S. Petri

1. Capitel.

Petrus helsar alla Christtrogna, v. 1. Och förmanar them, at efter Gudh hade genom trona rikeliga skänckt och låfwat them, alt thet som til lijf och gudachtighet tienar, v. 3. Så skulle the bewisa thenna sin troo medh ett gudachtigt lefwerne, och alla Christeliga dygder, v. 5. At the således måtte giöra sin kallelse och vthkorelse fast, v. 10. Ther til han förmanar them, först therföre, at hans död tijd nu tilstundade, v. 12. Sedan, at han hade sielf sedt thet han om Christo predikade, v. 16. Och sidst, at Propheterna hade thet ock propheterat. Widh hwilkas ord the sigh hålla skulle, v. 19.

Sjmon Petrus, Jesu Christi tienare och Apostel: them som medh oß lika dyrbara troo fått hafwa, i rättferdighetene som wår Gudh gifwer, och Frälsaren Jesus Christus:

2. Nådh och frijd föröke sigh i eder, genom Gudz och wårs Herras Jesu Christi kundskap.

3. Efter thet allahanda af hans Gudoms kraft, hwad som til lijf och gudachtighet tienar, oß skänckt är, genom hans kundskap, som oß hafwer kallat genom (sina) härlighet och dygd:

4. Genom hwilka oß the dyra och alrastörsta löfte gifne äro; nemliga, at J ther igenom mågen blifwa deelachtige af Gudz natur, om J flyn werldenes förgängeliga lusta.

5. Så lägger eder nu ther om alla winning, at J vthi edra troo låten finnas dygd, och i dygdene beskedelighet:

6. J beskedelighetene måttelighet, i måttelighetene tolamod, i tolamodet gudachtighet:

7. J gudachtighetene broderlig kärlek, i broderlig kärlek almännelig kärlek.

8. Ty när thessa stycker äro rikeliga när eder, så låta the eder icke finnas fåfänga, eller vthan frucht i wårs Herras Jesu Christi kundskap.

9. Men hwilken thenna icke hafwer, han är blind, och seer intet, och hafwer förgätet, at han war reen giord af the synder som han förra hade.

10. Therföre, käre bröder, lägger eder hällre winning om, at J giören edor kallelse och vthkorelse fast: ty om J thet giören, så fallen J icke någon tijd.

11. Ty i så måtto blifwer eder rikeliga gifwen ingången i wårs Herras och Frälsares Jesu Christi ewiga rike.

12. Therföre wil jagh icke hafwa fördragh, at förmana eder altid här om, ändoch J thet weten, och ären stadfäste i thenna närwarandes sanning.

13. Ty jagh menar thet wara tilbörligit, så länge jagh är i thenna hyddo, at vpwäckia och förmana eder.

14. Ty jagh weet, at jagh skal snarliga afläggia thenna mina hyddo, såsom ock wår Herre Jesus Christus hafwer migh kungiordt.

15. Men jagh wil winläggia migh, at J efter min dödh skolen behålla thetta i åminnelse.

16. Ty wij hafwe icke efterfölgdt några kloka fabler, tå wij kungiordom eder wårs Herras Jesu Christi kraft och tilkommelse: vtan wij hafwe sielfwe sedt hans härlighet:

17. Tå han fick af Gudh Fader ähro och prijs, genom ena röst som til honom skedde af then stora härligheten, så lydandes: Thenne är min älskelige Son, i hwilkom jagh hafwer ett godt behagh.

18. Och thenna röst hörde wij komma af himmelen, tå wij worom medh honom på thet helga berget.

19. Wjj hafwom ett fast prophetiskt ord; och J giören wäl at J achten ther på, lika som på ett lius som skijn vthi ett mörkt rum, så länge thet dagas, och morgonstiernan vpgår i edor hierta.

20. Och thet skolen J först weta, at ingen prophetia i Skriftene skeer af egen vthläggning.

21. Ty ingen prophetie är ännu framkommen af menniskio wilja: vtan the helga Gudz menniskior hafwa talat, rörde af them Helga Anda.

