S. Johannis Evangelium

1. Capitel.

Jesus Christus är en Gudh af ewighet; genom honom är werlden skapad: han gifwer lijf, och vplyser alla, v. 1. Johannes blef född i werldena, at han här om witna skulle; och huru Gudh är menniskia worden, v. 6. Thetta witnade han för the Phariseer, och för folcket: och at han hörde Gudz röst af himmelen om honom, och såg Gudz Anda komma öfwer honom i dopet, v. 19. Han vthwiste ock Jesum medh fingeren, betygandes, at han war Messias, v. 35. Ther efter kallade Jesus några Lärjungar til sigh, och gick in i Galileen, v. 43.

Jbegynnelsen war Ordet; och Ordet war när Gudi; och Gudh war Ordet.

2. Thet samma war i begynnelsen när Gudi.

3. Genom thet äro all ting giord; och thy förvthan är intet giordt, thet giordt är.

4. J thy war lifwet; och lifwet war menniskiornas lius:

5. Och liuset lyser i mörkret; och mörkret hafwer thet icke begripit.

6. En man war sänd af Gudi, som heet Johannes:

7. Han kom til witnesbyrd; på thet han skulle witna om Liuset, at alle skulle troo genem honom.

8. Jcke war han Liuset; men (han war sänd) til at witna om Liuset.

9. Thet war thet sanna Liuset, hwilket vplyser alla menniskior som komma i werlden.

10. J werldene war thet, och igenom thet är werlden giord; och werlden kände thet icke.

11. Han kom til sitt egit, och hans egne anammade honom icke.

12. Men allom them som honom anammade, gaf han macht at blifwa Gudz barn, them som troo på hans namn.

13. Hwilke icke af blodh, icke heller af kötzlig wilja, icke heller af någors mans wilja, vtan af Gudi födde äro.

14. Och Ordet wardt kött, och bodde ibland oß; och wij sågom hans härlighet, såsom enda sonsens härlighet af Fadrenom, full medh nådh och sanning.

15. Johannes witnar om honom, ropar, och säger: Thenne waret, om hwilken jagh sagt hafwer: Efter migh skal komma, then för migh warit hafwer; ty han war förr än jagh:

16. Och af hans fullhet hafwe wij alle fått, och nådh för nådh.

17. Ty genom Mosen är lagen gifwen: nådh och sanning är kommen genom Jesum Christum.

18. Jngen hafwer någon tijd sedt Gudh: ende Sonen som är i Fadrens sköt, han hafwer thet kungiordt.

19. Och thetta är Johannis witnesbyrd, tå Judarna sände Prester och Leviter af Jerusalem, at the skullefråga honom: Ho äst tu?

20. Och han bekände, och försakade icke; och bekände han: Jcke är jagh Christus.

21. Tå frågade the honom: Hwad tå; äst tu Elias? Han sade: Jagh är thet icke. Äst tu en Prophet? Och han swarade: Neij.

22. Tå sade the til honom: Ho äst tu; at wij måge gifwa them swar som oß sändt hafwa? Hwad säger tu om tigh sielf?

23. Sade han: Jagh är ens ropandes röst i öknene: Rödier Herrans wägh, som Esaias Propheten sagt hafwer.

24. Och the som sände woro, woro af the Phariseer.

25. Och the frågade honom, och sade til honom: Hwij döper tu tå, medan tu äst icke Christus; icke heller Elias, icke heller en Prophet?

26. Swarade them Johannes, och sade: Jagh döper medh watn; men mitt ibland eder står then J icke kännen.

27. Han är then som efter migh komma skal, hwilken för migh warit hafwer: hwilkens skotwäng jagh icke wärdig är vplösa.

28. Thetta skedde i Bethabara, på hinsidon Jordan, ther Johannes döpte.

29. Dagen ther efter, såg Johannes Jesum komma til sigh, och sade: Sij, Gudz Lamb, som borttager werldenes synd.

30. Thenne äret, om hwilken jagh sagt hafwer: Efter migh skal komma en man, then för migh warit hafwer: ty han war förr än jagh;

31. Och jagh kände honom icke: men på thet han skulle warda vppenbar i Jsrael, förthenskul är jagh kommen, til at döpa medh watn.

32. Och Johannes witnade, och sade: Jagh såg Andan nederkomma i dufwo liknelse af himmelen, och blef på honom;

33. Och jagh kände honom icke: men then som migh sände til at döpa medh watn, han sade til migh: Öfwer hwilken tu får see Andan nederkomma, och blifwa på honom, han är then som döper medh then Helga Anda.

34. Och jagh såg thet, och witnade, at han är Gudz Son.

35. Dagen ther efter, stod åter Johannes, och twå af hans lärjungar.

36. Och som han fick see Jesum gå, sade han: Sij, Gudz Lamb.

37. Och the twå hans lärjungar hörde honom tala, och fölgde Jesum.

38. Tå wände Jesus sigh om, och såg them följa sigh, och sade til them: Hwad söken J? Tå sade the til honom: Rabbi (thet betyder Mästar) hwar wistas tu?

39. Tå sade han til them: Kommer, och seer. The kommo, och sågo hwar han wistades; och blefwo then dagen när honom: och thet war widh tijonde timan.

40. Och war Andreas Simonis Petri broder, en af the twå som hade hördt af Johanne; och fölgde Jesum.

41. Han fan först sin broder Simon, och sade til honom: Wij hafwe funnit Messiam, thet betyder then Smorda.

42. Och han hade honom til Jesum. Tå Jesus fick see honom, sade han: Tu äst Simon Jona son; tu skalt heta Cephas, thet betyder hälleberg.

43. Dagen ther efter wille Jesus gå vth i Galileen; och fan Philippum, och sade til honom: Fölg migh.

44. Och war Philippus af Bethsaida, Andree och Petri stadh.

45. Philippus fan Nathanael, och sade til honom: Then som Mose hafwer skrifwit om i lagen, och Propheterna, hafwe wij funnet, Jesum Josephs son af Nazareth.

46. Och Nathanael sade til honom: Kan något godt komma af Nazareth? Philippus sade til honom: Kom, och se.

47. Jesus såg Nathanael komma til sigh, och sade om honom: Sij, en rätt Jsraelit, i hwilkom intet swek är.

48. Tå sade Nathanael til honom: Hwar af känner tu migh? Jesus swarade, och sade til honom: Förr än Philippus kallade tigh, tå tu wast vnder fikonaträd, såg jagh tigh.

49. Nathanael swarade, och sade til honom: Rabbi, tu äst Gudz Son; tu äst Jsraels Konung.

50. Jesus swarade, och sade til honom: Efter thet jagh sade tigh, at jagh såg tigh vnder fikonaträd, troor tu: större ting än thesse äro skalt tu få see.

51. Och sade til honom: Sannerliga, sannerliga säger jagh eder: Här efter skolen J få see himmelen öpen, och Gudz Änglar fara vp och neder öfwer menniskiones Son.

2. Capitel.

Tredie dagen ther efter, wardt ett bröllop i Cana i Galileen: ther wände han watn i wijn, och vppenbarade sina härlighet, v. 1. Sedan drog han vp til Jerusalem i Påskahögtiden; och kom i templet, och dref vth them som ther inne köpslagade, v. 13. Tå frågade honom Judarna efter tekn; och han swarade them om sins krops tempel, at the skulle thet nederslå, så wille han i tre dagar byggia thet vp, v. 18.

Och på tredie dagen wardt ett bröllop i Cana i Galileen; och Jesu moder war ther.

2. Wardt ock theslikes Jesus buden, och hans Lärjungar til bröllopet.

3. Och tå winet begynte fattas, sade Jesu moder til honom: The hafwa intet wijn.

4. Tå sade Jesus til henne: Qwinna, hwad hafwer jagh medh tigh? Min tijd är icke ännu kommen.

5. Tå sade hans moder til tienarena: Hwad han säger eder, thet giörer.

6. Så woro ther sex steenkrukor, som satte woro efter sättet om Judarnas rening, hållandes hwar thera tw eller try mått.

7. Tå sade Jesus til them: Fyller vp krukorna medh watn: och the fylte them öfwerfulla.

8. Och han sade til them: Läter nu vthi, och bärer til kökemästaren: och the båro.

9. När tå kökemästaren smakade winet, som watn warit hade, och icke wiste hwadan thet kommet war; men tienarena som watnet öst hade, wiste thet, kallade han brudgumman,

10. Och sade til honom: Hwar man sätter först fram thet goda winet; och när the äro wordne druckne, tå thet som sämbre är. Tu hafwer giömt thet goda winet alt här til.

11. Thetta war thet första tekn, som Jesus giorde i Cana i Galileen, och vppenbarade sina härlighet; och hans Lärjungar trodde på honom.

12. Ther efter foor han nedh til Capernaum, han och hans moder, och hans bröder, och hans Lärjungar; och blefwo ther i fåå dagar.

13. Och war Judarnas Påska hardt när; och Jesus foor vp til Jerusalem:

14. Och fan i templet them som sålde fää, och fåår, och dufwor, och wäßlare sittiande.

15. Tå giorde han ena gißl af togh, och dref them alla vth af templet, medh fåår och fää, och bortspilte wäßlarenas penningar, och störte borden omkull.

16. Och sade til them som dufwor sålde: Hafwer thetta bort hädan; och giörer icke af mins faders huus ett marknatshuus.

17. Tå kommo hans Lärjungar ihogh thet som skrifwit är: Tins huus nijtälskan hafwer frätet migh.

18. Tå swarade Judarna, och sade til honom: Hwad tekn låter tu oß see, at tu skalt thetta giöra?

19. Swarade Jesus, och sade til them: Slår thetta templet neder, och i tre dagar wil jagh thet vprätta.

20. Tå sade Judarna: J sex och fyratijo åhr är thetta templet vpbygdt, och tu wilt thet vprätta i tre dagar!

21. Men han sade om sins krops tempel.

22. Och när han war vpstånden ifrå the döda, kommo hans Lärjungar ihogh, at han hade thet sagt them; och trodde Skriftene, och thet taal som Jesus sagt hade.

23. Tå han nu war i Jerusalem, om Påskana på högtidesdagen, trodde månge på hans namn, tå the sågo hans tekn som han giorde.

24. Men Jesus betrodde icke sigh sielfwan them; ty han kände alla:

25. Och behöfde icke at någor skulle witna om menniskiona: ty han wiste wäl hwad i menniskione war.

3. Capitel.

Och en man af the Phariseer benämnd Nicodemus, kom til Jesum; medh honom talade han om then nya födelsen, v. 1. Om sitt lidande, v. 13. Om Gudz nådiga wilja om menniskiones salighet; om theras otro, ondsko, blindhet, och fördömelse, v. 16. Ther efter wistades Jesus i Judeen, och döpte; och Johannes theslikes, v. 22. Han wijste sina lärjungar til Jesum, som församlingenes rätte brudgumme war, och af Gudi ther til vthsänd, v. 25.

Och war en man af the Phariseer, som heet Nicodemus, en öfwerste ibland Judarna:

2. Han kom til Jesum om nattena, och sade til honom: Rabbi, wij wete at tu äst kommen af Gudi för en lärare; ty ingen kan giöra the tekn som tu giör, vtan Gudh är medh honom.

3. Jesus swarade, och sade til honom: Sannerliga, sannerliga säger jagh tigh: Vtan en blifwer född på nytt, kan han icke see Gudz rike.

4. Tå sade Nicodemus til honom: Huru kan een menniskia födas, när hon är gammal? Jcke kan hon på nytt gå in i sins moders lijf, och födas?

5. Swarade Jesus: Sannerliga, sannerliga säger jagh tigh: Vtan en warder född af watn och Andanom, kan han icke ingå i Gudz rike.

6. Thet som är födt af kött, thet är kött; och thet som är födt af Andanom, thet är Ande.

7. Förvndra icke, at jagh sade tigh, at J måsten födas på nytt.

8. Wädret blås hwart thet wil, och tu hörer thes röst; och tu wetst icke hwadan thet kommer, eller hwart thet faar: altså är hwar och en som af Andanom född är.

9. Nicodemus swarade, och sade til honom: Huru kan thetta skee?

10. Jesus swarade, och sade til honom: Äst tu en mästare i Jsrael, och wetst icke thetta?

11. Sannerliga, sannerliga säger jagh tigh: Wij tale thet wij wete, och thet wij hafwe sedt, thet witne wij; och wårt witnesbyrd anammen J icke.

12. Troon J icke, när jagh säger eder om jordist ting; huru skolen J tå troo, om jagh säger eder om himmelsk ting?

13. Och ingen faar vp i himmelen, vtan then som foor neder af himmelen, menniskiones Son som är i himmelen.

14. Och såsom Moses vphögde ormen i öknene, altså måste ock menniskiones Son warda vphögd:

15. På thet at hwar och en som troor på honom, skal icke förgås, vtan få ewinnerligit lijf.

16. Ty så älskade Gudh werldena, at han vthgaf sin enda Son, på thet, at hwar och en som troor på honom, skal icke förgås, vtan få ewinnerligit lijf.

17. Ty icke hafwer Gudh sändt sin Son i werldena, at han skal döma werldena; vtan på thet at werlden skal warda salig genom honom.

18. Hwilken som troor på honom, han warder icke dömd: men hwilken som icke troor, han är redo dömd, efter thet han icke trodde i Gudz enda Sons namn.

19. Men thetta är domen, at Liuset är kommet i werldena, och menniskiorna älskade meer mörkret än Liuset: ty theras gierningar woro onda.

20. Ty hwar och en som illa giör, hatar liuset, och kommer icke til liuset, at hans gierningar skola icke warda straffade:

21. Men then som giör sanningena, han kommer til liuset, at hans gierningar skola warda vppenbara: ty the äro giorde i Gudi.

22. Ther efter kom Jesus och hans Lärjungar i Judeska landet, och wistades ther medh them, och döpte.

23. Döpte ock theslikes Johannes i Enon, hardt widh Salim; ty ther war mycket watn: och the kommo, och läto döpa sigh:

24. Ty Johannes war icke äntå kastad i hächtelse.

25. Tå kom vp ett spörsmål ibland Johannis lärjungar, samt medh Judarna, om reningen.

26. Och kommo til Johannem, och sade til honom: Rabbi, then som war när tigh på hinsidon Jordan, then tu witnade om, sij, han döper, och alle komma til honom.

27. Johannes swarade, och sade: Menniskian kan intet taga, vtan thet warder henne gifwit af himmelen.

28. J ären sielfwe min witne, at jagh sade: Jcke är jagh Christus; vtan jagh är sänd för honom.

29. Then som brudena hafwer, han är brudgumnten; men brudgummans wän, som står och hörer honom, han frögdar sigh af brudgummans röst: thenna min frögd är nu fulbordad.

30. Honom bör wäxa til, och migh bör förminskas.

31. Then som ofwan efter kommer, han är öfwer alla: then af jordene är, han är af jord, och af jordene talar han; then af himmelen kommer, han är öfwer alla.

32. Och thet han hafwer sedt och hördt, thet witnar han; och hans witnesbyrd anammar ingen.

33. Then som anammar hans witnesbyrd, han hafwer besiglt, at Gudh är sanfärdig.

34. Ty then Gudh sändt hafwer, han talar Gudz ord: ty Gudh gifwer icke Andan efter mått.

35. Fadren älskar Sonen, och alt hafwer han gifwit honom i händer.

36. Hwilken som troor Sonenom, han hafwer ewinnerligit lijf: men then som icke troor Sonenom, han skal icke få see lifwet; vtan Gudz wrede blifwer öfwer honom.

4. Capitel.

Ther efter drog Jesus in i Galileen; och gick igenom Samarien, v. 1. Och widh Jacobs brunn talade han medh een Samaritisk qwinno, om lefwandes watn, v. 5. Om ett rätt tilbediande, v. 19. Och vppenbarade henne at han war Messias; och qwinnan förkunnade thet för folcket, v. 25. När hans Lärjungar kommo til honom, sade han them om sins Faders wilja; och at tå woro tijd til at predika Evangelium, v. 27. Och the Samariter trodde på honom, v. 39. Åter kom han til Cana i Galileen; ther giorde han Konungsmansens son helbregda, som låg för döden, v. 43.

