Domare Boken

1. Capitel.

Tå Josua död war, drog Juda slächt vp emot the Cananeer, v. 1. Öfwerwunno Adoni Besek; höggo honom hans tummar af, och förde honom til Jurusalem, v. 4. The wunno ock Jerusalem, v. 8. Och the Cananeer på bergen och i Hebron, v. 9. (Caleb gifte sina dotter, v. 12. Och the Keniter drogo medh Juda barn vp, och bodde ibland Jsrael, v. 16.) The slogo och Gaza, Asklon och Ekron, v. 18. Och gåfwo Caleb Hebron til at besittia, v. 20. Men the Jebuseer, och månge af the Cananeer bodde ibland Jsrael: och the fördrefwo them icke, vtan the bodde här och ther i landena, v. 21.

Efter Josua dödh frågade Jsraels barn HERRAN, och sade: Ho skal ibland oß föra örliget emot the Cananeer?

2. HERREN sade: Juda skal föra thet: sij, jagh hafwer gifwit landet i hans hand.

3. Tå sade Juda til sin broder Simeon: Drag medh migh vp i min lott, och lät oß strida emot the Cananeer, så wil jagh åter draga medh tigh i tin lott. Så drog Simeon medh honom.

4. Tå nu Juda drog tijt vp, gaf HERREN honom the Cananeer och Phereseer i theras händer: och the the slogo i Besek tijo tusend män.

5. Och the funno Adoni Besek i Besek; och stridde emot honom, och slogo the Cananeer och Phereseer:

6. Men Adoni Besek flydde, och the jagade efter honom, fingo honom, och höggo af honom tummarna både af hans händer och fötter.

7. Tå sade AdoniBesek: Sintijo Konungar medh afhuggna tummar af theras händer och fötter, hämtade vp vnder mitt bord: såsom jagh nu giordt hafwer, så hafwer Gudh wedergullit migh. Och the förde honom til Jerusalem, ther blef han död.

8. Men Juda barn stridde emot Jerusalem, och wunno thet, och slogo thet medh swärdz ägg, och brände staden vp.

9. Sedan drogo Juda barn neder til at strida emot the Cananeer, som bodde på bergen, och söder vth, och i dalarna.

10. Och Juda drog emot the Cananeer som bodde i Hebron; men Hebron heet i förtiden Kiriath Arba, och slog Sesai, och Ahiman, och Thalmai.

11. Och drog tädan emot Debirs inbyggiare; men Debir heet i förtiden KiriathSepher.

12. Och Caleb sade: Then som KiriathSepher slår och winner, honom wil jagh gifwa mina dotter Achsa til hustru.

13. Tå wan thet Athniel Kenas son, Calebs yngsta broders: och han gafhonom sina dotter Achsa til hustru.

14. Och thet begaf sigh tå hon indrog, wardt henne rådet, at hon skulle bedas en åker af sin fader; och hon gaf sigh ifrån åsnanom: tå sade Caleb til henne: Hwad är tigh?

15. Hon sade: Gif migh een wälsignelse: ty tu hafwer gifwit migh ett söder land; gif migh ock ett som watn hafwer: tå gaf han henne ett som watn hade ofwan och nedan.

16. Och the Keniters barn, Mose swågers, drogo vp vthu Palma staden medh Juda barn vthi Juda ökn, som ligger sönnan för then staden Arad: och gingo til, och bodde ibland folcket.

17. Och Juda drog åstadh medh hans broder Simeon, och slogo the Cananeer i Zephat, och gofwo honom til spillo, och kallade staden Horma.

18. Ther til wan Juda Gaza medh thes tilhöring, och Askelon medh thes tilhöring, och Ekron medh thes tilhöring.

19. Och HERREN war medh Juda, så at han intog berget: förty, han kunde icke intaga them som i dalarna bodde, therföre at the hade jernwagnar.

20. Och the gofwo Caleb Hebron, såsom Mose sagt hade: och han fördref ther vth the tre Enaks söner.

21. Men Ben Jamins barn fördrefwo icke the Jebuseer som bodde i Jerusalem vtan the Jebuseer bodde när BenJamins barn i Jerusalem alt in til thenna dagh.

22. Sammalunda drogo ock Josephs barn vp til BethEl: och HERREN war medh them.

23. Och Josephs huus bespeijade BethEl, thet tilförne heetLus.

24. Och hållarena fingo see en man gå vthu staden, och sade til honom: Wisa oß huru wij skole komma in i staden, så wilje wij giöra barmhertighet medh tigh.

25. Och när han hade wijst them hwar the skulle komma in, slogo the staden medh swärdz ägg: men then mannen, och all hans slächt läto the gå.

26. Tå drog then samme mannen in vthi the Hetheers land, och bygde en stadh, och kallade honom Lus: then heter ännu i dagh så.

27. Och Manasse fördref icke BethSean medh thes döttrar; icke heller Thaanach medh thes döttrar, och icke heller the inbyggiare i Dor medh thes döttrar, eij heller the inbyggiare i Jibleam medh thes döttrar, eij heller the inbyggiare i Megiddo medh thes döttrar: och the Cananeer begynte til at boo i the samma landena.

28. Men tå Jsrael kom til macht, giorde han the Cananeer skattplichtiga, och fördref them icke.

29. Sammalunda fördref icke heller Ephraim the Cananeer som bodde i Gaser; vtan the Cananeer bodde ibland them i Gaser.

30. Sebulon fördref icke heller them som bodde i Kitron och Nahalol; vtan the Cananeer bodde ibland them, och woro skattplichtige.

31. Asser fördref icke them som bodde i Acco; icke heller them som bodde i Zidon, i Ahlab, i Achsib, i Helbah, i Aphik och i Rehob:

32. Vtan the Asseriter bodde ibland the Cananeer, som i landena bodde; ty the fördrefwo them icke.

33. Naphthali fördref icke them som bodde i BethSemes, eij heller i BethAnath; vtan bodde ibland the Cananeer som i landena bodde: men the i BethSemes, och i BethAnath wordo skattplichtige.

34. Men the Amoreer trängde Dans barn in på bergena, och stadde them icke til, at the kommo neder i dalarna.

35. Och the Amoreer begynte boo på the bergena Heres i Ajalon och Saalbim: doch wardt Josephs huus hand them förswår, så at the wordo skattplichtige.

36. Och the Amoreers gränsa war ther man vp går til Akrabbim, och ifrå klippone, och ifrå högdene.

2. Capitel.

Och Gudh straffade the Jsraeliter, therföre at the icke hade lydt Gudz röst; vtan giorde förbund medh landsens inbyggiare, v. 1. Och folcket greet, v. 4. Ty Jsrael tiente HERRAN få länge Josua lefde, och the äldste, v. 6. Efter theras dödh syndade the, och tiente afgudom, v. 8. Men HERREN straffade them, och gaf them i theras fiendars händer, v. 14. Sedan gaf Gudh them domare, som them frälste, v. 16. Men the lydde icke heller them, v. 17. Therföre wille icke Gudh fördrifwa för them alla the Cananeer, v. 20.

Och kom en HERRANS Ängel vp ifrå Gilgal til Bochim, och sade: Jagh förde eder vthur Egypten, och lät eder komma in vthi thet land som jagh edra fäder sworit hade, och sade: Jagh skal icke giöra mitt förbund medh eder ogilt i ewig tijd;

2. At J icke skullen giöra något förbund medh thetta landz inbyggiare, vtan skullen bryta theras altare omkull: men Jhafwen intet lydt mine röst. Hwij hafwen J thet giordt?

3. Sade jagh ock medh: Jagh wil icke fördrifwa them för eder; at the skola wara eder til snaro, och theras gudar eder til näät.

4. Och tå HERRANS Ängel thessa orden sagt hade til all Jsraels barn, hof folcket sina röst vp, och greet:

5. Och kallade thet rumet Bochim: och offrade ther HERRANOM.

6. Ty tå Josua hade släppt folcket ifrå sigh, och Jsrael war dragen hwar til sin arfwedeel, til at intaga landet:*

7. Tiente folcket HERRANOM så länge Josua lefde, och the äldste, som länge lefde efter Josua, och sedt hade alla HERRANS stora gierningar, som han Jsrael giordt hade.

8. Men tå Josua Nun son HERRANS tienare död war, hundrade och tijo åhr gammal:

9. Begrofwo the honom i hans arfwedeels gränso i Thimnat Heres på Ephraims berg, på norra sidone widh Gaas berg.

10. Tå ock alle the som på then tiden lefde, woro samkade til sina fäder, kom ett annat slächte vp efter them, som intet kände HERRAN, eller the gierningar, som han medh Jsrael giordt hade.

11. Så giorde Jsraels barn thet ondt war för HERRANOM, och tiente Baalim:

12. Och öfwergåfwo HERRAN theras fäders Gudh, som them vthur Egypti land fördt hade, och fölgde andra gudar efter, och the folcks gudar som omkring them bodde, och tilbådo them, och förtörnade HERRAN.

13. Ty the öfwergåfwo ju meer och meer HERRAN, och tiente Baal och Astaroth.

14. Så förgrymmade tå HERRANS wrede sigh öfwer Jsrael, och gaf them i theras hand, som them röfwade, at the them beröfwa skulle, och sålde them i theras fiendars händer alt omkring: och the kunde icke meer stå theras fiendar emot.

15. Vtan ehwart the wände sigh, war HERRANS hand emot them til theras ofärd, såsom HERREN them sagt, och HERREN them sworit hade: och the wordo hårdeliga plågade.

16. När nu HERREN vpwäckte domare, som them hulpo vthu röfwarenas hand:

17. Så lydde the icke heller domarena, vtan bedrefwo boor medh andra gudar, och tilbådo them: och weko snarliga af then wägen, ther theras fäder på gångit hade, til at lyda HERRANS budh; och giorde intet såsom the.

18. Tå nu HERREN vpwäckte them domare, så war HERREN medh domarenom, och halp them vthu theras fiendars hand så länge domaren lefde: ty HERREN förbarmade sigh öfwer theras suckan, öfwer them som them twingade, och trängde.

19. Men när domaren blef död, så wände the sigh, och förderfwade thet meer än theras fäder, så at the fölgde andra gudar, til at tiena them, och tilbedia them: the gingo icke ifrå sina påfunder, eller ifrå sina halsstyfwa wäsende.

20. Therföre förgrymmade sigh så HERRANS wrede öfwer Jsrael, at han sade: Efter thetta folcket hafwer gått ifrå mitt förbund som jagh theras fäder budit hafwer, och icke welat höra mina röst:

21. Så skal jagh nu här efter ingen fördrifwa, af the Hedningar som Josua återlefde tå han blef död.

22. At jagh på them må försökia Jsrael, om the wilja blifwa på HERRANS wägar, och wandra på them, såsom theras fäder wandrat hafwa, eller eij.

23. Så lät tå HERREN blifwa thessa Hedningar, at han icke medh hast fördref them, hwilka han i Josua hand icke gifwit hade.

3. Capitel.

Medan nu månge Hedningar bodde när Jsrael, v. 1. Befryndade Jsrael sigh medh them, och dyrckade theras gudar, v. 5. Therföre gaf them Gudh vnder Konungen i Mesopotamien, v. 8. Och Gudh frälste them igenom Athniel, v. 9. Åter syndade the, och kommo vnder Eglon the Moabiters Konung i 18 åhr, v. 12. Och wordo frälste genom Ehud, v. 15. Han drap Eglon, v. 16. Och slog the Moabiter, v. 17. Efter Ehud kom Samgar, v. 31.

Thesse äro the Hedningar, som HERREN lät blifwa, på thet han skulle medh them försökia Jsrael, som intet wiste vthaf Canaans örlig.

2. Och at Jsraels barnas afföda måtte weta och lära strida, the som tilförene intet wiste ther af:

3. Nemliga, the fem Philisteers Förstar, och alla Cananeer och Zidonier, och the Heveer, som bodde på Libanons berg, alt ifrå thet berget BaalHermon, til thes man kommer til Hamath.

4. The samme blefwo til at försökia Jsrael medh them, at man måtte förfara om the lydde HERRANS budh, som han theras fäder budit hade genom Mose.

5. Tå nu Jsraels barn bodde ibland the Cananeer, Hetheer, Amoreer, Phereseer, Heveer, och Jebuseer:

6. Togo the theras döttrar til hustrur, och gåfwo sina döttrar theras söner, och tiente theras gudar:

7. Och giorde illa för HERRANOM, och förgåto HERRAN theras Gudh, och tiente Baalim, och lundom.

8. Tå förgrymmade sigh HERRANS wrede öfwer Jsrael, och sålde them i CusanRisathaims hand Konungens i Mesopotamien; och så tiente Jsraels barn Cusan Risathaim i otta åhr.

9. Tå ropade Jsraels barn til HERRAN, och HERREN vpwäckte them en frälsare som them frälste; Athniel Kenas son, Calebs yngste broders.

10. Och HERRANS ande war i honom, och han wardt domare i Jsrael, och drog vth til strijd: och HERREN gaf CusanRisathaim Konungen i Syrien i hans hand, så at hans hand wardt honom öfwermächtig.

11. Så blef landet stilla i fyratijo åhr: och Athniel Kenas son blef död.

12. Men Jsraels barn giorde ännu meer ondt för HERRANOM: tå stärckte HERREN Eglon the Moabiters Konung emot Jsrael, therföre at the giorde thet ondt war för HERRANOM.

13. Och församblade til sigh Ammons barn, och the Amalekiter: och han drog åstadh, och slog Jsrael, och tog in Palma staden.

14. Och Jsraels barn tiente Eglon the Moabiters Konung i aderton åhr.

15. Så ropade the til HERRAN: och HERREN vpwäckte them en frälsare Ehud Gera son, Jemini sons, han war ofärdig i sin högra hand. Och Jsraels barn sände medh honom skäncker til Eglon the Moabiters Konung.

16. Och Ehud giorde sigh ett twääggiat swärd, een aln långt, och bandt thet vnder sin kläder på högra låret.

17. Och bar fram skäncken til Eglon the Moabiters Konung: och Eglon war en ganska feet man.

18. Och när han hade fått ifrå sigh skäncken, öfwergaf han folcket, som hade burit skäncken:

19. Och wände tilbaka igen ifrå the afgudar i Gilgal; och lät boda: Jagh hafwer, o Konung, något hemligit tala widh tigh. Han bad gifwa liud; och the gingo alle vth som stodo omkring honom.

20. Och Ehud kom til honom in, och han satt vthi en sommarsaal allena; och Ehud sade: Jagh hafwer Gudz ord til tigh: tå stod han vp af sinom stool.

21. Men Ehud räckte vth sina wenstra hand, och tog swärdet af sitt högra låår, och stötte thet in vthi hans buuk:

22. Så at ock skaftet fölgde in medh bladet, och fettmen innelyckte skafftet: ty han drog intet swärdet vth af hans buuk, och träcken gick af honom.

