hafwer wäl sagt: J ären gudar; och allesammans thens Högstas barn.

7. Men J måsten döö såsom menniskior, och såsom en tyran förgås.

8. Statt vp, Gudh, och döm jordena: ty tu äst en Herre öfwer alla Hedningar.

83. Psalm.

Gudz församling vthi sin stora ångest flyr til Gudh om hielp emot sina många fiendar, hwilka hon här vpräknar, v. 2. Och såsom the Cananeer fordom äro öfwerwunne af Barak, och the Midianiter af Gibeon; altså begärer hon at hennes förföljare må öfwerwundne och nederlagde warda, v. 10. På thet Gudz alsmächtighet och majestät må ibland Hedningarna kunnog warda, v. 19.

Een Psalmwisa Assaphs.

2. Gudh, tig doch icke så, och war doch icke så stilla: Gudh, lid thet doch icke så.

3. Ty sij, tine fiender rasa: och the som tigh hata, sättia vp hufwudet.

4. The hafwa listig anslag emot titt folck; och rådslå emot tina fördolda.

5. Kommer, säija the, läter oß vthrota them, så at the intet folck äro; at på Jsraels namn icke skal meer tänckt warda.

6. Ty the hafwa förenat sigh medh hwar annan; och ett förbund emot tigh giordt.

7. The Edomeers hyddor, och the Jsmaeliters, the Moabiters, och Hagariters.

8. The Gebaliters, Ammoniters, och Amalekiters, the Philisteer samt medh them i Tyro.

9. Assur hafwer ock gifwit sigh til them: och hielpa Lots barnom. Sela.

10. Gjör them såsom the Midianiter; såsom Sisera, såsom Jabin widh then bäcken Kison:

11. Hwilke förderfwade wordo widh Endor; och wordo til träck på jordene.

12. Giör theras Förstar såsom Oreb, och Seeb; alla theras öfwerstar såsom Sebah och Zalmuna:

13. The ther säija: Wij wilje intaga Gudz huus.

14. Min Gudh, giör them såsom en hwärfwel, och såsom strå för wäder:

15. Såsom en eld then en skogh förbränner: och såsom en låge then berg vptänder.

16. Altså förfölg them medh titt wäder; och förskräck them medh titt owäder.

17. Giör theras ansichten fulla medh blygd: at the efter titt namn, HERRE, sökia måste.

18. Skämme sigh och förskräckes altid ju meer och meer; och til skam komme, och förgås.

19. Så skola the förnimma, at tu medh titt namn heter HERRE allena, och then Högste i allo werldene.

84. Psalm.

Är en tröstpsalm, vthi hwilken Propheten högeliga prisar och berömer theras härlighet, som boo vthi HERRANS tabernakel, thet är, the som äro sanferdiga ledamöter i Gudz församling, och then lefwande Guden rätteliga åkalla, v. 2. Beskrifwer så theras frögd och wälfärd, v. 5. Och at the winna then ena segren efter then andra emot sina fiendar; ty Gudh är theras sköld, v. 8. Så at bättre är en dagh i Gudz huus, än tusende i the ogudachtigas hyddom, v. 11.

En Psalm Korah barnas, på Gittith, til at föresiunga.

2. Huru lustige äro tina boningar, HERRE Zebaoth!

3. Min siäl längtar och trängtar efter HERRANS gårdar: min kropp och siäl frögda sigh vthi lefwandes Gudi.

4. Ty foglen hafwer funnet ett huus, och swalan sitt boo, ther the sina vngar läggia: nemliga, titt altare, HERRE Zebaoth, min Konung och min Gudh.

5. Salige äro the, som i tino huse boo; the lofwa tigh til ewig tijd. Sela.

6. Salige äro the menniskior, som tigh för sin starckhet hålla; och af hiertat efter tigh wandra.

7. The ther gå genom jämmerdalen, och giöra ther källor: och lärarena warda medh mycken wälsignelse prydde.

8. The winna then ena segren efter then andra: at man see må at then rätte Guden är i Zion.

9. HERRE Gudh Zebaoth, hör min böön: achta här til, Jacobs Gudh. Sela.

10. Gudh wår sköld skåda doch: se vppå tins Smordas rike.

11. Ty en dagh vthi tina gårdar är bättre än eljes tusende: jagh wil bällre wachta dörena vthi mins Gudz huse, än länge boo vthi the ogudachtigas hyddom.

12. Ty HERREN Gudh är sool och sköld; HERREN gifwer nådh och ähro: them fromom skal intet godt fattas.

13. HERRE Zebaoth, säll är then menniskia som sigh förlåter vppå tigh.

85. Psalm.

Een Böön til Gudh, at han wille ihogkomma sin miskund och barmhertighet, som han fordom hafwer bewisat fäderna, v. 2. Och beder at han ock nu icke wille öfwergifwa sin församling; vtan förbarma figh öfwer henne, och lindra straffet, v. 5. Och förläna nådena, at then rätta gudztiensten må warda widh macht hållen, v. 9. Frijd, trohet och rättferdighet vthi regementet må dageliga tilwäxa, v. 11. Och at jorden må frucht bära, v. 13.

En Psalm Korah barnas, til at föresiunga.

2. HERRE, tu som fordom wast tino lande nådelig, och förlossade the fångar af Jacob.

3. Tu som tilförene tino folcke mißgierning förlåtet hafwer, och alla theras synder öfwertäckt. Sela.

4. Tu som tilförene alla tina wrede borttaget hafwer; och wändt tigh ifrå tine wredes grymhet.

5. Tröst oß, Gudh wår Frälsare; och lät af tine ogunst til oß.

6. Wilt tu tå til ewig tijd vppå oß wredh wara? Och låta tina wrede gå ewinnerliga?

7. Wilt tu tå icke åter wederqweckia oß? At titt folck må glädia sigh öfwer tigh.

8. HERRE, betee oß tina nåde, och hielp oß.

9. Ach! at jagh höra måtte thet HERREN Gudh talar: at han sino folcke, och sinom heligom frijd tilsade: på thet the icke skola pånågon galenskap komma.

10. Doch är ju hans hielp när them som fruchta honom; at i wårt land skal ähra boo:

11. At godhet och trohet mötas tilsamman; rättferdighet och frijd kyssas:

12. At trohet må wäxa på jordene; och rättferdighet skåda neder af himmelen:

13. At ock HERREN oß godt giör: på thet wårt land må sina frucht gifwa:

14. At rättferdighet må äntå för honom blifwa, och sin rätta gång hafwa.

86. Psalm.

Davidz Böön, at Gudh wille beskärma honom emot sina fiendar, v. 1. Frögda hans siäl, v. 4. Bönhöra honom i nödenes tijd, v. 7. Wisa honom then rätta wägen, v. 11. Beprisar så hans barmhertighet, Majestät, och mildhet, v. 13. Och beder at han medh sin gudomeliga kraft wille styrckia, och vppehålla honom, v. 17.

Een böön Davidz. HERRE, bög neder tina öron, och hör migh; ty jagh är elände och fattig.

2. Bewara mina siäl; ty jagh är helig: hielp tu, min Gudh, tinom tienare som sigh vppå tigh förlåter.

3. HERRE, war migh nådelig; ty jagh ropar dagliga til tigh.

4. Frögda tins tienares siäl; förty efter tigh, Herre, trängtar jagh.

5. Ty tu, Herre, äst godh och nådelig, af stoor godhet allom them som åkalla tigh.

6. Förnim, HERRE, mina böön; och achta vppå mina böns röst.

7. Vthi mine nödh åkallar jagh tigh; at tu doch wille höra migh.

8. Herre, tigh är ingen lijk ibland gudarna; och ingen är som så giöra kan som tu.

9. Alle Hedningar the tu giordt hafwer skola komma, och tilbedia för tigh, Herre; och ähra titt namn:

10. At tu så stoor äst, och giör vnder, och allena Gudh äst.

11. Wisa migh HERRE tin wägh, at jagh må wandra i tine sanning; behålt mit hierta widh thet ena, at jagh titt namn fruchtar.

12. Jagh tackar tigh, Herre min Gudh, af alt mitt hierta; och ährar titt namn ewinnerliga.

13. Ty tin godhet är stoor öfwer migh; och tu hafwer frälst mina siäl vthu thet diupa helwetet.

14. Gudh, the stålte sättia sigh emot migh, och the tyranners hoop står migh efter mine siäl: och hafwa tigh intet för ögon.

15. Men tu, Herre Gudh, äst barmhertig och nådelig, tolig, och af stora mildhet och trohet.

16. Wändt tigh til migh, war migh nådelig; stärck tin tienare medh tine macht; och hielp tine tienarinnos son.

17. Giör ett tekn medh migh, at migh wäl går; at the seet som migh hata, och skämma sigh, ak tu medh migh står, HERRE, och tröstar migh.

87. Psalm.

Prophetia om Christi rike och thes härlighet här på jordene, nemligen at then Christeliga kyrkian hafwer en fast grund, v. 1. Och hoos henne blifwer thet helga Evangelium predikat, v. 3. Och skal ibland alla- handa folck vthspridt warda, v. 4. Hon blifwer ock af Gudi ewinnerligen beskyddad, v. 5. Och skal honom til ewig tijd prisa och ähra, v. 7.

Een Psalmwisa Korah barnas. Han är fast grundad på the helga bergen.

2. HERREN älskar Zions portar, öfwer alla Jacobs boningar.

3. Härlig ting warda i tigh predikade, tu Gudz stadh. Sela.

4. Jagh wil predika låta för Rahab, och Babel, at the migh känna skola: sij, the Philisteer, och Tyrer, samt medh the Ethioper, warda ther födde.

5. Man skal i Zion säija, at allahanda folck ther inne födt warder; och at han then Högste bygger honom.

6. HERREN skal predika låta i allahanda tungomål, at ock någre af them skola ther födde warda. Sela.

7. Och the sångare skola alle i tigh siunga til skiftes, såsom i en dantz.

88. Psalm.

Är en Bönepsalm, som innehåller een jämmerlig och bedröfwelig klagan, huruledes een menniskia qwider och seer sigh wara förlåten af all menniskiohielp; kämpar medh förtwiflan och then ewiga döden, v. 2. Vthi hwilken kamp hon genom Gudz nåde tager modh til sigh, och faller til hans barmhertighet medh een stadig förtröstning, v. 14. Och icke anseer sin swaghet eller sins eländes myckenhet, v. 15.

Een Psalmwisa Korah barnas, til at föresiunga, om the eländas swaghet: een vnderwisning Hemans thens Esrahitens.

2. HERRE Gudh min Frälsare, jagh ropar dagh och natt in för tigh.

3. Lät mina böön komma in för tigh: bög tin öron til mitt ropande.

4. Ty min siäl är full medh jämmer; och mitt lijf är hardt när helwetet.

5. Jagh är achtad lijk widh them som i kulona fara: jagh är såsom en man then inga hielp hafwer.

6. Jagh ligger ibland the döda öfwergifwen, såsom the slagne the i grafwene liggia: på hwilka tu intet meer täncker, och the ifrå tine hand afskilde äro.

7. Tu hafwer lagt migh i gropena neder, vthi mörkret och i diupet.

8. Tin grymhet trycker migh, och tränger migh medh allom tinom böljom. Sela.

9. Mina wänner hafwer tu låtit komma långt ifrå migh: tu hafwer giordt migh them til een styggelse: jagh ligger fången, och kan icke vthkomma.

10. Mitt ansichte är jämmerligit för wedermödo skul: HERRE, jagh åkallar tigh dagliga; jagh vthräcker mina händer til tigh.

11. Mån tu tå giöra vnder ibland the döda? Eller mån the döda vpstå och tacka tigh? Sela.

12. Mån man vthi grafwena förtälja tina godhet? Och tina trohet vthi förderfwet?

13. Kunna tå tine vnder vthi mörkret kände warda? Eller tin rättferdighet i the lande ther all ting förgätas?

14. Men jagh ropar til tigh, HERRE; och min böön kommer bittida för tigh.

15. Hwij förkastar tu, HERRE, mina siäl? Och förskyler titt ansichte för migh?

16. Jagh är elände och wanmächtig, at jagh så bortkastad är: jagh lider titt förskräckiande, så at jagh fullnär förtwiflar.

17. Tin grymhet går öfwer migh; titt förskräckiande trycker migh.

18. The omläggia migh dagliga såsom watn; och omhwärfwa migh tilsammans.

19. Tu giör at mine wänner och näste, och mine kände draga sigh långt ifrå migh, för sådana jämmer skul.

89. Psalm.

Een ganska härlig prophetia om Christo och hans ewiga rike, härlighet, majestät, alsmächtighet, och sanning, v 2. Warder ock thet löftet om Christo, som David fordom medh en eed skedt war, märckeligen infördt och förklarat, v. 20. Men på sidstone propheterar han, at Gudz församling skal af sina fiendar, Turcken, Påfwen, och andra kättare, grufweliga här på jordene förfölgd och förtrampad warda, v. 39. Och beder innerligen at Gudh sin bedröfwada kyrckio nådeliga wille ihogkomma, v. 47. På thet hon honom i all ewighet må prisa och lofwa, v. 53.

Een vnderwisning Ethans thens Esrahitens.

2. Jagh wil siunga om HERRANS nåde ewinnerliga; och hans sanning förkunna medh minom mun ifrå slächte til slächte.

3. Och säger altså: At een ewig nådh skal vpgå: och tu warder tina sanning i himmelen troliga hållandes.

4. Jagh hafwer giordt ett förbund medh minom vthkorade; minom tienare David hafwer jagh sworit:

5. Jagh skal förskaffa tigh een ewig sädh; och byggia tin stool ifrå slächte til slächte. Sela.

6. Och himlarna, HERRE, skola prisa tin vnder; ock tina sanning, vthi the heligas församling.

7. Ty ho kan i skyyn liknas widh HERRAN? Och ibland gudarnas barn HERRANOM lijk wara?

8. Gudh är fast mächtig vthi the heligas församling; och vnderlig öfwer alla the som omkring honom äro.

9. HERRE Gudh Zebaoth, ho är såsom tu en mächtig Herre? Och tin sanning är alt omkring tigh.

10. Tu råder öfwer thet stormande hafwet; tu styrer thes böljor när the vphäfwa sigh.

11. Tu slår Rahab til dödz; tu förströr tina fiendar medh tinom starcka arm.

12. Himmel och jord äro tin: tu hafwer grundat jordenes kretz, och hwad ther vthi är.

13. Norr och söder hafwer tu skapat; Thabor och Hermon frögdar sigh i titt namn.

14. Tu hafwer en wäldig arm; starck är tin hand, och högh är tin högra hand.

15. Rättferdighet och doom är tins stools stadfästelse; nådh och sanning äro för titt ansichte.

16. Wäl är the folcke som frögdas kan; HERRE, the skola wandra i tins ansichtes lius.

17. The skola dagliga öfwer titt namn glade wara; och i tine rättferdighet härlige wara.

18. Ty tu äst theras starckhets berömelse; och genom tina nåde skalt tu vphöija wårt horn.

19. Ty HERREN är wår sköld; och then Helige i Jsrael är wår Konung.

20. På then tiden talade tu i een syyn til tina heliga, och sade: Jagh hafwer vpwäckt en hielta then hielpa skal; jagh hafwer vphögdt en vthkoradan vthu folcket.

21. Jagh hafwer funnit min tienare David; jagh hafwer smordt honom medh mine helga oljo.

22. Min hand vppehåller honom, och min arm skal styrckia honom.

23. Fienderna skola icke wara honom öfwermächtige; och the orättferdige skola icke förtryckia honom.

24. Vtan jagh skal slå hans owänner för honom; och the honom hata wil jagh plåga.

25. Men min sanning och nådh skal när honom wara; och hans horn skal i mitt namn vphögdt warda.

26. Jagh skal sättia hans hand vthi hafwet, och hans högra hand vthi älfwerna.

27. Han skal kalla migh altså: Tu äst min fader, min Gudh och tröst, then migh hielper.

28. Och jagh skal giöra honom til första sonen, then alrahögsta ibland Konungarna på jordene.

29. Jagh wil behålla honom mina nådh ewinnerliga; och mitt förbund skal honom fast blifwa.

30. Jagh skal gifwa honom een ewig sädh; och hans stool vppehålla så länge himmelen warar.

31. Men om hans barn min lagh öfwergifwa, och i minom rättom icke wandra:

32. Om the mina stadgar ohelga, och min budh icke hålla:

33. Så wil jagh hemsökia theras synd medh rijs, och theras mißgierningar medh plågor.

34. Men mina nådh wil jagh icke wända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.

35. Jagh wil icke ohelga mitt förbund, och icke ogilt giöra hwad af minom mun vthgångit är.

36. Jagh hafwer en gång sworit widh mina helighet: jagh wil icke liuga för David.

37. Hans sädh skal ewig wara; och hans stool för migh såsom solen.

38. Såsom månen skal han ewinnerliga widh macht hållen warda; och såsom the witne i skyyn wiß wara. Sela.

39. Men nu bortdrifwer tu och förkastar, och wredgas medh tinom sinorda.

40. Tu bryter tins tienares förbund; och trampar hans krono neder på jordena.

41. Tu nederrifwer alla hans murar; och låter hans fäste afbrytas.

42. Honom beröfwa alle the ther fram om gå; han är sinom grannom ett gabberij worden.

43. Tu vphöijer hans owänners högra hand; och gläder alla hans fiendar.

44. Ock hafwer tu hans swärds kraft borttaget, och låter honom ingen seger winna i stridene.

45. Tu förstörer hans reenhet, och kastar hans stool til jordena.

46. Tu förkortar hans vngdoms tijd; och betäcker honom medh blygd. Sela.

47. HERRE, huru länge wilt tu tigh så alstinges fördölja? Och låta tina grymhet brinna såsom en eld?

48. Tänck huru stackot mitt lijf är: hwij wilt tu alla menniskior fåfängt skapat hafwa?

49. Hwilken är then ther lefwer, och intet seer döden? Then sina siäl frijar vthu helwetis hand? Sela.

50. Herre, hwar är then förra tin nådh, then tu David i tine sanning sworet hafwer?

51. Tänck, Herre, på tina tienares försmädelse; then jagh bär i mitt sköt, af allom så mångom folckom.

52. Ther medh, HERRE, tine fiender tigh försmäda; ther the medh försmäda, och medh fötterna trampa på tin smorda.

53. Lofwad ware HERREN ewinnerliga. Amen, Amen.

90. Psalm.

Är först een jämmerlig klagan, vthi hwilken Mose medh sorgelig ord beskrifwer menniskiones eländighet, wedermödo och korta lifstijd, v. 1. Och lärer at rätta orsaken til döden och allahanda jämmer är synden, öfwer hwilken Gudh så swårliga wredgas, v. 8. Beder sedan, at Gudh wille vpwäckia menniskiones hierta, at hon dageliga kunde thet betänckia, och ther igenom förståndig warda, v. 12. Beder ock at han för sin ovthsäijeliga godhet, wille wara tilstädes och giöra oß bistånd, på thet all ting må lycksamliga tilgå, v. 13.