Tå nu Herren förnam, at Phariseerna hade hördt, at Jesus giorde flera Lärjungar, och döpte, än Johannes:

2. (Ändoch Jesus döpte icke sielf, vtan hans Lärjungar:)

3. Öfwergaf han Judeen, och drog åter in i Galileen.

4. Så måste han gå genom Samarien.

5. Och när han kom til en stadh i Samarien, som kallas Sichar, widh en boolstadh, som Jacob gaf sinom son Joseph:

6. Och ther war Jacobs brunn. Och efter thet Jesus war trötter af wägen, satte han sigh så nedh widh brunnen; och thet war widh siette timan.

7. Tå kom een qwinna af Samarien, til at hämta watn. Sade Jesus til henne: Gif migh dricka:

8. Ty hans Lärjungar woro gångne in i staden til at köpa maat.

9. Tå sade then Samaritiska qwinnan til honom: Huru bedes tu, som äst en Jude, dricka af migh, som är een Samaritisk qwinna? Ty Judarna hafwa ingen handel medh the Samariter.

10. Jesus swarade, och sade til henne: Förstode tu Gudz gåfwo, och ho then är som säger til tigh: Gif migh dricka; tå beddes tu af honom, och han gåfwo tigh lefwandes watn.

11. Sade qwinnan til honom: Herre, icke hafwer tu thet tu kant tagat medh, och brunnen är diuper; hwadan hafwer tu tå le fwandes watn?

12. Mån tu wara meer än wår fader Jacob, som gaf oß brunnen, och drack af honom, medh sin barn, och sin boskap.

13. Tå swarade Jesus, och sade til henne: Hwar och en som dricker af thetta watnet, han warder törstig igen:

14. Men hwilken som dricker af thet watn som jagh honom gifwer, han skal icke törsta til ewig tijd: vtan thet watn som jagh honom gifwer, skal blifwa i honom een källa medh springande watn i ewinnerligit lijf.

15. Tå sade qwinnan til honom: Herre, gif migh thet watnet, at jagh icke törster, eller behöfwer komma hijt efter watn.

16. Sade Jesus til henne: Gack, kalla tin man, och kom hijt.

17. Swarade qwinnan, och sade: Jagh hafwer ingen man. Sade Jesus til henne: Tu sade rätt, jagh hafwer ingen man:

18. Ty tu hafwer haft fem män, och then tu nu hafwer, är icke tin man; thet sade tu sant.

19. Tå sade qwinnan til honom: Herre, jagh seer at tu äst en Prophet.

20. Wåre fäder hafwa tilbedit på thetta berget; och J säijen, at i Jerusalem är thet rum, ther man tilbedia skal.

21. Jesus sade til henne: Qwinna, troo migh: then tijd kommer, at hwarken på thetta berget, eller i Jerusalem, skolen J tilbedia Fadren.

22. J weten icke hwad J tilbedien; men wij wete hwad wij tilbedie: ty saligheten är af Judomen.

23. Men then tijd kommer, och är nu allaredo, at rätte tilbediare skola tilbedia Fadren i Andanom och sanningen: ty Fadren wil ock sådana hafwa, som honom tilbedia skola.

24. Gudh är en Ande; och the honom tilbedia, skola tilbedia honom i Andanom och i sanningen.

25. Tå sade qwinnan til honom: Jagh weet at Messias skal komma, som kallas Christus: när han kommer, warder han oß all ting vnderwisandes.

26. Sade Jesus til henne: Jagh är then samme, som talar medh tigh.

27. Och i thet samma kommo hans Lärjungar, och vndrade ther på, at han talade medh qwinnone; doch sade ingen: Hwad frågar tu, eller hwad talar tu medh henne?

28. Tå lät qwinnan stå sina kruko, och gick in i staden, och sade til thet folcket:

29.. Kommer, och seer en man, som migh hafwer sagt alt thet jagh hafwer giordt: mån han icke wara Christus?

30. Tå gingo the af staden, och kommo til honom.

31. Ther emellan bådo Lärjungarna honom, säijande: Rabbi, ät.

32. Sade han til them: Jagh hafwer maat at äta, ther J intet af weten.

33. Tå sade Lärjungarna emellan sigh: Mån någor hafwa burit honom äta?

34. Sade Jesus til them: Min maat är thet, at jagh giör hans wilja som migh sändt hafwer, och fulbordar hans werck.

35. Säijen J icke, fyre månader äro ännu, och skördatimen kommer? Sij, jagh säger eder: Lyfter vp edor ögon, och beseer markena; ty hon begynnar hwitna til skörd.

36. Och then ther vpskär han tager löön, och församlar frucht til ewinnerligit lijf; på thet at både then som sår, och then som vpskär, skola tilsamman glädias.

37. Ty här är thet ordet sant, at en annar är then som sår, och en annar som vpskär.

38. Jagh sände eder vth at vpskära, thet J hafwen intet arbetat: andre hafwa arbetat, och J ären ingångne i theras arbete.

39. Och månge Samariter af then staden trodde på honom, för qwinnones taal skul, som witnade, at han hade sagt henne alt thet hon hade giordt.

40. När nu the Samariter kommo til honom, bådo the honom, at han wille blifwa när them: och han blef ther i twå dagar.

41. Och mycket flere trodde för hans ord skul;

42. Och sade til qwinnona: Nu troo wij icke för titt taal skul; ty wij hafwe sielfwe hördt, och wete at han är wist Christus, werldenes Frälsare.

43. Men twå dagar ther efter, gick han tädan, och drog in i Galileen:

44. Ty Jesus witnade sielf, at en Prophet warder intet afhållen i sitt fädernesland.

45. Och när han kom i Galileen, vndfingo the Galileer honom, efter the all ting sedt hade, som han giordt hade i Jerusalem, på högtidesdagen: ty the hade ock warit til högtidesdagen.

46. Så kom åter Jesus i Cana i Galileen, ther han hade giordt wijn af watn. Och ther war en Konungsman, hwilkens son låg siuk i Capernaum:

47. När han hörde, at Jesus war kommen af Judeen til Galileen, gick han til honom, och bad honom, at han wille komma nedh, och giöra hans son helbregda: ty han låg för döden.

48. Tå sade Jesus til honom: Vtan J seen tekn och vnder, troon J icke.

49. Konungsmannen sade til honom: Herre, kom nedh, förr än min son döör.

50. Sade Jesus til honom: Gack, tin son lefwer. Tå trodde mannen ordena, som Jesus sade til honom, och gick.

51. Och i thet han gick nedh, mötte honom hans tienare, och bebodade honom, säijande: Tin son lefwer.

52. Tå besporde han medh them, hwad stund thet war wordet bättre medh honom. Och the sade til honom: J går, på siunde timan, öfwergaf skälfwan honom.

53. Tå förstod fadren, at thet war then timen, i hwilkom Jesus hade sagt til honom: Tin son lefwer: och han trodde, och alt hans huus.

54. Thetta är nu thet andra teknet, som Jesus giorde, när han kom af Judeen i Galileen.

5. Capitel.

Ther efter foor Jesus til Jerusalem; och tå han kom til then dammen Bethesda, halp han en man til hälsan, som hade legat på säng i 38 åhr, v. 1. Ther öfwer knorrade Judarna, efter thet skedde på Sabbathen, v. 10. Jesus swarade, at Fadren hade gifwit honom macht til at gifwa lijf; döma, ock vpwäckia af döda, v. 19. Han bewiste ock af Johannis witnesbyrd, af sin vnderwerck, och af Skrifterna, at han war Messias, vthsänd af Fadrenom, v. 30.

Ther efter war een Judarnas högtijd; och Jesus foor vp til Jerusalem.

2. Men i Jerusalem är en dam, widh fårahuset, som heet på Ebreisko Bethesda, och hade fem skiul:

3. Ther vthi lågo en stoor hoop siuke, blinde, halte, borttwinade, och bidde efter at watnet skulle röras.

4. Ty en Ängel steg nedh i dammen på en wiß tijd, och rörde watnet: then ther nu först steg nedh i watnet, sedan thet war rördt, han blef helbregda, ehwad siukdom han hade.

5. Så war ther en man, som hade warit siuk i otta och tretijo åhr.

6. Tå Jesus fick see honom ther han låg, och förnam, at han nu i lång tijd hade legat siuk, sade han til honom: Wilt tu blifwa helbregda?

7. Swarade then siuke honom: Herre, jagh hafwer ingen som hafwer migh i dammen, när watnet är rördt; men förr än jagh kommer, tå är en annar stigen in för migh.

8. Tå sade Jesus til honom: Statt vp, tag tin säng, och gack.

9. Och strax blef then mannen helbregda, och tog sin säng, och gick: och thet war på en Sabbathsdag.

10. Tå sade Judarna til honom som war worden helbregda: Thet är Sabbath; tigh är icke låfligit bära sängena.

11. Swarade han them: Then som giorde migh helbregda, han sade til migh: Tag tin säng, och gack.

12. Tå sporde the honom: Ho är then mannen som tigh sade, tag tin säng, och gack?

13. Men han som helbregda war worden, wiste icke ho han war: ty Jesus war vndan wiken, efter mycket folck war i thet rumet.

14. Ther efter fan Jesus honom i templet, och sade til honom: Sij, tu äst worden helbregda; synda icke här efter, at tigh icke wederfars något wärre.

15. Tå gick then mannen bort, och sade Judomen, at Jesus war then som honom hade helbregda giordt.

16. Och therföre förfölgde Judarna Jesum, och sökte efter at döda honom, efter han thetta giorde på Sabbathen.

17. Tå swarade Jesus them: Min Fader werckar in til nu; och jagh werckar ock.

18. Therföre sökte Judarna äntå meer efter at döda honom: ty han eij allenast bröt Sabbathen; vtan ock sade, Gudh wara sin Fader, giörandes sigh sielf lijk medh Gudh.

19. Tå swarade Jesus, och sade til them: Sannerliga, sannerliga säger jagh eder, Sonen kan intet giöra af sigh sielf; vtan thet han seer Fadren giöra: ty alt thet han giör, thet giör ock Sonen.

20. Ty Fadren älskar Sonen, och wisar honom alt thet han giör; och warder än wisandes honom större werck än thessa äro, at J skolen vndra ther på.

21. Ty såsom Fadren vpwäcker the döda, och giör them lefwande; så giör ock Sonen lefwande hwem han wil.

22. Ty icke dömer heller Fadren någon; vtan hafwer all doom gifwit Sonenom:

23. På thet alle skola hedra Sonen, såsom the hedra Fadren. Hwilken som icke hedrar Sonen, han hedrar icke Fadren, som honom sändt hafwer.

24. Sannerliga, sannerliga säger jagh eder: Hwilken som hörer mitt taal, och troor honom som migh sändt hafwer, han hafwer ewinnerligit lijf, och kommer icke i domen; vtan är gången ifrå döden til lifwet.

25. Sannerliga, sannerliga säger jagh eder: Then tijd skal komma, och är nu allaredo, at the döde skola höra Gudz Sons röst; och the henne höra, the skola lefwa.

26. Ty såsom Fadren hafwer lijf i sigh sielfwom, så hafwer han ock gifwit Sonenom hafwa lijf i sigh sielfwom:

27. Och hafwer theslikes gifwit honom macht at döma; therföre, at han menniskiones Son är.

28. Förvndrer eder icke öfwer thetta: ty then stund skal komma, i hwilko alle the i grifterna äro, skola höra hans röst.

29. Och the som wäl hafwa giordt, skola framgå til lifsens vpståndelse; men the som illa hafwa giordt, til domsens vpståndelse.

30. Jntet kan jagh giöra af migh sielf. Som jagh hörer, så dömer jagh; och min doom är rätt: ty jagh söker icke min wilja; vtan Fadrens wilja som migh sändt hafwer.

31. Om jagh witnar om migh sielf, tå är mitt witnesbyrd icke sant.

32. En annar är som witnar om migh; och jagh weet, at thet witnesbyrd sant är, som han witnar om migh.

33. J sänden til Johannes, och han gaf witnesbyrd til sanningen:

34. Men jagh tager intet witnesbyrd af menniskio; vtan säger thetta, på thet J skolen warda salige.

35. Han war ett brinnande och skinande lius; och J willen en tijd långt frögdas i hans lius.

36. Men jagh hafwer ett större witnesbyrd än Johannis witnesbyrd: ty the werck som Fadren hafwer gifwit migh, at jagh skal fulborda; the samma werck som jagh giör, witna om migh, at Fadren hafwer sändt migh.

37. Och Fadren som migh sände, han hafwer witnat om migh: J hafwen hwarken någon tijd hördt hans röst, eller sedt hans skepelse:

38. Och hans ord hafwen J icke blifwandes i eder; ty J troon icke honom som han sändt hafwer.

39. Ransaker Skrifterna: ty J menen eder hafwa ewinnerligit lijf i them; och the äro the som witna om migh.

40. Och J wiljen icke komma til migh, at J måtten få lijf.

41. Jagh tager ingen prijs af menniskior.

42. Men jagh känner eder, at J icke hafwen Gudz kärlek vthi eder.

43. Jagh är kommen i mins Faders namn, och J anammen migh icke: kommer en annar i sitt egit namn, then warden J anammande.

44. Huru kunnen J troo, J som tagen prijs hwar af androm; och then prijs som kommer allena af Gudh, söken J intet?

45. J skolen icke mena, at jagh skal anklaga eder för Fadren: thet är en som eder anklagar, nemliga Moses, then J hoppens vppå.

46. Haden J trodt Mosi, så haden J ock trodt migh: ty om migh hafwer han skrifwit.

47. Men troon J icke hans skrifter; huru skolen J tå troo min ord?

6. Capitel.

Ther efter foor Jesus öfwer hafwet i öknena; ther spisade han femtusend män medh fem brödh och twå fiskar, v. 1 Och tå hans Lärjungur drogo tilbaka igen, kom han gångandes til them på watnet, v. 16. Tå kom folcket åter til honom i Capernaum: ther begynte han ett långt samtaal medh them, om sins kötz ätande, som är then oförgängeliga maten, som gifwer lijf och salighet, v. 24. Ther vthöfwer förargades månge af hans Lärjungar, och öfwergåfwo honom, v. 60. Men Apostlarna och Petrus bekände at han war Christus Gudz Son, v. 67. Och förrädaren warder vthmärckt, v. 70.

Ther efter foor Jesus öfwer thet Galileeska hafwet, som är widh then staden Tyberias.

2. Och mycket folck fölgde honom, therföre at the sågo hans tekn, som han giorde medh them som siuke woro.

3. Och gick Jesus på ett berg, och satte sigh ther medh sina Lärjungar:

4. Och tå tilstundade Påska, Judarnas högtijd.

5. Tå lyfte Jesus vp sin ögon, och såg at mycket folck kom til honom, och sade til Philippum: Hwar få wij köpa brödh, at thesse må äta?

6. Thet sade han til at försökia honom; ty han wiste wäl, hwad han wille giöra.

7. Swarade honom Philippus: För twhundrade penningar brödh, wore them icte nogh, til at hwar finge ett litet stycke.

8. Tå sade til honom en af hans Lärjungar, Andreas, Simon Petri broder:

9. Här är en pilt, som hafwer fem biuggbröd, och twå fiskar; men hwad förslår thet ibland så många?

10. Sade Jesus: Läter folcket sättia sigh. Och på thet rumet war mycket gräs. Tå satte sigh nedh widh femtusend män.

11. Och Jesus tog bröden; tackade, och fick Lärjungomen, och Lärjungarna skifte ibland them som såto: sammaledes ock af fiskarna, så mycket han wille.

12. Tå the woro mätte, sade han til sina Lärjungar: Hämter tilhopa stycken som öfwerblifne äro, at the icke förfaras.

13. Så hämte the tilhopa, och vpfylte tolf korgar medh styckiom, som öfwer woro af fem biuggbröd efter them som ätit hade.

14. När nu the menniskiorna sågo, at Jesus hade giordt teknet, sade the: Wisserliga är thenne then Propheten som komma skal i werldena.

15. När tå Jesus förnam, at the wille komma och taga honom, och giöra honom til Konung, gick han åter afsides bort vppå berget, han sielf allena.