23. Men Ehud gick vth genom bakdörena, och lät igen dörena efter sigh, och slog henne i låås.

24. Tå han nu vthkommen war, gingo hans tienare in; och som the sågo at dören på sommarsalen igenlyckt war, sade the: Han är til ewentyrs gången på stool i kammaren til sommarsalen.

25. När the nu så länge bidt hade, at the skämdes, ty ingen lät them dörena vp af salen, togo the nyckelen, och läste vp: sij, tå låg theras herre ther död på jordene.

26. Och Ehud vndflydde medan the fördrögde, och gick fram om afgudarna, och vndkom alt in til Seirath.

27. Och tå han kom ther in, blåste han i basuner på Ephraims berg, och Jsraels barn drogo medh honom af bergena, och han fram för them;

28. Och sade til them: Följer migh efter; ty HERREN hafwer gifwit edra fiendar the Moabiter i edra händer; och the fölgde honom efter, och wunno Jordans färjostad, then som drager åth Moab, och läto ingen komma ther öfwer.

29. Och slogo the Moabiter af på then tiden widh tijo tusend män, altsammans ädla och stridzsamma män, så at icke en vndslap.

30. Altså wordo the Moabiter på then tiden nederlagde vnder Jsraels barnas hand: och landet war stilla i ottatijo åhr.

31. Efter honom war Samgar Anath son: Han slog sexhundrade Philisteer medh en herdastaf, och frälste ock han Jsrael.

4. Capitel.

Tå Ehud död war, syndade Jsrael åter emot HERRAN, v. 1. Och wordo vndergifne Jabin, the Cananeers Konung i tiugu åhr, v. 2. Tå sände Debora, som war een Prophetissa, Barak til strijd emot Sisera, hwilken war Jabins häärhöfwitzman, v. 4. Han öfwerwan Sisera, v. 10. Hwilken, när han flydde, blef ihiäl slagen af een qwinna, v. 17.

Men Jsraels barn giorde ytterligare illa för HERRANOM, tå Ehud war död.

2. Och HERREN sålde them vthi Jabins the Cananeers Konungs händer, som satt i Hazor, och hans häärhöfwitzman war Sisera, och han bodde i Haroseth Hedningarnas.

3. Och Jsraels barn ropade til HERRAN: ty han hade nijohundrade jernwagnar; och twingade Jsraels barn medh wåld i tiugu åhr.

4. På then samma tiden war domarinna i Jsrael then Prophetissan Debora Lappidoths hustru:

5. Och hon bodde vnder Debora palmträ, emellan Rama och BethEl, på Ephraims berg: och Jsraels barn kommo tijt vp til henne för rätta.

6. Hon sände åstadh, och kallade Barak Abi Noam son, af Kedes Naphthali, och lät säija honom: Hafwer icke HERREN Jsraels Gudh budit tigh; gack åstadh, och drag vp på berget Thabor, och tag tijotusend män medh tigh vthaf Naphthali och Sebulons barn?

7. Ty jagh wil föra til tigh Sisera Jabins häärhöfwitzman widh then bäcken Kison, medh hans wagnar, och medh all hans hoop; och wil gifwa honom i tina händer.

8. Barak sade til henne: Om tu faar medh migh, så drager jagh åstadh; men faar tu icke medh, så drager icke heller jagh.

9. Hon sade: Jagh wil draga medh tigh; men segren blifwer icke tin i thenna resone som tu giör: vtan HERREN skal gifwa Sisera vthi een qwinnos hand. Så giorde Debora redo, och foor medh Barak til Kedes.

10. Tå kallade Barak Sebulon och Naphthali til Kedes, och drog til foot medh tijo tusend män: Debora fölgde ock medh honom.

11. Men Heber then Keniten war drågen ifrå the Keniter ifrå Hobabs barn Mose swågers, och hade vpslagit sin tiäll widh then eken Zaanaim in widh Kedes.

12. Tå wardt Sisera bodat, at Barak AbiNoam son war dragen vp på thet berget Thabor.

13. Så samkade han alla sina wagnar tilhopa, nijohundrade jernwagnar; och alt thet folck som medh honom war, ifrå Haroseth Hedningarnas, alt in til then bäcken Kison.

14. Men Debora sade til Barak: Vp; thetta är then dagen i hwilkom HERREN hafwer gifwit Sisera i tina hand; ty HERREN skal draga vth för tigh. Så drog Barak neder af berget Thabor, och the tijotusend män medh honom.

15. Och HERREN förskräckte Sisera medh alla hans wagnar, och all hans häär, för Baraks swärdz ägg, så at Sisera språng ifrå sin wagn, och flydde til foot.

16. Men Barak jagade efter wagnarna och hären alt in til Haroseth Hedningarnas: och all Siseras häär föll för swärdz ägg, så at icke en blef öfwer.

17. Men Sisera flydde til foot in vthi Jaels tiäll, Hebers then Kenitens hustrus: förty, Konung Jabin i Hazor, och Hebers then Kenitens huus stodo i frijd medh hwar annan.

18. Och Jael gick vth emot Sisera, och sade til honom: Kom min herre, kom in til migh, och fruchta tigh intet: och han gaf sigh in til henne vthi hennes tiäll, och hon hölde öfwer honom en mantel.

19. Och han sade til henne: Kära, gif migh litet watn til at dricka, ty migh törster. Tå tog hon een bytto miölk, och gaf honom dricka, och hölde på honom.

20. Och han sade til henne: Gack fram i dörena på tiället, och om någor kommer och frågar om någor är här, så säg: Jngen.

21. Så tog Jael Hebers hustru en nagla af tiället, och en hammar i sina hand, och gick sachta in til honom, och slog honom naglan genom tinningen, så at han sank neder til jordena; ty han war sömnig och wanmächtig, och blef död.

22. Tå Barak jagade efter Sisera, gick Jael vth emot honom, och sade til honom: Kom hijt, jagh wil wisa tigh then man som tu söker efter. Och tå han kom in til henne, låg Sisera död, och naglen fast i hans tinning.

23. Altså nederlade Gudh på then tiden Jabin the Cananeers Konung för Jsraels barn.

24. Och Jsraels barnas hand fulfölgde, och wardt starck emot Jabin the Cananeers Konung, til thes the vthrotade honom.

5. Capitel.

Tå sungo Debora och Barak en lofsång, medh hwilken the prisade Gudh för then hielp han hade giordt Jsrael igenom the ringa, v. 1. Straffade them som drogo sigh vndan, v. 16. Tilbörligen prisade them, som läto sigh bruka emot Gudz folcks fiendar, v. 24. Och giorde sluteligen een önskan, v. 31.

Tå sungo Debora och Barak AbiNoam son, på then samma tiden, och sade:

2. Lofwer HERRAN, at Jsrael är åter frij worden, och folcket hafwer warit ther wiljogt til.

3. Hörer til J Konungar, och achter vppå J Förstar: Jagh wil, HERRANOM wil jagh siunga, HERRANOM Jsraels Gudi wil jagh spela.

4. HERRE, tå tu vthdrogst ifrå Seir, och gick fram ifrån Edoms mark, tå skalf jorden; himmelen dröp, och skyarna drupo watn.

5. Bergen smulto för HERRANOM, Sinai för HERRANOM Jsraels Gudh.

6. J Samgars Anath sons tijd, i Jaels tijd, woro wägarna förgångne: och the som på stigarna gå skulle, the wandrade krokota wägar.

7. Thet fattades, bönder fattades i Jsrael, til thes jagh Debora vpkom, til thes jagh vpkom een moder i Jsrael.

8. Ett nytt hafwer Gudh vthwaldt, portarna hafwer han bestridt: ingen sköld eller spets wardt sedd ibland fyratijo tusend i Jsrael.

9. Mitt hierta faller til Jsraels regenter, hwilke friwiljoge äro ibland folcket.

10. Lofwer HERRAN J som riden på skiöna åsninnor, J som sittien för rätta; och siunger J som gåån på wägomen.

11. Ther skyttarna ropa ibland them som watn hämta, ther säije man om HERRANS rättferdighet, om hans bönders rättferdighet i Jsrael: tå drog HERRANS folck neder til portarna.

12. Vp, vp Debora, vp, vp, och siung ena wiso; Vp Barak, och fånga tina fångare, tu AbiNoam son.

13. Tå wordo the förlåtne rådande öfwer the mächtiga: HERREN wardt rådandes genom migh öfwer the hieltar.

14. Vthaf Ephraim war theras root emot Amalek; och efter tigh Ben Jamin i titt folck. Af Machir äro komne regenter; och af Sebulon äro regerare wordne igenom skrifpennan.

15. Jsaschars Förstar woro medh Debora, och Jsaschar war såsom Barak i dalenom, vthsänder medh sitt footfolck. Ruben hölt mycket af sigh, och skilde sigh ifrån oß.

16. Hwij blefst tu i tinom fårahyddom, til at höra hiordarnas bräkiande? Och hölt mycket af tigh, och skilde tigh ifrån oß.

17. Gilead blef hinsidon Jordan: och hwij boor Dan ibland skepen? Asser sat i hafsens hamn, och blef i sina förfalna byar.

18. Men Sebulons folck wågade sina siäl i döden: Naphthali theslikes på högdene af markene.

19. Konungarna kommo och stridde; tå stridde the Cananeers Konungar i Thaanach widh thet watnet Megiddo: men the hade inga winning ther af.

20. Af himmelen wardt stridt emot them: stiernorna i theras lopp stridde emot Sisera.

21. Then bäcken Kison wältrade them, then bäcken Kedumim, then bäcken Kison. Träd min siäl på the starcka.

22. Tå darrade hästarnas fötter, för theras starcka åsittiares förfärelse skul.

23. Förbanner then staden Meros, sade HERRANS Ängel; förbanner hans borgare, at the icke kommo HERRANOM til hielp; til hielp HERRANOM til the hieltar.

24. Wälsignad ware ibland qwinnor Jael Hebers then Kenitens hustru; wälsignad ware hon i hyddomen ibland qwinnor.

25. Miölk gaf hon, tå han watn beddes, och bar smör in vthi een härlig skål.

26. Hon tog naglan medh sin hand, och smedzhammaren i sina högra hand, och slog Sisera genom hans hufwud; sönderkrossade, och genom stack hans tinningar.

27. Til hennes fötter krökte han sigh, föll neder, och lade sigh: han krökte sigh, och föll neder til hennes fötter; såsom han krökte sigh, så låg han förderfwad.

28. Sisera moder såg genom fenstret vth, och greet igenom galren: hwij förtöfwar hans wagn så länge, at han icke kommer? hwij fördröija hans wagns hiul?

29. The wisesta ibland hennes qwinnor swarade, tå hon så jämmerligen qwidde:

30. Skulle the icke finna och byta roof, hwarjom manne een vng pigo eller twå til byte? och Sisera brokot stickat kläder til byte, stickat brokot kläder om halsen til byte.

31. Altså HERRE förgånge alle tine fiender: men the som honom kär hafwa, the ware såsom vpgångande solen i sine macht. Och landet hade frijd i fyratijo åhr.

6. Capitel.

Åter syndade Jsrael, och Gudh plågade them igenom the Midianiter, v. 1. Och förbrådde them theras afguderij, v. 7. Tå sände HERREN Gideon, at han skulle förlossa Jsrael; och stadfäste honom medh vndertekn, v. 11. Och Gideon bygde HERRANOM ett altare, v. 24. Sönderslog Baals altare, och högg bort lunden, v. 25. Tå samlade sigh the Midianiter, och lägrade sigh i Jisreel, v. 33. Men Gideon kallade tilhopa Jsrael, v. 34. Och Gudh styrckte honom medh ett annat tekn, v. 36.

Och tå Jsraels barn giorde thet ondt war för HERRANOM, gaf HERREN them vnder the Midianiters hand i siu åhr.

2. Och tå the Midianiters hand wardt förstarck öfwer Jsrael, giorde Jsraels barn sigh klyfter i bergen, och kulor, och fäste.

3. Och när Jsrael något sådde, så kommo the Midianiter vp, och the Amalekiter, och the af österlanden:

4. Och lägrade sigh emot them, och förderfwade wäxten på landet, alt in til Gasa, och lät ingen boskap blifwa qwar i Jsrael, hwarken fåår, fää eller åsnar.

5. Förty, the kommo tijt vp medh sinom näring och tiäll, såsom ett stort tahl gräshoppor, så at hwarken the eller theras Cameler stodo til at räkna: och the föllo in i landet, på thet the skulle förderfwa thet.

6. Så wardt Jsrael mycket förswagad för the Midianiter. Tå ropade Jsraels barn til HERRAN.

7. Som the nu ropade til HERRAN, för the Midianiter skul;

8. Sände HERREN til them en Propheta, han sade til them: Thetta säger HERREN Jsraels Gudh: Jagh hafwer fördt eder vthur Egypten, och vthu träldomens huus;

9. Och hafwer frälst eder vthu the Egyptiers hand, och vthur alla theras hand som eder twingade, och hafwer drifwit them vth för eder, och gifwit eder theras land;

10. Och sade til eder: Jagh är HERREN edar Gudh: fruchter intet the Amoreers gudar, i hwilkas land J boon: och J lydden mine röst intet.

11. Och en HERRANS Ängel kom, och satte sigh vnder ena eek i Ophra, hwilken Joas tilhörde the Esriters fader: och hans son Gideon tröskade hwete i prässen, på thet han skulle fly för the Midianiter.

12. Tå syntes honom HERRANS Ängel, och sade til honom: HERREN ware medh tigh, tu stridsamme hielte.

13. Gideon sade til honom: Min Herre, är HERREN medh oß, hwij wederfars oß tå alt thetta? Och hwar äro all hans vnder som wåre fäder hafwa förtäldt oß, och sagt; HERREN hafwer fördt oß vthur Egypten? HERREN hafwer nu öfwergifwit oß, och gifwit oß i the Midianiters händer.

14. Tå wände HERREN sigh til honom, och sade: Gack åstadh i thenna tine kraft, tu skalt frija Jsrael vthu the Midianiters händer: sij, jagh hafwer sändt tigh.

15. Han sade til honom: Min Herre, hwar medh skal jagh frija Jsrael? Sij, min slächt är then minsta i Manasse, och jagh är then swagaste i mins faders huus.

16. HERREN sade til honom: Jagh wil wara medh tigh, så at tu skalt slå the Midianiter, såsom en man.

17. Men han sade til honom: Käre, hafwer jagh funnet nådh för tigh, så gif migh ett tekn, at thet är tu som talar medh migh.

18. Gack icke hädan til thes jagh kommer til tigh, och bär mitt spijsoffer, och lägger thet för tigh. Han sade: Jagh wil blifwa til thes tu kommer igen.

19. Och Gideon gick, och slachtade ett kidh, och tog ett Epha osyrat miöl: och lade kött vthi en korg, och lät sodet vthi ena kruko, och bar vth til honom vnder ekena, och gick fram.

20. Men Gudz Ängel sade til honom: Tag kötet, och thet osyrada, och lägg thet på hälleberget som här är, och giut sodet vth: och han giorde så.

