Then Propheten Esaia

1. Capitel.

Gudh klagar genom Propheten, at hans folck Judarna woro så hårdnackade, at the hwarken genom wälgierningar, eller straff läto beweka sigh til bättring, v. 2. Vtan när the giorde theras offer, höllo theras helgedagar, mente the thet wara alt nogh, hwilka Gudh säger sigh therföre intet länger kunna lida, v. 10. Förmanar them til bättring, och vthlåfwar sin nådh, v. 16. Förvndrar sigh huru snarliga the woro förwände, v. 21. Hotar them medh straffet, v. 24. Och låfwar sigh medh tiden wela giöra een förandring ther vppå, v. 25. Tå skulle the afgudadyrkare komma på skam, v. 28.

Thetta är Esaia syyn Amos sons, then han såg om Juda och Jerusalem, vthi Vsia, Jotham, Ahas och Jehiskia Juda Konungars tijd.

2. Hörer J himlar, och tu jord fattat medh öronen; ty HERREN talar: jagh hafwer vpfödt barn, och vphögdt, och the äro migh affällige wordne.

3. En oxe känner sin herra, och en åsne sins herras krubbo; men Jsrael känner thet intet, och mitt folck förstår thet intet.

4. Ach wee thet syndiga folcket; thet folcket af stoor mißhandel, then arga säden, the skadeliga barnen, som öfwergifwa HERRAN; försmäda then Heliga i Jsrael, och wända tilbaka.

5. Hwad skal man meer slå eder, medan J afwiken ju theste meer? Hela hufwudet är kranckt, hela hiertat är försmächtat.

6. Jfrå footbiellet alt vp til hufwudet, är ther intet heelt vppå; vtan såår, swulnat och eterböld, the ther intet plåstrade, eller förbundne, eller medh oljo mökte äro.

7. Edart land är öde; edra städer äro vpbrände medh eld: främmande förtära edar åker för edor ögon, och han är öde, såsom thet the främmande förhärjat hafwa.

8. Men hwad ännu qwart är af dottrene Zion, thet är lika som een hydda vthi enom wijngård, och såsom een wachtebod vthi stubbåkren; såsom en förhärjad stadh.

9. Om HERREN Zebaoth icke läte oß något litet igenblifwa, så wore wij lika som Sodom, och lika som Gomorra.

10. Hörer HERRANS ord J Sodomitiske Förstar; fatta medh öronen wår Gudz lagh, tu Gomorriska folck.

11. Hwad skal jagh medh edart myckla offer säger HERREN? Jagh är mätt af wädrars bränneoffer, och af the giöddas talg, och hafwer ingen lust til oxars, lambars och bockars blodh:

12. Tå J kommen in til at tee eder för migh: ho eskar sådant af edra händer, at J skullen träda in vppå mina gårdar?

13. Hafwer icke meer spijsoffer fram fåfängt: rökwerck är migh styggeligit; nymånader och Sabbather, tå J samman kommen, må jagh icke lida: ty J bedrifwen afguderij och wåld i them.

14. Min siäl hatar edra nymånader och åhrs tider: jagh är ledse ther widh, jagh orkar icke lida them.

15. Och om J än vthräcke edra händer, så bortgiömer jagh doch min ögon ifrån eder: och om J än mycket bedien, så hörer jagh eder doch intet: ty edra händer äro fulla medh blodh.

16. Twår eder, giörer eder rena, lägger bort edart onda wäsende ifrå min ögon: wänder igen af thet onda:

17. Lärer giöra thet godt är, farer efter thet som rätt är, hielper them förtryckta, skaffer them faderlösa rätt, och hielper enkiones saak.

18. Så kommer tå sedan, och läter oß gå medh hwar annan til rätta, säger HERREN: om edra synder än woro blodröda, så skola the doch warda sniöhwita; och om the än woro såsom rosenfärga, så skola the doch warda såsom een vll.

19. Wiljen J höra migh, så skolen J nyttia landsens goda:

20. Wiljen J ock icke, vtan ären ohörsamme, så skolen J af swärd förtärde warda: ty HERRANS mun säger thet.

21. Huru kommer thet til at then frome staden är worden een skiökia? Han war full medh rätthet, rättwisan bodde ther inne; men nu mordare.

22. Titt silfwer är wordet slagg; och titt wijn förmängt medh watn.

23. Tine Förstar äro affällige, och tiufwars stalbröder, the taga alle gierna gåfwor, och fara efter skäncker: them faderlösa skaffa the icke rätt, och enkiones saak kommer intet in för them.

24. Therföre säger Herren HERREN Zebaoth, then mächtige i Jsrael: Ach wee! jagh måste trösta migh igenom mina fiendar och hämna migh igenom mina owänner:

25. Och måste wända mina hand emot tigh; och vthrensa titt slagg som alrarenast, och borttaga alt titt ten.

26. Och gifwa tigh åter domare igen såsom the woro tilförene; och rådherrar såsom i begynnelsen: tå skalt tu heta rättwisones stadh, och en from stadh.

27. Zion måste igenom rätt förlossat warda, och hans fångar igenom rättferdighet:

28. At the öfwerträdare och syndare skola tilsamman sönderkrossade warda; och the som öfwergifwa HERRAN förgås.

29. Ty the måste komma på skam öfwer the ekar ther J lust til hafwen; och blyjas öfwer the lustgårdar som J vthwäljen.

30. När J warden såsom een eek medh torr löf, och såsom en lustgård vthan watn.

31. När beskärmet warder såsom blåår, och thes werck såsom een gnista; och både tilhopa brinnen, så at ingen vthsläcker thet.

2. Capitel.

Esaia propheterar om Christi rike, at thet i yttersta tiden komma skulle, och warda större än all rike på jordene: til hwilket ock Hedningarna sigh begifwa skulle, v. 1. Men Judarna skulle för theras synder och afguderij warda förkastade, v. 6. Förmanar alla til at ödmiuka sigh för HERRANS Christi tilkommelse: ty på then tiden skulle han allena högt, och öfwer alt räknad warda, v. 10. Men afgudar och beläter förachtas och bortkastas, v. 18.

Thetta är thet Esaia Amos son såg om Juda och Jerusalem.

2. Vthi yttersta tiden skal thet berget ther HERRANS huus är, tilredt warda, högre än all berg, och öfwer all berg vphögdt warda: och alle Hedningar skola löpa ther til;

3. Och mycket folck gå tijt, och säija: Kommer, och läter oß gå vp på HERRANS berg, til Jacobs Gudz huus, at han lärer oß sina wägar, och wij wandrom på hans stigar: ty af Zion skal lagen vthgå, och HERRANS ord af Jerusalem.

4. Och han skal döma ibland Hedningarna, och straffa mång folck: tå skola the giöra sin swärd til plogbillar, och sin spiut til lijar: ty intet folck skal vplyfta swärd emot thet andra, och skola nu intet lära meer at örliga.

5. Kommer J af Jacobs huus, lät oß wandra vthi HERRANS lius.

6. Men tu hafwer låtit fara titt folck Jacobs huus; ty the bedrifwat meer än the österländningar, och äro dagawäljare såsom the Philisteer; och låta the främmande barn warda mång.

7. Theras land är fult medh silfwer och guld, och på theras rikedom är ingen ände: theras land är fult medh hästar, och på theras wagnar är ingen ände.

8. Theras land är ock så fult medh afgudar, och the tilbedia sitt handawerck, thet theras finger giordt hafwa.

9. Ther bugar then menige man, ther ödmiuka sigh the myndige: thet warder tu icke förlåtandes them.

10. Gack in vthi bergen, och bortgiöm tigh vthi jordene för HERRANS fruchtan, och för hans härliga majestät.

11. Förty, all högh ögon skola förnedrat warda, och hwad högt är ibland menniskior, thet måste bucka sigh; men HERREN skal på then tijd allena högh wara.

12. Ty HERRANS Zebaoths dagh skal gå öfwer alt högfärdigt och högt, och öfwer alt vphäfwet, at thet skal förnedrat warda:

13. Och öfwer all högh och vphäfwen cedreträ i Libanon, och öfwer alla ekar i Basan:

14. Öfwer all högh berg, och öfwer alla vphögda backar:

15. Öfwer all högh torn, och öfwer alla fasta murar:

16. Öfwer all skep i hafwet, och öfwer all kostelig skeps baneer:

17. At sigh böija måste all höghet, och sigh ödmiuka hwad högt är ibland menniskiorna; och HERREN allena högh wara på then tiden.

18. Och afgudarna skola platt förgås.

19. Så skal man gå in vthi bergskrefwor, och vthi jordkulor för HERRANS fruchtan, och för hans härliga majestät, tå han tager til at förskräckia jordena.

20. På then tiden skal hwar och en bortkasta sina silfwer afgudar, och gyldene afgudar, som han sigh hafwer giöra låtit til at tilbedia, och til at ähra mulwärplar och flädermöß:

21. På thet han må krypa in vthi steenklyftor, och i bergskrefwor för HERRANS fruchtan, och för hans härliga majestät, tå han tager til at förskräckia jordena.

22. Så befatter eder intet medh menniskione som anda hafwer i näsone: ty J weten icke huru högt han är achtad.

3. Capitel.

Esaia hotar Juda folcket medh dyyr tijd, och feel på förståndiga män, at barn skulle råda öfwer them, v. 1. För theras margfaldiga synder skul, v. 8. Doch skola the rättferdige stå wäl, och niuta theras fromhet åth, v. 10. Ty HERREN kommer til at döma medh sins folcks Förstar, v. 13. J synnerhet straffar han theras qwinnors högfärd och prål: hwilket HERREN skulle borttaga, och låta them få skam och blygd igen, v. 16.

Ty sij, Herren HERREN Zebaoth skal borttaga af Jerusalem och Juda alt vppehälle; brödz vppehälle, warns vppehälle:

2. Starcka, och krigsmän; domare, Propheter, spåmän, och åldersmän:

3. Höfwitzmän öfwer femtijo, och ährliga män; rådmän, och wisa ämbetzmän, och wältalande män:

4. Och skal gifwa them ynglingar til Förstar; och barnslige skola råda öfwer them.

5. Och plågare skola wara i folckena, then ene öfwer then andra, och hwar öfwer sin nästa: och chen som yngre är, skal wara stålt öfwer then gamla, och en lösachtig emot then ährliga.

6. Tå skal en fatta sin broder vthu sins faders huus: tu hafwer kläder, war wår Förste, hielp tu thetta ofallet.

7. Men han skal på then tiden swärja, och säija: Jagh är ingen läkiare: i mino huse är hwarken brödh eller kläder; sätter migh icke til en Första öfwer folcket.

8. Ty Jerusalem faller, och Juda ligger omkull, efter theras tunga och anslag är emot HERRANOM, så at the hans majestäts ögon emot sträfwa.

9. The skyla intet sitt wäsende, och beröma sigh af sina synder lika som the i Sodom, och dölja them intet: wee theras siälar; ty ther medh föra the sigh sielfwa på alt ondt.

10. Prediker om the rättferdiga, at the stå wäl: ty the skola äta sina gierningars frucht.

11. Men wee them ogudachtigom: ty the äro onde, och thet skal warda them betalat, lika som the thet förtiena.

12. Barn äro mins folcks plågare, och qwinnor råda öfwer them. Mitt folck, tine ledare förföra tigh, och förderfwa wägen then tu gå skalt.

13. Men HERREN står ther, til at gå til rätta, och är framgången til at döma folcken.

14. Och HERREN kommer til domen medh sins folcks äldsta, och medh sina Förstar: ty J hafwen förderfwat wijngården, och rofwet ifrå the fattiga är i edart huus.

15. Hwij förtrampen J mitt folck, och förkrossen thens fattigas person, säger Herren HERREN Zebaoth.

16. Och HERREN säger: Therföre at Zions döttrar äro stolta, och gå medh rakom hals, medh färgat ansichte; gå och swantsa, och hafwa kosteliga skoor på sina fötter:

17. Så skal Herren giöra Zions döttrars hufwud skallot; och HERREN skal bortryckia theras skiöna håår.

18. På then tiden skal Herren borttaga prydningen af the kosteliga skoor, och hächter, spänne:

19. Kädior, armspänne, hufwor:

20. Flitter, bremm, snöre: desmoknappar, öronspan:

21. Ringar, ännespan:

22. Högtideskläder, kåpor, hwifwar, pungar:

23. Speglar, snöretröijor, bordor och sommarkläder.

24. Och ther skal wara stanck för goda lucht, och ett löst band för bälte, och ett skallot hufwud för krusat håår, och för en wijd mantel en trång säck: alt thetta i staden för tin dägelighet.

25. Titt meniga folck skal falla genom swärd, och tine krigsmän i strijd.

26. Och hans portar skola sörja och gräma sigh; och han skal sittia jämmerliga på jordene.

4. Capitel.

Zjons döttrar införas klagande öfwer sin nödh, v. 1. Sedan tröstar åter Propheten the igenlefda Judar, at Messias skulle komma, hwilken han kallar HERRANS Teelning, v. 2. Han skulle aftwätta alla theras synder, v. 4. Och wara theras tröst och beskärm, v. 5.

Och på then tiden skola siu qwinnor fatta en man, och säija: Wij wilje sielfwa föda och kläda oß, allenast lät oß nämnas efter titt namn, at wår försmädelse må ifrån oß tagen warda.

2. Vthi then tiden skal HERRANS Teelning wara kär och kostelig, och jordenes Frucht härlig och skiön medh them som behåldne blifwa i Jsrael.

3. Och hwilken i Zion återlefwes, och igen blifwer i Jerusalem, han skal kallas helig, hwar och en som skrifwen är ibland the lefwande i Jerusalem.

4. Tå warder Herren aftwåendes Zions döttrars smitto, och fördrifwandes Jerusalems blodskulder ther vth, genom andan som döma, och en eld vptända skal.

5. Och HERREN skal skapa öfwer alla Zions bergs boningar, och hwar som hälst thet församlat är, moln och röök om dagen, och skeen af eld som brinner om nattena: ty en skärm skal wara öfwer alt thet härligit är.

6. Och ett skiul skal warda til een skygd om dagen för hetanom, och een tilflycht til at giöma sigh för storm och regn.

5. Capitel.

Propheten berömer Gudz wälgierningar emot Juda folcket vnder een liknelse af en wijngård, hwilken han kallar sins wäns wisa, v. 1. Och straffar theras otacksamhet och stora synder, v. 5. Widh namn straffar han theras omäteliga girighet, v. 8. Och hotar them medh förödelse af dyyr tijd, v. 10. Theras slösande och öfwerflödighet, v. 11. Och hotar them medh fängelse och döden, v. 13. Theras Gudz hootz föracht, v. 18. Theras skrymterij och falska läro, v. 20. Theras fyllerij, v. 22. Och orättferdighet, v. 23. Och vndsäger them medh HERRANS straff, v. 24. J synnerhet medh fiendar af fierran land, hwilke them vthan drögsmål öfwerfalla skulle, v. 26.

Nu wäl, jagh wil siunga minom wän, ens mins wäns wiso om hans wijngård. Min wän hafwer en wijngård, på ett fett rum.

2. Och han gärde omkring honom, och medh steenhopar bewarade, och satte ädla wijnträä ther vthi: han bygde ock ett torn ther vthi, och grof ther en präß, och wänte efter at han skulle bära wijndrufwor; men han bar wildrufwor.

3. Nu dömer J Jerusalems inbyggiare, och J Juda män emellan migh och min wijngård.

4. Hwad skulle man doch meer giöra minom wijngård, thet jagh honom icke giordt hafwer? Hwij hafwer han burit wildrufwor, tå jagh wänte efter at han skulle burit drufwor?

5. Nu wäl, jagh wil kundgiöra eder hwad jagh minom wijngård giöra wil: hans gård skal borttagen warda, på thet han skal ödelagd blifwa, och hans muur skal sönderrifwen warda, på thet han skal förtrampad warda.

6. Jagh skal låta honom liggia öde, at ingen skal skäran eller grafwan: vtan tistel och törne ther inne wäxa; och skal biuda skynar at the icke regna ther vppå.

7. Så är nu HERRANS Zebaoths wijngård Jsraels huus, och Juda män hans lustiga plantering: han wänter efter rätt, sij, så är här icke annat än öfwerwåld; efter rättwiso, sij, så är här altsammans klagomål.

8. Wee them som draga thet ena huset in til thet andra, och komma then ena åkren in til then andra, til thes at intet rum meer är, at the skola besittia landet allena.

9. Thet är för HERRANS Zebaoths öron, hwad gäller om the många huus icke skola öde warda, och the stora och skiöna vthan inbyggiare?

10. Ty tijo wijngårdz fiällar skola icke gifwa meer än ett ååm; och en tunna sädh skal icke gifwa vtan ena skäppo.

11. Wee them som om morgonen bittida vppe äro, til at beflita sigh om dryck, och sittia in til nattena, at the af wijn hete warda skola:

12. Och hafwa harpor, psaltare, trummor, pipor och wijn i theras collats: och see intet vppå HERRANS werck, och achta intet vppå hans händers gierningar.

13. Therföre måste mitt folck warda bortfördt oförwarandes, och theras härlige hunger lida, och theras meniga folck torst lida.

14. Therföre hafwer helwetet vthwidgat sina siäl, och vpgapat medh sina käftar vthan måtto, at nederfara skola både theras härlige, och then menige man, både theras rike och glade:

15. At hwar och en skal bucka sigh, och hwar och en ödmiukad warda, och the högfärdigas ögon ödmiukad blifwa:

16. Men HERREN Zebaoth vphögd warda i domenom, och Gudh then helige helgad warda i rättferdighet.

17. Så skola tå lamb i beet gå i theras stadh, och främlingar skola sigh nära vthi the fetas öde.

18. Wee them som kobbla sigh tilhopa medh fåfängelig band til at giöra orätt, och lika som medh wagnsrep til at synda;

19. Och säija: Lät hans werck skynda sigh och snart komma, at wij måge seet: lät thens Heligas i Jsrael anslag nalkas och komma, at wij måge wetat.

20. Wee them som kalla thet onda godt, och thet goda ondt: the ther af mörkret lius giöra, och af liuset mörker: the ther giöra sött af suro, och surt af söto.

21. Wee them som för sigh sielfwa wise äro, och hålla sigh sielfwa för kloka.

22. Wee them som hieltar äro til at dricka wijn, och kämpar til at dricka.

23. The ther gifwa then ogudachtiga rätt för gåfwor skul, och wända the rättferdigas rätt ifrå them.

24. Therföre, lika som eldzlåge förtärer halm, och borttager agnar: altså skal theras root förrottna, och theras teelningar bortflyga såsom stofft: förty, the förachta HERRANS Zebaoths lagh, och försmäda thens Heligas ord i Jsrael.

25. Therföre förgrymmar sigh HERRANS wrede öfwer hans folck, och vthräcker sina hand öfwer them, och slår them, så at bergen bäfwa, och theras kroppar äro lika som träck på gatone: och vthi alt thetta wänder icke hans wrede åter, vtan hans hand är ännu vthräckt.

26. Ty han skal vpresa ett baneer fierran ibland Hedningarna, och locka them ifrå jordenes ända: och sij, hastigt och snarliga komma the:

27. Och ingen ibland them är trött eller swagh; ingen är sömnig eller sofwer; ingom lossas bältet af hans länder, och ingen sliter een skorem sönder.

28. Theras pilar äro skarpe, och alle theras bogar spänte: theras hästahofwar äro såsom stenar, och theras hiul såsom ett stormwäder.

29. The ryta som leijon, och ryta som vng leijon: the skola fräsa, och taga roof, och behållat så at ingen vndsätter thet.

30. Och skal på then tiden fräsa öfwer them lika som ett haaf: när man tå seer vppå landet, så är thet mörkt af ångest, och liuset skijn intet meer för mörkret skul.

6. Capitel.

Esaia förtäljer huru han såg HERRANS härlighet, och the heliga Änglar omkring honom, v. 1. Och tå han fruchtade sigh, kom en af them medh ett glödande kohl af altaret, och renade honom, v. 5. Sedan hörde han af HERRANOM, och fick befalning at predika ther om, huru Judarna skulle warda förstockade i theras blindhet, til thes thet blefwe när vthe medh them, v. 8. Doch skulle en helig sädh af them återlefwas, v. 13.

Vthi thet åhret tå Konung Vsia blef död, såg jagh Herran sittia på en högh och härlig stool, och hans klädafåll vpfylte templet.

2. Seraphim stodo öfwer honom, hwar thera hade sex wingar: medh twå betäckte the sitt anlete; medh twå betäckte the sina fötter, och medh twå flugo the.

3. Och then ene ropade til then andra, och sade: Helig, Helig, Helig är HERREN Zebaoth: hela jorden är full medh hans ähro;

4. Så at öfre dörstocken bäfwade af theras rops röst, och huset wardt fult medh röök.

5. Tå sade jagh: Wee migh, jagh förgås: ty jagh hafwer orena läppar, och boor ibland ett folck som orena läppar hafwer: ty jagh hafwer sedt Konungen HERRAN Zebaoth medh min ögon.

6. Tå flög en af Seraphim til migh, och hade ett glödande kohl vthi handene, thet han medh een tång tog af altaret.

7. Och kom widh min mun, och sade: Sij, här medh hafwer jagh kommit widh tina läppar, at tin mißgierning skal warda ifrå tigh tagen, och tin synd försonad wara.

8. Och jagh hörde Herrans röst, at han sade: Hwem skal jagh sända? Hwilken wil wara wårt bodskap? Men jagh sade: Här är jagh, sändt migh.

9. Och han sade: Gack åstadh, och säg til thetta folcket: Hörer, och förstår thet icke; seer, och märcker thet intet.

10. Förstocka thetta folcks hierta, och lät theras öron lomhörd warda; och förblinda theras ögon, at the intet see medh sin ögon, eller höra medh sin öron, eller förstå medh sitt hierta, och omwända sigh, och warda salige.

11. Men jagh sade: Herre huru länge? Han sade: Til thes at städerna öde warda, vthan inbyggiare, och husen vthan folck, och marken ligger platt öde.

12. Ty HERREN skal låta folcket komma långt bort, så at landet skal swårliga öfwergifwit warda.

13. Doch skal ännu tijonde delen blifwa ther inne: ty thet skal warda bortfördt och förhärjat såsom een eek och lind, som ännu hafwa bolen, ändoch theras löf afslagne warda: en helig sädh skal sådana bohl wara.

7. Capitel.

Rezin Konungen i Sprien, och Pekah Jsraels Konung komma emot Konung Ahas: ther af blef Ahas förskräckt, v. 1. Tå befalte HERREN Esaia tröstan, at the intet skulle blifwa honom öfwermächtige, v. 3. Vtan sielfwe blifwa om intet, v. 8. Ther til gaf HERREN ett tekn, at een Jungfru skulle warda hafwandes, och föda en son, rc. v. 10. Men förr än thet skedde, skulle bäde Syrien och Jsrael förstöras, och Juda af the Assyrier förderfwas, v. 16. Så at törne och tiftel skulle wäxa ther nu theras bästa åker och wijnberg woro, v. 21.

Thet begaf sigh vthi Ahas Jothams sons, Vsia sons Juda Konungs tijd: drog Rezin Konungen i Syrien, och Pekah Remalia son Jsraels Konung vp til Jerusalem, til at örliga ther emot; men the kunde intet öfwerwinna thet.

2. Tå wardt Davidz huse sagt: The Syrer förlåta sigh vppå Ephraim: tå bäfwade honom hiertat, och hans folcks hierta, lika som trään i skogenom bäfwa för wädret.

3. Men HERREN talade til Esaia: Gack vth emot Ahas, tu och tin son Sear Jasub, til ändan af waturännone widh öfra dammen, på then wägen widh färgarens åker;

4. Och säg til honom: Wahra tigh, och blif stilla, fruchta tigh intet, och titt hierta ware oförskräckt för theßa twå rykande släckebrandar: nemliga, för Rezins och the Syrers, och Remalia sons wrede:

5. At the Syrer hafwa giordt ett ondt rådslag emot tigh, samt medh Ephraim och Remalia son, och säija:

6. Wij wilje vp til Juda, och förskräckia honom, och skifta oß emellan, och giöra Tabeels son til Konung ther inne.

7. Ty så säger Herren HERREN: Thet skal intet så bestå eller så skee.

8. Vtan lika som Damascus är hufwudet i Syrien, så skal Rezin wara hufwudet i Damasco. Och efter fem och sextijo åhr, skal thet wara vthe medh Ephraim, at the icke meer skola wara något folck.

9. Och lika som Samarien är hufwudet i Ephraim, så skal Remalia son wara hufwudet i Samarien. Troon J icke, så felar thet medh eder.

10. Och HERREN talade åter til Ahas, och sade:

11. Eska tigh ett tekn af HERRANOM tinom Gudh, antingen nedre i helwetet, eller ofwan til i högdene.

12. Men Ahas sade: Jagh eskar intet, at jagh icke skal försökia HERRAN.

13. Tå sade han: Nu wäl, så hörer J af Davidz huus; är thet eder litet at J giören menniskiom emot, vtan at J ock giören min Gudh emot?

14. Therföre skal Herren sielf gifwa eder ett tekn: Sij, een jungfru är hafwandes, och skal föda en son, then skal hon kalla JmmanuEl:

15. Smör och hannog skal han äta, at han skal weta förkasta thet onda, och vthwälja thet goda.

16. Ty förr än pilten lärer förkasta thet ondt är, och vthwälja thet godt är, skal thet land ther tu grufwar tigh före, öfwergifwit warda af sina twå Konungar.

17. Men öfwer tigh, öfwer titt folck, och öfwer tins faders huus, skal HERREN genom Konungen af Assyrien komma låta dagar, the icke komne äro sedan Ephraim ifrå Juda skildes.

18. Ty på then tiden skal HERREN hwißla til flugorna widh ändan på Egypti älfwer, och til bijn i Assurs land;

19. At the skola komma och allesammans läggia sigh widh bäcker, och steenklyftor, och all hohl trää, och vthi all hohl.

20. På then samma tiden skal Herren raka hufwudet, och håret af fötterna, och taga bort skägget genom en legd rakoknif: nemliga, genom them som på hinsidon älfwena äro, thet är: genom Konungen af Assyrien.

21. På then samma tiden skal en man föda en hoop koor, och twå hiordar:

22. Och skal hafwa så mycket til at molka, at han smör äta skal: ty then som i landena igenlefwes, han skal äta smör och hannog.

23. Ty thet skal skee på then tiden, at ther nu tusende wijnträ stå, tusende silfpenningar wärd, ther skal wara törne och tistel:

24. Så at man måste gå tijt medh pijl och boga: ty vthi hela landena skal törne och tistel wara,

25. Så at man icke komma kan til all the berg som man plägar vpgrafwa medh hacko, för tistlars och törnes styggelse skul; vtan man skal låta oxar gå ther vppå, och fåår ther öfwer trampa.

8. Capitel.

HERREN befaller Esaia vptekna, at både Syrien och Samarien skulle af the Assyrier förstöras, v. 1. Sammaledes Juda rike, v. 5. Doch bespottar han fiendan ther af, at the hade likwäl JmmanuEl medh sigh, v. 9. Förmanar them, icke förlåta sigh på förbund medh menniskior, vtan på thenna HERRAN, v. 11. Eljes skulle han warda them en stötesteen, rc. v. 14. Men thet skulle Judarna intet förstå, v. 16. Vtan han hoppades på honom, som skulle blifwa för ett vnder i Jsrael, v. 17. Förmanar them åter, intet achta spåmän, rc. Vtan blifwa widh HERRANS ord, eljes skulle ett stort mörker och wilfarelse komma, v. 19.

Och HERREN sade til migh: Tag tigh ett stort bref, och skrif ther vthi medh een menniskios styl: Röfwa snart; hasta til byte.

2. Och jagh tog til migh tw trogen witne, Presten Vria, och Zacharja Jeberechia son:

3. Och gick til ena Prophetisso: hon wardt hafwandes, och födde en son; och HERREN sade til migh: Kalla honom Röfwa snart; Hasta til byte.

4. Ty förr än pilten skal kunna säija: Käre fader, Kära moder, skal Damascos macht och Samarie byte borttagit warda, genom Konungen af Assyrien.

5. Och HERREN talade ytterligare medh migh, och sade:

6. Efter thetta folcket förachtar thet watnet i Siloa, hwilket så stilla löper, och tröster vppå Rezin och Remalia son:

7. Sij, så skal Herren låta komma öfwer them starckt och mycket strömwatn: nemliga, Konungen af Assyrien, och all hans härlighet, at the skola fara öfwer alla theras bäcker, och gå öfwer alla theras strander:

8. Och skola infalla vthi Juda, och flöda, och gå öfwer, til thes at the räckia vp til halsen: och skola vthsträckia sina wingar så at the vpfylla titt land, o JmmanuEl, så wijdt som thet är.

9. Warer wrede J folck, och gifwer likwäl flychtena: hörer J alle som ären i fierran land, ruster eder, och gifwer doch flychtena; ruster eder, och gifwer doch flychtena:

10. Besluter ett rådh, och ther warde intet af, talens widh, och thet bestå intet: ty här är JmmanuEl.

11. Ty så säger HERREN til migh: Lika som han fattade migh widh handena, och vnderwiste migh, at jagh icke skulle wandra på thetta folcks wägh, och säger:

12. J skolen icke säija: Förbund. Thetta folck talar om intet annat, vtan om förbund: fruchter eder icke såsom the giöra, och grufwer eder icke:

13. Vtan helger HERRAN Zebaoth, honom läter wara edor fruchtan och förskräckelse:

14. Så skal han warda een helgelse; men en stötesteen, och een förargelse klippa them twem Jsraels husom, Jerusalems inbyggiarom til snaro och fall,

15. Så at månge af them skola ther på stöta sigh; falla och sönderkrossas, besnärjas och fångne warda.

16. Bindt samman witnesbyrdet; försigla lagen in til mina lärjungar.

17. Ty jagh hoppas vppå HERRAN, then sitt anlete för Jacobs huus bortgiömt hafwer: men jagh wänter efter honom.

18. Sij, här är jagh, och barnen som HERREN migh gifwit hafwer til ett tekn och vnder i Jsrael, af HERRANOM Zebaoth, then ther boor på bergena Zion.

19. Men tå the säija til eder: J måsten fråga af spåmän och teknatydare, the ther mycket tala och disputera, så skolen J säija: Skal icke ett folck fråga sin Gudh? Skal man fråga the döda om the lefwande?

20. Ja, efter lagh och witnesbyrd: om the thet icke säija, så skola the icke få morgonrodnan:

21. Vtan skola gå omkring i landena slagne och hungroge: men när the hunger lida, så skola the wrede warda, och banna sinom Konung och sinom Gudh, och see vp.

22. The skola ock see neder på jordena, och intet finna annat än bedröfwelse och mörker: ty the äro förmörkrade i ångest, och gå wille i mörkret.

9. Capitel.

Som Propheten näst tilförene hotade Judarna medh ett stort mörker, om the icke blefwo widh HERRANS ord: så propheterar han nu jemwäl om ett andeligit mörker, v. 1. Och at thet folck som såto i mörkret, thet äro Hedningarna, skulle få see ett stort lius, thet är, komma til sanningenes kundskap, v. 2. Ther öfwer Judarna skulle afwundas; men the glädias, at the sin träldom frije wordo, v. 3. Ty, säger han, oß är födt ett barn, en Son är oß gifwen, thet är Christus Jesus, hwilkens ähretitlar, kall och ämbete han här beskrifwer, v. 6. Sedan hotar han Jsraels rike, efter thet förachtade Gudz straff, och intet bättrade sigh, at han än hårdare thet straffa skulle, v. 8. Och hugga them af både bohl och qwistar, rc. v. 14.