Een Böön Mose thens Gudz mansens. Herre, tu äst wår tilflycht, ifrå slächte til slächte.

2. Förr än bergen wordo, och jorden och werlden skapade blefwo, äst tu Gudh, af ewighet til ewighet.

3. Tu som låter menniskiorna döö; och säger: Kommer igen J menniskiors barn.

4. Ty tusende åhr äro för tigh såsom then dagh i går framgick, och såsom een nattwäckt.

5. Tu låter them gå sin koos såsom en ström, och äro såsom en sömn; lika som grääs thet doch snarliga förwisnar:

6. Thet ther bittida blomstras, och snart wisnar; och på aftonen afhugget warder, och förtorckas.

7. Thet giör tin wrede at wij så förgås; och tin grymhet at wij så hasteliga hädan måste.

8. Ty wåra mißgierningar sätter tu för tigh; wåra okända synder i liuset för titt ansichte.

9. Therföre gå alle wåre dagar sin koos genom tina wrede: wij lychte wår åhr såsom ett taal.

10. Wårt lijf warar siutijo åhr, åth högsta ottatijo åhr: och tå thet bäst warit hafwer, så hafwer thet möda och arbete warit: ty thet går snart sin koos, lika som wij fluge bort.

11. Men ho troor thet at tu så swårliga wredgas? Och ho fruchtar sigh för sådana tine grymhet?

12. Lär oß betänckia at wij döö måste: på thet wij måge förståndige warda.

13. HERRE, wändt tigh doch til oß igen; och war tinom tienarom nådelig.

14. Vpfyll oß bittida medh tine nådh; så wilje wij frögdas, och glade wara i wåra lifsdagar.

15. Gläd oß igen, efter thet tu oß så länge plågat hafwer; efter thet wij så länge olycko lidit hafwe.

16. Bete tinom tienarom tina gierningar, och tina ähro theras barnom.

17. Och HERREN wår Gudh ware oß blijd, och främje wåra händers werck medh oß: ja, wåra händers werck främje han.

91. Psalm.

Thenne är en tröstpsalm, ther vthi gifs tilkänna hwilken stoor framgång och säkerhet the hafwa, som sigh befalla vnder Gudz thens högstas beskärm, och hoppas allena på honom, v. 1. Ty the skola icke fruchta, at öfwerwåld, motgång, buller, krijg, försåt, förgift, pestilentie, diefwulen, eller sielfwe döden, kan vthan Gudz wilja giöra them någon skada, v. 3. Han berömer ock högeligen the heliga Änglars beskydd, som waka öfwer Gudz församling, v. 10. Jnsörer så Gudz egit taal, som them gudfruchtigom sin gudomeliga ynnest och beskärm mildeliga tilsäger, v. 14.

Then ther vnder thens Högstas beskärm sitter, och vnder thens Alsmächtigas skugga blifwer:

2. Han säger til HERRAN: Mitt hopp, och min borg; min Gudh, then jagh hoppas vppå.

3. Ty han frälsar tigh ifrå jägarens snaro; och ifrå then skadeliga pestilentie.

4. Han skal betäckia tigh medh sina fiädrar; och titt hopp skal wara vnder hans wingar: hans sanning är spiut och sköld.

5. At tu icke torf förskräckias för nattenes stygghet; för the skott som om dagen flyga:

6. För pestilentie som i mörkrena wanckar; för then siuko som om middagen förderfwar.

7. Om tusende falla widh tina sido, och tijo tusende widh tina högra sido; så skal thet doch intet drabba vppå tigh.

8. Ja, tu skalt medh tin ögon see lust, och skåda huru them ogudachtigom wedergullet warder.

9. Ty HERREN är titt hopp: then Högste är tin tilflycht.

10. Tigh warder intet ondt wederfarandes, och ingen plåga skal nalkas tine hyddo.

11. Ty han hafwer befalt sinom Änglom om tigh, at the skola bewara tigh på allom tinom wägom.

12. The skola bära tigh på händerna; at tu icke stöter tin foot på stenen.

13. På leijon och huggormar skalt tu gå; och trampa vppå thet vnga leijonet och drakan.

14. Han begärar migh, ty wil jagh vthielpa honom: han känner mitt namn, therföre wil jagh beskydda honom.

15. Han åkallar migh, ty wil jagh höra honom: jagh är när honom i nödene; jagh skal taga honom ther vth, och låta honom til ähro komma.

16. Jagh skal mätta honom medh långt lijf; och skal betee honom mina salighet.

92. Psalm.

En tacksäijelse- och tröstpsalm, thervthinnan Propheten låfwar sigh vthan återwändo wilja förkunna Gudz ewiga rättferdighet och godhet, v. 2. At han låter thens ogudachtigas framgång icke blifwa långwarig här i werldene, v. 6. Men the gudfruchtiga wederqwecker han, och låter them in til sin yttersta ålder wara friska som ett palmträ, v. 11. På thet hans barmhertighet må ewinnerliga prisad warda, v. 16.

En Psalm til at siunga på Sabbaths dagen.

2. Thet är en kostelig ting at tacka HERRANOM; och lofstunga tino namne, tu Alrahögste:

3. Om morgonen förkunna tina nåde; och om aftonen tina sanning;

4. På tijo stränger, och psaltare; medh spelande på harpo.

5. Ty HERRE, tu låter migh gladeliga siunga om tine werck; och jagh berömer tina händers werck.

6. HERRE, huru äro tine werck så store! tine tanckar äro så swåra diupe.

7. En galen troor thet intet; och en dåre achtar sådant intet.

8. The ogudachtige grönskas såsom grääs; och the ogierningsmän blomstras alle; til thes the förderfwade warda til ewig tijd.

9. Men tu, HERRE, äst then högste, och blifwer ewinnerliga.

10. Ty sij, tine fiender, HERRE, sij, tine fiender skola förgås; och alle ogierningsmän måste förströdde warda.

11. Men mitt Horn skal vphögdt warda, såsom ens enhörnings; och jagh warda smord medh färska oljo.

12. Och mitt öga skal lust see på mina fiendar; och mitt öra skal lust höra på the arga som sigh emot migh sättia.

13. Then rättferdige skal grönskas såsom ett palmträ; han skal wäxa såsom ett cedreträ på Libanon.

14. The ther planterade äro vthi HERRANS huus, the skola i wår Gudz gårdom grönskas.

15. Och om the än gamle warda, skola the likwäl blomstras, fruchtsamme och färske wara:

16. At the förkunna skola, at HERREN så from är; min tröst, och intet orätt är i honom.

93. Psalm.

Thenne Psalm propheterar at Christi rike skal genom Evangelium vthbredt warda i hela werldena, och skal blifwa fast och oryggeligit, v. 1. Men alle Christi fiender, som sigh ther emot sättia, skola nederlagde warda, v. 3.

HERREN är Konung, och härliga beprydd, HERREN är beprydd; och hafwer begynt ett rike så wijdt som werlden är, och tilredt thet, at thet blifwa skal.

2. Jfrå then tiden står tin stool fast; tu äst ewig.

3. HERRE, watuströmarna vphäfwa sigh, watuströmarna vphäfwa sitt fräsande; watuströmarna vphäfwa sina böljor.

4. The wågar i hafwet äro stora, och fräsa grufweliga: men HERREN är ännu större i högdene.

5. Tin ord äro een rätt lära: helighet, HERRE, är tins huus prydning ewinnerliga.

94. Psalm.

Är en Bönepsalm, thervtinnan begäres hielp af Gudh emot hans församlings fiendar, som förmena sigh kunna the oskyldiga Christna strafflöst förtryckia, v. 1. Läres ther hoos at Gudh som hämnaren är, skådar alla ogudachtigas förehafwande, v. 7. Hwilken ock wisserliga skal them döma och straffa; och förlossa the froma vthur allahanda fahrlighet, v. 12. Ty HERREN är wår salighets enda hämnare och beskärmare, v. 22.

HERRE Gudh, hwilkom hämnden tilhörer; Gudh, hwilkom hämnden tilhörer, betee tigh.

2. Vphög tigh, tu werldenes domare: wedergäll them högferdigom thet the förtiena.

3. HERRE, huru länge skola the ogudachtige, huru länge skola the ogudachtige pråla?

4. Och så högmodeliga tala? Och alle ogierningsmän så beröma sigh?

5. HERRE, the förtryckia titt folck; och plåga titt arf.

6. Enkior och främlingar dräpa the; och faderlösa döda the.

7. Och säija: Herren seer thet intet; och Jacobs Gudh achtar thet intet.

8. Märcker doch, J galne ibland folcket; och J dårar, när wiljen J wise warda?

9. Then ther örat planterat hafwer, skulle han icke höra? Then ther ögat giordt hafwer, skulle han icke see?

10. Then ther Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? Then ther menniskiorna lärer hwad the weta.

11. Men HERREN weet menniskiornas tanckar, at the fåfängelige äro.

12. Säll är then som tu, Herre, tuchtar, och lärer honom genom tin lagh:

13. At han tolamod hafwa må tå illa går: til thes them ogudachtiga grafwen beredd warder.

14. Ty HERREN skal icke förkasta sitt folck, eller öfwergifwa sitt arf.

15. Ty rätt måste doch blifwa rätt; och thy måste all from hierta tilfalla.

16. Ho står medh migh emot the onda? Ho träder til migh emot the ogierningsmän?

17. Om HERREN icke hulpe migh, så låge min siäl fultnär vthi thet stilla.

18. Jagh sade: Min foot hafwer staplat; men tin nådh, HERRE, vppehölt migh.

19. Jagh hade mycket bekymmer i mitt hierta; men tin tröst gladde mina siäl.

20. Tu kommer ju aldrig öfwerens medh them skadeliga stolenom, som lagen illa vthtyder.

21. The rusta sigh emot thens rättferdigas siäl; och fördöma oskyldigt blodh.

22. Men HERREN är mitt beskärm; min Gudh är mitt hopps tröst.

23. Och han skal wedergälla them theras orätt, och skal förgiöra them för theras ondsko skul: HERREN wår Gudh skal förgiöra them.

95. Psalm.

Een alfwarsam förmaning, at allahanda folck skola medh frögd wara Christo then stora Konungen tacksamme, v. 1. Besinna och betrachta hans stora gudomeliga werck, v. 3. Tilbedia honom och hörsamliga lefwa efter hans heliga ord, v. 6. Eljes skola the medh the hårdnackade Judar, öfwer hwilkas ondsko han här klagar, aldrig komma til rolighet, v. 8.

Kommer, läter oß glädias HERRANOM, och frögdas för wår salighets tröst.

2. Lät oß medh tack komma in för hans ansichte; och frögdas för honom medh psalmar.

3. Ty HERREN är en stoor Gudh; och en stoor Konung öfwer alla gudar.

4. Ty i hans hand är hwad som jorden bär; och bergshögderna äro ock så hans.

5. Ty hans är hafwet, och han hafwer thet giordt; och hans händer hafwa thet torra beredt.

6. Kommer, läter oß tilbedia, och knäböija, och nederfalla för HERRANOM then oß giordt hafwer.

7. Ty han är wår Gudh, och wij hans fosterfolck, och hans händers fåår.

8. Jdagh om J hans röst hören, så förstocker icke edor hierta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene:

9. Ther edre fäder försökte migh, förnummo och sågo min werck:

10. At jagh i fyratijo åhr mödo hade medh thetta folck, och sade: Thet är sådant folck, at theras hierta altid wil then orätta wägen, och the mina wägar icke lära wilja.

11. Så at jagh swor i mine wrede, the skola icke komma til mina rolighet.

96. Psalm.

Är een prophetia om Christi rike, at thet må af allahanda folck öfwer hela werldena, Judom och Hedningom prisat och berömt warda, v. 1. Ty hans härlighet går wijdt öfwer alla gudar, v. 5. Och han är en Konung, hwilkens rike är så wijdt som werlden, v. 10. Ther hoos een förmaning, at himmel och jord, och alt thet som ther på är, medh frögd må förbida hans tilkommelse, v. 11.

Sjunger HERRANOM een ny wiso: siunger HERRANOM all werlden.

2. Siunger HERRANOM, och lofwer hans namn: prediker then ena dagen efter then andra hans salighet.

3. Förtäljer ibland Hedningarna hans ähro; ibland all folck hans vnder.

4. Ty HERREN är stoor, och högt prisandes; vnderlig öfwer alla gudar.

5. Ty alle folckens gudar äro afgudar: men HERREN hafwer giordt himmelen.

6. Thet står härliga och kosteliga til för honom; och går wäldeliga och lofliga til i hans helgedom.

7. Jfolck, bärer fram HERRANOM; bärer fram HERRANOM ähro och macht.

8. Bärer fram HERRANOM hans namns ähro; bärer skäncker, och kommer i hans gårdar.

9. Tilbedier HERRAN i heligo prydning: hela werlden fruchte honom.

10. Säger ibland Hedningarna, at HERREN är Konung; och hafwer sitt rike, så wijdt som werlden är, beredt, at thet blifwa skal; och dömer folcken rätt.

11. Hjmmelen frögde sigh, och jorden ware gladh; hafwet fräse, och hwad ther vthi är.

12. Marken ware gladh, och alt thet ther på är; och läter all trää i skogen frögda sigh,

13. För HERRANOM: ty han kommer; ty han kommer til at döma jordena: han skal döma jordenes kretz medh rättferdighet, och folcken medh sine sanning.

97. Psalm.

Här warder propheterat om Christi rike, och thes stora macht och härlighet, frucht och nytta som thet skaffar både hoos froma och ogudachtiga, v. 1. Bespottas ock then wederstyggeliga afgudadyrckan, på thet alle måga medh glädie vndfå thenna alsmächtiga Konungen, v. 7. Följer til thet sidsta een förmaning til Christi rikes vndersåter, at the beflita sigh om Gudz fruchtan, och sättia all sin salighets förtröstning vppå honom, v. 10.

HERREN är Konung, thes frögde sigh jorden; och öjarna frögde sigh så många som the äro.

2. Moln och mörker är omkring honom: rättferdighet och doom är hans stools stadfästelse.

3. Eld går fram för honom, och vpbränner hans owänner alt omkring.

4. Hans liungande lyser på jordenes kretz: jorden seer thet och förskräckes.

5. Bergen försmälta såsom wax för HERRANOM; för hela jorderikes Herra.

6. Himlarna förkunna hans rättferdighet: och all folck see hans ähro.

7. Skämme sigh alle the som belätom tiena, och beröma sigh af afgudar: tilbedier honom alle gudar.

8. Zjon hörer thet, och är gladh; och Juda döttrar frögda sigh, HERRE, öfwer titt regemente.

9. Ty tu, HERRE, äst then högste i all land; tu äst fast vphögd öfwer alla gudar.

10. Jsom älsken HERRAN, hater thet onda: (HERREN) bewarar sina heligas siälar; ifrå the ogudachtigas hand skal han frälsa them.

11. Them rättferdiga skal altid lius vpgå igen, och fromom hiertom glädie.

12. J rättferdige, frögder eder af HERRANOM; och tacker honom, och priser hans helighet.

98. Psalm.

Thetta är een prophetia om Christi rike, vthi hwilken Propheten förmanar icke allenast folck, vthan ock the ting som ingen anda eller lijf hafwa, såsom hafwet, jorden, berg, floder, at the beröma Christi godhet, sanning och rättferdighet, v. 1. Befaller at the medh glädie skola honom vndfå, tå han kommer til at döma jordenes kretz, v. 9.

En Psalm. Siunger HERRANOM een ny wiso; ty han giör vnderlig ting: han winner seger medh sine högra hand, och medh sinom helga arm.

2. HERREN låter förkunna sina salighet; för folcken låter han vppenbara sina rättferdighet.

3. Han täncker vppå sina nåde och sanning Jsraels huse: alla werldenes ändar see wår Gudz salighet.

4. Glädiens HERRANOM, all werlden; siunger, priser, och lofwer.

5. Lofwer HERRAN medh harpor; medh harpor och psalmer.

6. Medh trummeter och basuner, frögdens för HERRANOM Konungenom.

7. Hafwet fräse, och hwad ther vthi är; jordenes kretz, och the ther vppå boo.

8. Watuströmarna frögde sigh; och all berg ware gladh,

9. För HERRANOM: ty han kommer til at döma jordena, han skal döma jordenes kretz medh rättferdighet, och folcken medh rätt.

99. Psalm.

Thenne Psalm lärer, at emot Christum och hans rike, skal werlden swårliga rasa, v. 1. Men efter Christus är vphögd vppå Fadrens högra hand, kan han sina fiendar wäl nederläggia, v. 2. Förmanar til at prisa och tilbedia HERRAN, som fordom hafwer fäderna bönhördt, och ännu warder thet samma giörandes, v. 5.

HERREN är Konung, therföre wredgas folcken: han sitter på Cherubim, therföre vprörer sigh werlden.

2. HERREN är stoor i Zion, och högh öfwer all folck.

3. Man tacke titt stora och vnderliga namn, thet heligt är.

4. Vthi thenna Konungens rike älskar man thet rätt är: tu gifwer fromhet, tu skaffar doom och rättferdighet i Jacob.

5. Vphöijer HERRAN wår Gudh; tilbedien widh hans fotapall: ty han är helig.

6. Mose och Aaron ibland hans Prester, och Samuel ibland them som hans namn åkalla: the åkallade HERRAN, och han bönhörde them.

7. Han talade medh them genom een molnstod: the höllo hans witnesbyrd och budh, som han them gaf.

8. HERRE, tu äst wår Gudh; tu bönhörde them: tu, Gudh, gaf them til, och straffade theras werck.

9. Vphöijer HERRAN wår Gudh, och tilbedier på hans helga berg: ty HERREN wår Gudh är helig.

100. Psalm.

Är een förmaning, at all werlden skal frögda sigh i Christo, och tiena honom, v. 1. Ty han hafwer skapat och vthwaldt oß til sitt folck, v. 2. Och vppehåller oß medh sine nåde och sanning til ewig tijd, v. 5.