16. Och när aftonen kom, gingo hans Lärjungar nedh til hafwet;

17. Och stego til skeps, och foro öfwer hafwet til Capernaum; och thet war redo mörkt wordet: och Jesus war icke til them kommen.

18. Tå blåste ett stort wäder, och wågen begynte gå.

19. När the nu rodt hade widh fem och tiugu eller tretijo stadier, fingo the see Jesum gå på hafwet, och nalkas skepet; och the wordo förfärade.

20. Tå sade han til them: Thet är jagh, rädens icke.

21. Och the wille hafwa tagit honom in i skepet: och i thet samma war skepet widh landet, som the foro til.

22. Dagen ther efter, när folcket som stod på hinsidon hafwet, såg at ther war intet annat skep än thet ena som hans Lärjungar woro vthi stegne: och at Jesus war icke instigen medh sina Lärjungar i skepet, vtan hans Lärjungar woro bortfarne allena;

23. Men annor skep kommo af Tyberias, hardt til thet rumet ther the hade ätit brödet, genom Herrans tacksäijelse.

24. När tå folcket såg, at Jesus war icke ther, eij heller hans Lärjungar, stego the ock i skepen, och kommo til Capernaum, och sökte Jesum.

25. Och tå the funno honom på hinsidon hafwet, sade the til honom: Rabbi, när komst tu hijt?

26. Swarade Jesus them, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jagh eder: J söken migh icke förthenskul, at J hafwen sedt tekn; vtan förthenskul at J hafwen ätit af brödet, och ären wordne mätte.

27. Wercker, icke then maat som förgås, vtan then som blifwer til ewinnerligit lijf, then menniskiones Son eder gifwa skal: ty honom hafwer Gudh Fader besiglt.

28. Tå sade the til honom: Hwad skole wij giöra, at wij wercka kunne Gudz werck?

29. Swarade Jesus, och sade til them: Thet är Gudz werck, at J troon på then han sändt hafwer.

30. Tå sade the til honom: Hwad tekn giör tu tå, at wij see kunne, och troo tigh? Hwad werckar tu?

31. Wåre fäder åto Manna i öknene; som skrifwit är: Han gaf them brödh af himmelen til at äta.

32. Tå sade Jesus til them: Sannerliga, sannerliga säger jagh eder: Jcke gaf Mose eder thet brödet af himmelen; men min Fader gifwer eder thet rätta brödet af himmelen.

33. Ty thet är Gudz brödh som nederkommer af himmelen, och gifwer werldene lijf.

34. Tå sade the til honom: Herre, gif oß altid thetta brödet.

35. Sade Jesus til them: Jagh är lifsens brödh: hwilken som kommer til migh, han skal icke hungra; och hwilken som troor på migh, han skal aldrig törsta.

36. Men jagh hafwer sagt eder, at J hafwen ock sedt migh; och troon doch icke.

37. Alt thet min Fader gifwer migh, thet kommer til migh: och then til migh kommer, honom kastar jagh icke vth.

38. Ty jagh är nederkommen af himmelen, icke at jagh skal giöra min wilja, vtan hans wilja som migh sändt hafwer.

39. Och thet är mins Faders wilje som migh sändt hafwer, at jagh intet borttapa skal af alt thet han migh gifwit hafwer: vtan at jagh skal vpwäckia thet på yttersta dagen.

40. Thetta är nu hans wilje, som migh sändt hafwer, at hwar och en som seer Sonen, och troor på honom, han skal hafwa ewinnerligit lijf: och jagh skal vpwäckia honom på yttersta dagen.

41. Tå knorrade Judarna ther öfwer, at han sade: Jagh är thet brödet som nederkommet är af himmelen,

42. Och sade: Är icke thenne Jesus, Josephs son, hwilkens fader och moder wij känne? Huru säger han tå: Jagh är nederkommen af himmelen?

43. Tå swarade Jesus, och sade til them: Knorren icke emellan eder.

44. Jngen kan komma til migh, vtan Fadren som migh sändt hafwer, drager honom: och jagh skal vpwäckia honom på yttersta dagen.

45. Thet är skrifwit i Propheterna: The skola alle warda lärde af Gudi: hwar och en som thet nu hördt hafwer af Fadren, och lärdt thet, han kommer til migh.

46. Jcke så, at någor hafwer sedt Fadren; vtan then som är af Gudi, han hafwer sedt Fadren.

47. Sannerliga, sannerliga säger jagh eder: Hwilken som troor på migh, han hafwer ewinnerligit lijf.

48. Jagh är lifsens brödh.

49. Edre fäder åto Manna i öknene, och äro blefne döde.

50. Thetta är thet brödet, som nederkommer af himmelen, på thet then ther af äter, skal icke döö.

51. Jagh är thet lefwandes brödet som nederkommer af himmelen: hwilken som äter af thetta brödet, han skal lefwa ewinnerliga: och thet brödet som jagh gifwa skal, är mitt kött, hwilket jagh gifwa skal för werldenes lijf.

52. Tå kifwade Judarna emellan sigh, säijande: Huru kan thenne gifwa oß sitt kött til äta?

53. Sade Jesus til them: Sannerliga, sannerliga säger jagh eder: Vtan J äten menniskiones Sons kött, och dricken hans blodh, tå hafwen J icke lijf i eder.

54. Hwilken som äter mitt kött, och dricker min blodh, han hafwer ewinnerligit lijf; och jagh skal vpwäckia honom på yttersta dagen.

55. Ty mitt kött är then rätta maten, och min blodh är then rätte drycken.

56. Hwilken som äter mitt kött, och dricker min blodh, han blifwer i migh, och jagh i honom.

57. Såsom lefwandes Fadren hafwer migh sändt, och jagh lefwer för Fadrens skul; så ock then som äter migh, han skal ock lefwa för mina skul.

58. Thetta är thet brödet, som af himmelen nederkommet är: icke såsom edre fäder åto Manna, och äro blefne döde: then som äter thetta brödet, han skal lefwa ewinnerliga.

59. Thetta sade han i Synagogon, tå han lärde i Capernaum.

60. Men månge af hans Lärjungar, när the thetta hörde, sade: Thetta är ett hårdt taal; ho kan thet höra?

61. Så efter Jesus wiste widh sigh sielf, at hans Lärjungar knorrade ther öfwer, sade han til them: Förtörnar thetta eder?

62. Huru skal tå skee, när J warden seende menniskiones Son vpstiga tijt han förra war?

63. Anden är then som giör lifachtig; kötet är intet nyttigt: the ord jagh säger eder, äro ande, och äro lijf.

64. Men någre af eder äro, som icke troo: ty Jesus wiste wäl af begynnelsen, hwilke the woro som icke trodde; och hwilken honom förråda skulle.

65. Och han sade: Förthenskul sade jagh eder, at ingen kan komma til migh, vtan thet warder honom gifwit af minom Fader.

66. Jfrå then tiden gingo månge af hans Lärjungar til ryggia, och wandrade intet länger medh honom.

67. Tå sade Jesus til the tolf: Jcke wiljen J ock gå bort?

68. Swarade honom Simon Petrus: Herre, til hwem skole wij gå? Tu hafwer ewiga lifsens ord:

69. Och wij troo, och hafwe förnummit, at tu äst Christus, lefwandes Gudz Son.

70. Swarade them Jesus: Hafwer jagh icke eder tolf vthwaldt? Och en af eder är en diefwul.

71. Men thet sade han om Juda Simons Jscharioth: ty han war then som honom förråda skulle, och war en af the tolf.

7. Capitel.

Och Jesus wiftades i Galileen, v. 1. Men hans broder styrckte honom, at han skulle draga vp til löfhyddohögtiden, v. 3. Sedan the woro vpdragne, drog ock han hemligen vp, v. 10. Mitt i högtiden kom han vp i templet, och lärde ther, v. 14. Tå begynte folcket mycket disputera emellan sigh, om han war Christus, v. 25. Therföre wille the öfwerste Presterna låta gripa honom: men han talade än widare medh them, v. 32. Och mycken twedrägt war emellan them; likwäl kom ingen sina hand widh honom, v. 40. Nicodemus wille förswara honom; men Judarna tala ther emot, v. 50.

Ther efter wistades Jesus i Galileen: ty han wille icke wistas i Judeen, therföre at Judarna foro efter at dräpa honom.

2. Och war tå hardt widh Judarnas löfhyddohögtid.

3. Tå sade hans bröder til honom: Gack hädan; och gack in i Judeen, at tine Lärjungar må ock see tin werck som tu giör.

4. Ty ingen som wil vppenbar wara, förhandlar något hemliga: om tu thet giör, så vppenbara tigh för werldene.

5. Ty hans bröder trodde icke heller på honom.

6. Tå sade Jesus til them: Min tijd är icke än kommen; men edar tijd är altid redo.

7. Werlden kan icke hata eder; men migh hatar hon: ty jagh bär witne om henne, at hennes werck äro ond.

8. Går J vp til thenna högtidesdagen: jagh wil icke ännu gå vp til thenna högtiden: ty min tijd är icke ännu fulbordad.

9. Tå han hade thetta sagt til them, blef han i Galileen.

10. Men när hans bröder woro vpgångne, tå gick ock han vp til högtiden, doch icke vppenbarliga, vtan så hemliga.

11. Tå sökte Judarna efter honom i högtidene, och sade: Hwar är han?

12. Och mycket mummel war ibland folcket om honom; ty somlige sade: Han är godh; och somlige sade: Neij; men han förförer folcket.

13. Doch talade ingen vppenbarliga om honom, för Judarnas rädzlo skul.

14. Tå nu half högtiden war öfwerstånden, gick Jesus vp i templet, och lärde.

15. Och Judarna förvndrade sigh, och sade: Huru kan thenne skrift, efter han är icke lärd?

16. Swarade them Jesus, och sade: Min lärdom är icke min, vtan hans som migh sändt hafwer.

17. Hwilken som wil lyda hans wilja, han warder förnimmandes, om thenna lärdom är af Gudi, eller om jagh talar af migh sielf.

18. Hwilken som talar af sigh sielf, han söker sin egen prijs: men then som söker hans prijs som honom hafwer sändt, han är sanfärdig, och orättferdighet är icke i honom.

19. Gaf icke Moses eder lagen? Och likwäl giör ingen af eder lagen fult: hwij söken J efter at döda migh?

20. Swarade folcket, och sade: Tu hafwer diefwulen; ho söker efter at döda tigh?

21. Swarade Jesus, och sade til them: Jagh giorde ena gierning, och ther vndren J alle på.

22. Förthenskul gaf Moses eder omskärelsen; icke at hon är af Mose, vtan af fäderna; och likwäl omskären J menniskiona om Sabbathen.

23. Tager nu menniskian omskärelsen om Sabbathen, på thet at Mose lagh icke skal warda brutin; på migh blifwen J mislynte, at jagh giorde hela menniskiona helbregda om Sabbathen?

24. Dömer icke efter ansichtet; vtan dömer en rätt doom.

25. Tå sade någre af Jerusalem: Är icke thenne then the fara efter at döda?

26. Och sij, han talar fritt, och the tala intet til honom: weta nu wåre öfwerste förwisso, at han är wist Christus?

27. Doch, wij wete hwadan thenne är: men när Christus kommer, weet ingen hwadan han är.

28. Tå ropade Jesus i templet, lärde, och sade: Ja, J kännen migh, och J weten hwadan jagh är; och jagh är icke kommen af migh sielf: vtan then migh sändt hafwer, han är sanfärdig, then J icke kännen.

29. Men jagh känner honom: ty jagh är af honom; och han sände migh.

30. Tå foro the efter at gripa honom; doch kom ingen sina händer widh honom: ty hans tijd war icke än tå kommen.

31. Men månge af folcket trodde på honom, och sade: När Christus kommer, icke warder han meer tekn giörandes, än thenne giordt hafwer?

32. Så hörde the Phariseer, at folcket mumlade sådant om honom: och sände Phariseerna, och the öfwerste Presterna tienarena vth, til at gripa honom.

33. Tå sade Jesus til them: Jagh är ännu en liten tijd när eder; och så går jagh bort til honom som migh sändt hafwer.

34. J skolen sökia migh, och intet finna migh: och ther jagh är, tijt kunnen J icke komma.

35. Tå sade Judarna emellan sigh: Hwart wil thenne gå, at wij skole icke finna honom? Mån han wilja gå vth ibland Hedningarna, som här och ther förströdde äro, och lära Hedningarna?

36. Hwad är thet för ett taal som han sade: J skolen sökia migh, och intet finna migh? Och ther jagh är, tijt kunnen J icke komma?

37. Men på yttersta dagen i högtidene, then ock störst war, stod Jesus, och ropade, säijandes: Hwilken som törster, han komme til migh, och dricke.

38. Hwilken som troor på migh, såsom Skriften säger, af hans qwed skola flyta lefwandes watns strömer.

39. Men thet sade han om Andan, hwilken the få skulle som på honom trodde: ty then Helge Ande war icke än tå på färde; ty Jesus war icke ännu förklarad.

40. Tå nu månge af folcket hörde thetta talet, sade the: Thenne är sannerliga en Prophet?

41. En part sade: Thenne är Christus. Men somlige sade: Jcke skal Christus komma af Galileen?

42. Säger icke Skriften, at Christus skal komma af Davidz sädh, och af then staden Beth Lehem, ther David war?

43. Och wardt een twedrägt ibland folcket för hans skul.

44. Och somlige af them wille gripa honom; men ingen kom händer widh honom.

45. Tå kommo tienarena til öfwersta Presterna, och Phariseerna; och the sade til them: Hwij hafwen J icke haft honom hijt?

46. Tienarena swarade: Aldrig hafwer någor menniskia så talat som thenne mannen.

47. Swarade them Phariseerna: Ären J icke ock förförde?

48. Jcke hafwer nägor af öfwerstarna, eller Phariseerna trodt på honom?

49. Vtan thetta folcket, som icke weet lagen, är förbannat.

50. Tå sade til them Nicodemus, then som kom til honom om nattene, hwilken war en af them:

51. Jcke dömer wår lagh någon menniskio, medh mindre man först förhörer honom, och får weta hwad han giör?

52. Swarade the, och sade til honom: Äst tu icke ock en Galilee? Ransaka, och se, at af Galileen är ingen Prophet vpkommen.

53. Och så gick hwar och en heem til sitt.

8. Capitel.

Andre dagen hade the fram för honom een qwinno, som hade bedrifwit hoor, at han skulle döma henne: men han lät gå henne odömdan, v. 1. Sedan disputerade han länge medh the Skriftlärda, om sin läro, och kallelse, v. 12. Om sin warelse, och om sitt lidande, v. 25. Om trona, och hwilke the rätte Abrahams barn äro, v. 31. Han bewijste ock, at han war vthan synd, och af Gudi: men the försmädde honom, och wille på sidstone stena honom, v. 46.

Tå gick Jesus vth på oljoberget.

2. Och om morgonen bittida kom han åter i templet, och alt folcket kom til honom; och han satte sigh, och lärde them.

3. Tå hade the Skriftlärde och Phariseer til honom ena qwinno, som war beslagen medh hoor; och när the hade ledt henne fram,

4. Sade the til honom: Mästar, thenna qwinnan är beslagen medh hoor.

5. Och Mose hafwer budit oß i lagen, at sådana skola stenas; men hwad säger tu?

6. Thetta sade the, til at försökia honom, at the kunde anklaga honom. Tå bögde Jesus sigh nedh, och skref medh fingret på jordena.

7. När the nu så stodo fast på sin frågo, reste han sigh vp, och sade til them: Hwilken af eder vthan synd är, han kaste första stenen på henne.

8. Och bögde sigh åter nedh, och skref på jordena.

9. När the thetta hörde, och woro i samwetet öfwertygade, gingo the vth, hwar efter annan, begynnandes på the äldsta in til the sidsta: och Jesus blef allena, och qwinnan ther ståndandes.

10. När Jesus reste sigh vp, och såg ingen, vtan qwinnona, sade han til henne: Qwinna, hwar äro tine äklagare? Hafwer ingen dömt tigh?

