EXODUS.

1. Capitel.

Tå Joseph war död, och Jsraels barn, som kommo in vthi Egypten medh Jacob swårliga förökades, v. 1. Wardt en ny Konung som Joseph icke kände. Han vptänckte ett rådh, til at lifteliga förläggia och vthöda them, v. 8. Först, at man them medh swårt arbete plåga skulle, v. 11. Sedan befalte han jordgummorna för the Ebreiska qwinnor döda theras swenbarn, v. 15. När the thet icke giorde, v. 17. böd han sitt folck kasta barnen i älfwena, v. 22.

Thesse äro namnen af Jsraels barn, som kommo in vthi Egypten medh Jacob, hwar och en kom ther in medh sitt huus.

2. Ruben, Simeon, Levi, Juda,

3. Jsaschar, Zebulon, Ben Jamin,

4. Dan, Naphthali, Gad, Asser,

5. Och alla the stälar som vthaf Jacobs länd vthgångna woro, woro siutijo. Men Joseph war tilförene vthi Egypten.

6. Tå nu Joseph död war, och alle hans bröder, och alle the som på then tiden lefwat hade;

7. Wäxte Jsraels barn, och födde barn, och förökades, och wordo ganska månge, så at the vpfylte landet.

8. Tå wardt en ny Konung öfwer Egypten, hwilken intet wiste af Joseph.

9. Han sade til sitt folck: Sij, Jsraels barnas folck är myckit, och mera än wij.

10. Nu wäl, wij wilje listeliga förläggia them, at the icke warda så månge. Ty om något örlig påkomme moot oß, måtte the ock gifwa sigh til wåra fiendar, och strida emot oß, och draga vthu landet.

11. Och han satte öfwer them arbetes fogdar, som them betwinga skulle medh träldom: ty man bygde Pharao the städer Pithom och Raamses til skatthuus.

12. Men ju meer the betungade folcket, ju meer thet förökades, och förwidgade sigh: therföre woro the Jsraels barnom hätske.

13. Och the Egyptier twingade Jsraels barn medh obarmhertighet til at träla:

14. Och giorde theras lefwerne bittert, medh swårt arbete på leer och tegel, och medh allahanda släpande på markene, och medh allahanda arbete, som the kunde them påläggia medh obarmhertighet.

15. Och Konungen i Egypten sade til jordgummorna för the Ebreiska qwinnor; then ena heet Siphra, och then andra Pua:

16. När J hielpen the Ebreiska qwinnor, och the skola föda: är thet mankön, så dräper thet, är thet qwinkön, så läter thet lefwa.

17. Men jordgummorna fruchtade Gudh, och giorde eij som Konungen i Egypten sade them; vtan låto barnen lefwa.

18. Tå kallade Konungen i Egypten jordgummorna, och sade til them: Hwarföre giören J thet, at J låten lefwa barnen?

19. Jordgummorna swarade Pharao: The Ebreiska qwinnor äro eij som the Egyptiska: förty, the äro hårda qwinnor; förr än jordgumman kommer til them, hafwa the födt.

20. Therföre giorde Gudh wäl emot jordgummorna: och folcket förökades, och wardt ganska mycket.

21. Och efter jordgummorna fruchtade Gudh, bygde han them huus.

22. Tå böd Pharao allo sino folcke och sade: Alt thet mankön, som födt warder, kaster i älfwena, och alt qwinkön läter lefwa.

2. Capitel.

På then tiden föddes Mose af Amram, som war af Levi huus, och fördoldes vthi tre månader, v. 1. Sedan lades han i ena kisto af röör, och hoofs vthi hwassen, v. 3. Tå hände sigh, at Pharaos dotter kom neder at twätta sigh, och blef warse kistona, och tog honom vthu watnet, v. 5. Betingade medh hans moder, at hon wille vpamma honom, v. 7. När Mose war stoor worden, besökte han sina bröder, och slog en Egyptier ihiäl, v. 11. Flydde sedan för Pharao, och kom til Presten i Midian, v. 15. Tog hans dotter Zipora til hustru, medh hwilken han fick Gersom och Elieser, v. 21. Någon tijd ther efter ropade Jsraels barn til Gudh, och han hörde theras klagan, v. 23.

Och en man gick bort af Levi huus, och tog na Levi dotter.

2. Och qwinnan aflade, och födde en son. Och tå hon såg at thet war ett dägeligit barn, fördolde hon thet i tre månader.

3. Och tå hon icke länger kunde fördölja thet, tog hon ena kisto af röör, och beströk henne medh leer och beck, och lade barnet thet vthi, och hof henne vth i hwassen widh strandena af älfwene.

4. Och hans syster stod långt ifrå, på thet hon skulle see huru honom skulle warda gångandes.

5. Och Pharaos dotter kom nedh, och skulle twå sigh i älfwene, och hennes jungfrur gingo vth medh bräddene af älfwene; och tå hon fick see kistona i hwassenom, sände hon sina pigo tijt, och lät hämta henne;

6. Och tå hon vplyckte henne, fick hon see barnet, och sij, barnet greet: tå ömkade hon sigh ther öfwer, och sade: Thetta är ett af the Ebreiske barnen.