Ty thet warder wäl ett annat mörker thet them bekymrar, än i förtiden war, tå thet lätteliga tilgick i Sebulons land, och i Naphthalims land; och ther efter swårare wardt widh hafswägen, på thenna sidone Jordanen, widh Hedningarnas Galilea.

2. Thet folcket som i mörkret wandrar seer ett stort lius: och öfwer them som boo i mörko lande skijn thet klarliga.

3. Tu giör folcket mycket, ther medh giör tu icke glädiena myckla: men för tigh warder man sigh glädiandes, såsom man glädes i skördandene, såsom man gladh är när man vthskifter byte.

4. Ty tu hafwer sönderbrutit theras bördos ook, och theras skuldrors rijs, och theras plågares staf, lika som i Midians tijd.

5. Ty alt krijg medh storm och blodig klädnat skal vpbrännas, och af eld förtärdt warda.

6. Ty oß är födt ett barn, en son är oß gifwen, hwilkens herradöme är vppå hans axlar: och han heter, Vnderlig, Rådh, Gudh, Hielte, Ewig Fader, Fridförste.

7. På thet hans herradöme skal stort warda, och på freden ingen ände; på Davidz säte och hans rike, at han thet bereda och stärckia skal medh doom och rättferdighet ifrå nu alt in til ewighet: thetta skal HERRANS Zebaoths nijtälskan giöra.

8. Herren hafwer sändt ett ord i Jacob, och thet är fallet i Jsrael:

9. At alt Ephraims folck och Samarie inbyggiare skola thet få weta, hwilke i högmod och stolt sinne säija:

10. Tegelstenar äro falne; men wij wilje byggia thet vp igen medh huggen steen: man hafwer afhugget mulbärs trä, så wilje wij sättia i samma staden cedreträ.

11. Ty HERREN skal vpresa Rezins krigsfolck emot them, och gadda theras fiendar tilhopa:

12. The Syrer före, och the Philisteer efter, at the skola vpfräta Jsrael medh fullom mun: vthi alt thetta stillas icke ännu hans wrede; hans hand är ännu vthräckt.

13. Så wänder sigh eij heller folcket til honom som them slår, och fråga intet efter HERRAN Zebaoth.

14. Therföre skal HERREN afhugga af Jsrael både hufwud och stiert, både qwist och stubba på en dagh.

15. The gamle och ährlige äro hufwudet; men Propheterna, som falskt lära, äro stierten:

16. Ty thetta folcks ledare äro förförare; och the som sigh leda låta, äro förtapade.

17. Therföre kan Herren intet glädia sigh öfwer theras vnga män, eller förbarma sigh öfwer theras faderlösa och enkior: ty the äro allesammans skrymtare och onde, och hwar och en mun talar galenskap: vthi alt thetta stillas icke ännu hans wrede; hans hand är ännu vthräckt.

18. Ty thet ogudachtiga wäsendet är vptändt såsom en eld, och förtärer törne och tistlar, och brinner såsom vthi en tiock skogh, och gifwer högan röök.

19. Förty vthi HERRANS Zebaoths wrede är landet förmörkrat, så at folcket är lika som en eldzmat: ingen skonar then andra.

20. Röfwa the på högra sidone, så lida the hunger; äta the på wänstra sidone, så warda the icke mätte: hwar och en äter sins arms kött:

21. Manasse Ephraim; Ephraim Manasse: och the både tilsammans emot Juda: vthi alt thetta stillas icke ännu hans wrede; hans hand är ännu vthräckt.

10. Capitel.

Wjdare ropar han wee öfwer the orättwisa domare och befalningsmän, v. 1. Ty HERREN skulle hemsökia them medh Konungen i Assur, v. 5. Oansedt han annat tänckte, nemliga, medh sine macht förstöra Jerusalem såsom andra städer, v. 7. Men tå HERREN hade vthrättat sitt vpsåt medh honom, wille HERREN ock hemsökia hans högfärd, v. 12. Och så skulle the igenlefde af Jsrael frälste warda, v. 20. Therföre tröster han sitt folck, at the intet skulle fruchta sigh, v. 24. Ty HERREN skulle förskingra the Assyrier, v. 25. The skulle wäl draga vp, och få in then ena staden efter then andra, v. 28. Men tå the kommo för Jerusalem, skulle the warda nederlagde, v. 32.

Mee them Skriftlärdom som orätt lagh giöra, och wrångan doom skrifwa:

2. På thet the skola wrängia thens fattigas saak, och bruka wåld vthi the eländas rätt i mitt folck; så at enkior måste wara theras roof, och the faderlöse theras byte.

3. Hwad wiljen J giöra på hemsökningenes och olyckones dagh, then fierran efter kommer? Til hwem wiljen J fly om hielp? Och hwar wiljen J låta edra ähro?

4. At hon icke vnder the fångna bögd warder, och ibland slagna faller? Vthi alt thetta är hans wrede icke stillad; hans hand är ännu vthräckt.

5. Ach wee Assur, then mine wredes rijs, och theras hand mine grymhets staf är.

6. Jagh wil sända honom emot ett skrymtachtigt folck, och gifwa honom befalning emot mins wredes folck, at han thet skinna och vthbyta skal, och förtrampa thet såsom träck på gatone.

7. Ändoch han thet så icke menar, och hans hierta så icke täncker: vtan hans hierta står til at förderfwa och vthrota mång folck:

8. Ty han säger: Äro icke mine Förstar allesammans Konungar?

9. Är icke Calno såsom Charchemis? Är icke Hamath såsom Arphad? Är icke Samarien såsom Damascus?

10. Såsom min hand funnet hafwer afgudarnas Konungarike: ändoch theras afgudar starckare woro än the i Jerusalem och Samarien äro.

11. Skulle jagh icke giöra Jerusalem och thes afgudom, såsom jagh Samarien och thes afgudom giordt hafwer?

12. Men när Herren hafwer all sin werck vthrättat på Zions berg och i Jerusalem, så wil jagh hemsökia then högmodiga Konungens frucht af Assyrien, och hans högfärdiga ögons prål:

13. Therföre at han säger: Jagh hafwer vthrättat thet medh mina händers kraft, och igenom mina wijshet: ty jagh är klook. Jagh hafwer annorlunda delat landen, och theras ägodelar röfwat, och såsom en wäldig slaget theras inbyggiare til jordena.

14. Och min hand hafwer funnet folcken, lika som ett hönoneste, så at jagh hafwer all land tilhopa samlat, lika som man församlar ägg som öfwergifne äro; ther ingen ena fieder rörer, eller vplåter sitt näf, eller korrar.

15. Kan ock een yxe beröma sigh emot honom som hugger medh henne? Eller een sågh trugas emot honom som drager henne? Såsom then sigh beröma kan, then en käpp bär, och vplyfter, och bär honom så lätteliga som han intet trä wore.

16. Therföre skal Herren HERREN Zebaoth sända een magerhet ibland hans feta, och skal vptända hans härlighet, at hon skal brinna såsom en eld.

17. Och Jsraels lius skal warda en eld, och hans helige skal warda en låge, och skal vptända och förtära hans törne och tistlar på en dagh.

18. Och hans skogs och marks härlighet skal til intet blifwa både siäl och kropp; och skal förgås, och förswinna:

19. Så at hans skogs återlefda trää måga räknat warda, at ett barn må vpskrifwa them.

20. På then tiden skola the igenlefde i Jsrael, och the som af Jacobs huus behåldne blifwa, icke meer förlåta sigh vppå honom som them slår; vtan skola förlåta sigh vppå HERRAN then heliga i Jsrael vthi sanning.

21. The igenlefde skola omwända sigh, ja, the igenlefde i Jacob, til Gudh then starcka.

22. Ty om titt folck, o Jsrael, är lika som sanden i hafwet, så skola doch the igenlefde af them omwände warda: ty tå förderfwet stillat warder, så skal öfwerswinnande stoor rättferdighet komma.

23. Ty Herren HERREN Zebaoth skal låta gå ett förderf; men han stillar thet doch i hela landena.

24. Therföre säger Herren HERREN Zebaoth: Fruchta tigh icke, mitt folck som i Zion boor, för Assur, han skal slå tigh medh rijs, och vplyfta sin staf emot tigh, såsom vthi Egypten.

25. Ty efter en ganska liten tijd skal ogunsten och min wrede öfwer theras odygd få en ända.

26. Tå skal HERREN Zebaoth vpwäckia ena gißl öfwer them, lika som vthi Midians slachtning på thet hälleberget Oreb; och skal vphäfwa sin staf then han på hafwet brukade, lika som vthi Egypten.

27. På then tiden skal hans börda bortwika ifrå tina skuldror, och hans ook ifrå tinom hals; ty oket skal förrottna af fetma.

28. Han kommer til Ajath, han drager igenom Migron; han mönstrar sin häär i Michmas.

29. The draga fram om wårt lägre Geba; Rama förskräckes; Gibeath Sauls flyr.

30. Tu dotter Gallim, ropa högt; se til, tu Laisa, tu elända Anathoth.

31. Madmena wiker vndan; the borgare i Gebim löpa sin koos.

32. Man blifwer til ewentyrs en dagh i Nob, så skal han wända sina hand til dottrenes Zions berg, och emot then högen Jerusalem.

33. Men sij, Herren HERREN Zebaoth skal afhugga qwistarna medh macht, och afstäckia thet högt står, så at the höge skola förnedrade warda.

34. Och then tiocke skogen skal medh jern omkull huggen warda; och Libanon skal falla genom then mächtiga.

11. Capitel.

Esaia propheterar om Christo, om hans härkomst, v. 1. Om hans person, ämbete, och bedrifter, v. 2. Synnerlig om hans folck, at the skulle medh kärlek och frijd omgås, höge och låge; och jemwäl the som ganska olike och högste fiender hafwa warit, v. 6. Til honom skulle Hedningarna sigh hålla, och the igenlefde i Jsrael, v. 10. Jntet folck skulle thet kunna förhindra; vtan all land måste gå honom och hans folck tilhanda, v. 14.

Och ett Rijs skal vpgå vtaf Jsai slächte, och en Teelning vthaf hans root frucht bära:

2. På hwilkom skal hwilas HERRANS ande, wijshets och förståndz ande, rådz och starckhets ande, kundskaps och HERRANS fruchtans ande.

3. Han skal inblåsa honom HERRANS fruchtan, at han icke skal döma efter som ögonen see, eller straffa efter som öronen höra:

4. Vtan skal medh rättwiso döma the fattiga, och medh doom straffa the elända på jordene; och skal slå jordena medh sins muns staf, och medh sina läppars anda dräpa the ogudachtiga.

5. Rättwisa skal wara hans länders bälte, och trohet hans niurars bälte.

6. Vlfwar skola boo tilsammans medh lamb , och parder liggia ibland kidh: en liten dräng skal tilhopa drifwa kalfwar, och vng leijon, och giöde boskap.

7. Koor och biörnar skola gå i beet, och theras vngar tilhopa liggia; och leijonen skola äta halm såsom oxar:

8. Och ett spenabarn skal lust hafwa widh en huggorms hohl, och ett afwandt barn skal stinga sina hand vthi ena basiliskes kulo.

9. Man skal ingen sarga eller förderfwa på mitt helga berg: ty landet är fult af HERRANS kundskap, lika som medh hafsens watn betåckt.

10. Och thet skal skee på then tiden, at Jsai root som står til folcks baneer, ther skola Hedningarna fråga efter, och hans hwila skal wara ähra.

11. Och Herren skal på then tiden än en gång vthräckia sina hand, at han skal få thet återlefda af sitt folck, thet qwart blifwit är för the Assyrier, Egyptier, Pathros, Ethioper, Elamiter, Sinear, Hamath, och för hafsens öijar.

12. Och skal vpresa ett baneer ibland Hedningarna, och samman hämta the fördrefna af Jsrael, och församla the förskingrada af Juda, af fyra jordenes ändar.

13. Och thet nijt emot Ephraim skal återwända, och Juda fiender skola vthrotade warda, så at Ephraim icke hatar Juda, och Juda icke skal wara emot Ephraim.

14. Men the skola wara the Philisteer på halsen wäster vth, och beröfwa alla the som öster vth boo: Edom och Moab skola gå them til handa; Ammons barn skola hörsam wara.

15. Och HERREN skal til spillo gifwa hafsens ström vthi Egypten, och skal låta gå sina hand öfwer älfwena medh starckt wäder, och slå the siu strömar, så at man må gå torrskodd ther öfwer.

16. Och skal wara them qwarlefdom af sitt folck, som igenblifwit är, för the Assyrier en wägh: såsom Jsrael skedde på then tiden the vthur Egypti land drogo.

12. Capitel.

Propheten berömer Gudz wälgierningar, v. 1. Och förmanar at tacka och lofwa Gudh för then nådh han them genom Christum bewiste, v. 3.

På then tiden skalt tu säija: Jagh tackar tigh, HERRE, at tu hafwer warit wredh på migh; och tin wrede hafwer sigh wändt, och tu tröster migh.

2. Sij, Gudh är min hälsa; jagh är säker, och fruchtar migh intet: ty HERREN Gudh är min starckhet och min psalm, och är min hälsa.

3. Jskolen ösa watn medh glädie vthu hälsobrunnomen.

4. Och skolen säija på then tiden: Tacker HERRANOM; prediker hans namn: giörer hans anslag kunnig ibland folcken; förkunner at hans namn högt är.

5. Lofsiunger HERRANOM; ty han hafwer härliga bewist sigh: thetta ware kunnigt i all land.

6. Frögda tigh och war gladh, tu inbyggerska i Zion: ty Jsraels Helige är stoor när tigh.

13. Capitel.

Här begynnar Esaia prophetera emot Hedningarna, at HERREN Gudh skulle hemsökia them för theras mißgierningar skul. Och predikar han först emot the Babylonier i thetta capitel: at HERREN wille vpwäckia ett mächtigt folck emot them af mång land, v. 1. Thet skulle så förstöra them at thet worde stoor jämmer, v. 6. Och thet skulle wara the Meder, v. 17. Och så skulle then skiöne staden Babel öde warda, och thet icke långt til, v. 19.

Thetta är tungen öfwer Babel, som Esaia Amoz son såg.

2. Reser vp baneer på högo berge; roper fast emot them; slår vp handena; läter indraga genom Förstarnas portar.

3. Jagh hafwer budit minom helgedom, och kallat mina starcka til mina wrede, hwilke glade äro vthi mine härlighet.

4. Ther är ett roop af en stoor hoop på bergomen, såsom af ett stort folck: ett roop lika som en gnyy af församlat Hedningars rike: HERREN Zebaoth rustar en häär til stridz;

5. Hwilke vtaf fierran land komma ifrå himmelens ända; ja, HERREN sielfwer samt medh sins wredes häär, til at förderfwa hela landet.

6. Jämrer eder; ty HERRANS dagh är hardt när: han kommer såsom een förödelse af them Alsmächtiga.

7. Therföre skola alla händer nederfalla, och all menniskiors hierta gifwa sigh.

8. Förskräckelse, ångest och wärck skal komma them vppå; the skola hafwa wedermödo såsom een then ther barn föder: then ena skal grufwa sigh widh then andra; rödh som eld skola theras ansichte wara.

9. Ty sij, HERRANS dagh kommer grufwelig, wredh, grym, til at förderfwa landet, och til at förgiöra syndarena ther af.

10. Ty stiernorna på himmelen, och hans orion, skina icke klart; solen går mörk vp, och månen skijn mörkt.

11. Jagh skal hemsökia jordenes kretz för hennes ondsko skul, och the ogudachtiga för theras odygd skul; och skal giöra en ända vppå the ståltas högmod, och ödmiuka the wäldigas högfärd:

12. Så at en man skal dyrare warda än fijnt guld, och een menniskia meer wyrd än ett stycke guld af Ophir.

13. Therföre skal jagh röra himmelen, så at jorden skal bäfwa vthaf sitt rum, igenom HERRANS Zebaoths wrede, och igenom hans wredes dagh.

14. Och han skal wara såsom een förjagad rå, och såsom en hiord vthan herda: så at hwar och en skal wända til sitt folck igen, och hwar och en fly vti sitt land.

15. Therföre, at hwilken sigh ther inne finna låter, han skal igenomstungen warda, och then ther när är, skal igenom swärd falla.

16. Skola ock theras barn för theras ögon dräpne warda, theras huus skinnat, och theras hustrur skämda.

17. Ty sij, jagh skal vpwäckia the Meder öfwer them, hwilke intet silfwer sökia, eller efter något guld fråga:

18. Vtan at skiuta the vnga män ihiäl medh bogar, och icke förbarma sigh öfwer fruchten i moderlifwet, eller barn skona.

19. Altså skal Babel thet alraskiönesta ibland riken, the Chaldeers härliga prål omstördt warda af Gudi, lika som Sodom och Gomorra;

20. Så at man sedan ther intet boo skal, eller någor ther blifwa i ewig tijd; at ock the Araber ther ingen hyddo giöra skola, och the herdar ther inga bodar vpsättia:

21. Vtan stygge foglar skola ther läggia sigh, och theras huus full medh odiur wara, och strutser skola ther boo, och gastar skola ther springa;

22. Och Vgglor siunga vthi hans palats, och drakar vthi the lustiga borger. Och hans tijd warder snart kommandes, och hans dagar skola intet dröijas.

14. Capitel.

Wjdare tröstar Propheten sitt folck, at HERREN skulle än förbarma sigh öfwer them, och förlossa them ifrå theras fängelse, at ock Hedningarna medh tiden skulle hålla sigh til them, och blifwa theras, v. 1. Tå sknlle the förvndra sigh, och tala ther om, huru HERREN hade hulpit them ifrå theras träldom, och nederstört then mächtiga Konungen i Babel af sitt stora tyrannij och wälde, v. 4. Ty efter han högfärdades, och wille wara lijk Gudh, skulle Gudh ock störta honom nedh til helwetet lika medh andra, v. 12. Och vthrota hans barn, at the icke heller skulle meer komma sigh före, v. 21. Hotar ock Konungen i Assur, at han i Judalandet skulle warda nederlagd, v. 24. Förkunnar the Philisteers vndergång, v. 28.

Ty HERREN skal förbarma sigh öfwer Jacob, och ännu vthkora Jsrael, och sättia them vthi sitt land; och främlingar skola gifwa sigh til them, och hålla sigh in til Jacobs huus.

2. Och folck skola them til sigh taga, och hafwa them in til sitt rum, så at Jsraels huus skal åga them vthi HERRANS land til tienare och tienarinnor: och skola hålla them fångna, af hwilkom the fångne woro, och skola råda öfwer sina plågare.

3. Och på then tiden, tå HERREN warder tigh roo gifwandes ifrå tin jämmer och wedermödo, och ifrå then hårda träldom, ther tu vthi warit hafwer:

4. Så skalt tu föra ett sådant ordspråk emot Konungen af Babel, och säija: Huru är thet nu vthe medh plågarenom, och beskattningen hafwer en ända?

5. HERREN hafwer sönderbrutit the ogudachtigas rijs, the wäldigas rijs.

6. Then som folck slog i grymhet vthan återwändo, och medh stränghet rådandes war öfwer Hedningarna, och förfölgde them vthan barmhertighet.

7. Nu hafwer doch hela werlden roo, och är stilla, och frögdar sigh i glädie.

8. Ock frögda sigh furoträn öfwer tigh, och the cedreträ i Libanon, (och säija:) Efter tu ligger, så kommer ingen vp som oß afhugger.

9. Helwetet ther nedre bäfwade för tigh, emot tin tilkommelse: thet vpwäcker tigh the döda, alla werldenes bockar, och bad alla Hedningarnas Konungar vpstå vthaf sina stolar;

10. At the skulle en efter then andra tala, och säija til tigh: Tu äst ock slagen lika som wij, och tigh går lika som oß.

11. Titt prål är neder til helwete farit, samt medh tina harpors klingande: maal skal wara tin säng, och matkar titt öfwertäckelse.

12. Huru äst tu af himmelen fallen tu skiöna morgonstierna? Huru äst tu til jordena fallen, tu som förswagade Hedningarna?

13. Tänckte tu doch vthi titt hierta: jagh wil stiga vp i himmelen, och förhöija min stool vp öfwer Gudz stiernor: jagh wil sättia migh på witnesbyrdsens berg, på then sidon norr vth.

14. Jagh wil fara öfwer the höga skyyr; och wara then Alrahögsta lijk.

15. Ja, til helwetes faar tu widh kulones sido.

16. Then tigh seer, han skal skåda tigh, och see vppå tigh (och säija:) Är thet then man som werldena skälfwande giorde, och Konungariken bäfwande:

17. Then ther jordenes kretz öde lade, och städerna ther inne nederslog, och gaf icke sina fångar lösa?

18. Allesamman Hedningarnas Konungar liggia doch medh ähro, hwar och en i sitt huus:

19. Men tu äst förkastad vthu tine graf, såsom en förderfwad green, såsom the slagnas klädnat, som medh swärd ihiäl stungne äro, hwilke nederfara til helwetes stenar, såsom ett förtrampat aas.

20. Tu skalt icke såsom the begrafwen warda; ty tu hafwer förderfwat titt land, och slaget titt folck: ty man skal aldrig tänckia på then ondskofulla sädena.

21. Reder til at man må slachta hans barn, för theras fäders mißgierningar skul, at the icke vpkomma eller ärfwa landet, eller giöra jordenes kretz fullan medh fiendar.

22. Och jagh skal öfwer them komma, säger HERREN Zebaoth, och i Babel vthrota hans åminnelse, hans igenlefda, affödo och efterkommande, säger HERREN:

23. Och skal giöra honom igelkottom til arfs, och til en watusiö; och skal sopa honom medh förderfwelsens qwast, säger HERREN Zebaoth.

24. HERREN Zebaoth hafwer sworet och sagt: Hwad gäller at thet skal så skee som jagh täncker, och skal så blifwa som jagh i sinnet hafwer:

25. At Assur nederlagd warder i mitt land, och jagh förtrampar honom på min berg; på thet hans ook skal af them taget warda, och hans börda af theras hals komma.

26. Thetta äro the anslag som han hafwer öfwer all land, och thet är then vthräckta hand öfwer alla Hedningar.

27. Ty HERREN Zebaoth hafwer thet beslutit, ho wil förmenat? Och hans hand är vthräckt, ho kan afwända henne?

28. Jthet åhret tå Konung Ahas blefdöd, wardt thenne tungen sedd.

29. Frögda tigh icke så fast tu Philistea, at thet rijs som tigh slog sönderbrutit är: ty vthaf ormsens root skal komma en basilisk, och hans frucht skal wara en brinnande flygande drake.

30. Ty the torftigas förstfödingar skola berga sigh, och the fattige tryggeliga hwila sigh: men tina root wil jagh dräpa medh hunger, och skal han förgöra tina igenlefda.

31. Jämra tigh tu port, ropa tu stadh, hela Philistea är förtwiflad: ty nordan efter kommer en röök, och ingen ensam är vthi hans tiäll.

32. Och hwad warda Hedningarnas bodh säijandes? Nemliga, at HERREN hafwer grundat Zion, och ther skola hans folcks elände hafwa tilflycht.

15. Capitel.

Propheten förkunnar the Moabiters ömkeliga förstöring, samt then grååt och klagan som skulle warda ibland them af theras stora ofärd, v. 1.

Thetta är tungen öfwer Moab: om nattena kommer förstöring öfwer Ar i Moab, thet är sin koos: om nattena kommer förstöring öfwer Kir i Moab, thet är sin koos.

2. The gå vp til Baith och Dibon til altaren, at the skola gråta och jämra sigh öfwer Nebo och Medba i Moab: all hufwud äro rakat, alt skägg är afskurit.

3. På theras gator gå the omswepte i säcker: på theras taak och gatom jämra the sigh alle, och gå neder gråtande.

4. Hesbon och Eleale ropa så at man hörer thet in til Jahaz: therföre jämra sigh the wäpnade i Moab; ty theras siäl går illa.

5. Mitt hierta ropar til Moab, theras flychtige fly ifrå then triggiaåhra koon alt in til Zoar: ty the gå vp til Luhith och gråta; och på then wägenom til Horonaim vphäfwer sigh ett jämmerrop.

6. Ty the watn i Nimrim torkas bort, så at hööt förtorkas ther, och gräset förwisnar, och wäxer ingen gröön ört.

7. Ty the ägodelar som the församlat, och thet folck som the tilrustat hafwa, förer man öfwer pijlträbäcken.

8. Ropet går omkring vthi Moabs gränsor; the gråta alt in til Eglaim, och gråta widh then brunnen Elim:

9. Ty the watn i Dimon äro full medh blodh: ther til wil jagh ännu låta meer komma öfwer Dimon, både öfwer them som behåldne äro i Moab leijonens, och öfwer them igenlefda i landena.

16. Capitel.

Moab blifwer ytterligare påmint om sitt tilstånd, v. 1. Ther hoos förtröstas Gudz folck medh fåå ord, af thet nåderiket som ibland them vprättas skulle, v. 5. Åter föreställes Moabs högmod, och theras ther på följande vndergång, v. 6. Samt vthmärckes tiden på hwilken sådant them öfwergå skulle, v. 13.

Sänder vth, i Landzherrar, lamb ifrå Sela vthur öknene til dottrene Zions berg.

2. Men såsom en fogel bortflyger, then vthaf sitt näste drifwen är, så skal thet skee medh Moabs döttrar tå the draga fram omArnon.

3. Hafwer rådh tilhopa, håller doom; giör tigh middags skuggan såsom een natt; fördöl the fördrefna, och vthrög icke the flychtiga.

4. Lät mina fördrefna hafwa härberge när tigh, Moab war tu theras skärm för förderfwarenom, så får plågaren en ända, förstöraren wänder åter, och förtramparen låter af i landena.

5. Men en stool warder tilredd af nåde, at en skal ther vppå sittia i sanning vthi Davidz hyddo, och döma, och sökia efter rätt, och främja rättwisona.

6. Men wij höre af Moabs högmod, at han fast högmodig är, så at ock hans högmod, stolthet och wrede är större än hans macht.

7. Therföre skal en Moabite gråta öfwer then andra; allesamman skola the gråta, öfwer then stadsens Kir Hareseth grundwalar skola the halte sucka.

8. Ty Hesbon är worden een öde mark: wijnträd i Sibma är förderfwat: herrarna ibland Hedningarna hafwa förtrampat hans ädla wijnträä, och äro komne alt in til Jaeser, och draga omkring vthi öknene: hans wijnqwistar äro förskingrade, och öfwer hafwet förde.

9. Therföre gråter jagh för Jaeser skul, och för wijnträd i Sibma, och vthgiuter många tårar för Hesbon och Eleale: ty en sång är fallen vthi tin sommar, och vthi tina and:

10. Så at frögd och glädie återwänder på markene, och i wijngårdomen frögdas eller ropar man intet; man trampar intet wijn i prässomen: jagh hafwer giordt en ända på sången.

11. Therföre lommar mitt hierta öfwer Moab såsom een harpa; och mina inelfwer öfwer Kir Hares.

12. Tå skal vppenbart warda huru Moab är ledse widh altaren, och huru han til sina kyrkio gången är til at bedia, och hafwer doch intet kunnat skaffa.

13. Thetta är thet HERREN på then tiden emot Moab talade.

14. Men nu talar HERREN, och säger: vthi try åhr såsom en legodrängs åhr äro, skal Moabs härlighet, som stoor och mycken är, kleen warda, så at ther skal ganska litet qwart blifwa, och icke mycket.

17. Capitel.

Wjdare propheterar Esaias emot Damascon hufwudstaden i Syrien, at han skulle ock förstöras medh the andra Syrie städer, v. 1. Theslikes Jsraels rike, at fåå skulle ther af igen blifwa, v. 4. Therföre at the hafwa öfwergifwit HERRAN sin Gudh, v. 10. Doch skulle HERREN straffa theras siendar therföre, och giöra them til intet, v. 12.

Thetta är tungen öfwer Damascon: Sij, Damascus skal ingen stadh nu meer wara, vtan en förfallen steenhop.

2. Aroer städer skola öfwergifne warda, så at hiordar skola ther i beet gå, och ingen skal drifwa them vth.

3. Och thet skal vthe wara medh Ephraims fäste och Konungariket i Damasco: och thet öfwerblefna i Syrien skal wara såsom Jsraels barnas härlighet, säger HERREN Zebaoth.

4. På then tiden skal Jacobs härlighet tun warda, och hans feta kropp skal mager blifwa:

5. Ty han skal warda såsom när en insamlade sädh i andene, och såsom när en inbärgde ax medh sin arm, och såsom en vphämte ax i Rephaims daal;

6. Och een efterhämtning blefwe, såsom när man rister ett oljoträ, och ther tw eller try bäär qwar sittia vppe i skatanom; eller såsom fyra eller fem bäär hängia qwar på qwistarna, säger HERREN Jsraels Gudh.

7. På then tiden skal menniskian hålla sigh in til honom som henne giordt hafwer, och hennes ögon skola see på then Heliga i Jsrael.

8. Och skal icke hålla sigh til altaren, som hennes händer giordt hafwa, och icke see til thet hennes finger giordt hafwa, antingen til lundar eller beläte.

9. På then tiden skola hans starckhets städer warda såsom en öfwergifwen teelning och qwist, som öfwergifwen war för Jsraels barn; och skola öde warda.

10. Ty tu bafwer förgätit Gudh then tin hälsa är, ock icke tänckt vppå tina starckhets klippo: therföre skalt tu sättia lustiga plantor; men tu skalt ther medh satt hafwa wijnqwisten åth främmandom.

11. J planterningenes tijd skalt tu wäl taga wahra vppå, at tin sädh må tijdeliga wäxa: men åth höstenom när tu skalt inbärga kärfwarna, skalt tu få ens bedröfwadas sorg therföre.

12. Ach wee thet öfwermåtto myckla folcket; såsom hafwet skal thet brusa, och folckens rumor warder stormandes såsom stoor watn storma.

13. Ja, såsom stoor watn storma, så skola folcken storma: men han skal näpsa them, och the skola fly lång wägh bort; och skal förfölja them såsom stofftena på bergen skeer af wädert, och såsom enom wäderhwirfwel skeer af stormenom.

14. Om aftonen, sij, så är förskräckelse på färde, och förr än morgonen warder, så äro the intet til. Thetta är theras löön som oßröfwa, och theras arfwedeel som taga oß wårt ifrå.

18. Capitel.

Här propheterar Esaia emot the folck i Moorland, v. 1. At the skulle ock förstöras, v. 3. Doch så, at ock månge af them medh tiden skulle warda omwände til HERRAN Jsraels Gudh, v. 7.

Mee thy landena, som faar i skugganom vnder segel, på thesso sidone Ethiopiens floder:

2. Hwilket bodskap sänder til hafs, och i röörskep faar på watnen. Går åstadh i snare bodskap til thet folck som rifwit och skinnat är, til thet folck som grufweligare är än något annat; til thet folck som här och ther vthmätit och förtrampat är, hwilkes land watuströmar intaga.

3. Alle J som boon på jordene, och J som i landena sittien, skolen see huru man skal vpresa baneret på bergen, och höra huru man medh trummeterna blåsa skal.

4. Ty så säger HERREN til migh: Jagh wil wara stilla, och tilsee i mine hyddo; såsom en hete then ther vthtorkar regn, och såsom een dagg i skördandenes heta.