Een Tackpsalm. Frögdens HERRANOM, all werlden.

2. Tiener HERRANOM medh frögd; kommer för hans ansichte medh glädskap.

3. Förnimmer at HERREN är Gudh: han hafwer giordt oß, och icke wij sielfwe, til sitt folck, och til sin fosterfåår.

4. Går in i hans portar medh tackande; vthi hans gårdar medh lofwande: tacker honom, lofwer hans namn.

5. Ty HERREN är godh: och hans nådh warar ewinnerliga; och hans sanning ifrå slächte til slächte.

101. Psalm.

En regements spegel, hwilken alle regenter dageliga skola hafwa för ögon; och ther efter ställa sin anslag, rådh och gierningar. Och ställer här Propheten sigh sielf för ett exempel, som en rättfinnig Konung och regent, v. 1. Som håller sina tienare til tucht och goda dygder; och kan i sitt huus icke lida wrånga och onda tienare, v. 4. Vtan älskar the sanferdiga och froma, v. 6. Och vthrotar alla ogudachtiga och ogierningsmän, v. 8.

En Psalm Davidz. Om nådh och rätt wil jagh siunga; och tigh, HERRE, lofsäija.

2. Jagh handlar försichteliga och redeliga medh them som migh tilhöra; och wandrar troliga i mitt huus.

3. Jagh tager migh ingen ond saak före: jagh hatar öfwerträdaren, och låter honom icke när migh blifwa.

4. Ett wrångt hierta måste wika ifrå migh: then onda lider jagh icke.

5. Then sin nästa hemliga baktalar, honom förgiör jagh: then ther storlåtig är och högt sinne hafwer, honom lider jagh icke.

6. Mine ögon see efter the trogna i landena, at the måga när migh boo; och hafwer gierna froma tienare.

7. Falskt folck håller jagh icke i mitt huus; liugare trifwas icke när migh.

8. Bjttida förgiör jagh alla ogudachtiga i landena; at jagh må vthrota alla ogierningsmän vthu HERRANS stadh.

102. Psalm.

Är en bättringspsalm, ther vthi Propheten innerliga beder Gudh, at han wille bönhöra honom, vthi hans stora nödh och eländighet, vthi hwilken han är kommen för sma synders skul, v. 1. Beder så, at Gudh wille tänckia på sitt löfte, och hielpa sitt elända folck til rätta igen, på thet han må warda prisat, och Zion, thet är Christi rike, må i werldene vthwidgat och beskyddat warda, v. 14. Klagar så öfwer sin eländighet och korta lifstijd, och berömer Gudh af sin alsmächtighet, och sätter alt sitt hopp på honom, v. 24.

Een Böön thens eländas, när han bedröfwad är, och sin klagan för HERRANOM vthgiuter.

2. HERRE, hör mina böön, och lät mitt ropande til tigh komma.

3. Fördöl icke titt ansichte för migh: i nödene bög tina öron til migh; när jagh åkallar, så bönhör migh snarliga.

4. Ty mine dagar äro bortgångne såsom en röök: och mine been äro förbrände såsom en brand.

5. Mitt hierta är slaget, och förtorckat såsom höö; så at jagh ock förgäter äta mitt brödh.

6. Mine been loda widh mitt kött, af gråtande och suckande.

7. Jagh är lika som en pelikan i öknene: jagh är lika som een steenvgla vthi the förstörda städer.

8. Jagh wakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

9. Dagliga försmäda migh mine fiender: och the som migh bespotta, swärja widh migh.

10. Ty jagh äter asko såsom brödh, och blandar min dryck medh gråt:

11. För titt hoot och wrede skul; at tu hafwer vphögdt migh, och i grund nederslaget migh.

12. Mine dagar äro framgångne såsom en skugge; och jagh borttorkas såsom grääs.

13. Men tu, HERRE, blifwer ewinnerliga, och tin åminnelse ifrå slächte til slächte.

14. Statt vp, och förbarma tigh öfwer Zion: ty thet är tijd at tu äst nådelig, och stunden är kommen.

15. Ty tine tienare wille gierna at thet skulle bygdt warda; och sågo gierna at thes steen och kalck tilredt worde.

16. At Hedningarna måtte fruchta titt namn, HERRE; och alle Konungar på jordene tina ähro.

17. At HERREN bygger Zion, och låter see sigh i sin ähro.

18. Han wänder sigh til the öfwergifnas böön, och försmår icke theras böön.

19. Thet warde beskrifwit för the efterkommande: och thet folck som skal skapat warda, skal lofwa Herran.

20. Ty han skådar af sine helga högd; och HERREN seer af himmelen på jordena:

21. At han skal höra thens fångnas suckande; och förlossa dödsens barn.

22. På thet the skola i Zion predika HERRANS namn; och hans lof i Jerusalem:

23. När folcken samman komma, och Konungariken til at tiena HERRANOM.

24. Han twingar på wägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

25. Jagh säger: Min Gudh, tag migh icke bort i mina halfwa dagar: tina åhr wara ewinnerliga.

26. Tu hafwer tilförene grundat jordena: och himlarna äro tina händers werck.

27. The måste förgås, men tu blifwer; the skola alle föråldras såsom ett kläde: the skola förwandlade warda såsom en klädnad, när tu förwandlar them.

28. Men tu blifwer såsom tu äst, och tine åhr taga ingen ända.

29. Tina tienares barn warda blifwande; och theras sädh skal trifwas för tigh.

103. Psalm.

Thenne är en kostelig och dyrbar tacksäijelse Psalm, för allahanda wälgierningar andeliga och timeliga, v. 1. Sedan beskrifwer Propheten Gudz oändeliga godhet och barmhertighet, hwilka han thet skröpliga menniskio slächtet dageliga bewiser, medh mång härlig ord och liknelser, v. 6. Förmanar så Gudz Änglar och alla skapade creatur, och ther til medh sin egen siäl, at tacka Gudh för så många wälgierningar, och them aldrig förglöma, v. 20.

En PsalmDavidz. Lofwa HERRAN, min siäl; och alt thet vthi migh är, hans helga namn.

2. Lofwa HERRAN min siäl; och förgät icke hwad godt han migh giordt hafwer.

3. Then tigh alla tina synder förlåter, och helar alla tina brister.

4. Then titt lijf förlöser ifrå förderf; och kröner tigh medh nådh och barmhertighet.

5. Then tigh vpfyller medh tröst, at tu dägelig warder; och giör tigh vng och frisk såsom en örn.

6. HERREN skaffar rättferdighet och doom, allom them som orätt lida.

7. Han hafwer låtet Mose weta sina wägar; Jsraels barn sin werck.

8. Barmhertig och nådelig är HERREN, tolig, och af stora mildhet.

9. Han träter icke til ewig tijd; och wredgas icke ewinnerliga.

10. Han handlar icke medh oß efter wåra synder; och wedergäller oß icke efter wåra mißgierningar.

11. Ty så högh som himmelen öfwer jordena är, låter han sina nådh wäldiga wara öfwer them som fruchta honom.

12. Så långt som öster är ifrå wäster, låter han wår öfwerträdelse wara ifrån oß.

13. Såsom en fader förbarmar sigh öfwer barnen, så förbarmar sigh HERREN öfwer them som fruchta honom.

14. Ty han weet hwad wij för ett werck äre: han täncker ther på at wij stofft äre.

15. Een menniskia är i sitt lefwande såsom grääs: hon blomstras såsom ett blomster på markene.

16. När wädret ther öfwer går, så är thet intet meer ther; och thes rum känner thet intet meer.

17. Men HERRANS nådh warar ifrån ewighet til ewighet, öfwer them som fruchta honom: och hans rättferdighet in til barnabarn:

18. När them som hans förbund hålla, och tänckia vppå hans budh, at the ther efter giöra.

19. HERREN hafwer beredt sin stool i himmelen; och hans rike skal råda öfwer alt.

20. Lofwer HERRAN, J hans Änglar, J starcke hieltar som hans befalning vthrätten, at man hans ordz röst höra skal.

21. Lofwer HERRAN, alle hans härar; J hans tienare som hans wilja giören.

22. Lofwer HERRAN, all hans werck vthi all hans herradömes rum: min siäl lofwer HERRAN.

104. Psalm.

Här tackar Propheten Gudh, som vnderliga af sin alsmächtiga wijshet och godhet all ting hafwer skapat, i himmelen, på jordene, och i hafwet, och thet ännu dageliga regerar och widh macht håller, v. 1. Men synnerliga beprisar han Gudz godhet och kärlek emot menniskio slächtet, v. 13. För hwilket altsamman wij äre plichtige lofwa och tacka honom i alla wåra lifsdagar, v. 33.

Lofwa HERRAN, min siäl: HERRE min Gudh, tu äst ganska härlig, tu äst dägelig och alstinges wäl beprydd.

2. Ljus är tin klädnad, som tu vppå hafwer: tu vthsträcker himmelen såsom ett tapet.

3. Tu hwälfwer honom ofwan medh watn: tu faar i skyyn såsom i en wagn, och går på wädrens wingar.

4. Tu som giör tina Änglar til wäder, och tina tienare til eldzlåga.

5. Tu som grundar jordena på hennes botn, så at hon blifwer i ewig tijd.

6. Medh diupet betäcker tu henne såsom medh ett kläde; och watn stå öfwer bergen.

7. Men för titt nåpsande fly the; för titt dundrande fara the bort.

8. Bergen resa högt vp; och dalarna sättia sigh nedh i thet rum som tu them skickat hafwer.

9. Tu hafwer satt ett måhl, ther komma the intet öfwer: och måga icke åter betäckia jordena.

10. Tu låter källor vpbrista i dalomen; så at watn emellan bergen flyta:

11. At all diur på markene måga dricka; och wildåsnarna sin torst släckia.

12. När them sittia himmelens foglar, och siunga på qwistarna.

13. Tu fuchtar bergen ofwan efter: tu giör landet fult medh frucht then tu förskaffar.

14. Tu låter grääs wäxa för boskapen, och sädh menniskiomen til nytto; at tu skalt låta komma brödh vthaf jordene:

15. Och at wijn skal frögda menniskiones hierta; och hennes ansichte dägeligit warda af oljo; och brödh styrckia menniskiones hierta:

16. At HERRANS trää skola full medh must stå: the cedreträ på Libanon, som han planterat hafwer.

17. Ther hafwa foglarna sitt näste; och hägrar boo vppe i furoträän.

18. The höga berg äro the steengeters tilflycht; och steenklyfterna the kunilers.

19. Tu giör månan til at ther efter skifta åhret; solen weet sin nedergång.

20. Tu giör mörker at natt warder: tå draga sigh all wildiur vth.

21. The vnga leijon som ryta efter roof, och sin maat sökia af Gudi.

22. Men när solen vpgår, draga the bort, och läggia sigh vthi sina kulor.

23. Så går tå menniskian vth til sitt arbete, och til sitt åkerwerck in til aftonen.

24. HERRE, huru äro tin werck så stoor och mång! tu hafwer wijsliga skickat them all; och jorden är full af tina ägodelar.

25. Hafwet thet så stort och wijdt är, ther kräla vthi vthan tahl, både stoor och liten diur.

26. Ther gå skep; ther äro hwalfiskar, som tu giordt hafwer, at the ther vthi leka skola.

27. Alt wänter efter tigh, at tu skalt gifwa them maat i sin tijd.

28. Tå tu gifwer them, så samla the: när tu vplåter tina hand, så warda the medh godh ting mättade.

29. Om tu fördöljer titt ansichte, så warda the förskräckte: tu tager theras anda bort, så förgås the, och warda åter til stofft igen.

30. Tu låter vth tin anda, så warda the skapade: och tu förnyar jordenes ansichte.

31. HERRANS ähra är ewig; HERREN hafwer behagh til sin werck.

32. Han seer vppå jordena, så bäfwar hon; han kommer widh bergen, så ryka the.

33. Jagh wil siunga HERRANOM i mina lifsdagar; och lofwa min Gudh, så länge jagh är til.

34. Mitt taal behage honom wäl: jagh gläder migh af HERRANOM.

35. Syndarena hafwe en ända på jordene, och the ogudachtige ware icke meer til: lofwa, min siäl, HERRAN. Halleluja.

105. Psalm.

Tacksäijelse til Gudh, för hans godhet och barmhertighet emot sitt folck, v. 1. Synnerliga then han Abraham och hans efterkommandom bewijst hafwer, hwilka han sigh til egendom hafwer vthwaldt, och vnderliga efter sitt förbund ledsagat, beskyddat och bewarat vthi mångahanda fahrligheter; in til thes han medh wäldig hand förde them in i thet förlåfwade landet, och gaf them thet at besittia, v. 5. Hwilket skal them altid vpwäckia til at tiena Gudh och lyda honom, v. 45.

Tacker HERRANOM, och prediker hans namn; förkunner hans werck ibland folcken.

2. Siunger om honom, och lofwer honom; taler om all hans vnder.

3. Lofwer hans helga namn; theras hierta som HERRAN sökia glådie sigh.

4. Fråger efter HERRANOM, och efter hans macht; söker hans ansichte altid.

5. Täncker vppå hans vnderliga werck som han giordt hafwer; vppå hans vnder, och vppå hans ord.

6. J Abrahams hans tienares sädh, J Jacobs hans vthkorades barn.

7. Han är HERREN wår Gudh; han dömer i hela werldene.

8. Han täncker ewinnerliga vppå sitt förbund; på thet ord han låfwat hafwer til mång tusend, slächte ifrå slächte:

9. Thet han giordt hafwer medh Abraham; och på eden medh Jsaac:

10. Och satte thet Jacob til en rätt, och Jsrael til ett ewigt förbund:

11. Och sade: Tigh wil jagh gifwa thet landet Canaan, edars arfs lott.

12. Tå the fåå och ringa woro; och främlingar ther inne.

13. Och the foro ifrå folck til folck; ifrå thet ena riket til annat folck.

14. Han lät ingen menniskia giöra them skada; och näpste Konungar för theras skul.

15. Kommer intet widh mina smorda; och giörer intet ondt minom Prophetom.

16. Och han lät en dyyr tijd komma i landet, och förtog them alt brödz vppehälle.

17. Han sände en man fram för them; Joseph wardt såld til en träl.

18. The twingade hans fötter i fiettrar; hans kropp måste i jern liggia:

19. Til thes hans ord kom, och HERRANS taal pröfwade honom.

20. Tå sände Konungen bort, och lät gifwa honom löös: herren öfwer folcken böd låta honom vth.

21. Han satte honom til en herra öfwer sitt huus; til en föreståndare öfwer alla sina ägodelar:

22. At han skulle vnderwisa hans Förstar efter sitt sätt, och lära hans äldsta wijshet.

23. Och Jsrael foor in vthi Egypten; och Jacob wardt en främling i Hams land.

24. Och han lät sitt folck swårliga wäxa; och giorde them mächtigare än theras fiender.

25. Han förwände theras hierta, så at the hans folck hätske wordo, och tänckte til förtryckia hans tienare medh list.

26. Han sände sin tienare Mose; Aaron, then han vthwaldt hade.

27. The samme giorde hans tekn ibland them, och hans vnder i Hams land.

28. Han lät mörker komma, och giordet mörckt: och the woro icke hans ordom ohörsame.

29. Han förwände theras watn i blodh, och drap theras fiskar.

30. Theras land gaf myckna paddor ifrå sigh; ja vthi theras Konungars kamrar.

31. Han sade, tå kom ohyra; löß vthi alla theras landzändar.

32. Han gaf them hagel til regn; eldzlåga vthi theras land.

33. Och slog theras winträ och fikonaträ; och förderfwade trään i theras landzändar.

34. Han sade, tå kommo gräshoppor, och gräsmatkar otahlige;

35. Och the vpåto alt gräset i theras land; och vpfrätte fruchten på theras mark.

36. Och slog alt förstfödt vthi theras land; alla theras första arfwingar.

37. Och han förde them vth medh silfwer och guld; och ibland theras slächter war ingen kranck.

38. Egypten war gladh at the vthdrogo: ty theras fruchtan war vppå them fallen.

39. Han vthsträckte en molnsky til skiul; och eld om nattena til at lysa.

40. The bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade them medh himmelsbröd.

41. Han öpnade bergsklippona, och watn flöt ther vth, så at bäcker fluto i torra öknene.

42. Ty han tänckte på sitt helga ord, thet han til Abraham sin tienare talat hade.

43. Altså förde han sitt folck vth medh frögd, och sina vthkorade medh glädie:

44. Och gaf them Hedningarnas land; så at the folcks godz intogo:

45. På thet the skulle hålla hans rätter, och bewara hans lagh. Halleluja.

106. Psalm.

Een tacksäijelse, ther vthi af gamla historier warder tilkänna gifwit, huru Gudh vthi alla tider hafwer straffat sitt folck Judarna, för theras otro, affall, afguderij, och andra synder, v. 1. Och åter igen förbarmat sigh öfwer them; bewijst them nåde, och tänckt vppå sitt forbund, v. 8. Allom botfärdigom til exempel, at hwar the ödmiuka sigh medh en rätt ijder och ånger, och fly til een sanskyldig bättring, wil Gudh wara them nådig och förlåta them theras synder, v. 47.

Halleluja. Tacker HERRANOM, ty han är mild; och hans godhet warar i ewighet.

2. Ho kan vthtala HERRANS dråpeliga gierningar? Och prisa all hans lofliga werck?

3. Salige äro the som budet hålla; och giöra altid rätt.

4. HERRE, tänck på migh efter then nådh som tu tino folcke låfwat hafwer: bewisa oß tina hielp:

5. At wij måge see tina vthkoradas wälfärd, och glädia oß at tino folcke wäl går; och beröma oß medh tinom arfwedeel.

6. Wjj hafwe syndat medh wåra fäder; wij hafwe mißhandlat, och hafwe ogudachtige warit.

7. Wåre fäder vthi Egypten wille icke förstå tin vnder, the tänckte icke på tina stora godhet; och woro ohörige widh hafwet, nemliga, röda hafwet.

