S. Pauli Epistel

1. Capitel.

Paulus helsar först the Galater, v. 1. Sedan straffar han them, at the så snart hade låtit sigh förföra ifrå thet rena Evangelio, som han them predikat hade, v. 6. Och förbannar them som annorlunda thet predikade än han, v. 8. Bewisar så, at thet han hade predikat, war icke någor menniskio lära: ty han hade thet vndfått af Christo sielf, v. 11. Och hade predikat thet förr än han talade eller befrågade sigh medh någon af the andra Apostlar, v. 15.

Paulus Apostel, icke af menniskior, icke heller genom menniskio: vtan genom Jesum Christum; och Gudh Fader, som honom vpwäckt hafwer ifrå the döda:

2. Och alle bröder som när migh äro; the församlingar i Galatien:

3. Nådh ware medh eder, och frijd af Gudh Fader, och wårom Herra Jesu Christo:

4. Som sigh sielf för wåra synder gifwit hafwer, på thet han skulle vthtaga oß ifrå thenna närwarandes onda werld, efter Gudz och wårs Faders wilja:

5. Hwilkom ware prijs ifrån ewighet til ewighet: Amen.

6. Mjgh förvndrar, at J så snarliga låten eder afwända ifrå then som eder kallat hafwer vthi Christi nådh, til ett annat Evangelium!

7. Ändoch intet annat är: vtan at någre äro the eder förwilla, och wilja förwända Christi Evangelium.

8. Men om ock wij, eller en Ängel af himmelen annorlunda predikade Evangelium för eder, än wij eder predikat hafwe, han ware förbannad.

9. Såsom wij nu sadom, så säije wij än en tijd: Om någor wore then eder predikar Evangelium annorlunda än J vndfått hafwen, han ware förbannad.

10. Predikar jagh nu menniskiom eller Gudi til wilja? Eller söker jagh täckias menniskiom? Hade jagh hår til dags welat täckts menniskiom, så wore jagh icke Christi tienare.

11. Men jagh giör eder witterligit, käre bröder, at thet Evangelium som är predikat af migh, är icke menniskligit.

12. Ty jagh hafwer thet icke fått af menniskio, icke heller lärdt; vtan genom Jesu Christi vppenbarelse.

13. Ty J hafwen wäl hördt min vmgängelse fordom i Judaskapet, at jagh öfwermåtton förfölgde Gudz församling, och förstörde henne:

14. Och wäxte til meer och meer i Judaskapet, vthöfwer många mina likar i mitt slächte; och hölt migh strängeliga widh fädernas stadgar.

15. Men tå Gudi täcktes, som migh af mins moders lijf afskildt hafwer, och kallat migh genom sina nådh ther til:

16. At han wille vppenbara sin Son genom migh, at jagh skulle genom Evangelium förkunna honom ibland Hedningarna; strax föll jagh til, och befrågade migh intet ther om medh kött och blodh;

17. Och kom icke heller til Jerusalem igen, til them som woro Apostlar för migh: vtan foor bort i Arabien, och kom åter til Damascum.

18. Sedan efter try åhr, kom jagh igen til Jerusalem, til at see Petrum; och blef när honom i femton dagar.

19. Men af the andra Apostlar såg jagh ingen, vtan Jacobum Herrans broder.

20. Men thet jagh skrifwer eder, sij, Gudh weet at jagh icke liuger.

21. Ther efter kom jagh in vthi the land Syrien och Cilicien.

22. Men jagh war okänd til ansichtet för the Christeliga församlingar i Judeen.

23. Vtan the hade allenast hördt, at then som fordom förfölgde oß, han predikar nu trona, som han fordom förstörde.

24. Och the prisade Gudh för mina skul.

2. Capitel.

Och widare säger han, tå han omsider kom til the förnämsta Apostlar i Jerusalem, nödgades han intet förandra sin lära i thet ringesta, v. 1. Eij heller lärde han något af them: vtan tå the förnummo hans kallelse, och hwad han vthrättat hade, woro the öfwerens medh honom, at han så fort skulle predika för Hedningarna, och the för Judarna, v. 6. Ja, thet meer är: tå han såg Petrum, nästan then förnämsta Apostlen, icke nogh försichteliga bära sigh åth i några stycker, straffade han och rättade honom i saken, v. 11. Kommer så til hufwudstycket thet han wil drifwa, och säger, at ingen warder rättfärdig genom lagsens gierningar; vtan genom trona på Christum: thet han medh några skiäl bewiser, v. 15.