5. Ty för skördandena skal wäxten förminskas, och then omogna fruchten förtorkas medan hon ännu står i bloma, så at man måste afskära qwistarna medh skäro, och afhugga wijnträn, och kasta them bort:

6. At man måste låta liggia them tilsammans foglomen på bergen, och diuromen i landena, at foglarna byggia om sommaren ther sitt näste vthi, och allahanda diur i landena liggia ther vthi om winteren.

7. På then tiden skal thet refna och skinnade folcket, thet grufweligare är än något annat, thet här och ther afmätit och nedertrampat är, hwilkes land watuströmerna intaga, föra HERRANOM Zebaoth skäncker, på thet rum ther HERRANS Zebaoths namn är, til Zions berg.

19. Capitel.

Jfrå the Morer kommer Propheten til the Egyptier, och propheterar, at HERREN wille ock hemsökia them, medh inbyrdes krijg och en grufwelig tyran, v. 1. Han wille ock sända them hunger och dyyr tijd, at theras näring skulle liggia öde, v. 5. Och thet så, at theras wise intet skulle förweta sigh här af; hwilke medh theras spådom bedraga them, v. 11. Doch skulle ock medh tiden månge af them warda omwände til HERRAN Jsraels Gudh, och lära dyrka, tiena och känna honom, v. 18. Hwilket ock the Assyrier giöra skulle, v. 23.

Thetta är tungen öfwer Egypti land: Sij, HERREN skal fara vthi enom snarom skyy, och komma in vthi Egypten: tå skola the afgudar vthi Egypten bäfwa för honom, och the Egyptiers hierta skal gifwa sigh i them.

2. Och jagh skal hitsa the Egyptier på hwar annan, at en broder skal strida emot then andra, en wän emot then andra, en stadh emot then andra, ett rike emot thet andra.

3. Och the Egyptiers modh skal förgås i them, och jagh skal giöra theras anslag om intet: så skola the tå fråga theras afgudar och Prester, och spåmän och teknatydare.

4. Men jagh skal gifwa the Egyptier vthi grufweliga herrars händer; och en hård Konung skal råda öfwer them, säger then rådandes HERREN Zebaoth.

5. Och watnet i hafwet skal vthtorkas; ther til skola ock strömerna bortsiunka och förswinna.

6. Älfwerna skola vthlöpa, så at damsiögarna skola förminskas och torre warda; röör och säf förwisna.

7. Och gräset widh bäckerna, och all sädh widh watnet skal förfaalna, förderfwas, och til intet warda.

8. Och fiskarena skola sörja, och alle the som fiskakrok kasta i watnet skola beklaga sigh; och the som nät vthkasta i watnet skola bedröfwade warda.

9. The skola afgå medh skam som godh garn giöra, och näät binda.

10. Och the som fiskakistor hafwa, medh alla them som dammar för löön giöra, skola ångse warda.

11. The Förstar i Zoan äro dårar, Pharaos wise rådgifware äro i theras rådh galne wordne: hwij säijen J doch om Pharao: Jagh är wisa manna barn, och är af gamla Konungar kommen?

12. Hwar äro tå nu tine wise? Lät them förkunna och vnderwisa tigh, hwad HERREN Zebaoth öfwer Egypten beslutit hafwer.

13. Men the Förstar i Zoan äro wordne til dårar; the Förstar i Noph äro bedragne: the förföra samt medh Egypten hörnstenen för slächten.

14. Ty HERREN hafwer vthgutit en willoanda ibland them, at the skola förföra Egypten vthi alt thet the giöra, såsom en drucken ragar tå han spyr.

15. Och Egypten skal ingen hafwa then ther för hufwud eller stiert, bohl eller green är.

16. På then tiden skal Egypten wara såsom qwinnor, och fruchta sigh och förskräckias, tå HERREN Zebaoth wefftar handena öfwer them.

17. Och Egypten skal fruchta sigh för Juda lande, så at then ther täncker vppå, han skal förskräckias öfwer HERRANS Zebaoths rådh, som han öfwer thet beslutit hafwer.

18. Vthi then tiden skola fem städer vthi Egypti land tala efter Canaans måål, och swärja widh HERRAN Zebaoth: en af them skal heta Jrheres.

19. På then samma tiden skal HERRANS Zebaoths altare wara mitt vthi Egypti land, och en HERRANS wårdsteen i gränsone:

20. Then ett tekn och witne wara skal HERRANOM Zebaoth vthi Egypti land: ty the skola ropa til HERRAN för sina plågare skul, och han skal sända them en Frälsare och mästare som them hielpa skal.

21. Ty HERREN skal af the Egyptier känd warda: och the Egyptier skola känna HERRAN på then tiden; och skola tiena honom medh offer och spijsoffer, och skola giöra HERRANOM löfte, och hålla thet.

22. Och HERREN skal slå the Egyptier, och hela them: ty the skola omwända sigh til HERRAN, och han skal låta bedia sigh, och hela them.

23. På then tiden skal en wägh wara ifrån Egypten in vthi Assyrien, så at the Assyrier skola komma in vthi Egypten, och the Egyptier in vthi Assyrien; och både Egyptier och Assyrier Gudi tiena.

24. På samma tiden skal Jsrael wara sielf tredie, medh the Egyptier och Assyrier, genom then wälsignelse, som på jordene wara skal.

25. Ty HERREN Zebaoth skal wälsigna them, och säija: Wälsignad äst tu Egypten mitt folck, och tu Assur mina händers werck, och tu Jsrael mitt arf.

20. Capitel.

Propheten får befalning at han skulle gå ömkeliga klädder, v. 1. Til ett tekn, at Egypten och Ethiopien skulle ock af Konungen i Assyrien ömkeliga medfaras, v. 3.

Vthi thet åhret tå Tharthan kom til Aßdod, hwilken Sargon Konungen i Assyrien vthsändt hade, och stridde emot Aßdod, och wan thet:

2. På samma tijd talade HERREN genom Esaia Amoz son, och sade: Gack bort och drag säcken af tina länder, och drag tina skoor af tina fötter: och han giorde så; gick nakot och baarfött.

3. Tå sade HERREN: Lika som min tienare Esaia går nakot och baarfött, til try åhra tekn och vnder, öfwer Egypten och Ethiopien:

4. Altså skal Konungen i Assyrien drifwa then fångna Egypten, och förderfwa Ethiopien både vnga och gamla, nakota och baarfötta medh blottad skam, Egypten til blygd.

5. Och the skola förskräckias, och medh skam bestå öfwer Ethiopien, ther the förläto sigh vppå; och twärt om Ethiopien öfwer the Egyptier, af hwilkom the sigh berömde.

6. Och thesse öijars inbyggiare skola säija på then tiden: Är thet wår tilflycht tijt wij flydt hafwe efter hielp, at wij skulle hulpne warda ifrå Konungenom i Assyrien? Ja, skiönliga äro wij vndsluppne.

21. Capitel.

Jfrån Egypten och Ethiopien kommer han åter til Babel, och andra land; propheterar at Babel skulle af the Perser och Meder förstördt warda, v. 1. Thet samma skulle öfwergå Edomeen, v. 11. Och Arabien, v. 13.

Thetta är tungen öfwer öknena widh hafwet. Såsom ett wäder kommer ifrå sönnan, thet all ting omwänder, så kommer thet vthur öknene, vthur ett grufweligit land.

2. Ty migh är betedd een hård syyn: en förachtare kommer emot then andra, och en förstörare emot then andra: drag vp Elam, belägg them Madai: jagh skal giöra en ända vppå alt hans suckande.

3. Therföre äro mina länder fulla medh wärck, och ångest hafwer begripit migh såsom ena barnafödersko: jagh kröker migh när jagh hörer thet, och förskräckes när jagh seer ther vppå.

4. Mitt hierta bäfwar; grufwelse hafwer migh förskräckt: jagh hafwer therföre vthi then liufwa nattene ingen roo haft.

5. Ja, tilred ett bord, lät waka på wachtene, äter, dricker; står vp J Förstar, smörjer skölden.

6. Ty Herren säger til migh altså: Gack bort och beställ en wächtare, then som tilseer och tilsäger.

7. Men han seer resenärer rida och fara medh hästar, åsnar och Camelar, och hafwer grannelig acht ther vppå.

8. Och ett leijon ropade: Herre, jagh står på wachtene alt jämt om dagen, och står i mine wacht alla nätter.

9. Och sij, ther kommer en på enom wagn, han swarar, och säger: Babel är fallet; thet är fallet, och all thes gudars beläte äro slagne nedh til markena.

10. O, min loge ther jagh på tröskar: hwad jagh af HERRANOM Zebaoth Jsraels Gudi hördt hafwer, thet förkunnar jagh eder.

11. Thetta är tungen öfwer Duma: man ropar til migh vthaf Seir: Wächtare, hwad lider nattene? Wächtare, hwad lider nattene?

12. Wächtaren sade: Tå morgonen än kommer, så skal thet äntå wara natt: om J än frågen, så skolen J likwäl igenkomma och åter fråga.

13. Thetta är tungen öfwer Arabien. J skolen boo vthi skogenom i Arabien, på then wägen åth Dedanim.

14. Bärer watn emot them torstiga, J som boon vti Thema land: biuder them flychtigom brödh:

15. Förty, the fly för swärd, ja, för dragit swärd, för späntom boga, för storo strijd.

16. Ty altså säger Herren til migh: Ännu innan ett åhr såsom legodrängers åhr äro, skal all Kedars härlighet förgås:

17. Och the qwarblefne skyttor af hieltarna i Kedar skola mindre warda: ty HERREN Jsraels Gudh hafwer thet så sagt.

22. Capitel.

Tädan kommer Propheten til sitt folck igen; propheterar at Jerusalem skulle twingas, och thes inbyggiare fångne bortföras, v. 1. Ändoch the nu slösade och alla goda förmaningar förachtade, v. 13. J synnerhet propheterar han at Sebna rentomästaren skulle warda afsatt, v. 15. Och Eliakim komma i hans stadh, v. 20.

Thetta är tungen öfwer synedalen. Hwad är eder, at J så alle löpen på taken?

2. Tu wast full medh gnyy, en stadh full medh folck, en gladh stadh: tine slagne äro icke medh swärd slagne, och icke döde blefne i strijd:

3. Vtan alle tine höfwitzmän äro tillika bortwekne för boga, och fångne: alle the som man vthi tigh funnet hafwer, äro fångne, och långt bortflydde.

4. Therföre säger jagh: Går ifrå migh, läter migh bitterliga gråta; farer icke efter at hughswala migh öfwer mins folcks dotters förstöring.

5. Ty thet är en bullers, förtryckelses och bekymmers dagh af Herranom HERRANOM Zebaoth i synedalenom för murarnas vndergrafning skul, och för ropet skul på berget.

6. Ty Elam drager medh koger, wagnar, folck och resenärar, och Kir glimmar af sköldar.

7. Och skal skee at tina vthkorade dalar skola medh wagnar fulle warda, och resenärar skola läggia sigh för portarna.

8. Tå skal Juda förlot öpnat warda, at man skal kunna see på then tiden tygen vthi skogshuset.

9. Och J skolen see refworna många wara på Davidz stadh, och skolen församla watnen vthi them nedra dammenom.

10. J skolen ock räkna husen i Jerusalem, ja, J skolen afbryta husen til at befästa murarna.

11. Och J skolen giöra ena watugraf emellan båda murarna af then gamla dammens watn: likwäl seen J icke vppå then som thetta giör, och skoden icke på then som sådant bestält hafwer fierran efter.

12. Therföre skal Herren HERREN Zebaoth på then tiden låta vthropa, at man skal gråta och jämra sigh, och kulla sigh, och draga säck vppå.

13. Ändoch nu, sij, intet annat är än glädie; slachta oxar, dräpa fåår, äta kött, dricka wijn, och säija: Lät oß äta och dricka, wij måste doch i morgon döö.

14. Thetta är för HERRANS Zebaoths öron vppenbart. Hwad gäller om eder thenna mißgierningen förlåtas skal, til thes J döön: säger Herren HERREN Zebaoth.

15. Så säger Herren HERREN Zebaoth: Gack in til rentomästaren Sebna, hoffmästaren, och säg til honom:

16. Hwad hafwer tu här; hwem hörer tu til? At tu läter tigh hugga en graf, såsom then ther låter sigh hugga een graf i högdene, och såsom then ther låter sigh giöra een boning i bergklippone.

17. Sij, HERREN skal förkasta tigh såsom en starck man någon bortkastar, och nederkrafsa tigh:

18. Och skal omdrifwa tigh, såsom ett kloot på wida mark: ther skalt tu döö, ther skola tina kosteliga wagnar blifwa medh tins herras huus försmädelse.

19. Och jagh skal störta tigh ifrå titt stånd, och sättia tigh af titt ämbete.

20. Och på then tiden wil jagh kalla min tienare Eliakim Hilkia son;

21. Och draga tin kiortel vppå honom, och omgiorda honom medh titt bälte, och gifwa titt wälde vthi hans hand, at han skal wara theras fader som i Jerusalem och Juda huus boo:

22. Och skal läggia Davidz huus nyckel vppå hans axlar, at han skal vplåta, och ingen skal tilsluta; at han skal tilsluta, och ingen vplåta.

23. Och jagh wil inslå honom för en nagla på ett fast rum; och han skal hafwa ährones stool vthi sins faders huus:

24. At man skal hängia vppå honom all hans faders huus härlighet, barn och barnabarn, all små tygh, både dryckekar och allahanda strängiaspel.

25. På then tiden säger HERREN Zebaoth skal nagelen borttagen warda, then på thet fasta rumet står, så at han skal söndergå och falla, och hans byrda förgås: ty HERREN säger thet.

23. Capitel.

Wjdare propheterar han emot then mächtiga handelstaden Tyrum, at han skulle förstörd warda af the Macedonier, v. 1. Hwilke ock Babylon förstöra skulle, v. 12. Doch skulle han efter 70 åhr warda vpbygd igen, v. 15. Och medh tiden blifwa omwänd til HERRAN, och tiena honom, v. 18.

Thetta är tungen öfwer Tyro. Jämrer eder J skep på hafwena; ty thet är förstördt, så at ther är intet huus, eij heller faar någor tijt: vthu thet land Chittim skola the warda thes wahr.

2. Öijarnas inbyggiare äro stilla wordne: the köpmän af Zidon som til siös foro, vpfylte tigh.

3. Och allahanda frucht som wäxer widh Zihor, och sädh widh älfwena, thet förde man ther in öfwer stor watn, och tu wast Hedningarnas stapol worden.

4. Tu må wäl förskräckias Zidon: ty hafwet, ja, then fastesta widh hafwet säger: Jagh är intet hafwandes, jagh föder intet, så vpföder jagh ock inga ynglingar, och vpfostrar inga Jungfrur.

5. Såsom man förskräcktes tå man hörde om Egypten, så skal man ock förskräckias, tå man får höra om Tyro.

6. Farer til siös, jämrer eder, J som boon på öijarna.

7. Är icke thetta eder glädiestad, then sigh berömer af sinom stora ålder? Hans fötter skola föra honom långan wägh bort til at wandra.

8. Ho hade thet betänckt, at thy krönta Tyro skulle så gå, efter thes köpmän äro Förstar, och thes krämare the härligaste i landena?

9. HERREN Zebaoth hafwer thet så betänckt, på thet han skal förswaga alt prål i then lustiga staden, och förachteliga giöra alla the härliga i landena.

10. Faar igenom titt land, såsom en ström, tu hafsens dotter: ther är intet bälte meer.

11. Han vthräcker sina hand öfwer hafwet, och förskräcker Konungarike: HERREN biuder öfwer Canaan, til at förgöra hans mächtiga;

12. Och säger: Tu skalt icke meer gladh wara, tu beskämda Zidons dotter: o Chittim, statt vp, och faar tin wägh, ty tu skalt icke blifwa ther:

13. Vtan i the Chaldeers land, thet intet folck war; vtan Assur hafwer thet vpbygdt för skep, och vprest ther fast torn, och vpbygdt palats: och är likwäl förstörd.

14. Jämrer eder, J skep på hafwena; ty edor macht är om intet.

15. På then tiden skal Tyrus förgäten warda i siutijo åhr, så länge en Konung lefwa må: men efter siutijo åhr skal man siunga een skiökiowiso om Tyro:

16. Tag harpona, gack omkring i staden, tu förglömda skiökia, spela fast på strängiaspel, och siung trösteliga, at man må åter tänckia vppå tigh.

17. Ty efter siutijo åhr skal HERREN besökia Tyrum, at han skal åter komma til sin skiökio löön, och bedrifwa bolerij medh all Konungarike på jordene.

18. Men hans köpmans handel och skiökio löön skal warda helig HERRANOM: man warder thet icke församlande för en skatt, eij heller fördöljande: vtan the som för HERRANOM boo, skola hafwa hans köpmans godz, at the skola ther af äta, och mätte warda, och wäl klädde wara.

24. Capitel.

Här propheterar Esaia åter moot Judalandet, at thet skulle förödas och förstöras, v. 1. Efter thes inbyggiare hade thet oskiärat, och låtit fara thet ewiga förbundet, v. 5. Efter the sådant wäl förskylte, skulle them ock så gå, v. 6. Doch skulle någre fåå igen blifwa: the samme skulle medh Hedningomen känna och lofwa HERRAN, v. 13. Likwäl medan så månge thet wordo förachtande, skulle landena illa gå, v. 16. Och HERREN skulle hemsökia jordenes wäldiga, tå han sielf öfwer sin församling Konung wordo, v. 21.

Sji, HERREN giör landet tomt och öde, och omstörter hwad ther vthi är; och förströr thes inbyggiare.

2. Och Prestenom går såsom folckena; herranom såsom tienarenom, frune såsom tärnone; så honom som säljer som honom som köper, honom som länar såsom honom som borgar; kräfjarenom såsom gäldenärenom:

3. Ty landet skal warda tomt och skinnat: ty HERREN hafwer thetta sagt.

4. Landet står jämmerliga, och förderfwas; jordenes kretz förwanskas och förderfwas; the högste af folcket i landena förminskas.

5. Landet är oskärdt wordet af sina inbyggiare: förty at the öfwerträda lagen, och förwandla buden, och låta thet ewiga förbundet fara.

6. Therföre vpfräter förbannelse landet: ty the som ther vthi boo förskylla thet: therföre borttorkas landsens inbyggiare, så at fögo folck qwart blifwer.

7. Winet förswinner, wijnträd förwisnar, och alle the som af hiertat glade woro, sucka.

8. Frögd af trummor håller vp, the gladas lust är vthe ; harpors frögd hafwer en ända.

9. Man siunger intet ther man wijn dricker, och godh dryck är bitter them som dricka honom.

10. Then tome staden är nederbruten; all huus äro tilsluten, så at ingen går ther in.

11. Man klagar efter wijn på gatone, all glädie är borto, all landsens frögd är sin wägh.

12. Jcke annat än förödelse är blifwit i stadenom, och portarna stå öde.

13. Ty thet går i landena och medh folckena, lika som när ett oljoträ afplockat är; såsom när man efterhämtar tå wijnanden vthe är.

14. The samme vphäfwa theras röst, och lofwa, och glädias öfwer HERRANS härlighet ifrå hafwet.

15. Så priser nu HERRAN i dalomen; på hafsens öijar HERRANS Jsraels Gudz namn.

16. Wij höre lofsång ifrå jordenes ända, then rättferdiga til ähro; och jagh måste säija: Hwij är jagh doch så mager? Hwij är jagh doch så mager? Wee migh! ty förachtarena förachta, ja förachtarena förachta.

17. Therföre kommer öfwer eder, landsens inbyggiare, förskräckelse, groop och snara.

18. Och om en vndflydde för förskräckelsens roop, så faller han doch likwäl vthi gropena: kommer han vthu gropene, så warder han doch fången i snarone: ty fenstren i högdene äro vplätne, och jordenes grundwalar bäfwa.

19. Landena warder illa gångandes, thet skal icke trifwas, vtan måste förfalla.

20. Landet skal raga hijt och tijt såsom en drucken, och bortfördt warda lika som een hydda: ty thes mißgierningar tryckia thet, så at thet falla måste, och kan icke blifwa.

21. På then tiden skal HERREN besökia thet höga herskapet som i högdene är, och jorderikes Konungar som på jordene äro:

22. At the skola tilhopa samkas såsom ett knippe til gropena, och skola förslutne warda vthi fångahuse, och efter lång tijd åter besökte warda.

23. Och månen skal skämma sigh, och solen blyias: tå HERREN Zebaoth skal Konung warda på berget Zion, och i Jerusalem, och för sina äldsta i härlighet.

25. Capitel.

Propheten tackar Gudh, at han hafwer förstördt sitt folcks fienda, v. 1. Therföre skola ock mång folck och Hedningar fruchta honom, v. 3. Sedan propheterar han om Christi rikes margfaldiga wälgierningar, medh een liknelse af ett fett gästabod, thet HERREN til all folck giöra skulle, v. 6. Och om Christi rikes fiendars yttersta förderf, v. 10.

HERRE, tu äst min Gudh; tigh prisar jagh; jagh lofwar titt namn: ty tu giör vnder; tin gamla anslag äro trofast och sanfärdig.

2. Ty tu giör staden til en steenhop, then fasta staden, at han vthi en hoop ligger; the främmandes palats, så at thet icke meer en stadh är, och aldrig meer vpbygd warder.

3. Therföre ährar tigh ett mächtigt folck; the wäldiga Hedningars städer fruchta tigh.

4. Ty tu äst thens fattigas starckhet; thens armas starckhet i bedröfwelsen, een tilflycht för owäder, een skygd för heta, tå the tyranner rasa såsom en storm emot een wägg.

5. Tu ödmiukar the främmandes storm, såsom en hete i tort rum, så at heten skal förderfwa the tyranners wijnqwistar; och skynar gifwa ändoch skugga.

6. Och HERREN Zebaoth skal giöra til all folck ett fett gästabod på thesso bergena; ett gästabod af klart wijn, af feto, af merg, af wijn ther ingen drägg vthi är.

7. Och han skal på thesso bergena bortläggia swepeklädet ther all folck medh beswept äro; och täckeklädet ther alle Hedningar medh betäckte äro.

8. Ty döden skal platt vpsluken warda; och Herren HERREN skal aftwå tårarna af all ansichte, och skal borttaga sins folcks försmädelse i all land: ty HERREN hafwer thet sagt.

9. På then tiden skal man säija: Sij, thet är wår Gudh, then wij förbide, och han skal hielpa oß: thet är HERREN, wij förbide honom, at wij skole frögda oß, och glade wara i hans salighet.

10. Ty HERRANS hand hwilas på thesso bergena:

Och Moab skal ther vnder förkrossad warda, såsom strå sönder tröskat warder, och såsom träck.

11. Och han skal vthräckia sina händer mitt ibland them, såsom en simmande them vthräcker til at simma; och förnedra theras prål medh sina händers arm;

12. Och skal nederböija edra murars höga fäste, förnedra och kasta them i stofft på jordena.

26. Capitel.

Esaia lofsång, medh hwilken Christi församling skulle trösta sigh, och tacka Christo Gudz son, at han så mächteliga henne altid widh macht håller, v. 1. 2. 3. 4. 7. 8. 9. 12. 13. 15. 16. 17. 18. Och förstörer hennes fiendar, v. 5. 6. 10. 11. 14. Synnerlig, at han på sidstone skulle vpwäckia fina döda, när the en liten tijd i theras sofwekamrar sigh hwilat hade, v. 19. Och hålla en doom öfwer jordenes kretz, v. 21.

På then tiden skal man siunga een sådana wiso i Juda land: Wij hafwe en fast stadh, murar och wärn äro Hälsa.

2. Läter vp portarna, at thet rättferdiga folcket, som troo bewarar, må gå här in.

3. Tu håller alstädes frijd widh macht efter wist löfte; ty man förlåter sigh vppå tigh.

4. Therföre förlåter eder vppå HERRAN ewinnerliga: ty HERREN Gudh är een klippa ewinnerliga.

5. Och han nederböijer them som i högdene boo; then höga staden förnedrar han; ja han stöter honom neder til jordena, så at han ligger i stofftet.

6. At han medh fötter trampad warder; ja, medh the fattigas fötter; the arme skola trampa ther vppå.

7. Men the rättferdigas wägh är slät; the rättferdigas stijg giör tu rättan.

8. Ty wij wänte efter tigh HERRE vthi tins rättz wägh; hiertans lust står til titt namn och ord.

9. Af hiertat begärar jagh tigh om nattena; medh minom anda i migh wakar jagh bittida vp til tigh: ty ther tin rätt är på jordene, ther lära jorderikes inbyggiare rättferdighet.

10. Men om än them ogudachtigom nåde tilbuden warder, så lära the doch icke rättferdighet: vtan på jordene ther rätt skee skulle, giöra the thet ondt är: ty the see intet HERRANS härlighet.

11. HERRE tin hand är vphögd, thet see the intet: men när the få see thet, så skola the på skam komma vthi nijt öfwer Hedningarna: ther til skalt tu förtära them medh eld, ther tu tina fiendar medh förtärer.

12. Men oß HERRE warder tu frijd skaffandes: ty alt thet wij vthrätte, thet hafwer tu gifwit oß.

13. HERRE wår Gudh, thet råda wäl andre herrar öfwer oß vthan tigh: men wij täncke doch allena vppå tigh och titt namn.

14. The döde få icke lijf, the afledne stå icke vp: ty tu hafwer sökt them och förgiordt them, och all theras åminnelse til intet giordt.

15. Men HERRE tu håller thet fram ibland Hedningarna, tu håller thet altså fram ibland Hedningarna, tu bewiser tina härlighet, och kommer långt bort, alt in til werldenes ända.

16. HERRE när bedröfwelse på färde är, så söker man tigh: när tu tuchtar them så ropa the medh ängslan.

17. Lika som een hafwandes qwinna, tå thet lider til födzlostundena, så är henne ångest, ropar i sin wärck: altså går ock oß HERRE för titt ansichte.

18. Wij äre ock så hafwande, och hafwom ångest, at wij som nogast kunne andas: doch kunne wij intet hielpa jordene, och inbyggiarena på jordenes kretz wilja icke falla.

19. Men tine döde skola lefwa, och medh lekamenom vpstå igen: waker vp, och berömer eder J som liggen vnder jordene: ty tin dagg är een gröön marks dagg, och jorden skal gifwa ifrå sigh the döda.

20. Gack bort mitt folck vthi en kamar, och slut dörena igen efter tigh; fördöl tigh ett litet ögnableck, så länge wreden går öfwer.

21. Ty sij, HERREN warder vthgångandes af sitt rum til at besökia jordenes inbyggiares ondsko öfwer them, så at jorden skal vppenbara theras blodh, och icke meer öfwerskyla them som på henne slagne äro.

27. Capitel.

Wjdare förkunnar Esaia, huru HERREN Christus på then tiden skulle öfwerwinna then mächtiga och illfundiga fiendan diefwulen, v. 1. At man om hans folck tå siunga skulle: HERREN bewarar them, v. 2. HERREN låter them rotas och blomstras igen, sedan han hafwer hemsökt them, och lärdt them känna sina synder, v. 6. Men doch skulle thet komma ther til, at thet skiöna Jerusalem medh sitt folck skulle förkastat warda, v. 10. Och HERREN skulle af the igenlefda och Hedningom samka sigh ena församling, v. 12.

På then tiden skal HERREN medh sitt hårda, stora och starcka swärd hemsökia Leviathan som en raker orm är, och Leviathan som en krokot orm är, och skal dräpa drakan i hafwena.

2. På then tiden skal man siunga om bästa wijnsens wijngård:

3. Jagh HERREN bewarar honom, och watnar honom i tijd, at man icke skal mista hans löf: jagh skal bewara honom dagh och natt.

4. Gudh är icke wredh på migh. Ach at jagh strida måtte medh tistel och törne, så wille jagh til them, och vpbränna them alla tilsammans.

5. Han skal hålla migh widh macht, och skaffa migh frijd; frijd skal han än tå skaffa migh.

6. Thet warder ännu likwäl ther til kommandes, at Jacob skal rota sigh, och Jsrael skal grönskas och blomstras, så at the skola vpfylla jordenes kretz medh frucht.

7. Warder han doch icke slagen, såsom hans fiender slå honom, och warder icke dräpen såsom hans fiender honom dräpa:

8. Vtan medh mått dömer tu them, och låter them löös, sedan tu them bedröfwat hafwer medh titt hårda wäder, som är medh östanwäder.

9. Therföre skal ther igenom Jacobs synd återwända: och thet är nyttan ther af, at hans synd borttagen warder; tå han giör alla altarens stenar såsom sönderstötta stenar til asko, at inge lundar eller beläte nu meer blifwa.

10. Ty then faste staden måste ensam warda, the skiöna huus bortkastad och öfwergifne blifwa, såsom een ökn; så at kalfwar skola ther gå i beet, och wistas ther, och afbita ther qwistarna.

11. Hans qwistar skola brista sönder för torrhet; så at qwinnor skola komma och giöra ther eld medh: ty thet är ett oförståndigt folck; therföre warder eij heller förbarmandes sigh öfwer them then them giordt hafwer, och then them skapat hafwer skal icke wara them nådelig.

12. På then tiden skal HERREN kasta ifrå stranden af älfwene, alt in til Egypti älf: och J Jsraels barn skolen församlade warda, then ene efter then andra.

13. På then tiden skal man blåsa medh en stoor basuun, så skola komma the förtappade vthi Assurs land, och the fördrefne vthi Egypti land, och skola tilbedia HERRAN på thet helga berget i Jerusalem.

28. Capitel.

Esaia hotar Ephraim, at thet skal såsom ett blomster hastigt afslagit warda, för thes stolthet och öfwerflödighet skul, v. 1. Ther til war ock Juda fult medh samma laster, v. 7. Och bespottade alla förmaningar, v. 10. Therföre skulle HERREN en gång medh ett annat måål predika för them, hwilket the skola intet förstå; vtan ther öfwer förargas och förhärdas, v. 11. Förmanar them, intet lita på theras falska tilflycht, v. 14. Ty HERREN skulle läggia en grundsteen i Zion: then som trodde på honom, han skulle blifwa behållen; men the andre såsom medh en flodh borttagne warda, v. 16. Förmanar them ock til at märckia, huru vnderliga Gudh regerar sin församling, genom kors och frestelse, såsom en åkerman brukar sin åker, v. 23.

Mee then stolta cronone, the druknas af Ephraim, thet faalnade blomstret hans lustiga härlighets, hwilket öfwer then feta dalen står, theras som af wijn raga.

2. Sij, en starcker och mächtiger af Herranom, såsom en hagelstorm, såsom ett skadeligit wäder, såsom en watustorm then starckeliga infaller, skal vthi landet medh wåld insläppt warda;

3. At then stolta cronan, och druknas af Ephraim, skal medh fötter trampad warda.

4. Och thet faalnade blomstret hans lustiga härlighets, hwilket öfwer then feta dalen står, skal warda såsom thet bittida på sommaren mognas, hwilket förgås medan man ännu seer thet hängia på sina qwistar.

5. På then tiden skal HERREN Zebaoth wara them igenlefdom af sitt folck een lustig erona, och en härlig krantz;

6. Och en dooms ande, honom som för rätta sitter, och een starckhet them som igenkomma af stridene til porten.

7. Ther til äro ock thesse galne wordne af wijn, och raga af starckom dryck: ty både Prester och Propheter äro galne af starckom dryck: the äro druncknade vthi wijn, och raga af starckom dryck; the äro galne i Prophetien, och drabba icke rätt i domen.

8. Ty all bord äro full medh spyjor, och slemhet alstädes.

9. Hwem skal han tå lära wijshet? Hwem skal han tå låta predikan förstå? Them afwandom af miölkene, them aftagnom ifrå bröstet.