7. Tå sade hans syster til Pharaos dotter: Wilt tu at jagh går, och kallar til tigh ena Ebreiska qwinno, som dija gifwer, at hon ammar tigh barnet vp?

8. Pharaos dotter sade til henne: Gack. Pigan gick, och kallade barnsens moder.

9. Tå sade Pharaos dotter til henne: Tag thetta barnet, och amma migh thet vp, jagh wil löna tigh. Qwinnan tog barnet, och ammade thet.

10. Och tå barnet war stort wordet, antwardade hon thet Pharaos dotter, och hon anammade honom för sin son, och kallade honom Mose, ty hon sade: Vthu watnet hafwer jagh tagit honom.

11. På then tiden, när Mose wardt stoor worden, gick han vth til sina bröder, och såg theras tunga; och wardt warse, at en Egyptisk man slog hans broder, en af the Ebreiska.

12. Och han wände sigh hijt och tijt, och tå han såg at ther ingen menniskia war, slog han then Egyptiska, och begrof honom vthi sandenom.

13. J then andra dagen gick han ock vth, och såg twå Ebreiska män träta sin emellan, och sade til then som orätt giorde: Hwij slår tu tin nästa?

14. Han swarade: Ho hafwer giordt tigh til höfwitzman eller domare öfwer oß? Wilt tu ock slå migh ihiäl, såsom tu hafwer slagit then Egyptiska mannen? Tå fruchtade Mose och sade: Huru är thetta vpkommit?

15. Och thet kom för Pharao, och han sökte efter at dräpa Mose. Men Mose flydde för Pharao, och blef i Midians lande, och bodde widh en brunn.

16. Men Presten i Midian hade siu döttrar, the kommo til at winda watn, och the vpfylte honar til at watna sins faders fåår.

17. Tå kommo någre herdar, och drefwo them ifrå: men Mose gaf sigh vp, och halp them, och watnade theras fåår.

18. Och tå the kommo til sin fader Reguel, sade han: Hwij kommen J i dagh snarare än J plägen?

19. The sade: En Egyptisk man halp oß för herdarna, och wandt medh oß watn, och watnade fåren.

20. Han sade til sina döttrar: Hwar är han? Hwij läte J så blifwa mannen, och icke båden honom komma och äta medh oß?

21. Och Mose belefwade at blifwa när them mannenom: och han gaf Mose sina dotter Zipora:

22. Hon födde honom en son, och han kallade honom Gersom: ty han sade: Jagh är en vthländning worden i främmande lande. Och hon födde ännu“ en son, then kallade han Elieser, och sade: Mins fa-“ ders Gudh är min hielpare, och hafwer frälst migh“ vthu Pharaos händer.

23. Någon tijd ther efter blef Konungen i Egypten död. Och Jsraels barn suckade öfwer theras arbete, och ropade, och theras roop kom til Gudh öfwer theras släpan.

24. Och Gudh hörde theras klagan, och tänckte på sitt förbund medh Abraham, Jsaac och Jacob.

25. Och han såg ther til, och lät sigh wårda om them.

3. Capitel.

Medan Mose war i Midian, och wachtade sin swärs fåår, v. 1. Kallade Gudh honom vthur en brinnande buska i öknene, och befalte honom föra Jsraels barn vthur Egypti land, v. 2. Ther öfwer han sigh mycket beswärade, v. 11. Men Gudh swarade honom ther til, och gaf honom fulkommelig instruction til Jsraels barn och Pharao, v. 14.

Men Mose wachtade sins swärs Jethro fåår, Prestens i Midian; och han dref fåren baak in i öknena, och kom til Gudz berg Horeb.

2. Och HERRANS Ängel syntes honom vthi en brinnande låga vthu buskanom. Och han såg at busken bran af elden, och wardt doch icke förtärd.

3. Och sade: Jagh wil gå tijt, och besee thenna stora synena, hwij busken icke vpbrinner.

4. Tå HERREN såg at han gick åstadh til at see, kallade Gudh honom vthu buskanom, och sade: Mose, Mose: han swarade: Här är jagh.

5. Han sade: Träd icke hijt, drag tina skoor af tina fötter, ty rumet, ther tu står vppå, är ett heligt land.

6. Och han sade ytterligare: Jagh är tins faders Gudh, Abrahams Gudh, Jsaacs Gudh, och Jacobs Gudh. Och Mose skyylte sitt ansichte: ty han fruchtade see vppå Gudh.

7. Och HERREN sade: Jagh hafwer sedt mins folcks jämmer vthi Egypten, och jagh hafwer hördt theras roop öfwer them som drifwa them: jagh hafwer förnummet theras wedermödo:

8. Och är nederstigen til at frälsa them vthu the Egyptiers wåld; och föra them vthu thet landet, in vthi ett godt och wijdt land, som flytandes är medh miölk och hannog, såsom är på then platsen, som the Cananeer, Hetheer, Amoreer, Phereseer, Heveer och Jebuseer boo.

