Jobs Book

1. Capitel.

Job war en from och gudfruchtig man, och Gudh hade wälsignat honom medh siu söner och tre döttrar, och medh många ägodelar, v. 1. Tå nu hans söner åto och drucko medh hwar annan, offrade Job dageligen bränneoffer efter allas theras tahl, v. 4. Så hände sigh at Satan falskeligen åklagar Job för HERRANOM, at han wäl skulle försmäda honom, hwar han wille komma sina hand widh thet han åtte, v. 6. Hwarföre efterlåter HERREN honom försökia Job, och borttaga alla hans oxar och åsninnor genom the Araber, v. 12. Vpbränna hans fåår genom eld af himmelen, v. 16. Bortröfwa hans Camelar genom the Chaldeer, v. 17. Och dräpa all hans barn genom ett stormwäder, v. 18. Men Job blifwer likwäl i trone til Gudh beståndig, v. 20.

En man war vthi thet landet Vz , som heet Job: han war from och rättferdig, gudhfruchtig, och flydde thet onda.

2. Och honom wordo födde siu söner och tre döttrar.

3. Och han åtte siutusend fåår, trytusend Camelar, femhundrade paar oxar, och femhundrade åsninnor, och ganska mycket tienstefolck: och han war mächtigare än alle the i österlanden bodde.

4. Och hans söner gingo bort, och giorde gästabod, hwar sin dagh i sitt huus: och sände bort, och läto biuda sina tre systrar, til at äta och dricka medh sigh.

5. Och när en gästabodzdagen vthe war, sände Job bort, och helgade them; och stod bittida vp om morgonen, och offrade bränneoffer efter allas theras tahl. Förty Job tänckte: mine söner kunna hafwa syndat, och wälsignat Gudh i sin hierta. Så giorde Job hwar dagh.

6. Men thet hände på en dagh, tå Gudz barn kommo, och trädde fram för HERRAN, kom Satan ock medh them.

7. Men HERREN sade til Satan: Hwadan kommer tu? Satan swarade HERRANOM, och sade: Jagh hafwer farit genom landet alt omkring.

8. Tå sade HERREN til Satan: Hafwer tu icke gifwit acht vppå min tienare Job? Ty hans like är icke i landena, from och rättferdig, gudfruchtig, och flyr thet onda.

9. Satan swarade HERRANOM, och sade: Menar tu at Job fruchtar Gudh förgäfwes?

10. Hafwer tu doch förwarat honom, hans huus, och alt thet han hafwer alt omkring. Tu hafwer wälsignat hans handawerck; och hans godz hafwer vthspridt sigh i landena:

11. Men räck vth tina hand, och kom widh alt thet han äger, thet gäller, han skal wälsigna tigh i ansichtet.

12. HERREN sade til Satan: Sij, alt thet han äger, ware i tine hand, allena widh honom sielfwan kom icke tina hand: tå gick Satan vth ifrå HERRANOM.

13. Men then dagen tå hans söner och döttrar äto och drucko wijn i theras äldsta broders huus,

14. Kom ett bodh til Job, och sade: Man plögde medh oxarna; och åsninnorna gingo ther när i beet.

15. Tå föllo the af rika Arabien til, och togo them, och slogo drängerna medh swärdzägg, och jagh vndslapp allena, at jagh skulle säija tigh thet.

16. Medan han ännu talade, kom en annar, och sade: Gudz eld föll af himmelen, och brände vp fåren, och drängerna, och förtärde them; och jagh slapp allena vndan, at jagh skulle säija tigh thet.

17. Medan han ännu talade, kom en, och sade: The Chaldeer giorde tre spetsar, föllo til Camelarna, och togo them, och slogo drängerna medh swärdzägg; och jagh slapp allena vndan, at jagh skulle säija tigh thet.

18. Medan han ännu talade, kom en, och sade: Tine söner och döttrar åto, och drucko i theras äldsta broders huus:

19. Och sij, ther kom ett stort wäder vthaf öknene, och stötte på husens fyra hörn, och kastade thet på piltarna, at the blefwo döde; och jagh slapp allena vndan, at jagh skulle säija tigh thet.

20. Tå stod Job vp och ref sönder sin kläder, och ref sigh i hufwudet, och föll nedh på jordena, och tilbad;

21. Och sade: Jagh är naken kommen af mine Moders lijf; naken skal jagh åter fara tijt: HERREN gaf, och HERREN tog; wälsignat ware HERRANS namn.

22. J alt thetta syndade Job intet, och giorde intet dårligit emot Gudh.

2. Capitel.

Åter åklagar Satan Job för HERRANOM, at han wäl kunde fördraga thenna försökning, medan han niuter sin hälso, v. 1. Men wil han komma widh hans been och kött, skulle han försmäda honom i ansichtet, v. 5. Hwarföre tilstäder HERREN honom slå Job, medh ond såår, ifrå footbladet in til hiessan, v. 6. Ther öfwer hans hustru honom försmäder, v. 9. Men Job blifwer stadig i trone, och vptager thenna plågan såsom af Gudz hand, v. 10. Tå kommo tre hans wänner at trösta honom, v. 11. Och tå the fingo see honom, refwo the sin kläder, och greto öfwer hans wedermödo i siu dagar, v. 12.

Thet begaf sigh på en dagh, tå Gudz barn kommo, och trädde fram för HERRAN, at Satan ock kom medh them, och trädde fram för HERRAN.

2. Tå sade HERREN til Satan: Hwadan kommer tu? Satan swarade HERRANOM och sade: Jagh hafwer farit genom landet alt omkring.

3. HERREN sade til Satan: Hafwer tu icke gifwit acht på min tienare Job? Ty hans like är icke i landena, from och rättferdig, gudfruchtig, och flyr thet onda, och står ännu i sine fromhet, och tu äggiade migh, at jagh vthan saak hafwer förderfwat honom.

4. Satan swarade HERRANOM och sade: Hudh för hudh, och alt thet en man hafwer, låter han för sitt lijf.

5. Men räck vth tina hand, och kom widh hans been och kött, thet gäller han skal wälsigna tigh i ansichtet.

6. HERREN sade til Satan: Sij, han ware i tine hand, doch skona hans lijf.

7. Tå foor Satan vth ifrå HERRANS ansichte, och slog Job medh ond såår, ifrå hans footblad vp til hans hiessa:

8. Och han tog ett stycke af een potto, och skrapade af sigh ther medh, och satt i asko.

9. Och hans hustru sade til honom: Står tu ännu i tine fromhet? Wälsigna Gudh, och döö.

10. Men han sade til henne: Tu talar såsom the dårachtiga qwinnor tala: hafwe wij fått godt af Gudi, skole wij ock icke anamma thet onda? Vthi alt thetta syndade Job icke medh sina läppar.

11. Tå nu tre Jobs wänner hörde all then olycko som öfwer honom kommen war, kommo the hwar af sin stadh: Eliphas af Thema; Bildad af Suah, och Zophar af Naema: ty the wordo öfwereens at the skulle komma och ömka sigh öfwer honom, och trösta honom.

12. Och tå the vphofwo sin ögon långt ifrå, kände the honom intet; och vphofwo sina röst, och greto, och hwar thera ref sin kläder sönder, och kastade jord på sin hufwud vp åth himmelen:

13. Och såto medh honom på jordene i siu dagar, och siu nätter, och talade intet medh honom: ty the sågo at hans sweda war ganska stoor.

3. Capitel.

Af mycken wärck och sweda begynner nu Job blifwa otolig, och förbannar sin födelse dagh, v. 1. Och then natten, i hwilko han aflad war, v. 5. Önskar at han hade blifwit död i moderlifwet, så wore han i rolighet medh them som döde äro, v. 11. Klagar öfwer sin odrägeliga plågo och wärck; och wille gierna gräfwa döden vthur jordene, hwar han kunde finna honom, v. 20. Ty suckan är hans dageliga spijs, och tårar hans dryck, för oro skul, then honom är påkommen, v. 23.

Ther efter vplät Job sin mun, och förbannade sin dagh;

2. Vthbrast, och sade:

3. Then dagen ware förtappad på hwilkom jagh född är; och then natten, tå man sade: En man är aflad.

4. Then samme dagen ware mörk: och Gudh fråge intet efter honom ofwan efter; ingen klarhet skine öfwer honom.

5. Mörkret behålle honom, och tökn blifwe öfwer honom medh tiockt moln; och dimba om dagen giöre honom gräselig.

6. Then samma nattena begripe mörker; och glädie sigh icke ibland åhrsens dagar, och komme icke i månade talet.

7. Sij, ware then natten ensam; och ingen glädie komme ther vthi.

8. The ther dagen förbanna, the förbanne henne; och the som redo äro til at vpwäckia Leviathan.

9. Hennes stiernor warde mörka: förwänte lius, och thet komme intet; och see intet morgonrodans ögnabryn.

10. At hon icke igenlyckte mins lifs dör; och icke bortgömde olyckona för min ögon.

11. Hwij blef jagh icke strax död i moderlifwet? Hwij wardt jagh icke förgiord tå jagh vthu moderlifwet kommen war?

12. Hwij hafwa the tagit migh vp i skötet? Hwij hafwer jagh dijtt spenar?

13. Så låge jagh nu, och wore stilla; sofwe, och hade roo;

14. Medh Konungar och rådherrar på jordene, som byggia thet öde är:

15. Eller medh Förstar som guld hafwa, och sin huus full medh silfwer:

16. Eller som then ther otida född är fördold, och wore icke til; såsom the vnga barn som aldrig hafwa sedt liuset.

17. Ther måste ju the ogudachtige låta af sitt öfwerwåld: ther hwilas doch the som mycket omak haft hafwa:

18. Ther hafwa fångar frijd medh androm; och höra icke trugarens röst.

19. Ther äro både små och store; tienaren och then som ifrå sin herra frij är.

20. Hwij är lius gifwit them arma; och lijf the bedröfwade hierta?

21. (The ther wänta efter döden, och han kommer icke; och vpgrofwo honom wäl vthu fördold rum.

22. The ther frögda sigh mycket, och äro glade, at the kunna få grafwena.)

23. Och them manne hwilkens wägh fördold är, och för honom af Gudi skyyld warder?

24. Förty min suckan är min dagliga spijs; mina tårar äro min dryck.

25. Ty thet jagh fruchtade, thet är kommit öfwer migh: och thet jagh räddes, hafwer råkat på migh.

26. War jagh icke lyckosam? War jagh icke stilla? Hade jagh icke goda roo? Och sådana oro kommer.

4. Capitel.

Af thenna Jobs klagan, tager Eliphas hans wän, orsak at strassa honom, för sin otolighet, efter han vthi sin wälmacht andra i theras ångest tröstat hafwer, v. 1. Säger ock ther hoos, at Gudh icke plågar the oskyldiga; vtan allenast them som medh sin ogudachtighet thet förtient hafwa, v. 7. Föregifwer sigh wara vppenbarat vthi een syyn, at ingen är rättferdigare än Gudh, som finner ibland sina Änglar, thet han kan straffa; mycket mera hoos menniskiom, som boo i leerhuus; och af matkar skola förtärde warda, v. 12.

Tå swarade Eliphas af Thema, och sade:

2. Tu lider til ewentyrs icke gierna, om man försöker at tala medh tigh? Men ho kan låtat?

3. Sij, tu hafwer vnderwisat många, och styrckt trötta händer.

4. Titt taal hafwer vprest them som falne woro; och bäfwande knää hafwer tu förstärckt.

5. Men nu medan thet kommer på tigh, warder tu förtwiflad; och nu medan thet drabbar på tigh, förskräckes tu:

6. Ja, ther är nu tin (Gudz) fruchtan, tin tröst, titt hopp, och tin fromhet.

7. Käre, tänck vppå, hwar är någor oskyldiger förgången? Eller hwar äro the rättferdige någon tijd vthrotade?

8. Såsom jagh wäl sedt hafwer, the som wedermödo plögde, och olycko sådde, the skåro thet ock vp:

9. At the äro genom Gudz anda förgångne, och af hans wredes anda förgiorde.

10. Leijonens rytande, och leijinnones röst, och the vnga leijons tänder äro sönderbrutna.

11. Leijonet är förgånget, at thet icke mera röfwar; och the vnga leijon äro förskingrade.

12. Och til migh är kommet ett hemligit ord; och mitt öra hafwer ther af fått något märkeligit.

13. Tå jagh begrundade nattenes syner, tå sömnen faller på menniskiorna:

14. Tå kom fruchtan och bäfwande migh vppå; och all min been förskräcktes.

15. Och tå anden gick fram om migh, reste migh håret på minom kropp:

16. Tå stod en för min ögon, och thens skapnat kände jagh intet: han war stilla; och jagh hörde ena röst:

17. Huru kan een menniskia wara rättferdigare än Gudh? Eller en man wara renare än han som honom giordt hafwer?

18. Sij, ibland sina tienare finner han icke trohet; och i sinom Änglom finner han dårhet:

19. Huru mycket meer the som boo i leerhuus: och the ther grundade äro på jordenne, skola förtäras af matk.

20. Thet warar ifrå morgonen in til aftonen, så warda the vphuggne; och förr än the warda thet warse, äro the platt borto;

21. Och theras käreste förgås; och döö ock oförwarandes.

5. Capitel.

Eliphas faar fort, och bewiser af förfarenheten och exempel, at Gudh plägar allenast straffa the ogudachtiga, hwilkas efterkommande förgas, och theras godz förskingras, v. 1. Formanar Job at omwända sigh til HERRAN, som allena gior vnderlig ting; gifwer regn på jordena, vphöijer the förtryckta, och giör the klokas rådh til intet, v. 8. Och besluter så sitt taal, at Job medh tolamod skal vptaga thens Alsmächtigas tuchtan, som kan frälsa honom ifrån all bedröfwelse, och låta hans huus bekomma frijd, så at hans sädh skal warda mycken, och han vthi sin ålderdom medh frijd komma til grafwena, v. 17.

Nämn migh en, hwad gäller, om tu någon finner; och se tigh om någorstädz efter en helig:

2. Men en dåra dräper wäl wreden; och en owisan dödar nitet.

3. Jagh såg en dåra wäl rotad; och jagh bannade strax hans huse:

4. Hans barn skola wara fierran ifrå hälsone; och skola warda sönderkrossade i porten, ther ingen hielpare är.

5. Hans sädh skal then hungrige vpäta, och the wäpnade skola taga henne; och hans godz skola the torstige vthsupa.

6. Förty wedermödan går icke vp af jordene, och olyckan wäxer icke vp af åkrenom:

7. Vtan menniskian warder född til olycko, såsom foglarna til at flyga.

8. Doch wil jagh nu tala om Gudh, och handla om honom:

9. Som giör mächtig ting, the ther icke ransakas kunna; och vnder, som icke räknas kunna.

10. Then ther regn gifwer på jordena; och låter watn komma på markena.

11. Then ther vphöijer the nedriga, och vphielper the förtryckta.

12. Han giör theras anslag som listige äro til intet; at theras hand intet kan vthrätta.

13. Han begriper the wisa i theras listighet; och giör the klokas rådh til galenskap:

14. At the om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.

15. Och han hielper then fattiga ifrå swärdet, och ifrå theras mun; och vthu thens wäldigas hand:

16. Och är thens fattigas tröst, at orättferdigheten måste hålla sin mun til.

17. Sij, salig är then menniskia, then Gudh straffar: therföre förkasta icke thens Alsmächtigas tuchtan:

18. Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.

19. Vthaf sex bedröfwelser frälsar han tigh; och i then siunde kommer intet ondt widh tigh.

20. J dyyr tijd frälsar han tigh ifrå döden; och i stridene ifrå swärdsens hand.

21. Han skal skyla tigh för tungones gißl; at tu icke skalt fruchta för förderf, tå thet kommer.

22. Vthi förderf och hunger skalt tu lee; och icke fruchta för wildiuren i landena:

23. Vtan titt förbund skal wara medh stenom på markene; och wildiuren i landena skola hålla frijd medh tigh.

24. Och tu skalt förnimma at tin hydda hafwer frijd; och skalt försörja tina boning, och icke synda:

25. Och skalt förnimma at tin sädh skal warda mycken; och tine efterkommande såsom grääs på jordene:

26. Och skalt i ålderdomen komma til grafwa, såsom en hwetekärfwe införd warder, i rättom tijd.

27. Sij, thet hafwe wij ransakat, och thet är så: hör ther til, och rätta tigh ther efter.

6. Capitel.

Job swarar Eliphas, at han icke syndade af otolighet; vtan then odrägelige sweda twingade honom sådana ord at tala, v. 1. Önskar ther hoos, at Gudh wille förkorta hans lijf, v. 8. Ty han är icke af steen eller koppar, at han så mycket kan vthstå, v. 11. Klagar ock öfwer sina wänner, at the icke trösta honom vthi sin stora ångest och nödh, vtan mycket meer bedröfwa honom; thet Gudh skulle them wedergälla, v. 15. Bewiser ock at HERREN sina gudfruchtiga näpser och straffar, v. 24.

Job swarade, och sade:

2. När man woge min jämmer, och lade alt mitt lidande på ena wågh,

3. Så skulle thet wara swårare än sanden i hafwet: therföre är förgäfwes hwad jagh säger.

4. Förty, thens Alsmächtigas pilar stå i migh, hwilkens grymhet vthsuper allan min anda; och Gudz förskräckelse äro stält vppå migh.

