S. Johannis then

1. Capitel.

Then H. Johannes betygar först, at han hade sielf sedt och hördt Christum Gudz Son, och hwad han om honom predikade, v. 1. Och han predikade thet androm, på thet the ock skulle få gemenskap medh honom och hans himmelska Fader, v. 3. Sedan säger han hwad han predikade, nemliga, at Gudh är ett lius, och om wij wele hafwa gemenskap medh honom, så skole wij wandra i liuset, så blifwe wij renade ifrå wåra synder, genom Christi hans Sons blodh, v. 5. Och thet skeer, om wij bekänne wåra synder, v. 9. Men om wij neke them, så wele wij giöra Gudh til liugare; och warde thet sielfwe, v. 8, 10.

Thet som war af begynnelsen, thet wij hafwe hördt, thet wij hafwe sedt medh wår ögon, thet wij hafwe beskådat, och wåra händer handterat hafwa af lifsens ord:

2. Och lifwet är vppenbarat, och wij hafwe sedt, och witnom, och kungiörom eder thet ewiga lifwet, hwilket war när Fadren, och är oß vppenbarat:

3. Hwad wij hafwe sedt och hördt, thet förkunnom wij eder, på thet ock J skolen hafwa sällskap medh oß, och wårt sällskap skal wara medh Fadrenom, och hans Son Jesu Christo.

4. Och thetta skrifwe wij eder, på thet edor glädie skal wara fulkommen.

5. Och thet är bebodelsen, som wij hafwe hördt af honom, och förkunnom eder, at Gudh är ett lius, och intet mörker är i honom.

6. Om wij säije oß hafwa sällskap medh honom, och wandrom i mörkret, tå liugom wij, och giörom icke sanningen.

7. Men wandrom wij i liuset, såsom han är liuset, tå hafwe wij sällskap inbyrdes, och Jesu Christi hans Sons blodh, renar oß af alla synder.

8. Säije wij at wij hafwe ingen synd, tå bedrage wij oß sielfwa, och sanningen är icke i oß.

9. Men om wij bekänne wåra synder, han är trofast, och rättwijs, at han förlåter oß synderna, och renar oß af alla orättferdighet.

10. Men säije wij at wij hafwom intet syndat, tå giöre wij honom til liugare, och hans ord är icke i oß.

2. Capitel.

Än vprepar han thet samma, nemliga, at Christus Gudz Son är försoningen för wåra synder; och betygar, at then som wil hetas känna honom, han måste wandra efter hans budh, v. 1. Och i synnerhet, älska sin nästa, v. 7. Sedan lämpar han thet til vnga och gamla, v. 12. förmanar, at man icke skal älska thenna werldena, efter hon är full medh ondt, v. 15. Til thet tredie förkunnar han at Antichristus skulle komma: ja, thet wore redo någre komne, v. 18. Och beskrifwer hwilke the samme äro, v. 22. Sidst, förmanar han til stadighet i then kända sanningen, v. 24.

Mjn barn, thetta skrifwer jagh eder, at J skolen icke synda: och om någor syndar, tå hafwe wij en förswarare när Fadrenom, Jesum Christum, then rättferdig är.

2. Och han är försoningen för wåra synder: icke allenast för wåra, vtan ock för hela werldenes.

3. Och ther på wete wij, at wij kännom honom, om wij hålle hans budh.

4. Then ther säger: Jagh känner honom, och håller icke hans budh, han är en liugare, och i honom är icke sanningen.

5. Men then som håller hans ord, i honom är sannerliga Gudz kärlek fulkomligen: och ther på wete wij, at wij ärom i honom.

6. Then ther säger sigh blifwa i honom, han skal ock wandra såsom han wandrade.

7. Bröder, jagh skrifwer eder intet nytt budh: vtan thet gamla budet som J haft hafwen af begynnelsen. Thet gamla budet är thet ord, som J hafwen hördt af begynnelsen.

8. Åter skrifwer jagh eder ett nytt budh, thet sant är i honom, och i eder: ty mörkret är förgånget, och thet sanna liuset lyser nu.

9. Then som säger sigh wara i liuset, och hatar sin broder, han är ännu i mörkret.

10. Then ther älskar sin broder, han blifwer i liuset, och ingen förargelse är i honom.

11. Men then som hatar sin broder, han är i mörkret, och wandrar i mörkret, och weet icke hwart han går: ty mörkret hafwer förblindat hans ögon.

12. Jagh skrifwer eder, kära barn, at eder skola synderna förlåtna warda för hans namn skul.

13. Jagh skrifwer eder, J fäder: ty J hafwen kändt honom som är af begynnelsen. Jagh skrifwer eder, J ynglingar: ty J hafwen öfwerwunnet then onda.