9. Så efter nu Jsraels barnas roop är kommit före migh, och jagh ther til hafwer skådat theras twång, ther the Egyptier them medh betwinga:

10. Så gack nu, jagh wil sända tigh til Pharao, at tu skalt föra mitt folck Jsraels barn vthur Egypten.

11. Mose sade til Gudh: Ho är jagh, at jagh gå skulle til Pharao, och föra Jsraels barn vthur Egypten?

12. Han sade: Jagh wil wara medh tigh, och thetta skal wara tigh för ett tekn, at jagh hafwer sändt tigh. Tå tu hafwer fördt mitt folck vthur Egypten, skolen J offra Gudi på thesso bergena.

13. Mose sade til Gudh: Sij, när jagh kommer til Jsraels barn, och säger til them: Edra fäders Gudh hafwer sändt migh til eder; och the säija til migh: Hwad är hans namn? Hwad skal jagh säija them?

14. Sade Gudh til Mose: Jagh skal wara then jagh wara skal. Och sade: Så skalt tu säija til Jsraels barn: Jagh skal warat, han hafwer sändt migh til eder.

15. Och Gudh sade ytterligare til Mose: Så skalt tu säija til Jsraels barn: HERREN edra fäders Gudh, Abrahams Gudh, Jsaacs Gudh, och Jacobs Gudh, hafwer sändt migh til eder: thetta namnet är migh ewinnerliga; thet skal wara min åminnelse ifrå barn och til barnabarn.

16. Therföre gack åstadh, och församla the äldsta af Jsrael, och säg til them: HERREN edra fäders Gudh hafwer syntz migh, Abrahams Gudh, Jsaacs Gudh, och Jacobs Gudh, och sagt: Jagh hafwer sökt eder, och sedt hwad eder wederfarit är vthi Egypten.

17. Och hafwer sagt: Jagh skal föra eder vthu then Egyptiska jämmeren, in vthi the Cananeers, Hetheers, Amoreers, Phereseers, Heveers och Jebuseers land, vthi thet land, ther miölk och hannog vthi flyter.

18. Och tå the höra tina röst, skalt tu, och the äldste af Jsrael, gå in til Konungen i Egypten, och säija til honom: HERREN the Ebreers Gudh hafwer kallat oß. Så lät oß nu gå tre dagsresor in vthi öknena, til at offra HERRANOM wårom Gudh.

19. Men jagh weet, at Konungen i Egypten icke skal låta eder fara, vtan genom starck vnder.

20. Ty jagh skal vthräckia mina hand, och slå Egypten medh allahanda vnder, som jagh ther inne giöra skal, sedan skal han låta fara eder.

21. Och jagh wil gifwa thesso folckena nåde för the Egyptier, at när J vthfaren, skolen J icke vthgå medh toma händer:

22. Vtan hwar och een qwinna skal bedas af hennes granqwinno och wärdinno, silfwer och gyldene tygh, och kläder: them skolen i läggia på edra söner och döttrar, och blotta the Egyptier.

4. Capitel.

När Mose än vrsächtade sigh, befalte Gudh honom giöra try tekn, af hwilka folcket skulle troo at HERREN hade syntz honom, v. 1. Men han vrsächtade sigh yttermera, för sin swåra tungo skul, v. 10. Therföre efterlät Gudh honom, at hans broder Aaron skulle föra ordet til folcket, v. 14. Altså drog Mose åter in vthi Egypti land, v. 18. Ther Zipora hans hustru på wägenom omskar sin son, v. 24. Sedan mötte Aaron Mose, hwilken honom förtälde all HERRANS ord, v. 27.

Mose swarade och sade: Sij, the troo migh intet, eij heller höra mina röst, vtan skola säija: HERREN hafwer intet syntz tigh.

2. HERREN sade til honom: Hwad är thet som tu hafwer i tine hand?

3. Han sade: En staf. Han sade: Kasta honom ifrå tigh på markena. Och han kastade honom ifrå sigh, och han wardt wänd vthi en orm: och Mose flydde för honom.

4. Men HERREN sade til honom: Räck tina hand vth, och tag honom om stierten. Tå räckte han sina hand vth, och hölt honom, och han wändes vthi en staf i hans hand.

5. Therföre skola the troo at HERREN hafwer syntz tigh, theras fäders Gudh, Abrahams Gudh, Jsaacs Gudh, och Jacobs Gudh.

6. Och HERREN sade ytterligare til honom: Stick tina hand in i tin barm. Och han stack henne i sin barm, och tå han drog henne vth, sij, tå war hon spitelsk som en sniö.

7. Och han sade: Stick henne åter in i tin barm. Och han stack henne åter in i barmen, och drog henne vth igen, sij, så wardt hon åter som thet andra hans kött.