21. Tå räckte HERRANS Ängel käppen vth som han hade i handene, och kom widh kötet, och thet osyrada miölet medh käpps ändanom: och elden kom vthu hällebergena, och förtärde kötet, och thet osyrada miölet. Och HERRANS Ängel förswan vthu hans ögon.

22. Tå nu Gideon såg at thet war en HERRANS Ängel, sade han: O HERRE, HERRE, hafwer jagh nu sedt en HERRANS Ängel ansichte moot ansichte?

23. Men HERREN sade til honom: Frijd ware medh tigh; fruchta tigh intet, tu skalt icke döö.

24. Tå bygde Gideon ther sammastädz HERRANOM ett altare, och kallade thet fridsens HERRE: thet står ther ännu på thenna dagh i Ophra the Esriters faders.

25. Och i then samma nattene sade HERREN til honom: Tag en stuut ibland oxarna, som tinom fader tilhöra, och en annan stuut, som siu åhra gammal är, och slå sönder Baals altare, som är tins faders, och hugg bort then lunden som ther när står:

26. Och bygg HERRANOM tinom Gudh ett altare öfwerst på thesso hällebergena, och reed thet til; och tag then andra stuten, och offra ett bränneoffer, medh weden af lundenom som tu borthugget hafwer.

27. Tå tog Gideon tijo män vthaf sina tienare, och giorde såsom HERREN honom sagt hade: men han fruchtade sigh giöra thet om dagen, för sins faders huus skul, och för folckens skul i stadenom; vtan om nattena giorde han thet.

28. Tå nu folcket i staden stodo vp bittida om morgonen, sij, tå war Baals altare sönderslagit, och lunden ther när afhuggen: och then andre stuten för ett bränneoffer lagd på thet altaret som vpbygdt war.

29. Och then ene sade til then andra: Ho hafwer thetta giordt? Och tå the sökte, och frågade ther efter, wardt sagt: Gideon Joas son hafwer thet giordt.

30. Tå talade folcket i staden til Joas: Få oß hijt vth tin son, han måste döö, therföre at han hafwer omkull slagit Baals altare, och afhugget lunden ther när.

31. Men Joas sade til alla them som när honom stodo: Wiljen J läggia eder vth för Baal? wiljen J frija honom? Then som lägger sigh vth för honom, han skal döö i thenna morgon: är han gudh, så hämne sigh sielf, at hans altare omkull slagit är.

32. Jfrå then dagen kallade man honom Jerub Baal, och sade: Baal hämne sigh sielf, at hans altare omkull slagit är.

33. Tå församlade sigh tilhopa the Midianiter och Amalekiter, och the österländingar, och drogo öfwer, och lägrade sigh i then dalen Jisreel.

34. Så iklädde HERRANS ande Gideon, och han lät blåsa i basuner, och kallade AbiEser, at the skulle följa honom.

35. Och sände bodskap i hela Manasse, och kallade them, at the skulle ock följa honom: han sände ock bodskap til Asser, och Sebulon, och Naphthali; the kommo vp emot honom.

36. Och Gideon sade til Gudh: Wilt tu frälsa Jsrael igenom mina hand såsom tu sagt hafwer;

37. Så wil jagh läggia ett skin medh vllone vth på logan: om daggen lägger sigh allenast på skinnet, och all marken är torr, så kan jagh märckia at tu wilt frälsa Jsrael igenom mina hand, såsom tu sagt hafwer.

38. Och thet skedde så. Och tå han then andra morgonen bittida vpstod, tryckte han daggena vthu skinnet, och vpfylte ena skål medh thet watnet.

39. Och Gideon sade til Gudh: Tin wrede förgrymme sigh icke öfwer migh, om jagh än en tijd talar: jagh wil än en tijd försökiat medh skinnet; ware nu allena tort på skinnena, och daggen på allo markene.

40. Gudh giorde ock så i samma natt, at allena war tort på skinnet, och dagg vppå allo markene.

7. Capitel.

Så drog Gideon vth, och lägrade sigh widh Harod, v. 1. Ther lät han största delen af folcket ifrå sigh, och behölt tryhundrade män, v. 3. Och Gideon gick nedh til the Midianiters wacht, och hörde förtäljas en dröm om sin seger öfwer Midian, v. 9. Sedan skifte han the män som medh honom woro i tre delar, och fick hwarjom en basuun, kruko, och lampo, v. 16. Och han slog the Midianiter; men the ropade, dråpo hwar annan, och flydde alt in til Jordan, v. 19. Tå sände Gideon efter them af Ephraim, hwilka kommo och dråpo Oreb och Seeb, v. 24.

Tå stod Jerub Baal, thet är Gideon, bittida vp, och alt folcket som medh honom war, och lägrade sigh widh then brunnen Harod: så at han hade the Midianiters häär norr vth, baak för thet berget More i dalenom.

2. Och HERREN sade til Gideon: Folcket som medh tigh är, är alt förmycket. Om jagh gåfwe Midian i theras händer, måtte Jsraels barn berömma sigh emot migh och säija: Min hand hafwer frälst migh.

3. Så lät nu vthropa för folckens öron, och säija: Then som rädder är, och förfärad, han wände om, och skynde sigh af berget Gilead. Tå wände folcket tilbaka, tw och tiugu tusend, så at icke vtan tijo tusend blefwo qwara.

4. Och HERREN sade til Gideon: Thetta folcket är ännu förmycket: haf them neder til watnet, ther wil jagh pröfwa tigh them: och om hwilken jagh säger tigh, at han skal draga medh tigh, han skal draga medh tigh: och om hwilken jagh säger, at han icke skal draga medh tigh, han skal icke draga.

5. Och han hade folcket neder til watnet. Och HERREN sade til Gideon: Hwilken som läppiar watnet medh sin tungo såsom en hund läppiar, honom ställ afsides; theslikes them som på sin knä nederfalla til at dricka.

6. Tå war theras tahl, som medh munnen läppiat hade vthu handene, tryhundrade män: alt thet andra folcket hade fallet på knää och drucket.

7. Och HERREN sade til Gideon: Medh the tryhundrade män, som läppiat hafwa, wil jagh frälsa eder, och gifwa the Midianiter i tina händer: men thet andra folcket lät altsammans gå heem til sitt.

8. Och the togo spijsning för folcket medh sigh; och sina basuner: men the andra Jsraeliter lät han alla gå, hwar och en i sina hyddo; men han stärckte sigh medh the tryhundrade män: och the Midianiters häär låg nedan för honom i dalenom.

9. Och HERREN sade til honom i samma natt: Statt vp, och gack neder til lägret; ty jagh hafwer gifwit them i tina händer.

10. Om tu fruchtar tigh at gå tijt neder, så lät tin dräng Pura gå nedh medh tigh til lägret;

11. At tu må få höra hwad the tala: sedan skalt tu medh macht draga neder til lägret. Så gick Gideon medh sin dräng Pura neder til thet rumet på lägret, ther wachten war.

12. Men the Midianiter, och the Amalekiter, och alle österländingarna hade lägrat sigh i dalenom, såsom en hoop gräshoppor; och theras Cameler stodo icke til at räkna, så månge woro the, såsom sanden på hafsens strand.

13. Tå nu Gideon kom, sij, tå förtälde en för them andra en dröm, och sade: Migh tyckte at ett biuggbröd på glödh bakat, wälte sigh in til the Midianiters lägre, och tå thet kom til tiället, slog thet thet, och kastade thet neder, och wände vp nedh vppå thy, så at tiället låg.

14. Tå swarade then andre: Thet är icke annat än Gideons swärd, Joas sons then Jsraclitens: Gudh hafwer gifwit the Midianiter i hans händer medh hela hären.

15. Tå Gideon nu hörde förtälja sådana dröm, och hans vthläggning, tilbad han, och kom igen i Jsraels häär, och sade: Vp, ty HERREN hafwer gifwit the Midianiters häär vthi edra händer.

16. Och han skifte the tryhundrade män i tre delar, och fick hwarjom och enom en basuun i sina hand, och toma krukor, och lampor ther vthi.

17. Och sade til them: Seer på migh, och giörer ock så: sij, när jagh kommer in til hären, såsom jagh giör, så giörer ock medh;

18. Såsom jagh blås i basunen, och alle the som medh migh äro, så skolen ock J blåsa i basunen omkring hela hären, och säija: HERREN, och Gideon.

19. Så kom Gideon och hundrade män medh honom til thet yttersta på hären, til första wächtarena som ther skickade woro, och wäckte them vp, och blåste medh basunerna, och slogo sönder krukorna i sina händer.

20. Och så blåste tå alle tre hoparna medh basunerna, och slogo sönder krukorna: men lamporna höllo the i theras wenstra hand, och basunen i theras högra hand, och blåste, och ropade: HERRANS och Gideons swärd.

21. Och hwar och en stod på sitt rum, omkring hären. Tå begynte hela hären at löpa, ropa, och fly.

22. Och som the tryhundrade män blåste i basunerna, giorde HERREN så, at hwars och ens swärd i hela härenom war emot then andra: och hären flydde alt in til BethSitta Zereratha, alt in til gränsona åth then slättene Mehola widh Tabbath.

23. Och the Jsraels män af Naphthali, af Asser, och af hela Manasse, skrijade och jagade efter the Midianiter.

24. Och Gideon sände bodskap på hela berget Ephraim, och lät säija them: Kommer neder emot the Midianiter, och kommer förr än the til watnet in til BethBara och Jordan. Så ropade alle the som af Ephraim woro, och kommo förr än the til watnet, in til BethBara och Jordan.

25. Och the fingo fatt på twå the Midianiters Förstar, Oreb och Seeb; och dråpo Oreb på thet hälleberget Oreb; och Seeb i Seebs präß: och jagade the Midianiter; och båro Orebs och Seebs hufwud til Gideon öfwer Jordan.

8. Capitel.

Och the af Ephraim knorrade, at the icke wordo medh vpkallade til stridz, v. 1. Men Gideon blidkade them medh godh ordh, v. 2. Sedan drog han öfwer Jordan, och greep Sebah och Zalmunna, v. 4. När han kom tilbaka, slog han Succoth och Pnuel, efter the icke wille giöra honom vndsättning, v. 13. Tå tilböd honom hela Jsrael, at han skulle blifwa en herre öfwer them, men han wille icke, v. 22. Och han giorde en lifkiortel, ther af förorsakades afguderij, v. 24. Siutijo söner hade han, v. 30. Och blef död i Ophra, v. 32. Så wände sigh Jsrael åter til Baal, och wardt Gideons huse otacksam, v. 33.

Och the män af Ephraim sade til honom: Hwij giorde tu oß thetta, at tu icke kallade oß, tå tu drog til stridz emot the Midianiter? Och kifwade swårliga på honom.

2. Men han sade til them: Hwad hafwer jagh nu giordt thet edro gierning liknas kan? Är icke en wijnqwist Ephraims bättre, än hela AbiEsers wijnbärgning?

3. Gudh hafwer gifwit i edra händer the Midianiters Förstar Oreb och Seeb: huru skulle jagh kunnat thet giordt som J giordt hafwen? Tå han thetta sade, stillades theras wrede emot honom.

4. Tå nu Gideon kom til Jordan, gick han ther öfwer medh the tryhundrade män, som medh honom woro: och the woro trötte, och jagade efter.

5. Och han sade til thet folcket i Succoth: Käre, gifwer thetta folcket, som vnder migh är, något brödh, förty, the äro trötte, at jagh måtte jaga efter the Midianiters Konungar, Sebah och Zalmunna.

6. Men the öfwerste i Succoth sade: Äro Sebah och Zalmunna händer allaredo i tina händer, at wij ju skole gifwa tinom häär brödh?

7. Gideon sade: Nu wäl, när HERREN gifwer Sebah och Zalmunna i mina hand, skal jagh söndertryska edart kött medh törne vthur öknene, och medh tistlar.

8. Och han drog tädan vp til Pnuel, och talade sammalunda til them. Och thet folcket i Pnuel swarade honom, lika som the i Succoth.

9. Och han sade ock til thet folcket i Pnuel: Kommer jagh igen i frijd, så skal jagh bryta thetta tornet neder.

10. Men Sebah och Zalmunna woro i Karkor, och theras häär när them, widh femton tusend, hwilke alle woro vndsluppne af hela the österländingars häär; ty tiugu och hundrade tusend woro falne, som swärd vthdraga kunde.

11. Och Gideon drog vp åth på then wägen, ther man i tiäll boor, öster vth in moot Nobah och Jogbeha, och slog hären; ty hären war trygg.

12. Och Sebah och Zalmunna flydde: men han jagade efter them, och greep the twå Midianiters Konungar, Sebah och Zalmunna, och förskräckte hela hären.

13. Tå nu Gideon Joas son kom igen af stridene förr än solen vpgången war;

14. Fick han fatt på en dräng vthaf thet folcket i Succoth, och frågade honom: han skref honom vp the öfwersta i Succoth, och theras äldsta, siu och siutijo män.

15. Och han kom til thet folcket i Succoth, och sade: Sij, här äro Sebah och Zalmunna, om hwilka J bespottaden migh, och saden: Är tå allaredo Sebah och Zalmunna hand vthi tina händer, at wij ju skole gifwa tino folcke som trött är brödh?

16. Och han tog the äldsta af staden, och törne vthaf öknene och tistlar, och lät ther medh sönderslita thet folcket i Succoth.

17. Och tornet i Pnuel bröt han neder, och slog ihiäl folcket i stadenom.

18. Och til Sebah och Zalmunna sade han: Hurudana woro the män, som Jslogen ihiäl i Thabor? The sade: The woro sådana som tu, och dägelige såsom ens Konungs barn.

19. Han sade: The woro mine bröder, mine moders söner: så sant som HERREN lefwer, om J haden låtit them lefwa, skulle jagh icke aflifwa eder.

20. Och sade til sin förstfödda son Jether: Statt vp, och dräp them. Men drängen drog sitt swärd icke vth; ty han fruchtade sigh, efter han war ännu en vng dräng.

21. Tå sade Sebah och Zalmunna: Statt tu vp, och slå oß; ty efter som mannen är, så är ock hans macht. Så stod Gideon vp, och slog ihiäl Sebah och Zalmunna, och tog the spänger som woro på theras Camelers halsar.

22. Tå sade til Gideon någre af Jsrael: War herre öfwer oß, tu och tin son, och tins sons son, efter tu hafwer frälst oß ifrå the Midianiters hand.

23. Men Gideon sade til them: Jagh wil ingen herre wara öfwer eder: och min son skal icke heller wara herre öfwer eder; vtan HERREN skal wara Herre öfwer eder.

24. Och Gideon sade til them: Ett begärar jagh af eder, hwar och en gifwe migh the örnaringar som han röfwat hafwer; förty, efter the woro Jsmaeliter, hade the gyldene örnaringar.

25. The sade: Them wilje wij gifwa: och bredde ett kläde vth, och hwar och en kastade örnaringarna ther vppå, som han röfwat hade.