8. Men han halp them för sitt namn skul: så at han sina macht bewijste.

9. Och han näpste röda hafwet, och thet wardt tort; och förde them genom diupen såsom genom ena ökn.

10. Och halp them ifrå theras hand som them hatade; och förlossade them ifrå fiendans hand.

11. Och watnet fördränckte theras fiendar, så at icke en qwar blef.

12. Tå trodde the vppå hans ord, och sungo hans lof.

13. Men the förgåto snarliga hans gierningar, och bidde intet efter hans rådh.

14. Och the fingo lusta i öknene; och försökte Gudh vthi ödemarkene.

15. Men han gaf them theras böön, och sände them nogh, til thes them wämjade ther widh.

16. Och the satte sigh vp emot Mose, i lägrena; emot Aaron HERRANS heliga.

17. Jorden öpnade sigh, och vpswalg Dathan, och öfwertäckte Abirams rota.

18. Och eld wardt ibland theras rota vptänd; lågen vpbrände the ogudachtiga.

19. The giorde en kalf i Horeb, och tilbådo thet gutna belätet.

20. Och förwandlade sina ähro, vthi ens oxas liknelse then grääs äter.

21. The förgåto Gudh sin Frälsare, som så stoor ting vthi Egypten giordt hade:

22. Widvnder i Hams land, och förskräckeliga gierningar i röda hafwet.

23. Och han sade at han wille förgiöra them, om Mose hans vthkorade then plågan icke förtagit hade, och afwändt hans grymhet, at han icke platt skulle förderfwa them.

24. Och the förachtade thet lustiga landet; the trodde icke hans ordom.

25. Och knorrade i theras hyddom; the lydde intet HERRANS röst.

26. Och han hof vp sina hand emot them, at han skulle nederslå them i öknene:

27. Och kasta theras sädh ibland Hedningarna, och förströ them i landen.

28. Och the gåfwo sigh til Baal Peor, och åto af the döda afgudars offer.

29. Och förtörnade honom medh sin werck: tå kom ock een plåga ibland them.

30. Tå trädde Pinehas fram, och förlikte sakena: och plågan wände åter.

31. Och thet wardt honom räknat til rättferdighet, ifrå slächte til slächte i ewig tijd.

32. Och the förtörnade honom widh trätowatnet; och the plågade Mose illa.

33. Ty the bedröfwade honom hans hierta, så at någor ord vndföllo honom.

34. The förgiorde ock icke the folck, som doch HERREN them budit hade:

35. Vtan the blandade sigh ibland Hedningarna, och lärde theras werck:

36. Och tiente theras afgudom: the kommo them på förargelse.

37. Och the offrade sina söner, och sina döttrar dieflom:

38. Och vthguto oskyldigt blodh; sina söners och döttrars blodh, som the offrade Canaans afgudom; så at landet medh blodskylder besmittat wardt.

39. Och orenade sigh medh sinom gierningom, och hoor bedrefwo medh sin werck.

40. Tå förgrymmade sigh HERRANS wrede öfwer sitt folck; och han fick een styggelse til sitt arf:

41. Och gaf them vthi Hedningars händer; så at öfwer them rådde the som them hätske woro.

42. Och theras fiender plågade them; och the wordo kufwade vnder theras händer.

43. Han fölossade them ofta; men the förtörnade honom medh sin werck, och wordo fåå för theras mißgierningar skul.

44. Och han såg til theras nödh, tå han theras klagan hörde:

45. Och tänckte på sitt förbund som han medh them giordt hade; och thet ångrade honom efter hans stora godhet.

46. Och lät them komma til barmhertighet, för allom them, som them fångat hade.

47. Hjelp oß, HERRE wår Gudh, och för oß tilhopa vth ifrå Hedningarna; at wij måge tacka titt helga namn, och begå titt lof.

48. Lofwad ware HERREN Jsraels Gudh ifrån ewighet i ewighet; och alt folck säije: Amen. Halleluja.

107. Psalm.

Är een förmaning, at the som äro stadde i någon nödh, såsom fattigdom och eländighet, v. 1. Fängelse, v. 10. Siukdom, v. 17. Owäder på hafwet, v. 23. Dyyr tijd, v. 33. Krijg, vpror och öfwerwåld, v. 39. The skola åkalla HERRAN i sin nödh, och bekomma hielp och vndsättning i nödene; för hwilket the honom ewig lof och tacksäijelse plichtige äro, v. 42.

Tacker HERRANOM, ty han är mild, och hans godhet warar i ewighet.

2. Säger J som af HERRANOM förlöste ären, the han vthu nödh förlöst hafwer:

3. Och the han vthu landen tilsamman hämtat hafwer, ifrån östan, ifrå wästan, ifrå nordan, och ifrå hafwet;

4. The ther wilse gingo i öknene, ther ingen wägh war, och funno ingen stadh ther the boo kunde;

5. Hungroge och torstige, och theras siäl försmächtade.

6. Och the ropade til HERRAN i theras nödh; och han frälste them vthu theras ångest.

7. Och förde them en rättan wägh, at the gingo til then stadh ther the boo kunde.

8. The skola tacka HERRANOM för hans godhet, och för hans vnder som han medh menniskiors barn giör:

9. At han mättar then torstiga siälen, och fyller then hungroga siälen medh godh ting.

10. The ther sittia måste i mörker och dödsens skugga, fångne i twång och i jern.

11. Therföre at the Gudz budh ohörsamme warit hade, och thens Högstas lagh försmädat hade.

12. Therföre måste theras hierta medh olycko plågat warda: så at the omkull lågo, och ingen halp them.

13. Och the ropade til HERRAN i theras nödh; och han halp them vthu theras ångest.

14. Och förde them vthu mörkret och dödsens skugga; och sleet theras band sönder.

15. The skola tacka HERRANOM för hans godhet, och för hans vnder som han medh menniskiors barn giör.

16. At han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbomar.

17. The galne wordo plågade för theras öfwerträdelse skul, och för theras synder skul.

18. The wämjade widh all maat, och wordo dödsiuke.

19. Och the ropade til HERRAN i theras nödh; och han halp them vthu theras ångest.

20. Han sände sitt ord, och giorde them helbregda; och frälste them at the icke blefwo döde.

21. The skola tacka HERRANOM för hans godhet; och för hans vnder som han medh menniskiors barn giör.

22. Och offra tacksäijelse, och förtälja hans werck medh glädie.

23. The som medh skep på hafwet fara, och drifwa sin handel til siös:

24. The hafwa förnummet HERRANS werck, och hans vnder i hafwet.

25. När han sade: och ett stormwäder vpkastade sigh som böljorna vplyfte.

26. Och the foro vp åth himmelen, och foro neder i afgrunden, at theras siäl förtwiflade för ångest.

27. Så at the raglade, och staplade såsom en drucken, och wiste ingen rådh meer.

28. Och the ropade til HERRAN i sine nödh; och han förde them vthu theras ångest.

29. Och stilte stormen, at böljorna sachtade sigh.

30. Och the wordo glade, at thet stilla wardt; och han förde them til landz efter theras önskan.

31. The skola tacka HERRANOM för hans godhet; och för hans vnder, som han medh menniskiors barn giör.

32. Och prisa honom i församlingene, och in för the äldsta lofwa honom.

33. The hwilkas bäcker förtorkades, och watukällor wände igen flyta.

34. Så at ett fruchtsamt land intet bar, för theras ondsko skul som ther vthi bodde.

35. Och thet som tort war, giorde han waturikt, och på torro landena watukällor.

36. Och satte tijt the hungroga, at the beredde en stadh ther the boo kunde:

37. Och såå åkrar, och wijngårdar plantera måtte, och åhrliga frucht få.

38. Och han them wälsignade, så at the sigh swårliga förökade, och them mycken boskap gaf.

39. The ther nedertryckte, och förswagade woro af the onda som them twungit och trängt hade.

40. Tå förachtelse vppå Förstarna vthguten war, så at i hela landena stod bistert och ödeliga til.

41. Och han then fattiga beskyddade för vselhet, och hans slächte förmerade såsom en fårahiord.

42. Thetta skola the frome see, och glädia sigh: och allo ondsko skal munnen tilstoppad warda.

43. Hwilken är wijs och behåller thetta? Så skola the märckia huru många wälgierningar HERREN bewiser.

108. Psalm.

Thenne Psalm är een härlig tacksäijelse, ther vthi Psalmisten vphöjer Gudz sanning och barmhertighet, och beder at han vthi nödenes tijd wille wara tilstädes, v. 2. Och at han här efter wille wara honom biståndig emot fienderna, och stadfästa hans rike emot omliggiande folck, v. 6. Anhåller om hielp, wisandes sin tilförsicht til Gudh, v. 13.

Een Psalmwisa Davidz.

2. Gudh, thet är mitt rätta alfwar, jagh wil siunga och lofwa; min ähra också.

3. Waka vp psaltare och harpa, jagh wil bittida vppe wara.

4. Jagh wil tacka tigh HERRE ibland folcken; jagh wil lofsiunga tigh ibland menniskiorna.

5. Ty tin nådh räcker så wijdt som himmelen är: och tin sanning så wijdt som skyarna gå.

6. Vphög tigh Gudh öfwer himmelen, och tin ähro öfwer all land.

7. På thet tine älskelige wänner måga förlossade warda. hielp medh tine högra hand, och bönhör migh.

8. Gudh talar i sinom helgedom, thes gläder jagh migh: och wil skifta Sichem, och afmäta then dalen Succoth.

9. Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufwuds macht, Juda är min Förste.

10. Moab är mitt twättekar: jagh wil sträckia mina skoor öfwer Edom; öfwer the Philisteer wil jagh frögdas.

11. Ho wil föra migh vthi en fast stadh? ho wil leda migh in til Edom?

12. Skal icke tu giöra thet Gudh, som oß förkastat hafwer, och drager icke vth, Gudh, medh wårom hähr?

13. Skaffa oß bistånd i nödene; ty menniskios hielp är fåfängelig.

14. J Gudi wilje wij bewisa manlig werck; han skal vnderträda wåra fiendar.

109. Psalm.

Är een klagan, ther vthi Christus klagar öfwer sin förrädare Judas, och the otrogna Judar, v. 1. Hotar och vndsäijer them medh allahanda straff, för thet the honom och hans Evangelium så swårliga förfölja, v. 6. Beder Gudh at han af sin barmhertighet och nåde wille giöra honom hielp och bistånd, v. 21. Så wil han tacka honom therföre ewinnerliga, v. 30.

En Psalm Davidz, til at föresiunga. Gudh mitt lof, tig icke:

2. Ty the hafwa vplätit sin ogudachtiga och falska mun emot migh, och tala emot migh medh falska tungor.

3. Och the tala hätskeliga emot migh allestädz; och strida emot migh vthan saak.

4. Therföre at jagh älskar them, äro the emot migh: men jagh beder.

5. The bewisa migh ondt för godt, och haat för min kärlek.

6. Sätt ogudachtiga öfwer honom; och Satan stånde på hans högra hand.

7. Then som sigh af honom lära låter, hans lefwerne ware ogudachtigt; och hans böön ware synd.

8. Warde hans dagar fåå; och hans ämbete tage en annar.

9. Warde hans barn faderlöse, och hans hustru enkia.

10. Hans barn gånge huuswill och tiggie; och sökie såsom the ther förderfwade äro.

11. The ockrare vthsuge alt thet han hafwer; och the främmande bortröfwe hans godz.

12. Och ingen bewise honom godt; och ingen förbarme sigh öfwer hans faderlösa.

13. Hans efterkommande warde vthrotade; theras namn warde i androm ledh vthplånat.

14. På hans fäders mißgierning warde tänckt för HERRANOM: och hans moders synd warde intet vthplånad.

15. HERREN låte them aldrig komma vthu sin ögsyn; och theras åminnelse warde vthrotad på jordene.

16. Therföre at han så platt ingen barmhertighet hade; vtan förfölgde then elända och fattiga; och then bedröfwada til at dräpa honom.

17. Och han wille hafwa förbannelse, then skal ock komma honom: han wille icke wälsignelse, så skal hon ock wara långt ifrå honom.

18. Och han drog förbannelse vppå sigh såsom sina skiorto; och hon är ingången i hans inelfwer såsom watn, och såsom olja vthi hans been.

19. Hon warde honom såsom en klädnad, then han vppå sigh hafwer; och såsom ett bälte ther han allstädes omgiordar sigh medh.

20. Altså ske them af HERRANOM, som migh emot äro, och tala ondt emot mina siäl.

21. Men tu, HERRE, Herre, war tu medh migh för titt namn skul: ty tin nådh är min tröst, fräls migh.

22. Ty jagh är fattig och elände: mitt hierta är bedröfwat i migh.

23. Jagh går bort såsom en skugge, then fördrifwen warder; och warder förjagad såsom gräshoppor.

24. Min knää äro swage af fasto; och mitt kött är magert, och hafwer ingen fetma.

25. Och jagh måste wara theras begabberij; när the see migh rista the sitt hufwud.

26. Giör migh bistånd, HERRE min Gudh: hielp migh efter tina nådh.

27. At the måga förnimma, at thet är tin hand; at tu, HERRE, thetta giör.

28. Förbanna the, så wälsigna tu: sättia the sigh emot migh, så warde the til skam; men tin tienare glädie sigh.

29. Mine motståndare warde medh försmädelse beklädde; och warde medh sine skam öfwertäckte, såsom medh en kiortel.

30. Jagh wil mycket tacka HERRANOM medh min mun, och lofwa honom ibland många.

31. Ty han står them fattiga på högra handene, at han skal hielpa honom ifrå them som hans lijf fördöma.

110. Psalm.

Een härlig prophetia om Christo, och hans Konungarike, hwilket skal vthgå af Zion, och sträckia sigh in til werldenes ända, v. 1. Om Christi Presterliga ämbete, til hwilket Gudh honom vphögdt hafwer, v. 4. Om hans dödh, vpståndelse, och himmelsfärd, at han skal vphögd warda til Gudz högra hand, och winna seger öfwer alla sina fiendar, v. 5. Christi åthskillige tilstånd, v. 7.

En Psalm Davidz. HERREN sade til min Herra: Sätt tigh på mina högra hand, til thes jagh lägger tina fiendar til tin fotapall.

2. HERREN skal sända tins rikes spiro vthaf Zion: war rådandes ibland tina fiendar.

3. Efter tin seger skal titt folck wälwiljeliga offra tigh i heligo prydning: tine barn warda tigh födde såsom daggen af morgonrodnan.

4. HERREN hafwer sworit, och honom skal thet intet ångra: tu äst en Prest ewinnerliga efter Melchisedechs sätt.

5. Herren på tine högra hand, skal slå Konungar i sine wredes tijd.

6. Han skal döma ibland Hedningarna; han skal giöra stora slachtningar: han skal sönderkrossa hufwudet öfwer stoor land.

7. Han skal dricka af bäcken på wägenom, therföre skal han vphäfwa hufwudet.

111. Psalm.

Är een tacksäijelsepsalm föreskrifwen Judeska folcket, til at siunga i Påskahögtiden, och deröma ther medh Gudz majestät, rättferdighet, barmhertighet, och sanning, at han sitt förbund medh them giordt hafwer, och them medh allahanda wälgierningar rikeliga wälsignat, v. 1. Ty HERRAUS fruchtan och ett Christeligit lefwerne är then sanskyldiga wijsheten, v. 10.

Halleluja. Jagh tackar HERRANOM af allo hierta: vthi the fromas rådh, och i församlingene.

2. Store äro HERRANS werck: then som vppå them achtar, han hafwer lust ther af.

3. Hwad han skickar thet är lofligit och härligit; och hans rättferdighet blifwer ewinnerliga.

4. Han hafwer giordt en åminnelse til sina vnder; then nådelige och barmhertige HERREN.

5. Han gifwer maat them som fruchta honom: han täncker ewinnerliga vppå sitt förbund.

6. Han låter förkunna sina wäldiga gierningar sino folcke, at han skal gifwa them Hedningarnas arf.

7. Hans händers werck äro sanning och rätt; all hans budh äro rättsinnige.

8. The blifwa widh macht altid och ewinnerliga, och skee troliga och redeliga.

9. Han sänder sino folcke förlosning; han låfwar at hans förbund skal ewinnerliga blifwa: heligt och förskräckeligit är hans namn.

10. HERRANS fruchtan är wijshetenes begynnelse: thet är ett godt förstånd, then ther efter giör: hans lof blifwer ewinnerliga.

112. Psalm.

Är en Läropsalm, som vnderwiser oß hwarvthinnan then sanskyldiga saligheten och wälmågan står vthi thenna werldene: nemligen, at man rätteligen fruchtar och dyrckar Gudh; ställer sitt lefwerne efter HERRANS lagh, och beflitar sigh medh barmhertighets werck, at efterfölja hans exempel, v. 1. Then thetta giör skal mycket wälsignad warda, v. 6. Men the ogudachtige skola thet förtryta, och sielfwe ingen framgång hafwa, v. 10.

Halleluja. Säll är then som HERRAN fruchtar, then som stoor lust hafwer til hans budh.

2. Hans sädh skal wäldig wara på jordene: the fromas slächte skal wälsignat warda.

3. Rikedom och ymnoghet skal wara i hans huus; och hans rättferdighet blifwer ewinnerliga.

4. Them froma går lius vp i mörkret, af then nådeliga, barmhertiga, och rättferdiga.

5. Säll är then som barmhertig är, och gierna länar; och lagar så sina saker, at han ingom orätt giör.

6. Ty han skal blifwa ewinnerliga: then rättferdige skal aldrig förgäten warda.

7. När een plåga kommer, fruchtar han sigh intet; hans hierta hoppas stadeliga vppå HERRAN.

8. Hans hierta är tröst, och fruchtar sigh intet, til thes han på sina fiendar lust seer.

9. Han vthströr, och gifwer them fattigom; hans rättferdighet blifwer ewinnerliga; hans horn skal vphögdt warda medh ähro.

10. Then ogudachtige skal thet see, och honom skal förtrytat; sina tänder skal han bita tilsamman, och förgås: ty hwad the ogudachtige gierna wilja, thet blifwer om intet.

113. Psalm.

Een förmaning til alla Gudz tienare, at the fliteliga prisa och beröma Gudz alsmächtiga wårdnat och omsorg, then han dageliga bär för the fattiga och elända, v. 1. Synnerliga at han vprättar them vthu stofftet, v. 7. Och hielper the ofruchtsama ifrå theras försmädelse, och sätter them til ähro, v. 9.

