S. Pauli Epistel then andra

1. Capitel.

Paulus helsar Timotheum, v. 1. Och berömer hans oskrymtada troo, v. 3. Sedan förmanar han honom til at vpwäckia the gåfwor som Gudh honom gifwit hade, v. 6. Til at lida något för Evangelij skul, v. 8. Til at behålla the helsosama ordz eftersyn, som han af honom hördt hade, v. 13. Til at bewara then sigh betrodda Evangelij skatt, v. 14. Klagar ther hoos öfwer them i Asia, som woro honom ifrå falne, v. 15. Och berömer Onesiphori stadighet, v. 16.

Paulus, Jesu Christi Apostel, genom Gudz wilja, til at predika lifsens löfte, i Christo Jesu:

2. Minom kära son Timotheo: Nådh, barmhertighet, frijd af Gudh Fader, och Christo Jesu wårom Herra.

3. Jagh tackar Gudi, then jagh tienar ifrå mina föräldrar, vthi ett reent samwet, at jagh vthan vphåld hafwer tin åminnelse i mina böner, natt och dagh.

4. Och migh längtar efter at see tigh, när jagh täncker på tina tårar; på thet jagh medh glädie måtte vpfyld warda.

5. Och jagh drager migh til minnes then oskrymtada troo som i tigh är, then tilförene bodde vthi tine fadermoder Loide, och i tine moder Evnica; är jagh wiß at sammalunda ock i tigh.

6. För hwilka saak skul jagh förmanar tigh, at tu vpwäcker Gudz gåfwo som i tigh är, genom mina händers påläggning.

7. Ty Gudh hafwer icke gifwit oß räddhogans anda; vtan kraftenes, och kärlekens, och tuchtighetenes.

8. Therföre, skäm tigh icke widh wårs Herras witnesbyrd; icke heller widh migh, som är hans fånge: vtan war deelachtig vthi Evangelij bedröfwelse, efter Gudz kraft;

9. Then oß frälsat hafwer, och kallat medh en helig kallelse; icke efter wåra gierningar, vtan efter sitt vpsåt, och nådh, then oß gifwin är i Christo Jesu, för ewig tijd.

10. Men nu är hon vppenbar worden genom wår Frälsares Jesu Christi vppenbarelse, then ther döden borttagit hafwer, och lifwet, och ett oförgängeligit wäsende framburit i liuset, genom Evangelium.

11. Vthi hwilket jagh är satter til en Predikare, och Apostel, och Hedningarnas lärare.

12. För hwilka saak skul jagh ock thetta lider, och skämmes doch intet: ty jagh weet på hwem jagh troor, och är wiß at han förmår förwara mitt betrodda godz in til then dagen.

13. Hålt tigh efter the hälsosama ordz eftersyn, som tu hördt hafwer af migh, om trona, och kärleken i Christo Jesu.

14. Thetta goda betrodda godset bewara genom then Helga Anda, then vthi oß boor.

15. Tu wetst, at alle the som i Asien äro, hafwa wändt sigh ifrå migh: ibland hwilka är Phygellus, och Hermogenes.

16. Herren gifwe Onesiphori huse barmhertighet: ty han hafwer ofta wederqweckt migh, och skämdes icke widh mina kädio:

17. Vtan tå han war i Rom, sökte han fliteliga efter migh, och fan migh.

18. Gifwe honom Herren, at han finner barmhertighet när Herranom på then dagen: och i huru mång stycke han migh til tienst war i Epheso, wetst tu bäst.

2. Capitel.

Wjdare förmanar Apostelen honom, at thet han af honom lärdt hade, skulle han åter befalla androm, som thet flerom lära kunde, v. 1. Förmanar honom ther hoos til tolamod och stadighet i sitt ämbete, medh mång argument, v. 3. Warnar honom för ordaträtor, och fåfäng spörsmål, v. 14, 16, och 23. Och förmanar honom än til flijt och försichtighet i sitt kall, v. 15. Sedan tröster han honom emot then förargelse som kunde komma af andras affall och oskickelighet, v. 19. Sidst förmanar han åter til åthskilliga dygder, som vthi hans ämbete kräfjas, v. 22.

Så stärck tigh nu, min son, genom nådena, som är i Christo Jesu.

2. Och hwad tu af migh hördt hafwer genom mång witne, thet befalla trogna menniskior, som ock duglige äro at lära andra.

3. Lid och vmgäll såsom en godh Jesu Christi stridzman.

4. Jngen stridzman befattar sigh medh närings handel: på thet han skal täckias honom, som honom til en stridzman vptagit hafwer.