26. Och the gyldene örnaringarna, som han hade begärat, giorde til wigt tusende siuhundrad siklar guld; förvthan the spänger, kädor och skarlakans kläder, som the Midianiters Konungar plägade bära, och förvthan theras Camelers halsband.

27. Och Gideon giorde ther en lifkiortel af, och satte honom i sin stadh Ophra: och hela Jsrael bedref ther hoor vppå: och thet wardt Gideon och hans huse til förargelse.

28. Altså wordo the Midianiter förnedrade för Jsraels barn, och hofwo sitt hufwud icke meer vp: och landet war stilla i fyratijo åhr, så länge Gideon lefde.

29. Och JerubBaal Joas son gick bort, och bodde i sitt huus.

30. Och Gideon hade siutijo söner, som vthaf hans länder komne woro; ty han hade många hustrur.

31. Och hans frilla, then han hade i Sichem, födde honom ock en son: hans namn kallade han AbiMelech.

32. Och Gideon Joas son blef död i godom ålder, och wardt begrafwen i sins faders Joas graf, i Ophra the Esriters faders.

33. Tå Gideon war död, wände Jsraels barn om, och bedrefwo hoor efter Baalim, och giorde BaalBerith sigh til en gudh.

34. Och Jsraels barn kommo intet HERRAN theras Gudh ihogh, then them frälsat hade ifrån allas theras fiendars hand alt omkring.

35. Och the giorde ingen barmhertighet medh JerubBaals Gideons huse, efter alt thet goda som han emot Jsrael giordt hade.

9. Capitel.

På then tiden gick AbiMelech til, och öfwertalte the män i Sichem, v. 1. Och slog 70 sina bröder ihiäl, v. 5. Och blef Konung i Sichem, v. 6. När Jotham thet hörde, förbrådde han honom, och the Sichemiter theras otacksamhet, och önskade hämnd öfwer them, v. 7. Ther efter föllo the Sichemiter ifrån AbiMelech, v. 22. Men AbiMelech stridde emot them, och wan staden, och slog honom neder, v. 30. Sammalunda ock tornet, v. 46. Han wan ock Thebetz, v. 50. Men när han stridde emot tornet i Thebetz, kastade honom een qwinna til dödz medh en qwarnsteen, v. 52.

Men AbiMelech JerubBaals son gick bort til Sichem til sina moders bröder, och talade medh them, och medh hela slächtene af hans moderfaders huus, och sade:

2. Käre, taler för alla mäns öron i Sichem: Hwilket är eder bättre at siutijo män, alle Jerub Baals barn blifwa herrar öfwer eder, eller en man blifwer herre öfwer eder? Kommer ock ther til medh ihogh, at jagh är edart been och kött.

3. Tå talade hans moders bröder all thessa orden om honom för alla mäns öron i Sichem: och theras hierta bewektes efter AbiMelech: ty the tänckte; han är wår broder:

4. Och gåfwo honom siutijo silfpenningar vthu BaalBeriths huse: och AbiMelech legde sigh ther medh lösachtiga och lättferdiga män, som honom fölgde efter.

5. Och han kom i sins faders huus i Ophra, och slog sina bröder JerubBaals söner siutijo män ihiäl på enom steen: men Jotham then yngste sonen JerubBaals blef igen; ty han wardt vndstungen.

6. Och sigh församlade alle män af Sichem, och hela Millo huus; och gingo til, och giorde AbiMelech til Konung widh then höga ekena, som stod i Sichem.

7. Tå thetta war sagt Jotham, gick han bort, och stod öfwerst på Grisims berg, och hof sin röst vp, ropade, och sade til them: Hörer migh J män af Sichem, at Gudh ock hörer eder.

8. Trään gingo til och skulle smörja öfwer sigh en Konung, och sade til oljoträd: War wår Konung.

9. Men oljoträd swarade them: Skulle jagh öfwergifwa min fettma, hwilken både Gudh och menniskior prisa i migh, och gå bort och vpsättias öfwer trään?

10. Tå sade trään til fikonaträd: Kom tu, och war Konung öfwer oß.

11. Men fikonaträd sade til them: Skulle jagh öfwergifwa min sötma, och mina goda frucht, och gå bort, och vpsättias öfwer trään?

12. Tå sade trään til wijnträd: Kom tu, och war wår Konung.

13. Men wijnträd sade til them: Skulle jagh öfwergifwa min must then Gudh och menniskior glada giör, och gå bort och vpsättias öfwer trään?

14. Tå sade all trään til törnebuskan: Kom tu, och war Konung öfwer oß.

15. Och törnebusken sade til trään: Är thet sant, at J wiljen smörja migh til Konung öfwer eder, så kommer och betroor eder vnder min skugga: hwar J icke wiljen, så gånge en eld vthu törnebuskan, och förtäre cedreträn i Libanon.

16. Hafwen J nu giordt rätt och redeliga, at J hafwen giordt AbiMelech til Konung: och hafwen J giordt wäl emot JerubBaal och hans huus: och hafwen så giordt emot honom som han förtient hafwer:

17. At min fader för edra skul stridde, och wågade sin siäl, therföre at han skulle frälsa eder ifrå the Midianiters hand:

18. Och hafwen vpsatt eder i thenna dagh emot mins faders huus, och slagit hans söner ihiäl, siutijo män på en steen, och giordt eder til Konung AbiMelech hans tiensteqwinnos son, öfwer the män i Sichem, efter han edar broder är.

19. Hafwen J nu giordt rätt och redeliga emot JerubBaal och hans huus på thenna dagh, så warer glade öfwer AbiMelech, och han ware gladh öfwer eder:

20. Hwar och icke, så gånge en eld vthaf AbiMelech, och förtäre the män af Sichem, och af Millo huus: och gånge theslikes vth en eld af the män i Sichem, och af Millo huus, och förtäre AbiMelech.

21. Och Jotham flydde, och vndwek, och gick til Ber, och bodde ther, för hans broder AbiMelech skul.

22. Tå nu AbiMelech hade rådet öfwer Jsrael i try åhr;

23. Sände Gudh en ondan wilja emellan AbiMelech och the män af Sichem: förty, the män af Sichem förtalade AbiMelech:

24. Och kastade honom före then ogierning, som han bedref på the siutijo JerubBaals söner, och lade theras blodh in på AbiMelech theras broder, then them ihiäl slog; och på the män i Sichem, som honom hans hand ther til styrckt hade, at han sina bröder drap.

25. Och the män i Sichem bestälte ett bakhåll öfwerst på bergen, och röfwade på wägenom alla the som foro ther fram: och thet wardt bodat Abi Melech.

26. Så kom GaalEbed son, och hans bröder, och gingo in i Sichem: och the män i Sichem förläto sigh vppå honom;

27. Och drogo vth på markena, och bärgde sina wijngårdar, och trampade ther, och giorde en dantz, och gingo vthi theras gudz huus, och åto och drucko, och bannade AbiMelech.

28. Och GaalEbed son sade: Hwad är AbiMelech? Och hwad är Sichem, at wij honom tiena skole? Är icke han Jerub Baals son, och hafwer satt sin tienare Sebul hijt öfwer Hemors folck Sichems faders? Hwij skulle wij tiena honom?

29. Gudh gifwe at thetta folcket wore vnder mine hand, at jagh måtte förjaga AbiMelech. Och thet wardt sagt AbiMelech: föröka tin häär, och drag vth;

30. Förty, Sebul öfwersten i stadenom, tå han hörde GaalsEbed sons ord, wardt han illa wredh.

31. Och sände bodskap til AbiMelech hemliga, och lät säija honom: Sij, Gaal Ebed son, och hans bröder äro komne til Sichem, och giöra tigh staden genstörtigan:

32. Så statt nu vp om natten, tu och titt folck, som när tigh är, och war i bakhåll för them i markene.

33. Och i morgonstundene när solen vpgår, så war bittida vppe, och fall til staden: och när han och thet folck som medh honom är, draga vth til tigh, så giör medh them såsom tin hand finna kan.

34. Abimelech stod vp om nattena, och alt folcket som medh honom war, och satte bakhåll in för Sichem medh fyra skarar.

35. Och Gaal Ebed son drog vth för stadzporten: men AbiMelech reste vp vthaf bakhållet medh thet folck som medh honom war.

36. Tå nu Gaal såg folcket, sade han til Sebul: Sij, ther kommer en hoop folck neder vthaf bergshögdene. Sebul sade: Tu seer skuggan af bergen, lika som thet wore menniskior.

37. Gaal talade än en tijd, och sade: Sij, ther kommer en hoop folck neder mitt vthaf landet; och en häär kommer på then wägen til trollare ekena.

38. Tå sade Sebul til honom: Hwar är nu tin mun, som sade: Ho är AbiMelech at wij honom tiena skole? Är icke nu thetta thet folck som tu förachtat hafwer? Drag nu vth, och strid medh honom.

39. Gaal drog vth medh Sichems folck, och stridde medh AbiMelech.

40. Men AbiMelech jagade honom, så at han flydde för honom: och månge föllo slagne alt in til stadzporten.

41. Och AbiMelech blef i Aruma: men Sebul dref Gaal och hans bröder vth, så at the icke måtte blifwa i Sichem.

42. Om morgonen gick folcket vth på markena: och thet wardt sagt AbiMelech.

43. Och han tog folcket, och skifte thet i tre delar, och bestälte håll på them i markene. Som han nu såg at folcket gick vthu stadenom, föll han til them, och slog them.

44. Men AbiMelech medh then hopen som medh honom war, föllo til, och trädde in til stadzporten: the andre twå hoparna föllo til alla them som på markene woro, och slogo them.

45. Tå stridde AbiMelech emot staden then hela dagen, och wan honom; och drap thet folck som ther inne war, och slog staden neder, och sådde salt ther vppå.

46. När the män, som i Sichems torn bodde, thetta hörde, gingo the in vthi ett fäste i then gudens Beriths huus.

47. Tå AbiMelech thet hörde, at alle the män af Sichems torn woro församlade;

48. Gick han på thet berget Zalmon medh alt sitt folck, som medh honom war; och tog ena yxa i sin hand, och högg een green af ett trä, och lade på sin axel, och sade til alt folcket, som medh honom war: hwad J sågen at jagh giorde, thet giörer ock J medh hast såsom jagh.

49. Tå högg alt folcket hwar i sin stadh een green af, och fölgde AbiMelech efter, och kastade them in til fästet, och tände ther eld vppå; så at alle the män af Sichems torn blefwo döde widh tusend män och qwinnor.

50. Och AbiMelech drog til Thebez, och belade thet, och wan thet.

51. Men ther war ett starckt torn mitt i stadenom, på hwilket flydde alle både män och qwinnor, och alle stadsens inbyggiare, och läste igen efter sigh, och stego vp på taket af tornet.

52. Tå kom AbiMelech in til tornet, och stridde ther emot, och kom sigh in til porten af tornet, på thet han skulle tända ther eld vppå.

53. Men een qwinna kastade ett stycke af en qwarnsteen nedh på AbiMelechs hufwud, och slog honom hufwudskålena sönder.

54. Tå kallade AbiMelech drängen som hans wärjo drog hasteliga, och sade til honom: Drag vth titt swärd, och dräp migh, at man icke skal säija: Een qwinna slog honom ihiäl. Så stack hans dräng honom igenom, och han blef död.

55. Tå nu the Jsraeliter som medh honom woro, sågo at AbiMelech war död, gick hwar och en heem til sin ort.

56. Altså betalade Gudh AbiMelech thet onda, som han emot sin fader giordt hade, tå han drap sina siutijo bröder:

57. Theslikes alt thet onda, som the män af Sichem giorde, betalade them Gudh på theras hufwud: och öfwer them kom Jothams förbannelse JerubBaals sons.

10. Capitel.

Efter AbiMelech dömde Thola Jsrael i try och tiugu åhr. v. 1. Efter honom kom Jair, och dömde Jsrael i tw och tiugu åhr, v. 3. Åter syndade Jsrael swårligen emot Gudh, och tiente afgudom, v. 6. Tå lät HERREN komma öfwer them the Philisteer, och Ammons barn, v. 7. Och the ropade til HERRAN, v. 10. Tå förbrådde han them theras idkeliga affall och afguderij, v. 11. Men efter the bekände sin synd, och vthlåfwade bättring, ömkade han sigh öfwer them, v. 16.

Efter AbiMelech kom vp en annar frälsare i Jsrael, Thola en man af Jsaschar, Puah son, Dodo sons, och han bodde i Samir på Ephraims berg.

2. Och han dömde Jsrael i try och tiugu åhr, och blef död, och wardt begrafwen i Samir.

3. Efter honom kom vp Jair en Gileaditer, och han dömde Jsrael i tw och tiugu åhr.

4. Och han hade tretijo söner, ridande på tretijo åsna folar, och hade tretijo städer, the kallades Havoth Jair alt in til thenna dagh, och liggia i Gilead.

5. Och Jair blef död, och wardt begrafwen i Kamon.

6. Men Jsraels barn giorde åter thet ondt war för HERRANOM: och tiente Baalim och Astaroth, och the gudar i Syria, och the gudar i Zidon, och Moabs gudar, och Ammons barnas gudar, och the Philisteers gudar, och öfwergåfwo HERRAN, och tiente honom intet.

7. Tå förgrymmade sigh HERRANS wrede öfwer Jsrael, och sålde them vnder the Philisteers och Ammons barnas hand.

8. Och the twingade och förtryckte Jsraels barn ifrå thet åhret, i aderton åhr; alla Jsraels barn på hinsidon Jordan, vthi the Amoreers lande, som i Gilead ligger.

9. Ther til drogo Ammons barn öfwer Jordan, och stridde emot Juda, BenJamin, och emot Ephraims huus, så at Jsrael wardt ganska swårliga förtryckt.

10. Tå ropade Jsraels barn til HERRAN, och sade: Wij hafwe syndat emot tigh; ty wij hafwe öfwergifwit wår Gudh, och tient Baalim.

11. Men HERREN sade til Jsraels barn: Betwingade ock icke eder the Egyptier, the Amoreer, Ammons barn, the Philisteer,

12. The Zidonier, the Amalekiter, och Maoniter? Och jagh halp eder vthu theras händer, tå J ropaden til migh.

13. Så hafwen J doch likawäl öfwergifwit migh, och tient andra gudar: therföre wil jagh intet meer hielpa eder.

14. Går och åkaller the gudar som J vthwaldt hafwen; läter them hielpa eder vthi edor bedröfwelses tijd.

15. Men Jsraels barn sade til HERRAN: Wij hafwe syndat; giör tu medh oß hwad tigh täckes, allenast hielp oß i thenna tiden.

16. Och the kastade ifrå sigh the främmande gudar, och tiente HERRANOM: och honom ömkade ther öfwer, at Jsrael så twingat wardt.

17. Och Ammons barn slogo sigh ihoop, och lägrade sigh i Gilead: men Jsraels barn församlade sigh, och lägrade sigh i Mizpa.