Halleluja. Lofwer, J HERRANS tienare, lofwer HERRANS namn.

2. Lofwad ware HERRANS namn, frå nu och i ewighet.

3. Jfrå solenes vpgång alt in til nedergången, ware HERRANS namn lofwat.

4. HERREN är högh öfwer alla Hedningar; hans ähra går så wijdt som himmelen är.

5. Hwilken är såsom HERREN wår Gudh, then sigh så högt satt hafwer?

6. Och seer vppå thet nedriga, i himmelen och på jordene?

7. Then som then ringa vprättar vthu stofftet, och vplyfter then fattiga vthu träcken:

8. At han skal sättia honom bredo widh Förstar, widh hans folcks Förstar.

9. Then ther låter then ofruchtsama boo i huset, at hon een gladh barnamoder warder. Halleluja.

114. Psalm.

Är een tack säi jelse för the dråpeliga mirakel och vnderwerck som Gudh giorde medh Jsraels barn, tå han förde them vthaf Egypten, v. 1. Genom röda hafwet och Jordan, v. 3. Bergen skålfwo tå han gaf sin heliga lagh, v. 6. Och watn flöt vth af hälleberget, v. 8. Hwilket altsammans oß kungiör Gudz alsmächtighet, macht och kraft.

Tå Jsrael vthur Egypten drog, Jacobs huus ifrå främmande folck;

2. Tå wardt Juda hans helgedom, Jsrael hans wälde.

3. Hafwet såg thet, och flydde; Jordanen wände tilbaka.

4. Bergen sprungo såsom lamb; högarna såsom vng fåår.

5. Hwad war tigh, tu haaf, at tu flydde? Och tu Jordan, at tu tilbaka wände?

6. J berg, at J sprungen såsom lamb? J högar såsom vng fåår?

7. För Herranom bäfwade jorden, för Jacobs Gudh.

8. Then bergsklipporna förwandlar vthi watusiögar, och stenen vthi watukällor.

115. Psalm.

Jthenna Psalm tilskrifwer David all seger och förlosning Gudi; och icke någon menniskio hielp, v. 1. Låter så see hwad åthskilnad som är emellan then rätta lefwande Guden, och Hedningarnas stumma afgudar, v. 3. Och at alle afgudadyrkare äro sinom afgudom lika, v. 8. Förmanar Jsraels folck, och hela Gudz församling, at the sättia sitt hopp på then enda och rätta Guden, v. 9. Och gläder sigh at han them som honom åkalla, skal rikeliga wälsigna, v. 12. Och af sine församling therföre prisad och ährad warda, v. 17.

Jcke oß, HERRE, icke oß, vtan tino namne gif ährona, för tina nåde och sanning skul.

2. Hwij skulle Hedningarna säija: Hwar är nu theras Gudh?

3. Men war Gudh är i himmelen; han kan giöra hwad han wil.

4. Men theras afgudar äro silfwer och guld, medh menniskiors händer giorde.

5. The hafwa mun, och tala intet; the hafwa ögon, och see intet.

6. The hafwa öron, och höra intet; the hafwa näso, och luchta intet.

7. The hafwa händer, och taga intet; fötter hafwa the, och gå intet; och tala intet genom theras hals.

8. The som sådana giöra, äro lika så: alle the som hoppas vppå them.

9. Men Jsrael, hoppes vppå HERRAN; han är theras hielp och sköld.

10. Aarons huus, hoppes vppå HERRAN; han är theras hielp och sköld.

11. The ther HERRAN fruchta, hoppes ock vppå HERRAN; han är theras hielp och sköld.

12. HERREN täncker vppå oß, och wälsignar oß, han wälsignar Jsraels huus, han wälsignar Aarons huus.

13. Han wälsignar them som fruchta HERRAN, både små och stora.

14. HERREN wälsigne eder, ju meer och meer, eder och edor barn.

15. J ären HERRANS wälsignade, then himmel och jord giordt hafwer.

16. Himmelen alt omkring är HERRANS; men jordena hafwer han gifwit menniskiors barnom.

17. The döda kunna tigh HERRE intet lofwa; eij heller the som nederfara i thet stilla.

18. Vtan wij lofwe Herran, ifrå nu och i ewighet. Halleluja.

116. Psalm.

Een skiön tacksäijelse, ther vthi Propheten tackar Gudh som hafwer hördt hans böön, v. 1. Och hulpit honom vthu stoor nödh och helfwetis ångest, v. 3. Och efter han vnder tiden dröijer medh hielpen, wil han at wij skole dricka HERRANS kalck medh tolamod, v. 10. Och betala HERRANOM wårt löfte, och offra honom tacksäijelse, v. 14.

Thet är migh liuft, at HERREN hörer mina röst och mina böön.

2. At han böijer sina öron til migh; therföre wil jagh åkalla honom i mina lifsdagar.

3. Dödsens snaror hade omfattat migh, och helwetes ångest hade råkat vppå migh: jagh kom i jämmer och nödh.

4. Men jagh åkallade HERRANS namn; o HERRE, fräls mina siäl.

5. HERREN är nådelig och rättferdig, och wår Gudh är barmhertig.

6. HERREN bewarar the enfaldiga; när jagh nederligger så hielper han migh.

7. War nu åter til fridz, min siäl, ty HERREN giör tigh godt.

8. Ty tu hafwer vthtaget mina siäl vthu dödenom, mina ögon ifrå tårar, min foot ifrå fall.

9. Jagh wil wandra för HERRANOM vthi the lefwandes lande.

10. Jagh troor, therföre talar jagh: Men jagh warder swårliga plågad.

11. Jagh sade i min häpenhet: Alla menniskior äro lögnachtige.

12. Huru skal jagh wedergälla HERRANOM, alla hans wälgierningar som han migh giör?

13. Jagh wil taga then hälsosamma kalken, och predika HERRANS namn.

14. Jagh wil betala mina löften HERRANOM, för alt hans folck.

15. Hans Helgons dödh, är dyyr hållen för HERRANOM.

16. O HERRE, jagh är tin tienare, jagh är tin tienare, tine tienarinnos son: tu hafwer sönderslitit mina band.

17. Tigh wil jagh offra tacksäijelse, och predika HERRANS namn.

18. Jagh wil betala mina löften HERRANOM, för alt hans folck:

19. Vthi gårdarna åth HERRANS huus, vthi tigh, Jerusalem. Halleluja.

117. Psalm.

Alla menniskior ehwar the kunna lefwa i werldene, skola prisa Gudh för sin ewiga godhet och sanning, v. 1.

Lofwer HERRAN, alle Hedningar; priser honom all folck:

2. Ty hans nådh är wäldig öfwer oß, och HERRANS sanning, (warar) i ewighet. Halleluja.

118. Psalm.

Thenne Psalm, hwilken the gamle hafwa kallat Hallelujah Aureum, är en ibland the skiönesta Psalmer, vthi hwilken David, tå han war frijad ifrå sina fiendar, och förlossad vthur sin stora bedröfwelse, och blef vphögd för en Konung ibland sitt folck, tackar Gudh in för hela Jsraels almoga så ganska hierteliga för sin godhet, then han honom ofta och i mångahanda måtto bewisat hafwer, v. 1. Sedan propheterar han om Christo och hans vpståndelse ifrå the döda, v. 15. Och at han som af sitt folck så förkastad war, är worden til en hörnsteen, v. 22. Förmanar at the medh frögd anamma thenna saligheten, och finnas Gudi therföre tacksame, v. 24.

Tacker HERRANOM, ty han är mild: och hans godhet warar ewinnerliga.

2. Nu säije Jsrael: Hans godhet warar ewinnerliga.

3. Nu säije Aarons huus: Hans godhet warar ewinnerliga.

4. Nu säije the som HERRAN fruchta: Hans godhet warar ewinnerliga.

5. Vthi ångest åk allade jagh Herran; och Herren bönhörde migh, och tröste migh.

6. HERREN är medh migh, therföre fruchtar jagh migh intet: hwad kunna menniskior giöra migh?

7. HERREN är medh migh, til at hielpa migh: och jagh wil lust see på mina fiendar.

8. Thet är godt at förtrösta på HERRAN, och icke förlåta sigh på menniskior.

9. Thet är godt at förtrösta vppå HERRAN, och icke förlåta sigh på Förstar.

10. Alle Hedningar beläggia migh; men i HERRANS namn wil jagh förgiöra them.

11. The kringhwärfwa migh, på alla sidor: men i HERRANS namn wil jagh nederläggia them.

12. The omläggia migh såsom bij, the släckia såsom eld i törne: men i HERRANS namn wil jagh förgiöra them.

13. Man stöter migh at jagh falla skal: men HERREN hielper migh.

14. Herren är min macht, och min psalm; och är min salighet.

15. Man siunger medh glädie om seger vthi the rättferdigas hyddom: HERRANS högra hand behåller segren.

16. HERRANS högra hand är vphögd: HERRANS högra hand behåller segren.

17. Jagh skal icke döö, vtan lefwa, och förkunna Herrans gierningar.

18. Herren näpser migh wäl: men han gifwer migh icke dödenom.

19. Vpläter migh rättferdighetenes portar, at jagh må ther ingå, och tacka Herranom.

20. Thet är HERRANS port, the rättferdige skola ther ingå.

21. Jagh tackar tigh, at tu näpste migh, och halp migh.

22. Then stenen som byggningsmännerna förkastade, är til en hörnsteen worden.

23. Thet är skedt af HERRANOM; och är ett vnder för wår ögon.

24. Thetta är then dagen then HERREN giör; lät oß på honom frögdas och glädias.

25. O HERRE, hielp: O HERRE, lät wäl gå.

26. Lofwad ware then som kommer i HERRANS namn: wij wälsigne eder som af HERRANS huus ären.

27. HERREN är Gudh, then oß vplyser: pryder högtidena medh löf, alt in til hornen på altaret.

28. Tu äst min Gudh, och jagh tackar tigh; min Gudh, jagh wil prisa tigh.

29. Tacker HERRANOM, ty han är mild; och hans godhet warar ewinnerliga.

119. Psalm.

Är en Läropsalm, vthi hwilken David högeligen beprisar Gudz ord och then himmelska läran; och ther hoos låter förnimma, huru hierteliga han åstundar sigh ther vthi trösta och vnderwisa låta. Och innehåller thenna Psalm, först, hwar vthinnan menniskiones salighet och fulkomlighet står; och huru storliga han then åstundar, nemliga, wandra i HERRANS ord och lagh, och sökia honom af allo hierta; beder också at Gudh här igenom wille honom vplysa, at han thet i alla sina lifsdagar gierna hörer, betrachtar, och såsom een lychta på sina wägar efterföljer. Ther näst förmanar han andra til kärlek emot Gudz ord; och at the taga sigh wahra för falsk och wilfarande lära. Ytterligare låter han ock förnimma, hwad nytto kors och bedröfwelse hafwer medh sigh; och huru högeliga thet är af nöden, medh een innerlig böön fly til Gudh om hielp vthi bedröfwelsens tijd; tröstar sigh sielf och andra vthi motgången. Bekänner sin troo och förtröstning til Gudh, medh ett frimodigt hierta, och säger sigh wilja tacka Gudh för hans wälgierningar. Och efter gudfruchtighetenes öfning, och en Christen menniskios lopp, står vthi thessa företalda stycken; therföre är thenne Psalm wärd, at man honom dageliga lääs; af hiertat öfwerwägar och betrachtar.

Thenne Psalm fördelar sigh sielf efter antalet och ordningen af bokstäfwerna i thet Ebreiska Alphabetet, vthi XXII delar: så at hwar deel består af 8 verser, och hwar vers i grundtexten begynnes af samma bookstaf, som then första i hwar octonarie. Jnnehållet af hwar deel kan icke så noga vthmärckias särskilt, efter såsom samma innehåld och ordelag ofta vprepas. Doch blifwer i brädden korteligen thet förnämsta medh några ord vptecknat.

Salige äro the som vthan wanck lefwa; the som i HERRANS lagh wandra.

2. Salige äro the som hans witnesbyrd hålla: the som af allo hierta sökia honom.

3. Ty the som på hans wägom wandra, the giöra intet ondt.

4. Tu hafwer budit, at hålla tina befalningar fliteliga.

5. O! at mitt lijf hölle tina rätter medh fult alfwar.

6. När jagh skådar vppå all tin budh, så kommer jagh icke på skam.

7. Jagh tackar tigh af rätt hierta, at tu lärer migh tina rättferdighets rätter.

8. Tina rätter wil jagh hålla: öfwergif migh doch aldrig.

9. Huru skal en yngling sin wägh ostraffeliga gå? När han håller sigh efter tin ord.

10. Jagh söker tigh af allo hierta; lät migh icke fela om tin budh.

11. Jagh behåller tin ord i mitt hierta, på thet jagh icke skal synda emot tigh.

12. Lofwad ware tu HERRE; lär migh tina rätter.

13. Jagh wil medh mina läppar förtälja alla tins muns rätter.

14. Jagh frögdar migh af tins witnesbyrdz wägh, såsom af allahanda rikedomar.

15. Jagh talar thet tu befalt hafwer; och seer på tina wägar.

16. Jagh hafwer lust til tina rätter, och förgäter icke tin ord.

17. Björ wäl medh tin tienare, at jagh må lefwa och hålla tin ord.

18. Opna migh ögonen, at jagh må see vnder i tin lagh.

19. Jagh är en gäst på jordene; fördöl icke tin budh för migh.

20. Min siäl är all sönderkrossad för trängtan skul, efter tina rätter altid.

21. Tu näpser the stålta: förbannade äro the som wika ifrå tin budh.

22. Wändt ifrå migh försmädelse och förachtelse; ty jagh håller tin witnesbyrd.

23. Sittia ock Förstarna och tala emot migh: men tin tienare talar om tina rätter.

24. Jagh hafwer lust til tin witnesbyrd; the äro mine rådgifware.

25. Mjn siäl ligger i stofft; wederqweck migh efter titt ord.

26. Jagh förtäljer mina wägar, och tu bönhörer migh: lär migh tina rätter.

27. Vnderwisa migh tina befalningars wägh; så wil jagh tala om tin vnder.

28. Jagh grämer migh så at hiertat migh försmächtas: styrck migh efter titt ord.

29. Wändt ifrå migh then falska wägen; och vn migh tin lagh.

30. Jagh hafwer vthwaldt sanningenes wägh; tina rätter hafwer jagh migh föresatt.

31. Jagh håller migh in til tin witnesbyrd: HERRE, lät migh icke på skam komma.

32. När tu mitt hierta tröstar, så löper jagh tins buds wägh.

33. Lär migh, HERRE, tina rätters wägh, at jagh må bewara them in til ändan.

34. Vnderwisa migh, at jagh må bewara tin lagh, och hålla them af allo hierta.

35. Föör migh in på tin buds stigh; ty jagh hafwer ther lust til.

36. Bög mitt hierta til tin witnesbyrd, och icke til girighet.

37. Wändt bort min ögon, at the icke see efter onyttig läro: vtan wederqweck migh på tinom wägh.

38. Lät tin tienare hålla tin budh stadeliga för tin ord, at jagh må fruchta tigh.

39. Wändt ifrå migh then försmädelse som jagh fruchtar; ty tine rätter äro lustige.

40. Sij, jagh begärar tina befalningar; wederqweck migh medh tine rättferdighet.

41. HERRE lät migh wederfaras tina nådh, tina hielp efter titt ord.

42. At jagh mina lastare swara må: ty jagh förlåter migh på titt ord.

43. Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jagh hoppas vppå tina rätter.