14. Jagh skrifwer eder, J barn: ty J hafwen kändt Fadren. Jagh hafwer skrifwit eder, J fäder: ty J hafwen kändt honom som är af begynnelsen. Jagh hafwer skrifwit eder, J ynglingar: ty J ären starcke; och Gudz ord blifwer i eder, och hafwen öfwerwunnet then onda.

15. Älsker icke werldena, icke heller the ting i werldene äro. Then ther älskar werldena, i honom är icke Fadrens kärlek.

16. Ty alt thet som är i werldene, nemliga, kötsens begärelse, och ögonens begärelse, och högferdigt lefwerne, thet är icke af Fadrenom, vtan af werldene.

17. Och werlden förgås, och hennes lusta: men then som giör Gudz wilja, han blifwer ewinnerliga.

18. Kära barn, nu är then ytterste tiden: och såsom J hafwen hördt, at Antichrist skal komma; ja, nu äro allaredo månge Antichrister wordne, och ther af wete wij, at then ytterste tiden är nu:

19. The äro vthgångne af oß; men the woro icke af oß. Hade the warit af oß, tå hade the ju blifwit när oß; men på thet the skulle blifwa vppenbare, at the äro icke alle af oß.

20. Men J hafwen smörjelse af them Heliga, och weten alt.

21. Jagh hafwer icke skrifwit til eder, såsom til them ther icke weta sanningen: vtan såsom til them som henne weta, och at all lögn icke är af sanningene.

22. Ho är en liugare, vtan then som nekar at Jesus är Christus? Then är Antichrist, som nekar Fadren och Sonen.

23. Hwar och en som nekar Sonen, han hafwer icke heller Fadren.

24. Hwad J nu hördt hafwen af begynnelsen, thet blifwe i eder: om thet blifwer i eder, som J hördt hafwen af begynnelsen, så skolen ock J blifwa i Sonenom och Fadrenom.

25. Och thetta är thet löfte, som han oß låfwat hafwer, ewinnerligit lijf.

26. Thetta hafwer jagh skrifwit til eder, om them som förföra eder.

27. Och then smörjelse som J hafwen fått af honom, blifwer i eder; och J behöfwen icke, at någor lärer eder: vtan såsom smörjelsen lärer eder om all ting, så är thet sant, och icke lögn: och som hon hafwer lärdt eder, så blifwer i henne.

28. Och nu, kära barn, blifwer i honom: at när han vppenbarad warder, måge wij hafwa förtröstning, och icke komma på skam för honom, i hans tilkommelse.

29. Om J weten at han är rättferdig, så skolen J ock thet weta, at hwar och en som rätt giör, han är född af honom.

3. Capitel.

Här berömer Johannes Gudz kärlek emot oß, at han hafwer giordt oß til sin barn, v. 1. Och prisar ther hoos Gudz barns tilstundande ähra och härlighet, v. 2. Sedan betygar han åter, at the som äro Gudz barn, skola ther af kännas, at the rena sigh, och wachta sigh för all synd och orätt, v. 3. J synnerhet, at the älska hwar annan inbyrdes, v. 11. Ther af the ock hafwa ett godt samwet, och förtröstning til Gudh, at the bekomma hwad the bedas af honom, v. 19. Ty the hålla hans budh, v. 22. Och hafwa hans Anda, v. 24.

Seer til hurudana kärlek Fadren hafwer bewijst oß, at wij kallas Gudz barn: förthenskul känner intet werlden eder; ty hon känner intet honom.

2. Mine käreste, wij äre nu Gudz barn, och thet är icke än vppenbart hwad wij warda skole: men thet wete wij, när han blifwer vppenbar, tå wardom wij honom like: ty wij få see honom såsom han är.

3. Och hwar och en som hafwer thetta hopp i honom, han renar sigh, såsom han ock reen är.

4. Hwar och en som giör synd, han giör ock orätt, och synd är orätt.

5. Och J weten, at han war vppenbarad, på thet han skulle borttaga wåra synder; och ingen synd är i honom.

6. Hwar och en som blifwer i honom, han syndar icke: hwar och en som syndar, han hafwer icke sedt honom, icke heller kändt honom.

7. Kära barn, läter ingen bedraga eder. Then som giör rätt, han är rättferdig, såsom ock han rättferdig är.

8. Then ther giör synd, han är af diefwulen: ty diefwulen syndar af begynnelsen: och förthenskul vppenbarades Gudz Son, at han skulle nederslå diefwulsens gierningar.

9. Hwar och en som född är af Gudi, han giör icke synd; ty hans synd blifwer i honom: och han kan icke synda; ty han är född af Gudi.