10. Ty the säija: Biud biud, biud biud: Bida bida, bida bida; här litet, ther litet.

11. Nu wäl, han skal en gång medh spotzliga läppar, och medh ett annat tungomål tala til thetta folcket.

12. Hwilko nu thetta predikat warder: Så hafwer man roo; så wederqwecker man the trötta, så warder man stilla: och wilja doch icke höra thenna predikanen.

13. Therföre skal them ock HERRANS ord altså warda: Biud biud, biud biud: Bida bida, bida bida; här litet, ther litet; at the skola gå bort, och falla tilbaka, förkrossas, besnärde och fångne warda.

14. Så hörer nu HERRANS ord, J bespottare, som rådande ären öfwer thetta folck som i Jerusalem är.

15. Ty J säijen: Wij hafwe giordt ett förbund medh döden, och förwete oß medh helwetet: när een flodh kommer, skal hon intet drabba på oß; ty wij hafwe giordt oß een falsk tilflycht, och giordt oß en bedrägelig skärm.

16. Therföre säger Herren HERREN altså: Sij, jagh lägger i Zion en grundsteen, en pröfwosteen, en kostelig hörnsteen, chen wälgrundad är: then ther troor han skal icke förskräckias.

17. Och jagh skal giöra domen til ett rättesnöre, och rättferdighetena til een wigh: så skal haglet drifwa then falska tilflychten bort, och watn skola föra skärmen bort:

18. At edart förbund medh döden skal löst warda, och edart förwetande medh helwetet skal icke bestå; och när een flodh går fram, skal hon förtrampa eder.

19. Så snart hon framgår, skal hon taga eder bort: kommer hon om morgonen, så skeer thet om morgonen; sammalunda ehwad hon kommer dagh eller natt: ty straffet allena lärer gifwa acht vppå orden.

20. Ty sängen är förtrång, så at intet öfwer är, och täckenet så stackot, at man måste krympa sigh ther vnder.

21. Ty HERREN skal vpstå lika som på the bergena Perazim, och wredgas såsom vthi Gibeons daal: på thet han skal giöra sitt werck widh ett annat sätt, och at han sitt arbete giöra skal widh ett annat sätt.

22. Så lägger nu bort edart begabberij, på thet edor band icke skola hårdare warda: ty jagh hafwer hördt een förderfwelse och afkortelse, then af Herranom HERRANOM Zebaoth skee skal i allo werldene.

23. Fatter medh öronen, och hörer mina röst; märcker åth, och hörer mitt taal.

24. Plöger eller träder, eller arbetar ock en åkerman sin åker altid til sädh?

25. Är icke så? När han hafwer giordt honom jämn, så sår han ther vthi ärter, och kastar kummin, och sår hwete och biugg, hwart och ett tijt som han thet hafwa wil, och hafra på sitt rum:

26. Altså tuchtar ock them theras Gudh medh straff, och lärer them.

27. Ty man tröskar icke ärter medh slago, och låter man eij heller wagnshiulet gå öfwer kummin: vtan ärter slår man vth medh en staf, och kummin medh ett spödh.

28. Man maal thet til brödz, och man tröskar thet icke aldeles til intet, när man medh wagnshiul och hästar vthtröskar thet.

29. Thetta skeer ock af HERRANOM Zebaoth: ty hans rådh är vnderligit, och går thet härliga igenom.

29. Capitel.

Här hotar Esaia Jerusalems stadh och inbyggiare; först, at the skulle af Hedningom belägrade och öfwerwundne warda, v. 1. Doch skulle fienderna icke länge niuta theras seger, v. 7. Sedan, at the skulle medh sådana blindhet slagne warda, at the Gudz ord och prophetierna intet skola förstå, v. 9. Och thet förthenskul, at the dyrkade Gudh allena medh vthwärtes gierningar; öfwergåfwo hans budh, och höllo sigh til menniskio stadgar, v. 13. Menandes at Gudh intet märckte eller achtade thet, v. 15. Therföre skulle HERREN förskiuta them, och låta the fattiga Hedningar komma til sin kundskap igen, v. 17. Doch skulle ock månge af Jsrael omwändas ifrå theras willo, och hålla sigh til then Heliga i Jsrael, v. 22.

Mee Ariel, Ariel, tu Davidz lägres stadh: J begåån åhrstider, och hållen helga dagar.

2. Men jagh skal trängia Ariel, så at han skal sörja och jämra sigh, och wara migh en sanskyllig Ariel.

3. Ty jagh skal beläggia tigh alt omkring, och skal trängia tigh medh bolwerck, och skal låta vpsättia wallar omkring tigh.

4. Tå skalt tu förnedrad warda, och tala vthur jordene, och mumla medh titt taal vthu stofftet, at tin röst skal wara såsom en spåkarls vthu jordene, och titt taal skal hwiskande wara vthu stofftet.

5. Och the som tigh förskingra, skola wara så månge som ett grant stofft; och the tyranner så månge såsom fiukande agnar: och thet skal ganska hastigt skee.

6. Ty tu skalt af HERRANOM Zebaoth hemsökt warda, medh wäder, och medh jordbäfning, och stoor dunder; medh wäderwirfwel och storm, och medh förtärande eldzlåga.

7. Men såsom een natts syyn i dröm, så skola alle the månge Hedningar wara the ther strida emot Ariel; samt medh all theras häär och bolwercke, och them som trängia honom.

8. Ty såsom enom hungrogom drömer at han äter; men tå han vpwakar, så är hans siäl ännu toom: och såsom enom torstigom drömer at han dricker; men när han vpwakar, är han machtlös och torstig: altså skola ock the månge Hedningar wara, som emot Zions berg strida.

9. Warder häpne och försoffade; förblindens och warder druckne, doch icke af wijn: rager, doch icke af starckom dryck.

10. Ty HERREN hafwer eder inskänckt en swår sömns anda, och tillyckt edor ögon: edra Propheter och Förstar, samt medh the Sijare, hafwer han förblindat:

11. Så at allas syner skola wara eder såsom ens beseglad books ord, hwilka som man får enom som läsa kan, och säger: Käre, läs här vthi; och han säger: Jagh kan icke: ty hon är beseglad.

12. Eller lika som man finge enom som intet läsa kunde, och sade: Käre, läs här vthi; och han sade: Jagh kan intet läsa.

13. Och Herren säger: Therföre at thetta folcket nalkas migh medh sinom mun, och hedrar migh medh sina läppar; men theras hierta är långt ifrå migh, och fruchta migh efter menniskiors budh, som the lära:

14. Sij, så wil jagh ock vnderliga handla medh thetta folck, alt som vnderligast och sällsynligast; så at theras wisas wijshet skal förgås, och theras klokas förstånd skal förblindat warda.

15. Wee them som fördolde wilja wara för HERRANOM, til at förskyla theras vpsåt, och hålla theras gierningar i mörkret, och säija: Ho seer oß? Och ho känner oß?

16. Hwij ären J så wrånge, lika som en krukomakares leer tänckte, och ett werck sade om sin mästare: Han hafwer icke giordt migh; och en potta sade til sin makare: Han känner migh intet.

17. Nu wäl, innan en ganska liten tijd skal Libanon warda een åkermark, och åkermarken skal en skogh räknad warda.

18. Ty på then samma tiden skola the döfwa höra bokenes ord; och the blindas ögon skola see vthu mörkret och skumet.

19. Och the elände skola åter hafwa glädie i HERRANOM, och the fattige ibland menniskiorna skola glädia sigh vthi Jsraels Heliga.

20. När the tyranner en ända hafwa, och thet medh the begabbare vthe blifwer; och förgiorde warda alle the som waka efter at komma wedermödo åstadh:

21. Hwilke komma menniskiorna til at synda genom predikan, och gå them efter som straffa them i portenom, och wika ifrå rätthetene genom lögn.

22. Therföre säger HERREN som Abraham förlossat hafwer, til Jacobs huus altså: Jacob skal icke meer på skam komma, och hans anlete skal icke meer skämmas.

23. Ty när the få see theras barn, mina händers werck ibland them, skola the helga mitt namn, och skola helga then Heliga i Jacob, och fruchta Jsraels Gudh.

24. Ty the som en willoanda hafwa, skola taga widh förstånd, och the bladrare skola sigh lära låta.

30. Capitel.

Propheten straffar Judarna, at the icke förläto sigh på HERRAN, vtan vppå the Egyptier, v. 1. Sedan at the intet wille höra hans lagh och Propheternas förmaningar; vtan wille at the skulle predika them til nöijo, v. 8. Therföre skulle thet gå them, såsom thet går medh en remnad muur, eller een söndrig kruka, v. 12. Hwar the woro tolige och förbidde HERRAN, tå skulle the hulpne warda, v. 15. Ty therföre bidar HERREN medh hielpen, at när han hade näpst them, wille han åter hielpa them, v. 18. Thet han ock skulle giöra, när the bådo honom ther om, v. 19. Men theras fiender, the Assyrier, skulle han förskingra och förderfwa, v. 27.

Mee the affälliga barnen, säger HERREN: the som rådslå vthan migh, och vthan min Anda beskydd sökia, samla synd öfwer synd:

2. The som draga neder vthi Egypten, och fråga intet min mun, at the skola stärckia sigh medh Pharaos macht, och beskärma sigh vnder Egypti skugga.

3. Ty Pharaos starkhet skal eder på skam komma, och thet beskydd vnder Egypti skugga til försmädelse.

4. Theras Förstar hafwa warit i Zoan, och theras bodskap äro til Hanes komne.

5. Men the måste likwäl allesamman på skam komma, öfwer thet folck som them til intet bestånd wara kan, antingen medh hielp eller eljes til nytto; vtan allenast til skam och håån.

6. Thetta är tungen öfwer the diur som draga söder åth; ther leijon och lejinnor äro, ja, huggormar och brinnande flygande drakar, vthi bedröfwelses och jämmers lande: the föra theras godz på folars rygg, och theras skatt på Camelers rygg, til thet folck som them intet til nytto wara kan.

7. Ty Egypten är intet, och thes hielp är fåfäng: therföre predikar jagh eder ther af altså: Rahab skal sittia stilla ther til.

8. Så gack nu, och skrif thetta för them på een taflo, och tekna thet vthi een book, at thet må blifwa ewinnerliga och vthan ända.

9. Ty thet är ett ohörsamt folck, och lögnachtig barn, som HERRANS lagh icke höra wilja:

10. Vtan säija til Sijarena: J skolen intet see; och til Skådarena: J skolen intet skåda oß then rätta läron: men prediker oß liufliga, skåder oß bedrägerij;

11. Wiker af wägen, öfwergifwer thenna stigen, läter Jsraels Heliga återwända när oß.

12. Therföre säger Jsraels Helige altså: Efterty J förkasten thetta ordet, och förtrösten vppå försmädare och förförare, och förlåten eder ther vppå:

13. Så skal thenna mißgierningen wara eder såsom een refwa på en högh muur, tå han begynnar remna, hwilken hastigt omkull faller och förkrossas;

14. Såsom ett leerkärille sönderkrossat worde, thet man sönderkrossar, och skonar thy intet, til thes man ther af icke finner ett stycke så stort, at man ther medh kan eld taga af en eldstad, eller watn ösa vthur en brunn.

15. Ty så säger Herren HERREN, then Helige i Jsrael: Om J stilla blifwen, så worde eder hulpet; genom stillhet och hopp worden J starcke: men J willen icke;

16. Och saden: Neij; vtan wij wilje fly til hästar: therföre skolen J flychtige warda; och vppå löpare wilje wij rida: therföre skola edra förföljare warda eder försnare.

17. Ty tusende af eder skola fly för ens mans roop allena: ja, för fem skolen J fly allesammans, til thes af eder skola igenblifwa, såsom ett mastträ ofwan vppå ett berg, och såsom ett baneer ofwan vppå en högh.

18. Therföre bidar HERREN, at han skal wara eder nådelig, och är vpstånden, at han skal förbarma sigh öfwer eder: ty HERREN är en Gudh som handlar medh doom; wäl är allom them som förbida honom.

19. Ty Zions folck skal boo i Jerusalem; tu skalt icke gråta: han skal warda tigh nådelig, när tu ropar; han warder tigh swarandes, så snart han thet hörer.

20. Och Herren skal vthi edor bedröfwelse gifwa eder brödh, och watn vthi edor ångest: ty han låter icke tina lärare meer bortflyga; vtan tin ögon skola see tina lärare:

21. Och tin öron skola höra ordet efter tigh, så säijandes: Thetta är wägen, går honom, och eljes hwarken på högra handena, eller på then wänstra.

22. Och J skolen ohelga edra besilfrada afgudar, och edor belätes gyldene kläder, och skolen bortkasta them såsom träck, och säija til them: Här vth.

23. Så skal han gifwa tine sädh, som tu på åkrenom sådt hafwer, regn, och brödh af åkrens åhrswäxt, och thet öfwer nogh; och tin boskap skal på then tiden gå i beet på een wijd gräsmark.

24. Oxar och folar, ther åkren medh brukas, skola blandat korn äta, thet kastat är medh kastoskofwel och wanno.

25. Och på all stoor berg, och på alla stora högar, skola åthskilde watuströmar gå, på then stora slachtningenes tijd när tornen falla.

26. Och månans skeen skal warda såsom solenes skeen, och solenes skeen skal warda siu resor klarare än thet nu är, på then tijd tå HERREN förbinda skal sins folcks skada, och hela theras såår.

27. Sjj, HERRANS namn kommer fierran efter: hans wrede bränner, och är ganska swår; hans läppar äro fulle medh grymhet, och hans tunga såsom en förtärande eld:

28. Och hans ande såsom een watuflod, then vp til halsen räcker, til at förströ Hedningarna, til thes the om intet warda, och drifwa folcken hijt och tijt medh ett betzl vthi theras mun.

29. Tå skolen J siunga, såsom på en helgedags natt, och frögda eder af hiertat, lika som tå man går medh een pipo til HERRANS berg, til Jsraels tröst.

30. Och HERREN skal låta höra sina härliga röst, at man må see hans vthräckta arm, medh wredsamt trugh, och medh en förtärande eldzlåga, medh strålar, medh starckt regn, och medh hagel.

31. Ty Assur skal förskräckt warda för HERRANS röst, then honom medh rijs slår.

32. Ty riset skal wäl drabba och bita igenom, tå HERREN thet öfwer them förer medh trummor och harpor, och allestädz emot them strider.

33. Ty gropen är tilredd sedan i går; ja, hon är ock Konungenom tilredd, diup och wijd nogh: så är boningen ther inne, eld och mycken wedh: HERRANS ande skal vptända henne såsom en swafwelström.

31. Capitel.

Här predikar han thet samma, nemliga: han straffar Judarna at the sökte hielp hoos the Egyptier, v. 1. At Gudh skulle straffa them therföre, v. 2. Doch skulle han beskärma Jerusalem, och vndsättia thet, v. 4. Förmanar them til bättring, v. 6. Och låfwar at the Assyrier skulle för Jerusalem slagne warda, v. 8.

Mee them som draga neder til Egypten efter hielp, och förlåta sigh vppå hästar, och trösta vppå wagnar, at the månge äro, och vppå resenärar, therföre at the fast starcke äro: och hålla sigh icke in til then Heliga i Jsrael, och fråga intet efter HERRANOM.

2. Men han är wijs, och låter komma olycko, och wänder icke sin ord; vtan warder sigh vpresandes emot the ondas huus, och emot the ogierningesmäns hielp.

3. Ty Egypten är menniskia, och icke Gudh; och theras hästar äro kött, och icke ande: och HERREN skal vthräckia sina hand, så at hielparen skal raga, och then som hulpen warder, han skal falla, och tilhopa förgås, then ene medh then andra.

4. Ty så säger HERREN til migh: Lika som ett leijon och ett vngt leijon ryter öfwer sitt roof, tå en hoop medh herdar ropa vppå thet, så förskräckes thet intet för theras roop, och är intet rädt för thet the äro månge: altså skal HERREN Zebaoth fara nedh til at strida på Zions berg, och vppå thes högh.

5. Och HERREN Zebaoth skal beskärma Jerusalem, såsom foglar giöra medh wingarna; beskydda, hielpa, ther inne wistas, och vndsättia honom.

6. Wänder om, J Jsraels barn, J som fast afwikit hafwen.

7. Ty på then tiden skal hwar och en förkasta sina silfwers och gyldene afgudar, hwilka eder edra händer giordt hafwa til synd.

8. Och Assur skal falla, icke genom mans swärd, och skal förtärd warda, icke genom menniskio swärd; och skal doch för swärd fly, och hans vnga män skola skattskyldige warda.

9. Och theras klippa skal för fruchtan skul bortdraga, och hans Förstar skola för baneret flychten gifwa: säger HERREN, then i Zion en eld hafwer, och en vgn i Jerusalem.

32. Capitel.

Här propheterar Esaia om Christo, huru han rättwijsliga regerå skal, v. 1. Sinom til mycken tröst och beskärm, v. 2. Tå skola ock the blinde och oförståndige vnderwiste warda, v. 3. Och wilfarande lärdom få ett nederfall, v. 6. Sedan propheterar han om the stolta qwinnors, thet är Juda städers förstöring, v. 9. Och sidst om then Helga Andas vthgiutelse, tå öknen skal warda til een åkermark, och åkermarken til en skogh, v. 15.

Sjj, en Konung warder regerandes medh rättwiso; och Förstarna warda rådande til at hålla rätten widh macht.

2. At hwar man skal wara såsom en then ther för wäder bewarad är, och såsom en then ther för skurregn förskyyld är: såsom watubäcker på en torr platz, såsom skuggen af ett stort berg vthi torro lande.

3. Och the seende ögon skola icke låta förblinda sigh; och the tilhörares öron skola grant påmärckia.

4. Och the galne skola lära klokhet; och then stamma tungan skal färdig warda, och reenliga tala.

5. En dåre skal icke meer warda kallad en Förste, eij heller en giriger en herre.

6. Ty en dåre talar om dårhet, och hans hierta vmgär medh thet ondt är, at han skal åstadkomma skrymterij, och predika om HERRAN wilfarelse; at han ther medh the hungroga siälar vthswälta skal, och förmena them torstiga drycken.

7. Ty thens girigas regerande är icke vthan skada: ty han finner listighet til at förderfwa the elända medh falskom ordom, tå han then fattigas rätt tala skal.

8. Men Förstar skola hafwa förstliga tanckar, och blifwa ther widh.

9. Står vp, J stolta qwinnor, hörer mina röst: J döttrar, som så säkra ären, fatter medh öronen mitt taal.

10. Thet är på åhr och dagh til giörandes, så skolen J som säkra ären bäfwa: ty thet warder ingen wijnand, så blifwer ock ingen vphämtning.

11. Förskräcker eder, J stolta qwinnor; bäfwer, J säkra: thet skal skee, at J skolen warda afklädda, blottada, giordada om länderna.

12. Man skal beklaga om åkrar, ja, om the lustiga åkrar, och om the fruchtsamma wijnträ.

13. Ty på mins folcks åker skal wäxa törn och tistel; ja, ock öfwer all glädiehuus vthi then glada staden.

14. Ty palatsen skola öfwergifwen warda, och thet stora mantalet i stadenom skal förminskas, så at torn och fäste skola blifwa til ewiga kulor, och wildiurom til glädie, hiordom til beet.

15. Tjl thes at öfwer oß vthguten warder anden af högdene: så skal tå öknen warda til een åkermark, och åkermarken skal för en skogh räknad blifwa.

16. Och rätten skal boo i öknene, och rättferdigheten blifwa på åkermarkene.

17. Och rättferdighetenes frucht skal wara frijd, och rättferdighetenes nytta skal wara ewig stilhet och säkerhet.

18. Så at mitt folck skal boo vthi fridz husom, vthi trygga boningar, och i skiön rolighet.

19. Men hagel skal wara nedre i skogenom; och staden skal liggia lågt nedre.

20. Wäl eder, som såån allestädz widh watnet; ty ther mågen i låta oxars och åsnars fötter gå vppå.

33. Capitel.

Esaia hotar här först the Assyrier, at när the hade nogh förstördt, så skulle the ock förstöras, v. 1. Beder Gudh om hielp emot them, v. 2. Och tröster sigh af hans hielp, v. 4. Sedan berättar han Hiskia sändningebodz ord, om landsens lägenhet, när the kommo tilbaka frå Sanherib, v. 7. Och tröster sigh åter af Gudz löfte, at han skulle förskingra theras fiendar, v. 10. Ytterligare straffar han them som fruchtade, at Gudh icke wille hielpa Jerusalem, och lärer them huru the skola omgås medh Gudh, så at the kunde blifwa behålne, v. 13. Låfwar them at the skola få see HERRAN, och förvndra sigh ther öfwer, v. 17. Och theras fiender skola af them intet sedde warda, v. 19. Sidst frögdar han sigh af Zions, thet är, Gudz församlings fasthet och warachtighet, v. 20. Och bespottar fiendan, at han skal warda them til roof och byte, v. 23.

Men wee tigh, tu förstörare, menar tu at tu icke skalt förstörd warda; och tu förachtare, menar tu at man icke skal förachta tigh? När tu hafwer fulbordat tin förstöring, skalt tu ock förstörd warda; när tu hafwer fulkomnat tin förachtelse, så skal man förachta tigh igen.

2. HERRE, war oß nådelig; ty efter tigh bide wij: war theras arm bittida, så ock wår hälsa vthi bedröfwelsens tijd.

3. Lät folcken fly för thet stora buldret, och Hedningarna förströdda warda, när tu vpreser tigh.

4. Tå skal man taga eder vp såsom ett roof; såsom man vptager gräshoppor, och såsom man borträddar flogmatkar, tå man öfwerfaller them.

5. HERREN är vphögd; ty han boor i högdene: han hafwer giordt Zion full medh doom och rättferdighet.

6. Och i tin tijd skal wara trohet och macht, hälsa, wijshet, klokhet; och HERRANS fruchtan skola wara hans håfwor.

7. Sjj, theras bodskap ropa vthe; fridsens Änglar gråta bitterliga, (och säija:)

8. Stigarna äro öde, ingen går på wägomen meer: han håller intet förbund; han förkastar städerna, och achtar folcket intet.

9. Landet står jämmerliga och ömkeliga; Libanon står skämliga förhuggen; Saron är såsom een slät mark, och Basan och Carmel äro förlagde.

10. Nu wil jagh vpstå, säger HERREN; nu wil jagh vphöija migh; nu wil jagh högt vpkomma.

11. Medh halm gå J hafwande, och strå föden J; eld skal vpäta eder medh edart modh.

12. Ty folcken skola til kalk vpbrände warda, såsom man afhugget törne vptänder medh eld.

13. Så hörer nu, J som fierran ären, hwad jagh giordt hafwer, och J som när ären, märcker mina starckhet.

14. The syndare i Zion äro förskräckte; bäfwan är kommen the skrymtare vppå, och säija: Ho är ibland oß som widh en förtärande eld boo kan? Ho är ibland oß som widh een ewig glödh boo kan?

15. Then som wandrar vthi rättferdighet, och talar thet rätt är; then som orätt hatar och girighet, och drager sina händer ifrå, at han icke tager mutor; then som stoppar sin öron til, at han icke hörer blodskulder, och håller sin ögon til, at han intet argt seer:

16. Han skal boo i högdene, och klipporna skola wara hans fäste och beskydd; hans brödh skal warda honom gifwit; på sitt watn skal han wara wiß.

17. Tin ögon skola få see Konungen i hans härlighet; tu skalt see landet förwidgat:

18. Så at titt hierta skal fast förvndra sigh, och säija: Hwar äro nu the Skriftlärde? Hwar äro Rådgifwarena? Hwar äro Cancelererna?

19. Ther til skalt tu intet see thet starcka folcket; thet folck af diupt måål, them man intet förnimma kan, och af ovthtydeliga tungo, then man icke förstå kan.

20. Se Zion wår högtides stadh: tin ögon skola få see Jerusalem een härlig boning; ett tabernakel thet icke bortfördt warder, hwilkes pålar skola aldrig vptagne warda, och hwilkes tågh aldrig skola sönderslitne warda.

21. Ty HERREN skal wara ther mächtig när oß, och skola ther wara wida watugrafwar, så at intet roderskep kan fara ther öfwer, eij heller några galleijer tijt skepa.

22. Ty HERREN är wår domare; HERREN är wår mästare, HERREN är wår Konung: han hielper oß.

23. Lät them sättia på tågen, the skola likwäl intet hålla: altså skola the eij heller vthslå theras fäneko på mastene: tå skal mycket kosteligit byte vthdelat warda, så at the halte ock röfwa skola;

24. Och ingen inbyggiare skal säija: Jagh är swagh: (ty) folcket som ther vthi boor skal hafwa syndernas förlåtelse.

34. Capitel.

Jfrå the Assyrier kommer Propheten til alla Gudz församlings fiendar i gemeen, och förkunnar, at HERREN skulle först låta gå ett hämndeswärd öfwer them, at ingen ibland them skulle blifwa skonad, v. 1. Synnerlig öfwer the Edomeer, v. 5. Sedan, at the ock skola få sin löön, bäcker som flyta medh tiäro, och ett land af brinnande tiäro, som aldrig vthslocknar, v. 8. Ther dieflar, troll, och alle orene foglar skola församlas, och wara theras stalbröder, v. 11. Och thet skal them intet fela, v. 16.

Kommer J Hedningar, och hörer, J folck achter vppå; jorden höre til, och hwad ther inne är, werldenes kretz medh sin wäxt.

2. Ty HERREN är wredh vppå alla Hedningar, och förtörnad vppå alla theras härar: han skal gifwa them til spillo, och öfwerantwarda them til slachtning.

3. Theras slagne skola bortkastade warda, at stancket af theras kroppar skal vpgå, och bergen flyta i theras blodh.

4. Och all himmelens häär skal förrottna, och himmelen skal warda sammanlagd såsom ett bref; och all hans häär skal förfaalna såsom ett löf förfaalnar på wijnträ, och såsom ett tort löf på fikonaträ.

5. Ty mitt swärd är drucket i himmelen: och sij, thet skal fara neder på Edom, och öfwer thet spilgifna folcket til straff.

6. HERRANS swärd är fult medh blodh, och är fett af fetma, af lambablod och bockablod, af wädrars niuratalg: ty HERREN håller ett offer i Bozra, och een stoor slachtning i Edoms land.

7. The enhörningar måste ock fara neder medh them, och stutarna medh the giödda oxar: ty theras land måste drucket warda af blodh, och theras jord feet warda af fetma.

8. Ty thet är HERRANS hämndadager, och ett wedergällo åhr til at hämnas Zion.

9. Tå skola thes bäcker warda til tiäro, och thes jord til swafwel; ja, thes land skal warda til brinnande tiäro;

10. Then hwarken dagh eller natt vthslockna skal: vtan ewinnerliga skal röök vpgå ther af, och skal öde blifwa vthan ända, så at ingen skal gå ther igenom i ewig tijd:

11. Vtan rördromar och vfwar skola hafwa thet inne; nattvglor och korpar skola ther boo: ty han skal draga ett snöre ther öfwer, at thet skal öde warda, och ett muurlod, at thet skal tomt blifwa:

12. Så at thes herrar skola heta herrar vthan land; och alle thes Förstar få en ända.

13. Och skola törne wäxa vthi thes palats; netzlor och tistlar vthi thes borger; och skola warda een drakaboning, och beet för strutsar.

14. Tå skola ther troll och spökelse löpa hwar om annan, och en gast skal möta then andra: elfwor skola ock hafwa ther herberge, och finna ther roo.

15. Vfwen skal ock hafwa ther sitt näste, och wärpa ther, liggia ther, och vthkläckia ther vnder thes skugga: och glador skola komma ther tilsammans.

16. Söker nu vthi HERRANS book, och läser: icke ett af thessa stycken skal fela; man skal eij sakna ther af antingen ett eller annat: ty han är then ther igenom min mun biuder, och hans Ande är then thet tilhopa hämtar.

17. Han kastar lott öfwer them, och hans hand delar vth måttet ibland them, at the skola hafwa ther arfwedeel inne ewinnerliga, och blifwa ther vthi vthan ända.

35. Capitel.

Sedan propheterar Esaia om Gudz församlings tilstånd i nya Testamentet, nemlig, at tå skal then onyttige Hedendomen warda til een helig och behagelig HERRANS församling, v. 1. Befaller ther af trösta the blödhiertade Gudz barn, v. 3. När HERREN Christus komme, tå skulle the blindas ögon vplåtas, och the döfwas öron öpnade warda, rc. v. 5. Och the återlöste af HERRANOM skola få een andelig frijd, ewig frögd och glädie, v. 10.

Men öknen och ädemarken skal lustig warda, och wilmarken skal glädias och blomstras såsom een lilja.

2. Hon skal blomstras och frögdas i all lust och glädie: ty Libanons härlighet är henne gifwen, Carmels och Sarons skiönhet: the see HERRANS härlighet, wår Gudz majestät.

3. Stärcker the trötta händer, och wederqwecker the machtlösa knää.

4. Säger til the förtwiflada hierta: Warer widh godt modh, fruchter eder intet: sij, edar Gudh, som wedergäller, han kommer til at hämnas, och skal hielpa eder.

5. Tå skola the blindas ögon vplåtne warda, och the döfwas öron skola öpnade warda.

6. Tå skola the halte springa såsom en hiort, och the dumbas tunga skal lofsiunga: ty watn skola flyta i öknene hijt och tijt, och strömar i wilmarkene.

7. Och ther tilförene hafwer tort warit, ther skola dammar wara, och ther watulöst hafwer warit, ther skola rinnande källor wara: ther tilförene ormar legat hafwa, ther skal grääs, röö och säf stå.

8. Och ther skal wara en stijg och wägh, hwilken then helige wägen heta skal, så at ingen oreen skal gå ther vppå: och then samma skal wara för them at man ther vppå gå skal; så at ock the fåwitske icke behöfwa ther wille fara.

9. Ther skal intet leijon wara, och intet rifwande diur träda ther vppå, eller ther funnet warda: vtan man skal gå ther frij och säker.

10. Och HERRANS förlöste skola igenkomma, och komma til Zion medh glädie: ewig frögd skal wara öfwer theras hufwud; lust och glädie skola the få, och wärck och suckan måste bortgå.

36. Capitel.

Hwad Esaia tilförene om the Assyrier propheterat hafwer, såsom cap. 10:28. och 14:24. Thet begynnar han här beskrifwa huru thet är fulkomnat: nemlig, at Sanherib, Konungen i Assyrien, är kommen vp, och hafwer wunnit Juda städer, v. 1. Hafwer sändt sin tienare RabSake til Jerusalem, och medh stoor föracht och hädelse moot Gudh och hans folck, förmant them til at gifwa sigh, v. 2. rc.

Och thet begaf sigh, vthi fiortonde åhrena Konungs Hiskia, drog Konungen af Assyrien Sanherib vp emot alla Juda fasta städer, och wan them.

2. Och Konungen af Assyrien sände RabSake, ifrå Lachis til Jerusalem, til Konung Hiskia, medh stora macht: och han trädde fram til waturännelen af öfra dammen, på then wägen widh klädefärgarens åker.

3. Och gingo vth til honom Eliakim Hilkia son, hofmästaren, och Sebna skrifwaren, och Joah Assaph son, Canceleren.

4. Och RabSake sade til them: Säger doch Hiskia: Så säger then store Konungen, Konungen i Assyrien: Hwad är thet för een tröst, ther tu förlåter tigh vppå?