44. Jagh wil hålla tin lagh allstädes, altid och ewinnerliga.

45. Och jagh wandrar i glädie; ty jagh söker tina befalningar.

46. Jagh talar om tin witnesbyrd in för Konungar, och blyjes intet.

47. Och hafwer lust til tin budh, och the äro migh käre.

48. Och lyfter mina händer vp til tin budh, the migh kär äro; och talar om tina rätter.

49. Tänck tinom tienare vppå titt ord, på hwilket tu läter migh hoppas.

50. Thet är min tröst i mitt elände: ty titt ord wederqwecker migh.

51. The stålte hafwa theras gabberij af migh; likwäl wiker jagh icke ifrå tin lagh.

52. HERRE, när jagh täncker huru tu af werldenes begynnelse dömt hafwer, så warder jagh tröstad.

53. Jagh brinner innan för the ogudachtiga skul, som tin lagh öfwergifwa.

54. Tine rätter äro min wisa, i mino huse.

55. HERRE, jagh täncker om nattena på titt namn, och håller tin lagh.

56. Thet är min skatt, at jagh tina befalningar håller.

57. Jagh hafwer sagt HERRE: thet skal mitt arf wara, at jagh tina wägar håller.

58. Jagh beder in för titt ansichte af allo hierta: war migh nådelig efter titt ord.

59. Jagh betrachtar mina wägar, och wänder mina fötter til tin witnesbyrd.

60. Jagh skyndar migh, och dröijer intet, til at hålla tin budh.

61. The ogudachtigas rote beröfwar migh; men jagh förgäter intet tin lagh.

62. Om midnatt står jagh vp til at tacka tigh, för tina rättferdighets rätter.

63. Jagh håller migh til alla them som fruchta tigh, och tina befalningar hålla.

64. HERRE, jorden är full af tine godhet; lär migh tina rätter.

65. Tu giör tinom tienare godt, HERRE, efter titt ord.

66. Lär migh goda seder, och förståndighet: ty jagh troor tinom budom.

67. Förr än jagh späkt wardt foor jagh wil; men nu håller jagh titt ord.

68. Tu äst mild och godh; lär migh tina rätter.

69. The stålte dichta lögn öfwer migh; men jagh håller tina befalningar af alt hierta.

70. Theras hierta är fett wordet såsom flott: men jagh hafwer lust til tin lagh.

71. Thet är migh liuft, at tu hafwer späkt migh, at jagh må lära tina rätter.

72. Tins muns lagh är migh täckare än mång tusend stycke guld och silfwer.

73. Tjn hand hafwer giordt och beredt migh: vnderwisa migh at jagh må lära tin budh.

74. The som tigh fruchta, the see migh, och glädia sigh; ty jagh hoppas vppå tin ord.

75. HERRE jagh weet at tina domar äro rätte; och tu hafwer troliga späkt migh.

76. Tin nådh ware min tröst, såsom tu tinom tienare låfwat hafwer.

77. Lät migh wederfaras tina barmhertighet, at jagh må lefwa: ty jagh hafwer lust til tin lagh.

78. Ach! at the stålte måtte komma på skam, som migh medh lögn nedertryckia; men jagh talar om tina befalningar.

79. Ach! at the måtte hålla sigh til migh som tigh fruchta, och känna tin witnesbyrd.

80. Mitt hierta blifwa rättsinnigt i tinom rättom, at jagh icke på skam kommer.

81. Mjn siäl trängtar efter tina salighet: jagh hoppas vppå titt ord.

82. Min ögon trängta efter titt ord, och säija: När wilt tu trösta migh?

83. Ty jagh är såsom en lägel i röök: tina rätter förgäter jagh icke.

84. Huru länge skal tin tienare bida: när wilt tu doom hålla öfwer mina förföljare?

85. The stålte grafwa migh gropar; hwilka intet äro efter tin lagh.

86. Tine budh äro altsamman sanning: the förfölja migh medh lögn, hielp migh.

87. The hade fultnär förgiordt migh på jordene; men jagh öfwergifwer icke tina befalningar.

88. Wederqweck migh genom tina nådh, at jagh må hålla tins muns witnesbyrd.

89. HERRE titt ord blifwer ewinnerliga, så wijdt som himmelen är.

90. Tin sanning warar i ewighet: tu hafwer tilredt jordena, och hon blifwer ståndandes.

91. Thet blifwer dagliga efter titt ord: ty all ting måste tiena tigh.

92. Om tin lagh icke hade min tröst warit, så wore jagh förgången i mitt elände.

93. Jagh wil aldrig förgäta tina befalningar; ty tu wederqwecker migh medh them.

94. Jagh är tin, hielp migh: ty jagh söker tina befalningar.

95. The ogudachtige wachta vppå migh at the måga förgiöra migh; men jagh achtar vppå tin witnesbyrd.

96. Jagh hafwer på all ting en ända sedt: men titt budh är warachtigt.

97. Huru hafwer jagh tin lagh så kär: dagliga talar jagh ther om.

98. Tu giör migh medh titt budh wisare än mine fiender äro; ty thet är ewinnerliga min skatt.

99. Jagh är lärdare än alle mine lärare; ty tin witnesbyrd äro mitt taal.

100. Jagh är förståndigare än the gamle; ty jagh håller tina befalningar.

101. Jagh förtager minom fotom alla onda wägar, at jagh må hålla tin ord.

102. Jagh wiker icke ifrå tina rätter; ty tu lärer migh.

103. Tin ord äro minom mun sötare än hannog.

104. Titt ord giör migh förståndigan: therföre hatar jagh alla falska wägar.

105. Tjtt ord är mina fötters lychta, och ett lius på minom wägom.

106. Jagh swär och wil hållat, at jagh tina rättferdighets rätter hålla wil.

107. Jagh är swårliga plågad: HERRE, wederqweck migh efter titt ord.

108. Lät tigh behaga, HERRE, mins muns wälwiljoga offer; och lär migh tina rätter.

109. Jagh bår mina siäl i mina händer altid; ock jagh förgäter icke tin lagh.

110. The ogudachtige sättia migh snaror; men jagh faar icke will ifrå tina befalningar.

111. Tin witnesbyrd äro mitt ewiga arf; ty the äro mins hiertas frögd.

112. Jagh böijer mitt hierta, til at giöra efter tina rätter altid och ewinnerliga.

113. Jagh hatar the ostadiga andar; och älskar tin lagh.

114. Tu äst mitt beskärm och sköld: jagh hoppas vppå titt ord.

115. Wiker ifrå migh J onde; jagh wil hålla mins Gudz budh.

116. Vppehålt migh igenom titt ord, at jagh må lefwa: och lät migh icke på skam komma medh mitt hopp.

117. Stärck migh at jagh må blifwa salig; så wil jagh altid lust hafwa til tina rätter.

118. Tu förtrampar alla them som willo gå om tina rätter: ty theras bedrägerij är altsammans lögn.

119. Tu bortkastar alla ogudachtiga på jordene som slagg: therföre älskar jagh tin witnesbyrd.

120. Jagh fruchtar migh för tigh, så at mitt kött skälfwer; och förskräcker migh för tina rätter.

121. Jagh achtar vppå rätt och rättferdighet; öfwergif migh icke them som migh öfwerwald giöra wilja.

122. Beskärma tu tin tienare, och tröst honom; at the stålte icke giöra migh öfwerwåld.

123. Mine ögon trängta efter tina salighet, och efter tine rättferdighets ord.

124. Handla medh tinom tienare efter tina nådh: och lär migh tina rätter.

125. Jagh är tin tienare: vnderwisa migh, at jagh må känna tin witnesbyrd.

126. Thet är tijd, at HERREN giör ther något til: the hafwa om intet giordt tin lagh.

127. Therföre älskar jagh tin budh, öfwer guld och öfwer fijnt guld.

128. Therföre håller jagh rätt fram i alla tina befalningar; jagh hatar allan falskan wägh.

129. Vnderliga äro tin witnesbyrd; therföre håller them min siäl.

130. När titt ord vppenbarat warder, så frögdar thet, och giör the enfaldiga wisa.

131. Jagh öpnar min mun, och begärar tin budh; ty migh längtar efter them.

132. Wändt tigh til migh, och war migh nådelig, såsom tu plägar giöra them som titt namn älska.

133. Lät min gång wiß wara i tino orde; och lät ingen orätt öfwer migh råda.

134. Förlös migh ifrå menniskiors orätt; så wil jagh hålla tina befalningar.

135. Lät titt ansichte lysa öfwer tin tienare; och lär migh tina rätter.

136. Mine ögon flyta medh watn, at man icke håller tin lagh.

137. HERRE tu äst rättferdig; och rätt är titt ord.

138. Tu hafwer tina rättferdighets witnesbyrd, och sanningena hårdeliga budet.

139. Jagh hafwer när harmats til dödz, at mine owäner hafwa tin ord förgätet.

140. Titt ord är wäl bepröfwat; och tin tienare hafwer thet kärt.

141. Jagh är ringa och förachtad; men jagh förgäter icke tina befalningar.

142. Tin rättferdighet är een ewig rättferdighet, och tin lagh är sanning.

143. Ångest och nödh hafwa drabbat vppå migh; men jagh hafwer lust til tin budh.

144. Tins witnesbyrdz rättferdighet är ewig: vnderwisa migh, så lefwer jagh.

145. Jagh ropar af allo hierta, bönhör migh, HERRE, at jagh må hålla tina rätter.

146. Jagh ropar til tigh, hielp migh, at jagh må hålla tin witnesbyrd.

147. Jagh kommer bittida, och ropar: vppå titt ord hoppas jagh.

148. Jagh wakar bittida vp, at jagh må handla om tin ord.

149. Hör mina röst efter tina nåde: HERRE, wederqweck migh efter tina rätter.

150. Mine arge förföljare wilja til migh, och äro långt ifrå tin lagh.

151. HERRE, tu äst hardt när; och tin budh äro altsamman sanning.

152. Men jagh weet thet långt tilförene, at tu tin witnesbyrd ewinnerliga grundat hafwer.

153. Se vppå mitt elände, och fräls migh; hielp migh vth, förty jagh förgäter icke tin lagh.

154. Vthrätta min saak, och förlossa migh; wederqweck migh igenom titt ord.

155. Saligheten är långt ifrå the ogudachtiga: ty the achta intet tina rätter.

156. HERRE, tin barmhertighet är stoor; wederqweck migh efter tina rätter.

157. Mine förföljare och owånner äro månge; men jagh wiker icke ifrå tin witnesbyrd.

158. Jagh seer the förachtare, och thet giör migh ondt, at the icke hålla tin ord.

159. Sij, jagh älskar tina befalningar: HERRE, wederqweck migh efter tin nådh.

160. Titt ord hafwer af begynnelsen warit sanning: alle tine rättferdighets rätter wara ewinnerliga.

161. Förstarna förfölja migh vthan saak; och mitt hierta fruchtar sigh för tin ord.

162. Jagh gläder migh öfwer tin ord, såsom en then stort byte får.

163. Lögnene är jagh hätsk, och stygges ther widh; men tin lagh hafwer jagh kär.

164. Jagh lofwar tigh siu resor om dagen, för tine rättferdighets rätter skul.

165. Stoor frijd hafwa the som tin lagh älska; och the skola icke stapla.

166. HERRE, jagh wänter efter tin salighet, och giör efter tin budh.

167. Min siäl håller tin witnesbyrd, och hafwer them mycket kär.

168. Jagh håller tina befalningar, och tina witnesbyrder: ty alle mine wägar äro för tigh.

169. HERRE, lät min klagan för tigh komma; vnderwisa migh efter titt ord.

170. Lät mina böön komma för tigh; fräls migh efter titt ord.

171. Mine läppar skola lofwa, när tu lärer migh tina rätter.

172. Min tunga skal tala om titt ord; ty all tin budh äro rätt.

173. Lät tina hand wara migh biståndiga: ty jagh hafwer vthkorat tina befalningar.

174. HERRE, jagh längtar efter tin salighet; och hafwer lust til tin lagh.

175. Lät mina siäl lefwa, at hon må lofwa tigh; och tine rätter hielpa migh.

176. Jagh är såsom ett wilfarande och borttapat får; sök tin tienare: ty jagh förgäter icke tin budh.

120. Psalm.

Een böön, ther Propheten beder emot falska lärare, lögnachtiga, swijkfulla och förgiftiga tungor, at Gudh wille honom för them bewara, v. 1. Låter så see huru mycket ondt the kunna komma til wäga, och huru swårt thet är at wistas tilsamman medh sådana ofridsama menniskior, v. 3.

Een wisa i högre choren. Jagh ropar til HERRAN i mine nödh, och han bönhörer migh.

2. HERRE, fräls mina siäl ifrå lögnachtiga munnar, och ifrå falska tungo.

3. Hwad kan then falska tungan giöra tigh? Och hwad kan hon vthrätta?

4. Hon är såsom ens wäldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärträ.

5. Wee migh at jagh en främling är ibland Mesech; jagh måste boo ibland Kedars hyddor.

6. Thet warder mine siäl långt at boo när them som freden hata.

7. Jagh håller frijd; men när jagh talar, så taga the til at örliga.

121. Psalm.

Är en Tröstpsalm, vthi hwilken David låter förnimma sigh vthi all sin ångest och nödh frimodeliga sättia alt sitt hopp allena på Gudz närwarelse och godhet, v. 1. Och förmanar hela Gudz församling til at efterfölja hans exempel, v. 4.

Een wisa i högre choren. Jagh lyfter min ögon vp til bergen, ifrå hwilkom migh hielp kommer:

2. Min hielp kommer ifrå HERRANOM, then himmel och jord giordt hafwer.

3. Han skal icke låta tin foot slinta; och then tigh bewarar han sofwer icke.

4. Sij, then som Jsrael bewarar, han är icke sömnog eller sofwer.

5. HERREN bewarar tigh; HERREN är tin skygd öfwer tina högra hand:

6. At solen icke skal skada tigh om dagen, eller månen om nattena.

7. HERREN beware tigh för alt ondt; han beware tina siäl.

8. HERREN beware tin vthgång och ingång, ifrå nu och i ewighet.

122. Psalm.

Een tacksäijelse, vthi hwilken David öfwermåtton gläder sigh, at han må komma til Gudztiensten medh andra gudfruchtiga, v. 1. Och berömer Jerusalems stadh, som af Gudi ther til vthwald, och bygd war, v. 3. Förmanar at man fliteliga beder för Jerusalems wälfärd, v. 6. På thet andra af thenne dyrbara skatten måga deelachtige warda, v. 8.

Een wisa Davidz i högre choren. Jagh glädes i thet migh sagt är, at wij skole gå in vthi HERRANS huus:

2. Och at wåre fötter skola stå i tinom portom, Jerusalem.

3. Jerusalem är bygdt, at thet skal wara en stadh, ther man tilsamman komma skal:

4. Tijt slächterna vpgå skola, nemliga, Herrans slächter, til at predika Jsraels folcke, til at tacka HERRANS namne.

5. Ty ther äro satte stolar til dooms: Davidz huus stolar.

6. Önsker Jerusalem lycko: them gånge wäl som tigh älska.

7. Frijd ware innan tina murar; och lycka i tine palats.

8. För mina bröder och fränder skul, wil jagh tigh frijd önska.

9. För HERRANS wår Gudz huus skul, wil jagh titt bästa sökia.

123. Psalm.

Een böön, at Gudh sina gudfruchtiga, som innerliga see och ropa til honom, v. 1. Nådeliga wille hielpa ifrå the högfärdigas föracht och gabberij, och ödmiuka the förachtare och stolta, v. 3.

Een wisa i högre choren. Jagh lyfter min ögon vp til tigh, tu som i himmelen sitter.

2. Sij, såsom tienarenars ögon vppå theras herrars händer see: såsom tienarinnones ögon vppå sine frues händer: altså see wår ögon vppå HERRAN wår Gudh, til thes han oß nådelig warder.

3. War oß nådelig, HERRE, war oß nådelig; ty wij äre fast fulle medh förachtelse.

4. Fast full är wår siäl af the ståltas begabberij, och the högfärdigas förachtelse.

124. Psalm.

Är een tacksäijelse, ther vthinnan Gudz församling bekänner sigh wara vndsluppen af sin stora nödh, icke medh sin egen, eller menniskio macht, vtan genom Gudz synnerliga hielp och närwarelse, v. 1. Och förtäljer han, hwilken öfwermåtton stoor fahrlighet, som hafwer warit för handena, v. 3. Och förmanar alla til een innerlig tacksäijelse, v. 8.

Een wisa Davidz, i högre choren. Om HERREN icke medh oß wore, så säije Jsrael:

2. Om HERREN icke medh oß wore, när menniskiorna sigh emot oß sättia:

3. Så vpswolge the oß lefwande, tå theras wrede sigh öfwer oß förgrymmar.

4. Så fördränckte oß watn; strömar ginge öfwer wåra siälar.

5. Watn ginge alt förhögt öfwer wåra siälar.

6. Lofwad ware HERREN, at han icke gifwer oß til roofs vthi theras tänder.

7. Wår siäl är vndkommen såsom en fogel ens foglafängiares snaro; snaran är söndergången, och wij äre löse.

8. Wår hielp står i HERRANS namn, then himmel och jord giordt hafwer.

125. Psalm.

Thenne Psalm beskrifwer then stora säkerhet och lycksalighet the hafwa som i motgången sättia alt sitt hopp på HERRAN, v. 1. Och besinna at thenna werldenes motgång är timelig, och intet kan liknas emot thet ewigt är, v. 3. Begärer så hielp emot the ogudachtiga, och önskar Jsrael frijd, v. 5.

Een wisa i högre choren. The som hoppas vppå HERRAN, the skola icke falla, vtan ewinnerliga blifwa, såsom thet berget Zion.

2. Omkring Jerusalem äro berg; och HERREN är omkring sitt folck, ifrå nu och i ewighet.

3. Ty the ogudachtigas spira skal icke blifwa öfwer the rättferdigas hoop; på thet the rättferdige icke skola vthräckia sina hand til orättferdighet.

4. HERRE, giör wäl widh them, som gode och fromhiertade äro.

5. Men the som afwika vppå theras wrånga wägar, them skal HERREN bortdrifwa medh the ogierningsmän. Men frijd ware öfwer Jsrael.

126. Psalm.

Een tacksäijelse, för then osäijeliga frögd och glädie Jsraels barn är wederfaren, när the blefwo förlossade af thet Babyloniska fängelset, v. 1. Samt medh een innerlig böön, at Gudh sin församling widh ett sådant wälstånd mildeliga wille bewara, v. 4. Och ändoch bedröfwelsen hafwer warit stoor, så är nu glädien thes större, som hafwer fölgt ther efter, v. 5.

Een wisa i högre choren. När HERREN Zions fångar lösandes warder, så skole wij warda såsom drömande.

2. Tå skal wår mun full medh löije warda, och wår tunga full medh frögd: tå skal man säija ibland Hedningarna: HERREN hafwer giordt stoor ting medh them.

3. HERREN hafwer giordt stoor ting medh oß; thes äre wij glade.

4. HERRE, wändt wårt fängelse, såsom tu the strömar söder vth vthtorckat hafwer.

5. The som medh tårar såå, skola medh glädie vpskära.

6. The gå åstadh och gråta, och bära vth ädla sädh; och komma medh glädie, och bära sina kärfwar.

127. Psalm.

Är en läropsalm, at werldzligit regemente, såsom ock huushålning, icke warder vppehållen och förmerad genom menniskio snällhet, flijt och försichtighet, vtan allenast genom Gudz wälsignelse, v. 1. Lärer ock så at barn äro een Gudz gåfwa, v. 3. Och at then är säll hwilken HERREN ther medh wälsignar, v. 5.

Een wisa Salomos, i högre choren. Om HERREN icke bygger huset, så arbeta the fåfängt som ther på byggia: om HERREN icke förwarar staden, så waka wächtarena fåfängt.

2. Thet är fåfängt at J bittida vpstån, och seent gån til hwilo, och äten edart brödh medh sorg: ty han gifwer thet sina wänner widh the sofwa.

3. Sjj, barn äro een HERRANS gåfwa, och lifs frucht är en skänck.

4. Lika som skott vthi en starck mans hand, så äro ock the vnge dränger.

5. Säll är then som sitt koger af them fult hafwer: the komma icke på skam tå the medh sina fiendar handla i portenom.

128. Psalm.

Een lära och en tröst för gudfruchtigt ächta folck, huru mycket godt the hafwa af Gudi at förmoda, nemliga lycko och framgång vthi alt theras företagande, v. 1. Ett lyckosamt ächtenskap, gode och hälsosamme barn, v. 3. Gudz wälsignelse, fäderneslandsens wälstånd, v. 4. Många efterkommande, frijd och roligt regemente, v. 5.

Een wisa i högre choren. Säll är then som fruchtar HERRAN, och på hans wägar går.

2. Tu skalt föda tigh af tina händers arbete: säll äst tu, och wäl är tigh.

3. Tjn hustru skal wara såsom ett fruchtsamt wijnträ, alt omkring i titt huus: tine barn såsom oliweqwistar kring om titt bord.