Sedan, efter fiorton åhr, foor jagh åter vp til Jerusalem medh Barnaba, och tog Titum ock medh migh.

2. Och foor jagh tijt vp efter een vppenbarelse, och befrågade migh medh them om Evangelium, som jagh förkunnar ibland Hedningarna; besynnerliga medh them, som för något woro räknade: på thet jagh icke skulle löpa fåfängt, eller redo lupit hafwa.

3. Men icke wardt heller Titus som medh migh war, nödgad til at låta omskära sigh, ändoch han war en Greek.

4. Ty tå någre falske bröder sigh medh inträngde, och medh inkomne woro, til at bespeija wår frihet, som wij hafwe i Christo Jesu, på thet the skulle komma oß i träldom:

5. Wekom wij för them icke een stund til vnderdånighet: på thet Evangelij sanning skulle blifwa beståndandes när eder.

6. Men af them som något räknade woro, hurudana the fordom warit hade, thet kommer migh intet widh: Gudh achtar icke menniskiones anseende: men the som något woro räknade, lärde migh intet.

7. Vtan heller twärt emot; tå the sågo at migh betrodt war Evangelium til förhuden, lika som Petro til omskärelsen:

8. (Ty then som medh Petro war kraftig til Apostlaämbetet ibland omskärelsen, then hafwer ock medh migh kraftig warit ibland Hedningarna;)

9. Och förnummo then nådh som migh gifwin war, räckte Jacobus, och Cephas, och Johannes, hwilke såsom pelare räknade woro, migh och Barnabe handena, och förenade sigh medh oß, så at wij skulle predika ibland Hedningarna, och the ibland omskärelsen.

10. Allenast at wij skulle tänckia på the fattiga; hwilket jagh ock så hafwer winlagt migh at giöra.

11. Men tå Petrus kom til Antiochien, stod jagh honom vppenbarliga emot: ty klagomål war kommen öfwer honom.

12. Ty förr än någre woro komne ifrån Jacobo, åt han medh Hedningarna: men tå the kommo, vndrog han sigh, och skilde sigh ifrå them; ty han fruchtade them som woro af omskärelsen.

13. Och the andre Judar skrymtade ock medh honom, så at Barnabas wardt ock bedragen til at skrymta medh them.

14. Men tå jagh såg, at the icke rätteliga wandrade efter Evangelij sanning, sade jagh til Petrum vppenbarliga för allom: Medan tu, som äst en Jude, lefwer som en Hedning, och icke som en Jude, hwarföre twingar tu tå Hedningarna til at lefwa efter Juda sättet?

15. Ändoch wij af naturen äre Judar, och icke syndare af Hedningomen:

16. Ljkwäl, efter wij wete, at menniskian icke warder rättferdig genom lagsens gierningar, vtan genom trona på Jesum Christum: så troo wij ock på Christum Jesum, at wij skole rättferdige warda genom trona på Christum, och icke af lagsens gierningar: therföre at intet kött warder rättferdigat genom lagsens gierningar.

17. Men skulle wij, som söke warda rättferdige genom Christum, ock ännu sielfwe finnas wara syndare, så wore Christus en syndatienare? Bort thet.

18. Ty om jagh bygger thet samma vp igen, som jagh nederslaget hade, så giör jagh migh sielf til en öfwerträdare.

19. Men jagh är genom lagh död ifrå lagen, på thet jagh skal lefwa Gudi: jagh är korsfäst medh Christo:

20. Men jagh lefwer, doch icke nu jagh, vtan Christus lefwer i migh: ty thet jagh nu lefwer i kötet, thet lefwer jagh i Gudz Sons troo, then migh älskat hafwer, och gifwit sigh sielf vth för migh.