5. Jcke ropar wildåsnen när han hafwer grääs; eij heller oxen tå han hafwer foder:

6. Kan man ock äta thet som osaltat är? Eller mån någor wilja smaka thet hwita om äggiabloman?

7. Ther min siäl tilförene wämjade widh, thet är nu min maat för wärck skul.

8. O At min böön måtte skee! och Gudh gåfwe migh thet jagh förhoppas!

9. At Gudh toge til at sönderslå migh; och läte sina hand sönderkrossa migh:

10. Så hade jagh äntå tröst, och wille bedia i minom siukdom, at han icke skonade migh: jagh hafwer doch icke nekat thens Heligas taal.

11. Hwad är min kraft at jagh skulle kunna härda vth? Och hwad är min ändalycht, at min siäl skulle wara tolig?

12. Min kraft är doch icke af steen; eij är heller mitt kiött af koppar:

13. Hafwer jagh doch ingenstädz hielp; och ingen ting wil gå fram medh migh.

14. Then ther icke bewisar sinom nästa barmhertighet, han öfwergifwer thens Alsmächtigas fruchtan.

15. Mjne bröder gå förachteliga fram om migh, såsom en bäck; såsom en ström fram om flyter.

16. Doch the som rädas för rijmfrostet; öfwer them warder fallandes sniö:

17. Then tijd heten twingar them, skola the försmächta; och när thet hett blifwer, skola the förgås vthaf sitt rum.

18. Theras wägh går afsides bort: the wandra ther intet wägat är, och förgås.

19. The see vppå Thema wägar; på rika Arabiens stigar achta the:

20. Men the skola komma på skam, tå thet är alrasäkrast; och skola skämma sigh, tå the ther vppå komne äro.

21. Ty J ären nu komne til migh; och medan J seen jämmer, fruchten J eder.

22. Hafwer jagh ock sagt: Bärer hijt, och skäncker migh af edro förmågo?

23. Och hielper migh vthu fiendans hand? och förlosser migh vthu tyranners händer?

24. Lärer migh, jagh wil tiga; och thet jagh icke weet, thet vnderwiser migh.

25. Hwij straffen J rättferdigt taal? Hwilken är ibland eder som thet straffa kan?

26. J sättien samman ord allenast til at straffa; och giören medh ordom ett förtwiflat modh.

27. J öfwerfallen en fattigan faderlösan; och rycken edar nästa vp medh rötter.

28. Doch medan J hafwen begynnat, seer vppå migh, om jagh warder beslagen medh någon lögn för eder.

29. Swarer hwad som rätt är; min swar skola wäl blifwa rätt.

30. Hwad gäller min tunga hafwer icke orätt; och min mun föregifwer icke ondt.

7. Capitel.

Job klagar än öfwer sin och alla menniskiors eländighet, och liknar them widh en strijd för några farligheter skul; och widh en dagakarl som längtar efter aftonen, v. 1. Klagar sigh för wärck skul hafwa ingen sömn; och om dagen längta efter aftonen, v. 3. Och at hans dagar flyga bort som en wäfspole, eller som ett wäder, v. 7. Begynner så dristeligen tala medh Gudh, hwarföre han så förwarar honom, medan han icke är ett haaf, eller en hwalsisk, then sådant behöfwer; önskarsigh wara död, och icke länger lefwa, v. 11. At Gudh wille taga bort hans mißgierning, och förkorta hans lifstijd, v. 14.

Måste icke menniskian altid wara i strijd på jordene; och hennes dagar äro såsom en dagakarls?

2. Såsom en dräng åstundar skuggan, och en dagakarl at hans arbete må wara vthe:

3. Så hafwer jagh wäl arbetat hela månaden fåfängt, och bedröfwada nätter äro migh många wordna.

4. När jagh lägger migh, säger jagh: När mån jagh skola vpstå? Och sedan räknar jagh när afton skal warda: ty jagh war hwarjom manne een styggelse in til mörkret.

5. Mitt kött är fult medh matk och mull alt omkring: min hudh är sammanskrynckt, och til intet worden.

6. Mine dagar äro snarare bortflogne än en wäfspole; och äro förledne vthan all förtöfwan.

7. Tänck vppå, at mitt lijf är ett wäder; och min ögon komma icke igen til at see thet goda.

8. Och intet lefwandes öga warder migh mera seendes: tin ögon see på migh, ther öfwer förgås jagh.

9. Molnet warder alt, och går bort; så ock then som faar neder i helwetet, han kommer icke vp igen;

10. Och besitter icke sitt huus igen, och hans rum blifwer öde.

11. Therföre wil jagh ock icke förmena minom mun: jagh wil tala i mins hiertas ångest, och wil vthsäija mins siäls bedröfwelse.

12. Är jagh ett haaf, eller en hwalfisk, at tu så förwarar migh?

13. Ty jagh tänckte, min säng skal trösta migh; mitt lägre skal lisa migh.

14. När jagh talar medh migh sielf, så förskräcker tu migh medh drömar, och giör migh förfärelse:

15. At min siäl önskar sigh wara hängd, och min been döden.

16. Jagh begärar intet meer lefwa: halt vp af migh; ty mine dagar äro fåfängelige.

17. Hwad är een menniskia, at tu achtar henne högt, och bekymrar tigh medh henne?

18. Tu hemsöker henne dagliga, och försöker henne altijd:

19. Hwij går tu icke ifrå migh, och släpper migh, så länge jagh vpswälger min spott?

20. Hafwer jagh syndat, hwad skal jagh giöra tigh, o tu menniskiors giömare? Hwij giorde tu migh, at jagh vppå tigh stöta skulle; och är migh sielfwom til tunga?

21. Och hwij förlåter tu migh icke mina mißgierning; och tager icke bort mina synd? Ty nu skal jagh läggia migh i mull; och när man om morgonen söker migh, är jagh tå intet til.

8. Capitel.

Nu kommer Bildad, then andra Jobs wän; wil ock bewisa at Job för sina synder plågad warder, efter Gudh är en rättferdig domare, v. 1. Om hans söner äro för theras synder omkomne, likwäl kan Job genom sin bootferdighet warda behållen, v. 4. Thet han af fädernes Historier bewiser, v. 8. Lärer sedan, at skrymtare förwisna som grääs, och theras hopp är ostadigt som dwärgsnät, v. 11. Och om the än rota sigh, skola the likwäl förgås, v. 15. Ty såsom Gudh icke förkastar the gudfruchtiga, så håller han icke sin hand öfwer the ogudachtiga; förmanar han honom therföre til bättring, at Gudh åter skal warda honom nådig, v. 20.

Tå swarade Bildad af Suah, och sade;

2. Huru länge wilt tu sådana tala, och låta tins muns taal hafwa ett sådant högmod?

3. Menar tu at Gudh dömer orätt? Eller then Alsmächtige skal wrida rätten?

4. Om tine söner hafwa syndat för honom, så hafwer han förkastat them för theras mißgierning skul:

5. Men om tu i tijd gifwer tigh in til Gudh, och beder then Alsmächtiga;

6. Och om tu äst reen och from, så warder han vpwakandes til tigh, och warder åter vprättandes boningen för tina rättferdighet skul:

7. Och ther tu tilförene hafwer haft litet, skal thet här efter ganska mycket förökas.

8. Ty fråga the slächter som i förtiden warit hafwa, och tag tigh före at fråga theras fäder:

9. Ty wij äre såsom i gåår komne, och wete intet: wårt lijf är en skugge på jordene;

10. The skola lära tigh, och säija tigh thet, och gifwa sitt taal före vthaf sitt hierta.

11. Jcke kan säfwet wäxa, vtan thet står i wätsko; eller grääs wäxa vthan watn.

12. Ellies medan thet än står i blomster, förr än thet afhugget warder, förtorckas thet, förr än man höö bärger.

13. Så går allom them som förgäta Gudh; och the skrymtares hopp warder förtappat:

14. Ty hans tröst blifwer om intet, och hans hopp såsom ett dwärgsnät.

15. Han förlåter sigh på sitt huus, och skal doch icke bestå: han skal hålla sigh ther in til, och doch icke beståndig blifwa.

16. Thet grönskas wäl förr än solen kommer; och qwistar wäxa vthi thes örtagård:

17. Thes sädh står tiock widh källor; och thes huus på stenar.

18. Men när han vpsluker honom af sitt rum, ställer han sigh emot honom, såsom han kände honom intet.

19. Sij, thetta är frögden i thes wäsende; och annor wäxa vp igen af stofftet.

20. Therföre, sij, at Gudh icke förkastar the goda, och icke vppehåller the ondas hand:

21. Til thes tin mun warder full medh löije, och tine läppar fulle medh frögd.

22. Men the som tigh hata, skola komma på skam, och the ogudachtigas boning skal icke blifwa beståndandes.

9. Capitel.

Job swarade Bildad, och bekänner wäl at menniskiones rättferdighet är intet räknandes emot Gudh: likwäl står han fast ther vppå, at han icke hafwer warit ogudachtig, eller förtient thessa plågor medh sina mißgierningar, v. 1. Vtan Gudh plågar honom, efter han är en Herre öfwer all creatur, i himmelen och på jordene; och hafwer macht til at giöra och låta i alt, efter sin egen wilja, och ingen kan stå honom emot, v. 4. Klagar ther öfwer at han icke blifwer bönhörd, v. 16. Kan emot Gudh intet vthrätta, som dräper then oskyldiga medh then skyldiga, v. 20. Liknar sina dagar medh en löpare; medh ett skep, och en örn, v. 25. Bekänner sigh wara skyldig för Gudh; men oskyldig til the mißgierningar hans wänner honom förwita, v. 27.

Job swarade, och sade:

2. Ja, jagh weet thet fullwäl, at så är, at een menniskia icke kan bestå rättferdig för Gudh:

3. Täckes honom träta medh honom, så kan han icke swara honom ett emot tusende.

4. Han är wijs och mächtig: hwem hafwer thet doch gått wäl af, som sigh hafwer satt emot honom?

5. Han försätter bergen för än the thet förnimma; hwilka han i sine wrede omkastar.

6. Han rörer jordena af sitt rum, så at hennes pelare bäfwa.

7. Han talar til solena, så går hon intet vp; och han försiglar stiernorna.

8. Han allena vthsträcker himmelen; och går på hafsens wågar.

9. Han giör karlawagnen (på himmelen) och orion; siustiernorna, och the stiernor söder vth.

10. Han giör mächtig ting, som man icke vthransaka kan; och vnder, ther vppå intet tahl är.

11. Sij, han går fram om migh, förr än jagh warder thet warse; och han förwandlar sigh, förr än jagh thet märcker.

12. Sij, om han går hasteliga bort, ho wil hämta honom igen? Ho wil säija til honom: Hwad giör tu?

13. Han är Gudh, hans wrede kan ingen stilla: vnder honom måste buga sigh the stolta herrar.

14. Huru skulle jagh tå swara honom, och finna några ord emot honom?

15. Om jagh än rått hafwer, så kan jagh doch likwäl intet swara honom; vtan måste i rättenom bedias före.

16. Och om jagh än åkallade honom, och han hörde migh; så troor jagh doch icke at han hörer mina röst.

17. Ty han faar öfwer migh medh storm; och giör migh såren mång vthan saak.

18. Han låter icke min anda wederqweckias; vtan giör migh full medh bedröfwelse.

19. Wil man macht, så är han för mächtig: wil man rätten, ho wil witna medh migh?

20. Om jagh säger, at jagh är rättferdig, så fördömer han migh doch: är jagh from, så giör han migh doch til ondan.

21. Är jagh än from, så tör min siäl doch intet hålla sigh ther widh: jagh begärer intet meer lefwa.

22. Thet är thet som jagh sagt hafwer: Han förgiör både then goda, och then ogudachtiga.

23. När han begynner til at slå, så dräper han strax; och begabbar the oskyldigas frestelse.

24. Men landet warder gifwit vnder thens ogudachtigas hand, at han vndertrycker thes domare: är thet icke så, huru skulle thet annars wara?

25. Mjne dagar hafwa warit snarare än en löpare; the hafwa flydt, och hafwa intet godt sedt:

26. The äro förgångne såsom starck skep; såsom en örn flyger til maten.

27. När jagh täncker: Jagh wil glöma bort min klagan; jagh wil förwandla mitt ansichte, och wederqweckia migh:

28. Så fruchtar jagh migh för all min sweda, wetandes at tu icke låter migh wara oskyldig.

29. Är jagh nu ogudachtig, hwij hafwer jagh tå sådana onyttiga wedermödo?

30. Om jagh än twådde migh i sniö; och giorde mina händer rena i källo:

31. Så doppar tu migh doch i träck; och min kläder warda migh illa ståndande.

32. Ty han är icke min like, them jagh swara kunde, at wij måtte både komma för rätten.

33. Thet är ingen som oß åthskiljer; som sätter sina hand emellan oß båda.

34. Han tage sitt rijs ifrå migh, och läte sin förskräckelse komma ifrå migh:

35. At jagh må tala, och icke meer torf fruchta för honom: ty jagh weet migh oskyldig.

10. Capitel.

Job kommer widare, och giör een bitterlig klagan öfwer sin jämmer och eländighet, och säger sigh icke weta orsaken ther til, medan han icke hafwer warit ogudachtig, och the froma altid behaga Gudi, v. 1. Hoppas likwäl at Gudh skal tänckia på honom, sigh, som hans egna händer giordt hafwa, v. 8. Klagar, at han af Gudi warder jagad och plågad såsom af ett leijon, v. 14. Önskar therföre at han aldrig hade warit född til werldena, v. 18. Beder om någon liten wederqweckelse, förr än han döör, v. 20.

Mjn siäl grufwar sigh för mitt lijf: min klagan wil jagh låta fara fort, och tala i mine siäls bedröfwelse:

2. Och säija til Gudh: Fördöm migh icke; lät migh få weta hwarföre tu träter medh migh.

3. Hafwer tu ther lust til, at tu brukar öfwerwåld? Och förkastar migh, hwilken tina händer giordt hafwa? Och låter the ogudachtigas anslag komma til ähro?

4. Hafwer tu ock tå kötzlig ögon? Eller seer tu såsom een menniskia seer?

5. Eller är tin tijd såsom eens menniskios tijd? Eller tin åhr såsom ens mans åhr?

6. At tu frågar efter mina orättferdighet, och vpsöker mina synd?

7. Äntå tu wetst at jagh icke är ogudachtig; äntå thet är ingen som kan frija ifrå tine hand.

8. Tjna händer hafwa fliteliga giordt migh, och allansamman beredt migh; och tu nedsäncker migh så aldeles.

9. Tänck doch vppå, at tu hafwer giordt migh af leer, och skal åter låta migh komma til jord igen.

10. Hafwer tu icke molkat migh såsom miölk; och låtit migh ystas såsom ost?

11. Tu hafwer klädt migh vthi hudh och kött; medh been och senor hafwer tu sammanfogat migh.

12. Lijf och wälgierning hafwer tu giordt migh; och titt vpseende bewarar min anda.

13. Och äntå at tu fördöljer sådana i titt hierta; så weet jagh doch likwäl, at tu kommer thet ihogh.

14. Om jagh syndar, så märcker tu thet strax; och låter mina mißgierning icke wara ostraffad.

15. Är jagh ogudachtig, så är migh wee: är jagh rättferdig, så tör jagh likwäl icke vplyfta mitt hufwud; som then ther full är medh förachtelse, och seer mina eländhet:

16. Och såsom ett vprest leijon jagar tu migh; och handlar åter grufweliga medh migh.

17. Tu förnyar tin witne emot migh; och giör tina wrede mycken öfwer migh: migh plågar thet ena öfwer thet andra.

18. Hwij hafwer tu låtit migh komma vthaf moderlifwet? Ach! at jagh doch hade warit förgiord, at intet öga hade sedt migh.

19. Så wore jagh såsom then ther intet hafwer warit til; buren ifrå moderlifwet til grafwena.

20. Wil tå icke mitt korta lijf hafwa en ända? Wil tu icke låta af migh, at jagh något litet måtte wederqweckias?

21. Förr än jagh går bort, och kommer intet igen, nemliga, i mörkrens och töknones land:

22. Thet ett land är, hwilkes lius är tiocka mörkret; och ther som ingen skickelighet är; ther skenet är såsom een tökna.

11. Capitel.

Nu kommer Zophar, then tredie Jobs wän, och är i samma mening medh the andra, at Job hade intet så blifwet slagen af Gudi, hwar han hade warit from och gudfruchtig, efter som han mente sigh wara, v. 1. Vtan hade wäl mera ondt förtient, v. 6. Förmanar, at han icke vnderstår sigh at ransaka Gudz wijshet, hwilken är högre, diupare, längre och bredare än the högste och nedrigaste, v. 7. Tå han straffar, kan honom ingen förhindra, v. 10. Ty han weet menniskiones ogudachtighet, v. 11. Sedan råder han honom til een rättsinnig bättring, v. 13. Så skal hans wälfärd lysa såsom en middag, v. 17. Men the ogudachtigas hopp är fåfängt, v. 20.