4. Sij, altså warder wälsignad then man, som HERRAN fruchtar.

5. HERREN skal wälsigna tigh af Zion, at tu skalt få see Jerusalems wälfärd, i alla tina lifsdagar.

6. Och skalt få see tin barnabarn: frijd öfwer Jsrael!

129. Psalm.

Är een tacksäijelse, at ändoch Gudz församling af ogudachtiga och HERRANS fiendar, många resor hafwer warit plågad och förfölgd, v. 1. Likwäl hafwer then rättfärdige Gudh altid hulpit och frälst sitt folck, v. 4. Ther näst ett önskande, at hans fiender såsom grääs måtte förtorckas, och komma på skam, v. 5.

Een wisa i högre choren. The hafwa ofta trängt migh alt ifrå min vngdom; så säije Jsrael.

2. The hafwa ofta trängt migh alt ifrå min vngdom; men the wordo migh icke öfwermächtige.

3. The plöijare hafwa plögdt på min rygg, och draget sina forar långa.

4. HERREN, som rättferdig är, hafwer the ogudachtigas reep afhugget.

5. Ach! at på skam komma måtte, och tilbaka wända, alle the som Zion hätske äro.

6. Ach! at the måtte wara såsom grääs på taken; hwilket förtorkas förr än thet vpskärs:

7. Af hwilkom skördemannen icke vpfyller sina hand; eij heller han som binder kärfwarna sin famn.

8. Och the som fram om gå, icke säija: HERRANS wälsignelse ware öfwer eder: wij wälsigne eder i HERRANS namn.

130. Psalm.

Thenne är en kostelig bättringspsalm, ther vthi en anfächtad syndare ropar til Gudh om syndernas förlåtelse, v. 1. Och innerliga bekänner, sigh för Gudh icke kunna blifwa beståndandes, om han wille gå til rätta medh honom, v. 3. Hwarföre flyr han efter Gudz sanfärdiga löfte til hans barmhertighet, och ther igenom stadeliga förwänter syndernas förlåtelse, v. 5. Förmanar Gudz församling at hon wille thet samma giöra, v. 7.

Een wisa i högre choren. Vthu diupen ropar jagh til tigh HERRE.

2. Herre, hör mina röst; lät tin öron achta vppå mins böns röst.

3. Om tu, Herre, wilt tilräkna synderna, Herre, ho kan blifwa beståndandes?

4. Ty när tigh är förlåtelse, at man skal fruchta tigh.

5. Jagh wänter efter HERRAN, min siäl wänter; och jagh hoppas vppå hans ord.

6. Min siäl wänter efter Herran, ifrå then ena morgonwächten til then andra.

7. Jsrael hoppes vppå HERRAN: ty när HERRANOM är nådh, och mycken förlossning när honom.

8. Och han skal förlossa Jsrael ifrån alla hans synder.

131. Psalm.

Är en läropsalm, at man efter Davidz exempel, icke skal låta hiertat blifwa högfärdigt, eller ögonen stålta, v. 1. Vtan såsom ett afwandt barn vthi sanfärdig ödmiukhet, hoppas allena på Gudz barmhertighet, v. 2.

Een wisa Davidz i högre choren. HERRE, mitt hierta är icke högfärdigt, och mine ögon äro icke stålte: och jagh wandrar icke i stoor ting, the migh förhöge äro.

2. När jagh icke satte och stilte mina siäl, så wardt min siäl afwand, såsom en ifrå sine moder afwand warder.

3. Jsrael hoppes vppå HERRAN ifrå nu och i ewighet.

132. Psalm.

Een böön, at Gudh efter sitt löfte wille hålla sin gudomeliga hand vthöfwer sitt tempel, thet David hade i sinnet at byggia i Jerusalem, hans helige namn til ähra, och Gudztienstena til förkofring, v. 1. Gläder sigh ock storligen öfwer Gudz boning, v. 8. Beder ock för werldzligit regemente, v. 10. Sedan siunger han om Christo och hans rike, som skal komma vthaf Davidz sädh, v. 11. Och om Zion, thet är, then rätta Gudz församling, ther HERREN wil hafwa sina hwilo och boning, v. 13.

Een wisa i högre choren. Tänck, HERRE, vppå David, och vppå alt hans lidande:

2. Hwilken HERRANOM swor, och låfwade them mächtiga i Jacob:

3. Jagh wil icke gå i mins huus hyddo, eller läggia migh på mine sängs lägre.

4. Jagh wil icke låta mina ögon sofwa, eller mina ögnalock sömnoga wara;

5. Til thes jagh må finna ett rum för HERRANOM, til een boning them mächtiga i Jacob.

6. Sij, wij höre ther om i Ephrata: wij hafwe funnet thet på skogs markene.

7. Wij wilje gå in vthi hans boningar, och tilbedia in för hans fotapall.

8. HERRE, statt vp til tina roo, tu och tins machts ark.

9. Lät tina Prester kläda sigh medh rättferdighet; och tina heliga glädia sigh.

10. Tag icke bort tins smordas regemente, för tin tienare Davidz skul.

11. HERREN hafwer sworit David en sannan eed, ther skal han intet ifrå träda: jagh skal sättia tigh tins lifs frucht vppå tin stool.

12. Om tine barn hålla mitt förbund, och min witnesbyrd, som jagh them lärandes warder, så skola ock theras barn sittia på tinom stool ewinnerliga:

13. Ty HERREN hafwer vthwaldt Zion, och hafwer lust til at boo ther.

14. Thetta är min hwila ewinnerliga, här wil jagh boo; ty här behagar migh wäl.

15. Jagh wil wälsigna thes spijs; och gifwa thes fattigom brödh nogh.

16. Thes Prester wil jagh bekläda medh salighet; och thes helige skola glädia sigh.

17. Ther sammastäds skal vpgå Davids horn: jagh hafwer tilredt minom smorda een lychto.

18. Hans fiendar wil jagh bekläda medh skam: men öfwer honom skal hans crona blomstras.

133. Psalm.

Är en läropsalm, at man skal fridligen och endrächteligen boo tilsamman, v. 1. Beskrifwer enigheten af sin fägring och nytto; liknar henne medh wälluchtande balsam, och medh en fruchtsam dagg, v. 3.

Een wisa Davidz i högre choren. Sij, huru godt och lustigt är thet, at bröder boo endrächteliga tilsammans.

2. Såsom kosteligit balsam är, thet af Aarons hufwud flyter neder i alt hans skägg, thet nederflyter vppå hans kläder.

3. Såsom Hermons dagg, och then på Zions berg nederfaller: ty ther sammastäds låfwar HERREN wälsignelse och lijf til ewig tijd.

134. Psalm.

Een förmaning til alla kyrkiotienare, at the achta sitt kall och ämbete medh flijt och trohet, v. 1. Så skal Gudh them rikeliga wälsigna, v. 3.

Een wisa i högre choren. Sij, lofwer HERRAN alle HERRANS tienare: J som stån om nattena i HERRANS huus.

2. Lyfter edra händer vp i helgedomenom; och lofwer HERRAN.

3. HERREN wälsigne tigh af Zion; then himmel och jord giordt hafwer.

135. Psalm.

Är een förmaning at Presterne och hela Jsrael skola fliteligen tacka Gudh för sina många wälgierningar, v. 1. Sedan förtäljer han mångahanda werck som Gudh hoos Jsraels folck i förtiden giordt hafwer, v. 4. Bespottar Hedningarnas gudar, som giorde äro medh menniskio händer, v. 15. Förmanar them at the lofwa HERRAN, som boor i Zion, v. 19.

Halleluja. Lofwer HERRANS namn; lofwer J HERRANS tienare.

2. J som stån i HERRANS huus, vthi wår Gudz huus gårdar.

3. Lofwer Herran, ty HERREN är godh: lofsiunger hans namne, ty thet är liufligit.

4. Ty Herren hafwer vthwaldt sigh Jacob; Jsrael til sin egendom.

5. Ty jagh weet at HERREN är stoor; och wår Herre för alla gudar.

6. Alt thet HERREN wil thet giör han, i himmelen, på jordene, i hafwet och i all diup.

7. Then ther låter skyarna vpgå af jordenes ända: then ther liungelden giör, samt medh regnet: then ther wädret vthu hemlig rum komma låter.

8. Then ther förstfödningen slog vthi Egypten, både af menniskior och af boskap.

9. Och lät sina tekn och vnder komma öfwer tigh, Egypti land; öfwer Pharao och alla hans tienare.

10. Then mång folck slog, och drap mächtiga Konungar:

11. Sihon the Amoreers Konung, och Og Konungen i Basan, och all Konungarike i Canaan.

12. Och gaf theras land til arfs, til arfs sino folcke Jsrael.

13. HERRE, titt namn warar i ewighet: tin åminnelse, HERRE, warar förvtan ända.

14. Ty HERREN skal döma sitt folck, och wara sina tienare nådelig.

15. The Hedningars gudar äro silfwer och guld, medh menniskiors händer giorde.

16. The hafwa mun och tala intet: the hafwa ögon och see intet:

17. The hafwa öron och höra intet; och ingen ande är i theras mun.

18. The som sådana giöra äro lika så; alle the som hoppas på them.

19. Jsraels huus lofwe HERRAN: lofwer HERRAN J af Aarons huus.

20. J af Levi huus lofwer HERRAN: J som fruchten HERRAN lofwer HERRAN.

21. Lofwad ware HERREN af Zion, then i Jerusalem boor. Halleluja!

136. Psalm.

Een innerlig tacksäijelse för Gudz margfaldiga wälgierningar, som är at han hafwer skapat himmel, jord och all creatur, v. 1. Och i synnerhet at han nådeligen regerat och vppehållit then Jsraelitiska församlingen, v. 10. Och henne frälsat och förlossat af mångahanda fahrligheter, v. 14. Födt och spisat all creatur, v. 25. Slutes medh förmaning til tacksäijande, v. 26.

Tacker HERRANOM, ty han är godh: ty hans godhet warar ewinnerliga.

2. Tacker alla gudars Gudi: ty hans godhet warar ewinnerliga.

3. Tacker alla herrars Herra: ty hans godhet warar ewinnerliga.

4. Then stoor vnder giör allena: ty hans godhet warar ewinnerliga.

5. Then himlarna skickeliga giordt hafwer: ty hans godhet warar ewinnerliga.

6. Then jordena på watn vthsträckt hafwer: ty hans godhet warar ewinnerliga.

7. Then stoor lius giordt hafwer: ty hans godhet warar ewinnerliga:

8. Solena til at förestå dagenom: ty hans godhet warar ewinnerliga:

9. Månan och stiernorna til at förestå nattene: ty hans godhet warar ewinnerliga.

10. Then Egypten slog på theras förstfödingar: ty hans godhet warar ewinnerliga.

11. Och vthförde Jsrael ifrå them: ty hans godhet warar ewinnerliga:

12. Medh wäldiga hand och vthräcktom arm: ty hans godhet warar ewinnerliga.

13. Then röda hafwet skifte i twå delar: ty hans godhet warar ewinnerliga.

14. Och lät Jsrael ther igenom gå: ty hans godhet warar ewinnerliga.

15. Then Pharao och hans häär i röda hafwet störte: ty hans godhet warar ewinnerliga.

16. Then sitt folck förde genom öknena: ty hans godhet warar ewinnerliga.

17. Then stora Konungar slog: ty hans godhet warar ewinnerliga.

18. Och drap mächtiga Konungar: ty hans godhet warar ewinnerliga:

19. Sihon the Amoreers Konung: ty hans godhet warar ewinnerliga.

20. Och og Konungen i Basan: ty hans godhet warar ewinnerliga.

21. Och gaf theras land til arfs: ty hans godhet warar ewinnerliga:

22. Til arfs sinom tienare Jsrael: ty hans godhet warar ewinnerliga.

23. Ty han tänckte på oß tå wij vndertryckte wore: ty hans godhet warar ewinnerliga.

24. Och förlossade oß ifrå wåra fiendar: ty hans godhet warar ewinnerliga.

25. Then allo köte maat gifwer: ty hans godhet warar ewinnerliga.

26. Tacker Gudi af himmelen: ty hans godhet warar ewinnerliga.

137. Psalm.

Är een bedröfwelig klagan öfwer thet margfaldiga spott och föracht, som Judarna måtte lida af sina fiendar i thet Babyloniska fängelset, v. 1. Beskrifwes theras ståndachtighet vnder fängelset, v. 4. Giöres en böön och een önskan, at Gudh wille see til theras försmädelse, och betala fienderna theras ondsko efter som the förtiente, v. 7.

Wjdh the älfwer i Babel såte wij och grete, tå wij på Zion tänckte.

2. Wåra harpor hängde wij på pijlträ, som ther äro.

3. Ty ther bådo the oß siunga som oß fångna höllo, och i wår grååt glada wara: siunger oß ena af Zions wisor.

4. Huru skulle wij siunga HERRANS wiso i främmande land?

5. Om jagh förgäter tigh Jerusalem, så warde min högra hand förgäten.

6. Min tunga lode widh min goom, om jagh icke täncker vppå tigh: om jagh icke låter Jerusalem min högsta glädie wara.

7. HERRE mins vppå Edoms barn, på Jerusalems dagh; the ther säija: Slår nedh, slår nedh i grund.

8. Tu förstörda dotter Babel, säll är then tigh wedergäller, såsom tu oß giordt hafwer.

9. Säll är then som tina vnga barn tager, och slår them emot stenen.

138. Psalm.

David tackar Gudh för sitt ord och heliga Evangelium, hwilket han hafwer låtit vthsprida til alla Hedningar i werldene, v. 1. Och förmanar Konungar och the mächtiga, at the thet anamma, så framt HERREN icke skal sättia them af theras säte, v. 4. Ty han älskar the ödmiuka, och hatar the högfärdiga, v. 6. Och befaller sigh så vnder Gudz beskydd, v. 7.

Davidz. Jagh tackar tigh af allo hierta: in för gudarna wil jagh lofsiunga tigh.

2. Jagh wil tilbedia emot titt helga tempel, och tacka tino namne för tina godhet och trohet; ty tu hafwer giordt titt namn härligit öfwer all ting, genom titt ord.

3. När jagh åkallar tigh, så bönhör migh; och gif mine siäl stora kraft.

4. HERRE, alle Konungar på jordene tacka tigh, at the höra tins muns ord:

5. Och siunga på HERRANS wägom, at HERRANS ähra stoor är.

6. Ty HERREN är högh, och seer vppå thet nedriga, och känner the högmodiga fierran.

7. Om jagh mitt i ångest wandrar, så wederqwecker tu migh, och räcker tina hand öfwer mina fiendars wrede, och hielper migh medh tine högra hand.

8. HERREN skal giöra ther en ända vppå för mina skuld: HERRE, tin godhet är ewig; förlåt doch icke tina händers werck.

139. Psalm.

En tacksäijelse Psalm, ther vthi David öfwerwägar och befinnar Gudz vnderliga försyn, then han hafwer vppenbarat vthi menniskiones skapelse; och ther af besluter, at alle hans gierningar och tanckar äro honom kunnoge, och ingen ting fördold, v. 1. Hwarföre förmanar han sigh och alla andra til at wandra vthan skrymterij, lika som the dageliga woro stadde vthi Gudz åsyn: begärar så, at Gudh wille bewara honom för falska lärare, och andra ogudachtiga, v. 19. Och ledsaga honom then rätta wägen, v. 23.

En Psalm Davidz, til at föresiunga. HERRE, tu vthransakar migh, och känner migh.

2. Ehwad jagh sitter, eller vpstår, wetst tu thet; tu förstår mina tanckar fierran.

3. Ehwad jagh går, eller ligger, så ästu omkring migh; och seer alla mina wägar.

4. Ty sij, thet är intet ord på mine tungo, thet tu, HERRE, icke alt wetst.

5. Tu skaffar hwad jagh både förr och efter giör; och håller tina hand öfwer migh.

6. Sådana kundskap är migh förvnderlig, och förhögh; jagh kan icke begripat.

7. Hwart skal jagh gå för tinom anda? Och hwart skal jagh fly för titt ansichte?

8. Fore jagh vp i himmelen, så ästu ther: bäddade jagh åth migh i helwete, sij, så ästu ock ther.

9. Toge jagh moxgonrodans wingar, och blefwe ytterst i hafwet:

10. Så skulle doch tin hand ther föra migh, och tin högra hand hålla migh.

11. Om jagh sade: Mörker må betäckia migh; så måste natten ock wara lius omkring migh.

12. Ty ock mörkret är icke mörkt när tigh; och natten lyser såsom dagen: mörkret är såsom liuset.

13. Tu hafwer mina niurar i tine macht; tu wast öfwer migh i moderlifwet.

14. Jagh tackar tigh therföre, at jagh vnderliga giord är: vnderlig äro tine werck; och thet besinnar min siäl wäl.

15. Mine been woro tigh intet fördolde, tå jagh vthi thet hemliga giord war: tå jagh skapad wardt nedre i jordene.

16. Tin ögon sågo migh, tå jagh ännu oberedd war; och alla dagar woro vthi tine book skrefne, the ännu warda skulle, och ingen af them kommen war.

17. Men huru kostelige äro för migh, Gudh, tine tanckar? O huru stort är theras tahl:

18. Skulle jagh räkna them, så worde the flere än sanden: när jagh vpwaknar, är jagh äntå när tigh.

19. Ach Gudh! at tu dråpe the ogudachtiga; och the blodgirige ifrå migh wika måste.

20. Ty the tala om tigh försmädeliga; och tine owänner vphäfwa sigh vthan saak.

21. Jagh hatar ju, HERRE, the som tigh hata; och migh förtryter om them, at the sigh emot tigh sättia.

22. Jagh hatar them medh rätt alfwar; therföre äro the migh hätske.

23. Vthransaka migh, Gudh, och få weta mitt hierta: bepröfwa migh, och förnim huru jagh menar thet.

24. Och se til om jagh på enom ondom wägh är; och led migh på then ewiga wägen.

140. Psalm.

David beder, at Gudh wille bewara honom ifrån onda och wrångwisa menniskior, som gierna wilja komma oro och olycko til wäga vthi regementet, v. 1. Och at HERREN wille them förhindra; och gifwa öfwerhetene lycko och segerwinning, v. 7. Beder at the må bekomma tilbörligit straff, v. 10. Och then eländigas saak rätteligen vthföras, v. 12. Han hafwer sin förtröstan til HERRAN, v. 13.

En Psalm Davidz, til at föresiunga.