5. Hwar ock nu någor kämpar, han krönes icke, vtan han redeliga kämpar.

6. Åkermannen, som åkren brukar, honom bör först få af fruchtene.

7. Märck hwad jagh säger: men Herren skal gifwa tigh i all ting förstånd.

8. Tänck på Jesum Christum, som är vpstånden ifrå the döda, af Davidz sädh, efter mitt Evangelium:

9. Vthi hwilket jagh bedröfwelse lider in til boijor, såsom en ogierningsman: men Gudz ord är icke bundet.

10. Therföre lider jagh thet alt, för the vthkorada skul, at the skola ock få salighet i Christo Jesu, medh ewiga härlighet.

11. Thet är ju ett fast ord: Döö wij medh, så skole wij lefwa medh:

12. Lide wij, så skole wij medh regnera: om wij försake honom, så försaker ock han oß.

13. Troo wij honom icke, så blifwer han doch trofast: han kan icke neka sigh sielf.

14. Sådant förmana, och betyga för Herranom, at the icke träta om ord til ingen nytto, vtan til at afwända them som på höra.

15. Winlägg tigh at bewisa tigh Gudi en bepröfwad och ostraffelig arbetare, som rätt delar sanningenes ord.

16. Men oandelig och onyttig ord kasta bort: ty thet hielper mycket til ogudachtighet:

17. Och theras taal fräter omkring sigh, såsom kräfwetan: ibland hwilka är Hymeneus, och Philetus;

18. The ther om sanningen felat hafwa, säijande vpståndelsen redo skedd wara: och hafwa förwändt somliga menniskiors troo.

19. Men then faste Gudz grund blifwer ståndandes, och hafwer thetta insegel: Herren känner sina; och hwar och en som åkallar Christi namn, gånge ifrån orättferdighetene.

20. Men vthi ett stort huus, äro icke allenast gyldene och silffat, vtan jemwäl träfat och leerfat; och somlig til heder, och somlig til wanheder.

21. Hwar nu någor renar sigh ifrå sådant folck, han warder ett helgat faat til heder, huusherranom brukeligit, beredt til alt godt werck.

22. Fly vngdomsens lustar; men faar efter rättferdigheten, troon, kärleken, frijd medh allom them som af reent hierta åkalla Herran.

23. Men förkasta dårachtig och öfwerdådig spörsmål, wetandes, at the föda träto af sigh.

24. Men Herrans tienare skal icke wara trätosam, vtan liuflig widh hwar man; lärachtig, then the onda lida kan;

25. Och medh sachtmodighet straffa them som emot stå: om Gudh en gång wil gifwa them bättring, til at förstå sanningen;

26. Och besinna sigh ifrå diefwulsens snaro, af hwilkom the fångne äro efter hans wilja.

3. Capitel.

Apostelen förkunnar, at vthi the yttersta tiderna skola vpkomma onda och wanartiga menniskior, v. 1. Af hwilkom äro the som löpa omkring och bedraga enfalliga menniskior ifrå trone, v. 6. Och förfölja sanningen, v. 8. Men theras galenskap skal warda vppenbar, v. 9. Och förmanar Timotheum at fly sådana, v. 5. Wara tolig, v. 10. Stadig, v. 14. Och hålla sigh widh then H. Skrift, then han af barndom lärdt hade, v. 15.

Men thetta skalt tu weta, at vthi yttersta dagarna tilstunda fahrlige tider.

2. Ty ther warda kommande menniskior, som älska sigh sielfwa; girige, stortalige, högfärdige, försinädare, föräldromen olydige, otacksame, ogudachtige;

3. Okärlige, hårdnackade, skändare, okyske, omilde, hatande thet goda;

4. Förrädare, öfwerdådige, vpbläste; the ther meer älska wällust än Gudh:

5. Hafwandes ett skeen til gudachtighet; men thes kraft försaka the. Och fly sådana.

6. Af them äro the som löpa vthu thet ena huset i thet andra, och föra qwinfolck fångna, som medh synder betungada äro, och drifwas af mångahanda lustar.

7. Altid läras the, och kunna doch aldrig komma til sanningenes kundskap.

8. Men såsom Jannes och Jambres stodo emot Mose: så stå ock thesse emot sanningene; thet äro menniskior, förderfwade i sitt sinne, odugelige til trona.

9. Men the skola icke länger hafwa framgång: ty theras galenskap warder allom vppenbar, såsom ock hinas war.

10. Men tu hafwer förnummet min lärdom, mitt sätt, mitt vpsåt, mina troo, min långmodighet, min kärlek, mitt tolamod;

11. Mina förföljelser, mina bedröfwelser, som migh öfwergingo i Antiochien, Jconio, Lystris: hurudana förföljelser jagh ther led; och af alt hafwer Herren förlossat migh.