Tå swarade Zophar af Naema, och sade:

2. När en hafwer länge talat, måste han ock icke höra? Eller skal en sqwalrare altid hafwa rätt?

3. Maste man tiga för tigh allena, at tu försmäder, och ingen skal genhöfta tigh?

4. Tu säger: Min lärdom är reen; och klar är jagh för tin ögon.

5. Ach! at Gudh talade medh tigh, och vpläte sina läppar;

6. Och tedde tigh hwad han ännu hemliga weet, ty han hade ännu wäl meer medh tigh; på thet at tu måtte weta, at han icke täncker på alla tina synder.

7. Menar tu at tu wetst så mycket som Gudh weet? Och wil altså fulkomliga råkat, såsom then Alsmächtige?

8. Han är högre än himmelen; hwad wilt tu giöra? Diupare än helwetet; huru kant tu kännan?

9. Längre än jorden; och bredare än hafwet.

10. Om han all ting omwände eller fördolde, eller kastade them i en hoop, ho wil förmena honom thet?

11. Han känner the fåfängeliga män, och seer odygdena; och skulle han icke förståt?

12. En fåfängelig man högmodas; och een född menniskia wil wara såsom en vng wildåsne.

13. Hade tu stält titt hierta (til Gudh); och vpräckt tina händer til honom;

14. Hade tu långt ifrå tigh bortkastat mißgierningena som är i tin hand, at ingen orätt hade bodt i tine hyddo:

15. Så måtte tu vplyft titt ansichte vthan last; och worde fast ståndandes, och intet fruchtandes.

16. Så worde tu ock förgätandes vselhetena; och såsom thet watnet som framlupet är, komme tu thet icke ihogh:

17. Och tin lifstijd worde vpgångandes såsom en middag; och worde skinandes såsom en morgon:

18. Och tu måtte förtrösta tigh, at hopp wore på färde; och worde medh rolighet kommandes i grafwena.

19. Och tu skulle läggia tigh, och ingen skulle rädda tigh; och månge skulle knechta tigh.

20. Men the ogudachtigas ögon skola försmächta; och skola icke vndkomma kunna: ty theras hopp skal fela theras siäl.

12. Capitel.

Job swarar Zophar, beklagar sigh at the så begabba honom, v. 1. Sedan bekänner han at Gudh är alsmächtig, efter han all ting hafwer skapat, och vppehåller; och förmå giöra ther medh hwad han wil, v. 7. Ty vthi hans händer är alla menniskiors ande, v. 9. Hoos honom allena är wijshet och macht, v. 12. Som förer the kloka såsom ett roof, och giör domarena galna, v. 16. Vthgiuter förachtelse på Förstarna, v. 22. Han giör somliga til stort folck, och giör them åter til intet, v. 23. Förwänder hiertat i öfwerstarna för folcket, v. 24.

Tå swarade Job, och sade:

2. Ja, J ären rätte männerna; medh eder blifwer wijsheten död.

3. Jagh hafwer så wäl ett hierta som J; och är icke ringare än J: och ho är then som sådana icke weet?

4. Then som af sin nästa begabbad warder, han må åkalla Gudh, han warder honom hörandes: then rättferdige och frome måste warda begabbad:

5. Och är them rikom såsom een lampa, förachtad i theras hierta; doch tilredd, at the skola ther vppå stöta fötterna.

6. Röfwarenas hyddor hafwa nogh, och the rasa dristeliga emot Gudh; äntå at Gudh hafwer gifwit them thet i theras händer.

7. Fråga doch diuren, the skola lärat tigh: och foglarna vnder himmelen, the skola säijat tigh:

8. Eller tala medh jordene, och hon skal lärat tigh; och fiskarna i hafwet skola förkunnat tigh.

9. Ho är then som alt sådant icke weet, at HERRANS hand hafwer thet giordt?

10. At i hans hand är alles thes siäl som lefwandes är, och alla menniskiors kötz ande?

11. Pröfwar icke örat talet; och munnen smakar maten?

12. Ja, när fäderna är wijshet; och förstånd när the gamla.

13. När honom är wijshet och macht, rådh och förstånd.

14. Sij, när han bryter neder, så hielper intet byggia; när han någon innelycker, så kan ingen vthsläppa.

15. Sij, när han förhåller watnet, så torckas alt, och när han släpper thet löst, så omstörter thet landet.

16. Han är starck, och går thet igenom: hans är then som willo faar; så ock then som förförer.

17. Han förer the kloka såsom ett roof; och giör domarena galna.

18. Han förlossar vthu Konungars twång; och binder medh ett bälte theras länder.

19. Presterna förer han såsom ett roof; och the fasta låter han fela.

20. Han bortwänder the sanferdigas läppar; och the gamlas seder tager han bort.

21. Han vthgiuter förachtelse på Förstarna; och giör the mächtigas förbund löst.

22. Han öpnar the mörka grund; och förer mörkret vth i liuset.

23. Han giör somliga til stort folck; och giör them åter til intet: han vthsprider ett folck; och fördrifwer thet åter.

24. Han förwänder hiertat i öfwerstarna för folcket i landena; och låter them fara wille i willmarkene, ther ingen wägh är:

25. At the famla i mörkret vthan lius; och förwillar them såsom the druckna.

13. Capitel.

Job förlägger än ytterligare theras taal, och beskyller them, at the äro onyttige tröstare, som icke kunna besinna at Gudh vnderligen låter them fromom i thetta lifwet gå illa; och them ogudachtigom wäl, v. 1. Eller wiljen J (säger han) förswara Gudh medh orätt? v. 7. Sedan klagar han öfwer sin stora plågo: men han tröstar sigh ther emot, at han skal warda salig, och icke förkastad, v. 13. Och så wänder han sigh til Gudh medh en innerlig böön, at han wille borttaga korßet, och icke så grymmeligen handla medh sigh, som är lika som ett flygande löf, och ett tort halmstrå, v. 20. Beder ock at Gudh wille honom förlåta, hwad han i vngdomen syndat hafwer, v. 23.

Sjj, alt thetta hafwer mitt öga sedt; och mitt öra hördt, och hafwer thet förstådt.

2. Thet J weten, thet weet jagh ock; och är intet ringare än J:

3. Doch wil jagh tala om then Alsmächtiga; och hafwer wilja til at träta medh Gudh.

4. Ty J vthtyden thet falskeliga; och ären alle onyttige läkiare.

5. Ach! at J kunden tiga, så worden J wise.

6. Hörer doch mitt straff, och achter på sakena ther jagh talar om.

7. Wiljen J förswara Gudh medh orätt? Och för honom bruka swek?

8. Wiljen J ansee hans person? Wiljen J gifwa eder i förswar för Gudh?

9. Skal thet ock blifwa eder wäl gångandes, tå han skal döma eder? Menen J at J skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena menniskio?

10. Han warder eder straffandes, om J hemliga anseen personen.

11. Mån han icke förskräckia eder när han kommer fram? Och hans fruchtan warder fallandes öfwer eder.

12. Edor åminnelse warder liknad widh asko; och edra rygger skola wara såsom en leerhop.

13. Tjger för migh, at jagh må tala; thet skal icke fela för migh.

14. Hwij skal jagh bita mitt kött medh mina tänder, och sättia mina siäl i mina händer?

15. Sij, han warder migh doch dräpandes, och jagh kan icke afbidat: doch wil jagh straffa mina wägar för honom.

16. Han blifwer ju min hälsa: ty ingen skrymtare kommer för honom.

17. Hörer mitt taal, och min vthtydelse för edor öron.

18. Sij, jagh hafwer allaredo sagt domen af: jagh weet at jagh warder rättferdig.

19. Ho är then som wil gå til rätta medh migh? Men nu måste jagh tiga, och förgås.

20. Twäggiahanda giör migh icke; så wil jagh icke giöma migh bort för tigh.

21. Lät tina hand wara långt ifrå migh; och tin förskräckelse förskräcke migh icke.

22. Kalla migh, och jagh wil swara tigh; eller jagh wil tala, och swara tu migh.

23. Huru många äro mina mißgierningar och synder? Lät migh få weta min öfwerträdelse och synder.

24. Hwij fördöljer tu titt ansichte, och håller migh för tin fienda?

25. Wilt tu så hård wara emot ett flygande löf? Och förfölja ett tort halmstrå?

26. Ty tu tilskrifwer migh bedröfwelse, och wilt förderfwa migh för mins vngdoms synder skul.

27. Tu hafwer satt min foot i en stock, och gifwer acht på alla mina stigar; och seer på all min footspor:

28. Jagh som doch förgås som ett rutit aas; och som ett kläde, thet ätit warder af maal.

14. Capitel.

Här klagar Job sorgeligen öfwer menniskiones korta lifstijd; liknar honom widh ett blomster, och en skugga; och säger honom hafwa sitt wissa måhl, ther öfwer han intet gå kan, v. 1. Ett afhugget trä wäxer vp igen; men en död menniskia kommer intet igen, så länge himmelen warar, v. 7. Önskar at Gudh wille fördölja honom, som är hans händers werck, til thes han förlåter honom alla synder, och försiglar them i een knippo, v. 13. Ty såsom berget förfaller, så förgås ock menniskian, hwilken är eländig medan hon lefwer: men tå hon död är, weet hon platt intet om sina efterkommandes lägenhet, v. 18.

Menniskian af qwinno född, lefwer en liten tijd, och är full medh orolighet:

2. Wäxer vp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifwer icke.

3. Och öfwer en sådana vplåter tu tin ögon, och drager migh för tigh i rätten.

4. Ho wil finna en renan när them, ther ingen reen är?

5. Han hafwer sin förelagda tijd; hans månaders tahl är när tigh: tu hafwer satt honom ett måhl före, ther vthöfwer warder han icke gångandes.

6. Gack ifrå honom, at han må hwilas, så länge hans tijd kommer, then han såsom en dagakarl bidar efter.

7. Ett trä hafwer hopp, om thet än är afhugget, at thet skal åter förwandla sigh; och thes teelningar wända icke igen.

8. Ändoch thes root föråldras i jordene, och stubben döör i mullene:

9. Så grönskas han doch åter af watnsens lucht, och wäxer lika som han plantad wore.

10. Men hwar är een menniskia tå hon död, förgången, och borto är?

11. Såsom ett watn löper vthur en siö; och såsom en bäck vthlöper, och förtorckas:

12. Så är een menniskia tå hon lägges nedh, och warder intet vpståndandes, och warder intet vpwaknandes, så länge himmelen warar, och warder icke vpwäckt af sinom sömn.

13. Ach! at tu förholde migh i helwete, och fördolde migh, så länge tin wrede afgår, och satte migh ett måhl, at tu wille tänckia vppå migh.

14. Menar tu at een död menniskia skal åter lefwa igen? Jagh förbidar dagliga medan jagh strider, til thes min förwandling kommer:

15. At tu wille kalla migh, och jagh måtte swara tigh; och tu wille icke förkasta titt handawerck:

16. Ty tu hafwer allaredo taldt min treen: men achta doch icke vppå mina synd.

17. Min öfwerträdelse hafwer tu förseglat vthi ett knippe, och sammanfattat mina mißgierning.

18. Förfaller doch ett berg, och förgås; och een klippa går af sitt rum.

19. Watnet skiöl stenarna bort; och floden förer jordena bort: men menniskiones hopp är förlorat.

20. Ty tu stöter henne platt omkull, så at hon förgås: tu förwandlar hennes wäsende, och läter henne fara.

21. Äro hennes barn i ähro, thet weet hon icke; eller om the äro förachtelige, thet förnimmer hon intet.

22. Medan hon är i kötena, måste hon hafwa sweda; och medan hennes siäl är än när henne, måste hon lida wedermödo.

15. Capitel.

Eliphas, then förste Jobs wän, kommer här på nytt igen, och straffar Job, at han så stolt och högmodigt talar, v. 1. Ty hwar tu wore vthan synd (som han menar) så wore tu bättre än andra menniskior, v. 3. Ty alle menniskior äro orene, ja, ibland hans heliga är ingen ostraffelig; huru mycket mera menniskian, som är stygg och ond, och dricker orättferdighetena såsom watn, v. 14. Och besluter så, at Gudh allenast ogudachtiga och skrymtare således plågar: och efter Job sådant händt är, lärer hans olycka honom, at han ondt förskyldt hafwer, v. 17.

Tå swarade Eliphas af Thema, och sade:

2. Skal en wijs man tala så i wädret, och vpfylla sin buuk medh wäder?

3. Tu straffar medh onyttigom ordom; och titt taal kommer intet til gagns.

4. Tu hafwer bortkastat räddhogan; och talar förachteliga för Gudi:

5. Ty så lärer tin ondska tin mun; och tu hafwer vthwaldt ena skalka tungo.

6. Tin mun skal fördöma tigh, och icke jagh: tina läppar skola swara tigh.

7. Äst tu then första menniskia som född är? Äst tu för all berg aflader?

8. Hafwer tu hördt Gudz hemliga rådh? Och är sielfwe wijsdomen ringare än tu?

9. Hwad wetst tu, thet wij icke wete? Hwad förstår tu, thet som icke är när oß?

10. Gråhärotte och gamle äro när oß, som länger hafwa lefwat än tine fäder.

11. Skulle Gudz hugswalelse så ringa achtas för tigh? Men tu hafwer något hemligit stycke när tigh.

12. Hwad tager titt hierta före? Hwij seer tu så stolt vth?

13. Hwij sätter titt sinne sigh emot Gudh, at tu låter sådana ord gå af tinom mun?

14. Hwad är een menniskia, at hon skulle wara reen; och at han skulle wara rättferdig, som af qwinno född är?

15. Sij, ibland hans helga är ingen ostraffelig; och himlarna äro icke rene för honom.

16. Huru mycket meer menniskian, som är stygg och ond; then ther orättferdighetena dricker såsom watn?

17. Jagh wil wisa tigh thet, hör migh; jagh wil förtälja tigh hwad jagh sedt hafwer:

18. Hwad the wise sagt hafwa, och för theras fäder icke hafwer fördolt warit:

19. Hwilkom allena landet gifwit är, så at ingen främmande må gå ibland them.

20. En ogudachtig bäfwar i alla sina lifsdagar; och enom tyran är hans åhratal fördoldt.

21. Hwad han hörer thet förskräcker honom; och äntå at frijd är, så hafwer han doch then sorg, at han skal förderfwas.

22. Han troor icke, at han skal kunna vndfly olyckona; och förmodar sigh altid swärdet.

23. När han faar vth hijt och tijt efter sin näring, så tycker honom at hans olyckos tijd är förhandene.

24. Ångest och nödh förskräckia honom; och slå honom nedh, såsom en Konung medh enom häär:

25. Ty han hafwer vthsträckt sina hand emot Gudh; och emot then Alsmächtiga förstärckt sigh.

26. Han löper medh hufwudet emot honom; och står halsstyf emot honom.

27. Han hafwer vphäfwet sigh emot honom; och satt sigh hårdt emot honom.

28. Men han skal boo i nederslagna städer, ther inga huus äro; vtan liggia i enom hoop.

29. Han skal icke warda rijk, och hans godz skal icke förökas; och skal icke vthspridas i landena.

30. Han skal icke vndfly olycko: eldslogen skal förtorka hans grenar; och skal warda borttagen af hans muns anda.

31. Han är så bedragen, at han icke troor, at thet skal warda wärre medh honom.

32. Han får en ända, när honom obeqwämt är; och hans green skal icke grönskas.

33. Han warder afhämtad såsom een omogen drufwa af wijnträd; och såsom ett oljoträ bortfäller sitt blomster.

34. Ty the skrymtares församling skal blifwa ensam; och elden skal förtära hans huus som gåfwor tager.

35. Han aflar olycko, och föder wedermödo; och theras buuk bär list fram.

16. Capitel.

Job swarar, och beskyller sina wänner för arma hugswalare, at the vthan grund altid förebära thet samma, ther han tå altid hafwer dekändt sina synder, och bedit om syndernas förlåtelse, v. 1. Begynner åter en ny klagan öfwer sin stora jämmer och sweda; och i synnerhet, at sedan Gudz hand hafwer kommet widh honom, hafwa hans wänner förökat hans eländighet, medh sitt tröstlösa taal, v. 7. Men han tröstar sigh åter igen medh ett godt samwet, v. 17. Och tager Gudh til ett witne, at han oskyldig är, v. 19.

Job swarade, och sade:

2. Jagh hafwer sådana ofta hördt: J ären alle arme hugswalare.

3. När wilja doch thesse lösa ord hafwa en ända? Eller hwad fattas tigh, at tu så swarar?

4. Jagh kunde ock wäl tala såsom J: jagh wille at edor siäl wore i mine siäls stadh; jagh wille ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufwud öfwer eder.

5. Jagh wille styrckia eder medh munnen; och tala af sinnet medh mina läppar.

6. Men om jagh än talar, så skonar min swede migh doch intet; låter jagh ock blifwat, så går han doch intet ifrå migh.

7. Men nu giör han migh wedermödo; och förstörer all min ledamot.

8. Han hafwer migh giordt skrynkiottan; och witnar emot migh: och min motståndare häfwer sigh vp emot migh, och swarar emot migh:

9. Hans wrede sliter migh; och then som är migh wredh, biter samman tänderna öfwer migh: min motståndare seer hwast medh sin ögon på migh.

10. The gapa medh sin mun emot migh, och hafwa hånliga slagit migh widh mitt kinbeen: the hafwa tilhopa släckt sin harm på migh.