5. Jagh gissar wäl, at tu låter tigh tyckia, at tu ännu rådh och kraft hafwer til at strida: vppå hwem förlåter tu tigh tå, at tu äst migh affällig worden?

6. Förlåter tu tigh vppå then sönderbrutna rörstafwen Egypten, hwilken tå man stöder sigh widh honom, går han honom vp i handena, och genomstinger henne: altså giör Pharao Konungen vthi Egypten, allom them som förlåta sigh vppå honom.

7. Om tu wilt säija migh: Wij förlåte oß vppå HERRAN wår Gudh: Är nu icke han then, hwilkens högder och altare Hiskia bortkastat hafwer, och sagt til Juda och Jerusalem: För thetta altaret skolen J tilbedia?

8. Nu wäl, tag thet före medh minom herra Konungenom i Assyrien, jagh wil få tigh tw tusend hästar, lät see om tu kant när tigh åstadh komma the som rida ther vppå.

9. Huru wilt tu tå blifwa för enom höfwitzman then en af min herras ringesta tienare är? Och tu förlåter tigh vppå Egypten, för wagnar och resenärar skul.

10. Ther til, menar tu, at jagh vthan HERRAN hijt vpdragen är vthi landet til at förderfwa thet? Ja HERREN sade til migh: Drag vp i thetta land, och förderfwa thet.

11. Men Eliakim, och Sebna, och Joah sade til RabSake: Käre, tala medh tina tienare på Syrisko; ty wij förstå thet wäl: och tala icke på Judisko medh oß, för folcksens öron som på muren är.

12. Tå sade RabSake: Menar tu at min herre hafwer sändt migh til tin herra, eller til tigh, at tala theßa orden; och icke mycket meer til the män som på muren sittia, at the medh eder skola äta sin egen träck, och dricka af sitt egit watn?

13. Och RabSake stod, och ropade högt på Judisko, och sade: Hörer then stora Konungens ord, Konungens i Assyrien.

14. Så säger Konungen: Läter icke Hiskia bedraga eder: ty han kan intet frälsa eder.

15. Och läter icke Hiskia förtrösta eder vppå HERRAN, at han säger: HERREN skal hielpa oß, och thenne staden skal icke gifwen warda vthi Konungens hand af Assyrien.

16. Hörer Hiskia intet: ty så säger Konungen af Assyrien: Giörer migh til wilja, och går til migh vth, så skolen J hwar och en äta af sitt wijnträ, och af sitt fikonaträ, och dricka af sin brunn:

17. Til thes jagh kommer, och hämtar eder vthi ett land sådant som edart land är; ett land ther korn och wijn vthi är; ett land ther brödh och wijngårdar vthi är.

18. Läter icke Hiskia bedraga eder, at han säger: HERREN skal förlossa oß: hafwa ock Hedningarnas gudar hwar frijat sitt land ifrå Konungens hand af Assyrien?

19. Hwar äro the gudar i Hamath och Arphad? Hwar äro the gudar i Sepharvaim? Hafwa the ock frijat Samarien vthu mine hand?

20. Hwilken af alla thessa landz gudar hafwer hulpet sitt land vthu mine hand: at HERREN skulle frälsa Jerusalem för mine hand?

21. Men the tigde stilla, och swarade honom intet: ty Konungen hade budit, och sagt: Swarer honom intet.

22. Tå kommo Eliakim Hilkia son hoffmästaren, och Sebna skrifwaren, och Joah Assaph son Canceleren medh sönderrifwen kläder, och gåfwo honom tilkänna RabSake ord.

37. Capitel.

Sedan, huru Konung Hiskia, tå han thet hörde, sände bodh til Propheten, och begärade at han wille bedia Gudh för them, v. 1. Fick godh trost af honom, at Sanherib skulle få annor tidende, och draga ther ifrå, v. 6. Huru Sanherib skref Hiskia ett försmädeligit bref til, på samma mening som RabSake talat hade, v. 8. Och Konung Hiskia tog thet, gick vp i HERRANS huus, och bad Gudh innerliga om hielp, v. 14. Ther han åter fick tilsäijelse genom Propheten, at HERREN skulle hielpa them, och hämnas på theras fiendar, v. 21. Såsom ock skedde: ty HERRANS Ängel drap en natt i Sanheribs lägre 185000 man, at han måtte draga ther ifrå medh skam, och blef dräpen af sina egna söner, v. 36.

Tå nu Konung Hiskia thetta hörde, ref han sin kläder sönder, och swepte en säck omkring sigh, och gick in vthi HERRANS huus.

2. Och sände Eliakim hoffmästaren, och Sebna skrifwaren medh the äldsta Presterna omswepta medh säcker til Propheten Esaia Amos son:

3. At the skulle säija til honom: Så säger Hiskia: Thetta är een bedröfwelses, straffs och försmädelses dagh, och går såsom när barnen äro komne til födelsen, och ingen macht är til at föda.

4. O at doch HERREN tin Gudh wille höra Rab Sake ord, hwilken hans herre Konungen i Assyrien vthsände til at försmäda lefwandes Gudh, och til at förlasta medh sådana ordom, som HERREN tin Gudh hördt hafwer: och at tu wille vphäfwa ena böön för the igenlefda som ännu förhandene äro.

5. Och Konungens Hiskia tienare kommo til Esaia.

6. Men Esaia sade til them: Så säger edrom herra: HERREN säger altså: Fruchta tigh intet för the ord som tu hördt hafwer, medh hwilkom Konungens tienare af Assyrien migh försmädat hafwa.

7. Sij, jagh skal giöra honom ett annat modh, och han skal något få höra, ther af han skal igen hemfara i sitt land, och jagh skal fälla honom medh swärd vthi hans land.

8. Men tå RabSake igen kom, fan han Konungen af Assyrien stridandes emot Libna: ty han hade hördt at han war ifrå Lachis dragen.

9. Förty, ett rychte kom ifrå Tirhaka the Ethiopers Konung, säijandes: Han är vthdragen emot tigh til at strida. Tå han nu thetta hörde, sände han bodh til Hiskia, och lät säija honom:

10. Säger Hiskia Juda Konunge altså: Lät icke tin Gudh bedraga tigh, then tu förlåter tigh vppå, och säger: Jerusalem skal icke gifwit warda vthi Konungens hand af Assyrien.

11. Sij, tu hafwer hördt hwad the Konungar af Assyrien allom landom giordt hafwa, och förderfwat them, och tu skulle frijad warda?

12. Hafwa ock Hedningarnas gudar vndsatt the land som mine fäder förderfwat hafwa? Såsom är Gosan, Haran, Rezeph, och Edens barn i Thelassar.

13. Hwar är Konungen i Hamath, och Konungen i Arphad, och Konungen i them stadenom Sepharvaim, Heva och Jva?

14. Och tå Hiskia hade vndfått brefwet af boden, och läset thet, gick han vp vthi HERRANS huus, och hölt thet vth för HERRANOM.

15. Och Hiskia bad til HERRAN, och sade:

16. HERRE Zebaoth, tu Jsraels Gudh, som öfwer Cherubim sitter, tu äst allena Gudh öfwer all Konungarike på jordene; tu hafwer giordt himmel och jord.

17. HERREN nederbög tin öron, och hör; HERRE, lät vp tin ögon, och see: hör doch all Sanheribs ord som han vthsändt hafwer til at försmäda lefwandes Gudh.

18. Sant är thet HERRE, Konungarna i Assyrien hafwa öde giordt all Konungarike medh theras land:

19. Och hafwa kastat theras gudar vthi eld: ty the woro icke Gudar, vtan menniskio händers werck, trä och steen; the äro förgiorde.

20. Men nu, HERRE wår Gudh, hielp oß ifrå hans hand, på thet at all Konungarike på jordene måga förnimma, at tu äst HERRE allena.

21. Tå sände Esaia Amoz son til Hiskia, och lät säija honom: Så säger HERREN Jsraels Gudh: om thet tu migh bedit hafwer om Konung Sanherib af Assyrien:

22. Så är thetta thet HERREN om honom säger: Jungfrun dottren Zion förachtar tigh, och bespottar tigh, och dottren Jerusalem rister hufwudet efter tigh.

23. Hwem hafwer tu förhädt och försmädt? Öfwer hwem hafwer tu vphäfwet röstena? Och hafwer vphäfwet tin ögon emot then Heliga i Jsrael.

24. Genom tina tienare hafwer tu försmädat Herran, och säger: Genom mina många wagnar är jagh vpdragen vppå bergshögderna widh Libanons sido, och hafwer afhugget hans höga cedreträ, medh the vthkorade furoträ, och är kommen öfwer högdena in til ändan på thenna skogen på landena.

25. Jagh hafwer grafwet och drucket watnet, och mitt footbielle hafwer vthtorkat all förwarad watn.

26. Men hafwer tu icke hördt, at jagh i förtiden altså giordt, och af ålder så handlat hafwer, och giör theslikes så ännu, at faste städer förstöras vthi steenhopar?

27. Och theras inbyggiare förswagade och förtwiflade warda, och på skam komma, och warda til grääs på markene, och til gröön ört såsom höö på taken, hwilket borttorkas förr än thet moget warder.

28. Men jagh känner tina boning wäl, titt vthtåg och intåg, och titt rasande emot migh.

29. Efter tu nu rasar emot migh, och titt högmod är kommet vp för min öron, skal jagh sättia tigh en ring i tina näso, och ett bett i tin mun, och skal föra tigh then wägen heem igen, then tu kommen äst.

30. Och thetta skal wara tigh för ett tekn: ät i thetta åhret hwad förtrampat är; vthi the andro åhrena hwad sielft wäxer; vthi tredie åhrena sår och vpskärer, planterer wijngårdar, och äter theras frucht.

31. Ty the frälste af Juda huus, och the öfwerblefne, skola åter rota sigh nedan til, och ofwan til bära frucht.

32. Ty vthaf Jerusalem skola ännu vthgå the som qwarblefne äro, och the frälste vthafZions berg: thetta skal HERRANS Zebaoths nijtälskan giöra.

33. Therföre säger HERREN om Konungen af Assyrien altså: Han skal icke komma in vthi thenna staden, och skal eij heller skiuta ther en pijl in, och icke en sköld komma ther före, och skal han ingen skantz giöra ther omkring.

34. Vtan skal wända then wägen om igen som han kommen är, så at han vthi thenna staden intet kommer, säger HERREN.

35. Ty jagh wil beskydda thenna staden, så at jagh skal vthielpa honom för mina skul, och för min tienare Davidz skul.

36. Tå foor vth en HERRANS ängel, och slog vthi thet Assyriska lägret, hundrade fem och ottatijotusend män: och tå the om morgonen bittida vpstodo, sij, tå låg ther alt fult medh döda kroppar.

37. Och Konungen af Assyrien Sanherib, bröt vp, drog sina färde, och wände om heem igen, och blef i Nineve.

38. Och thet begaf sigh, at tå han tilbad vthi sins gudz Nisrochs huse, slogo honom hans söner Adrammelech och SarEzer medh swärd, och flydde in vthi thet landet Ararat: och hans son Esar Haddon wardt Konung i hans stadh.

38. Capitel.

Wjdare beskrifwer Propheten, huru Konung Hiskia på samma tijd blef dödsiuk, och HERREN lät säija honom til, at han skulle döö, v. 1. Men tå han bad ther om, förlängde HERREN hans lifstijd än femton åhr, v. 3. Therföre han medh en härlig tacksäijelsepsalm tackade och lofwade Gudh, v. 9. Förmäles ock hwad läkiedom Propheten brukade til Hiskia siukdom, v. 21.

På then tiden wardt Hiskia dödsiuk: och Propheten Esaia Amoz son kom til honom, och sade til honom: Så säger HERREN: Beställ om titt huus; ty tu måste döö, och icke widh lijf blifwa.

2. Tå wände Hiskia sitt ansichte til wäggena, och bad til HERRAN;

3. Och sade: Tänck doch, HERRE, huru jagh för tigh wandrat hafwer vthi sanning, medh fulkommeligo hierta, och hafwer giordt hwad tigh hafwer täckt warit: och Hiskia greet swårliga.

4. Tå kom HERRANS ord til Esaia, och sade:

5. Gack bort, och säg Hiskia: Så säger HERREN tins faders Davidz Gudh: Jagh hafwer hördt tina böön, och sedt tina tårar: sij, jagh wil ännu föröka tina dagar femton åhr:

6. Och skal frija tigh medh thenna staden vthu Konungens hand af Assyrien: ty jagh wil wäl beskärma thenna staden.

7. Och haf thetta för ett tekn af HERRANOM, at HERREN thetta giöra skal som han sagt hafwer:

8. Sij, jagh wil tilbaka draga skuggan på Ahas säijare, tijo streck the han öfwerlupit hafwer; så at solen skal gå tilbaka tijo streck, the hon på säijaren öfwerlupit hafwer.

9. Thetta är Hiskia skrift Juda Konungs, tå han hade kranck warit, och war helbregda worden af sine kranckhet:

10. Jagh sade: Nu måste jagh fara til helwetes portar, förr än jagh thet migh förmodde, och tänckte ännu länger lefwa.

11. Jagh sade: Nu måste jagh icke meer see Herran; ja, Herran vthi the lefwandes lande: nu måste jagh icke meer see menniskior, när them som theras tijd vthlefwa.

12. Min tijd är bortto, och ifrå migh tagen, såsom ens herdas hydda; och jagh skär mitt lijf twärt af såsom en wäfware: han sliter migh sönder såsom en kleen trådh; tu lychtar dagen för migh förr än aftonen kommer.

13. Jagh tänckte: Måtte jagh doch lefwa til morgons; men han sönderbröt migh all min been såsom ett leijon: ty tu lychtar dagen för migh förr än aftonen kommer.

14. Jagh lät såsom een trana och een swala, och knurlade såsom een dufwa: min ögon wille migh brista: HERRE, jagh lider nödh, lisa migh.

15. O huru wil jagh (gladeliga) tala, efter han migh tilsagt hafwer, och giör thet ock: therföre wil jagh i alla mina lifsdagar tacka för thenna mine siäls bedröfwelse.

16. Herre ther af lefwer man, och mins andas lijf står altsammans ther vthinnan; ty tu låtst migh somna, och giorde migh lefwande.

17. Sij, om tröst war migh stoor ängslan; men tu lätst tigh wårda om mina siäl ganska hierteliga, at hon icke förderfwas skulle: ty tu kastade alla mina synder baak om tigh.

18. Ty helwetet lofwar tigh intet; så prisar tigh icke heller döden, och the som vthi gropena fara, wänta intet efter tina sanning.

19. Vtan allena the som lefwa lofwa tigh, såsom ock jagh nu giör: fadren skal lära barnen tina sanning.

20. HERRE, hielp migh, så wilje wij siunga mina wisor, så länge wij lefwe, vthi HERRANS huus.

21. Och Esaia bad, at man skulle taga ett plåster af fikon, och läggia vppå hans böld, at han måtte helbregda warda.

22. Men Hiskia sade: Hwilket ett tekn är thetta, at jagh vp til HERRANS huus gå skal?

39. Capitel.

Esaia beskrifwer än, huru Konungens sändningebod af Babel, kommo til Konung Hiskia, och han wijste them alla sina ägodelar, v. 1. Och Propheten kom til honom, efter HERRANS befalning, och förkunnade honom, at alt thetta, samt hans barn medh tiden skulle föras til Babel, v. 3.

På then tiden sände Merodach Baladan, Baladans son, Konungen i Babel, bref och skäncker til Hiskia: ty han hade hördt at han hade warit siuk, och war helbregda worden igen.

2. Tå frögdade sigh Hiskia, och wijste them fataburen, silfwer och guld, specerij, kostelig salwo, och all sir tyghuus, och all then skatt som han hade: ingen ting war, som Hiskia them icke wijste, i sino huse och i sitt wåld.

3. Tå kom Propheten Esaia til Konungen Hiskia, och sade til honom: Hwad säija thesse männerna, och hwadan komma the til tigh? Hiskia sade: The komma fierran efter til migh, nemliga ifrå Babel.

4. Men han sade: Hwad hafwa the sedt vthi tino huse? Hiskia sade: Alt thet i mino huse är, hafwa the sedt: och intet är i mina håfwor thet jagh them icke wijst hafwer.

5. Och Esaia sade til Hiskia: Hör HERRANS Zebaoths ord.

6. Sij, then tijd kommer, at alt thet vthi tino huse är, och hwad tine fäder församlat hafwa in til thenna dagh, skal til Babel bortfördt warda, så at intet skal qwart blifwa, säger HERREN.

7. Ther til skola the taga tin barn, som af tigh komma skola, och tu födandes warder, och the måste wara kamererare i Konungens gård i Babel.

8. Och Hiskia sade til Esaia: HERRANS ord är godt thet tu talar; och sade: Ware doch frijd och trohet i mina dagar.

40. Capitel.

Sedan Propheten hafwer beskrifwit Konung Hiskia, och the Assyriers handlingar, begynner han här trösta Gudz folck, at the icke skulle öfwergifwa HERRAN theras Gudh, rc. Och först i thetta cap. förkunnar han huru Gudh hade befalt predika thet hugneliga Evangelium för them, v. 1. Hwilket Johannes döparen i nya Testamentet skulle begynna, v. 3. Förmanar them predika frimodeliga: ty HERREN skulle sielf komma, och föda them, såsom en herde sin hiord, v. 9. Sedan beskrifwer han Gudz majestät, emot hwilket intet är liknandes, v. 12. Jnga afgudar, v. 18. Förmanar them vplyfta sin ögon til honom, v. 26. Och intet twifla at honom ju woro all ting kunnig, v. 27. Han är then som styrcker och tröster them som hoppas på honom, v. 29.

Tröster, tröster mitt folck, säger edar Gudh:

2. Taler liufliga medh Jerusalem, och prediker för thy, at thes tijd är fulbordad; ty thes mißgierning är förlåten: ty thet hafwer fångit dubbelt af HERRANS hand för alla sina synder.

3. Ens Predikares röst är i öknene: Bereder HERRANOM wägh, giörer en jämnan stijg på markene wårom Gudi.

4. Alle dalar skola vphögde warda, och all berg och högar skola förnedrade warda, och thet ojämt är skal jämnas, och thet oslätt är skal slätt warda.

5. Ty HERRANS härlighet skal vppenbarad warda; och alt kött skal tilsammans see, at HERRANS mun talar.

6. Een röst säger: Predika. Och han sade: Hwad skal jagh predika? Alt kött är höö, och all thes godhet är såsom ett blomster i markene.

7. Hööt torkas bort, blomstret förwisnar: ty HERRANS ande blås ther in: ja, folcket är hööt.

8. Hööt torkas bort, blomstret förwisnar: men wår Gudz ord blifwer ewinnerliga.

9. Zjon, tu som predikar, stig vp på ett högt berg; Jerusalem, tu som pre dikar, häf vp tina röst medh macht; häf vp, och fruchta tigh intet; säg Juda städer: Sij ther är edar Gudh.

10. Ty sij, Herren HERREN kommer wäldeliga, och hans arm skal warda rådandes: sij, hans arbete, och hans gierning skal icke wara vthan frucht.

11. Han skal föda sin hiord såsom en herde; han skal församla lamben i sin famn, och bära them i sitt sköt, och fordra the lambdigra.

12. Ho mäler watnet medh handene? Och fattar himmelen medh sin span, och begriper jordena medh try fingers mått, och wäger bergen medh een wigt, och högarna medh een wågh?

13. Ho vnderwiser HERRANS Anda; och hwad rådgifware lärer honom?

14. Hwem frågar han om rådh, then honom förstånd gifwer, och lärer honom rättsens wägh, och lärer honom klokhet, och wiser honom förståndsens wägh?

15. Sij, Hedningarna äro achtade såsom en drope, then vthi ämboret blifwer, och såsom ett grand, thet i wågskålene blifwer: sij, öijarna äro såsom ett litet stofft.

16. Libanon wore alt förlitet til eld, och thes diur alt förfåå til bränneoffer.

17. Alle Hedningar äro intet för honom, och såsom platt intet achtade.

18. Widh hwem wiljen J tå likna Gudh? Eller hwad wiljen J giöra honom för een liknelse?

19. En mästare giuter wäl ett beläte, och guldsmeden förgyller thet, och giör silfkädior ther vppå.

20. Sammalunda then ett armt häfoffer förmår, han vthwäl ett trä som icke förrottnar, och söker en klook mästare ther til, then ett beläte bereder som blifwer beståndandes.

21. Weten J intet? Hören J intet? Är thetta icke kungiordt eder tilförene? Hafwen J icke förstådt thet af jordenes begynnelse?

22. Han sitter öfwer jordenes kretz, och the som boo ther vppå äro såsom gräshoppor: then ther himmelen vthtänjer såsom ett tunt skin, och vthsträcker thet såsom ett tiäll ther man boor vthi:

23. Then ther Förstarna om intet giör, och domarena på jordene förlägger:

24. Lika som theras slächte hwarken hade plantering eller sädh, eller root i jordene: så at the borttorkas när ett wäder blås på them, och een wäderflaga förer them bort såsom agnar.

25. Widh hwem wiljen J tå likna migh, then jagh lijk är? Säger then Helige.

26. Vplyfter edor ögon i högdena, och seer; ho hafwer the ting skapat, och förer theras häär fram efter taal? Then som kallar them alla widh namn: hans förmåga ochstarcka kraft är så stoor, at honom icke ett fela kan.

27. Hwij säger tu tå Jacob, och tu Jsrael talar: Min wägh är HERRANOM fördold, och min rätt går fram om min Gudh?

28. Wetst tu icke? Hafwer tu icke hördt? HERREN then ewige Gudh, som jordenes ändar skapat hafwer, warder hwarken trött eller mödd: hans förstånd är oransakeligit.

29. Han gifwer them trötta kraft, och them machtlösom starckhet nogh.

30. The ynglingar warda trötte, och vpgifwas, och the karske män falla:

31. Men the som wänta efter HERRAN, the så een ny kraft, så at the skola vpfara medh wingar såsom örnar; the skola löpa, och icke vpgifwas; the skola wandra, och icke trötte warda.

41. Capitel.

Här beskrifwes huru Gudh sielf talar til alla Hedningar, och bewiser at han allena är Gudh, ther af, at han hafwer kallat Abraham vthu Chaldeen, och gifwit honom seger öfwer många Hedningar medh theras afgudar, v. 1. Sedan tröster han sitt folck, at han them beskydda skal, och låta alla theras fiendar komma på skam, v. 8. Låfwar, at han them eländigom och bedröfwadom medh tiden skal låta predika thet tröstrika Evangelium, v. 17. Til thet sidsta bespottar han alla Hedningars gudar, at the hwarken weta hwad skee skal, eller kunna giöra något godt eller ondt, v. 21. Vtan han allena förkunnar hwad som skee skal, v. 25.

Tjge öijarna för migh, och folcken stärckie sigh; träde fram, och tale; lät oß gå til rätta medh hwar annan.

2. Ho hafwer vpwäckt then rättferdiga östan efter? Ho kallade honom at han gå skulle? Ho gaf Hedningarna och Konungarna för honom, at han them öfwermächtig wardt, och gaf them för hans swärd såsom stofft, och för hans boga såsom förströdda agnar?

3. Och han jagade efter them, ock gick thet igenom medh frijd, och wardt intet trött af wägen.

4. Ho werckar thet, och giör thet, och kallar alla menniskior, then ena efter then andra, alt ifrå begynnelsen? Jagh HERREN, är både then förste, och then sidste.

5. Tå öijarna sågo thet, fruchtade the sigh; och jordenes ändar förskräckte sigh: the nalkades, och kommo fram.

6. Then ene halp then andra, och sade til sin nästa: War tröst.

7. Timbermannen tog guldsmeden til sigh, och giorde bleckskifworna släta medh hammaren på städet, och sade: Thet wil wäl stå: och the fäste thet medh naglar, at thet icke skulle stå ostadigt.

8. Men tu Jsrael, min tienare, Jacob then jagh vthwaldt hafwer, tu Abrahams mins wåns sädh;

9. Then jagh styrckt hafwer alt ifrå werldenes ända, och hafwer kallat tigh ifrå hennes wälloga , och sade til tigh: Tu skalt wara min tienare: ty jagh vthkorar tigh, och bortkastar tigh icke.

10. Fruchta tigh intet, jagh är medh tigh; wik icke af, ty jagh är tin Gudh: jagh styrcker tigh, jagh hielper tigh ock, jagh håller tigh widh macht genom mina rättferdighets högra hand.

11. Sij, alle the som tigh hätske äro, skola til spott och skam warda, och blifwa såsom intet; och the män som medh tigh träta, skola förgås;

12. Så at tu skalt fråga efter them, och icke finna them: the män som medh tigh kifwa, skola warda såsom intet, och the män som emot tigh strida skola få en ända.

13. Ty jagh är HERREN tin Gudh, then tina högra hand stärcker, och säger til tigh: Fruchta tigh intet; jagh hielper tigh.

14. Så fruchta tigh nu intet, tu matker Jacob, J fattige hoop Jsrael: jagh hielper tigh, säger HERREN, och tin förlossare then Helige i Jsrael.

15. Sij, jagh hafwer giordt tigh til en ny skarp tröskowagn, then taggar hafwer, at tu skalt tröska berg, och sönderstöta them, och giöra högarna såsom stofft.

16. Tu skalt förströ them, at wädret skal föra them bort, och wäderflagor förskingra them: men tu skalt wara gladh i HERRANOM, och beröma tigh af Jsraels Heliga.

17. The elände och fattige sökia watn, och ther är intet: theras tunga borttorkas för torst; men jagh HERREN wil höra them: jagh Jsraels Gudh wil icke öfwergifwa them:

18. Vtan jagh wil öpna watufloder på högderna, och källor mitt på markene: jagh wil giöra öknena til watusiögar, och torra landet til watukällor.

19. Jagh wil gifwa i öknene cedren, furo, mirten och oljoträ; jagh wil gifwa på markene grään, böök och buxbom tilhopa:

20. På thet man må see och känna, och förmärckia och förstå tilsammans, at HERRANS hand hafwer thetta giordt, och then Helige i Jsrael hafwer thetta skapat.

21. Så läter edra saak komma fram, säger HERREN; bärer fram ther J vppå ståån, säger Konungen i Jacob.

22. Lät them träda fram, och förkunna oß hwad tilkommande är: förkunner oß, och propheterer något framföreåth; lät oß achta ther vppå medh wår hierta, och märckia huru thet här efter gå skal; eller läter oß doch höra hwad tilkommande är.

23. Förkunner oß hwad här efter komma skal, så wilje wij märckia at J ären gudar: giörer antingen godt eller ondt, så wilje wij ther om tala, och skåda tilsammans.

24. Sij, J ären af intet, och edart werck är ock intet, och then eder vthwäljer är een styggelse.

25. Men jagh vpwäcker en af nordan, och han kommer östan efter: han skal predika them i mitt namn, och han skal gå öfwer the wäldiga, såsom öfwer leer, och skal trampa leer, såsom en krukomakare.

26. Ho kan något förkunna af begynnelsen, at wij måge begripat? Eller prophetera framföreåth, at wij måge säija: Tu talar rätt? Men här är ingen förkunnare, ingen som något höra låter, ingen som af eder ett ord höra må.

27. Jagh är then förste som til Zion säger: Sij, ther är thet, och gifwer Jerusalem Predikare.

28. Men jagh skådar tijt, men ther är ingen; och seer ibland them, men ther är ingen rådhgifware: jagh frågar them, men tå swara the intet.

29. Sij, thet är altsammans wedermöda, och intet medh theras wäsende: theras afgudar äro icke vtan ett wäder och fåfängelighet.

42. Capitel.

Propheten förmäler huru Gudh talar om sin Son Christo, at han skulle warda alla Hedningars lärare, hwilka han medh all sachtmodighet lära och vnderwisa skulle, v. 1. Förmanar hela werlden til at tacka och lofsiunga honom therföre, v. 10. Ty han skulle såsom en hielte nederläggia alla sina fiendar, v. 13. Och hielpa the blinda och lärachtiga vthu theras mörker igen, v. 16. Och klagar ther hoos om sitt folcks blindhet och hårdhet, at the hwarken genom lärande eller straff läto sigh rätta, v. 18.

Sjj min Tienare, jagh vppehåller honom, och min vthkorade, i hwilkom min siäl wäl behagar: jagh hafwer gifwit honom min Anda, han skal låta komma rätt ibland Hedningarna.

2. Han skal icke skrija eller ropa, och hans röst skal man icke höra på gatomen.

3. Een förbråkad röö skal han icke sönderbryta, och en rykande weka skal han icke vthsläckia: han skal lära hålla rätten i sanning.

4. Han skal icke wara knorrisk eller grufwelig, på thet han skal sättia rätt på jordene; och öijarna skola wänta efter hans lagh.

5. Så säger HERREN Gudh som himmelen skapar och vthsträcker, then som jordena giör medh thet ther vppå wäxer; then som folckena som ther vppå är gifwer lijf; och anda them som gå ther vppå:

6. Jagh HERREN hafwer kallat tigh i rättferdighet, och fattat tigh widh handena, och bewarat tigh, och hafwer gifwit tigh til ett förbund i folckena, Hedningomen til ett lius:

7. At tu skalt öpna the blindas ögon, och föra fångarna vthu fängelse, och the som sittia i mörkret vthu fångahuset.

8. Jagh HERREN, thet är mitt namn; och jagh skal icke gifwa mina ähro enom androm, eij heller mitt lof afgudomen.

9. Sij, hwad komma skal förkunnar jagh fram före åth, och förkunnar ny ting: förr än thet skeer låter jagh eder thet höra.

10. Sjunger HERRANOM een ny wiso, hans lof är in til werldenes ändar: the som i hafwet fara, och hwad ther vthi är; öijarna, och the som ther boo.

11. Roper högt i ökn och städer ther vthi, samt medh the byar ther Kedar boor: sigh frögde the som boo på klippomen, och rope vthaf bergshögdene.

12. Läter them gifwa HERRANOM ährona, och förkunna hans lof på öijarna.

13. HERREN warder vthdragandes såsom en rese; han skal vpwäckia nijt såsom en krigsman: han skal frögda sigh, och en gnyy giöra; han skal sinom fiendom öfwerhändig blifwa.

14. Jagh tiger wäl til en tijd, och är stilla, och håller migh; men nu wil jagh ropa såsom een barnföderska; jagh skal föröda och vpswälga them alla.

15. Jagh skal föröda berg och högar, och borttorka all theras grääs; och skal giöra watuströmarna til öijar, och vthtorka siögarna.

16. Men the blinda wil jagh leda på then wägen som the icke weta: jagh wil föra them på the stigar som the icke känna; jagh wil sättia mörkret för them til ett lius, och thet oslätt är, til jämnhet: thetta wil jagh giöra them, och icke öfwergifwa them.

17. Men the som förlåta sigh på afgudar, och säija til guten beläte: J ären wåra gudar, the skola tilbaka wända, och til skam warda.

18. Hörer J döfwe, och seer här til J blinde, at J mågen see.

19. Ho är så blind som min tienare? Och ho är så döf som mitt bodskap then jagh sänder? Ho är så blind som then fulkomlige, och så blind såsom HERRANS tienare?

20. Man predikar wäl mycket, men the hållat intet; man säger them nogh, men the wilja icke hörat.

21. Likwäl wil HERREN them godt, för sina råttferdighet skul, och at han skal giöra sin lagh härlig och stoor.

22. Thet är ett beröfwat och skinnat folck; the äro allesammans besnärde vthi kulor, och bortgiömde i fångahuus: the äro wordne til roof, och ingen hielpare är; beskinnade, och ingen är som säger: Få them igen.