18. Och folcket the öfwerste i Gilead sade emellan sigh: hwilken som först begynnar til at ftrida emot Ammons barn, han skal wara höfwitzman öfwer alla the som boo i Gilead.

11. Capitel.

Jephthah en stridsam hielte, war fördrifwen af Gilead, v. 1. Honom kallade the Gileaditer, at han skulle wara theras höfwitzman emot Ammon, v. 4. Tå sände Jephthah til the Ammoniters Konung och bewiste honom, at Jsrael hade intet land borttagit för Ammons barn, v. 12. Och skiöt saken vnder Gudz doom, v. 27. Tå giorde han Gudi ett löfte, och drog vth, och slog the Ammoniter, v. 29. Men löftet föll på hans enda dotter, v. 34. Och Jephthah giorde medh henne som han låfwat hade, v. 39.

Jephthah en Gileaditer war en stridzsam hielte, doch likwäl enes skökios son: och Gilead hade födt Jephthah.

2. Men tå Gileadz hustru födde honom barn, och the samma barn wordo stoor, drefwo the Jephthah vth, och sade til honom: Tu skalt intet arf taga i wårs faders huse, ty tu äst eens annors qwinnos son.

3. Tå flydde han för sina bröder, och bodde i thet landet Tob: och til honom församlade sigh löösachtige män, och drogo vth medh honom.

4. Och någon tijd ther efter stridde Ammons barn medh Jsrael.

5. Tå nu Ammons barn så stridde medh Jsrael, gingo the äldste af Gilead bort, til at hämta Jephthah vthu Tobs lande:

6. Och sade til honom: Kom och war wår höfwitzman, at wij måge strida emot Ammons barn.

7. Men Jephthah sade til the äldsta af Gilead: Ären icke J the som migh haten, och hafwen drifwit migh vthu mins faders huus, och nu kommen J til migh medan J ären i bedröfwelse?

8. The äldste i Gilead sade til Jephthah: Therföre komme wij nu igen til tigh, at tu skalt gå medh oß, och hielpa oß strida emot Ammons barn; och wara wår höfwitzman öfwer alla the som boo i Gilead.

9. Jephthah sade til the äldsta i Gilead: Om J hämten migh igen til at strida emot Ammons barn, och HERREN gifwer them för migh, skal jagh tå wara edar höfwitzman?

10. The äldste af Gilead sade til Jephthah: HERREN ware tilhörare emellan oß, om wij icke giöre som tu sagt hafwer.

11. Altså gick tå Jephthah medh the äldsta af Gilead, och folcket satte honom för höfwitzman och öfwersta öfwer sigh: och Jephthah talade alt thetta in för HERRANOM i Mizpa.

12. Tå sände Jepthah bodskap til Konungen öfwer Ammons barn, och lät säija honom: Hwad hafwer tu medh migh skaffa, at tu kommer emot migh til at strida emot mitt land?

13. Konungen öfwer Ammons barn swarade Jephthahs bodskap: Therföre at Jsrael hafwer tagit bort mitt land, tå the drogo vthur Egypten, alt ifrån Arnon in til Jabbok, och alt in til Jordan; så få migh nu thet igen medh frijd.

14. Jephthah sände åter bodskap til Ammons barnas Konung;

15. Och lät säija honom: Så säger Jephthah: Jsrael hafwer intet land borttagit, antingen ifrå the Moabiter, eller ifrån Ammons barn:

16. Förty, när the drogo vthur Egypten, wandrade Jsrael genom öknena alt in til röda hafwet, och kom til Kades;

17. Och sände bodskap til the Edomeers Konung, och sade: Lät migh draga igenom titt land; men the Edomeers Konung tilstadde them intet: och sände han budh til Konungen öfwer the Moabiter, han wille icke heller tilstädiat. Så blef Jsrael i Kades;

18. Och wandrade i öknene, och drogo omkring the Edomeers och Moabiters land, och kom östan på the Moabiters land, och lägrade sigh på hinsidon Arnon: och kom intet in vthi the Moabiters landzändar; ty Arnon är the Moabiters landamäre.

19. Och Jsrael sände bodh til Sihon the Amoreers Konung i Hesbon, och sade: Lät oß draga igenom titt land in til mitt rum.

20. Men Sihon betrodde icke Jsrael, at han skulle draga igenom hans landzändar; vtan församlade alt sitt folck, och lägrade sigh i Jahza, och stridde medh Jsrael.

21. Men HERREN Jsraels Gudh gaf Sihon medh alt hans folck i Jsraels händer, så at the slogo them: altså tog Jsrael in alt the Amoreers land, som tå i samma land bodde.

22. Och togo alla the Amoreers landzändar in ifrån Arnon alt in til Jabbok, och ifrån öknene in til Jordan.

23. Så hafwer nu HERREN Jsraels Gudh fördrifwit the Amoreer för sino folcke Jsrael; och tu wilt nu taga them in:

24. Hafwer tin gudh Chemos några fördrifwit, them må tu intaga, och låta oß intaga alla them som HERREN wår Gudh för oß fördrifwit hafwer.

25. Menar tu at tu bättre rätt hafwer än Balak Zipors son the Moabiters Konung? Trätte icke han och stridde emot Jsrael?

26. Så ändoch Jsrael nu i tryhundrat åhr bodt hafwer i Hesbon, och thes döttrar, i Aroer och thes döttrar, och i alla städer som liggia widh Arnon: hwij frijaden J thet icke på then tiden?

27. Jagh hafwer intet brutit emot tigh, och tu giör så illa emot migh, at tu strider emot migh: HERREN döme i dagh emellan Jsrael och Ammons barn.

28. Men Ammons barnas Konung skiötte intet efter the Jephthahs ord, som han böd honom til.

29. Tå kom HERRANS ande öfwer Jephthah, och han drog igenom Gilead och Manasse, och igenom Mizpe, som i Gilead ligger, och ifrå Mizpe som i Gilead ligger in på Ammons barn.

30. Och Jephthah låfwade HERRANOM ett löfte och sade: Gifwer tu Ammons barn i mina hand;

31. Hwad som hälst vthu mins huus dör kommer emot migh, när jagh medh frijd igen kommer ifrån Ammons barn, thet skal höra HERRANOM til; och jagh skal offra thet til bränneoffer.

32. Så drog Jephthah in på Ammons barn til at strida på them: och HERREN gaf them i hans händer.

33. Och han slog them alt ifrån Aroer in til thes man kommer til Minnith, tiugu städer, och in til wijngårdaplatsen, een mächtig stoor slachtning. Och wordo så Ammons barn nedertryckte för Jsraels barn.

34. Tå nu Jephthah kom til Mizpa til sitt huus, sij, tå gick hans dotter vth emot honom medh pipande och dansande, och hon war enda barn, och han hade eljes ingen son eller dotter.

35. Och som han fick see henne, ref han sin kläder, och sade: Ay min dotter, tu giör migh een hiertans sorg, och bedröfwar migh; ty jagh hafwer öpnat min mun in för HERRANOM, och kan icke kalla thet tilbaka.

36. Men hon sade: Min fader, hafwer tu öpnat tin mun in för HERRANOM, så giör medh migh såsom vthaf tin mun gångit är, efter HERREN hafwer hämnas på tina fiendar Ammons barn.

37. Och hon sade til sin fader: Allenast beder jagh tigh om ett, at tu vnner migh twå månader, at jagh går neder på bergen, och begråter min jungfrudom medh mina leksystrar.

38. Han sade: Gack; och lät henne gå i twå månader: så gick hon bort medh sina leksystrar, och begret sin jungfrudom på bergen.

39. Och efter twå månader kom hon igen til sin fader, och han giorde henne såsom han låfwat hade: och hon hade intet skaffa haft medh någrom man.

40. Och een sidwänja kom vp i Jsrael, at Jsraels döttrar gingo åhrliga til och begreto Jephthahs then Gileaditens dotter, fyra dagar om åhret.

12. Capitel.

Tå satte sigh vp emot Jephthah, the män af Ephraim, therföre at han icke kallade them medh vp emot Ammon, v. 1. Men han slog Ephraim, v. 4. Och drap alla som wille draga öfwer Jordan, heem igen, widh 42000. v. 5. Jephthah dömde Jsrael i sex åhr, och blef död, v. 7. Efter honom kom Jbzan, och war domare i siu åhr, v. 8. Efter honom war Elon i tijo åhr, v. 11. Efter Elon, Abdon i otta åhr, v. 13.

Och the af Ephraim skrijade, och gingo norr vth, och sade til Jephthah: Hwij drogst tu i strijd emot Ammons barn, och kallade icke oß, at wij hade mått draget medh tigh? Wij wilje vpbränna titt huus medh tigh i elde.

2. Jephthah sade til them: Jagh och mitt folck hade en stoor saak medh Ammons barn; och jagh kallade på eder, men J holpen migh intet vthu theras händer.

3. Tå jagh nu såg, at ingen frälsare på färde war, satte jagh mina siäl i mina hand, och drog åstadh emot Ammons barn, och HERREN gaf them i mina hand: hwij kommen J nu hijt vp til migh, til at strida emot migh?

4. Och Jephthah församlade alla män i Gilead, och stridde emot Ephraim: och the män i Gilead slogo Ephraim, therföre at the sade: Ären J doch, J Gileaditer ibland Ephraim och Manasse, såsom the ther af Ephraim beskyddas måste.

5. Och the Gileaditer togo in Jordans färjostad för Ephraim. När the nu sade: Wij äre ock the beskyddade af Ephraim, lät migh fara öfwer; så sade the män af Gilead til honom: Äst tu en Ephraite? När han nu swarade, neij:

6. Så bådo the honom säija Schibboleth; så sade han Sibboleth: och kunde icke rätt säija thet vth. Så togo the honom fatt, och dråpo honom widh färjostaden åth Jordan; så at på then tiden föllo af Ephraim, tw och fyratijo tusend.

7. Och Jephthah dömde Jsrael i sex åhr. Och Jephthah then Gileaditen blef död, och wardt begrafwen i the städer i Gilead.

8. Efter thessom dömde Jbzan af Bethlehem Jsrael.

9. Han hade tretijo söner, och tretijo döttrar gifte han vth, och tretijo döttrar tog han vthan efter til sina söner: och dömde Jsrael i siu åhr;

10. Och blef död, och blef begrafwen i Bethlehem.

11. Efter thessom dömde Jsrael Elon en Sebulonite, och dömde Jsrael i tijo ähr;

12. Och blef död, och wardt begrafwen i Ajalon vthi Sebulons land.

13. Efter thessom dömde Jsrael Abdon, Hillel son en Pirgathonite:

14. Han hade fyratijo söner, och tretijo sonasöner som på siutijo åsnafolar redo: han dömde Jsrael i otta åhr;

15. Och blef död, och wardt begrafwen i Pirgathon vthi Ephraims lande, på the Amalekiters berg.

13. Capitel.

Åter syndade Jsraels barn emot HERRAN, och wordo gifna vnder the Philisteer i fyratijo åhr, v. 1. Och Manoah en man af Dans slächte hade een hustru som war ofruchtsam, v. 2. Henne vppenbarade HERREN, at hon skulle föda Simson, v. 3. Och sedan them bådom huruledes han skulle vptuchtas, v. 11. Och Manoah offrade HERRANOM bränneoffer, v. 15. Ther efter blef Simson född: och Gudz ande war medh honom, v. 24.

Och Jsraels barn giorde åter thet ondt war för HERRANOM: och HERREN gaf them vthi the Philisteers händer i fyratijo åhr.

2. Men en man war i Zorga vthaf Dans slächte, benämnd Manoah, och hans hustru war ofruchtsam, och födde intet.

3. Och HERRANS Ängel syntes hustrune, och sade til henne: Sij, tu äst ofruchtsam, och föder intet; men tu skalt warda hafwandes, och föda en son.

4. Så wachta tigh nu, at tu icke dricker wijn eller starcka drycker, och at tu intet oreent äter:

5. Ty tu skalt warda hafwandes, och föda en son, hwilkom ingen rakoknif skal komma på hufwudet: förty, then pilten skal wara en Gudz Nazir vthaf moderlifwet; och han skal begynna til at frälsa Jsrael vthu the Philisteers hand.

6. Tå kom qwinnan, och talade medh sin man, och sade: En Gudz man kom til migh, och han war til seende såsom en Gudz Ängel, ganska förskräckelig; så at jagh intet frågade honom hwadan han war, eller hwart han wille: och han sade migh intet huru han heet.

7. Men han sade til migh: Sij, tu skalt warda hafwandes, och föda en son: så drick nu intet wijn, eller starcka drycker, och ät intet oreent, förty, pilten skal wara en Gudz Nazir, ifrå moderlifwet alt in til hans dödh.

8. Tå bad Manoah HERRAN, och sade: Ach Herre, lät then Gudz mannen åter komma til oß, then tu vthsändt hafwer, at han må lära oß hwad wij skole giöra medh piltenom som födas skal.

9. Och Gudh hörde Manoahs röst; och Gudz Ängel kom igen til qwinnona: Och hon satt på markene, och hennes man Manoah war icke när henne.

10. Tå lop hon hasteliga, och vnderwijste thet sinom man, och sade til honom: Sij, then mannen hafwer syntz migh, som i dagh kom til migh.

11. Manoah stod vp och fölgde qwinnona efter, och kom til mannen, och sade til honom: Ästu then mannen som talade medh qwinnone? Han sade, Ja.

12. Och Manoah sade: När nu skeer såsom tu sagt hafwer, hurudana skola piltens seder och gierning wara?

13. HERRANS Ängel sade til Monoah: Han skal wachta sigh för alt thet som jagh qwinnone sagt hafwer.

14. Han skal icke äta hwad vthaf wijnträä kommet är, och skal intet wijn dricka, eller starcka drycker, och äta intet oreent: alt thet jagh henne budit hafwer, skal han hålla.

15. Manoah sade til HERRANS Ängel: Käre lät oß behålla tigh här, wij wilje tilreda tigh ett kidh af geterna.

16. Men HERRANS Ängel swarade Manoah: Om tu än behåller migh, så äter jagh doch intet vthaf titt brödh: men wilt tu giöra HERRANOM ett bränneoffer, så må tu thet offra; ty Manoah wiste icke at thet war en HERRANS Ängel.

17. Och Manoah sade til HERRANS Ängel: Huru heter tu, at wij tigh prisa måge, när tu kommer såsom tu sagt hafwer?

18. HERRANS Ängel sade til honom: Hwij frågar tu efter mitt namn, thet doch vnderligit är?

19. Tå tog Manoah ett kidh af geterna, och spijsoffer, och lade thet på en steen HERRANOM, och han giorde thet vnderliga: och Manoah medh hans hustru sågo ther vppå.

20. Och tå lågen vpgick af altaret åth himmelen, foor HERRANS Ängel ock vp i altarens låga: tå Manoah och hans hustru thet sågo, föllo the neder til jordena på sitt ansichte.