11. Gudh hafwer öfwergifwit migh them orättferdiga; och låtit migh komma i the ogudachtigas händer.

12. Jagh war rijk; men han hafwer migh giordt til intet: han hafwer taget migh widh halsen, och sönderslitit migh; och vpsatt migh sigh til ett måhl.

13. Han hafwer kringhwärft migh medh sina skyttor: han hafwer sargat mina niurar, och intet skonat; han hafwer vthgutit min galla på jordena.

14. Han hafwer giordt migh ett sår öfwer thet andra: han hafwer öfwerfallet migh såsom en kämpe.

15. Jagh hafwer sömat en säck på mina hudh; och hafwer lagt mitt horn i mull.

16. Mitt ansichte är swullet af grååt; och min ögnalock äro worden mörk:

17. Ändoch at ingen orättferdighet är i mine hand; och min böön är reen.

18. Ach jord öfwertäck icke mitt blodh; och mitt roop hafwe intet rum.

19. Och sij nu, mitt witne är i himmelen; och then migh känner är i högdene.

20. Mine wänner äro mine begabbare: men mitt öga fäller tårar til Gudh.

21. Om en man kunde gå til rätta medh Gudh, såsom menniskiors barn medh sin nästa.

22. Men the förelagda åhr äro komne; och jagh går then wägen bort, then jagh aldrig igen kommer.

17. Capitel.

Job faar ännu fort, och begråter sin jämmer; och ther hoos beropar sigh på sin oskyldighet, v. 1. Klagar öfwer sina motståndares oförstånd, och hotar them medh straff, v. 4. Begynner så först, såsom then ther i stoor ångest är, knorra emot Gudh, at han hafwer satt honom til ett ordspråk ibland folcket: så at the rättferdige skola warda häpne, när the see en oskyldig man så swårliga plågas, v. 6. Sedan tröstar han sigh af Gudz hielp, och wänder sigh til sina motståndare, och beskyllar them för theras dårskap, at the så oförståndeliga döma om hans eländighet, v. 9. Then så stoor är, at han ingen förloßning ther ifrå wänter, vtan allena döden och grafwen, v. 11.

Mjn ande är swagh, och mine dagar äro afkortade, och grafwen är förhandene.

2. Jngen är bedragen af migh; likwäl måste mitt öga therföre blifwa i bedröfwelse.

3. Om tu än wille hafwa borgan af migh; ho wille låfwa för migh?

4. Förstånd hafwer tu för theras hierta fördoldt; therföre skalt tu icke vphöija them.

5. Han rosar fast bytet för sinom wännom: men hans barnas ögon skola försmächta.

6. Han hafwer satt migh til ett ordspråk ibland folck; och jagh måste wara ett vnder ibland them.

7. Mitt ansichte är mörkt wordet för sorg skul; och all min ledamot äro såsom en skugge.

8. Öfwer thetta warda the rättferdige häpne; och the oskyldige warda sättiande sigh emot skrymtarena.

9. Then rättferdige warder behållandes sin wägh; och then som rena händer hafwer, warder starck blifwandes.

10. Nu wäl, wänder eder alle hijt, och kommer: jagh warder doch icke finnandes någon wisan ibland eder.

11. Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hierta besatt hafwa:

12. Och hafwa giordt dagh af nattene, och af dagenom natt.

13. Om än jagh fast länge bidde, så är doch helwetet mitt huus; och min säng är i mörkrena vpgiord.

14. Förgängelsen kallade jagh min fader; och matkarna mina moder, och mina syster.

15. Efter hwad skal jagh bida? Och ho achtar mitt hopp?

16. Neder i helwete warder thet farandes; och warder medh migh liggiandes i mullene.

18. Capitel.

Bjldad, then andre Jobs wän, kommer igen medh sitt taal, och wil bewisa, at Job hafwer warit ogudachtig, och förtient thenna plågan, medan Gudz hand så grymmeligen hafwer hämnat sigh på honom. Och straffar honom först, at han theras rådh intet wil lyda, v. 1. Sedan förtäljer han, huruledes then ogudachtige hafwer ingen beständig lycko här på jordene; vtan Gudh skal hemsökia honom medh åthskilliga plågor, v. 5. Så at hans tabernakel skal warda öde, v. 14. Och han skal döö vthan efterkommande, v. 19. Så at om honom medh förvndrande skal säijas: Thetta är thens boning, som Gudh förachtade, v. 21.

Tå swarade Bildad af Suah, och sade:

2. När wiljen J giöra en ända på at tala? Achter doch til; sedan wilje wij tala.

3. Hwij warde wij achtade (för tigh) såsom oskiälig diur; och äro så orene för edor ögon?

4. Wilt tu brista för hädskhet skul? Menar tu at för tina skul skal jorden öfwergifwen warda, och hälleberget vthaf sitt rum försatt warda?

5. Och skal thens ogudachtigas lius vthslockna; och gnistan af hans eld skal intet lysa.

6. Liuset i hans hyddo skal warda til mörker; och hans lychta öfwer honom skal vthsläckt warda.

7. Hans håfwors tilgångar skola warda trånga; och hans anslag skal fela honom:

8. Ty han är medh sina fötter förd i snarona; och wandrar i nätet.

9. Een snara skal hålla hans hääl; och the torstige skola få fatt på honom.

10. Hans snara är lagd på jordena; och hans gillre på hans stigh.

11. På alla sidor skola hastig förfärelse förskräckia honom, så at han icke skal weta hwart vth han skal.

12. Hunger skal blifwa hans håfwor; och vselhet skal blifwa honom tilredd, och hängia widh honom.

13. Hans huds starckhet skal förtärd warda; och hans starckhet skal dödsens förste förtära.

14. Hans tröst skal vthrotas vthu hans hyddo; och the skola drifwa honom til förskräckelsens Konung.

15. Vthi hans hyddo skal intet blifwa: öfwer hans palats skal swafwel strödt warda.

16. Nedan til skola hans rötter förtorkas; och ofwan vppå afskäras hans sädh.

17. Hans åminnelse skal förgås i landena; och skal intet namn hafwa på gatone.

18. Han skal fördrifwen warda ifrå liusena i mörkret; och af jordene bortkastad warda.

19. Han skal ingen barn hafwa, och ingen barnabarn i sitt folck: honom skal ingen qwar blifwa i hans slächt.

20. The som efter honom komma, skola gifwa sigh öfwer hans dagh: och them som för honom äro, skal fruchtan vppå komma.

21. Thetta är thens orättferdigas boning; och thetta är rumet til honom, som intet weet af Gudi.

19. Capitel.

Job klagar öfwer sina wänner, at the medh sitt högfärdiga taal, giöra hans eländighet ännu större, v. 1. Sedan begiärar han, at the wille märckia thet Gudh giör honom orätt, v. 6. Tå han beder, hörer han honom intet; och vthi sin grymhet, håller honom för sin fienda, v. 7. Hafwer giordt honom så förachtad, at hans nästa vndraga sigh för honom; hans tienare förachtan, och hans hustru och barn styggias widh honom, v. 13. Ropar at the wille förbarma sigh öfwer honom, v. 21. Giör sedan een härlig prophetia om the dödas vpståndelse, och thet ewiga lifwet; ther medh han sigh vthi sin eländighet tröstar, v. 23. Warnar så sina wänner för fall, v. 27.

Job swarade, och sade:

2. Hwij plågen J doch mina siäl; och döfwen migh neder medh ordom?

3. J hafwen nu i tijo gångor hädat migh; och J skämmen eder intet, at J så vmdrifwen migh.

4. Faar jagh will, så faar jagh migh will.

5. Men J vphäfwen eder sannerliga emot migh; och straffen migh til min smälek.

6. Märcker doch en gång, at Gudh giör migh orätt; och hafwer inwefwat migh vthi sin garn.

7. Sij, om jagh än ropar öfwer öfwerwåld, så warder jagh doch intet hörd: jagh ropar, och här är ingen rätt.

8. Han hafwer igentäpt min wägh, at jagh icke kan gå ther fram; och hafwer satt mörker vppå min stijg.

9. Han hafwer vthuklädt migh mina ähro; och tagit cronona vthaf mitt hufwud.

10. Han hafwer sönderbråkat migh alt omkring, och läter migh gå; och hafwer vpryckt mitt hopp såsom ett trä.

11. Hans wrede hafwer förgrymmat sigh öfwer migh; och han håller migh för sin fienda.

12. Hans krigsmän äro tillika komne, och hafwa lagt sin wägh öfwer migh; och hafwa lägrat sigh alt omkring mina hyddo.

13. Han hafwer låtit komma mina bröder långt ifrå migh; och mine kände wänner äro migh främmande wordne.

14. Mine näste hafwa vndragit sigh; och mine wänner hafwa förgätit migh.

15. Mitt huusfolck, och mina tienstaqwinnor hålla migh för främmande: jagh är worden okänd för theras ögon.

16. Jagh ropade min tienare, och han swarade migh intet: jagh måste bedia honom medh min egen mun.

17. Min hustru stygges widh min anda: jagh måste knechta mins lifs barn.

18. Förachta ock så migh the vnge barn; om jagh vpreser migh, så tala the emot migh.

19. Alle mine trogne wänner hafwa styggelse widh migh; och the jagh kär hade, hafwa wändt sigh emot migh.

20. Min been loda widh mina hudh och kött: jagh kan medh hudene icke skyla mina tänder.

21. Förb armer eder öfwer migh; förbarmer eder öfwer migh, ju J mine wänner: ty Gudz hand hafwer kommet widh migh.

22. Hwij förföljen J migh så wäl som Gudh; och kunnen af mitt kött icke mätte warda?

23. Ach! at mitt taal måtte skrifwit warda; ach! at thet måtte vthi een book satt warda;

24. Medh en jernstyl ingrafwet vthi bly; och til een ewig åminnelse hugget i steen:

25. Jagh weet at min Förlossare lefwer; och han skal på sidstone vpwäckia migh af jordene:

26. Och jagh skal sedan medh thesso mine hudh omklädd warda; och skal i mitt kött få see Gudh.

27. Honom skal jagh migh see; och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine niurar äro vptärde vthi mino sköte:

28. Ty J säijen: Huru skole wij förfölja honom; och finna een saak emot honom?

29. Fruchter eder för swärdet: förty, swärdet är een hämnd öfwer mißgierningar; på thet J weta mågen, at nepst är til.

20. Capitel.

Zophar, then tredie Joos wän, kommer ock igen, och wil sina stalbröders rådh och mening förswara: at hwar Job icke hade warit ogudachtig, hade hans lycka och medgång intet så snart fått en ända, v. 1. Ty skrymtare, säger han, om the än woxo vp i himmelen, skola the likwäl snarliga förgås, v. 6. Theras barn skola förskingras, v. 10. Theras ägodelar som medh sweek sammandragne äro, skola komma vthi främmande händer, v. 12. The skola arbeta, och intet nyttiat, v. 18. Och skola fly för eld och swärd, v. 23. Himmel och jord skal vppenbara theras ondsko, v. 27.

Tå swarade Zophar af Naema, och sade:

2. Ther vppå måste jagh swara, och kan icke bida:

3. Och wil gierna höra ho migh thet straffa och lasta skal: ty mins förståndz ande skal swara för migh.

4. Wetst tu icke at altid så tilgånget är; ifrå then tiden menniskiorna på jordene warit hafwa:

5. At the ogudachtigas berömmelse står icke länge; och skrymtares glädie warar ett ögnableck?

6. Om hans högd än räckte vp i himmelen, och hans hufwud komme in til skyyn:

7. Så måste han doch på sidstone förgås såsom träck; så at the som see vppå honom, skola säija: Hwar är han?

8. Såsom en dröm förgår, så skal han eij heller funnen warda; och såsom een syyn then om nattena förswinner.

9. Thet öga som honom sedt hafwer, thet seer honom intet meer; och hans rum skal icke meer see honom.

10. Hans barn skola tiggia gå, och hans hand skal gifwa honom wedermödo til löna.

11. Hans been skola omgälla hans vngdoms synder; och skola läggia sigh i jordene medh honom.

12. Om än ondskan smakar honom wäl vthi hans mun; skal hon doch fela honom på hans tungo:

13. Hon skal warda förhållen, och icke tillåten; och skal warda honom förtagen i hans hals.

14. Hans maat skal förwända sigh i hans buuk vthi ormagalla.

15. The ägodelar som han vpswulget hafwer, måste han åter vthspy; och Gudh skal drifwa them vthu hans buuk.

16. Han skal suga huggormagalla; och ormatunga skal dräpa honom.

17. Han skal icke få see the strömar eller watubäcker, som medh hannog och smör flyta.

18. Han skal arbeta, och intet nyttiat; och hans ägodelar skola warda annars mans, så at han icke skal hafwa hugnad vthaf them.

19. Förty, han hafwer vndertryckt, och förlåtet then fattiga: han hafwer rifwit til sigh huus, the han intet bygdt hafwer:

20. Ty hans buuk kunde icke full warda; och skal icke igenom sina kosteliga ägodelar vndkomma.

21. Af hans maat skal intet qwart wara; therföre skola hans goda dagar intet warachtige blifwa.

22. Om han än öfwerflödar, och hafwer nogh, skal honom doch likwäl ångest skee: alla händers möda skal öfwer honom komma.

23. Hans buuk skal honom en gång full warda; och han skal sända sina wredes grymhet öfwer honom: han skal öfwer honom regna låta sina strijd.

24. Han skal fly för jernharnesk; och kopparbogen skal förjaga honom.

25. Ett draget swärd skal gå igenom honom; och swärdz blänckiande, som honom skal bittert warda, skal medh förskräckelse gå öfwer honom.

26. Jntet mörker är som honom skyla må: en eld skal förtära honom, then intet vpbläst är: och then som qwar blifwer i hans hyddo, honom skal illa gå.

27. Himmelen skal vppenbara hans ondsko; och jorden skal sättia sigh vp emot honom.

28. Hans sädh i hans huse skal bortförd warda, förspild vthi hans wredes dagh.

29. Thetta är een ogudachtigs menniskios löön när Gudi, och hans ordz arf när Gudi.

21. Capitel.

Job bewisar twärt emot, at Zophars taal och mening är falsk, v. 1. Ty Gudh låter ock them ogudachtigom wäl gå här i werldene; wäxa til i ägodelar, hafwa många barn; och Gudz rijs är fierran ifrå them, v. 5. Men theras lychta skal snarliga vthsläckt warda, och the skola förskingras såsom strå och agnar för wädret, v. 16. Ja, the lyckosamme döö, så wäl som the ther qwäljas medh olycko, v. 22. Men thet wil Job säija, kunnen J icke besinna, at the ogudachtigas straff är icke timeligit, vtan blifwer them förwarat til domsens och wredenes dagh, v. 27.

Job swarade, och sade:

2. Hörer doch til min ord, och läter säija eder:

3. Hafwer tolamod medh migh, at jagh ock må tala; och giörer sedan spott af migh.

4. Mån jagh handla medh een menniskio, at min ande icke skulle här vthinnan ångse warda?

5. Wänder eder hijt til migh, J skolen förvndra eder; och måsten läggia handena på munnen.

6. När jagh täncker ther vppå, så förskräckes jagh; och ett bäfwande kommer vppå mitt kött.

7. Hwij lefwa tå the ogudachtige; warda gamle, och wäxa til i ägodelar?

8. Theras sädh är säker omkring them; och theras afföda är när them.

9. Theras huus hafwer frijd för räddhoga; och Gudz rijs är icke öfwer them.

10. Theras oxa släpper man til, och mißgår icke: theras koo kalfwar, och är icke ofruchtsam.

11. Theras vnga barn gå vth såsom een hiord; och theras barn springa.

12. The frögda sigh medh trummor och harpor; och äro glade medh pipande:

13. The warda gamle medh goda dagar; och förskräckias som nogast ett ögnableck för helwetit.

14. The doch säija til Gudh: Gack bort ifrån oß; wij wilje intet weta af tina wägar.

15. Ho är then Alsmächtige at wij honom tiena skole? Eller hwad kan thet båta oß, om wij löpe emot honom?

16. Men sij, theras ägodelar stå icke vthi theras händer; therföre skal the ogudachtigas sinne wara långt ifrå migh.

17. Huru warder the ogudachtigas lychta vthsläckt? Och theras förderf kommer öfwer them? Han skal vthskifta jämmer i sine wrede.

18. The skola warda såsom strå för wädret, och såsom agnar, hwilka stormen bortförer.

19. Gudh förwarar hans barnom bedröfwelse: när han skal löna honom, tå skal man förnimmat.

20. Hans ögon skola see hans förderf; och af thens Alsmächtigas wrede skal han dricka.

21. Ty ho skal hafwa behagh til hans huus efter honom? Och hans månaders tahl skal näpliga halft blifwa.

22. Ho wil lära Gudh, then ock dömer the höga?

23. Thenne döör frisk och helbregda, rijk och säll.

24. Hans miölkekar äro full medh miölk, och hans been warda full medh märg.

25. Men en annan döör medh bedröfwada siäl; och hafwer aldrig ätit i glädie.

26. Och the liggia tilhopa medh hwar annan i jordene, och matkar öfwertäckia them.

27. Sij, jagh känner wäl edra tanckar, och edor wrånga anslag emot migh.

28. Ty J säijen: Hwar är Förstans huus? Och hwar äro hyddorna ther the ogudachtige bodde?

29. Talen J doch ther om såsom meniga folcket? Och weten icke hwad the andras wäsende betyder.

30. Ty then onde warder behållen in til förderfwelsens dagh; och in til wredenes dagh blifwer han.

31. Ho wil säija hwad han förtienar, när man thet vthwärtes anseer? Ho wil wedergälla honom hwad han giör?

32. Men han warder bortdragen til grafwena; och man wachtar efter honom i högomen.

33. Bäckiaslem behagar honom wäl; och alle menniskior warda dragne efter honom: och vppå them, som för honom warit hafwa, är intet tahl.