11. Sade hon: Herre, ingen; sade Jesus: Jcke heller dömer jagh tigh. Gack bort, och synda icke här efter.

12. Åter talade Jesus til them, säijandes: Jagh är werldenes Lius; then migh följer, han skal icke wandra i mörkret, vtan han skal få lifsens Lius.

13. Tå sade Phariseerna til honom: Tu witnar om tigh sielf; titt witnesbyrd är icke sant.

14. Swarade Jesus, och sade til them: Om jagh än witnar om migh sielf, så är mitt witnesbyrd sant: ty jagh weet hwadan jagh kommen är, och hwart jagh går; men J weten icke hwadan jagh kommer, och hwart jagh går.

15. J dömen efter kötet; jagh dömer ingen.

16. Och om jagh än dömde, är min doom rätt: ty jagh är icke allena; vtan jagh, och Fadren, som migh sändt hafwer.

17. Är ock så skrifwit i edor lagh, at twäggie menniskiors witnesbyrd är sant.

18. Jagh är then som bär witnesbyrd om migh sielf; bär ock Fadren, som migh sändt hafwer, witnesbyrd om migh.

19. Tå sade the til honom: Hwar är tin Fader? Jesus swarade: J kännen hwarken migh, eller min Fader. Om J känden migh, tå känden J ock min Fader:

20. Thesse ord talade Jesus widh offerkistona, lärandes i templet: och ingen tog fatt på honom; ty hans tijd war icke ännu kommen.

21. Tå sade åter Jesus til them: Jagh går bort, och J skolen sökia migh, och skolen döö vthi edra synder. Tijt jagh går, kunnen J icke komma.

22. Tå sade Judarna: Mån han tå wilja dräpa sigh sielf, medan han säger: Tijt jagh går, kunnen J icke komma?

23. Och han sade til them: J ären nedan efter, och jagh är ofwan efter: J ären af thesso werldene, jagh är icke af thesso werldene.

24. Så hafwer jagh nu sagt eder, at J skolen döö i edra synder: ty om J icke troon, at thet är jagh, skolen J döö i edra synder.

25. Tå sade the til honom: Ho äst tu? Och Jesus sade til them: Alraförst jagh, som talar medh eder.

26. Jagh hafwer mycket som jagh måtte tala, och döma om eder: men then migh sändt hafwer, är sanfärdig; och thet jagh hafwer hördt af honom, thet talar jagh i werldene.

27. Men the förstodo icke, at han talade til them om Fadren.

28. Tå sade Jesus til them: När J hafwen vphögdt menniskiones Son, tå skolen J förstå, at thet är jagh; och at jagh giör intet af migh sielf: vtan hwad Fadren hafwer lärdt migh, thet talar jagh.

29. Och then migh sändt hafwer, är medh migh. Fadren låter migh icke blifwa allena: ty jagh giör altid thet honom täckt är.

30. När han thetta talade, trodde månge på honom.

31. Tå sade Jesus til the Judar, som trodde på honom: Om J blifwen widh min ord, så ären J mine rätte Lärjungar.

32. Och J skolen förstå sanningen; och sanningen skal giöra eder frij.

33. The swarade honom: Wij äre Abrahams sädh, och hafwe aldrig någors trälar warit: huru säger tå tu: J skolen warda frij?

34. Swarade them Jesus: Sannerliga, sannerliga säger jagh eder, at hwar och en som syndena giör, han är syndenes träl.

35. Men trälen blifwer icke i huset ewinnerliga; sonen blifwer ewinnerliga.

36. Om Sonen giör eder frij, så ären J rätzliga frij.

37. Jagh weet at J ären Abrahams sädh: men J faren efter at döda migh; ty mitt taal hafwer intet rum i eder.

38. Jagh talar thet jagh hafwer sedt när minom Fader; och J giören thet J hafwen sedt när edar fader.

39. Swarade the, och sade til honom: Abraham är wår fader. Sade Jesus til them: Woren J Abrahams barn, tå giorden J Abrahams gierningar.

40. Nu faren J efter at döda migh, som är then man, then eder hafwer sagt sanningena, hwilka jagh hördt hafwer af Gudi: thet giorde icke Abraham.

41. J giören edars faders gierningar. Tå sade the til honom: Wij äre icke oächta födde; wij hafwe en Fader, nemliga Gudh.

42. Jesus sade til them: Wore Gudh edar Fader, så älskaden J ju migh: ty af Gudi är jagh vthgången och kommen; ty jagh är icke heller kommen af migh sielf; men han hafwer migh sändt.

43. Hwij kännen J icke mitt taal? Ty J kunnen icke höra mitt taal.

44. J ären af then fadren diefwulen, och edars faders begär wiljen J efterfölja: han hafwer warit en mandråpare af begynnelsen, och blef icke ståndandes i sanningene; ty sanningen är icke i honom: när han talar lögnena, talar han af sitt egit; ty han är lögnachtig, och thes fader.

45. Men efter thet jagh säger eder sanningena, troon J migh intet.

46. Hwilken af eder straffar migh för synd? Säger jagh nu eder sanningena, hwij troon J migh icke?

47. Then ther af Gudi är, han hörer Gudz ord: therföre hören J icke, at J icke ären af Gudi.

48. Tå swarade Judarna, och sade til honom: Säije wij icke rätt, at tu äst en Samarit, och hafwer diefwulen?

49. Jesus swarade: Jagh hafwer icke diefwulen; men jagh prisar min Fäder, och J hafwen försmädat migh.

50. Jagh söker icke efter min prijs: then är wäl til, som ther efter söker, och dömer.

51. Sannerliga, sannerliga säger jagh eder: Hwilken som giömer mitt taal, han skal icke see döden til ewig tijd.

52. Tå sade Judarna til honom: Nu hafwe wij förstådt, at tu hafwer diefwulen. Abraham är döder, och Propheterna; och tu säger: Hwilken som giömer min ord, han skal icke smaka döden ewinnerliga.

53. Äst tu meer än wår fader Abraham, som döder är? Propheterna äro ock döde: hwem giör tu tigh sielfwan?

54. Jesus swarade: Är thet så, at jagh prisar migh sielf, så är min prijs intet: min Fader är then som migh prisar, hwilken J säijen wara eder Gudh.

55. Och J kännen honom doch intet; men jagh känner honom: och om jagh sade at jagh icke kände honom, worde jagh en liugare, lika som J; men jagh känner honom, och håller hans taal.

56. Abraham edar fader frögdades, at han skulle få see min dagh; han såg honom, och wardt gladh.

57. Tå sade Judarna til honom: Femtijo åhr hafwer tu icke ännu, och Abraham hafwer tu sedt!

58. Jesus sade til them: Sannerliga, sannerliga säger jagh eder: Förr än Abraham war född, är jagh.

59. Tå togo the vp stenar, til at kasta honom. Men Jesus giömde sigh vndan; och gick vth af templet.

9. Capitel.

Lärjungarna förestälte een fråga om en blind, v. 1. Jesus swarade ther på; och giorde then blinde seende, v. 3. Ther öfwer förargades the Phariseer, efter thet skedde på Sabbathen: somlige höllo Jesum för en Prophete, v. 13. Och efter the icke trodde at mannen war blind född, frågade the hans föräldrar och honom mycket ther om, och om Jesu, v. 15. Men mannen som hade warit blind, vndrade ther vppå, at the icke kände Jesum; och the drefwo honom vth ifrå sigh, v. 30. Tå fan honom Jesus, och styrckte honom i trone, v. 35. Och förestälte Phariseerna theras blindhet, v. 40.

Och gick Jesus fram om, och såg en man som war blind född.

2. Och hans Lärjungar sporde honom til, och sade: Rabbi, hwilken syndade, thenne, eller hans föräldrar, at han skulle födas blind?

3. Jesus swarade: Hwarken hafwer thenne syndat, eller hans föräldrar; men på thet Gudz werck skola vppenbaras på honom.

4. Jagh måste wercka hans werck som migh sändt hafwer, medan dagen är: natten kommer, tå ingen kan wercka.

5. Så länge jagh är i werldene, är jagh werldenes Lius.

6. Tå han thetta sagt hade, spottade han på jordena, och giorde en träck af spotten, och smorde medh träcken på thens blindas ögon:

7. Och sade til honom: Gack bort, och twå tigh i dammen Siloa (thet betyder Sänder.) Han gick och twådde sigh, och kom igen, och hade sin syyn.

8. Tå sade grannarna, och the som honom förr sedt hade, at han war en tiggiare: Är icke thenne then som satt och tigde?

9. Somlige sade: Thet är han; somlige sade: Han är honom liker. Men han sielf sade: Thet är jagh.

10. Tå sade the til honom: Huru wordo tin ögon öpnat?

11. Swarade han, och sade: Then mannen som kallas Jesus, giorde en träck, och smorde min ögon, och sade til migh: Gack til dammen Siloa, och twå tigh. Och när jagh gick och twådde migh, fick jagh synen.

12. Tå sade the til honom: Hwar är han? Sade han: Jagh weet thet icke.

13. Tå hade the honom, som blind hade warit, til the Phariseer.

14. Och thet war på en Sabbath, när Jesus giorde träcken, och öpnade hans ögon.

15. Åter sporde honom ock the Phariseer, huru han hade fått synena. Han sade til them: Han lade migh träck på ögonen, och jagh twådde migh, och hafwer nu min syyn.

16. Tå sade någre af the Phariseer: Thenne mannen är icke af Gudi, efter han icke håller Sabbathen. Somlige sade: Huru kan een syndig menniskia giöra thessa tekn? Och een twedrågt war emellan them.

17. Åter sade the til then blinda: Hwad säger tu om honom, at han hafwer öpnat tin ögon? Tå sade han: En Prophet är han.

18. Men Judarna trodde icke om honom, at han hade warit blind, och hade fått synena, til thes the kallade föräldrarna, hans som synen hade fått:

19. Och sporde them til, och sade: Är thenne eder son, then J säijen wara blind född? Huru seer han nu?

20. Tå swarade them hans föräldrar, och sade: Wij wete at thenne är wår son, och at han war blind född.

21. Men huru han nu seer, wete wij icke; eller hwem hans ögon öpnat hafwer, wete icke wij: han är åldrig nogh, spörjer honom til; tale sielf för sigh.

22. Thetta sade hans föräldrar, therföre at the räddes för Judarna: ty Judarna hade tå redo beslutet emellan sigh, at hwilken som bekände honom wara Christus, han skulle vthkastas af Synagogon.

23. Förthenskul sade hans föräldrar: Han är åldrig nogh; spörjer honom sielf.

24. Åter kallade the mannen som hade warit blind, och sade til honom: Gif Gudi ährona: wij wete, at thenne mannen är en syndare.

25. Swarade han, och sade: Om han är en syndare, weet jagh icke; ett weet jagh, at jagh war blind, och seer nu.

26. Åter sade the til honom: Hwad giorde han tigh? Huru öpnade han tin ögon?

27. Han swarade them: Jagh sade thet nu eder, hörde J thet icke? Hwij welen J nu åter höra thet? Wiljen J ock warda hans Lärjungar?

28. Tå bannade the honom, och sade: War tu hans Lärjunge; wij äre Mose lärjungar:

29. Wij wete, at Gudh hafwer talat til Mosen; men hwadan thenne är, wete wij icke.

30. Tå swarade then mannen, och sade til them: Thet är ju vnderligit, at J icke skolen weta hwadan han är; och likwäl hafwer han öpnat min ögon.

31. Wij wete, at Gudh icke hörer syndare; vtan then som är gudfruchtig, och följer hans wilja efter, honom hörer han.

32. Jfrå werldenes begynnelse är icke hördt, at någor hafwer thens ögon öpnat, som hafwer warit blind född.

33. Wore han icke af Gudi, så kunde han intet giöra.

34. The swarade, och sade til honom: Tu äst aller födder i synd, och wilt lära oß! Och så drefwo the honom vth.

35. Och fick Jesus höra, at the honom vthdrifwit hade: och när han fan honom, sade han til honom: Troor tu på Gudz Son?

36. Han swarade, och sade: Herre, ho är han, at jagh må troo på honom?

37. Och Jesus sade til honom: Tu hafwer sedt honom, och thet är then som talar medh tigh.

38. Tå sade han: Herre, jagh troor: och han tilbad honom.

39. Och Jesus sade: Til en doom är jagh kommen i thenna werldena; at the som icke see, skola warda seende; och the som see, skola warda blinde.

40. Och någre af the Phariseer, som woro medh honom, hörde thetta, och sade til honom: Månne wij ock wara blinde?

41. Sade Jesus til them: Woren J blinde, tå haden J icke synd; men nu säijen J: Wij see; therföre blifwer edor synd.

10. Capitel.

Wjdare talade Jesus medh them i liknelsewijs, om fåår, och goda herdar, och legoherdar, v. 1. Och sade sigh wara then gode herden, v. 11. Een twedrägt vpkom ibland Judarna, om Christo, v. 19. Så war tå i Jerusalem kyrkiomässa: tijt kom Jesus; och blef tilfrågad af Judarna, om han war Messias, v. 22. När han tå bekände at han war så, och ett medh Fadrenom, v. 25. Togo the stenar, och wille stena honom: ty the sade at han talade hädelse, v. 31. Men Jesus förswarade sigh, v. 34. Judarna wille äter gripa honom; men han wek vndan, v. 39.

Sannerliga, sannerliga säger jagh eder: Hwilken icke går in genom dörena i fårahuset; vtan stiger annorstädz in, han är en tiuf, och en röfware.

2. Men hwilken som går in genom dörena, han är herden til fåren:

3. För honom låter dörawården vp, och fåren höra hans röst: och sin egen fåår kallar han widh namn, och leder them vth.

4. Och när han hafwer släppt sin egen fåår vth, går han för them, och fåren följa honom efter: ty the känna hans röst.

5. Men then främmande följa the icke; vtan fly ifrå honom: ty the känna icke theras röst som främmande äro.

6. Thenna liknelsen sade Jesus til them; men the förstodo icke hwad thet war, som han sade them.

7. Åter sade Jesus til them: Sannerliga, sannerliga säger jagh eder: Jagh är dören för fåren:

8. Alle the som för migh komne äro, the äro tiufwar och röfware; men fåren hörde them intet.

9. Jagh är dören; hwilken som ingår igenom migh, han skal blifwa salig; och skal ingå, och vthgå, och finna beet.

10. Tiufwen kommer icke, vtan til at stiäla, slachta, och förgiöra: jagh är kommen, på thet the skola hafwa lijf, och öfwer nogh hafwa.

11. Jagh är then gode herden: then gode herden låter sitt lijf för fåren.

12. Men then som legder är, och icke är herden, hwilkom fåren icke tilhöra, seer vlfwen komma, och öfwergifwer fåren, och flyr; och vlfwen bortrycker, och förskingrar fåren.

13. Men then legde flyr: ty han är legd, och wärdar intet om fåren.

14. Jagh är then gode herden, och känner min fåår, och min känna migh:

15. Såsom Fadren känner migh, och jagh känner Fadren; och jagh låter mitt lijf för fåren.

16. Jagh hafwer ock annor fåår, som icke äro af thetta fårahuset; them måste jagh ock draga här til, och the skola höra mina röst: och thet skal warda ett fårahuus, och en herde.

17. Förthenskul älskar Fadren migh, at jagh låter mitt lijf; på thet jagh skal åter tagat igen.

18. Jngen tager thet af migh; men jagh låter thet af migh sielf: jagh hafwer macht at låta thet, och jagh hafwer macht taga thet igen. Thetta budet fick jagh af minom Fader.

19. Tå wardt åter een twedrägt ibland Judarna, för thetta talet skul.

20. Månge af them sade: Han hafwer diefwulen, och är vrsinnig; hwij hören J honom?

21. Somlige sade: Sådana ord äro icke thens mans som diefwulen hafwer: icke kan diefwulen öpna the blindas ögon.

22. Så wardt tå i Jerusalem kyrkiomässa; och thet war winter.

23. Och Jesus gick i templena, i Salomons förhuus.

24. Tå kringhwärfde Judarna honom, och sade til honom: Huru länge förhalar tu medh oß? Säg oß frij, om tu äst Christus.

25. Jesus swarade them: Jagh hafwer sagt eder thet, och J troon thet icke; gierningarna som jagh giör i mins Faders namn, the bära witne om migh.