21. Och HERRANS Ängel syntes intet meer Manoah och hans hustru. Så förnam Manoah at thet war en HERRANS Ängel;

22. Och sade til sina hustru: Wij måste döden döö, at wij hafwe sedt Gudh.

23. Men hans hustru swarade honom: Om HERREN hade welat dräpa oß, så hade han icke anammat bränneoffret och spijsoffret af wåra händer, och hade icke tedt oß alt thetta, eij heller låtit oß thetta höra såsom nu skedt är.

24. Och qwinnan födde en son, och kallade honom Simson: och pilten wäxte, och HERREN wälsignade honom.

25. Och HERRANS ande begynte til at wara medh honom, vthi Dans lägre, emellan Zorga och Esthaol.

14. Capitel.

När Simson war til manna kommen, begärade han af sina föräldrar, een Philisteesk qwinno til hustru, v. 2. Men the wiste icke at Gudh hade thet så skickat, v. 4. Och tå the gingo nedh til Timnath, mötte Simson ett leijon och sleet thet sönder, v. 5. När han åter gick then wägen, fan han en bijswärm ther vthi, v. 8. Och han satte the Philisteer ena gåto före, v. 12. Hwilke råkade på gåtona, igenom hans hustrus list, v. 15. Tå gaf them Simson tretijo högtides kläder, såsom vthlåfwat war, v. 19.

Sjmson gick nedh til Thimnath, och såg ena qwinno i Thimnath vthaf the Philisteers döttrar.

2. Och tå han vpkom, vnderwiste han thet sinom fader och sine moder, och sade: Jagh hafwer sedt ena qwinno i Thimnath vthaf the Philisteers döttrar; Käre, gifwer migh henne til hustru.

3. Hans fader och moder sade til honom: Är nu ingen qwinna ibland tina bröders döttrar, och i alt mitt folck, at tu går bort, och tager tigh hustru när the Philisteer, som oomskorne äro. Simson sade til sin fader: Gif migh thenna, ty hon behagar min ögon.

4. Men hans fader och moder wiste icke at thet war af HERRANOM; ty han sökte tilfälle emot the Philisteer: och the Philisteer rådde på then tiden öfwer Jsrael.

5. Så gick Simson neder medh sinom fader och sine moder til Thimnath: och som the kommo til wijngårdarna widh Thimnath, sij, tå kom ett vngt leijon rytandes emot honom.

6. Och HERRANS ande föll öfwer honom, och han ref thet sönder i stycker, såsom man hade sönderrifwit ett kidh, och hade doch platt intet i handene: och sade icke sinom fader eller sine moder, hwad han giordt hade.

7. Tå han nu kom tijt neder, talade han medh qwinnone, och hon behagade Simson i hans ögon.

8. Och några dagar ther efter kom han igen til at taga henne: och gick af wägenom til at besee aset af leijonet, sij, tå war en bijswärm i aset af leijonet, och hannog.

9. Och han tog thet i sina hand, och åt ther af i wägenom, och gick til sin fader, och til sina moder, och gaf them, så at the ock åto: men han sade them intet ther af, at han hade taget hannogen vthaf leijonens aas.

10. Och tå hans fader kom tijt neder til qwinnona, giorde Simson ther bröllop, såsom vnga män pläga giöra.

11. Och tå the sågo honom, fingo the honom tretijo stalbröder som skulle wara när honom.

12. Men Simson sade til them: Jagh wil sättia eder ena gåto före, om J thet vthgäten, och råken rätt i thessa siu bröllops dagar, så wil jagh gifwa eder tretijo skiortor, och tretijo högtides kläder.

13. Men kunnen J icke vthråda henne, så skolen J gifwa migh tretijo skiortor, och tretijo högtides kläder; och the sade til honom: Sätt fram tina gåto, lät oß höra henne.

14. Han sade til them: Af fråssarenom vthgick maat, och sötme vthaf them starcka. Och the kunde i tre dagar icke råka vppå gåtona.

15. På siunde dagen talade the til Simsons hustru: Låcka för tinom man, at han vthsäger oß gåtona, eller wij skole bränna tigh, och tins faders huus vp i eld: hafwen J budit oß hijt til at giöra oß fattiga?

16. Tå greet Simsons hustru för honom, och sade: Tu äst migh wredh, och hafwer migh icke kär: tu hafwer gifwit mins folcks barnom ena gåto före, och hafwer icke vthsagt migh henne. Han sade til henne: Sij, jagh hafwer icke vthsagt henne minom fader, eller mine moder; skulle jagh nu säijat för tigh?

17. Och hon greet i the siu dagar för honom medan bröllopet stod. På siunde dagen sade han henne thet, ty hon låg honom så hårdt vppå: och hon sade gåtona för sins folcks barnom.

18. Tå sade the män af stadenom til honom på siunde dagen förra än solen gick neder: Hwad är sötare än hannogen? Hwad är starckare än leijonet? Han sade til them: Om J icke haden plögdt medh minom kalf, J haden intet råkat på mina gåto.

19. Och HERRANS ande föll vppå honom, och han gick neder til Askelon, och slog tretijo män af them, och tog theras kläder, och gaf högtides kläder, them som gåtona på råkat hade: och wardt ganska wredh, och gick vp i sins faders huus.

20. Men Simsons hustru wardt gifwin enom hans stalbroder, then honom tillydde.

15. Capitel.

Ther efter när Simson besökte sina hustru, fan han henne wara gifna enom androm, v. 1. Och han hotade the Philisteer: gick så til och släpte. räfwar sammanbundna medh eldbrandar i åkren, och brände vp theras sädh, v. 3. Hwarföre vpbrände the Philisteer Simsons hustru, och hennes faders huus i eld, v. 6. Rustade sigh så, drogo vp emot Juda, och läto binda Simson, v. 9. Men Simson sleet banden sönder, och slog tusende Philisteer medh en åsnakindboga, v. 14. Och HERREN lät honom få watn til at dricka, af kindboganom, v. 18.

Och thet begaf sigh efter några dagar om hwete andena, at Simson sökte sina hustru medh ett kidh af geterna: och som han tänckte; jagh wil gå til mina hustru i kamaren, wille hennes fader icke låta honom in;

2. Och sade: Jagh mente at tu hade warit henne wredh worden, ty hafwer jagh gifwit henne tinom stalbroder: men hon hafwer ena yngre syster, hon är degeligare än hon, tag henne för thesso.

3. Tåsade Simson til honom: Jagh hafwer en gång een rättferdig saak emot the Philisteer; jägh skal giöra eder skada.

4. Och Simson gick bort, och fick tryhundrade räfwar, och tog brandar, och wände ju en stiert emot then andra, och satte ju en brand emellan twå stiertar:

5. Och tände eld på them, och släppte them vthi the Philisteers sädh, och brände vp kärfwarna medh then ståndande sädene; och wijngårdarna, och oljoträän.

6. Tå sade the Philisteer: Ho hafwer thetta giordt? Tå sades: Simson then Thimnitens måger, therföre, at han hafwer tagit honom hans hustru ifrå, och gifwit henne hans stalbroder. Tå foro the Philisteer vp, och brände vp, både henne och hennes fader i eld.

7. Men Simson sade til them: Jagh låter eder thet giöra; jagh wil än tå hämna migh på eder, och sedan wara til fridz.

8. Och han slog them hårdeliga, både på skuldror och på länder: och gick neder, och bodde vthi een bergklyfto i Etham.

9. Tå drogo the Philisteer vp, och belade Juda; och gåfwo sigh neder til Lehi.

10. The af Juda sade: Hwij hafwen J dragit hijt vp emot oß? The swarade: Wij äre komne hijt vp til at binda Simson, at wij måge giöra honom, såsom han oß giordt hafwer.

11. Så drogo trytusend män af Juda neder i bergklyftena i Etham, och sade til Simson: Wetst tu icke at the Philisteer äro rådande öfwer oß? Hwij hafwer tu så giordt emot oß? Han sade til them: Såsom the hafwa giordt emot migh, så hafwer jagh giordt emot them igen.

12. The sade til honom: Wij äre komne hijt neder til at binda tigh, och få tigh the Philisteer i händer. Simson sade til them: Så swärjen at J wiljen intet hinder giöra migh.

13. The swarade honom: Wij wilje intet hinder giöra tigh; vtan wij wilje allenast binda tigh, och antwarda tigh them i händer, och wilje intet dräpa tigh: och the bundo honom medh tw ny tågh, och förde honom vp ifrå klippone.

14. Och tå han kom in til Lehi, skrijade the Philisteer, och kommo emot honom: men HERRANS Ande föll på honom, och tågen på hans armar wordo såsom blåår, the af eld förbrände äro, så at banden på hans händer försmulto.

15. Och han råkade en ruttin åsnakindboga, han räckte vth sina hand och tog honom, och slog ther medh tusende män.

16. Och Simson sade: Ther liggia the i hoop; medh en åsnakindboga hafwer jagh slagit tusende män.

17. Och tå han thet vthsagt hade, kastade han kindbogan vthu sin hand, och kallade thet rumet Ramath Lehi.

18. Och som han begynte swårliga törsta, åkallade han HERRAN, och sade: Tu hafwer een så stoor salighet gifwit igenom tins tienares hand, och nu måste jagh döö i törst, och falla vthi the oomskornas händer.

19. Tå öpnade Gudh ena oxlatand i kindboganom, och ther gick vth watn: och som han drack, kom hans ande igen, och wederqwektes: therföre heter ock thet rumet, åkallarens kindbogabrun alt in til thenna dagh.

20. Och han dömde Jsrael vthi the Philisteers dagar i tiugu åhr.

16. Capitel.

Något ther efter, blef Simson omhwärfd hoos een skökia i Gasa, v. 1. Men han stod vp om nattena, tog stadzporten medh döraträän, och bomen, och bar them vppå berget, v. 3. Åter fick han kärlek til een som heet Delila, v. 4. Henne vppenbarade han sin starckhet, v. 5. Och hon förrådde honom, v. 18. Tå togo honom the Philisteer, och stucko honom ögonen vth, v. 20. Efter lång tijd när the offrade och giorde ett stort gästebud i Dagons huus, v. 23. Bröt Simson omkull huset, och förgiorde många tusende af the Philisteer, v. 26. Och blef död, v. 30.

Och Simson gick til Gasa, och fick ther see na skökio, och lade sigh när henne.

2. Tå wardt sagt the Gasiter: Simson är kommen här in: och the omhwärfde honom, och läto taga wahra på honom i stadzportenom i hela nattene; och woro stilla i hela nattene, och sade: J morgon tå liust warder, wilje wij slå honom ihiäl.

3. Men Simson låg in til midnatt: tå stod han vp om midnatt, och fattade båda dörarna i stadzporten medh båda dörträän, och skotbomen, och lade them på sina axlar, och bar them vp på bergshögdena för Hebron.

4. Ther efter fick han kärlek til ena qwinno widh then bäcken Sorek, hwilken heet Delila.

5. Vp til henne kommo the Philisteers Förstar, och sade til henne: Tala så widh honom, at tu kant få see hwar vthinnan han sådana stoor kraft hafwer, och hwar medh wij kunne warda honom öfwerhändige, så at wij finge bindan och twingan; så wilje wij gifwa tigh hwar wåra tusende och hundrade silfpenningar.

6. Och Delila sade til Simson: Käre säg migh, hwar vthi står tin stora starckhet; och hwar medh man kunde binda tigh och twinga tigh.

7. Simson sade til henne: Om man bunde migh medh siu ny tågh, som ännu intet förtorkat woro, så worde jagh swagh och såsom een annor menniskia.

8. Tå förde the Philisteers Förstar vp til henne siu ny tågh, som ännu intet förtorkat woro, och hon bandt honom ther medh.

9. Och the hade håld på honom när henne i kamaren; och hon sade til honom: The Philisteer öfwer tigh Simson, och han sleet sönder tågen såsom ett wridit snöre söndergår, när thet af eld förbrändt är: och wardt icke kunnigt hwar vthinnan hans starckhet war.

10. Tå sade Delila til Simson: Sij, tu hafwer gäckat migh, och lugit för migh: Säg migh doch nu, hwar medh man tigh binda kan?

11. Han swarade: Om jagh worde bunden medh ny tågh ther ännu intet arbete medh giordt är, så worde jagh swagh, och såsom een annor menniskia.

12. Så tog Delila ny tågh, och bandt honom ther medh, och sade: the Philisteer öfwer tigh Simson, och the hade håld på honom i kamaren; och han sleet sönder them vthaf sina armar såsom ett snöre.

13. Delila sade til honom: Tu hafwer ännu gäckat migh, och lugit för migh: Käre, säg migh doch, hwar medh man kan tigh binda? Han swarade henne: Om tu flätade siu lockar af mitt hufwud vthi ett fläteband.

14. Och hon fäste them in medh en nagla, och sade til honom: The Philisteer öfwer tigh Simson; och han waknade vp af sinom sömn och drog the flätade lockar medh nagla och fläteband vth.

15. Tå sade hon til honom: Huru kant tu säija at tu hafwer migh kär, efter titt hierta är doch icke när migh? J tre gångor hafwer tu gäckat migh, och icke sagt migh hwar vthinnan tin stora starckhet är.

16. Och som hon alla dagar låg honom vppå medh sådana ordom; och lät honom ingen roo få, wardt hans siäl vpgifwin alt in til döden;

17. Och sade henne alt sitt hierta, och sade til henne: På mitt hufwud hafwer aldrig ingen rakoknif kommet, ty jagh är en Gudz Nazir af moderlifwet: om man rakar håret af migh, så går min starckhet ifrå migh, så at jagh warder swagh lika som alla andra menniskior.

18. Tå nu Delila såg at han hade vppenbarat henne alt sitt hierta, sände hon bort, och lät kalla the Philisteers Förstar, och sade: Kommer än en gång hijt vp, ty han hafwer vppenbarat migh alt sitt hierta. Tå kommo the Philisteers Förstar vp til henne, och hade penningarna medh sigh i sine hand.

19. Och hon lät honom sofwa på sitt knä, och kallade en som rakade honom bort the siu lockar af hans hufwud; och hon begynte til at twinga honom, och hans macht war gången ifrå honom.

20. Och hon sade til honom: The Philisteer öfwer tigh Simson. Som han nu waknade af sinom sömn, tänckte han: Jagh wil gå vth såsom jagh i flere resor giordt hafwer; jagh wil slita migh lös, och wiste icke at HERREN war wiken ifrå honom.

21. Men the Philisteer grepo honom, och stungo honom ögonen vth, och förde honom neder til Gasa, och bundo honom medh twå kopparfiettrar; och han måste mala i fängelset.

22. Och hans hufwudhåår begynte åter wäxa ther han rakad war.

23. Tå församlade sigh the Philisteers Förstar, til at giöra sinom gudh Dagon ett stort offer, och giöra sigh glada, och sade: Wår gudh hafwer gifwit oß wår fienda Simson i wåra händer.

24. Sammalunda när folcket såg honom, prisade the theras gudh, ty the sade: Wår gudh hafwer gifwit wår fienda i wåra händer, then wårt land förderfwade, och slog många af oß ihiäl.