34. Huru trösten J migh så fåfängt; och edor swar finnas doch orätt?

22. Capitel.

Eliphas stadfäster sin förra mening, at Gudh är mild allenast emot the gudhftuchtiga: men them ogudachtigom är han en hämnare, v. 1. Och efter Job hafwer syndat, hafwer ock Gudh straffat honom, v. 4. Ty han seer all ting, och intet är honom fördolt, v. 12. Eller, säger han, wil tu förswara theras mening som bespotta Gudh? Hwilke doch förgås, och theras ägodelar förbrännas, v. 17. Förmanar förthenskul Job, at han bekänner sina synder, och bättrar sitt lefwerne, så bekommer han nåde hoos Gudh, och en ända på sin bedröfwelse, v. 21. Ty then ödmiuka vphöijer han, och frälsar then oskyldiga, v. 29.

Tå swarade Eliphas af Thema, och sade:

2. Menar tu at en man kan liknas widh Gudh? Eller någor är så klook, at han kan likna sigh widh honom?

3. Menar tu at them Alsmächtiga behagar, at tu räknar tigh så from? Eller hwad hielper thet honom, om än tine wägar vthan brist woro?

4. Menar tu han fruchtar at straffa tigh? Och gå til rätta medh tigh?

5. Ja, tin ondska är fast stoor; och vppå tin orättferdighet är ingen ände.

6. Tu hafwer taget af tinom broder pant vthan saak: tu hafwer draget kläden af them nakna.

7. Tu hafwer icke gifwit them trötta watn dricka: tu hafwer nekat them hungroga titt brödh.

8. Tu hafwer brukat wåld i landena, och bodt ther vthi medh stort prål.

9. Enkior hafwer tu låtit gå ohulpna; och sönderbrutit the faderlösas armar.

10. Therföre äst tu omwefwad medh snaro; och fruchtan hafwer tigh hasteliga förskräckt:

11. Skulle tu tå icke see mörkret, och watufloden icke öfwertäckia tigh?

12. Sij, Gudh är högh i himmelen; och seer stiernorna vppe i högdene.

13. Och tu säger: Hwad weet Gudh? Skulle han kunna döma thet i mörkret är?

14. Skyyn skyler för honom, och han seer intet: han wandrar i himmelens omgång.

15. Wilt tu achta på werldenes lopp, ther the orättferdige vthi gångne äro?

16. Hwilke förgångne äro förr än tijd war; och watnet hafwer bortskölt theras grund.

17. The som til Gudh sade: Faar ifrån oß: hwad skulle then Alsmächtige kunna giöra them?

18. Ändoch han vpfylte theras huus medh ägodelar: men the ogudachtigas rådh ware långt ifrå migh.

19. The rättferdige skola få thet see, och glädia sigh; och then oskyldige skal bespotta them.

20. Theras wäsende skal förswinna; och thet qwart är af them, skal elden förtära.

21. Så förlika tigh nu medh honom, och haf frijd; ther vthaf skalt tu hafwa mycket godt.

22. Hör lagen vthaf hans mun; och fatta hans taal vthi titt hierta.

23. Om tu omwänder tigh til then Alsmächtiga, så skalt tu vpbygd warda; och kasta thet orätt är långt ifrå tine hyddo:

24. Så skal han gifwa guld igen för stofft; och för steen gyldene bäcker.

25. Och tu skalt hafwa guld nogh; och silfwer skal tigh medh hopom tilfalla.

26. Tå skalt tu hafwa tin lust i them Alsmächtiga; och vplöfta titt anlete til Gudh:

27. Tu skalt bedia honom, och han skal höra tigh; och titt löfte skalt tu betala.

28. Ehwad tu tager tigh före, thet skal han låta tigh wäl afgå; och lius skal skina på tina wägar.

29. Förty, the som sigh ödmiuka, them vphöger han; och then som sin ögon nederslår, han skal blifwa frälst:

30. Och then oskyldige skal hulpen warda; för sina händers reenhet skul skal han hulpen warda.

23. Capitel.

Job swarar Eliphas, och blifwer ännu i sin mening; först, at han är oskyldig, och hafwer intet förtient thetta straffet, v. 1. Önskar han kunde finna Gudz stool, och gå til rätta medh honom, så wille han wäl winna sin rätt, v. 4. Men han kan icke finna honom, ehuru han sigh wänder, v. 8. Ther näst beskyller han Gudh, lika som han icke handlade medh honom efter sina rättwiso, vtan medh wåld, efter sin macht; och således förgriper han sigh emot Gudh, v. 13.

Job swarade, och sade:

2. Mitt taal blifwer ännu bedröfwat: min macht är swagh för mitt suckande skul.

3. Ach! thet jagh wiste huru jagh skulle finna honom; och komma til hans stool:

4. Och sättia min rätt fram för honom; och vpfylla min mun medh straff:

5. Och förfara hwad ord han migh swara wille; och förnimma hwad han migh säijandes worde.

6. Wil han medh stora macht träta medh migh? Han ställe sigh icke så emot migh:

7. Vtan lägge migh före hwad lijkt är, så wil jagh wäl winna min rätt.

8. Men går jagh rätt fram åth, så är han ther intet: går jagh tilbaka, så warder jagh honom intet warse.

9. Är han på wenstra sidone, så fattar jagh honom intet: förgiömer han sigh på högra sidone, så seer jagh honom intet.

10. Men han känner wäl min wägh; han försöke migh, så skal jagh funnen warda såsom guld:

11. Ty jagh sätter min foot vppå hans fiät; och håller hans wägh, och wiker intet ther af:

12. Och träder intet ifrå hans läppars budh; och bewarar hans muns ord, meer än jagh skyldig är.

13. Han är enig, ho wil swara honom? Och han giör alt som han wil.

14. Och om han migh än wedergäller hwad jagh förtient hafwer, så står äntå för honom mycket tilbaka.

15. Therföre är jagh förskräckt för honom: och när jagh thet märcker, så fruchtar jagh migh för honom.

16. Gudh hafwer giordt mitt hierta blödigt; och then Alsmächtige hafwer migh förskräckt:

17. Ty mörkret wänder icke åter medh migh; och mörker wil för migh intet bortgiömdt warda.

24. Capitel.

Job faar ytterligare fort, och besluter, at hwar the, som Gudh så hårdeligen straffar, skulle räknas för ogudachtige, så måste följa, at Gudh icke weet eller achtar hwad menniskiorna giöra, ondt eller godt, v. 1. Men nu är thetta falskt: ty orättferdige, wåldzwerckare, röfware, tiufwar, hoorkarlar, rc. synda öfwerdådeliga, v. 2. Men them skal omsider helwetet borttaga, lika som torcka förtärer sniöwatnet; och ändoch the äro säkre och högfärdige, skola the likwäl förgås, v. 19.

Hwij skulle tiderna them Alsmächtiga icke fördolda wara? Och the honom känna, see intet hans dagar?

2. The flyttia råmärken; the röfwa bort hiorden, och föda honom.

3. The drifwa bort the faderlösas åsna; och taga enkiones oxa til pant.

4. The fattige måste wika för them; och the torftige i landena måste förgiöma sigh.

5. Sij, wildiuren i öknene gå vth såsom the pläga, bittida til rofs, at the skola bereda maat för vngarna.

6. The vpskära af then åker som them intet tilhörer; och berga then wijngård som the medh orätt hafwa.

7. The nakna låta the liggia, och låta them intet öfwertäckelse i frostena, hwilkom the theras kläder borttaget hafwa:

8. Så at the måtte hålla sigh i bergskrefwom, när en regnskur af bergen faller neder vppå them; efter the eljes ingen rådh hafwa.

9. The slita barnet ifrå bröstet, och giöra thet faderlöst; och giöra menniskiorna fattiga medh pantande.

10. Then nakna låta the gå vthan kläder; och them hungroga borttaga the axen.

11. The twinga them til at giöra oljo vppå theras qwarn; och trampa theras prässar, och låta them likwäl törsta.

12. The giöra folcket i staden suckande, och thes slagnas siälar ropande: och Gudh straffar them intet.

13. Therföre äro the affallne ifrå liusena, och känna icke thes wägh, och wända icke om til thes stigar igen.

14. J lysningene står mördaren vp, och dräper then fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tiuf.

15. Hoorkarlens öga hafwer acht på skymningena, och säger: Migh seer intet öga; och han förtäcker sitt anlete.

16. J mörkrena bryter han sigh in i husen; om dagen giöma the sigh medh hwar annan, och wilja intet weta af liusena.

17. Ty om än morgonen kommer them, är thet them såsom ett mörker: förty, han förnimmer mörkrens förskräckelse.

18. Han faar lätteliga åstadh såsom vppå ett watn: hans håfwor warda icke stora i landena; och han brukar intet sin wijngård.

19. Helwetet tager bort them som synda; såsom hete och torka förtärer sniöwatnet bort.

20. The barmhertige skola förgäta honom: hans lust warder full medh matk; man skal icke meer tänckia vppå honom: han skal sönderbruten warda såsom ett rutit trä.

21. Han hafwer bedröfwat then ensamma som intet föder; och enkione hafwer han intet godt giordt.

22. Och hafwer draget the mächtiga vnder sigh medh sine kraft: när han står, skal han icke wiß wara vppå sitt lijf.

23. Han giör sigh sielf een trygghet, ther han sigh vppå förlåter; doch see hans ögon vppå theras handel.

24. The äro en liten tijd vphäfne; men the warda om intet, och vndertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola the afslagne warda.

25. Är thet icke så? Nu wäl, ho wil straffa migh för lögn, och giöra min ord om intet?

25. Capitel.

Bjldad kommer och talar til Job medh samma mening som tilförene: nemlig, at Gudh allena är rättferdig, v. 1. Och at ingen menniskia kan för Gudi beröma sigh af någon oskyldighet, v. 4.

Tå swarade Bildad af Suah, och sade:

2. Är icke herskap och fruchtan när honom, hwilken frijd giör ibland sina högsta?

3. Ho kan räkna hans krigsmän? Och öfwer hwem vpgår icke hans lius?

4. Och huru kan een menniskia rättferdig wara för Gudi? Eller huru kan ene qwinnos barn reent wara?

5. Sij, månen skijn icke ännu; och stiernorna äro ännu icke rena för hans ögon.

6. Huru mycket mindre een menniskia, then malen; och ens menniskios barn, then matken?

26. Capitel.

Job swarar Bildad, och achtar aldeles onödigt wara, at the honom sådant så många resor förehålla, efter han sielf thet gierna bekänner, v. 1. Och af Gudz Gudomliga och ovthransakeliga werck och giexningar bewiser han hans obegripeliga Majestät, kraft, och wijshet, v. 5.

Job swarade och sade:

2. Hwem ästu biståndig? Them som ingen macht hafwer? Hielper tu honom som ingen starckhet hafwer i armenom?

3. Hwem gifwer tu rådh, them som intet weet? Och tu bär fram tina stora gierningar?

4. För hwem talar tu? Och in för hwem går anden ifrå tigh?

5. The Reser ängslas vnder watnen; och the som när them boo.

6. Helwetet är bart för honom; och förderfwet hafwer intet öfwertäckelse.

7. Han sträcker vth Nordet på ingo; och hänger jordena vppå intet.

8. Watnet samkar han i sina skyar; och skyarna remna icke ther vnder.

9. Han håller sin stool; och vthbreder sin skyy therföre.

10. Han hafwer satt ett måhl om watnet, in til thes lius och mörker blifwer ändat.

11. Himmelens stodar skälfwa, och gifwa sigh för hans näpst.

12. För hans kraft warder hafwet hasteliga stormande; och för hans klokhet stillar sigh hafsens höghet.

13. På himmelen warder thet klart igenom hans wäder; och hans hand drifwer bort hwalfisken.

14. Sij, altså går thet til medh hans gierningar: men hwad besynnerligit hafwe wij ther vthinnan hördt? Ho kan förstå hans machts dunder?

27. Capitel.

Sedan nu Jobs wänner hafwa medh mångahanda skiäl, efter som them hafwer synts, bewisat, at Job icke är oskyldig vthi thenna olyckan kommen, och therföre skal bekänna sina synder, och bedia Gudh om nåde: kommer Job medh ett långt taal, som räcker in til thet 32. cap. och tager här först Gudh och sitt samwet til witne, at han icke straffas som en ogudachtig, v. 1. Men skrymtare hafwa intet hopp, och Gudh hörer intet theras böön, v. 8. Vtan theras barn skola falla för swärd; och theras huus skal warda såsom en spinnels, v. 11. J dödenom skola the intet få medh sigh; och förskräckelse skal öfwerfalla them, v. 19.

Och Job hölt talet fram; hof vp sitt ordspråk, och sade:

2. Så sant som Gudh lefwer, then migh min rätt förwägrar, och then Alsmächtige som mina siål bedröfwar:

3. Så länge min ande i migh är; och andadrägten af Gudi i mine näso är:

4. Mina läppar skola intet orätt tala; och min tunga skal intet bedrägerij för händer hafwa.

5. Bort thet ifrå migh, at jagh skulle gifwa eder rätt: in til thes min ände kommer, skal jagh icke wika ifrå mine fromhet:

6. Jfrå mine rättferdighet som jagh håller, wil jagh icke gå: mitt samwet gnager migh intet för alla mina lifsdagar.

7. Men min fiende warder funnen ogudachtig; och min motståndare orättwijs.

8. Ty hwad är ens skrymtares hoop, at han så girig är; och Gudh rycker doch hans siäl bort?

9. Menar tu, at Gudh skal höra hans röst, när ångest kommer honom vppå?

10. Huru kan han hafwa lust til then Alsmächtiga, och något åkalla honom?

11. Jagh wil lära eder om Gudz hand; och hwad för them Alsmächtiga gäller, wil jagh icke dölja.

12. Sij, J hållen eder alle at J ären wise: hwij gifwen J tå sådana onyttig ting före?

13. Thetta är een ogudachtig menniskios löön när Gudi; och the tyranners arf som the af them Alsmächtiga få skola.

14. Om han får mång barn, så skola the höra swärdet til; och hans afföda skal icke af brödh mätt warda.

15. Hans återlefde skola i dödenom begrafne warda; och hans enkior skola intet gråta.

16. Om han samkar penningar tilhopa såsom stofft, och tilråder sigh kläder såsom leer:

17. Så skal han wäl tilrådat; men then rättferdige skal kläda sigh ther vthi, och then oskyldige skal vthskifta penningarna.

18. Han bygger sitt huus såsom en spinnel; såsom en wachtare giör sigh ett skiul.

19. När then rike nederlägs, skal han intet få medh sigh: han skal vplåta sin ögon, och finna intet.

20. Honom skal öfwerfalla förskräckelse såsom watn; om nattena skal stormwäder taga honom bort:

21. Östan wäder skal föra honom bort, at han skal förgås; och owäder skal drifwa honom af hans rum.

22. Thetta skal han låta komma öfwer honom, och skal intet skona honom: alt skal thet gå honom ifrå handa.

23. Man skal klappa händer tilhopa öfwer honom, och hwißla öfwer honom, ther han warit hafwer.

28. Capitel.

Job faar widare fort, och bewiser, at hans wänner intet kunna lära honom then rätta wijsheten, som är ovthransakelig: thet är wäl sant, säger han, at genom menniskio förstånd, warda all hemlig ting i naturen vthletade, v. 1. Men Gudz wijshet kan hwarken af jorden eller hafwet vpsökias; icke heller för penningar eller ädla stenar förwärfwas, v. 12. Vtan Gudh allena känner henne, v. 20. Som seer jordenes ända, och skådar alt thet vnder himmelen är, v. 24. Hwad är tå then största wijsheten? Nemliga, fruchta Herran; och wika ifrå thet ondt är, v. 27.

Sjlfret hafwer sin gång, och guldet sitt rum ther thet werckas.

2. Jern tager man vthaf jordene; och vthaf stenar smälter man koppar:

3. På mörkret warder ju en tijd ände; och finner ju någor på sidstone thet fördolda.

4. Thet springer vth en sådana bäck, at the som boo ther omkring, icke kunna gå ther öfwer til foots: han warder menniskiomen alt fördiup, och flyter sin koos.