23. Hwilken är ibland eder som achtar här til; märcker, och hörer hwad här efter kommer?

24. Ho hafwer öfwergifwit Jacob til sköfwels, och Jsrael röfwarom? Hafwer icke HERREN giordt thet? Emot hwilkom wij syndat hafwe: och the wille icke wandra på hans wägar, och lydde icke hans lagh.

25. Therföre hafwer han vthskuddat öfwer them sina wredes grymhet, och een krigsmacht, och hafwer vptändt them alt omkring; men the achtade thet intet: han fängde vppå them, men the lade thet intet vppå hiertat.

43. Capitel.

Esaia förkunnar huru Gudh sielf tröster sitt folck, och tilsäger them sitt gudomliga beskydd, v. 1. Och at han wille församla them vthur all land, v. 5. Sedan huru HERREN bewiser sigh allena wara then rätta Guden, ther af, at han weet förkunna alt hwad som skee skal, v. 8. Låfwar sitt folck, at han skal åter förlossa them ifrå Babel, v. 14. Och meddela them och Hedningomen sitt tröstrika Evangelium, v. 18. Ther han ock lärer, at han sådant, icke för theras förtienst, eller gierningar, vtan af blotta nådh them bewiser, v. 21.

Och nu, säger HERREN, then tigh skapat hafwer Jacob, och then tigh giordt hafwer Jsrael: Fruchta tigh intet: ty jagh hafwer förlossat tigh; jagh hafwer kallat tigh widh titt namn, tu äst min.

2. Ty om tu går igenom watn, wil jagh wara när tigh, at strömarna icke skola dränckia tigh: och om tu går vthi elden, skal tu intet bränna tigh, och lågen skal intet bita vppå tigh.

3. Ty jagh är HERREN tin Gudh, then Helige i Jsrael, tin Frälsare: jagh hafwer gifwit Egypten, Ethiopien och Seba til försoning i tin stadh.

4. Efter tu så dyyr för min ögon achtad äst, måste tu ock härlig wara; och jagh hafwer tigh kär: therföre gifwer jagh menniskior vthi tin stadh, och folck för tina siäl.

5. Så fruchta tigh nu intet; ty jagh är när tigh: jagh wil låta komma tina sädh östan efter, och wil församla tigh wästan efter:

6. Och skal säija til norr: Gif; och til söder: Förhåll icke: haf mina söner hijt ifrå fierran, och mina döttrar ifrå werldenes ända;

7. Alle the som medh mino namne nämnde äro, nemliga, the jagh skapat hafwer til mina härlighet, tilredt them, och giordt them.

8. Lät framträda thet blinda folcket, som doch ögon hafwer; och the döfwa, som doch öron hafwa.

9. Lät alla Hedningar tilhopa komma, och folcken församla sigh: hwilken är ibland them som thetta förkunna kan, och låta oß höra framföreåth hwad som skee skal? Lät them hafwa theras witne fram, och bewisat, så får man hörat, och säija: Thet är sanningen.

10. Men J ären min witne, säger HERREN, och min tienare, then jagh vthwaldt hafwer: på thet J skolen wetat, och troo migh, och förståt at jagh äret: förr migh är ingen Gudh giord, så warder ock ingen efter migh.

11. Jagh, Jagh är HERREN, och vthan migh är ingen Frälsare.

12. Jagh hafwer förkunnat thet, och hafwer theslikes hulpet, och hafwer eder thet säija låtet, och ingen främmande gudh är ibland eder: J ären min witne, säger HERREN, så är jagh Gudh.

13. Och är jagh förr än någor dagh war; och ingen är then som vthu mine hand frälsa kan: jagh werckar, ho wil afwända thet?

14. Så säger HERREN edar förlossare, then Helige i Jsrael: För edra skul hafwer jagh til Babel sändt, och hafwer nederslaget alla bomar, och jagat the sörjande Chaldeer til skeps.

15. Jagh är HERREN, edar Helige, som Jsrael skapat hafwer, edar Konung.

16. Så säger HERREN, som en wägh giör i hafwet, och en stijg i starck watn:

17. Then ther vtförer wagn och häst, häär och macht, så at the i enom hoop liggia, och intet vpstå; at the vthslockna, såsom en weke vthslocknar.

18. Täncker icke vppå thet gamla, och achter icke vppå thet förra warit hafwer.

19. Ty sij, jagh wil giöra een ny ting: rätt nu skal thet vpgå, at J skolen förnimma at jagh giör en wägh i öknene, och watuströmar vthi ödemarkene;

20. At diuret på markene skal prisa migh, drakar och strutser: ty jagh wil gifwa watn vthi öknene, och strömar vthi ödemarkene, til at gifwa mino folcke, minom vthkoradom dricka.

21. Thetta folcket hafwer jagh tilredt migh , thet skal förtälja min prijs.

22. Jcke at tu Jacob hafwer kallat migh, eller at tu Jsrael hafwer arbetat om migh:

23. Jcke hafwer tu framburit migh tins bränneoffers fåår, eller hedrat migh medh titt offer: jagh hafwer icke haft lust til tina tienst i spijsoffer; jagh hafwer eij heller lust af titt arbete vthi rökelse.

24. Migh hafwer tu icke köpt Calmos för penningar; migh hafwer tu icke fylt medh tins offers fetma: ja, migh hafwer tu arbete giordt vthi tinom syndom, och giordt migh mödo vthi tinom mißgierningom.

25. Jagh, Jagh vthstryker tin öfwerträdelse för mina skul, och kommer tina synder intet ihogh.

26. Drag migh til minnes; lät oß gå medh hwar annan til rätta: säg huru tu wilt rättferdig warda?

27. Tine fäder hafwa syndat, och tine lärare hafwa mißhandlat emot migh.

28. Therföre hafwer jagh ohelgat helgedomens Förstar, och gifwit Jacob til spillo, och Jsrael til försmädelse.

44. Capitel.

HERREN tröster widare sitt folck, synnerlig at han wille vthgiuta sin Anda och Evangelii rika tröst öfwer theras sädh; at ock månge andre skola begifwa sigh til HERRAN, och kallas hans folck, v. 1. The skulle allena hålla sigh in til honom, och weta at han allena war theras Gudh och förlossare, v. 6. Men the afgudamakare woro allesammans dårar, och kunde intet besinna theras afgudars fåfängelighet, v. 9. Förmanar them til at betänckia thet, och hålla sigh in til honom: ty han är then som förlåter them alla theras synder, v. 21. Låfwar ock at han wille giöra the andra spåmän til lögnare, och hålla sina Propheters ord, at Jerusalem skulle warda vpbygdt igen, genom hans tienares Cores befalning, v. 24.

Så hör nu, min tienare Jacob, och Jsrael then jagh vthkorat hafwer.

2. Så säger HERREN, then tigh giordt och tilredt hafwer, och then tigh biståndig är alt ifrå moderlifwet: Fruchta tigh intet, min tienare Jacob, och tu frome, then jagh vthkorat hafwer.

3. Ty jagh wil vthgiuta watn vppå then torstiga, och strömar vppå then torra: jagh wil vthginta min Anda vppå tina sädh, och min wälsignelse vppå tina efterkommande:

4. At the wäxa skola såsom grääs, såsom pijlträ widh watubäcker.

5. Thenne skal säija: Jagh är HERRANS, och then andre warder nämnd medh Jacobs namn; och thenne skal tilskrifwa sigh HERRANOM medh sine hand, och skal medh Jsraels namn nämnd warda.

6. Så säger HERREN Jsraels Konung, och hans förlossare HERREN Zebaoth: Jagh är then förste, ock jagh är then sidste, och vthan migh är ingen Gudh.

7. Och ho är migh lijk, then ther kallar och förkunnar, och bereder migh thet; jagh som folcken sätter ifrå werldenes begynnelse? Lät them förkunna tekn, och hwad komma skal.

8. Fruchter eder intet, och warer icke förskräckte: hafwer jagh icke på then tiden låtit thet höra, och förkunnat tigh thet? Ty J ären mitt witne: är någor Gudh vthan migh? Jngen tröst är, jagh weet ju ingen.

9. The afgudamakare äro allesammans fåfängelige, och ther the mycket af hålla är intet nyttigt: the äro theras witne, och see intet, märckia ock intet; therföre måste the på skam komma.

10. Ho äro the som en gudh giöra, och giuta en afgud, then intet nyttig är.

11. Sij, alle theras stalbröder komma på skam; ty the äro mästare vthaf menniskiom: om the alle tilsamman trädde, så måste the likwäl fruchta sigh, och på skam komma.

12. Then ene smider jernet medh tång, arbetar thet i glödene, och bereder thet medh hammaren, och arbetar ther vppå medh alla sins arms macht; lider ock hunger, til thes han icke meer förmår; dricker ock icke watn, til thes han wanmächtas.

13. Then andre timbrar på trää, och mäter thet medh snöre, och vthmärker thet medh krito, och tilhugger thet, och afcirklar thet, och giör thet til ett mans beläte, såsom een dägelig menniskia, then i huse boo skulle.

14. Han går ibland trään i skogenom, at han skal hugga cedreträ, och taga book och eek; ja, ett cedreträ thet planterat, och af regne wäxt är;

15. Och doger menniskiomen til at bränna: ther af man tager til at wärma sigh medh; och thet man vptänder til at baka ther brödh medh: af thet samma giör han en gudh, och tilbeder thet; han giör en afgud ther af, och faller ther på knää före.

16. Hälftena vpbränner han i eldenom, och widh then andra hälftena äter han kött: han steker ena steek, och mättar sigh; wärmer sigh, och säger: Huy, jagh är warm worden; jagh hafwer min lust af eldenom.

17. Men thet qwart är giör han til en gudh, at thet skal wara hans afgud: ther knäfaller han före, och böijer sigh före, och beder, och säger: Frälsa migh, ty tu äst min Gudh.

18. The weta intet, och förstå intet: ty the äro förblindade, så at theras ögon see intet, och theras hierta kunna intet märckia.

19. Och the gå icke til sitt hierta, ther är intet förnuft eller förstånd, at the doch tänckia måtte: Jagh hafwer hälftena vpbrändt i eldenom, och hafwer på kolen brödh bakat, och stekt kött, och ätit, och skulle jagh nu thet som qwart är giöra til een styggelse? Och skulle jagh knäfalla för enom stock?

20. Thet gifwer asko, och kiuser hiertat, som sigh ther til böijer, och kan icke frija sina siäl; likwäl täncker han icke: Mån icke något bedrägerij wara i mine högra hand?

21. Tänck ther vppå, Jacob och Jsrael; ty tu äst min tienare: jagh hafwer beredt tigh, at tu skalt wara min tienare: Jsrael, förgåt migh icke.

22. Jagh vthstryker tina mißgierningar såsom ett moln, och tina synder såsom ena dimbo: wändt tigh til migh; ty jagh förlossar tigh.

23. Frögder eder, J himlar; ty HERREN hafwer thet giordt: jubilera tu jord här nedre; J berg glädiens medh frögd; skogen, och all trään ther vthi: ty HERREN hafwer förlossat Jacob, och är härlig i Jsrael.

24. Så säger HERREN tin förlossare, then tigh af moderlifwet beredt hafwer: Jagh är HERREN som alt giör, then ther vthsträcker himmelen allena, och vthwid gar jordena vthan hielp:

25. Then the spåmäns tekn om intet giör, och giör the teknatydare galna: then the wisa tilbaka drifwer, och giör theras kånst til dårskap.

26. Men han stadfäster sins tienares ord, och sins bodskaps rådh fulkomnar: then til Jerusalem säger: War besittin; och til Juda städer: Warer bygde; och jagh vprätter theras öde.

27. Jagh som talar til diupet: Förswin; och til strömarna: Förtorkens.

28. Jagh som säger til Cores: Han är min herde, och skal fulkomna all min wilja, så at man skal säija til Jerusalem: War bygd; och til templet: War grundat.

45. Capitel.

HERREN låfwar sigh wilja gifwa Konung Cores i Persien mång land och Konungarike, at han skal förlossa Jsraels barn vthu thet Babylomska fängelset: och thet förkunnar han så långt förr än Konung Cores war född, at hwar man må ther af see, at ingen annar Gudh är til än HERREN, v. 1. Straffar ther hoos them som af otolighet knorra öfwer Gudz regering, v. 9. Sedan förkunnar han huru Egypten, Ethiopien, och mång stoor folck skola medh tiden lära känna then rätta Cores, HERRAN Christum: men the afgudamakare skulle komma på skam, v. 14. Förmanar all werlden, at omwända sigh til honom: ty thet skulle doch ther til komma, at the honom tiena måfte, v. 22.

Så säger HERREN til Cores sin smorda, then jagh widh hans högra hand fattar, at jagh skal vnderkufwa Hedningarna för honom, och lösa Konungomen swärdet ifrå; på thet at portarna skola öpnade warda för honom, och dörarna icke igenlästa blifwa.

2. Jagh wil gå för tigh, och giöra backarna til jämna mark: jagh wil sönderslå the koppar dörar, och sönderbryta the jernbomar:

3. Och skal gifwa tigh the fördolda rikedomar, och the bortgiömda klenodier, på thet at tu skalt förnimma, at jagh HERREN Jsraels Gudh tigh widh titt namn nämndt hafwer.

4. För Jacob min tienare skul; och för Jsrael min vthkorade skul: ja, jagh kallade tigh widh titt namn, och nämnde tigh, tå tu ännu intet kände migh.

5. Jagh är HERREN, och eljes ingen meer: ingen Gudh är vtan jagh: jagh tilrustade tigh, tå tu ännu intet kände migh:

6. På thet man skal förnimma både ifrån östan och wästan, at vthan migh är intet: jagh är HERREN, och ingen meer.

7. Jagh som giör liuset, och skapar mörkret; jagh som frijd gifwer, och skapar thet onda: jagh är HERREN, som alt thetta giör.

8. Dryper, J himlar, ofwan efter, och skyyn regne rättferdighet: jorden öpne sigh, och bäre salighet, och rättferdighet wäxe til medh: jagh HERREN skapar honom.

9. Wee honom som träter medh sinom skapare, nemliga, krukan medh krukomakaren: mån leret säija til krukomakaren: Hwad giör tu? Tu bewiser icke tina händer på titt werck.

10. Wee honom som til fadren säger: Hwij hafwer tu afladt migh? Och til qwinnona: Hwij födde tu?

11. Så säger HERREN, then Helige i Jsrael, och hans mästare: Esker tekn af migh, wiser min barn och mina händers werck til migh.

12. Jagh hafwer giordt jordena, och skapat menniskiona ther vppå: jagh är then hwilkens händer himmelen vthsträckt hafwa, och budit allom hans häär.

13. Jagh hafwer vpwäckt honom vthi rättferdighet, och jagh skal giöra alla hans wägar släta: han skal byggia min stadh, och låta mina fångar lösa, icke för penningar eller gåfwor, säger HERREN Zebaoth.

14. Så säger HERREN: The Egyptiers handel, och the Ethiopers förwärfning, och thet stora folcket i Seba, skola gifwa sigh vnder tigh, och wara tine egne, the skola följa tigh, vthi fiättrar skola the gå; och skola nederfalla för tigh, och bedia tigh: Ty när tigh är Gudh, och är eljes ingen Gudh meer.

15. Sannerliga äst tu en fördold Gudh, tu Jsraels Gudh, Frälsaren.

16. Men the afgudamakare måste allesammans medh skam och håån bestå; och medh hwar annan medh blygd afgå.

17. Men Jsrael warder förlossad genom HERRAN ewinnerliga; och skal icke til skam och spott warda någon tijd i ewighet.

18. Ty så säger HERREN som himmelen skapat hafwer, Gudh som jordena beredt hafwer, och hafwer giordt henne och tilredt, och icke så giordt henne at hon skulle toom wara; vtan hafwer tilredt henne at man skal boo ther vppå: jagh är HERREN, och ingen meer.

19. Jagh hafwer icke hemliga talat vthi något mörkt rum på jordene: jagh hafwer icke fåfängt sagt til Jacobs sädh: Söker migh; ty jagh är HERREN som om rättferdighet talar, och förkunnar thet rätt är.

20. Lät församla sigh, och tilhopa fram komma Hedningarnas hieltar, the ther intet weta, och bära theras afgudars stockar, och bedia then Gudh som them intet hielpa kan.

21. Förkunner och kommer hijt, rådslår tilsamman: Ho hafwer thetta låtit säija af ålder, och på then tiden förkunnat thet? Hafwer icke jagh HERREN giordt thet? Och är eljes ingen Gudh vtan jagh: en rätt Gudh och Frälsare, och ingen är vtan jagh.

22. Wänder eder til migh, så warden J salige, alle werldenes ändar: ty jagh är Gudh, och ingen meer.

23. Jagh swär widh migh sielf, och ett rättferdighets ord går vthaf min mun, ther skal thet blifwa widh: nemliga, migh skola all knää böijas; och alla tungor swärja;

24. (Och säija:) Vthi HERRANOM hafwer jagh rättferdighet och starckhet: thesse skola ock komma til honom; men alle the som honom emot stå, måste til skam warda.

25. Ty vthi HERRANOM warder all Jsraels sädh rättferdigad, och skal beröma sigh af honom.

46. Capitel.

HERREN förkunnar at the Babyloniers afgudar skulle icke långt til förgås, v. 1. Men han wille beskärma och vppehålla sitt folck jämt och fort, v. 3. Låter see huru aldeles onyttige alle afgudar äro, v. 5. Förmanar them betänckia sådant; och hålla sigh in til honom, v. 8. Han wille låta komma en östan efter, som skulle förstöra Babel, och förlossa Gudz folck ther ifrå, v. 11.

Bel lutar fast, Nebo är fallen, theras afgudar äro wordne diurom och ökiom til tunga, at the skola bära sigh trötta af edra bördo.

2. Ja, the falla, och luta allesamman, och kunna icke bortbära bördona: vtan theras siäl måste gå i fängelse.

3. Hörer migh, J af Jacobs huus, och alle återlefde af Jsraels huus; J som i lifwe bärens, och i qwede liggen:

4. Ja, jagh skal bära eder in til åldren, och in til thes J grå warden: jagh skal giörat; jagh skal vplyfta, och bära, och hielpa.

5. Wjdh hwem wiljen J likna migh, och widh hwem giören J migh lijk? Widh hwem mäten J migh, then jagh lijk skulle wara?

6. The slå guld vthu säcken, och wäga vth silfwer medh wigt, och leija guldsmeden, at han giör ther en gudh af, för hwilkom the knäfalla och tilbedia.

7. The taga honom vppå axlarna, och bära honom, och sättia honom på sitt rum; ther står han, och kommer intet vthaf sitt rum: ropar någor til honom, tå swarar han intet, och hielper honom intet af hans nödh.

8. På sådant täncker doch, och warer faste; J öfwerträdare, går til edart hierta.

9. Täncker vppå thet i förtiden af ålder warit hafwer: ty jagh är Gudh, och ingen meer, en Gudh hwilkens like ingen städz är.

10. Jagh som förkunnar tilförene, hwad här efter komma skal, och tilförene förr än thet skeer, och säger: Mitt rådh blifwer ståndandes, och jagh giör alt thet migh täckes.

11. Jagh kallar en fogel östan efter, och en man som min anslag fulkomnar af fierran land: hwad jagh säger, thet låter jagh skee; hwad jagh täncker, thet giör jagh ock.

12. Hörer migh, J stolthiertade, J som långt ären ifrå rättferdighetene:

13. Jagh hafwer låtit mina rättferdighet när komma; hon är icke långt borto, och min salighet drötjer icke: ty jagh wil gifwa salighet i Zion, och mina härlighet i Jsrael.

47. Capitel.

Här propheterar Esaia emot Babel, at thet skulle mifta sitt regemente öfwer annor land; warda fånget, och komma vnder träldom, v. 1. För sitt tyrannij emot Gudz folck, som tijt skulle blifwa fånget, v. 5. För sin wällust, säkerhet, högmod, och troldom skul, som the öfwade, v. 8. Och thet skulle skee så wist och oförmodt, at theras stiernekikare skulle hwarken ther af weta, eller kunna ther emot något hielpa, v. 11.

Stig neder Jungfru, tu dotter Babel; sätt tigh i stofftet, sätt tigh vppå jordena; ty the Chaldeers dotter hafwer ingen stool meer: man skal icke meer kalla tigh then skiöna och lustiga.

2. Tag qwarnena, och maal miöl; lös vp tina låckar, drag af skonar, blotta benen, wad öfwer flodena;

3. At tin skam skal vptäckt, och tin blygd sedd warda: jagh skal hämnas, och ingen menniskia skal bedia migh thet af.

4. (Thetta giör) wår förlossare, then ther heter HERREN Zebaoth, then Helige i Jsrael.

5. Sätt tigh vthi thet stilla; gack in vthi mörkret, tu Chaldeers dotter: ty tu skalt icke meer heta fru öfwer Konungarike.

6. Ty tå jagh på mitt folck wredh war, och ohelgade min arfwedeel, öfwergaf jagh them vthi tina hand: men tu bewiste them ingen barmhertighet, och öfwer the gamla giorde tu oket alt förswårt;

7. Och tänckte: Jagh är een Drottning ewinnerliga: tu hafwer här til dags ännu icke fattat thet i hiertat, eller tänckt ther vppå, huru thet skulle gå medh them i framtiden.

8. Så hör nu thetta, tu som i wällust lefwer, och så säker sitter, och säger i titt hierta: Jagh äret, och ingen meer: Jagh blifwer icke enkia, eller ofruchtsam.

9. Både thesse stycken skola tigh hasteliga öfwergå på en dagh, at tu een barnlös och enkia blifwa skalt: ja, fulkommeliga skola the öfwer tigh komma, för tina många trolkarlar skul, och för tina beswärjare skul, af hwilkom en stoor hoop när tigh är.

10. Ty tu hafwer förlåtit tigh vppå tina ondsko, tå tu tänckte: Man seer migh intet: tin wijshet och kånst hafwer förstördt tigh, at tu säger i titt hierta: Jagh äret, och ingen meer.

11. Therföre skal een olycka komma öfwer tigh, så at tu icke skalt weta när hon kommer; och ett ofall skal falla vppå tigh, thet tu icke skalt försona kunna: ty medh hast skal ett skörl komma öfwer tigh, thet tu icke förseer.

12. Så gack nu fram medh tina beswärjare, och medh tina många trolkarlar, ibland hwilka tu tigh ifrå tin vngdom bemödt hafwer; om tu kunde behielpa tigh, om tu kunde stärckia tigh.

13. Ty tu äst trött för tin många anslag skul: gånge fram, och hielpe tigh the mästare i himmelens lopp, och the stiernokikare som efter månader räkna hwad öfwer tigh komma skal.

14. Sij, the äro såsom strå hwilket elden vpbränner; the kunna icke frija theras lijf för låganom: ty ingen glödh skal blifwa, ther man må wärma sigh widh; eller eld, ther man widh sittia kan.

15. Altså äro the, vnder hwilka tu tigh bemödt hafwer, tine köpmän af tin vngdom, hwar och en warder gångandes sin gång hijt och tijt, och tu hafwer ingen hielpare.

48. Capitel.

HERREN förmanar the skrymtare och hårdnackade, som doch kallades hans folck, til at höra, v. 1. At han war then som förkunnade them tilförene hwad som skee skulle. Ther af the måtte skönja, at han, och icke theras afgudar thet vthrättade: ändoch han wifte wäl, the skulle intet achtat, v. 3. Doch för sitt namn skul, wille han icke platt vthrota them, som the förtiente, v. 9. Förmanar them än höra, at han war then som all ting skapat hade, och regerade. Therföre wille han ock bewisa sin macht på the Chaldeer, v. 12. Hän war then som tilförene medh them talat hade, och nu theslikes war sänd af HERRAN och hans Anda, til at lära och ledsaga them then rätta wägen, v. 16. Befaller them gå vthu Babel, lika som fört vthur Egypten, v. 20.

Hörer thetta, J af Jacobs huus, J som nämnens af Jsraels namn, och af Juda watn flutne ären; J som swärjen widh HERRANS namn, och ihogkommen Jsraels Gudh, doch icke i sanningene eller rättferdighetene.

2. Ty the nämna sigh af them heliga stadenom, och trösta vppå Jsraels Gudh, som kallas HERREN Zebaoth.

3. Jagh hafwer tilförene förkunnat thetta tilkommande; vthaf minom mun är thet gånget, och jagh hafwer lätit säija thet; och giör thet ock så medh hast at thet kommer.

4. Ty jagh weet at tu äst hård, och titt halsbast är een jernsena, och titt änne är af koppar.

5. Jagh hafwer förkunnat tigh thet tilförene, och hafwer låtit säija tigh thet förr än thet kom; på thet at tu icke skulle säija: Min afgud giör thet; och mitt beläte, och min afgud hafwer thet befalt.

6. Alt thetta hörde och såg tu, och hafwer doch icke förkunnat thet: ty jagh hafwer tilförene låtit säija tigh ny och fördold ting, the tu icke wiste.

7. Men nu är thet skapat, och icke på then tiden, och tu hafwer icke hördt ther af en dagh tilförene; på thet tu icke skulle säija: Sij, thet wiste jagh wäl.

8. Ty tu hörde thet intet, och wiste thet ock intet, och titt öra war på then tiden icke öpnat: men jagh wiste wäl, at tu skulle förachtat, och äst en öfwerträdare kallad alt ifrå moderlifwet.

9. Therföre är jagh för mitt namn skul långmodig, och för min prijs skul wil jagh tigh til nytto hålla tilbaka, at tu icke skalt vthrotad warda.

10. Sij, jagh wil bepröfwa tigh, men icke såsom silfwer; vtan jagh wil giöra tigh vthkoradan vthi bedröfwelsens vgn.

11. För mina skul, ja, för mina skul wil jagh giörat; på thet jagh icke skal försmädad warda: ty jagh wil icke gifwa mina ähro enom androm.

12. Hör migh Jacob, och tu Jsrael min kallade: Jagh äret; jagh är then förste, jagh är then sidste.

13. Min hand hafwer grundat jordena, och min högra hand hafwer omspannat himmelen: hwad jagh kallar thet står strax redo.

14. Församler eder alle, och hörer: hwilken är ibland thessa som thetta förkunna kan? HERREN älskar honom; therföre skal han bewisa sin wilja på Babel, och sin arm på the Chaldeer.

15. Jagh, ja, Jagh hafwer sagt thet, jagh hafwer kallat honom; jagh wil ock låta honom komma, och hans wägh skal honom lyckas.

16. Går hijt til migh, och hörer thetta: Jagh hafwer tilförene icke hemliga talat; ifrå then tiden tå thet talat wardt, är jagh ther: och nu sänder migh Herren HERREN och hans Ande.

17. Så säger HERREN tin förlossare, then Helige i Jsrael: Jagh är HERREN tin Gudh, then tigh lärer hwad nyttigt är, och leder tigh på then wägen som tu går.

18. O at tu wille achta vppå min budh: så skulle tin frijd wara såsom en watuström, och tin rättferdighet såsom haffens wågh:

19. Och tin sädh skulle warda såsom sand, och tins lifsfrucht såsom hans små stenar; hwilkes namn icke skulle vthrotat warda, eller vthstruket för migh.

20. Går vth af Babel, flyr ifrå the Chaldeer medh glada röst; förkunner, och läter thet höra, förer thet vth alt in til werldenes ända; säijer: HERREN hafwer förlossat sin tienare Jacob.

21. The hade ingen torst tå han ledde them i öknene: han lät them flyta watn vth af bergklippone; han klöf bergklippona, och ther ran vth watn.

22. Men the ogudachtige, säger HERREN, hafwa ingen frijd.

49. Capitel.

HERREN Christus förmanar än alla Hedningar, gifwa acht vppå, at HERREN hade vthkorat honom til en lärare, v. 1. Jcke allenast at han skulle omwända the förskingrada af Jsrael, vtan at han skulle ock warda Hedningarnas lius och salighet, v. 5. Ja, til ett förhund i folckena, til at förlossa the fångna, vplysa the blinda, och ledsaga the wilfarande på rätta wägen, rc. v. 8. Och efter Gudz folck tyckte at HERREN hade öfwergifwit them, låfwar han at thet skulle ingalunda skee, vtan han wille förmera och föröka them af all folck, at the skulle förvndra sigh ther öfwer, v. 13. Ty Hedningarna skulle sälla sigh til them, v. 18. Konungar blifwa theras skaffare, och Förstinnor theras ammor, v. 23. Förty, HERREN skulle förlossa them, och låta theras fiendar komma på skam, v. 24.

Hörer migh J öijar; och J folck som fierran ären, gifwer acht här vppå: HERREN hafwer kallat migh af moderlifwet; han hafwer tänckt vppå mitt namn, medan jagh ännu i moderlifwet war:

2. Och hafwer giordt min mun såsom ett skarpt swärd: han hafwer öfwerskyyldt migh medh sine handz skugga; han hafwer giordt migh til en blankan pijl, och stunget migh vthi sitt koger;

3. Och säger til migh: Tu äst min tienare, Jsrael, genom hwilken jagh wil prisad warda.

4. Men jagh tänckte: Jagh arbetade fåfängt, jagh hafwer fåfängt och onytteliga förtärdt mina kraft här vppå: ändoch min saak är HERRANS, och mitt ämbete hörer minom Gudh til.

5. Och nu, säger HERREN som migh af moderlifwet til sin tienare beredt hafwer, at jagh skulle omwända Jacob til honom, på thet Jsrael icke skulle blifwa borto, therföre är jagh härlig för HERANOM, och min Gudh är min starckhet.

6. Och säger: Thet är een ringa ting at tu äst min tienare, til at vprätta Jacobs slächter, och igenföra thet förskingrada i Jsrael; vtan jagh hafwer ock giordt tigh til Hedningarnas lius, at tu skalt wara min salighet in til werldenes ända.

7. Så säger HERREN Jsraels förlossare, hans Helige, til the förachtada siälar, til thet folck ther man styggelse widh hafwer, til then tienaren som vnder tyranner är: Konungar skola see och vpstå, och Förstar skola tilbedia för HERRANS skul som trofast är; för then Heliga skul i Jsrael, then tigh vthkorat hafwer.

8. Thetta säger HERREN: Jagh hafwer bönhördt tigh i behagelig tijd, och hafwer hulpet tigh på salighetenes dagh; och hafwer bewarat tigh, och satt tigh til ett förbund i folckena, at tu skalt vprätta landet, och intaga the förderfwada arf;

9. Til at säija til the fångar: Går vth; och til them i mörkret: Kommer fram, at the skola föda sigh på wägarna, och hafwa theras födo på alla högar.

10. The skola hwarken hungra eller torsta; them skal ingen hete eller solen stinga: ty theras förbarmare skal föra them, och leda them til watukällor.

11. Jagh skal giöra all min berg til wägar, och mine stigar skola trampade warda.

12. Sij, thesse skola komma fierran efter; och sij, the andre ifrå nordan, och thesse ifrå hafwet, och the andre ifrå Sinims land.

13. Frögder eder J himlar, gläd tigh tu jord, lofsäijer J berg medh frögd: ty HERREN hafwer hugswalat sitt folck, och förbarmat sigh öfwer sina elända.

14. Men Zion säger: HERREN hafwer öfwergifwit migh, Herren hafwer förgätit migh.

15. Mån ock een qwinna kunna förgäta sitt barn, så at hon icke förbarmar sigh öfwer sins lijfs son? Och om hon än förgåten, så wil jagh doch icke förgäta tigh.