10. Ther på känner man, hwilke Gudz barn, eller hwilke diefwulsens barn äro: hwar och en som icke giör rätt, han är icke af Gudi; och then som icke älskar sin broder.

11. Ty thetta är thet budskap, som J hafwen hördt af begynnelsen, at wij skole älskas inbyrdes.

12. Jcke såsom Cain, som war af them onda, och slog sin broder ihiäl: och för hwars skul slog han honom ihiäl? Ty hans gierningar woro onda; men hans broders gierningar rättferdiga.

13. Förvndrer icke, mine bröder, om werlden hatar eder.

14. Wij wete at wij ärom förde ifrå döden til lifwet: ty wij älskom bröderna. Then ther icke älskar brodren, han blifwer i dödenom.

15. Hwar och en som hatar sin broder, han är en mandråpare: och J weten, at hwar och en mandråpare hafwer icke ewinnerligit lijf blifwandes i sigh.

16. Ther på kännom wij Gudz kärlek, at han hafwer låtet sitt lijf för oß: och skolom ock wij låta wårt lijf för bröderna.

17. Then som hafwer thenna werldz godz, och seer sin broder wara nödstält, och sluter sitt hierta til för honom, huru blifwer Gudz kärlek i honom?

18. Min barn, älskoms icke medh ordom, eller medh tungone, vtan medh gierning och sanning.

19. Ther af wete wij, at wij ärom af sanningene, och kunnom stilla wår hierta för honom:

20. At om wårt hierta fördömer oß, tå är Gudh större än wårt hierta, och weet all ting.

21. Mine käreste, om wårt hierta fördömer oß icke, tå hafwe wij een förtröstning til Gudh;

22. At wij få af honom alt thet wij bedie: ty wij hållom hans budh, och giörom thet honom liuft är.

23. Och thetta är hans budh, at wij skolom troo på hans Sons Jesu Christi namn; och älska oß inbyrdes, såsom han oß budit hafwer.

24. Och then ther håller hans budh, han blifwer i honom, och han i honom: och ther af wete wij, at han blifwer i oß, af Andanom som han oß gifwit hafwer.

4. Capitel.

Här förmanar Johannes först, at wij skole pröfwa them som lära i Gudz församling, om the äro af Gudi: ty månge falske lärare äro til, v. 1. Sedan, at wij skole älska hwar annan inbyrdes, efter Gudh hafwer så högt älskat oß, at han hafwer sändt sin Son i werldena för wåra skul, v. 7.

Mjne käreste, J skolen icke troo hwar och en anda: vtan pröfwer andarna, om the äro af Gudi: ty månge falske Propheter äro vthgångne i werldena.

2. Ther på skolen J känna Gudz Anda: Hwar och en ande, som bekänner at Jesus Christus är kommen i kötet, han är af Gudi.

3. Och hwar och en ande, som icke bekänner at Jesus Christus är kommen i kötet, han är icke af Gudi: och thet är Antichrists (ande), af hwilkom J hafwen hördt, at han skulle komma, och är nu allaredo i werldene.

4. Kära barn, J ären af Gudi, och hafwen öfwerwunnet them: ty then som är i eder, han är större än then som är i werldene.

5. The äro af werldene: therföre tala the af werldene, och werlden hörer them.

6. Wij ärom af Gudi: then som känner Gudh, han hörer oß: then som icke är af Gudi, han hörer oß intet. Ther af känne wij sanningenes Anda, och willones anda.

7. Mjne käreste, älskom oß inbyrdes: ty kärleken är af Gudi; och hwar och en som älskar, han är född af Gudi, och känner Gudh.

8. Then som icke älskar, han känner icke Gudh: ty Gudh är kärleken.

9. Ther på är Gudz kärlek til oß vppenbar worden, at Gudh hafwer sändt sin enda Son i werldena, at wij skolom lefwa genom honom.

10. Ther vthi står kärleken: icke thet wij hafwom älskat Gudh; men thet han hafwer älskat oß, och sändt sin Son til een försoning för wåra synder.

11. Mine käreste, hafwer Gudh så älskat oß, så skolom ock wij älskas inbyrdes.

12. Jngen hafwer någon tijd sedt Gudh: om wij älskoms inbyrdes, så blifwer Gudh i oß, och hans kärlek är fulkommen i oß.

13. Ther på kännom wij, at wij blifwom i honom, och han i oß, at han hafwer gifwit oß af sinom Anda.

14. Och wij sågom och betygom, at Fadren hafwer sändt Sonen, werldene til en Frälsare.

15. Hwar och en som bekänner, at Jesus är Gudz Son, i honom blifwer Gudh, och han i Gudi.

16. Och wij hafwe kändt, och trodt then kärlek som Gudh hafwer til oß. Gudh är kärleken; och then som blifwer i kärlekenom, han blifwer i Gudi, och Gudh i honom.