26. Men J troon thet icke: ty J ären icke af min fåår, såsom jagh sade eder.

27. Min fåår höra mina röst, och jagh känner them, och the följa migh:

28. Och jagh gifwer them ewinnerligit lijf, och the skola icke förgås ewinnerliga; ingen skal heller ryckia them vthu mine hand.

29. Min Fader som migh them gifwit hafwer, är större än alle; och ingen kan ryckia them vthaf mins Faders hand.

30. Jagh, och Fadren ärom ett.

31. Tå togo åter Judarna stenar, til at stena honom.

32. Jesus swarade them: Jagh hafwer många goda gierningar bewist eder af minom Fader; för hwilka af them stenen J migh?

33. Judarna swarade honom, och sade: För godh gierning skul stene wij tigh icke, vtan för hädelsen skul; och at tu, som äst een menniskia, giör tigh sielf til Gudh.

34. Jesus swarade them: Är icke skrifwit i edor lagh: Jagh sade, J ären gudar?

35. Hafwer han nu kallat them gudar, til hwilka Gudz ord skedde; och Skriften kan icke warda om intet:

36. Och J säijen doch til honom som Fadren helgat hafwer, och sändt i werldena: Tu häder Gudh; therföre at jagh säger: Jagh är Gudz Son?

37. Giör jagh icke mins Faders gierningar, så troor migh intet.

38. Men giör jagh them, troor tå gierningomen, om J icke wiljen troo migh; på thet J skolen förstå, och troo, at Fadren är i migh, och jagh i honom.

39. Åter foro the efter at gripa honom; och han gick vthu theras händer:

40. Och drog äter bort på hinsidon Jordan, til thet rumet ther Johannes hade först döpt; och blef ther.

41. Och månge kommo til honom, och sade: Johannes giorde intet tekn; men alt thet Johannes om thenna sagt hafwer, är sant.

42. Och trodde månge ther på honom.

11. Capitel.

Och Lazarus, then Jesus älskade, låg siuk i Bethanien, v. 1. Blef ock strax död, v. 7. Så kom Jesus tijt, och fan honom hafwa legat i fyra dygn i grafwene, v. 17. Tå gick Jesus til grafwena, samt Martha, Maria, och månge Judar, och wäckte honom vp; och han kom vthu grafwene, v. 28. När öfwerste Presterna thet hörde, rådslogo the hwad the skulle giöra: tå gaf them Caiphas rådh, at the skulle döda honom, v. 46.

Och låg en man kranck, benämnd Lazarus, af Bethanien, af Marie och hennes systers Marthe byy.

2. Och war Maria then som smorde Herran medh smörjelse, och torckade hans fötter medh sitt håår; hwilkens broder Lazarus låg siuk.

3. Tå sände hans systrar til honom, och sade: Herre, sij, then tu kär hafwer, ligger siuk.

4. När Jesus thet hörde, sade han: Thenne siukdomen är icke til dödz, vtan til Gudz ähro; at Gudz Son skal ther af ährad warda.

5. Och hade Jesus Martham, och hennes syster, och Lazarum kär.

6. När han tå hörde, at han war siuk, blef han ther i samma rumet twå dagar.

7. Ther efter sade han til Lärjungarna: Lät oß åter gå in i Judeen.

8. Lärjungarna sade til honom: Rabbi, nu wille Judarna stena tigh; och åter går tu tijt?

9. Jesus swarade: Äro icke tolf timar om dagen? Hwilken som wandrar om dagen, han stöter sigh icke: ty han seer thenna werldenes lius.

10. Men then som wandrar om nattena, han stöter sigh: ty liuset är icke i honom.

11. Thetta talade han; och sedan sade han til them: Lazarus wår wän sofwer; men jagh går at vpwäckia honom af sömnen.

12. Tå sade hans Lärjungar: Herre, sofwer han, så warder thet bättre medh honom.

13. Men Jesus talade om hans dödh; och the meente, at han hade talat om lekamlig sömn.

14. Så sade tå Jesus vppenbarliga: Lazarus är död.

15. Och jagh glädz för edra skul, at jagh icke war ther, på thet J troo skolen: men läter oß gå til honom.

16. Tå sade Thomas, som kallas twilling, til Lärjungarna: Lät ock oß gå, at wij må döö medh honom.

17. Tå kom Jesus, och fan honom redo hafwa legat fyra dygn i grafwena.

18. Och war Bethanien icke långt ifrån Jerusalem, widh femton stadier wägs.

19. Och månge af Judarna woro komne til Martha och Maria, at the skulle hugswala them öfwer theras broder.

20. När Martha hörde, at Jesus kom, lop hon emot honom; men Maria satt hema.

21. Tå sade Martha til Jesum: Herre, hade tu warit här, hade min broder icke blifwit död.

22. Men jagh weet ännu, at alt thet tu bedes af Gudi, thet warder Gudh gifwandes tigh.

23. Sade Jesus til henne: Tin broder skal stå vp igen.

24. Sade Martha til honom: Jagh weet, at han skal vpstå i vpståndelsen, på yttersta dagen.

25. Sade Jesus til henne: Jagh är vpståndelsen, och lifwet: hwilken som troor på migh, han skal lefwa, om han än död blefwe:

26. Och hwar och en som lefwer, och troor på migh, han skal icke döö ewinnerliga: troor tu thet?

27. Sade hon til honom: Ja, Herre; jagh troor at tu äst Christus, Gudz Son, som komma skulle i werldena.

28. Och när hon thetta hade sagt, gick hon bort, och kallade Maria sina syster lönliga, och sade: Mästaren är kommen, och kallar tigh.

29. När hon thet hörde, stod hon strax vp, och kom til honom.

30. Ty Jesus war icke äntå kommen in i byyn; vtan war på samma rum, ther Martha hade kommet emot honom.

31. Tå nu Judarna, som medh henne woro i huset, och hugswalade henne, sågo Maria, at hon stod hasteliga vp, och gick vth, fölgde the henne, och sade: Hon går til grafwena, at hon skal gråta ther.

32. Tå Maria kom tijt som Jesus war, och såg honom, föll hon til hans fötter, och sade til honom: Herre, hade tu warit här, wore min broder icke död.

33. När Jesus såg henne gråta, och Judarna, som woro komne medh henne, ock gråta, förbittrade han sigh i Andanom, och bedröfwades i sigh sielf;

34. Och sade: Hwar laden J honom? Sade the til honom: Herre, kom och se.

35. Och Jesus greet.

36. Tå sade Judarna: Sij, huru kär hade han honom.

37. Men somlige af them sade: Kunde icke han, som öpnade thens blindas ögon, hafwa så giordt, at thenne icke hade blifwit död?

38. Tå förbittrades åter Jesus i sigh sielf, och kom til grafwena. Och thet war een kula; och en steen lagd ther vppå.

39. Sade Jesus: Tager bort stenen. Sade til honom Martha, hans syster som död war: Herre, han luchtar redo; ty han hafwer warit död i fyra dygn.

40. Jesus sade til henne: Sade jagh icke tigh, at om tu trodde, skulle tu få see Gudz härlighet?

41. Tå togo the stenen bort af rumet, ther then döde lagder war. Och Jesus hof vp sin ögon, och sade: Fader, jagh tackar tigh, at tu hafwer hördt migh.

42. Doch weet jagh at tu hörer migh altid; men för folcket skul som här omkring står, säger jagh thet, på thet the troo skola, at tu migh sändt hafwer.

43. Och tå han thet sagt hade, ropade han medh höga röst: Lazare, kom vth.

44. Och han som död war kom vth, bunden om händer och fötter medh swepekläde: och hans ansichte war förtäckt medh en swetteduk. Jesus sade til them: Löser honom, och läter honom gå.

45. Tå trodde månge af Judarna på honom, som komne woro til Maria, och sågo thet Jesus giorde.

46. Men somlige gingo bort til the Phariseer, och sade them hwad Jesus hade giordt.

47. Tå församlade the öfwerste Presterna och Phariseerna ett Rådh, och sade: Hwad giöre wij? Ty thenne mannen giör mång tekn.

48. Läte wij honom så blifwa, tå troo alle på honom; och rhe Romare komma, och taga bort wårt land och folck.

49. Men en af them, widh namn Caiphas, som war öfwerste Prest på thet åhret, sade til them: J weten intet:

50. Eij heller besinnen J, at oß är bättre, at en man döör för folcket, än alt folcket skulle förgås.

51. Thet sade han icke af sigh sielf; men efter han war öfwerste Prest om thet åhret, propheterade han: ty Jesus skulle döö för folcket:

52. Och eij allenast för folcket, vtan at han församla skulle Gudz barn, som förströdde woro.

53. Jfrå then dagen, rådslogo the emellan sigh, at the skulle döda honom.

54. Så wandrade nu icke Jesus meer vppenbarliga ibland Judarna: vtan gick tädan i then landzändan widh öknen, i en stadh som heter Ephrem; och wistades ther medh sina Lärjungar.

55. Och instundade tå Judarnas Påska: och månge gingo vthaf landet vp til Jerusalem, för Påska, at the skulle rena sigh.

56. Tå sökte the efter Jesum, och talades widh emellan sigh, ståndande i templet: Hwad synes eder, at han är icke kommen til högtidesdagen?

57. Och hade öfwerste Presterna, och the Phariseer budit på, at hwilken som wiste hwar han wore, skulle han thet kungiöra, at the måtte gripa honom.

12. Capitel.

Sex dagar för Påska kom han til Bethanien, v. 1. Ther smorde Maria hans fötter medh kostelig smörjelse, v. 3. Men Judas blef mißlynt öfwer then bekostnaden, v. 4. Och Christus rättade honom, v. 7. Judarna wille ock döda Lazarus, v. 9. Dagen ther efter red han in til Jerusalem, och folcket ropade Hosianna, v. 12. Tå sades honom om några som begärade see honom, v. 20. Swarade han, säijandes hwad the lida skulle som honom följa wille, v. 23. Och tå han bad, hördes een röft af himmelen, v. 27. Sedan sade han them om sitt lidande, v. 31. Men Judarna trodde intet på honom, ändoch han predikade, och giorde mång vnder, v. 37. Jesus förklarade sitt ordz kraft hoos the trogna, och at the skola döma the otrogna, v. 44.

Sex dagar för Påska kom Jesus til Bethanien, ther Lazarus hade warit död, then han vpwäckte ifrå the döda.

2. Ther giorde the honom en nattward; och Martha tiente: men Lazarus war en af them som medh honom widh bord såto.

3. Tå tog Maria ett pund smörjelse, af kosteligit oförfalskat Nardus, och smorde Jesu fötter, och torkade hans fötter medh sitt håår: och huset vpfyltes medh lucht af smörjelsen.

4. Tå sade en af hans Lärjungar, Judas Simons Jscharioth, som honom förråda skulle:

5. Hwij wardt icke thenna smörjelsen såld för tryhundrade penningar, och gifwit fattigom?

6. Thet sade han icke, at honom wårdade något om the fattiga; vtan förty han war en tiuf, och hade pungen, och bar thet gifwit wardt.

7. Tå sade Jesus: Lät henne blifwa; hon hafwer thet bewarat til mins begrafwelses dagh.

8. Ty J hafwen altid fattiga när eder; men migh hafwen J icke altid.

9. Så förnam mycket folck af Judarna, at han war ther; och kommo tijt, icke allenast för Jesu skul, vtan ock at the skulle see Lazarum, then han vpwäckt hade ifrå the döda.

10. Tå rådslogo the öfwerste Presterna, at the ock skulle dräpa Lazarum:

11. Ty månge af Judarna gingo bort för hans skul, och trodde på Jesum.

12. Dagen ther efter, när folcket, som tå mycket kommet war til högtidesdagen, hörde at Jesus kom til Jerusalem;

13. Togo the palmqwistar, och gingo vth emot honom, och ropade: Hostanna; Wålsignad han som kommer i Herrans namn, Jsraels Konung.

14. Och fick Jesus ena åsninno, och satte sigh ther vppå; såsom skrifwit är:

15. Rädz icke, tu dotter Zion: sij, tin Konung kommer, sittiandes på een åsninnos fola.

16. Thetta förstodo hans Lärjungar icke medh thet första: vtan tå Jesus war förklarad, kommo the ihogh, at thetta war skrifwit om honom, och at the hade thetta giordt honom.

17. Witnade ock folcket om honom, som medh honom warit hade, när han kallade Lazarum vthaf grafwene, och wäckte honom vp ifrå the döda.

18. Förthenskul kom ock folcket emot honom, at the hörde, han hade giordt thet teknet.

19. Tå sade Phariseerna emellan sigh: J seen, at J intet kunnen skaffa: sij, hela werlden löper efter honom.

20. Woro ock någre Greker, af them som vpfarne woro at tilbedia i högtidene:

21. The gingo til Philippum, som war af Bethsaida i Galileen; och bådo honom, säijande: Herre, wij wilje see Jesum.

22. Philippus kom, och sade thet för Andrea: Andreas och Philippus sade thet åter til Jesum.

23. Jesus swarade them, säijandes: Tiden är kommen, at menniskiones Son skal warda förklarad.

24. Sannerliga, sannerliga säger jagh eder: Vtan hwetekornet som faller i jordena warder dödt, så blifwer thet allena; men warder thet dödt, så bär thet mycken frucht.

25. Hwilken som älskar sitt lijf, han skal mista thet: och hwilken som hatar sitt lijf i thenna werldene, han skal behålla thet til ewinnerligit lijf.

26. Then migh tienar, han följe migh; och hwar jagh är, ther skal ock min tienare wara: hwilken migh tienar, honom skal min Fader ähra.

27. Nu är min siäl bedröfwad: och hwad skal jagh säija? Fader, hielp migh vthu thenna stundene: doch är jagh förthenskul kommen til thenna stundena.

28. Fader, förklara titt namn. Tå kom een röst af himmelen, och sade: Jagh hafwer thet förklarat, och skal ännu förklarat.

29. Folcket, som stod och hörde thet, sade: Thet war en toordön. Somlige sade: En Ängel talade medh honom.

30. Swarade Jesus, och sade: Thenna rösten kom icke för mina skul, vtan för edra skul.

31. Nu går domen öfwer thenna werldena: nu skal thenne werldenes förste vthkastas.

32. Och om jagh warder vphögd ifrå jordene, skal jagh draga alla til migh.

33. Men thet sade han, til at betekna, medh hwad dödh han döö skulle.

34. Swarade honom folcket: Wij hafwe hördt af lagen, at Christus blifwer ewinnerliga; huru säger tå tu, menniskiones Son måste vphöijas? Ho är thenne menniskiones Son?

35. Tå sade Jesus til them: Än är Liuset medh eder til en kort tijd: wandrer medan J hafwen Liuset, at mörkret begriper eder icke: hwilken som wandrar i mörkret, han weet icke hwart han går.

36. Medan J hafwen Liuset, troor på Liuset, at J må blifwa Liusens barn. Thetta sade Jesus; och gick bort, och dolde sigh för them.

37. Och ändoch han giorde så mång tekn för them, likwäl trodde the intet på honom;

38. At thet talet skulle fulkomnas, som Esaias Propheten sagt hade: Herre, ho troor wår predikan; och hwem är Herrans arm vppenbarad?

39. Therföre kunde the icke troo: ty Esaias hafwer åter sagt:

40. Han hafwer förblindat theras ögon, och förhärdt theras hierta; at the icke skola see medh ögonen, och icke förstå medh hiertat, och omwända sigh, at jagh måtte hela them.

41. Thetta sade Esaias, när han säg hans härlighet, och talade om honom.

42. Doch likwäl trodde ock månge af the öfwersta på honom: men the bekände thet icke, för the Phariseer skul, at the icke skulle vthkastas af Synagogon.