8. Om the icke wilja troo tigh, eller lyda hwad tu säger af thet ena teknet, så warda the doch troende, när tu säger them af thet andra teknet.

9. Om the icke troo thessa tw teknen, icke heller höra tina röst, så tag watnet vthur älfwene, och giut thet vth på torra landet, så skal thet samma watnet, som tu vthur älfwene tagit hafwer, warda blodh på torra landet.

10. Tå sade Mose til HERRAN: Ach Herre! Jagh är en sådan man, som icke talande är, alt från i går och förgår, och ifrå then tijd tu medh tin tienare talat hafwer: ty jagh hafwer ett tungt mål, och ena swåra tungo.

11. HERREN sade til honom: Ho hafwer skapat menniskione munnen? Eller ho hafwer giordt dumban, eller then döfwa? Eller then seende? Eller then blinda? Hafwer icke jagh HERREN giordt them?

12. Så gack nu åstadh, jagh wil wara i tinom mun, och lära tigh, hwad tu säija skalt.

13. Mose sade: Min Herre, sändt hwem tu sända wilt.

14. Tå wardt HERREN mycket wredh öfwer Mose, och sade: Weet jagh icke at tin broder Aaron af Levi slächte är talande? Och sij, han skal vthgå emot tigh, och tå han får see tigh, skal han glädia sigh af hiertat.

15. Tu skalt tala til honom, och sättia orden i munnen på honom; och jagh skal wara i tinom, och i hans munne, och lära eder, hwad J giöra skolen.

16. Och han skal tala för tigh til folcket: Han skal wara tin mun, och tu skalt wara hans Gudh.

17. Och thenna staf tag i tina hand, ther medh tu tekn giöra skalt.

18. Så gick tå Mose tädan, och kom igen til sin swär Jethro, och sade til honom: Käre, lät migh gå, at jagh åter må komma til mina bröder, som äro vthi Egypten, och see om the ännu lefwa. Jethro sade til honom: Gack i frijd.

19. Och sade HERREN til honom i Midian: Gack och faar åter in vthi Egypten: förty, the äro alle döde, som gingo efter titt lijf.

20. Och så tog Mose sina hustru, och sina söner, och satte them på en åsna, och foor åter in vthi Egypti land; och tog Gudz staf i sina hand.

21. Och HERREN sade til Mose: Se til när tu åter kommer in vthi Egypten, at tu giör all the vnder för Pharao, som jagh vnder tina hand gifwit hafwer: Men jagh skal förstocka hans hierta, at han icke skal släppa folcket.

22. Och tu skalt säija til honom: Så säger HERREN: Jsrael är min förstfödde son.

23. Jagh biuder tigh, at tu låter min son fara, at han må tiena migh: förwägrar tu migh thet, så skal jagh dräpa tin förstfödda son.

24. Och widh han war på resone vthi ett herberge, mötte honom HERREN, och wille dräpa honom.

25. Tå tog Zipora en steen, och skar sinom son förhudena af, och tog på hans fötter och sade: Tu äst migh en blodbrudgumme.

26. Och så wände han igen af honom. Men hon sade blodbrudgumme, för omskärelsen skul.

27. Och HERREN sade til Aaron: Gack vth emot Mose i öknena. Och han gick åstadh, och mötte honom på Gudz berge, och kyste honom.

28. Och Mose sade Aaron all HERRANS ord, then honom sändt hade, och alla the tekn, som han honom befalt hade.

29. Och the gingo åstadh, och församlade alla the äldsta af Jsraels barnom.

30. Och Aaron talade all the ord, som HERREN medh Mose talat hade, och giorde teknen för folckena.

31. Och folcket trodde. Och tå the hörde at HERREN hade sökt Jsraels barn, och sedt vppå theras jämmer, föllo the neder, och tilbådo.

5. Capitel.

Ther efter gingo Mose och Aaron in til Pharao, och förkunnade honom Gudz befalning, v. 1. Men han wille icke släppa folcket, v. 2. Vtan befalte fogtomen, at the skulle hårdare plåga them, v. 6. Ther öfwer the ömkeliga klagade sigh först hoos Pharao, v. 15. Sedan hoos Mose och Aaron, v. 20. Mose framförde thet sör Gudh, v. 22.

Ther efter gingo Mose och Aaron in, och sade til Pharao: Så säger HERREN, Jsraels Gudh: Släpp mitt folck, at the må hålla migh högtijd vthi öknene.

2. Pharao swarade: Ho är HERREN, hwilkens röst jagh höra skal, och släppa Jsrael? Jagh weet intet af HERRANOM, och wil eij heller släppa Jsrael.

3. The sade: The Ebreers Gudh hafwer kallat oß: så lät nu gå oß tre dagsresor in vthi öknena, och offra HERRANOM wårom Gudh, at oß icke öfwergå skal pestilentie eller swärd.

4. Tå sade Konungen i Egypten til them: Hwij giören J så, tu Mose och Aaron, at thetta folcket öfwergifwer sitt arbete? Går bort til edart arbete.