17. Ther på är kärleken fulkommen medh oß, at wij mågom hafwa een förtröstning på domedag: ty såsom han är, så ärom ock wij i thenna werld.

18. Räddhoge är icke i kärlekenom; vtan fulkommelig kärlek vthdrifwer räddhogan: ty räddhogen hafwer pino: men then ther rädes, han är icke fulkommen i kärlekenom.

19. Älskom honom, ty han hafwer först älskat oß.

20. Om någor säger: Jagh älskar Gudh, och hatar sin broder, han är en liugare. Ty then ther icke älskar sin broder som han seer, huru kan han älska Gudh som han icke seer?

21. Och thetta budet hafwe wij af honom, at then ther älskar Gudh, han skal ock älska sin broder.

5. Capitel.

Här lärer then H. Johannes, hwad troon och nya födelsen hoos oß vthrätta: nemliga, at wij älskom Gudh och wår nästa, at wij hållom Gudz budh, och öfwerwinnom werldena, v. 1. Sedan lärer han ock hwad trowärdiga witnesbyrder wij hafwe til wår troo på Christum, nemliga, Dopet, Christi egen blodh, och then Helga Anda; ja, hela then Helga Trefaldighet, rc. v. 6. Säger så, hwilkom, och hwarföre han hafwer skrifwit thenna Epistel, v. 13. Hwad kraft bönen hafwer medh sigh, v. 14. För hwilka wij skole bedia, v. 16. Och åter, hwad nya födelsen werckar hoos oß, v. 18.

Hwar och en, som troor at Jesus är Christus, han är född af Gudi: och hwar och en som älskar honom som födde, han älskar ock then som födder är af honom.

2. Ther på wete wij, at wij älskom Gudz barn, när wij älskom Gudh, och hållom hans budh.

3. Ty thet är kärleken til Gudh, at wij hållom hans budh: och hans budh äro icke swår.

4. Ty alt thet som är födt af Gudi, thet öfwerwinner werldena: och thenne är segren som öfwerwinner werldena, wår troo.

5. Men ho är then som öfwerwinner werldena, vtan then som troor, at Jesus är Gudz Son?

6. Thenne är then som kommer medh watn och blodh, Jesus Christus: icke medh watn allena, vtan medh watn och blodh: och Anden är then som betygar, at Anden är sanningen.

7. Ty tre äro som witna i himmelen, Fadren, Ordet, och then Helge Ande: och the tre äro ett.

8. Och try äro the som witna på jordene, Anden, Watnet, och Blodet: och the try äro til ett.

9. Hwar wij nu anamme menniskiors witnesbyrd, Gudz witnesbyrd är större: ty thetta är Gudz witnesbyrd, som han witnade om sin Son:

10. Then ther troor på Gudz Son, han hafwer witnesbyrd i sigh sielfwom: then ther icke troor Gudi, han giör honom til en liugare; ty han icke trodde thet witnesbyrd, som Gudh witnade om sin Son.

11. Och thet är witnesbyrdet, at Gudh oß gifwit hafwer thet ewiga lifwet; och thet lifwet är i hans Son.

12. Then Sonen hafwer, han hafwer lifwet: then icke hafwer Gudz Son, han hafwer icke lifwet.

13. Thetta hafwer jagh skrifwit eder, som troon i Gudz Sons namn: på thet J skolen weta, at J hafwen ewinnerligit lijf; och på thet J skolen troo i Gudz Sons namn.

14. Och thetta är then förtröstning som wij hafwe til honom, at om wij bedie något efter hans wilja, så hörer han oß.

15. Och efter wij wete, at han hörer oß, ehwad wij bedie, så wete wij, at wij the böner hafwe, som wij hafwom bedit af honom.

16. Hwar nu någor seer sin broder synda någon synd, icke til dödz, han må bedia, så skal han gifwa them lifwet som synda, icke til dödz. Thet är een synd til dödz: för sådana säger jagh icke, at någor bedia skal.

17. All orätt är synd; är ock somlig synd, icke til dödz.

18. Wjj wete, at then af Gudi född är, han syndar icke: vtan then som född är af Gudi, han förwarar sigh, och then onde kommer icke widh honom.

19. Wij wete, at wij ärom af Gudi, och hela werlden är stadd i thet onda.

20. Men wij wete, at Gudz Son är kommen, och hafwer gifwit oß sinne, at wij kännom then Sanna, och ärom i them Sanna, i hans Son Jesu Christo: thenne är sanner Gudh, och thet ewiga lifwet.

21. Kära barn, wachter eder för afgudarna *: Amen.