21. Jagh bortkastar icke Gudz nådh: ty om rättferdigheten kommer af lagen, så är Christus fåfängt död.

3. Capitel.

Thet samma bewisar han här medh flera skiäl; först, af trones frucht, at wij genom trona hafwe fått then Helga Anda, v. 1. Sedan, af Abrahams exempel, at han är så blifwen rättferdig, v. 6. Til thet tredie, af thet löftet som war gifwit Abraham, 1. Mos. 12: 3. v. 8. Til thet fierde, af lagsens egen sentens, at hon förbannar alla menniskior, efter the icke hålla henne, v. 10. Til thet femte, af Prophetens Habacuc witnesbyrd, v. 11. Til thet siette, af Christi ämbete, at han hafwer förlossat oß ifrå lagen, v. 13. Til thet siunde, af tiden när löftet war gifwit; nemliga, förr än lagen, och kunde såsom ett testamente icke ogillas genom lagen, v. 15. Til thet ottonde, efter thet skänckes, och icke förtienas, v. 18. Sedan låter han see hwarföre tå lagen wardt gifwin; nemliga för öfwerträdelsen skul, at hon skulle wara en tuchtemästare til Christum, v. 19. Vnder hwilken wij intet meer äre, sedan Christus kom, v. 25.

Oj oförståndige Galater, ho hafwer kiust eder, at J icke skullen lyda sanningene? Hwilkom Jesus Christus för ögonen målad war, och nu ibland eder korsfäst är.

2. Thetta wil jagh allenast weta af eder: hafwen J vndfått Andan genom lagsens gierningar, eller genom trones predikan?

3. Ären J så oförständige? J hafwen begynt i Andanom, wiljen J nu lychtat i kötet?

4. Hafwen J tå så mycket lidit fåfängt? Om thet eljes fåfängt är.

5. Then som nu gifwer eder Andan, och giör sådana krafter ibland eder, giör han thet genom lagsens gierningar, eller genom trones predikan?

6. Såsom Abraham hafwer trodt Gudi, och thet är räknat honom til rättferdighet:

7. Så weten J ju nu, at the som äro af trone, the äro Abrahams barn.

8. Men Skriften hafwer sedt fram före åth, at Gudh giör Hedningarna rättferdiga genom trona: therföre förkunnade hon Abrahe: J tigh skola alle Hedningar wälsignade warda.

9. Så warda nu the som af trone äro, wälsignade medh then trogna Abraham.

10. Ty alle the som medh lagsens gierningar omgå, the äro vnder förbännelse. Ty thet är skrifwit: Förbannad ware hwar och en, som icke blifwer widh alt thet som skrifwit är i lagboken, så at han thet giör.

11. Men at ingen warder rättferdig för Gudi genom lagen, är vppenbart: ty then rättferdige skal lefwa af (sine) troo.

12. Men lagen är icke af trone: vtan then menniskia som så giör, hon lefwer ther af.

13. Christus hafwer förlossat oß ifrå lagsens förbannelse, tå han wardt een förbannelse för oß; ty thet är skrifwit: Förbannad är hwar och en som hänger på trädh:

14. På thet Abrahams wälsignelse komma skulle öfwer Hedningarna i Christo Jesu; och wij så vndfå måtte Andans löfte genom trona.

15. Käre bröder, jagh wil tala efter menniskio sätt: Man förachtar ju icke ene menniskios testamente, tå thet gillat är; man lägger icke heller något ther til.

16. Nu är ju Abraham och hans sädh löftet tilsagt: han säger icke, vthi säderna, såsom i mångom; vtan såsom vthi enom, vthi tine sädh, som är Christus.

17. Men thet säger jagh: Thet testamentet som tilförene af Gudi fast giordt war på Christum, warder icke ogillat, så at löftet skulle om intet warda medh lagen, hwilken gifwin war fyrahundrat och tretijo åhr ther efter.

18. Ty om arfwet förtientes genom lagen, så worde thet icke gifwit genom löftet: men Gudh hafwer thet Abraham genom löftet frij skänckt.

19. Hwad skal tå lagen? Hon är kommen ther til för öfwerträdelserna skul, til thes säden skulle komma, hwilko löftet skedt war, och är skickat af Änglarna vthi medlarens hand.