5. Ytterligare sade Pharao: Sij, folcket är allaredo förmyckit i landena: och J wiljen ännu låta them hålla vp af arbetena.

6. Therföre böd Pharao på samma dagh, fogtomen öfwer folcket, och theras ämbetsmän, och sade:

7. J skolen icke här efter hämta strå tilhopa, och få folckena til at bränna teglet, såsom tilförene: läter them sielfwa gå bort och hämta sigh strå.

8. Och samma talet på teglet skolen J likwäl läggia them vppå, såsom tilförene, och intet mindre: förty, the gå fåfänge. Therföre ropa the och säija: Wij wilje gå och offra wårom Gudh.

9. Man må wäl förtunga them medh arbete, at the något hafwa til skaffa: och icke achta lögnachtigt taal.

10. Tå gingo fogtarna öfwer folcket och theras ämbetsmän vth, och sade til folcket: så säger Pharao: Man skal intet strå få eder.

11. Går sielfwe bort och hämter eder strå hwar i thet finna kunnen: men af edart arbete skal intet afslås.

12. Tå förströdde sigh folcket kring om hela Egypti land, til at hämta sigh stybbe, at the ju strå hade.

13. Och fogtarna drefwo them och sade: Fyller vp edart dags arbete, lika såsom J haden strå.

14. Och the ämbetesmän af Jsraels barn, hwilka Pharaos fogtar öfwer them satt hade, wordo slagne, och wardt sagt til them: Hwij hafwen J icke hwarken i dagh eller i går fulkomnat edart förelagda dagsarbete, såsom tilförene?

15. Tå gingo the ämbetsmän af Jsraels barn in, och ropade til Pharao: Hwij faar tu så medh tina tienare?

16. Tinom tienarom gifwes intet strå, och skola doch giöra thet tegel, som oß förelagt är: och sij, tine tienare warda slagne, och syndas vppå titt folck.

17. Pharao sade: J ären fåfänge, fåfänge ären J; therföre säijen J: Wij wiljom gå och offra HERRANOM.

18. Så går nu bort, och giörer edor dagsarbete: strå skal eder intet gifwas; men talet på teglet måsten J lefwerera ifrån eder.

19. Tå sågo ämbetesmännerna af Jsraels barn, at thet wardt intet bättre, efter sagt wardt: J skolen intet förminska af dagsarbetena på teglet.

20. Och tå Mose och Aaron gingo ifrå Pharao, stodo the i wägenom före them:

21. Och sade til them: HERREN se vppå eder, och döme thet, at J hafwen giordt wår lucht illa luchtandes för Pharao och hans tienarom, och fått them swärdet i händerna til at dräpa oß.

22. Mose kom igen til HERRAN och sade: Herre, hwij giör tu så illa emot thetta folcket? Hwij hafwer tu sändt migh?

23. Ty ifrå then tiden jagh ingick til at tala medh Pharao i titt namn, hafwer han ännu hårdare plågat folcket: och tu hafwer icke frälst titt folck.

6. Capitel.

Tå talade Gudh medh Mose, och gaf honom godh tröst, v. 1. Och vppenbarade honom sitt namn HERRE, v. 3. Låfwade widare, at han wille förlossa Jsraels barn medh vthräcktom arme ifrå theras träldom, v. 6. Therföre sände han Mose andra gången til Pharao, v. 10. Men han förwägrade sigh högeliga at gå, v. 12. Thenne Mose och Aaron woro af Levi huus, hwilkas slächtregister, samt medh Rubens och Simeons, här vpräknas, v. 14.

HERREN sade til Mose: Nu skalt tu see hwad jagh skal giöra medh Pharao: ty genom een wäldig hand måste han släppa them; han måste ännu genom een starcka hand drifwa them frå sigh vthu sitt land.

2. Och Gudh talade til Mose, och sade til honom: Jagh är HERREN:

3. Och hafwer syntz Abraham, Jsaac och Jacob, at jagh wil wara theras alsmächtige Gudh: men mitt namn HERRE, giorde jagh them icke kunnigt.

4. Och giorde jagh mitt förbund medh them, at jagh skulle gifwa them Canaans land: thet land ther the vthi wandrat hafwa, ther the främmande vthi warit hafwa.

5. Och hafwer jagh hördt Jsraels barnas suckan, hwilka the Egyptier medh arbete förtunga; och hafwer ihogkommet mitt förbund.

6. Therföre säg Jsraels barnom: Jagh är HERREN, och wil taga eder vthur edar tunga i Egypten, och förlossa eder ifrån edar träldom: och wil frälsa eder medh vthräcktom arme, och storom doom.

7. Och wil anamma eder för mitt folck, och wil wara edar Gudh: at J förnimma skolen, at jagh är HERREN edar Gudh, then eder vthfördt hafwer vthu the Egyptiers tunga:

8. Och fördt eder in vthi thet land, öfwer hwilket jagh hafwer vphäfwit mina hand, at jagh skulle thet gifwa Abraham, Jsaac och Jacob; thet wil jagh gifwa eder til egit: Jagh HERREN.