16. Sij, vppå händerna hafwer jagh vpteknat tigh: tina murar äro altid för migh.

17. Tine vpbyggiare skola skynda sigh; men tine nederbrytare och förstörare skola draga sigh ther ifrå.

18. Lyft tin ögon vp alt omkring, och se: alle thesse komma församlade til tigh: så sant som jagh lefwer, säger HERREN, tu skalt medh allo thesso såsom medh en skrudh vthiklädd warda, och skalt ther medh omswepa tigh som een brudh.

19. Ty titt förödda, förstörda och förderfwade land, skal tå warda tigh alt förtrångt til at boo vthi, när tine förderfware långt ifrå tigh komma.

20. Så at tins ofruchtsamhets barn skola ännu säija för tin öron: Rumet är migh förtrångt; sitt åth tigh, at jagh må boo när tigh.

21. Men tu skalt säija i titt hierta: Ho hafwer migh thessa födt? Jagh är ofruchtsam, ensam, fördrifwin och vthskutin: ho hafwer migh thessa vpfödt? Sij, jagh war ensam öfwergifwin: hwar woro tå thesse?

22. Så säger Herren HERREN: Sij, jagh wil vplyfta min hand til Hedningarna, och vpresa mitt baneer til folcken, så skola the bära tina söner fram på armarna, och draga tina döttrar på axlarna.

23. Och Konungar skola wara tine skaffare, och theras Förstinnor tina ammor: the skola för tigh nederfalla til jordena på ansichtet, och slekia tina fötters stofft: tå skalt tu förnimma at jagh är HERREN, på hwilkom ingen til skam warder, som hoppas vppå migh.

24. Kan man ock taga enom kämpa hans roof bort, eller kan man löös giöra ens rättferdigs fångar?

25. Ty så säger HERREN: Nu skola the fångar kämpanom borttagne warda, och thes starckas roof löst warda: och jagh skal träta medh tina trätare, och hielpa tina barn.

26. Och jagh skal spisa tina plågare medh theras egit kött, och the skola druckne warda af sitt egit blodh såsom af sött wijn; och alt kött skal förnimma, at jagh är HERREN tin Frälsare, och tin förlossare, then mächtige i Jacob.

50. Capitel.

HERREN Christus bewiser, at han icke är orsaken, at Judarna wordo förskutne, vtan theras egen obotferdighet, v. 1. Ty han kom til at förlossa them; men the wille intet anamma honom, v. 2. Han kom och predikade thet tröstrika Evangelium, v. 4. Han war sinom fader lydig och led för them; rättferdig för the orättferdiga, v. 5. Förmanar them, som i mörkret wandra, hoppas vppå HERRAN, v. 10. Men the som vptände sigh fielfwom lius, the måtte ock wandra ther vthi, v. 11.

Så säger HERREN: Hwar är edors moders skiljobref, medh hwilko jagh eder öfwergifwit hafwer? Eller ho är min ockrare them jagh eder såldt hafwer? Sij, J ären för edra synder skul sålde, och edor moder är för edor öfwerträdelse skul öfwergifwin.

2. Hwij kom jagh, och ther war ingen? Jagh ropade, och ingen swarade: är min hand nu så kort worden, at hon intet förlossa kan, eller är medh migh ingen kraft til at frälsa? Sij, medh mitt straff giör jagh hafwet tort, och giör watuströmarna såsom een ökn, så at theras fiskar illa luchta för watunöd skul, och blifwa döde af torst.

3. Jagh kläder himmelen medh mörker, och giör hans öfwertäckelse såsom en säck.

4. Herren HERREN hafwer gifwit migh een lärd tungo, at jagh weet tala medh them trötta i rättom tijd: han wäcker migh hwar morgon; han wäcker migh örat, at jagh hörer såsom en lärjunge.

5. Herren HERREN hafwer öpnat migh örat, och jagh är icke ohörsam, och går icke tilbaka.

6. Jagh hölt min rygg til them som migh slogo, och min kindbeen them som migh ryckte: mitt ansichte wände jagh icke bort för försmädelse och spott.

7. Ty Herren HERREN hielper migh, therföre kommer jagh icke på skam: therföre hafwer jagh hållet mitt ansichte fram såsom en flintosteen; ty jagh weet at jagh icke på skam kommer.

8. Then är när som migh rättferdigar: ho wil träta medh migh? Lät oß tilhopa gå; ho är then som rätt hafwer emot migh? Han komme hijt til migh.

9. Sij, Herren HERREN hielper migh: ho är then migh fördöma wil? Sij, the skola allesammans föråldras såsom ett kläde; maal skal vpäta them.

10. Ho är then ibland eder som fruchtar HERRAN, then hans tienares röst lyder? Then i mörkret wandrar, och honom skijn intet: han hoppes vppå HERRANS namn, och förlåte sigh vppå sin Gudh.

11. Sij, J alle som vptänden en eld wäpnade medh låga, wandrer vthi edars eldz liuus, och i låganom som J vptändt hafwen: thetta wederfars eder af mine hand; vthi wärck skolen J liggia.

51. Capitel.

HERREN tröster sina gudfruchtiga, at lika som han hade förökat Abraham, tå han ensam war, så skulle han ock giöra medh them, oansedt the nu fåå och förachtade woro, v. 1. Ty han wille låta vthgå sin lära ibland alla Hedningar, och sin salighet som blifwer ewinnerliga, v. 4. Låfwar sigh wilja förlossa them, lika som han fordom sitt folck vthur Egypten hulpit hade, v. 9. Förmanar them icke gifwa sigh för thessa timeliga plågor, han skulle wäl åter hielpa och frälsa them såsom tilförene, v. 12. At när the hade druckit hans grymhets kalk, skulle han tagan ifrå them, och få honom theras plågare, at the honom vthdricka skulle, v. 17.

Hörer migh J som efter rättferdighet faren, J som HERRAN söken: seer vppå klippona tädan J afhuggne ären, och vppå brunsgropena tädan J vthgrafne ären.

2. Seer vppå Abraham edar fader, och Sara then eder födt hafwer: ty jagh kallade honom, tå han ännu ensam war, och wälsignade honom, och förmerade honom.

3. Ty HERREN hugswalar Zion, han tröster all thes öde, och giör thes öde såsom lustgårdar, och thes hedmarck såsom en HERRANS örtegård: glädie och frögd skal man finna ther inne; tack och lofsång.

4. Gjfwer acht vppå migh mitt folck, och hörer migh min almoge: ty af migh skal vthgå een lagh, och min rätt wil jagh sättia folckom til lius.

5. Ty min rättferdighet är när; min salighet drager vth, och mina armar skola döma folcken: öijarna förbida migh, och wachta vppå min arm.

6. Lyfter edor ögon vp til himmelen, och skåder neder vppå jordena: ty himmelen skal förgås såsom en röök, och jorden föråldras såsom ett kläde, och the som boo ther vppå, skola döö bort såsom thetta: men min salighet blifwer ewinnerliga, och min rättferdighet skal icke återwända.

7. Hörer migh J som kännen rättferdighetena; tu folck i hwilkes hierta min lagh är: fruchter eder intet, när menniskiorna försmäda eder, och gifwer eder icke när the förhäda eder.

8. Ty maal skal vpäta them såsom ett kläde, och matkar skola äta them såsom vll: men min rättferdighet blifwer ewinnerliga, och min salighet förvtan ända.

9. Vp, vp, kläd tigh i starckhet tu HERRANS arm; vp, såsom i förtiden af ålder: äst icke tu then som the höghmodiga slaget och drakan sargat hafwer?

10. Äst icke tu then som vthtorkade hafwet, thet diupa watnet? Then som giorde hafsbotnen til en wägh, så at the förlossade gingo ther igenom?

11. Altså skola HERRANS förlossade wända om, och komma til Zion medh frögd, och ewig glädie skal wara på theras hufwud; glädie och frögd skal fatta them, sorg och suckan skal ifrå them fly.

12. Jagh, jagh är edar tröstare: ho äst tu tå at tu fruchtar tigh för menniskior, the doch döö, och för menniskio barn, hwilke såsom höö förtärde warda?

13. Och förgäter HERRAN then tigh giordt hafwer, then ther himmelen vthsträcker, och jordena grundar? Men tu fruchtar tigh altid hela dagen för plågarens grymhet, tå han tager til at förderfwa: hwar blef plågarens grymhet?

14. Tå han måste hasta sigh och löpa omkring, at han skulle löös gifwa, och the icke döde blefwo i förderfwelsen, eij heller någon brist på brödh hade.

15. Ty jagh är HERREN tin Gudh, then ther hafwet rörer, så at thes böljor fräsa: hans namn heter HERREN Zebaoth.

16. Jagh sätter min ord vthi tin mun, och öfwertäcker tigh vnder mina händers skugga, på thet jagh skal plantera himmelen och grunda jordena, och säija til Zion: Tu äst mitt folck.

17. Waka vp, waka vp, statt vp Jerusalem, tu som af HERRANS hand hans grymhets kalk drucket hafwer; dräggen af dwalakalken hafwer tu vthdrucket, och vpslekt dropparna.

18. Thet war ingen af all the barn som hon födt hade som henne ledde; ingen af all the barn the hon vpfödt hade som henne widh handena tog.

19. Thesse tw stycke äro tigh påkomne, ho ömkade sigh öfwer tigh? Förstöring, skade, hunger och swärd war ther, ho skulle hugswala tigh?

20. Tin barn woro försmächtade, the lågo på alla gator såsom en besnärd skogs oxe; fulle medh wrede af HERRANOM, och medh straff af tinom Gudh.

21. Therföre hör thetta tu elända, och druckna vthan wijn.

22. Så säger then som råder öfwer tigh, HERREN, och tin Gudh then sitt folck hämnas: Sij, jagh tager then dwalakalken vthu tine hand, samt medh dräggene af mine wredes kalk, tu skalt icke meer dricka honom:

23. Vtan jagh skal få honom tina plågare i handena, the som til tina siäl sade: Bucka tigh, at wij måge gå öfwer tigh, och lägg tin rygg på jordena, och som ena gato, at man må löpa ther öfwer.

52. Capitel.

Christus Gudz son vpwäcker sitt folck til at bereda sigh, och vndfå then förloßning som igenom honom skee skulle, v. 1. Förkunnar hwilken hugnelig och godh tidende hans Apostlar bära, som här om skulle predika, v. 7. Förmanar them therföre frögda sigh, och skynda sigh ifrå the orena syndare, v. 9. Sedan talas här om Christo, at han skulle högt vpsatt warda, doch af hans ringa anseende många förargas; men omsider skulle ock mänge ödmiuka sigh, och troo vppå honom, hälst af Hedningomen, som förr intet ther om hördt hade, v. 13.

Statt vp, statt vp Zion, ikläd tigh tina starckhet: pryd tigh härliga tu helige stadh Jerusalem: ty här efter skal ingen oomskoren eller oreen regera i tigh.

2. Statt vp vthu stofftet, statt vp tu fångna Jerusalem; giör tigh löös af tin halsband, tu fångna dotter Zion.

3. Ty altså säger HERREN: J ären sålde för intet; J skolen ock vthan penningar löste warda.

4. Ty så säger Herren HERREN: Mitt folck drog i förstone neder vthi Egypten, på thet the skulle wara ther gäster; och Assur hafwer giordt them öfwerwåld vthan saak:

5. Men huru skal man här bära sigh åth medh, säger HERREN? Mitt folck warder förgäfwes förfördt: the som råda öfwer them, komma them til at gråta, säger HERREN; och mitt namn warder altid dagh ifrå dagh försmädat.

6. Therföre skal mitt folck känna mitt namn på then tiden: ty sij, jagh wil sielf tala.

7. Ohuru liuflige äro på bergomen bodbärarenas fötter, the som frijd förkunna; predika godt, förkunna salighetena; the som säija til Zion: Tin Gudh är Konung.

8. Tine wachtare ropa högt medh theras röst, och frögdas tilhopa: ty man skal see medh ögonen, när HERREN omwänder Zion.

9. Frögde och glädie sigh tilsammans Jerusalems öde: ty HERREN hafwer tröstat sitt folck, och förlossat Jerusalem.

10. HERREN hafwer vppenbarat sin helga arm för alla Hedningars ögon, så at alle werldenes ändar skola see wår Gudz salighet.

11. Wiker, wiker, drager vth tädan, och kommer widh intet oreent; går vth ifrå them, rener eder J som HERRANS tygh bären.

12. Ty J skolen icke draga vth medh hast, eller wandra medh flycht: ty HERREN skal draga för eder, och Jsraels Gudh skal församla eder.

13. Sjj, min tienare skal wijsliga regera, och skal vphögd och ganska högt vpsatt warda,

14. Så at månge skola förarga sigh öfwer tigh, efter hans skapnat är ledare än andra menniskiors, och hans anseende än menniskiors barnas.

15. Men altså skal han bestänckia många Hedningar, at ock Konungar skola hålla sin mun för honom: ty them som intet ther af förkunnat är, the skola see thet medh lust, och the som intet ther af hördt hafwa, the skola besinnat.

53. Capitel.

Propheten klagar i the helga Apostlars namn, at så fåå af Judarna wille troo vppå honom, v. 1. För hans ringa härkomst, anseende och lidande skul, v. 2. Doch, säger Propheten, leed han alt sådant oskyldig för wåra synder skul, på thet wij skulle blifwa frälste, v. 4. Ytterligare, låfwar HERREN, at sedan han död och pino lidit hade, skulle han få mycken sädh, och länge lefwa, och genom sin kundskap giöra många rätt ferdiga, etc. v. 10.

Men ho troor wår predikan, och hwem warder HERRANS arm vppenbarad?

2. Ty han rinner vp för honom såsom een widia, och såsom een root vthu torro jord, han hafwer ingen skapnat eller dägelighet, wij såge honom; men ther war ingen then skapnat som oß kunde behaga.

3. Han war then alraförachtadaste och wanwyrdaste, full medh wärck och kranckhet: han war så förachtad, at man giömde bort ansichtet för honom, therföre achtade wij honom intet.

4. Sannerliga han bar wåra kranckhet, och lade vppå sigh wår sweda; men wij hölle honom för then som plågad och af Gudi slagen och pinter war.

5. Men han är sargad för wåra mißgierningar skul, och slagen för wåra synder skul:näpsten ligger vppå honom, på thet at wij skulle frijd hafwa, och genom hans såår äre wij helade:

6. Wij ginge alle vthi wilfarelse såsom fåår; hwar och en såg vppå sin wägh: men HERREN kastade allas wåra synder vppå honom.

7. Tå han näpst och plågad wardt, lät han icke vp sin mun: såsom ett lamb thet til slachtning ledes, och såsom ett fåår, thet stilla tiger för sinom klippare, och låter icke vp sin mun.

8. Men han är tagen vthur ångest och doom: ho kan vthtala hans lifslängd? Ty han är bortryckt vthaf the lefwandes land: tå han för mins folcks mißgierningar plågad war.

9. Och han är begrafwen såsom the ogudachtige, och döder såsom en rijk; ändoch han ingom orätt giordt hade, eij heller något sweek vthi hans mun war.

10. Men HERREN wille altså slå honom medh kranckhet: när han sitt lijf til skuldoffer gifwit hafwer, så skal han få sädh, och länge lefwa, och HERRANS vpsåt skal vthi hans hand framgång hafwa.

11. Therföre at hans siäl arbetat hafwer, skal han få see sina lust, och nogh hafwa; och genom sin kundskap skal han, min tienare, then rättferdige, många rättferdiga giöra: ty han bär theras synder.

12. Therföre wil jagh gifwa honom ganska mycket til byte, och han skal hafwa the starcka til roof: therföre at han gaf sitt lijf i döden, och wardt ogerningesmannom lijk räknad, och mångas synder bar, och bad för öfwerträdarena.

54. Capitel.

Propheten tröster Gudz församling, at oansedt hon på then tiden war ringa och förachtad, såsom een förlåten qwinna, så skulle hon likwäl innan en kort tijd så tilwäxa och förwidgas, at ock Hedningarna skulle blifwa hennes barn, v. 1. Ty HERREN hennes man, som henne i ett ögnableck öfwergifwit hade, wille åter medh ewiga nådh församla henne, v. 4. Han låfwar sigh wilja vpbyggia och bereda henne kostelig, v. 11. Men allom them som satte sigh emot henne, skulle icke wäl gå, v. 15.

Frögda tigh, tu ofruchtsamma, tu som intet föder; gläd tigh medh frögd och berömelse, tu som intet hafwandes är: ty then ensamma hafwer flera barn än then som man hafwer, säger HERREN.

2. Förwidga tin pauluns rum, och vthsträck tapeten åth tin tiäll; spar icke, förläng tin tågh, och befäst tina pålar.

3. Ty tu skalt brista vth på högra sidon och then wänstra; och tin sädh skal ärfwa Hedningarna, och boo vthi the förödda städer.

4. Fruchta tigh intet: ty tu skalt icke til skam warda; war icke blödig: ty tu skalt icke warda til blygd, vtan tu skalt förgäta tins jungfrudoms blygd, och tins enkedoms neso icke meer ihog komma.

5. Ty then tigh giordt hafwer, han är tin man; HERREN Zebaoth är hans namn; och tin förlossare then Helige i Jsrael, then alla werldenes Gudh kallad warder.

6. Ty HERREN hafwer låtit tigh wara vthi thet rychtet, at tu äst såsom een öfwergifwin och af hiertat bedröfwad qwinna, och såsom een vng hustru, then bortdrifwin är, säger tin Gudh.

7. Jagh hafwer vthi ett litet ögnableck öfwergifwit tigh; men medh stoor barmhertighet wil jagh församla tigh.

8. Jagh hafwer vthi wredenes ögnableck som snarast giömt bort mitt ansichte för tigh; men medh ewiga nådh wil jagh förbarma migh öfwer tigh, säger HERREN tin förlossare.

9. Ty thetta skal wara migh såsom Noahs flodh: tå jagh swor at Noahs flodh icke meer stulle gå öfwer jordena: altså hafwer jagh sworit, at jagh icke skal wredgas öfwer tigh, eller näpsa tigh.

10. Ty bergen skola wäl wika, och högarna falla; men min nådh skal icke wika ifrå tigh, och mins fridz förbund skal icke förfalla, säger HERREN tin förbarmare.

11. Tu elända, öfwer hwilka alle wäder gå, och tu tröstlösa, sij, jagh wil läggia tina stenar såsom een prydning, och läggia tin grundwal medh saphirer;

12. Och tin fenster giöra af christal, och tina portar af rubiner, och alla tina gränsor af vthkorada stenar;

13. Och all tin barn lärd af HERRANOM, och stoor frijd tinom barnom.

14. Tu skalt genom rättferdighet beredd warda; tu skalt wara långt ifrån öfwerwåld och orätt, så at tu icke skalt torfwa fruchta tigh therföre; och ifrå förskräckelse, ty thet skal icke nalkas tigh.

15. Sij, ho wil församla sigh emot tigh, och öfwerfalla tigh, tå the församla sigh vthan migh.

16. Sij, jagh giör thet, at smeden som vpblås kolen i elden, han giör ther ett tygh af til sitt werck; ty jagh giör ock at förderfwaren förgås:

17. Ty hwart och ett tygh som emot tigh tilredt warder, thy skal icke wäl gå; och hwar och een tunga som sigh vpsätter emot tigh, then skalt tu fördöma i dome. Thetta är HERRANS tienares arf, och theras rättferdighet af migh, säger HERREN.

55. Capitel.

HERREN kallar alla menniskior til at nyttia sin sons Christi nådh och wälgierningar, v. 1. Ty han wille vprätta thet förbundet medh them som han David låfwat hade, och hade satt hans son til en lärare, at han skulle kalla Hedningarna til sin kundskap, v. 3. Förmanar them anamma honom medh een sanskyldig boot och bättring, medan han tilbödz them, v. 6. Liknar sitt ord widh ett regn, som icke faller på jordena vtan thet giör benne fruchtsamma, v. 10.

Nu wäl, alle J som torstige ären, kommer hijt til watn; och J som icke penningar hafwen, kommer hijt, köper och äter: kommer hijt, och köper vthan penningar och för intet, både wijn och miölk.

2. Hwij läggien J vth penningar ther intet brödh är; och edart arbete ther af J intet mätte warden? Hörer migh, och äter thet godt är, så skal edor siäl feet warda i wällust.

3. Böijer edor öron hijt, och kommer til migh; hörer, så får edor siäl lefwa: ty jagh wil giöra medh eder ett ewigt förbund, nemliga, Davidz wissa nåder.

4. Sij, jagh hafwer satt honom til ett witne i folckena, til en Första och lärare för folcken.

5. Sij, tu skalt kalla Hedningar the tu intet känner; och Hedningar som intet känna tigh, skola löpa til tigh, för HERRANS tins Gudz skul, thens Heligas i Jsrael, then tigh prisar.

6. Söker HERRAN medan man kan finna honom, åkaller honom medan han när är.

7. Then ogudachtige öfwergifwe sin wägh, och syndaren sina tanckar; och omwände sigh til HERRAN, så förbarmar han sigh öfwer honom; och til wår Gudh: ty när honom är mycken förlåtelse.

8. Ty mine tanckar äro icke edre tanckar, och edre wägar äro icke mine wägar, säger HERREN.

9. Vtan så mycket himmelen är högre än jorden, så äro ock mine wägar högre än edre wägar, och mine tanckar än edre tanckar.

10. Ty lika som regnet och sniön faller af himmelen, och kommer icke åter tijt igen, vtan fuchtar jordena, och giör henne fruchtsamma och bärande, så at hon gifwer sädh til at såå, och brödh til at äta:

11. Altså skal ock ordet wara som vthaf minom mun går: thet skal icke åter komma til migh fåfängt; vtan giöra thet migh täckes, och thet skal framgång hafwa vthi thy jagh vthsänder thet.

12. Ty J skolen vthgå i glädie, och i frijd ledsagade warda: berg och högar skola frögdas för eder medh glädie, och all trää på markene klappa medh händerna:

13. Furu skal vpwäxa för törne, och myrten för törnebuskar: och HERRANOM skal wara ett namn och ett ewigt tekn, thet icke skal vthrotat warda.

56. Capitel.

HERREN förmanar sitt folck til bättring: ty hans salighet, thet är, Christus, Meßias skulle snart komma, v. 1. J synnerhet tröster han the främmande och ofruchtsamma, som doch höllo HERRANS förbund, at the skulle icke warda förskutne, vtan hafwa sitt rum i HERRANS församling, v. 3. Sedan straffar han the otrogna lärare, som meer achtade sin egen nytto och wällust, än theras åhörares salighet, v. 9.

Så säger HERREN: Håller rätt, och giörer rättferdighet: ty min salighet är när at hon kommer; och min rättferdighet, at hon vppenbar warder.

2. Wäl är the menniskio som thetta giör, och menniskios barne som thet fast håller: så at hon håller Sabbathen, och icke ohelgar honom, och håller sina hand at hon intet argt giör.

3. Och then främmande som sigh til HERRAN gifwit hafwer, skal icke säija: HERREN warder migh afskiljandes ifrå sitt folck; och then snöpte skal icke säija: Sij, jagh är ett tort trä.

4. Ty så säger HERREN til the snöpta, som hålla mina Sabbather, och vthwälja thet migh behagar, och fatta mitt förbund fast:

5. Them skal jagh gifwa ett rum i mitt huus, och i mina murar, och ett bättre namn än sönom och döttrom: ett ewigt namn skal jagh gifwa them, thet icke förgås skal.

6. Och the främmandes barn, som sigh til HERRAN gifwit hafwa, at the skola honom tiena och älska HERRANS namn, på thet the skola wara hans tienare, hwar och en som Sabbathen håller, så at han icke ohelgar honom, och håller mitt förbund fast:

7. The samma skal jagh hafwa til mitt helga berg, och skal glädia them vthi mitt bönehuus: och theras offer och bränneoffer skola wara migh tacknemliga på mitt altare: ty mitt huus kallas ett bönehuus allom folckom.

8. Herren HERREN, som the fördrefna af Jsrael församlar, säger: Jagh wil ännu meer församla, til then hopen som församlad är.

9. All diur på markene kommer och äter; ja, all diur i skogenom.

10. Alle theras wachtare äro blinde, the weta allesamman intet; tyste hundar äro the, och kunna intet straffa; äro late, liggia och sofwa gierna.

11. Men the äro starcke hundar til kroppen, så at the aldrig kunna mätte warda: sij herdarna weta intet förstånd; hwar och en seer vppå sin wägh; hwar och en girigas för sigh, i sitt stånd.

12. Kommer, läter oß hämta wijn, och dricka oß druckna, och wara så i morgon som i dagh, och äntå mycket meer.

57. Capitel.

HERREN klagar, at ingen är som märcker, at han kallar the rättferdiga hädan til roo, v. 1. Sedan straffar han häffteliga sins folcks afguderij, v. 3. Och thet at the förläto sigh på förbund medh andra, v. 9. Hotar at thet skal intet hielpa them, v. 12. Men them som hoppas vppå honom, låfwar han hielp och tröst, v. 13. Synnerliga at han wille sända them sin Helga Anda som them hela skulle, v. 16. Och Predikanter som skulle predika them frijd, v. 18.

Men then rättferdige förgås, och ingen är som lägger thet vppå hiertat; och helge män warda bortryckte, och ingen achtar ther vppå: ty the rättferdige warda borttagne för olyckone;

2. Och the som redeliga för sigh wandrat hafwa, komma til frijd, och hwilas vthi theras kamrar.

3. Kommer här fram J trolkonobarn; J hoorkarlars och horors sädh:

4. Medh hwem wiljen J nu hafwa edra lust? Öfwer hwem wiljen J nu gapa medh munnenom, och räckia vth tungona? Ären J icke öfwerträdelsens barn och een falsk sädh?

5. J som så hete ären til afgudar vnder all gröön trää, och slachten barn widh bäckerna vnder bergen.

6. Titt wäsende är medh the släta stenar J bäckenom, the äro tin deel, them vthgiuter tu titt dryckoffer, tå tu spijsoffer offrar: skulle jagh ther til lust hafwa?

7. Tu giör tina säng på ett högt resigt berg, och går theslikes sielf tijt vp til at offra.

8. Och baak dörena och dörträn sätter tu tin åminnelse: ty tu wälter tigh ifrå migh, och går vp, och vthwidgar tina säng, och förbinder tigh medh them; tu älskar theras säng ehwar tu seer them.

9. Tu faar til Konungen medh oljo, och hafwer mångahanda krydder, och sänder tin bodskap långwäga, och äst förnedrad alt in til helwetit.

10. Tu mödde tigh vthi tina många wägar, och sade icke: Hwila tigh något litet: vtan efter tu finner tine handz lefwerne, warder tu intet trött.

11. För hwem ästu så bekymrad och fruchtar tigh? Efter tu doch faar medh lögn, och kommer intet migh ihogh, och lägger thet intet på hiertat: menar tu at jagh skal allstädes tiga, at tu så platt intet fruchtar migh?

12. Men jagh skal vppenbara tina rättferdighet och tin werck, at the tigh intet nyttig wara skola.

13. Tå tu ropandes warder, så lät titt sällskap hielpa tigh: men wädret skal alla föra them bort, och fåfängelighet skal taga them bort:

Men then som tröster vppå migh, han skal ärfwa landet, och besittia mitt helga berg;

14. Och skal säija: Giörer wägh, giörer wägh, rödier wägen; hafwer bort thet som hindrar af mins folcks wägh.

15. Ty altså säger then höge och högt besitne, then ewinnerliga boor, hwilkens namn är heligt: Jagh som boor i högdene, och i helgedomenom, och när them som en förkrossad och ödmiuk anda hafwa, på thet jagh skal wederqweckia the ödmiukades anda, och hela the förkrossades hierta.

16. Jagh wil icke träta ewinnerliga, och icke wredh wara i ewig tijd; vtan en ande skal blåsa ifrå mitt ansichte, och jagh skal giöra lijf.

17. Jagh war wredh vppå theras girighets odygd, och slog them; fördölde migh, och war wredh: tå gingo the hijt och tijt vthi theras hiertas wägh.

18. Men tå jagh såg vppå theras wägh, helade jagh them, och ledde them, och gaf them åter tröst, och them som sörgde öfwer them.

19. Jagh skal skapa vthwidgada läppar , the som predika skola: Frijd, frijd, både them som fierran och them som widh handen äro, säger HERREN, och wil hela them.

20. Men the ogudachtige äro såsom ett stormande haaf, thet icke stilla wara kan, och thes wågar häfwa vp träck och oreenlighet.

21. The ogudachtige hafwa icke frijd, säger min Gudh.

58. Capitel.

HERREN befaller Propheten vphäfwa sina röst, och straffa sins folcks synder, v. 1. Förty, the mente sigh wara rättferdige, och wille gå til rätta medh honom, efter the fastade och twingade sin kropp, v. 2. Men HERREN ogillar theras fasta, efter the i medlertijd bedrefwo öfwerwåld och orätt, v. 3. Och lärer them så, huru the skulle rätt fasta, v. 5. Och hwad thet skulle båta them, v. 8. Lärer them ock huru the skulle rätt hålla Sabbathen, v. 13.

Ropa trösteliga, spaar icke; vphäf tina röst såsom en basuun, och förkunna mino folcke theras öfwerträdelse, och Jacobs huus theras synder.

2. The sökia migh dagliga, och wilja weta mina wägar, såsom ett folck thet allaredo rättferdighet giordt hade, och sins Gudz rätt icke öfwergifwit hade: the eska migh i rätten, och wilja medh sinom Gudh til rätta gå.

3. Hwarföre faste wij, och tu seer ther intet vppå? Hwij twinge wij wår kropp, och tu wilt intet weta ther af? Sij, när J fasten, så bruken J edar wilja, och trugen alla edra gåldenärer.

4. Sij, J fasten til at träta och kifwa, och slåån medh näfwanom oskiäliga: faster icke såsom J nu giören, at ett roop skal af eder i högdene hördt warda.

5. Skulle thet wara een fasta then jagh vthwälja skulle, at een menniskia twingar om dagen sin kropp; eller hänger sitt hufwud såsom ett säf, eller ligger i säck och asko? Wiljen J thet kalla fasto, och then dagh som HERRANOM tacknemlig är?

6. Men thetta är then fasta som jagh vthwäljer: gif lösa them som tu medh orätt bundet hafwer; släpp them som tu betungar, gif them frij som tu twingar, haf bort allahanda tunga.

7. Bryt them hungroga titt brödh, och the som elände äro haf vthi huus: om tu seer en nakot så kläd honom, och drag tigh icke vndan för titt kött.

8. Alt tå skal titt lius vthbrista såsom en morgonrodne, och tin förbättring skal snarliga wäxa til, och tin rättferdighet warder för tigh gång andes, och HERRANS härlighet skal taga tigh til sigh.

9. Tå skalt tu åkalla, och HERREN skal swara tigh, och tu skalt ropa, och han skal säija: Sij, här är jagh: om tu ingen beswärar när tigh, eller finger räcker, eller illa talar,

10. Och vthskuddar tina siäl them hungroga, och mättar the elända siälar: så skal titt lius vpgå vthi mörkret, och tin skymning skal wara såsom middagen.

11. Och HERREN skal föra tigh altid, och mätta tina siäl vthi torkone, och styrckia tin been; och tu skalt wara såsom en watnad örtegård, och såsom een watukälla, hwilko aldrig watn fattas.

12. Och genom tigh skal vpbygdt warda thet länge öde legat hafwer, och tu skalt läggia en grund, then i ewig tijd blifwa skal; och skalt kallas then ther refna gårdar bygger, och wägar bättrar, at man ther boo kan.