2. Capitel.

Här hoos förkunnar Petrus, at såsom förr i thet gamla Testamentet woro ock falske Propheter, så skulle ock än i thet Nya finnas falske lärare, v. 1. Hwilka Gudh i sinom tijd straffa skulle, v. 3. Såsom han the affälliga Änglar; then förra werlden, samt Sodom och Gomorra straffat hafwer, v. 4. Och skal frälsa sina gudfruchtiga, v. 9. Sedan afmålar han sådana falska lärare, samt hela theras ogudachtiga partij medh egna färgor, at man them thes bättre känua skal, v. 10.

Men falske Propheter woro ock ibland folcket, som ock ibland eder warda skola falske lärare: hwilke medh ibland införa skola förderfwelig partijer, och förneka Herran som them köpt hafwer; och skola föra öfwer sigh sielfwa een hastig fördömelse.

2. Och månge skola efterfölja theras förderf: genom hwilka sanningenes wägh blifwer försmädd.

3. Och vthi girighet medh dichtad ord, skola the handla medh eder.

Hwilkom domen nu länge sedan icke seen är, och theras fördömelse sofwer icke.

4. Ty hafwer Gudh icke skonat Änglomen som syndade, vtan hafwer them medh mörksens kädior nederkastat til helwetes, öfwerantwardandes til at förwaras til domen:

5. Och hafwer icke skonat then förra werldene: vtan bewarat Noe, rättferdighetenes Predikare, sielf ottonde, och lät floden gå öfwer the ogudachtigas werld:

6. Och hafwer giordt the städer Sodoma och Gomorra til asko, omstördt och fördömt them; och satt för ett efterdömelse them ogudachtigom som sedan komma skulle:

7. Och hafwer frälst then rättferdiga Lot, som war plågad af skämliga menniskior, genom theras skiörachtiga vmgängelse:

8. Ty efter han war rättferdig, och bodde ibland them, och måste doch sådana see och höra, plågade the dagliga then rättferdiga siälena medh sina onda gierningar.

9. Herren kan frälsa the gudachtiga vthaf frestelsen; men behålla the orättferdiga til domedag, til at pinas:

10. Men alramäst them som wandra efter kötet, vthi orenom lusta, och försmå herskapet, öfwerdådige, ensinnade, och intet rädas försmäda wäldigheterna.

11. Ändoch Änglarna, som i kraftene och starckhetene större äro, icke draga kunna then försmädeliga domen emot sigh, af Herranom.

12. Men the äro såsom the oförnuftiga diur, som af naturen ther til födde äro, at the skola fångna och slachtade warda: försmäda thet the intet förstå, och skola vthi sitt förderfweliga wäsende förgås;

13. Och få orättferdighetenes löön. The hållat för wällust, at the lefwa i timeliga kräselighet: the äro slemheter och skamfläcker; pråla af edra gåfwor, slösa medh edart:

14. Hafwa ögonen full medh horerij, låta icke förmena sigh syndena; och låcka til sigh the ostadiga siälar; hafwa sin hierta genomöfwat i girighet; förbannat folck:

15. Öfwergifwa rätta wägen, och gå wille, och efterfölja Balaams Bosor sons wägh, hwilken älskade wrånghetenes löön:

16. Men han blef straffad för sin wrånghet; thet stumma arbetes diuret talade medh menniskie röst, och förtog Prophetens galenskap.

17. The äro källor vthan watn, och molnskyr som af wädret drifwas: hwilkom förwarat är ett swart mörker til ewig tijd.

18. Ty the tala stolt ord, som äro fåfäng; och igenom otucht låcka them til kötzlig lusta, som rätzliga vndslupne woro, och ännu wandra i wilfarelse:

19. Och låfwa them frihet, ändoch the sielfwe äro förderfwelsens tienare: ty af hwem någor öfwerwunnen warder, hans tienare är han worden.

20. Ty sedan the genom Herrans och Frälsarens Jesu Christi kundskap vndflydt hafwa werldenes oreenlighet, och hafwa åter bewefwat sigh ther vthi, och äro öfwerwundne, är them thet yttersta wärre wordet, än thet första.