43. Ty the höllo meer af menniskiors prijs, än af Gudz prijs.

44. Tå ropade Jesus, och sade: Then som troor på migh, han troor icke på migh, vtan på honom som migh sändt hafwer:

45. Och then migh seer, han seer honom som migh sändt hafwer.

46. Jagh är kommen i werldena för ett Lius, at hwar och en som troor på migh, skal icke blifwa i mörkret.

47. Och hwilken som hörer min ord, och icke troor, icke dömer jagh honom: ty jagh är icke kommen til at döma werldena; vtan at jagh skal frälsa werldena.

48. Hwilken migh förachtar, och tager icke min ord, han hafwer then honom döma skal: thet talet jagh talat hafwer, skal döma honom på yttersta dagen.

49. Ty jagh hafwer icke talat af migh sielf; vtan Fadren som migh sändt hafwer, han hafwer budit migh, hwad jagh skal säija, och hwad jagh skal tala.

50. Och jagh weet, at hans budh är ewinnerligit lijf: therföre, hwad jagh talar, thet talar jagh såsom Fadren hafwer sagt migh.

13. Capitel.

För Påskahögtiden stod Jesus vp af Nattwarden, och twådde Lärjungarnas fötter, v. 1. Lät förnimma om Juda, som skulle förråda honom, v. 10. Förmante them til ödmiukhet, och inbördes sämjo, v. 12. Sedan begynte han ängslas, och sade them vthtryckeligare om Juda, at han skulle förråda honom, v. 21. Han påminte them om sin förklaring, v. 31. Och förmante åter them til inbördes kärlek, v. 33. Och sade Petro om hans tilstundande fall, v. 36.

För Påskahögtiden, efter Jesus wiste at hans tijd war kommen, at han gå skulle af thenna werldene til Fadren, såsom han hade älskat sina, som woro i werldene, så älskade han them vthi ändan.

2. Och tå Nattwarden war giord, och diefwulen hade redo ingifwit Jude Simons Jscharioth i hiertat, at han skulle förråda honom:

3. Wiste ock Jesus, at Fadren hade alt gifwit honom i händer, och at han war vthgången af Gudi, och gick til Gudh:

4. Stod han vp af Nattwarden, och lade af kläden; och tog ett linnet kläde, och bandt om sigh.

5. Sedan lät han watn i ett becken, och begynte twå Lärjungarnas fötter, och torkade medh thet linna klädet, som han war ombunden medh.

6. Så kom han tå til Simon Petrus. Och han sade til honom: Herre, skulle tu twå mina fötter?

7. Jesus swarade, och sade til honom: Thet jagh giör, wetst tu icke nu, här efter skalt tu thet få weta.

8. Petrus sade til honom: Aldrig skalt tu twå mina fötter. Jesus swarade honom: Om jagh icke twår tigh, tå hafwer tu ingen deel medh migh.

9. Tå sade til honom Simon Petrus: Herre, icke allenast mina fötter, vtan ock händer, och hufwud.

10. Jesus sade til honom: Then som twagen är, honom giörs icke behof, vtan at twå fötterna; men han är all reen: och J ären rene, doch icke alle.

11. Ty han wiste ho then war, som honom förråda skulle; therföre sade han: J ären icke rene alle.

12. Sedan han tå hade twaget theras fötter, och tagit sin kläder på sigh igen, och satt sigh, sade han åter til them: Weten J hwad jagh eder giordt hafwer?

13. J kallen migh Mästare, och Herre; och J säijen rätt: ty jagh är ock så.

14. Hafwer nu jagh, som är eder Herre och Mästare, twaget edra fötter, så skolen J ock inbyrdes twå hwar annars fötter.

15. Jagh hafwer gifwit eder efterdömelse, at såsom jagh giorde eder, så skolen J ock giöra.

16. Sannerliga, sannerliga säger jagh eder: Tienaren är icke förmeer än hans herre; icke är heller sändabodet förmeer, än han som honom sändt hafwer.

17. Om J thetta weten, salige ären J om J thet giören.

18. Jcke talar jagh om eder alla: jagh weet hwilka jagh hafwer vthkorat; men på thet at Skriften skal warda fulkomnad: Then ther äter brödh medh migh, han trampade migh medh sin foot.

19. Nu säger jagh eder thet, förr än thet skeer, at när thet är skedt, skolen J troo, at thet är jagh.

20. Sannerliga, sannerliga säger jagh eder: Hwilken som vndfår then jagh sänder, han vndfår migh; men hwilken som migh vndfår, han vndfår honom som migh sändt hafwer.

21. När Jesus hade thetta sagt, wardt han bedröfwad i Andanom; och betygade, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jagh eder, at en af eder skal förråda migh.

22. Tå sågo Lärjungarna hwar på annan, och woro twehogse, om hwem han talade.

23. Och war en af hans Lärjungar, som satt widh bordet in til Jesu bröst, then Jesus hade kär:

24. Til honom winckade Simon Petrus, at han fråga skulle, ho then war som han talade om.

25. När han nu låg in til Jesu bröst, sade han til honom: Herre, hwilken äret?

26. Swarade Jesus: Then äret, som jagh räcker indoppade brödet. Och när han hade indoppat brödet, gaf han thet Jude Simons Jscharioth:

27. Och efter then betan, foor Satan in i honom. Så sade tå Jesus til honom: Thet tu giör, giör snart.

28. Men ingen af them som widh bordet såto, förstod, til hwad han sade honom thet.

29. Ty somlige meente, efter Judas hade pungen, at Jesus hade sagt honom: Kiöp hwad behof giörs til högtides dagen; eller at han skulle gifwa the fattiga något.

30. När han tå tagit hade then betan, gick han strax vth: och thet war natt.

31. Tå han war vthgången, sade Jesus: Nu är menniskiones Son förklarad, och Gudh är förklarad i honom:

32. Är nu Gudh förklarad i honom, så skal ock Gudh förklara honom i sigh sielfwom, och skal snart förklara honom.

33. Kära barn, jagh är ännu en liten tijd när eder, J skolen sökia migh: och såsom jagh sade Judomen: Tijt jagh går, kunnen J icke komma; så säger jagh ock nu eder.

34. Ett nytt budh gifwer jagh eder, at J älsken eder inbyrdes, såsom jagh hafwer älskat eder; på thet J ock skolen älska eder inbyrdes.

35. Ther af skola alle förstå, at J ären mina Lärjungar, om J hafwen kärlek inbyrdes.

36. Tå sade Simon Petrus til honom: Herre, hwart går tu? Swarade honom Jesus: Tijt jagh går, kant tu nu icke följa migh; men här efter skalt tu följa.

37. Sade Petrus til honom: Herre, hwij kan jagh icke nu följa tigh? Mitt lijf wil jagh låta för tigh.

38. Jesus swarade honom: Skulle tu låta titt lijf för migh? Sannerliga, sannerliga säger jagh tigh: Hanen skal icke gala, förr än tu hafwer tre resor nekat migh.

14. Capitel.

Han tröstade ock sina Lärjungar, af then nytto som skulle följa medh hans bortgång, v. 1. Lärde them wägen til saligheten, v. 5. Styrckte them i trone; och låfwade them then Helga Anda, v. 12. Förmante them til kärlek til Gudh, och hans budh, v. 15. Så skulle the bekomma then Helga Anda, och ett fulkomligit förstånd, v. 25. Sedan lyste han sin frijd öfwer them, v. 27.

Och han sade til sina Lärjungar: Edart hierta ware icke bedröfwat: troon J på Gudh, så troor ock på migh.

2. J mins Faders huus äro många boningar: om så icke wore, säger jagh doch eder, at jagh går bort til at bereda eder rum.

3. Och om jagh än går bort til at bereda eder rum, skal jagh likwäl komma igen, och taga eder til migh; at hwar jagh är, ther skolen J ock wara:

4. Och hwart jagh går, weten J, och wägen weten J.

5. Thomas sade til honom: Herre, wij wete icke hwart tu går; och huru kunne wij weta wägen?

6. Jesus sade til honom: Jagh är wägen, och sanningen, och lifwet: ingen kommer til Fadren, vtan genom migh.

7. Känden J migh, så känden J ju ock min Fader: och nu kännen J honom, och hafwen sedt honom.

8. Philippus sade til honom: Herre, lät oß see Fadren, så hafwe wij nogh.

9. Sade Jesus til honom: Jagh är så lång tijd när eder, och tu känner migh icke: Philippe, then migh seer, han seer Fadren; och huru säger tu: Lät oß see Fadren?

10. Troor tu icke at jagh är i Fadrenom, och Fadren i migh? Orden som jagh talar til eder, talar jagh icke af migh sielf: Fadren som är i migh, han giör gierningarna.

11. Troor migh, at jagh är i Fadrenom, och Fadren i migh: eljes, troor migh för gierningarna skul.

12. Sannerliga, sannerliga säger jagh eder: Then ther troor på migh, the gierningar som jagh giör, skal ock han giöra; och skal giöra större än thessa: ty jagh går til Fadren.

13. Och alt thet J bedien i mitt namn, thet skal jagh giöra; på thet at Fadren skal prisad warda i Sonenom.

14. Hwad J bedien i mitt namn, thet skal jagh giöra.

15. Älsken J migh, så håller min budh.

16. Och jagh skal bedia Fadren, och han skal gifwa eder en annan Hugswalare, at han skal blifwa när eder ewinnerliga:

17. Sanningenes Anda, then werlden icke kan vndfå: ty hon seer honom icke, och känner honom icke; men J kännen honom: ty han blifwer när eder, och skal wara i eder.

18. Jagh skal icke låta eder wara faderlösa; jagh skal komma til eder.

19. Än är en liten tijd, och werlden seer migh icke meer; men J skolen see migh: ty jagh lefwer; J skolen ock lefwa.

20. På then dagen skolen J förstå, at jagh är i minom Fader; och J i migh, och jagh i eder.

21. Then min budh hafwer, och håller them, han är then migh älskar: och then migh älskar, han skal warda älskad af minom Fader; och jagh skal älska honom, och honom skal jagh vppenbara migh.

22. Sade til honom Judas, icke then Jscharioth: Herre, hwad är thet tå, at tu skalt vppenbara tigh oß, och icke werldene?

23. Swarade Jesus, och sade til honom: Then migh älskar, han warder hållandes min ord, och min Fader skal älska honom; och wij skole komma til honom, och blifwa boende när honom.

24. Men then migh icke älskar, han håller icke min ord: och thet ordet J hören, är icke mitt, vtan Fadrens som migh sändt hafwer.

25. Thetta hafwer jagh talat til eder, medan jagh hafwer warit när eder.

26. Men Hugswalaren then Helge Ande, hwilken Fadren skal sända i mitt namn, han skal lära eder all ting, och påminna eder, alt thet jagh eder sagt hafwer.

27. Friden låter jagh eder; min frijd gifwer jagh eder: icke gifwer jagh eder, såsom werlden gifwer. Edart hierta ware icke bedröfwat, eij heller rädes.

28. J hörden, at jagh sade eder: Jagh går bort, och kommer åter til eder. Haden J migh kär, tå gladdens J ju at jagh sade: Jagh går til Fadren; ty Fadren är större än jagh.

29. Och nu sade jagh eder thet, förr än thet skeer, at J troo skolen när thet skedt är.

30. Här efter talar jagh icke mycket medh eder: ty thenna werldenes förste kommer; och i migh hafwer han intet.

31. Men på thet at werlden skal förstå, at jagh hafwer Fadren kär, och så giör som Fadren migh budit hafwer: står vp; läter oß gå hädan.

15. Capitel.

Och han stälte them före een liknelse om ett wijnträ, huru the skulle af Evangelij lära mycken frucht skaffa, v. 1. Förmanandes them til at älska Gudh; hålla hans budh, och älska hwarannan inbördes, v. 9. Han gifwer them ock tilkänna then förföljelse the hade til at förwänta af werldene; och skulle the förnimma then Heliga Andas tröst ther emot, v. 18.

Jagh är ett sant wijnträ, och min Fader är en wijngårdzman:

2. Hwar och en green i migh, som icke bär frucht, then tager han bort; och hwar och en som bär frucht, then rensar han, at han meer frucht bära skal.

3. Nu ären J rene, för thet taal skul som jagh hafwer talat medh eder.

4. Blifwer i migh, och jagh i eder: såsom grenen kan icke bära frucht af sigh sielf, medh mindre han blifwer i wijnträd; så kunnen icke heller J, vtan J blifwen i migh.

5. Jagh är wijnträd, J ären grenarna; then som blifwer i migh, och jagh i honom, han bär mycken frucht: ty migh förvthan kunnen J intet giöra.

6. Hwilken som icke blifwer i migh, han skal bortkastas, såsom en green, och förtorkas; och man binder them samman, och kastar i elden, och the brinna.

7. Om J blifwen i migh, och min ord blifwa i eder, alt thet J welen, må J bedas, och thet skal skee eder.

8. Ther vthinnan är min Fader prisad, at J bären mycken frucht; och warden mine Lärjungar.

9. Såsom Fadren hafwer älskat migh, så hafwer jagh ock älskat eder: blifwer i min kärlek.

10. Om J hållen min budh, så blifwen J i minom kärlek; såsom ock jagh hafwer hållet mins Faders budh, och blifwer i hans kärlek.

11. Thetta hafwer jagh talat til eder, at min glädie skal blifwa i eder, och edor glädie fulkommen warda.

12. Thetta är mitt budh, at J skolen älska eder inbyrdes, såsom jagh hafwer älskat eder.

13. Jngen hafwer större kärlek, än at en låter sitt lijf för sina wänner.

14. J ären mine wänner, om J giören hwad jagh biuder eder.

15. Här efter säger jagh icke, at J ären tienare: ty tienaren weet icke hwad hans herre giör; men wänner hafwer jagh kallat eder: ty alt thet jagh hafwer hördt af minom Fader, hafwer jagh kungiordt eder.

16. J hafwen icke vthkorat migh; men jagh hafwer vthkorat eder, och tilskickat eder, at J skolen gå, och giöra frucht, och edor frucht skal blifwa: på thet, at hwad J bedien Fadren i mitt namn, thet skal han gifwa eder.

17. Thetta biuder jagh eder, at J älsken eder inbyrdes.

18. Om werlden hatar eder, så weter, at hon hafwer hatat migh förr än eder.

19. Woren J af werldene, så älskade werlden thet hennes wore: men efter thet J icke ären af werldene, vtan jagh hafwer eder vthwaldt ifrå werldene, therföre hatar werlden eder.

20. Kommer ihogh min ord, som jagh hafwer sagt eder: Tienaren är icke förmeer än hans herre: hafwa the förfölgdt migh, så skola the ock förfölja eder; hafwa the hållit min ord, så warda the ock hållande edor.

21. Men alt thetta skola the giöra eder för mitt namn skul: ty the känna icke honom som migh sändt hafwer.

22. Hade jagh icke kommet, och talat medh them, så hade the icke synd: men nu hafwa the ingen vrsächt för sina synd.

23. Then migh hatar, han hatar ock min Fader.

24. Hade jagh icke giordt the gierningar ibland them, som ingen annar giordt hafwer, så hade the icke synd: men nu hafwa the sedt thet, och hata doch både migh, och min Fader.

25. Doch är thet skedt, at thet talet fulkomnas skal, som i theras lagh skrifwit är: The hafwa hatat migh vthan saak.

26. Men när Hugswalaren kommer, then jagh skal sända eder af Fadrenom; sanningenes Ande, som vthgår af Fadrenom, han skal bära witnesbyrd om migh.

27. J skolen ock theslikes witna: ty J hafwen warit medh migh af begynnelsen.

16. Capitel.

Ytterligare sade han them om then förföljelse the skulle lida, v. 1. Och hwad nytta the skulle förnimma af hans bortgång, v. 5. Låfwade sigh wilja sända them then Helga Anda: hwilken skulle straffa werldena; och leda them vthi alla sanning, v. 8. Åter talade han om sin bortgång: doch wille han åter see them, och wända theras sorg i glädie, v. 16. Förmante them til at bedia medh flijt; så skulle the förnimma hielp i nödene, v. 23. Lärjungarna erkände hans tydeliga vnderwisning, v. 29. Och Christus vnderwiste, och tröstade them ytterligare, v. 31.

Thetta hafwer jagh sagt eder, på thet J icke skolen förargas.

2. The skola vthskiuta eder af Synagogorna: men then tijd skal komma, at then eder dräper, skal mena sigh giöra Gudi tienst ther medh.