13. Om tu wänder tin foot ifrå Sabbathen, så at tu icke giör på minom helgedag hwad som tigh tyckes, så skal thet kallas en lustig Sabbath, til at helga och prisa HERRAN: ty så warder tu honom prisandes när tu icke giör tina wägar, eller warder funnen vthi thet som tigh täckes eller hwad tu talar.

14. Alt tå skalt tu hafwa lust i HERRANOM, och jagh skal föra tigh öfwer högderna på jordene, och skal spisa tigh medh tins faders Jacobs arf: ty HERRANS mun säger thet.

59. Capitel.

Propheten lärer, at thet Gudh icke altid hörer och hielper sitt folck, är han icke orsak til, vtan theras egna synder, hwilka skilja Gudh och menniskian åth, v. 1. Förty, the bedrifwa allahanda synd och orättferdighet, af hwilka han vpräknar ett långt register, v. 3. Therföre, när the wänta hielp och tröst hoos Gudh, straffar han them, och låter them blifwa vthi theras mörker, ther the hafwa lust til, v. 9. Doch efter platt ingen war som wårdade sigh här om, wille HERREN af sigh fielf sända them en, som them hielpa och theras fiendar nederläggia skulle, nemliga then förlossaren Christum, v. 16. Från hwilkens mun och sädz mun HERRANS ord icke skulle wika til ewig tijd, v. 21.

Sjj, HERRANS hand är icke förkort, så at han icke hielpa kan; och hans öron äro icke lomhörd worden, at han intet hörer:

2. Vtan edor ondska åthskiljer eder och edar Gudh ifrå hwar annan; och edra synder giöma bort hans ansichte ifrån eder, at J icke hörde warden.

3. Ty edra hånder äro medh blodh besmittade, och edor singer medh odygd; edre läppar tala lögn; edor tunga dichtar orätt.

4. Thet är ingen som om rättferdighet predikar: eller troliga dömer: man tröster vppå fåfängelighet, och talar intet thet något doger; medh olycko äro the hafwande, och föda wedermödo.

5. The liggia på basiliskes äggiom, och wäfwa dwärgsnät: äter man af theras ägg, så måste man döö; trodar man ock ther vppå, så får man en huggorm ther vth.

6. Theras dwärgsnät doga intet til kläder, och theras werck doger intet til öfwertäckelse: ty theras werck är möda, och vthi theras händer är orätt.

7. Theras fötter löpa til ondt, och äro snare til at vthgiuta oskyldigt blodh: theras tanckar äro wedermöda; theras wägh är skade och förderf.

8. The känna icke fridsens wägh, och ingen rätt är vthi theras gånger: the äro wrånge på theras wägom; then som ther går vppå, han hafwer aldrig frijd.

9. Therföre är rätten långt ifrån oß, och wij få icke rättwisona: wij bide efter lius, sij, så warder thet mörker; efter skeen, och sij, wij wandre i tökno.

10. Wij famle efter wäggene såsom the blinde, och trefwe såsom the ther inga ögon hafwa: wij stöte oß om middagen såsom i skymningene; wij äre i mörkret såsom the döde.

11. Wij wråle alle såsom biörnar, och knurle såsom dufwor: ty wij bide efter rätten, och sij, ther är ingen; efter salighet, och sij, hon är fierran ifrån oß.

12. Ty wår öfwerträdelse för tigh är alt förmycken, och wåra synder swara emot oß: ty wår öfwerträdelse är när oß, och wij synde wetande;

13. Medh öfwertrådelse och lögn emot HERRAN; medh fråwändning ifrå wår Gudh, til at tala orätt och olydighet, tänckia och dichta falsk ord vthu hiertana.

14. Therföre är och rätten tilbaka wiken, och rättwisan fierran gången: ty sanningen faller vppå gatone, och redelighet kan icke komma fram:

15. Sanningen är borto, och then som wiker ifrå thet onda, han måste hwars mans roof wara: sådant seer HERREN, och thet behagar honom illa, at ingen rätt är.

16. Och han seer at ther är ingen, och förvndrar sigh, at ingen lägger sigh ther vth före: therföre hielper han honom sielf medh sinom arm, och hans rättferdighet vppehåller honom.

17. Ty han drager rättferdighet vppå såsom ett pantsar, och sätter salighetenes hielm vppå sitt hufwud; och ikläder sigh til at hämnas, och drager vppå sigh nijt såsom en kiortel;

18. Såsom then ther sinom motståndarom wedergälla, och sina fiendar medh grymhet betala wil; ja, öijomen wil han betala:

19. At HERRANS namn må fruchtat warda ifrå wästan, och hans härlighet ifrån östan, när han kommandes warder såsom en förhållen ström, then HERRANS wäder åstadh drifwer.

20. Ty them i Zion skal komma en förlossare, och them som sigh omwända ifrå synderna i Jacob, säger HERREN.

21. Och jagh giör thetta förbund medh them, säger HERREN: Min ande som när tigh är, och min ord the jagh vthi tin mun satt hafwer, skola icke wika ifrå tinom mun, eij heller ifrå tine sädz och barnabarnas mun, säger HERREN, ifrå nu och i ewighet.

60. Capitel.

Propheten förmanar Gudz församling til at frögdas och glädias: ty HERREN skulle vplysa henne medh sine härlighet, v. 1. Och alle Hedningar skulle församlas til henne, så at thet landet och riket som icke wille tiena henne, thet skulle förgås och förödt blifwa, v. 4. Ja, the som henne tilförene hade förachtat, the skulle falla henne til fota, etc. v. 14. Och ther hon tilförene hade warit fattig och förtryckt, skulle hon tå öfwerflöda medh alla rikedomar; och ewig frijd, frögd och salighet i henne predikad warda, them hon ock ewinnerliga niuta skulle, v. 17.

Statt vp, war lius: ty titt lius kommer, och HERRANS härlighet går vp öfwer tigh.

2. Ty sij, mörker öfwertäcker jordena, och mörkhet folcken: men öfwer tigh vpgår HERREN, och hans härlighet skal synas öfwer tigh.

3. Och Hedningarna skola wandra i tino liuse, och Konungar vthi skenet, som vpgår öfwer tigh.

4. Lyft vp tin ögon, och se omkring tigh: thesse alle församlade komma til tigh; tine söner skola komma fierran efter, och tina döttrar widh sidona vpfödda warda.

5. Tå skalt tu see tina lust, och vthbrista, och titt hierta skal förvndra och vthwidga sigh, när then stora hopen widh hafwet wänder sigh til tigh, och Hedningarnas macht kommer til tigh.

6. Ty the månge Cameler skola öfwertäckia tigh; the löpare af Midian och Epha: af Saba skola the alle komma; guld och rökelse föra, och HERRANS lof förkunna.

7. Alle hiordar i Kedar skola til tigh församlade warda, och Nebajoths bockar skola tiena tigh; the skola vppå mitt tacknemliga altare offrade warda: ty jagh wil pryda mins härlighets huus.

8. Hwilke äro the som flyga såsom skyar, och såsom dufwor til theras fenster?

9. Öijarna förbida migh, och skepen i hafwet för långan tijd, at the skola hafwa tin barn fram ifrå fierran, samt medh theras silfwer och guld, HERRANS tins Gudz namne, och then Heliga i Jsrael, then tigh härligan giordt hafwer.

10. Främmande skola byggia tina murar, och theras Konungar skola tiena tigh: ty vthi mine wrede hafwer jagh slagit tigh, och i mine nådh förbarmar jagh migh öfwer tigh.

11. Och tine portar skola städse öpne stå, hwarken dagh eller natt tilslutne warda, at Hedningarnas macht skal til tigh hafd warda, och theras Konungar tilförde warda.

12. Ty hwilke Hedningar eller Konungarike icke wilja tiena tigh, the skola förgås, och Hedningarna förödde blifwa.

13. Libanons härlighet skal til tigh komma; furu, böök och buxbom tilsammans, til at bepryda mins helgedoms rum: ty jagh wil mina fötters rum härligit giöra.

14. Skola ock the som tigh vndertryckt hafwa, bugande komma til tigh; och alle the som tigh försmädat hafwa, skola nederfalla til tina fötter, och skola kalla tigh en HERRANS stadh, ett Zion thens Heligas i Jsrael.

15. Ty therföre at tu hafwer warit öfwergifwen och förhatad ther ingen gick, wil jagh giöra tigh til härlighet ewinnerliga, och til glädie vthan ända.

16. Så at tu skalt suga miölk af Hedningomen, och Konungabryst skola tigh suga gifwa: på thet tu skalt förnimma, at jagh HERREN är tin Frälsare, och jagh then mächtige i Jacob är tin förlossare.

17. Jagh wil låta komma guld för koppar, och silfwer för jern, och koppar för trää, och jern för steen; och wil så giörat, at tine föreståndare skola frijd lära, och tine skaffare predika rättferdighet.

18. Man skal ingen orätt meer höra vthi titt land, eij heller skada eller förderf vthi tina gränsor: vtan tine murar skola heta salighet, och tine portar lof.

19. Solen skal icke meer skina tigh om dagen, och månens skeen skal icke meer lysa tigh: vtan HERREN warder titt ewiga lius, och tin Gudh skal tin prijs wara.

20. Tin sool skal icke meer nedergå, eller tin måne tappa sitt skeen: ty HERREN skal wara titt ewiga lius, och tine sorgedagar skola en ända hafwa.

21. Och titt folck skola allesamman wara rättferdige, och skola besittia jordena ewinnerliga; såsom the ther mine planteringsqwist, och mina händers werck äro, til prijs.

22. Vthaf them minsta skola warda tusende, och vthaf them ringesta ett mächtigt folck: Jagh HERREN wil thetta i sinom tijd snarliga vthrätta.

61. Capitel.

HERREN Christus förkunnar här, at han war kallad af sinom fader, til at föra thet hugneliga Evangelium i werldena, v. 1. Ther igenom then förödda och förströdda hans församling skulle åter vpbygd warda, v. 4. Hans lärjungar skulle blifwa HERRANS Prester, och omwända Hedningarna, at theras sädh skulle warda namnkunnig och wälsignad af HERRANOM, v. 6. Frögdar sigh at HERREN honom medh sin församling, såsom en brudgumme och brudh, rc. tilprydt och vthstofferat hade, v. 10.

Herrans HERRANS ande är medh migh, therföre hafwer HERREN smordt migh; han hafwer sändt migh til at predika them eländom, til at förbinda the förkrossada hierta, til at predika the fångar förloßning, och them bundnom öpning;

2. Til at predika ett nådeligit HERRANS åhr, och en wår Gudz hämndadag, til at hugswala alla sörjande:

3. Til at skaffa them sörjandom i Zion, at them skal prydning för asko, glädieolja för sorg, och skiön kläder för en bedröfwad anda gifwin warda, at the skola kallas rättferdighetenes trä, HERRANS planterning til prijs.

4. The skola vpbyggia the gamla öden, och låta vpkomma thet i förtiden förstördt är; the skola förnya the öde städer, som ifrå slächte til slächte hafwa förstörde legat.

5. Främmande skola stå och föda edra hiordar, och vthländningar skola wara edra åkermän och wijngårdzmän.

6. Men J skolen heta HERRANS Prester, och man skal kalla eder wår Gudz tienare: och skolen äta Hedningarnas ägodelar, och beröma eder af theras härlighet.

7. För edor försmädelse skal dubbelt komma, och för skammena skola the på theras åker glade wara: ty the skola dubbelt äga i theras land; ewiga glädie skola the hafwa.

8. Ty jagh är HERREN som rätten älskar, och hatar roofs bränneoffer: och jagh wil skaffa at theras arbete icke skal förtapat wara, och ett ewigt förbund wil jagh giöra medh them.

9. Och man skal känna theras sädh ibland Hedningarna, och theras efterkommande ibland folcken; så at then ther seer them, skal känna them, at the een sädh äro som wälsignad är af HERRANOM.

10. Jagh frögdar migh i HERRANOM, och min siäl är gladh i minom Gudh: ty han hafwer migh vthiklädt medh salighetenes kläder, och draget vppå migh rättferdighetenes kiortel, såsom en brudgumme i sitt prål, såsom en Prest i sin prydning, och såsom een brudh hofwerar vthi sin skrudh.

11. Ty såsom fruchten wäxer vthur jordene, och fröet vpgår i örtagårdenom: altså skal rättferdighet och lof vpgå för alla Hedningar af Herranom HERRANOM.

62. Capitel.

HERREN låfwar at han wille medh tiden härliga bepryda sin församling, och gifwa henne ett nytt namn, at han skal få lust til henne, såsom en brudgumme til sin brudh, v. 1. Låfwar ock gifwa henne trogna och flitiga lärare, v. 6. Skaffa henne frijd, v. 8. Och församla Hedningarna til henne, at hon skal warda kallad thet heliga folcket, thet HERREN förlossat hade, v. 10.

För Zion skul wil jagh icke tiga, och för Jerusalem skul wil jagh icke hållat inne: til thes thes rättferdighet vpgår såsom ett skeen, och thes salighet brinner såsom ett bloß.

2. At Hedningarna måga see tina rättferdighet, och alle Konungar tina härlighet: och tu skalt medh ett nytt namn nämnd warda, hwilket HERRANS mun nämna skal.

3. Och tu skalt wara een skiön crona vthi HERRANS hand, och en Konungslig hatt vthi tins Gudz hand.

4. Man skal icke meer kalla tigh, then Öfwergifna; eij heller titt land, ett Öde: vtan tu skalt kallas, Min lust i henne; och titt land, Thet hafwer en Herra: ty HERREN hafwer lust til tigh, och titt land hafwer en Herra.

5. Ty såsom en vng man hafwer ena jungfru kär, så skola tin barn hafwa tigh kär; och såsom en brudgumme gläder sigh öfwer brudena, så skal ock tin Gudh frögda sigh öfwer tigh.

6. Ojerusalem, jagh wil beställa wächtare vppå tina murar, the som icke tiga skola hwarken dagh eller natt; och the som på HERRAN tänckia skola: på thet at när eder intet tyst wara skal:

7. Och J icke skolen tiga om honom, til thes Jerusalem warder beredt, och satt til ett lof vppå jordene.

8. HERREN hafwer sworit widh sina högra hand, och widh sins machts arm: Jagh wil icke meer gifwa tina sädh tinom fiendom til at äta, eij heller tin must, ther tu vppå arbetat hafwer, the främmande dricka låta:

9. Vtan the som insamla thet, the skola ock ätat, och lofwa HERRAN; och the som införat, skola dricka thet vthi mins helgedoms gårdar.

10. Går, går genom porten; bereder folckena wägh; giörer wägh, giörer wägh, rödier bort stenarna, reser ett baneer vp emot folcken.

11. Sij, HERREN låter höra sigh alt in til werldenes ända: Säger dottrene Zion: Sij, tin salighet kommer; sij hans arbete, och hans werck skal icke wara vthan frucht.

12. Man skal kalla them thet heliga folcket, HERRANS förlossade: och tigh skal man kalla, then Besökta, och icke öfwergifna staden.

63. Capitel.

Propheten beskrifwer medh ett samtaal, then segerförsten som kom af Edom, och hade nederlagt sina fiendar; hwilken är Christus, som genom sin dödh och blodzvthgiutelse skulle öfwerwinna sina andeliga fiendar, döden, diefwulen och helwetit: och såsom en Seger-herre vpfara til himbla igen: och thes likes alla sin församlings lekamliga fiendar, tyranner och förföljare nederläggia, v. 1. Ställer een böön, i hwilken han först förtäljer Gudz wälgierningar, som han them fordom bewist hade, v. 7. Samt theras förfäders olydighet emot honom, v. 10. Och klagar at han them nu hade öfwergifwit, och icke meer giorde sådana vnder ibland them, v. 12. Sedan begärer han at Gudh wille skoda neder af himmelen, och see til theras nödh, v. 15.

Ho är then som ifrån Edom kommer, medh färgat kläder ifrå Bozra? Then så beprydd är i sin kläder, och går i sine stora kraft? Jagh är then som rättferdighet lärer, och är en mästare til at hielpa.

2. Hwij är tå tin klädnat så rödh, och tin kläder såsom en wijntrampares?

3. Jagh trampar wijnprässen allena , och ingen af folcken är medh migh: jagh hafwer trampat them i mine wrede, och nedertrodat them i mine grymhet; ther af hafwer theras blodh stänckt min kläder, och jagh hafwer besmittat all min kläder.

4. Ty jagh hafwer taget migh en hämndadag före; åhret til at förlossa the mina är kommet.

5. Ty jagh sågh migh om, och ther war ingen hielpare; och jagh war i förskräckelse, och ingen vppehölt migh: vtan min arm måste hielpa migh, och min wrede vppehölt migh.

6. Therföre hafwer jagh förtrampat folcken vthi mine wrede, och giordt them druckna vthi mine grymhet, och stött theras seger til markena.

7. HERRANS barmhertighet wil jagh ihog komma, och HERRANS lof, i alt thet HERREN oß giordt hafwer, och thet myckla goda medh Jsraels huus, som han them giordt hafwer, genom sina barmhertighet och stora mildhet.

8. Ty han sade: The äro ju mitt folck, barn som icke falsk äro; therföre war han theras Frälsare.

9. Then som them bedröfwade, han bedröfwade ock honom, och Ängelen som för honom är, halp them: han förlossade them, therföre at han älskade them, och skonade them; han tog them vp, och bar them altid af ålder.

10. Men the förbittrade och bedröfwade hans Helga Anda: therföre blef han theras fiende, och stridde emot them.

11. Och han tänckte åter på the förledna tider; på Mose, som i hans folck war: Hwar är tå nu then som förde them vthu hafwet, samt medh sins hiordz herda? Hwar är then som sin Heliga Anda i them gaf?

12. Then Mose ledde widh högra handena, genom sin härliga arm? Then ther watnet skilde för them, på thet han skulle giöra sigh ett ewigt namn.

13. Then ther förde them igenom diupen, såsom hästar i öknene, the ther intet snafwa.

14. Såsom fää thet ther nedergår på markene, thet HERRANS Ande drifwer: altså hafwer tu ock fördt titt folck, på thet tu skulle giöra tigh ett härligit namn.

15. Så se nu af himmelen, och skåda neder af tine helga och härliga boning: hwar är nu titt nijt, tin macht? Tin stora hierteliga barmhertighet håller sigh hårdeliga emot migh.

16. Äst tu doch wår fader: ty Abraham weet intet af oß, och Jsrael känner oß intet; men tu, HERRE, äst wår fader, och wår förlossare, af ålder är thet titt namn.

17. Hwij låter tu oß, HERRE, wille fara ifrå tina wägar, och wårt hierta förstockas, så at wij icke fruchte tigh? Wändt om för tina tienare skul, för titt arfs slächte skul.

18. The besittia titt helga folck snart altsamman: wåre motståndare nedertrampa tin helgedom.

19. Wij äre såsom tilförene tå tu icke rådde öfwer oß, och tå wij efter titt namn icke nämnde worom.

64. Capitel.

Propheten beder än ytterligare at himmelen måtte remna, och Gudz Son sielf snart komma til at förlossa them, at hans namn måtte kunnigt warda ibland Hedningarna, v. 1. Sedan bekänner han sins folcks synder, v. 6. Beder at HERREN wille wara them nådig, och vprätta them igen, v. 8.

Oat tu wille låta himmelen remna, och tu fore hijt neder, at bergen för tigh flyta måtte;

2. Såsom ett hett watn för kraftigom eld försiuder, at titt namn måtte kunnigt warda ibland tina fiendar, och Hedningarna måste darra för tigh.

3. Genom the vnder som tu giör, the man sigh intet förseer, tå tu nederfor, och bergen försmulto för tigh.

4. Såsom af werldenes begynnelse icke hördt är; thet ock intet öra förnummet, och intet öga sedt hafwer, vtan tu Gudh, hwad them skeer som förbida honom.

5. Tu mötte the glada, och them som rättferdighet brukade, och på tinom wägom tänckte vppå tigh: sij, tu wast wäl wredh tå wij syndade, och länge blefwo ther vthi; men oß wardt äntå hulpet.

6. Men nu äre wij allesamman såsom the orene; och alla wåra rättferdigheter äro såsom ett oreent kläde: wij äre alle bortfaalnade såsom löf; och wåra synder föra oß bort såsom ett wäder.

7. Jngen åkallar titt namn, eller vpstår til at hålla sigh in til tigh: ty tu giömer bort titt ansichte föroß, och låter oß försmächta vthi wåra synder.

8. Men nu, HERRE, tu äst wår fader: wij äre leer: tu äst wår mästare, och wij äre alle tine händers werck.

9. HERRE, war icke förfast wredh, och tänck icke på syndena ewinnerliga: se doch ther vppå at wij alle äre titt folck.

10. Tins helgedoms städer äro öde wordne: Zion är öde wordet; Jerusalem ligger förstördt.

11. Wår helighets och härlighets huus, ther wåra fäder tigh vthinnan lofwat hafwa, är vpbrändt medh eld; och alt thet kosteliga som wij hadom är til skam giordt.

12. Wilt tu, HERRE, wara så hård här vthinnan, och stilla sittia, och så swårliga nederslå oß?

65. Capitel.

HERREN swarar til Prophetens böön, at han wille vppenbara sigh Hedningomen som intet kände honom, v. 1. Och förskiuta sitt ohörsamma folck, för thes margfalliga afguderij skul, v. 2. Doch wille han behålla af them några, som hans församling besittia och föröka skulle, v. 8. Sedan hotar han the affälliga ibland them medh swärd, v. 11. Och läfwar sinom tienarom frögd och wälsignelse, v. 13. Ty han wille skapa en ny himmel och een ny jord, i hwilkom ingen sorg eller feel meer wara skulle, v. 17.

Jagh warder sökt af them som intet efter migh frågade: Jagh warder funnen af them som intet sökte migh; och til Hedningarna som mitt namn intet åkallade, säger jagh: Här är jagh, här är jagh.

2. Ty Jagh vthräcker mina händer hela dagen til ett ohörsamt folck, som efter sina tanckar wandrar, på then wägh som intet godh är:

3. Ett folck som migh förtörnar, är altid för mitt ansichte; offrar i örtagårdom, och röker på tegelstenar:

4. Boor ibland grifter, och håller sigh vthi kulor; äta swinakött, och hafwa förbudit sodh vthi theras grytor;

5. Och säija: Blif hema, och kom intet widh migh; ty jagh skal helga tigh: thesse skola warda en röök i mine wrede, en eld som brinner hela dagen.

6. Sij, thet står skrifwit för migh: Jagh wil icke tiga, vtan betala, ja, jagh wil betala them i theras sköte:

7. Både theras mißgierningar, och theras fäders mißgierningar tilsammans, säger HERREN; the som på bergen rökt, och migh på högarna försmädat hafwa: jagh skal mäta them theras förra wäsende vthi theras sköt.

8. Så säger HERREN: Lika som tå man must finner vthi wijndrufwone, och säger: Förderfwa thet icke, ty ther är een wälsignelse vthi: altså wil jagh för mina tienare skul giöra, at jagh icke förderfwar thet alt:

9. Vtan wil låta wäxa vthaf Jacob sädh, och af Juda then som mitt berg besittia skal: ty mine vthkorade skola besittia thet, och mine tienare skola ther boo.

10. Och Saron skal wara ett huus för hiordar, och Achors daal skal ett fälägre warda, mino folcke som migh sökia.

11. Men J som HERRAN förlåten, och mitt helga berg förgäten, och vpresen til Gad ett bord, och skäncken fult in af drickoffer för Meni.

12. Nu wäl, jagh wil vthräkna eder til swärd, så at J alle måsten bucka eder til slachtning: therföre at jagh kallade, och J swaraden intet; jagh talade, och J hörden intet, vtan giorden thet migh mißtyckte, och vthwalden thet migh intet täckt war.

13. Therföre säger Herren HERREN altså: Sij, mine tienare skola äta; men J skolen hungra: Sij, mine tienare skola dricka; men J skolen törsta: Sij, mine tienare skola glade wara; men J skolen til skam warda:

14. Sij, mine tienare skola frögda sigh för godt modh skul; men J skolen för hiertans sorg skul ropa, och för jämmer gråta;

15. Och skolen låta edor namn minom vthkoradom til ett swärjande: och Herren HERREN skal döda tigh, och nämna sina tienare medh ett annat namn;

16. Så at then som sigh wälsignar på jordene, han skal wälsigna sigh vthi then rätta Guden; och then som swär på jordene, han skal swärja widh then rätta Guden: ty the förra bedröfwelser äro förgätne, och äro förskyyld för min ögon.

17. Ty sij, jagh wil skapa en nyy himmel, och ena nya jord; så at man intet meer skal komma then förra ihogh, eller läggia them på hiertat.

18. Vtan the skola frögda sigh ewinnerliga, och glade wara öfwer thet som jagh skapar: ty sij, jagh wil skapa Jerusalem til frögd, och thes folck til glädie.

19. Och jagh wil gladh wara öfwer Jerusalem, och frögda migh öfwer mitt folck; och gråtoröst, eller klagoröst skal icke meer ther inne hörd warda.

20. Ther skola icke meer wara barn som icke räckia til theras dagar, eller gamle som theras åhr icke vpfylla: vtan hundrade åhra barn skola döö, och the hundrade åhra syndare skola förbannade warda.

21. The skola byggia huus, och boo ther vthi; the skola plantera wijngårdar, och äta fruchtena af them.

22. The skola icke byggia, at en annar boor ther vthi, och icke plantera, at en annar äter: ty mins folcks dagar skola wara såsom ett träs dagar, och theras händers werck skal föråldras när mina vthkorade.

23. The skola icke arbeta fåfängt, eller föda otidiga födzlo: ty the äro HERRANS wälsignadas sädh, och theras efterkommande medh them.

24. Och skal skee, at förr än the ropa, wil jagh swara; medan the ännu tala, wil jagh höra.

25. Vlfwen och lambet skola gå i beet tilsamman; leijonet skal äta strå såsom ett nööt; och ormen skal äta jord: the skola ingen skada eller förderf giöra på hela mitt helga berg, säger HERREN.

66. Capitel.

HERREN gifwer tilkänna, hwilke honom behaga: nemliga, the som hafwa en förkrossad anda, och fruchta för hans ord: men the som omgås allena medh vthwärtes Gudztienst, och intet bättra sigh, the äro honom een styggelse, v. 1. Sedan tröstar han sina gudfruchtiga, at theras bespottare skulle warda til skam, v. 5. Men honom och hans församling skulle mång barn födde warda, v. 7. Förmanar them til at frögda sigh medh henne: förty, the skulle blifwa deelachtige af hennes tröst och frijd, v. 10. Ty HERREN wille komma och döma genom eld alla ogudachtiga, v. 15. Och genom sin bodh samka alla Hedningar til sigh, v. 18. Och giöra af them Prester och Leviter, at alt kött skulle tiena honom dagh frå dagh, v. 21. Och få see the ogudachtiga wara förkastade, tijt theras matk skal aldrig döö, och theras eld aldrig vthslockna, v. 24.

Så säger HERREN: Himmelen är min stool, och jorden är min fotapal: hwad är thet tå för ett huus, som J migh byggia wiljen? Eller hwar är thet rumet, ther jagh hwila skal?

2. Min hand hafwer giordt alt thet som är, säger HERREN: men jagh seer til then elända, och til then som en förkrossad anda hafwer, och til then som fruchtar för mitt ord.

3. Ty then en oxa slachtar, är lika som han en man sloge; then ett fåår offrar, är såsom then ther halsen sönderbrute af en hund; then spijsoffer frambär, är såsom then ther swinablod offrar; then som vppå rökelse täncker, han är såsom then thet orätt är, prisar: sådant vthwälja the vthi theras wägar, och theras siäl hafwer lust i theras styggelse.

4. Therföre wil jagh ock vthwälja thet the tänckia förwara sigh före; thet the fruchta wil jagh låta komma öfwer them: therföre at jagh kallade, och ingen swarade; at jagh talade, och the hörde intet, och giorde thet migh mißhagade, och vthwalde thet migh icke täckt war.

5. Hörer HERRANS ord, J som fruchten för hans ord: Edre bröder som eder hata, och afskilja eder för mitt namn skul, säija: Läter see huru härlig HERREN är; läter see honom til edra glädie: the skola til skam warda.

6. Ty man skal få höra een rumors röst i stadenom, een röst af templet; een HERRANS röst som sinom fiendom wedergäller.

7. Hon föder förr än hon får någon wärck; förr än hennes nödh kommer föder hon en pilt.

8. Ho hafwer någon tijd nu sådant hördt? Ho hafwer någon tijd sådant sedt? Kan ock förr än ett land wärck får, ett folck tillika födt warda? Nu hafwer ju Zion födt sin barn vthan wärck.

9. Skulle jagh andra låta öpna moderlifwet, och sielf ock icke föda? Säger HERREN: skulle jagh låta andra föda, och sielf tillyckt wara? Säger tin Gudh.

10. Frögder eder medh Jerusalem, och warer glade öfwer thy, alle J som thet kärt hafwen: frögder eder medh thy, alle J som ther öfwer sörgdt hafwen.

11. Ty therföre skolen J suga, och mätte warda af thes hugswalelses bryst: J skolen therföre suga, och lust hafwa af thes härlighets fulhet.

12. Ty altså säger HERREN: Sij, jagh vthbreder frijd ther widh såsom en ström, och Hedningarnas härlighet såsom en vthsläppt bäck: tå skolen J suga; J skolen i famne borne warda, och på knään skal man liufliga hålla eder.

13. Jagh wil hugswala eder såsom modren hugswalar någon: ja, J skolen af Jerusalem lust hafwa.

14. J skolen få seet, och edart hierta skal glädia sigh, och edor been skola grönskas såsom grääs: tå skal man känna HERRANS hand på hans tienare, och hans wrede på hans fiendar.

15. Ty sij, HERREN skal komma medh eld, och hans wagnar såsom ett stormwäder; at han skal wedergälla vthi sine wredes grymhet, och hans straff vthi en eldzlåga.

16. Ty HERREN skal döma igenom eld, och genom sitt swärd alt kött, och the dräpne af HERRANOM skola wara månge.

17. The som helga och rena sigh i örtegårdar, then ene här, then andre ther, och äta swinakött, styggelse, och möß, skola tilsammans borttagne warda, säger HERREN.

18. Ty jagh wil komma och församla theras gierningar och tanckar, samt medh alla Hedningar och tungomål, at the skola komma och see mina härlighet.

19. Och jagh wil gifwa ett tekn ibland them, och sända några af them som frälste äro til Hedningarna widh hafwet; til Phul och Lud, til the bogaskyttor, til Tubal och Javan; och fierran bort til the öijar, ther man intet af hördt hafwer, och the mina härlighet intet sedt hafwa: och skola förkunna mina härlighet ibland Hedningarna.

20. Och skola draga ther til alla edra bröder vthaf allom Hedningom, HERRANOM til ett spijsoffer, på hästar och på wagnar, på bårar, på mular, på kärror til Jerusalem mitt helga berg, säger HERREN, lika som Jsraels barn bära spijsoffer i rena kärille, til HERRANS huus.

21. Och jagh wil vthaf the samma taga Prester och Leviter, säger HERREN.

22. Ty lika som then nye himmelen och then nya jorden the jagh skapar, stå för migh, säger HERREN: altså skal ock edor sädh och namn stå.

23. Och alt kött skal komma then ena månaden efter then andra, och then ena Sabbathen efter then andra, til at tilbedia för migh, säger HERREN.

24. Och the skola gå vth, och see the menniskiors kroppar, som emot migh mißhandlat hafwa: ty theras matk skal icke döö, och theras eld skal icke vthslåckna, och skola wara een styggelse för alt kött.