12. Och alle the ther gudeliga wilja lefwa i Christo Jesu, måste lida förföljelse.

13. Men medh onda menniskior och bedragare, warder thet ju länger ju argare: the förföra, och warda förförde.

14. Men tu, blif widh thet tu lärdt hafwer, och thet tigh betrodt är, wetandes, af hwem tu thet lärdt hafwer.

15. Och efter tu af barndom hafwer kunnat then helga Skrift, kan hon tigh vnderwisa til salighet, genom trona på Christum Jesum.

16. Ty all Skrift af Gudi vthgifwin, är nyttig til lärdom, til straff, til bättring, til tuchtan i rättferdighet:

17. At een Gudz menniskia skal wara fulbordad, til alla goda gierningar skickelig.

4. Capitel.

Ytermera förmanar Apostelen honom, at han medh all flijt skulle predika Gudz ord, och giöra sitt ämbete, v. 1. Ty then tiden skulle komma, at the intet skola lida hälsosam lärdom, v. 3. Och hans tijd war nu förhanden, at han skulle skiljas hädan, v. 6. Sedan befaller han honom komma til sigh, v. 9. Och taga Marcum, samt några andra saker medh sigh, v. 11. Klagar ther hoos öfwer Alexandri ondsko, v. 14. Och andras ostadighet, v. 16. Besluter så medh helsningar, v. 19.

Så betygar jagh nu för Gudi, och Herranom Jesu Christo, then ther döma skal lefwande och döda, i sin tilkommelse, och i sitt rike:

2. Predika ordet; hålt vppå, i tijd och i otijd, straffa, truga, förmana, medh all sachtmodighet och lärdom.

3. Ty then tijd skal komma, at the icke skola kunna lida hälsosam lärdom: vtan skola efter sina egna lustar samla sigh lärare; efter them klijar i öronen:

4. Och skola wända sin öron ifrå sanningen, och wända sigh til fabler.

5. Men tu, war waken i all ting, lid och vmgäll; giör ens Evangelisk Predikares werck; vthrätta titt ämbete redeliga.

6. Ty jagh offras nu, och tiden tilstundar, at jagh skal skiljas hädan.

7. Jagh hafwer kämpat en godh kamp, jagh hafwer fulbordat lopet; jagh hafwer hållet trona.

8. Här efter är migh förwarad rättferdighetenes crona, hwilka Herren migh gifwa skal på then dagen, then rättferdiga domaren: men icke migh allenast, vtan ock allom them, som älska hans vppenbarelse.

9. Wjnlägg tigh, at tu kommer snarliga til migh.

10. Ty Demas hafwer öfwergifwit migh, och fått kärlek til thenna werldena; och är faren til Thessalonica; Crescens til Galatien; Titus til Dalmatien.

11. Lucas är allena medh migh. Tag Marcum til tigh, och haf honom medh tigh: ty han är migh mycket nyttig til tienst.

12. Tychicus hafwer jagh sändt til Ephesum.

13. Then mantel som jagh tilbaka lät i Troade när Carpus, haf medh tigh tå tu kommer, och böckerna, ock enkannerliga the pergamenten.

14. Alexander kopparsmeden hafwer migh mycket ondt bewijst: Herren betale honom efter hans gierningar.

15. Tag ock tu tigh wahra för honom: ty han hafwer swårliga ståndet emot wår ord.

16. Vthi min första förswarelse stod ingen när migh, vtan alle öfwergåfwo migh; thet warde them icke tilräknat.

17. Men Herren stod medh migh, och styrckte migh: på thet genom migh skulle predikanen stadfäst warda, och alle Hedningar höra skulle: och jagh är frijad af leijonens mun.

18. Men Herren skal förlossa migh af all ond gierning, och frälsa migh til sitt himmelska rike: hwilkom ware ähra ifrån ewighet til ewighet: Amen.

19. Helsa Priscam, och Aquilam, och Onesiphori huusfolck.

20. Erastus blef i Corintho: men Trophimum lät jagh qwar i Mileto siuk.

21. Winlägg tigh at tu kommer för winteren. Tigh helsar Eubulus, och Pudens, och Linus, och Claudia, och alle bröderna.

22. Herren Jesus Christus ware medh tin anda. Nådh ware medh eder: Amen.

Then andra Epistelen til Timotheum, skrifwen af Rom, tå Paulus åter hades fram för Keisar Neronem.