3. Och thetta skola the giöra eder, ty the känna icke Fadren, eij heller migh.

4. Men thetta hafwer jagh sagt eder, at när then tiden kommer, skolen J komma ihogh, at jagh hafwer thet sagt eder. Thetta hafwer jagh icke sagt eder af begynnelsen, ty jagh war medh eder.

5. Men nu går jagh til honom som migh sändt hafwer; och ingen af eder spör migh, hwart jagh går.

6. Men efter thet jagh hafwer thetta sagt eder, är edart hierta wordet fult medh bedröfwelse.

7. Doch säger jagh eder sanningen: Eder är nyttigt at jagh bortgår; ty om jagh icke bortgår, kommer icke Hugswalaren til eder: men går jagh bort, så skal jagh sända honom til eder.

8. Och när han kommer, skal han straffa werldena för synd, och för rättferdighet, och för doom:

9. För synd: ty the troo icke på migh:

10. Men för rättferdighet: ty jagh går til Fadren, och här efter seen J migh intet:

11. Men för doom: ty thenne werldenes förste är nu dömd.

12. Jagh hafwer ännu mycket säija eder; men J kunnen thet icke nu bära.

13. Men när han kommer som är sanningenes Ande, han skal leda eder vthi alla sanning: ty han skal icke tala af sigh sielf; men hwad han hörer, thet skal han tala, och thet som skee skal, skal han förkunna eder.

14. Han skal prisa migh: ty af mino skal han taga, och förkunna eder.

15. Alt thet Fadren hafwer, thet är mitt: förthenskul sade jagh, at han skal taga af mino, och förkunna eder.

16. Någon liten tijd, och J seen migh intet; och åter, en liten tijd, och J fån see migh: ty jagh går til Fadren.

17. Tå sade någre af hans Lärjungar emellan sigh: Hwad är thet han säger oß? En liten tijd, och J seen migh intet? Och åter: En liten tijd, och J fån see migh; och at jagh går til Fadren?

18. Tå sade the: Hwad är thet han säger: En liten tijd? Wij wete icke hwad han talar.

19. Tå märckte Jesus, at the wille spörja honom; och sade til them: Ther om frågen J emellan eder, at jagh sade: En liten tijd, och J seen migh intet; och åter: En liten tijd, och J fån see migh?

20. Sannerliga, sannerliga säger jagh eder: J skolen gråta, och jämra eder; men werlden skal glädias: J skolen warda bedröfwade; men edor sorg skal wändas i glädie.

21. När qwinnan föder barn, hafwer hon sorg; ty hennes stund är kommen: men när hon hafwer födt barnet, kommer hon sin bedröfwelse intet ihog: ty hon glädz at menniskian är född i werldena.

22. Så hafwen J ock nu bedröfwelse; men jagh skal åter see eder, och edart hierta skal glädias, och ingen skal taga edor glädie ifrån eder.

23. Och på then dagen skolen J intet spörja migh.

Sannerliga, sannerliga säger jagh eder: Alt thet J bedien Fadren i mitt namn, skal han gifwa eder.

24. Här til hafwen J icke bedit i mitt namn: beder, och J skolen få, at edor glädie må warda fulkommen.

25. Thetta hafwer jagh talat til eder medh förtäckt ord: then tijd skal komma, at jagh icke skal tala medh eder medh förtäckt ord; vtan vppenbarliga skal jagh förkunna eder om min Fader.

26. På then dagen skolen J bedia i mitt namn: och jagh säger icke eder, at jagh skal bedia Fadren för eder.

27. Ty Fadren sielf hafwer eder kär, efter thet J haden migh kär, och trodden, at jagh är vthgången af Gudi.

28. Jagh gick vth af Fadren, och kom i werldena: åter öfwergifwer jagh werldena, och går til Fadren.

29. Sade hans Lärjungar til honom: Sij, nu talar tu vppenbarliga, och säger inga förtäckt ord.

30. Nu wete wij, at tu wetst all ting, och tigh giörs icke behof, at någor spör tigh: therföre troo wij, at tu äst vthgången af Gudi.

31. Swarade Jesus them: Nu troon J?

32. Sij, tiden tilstundar, och är redo kommen, at J warden förskingrade, hwar och en til sitt, och låten migh blifwa allena; men jagh är icke allena: ty Fadren är medh migh.

33. Thetta hafwer jagh talat medh eder, at J skolen hafwa frijd i migh: i werldene hafwen J twång; men warer widh een godh tröst, jagh hafwer öfwerwunnet werldena.

17. Capitel.

Sedan vplyfte han sin ögon, och bad at Gudh wille förklara honom, v. 1. Han bad ock för sina Lärjungar, at Gudh wille bewara them ifrån ondo; helga them i sanningene, v. 9. Samt alla them som troo skulle igenom theras ord, v. 20. På thet alle medh them måge salige warda, v. 24.

Thetta talade Jesus; och lyfte vp sin ögon til himmelen, och sade: Fader, stunden är kommen; förklara tin Son, at tin Son förklarar ock tigh.

2. Såsom tu hafwer gifwit honom macht öfwer alt kött, at allom them som tu hafwer honom gifwit, skal han gifwa ewinnerligit lijf.

3. Och thetta är ewinnerligit lijf, at the känna tigh allena sannan Gudh; och then tu sändt hafwer, Jesum Christum.

4. Jagh hafwer förklarat tigh på jordene; jagh hafwer fulbordat thet werck, som tu migh gifwit hafwer, at jagh giöra skulle.

5. Och nu, Fader, förklara tu migh när tigh sielfwom, medh then klarhet som jagh hade när tigh, förr än thenna werlden war.

6. Jagh hafwer vppenbarat titt namn menniskiomen, som tu hafwer migh gifwit af werldene: the woro tine, och tu hafwer gifwit migh them, och the hafwa hållet tin ord.

7. Nu hafwa the förstådt, at alt thet tu migh gifwit hafwer, är af tigh.

8. Ty the ord tu hafwer migh gifwit, hafwer jagh gifwit them, och the togo widh them: och hafwa sannerliga förstådt, at jagh är vthgången af tigh, och hafwa trodt at tu migh sändt hafwer.

9. Jagh beder för them: för werldene beder jagh icke, vtan för them som tu hafwer migh gifwit; ty the äro tine.

10. Och alt mitt är titt, och titt är mitt; och jagh är förklarad i them.

11. Och nu är jagh icke meer i werldene; men the äro i werldene, och jagh kommer til tigh. Helge Fader, förwara, genom titt namn, them som tu migh gifwit hafwer, at the blifwa ett, såsom ock wij.

12. När jagh war medh them i werldene, förwarade jagh them i titt namn: them tu migh gifwit hafwer, hafwer jagh förwarat, och ingen af them är borttapad, vtan thet förlorade barnet, at Skriften skulle fulbordas.

13. Nu kommer jagh til tigh, och talar thetta i werldene; på thet the skola hafwa mina fulkomliga glädie i sigh.

14. Jagh hafwer fått them tin ord, och werlden hafwer hatat them, efter the icke äro af werldene; såsom ock jagh icke är af werldene.

15. Jcke beder jagh, at tu skalt taga them af werldene; vtan at tu förwarar them ifrån ondo.

16. The äro icke af werldene; såsom ock jagh icke är af werldene.

17. Helga them i tine sanning: titt taal är sanning.

18. Såsom tu hafwer migh sändt i werldena, så hafwer ock jagh sändt them i werldena.

19. Och jagh helgar migh sielf för them; at the skola ock wara helgade i sanningene.

20. Men icke beder jagh allenast för them; vtan ock för them, som genom theras ord skola troo på migh.

21. At the skola alle wara ett, såsom tu, Fader, i migh, och jagh i tigh; at the ock skola wara ett i oß, på thet at werlden skal troo, at tu hafwer migh sändt.

22. Och jagh hafwer gifwit them then härlighet som tu migh gifwit hafwer; at the skola wara ett, såsom ock wij ärom ett.

23. Jagh i them, och tu i migh; at the skola wara fulkomne vthi ett: och at werlden skal förstå, at tu migh sändt hafwer, och älskade them, såsom tu ock migh älskade.

24. Fader, jagh wil, at ther jagh är, skola ock the wara medh migh, som tu migh gifwit hafwer; at the skola see mina härlighet, then tu migh gifwit hafwer: ty tu hafwer älskat migh förr än werlden war skapad.

25. Rättwise Fader, werlden hafwer icke kändt tigh; men jagh hafwer kändt tigh: och thesse hafwa förstådt, at tu migh sändt hafwer.

26. Och jagh hafwer kungiordt them titt namn, och skal kungiörat: på thet at then kärlek som tu hafwer älskat migh medh, skal wara i them, och jagh i them.

18. Capitel.

När han thetta sagt hade, gick han vth i en örtegård, v. 1. Ther blef han förrådd af Juda, v. 3. Men Petrus tog til swärd, och högg öfwersta Prestens dräng örat af, v. 10. Och the förde Jesum til Hannam; sedan til Caipham; tijt fölgde Petrus medh, och förnekade ther Christum, v. 12. Sedan blef Jesus förhörd af Caipha: och åter förnekade honom Petrus, v. 19. Så togo the Jesum, och förde honom på rådhuset; ther blef han förhörd af Pilato, v. 28. Tå witnade Pilatus om hans oskyldighet, och wille gifwa honom löös; men the begärade Barabbas, v. 38.

Tå Jesus hade thetta sagt, gick han vth medh sina Lärjungar, öfwer then bäcken Kedron: ther war en örtegård, i hwilken han ingick, och hans Lärjungar.

2. Så wiste ock Judas, som förrådde honom, rumet: ty Jesus plägade ofta komma tijt medh sina Lärjungar.

3. Tå nu Judas hade tagit medh sigh skaran, och the öfwersta Presternas, och Phariseernas tienare, kom han tijt, medh lychtor, och bloß, och wärjor.

4. Och efter Jesus wiste alt thet honom wederfaras skulle, gick han fram, och sade til them: Hwem söken J?

5. Swarade the honom: Jesum af Nazareth. Sade Jesus til them: Jagh äret. Stod ock Judas, som honom förrådde, medh them.

6. När han tå sade til them: Jagh äret; stego the til ryggia, och föllo til jordena.

7. Tå sporde han them åter til: Hwem söken J? The sade: Jesum af Nazareth.

8. Jesus swarade: Jagh sade eder, at thet är jagh; söken J migh, så läter thessa gå.

9. På thet the ord skulle warda fulkomnat, som han sagt hade: Af them tu migh gifwit hafwer, bortkapade jagh ingen.

10. Tå hade Simon Petrus ett swärd, och drog thet vth, och högg til öfwersta Prestens dräng, och högg hans högra öra af: och war drängsens namn Malchus.

11. Tå sade Jesus til Petrum: Stick titt swärd i skidona: Skal jagh icke dricka then kalken, som min Fader migh gifwit hafwer?

12. Men skaren, och höfwitzmannen, och Judarnas tienare togo fatt på Jesum, och bundo honom:

13. Och ledde honom bort, först til Hannas: ty han war Caiphe swär, hwilken i thet åhret war öfwerste Prest.

14. Och Caiphas war then som hade gifwit Judomen rådet, at thet war nyttigt, at een menniskia dödde för folcket.

15. Och fölgde Simon Petrus Jesum, och en annar Lärjunge: then samme Lärjungen war känder medh öfwersta Presten, och gick in medh Jesu i öfwersta Prestens palats;

16. Men Petrus stod vthan för dörene. Tå gick then andre Lärjungen vth, som känder war medh öfwersta Presten, och talade til dörawårdinnan, och hade Petrum in.

17. Tå sade dörawårdinnan til Petrum: Äst icke ock tu af thenna mansens Lärjungar? Han sade: Jagh är thet icke.

18. Men drängerna, och tienarena, som hade giordt en kooleld, ty thet war kalt, stodo och wärmde sigh: medh them stod ock Petrus, och wärmde sigh.

19. Tå sporde öfwerste Presten Jesum om hans Lärjungar, och om hans lärdom.

20. Jesus swarade honom: Jagh hafwer vppenbarliga talat för werldene; jagh hafwer altid lärdt i Synagogon, och i templet, ther alle Judar komma tilsamman; och hemliga hafwer jagh intet talat.

21. Hwij spör tu migh? Spör them til, som hördt hafwa hwad jagh hafwer talat til them: sij, the weta hwad jagh hafwer sagt.

22. När han thetta sade, gaf en af tienarena, som ther när stodo, Jesu en kinpust, säijandes: Skalt tu så swara öfwersta Presten?

23. Jesus swarade honom: Hafwer jagh illa talat, så witna om ondt; men hafwer jagh wäl talat, hwij slår tu migh?

24. Och Hannas hade sändt honom bundnan til öfwersta Presten Caiphas.

25. Men Simon Petrus stod och wärmde sigh. Tå sade the til honom: Äst icke ock tu af hans Lärjungar? Han nekade, och sade: Jagh är thet icke.

26. Tå sade til honom en af öfwersta Prestens tienare, thens frände som Petrus hade hugget örat af: Såg icke jagh tigh medh honom i örtagården?

27. Tå nekade åter Petrus thet: och strax gool hanen.

28. Tå ledde the Jesum ifrå Caiphas in för Rådhuset: och thet war om morgonen; och the gingo icke in i Rådhuset, at the icke skulle warda besmittade, vtan at the måtte äta Påskalambet.

29. Tå gick Pilatus vth til them, och sade: Hwad klagomål hafwen J emot thenna mannen?

30. Tå swarade the, och sade til honom: Wore han icke en ogierningsman, så hade wij icke öfwerantwardat tigh honom.

31. Tå sade Pilatus til them: Tager Jhonom, och dömer honom efter edor lagh. Tå sade til honom Judarna: Oß är icke låfligit at döda någon.

32. På thet Jesu taal skulle fulkomnas, som han sagt hade, tå han gaf tilkänna, medh hwad dödh han döö skulle.

33. Tå gick Pilatus åter in i Rådhuset, och kallade Jesum, och sade til honom: Äst tu Judarnas Konung?

34. Jesus swarade: Säger tu thet af tigh sielf; eller hafwa andra sagt tigh thet om migh?

35. Pilatus swarade: Jcke är jagh en Jude: titt folck och the öfwerste Presterna hafwa tigh migh öfwer antwardat; hwad hafwer tu giordt?

36. Jesus swarade: Mitt rike är icke af thenna werldene: om mitt rike wore af thenna werldene, tå fächtade ju mine tienare ther om, at jagh icke worde Judomen öfwerantwardad; men mitt rike är icke hädan.

37. Tå sade Pilatus til honom: Så äst tu doch en Konung? Jesus swarade: Tu säger thet; jagh är en Konung: ther til är jagh född, och är ther til kommen i werldena, at jagh skal witna medh sanningene. Hwar och en som är af sanningene, han hörer mina röst.

38. Sade Pilatus til honom: Hwad är sanning?

Och när han thet sagt hade, gick han åter til Judarna, och sade til them: Jagh finner ingen saak medh honom.

39. J hafwen sedwänjo, at jagh skal gifwa eder en löös om Påska; wiljen J tå icke, at jagh skal gifwa eder Judarnas Konung löös?

40. Åter ropade the alle, och sade: Jcke thenna, vtan Barabbam. Och Barabbas war en röfware.

19. Capitel.

Tå lät Pilatus hudflängia och mycket försmäda honom: sedan wille han åter gifwa honom löös; men folcket ropade, och sade, at han war vprorisk emot Keisaren, v. 1. När Pilatus thet hörde, dömde han honom til döden; och lät korsfästa honom, v. 13. Och krigsknechterna kastade lott om hans kläder, v. 23. Så stod Jesu moder widh korßet; henne antwardade han Johanni, v. 25. Och the gåfwo honom ätikio til at dricka, v. 28. Ther efter slogo krigsknechterna the korsfäftas been sönder: men efter Jesus war död, stucko the hans sido vp medh ett spiut, v. 31. Och Joseph af Arimathia begrof honom i sin graf, v. 38.

Tå tog Pilatus Jesum, och hudflängde honom.