25. Tå nu theras hierta wäl gladt war, sade the: Lät hämta Simson, at han må spela för oß: så hämtade the Simson vthu fängelset, och han spelade för them, och the stälte honom emellan twå pelare.

26. Men Simson sade til drängen, som ledde honom widh handena: Lät migh taga på pelarena på hwilka huset hänger, at jagh må stödia migh ther in til.

27. Och huset war fult medh män och qwinnor; och the Philisteers Förstar woro ther ock alle, och på taket widh trytusende män och qwinnor, the som sågo til huru Simson spelade.

28. Men Simson åkallade HERRAN, och sade: Herre, HERRE, tänck vppå migh, och styrck migh Gudh i thenna gången, at jagh för båda min ögon må ena reso hämnas på the Philisteer.

29. Och han fattade the twå midelpelare på hwilka huset hängde, och stödde sigh på them, och tog then ena i then högra, och then andra i then wänstra handena;

30. Och sade: Min siäl döö medh the Philisteer; och han bögde them krafteliga. Så föll huset vppå Förstarna, och vppå alt folcket som ther inne war, så at the döde, som han drap i sin dödh, woro flere än the som han drap medan han lefde.

31. Tå kommo hans bröder tijt neder, och hela hans faders huus, och togo honom vp, och båro honom vp, och begrofwo honom i hans faders Manoahs graf, emellan Zorga och Esthaol: men han dömde Jsrael i tiugu åhr.

17. Capitel.

Vthi the domares tijd war i Ephraim en Man benämnd Micha, han går til, och får sina moder igen the penningar, hwilka hon hade afsöndrat, til at vprätta ther medh een synnerlig Gudztienst, v. 1. Hon lät giöra ther af ett gutit beläte, v. 4. Men Micha bestälte mera hwad som hörde til Gudztiensten, och wigde sin son til Prest, v. 5. Sedan fick han en Levite, som kom wandrandes, och wigde honom sigh til Prest, v. 7.

En man war på Ephraims berg benämnd Micha.

2. Han sade til sina moder: The tusende och hundrade silfpenningar som äro tagne ifrå tigh, och som tu sworet öfwer, och sagt för min öron, sij, the samma penningar äro när migh; jagh hafwer tagit them til migh. Tå sade hans moder: Wälsignad ware min son HERRANOM.

3. Så fick han sine moder the tusende och hundrade silfpenningar igen; och hans moder sade: Jagh hafwer helgat the penningarna HERRANOM ifrå mine hand, för min son, til at man må giöra ett gutit beläte; therföre så får jagh tigh them nu igen.

4. Men han fick sine moder penningarna igen. Tå tog hans moder tw hundrade silfpenningar, och fick them til guldsmeden; han giorde henne ett gutit beläte: thet war sedan i Micha huse.

5. Och then mannen Micha hade så ett gudz huus; och han giorde en lifkiortel och afgudar, och fylte enom sinom son handena, at han wardt hans Prester.

6. På then tiden war ingen Konung i Jsrael: och hwar och en giorde såsom honom tyckte godt wara.

7. Men en vng man war på then tiden af Bethlehem Juda, ibland Juda slächte, och han war en Levite, och war ther sammastädz främmande.

8. Men han drog vthu Bethlehem Juda stadh, til at wandra hwart han kunde: och tå han kom på Ephraims berg til Micha huus, på thet han skulle hålla sin wägh fram;

9. Frågade honom Micha: Hwadan kommer tu? Han swarade honom: Jagh är en Levite af BethLehem Juda, och wandrar hwart jagh kan.

10. Micha sade til honom: Blif när migh, tu skalt wara min fader, och min Prester; jagh wil gifwa tigh åhrliga tijo silfpenningar, och någor förenämnd kläder, och tin födo. Och Leviten gick medh honom.

11. Och Leviten tog til at blifwa när mannenom; och han hölt then vnga mannen såsom en son.

12. Och Micha fylte Levitenom handena, så at han wardt hans Prester, och blef så i Micha huse.

13. Och Micha sade: Nu weet jagh, at HERREN warder migh godt giörandes, efter jagh hafwer en Levit til Prest.

18. Capitel.

Wjdh then tiden, vthsände Dans barn speijare til at sökia hwar the kunde intaga sigh en arfwedeel, v. 1. Och Leviten vthi Micha huus spådde them lycko, v. 5. När the tå kommo tilbaka, v. 8. Drogo the af Dans slächte vp; kommo i Micha huus, och togo bort hans helgedomar, samt Leviten, v. 11. Micha drog efter them, och kunde doch intet vthrätta, v. 22. Men the drogo vp, och slogo Lais, och bodde ther; och vprättade ther een Gudztienst, v. 27.

På then tiden war ingen Konung i Jsrael; och Dans slächte sökte sigh en arfwedeel ther the måtte boo: ty in til then dagen war ännu ingen arflott fallen för them ibland Jsraels slächter.

2. Och Dans barn sände vthaf sitt slächte och sina landzändar, fem höfwitzmän, stridsamma män, ifrå Zorga och Esthaol, til at bespeija landet, och ransaka om thet; och sade til them: Går åstadh, och bespeijer landet: och the kommo vppå Ephraims berg til Micha huus, och blefwo ther öfwer nattena.

3. Och som the nu woro medh Micha huusfolck, kände the röstena af them vnga mannenom Levitenom, och gingo bort til honom, och sade til honom: Ho hafwer kommet tigh hijt? Hwad giör tu här? Och hwad hafwer tu här?

4. Han swarade them: Så och så hafwer Micha giordt emot migh, och hafwer legdt migh, at jagh skal wara hans Prester.

5. The sade til honom: Käre, fråga Gudh til, at wij måge få weta, om wår wägh som wij wandrom skal oß lyckosam warda.

6. Presten swarade them: Går åstadh medh frijd; edar wägh är rätt för HERRANOM, then J wandren.

7. Så gingo the fem män åstadh, och kommo til Lais, och sågo at thet folck som ther inne war, bodde säkert, efter the Zidoniers sedh stilla och säkre; och ingen war som them något bekymmer giorde i landena, eller hade thet vnder sigh; och woro långt ifrå the Zidonier, och hade intet beställa medh något folck.

8. Och the kommo til sina bröder i Zorga och Esthaol; och theras bröder sade til them: Huru går thet til medh eder?

9. The sade: Vp, lät oß draga vp til them; ty wij hafwe besedt landet, thet är ganska godt: therföre skynder eder, och warer icke sene til at draga, at J måge komma, och taga landet in.

10. När J kommen, warden J finnande ett säkert folck, och landet är wijdt och bredt: ty Gudh hafwer thet gifwet i edra händer, en sådana platz, ther intet fattas som på jordene är.

11. Så drogo vth af Dans slächte, ifrå Zorga och Esthaol, sex hundrat män, wäl wäpnade til stridz:

12. Och drogo tijt vp, och lägrade sigh i Kiriath Jearim i Juda: ther af kallas thet rumet Dans lägre alt in til thenna dagh; och thet är baak för KiriathJearim.

13. Och tädan gingo the vppå Ephraims berg, och kommo til Micha huus.

14. Tå swarade the fem män, som hade warit vthgångne til at bespeija Lais land, och sade til sina bröder: Weten J ock at i thessom husom är en lifkiortel, afgudar, och gutit beläte? J mågen tilsee hwad eder til giörandes är.

15. The drogo tijt, och kommo i then vnga mansens Levitens huus, vthi Micha huus, och helsade honom wänliga.

16. Men the sex hundrat wäpnade medh theras harnesk, som woro vthaf Dans barnom, stodo för dörene.

17. Och the fem män, som hade vthdragne warit til at bespeija landet, gingo vp, och kommo tijt, och togo belätet, lifkiortelen, och the gutna afgudarna: emedan stod Presten för portenom när the sex hundart wäpnade i theras harnesk.

18. Som nu hine woro komne in vthi Micha huus, och togo belätet, lifkiortelen, och the gutna afgudarna, sade Presten til them: Hwad giören J?

19. The swarade honom: Tijg, och halt munnen på tigh, och kom medh oß, at tu må blifwa wår fader och Prester: är thet tigh bättre at tu äst Prester vthi ens mans huse, än vthi een heel slächt och ätt i Jsrael?

20. Thet behagade Prestenom wäl, och tog både lifkiortelen, afgudarna, och belätet, och gaf sigh mitt ibland folcket.

21. Och tå the wände om, och drogo sin wägh, skickade the barnen, och boskapen, och alt thet bästa som the hade, fram för sigh.

22. Som the nu woro fierran komne ifrå Micha huus, ropade the män som i husen woro widh Micha huus; och fölgde efter Dans barn;

23. Och ropade til Dans barn: Och the wände sitt ansichte om, och sade til Micha: Hwad skadar tigh, at tu så ropar?

24. Han swarade: J hafwen tagit bort mina gudar, som jagh giordt hafwer, och Presten, och dragen edra färde, och hwad hafwer jagh nu meer? Och J säijen äntå til migh; hwad skadar tigh?

25. Men Dans barn sade til honom: Lät tina röst intet höras när oß, at icke öfwerfalla tigh wrede män, och tu låter tina siäl til, och tins huus siäl.

26. Så gingo Dans barn sin wägh. Och Micha, tå han såg at the woro honom förstarcke, wände om, och kom igen til sitt huus.

27. Men the togo thet Micha giordt hade, och then Presten som han hade, och kommo til Lais til ett stilla och säkert folck, och slogo them medh swärdz ägg, och vpbrände staden medh eld.

28. Och ingen war som them vndsatte, ty han låg långt ifrå Zidon, och hade medh ingom beställa: och han låg i then dalen, som ligger widh Beth Rehob. Så bygde the staden, och bodde ther vthi;

29. Och kallade honom Dan, efter sins faders Dans namn, hwilken af Jsrael född war: och staden heet tilförene Lais.

30. Och Dans barn vpsatte sigh belätet: och Jonathan Gersons son Manasse sons, och hans söner woro Prester vthi the Daniters slächte, alt in til then tiden, som the wordo förde fångne vthu landena.

31. Och satte altså ibland sigh thet Micha beläte, som han giordt hade, så länge som Gudz huus war i Silo.

19. Capitel.

Tå bodde ock en Levite i Ephraim, hwilkens hustru bedref hoor, och lop tädan til sin fader i Bethlehem, v. 1. Men Leviten drog tijt vp, och blef wäl antagen af hennes fader, v. 3. På hemresone drog han i Gibea, til en gammal man, v. 15. Tå kommo Belials barn af stadenom, togo hans frilla, och hade sigh skändeliga medh henne, så at hon blef död, v. 24. Ty tog Leviten, och styckiade henne i tolf stycker, och sände til alla Jsraels landzändar, v. 29.

Vthi then tiden war ingen Konung i Jsrael, och en Levitisk man war en främling widh sidona af Ephraims berg, och hade tagit sigh ena frillo til hustru vthaf Bethlehem Juda.

2. Och som hon bedref hoor när honom, lop hon ifrå honom til sins faders huus til Bethlehem Juda, och blef ther i fyra månader.

3. Och hennes man stod vp, och foor efter henne, på thet han skulle tala wänliga medh henne, och hämta henne igen til sigh. Och han hade en dräng, och ett par åsnar medh sigh. Och hon hade honom in vthi sins faders huus: och tå qwinnones fader såg honom, wardt han gladh, och vndfick honom.

4. Och hans swär, qwinnones fader, hölt honom vppe, så at han blef ther i tre dagar när honom; åto och drucko, och blefwo ther om nattena.

5. På fierde dagen woro the bittida vppe, och han stod vp och wille färdas; tå sade qwinnones fader til sin mågh: Styrck titt hierta medh en beta brödh, sedan må J fara.

6. Och the satte sigh, och åto hwar medh annan, och drucko. Så sade qwinnones fader til mannen: Käre, blif öfwer nattena, och titt hierta ware lustigt.

7. Men mannen stod vp, och wille färdas: men hans swär nödgade honom, så at han blef then nattena ther.

8. Om morgonen på femte dagen war han vppe, och wille färdas; tå sade qwinnones fader: Käre, wederqweck titt hierta, och lät oß töfwa så länge något lider vppå dagen, och the åto medh hwar annan.

9. Och mannen stod vp, och wille fara medh sine frillo, och medh sinom dräng; men hans swär, qwinnones fader, sade til honom: Sij, dagen är framliden, och aftonen är förhandene, blif qwar i natt, sij, här är herberge ännu i thenna dagen, blif här öfwer natten, at titt hierta må wara lustigt; i morgon ståån J bittida vp, och dragen edra färde til tina hyddor.

10. Men mannen wille icke blifwa öfwer nattena, vtan stod vp, och foor sin wägh, och kom in för Jebus, thet är Jerusalem, och hans paar åsnar klefjade, och hans frilla medh honom.

11. Som the nu kommo in til Jebus, förled fast dagen; och drängen sade til sin herra: Käre, kom och lät oß draga in vthi the Jebuseers stadh, och blifwa ther öfwer nattena.

12. Men hans herre sade til honom: Wij wilje icke draga in vthi the främmandes stadh, som icke äro af Jsraels barn; vtan wij wilje fram bätter til Gibea.

13. Och sade til sin dräng: Gack vppå, at wij måge komma någorstädz til nattena, antingen i Gibea eller i Ramah.

14. Och the drogo fram åth och reste; och solen gick them neder hardt in widh Gibea, som ligger i BenJamin.

15. Och ther drogo the in, til at blifwa ther i Gibea öfwer nattena. Tå han kom ther in, satte han sigh på gatona i stadenom, ty ther war ingen som them wille herberga i sino huse öfwer nattena.

16. Och sij, ther kom en gammal man vthaf markene, ifrå sitt arbete om aftonen; och han war ock så vthaf Ephraims berg, och en främling i Gibea; men folcket i thet rumet, woro Jemini barn.

17. Och tå han vplyfte sin ögon, såg han then främmande mannen på gatone, och sade til honom: Hwart wilt tu? Och hwadan kommer tu?

18. Han swarade honom: Wij äre komne ifrå Bethlehem Juda, och farom in til sidona af Ephraims berg, tädan jagh är: och war faren til Bethlehem Juda, och nu faar jagh til HERRANS huus, och ingen wil herberga migh.

19. Wij hafwe halm och foder til wåra åsnar, och brödh och wijn för migh, och tine tienarinno, och för drängen, som medh tinom tienare är; så at oß fattas intet.

20. Then gamle mannen sade: War til fridz; alt thet tigh fattas finner tu när migh; allenast blif icke öfwer nattena på gatone.

21. Och han hade honom i sitt huus, och gaf åsnomen foder: och the twådde sina fötter, och åto och drucko.

22. Och som theras hierta begynte wara gladt, sij, tå kommo män af stadenom, Belials barn, och belade huset, och klappade på dörena, och sade til then gamla mannen wärden i huset: Lät oß få then mannen hijt vth, som i titt huus kommen är, at wij måge känna honom.