5. Man får ock eld nedan vthu jordene; ther doch ofwan til brödh wäxer.

6. Man finner saphir på somlig rum; och jordklimpar ther guld är vthi.

7. Then stigen hafwer ingen fogel kunnat; och intet gams öga sedt:

8. The stolta barn hafwa icke trampat honom; och intet leijon gånget ther vppå.

9. Bär man ock så handena på stenen; och grafwer bergen omkull.

10. Man grafwer bäcker vthu hällebergen; och alt thet kosteligit är, seer ögat.

11. Man förtager strömom watnet; och hafwer fram i liuset thet ther vthinnan fördolt är.

12. Huru wil man nu wijshet finna; och hwar är rumet til förståndighet?

13. Jngen weet hwar hon ligger; och warder icke funnen vthi the lefwandes lande.

14. Afgrundet säger: Hon är icke i migh; och hafwet säger: När migh är hon icke.

15. Man kan icke gifwa ther penningar före; eij heller silfwer vpwäga til at betala henne medh.

16. Hon räknas icke widh Ophirisk guld; eller widh kostelig onich och saphir.

17. Guld och diamant kan icke liknas ther widh; eij heller kan hon tilbytas för gyldene klenodier.

18. Ramoth och Gabis achtar man intet; hon är högre achtad än perlor.

19. Topatz af Ethiopien warder icke lika skattad emot henne; och thet renaste guld gäller icke ther emot.

20. Hwadan kommer tå wijsheten; och hwar är rumet til förståndigheten?

21. Hon är fördold för allas lefwandes ögon; och öfwerskyyld för foglarna vnder himmelen.

22. Fördömelsen och döden säija: Wij hafwe medh wår öron hördt hennes rychte.

23. Gudh weet wägen ther til, och känner hennes rum.

24. Förty, han seer jordenes ända; och skådar alt thet vnder himmelen är.

25. Så at han gifwer wädrena sina wigt; och watnena sitt mått.

26. Tå han satte regnena ett måhl före; och toordönenom och liungeldenom sin wägh:

27. Tå såg han henne, och räknade henne; tilredde henne, och fan henne.

28. Och sade til menniskiona: Sij, Herrans fruchtan är wijshet; och fly thet onda är förståndighet.

29. Capitel.

Ytterligare förtäljer Job huru wäl thet stod medh honom, medan han war i sin förra härlighet, och wälmacht, v. 1. Tå ynglingar vndstungo sigh, och the gamle vpstodo för honom, v. 8. Tå han halp then fattiga och faderlösa, som ingen hielpare hade, v. 12. Och rättferdighet war hans klädebonat, v. 14. Tå han sönderslog the orättferdigas oxlatänder, v. 17. Och alle lydde efter hans rådh, v. 21.

Och Job hof åter vp sitt ordspråk, och sade:

2. Ach! at jagh wore såsom vthi the förra månader, vthi the dagar tå Gudh bewarade migh.

3. Tå hans lychta skeen öfwer mitt hufwud; och jagh i mörkrena gick widh hans lius:

4. Såsom jagh war i min vngdoms tijd, tå Gudz hemlighet war öfwer mina hyddo.

5. Tå then Alsmächtige ännu medh migh war; och mine tienare alt omkring migh.

6. Tå jagh twådde min wägh vthi smör; och hälleberget vthgiöt migh oljoflodar.

7. Tå jagh vthgick til stadzporten; och lät bereda migh mitt säte på gatone:

8. Tå migh ynglingar sågo, och vndstungo sigh; och the gamle vpstodo för migh.

9. Tå the öfwerste igenwände at tala; och lade sina hand på sin mun.

10. Tå Förstarnas röst gömde sigh vndan; och theras tunga lodde widh theras goom:

11. Ty hwilkens öra migh hörde, then prisade migh saligan; och hwilkens öga migh såg, then witnade om migh.

12. Förty, jagh halp then fattiga som ropade; och then faderlösa som ingen hielpare hade:

13. Thens wälsignelse som förgås skulle, kom öfwer migh; och jagh tröstade enkiones hierta.

14. Rättferdighet war min klädebonat, then iklädde jagh såsom en kiortel; och min doom war min skrudh.

15. Jagh war thens blindas öga, och thens haltas foot:

16. Jagh war the fattigas fader: och hwilken saak jagh icke wiste, then vthfrågade jagh.

17. Jagh sönderslog thens orättferdigas oxlatänder; och tog rofwet vthu hans tänder.

18. Jagh tänckte: Jagh wil döö vthi mitt näste; och giöra mina dagar många såsom sand.

19. Min sädh gick vp af wätsko; och dagg blef öfwer min åhrswäxt:

20. Min härlighet förnyade sigh för migh; och min boge förwandlade sigh i mine hand.

21. The hörde migh, och tigde; och wachtade vppå mitt rådh.

22. Efter min ord talade ingen meer; och mitt taal dröp på them.

23. The wachtade på migh såsom på regn; och vpgapade medh munnen såsom efter aftonregn.

24. Om jagh log til them förläto the sigh intet ther vppå; och torde intet bedröfwa migh.

25. När jagh wille komma til theras handlingar, så måste jagh sittia främst: och bodde såsom en Konung ibland krigsfolck, tå jagh hugswalade them som sorgfulle woro.

30. Capitel.

Twärt emot klagar Job här, huru diupt han är sänckt vthi nödh och mootgång, så at ynglingar hålla honom strafflöst för een fabel, v. 1. Och the som tilförene tiggde brödh af honom, för sitt strängia spel och nymäre, v. 3. Ty Gudh hafwer borttagit ifrå honom then myndighet, medh hwilken han tilförene hölt them i lydno, v. 11. Sedan qwider han at Gudh intet wil höra hans böön, vtan är worden honom til en fienda; för hwilkens omäteliga macht han icke bekommer någon roo, förr än döden tager honom här ifrå, v. 20.

Nu lee the åth migh som yngre äro än jagh; hwilkas fäder jagh icke wille wyrdt sättia ibland mins hiordz hundar:

2. Hwilkas förmågo jagh för intet hölt; the icke til ålders komma kunde.

3. The som för hunger skul och bekymmer ensamme flydde in i öknena; nyliga förderfwade och elände wordne:

4. The som netzlo vpryckte omkring buskarna; och enerötter war theras maat.

5. Och tå the them vpryckte, frögdades the ther öfwer såsom en tiuf.

6. Widh the stygga bäcker bodde the; vthi jordkulor och bergskrefwor.

7. Emellan buskar ropade the; och ibland tistlar församlade the sigh:

8. The lösa och förachtada menniskiors barn; the som ringast woro i landena.

9. Nu är jagh theras strängiaspel worden; och måste wara theras nymäre:

10. The styggias widh migh, och draga sigh långt ifrå migh; och spara icke at spotta för mitt ansichte.

11. Ty han hafwer spänt mina seno, och hafwer ödmiukat migh; och lagt ett betzl i munnen vppå migh.

12. På högra sidone ther jagh grönskades, satte the sigh vp emot migh; och stötte mina fötter bort, och giorde en wägh öfwer migh, til at förderfwa migh.

13. The hafwa förspildt mina stigar; thet war them så lätt at giöra migh skada, at the ingen hielp behöfde ther til:

14. The äro inkomne såsom genom stora refwor; och äro vthan ordan infallne.

15. Förskräckelse hafwer wändt sigh emot migh; och såsom ett wäder förfölgdt mina frihet; och såsom en löpande skyy mina hälso.

16. Men nu vthgiuter sigh min siäl öfwer migh; och mina sorgadagar hafwa fattat migh.

17. Om nattena warda min been allestädz igenom borad; och the som migh jaga, läggia sigh intet til sofwa:

18. Genom stora kraft warder jagh margalunda klädd; och the begiorda migh ther medh, såsom igenom min kiortels hufwudsmog.

19. Man hafwer trampat migh i träck; och achtat migh lika emot stofft och asko.

20. Kopar jagh til tigh, så swarar tu migh intet: går jagh fram, så achtar tu migh intet.

21. Tu äst migh förwänd til en grufweligan; och drager titt haat til migh medh tine handz starckhet.

22. Tu lyfter migh vp, och låter migh fara vppå wädrena; och försmälter migh krafteliga:

23. Ty jagh weet, tu öfwerantwardar migh dödenom, ther är thet huus, som allom lefwandom förelagt är.

24. Doch räcker han icke sina hand vth in i beenhuset; och the warda eij ropande öfwer sitt förderf.

25. Jagh greet ju vthi then hårda tiden, och min siäl warkunnade sigh öfwer then fattiga.

26. Jagh wänte thet goda, och thet onda kom: jagh wänte liuset, och mörkret kom.

27. Mina inelfwer siuda, och hålla intet vp; migh är vppå kommen sorgatijd.

28. Jagh går bedröfwad, ändoch jagh på ingen wredgas: jagh står vp i menighetene och ropar:

29. Jagh är drakars broder, och strutzfoglars stalbroder.

30. Min hudh öfwer migh är swart worden; och min been äro förtorkad af heta.

31. Min harpa är worden een klagan; och min pipa en grååt.

31. Capitel.

Tjl ett beslut förtäljer nu Job hela sitt lefwerne, at han altid hafwer wandrat för Gudi medh ett godt samwet, och fördt ett tuchtigt lefwerne, v. 1. At han icke hafwer wikit ifrå rättferdighetenes wägh, v. 3. At han icke hafwer begärat främmande qwinnor, v. 9. Sins tienares rätt icke förachtat, v. 13. Spisat then hungroga, och klädt then nakna, v. 16. Jcke satt rikedomar til sin tröst, v. 24. Jcke gladt sigh öfwer sins fiendas olycko, v. 29. Til thet sidsta begärer han at Gudh sielf wille hans saak förhöra, och döma, v. 35.

Jagh hafwer giordt ett förbund medh min ögon, at jagh intet skal sköta efter någon jungfru:

2. Men hwad gifwer migh Gudh til löna ofwan efter; och hwad arfwedeel then Alsmächtige af högdene?

3. Skulle icke heller then orättferdige hafwa then wedermödona; och en ogierningsman sådana jämmer lida?

4. Seer han icke mina wägar; och räknar alla mina gånger?

5. Hafwer jagh wandrat i fåfängelighet; eller min foot skyndat sigh til bedrägerij?

6. Man wäge migh på een rätt wågh, så skal Gudh förnimma min fromhet.

7. Hafwer min gång wikit vthaf wägen, och mitt hierta efterfölgt min ögon, och något lådat widh mina händer:

8. Så lät migh såå, och en annar äte thet; och min ätt warde vthrotad.

9. Hafwer mitt hierta låtit sigh draga til qwinno; och hafwer wachtat widh mins nästas dör:

10. Så warde min hustru af enom androm skämd; och andre besofwe henne:

11. Ty thet är een last och een mißgierning för domarena.

12. Ty thet wore en eld som förtärer in til förderf; och all min tildrächt vthrotade.

13. Hafwer jagh förachtat mins tienares eller mine tienarinnos rätt, tå the medh migh trätte?

14. Hwad wille jagh giöra, när Gudh reser sigh vp? Och hwad wille jagh swara, när han hemsöker?

15. Hafwer ock icke han giordt honom, then migh i moderlifwet giorde? Och hafwer ju så wäl tilredt honom i lifwena.

16. Hafwer jagh them torftigom förnekat hwad the begärade; och låtit enkiones ögon försmächta?

17. Hafwer jagh ätit min beta allena, at then faderlöse icke ock så hafwer ätit ther af?

18. Ty ifrå minom vngdom hafwer jagh hållet migh såsom en fader; och alt ifrå mitt moderlijf hafwer jagh gierna hugswalat.

19. Hafwer jagh någon sedt förgås, therföre at han icke hade kläder; och låtit then fattiga gå oskyyldan?

20. Hafwa icke hans sidor wälsignat migh, tå han af min lambs skin wärmad wardt?

21. Hafwer jagh låtit komma mina hand widh then faderlösa; ändoch jagh såg migh i portenom macht hafwa:

22. Så falle mina skulror ifrå mina axlar; och min arm gånge sönder ifrå läggenom.

23. Ty jagh fruchtade Gudh såsom een olycko öfwer migh; och kunde hans tunga icke bära.

24. Hafwer jagh satt guld til min tröst; och sagt til guldklimpen: Tu äst mitt hopp?

25. Hafwer jagh gladt migh, at jagh myckla ägodelar hade; och min hand allahanda förwärfwat hade?

26. Hafwer jagh sedt på liuset tå thet klarliga skeen, och på månan tå han i fyllo gick?

27. Hafwer mitt hierta hemliga låtit sigh tälja i thet sinnet, at min mun skulle kyssa mina hand?

28. Hwilket ock een mißgierning är för domarena: förty, ther medh hade jagh nekat Gudh i högdene.

29. Hafwer jagh gladt migh när minom fiende gick illa; och vphäfwet migh, at olycka råkade vppå honom?

30. Ty jagh lät min mun icke synda, så at han önskade hans siäl ena banno.

31. Hafwa icke the män i mine hyddo måst säija: Ach! at wij icke måtte af hans kött mättade warda.

32. Vthe måste then främmande icke blifwa; vtan them wäghfarande lät jagh mina dör vp.

33. Hafwer jagh såsom een menniskia skyylt mina skalckhet, at jagh skulle hemliga fördölja min mißgierning?

34. Hafwer jagh grufwat migh för stora hopen; eller hafwer frändernas förachtelse migh förskräckt? Jagh blef stilla, och gick icke vth genom dörena.

35. Ho gifwer migh en förhörare, at then Alsmächtige må höra mitt begär? At någor måtte skrifwa een book om mina saak:

36. Så wille jagh taga henne vppå mina axlar; och ombinda migh henne såsom een crono.

37. Jagh wille förkunna talet på mina gånger; och såsom en Förste wil jagh thet frambära.

38. Om min jord ropar emot migh; och thes fohrar alla tillika gråta:

39. Hafwer jagh thes frucht obetalad ätet; och giordt åkermännernas lefwerne tungt:

40. Så wäxe migh tistel för hwete; och törne för biugg. En ända hafwa Jobs ord.

32. Capitel.

Sedan Jobs wänner wända åter, at swara honom, stiger Elihu fram, och säger sigh här til hafwa tegat, och hördt på them som äldre woro, v. 1. Men efter han seer them intet mera kunna swara honom, wil han vppenbara sitt förstånd, v. 6. Thet han menar hoos sigh öfwerflöda, v. 17. Och wil så medh sitt långa taal bewisa, at Gudh allena är rättserdig, och the äro ogudachtige, som mena sigh af Gudi warda orättwijsliga straffade och således tilmäta Gudi orättferdighet.

Tå wände the tre män åter at swara Job, efter han hölt sigh rättferdigan.

2. Men Elihu Baracheel son af Bus af Ram slächte, wardt wreder vppå Job, at han hölt sina siäl rättferdigare än Gudh.

3. Ock wardt han wredh vppå the tre hans wänner, at the intet swar funno, och doch fördömde Job.

4. Ty Elihu hade bidt så länge the hade talat medh Job, efter the woro äldre än han:

5. Therföre tå han såg, at intet swar war i the tre mäns mun, wardt han wredh.

6. Och så swarade Elihu Baracheel son af Bus, och sade: Jagh är vng, och J ären gamle, therföre hafwer jagh skydt, och fruchtat bewisa min kånst på eder.

7. Jagh tänckte, lät åhren tala; och åldren bewisa wijshet.

8. Men anden är i menniskione, och thens Alsmächtigas ande giör henne förståndiga.

9. Mästarena äro icke the wisaste; och the gamle förstå icke hwad rätt är.

10. Therföre wil jagh ock tala, hör här til; jagh wil ock bewisa mina kånst.

11. Sij, jagh hafwer bidt medan J talat hafwen; jagh hafwer gifwit acht på edart förstånd, til thes J hafwen giordt en ända på edart taal:

12. Och jagh hafwer haft acht vppå eder; och sij, ingen är ibland eder som Job straffa, eller til hans ord swara kan.

13. J mågen til ewentyrs säija: Wij hafwe drabbat på wijshetena, at Gudh hafwer bortkastat honom, och ingen annar.

14. Thet talet giör migh icke fyllest; jagh wil intet swara honom efter som J taladen.

15. Ach! the vpgifwas, och kunna intet meer swara; the kunna intet meer tala.

16. Efter jagh nu bidt hafwer, och the kunna intet tala: förty, the stå tyste, och swara intet meer;

17. Wil jagh doch swara min part, och bewisa mina kånst:

18. Ty jagh är så full medh ordom, at min ande ängslas i minom buuk.

19. Sij, min buuk är såsom must, then tiltäpt är, hwilken ny faat sönderslår:

20. Jagh måste tala, at jagh må få andas: jagh måste vplyckia mina läppar och swara:

21. Jagh wil på ingens person see; och ingo menniskio til wilja tala:

22. Förty, jagh weet icke, om jagh så giorde, om min skapare innan en kort tijd migh borttagandes worde.

33. Capitel.

Elihu beklagar Job, at han tilförene hafwer sagt sigh wara oskyldig, och at Gudh plågar honom vthan saak, v. 1. Och besluter ther af at Job är orättferdig, som dierfwes Gudh then rättferdigasta beskylla för orättferdighet, v. 12. Men thet han hemsöker menniskian medh kors och bedröfwelse, skeer för then orsaken skul, at han skal frija theras siäl ifrå förderfwet, v. 15. Och at the sielfwe skola bekänna, sådant wara them nyttigt, v. 26. Och thetta, säger han, giör Gudh ofta, v. 29. Och sidst ferdrar han Job at swara sigh, v. 31.