20. Men medlaren är icke ens medlare; men Gudh är en.

21. Är tå lagen emot Gudz löften? Bort thet: men om een lagh wore gifwin som kunde lefwande giöra, så wore rättferdigheten sannerliga af lagen:

22. Men Skriften hafwer alt beslutit vnder synd, på thet löftet skulle komma genom Jesu Christi troo, them som troo.

23. Men förr än troon kom, woro wij förwarade vnder lagen, och beslutne til then troo som vppenbaras skulle.

24. Så hafwer nu lagen warit wår tuchtomästare til Christum: på thet wij skole warda rättferdige af trone.

25. Nu, sedan troon kommen är, äre wij icke länger vnder tuchtomästaren:

26. Ty J ären alle Gudz barn genom trona på Christum Jesum.

27. Ty J så månge som döpte ären til Christum, hafwen eder iklädt Christum.

28. Här är icke Jude, eller Greek; här är icke tienare eller frij; här är icke man eller qwinna: alle ären J en i Christo Jesu.

29. Ären J nu Christi, så ären J ju Abrahams sädh, och arfwingar efter löftet.

4. Capitel.

Thet Apostelen sade i thet förra Capitlet, at sedan Christus kom, ärom wij intet meer vnder lagen, förklarar han här medh een liknelse, af en arfwinge som är vnder förmyndare, så länge han är barn: men sedan blifwer han frij, rc. v. 1. Och wore en dåre om han åter wille gifwa sigh vnder förmyndare, v. 8. Påminner så the Galater medh hwad wälwiljoghet the vndfingo honom, tå han först predikade för them, at the icke heller nu skulle wredgas, om han sade them sanningen, v. 13. Kommer så åter igen, och bewiser thet samma af the twå Abrahams söner, Jsmaels och Jsaacs historia, v. 21.

Men jagh säger: Så länge arfwingen är barn, är ingen åthskilnad emellan honom och en tienare; ändoch han är herre öfwer alla ägodelarna:

2. Vtan är vnder förmyndare och förståndare in til then tiden, som af fadrenom förelagd är.

3. Sammalunda ock wij, tå wij worom barn, wore wij twingade vnder vthwärtes stadgar.

4. Men tå tiden wardt fulkommen, sände Gudh sin Son, föddan af qwinno, giordan vnder lagen:

5. På thet han skulle förlossa them som vnder lagen woro, at wij skullom få barnaskapet.

6. Efter J nu ären söner, hafwer Gudh sändt sins Sons Anda vthi edor hiertan, hwilken ropar, Abba, käre Fader.

7. Så är här nu icke meer tienare, vtan son: är han son, så är han ock Gudz arfwinge genom Christum.

8. Men then tijd J intet känden Gudh, tienten J them som af naturen icke äro gudar.

9. Men nu medan J Gudh kändt hafwen, ja mycket meer kände ären af Gudi, hwij wänden J eder tå om til the swaga och wedertorftiga stadgar igen, hwilkom J på nytt tiena wiljen?

10. J hållen dagar och månader, högtider och åhrstider.

11. Jagh fruchtar om eder, at jagh til ewentyrs icke hafwer fåfängt arbetat på eder.

12. Warer såsom jagh är, efter jagh ock är såsom J.

Käre bröder, jagh beder eder, J hafwen migh intet emot giordt:

13. J weten, at jagh genom kötsens swaghet i förstone predikade eder Evangelium.

14. Och min frestelse, som jagh led på kötsens wägna, hafwen J intet förachtat, icke heller försmådt: vtan anammaden migh såsom en Gudz Ångel; ja, såsom Christum Jesum.

15. Huru salige woren J tå? Jagh är edart witne, at om thet hade mögeligit warit, haden J edor ögon vthtaget, och gifwit migh.

16. Är jagh tå nu worden edar owän, at jagh säger eder sanningen?