21. Och hade them bättre warit intet förståndet rättferdighetenes wägh, än, sedan the förstodo, wända sigh ifrå thet helga budet, som the anammat hade.

22. Them är wederfarit thet som för ett sant ordspråk plägar säijas: Hunden går åter til sina spyjo; och swinet, som twaget är, sölar sigh åter i träcken.

3. Capitel.

Sedan Petrus gifwit orsak til thenna sin skrifwelse, förkunnar han widare, at emot werldenes ända skulle komma bespottare, som förneka then yttersta domen, v. 3. Hwilka han förlägger, v. 5. Och säger hwarföre Gudh synes dröija och dröijer medh domen, v. 8. Huru tå skal tilgå, v. 10, 12. Huru oß bör lefwa ther emot, v. 11. Och förmanar, at man sigh ther til wärdeliga bereda skal, rc. v. 14. Och icke låta förföra sigh af sådana bespottare, v. 17. Besluter så medh tacksäijelse til Gudh, v. 18.

Thetta är nu then andre Epistlen, som jagh skrifwer eder til, mine käreste, i hwilko jagh vpwäcker, och förmanar edart rena sinne,

2. At J ihogkommen the ord som tilförene sagd äro af the helga Propheter; och tå hades wårt budh, wij som ärom Herrans och Frälsarens Apostlar.

3. Och weter thet i förstone, at i yttersta dagarna warda kommande bespottare, som wandra efter sin egen lusta;, så

4. Och säija: Hwar är nu thet löfte om hans tilkommelse? Ty ifrå then dagh fäderna äro afsomnade, blifwer alt såsom thet af creaturens begynnelse warit hafwer.

5. Men sielfwiljande wilja the icke weta, at himlarna hafwa ock warit i förtiden, och jorden af watnet, och i watnena bestånd haft, genom Gudz ord:

6. Likwäl wardt på then tijd werlden genom the samma, medh flodene förderfwad:

7. Sammalunda ock nu himlarna och jorden, warda genom hans ord sparde, at the skola warda eldenom förwarade til domedag, tå the ogudachtiga menniskior fördömas skola.

8. Men ett skal eder icke fördoldt wara, mine käreste, at en dagh för Herranom, är såsom tusende åhr, och tusende åhr sasom en dagh.

9. Herren fördröijer intet sitt löfte, såsom somlige mena thet wara fördröijelse: men han hafwer tolamod medh oß, och wil icke, at någre skola förgås, vtan at hwar och en wänder sigh til bättring.

10. Men Herrans dagh warder kommandes såsom en tiuf om natten: och tå skola himlarna medh een stoor hastighet förgås, och elementen skola försmälta af heta, och jorden medh the werck som ther på äro, skola afbrännas.

11. Efter nu alt thetta skal förgås, hurudana bör eder tå wara vthi helig vmgängelse och gudachtighet?

12. Så at J wänten och åstunden efter Gudz dags tilkommelse: i hwilkom himlarna af eld förgås skola, och elementen försmälta af heta.

13. Men nya himlar, och een ny jord wäntom wij, efter hans löfte, ther rättferdighet vthi boor.

14. Therföre, mine käreste, medan J thetta weten, så lägger eder winning om, at J obesinittade och ostraffelige för honom finnas mågen i frijd.

15. Och wårs Herras Jesu Christi tolamod räkner för edra salighet; såsom ock wår käre broder Paulus, efter then wijshet som honom gifwin är, hafwer skrifwit eder til.

16. Såsom han ock i all bref talar om sådana stycker: Jbland hwilka något är som är swårt til förstå *, thet the olärde och lösachtige förwärra, såsom ock andra skrifter, til sin egen förtapelse.

17. Men J, mine käreste, medan J weten thet tilförene, så förwarer eder, at J icke förförde warden genom the ogudachtigas wilfarelse, samt medh them, och fallen ifrån edor egen stadighet.

18. Vtan wäxer i nådene, och wårs Herras och Frälsares Jesu Christi kunskap:

Honom ware ähra, nu och til ewig tijd: Amen.