Hör doch Job mitt taal; och gif acht på all min ord:

2. Sij, jagh låter min mun vp; och min tunga skal tala i minom mun:

3. Mitt hierta skal tala rätt; och mina läppar skola säija ett reent förstånd.

4. Gudz ande hafwer giordt migh; och thens Alsmächtigas ande hafwer gifwit migh lijf.

5. Kant tu, så swara migh; kom fram jämte migh.

6. Sij, jagh hörer Gudi til, såsom tu säger; och vthaf jord är jagh ock så giord:

7. Doch tu torf icke förfäras för migh; och min hand skal icke wara tigh förswår.

8. Tu hafwer talat för min öron; tins ordz röst måste jagh höra.

9. Jagh är reen och vthan all last; oskyldig, och hafwer ingen synd:

10. Sij, han hafwer funnet een saak emot migh, therföre håller han migh för sin fienda.

11. Han hafwer satt min foot i stocken; och förwarat alla mina wägar.

12. Sij, rätt ther vthaf besluter jagh emot tigh, at tu icke äst rättferdig: ty Gudh är meer än een menniskia.

13. Hwij wilt tu träta medh honom, at han icke giör tigh räkenskap på alt thet han giör?

14. Om Gudh en gång något befaller, skal man tå icke först see ther efter om thet rätt är.

15. Vthi synenes dröm om nattene, när sömnen faller vppå menniskiorna, när the sofwa pa sängene;

16. Tå öpnar han menniskiors öra; och förskräcker them, och nepser them:

17. På thet han skal wända menniskiona ifrån olycko; och förwara henne för öfwermod.

18. Han skonar hennes siäl för förderf; och hans lijf, at thet icke skal falla i swärdet:

19. Och näpser honom medh sweda vppå hans säng; och all hans been mächteliga.

20. Och faar så medh honom, at honom wämjes widh maten, och hans siäl icke hafwer lust til at äta.

21. Hans kött förswinner, så at man intet seer thet, och hans been förkrossas, så at man icke gierna seer them:

22. At hans siäl nalkas til förderf; och hans lijf til the döda.

23. Om nu en Ängel, en af tusende trädde fram för honom, til at förkunna menniskione Gudz rättferdighet:

24. Tå skal han förbarma sigh öfwer honom, och säija: Han skal förlossad warda, at han icke skal fara neder i förderfwet: ty jagh hafwer funnet een försoning.

25. Hans kött komme sigh til igen, såsom i vngdomen; och lät honom åter warda vng igen.

26. Han skal bedia Gudh, then skal bewisa honom nåder: han skal låta see sitt ansichte medh glädie; och skal wedergälla menniskione hennes rättferdighet.

27. Han skal för menniskiomen bekänna, och säija: Jagh hafwer syndat och illa giordt, och migh är ännu för litet skedt.

28. Han hafwer förlossat mina siäl, at hon icke skulle komma i förderf: vtan mitt lijf skulle få see liuset.

29. Sij, alt thetta giör Gudh twå eller tre gångor medh hwarjom och enom:

30. På thet han skal hämta hans siäl igen vthu förderfwet; och vplyser honom medh the lefwandes liuse.

31. Gjf acht här vppå Job, och hör här til; och tig, at jagh må tala.

32. Men hafwer tu något at tala så swara migh. Säg, äst tu rättferdig, jagh wil gierna hörat:

33. Hafwer tu ock intet, så hör migh; och tig, jagh wil lära tigh wijsdom.

34. Capitel.

Ther näst straffar Elihu Job, at han hafwer sagt: Them fromom går här i werldene äfwen såsom them ogudachtigom, hwilket han achtar wara een Gudz försmädelse, v. 1. Ty Gudh är icke orättwijs, och böijer icke rätten, v. 11. Ja, han kunde wäl finna orsak, at straffa alla menniskior, ther honom så syntes, v. 14. Han hafwer icke anseende til the mächtigas person; vtan seer och weet all ting, och straffar hwar och en som han förtient hafwer, v. 16. Vndertiden låter han en skrymtare regera för folcksens synder skul, v. 30. Önskar at Gudh wille plåga Job, för thet han försmädeliga talar, v. 35.

Och Elihu swarade, och sade:

2. Hörer J wise mitt taal; och J förståndige achter på migh:

3. Ty örat pröfwar talet; och munnen smakar maten.

4. Lät oß vthwälja en doom, at wij måge emellan oß känna hwad godt är.

5. Ty Job hafwer sagt: Jagh är rättferdig; och Gudh hafwer förwägrat migh min rätt.

6. Jagh måste liuga om jagh än rätt hade; jagh warder plågad af min skott om jagh än thet intet förskyllat hade.

7. Ho är en sådana som Job? Som gabberij dricker såsom watn:

8. Och går på wägenom medh illgierningsmän, så at han wandrar medh ogudachtiga män?

9. Ty han hafwer sagt: Om än någor rättferdig wore, så gäller han doch intet när Gudi:

10. Hörer migh J wise män: Bort thet, at Gudh skulle wara ogudachtig, och then Alsmächtige orättwijs:

11. Vtan han lönar menniskione efter som hon hafwer förtient; och drabbar vppå hwar och en efter hans gierningar.

12. Vtan twifwel, Gudh fördömer ingen medh orätt; och then Alsmächtige böijer icke rätten.

13. Ho hafwer skickat thet vppå jordene är? Och ho hafwer satt hela jordenes kretz?

14. Om han thet toge sigh före, kunde han allas anda och lijf til sigh samla:

15. Alt kött worde tilhopa förgåendes; och menniskian worde åter til asko igen.

16. Hafwer tu förstånd, så hör thetta; och gif acht på mins tals röst:

17. Skulle någon förthenskul twinga rätten, at han hatar honom? Och therföre at tu stålt äst, skulle tu förthenskul fördöma then rättferdiga?

18. Skulle någor säija til Konungen: Tu Belial? Och til Förstarna: J ogudachtige?

19. Then doch icke seer på Förstarnas person; och känner icke meer then härliga än then fattiga: förty, the äro alle hans handawerck.

20. Medh hast måste menniskiorna döö; och om midnatztijd förskräckias, och förgås: the mächtige warda kraftlöse borttagne.

21. Ty hans ögon see vppå hwars och ens wägar; och han skådar alla theras gånger.

22. Jntet mörker eller skygd är, at ogierningsmän måga sigh ther fördölja:

23. Ty thet warder ingom tilstadt, at han kommer medh Gudh til rätta.

24. Han förgiör många stolta, som icke stå til at räkna; och sätter andra i theras stadh:

25. Therföre at han känner theras gierningar; och omstörter them om nattena, at the skola sönderkrossade warda.

26. Han kastar the ogudachtiga vthi en hoop, ther man gierna seer thet:

27. Therföre at the icke hafwa fölgt honom efter; och förstodo ingen af hans wägar:

28. At the fattigas roop skulle komma in för honom; och han thens eländes roop höra måtte:

29. Om han frijd gifwer, ho wil fördöma? Och om han förskyler anletet, ho wil see vppå honom ibland folcken och menniskiorna?

30. Så låter han nu en skrymtare regera, til at plåga folcket.

31. För Gudz skul wil jagh lida talet, och icke förmenat:

32. Hafwer jagh icke drabbat rätt, så lär tu migh bättre: hafwer jagh orätt handlat, wil jagh icke giöra så meer.

33. Man wänter nu swar af tigh: ty tu förkastar all ting; och tu hafwer begynnat thet, och icke jagh. Wetst tu nu något: så tala:

34. Wisa män låter jagh wäl tala; och en wijs man hörer migh.

35. Men Job talar owijsliga; och hans ord äro icke wijs.

36. Min Fader, lät Job försökt warda alt in til ändan, therföre at han wänder sigh til orättferdiga menniskior.

37. Han hafwer vthöfwer sina synd ännu ther til hädat: therföre lät honom in för oß slagen warda; och träte sedan medh sinom ordom in för Gudh.

35. Capitel.

Ytterligare straffar Elihu Job, at han hafwer klagat sigh oskyldigt lida, och icke finna vthi sin eländighet någon lisa, för thet han ostraffeligen lefwat hafwer, hwilket honom tycker orätt wara talat, v. 1. Ty om tu syndar (säger han) kant tu emot Gudh intet skaffa; och om tu äst rättferdig, kant tu intet gifwa honom, v. 6. Menniskior kan en giöra til wilja, eller förtörna ther medh, hwilke ock ropa, när them skeer öfwerwåld, v. 8. Til thet yttersta (säger han) skal blifwa en doom, på hwilken Gudz wrede skal vppenbar warda, v. 14.

Och Elihu swarade, och sade:

2. Håller tu thet för rätt, at tu säger: Jagh är rättwisare än Gudh?

3. Ty tu säger: Ho blifwer något räknad för tigh? Hwad hielper thet, om jagh håller migh ifrå synd?

4. Jagh wil swara tigh medh ordom, och tinom wännom medh tigh.

5. Se vp til himmelen, och skåda; och se vppå skyarna, at the äro tigh förhöge.

6. Om tu syndar, hwad kant tu skaffa emot honom? Och om tin ondska är stoor, hwad kant tu giöra honom?

7. Och om tu äst rättferdig, hwad kant tu gifwa honom; eller hwad kan han taga af tina händer?

8. Ene menniskio såsom tu äst, må tin ondska något giöra; och ene menniskios barne tin rättferdighet.

9. The samme måga ropa, när them mycket öfwerwåld skeer; och ropa öfwer the wäldigas arm:

10. The ther intet säija: Hwar är Gudh min skapare, som sånger giör om nattena?

11. Then oß giör lärdare än diuren på jordene; och wisare än foglarna vnder himmelen.

12. Men the skola ther ock ropa öfwer the ondas högmod; och han skal intet höra them:

13. Ty Gudh hörer icke fåfängelighetena; och then Alsmächtige seer ther intet til.

14. Nu säger tu: Tu seer honom intet; men en doom är för honom, allenast förbida honom.

15. Om hans wrede icke så hastigt hemsöker, och intet skiöter, at ther så många laster äro:

16. Therföre hafwer Job fåfängt öpnat sin mun; och gifwer onyttig ord före medh oförnuft.

36. Capitel.

Elihu faar ännu fort at bewisa Gudz rättferdighet, v. 1. Ty han straffar the ogudachtiga; och them fromom bewisar han godt, v. 5. Och thet han vndertiden näpser the froma, skeer för then skul, at the skola omwända sigh ifrå synden, och sökia nåde hoos honom, v. 9. Förkunnar skrymtarom straff, v. 13. Menar ock at Job hafwer förgripit sigh emot Gudh, och therföre är rådeligit at han wänder sigh ifrå sina synder, v. 16. Ty Gudh är mächtig, och giör mächtiga gierningar, v. 22.

Elihu talade ytterligare, och sade:

2. Töfwa ännu litet; jagh wil wisa tigh thet: ty jagh hafwer ännu på Gudz wägnar något säija.

3. Jagh wil hämta mitt förstånd fierran efter; och bewisa at min skapare är rättwijs.

4. Mitt taal skal vthan twifwel intet falskt wara: mitt förstånd skal vthan feel wara för tigh.

5. Sij, Gudh förkastar icke the mächtiga: ty han är ock mächtig af hiertans kraft.

6. Then ogudachtiga bewarar han icke; vtan hielper then arma til rätta.

7. Han wänder icke sin ögon ifrå then rättferdiga; och Konungarna låter han sittia på stolenom i ewig tijd, at the höge blifwa.

8. Och om fångar liggia i boijor, och bundne medh tågh jämmerliga:

9. Så gifwer han them tilkänna hwad the giordt hafwa; och theras odygd, at the hafwa brukat wåld:

10. Och öpnar them örat til tuchtan, och säger them, at the skola omwända sigh ifrå thet orätt är.

11. Om the höra, och tiena honom, så skola the i godom dagom gamle warda, och lefwa medh lust.

12. Höra the icke, så skola the falla för swärd; och förgås förr än the warda thet warse.

13. The skrymtare, när wreden kommer vppå them, ropa the intet, när the fångne liggia:

14. Så skal theras siäl döö medh qwahl; och theras lijf ibland bolare.

15. Men then arma skal han hielpa vthu hans armod; och öpnar them arma örat i bedröfwelsen.

16. Han skal taga tigh vthur ångestens wida mun, then ingen botn hafwer; och titt bord skal hafwa roo, vpfylt medh alt godt.

17. Men tu giör the ogudachtigas saak godan, så at theras saak och rått blifwer behållen.

18. Se til, om icke otolighet hafwer rördt tigh i qwalena; eller stora gåfwor icke hafwa bögdt tigh.

19. Menar tu at tin wäldighet skal bestå kunna vthan bedröfwelse; eller eljes någon starckhet eller förmåga?

20. Tu torf icke begära nattena til at öfwerfalla menniskiorna i theras rum:

21. Wachta tigh, och wändt tigh icke til thet orätt är, såsom tu för jämmer skul tigh företaget hafwer.

22. Sjj, Gudh är förhögh i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?

23. Ho wil hemsökia öfwer honom hans wägh? Och ho wil säija til honom: Tu giör orätt?

24. Tänck vppå at tu intet wetst hans werck, såsom menniskiorna siunga.

25. Ty alle menniskior see thet; menniskiorna see thet fierran.

26. Sij, Gudh är stoor och okänd; hans åhratahl kan ingen vthfråga.

27. Han giör watnet til små droppar; och drifwer sina skyyr samman til regn:

28. Så at skyarna flyta, och drypa fast vppå menniskiorna.

29. Tå han tager sigh före at skingra sina skyyr; och tager sitt täckelse bort:

30. Sij, så vthbreder han sitt lius öfwer them, och öfwertäcker hafwet, tädan the komma.

31. Ty ther medh dömer han folcket; och gifwer maat tilfyllest.

32. Han håller händerna före, och betäcker liuset; och biuder thy at thet skal igenkomma.

33. Om thet samma förkunnar hans herde; och hans boskap om skyyn.

37. Capitel.

Tjl ett beslut, förräljer Elihu Gudz stora och gudomeliga werck vthi naturen: såsom är medh dunder, och liungeld, v. 1. Sniö och regn, moln och wäderlek, rc. v. 6. Och wil här medh bewisa at Gudz kraft och alsmächtighet är obegripelig, v. 14. Och therföre äro all creatur honom hörsamhet och lydno plichtige; och skola intet fåfängt tala om Gudz werck, eller ransaka efter hans obegripeliga domar, v. 23.

Ther af förskräcker sigh mitt hierta, och bäfwar.

2. Hörer hans rösts skall; och thet liudh som vthaf hans mun går.

3. Han seer vnder alla himlar; och hans lius skijn vppå jordenes ändar.

4. Efter honom buldrar dundret, och han dundrar medh ett stort skall: och när hans dundrande hördt warder, kan man intet förhålla thet:

5. Gudh dundrar medh sitt dunder grufweliga; och giör stoor ting, och warder doch intet känd.

6. Han talar til sniön, så är han strax här på jordene; och til regnskuren, så är regnskuren ther medh macht.

7. Man förgiömer sigh ibland alla menniskior, at folcket skal känna hans werck.

8. Wildiuret kryper vthi skiul; och blifwer i sitt rum.

9. Sönnan efter kommer wäder; och nordan efter köld.

10. Af Gudz Anda kommer frost; och stort watn, tå han vthgiuter.

11. The tiocke skyyr skilja sigh, at klart skal warda; och igenom molnet vthbrister hans lius:

12. Han wänder skyarna hwart han wil, at the skola giöra alt thet han biuder them på jordenes kretz.

13. Ehwad thet är öfwer een slächt eller öfwer ett land, tå man finner honom barmhertigan.

14. Achta ther vppå Job; statt, och förnim Gudz vnder:

15. Wetst tu, när Gudh låter thetta komma öfwer them? Och när han låter sina skyars lius vthgå?

16. Wetst tu huru skyarna vthsprida sigh? Hwilka vnder the fulkomlige weta:

17. At tin kläder warm äro, tå landet är stilla af sönnan wäder?

18. Ja, tu vthbreder icke skyarna medh honom, hwilke starcke äro, och anseende såsom en grund.

19. Lät oß höra hwad wij skole säija honom: förty, wij räcke icke in til honom för mörker.

20. Ho skal förtälja honom hwad jagh talar? Om någor talar, han warder vpsluken.

21. Nu seer man icke liuset, som in om skyyn lyser; men när wädret blås, giörs thet klart.

22. Jfrå nordan kommer guld then förskräckelige Gudi til lof:

23. Men then Alsmächtiga kunna the intet finna, then så stoor är i machtene: ty han måste ingen räkenskap giöra af sinom rätt och rättferdigom sakom:

24. Therföre måste menniskiorna fruchta honom; och han fruchtar inga wisa.

38. Capitel.

Här begynnes een ny predikan, ther Gudh sielf vthi ett wäder talar til Job, och straffar honom at han hade knorrat emot honom; kallat honom til rätta, som så mächtig är, at han hafwer grundat jordena, v. 3. Tilslutit hafwet medh sina dörar, v. 8. Satt morgonrodnan sitt rum, v. 12. Ransakar hafsens diup, mörksens portar, jordenes widd; och weet alla menniskiors dagar, v. 16. Hwilkom kunnigt är, hwadan sniö, hagel, lius, wäder, slagregn, toordön, liungeld, dagg, ijs, rimfrost, rc. hafwa sin begynnelse, v. 22. Regerar stiernorna på himmelen, v. 31.