23. Men mannen huuswärden gick vth til them, och sade til them: Jcke så mine bröder, giörer icke thetta onda; efter thenne mannen är kommen i mitt huus; giörer icke en sådana galenskap.

24. Sij, jagh hafwer ena dotter, then ännu een jungfru är, och thenne hafwer ena frillo, them wil jagh låta komma vth til eder, at J förnedren them, och giörer medh them hwad eder täckes: men på thenna mannen giörer icke en sådana galenskap.

25. Men männerna wille intet lyda honom. Så tog mannen sina frillo, och hade henne vth til them: then kände the, och hade sigh skändeliga medh henne i then hela nattene, alt in til morgonen; och som morgonroden vpgick, låto the gå henne.

26. Tå kom qwinnan litet för dagningen in för dörena af mansens huus, ther hennes herre inne war, och föll ther omkull, och låg ther in til liust war.

27. Tå nu hennes herre vpstod om morgonen, och lät vp dörena af huset, och gick vth til at fara sin wägh: sij, tå låg hans frilla för dörene af huset *, och hennes händer på tröskelen.

28. Och han sade til henne: Statt vp, lät oß gå; men hon swarade honom intet. Så tog han henne på sin åsna, redde sigh til, och foor heem til sitt.

29. Som han heem kom, tog han en knif, och tog sina frillo, och styckiade henne medh been och medh allo i tolf stycker, och sände til alla Jsraels landzändar.

30. Alle the som thet sågo, sade: Sådant är aldrig skedt eller sedt, sedan Jsraels barn kommo vthur Egypti land, in til thenna dagh: nu betäncker eder här öfwer, och rådens widh, och säger til.

20. Capitel.

Tå församlade sigh hela Jsrael Mizpa, och rådslogo hwad the giöra wille, v. 1. Och the sände til BenJamin, at the måtte få vth the män, som sådana dårskap bedrifwit hade, v. 12. Men the wille icke, vtan rustade sigh til stridz, v. 13. När tå the Jsraeliter hade skickat sigh til stridz, v. 17. Slogo the af Gibea vth twå resor, och slogo af Jsrael fyratijo tusend, v. 21. Tredie resan want Jsrael, och föllo af BenJamin fem och tiugu tusend, v. 26. Och Jsrael gaf alt til spillo, och vpbrände BenJamins städer i eld, v. 48.

Så drogo Jsraels barn vth, och församlade sigh ihoop såsom en man, ifrå Dan alt in til BerSeba, och ifrå Gileadz land in til HERRAN i Mizpa:

2. Och gingo tilhopa vthaf alla wråår, all folck af all Jsraels slächte i Gudz menighet, fyrahundrade tusend män til foot, som swärd vthdrogo.

3. Men BenJamins barn fingo höra at Jsraels barn woro dragne vp til Mizpa, och Jsraels barn sade: Säger huru thet onda tilgångit är.

4. Tå swarade Leviten qwinnones man, som dräpen war, och sade: Jagh kom til Gibea i BenJamin medh mine frillo, til at blifwa ther öfwer nattena:

5. Tå hofwo sigh vp borgarena i Gibea emot migh, och belade migh i huset om nattena, och wille slå migh ihiäl, och skämde min frillo, så at hon blef död.

6. Så tog jagh min frillo, och styckiade henne, och sände thet i alla Jsraels arfs mark: förty, the hade giordt een slem ting och galenskap i Jsrael.

7. Sij, nu ären J här alle Jsraels barn, rådens widh hwad J skolen giöra ther til.

8. Tå reste sigh alt folcket vp såsom en man, och sade: Jngen gånge heem i sina hyddo eller i sitt huus:

9. Vtan thet wilje wij nu giöra emot Gibea: Lät oß kasta lott;

10. Och taga tijo män af hundrade, och hundrade af tusende, och tusende af tijo tusend af alla Jsraels slächter, at the besörja spijsning för folcket: at the måga komma, och giöra medh Gibea BenJamins, efter all theras galenskap, som the i Jsrael bedrifwit hafwa.

11. Så församlade sigh til Staden alle Jsraels män såsom en man, och förbundo sigh.

12. Och Jsraels slächter sände några män til alla BenJamins slächt, och läto säija them: Hwad är thet för een ond ting, som når eder skedd är?

13. Så får oß nu vth the män Belials barn i Gibea, at wij måge dräpa them, och låta thet onda komma ifrån Jsrael. Men BenJamins barn wille icke lyda sina bröders Jsraels barnas röst:

14. Vtan församlade sigh vthu städerna in til Gibea, til at draga vth til stridz emot Jsraels barn.

15. Och wordo på then dagen talde BenJamins barn vthu städerna, sex och tiugu tusend män som swärd vthdrogo; förvthan the borgare i Gibea, the wordo talde siu hundrat vthwalde män.

16. Och ibland alt thetta folcket woro siuhundrade vthwalde män, som wensterhändte woro, och kunde medh slungor drabba på ett hår, så at the intet felade.

17. Men the män af Jsrael förvthan the af BenJamin, wordo talde fyrahundrade tusend män, som swärd förde, och stridsamme män woro.

18. Jsraels barn stodo vp, och drogo vp til Gudz huus, och frågade Gudh, och sade: Ho skal draga tijt vp för oß til at begynna striden emot BenJamins barn? HERREN sade: Juda skal begynna.

19. Altså stodo Jsraels barn om morgonen vp, och lägrade sigh för Gibea:

20. Och hwar och en af Jsrael gick vth til at strida emot BenJamin, och skickade sigh til at strida emot Gibea.

21. Tå föllo BenJamins barn vth af Gibea, och slogo på then dagen af Jsrael tw och tiugu tusend män til markena.

22. Men folcket Jsraels män förmannade sigh, och redde sigh til at ytterligare strida på samma platsen ther the sigh i then förra dagen redt hade:

23. Och Jsraels barn drogo vp, och greto för HERRANOM alt in til aftonen: och frågade HERRAN, och sade: Skole wij meer falla til och strida medh BenJamins barn wåra bröder? HERREN sade: Drager vp til them.

24. Och tå Jsraels barn trädde then andra dagen til at strida emot BenJamins barn:

25. Föllo the BenJamiter vthu Gibea emot them på samma dagen, och slogo ännu til markena aderton tusend män af Jsraels barn, som alle swärd förde.

26. Tå drogo all Jsraels barn vp, och alt folcket, och kommo til Gudz huus, och greto, och blefwo ther för HERRANOM, och fastade then dagen in til aftonen, och offrade bränneoffer och tackoffer för HERRANOM:

27. Och Jsraels barn frågade HERRAN, och ther sammestädz war Gudz förbundz ark på then tiden.

28. Och Pinehas Eleazars son Aarons sons stod för honom på then tiden, och sade: Skole wij meer draga vth til at strida emot BenJamins barn wåra bröder, eller skal jagh wända igen? HERREN sade: Drager tijt vp; i morgon skal jagh gifwa them i edra händer.

29. Och Jsraels barn bestälte ett bakhåll omkring staden Gibea:

30. Och drogo så Jsraels barn vp på tredie dagen til BenJamins barn; och skickade sigh emot Gibea såsom i the twå gångor tilförene.

31. Tå drogo BenJamins barn vth emot folcket, och gofwo sigh ifrå staden, och begynte til at slå och sarga några af folcket, såsom förr i the twå gångor, i markene på twå wägar: then ene går til BethEl, och then andre til Gibea, widh tretijo män i Jsrael.

32. Tå tänckte BenJamins barn, the äro slagne för oß såsom tilförene; men Jsraels barn sade: Lät oß fly at wij måge komma them ifrå staden vth vppå wägarna.

33. Så reste vp alle män af Jsrael hwar af sitt rum, och skickade sigh i BaalThamar, och thet bakhållet af Jsrael gaf sigh vp vthu sitt rum, ifrå Gaba kulo:

34. Och kommo in moot Gibea tijo tusend män vthwalde af hela Jsrael, så at striden wardt skarp: men the wiste icke at them ondt tilstundade.

35. Altså slog HERREN BenJamin för Jsraels barn, så at Jsraels barn på then dagen förderfwade fem och tiugu tusend, och hundrade män i BenJamin, som alle swärd förde.

36. Ty, tå BenJamins barn sågo, at the slagne woro, gåfwo Jsraels män them rum; ty the förläto sigh på bakhållet som the hade bestält in widh Gibea.

37. Och bakhållet skyndade sigh ock, och drogo fram til Gibea, och stormade til, och slogo then hela staden medh swärdz ägg.

38. Och the hade een lösn sigh emellan the män af Jsrael och bakhållet, til at öfwerfalla them medh swärd, när röken af stadenom vpslog.

39. Tå nu the män af Jsrael wände sigh i stridene, och BenJamin begynte til at slå och försarga i Jsrael widh tretijo män; och tänckte, the äro slagne för oß såsom i then förra stridene:

40. Så begynte slå en röök af staden rätt vp; och BenJamin wände sigh tilbaka, sij, tå gick röken af hela stadenom vp i himmelen.

41. Och the män af Jsrael wände ock om: tå förskräcktes the män af BenJamin; förty, the sågo at them tilstundade ondt.

42. Och the wände sigh för the män af Jsrael på then wägen til öknena: men striden fulfölgde them: ther til the som af städerna inkomne woro, the förderfwade them ther inne.

43. Och the kringhwärfde BenJamin, och fulfölgde them alt in til Menuah, och förtrampade them in för Gibea öster vth.

44. Och föllo af BenJamin aderton tusend män, som alle stridsamme män woro.

45. Tå wände the sigh, och flydde åth öknena til then bergklippon Rimmon: men på then samma wägen slogo the fem tusend män, och fölgde them efter alt in til Gideom, och slogo them af tw tusend.

46. Och så föllo på then dagen af BenJamin fem och tiugu tusend män som swärd förde; och alle stridsamme män woro.

47. Allenast sex hundrat män wände sigh, och flydde åth öknena til then bergklippon Rimmon; och blefwo i Rimmons bergsklippo i fyra månader.

48. Och the män af Jsrael kommo igen til Ben Jamins barn, och slogo medh swärdz ägg them i stadenom, både folck och fää, och alt thet man fan; och alla the städer som the funno, vpbrände the i eld.

21. Capitel.

Och Jsrael greet öfwer the BenJamiter, efter then hela slächten war mästadeels nederlagd, v. 1. Jcke kunde the heller gifwa them igenlefdom theras döttrar: ty the hade sworet ther vppå, v. 7. Men efter the af Jabes i Gilead icke wille komma medh til stridena, sände the och läto slå Jabes, v. 8. Och togo theras döttrar, och gofwo them som igenlefde woro, af BenJamin, v. 12. Them blef ock tilstadt at röfwa sigh hustrur, af the mäns döttrar i Silo, v. 19.

Och the män af Jsrael hade sworet i Mizpa, och sagt: Jngen af oß skal gifwa sina dotter the BenJamiter til hustru.

2. Och folcket kom til Gudz huus, och blef ther för Gudi alt in til aftonen: och the vphofwo sina röst, och greto swårliga,

3. Och sade: O HERRE Jsraels Gudh, hwij är thetta skedt i Jsrael, at een slächt är i dagh nederlagd i Jsrael?

4. Then andra dagen war folcket bittida vppe, och bygde ther ett altare, och offrade bränneoffer och tackoffer.

5. Och Jsraels barn sade: Hwilken är then af Jsraels slächter, som icke hijt vpkommen är medh menighetene in för HERRAN? Ty en stoor eed war gången, at then som icke vpkomme til HERRAN i Mizpa, han skulle döden döö.

6. Och Jsrael ångrade sigh öfwer sin broder BenJamin, och sade: J dagh är een slächt i Jsrael nederlagd.

7. Huru wilje wij giöra, at the som qware äro måga få hustrur? Ty wij hafwe sworet widh HERRAN, at wij icke skole gifwa them hustrur vthaf wåra döttrar.

8. Och sade: Hwilken är af Jsraels slächter som icke är kommen hijt vp til HERRAN i Mizpa? Och sij, ther hade ingen warit i menighetenes lägre vthaf Jabes i Gilead:

9. Ty the talde folcket, och sij, ther war ingen borgare af Jabes i Gilead.

10. Tå sände menigheten tolf tusend män af stridsamma män, och budo them, och sade: Går bort, och slår medh swärdz ägg the borgare i Jabes i Gilead medh hustrur och barn.

11. Doch skolen J så giöra: alt thet mankön är, och alla the qwinnor som när manne legat hafwa, skolen J til spillo gifwa.

12. Och the funno när the borgare i Jabes i Gilead fyrahundrade pigor, som Jungfrur woro, och när ingen man legat hade; them förde the i lägret til Silo som ligger i Canaans land.

13. Tå sände hela menigheten bort, och lät tala medh BenJamins barn, som lågo i bergklippone Rimmon, och kallade them wänliga.

14. Altså kommo BenJamins barn igen på then tiden: och the gofwo them til hustrur the som the widh lijf behållit hade vthaf Jabes qwinfolck i Gilead: och funno så inga flera.

15. Tå ångrade sigh folcket öfwer BenJamin, at HERREN hade giordt ett splitter i Jsraels slächter.

16. Och the äldste i menighetene sade: Hwad wilje wij giöra, at the som öfwer äro måga ock få hustrur? Ty the qwinnor i BenJamin äro förgiorda.

17. Och sade: The måste ju behålla sitt arf som igen blefne äro af BenJamin, at icke een slächt nederlägges i Jsrael.

18. Och wij kunne icke gifwa them wåra döttrar til hustrur; ty Jsraels barn hafwa sworet och sagt: Förbannad ware then som the BenJamiter gifwer hustru.

19. Och the sade: Sij, thet är een åhrlig HERRANS högtijd i Silo, norr vth ifrå Gudz huus, öster vth på then wägen som drager ifrå BethEl in til Sichem, och söder ifrå Lebona.

20. Och the budo BenJamins barnom, och sade: Går bort, och sitter i försåt i wijngårdarna:

21. När J tå seen, at Silo döttrar gå vth i dantz, så gifwer eder hasteliga vthu wijngårdarna, och tager hwar och en sigh een hustru af Silo döttrar, och går vthi BenJamins land.

22. När nu theras fäder eller bröder komma til at beklaga sigh för oß, wilje wij säija til them: Warer them barmhertige för wåra skul: förty, wij hafwe icke tagit them hustrur medh strijd, vtan J wille icke gifwa them them; thet är nu edor skul.

23. BenJamins barn giorde ock så, och togo qwinnor efter sitt tahl, hwilka the röfwade vthaf dansen: och foro bort, och bodde i sin arfwedeel, och bygde städer, och bodde ther vthi.

24. Jsraels barn foro ock tädan på then tiden, hwar och en til sina slächt, och til sina ätt: och drogo vth tädan hwar och en til sin arfwedeel.

25. På then tiden war ingen Konung i Jsrael; vtan hwar och en giorde hwad honom tycktes rätt wara.