9. Sådant alt sade Mose Jsraels barnom, men the hörde honom intet, för andans ångest skul, och för hårdt arbete skul.

10. Tå talade HERREN medh Mose och sade:

11. Gack in, och tala medh Pharao Konungenom i Egypten, at han släpper Jsraels barn vth af sitt land.

12. Men Mose talade för HERRANOM och sade: Sij, Jsraels barn höra migh intet, huru skal tå Pharao höra migh? Ther til hafwer jagh oomskorna läppar.

13. Och så talade tå HERREN til Mose och Aaron, och gaf them befalning til Jsraels barn, och til Pharao Konungen i Egypten, at the skulle vthföra Jsraels barn vthur Egypten.

14. Thesse äro hufwuden til theras fäders huus. Rubens thens första Jsraels sons barn äro thesse: Hanoch, Pallu, Hezron, Charmi; thet är Rubens slächte.

15. Simeons barn äro thesse: Jemuel, Jamin, Ohad, Jachin, Zoar, och Saul then Cananeiska qwinnones son; thet är Simeons slächte.

16. Thesse äro Levi barnas namn i theras slächter: Gerson, Kehat, Merari. Men Levi wardt hundrade tretijo och siu åhr gammal.

17. Gersons barn äro thesse: Libni och Simei, i theras slächter.

18. Kehats barn äro thesse: Amram, Jizear, Hebron, Vsiel. Men Kehat wardt hundrade tretijo och try åhr gammal.

19. Merari barn äro thesse: Maheli och Musi. Thet är nu Levi slächte i theras ätter.

20. Och Amram tog sina faders syster Jochebed til hustru: then födde honom Aaron och Mose.

Och wardt Amram hundrade tretijo och siu åhr gammal.

21. Jizears barn äro thesse: Korah, Nepheg, Sichri.

22. Vsiels barn äro thesse: Misael, Elzaphan, Sithri.

23. Aaron tog sigh hustru, Elizeba Amminadabs dotter Nahessons syster: then födde honom Nadab, Abihu, Eleazar, Jtamar.

24. Korahs barn äro thesse: Assir, Elkana, Abiassaph. Thet äro nu the Korhiters slächter.

25. Men Eleazar Aarons son tog sigh hustru af Putiels döttrar: then födde honom Pinehas. Thesse äro nu hufwuden ibland fäderna til the Levitiska slächterna.

26. Thesse äro Aaron och Mose, til hwilka HERREN sade: Förer Jsraels barn vthur Egypti land medh theras härar.

27. The samme äro the, som talade medh Pharao Konungenom i Egypten, at the måtte vthföra Jsraels barn vthur Egypten, nemliga, Mose och Aaron.

28. Och på then dagen talade HERREN medh Mose vthi Egypti land;

29. Och HERREN sade: Jagh är HERREN, tala til Pharao Konungen i Egypten, alt thet jagh talar medh tigh.

30. Och han swarade för HERRANOM: Sij, jagh hafwer oomskorna läppar, huru skal Pharao höra migh?

7. Capitel.

HERREN talade än medh Mose, och förkunnade honom Pharaos förstockelse, v. 1. Befalte sedan kasta theras staf för Pharao, så skulle han blifwa en orm, v. 8. Mose och Aaron giorde så, v. 10. När trolkarlarna giorde sammaledes, vpslukte Aarons staf theras stafrar, v. 11. Ther efter befalte Gudh Mose, at förwandla watnet i älfwene vthi blodh, ther af fiskarna dogo, och älfwen wardt illa luchtandes, v. 14. The swarkånstige giorde sammalunda; och Pharaos hierta blef förstockat, v. 22.

HERREN sade til Mose: Sij, jagh hafwer satt tigh til en Gudh öfwer Pharao: och Aaron tin broder skal wara tin Prophete.

2. Tu skalt tala alt thet jagh biuder tigh: men Aaron tin broder skal tala thet för Pharao, at han släpper Jsraels barn vthu sitt land.

3. Men jagh wil förhärda Pharaos hierta, på thet jagh skal giöra min tekn och vnder mång vthi Egypti land.

4. Och Pharao skal intet höra eder, på thet jagh skal bewisa mina hand vthi Egypten: och föra min häär, mitt folck Jsraels barn vthur Egypti land, genom stora domar.

5. Och the Egyptier skola förnimma, at jagh är HERREN, när jagh nu vthräcker min hand öfwer Egypten, och vthförer Jsraels barn ifrå them.

6. Mose och Aaron giorde såsom HERREN hade budit them.

7. Och Mose war ottatijo åhr gammal, och Aaron try och ottatijo åhr gammal, tå the talade medh Pharao.

8. Och HERREN talade til Mose och Aaron:

9. När Pharao säger til eder: Bewiser edor vnder; så skalt tu säija til Aaron: Tag tin staf, och kasta honom för Pharao, at han warder en orm.