2. Fräls migh, HERRE, ifrån onda menniskior; bewara migh för wrångwisa män:

3. The ther ondt tänckia i sin hierta; och dagliga komma örlig åstadh.

4. The hwässa sina tungo såsom en orm; huggorma förgift är vnder theras läppar. Sela.

5. Bewara migh, HERRE, för the ogudachtigas hand: bewara migh för wrångwisa menniskior, the ther tänckia til at omstöta min gång.

6. The högfärdige sättia migh snaror, och vthsträckia migh reep til näät; och gildra för migh widh wägen. Sela.

7. Men jagh säger til HERRAN: Tu äst min Gudh; HERRE, förnim mine böns röst.

8. HERRE, Herre, min starcka hielp; tu beskärmar mitt hufwud i stridz tidenom.

9. HERRE, lät icke them ogudachtiga sitt begär; styrck icke hans onda wilja: the måtte högmodas ther af. Sela.

10. Thet onda, ther mine fiender om rådslå, falle vppå theras hufwud.

11. Han skal vthskudda öfwer them liungeld: han skal medh eld slå them diupt neder i jordena, så at the aldrig meer vpstå skola.

12. En ond mun skal ingen lycko hafwa på jordene: een wrångwis ond menniskia skal förjagad och omstört warda.

13. Ty jagh weet at HERREN skal vthrätta thens eländas saak, och thens fattigas rätt.

14. Ock skola the rättferdige tacka tino namne; och the frome skola för titt ansichte blifwa.

141. Psalm.

Davidz böön, at Gudh wille bewara honom för een ogudachtig lära, och ett ondt lefwerne, v. 1. Och ledsaga honom på alla sina wägar, at han them ogudachtigom til wilja icke något argt må tala eller giöra, v. 3. Vtan heller älska gudfruchtiga och sanferdiga menniskiors vmgänge, v. 5. Beder så Gudh, at the ogudachtigas swijkfulle företagande må blifwa til intet, v. 6. Och på sidstone drabba på theras egit hufwud, v. 10.

En Psalm Davidz. HERRE, jagh ropar til tigh, skynda tigh til migh: förnim mina röst, när jagh åkallar tigh.

2. Min böön gälle in för tigh såsom ett rökoffer; mina händers vphäfwande, såsom ett aftonoffer.

3. HERRE, bewara min mun, och bewara mina läppar.

4. Bög icke mitt hierta til något thet ondt är, til at föra ett ogudachtigt wäsende medh the ogierningsmän: at jagh icke äter af thet som them lyster.

5. Then rättferdige slå migh wänliga, och straffe migh; thet skal giöra migh så godt, som balsam på mitt hufwud: ty jagh beder städse at the icke skola giöra migh skada.

6. Theras lärare störte öfwer en steen: så skal man tå sedan höra mina läro, at hon lustig är.

7. Wår been äro förströdd alt in til helwetet, såsom tå en vprifwer och vpkastar jordena.

8. Ty vppå tigh, HERRE, Herre, see min ögon: jagh tröster vppå tigh, bortkasta icke mina siäl.

9. Bewara migh för then snaro som the migh satt hafwa; och för the ogierningsmäns gildre.

10. The ogudachtige falle medh hwar annan vthi sina egna näät; men jagh gånge altid fram om.

142. Psalm.

Een härlig böön, ther vthi David låter see, at tå han är stadder vthi alsomstörsta ångest och nödh, och är förlåten af all menniskio hielp, ropar han til Gudh then alrahögsta om beskydd och beskärm, v. 2. Ty han tröster på honom allena, v. 6. Så wil han ock medh alla heliga honom prisa och lofwa, v. 8.

Een vnderwisning Davidz, til at bedia, tå han vthi kulone war.

2. Jagh ropar til HERRAN medh min röst; och beder HERRAN medh min röst.

3. Jagh vthgiuter mitt taal för honom; och gifwer honom mina nödh före.

4. När min ande i ångest är, så låter tu tigh wårda om migh: the sättia för migh snaror, på wägen ther jagh går.

5. Skåda på högra handena, och se, ther wil ingen känna migh: jagh kan icke vndfly; ingen låter sigh wårda om mina siäl.

6. HERRE, til tigh ropar jagh, och säger: Tu äst mitt hopp; min deel vthi the lefwandes land.

7. Achta vppå min klagan, ty jagh warder swårliga plågad: hielp migh ifrå mina förföljare, ty the äro migh förmächtige.

8. Föör mina siäl vthu fångahuset, at jagh må tacka titt namn: the rättferdige skola församla sigh til migh, när tu wäl emot migh giör.

143. Psalm.

Är en ganska dyrbar Bättringspsalm, ther vthi David som war en man efter Gudz sinne, beder Gudh medh ett förkrossat och anfächtat hierta, at han icke efter sin stränga rättferdighet wille gå til rätta medh honom, v. 1. Ty för honom kan ingen menniskia blifwa beståndandes, v. 3. Hwarföre flyr han til Gudz nåde och barmhertighet, om sina synders förlåtelse, medh stoor trängtan, v. 5. Och beder at han wille hielpa honom ifrå sina fiendar; wederqweckia, vnderwisa, och ledsaga, v. 9.

En Psalm Davidz. HERRE, hör mina böön, förnim mina böön för tina sanning skul: bönhör migh för tina rättferdighet skul.

2. Och gack icke til doms medh tin tienare: ty för tigh är ingen lefwandes rättferdig.

3. Ty fienden förföljer mina siäl, och sönderslår mitt lijf til jordena: han lägger migh i mörkret, såsom the döda i werldene.

4. Och min ande är i migh bedröfwad; mitt hierta är migh i mitt lijf förtärdt.

5. Jagh täncker vppå the förra tider: jagh talar om alla tina gierningar, och säger af tina händers werck.

6. Jagh vthräcker mina händer til tigh; min siäl törster efter tigh, såsom een torr jord. Sela.

7. HERRE, bönhör migh snarliga, min ande förgås: giöm icke titt ansichte bort ifrå migh, at jagh them icke lijk warder som i kulona fara.

8. Lät migh bittida höra tina nådh; ty jagh hoppas på tigh: kundgiör migh then wägh ther jagh vppå gå skal; ty migh trängtar efter tigh.

9. Hjelp migh, HERRE, ifrå mina fiendar: til tigh hafwer jagh tilflycht.

10. Lär migh giöra efter titt behagh; ty tu äst min Gudh: tin gode ande före migh på en jämn wägh.

11. HERRE, wederqweck migh för titt namn skul; föör mina siäl vthu nödene, för tina rättferdighet skul.

12. Och förgiör mina fiendar för tina godhet skul; och förgiör alla the som mina siäl bedröfwa: ty jagh är tin tienare.

144. Psalm.

Een böön och tacksäijelse, ther vthi David bekänner at seger emot fienderna, och lycka vthi regementet är een HERRANS gåfwa; för hwilket han honom innerliga tackar, v. 1. Beder ock, at Gudh här efter wille honom beskydda för alla sina fiendar, och gifwa ett frijdsamt regemente, v. 5. Ty fienderna föra een skadelig och onyttig lära, och allenast see efter thetta timmeliga och förgängeliga goda, v. 11. Men saligt är thet folck, hwilkes Gudh HERREN är, v. 15.

En Psalm Davidz. Lofwad ware HERREN min tröst, then mina händer lärer strida, och mina finger örliga.

2. Min barmhertighet, och min borg, mitt beskärm, och min hielpare, min sköld på then jagh tröster: then mitt folck vnder migh twingar.

3. HERRE, hwad är menniskian, at tu så låter tigh wårda om henne? Och menniskiones son, at tu så achtar vppå honom?

4. Är doch menniskian lika som intet: hennes tijd går bort såsom en skugge.

5. HERRE, bög tin himmel, och stig här nedh; tag vppå bergen at the ryka.

6. Lät liunga, och förströ them; skiut tina skott, och förskräck them.

7. Sändt tina hand af högdene, och förlossa migh; och fräls migh ifrå stoor watn, ifrå the främmande barnas händer.

8. Hwilkas lära är onyttig, och theras gierningar falska.

9. Gudh, jagh wil siunga tigh een ny wiso; jagh wil spela tigh på psaltare af tijo stränger.

10. Tu som gifwer Konungomen seger; och förlöser tin tienare David ifrå thens ondas mordswärd.

11. Förlös migh ock, och hielp migh ifrå the främmande barnas hand; hwilkas lära är onyttig, och theras gierningar falska.

12. At wåre söner måga vpwäxa i theras vngdom såsom plantor; och wåra döttrar såsom beprydde swalar, såsom palats:

13. Och wåre wisthuus fulle wara, the ther spijsning vthgifwa kunna then ena efter then andra: at wåre fåår måga bära tusend och hundrade tusend, i wåra afwelsgårdar.

14. At wåre oxar måga mycket arbete giöra: at ingen skade, ingen olycka eller klagan på wåra gator är.

15. Saligt är thet folck hwilko altså går; men saligt är thet folck, hwilkes Gudh HERREN är.

145. Psalm.

Een härlig tacksäijelse, vthi hwilken David så högeliga beprisar Gudh, och Christum sin Konung, v. 1. Hwilken är stoor och härlig, v. 3. Nådig, sanfärdig och af stora godhet, v. 7. Hafwer ett ewigt och oförgängeligit rike, v. 13. Wälsignar och spisar oß både til lijf och siäl, v. 14. Bönhörer alla them, som honom åkalla, och gifwer them thet the begära, v. 18. Therföre skola alle lofwa och prisa honom, v. 21.

Ett lof Davidz. Jagh wil vphöija tigh min Gudh tu Konung: och titt namn lofwa altid och förvtan ända.

2. Jagh wil dagliga lofwa tigh, och titt namn prisa, altid och förvtan ända.

3. HERREN är stoor, och mycket loflig; och hans storhet är osäijelig.

4. Barnabarn skola prisa tina werck, och tala om titt wälde.

5. Jagh wil tala om tina härliga stora ähro, och om tina vnder.

6. At man skal tala om tina härliga gierningar; och at man förtäljer tina härlighet.

7. At man skal prisa tina stora godhet, och lofwa tina rättferdighet.

8. Nådelig och barmhertig är HERREN, tolig och af stoor godhet.

9. HERREN är allom godh; och förbarmar sigh öfwer all sin werck.

10. All tin werck HERRE skola tacka tigh; och tine helige lofwa tigh:

11. Och prisa tins rikes ähro; och tala om titt wälde.

12. At titt wälde må menniskiors barnom kunnogt warda, och tins rikes härliga majestät.

13. Tjtt rike är ett ewigt rike; och titt herradöme warar förvtan ända.

14. HERREN vppehåller alla the som falla; och vpreser alla the som nederslagne äro.

15. Allas ögon wänta efter tigh; och tu gifwer them sin spijs i sinom tijd.

16. Tu vpläter tina hand; och vpfyller alt thet som lefwer medh behagh.

17. HERREN är rättferdig i alla sina wägar; och helig i alla sina gierningar.

18. HERREN är när allom them som åkalla honom; allom them som medh alfwar åkalla honom.

19. Han giör hwad the gudfruchtige begära; och hörer theras roop, och hielper them.

20. HERREN bewarar alla the honom älska; och skal förgiöra alla ogudachtiga.

21. Mjn mun skal säija HERRANS lof: alt kött lofwe hans helga namn altid och förvtan ända!

146. Psalm.

Är en läropsalm, at man skal icke förlåta sigh på Förstar eller andra menniskior, ty the äro förgängelige och kunna intet hielpa, v. 3. Vtan man skal trösta på Gudh allena, v. 5. Ty han är alsmächtig, v. 6. Rättferdig, v. 7. Nådig och barmhertig, rc. och hielper alla bedröfwada och eländiga, v. 8.

Halleluja. Lofwa HERRAN min siäl.

2. Jagh wil lofwa HERRAN så länge jagh lefwer; och lofsiunga minom Gudh så länge jagh här är.

3. Förlåter eder icke vppå Förstar, the äro menniskior, the kunna intet hielpa.

4. Ty menniskiones ande måste sin wägh, och hon måste åter til jord warda: tå äro förtappade alle hennes anslag.

5. Säll är then hwilkens hielp Jacobs Gudh är: hwilkens hopp på HERRAN hans Gudh står.

6. Then himmelen, jordena, hafwet och alt thet ther inne är giordt hafwer: then troo håller ewinnerliga.

7. Then rätt skaffar them som wåld lida; then the hungroga spisar: HERREN löser the fångna.

8. HERREN giör the blinda seende: HERREN vprättar the som nederslagne äro: HERREN älskar the rättferdiga.

9. HERREN bewarar the främlingar och faderlösa, och vppehåller enkiorna: och tilbaka wänder the ogudachtigas wägh.

10. HERREN är Konung ewinnerliga, tin Gudh, Zion, förvtan ända. Halleluja.

147. Psalm.

Een härlig tacksäijelse för alla Gudz wälgierningar andeliga och lekamliga, som han dageliga bewiser sin heliga kyrkio och all creatur, som är, at han gifwer sitt heliga och saliggiörande ord och then rätta gudztiensten, v. 1. Gifwer frijd och rolighet, och all ting regerar medh sin gudomeliga macht: för hwilket Gudh vtan återwändo bör wara prisad och ährad, v. 12. Then högsta wälgierning är Gudz ord, v. 19.

Lofwer Herran; ty at lofwa wår Gudh, är en kostelig ting: thet lofwet är liufligit och dägeligit.

2. HERREN bygger Jerusalem; och sammanhämtar the fördrefna i Jsrael.

3. Han helar them som ett förkrossat hierta hafwa; och förbinder theras sweda.

4. Han räknar stiernorna; och nämner them alla widh namn.

5. Wår Herre är stoor, och stoor är hans macht; och thet är obegripeligit huru han regerar.

6. HERREN vprättar the elända; och slår the ogudachtiga til jordena.

7. Siunger til skiftes HERRANOM medh tacksäijelse; och lofwer wår Gudh medh harpo.

8. Then himmelen medh skyyr betäcker, och gifwer regn på jordena; then grääs på bergen wäxa låter:

9. Then boskapenom sitt foder gifwer; them vnga korpomen som ropa til honom.

10. Han hafwer inga lust til hästars starckhet; icke heller behagh til någors mans been.

11. HERREN hafwer behagh til them som fruchta honom; them som vppå hans godhet hoppas.

12. Prisa Jerusalem HERRAN; lofwa Zion tin Gudh.

13. Ty han giör bomarna fasta för tina portar; och wälsignar tin barn i tigh.

14. Han skaffar tinom gränsom frijd; och mättar tigh medh bästa hwete.

15. Han sänder sitt taal vppå jordena; hans ord löper snarliga.

16. Han gifwer sniö såsom vll: han strör rimfrost såsom asko.

17. Han kastar sitt hagel såsom betar: ho kan blifwa för hans frost?

18. Han säger, så försmälter thet: han låter sitt wäder blåsa, så töijar thet vp.

19. Han kundgiör Jacob sitt ord; Jsrael sina seder och rätter.

20. Så giör han ingom Hedningom; eij heller låter them weta sina rätter. Halleluja.

148. Psalm.

Alle Gudz skapade creatur, himmel och jord, och alt thet ther vthi är, rike, fattige, vnge och gamle, store och små, skola Gudh för sina stora wälgierningar vthan återwändo prisa, lofwa och beröma, v. 1. Gifwes orsaker ther til, v. 13.

Halleluja. Lofwer i himlar HERRAN: lofwer honom i högdene.

2. Lofwer honom alle hans Änglar: lofwer honom all hans häär.

3. Lofwer honom sool och måne: lofwer honom alla skinande stiernor.

4. Lofwer honom i himlar alt omkring; och the watn som ofwan himmelen äro.

5. The skola lofwa HERRANS namn: ty han biuder, så warder thet skapat.

6. Han håller them altid och ewinnerliga: han skickar them, at the icke annorlunda gå måste.

7. Lofwer HERRAN på jordene; i hwalfiskar och all diup.

8. Eld, hagel, sniö och dimba, stormwäder the hans ord vthrätta.

9. Berg och alle högar; fruchtsam trää, och alle cedrer.

10. Diur och all fänat: krypande diur, och foglar.

11. J Konungar på jordene, och all folck; Förstar, och alle domare på jordene.

12. Ynglingar och jungfrur: the gamle medh the vnga:

13. Skolen lofwa HERRANS namn: ty hans namn allena är högt; hans lof går så wijdt som himmel och jord är.

14. Och han vphöijer sins folcks horn: alle hans helige skola lofwa, Jsraels barn, thet folck som honom tienar. Halleluja.

149. Psalm.

Är een prophetia om Christo och hans wälgierningar, at han skal krafteliga regera och vppehålla sitt rike, igenom Evangelium, v. 1. Och taga alt werldzligit wåld, macht och härlighet til fånga, vnder trones lydno, v. 6.

Halleluja. Siunger HERRANOM een ny wiso: the heligas församling skal lofwa honom.

2. Jsrael glädie sigh af then honom giordt hafwer: Zions barn ware glade öfwer sin Konung.

3. The skola lofwa hans namn i dantz: medh trummor och harpor skola the spela honom.

4. Ty HERREN hafwer ett behagh til sitt folck; han hielper then elända härliga.

5. The helige skola glade wara, och prisa, och lofwa i theras säng.

6. Theras mun skal vphöija Gudh: och skola hafwa skarp swärd i sina händer.

7. At the skola hämnas ibland Hedningarna, och straffa ibland folcken:

8. Til at binda theras Konungar medh kädior; och theras ädlingar medh jernfiettrar.

9. At the skola giöra them then rätt ther om skrifwit står: thenna ährona skola alle hans helige hafwa. Halleluja.

150. Psalm.

Wjj skole lofwa HERRAN i all hans werck och härlighet, medh röst, basuner och strängiaspel, v. 1. Alt thet som anda hafwer, skal lofwa HERRAN, v. 6.

Halleluja. Lofwer Gudh i hans helgedom: lofwer honom vthi hans machts fäste.

2. Lofwer honom i hans dråpliga gierningar: lofwer honom i hans stora härlighet.

3. Lofwer honom medh basuner: lofwer honom medh psaltare och harpor.

4. Lofwer honom medh trummor och dantser: lofwer honom medh stränger och pipor.

5. Lofwer honom medh klara cymbaler: lofwer honom medh wälklingande cymbaler.

6. Alt thet anda hafwer lofwe Herran. Halleluja.