17. The nijtälska eder icke rätteliga, vtan wilja draga eder ifrå migh, at J skolen nijtälska them.

18. Så är nu wäl godt nijtälska, tå thet skeer om thet godt är altid, och icke allenast tå jagh tilstädes är.

19. Min kära barn, hwilka jagh på nytt föder medh ångest, til thes Christus kommer til stadga vthi eder.

20. Jagh wille wäl, at jagh nu wore när eder, och förwandla kunde mina röst: ty jagh weet här näst ingen rådh medh eder.

21. Säger migh, J som wiljen wara vnder lagen: hafwen J icke hördt lagen?

22. Ty thet är skrifwit, at Abraham hade twå söner; en af tienstaqwinnone, then andra af then frija.

23. Men then som war af tienstaqwinnone, han war född efter kötet: men then af the frijo, han war född genom löftet.

24. Hwilka ord betyda något: ty thessa äro the tw testamenten; ett af thet berg Sina, som föder til träldom, hwilket är Agar:

25. Ty Agar heter i Arabien thet berg Sina, och sträcker sigh moot Jerusalem, thet nu är, och är icke frij medh sinom barnom.

26. Men thet Jerusalem som ofwan til är, thet är then frija; hon är allas wår moder.

27. Ty thet är skrifwit: War gladh, tu ofruchtsama, tu som intet föder; brist vth och ropa, tu som icke är hafwandes: ty then ensamma hafwer flera barn, än then som man hafwer.

28. Men wij, käre bröder, äre löftsens barn efter Jsaac.

29. Men såsom then som tå född war efter kötet, förfölgde honom som född war efter Andan: så går thet ock nu.

30. Men hwad säger Skriften? Drif vth tienstaqwinnona medh hennes son: ty tienstaqwinnones son skal icke blifwa arfwinge medh thens frijos son.

31. Så äre wij nu, käre bröder, icke tienstaqwinnones söner, vtan thens frijos.

5. Capitel.

Efter nu Christus hafwer frijat oß ifrå lagen, förmanar Apostelen, at wij vthi then friheten skole blifwa beftåndige, och icke låta oß åter fånga vnder lagsens träldom, v. 1. Straffar them för sitt afträdande, v. 7. Råder så, at wij icke låtom frihetena gifwa kötet tilfälle; vtan älskom hwar annan, v. 13. Dödom kötsens gierningar, v. 16. Och beflitom oß om Andans frucht, v. 22.

Så blifwer nu ståndande vthi then frihet, medh hwilko Christus oß frijat hafwer; och läter eder icke på nytt fångas vnder träldomsens ook.

2. Sij, jagh Paulus säger eder: Om J låten eder omskära, är eder Christus intet nyttig.

3. Men jagh betygar åter hwarjom och enom som sigh låter omskära, at han är plichtig til at hålla hela lagen.

4. J hafwen mist Christum, J som genom lagen wiljen rättferdige warda, och J ären falne ifrå nådene.

5. Men wij wänte vthi Andanom, genom trona, then rättferdighet som man hoppas skal.

6. Ty i Christo Jesu är intet bewändt, hwarken omskärelse eller förhud; vtan troon som werckar genom kärleken.

7. J Lupen wäl; ho hafwer hindrat eder, at J icke skullen troo sanningene?

8. Sådana tilskyndelse är icke af honom som eder kallat hafwer.

9. Litet af suurdeg försyrar hela degen.

10. Jagh förseer migh til eder i Herranom, at J tagen eder icke annat sinne: men then eder förwillar, han skal draga sin doom, eho han är.

11. Om jagh ännu, käre bröder, predikar omskärelsen, hwij lider jagh ännu förföljelse? Så wore korßens förargelse om intet worden.

12. Gåfwe Gudh at the ock afskorne worde, som eder bekymra.

13. Men, käre bröder, J ären kallade til frihet: allenast seer til, at J icke låten frihetena gifwa kötet tilfälle; vtan genom kärleken tiener then ene them andra.

14. Ty all lagen warder fulbordad vthi ett ord; thet är: Älska tin nästa som tigh sielf.

15. Men om J medh hwar annan bitens och frätens, så seer til at J icke ymsom af hwar annan vpätne warden.

16. Men jagh säger: Wandrer i Andanom, så fulkomnen J icke kötsens begärelse.

17. Ty kötet hafwer begärelse emot Andan, och Anden emot kötet: the samma äro emot hwart annat, så at J icke giören hwad J wiljen.