2. Och krigsknechterna wredo samman ena krono af törne, och satte på hans hufwud, och hängde ett purpurkläde på honom;

3. Och sade: Hel, Judarnas Konung: och gåfwo honom kinpustar.

4. Tå gick åter Pilatus vth, och sade til them: Sij, jagh hafwer honom vth til eder, at J förstå skolen, at jagh finner ingen saak medh honom.

5. Tå gick Jesus vth, och bar ena törnekrono, och ett purpurkläde. Och han sade til them: Sij menniskian.

6. När the öfwerste Presterna och tienarena sågo honom, ropade the, och sade: Korsfäst, korsfäst. Pilatus sade til them: Tager J honom, och korsfäster: ty jagh finner ingen saak medh honom.

7. Judarna swarade honom: Wij hafwe lagh; och efter wår lagh skal han döö: ty han hafwer giordt sigh sielf til Gudz Son.

8. Tå Pilatus hörde thet talet, fruchtade han ännu meer:

9. Och gick åter in i Rådhuset, och sade til Jesum: Hwadan äst tu? Jesus swarade honom intet.

10. Tå sade Pilatus til honom: Talar tu intet medh migh? Wetst tu icke, at jagh hafwer macht at korsfästa tigh; och hafwer macht at släppa tigh?

11. Jesus swarade: Tu hade ingen macht öfwer migh, wore hon tigh icke gifwin ofwan efter: förthenskul hafwer han större synd, som migh hafwer tigh öfwerantwardat.

12. Och ifrå then tiden sökte Pilatus efter, at gifwa honom löös: men Judarna ropade, och sade: Gifwer tu honom löös, så äst tu icke Keisarens wän: ty then som sigh giör til Konung, han är emot Keisaren.

13. När Pilatus hörde thet talet, hade han Jesum vth, och satte sigh på domstolen, på thet rum, som kallas Lithostrotos; på Ebreisko Gabbatha.

14. Och thet war Påska tilredelsedag, widh siette timan; och han sade til Judarna: Sij, edar Konung.

15. Tå ropade the: Tag bort, tag bort, korsfäst honom. Pilatus sade til them: Skal jagh korsfästa edar Konung? Swarade öfwerste Presterna: Wij hafwe ingen Konung, vtan Keisaren.

16. Tå öfwerant wardade han honom them, at han skulle korsfästas. Tå togo the Jesum, och ledde honom bort.

17. Och han bar sitt kors, och gick vth på thet rum, som kallas hufwudskallaplatsen; på Ebreisko Golgotha.

18. Ther korsfäste the honom, och twå andra medh honom, hwar på sina sido; och Jesum mitt vthi.

19. Tå skref Pilatus een öfwerskrift, och satte på korßet. Och war så skrifwit: Jesus af Nazareth Judarnas Konung.

20. Thenna öfwerskriftena låso månge af Judarna: ty rumet ther Jesus war korsfäst, war hardt widh staden: och thet war skrifwit på Ebreisko, och Grekisko, och Latin.

21. Tå sade Judarnas öfwerste Prester til Pilatum: Skrif icke, Judarnas Konung; vtan at han hafwer sagt: Jagh är Judarnas Konung.

22. Pilatus swarade: Hwad jagh hafwer skrifwit, thet hafwer jagh skrifwit.

23. Tå nu krigsknechterna hade korsfäst Jesum, togo the hans kläder, och giorde fyra delar, en deel hwarjom krigsknecht; och kiortelen medh: men kiortelen war icke sömad, vtan wirckad, ifrån öfwerst och alt igenom.

24. Tå sade the emellan sigh: Skärom honom icke sönder, vtan kastom lott om honom, hwem han skal tilhöra; at Skriften skulle warda fulkomnad, som säger: The hafwa bytt min kläder emellan sigh, och kastat lott på min kiortel. Och thetta giorde krigsknechterna.

25. Tå stodo widh Jesu kors, hans moder, och hans moders syster, Maria Cleophe hustru, och Maria Magdalena.

26. Och när Jesus fick see modrena, och Lärjungan, then han älskade, ther när ståndande, sade han til sina moder: Qwinna, sij, tin son.

27. Sedan sade han til Lärjungan: Sij, tin moder. Och ifrå then tiden tog Lärjungen henne til sigh.

28. Sedan efter Jesus wiste, at nu all ting woro fulkomnat, at Skriften skulle fulbordas, sade han: Migh törster.

29. Tå stod ther ett käril, fult medh ätikio: och the vpfylte en swamp medh ätikio, och kringlade Jsop, och höllo thet honom för munnen.

30. Tå nu Jesus hade tagit ätikiona, sade han: Thet är fulkomnat; och bögde nedh hufwudet, och gaf vp andan.

31. Men efter thet war tilredelsedagen, at kropparna icke skulle blifwa qware på korßet öfwer Sabbathen: ty samma Sabbaths dagh war stoor, bådo Judarna Pilatum, at theras been skulle sönderslås, och the borttagas.

32. Tå kommo krigsknechterna, och sönderslogo thens förstas been, och thens andras, som war korsfäst medh honom.

33. När the kommo til Jesum, och sågo honom allaredo wara död, slogo the icke hans been sönder.

34. Vtan en af krigsknechterna, stack vp hans sido medh ett spiut; och strax gick vth blodh, och watn.

35. Och then thetta såg, hafwer thet witnat, och hans witnesbyrd är sant; och han weet, at han säger sant, på thet J ock troo skolen.

36. Och skedde thetta, på thet Skriften skulle fulbordas: J skolen intet been sönderslå på honom.

37. Och åter säger een annor Skrift: The skola see, i hwem the stunget hafwa.

38. Ther efter bad Pilatum Joseph af Arimathia, som war Jesu Lärjunge, doch lönligen, för Judarnas rädzlo skul, at han måtte taga Jesu lekamen: och Pilatus tilstadde thet: altså kom han, och tog Jesu lekamen.

39. Kom ock theslikes Nicodemus, som tilförene hade kommet til Jesum om nattena, och bar een bländning af Mirrham och Aloe, widh hundrade pund.

40. Så togo the tå Jesu lekamen, och swepte thet i linkläder, medh wälluchtande krydder, såsom Judarna pläga begrafwa.

41. Och war på thet rumet ther han korsfäst war, en örtagård, och i örtagården een nyy graf, ther ännu ingen hade warit vthi lagd:

42. Ther lade the tå Jesum, för Judarnas tilredelsedag skul, efter grafwen war när.

20. Capitel.

På första Sabbathen kom Maria Magdalena; sedan Petrus medh en annan Lärjunga, och funno Jesum wara vpstånden, v. 1. Tå blef Maria warse twå Änglar; och strax vppenbarades henne Jesus, v. 11. Om aftonen vppenbarade han sigh the tolf; och gaf them macht til at förlåta synder, v. 19. Otta dagar ther efter vppenbarade han sigh åter för Lärjungarna, och för Thomas, v. 26. Och så slutas thessa vppenbarelser medh Christi vnderwerck, v. 30.

På then ena Sabbathen, kom Maria Magdalena om morgonen, tå ännu mörkt war, til grafwena, och såg stenen wara borto af grafwene.

2. Tå lop hon, och kom til Simon Petrus, och til then andra Lärjungan, som Jesus älskade, och sade til them: The hafwa tagit Herran bort vthaf grafwene, och wij wete icke hwart the hafwa lagt honom.

3. Tå gick Petrus vth, och then andre Lärjungen, och kommo til grafwena.

4. Både lupo the tillika; och then andre Lärjungen lop före, snarare än Petrus, och kom först til grafwena.

5. Och när han lutade sigh nedh, fick han see lakanen lagd; doch gick han icke in.

6. Så kom tå Simon Petrus efter honom, och gick in i grafwena, och såg lakanen lagd:

7. Och swetteduken, som hade warit om hans hufwud, icke lagd när lakanen, vtan afsides i ett rum tilhopa swept.

8. Tå gick ock then andre Lärjungen in, som förr war kommen til grafwena, och såg thet, och troddet.

9. Ty the förstodo icke än tå Skriftena, at han skulle vpstå ifrå the döda.

10. Och Lärjungarna gingo åter tilhopa igen.

11. Men Maria stod och greet vthan för grafwene. Widh hon nu så greet, lutade hon sigh in i grafwena;

12. Och fick see twå Ånglar i hwijt kläder, sittiande then ena widh hufwudet, och then andra widh fötterna, ther the hade lagt Jesu lekamen.

13. The sade til henne: Qwinna, hwad gråter tu? Sade hon til them: The hafwa tagit bort min Herra; och jagh weet icke hwart the hafwa lagt honom.

14. När hon thetta sade, wände hon sigh tilbaka, och fick see Jesum ståndande; och wiste icke at thet war Jesus.

15. Sade Jesus til henne: Qwinna, hwad gråter tu? Hwem söker tu? Hon meente at thet hade warit örtagårdz mästaren, och sade til honom: Herre, hafwer tu burit honom bort; säg migh hwart tu hafwer lagt honom, och jagh wil tagan.

16. Jesus sade til henne: Maria. Tå wände hon sigh om, och sade til honom: Rabbuni; thet är Mästar.

17. Sade Jesus til henne: Kom icke widh migh; ty jagh är icke ännu vpfaren til min Fader: men gack til mina bröder, och säg them: Jagh faar vp til min Fader, och edar Fader; och til min Gudh, och edar Gudh.

18. Maria Magdalena kom, och bodade Lärjungomen at hon hade sedt Herran; och at han hade sagt henne thetta.

19. Men om aftonen, på then samma Sabbathen, tå dörarna woro lyckta, ther Lärjungarna woro församlade, för Judarnas rädzlo skul, kom Jesus, och stod mitt ibland them, och sade til them: Frijd ware eder.

20. Och när han hade thetta sagt, lät han them see händerna, och sina sido. Tå wordo Lärjung arna glade, at the sågo Herran.

21. Tå sade Jesus åter til them: Frijd ware eder; såsom Fadren hafwer migh sändt, så sänder ock jagh eder.

22. När han thetta sagt hade, blåste han på them, och sade til them: Tager then Helga Anda:

23. Hwilkom J förlåten synderna, them förlåtas the; och hwilkom J behållen them, them äro the behållna.

24. Men Thomas, en af the Tolf, hwilken kallas Twilling, war icke medh them, när Jesus kom.

25. Tå sade the andre Lärjungarna til honom: Wij sågom Herran. Sade han til them: Vtan jagh seer holen efter spikarna i hans händer, och stinger mitt finger i holen efter spikarna, och stinger min hand i hans sido, troor jagh thet icke.

26. Och otta dagar ther efter, woro åter hans Lärjungar inne, och Thomas medh them: tå kom Jesus, widh dörarna woro lyckta, och stod mitt ibland them, och sade: Frijd ware eder.

27. Sedan sade han til Thomas: Räck hijt titt finger, och se mina händer; och räck hijt tina hand, och stick henne i mina sido: och war icke twifwelachtig, vtan trogen.

28. Thomas swarade, och sade til honom: Min Herre, och min Gudh.

29. Jesus sade til honom: Efter tu såg migh, Thoma, troor tu: Salige äro the som icke see, och doch troo.

30. Gjorde ock Jesus mång annor tekn, i sina Lärjungars åsyn, som i thenna bokene icke äro skrifne.

31. Men thesse äro skrifne, på thet J troo skolen, at Jesus är Christus Gudz Son; och at J genom trona skolen hafwa lijf i hans namn.

21. Capitel.

Sedan vppenbarades han Lärjungomen som fiskiade widh Tyberias haaf; och bad them kasta vth nätet på högra sidone, v. 1. Ther frågade han Petrum tre resor, om han älskade honom: och sade hwad honom ther efter hända skulle, v. 15. Tå frågade Petrus om Johanne, som thetta Evangelium hafwer skrifwit, hwad af honom blifwa skulle, v. 20. Mång annor tekn giorde Jesus; men thet behöfwes icke at the alle skulle warda beskrefue, v. 25.

Ther efter vppenbarade åter Jesus sigh för Lärjungarna, widh Tyberias haaf; och vppenbarade han sigh i så måtto:

2. Simon Petrus, och Thomas, som kallas Twilling, woro tilsamman; och Nathanael, som war af Cana i Galileen, och Zebedei söner, och twå andre af hans Lärjungar.

3. Sade Simon Petrus til them: Jagh wil gå och fiskia. The sade til honom: Wij gåm ock medh tigh. The gingo vth, och stego strax i båten; och i then natten fingo the intet.

4. Tå nu morgon war, stod Jesus på strandene: doch wiste Lärjungarna icke at thet war Jesus.

5. Sade Jesus til them: Barn, hafwen J något til maats? The swarade honom: Neij.

6. Tå sade han til them: Kaster vth nätet på högra sidona om båten, så warden J finnande. Tå kastade the vth; och kom så mycken fisk, at the förmåtte thet icke draga.

7. Tå sade then Lärjungen, som Jesus älskade, til Petrum: Herren äret. När Simon Petrus hörde, at thet war Herren, bandt han om sigh kiortelen, ty han war naken, och gaf sigh i siön.

8. Men the andre Lärjungarna kommo medh båten: ty the woro icke låugt ifrå landet, vtan widh paß twhundrade alnar; och drogo fiskanätet.

9. Och när the woro stegne på landet, sågo the ther wara lagda glödh, och en fisk ther på, och brödh.

10. Jesus sade til them: Tager hijt af the fiskar som J nu fingen.

11. Simon Petrus steg in, och drog nätet vp på landet, fult medh stora fiskar, hundrade femtijo och tre: och ändoch the woro så månge, gick likwäl nätet icke sönder.

12. Sade Jesus til them: Kommer, och äter. Och ingen af Lärjungarna dierfdes til at spörja honom: Ho äst tu? Efter the wiste, at thet war Herren.

13. Tå kom Jesus, och tog brödet, och gaf them; och fisken sammaledes.

14. Thetta war nu tredie reson, at Jesus vppenbarades sinom Lärjungom, sedan han war vpstånden ifrå the döda.

15. Tå the nu hade ätit, sade Jesus til Simon Petrum: Simon Jona, älskar tu migh meer än thesse? Han sade til honom: Ja Herre, tu wetst at jagh älskar tigh. Sade han til honom: Föd min lamb.

16. Åter sade han til honom: Simon Jona, älskar tu migh? Han sade til honom: Ja, Herre, tu wetst at jagh älskar tigh. Sade han til honom: Föd min fåår.

17. Sade han til honom tredie reson: Simon Jona, älskar tu migh? Petrus wardt bedröfwad, at han sade tredie reson til honom, älskar tu migh? Och sade til honom: Herre, tu wetst all ting; tu wetst at jagh älskar tigh. Sade Jesus til honom: Föd min fåår.

18. Sannerliga, sannerliga säger jagh tigh: När tu wast vng, omgiordade tu tigh sielf, och gick hwart tu wille; men tå tu warder gammal, skalt tu vthräckia tina händer, och en annar skal omgiorda tigh, och leda tigh tijt tu icke wilt.

19. Men thet sade han, gifwandes tilkänna, medh hwad dödh han skulle prisa Gudh. Och tå han hade thetta sagt, sade han til honom: Fölg migh.

20. Petrus wände sigh om, och såg then Lärjungan följa, som Jesus älskade; hwilken ock i Nattwarden låg in til hans bröst, och sade: Herre, hwilken är then tigh förråder?

21. Tå Petrus såg honom, sade han til Jesum: Herre, hwad skal tå thenne?

22. Sade Jesus til honom: Om jagh wille at han skulle blifwa til thes jagh kommer, hwad kommer thet tigh widh? Fölg tu migh.

23. Tå gick ett taal vth ibland bröderna: Thenne Lärjungen döör icke. Och Jesus sade icke til honom: Han döör icke; vtan, om jagh wille, at han skulle blifwa til thes jagh kommer, hwad kommer thet tigh widh?

24. Thenne är then Lärjungen som witnar här om, och then thetta skrifwit hafwer; och wij wete at hans witnesbyrd är sant.

25. Äro ock mång annor ting, som Jesus giorde, hwilken om the thet ena medh thet andra skrifwes, troor jagh, at werlden skulle icke kunna begripa the böcker, som skrifwas skulle: Amen.