Och HERREN swarade Job vthi ett wäder, och sade:

2. Hwilken är then som i sina tanckar så fela wil, och talar så medh oförnuft?

3. Giorda tina länder såsom en man: jagh wil fråga tigh; säg, äst tu så klook.

4. Hwar wast tu tå jagh grundade jordena? Säg migh:

5. Wetst tu ho henne hafwer satt sitt mått; eller ho hafwer dragit något snöre öfwer henne?

6. Eller hwar vppå står hennes fotafäste; eller ho hafwer henne en hörnsteen lagt?

7. Tå morgonstiernorna tilsammans lofwade migh; och all Gudz barn frögdade sigh.

8. Ho hafwer tilslutit hafwet medh sina dörar, tå thet vthbrast såsom vthu moderlifwe?

9. Tå jagh klädde thet medh skyyr; och inwefwade thet i tökno, såsom i lindakläde:

10. Tå jagh förtog thy thes flodh medh minom dam; och satte thy boom och dörar före;

11. Och sade: Alt här in til skalt tu komma, och icke widare; här skola tina stolta böljor sättia sigh.

12. Hafwer tu i tinom tijd budit morgonen; och wijst morgonrodanom sitt rum?

13. At jordenes ändar måga fattade warda; och the ogudachtige ther vthskuddade blifwa?

14. Jnsiglet skal sigh förwandla såsom leer, så at the skola blifwa såsom ett kläde:

15. Och them ogudachtigom skal theras lius förtaget warda; och the högferdigas arm skal sönderbruten warda.

16. Hafwer tu kommet vthi hafsens grund, och wandrat vthi diupsens fiät?

17. Hafwa dödsens dörar någon tijd vplåtit sigh för tigh; eller hafwer tu sedt dörarna åth mörkret?

18. Hafwer tu förnummit huru bredh jorden är? Lät höra, wetst tu alt thetta?

19. Hwilken är wägen tijt ther liuset boor; och hwilket är mörkrens rum?

20. At tu måtte aftaga thes gränso; och märckia stigen til thes huus?

21. Wiste tu, at tu skulle på then tiden född warda; och huru många tina dagar blifwa skulle?

22. Hafwer tu ther warit tädan sniön kommer? Eller hafwer tu sedt hwadan haglet kommer?

23. Hwilka jagh bewarat hafwer in til bedröfwelsens dagh; in til stridenes och örligets dagh:

24. Genom hwilken wägen delar sigh liuset? Och östan wäder vpkommer på jordena?

25. Ho hafwer vthskift regnskurene sitt lopp; och liungeldenom och dundrena wägen.

26. Så at thet regnar vppå jordena ther ingen är; i öknene ther ingen menniskia är:

27. At thet skal vpfylla ödemarken och öknen; och kommer gräset til at wäxa?

28. Ho är regnets fader? Ho hafwer födt daggenes droppar?

29. Vthu hwars lijf är isen vthgången? Och ho hafwer födt rimfrostet vnder himmelen?

30. At watnet skulle fördoldt warda såsom vnder stenar; och diupet blifwer ofwan vppå ståndandes?

31. Kant tu binda tilsammans siustiernornas band; eller vplösa orions band?

32. Kant tu hämta morgonstiernorna fram i sin tijd; eller föra wagnen på himmelen öfwer sin barn?

33. Wetst tu huru himmelen skal regeras; eller kant tu sättia ett herradöme öfwer honom på jordene?

34. Kant tu föra tin dunder högt vppe i skynom, at watnens myckenhet tigh öfwertäcker?

35. Kant tu vthsläppa liungeldar, at the fara åstadh, och säija: Här äre wij?

36. Ho hafwer satt wijsdomen vthi thet fördolda; Ho hafwer gifwit tanckomen förstånd?

37. Ho är så wijs at han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa watuläglarna i himmelen,

38. När stofftet är wått wordet, så at thet tilhopa löper, och klimparna loda tilsammans.

39. Capitel.

Wjdare vnderwiser HERREN Job, at hans wijshet och gierningar äro ovthransakelige, hwilket han bewiser af creaturens skapelse och natur: ty han föder leijonen, och korpvngarna som ropa til honom, v. 1. Han spisar wildiuren i markene, och them vnderliga regerar, v. 4. Seer på alla foglar, at the sina vngar må vthkläckia, v. 16. Rustar hästarna medh frimodighet til krigs, v. 22. Wiser örnen sitt roof, v. 29. Sedan kräfwer han af Job, at han skal bewisa, thet han emot Gudh ogudachteligen talat hafwer, v. 34. Men Job bekänner sigh skyldig för Gudh; och låfwar sigh icke meer wilja så giöra, v. 37.

Kant tu gifwa lejinnone hennes roof i jagtene? Och mätta the vnga leijonen:

2. Så at the läggia sigh vthi sitt rum, och stilla liggia i kulone på wacht?

3. Ho reder korpenom maat, när hans vngar ropa til Gudh, och weta icke hwar theras maat är?

4. Kant tu sättia tiden när steengeterna skola kidla på bergen? Eller hafwer tu märckt när hindarna gå hafwande?

5. Hafwer tu räknat theras månader, när the fulle warda; eller wetst tu tiden när the skola föda?

6. The böija sigh när the föda, och rifwa sigh, och låta vth sina vngar.

7. Theras vngar warda fete, och wäxa vthe; the gå vth, och komma intet til them igen.

8. Ho hafwer låtit wilåsnan så frij gå? Ho hafwer wilåsnans band vplöst?

9. Hwilkom jagh markena til huus gifwit hafwer, och öknena til boning.

10. Han giör leek af stadzbullret; plågarenas trugh hörer han intet.

11. Han seer efter bergen, ther hans beet är, och söker hwar grönt är.

12. Menar tu at enhörningen skal tiena tigh, och skal blifwa widh tina krubbo?

13. Kant tu binda honom oket vppå i tina fohrar, så at han efter tigh plogh drager i dalomen?

14. Kant tu förlåta tigh på honom, ther af at han mycket förmår, och låta honom för tigh arbeta?

15. Kant tu betro honom, at han drager tigh tina sädh heem igen, och församlar henne i tina lado?

16. Påfoglens wingar äro skiönare än storkens, eller strutsfoglens wingar:

17. Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena vthkläckia them.

18. Han förgäter at the måga warda trampade, och något wildiur sönderslår them.

19. Han är så hård emot sina vngar, lika som the icke woro hans: han achtar icke at han arbetar fåfängt:

20. Ty Gudh hafwer förtagit honom wijsdom, och hafwer intet förstånd gifwit honom.

21. På then tiden han reser sigh, vphöger han sigh, och bespottar både häst och man.

22. Kant tu gifwa hästenom kraft; eller kant tu pryda hans hals medh hans gnäggiande?

23. Kant tu förfära honom såsom gräshoppor? Hwad förfärligit är, thet är hans noos prijs.

24. Han rifwer jorden, och är frimodig i sin starkhet; och drager vth emot then wäpnada.

25. Han bespottar räddhogan, och förfäras intet; och flyr icke för swärd:

26. Thet ännu kogret emot honom skalrade; och glimmade både glafwen och sköld.

27. Han skälfwer och rasar, och trampar jordena; och troor intet at trummeten lyder.

28. När trummeten fast klingar, säger han hui; och känner luchten af stridene lång wägh, Förstarnas roop och frögd.

29. Flyger höken genom titt förstånd, och vthbreder sina wingar söder vth?

30. Flyger örnen så högt af tin befalning, at han giör sitt näste i högdene?

31. J bergklippon boor han, och blifwer i bergskrefwom, och i fast rum.

32. Tädan af skodar han efter maat; och hans ögon see långt bort.

33. Hans vngar supa blodh; och hwar en åtel är, ther är han.

34. Och HERREN swarade Job, och sade:

35. Then som wil träta medh then Alsmächtiga, skulle han draga sigh vndan? Och then som wil straffa Gudh, måste han icke swara?

36. Job swarade HERRANOM, och sade?

37. Sij, jagh hafwer bannats, hwad skal jagh swara? Jagh wil läggia mina hand vppå min mun.

38. Jagh hafwer en gång talat, therföre wil jagh icke meer swara; på en annan tijd wil jagh icke giöra thet meer.

40. Capitel.

Ytterligare, efter Job hafwer meent sigh kunna gå til rätta medh HERRANOM, v. 1. Frågar HERREN honom om han förmår dundra i himmelen, såsom han giör, v. 4. Och förnedra the stolta och högfärdiga, v. 6. Sedan beskrifwer han Behemoth, then han skapat hafwer, och befaller Job ansee hans ledemoter, och hans krafter, v. 10. Tå han dricker, synes han wilja vthtöma Jordanen, rc. v. 18. Likwäl warder han gripen, och hans näsa medh ett snöre genomborad, v. 19. Anförer ock Leviathan til exempel, och beskrifwer hans kraft och starckhet, v. 20.

Och HERREN swarade Job vthur ett wäder, och sade:

2. Giorda tina länder som en man: jagh wil fråga tigh, och säg tu migh:

3. Skulle tu giöra min doom om intet; och fördöma migh, på thet tu skalt wara rättferdig?

4. Och hafwer tu en arm såsom Gudh; och kant tu medh lika röst dundra såsom han giör?

5. Bepryd tigh medh härlighet, och vphäf tigh; kläd tigh medh lof och ähro.

6. Strö vth tins grymhets wrede; se vppå alla högmodiga, och bög them:

7. Och förtryck the ogudachtiga ther the äro.

8. Begraf them tilsammans i jordene; och försänck theras prål vthi thet fördolda.

9. Så wil jagh ock bekänna tigh, at tin högra hand tigh hielpa kan.

10. Sjj, Behemoth then jagh bredo widh tigh giordt hafwer, han skal äta höö såsom en oxe.

11. Sij, hans kraft är vthi hans länder; och hans förmåga i hans buks nafla.

12. Hans stiert sträcker sigh vth såsom ett ceder: hans hemlig tings senor äro förwicklada.

13. Hans been äro såsom koppar röör: hans beenlägger såsom jernstafwrar.

14. Han är begynnelsen af Gudz wägar: then honom giordt hafwer, han öfwerfaller honom medh sitt swärd.

15. Bergen bära honom grääs, och all wildiur spela ther.

16. Han ligger i skuggan fördold; i röör och i träck.

17. Busken öfwertäcker honom medh sin skugga; och pijlträ widh bäcker öfwertäckia honom.

18. Sij, han vpsluker strömen, och grufwar sigh intet: han låter sigh tyckia at han wil vthtöma Jordanen medh sin mun.

19. Likwäl griper man honom medh sin egen ögon; och medh snöre igenomborar man honom hans näso.

20. Kant tu draga Leviathan medh en krook; och fatta hans tungo medh ett snöre?

21. Kant tu sättia honom en ring i näsona, och bora honom hans kindbeen igenom medh en syyl?

22. Menar tu, at han skal mycket bedias före; eller smekia tigh?

23. Menar tu, at tu kant giöra ett förbund medh honom, at tu må hafwa honom til en träl ewinnerliga?

24. Kant tu spela medh honom såsom medh en fogel; eller binda honom tinom pigom?

25. Menar tu, at sälskapet skola skära honom sönder, at han blifwer vthdelad ibland köpmännerna?

26. Kant tu fylla ena noot medh hans hudh; och någon fiskaryssio medh hans hufwud?

27. När tu kommer tina hand widh honom, så kom ihogh at thet en strijd är, then tu icke vthålla kant.

28. Sij, hans hopp skal fela honom, och han skal vppenbarliga fördrifwen warda.

41. Capitel.

HERREN faar fort at beskrifwa sin alsmächtighet, och anförer än ytterligare Leviathans kraft och starckhet, v. 1. At hans fiäll är såsom skölder, v. 6. Hans ögon såsom en morgonrodna, v. 9. Af hans mun går brinnande låga, 10. Och hans ledamöter hängia fast tilhopa, v. 13. Swärd, spets och jern achtar han intet, v. 17. Och intet kan liknas widh hans starckhet, v. 24.

Jngen är så dristig, at han honom vpwäckia tör: ho är tå then som för migh bestå kan?

2. Ho hafwer något gifwit migh tilförene, at jagh må honom thet wedergälla? Mitt är alt thet vnder hela himmelen är.

3. Jagh wil icke förtiga hans kraft; eij heller hans macht, eller huru wälskapad han är.

4. Ho kan vptäckia honom hans kläde? Eller ho tör wågat at fatta honom i tänderna?

5. Ho kan öpna hans anletes kindbeen? Förskräckeliga stå hans tänder alt omkring.

6. Hans fiäll är lika som sköldar sammanfäste hwar i annan.

7. Thet ena hänger in i thet andra, så at wädret icke går ther emellan:

8. Thet hänger hwar i annan, och hålla sigh tilsammans, så at the icke kunna skiljas åth.

9. Hans niusande är såsom ett glimmande lius; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahwarf.

10. Vthaf hans mun fara bloß och eldbrandar.

11. Vthaf hans näso går röök, såsom vthaf heta grytor och ketzlar.

12. Hans ande är glödande kohl; och vthu hans mun går låge.

13. Han hafwer en starckan hals; och thet är honom lust, tå han något förderfwar.

14. Hans köts ledamot hängia widh hwart annat; the äro faste i honom, at han icke rörd warder.

15. Hans hierta är hårdt såsom steen; och så fast som ett stycke af vnderstenen i qwarnene.

16. När han reser sigh, förfära sigh the starcke; och när han får them fatt, är ther ingen nåde.

17. Om man wil til honom medh swärd, så rörer han sigh intet; eller medh spets, skott och harnesk.

18. Han achtar jern såsom strå; och koppar såsom rutit trä.

19. Jngen skytte förjagar honom: sliungostenar äro honom såsom agnar.

20. Hammaren achtar han såsom strå: han bespottar the bäfwande spetsar.

21. Han kan liggia på skarpt gruus: han lägger sigh vppå thet skarpt är, såsom på dyngio.

22. Han giör, at diupa hafwet siuder såsom een gryta; och rörer thet ihoop såsom man blandar ena salwo.

23. Efter honom är wägen lius: diupet achtar han såsom en gamlan gråhärotan.

24. På jordene kan ingen liknas honom: han är giord til at wara vthan fruchtan.

25. Han förachtar alt thet högdt är: han är Konung öfwer alla högmodiga.

42. Capitel.

Job bekänner HERREN wara en alsmächtig och rättwijs Gudh, och sigh dårachteliga talat hafwa, v. 1. Sedan straffar Gudh Jobs wanner at the ock orätt talat hafwa, at Job thenna plågan skulle hafwa förtient medh sina synder: och befaller at the skulle offra, och låta Job bedia för sigh, v. 7. HERREN giorde åter Job helbregda, och gaf honom dubbelt mera än som han mist hade: och hans bröder besökte honom, v. 10. Ther til wälsignade han honom medh söner och döttrar, v. 13. Och han lefde sedan 140 åhr, och blef död, v. 16.

Och Job swarade HERRANOM, och sade:

2. Jagh weet at tu all ting förmår; och ingen tancke är för tigh fördold.

3. Thet är en fåwitsk man som menar fördölja sitt rådh; therföre hafwer jagh owijsliga talat, thet migh förhögt är, och thet jagh icke förstår.

4. Så hör nu, lät migh tala; jagh wil fråga tigh, lär migh.

5. Jagh hafwer hördt tigh medh öronen; och min ögon see tigh ock nu.

6. Therföre gifwer jagh migh skuld; och giör boot i stofft och i asko.

7. Tå nu HERREN thessa orden medh Job talat hade, sade HERREN til Eliphas af Thema: Min wrede är förgrymmad öfwer tigh, och öfwer tina twå wänner: förty, J hafwen icke rätteliga talat om migh, såsom min tienare Job.

8. Så tager nu siu stutar, och siu wädrar, och går bort til min tienare Job, och offrer bränneoffer för eder, och läter min tienare Job bedia för eder: förty, honom wil jagh ansee, så at jagh icke skal låta eder see huru J hafwen bedrifwit ena dårhet; förty J hafwen icke rätt talat, såsom min tienare Job.

9. Tå gingo bort Eliphas af Thema, Bildad af Suah, och Zophar af Naema, och giorde såsom HERREN them sagt hade: och HERREN såg til Jobs person:

10. Och HERREN wände Jobs fängelse, tå han bad för sina wänner: och HERREN gaf Job dubbelt så mycket som han tilförene haft hade.

11. Och til honom kommo alle hans bröder, och alla hans systrar, och alle the honom tilförene kände, och åto medh honom i hans huus, och wände sigh til honom, och hugswalade honom öfwer alt thet onda som HERREN hade låtit komma öfwer honom: och hwar thera gaf honom ett stycke penningar, och ett gyldene klenodium.

12. Och HERREN wälsignade Job meer än tilförene: så at han fick fiortontusend fåår, och sextusend cameler, och tusend paar oxar, och tusende åsnar.

13. Och fick siu söner, och tree döttrar:

14. Och kallade then första Jemima; then andra Kezia, och then tredie Keren Happuch.

15. Och wordo icke fundna så dägeliga qwinnor i all land, såsom Jobs döttrar: och theras fader gaf them arfwedeel medh theras bröder.

16. Och Job lefde ther efter hundrade och fyratijo åhr, så at han fick see sin barn, och barnabarn, alt in til fierde ledh.

17. Och Job blef död, gammal och mätt af lefwande.