10. Tå gingo Mose och Aaron in til Pharao, och giorde såsom HERREN hade budit them: och Aaron kastade sin staf för Pharao, och för hans tienare, och han wardt en orm.

11. Tå lät Pharao kalla wisa och swartkånstiga: och the Egyptiske trolkarlar giorde ock sammalunda medh theras beswärningar.

12. Och hwar thera kastade sin staf ifrå sigh, och wordo ormar ther af; men Aarons staf vpslukte theras stafrar.

13. Så wardt Pharaos hierta förstockat, och hörde them intet, såsom HERREN sagt hade.

14. Och HERREN sade til Mose: Pharaos hierta är hårdt, och wil icke släppa folcket.

15. Gack til Pharao bittida om morgonen, sij, han warder vthgångandes til älfwena: så gack emot honom på strandena af älfwene, och tag stafwen i tina hand, then som en orm wardt:

16. Och säg til honom: HERREN the Ebreers Gudh hafwer sändt migh til tigh, och låter sätja tigh: Släpp mitt folck, at the må tiena migh vthi öknene: men tu hafwer här til dags intet welat höra.

17. Therföre säger HERREN altså: Ther vppå skalt tu förnimma at jagh är HERREN: sij, jagh wil medh then stafwen, som jagh hafwer i mine hand, slå watnet, som i älfwene är, och thet skal wändas i blodh:

18. Så at fiskarna i älfwene skola döö, och älfwen luchta: och the Egyptier skola wämja, när the dricka af watnet i älfwene.

19. Och HERREN sade til Mose; säg til Aaron: Tag tin staf, och räck vth tina hand öfwer watnen i Egypten, öfwer theras älfwer, och strömar, och siögar, och öfwer all watukärr, at the warda blodh: och ware blodh i hela Egypti land, både i träkar och i steenkar.

20. Mose och Aaron giorde såsom HERREN them budit hade, och hof vp stafwen, och slog i watnet, som i älfwene war, för Pharao och hans tienare: och alt watnet i älfwene wardt wändt i blodh.

21. Och fiskarna i flodene dogo, och älfwen wardt luchtandes, så at the Egyptier icke kunde dricka watnet vthur älfwene: och wardt blodh i hela Egypti lande.

22. Och the Egyptiske trolkarlar giorde ock sammalunda medh theras beswärningar: men Pharaos hierta wardt förstockat, och han hörde them intet, såsom HERREN sagt hade.

23. Och Pharao wände om, och gick heem, och lade thet ännu intet på hiertat.

24. Men alle Egyptier grofwo efter watn vth medh älfwene til at dricka: ty watnet af älfwene kunde the icke dricka.

25. Och thet warade i siu dagar långt, sedan HERREN slog älfwena.

8. Capitel.

Therföre plågade Gudh Egypti land, genom Mose och Aaron andre gång medh paddor, v. 1. Tredie gången medh löß, v. 16. hwilket trolkarlarna intet kunde giöra efter, v. 18. Fierde gången medh så mycken ohyro, v. 20. at Pharao omsider låfwade sigh wilja släppa folcket, v. 28. Men när HERREN borttog ohyrona, förhärdade han åter sitt hierta, och wille intet släppa them, v. 31.

HERREN sade til Mose: Gack in til Pharao, och säg til honom; thetta säger HERREN: Släpp mitt folck, at the måga tiena migh.

2. Hwar tu icke wilt, sij, så wil jagh plåga alla tina landzändar medh paddor:

3. Så at älfwen skal vpwälla paddor, the skola vpstiga, och komma in i tin huus; in i tin kamar, in i titt lägre, in i tin säng, och in i tina tienares huus, ibland titt folck, in vthi tina bakugnar, och vthi tin degh.

4. Och paddor skola stiga vppå tigh, och vppå titt folck, och vppå alla tina tienare.

5. Och HERREN sade til Mose; säg til Aaron: Räck vth tina hand medh tin staf, öfwer älfwer, och strömar, och siögar, och lät paddor komma öfwer Egypti land.

6. Och Aaron räckte sina hand öfwer watnen i Egypten: och paddor kommo ther vth, så at Egypti land wardt öfwertäckt.

7. Tå giorde ock trolkarlarna sammalunda medh theras beswärningar: och läto komma paddor öfwer Egypti land.

8. Tå kallade Pharao Mose och Aaron, och sade: Bedien HERRAN för migh, at han tager paddorna ifrå migh, och ifrå mitt folck: så wil jagh släppa folcket, at the måga offra HERRANOM.

9. Mose sade: Haf tu then ährona, och lägg migh före, när jagh skal bedia för tigh, för tina tienare, och för titt folck; at paddorna skola fördrefna warda ifrå tigh, och ifrå titt huus, och allenast blifwa i älfwene.