18. Om J regerens af Andanom, så ären J icke vnder lagen.

19. Men kötsens gierningar äro vppenbara, som är hoor, bolerij, oreenlighet, lösachtighet;

20. Afguderij, truldom, owänskap, kijf, nijt, wrede, trätor, twedrächt, partij;

21. Afwund, mord, dryckenskap, fråtserij, och sådant meer: ther jagh eder tilförene af sagt hafwer, och säger ännu tilförene, at the som sådana giöra, skola icke ärfwa Gudz rike.

22. Men Andans frucht är kärlek, frögd, frijd, långmodighet, mildhet, godhet, troo;

23. Sachtmodighet, kyskhet: emot sådant är icke lagen.

24. Men the som Christo tilhöra, korsfästa sitt kött, samt medh lustar och begärelse.

25. Om wij nu lefwe i Andanom, så läter oß ock wandra i Andanom.

26. Läter oß icke begära fåfängelig prijs, til at förtörna och hata hwar annan inbyrdes.

6. Capitel.

Apostelen förmanar än til flera dygder, såsom til tolamod medh them som råka falla i någon synd, rc. v. 1. Til tacksamhet emot them som predika Gudz ord, v. 6. Til godachtjghet emot hwar man, v. 9. Besluter så ther medh, at han säger them orsakerna, hwarföre the falske Apostlar drefwo omskärelsen, v. 11. Men han sökte icke sådant medh sin predikan, v. 14. Och säger ther hoos, at i Christo achtas hwarken omskärelse eller förhud, vtan ett nytt creatur, v. 15. Och önskar så Gudz nådh öfwer them alla som thenna läran behöllo, v. 16.

Käre bröder, om een menniskia råkade falla i någon synd, J som andelige ären, vprätter honom medh sachtmodigom anda; och se vppå tigh sielf, at tu icke ock frestad warder.

2. Jnbyrdes drager hwar annars bördo, och så fulborden J Christi lagh.

3. Therföre, om någor låter sigh tyckia något wara, ändoch han intet är, han bedrager sigh sielf.

4. Men hwar och en bepröfwe sin egen gierning, och så skal han allenast vthi sigh sielf hafwa berömelse, och icke vthi androm:

5. Ty hwar och en skal draga sina bördo.

6. Then som vnderwisad warder medh ordom, han dele alt godt medh honom, som honom vnderwisar.

7. Farer icke wille, Gudh låter intet gäcka sigh: ty hwad menniskian sår, thet skal hon ock vpskära.

8. Then som sår i sitt kött, han skal af kötet vpskära förgängelighet: men then som sår i Andanom, han skal vpskära af Andanom ewinnerligit lijf.

9. Och när wij giöre godt, lät oß icke ledas widh: ty wij skole ock i sinom tijd vpskära vthan återwändo.

10. Medan wij nu tijd hafwe, lät oß giöra godt emot hwar man; men alramäst emot them som wåre medbröder äro i trone.

11. Seer huru stort bref jagh eder tilskrifwit hafwer medh min egen hand.

12. The som wilja täckias efter kötet, the nödga eder til omskärelsen, allenast förthenskul, at the icke skola förfölgde warda medh Christi kors.

13. Ty ock the samme, som låta omskära sigh, hålla intet lagen: vtan the wilja, at J skolen låta omskära eder, på thet the måga beröma sigh af edart kött.

14. Men bort thet, at jagh af någon ting skulle beröma migh, vtan af wårs Herras Jesu Christi kors: genom hwilken werlden är migh korsfäst, och jagh werldene.

15. Ty i Christo Jesu gäller intet, hwarken omskärelse eller förhud, vtan ett nytt creatur.

16. Och alle the som efter thenna reglo wandra, öfwer them ware frijd och barmhertighet, och öfwer Gudz Jsrael.

17. Jngen giöre migh meer bekymmer: ty jagh drager på min krop wårs Herras Jesu tekn.

18. Wårs Herras Jesu Christi nådh ware medh edrom anda, käre bröder: Amen. Til the Galater, sänd af Rom.