10. Han sade: J morgon. Han sade: Såsom tu sagt hafwer, på thet tu skalt förnimma, at ingen är såsom HERREN wår Gudh.

11. Så skola paddorna warda tagna ifrå tigh, ifrå titt huus, ifrå tina tienare, ifrå titt folck, och allena blifwa i älfwene.

12. Så gingo Mose och Aaron ifrå Pharao. Och Mose ropade til HERRAN för paddorna skul, såsom han Pharao tilsagt hade.

13. Och HERREN giorde som Mose sagt hade. Och paddorna blefwo döda i husen, i gårdarna, och på markene.

14. Och the kastade them tilsamman, här en hoop, och ther en hoop, och marken luchtade ther vthaf.

15. Tå Pharao såg, at han hade fått rolighet, wardt hans hierta förhärdat, och hörde them intet, såsom HERREN sagt hade.

16. Och HERREN sade til Mose; säg til Aaron: Räck vth tin staf, och slå i stofftet på jordene, at löß warda i hela Egypti lande.

17. The giorde ock så. Och Aaron räckte vth sina hand medh sin staf, och slog i stofftet vppå jordene, och ther wordo löß, på menniskiom och på boskapen. Alt stofft på markene wardt löß i hela Egypti lande.

18. Trolkarlarna giorde ock sammalunda medh theras beswärningar, at the skulle giöra löß, men the kunde icke. Och lösserna woro på menniskiom och på boskapen.

19. Tå sade trolkarlarna til Pharao: Thetta är Gudz finger. Men Pharaos hierta wardt förstockat, och han hörde them intet, såsom HERREN sagt hade.

20. Och HERREN sade til Mose: Statt vp bittida om morgonen, och gack för Pharao: sij, han warder vthgångandes til watnet, och säg til honom; thetta säger HERREN: Släpp mitt folck, at the måga tiena migh.

21. Hwar icke: Sij, så wil jagh låta komma allahanda ohyro öfwer tigh, tina tienare, titt folck, och titt huus, så at all the Egyptiers huus, och marken, och hwad ther vppå är, skola warda full af ohyro.

22. Och wil jagh på then dagen giöra ett besynnerligit medh then landzändan Gosen, ther mitt folck vthi är, at ther skal ingen ohyra komma, på thet tu skalt förnimma, at jagh är HERREN öfwer hela jordena.

23. Och wil een förlösning sättia emellan mitt folck och titt. J morgon skal thet teknet skee.

24. Och HERREN giorde så. Och ther kom mycken ohyra vthi Pharaos huus, i hans tienares huus, och öfwer hela Egypti land, och landet wardt förderfwat af then ohyrone.

25. Tå kallade Pharao Mose och Aaron, och sade: Går åstadh, och offrer edrom Gudh här i landena.

26. Mose sade: Thet betämmer sigh icke, at wij så giöre: förty, wij offre HERRANOM wårom Gudh the Egyptiers styggelse: sij, när wij nu the Egyptiers styggelse offrade för theras ögon, månde the icke skola stena oß?

27. Tre dagsresor wilje wij gå in vthi öknena, och offra HERRANOM wårom Gudh, såsom han oß sagt hafwer.

28. Pharao sade: Jagh wil släppa eder, at J må offra HERRANOM edrom Gudh i öknene, allenast at J icke fierran faren; och bedien för migh.

29. Mose sade: Sij, när jagh här vth ifrå tigh kommer, så wil jagh bedia HERRAN, at thenna ohyran må blifwa borttagen ifrå Pharao, och hans tienare, och hans folcke i morgon: allenast förhala migh icke länger, at tu icke släpper folcket til at offra HERRANOM.

30. Och Mose gick vth ifrå Pharao, och bad HERRAN.

31. Och HERREN giorde såsom Mose sagt hade, och tog the ohyrona bort ifrå Pharao, ifrå hans tienare, och ifrå hans folcke, så at icke en blef qwar.

32. Men Pharao förhärdade sitt hierta ännu i thenna resone, och wille icke släppa folcket.

9. Capitel.

Femte resan plågade Gudh Egypti land medh Pestilentie, v. 1. ther af Pharao intet bättrade sigh, vtan wardt ännu meer förstockad, v. 7. Siette gången medh bölder och ond såår, så at trulkarlarna icke kunde stå för Mose, v. 8. Siunde resan medh stort hagel, som förderfwade menniskiorna, boskapen och jordenes gröda, v. 17. Af hwilket Pharao wäl ödmiukade sigh för HERRANOM, och afbad straffet, v. 27. Men strax thet wände igen, syndade han ytterligare, och förhärdade sitt hierta, v. 34.

HERREN sade til Mose: Gack in til Pharao, och säg til honom; thetta säger HERREN the Ebreers Gudh: Släpp mitt folck, at the måga tiena migh:

2. Hwar tu icke wilt, vtan förhåller them länger:

3. Sij, så skal HERRANS hand warda vthöfwer tin boskap på markene; öfwer hästar, öfwer åsnar, öfwer Camelar, öfwer oxar, öfwer fåår, medh en ganska stoor pestilentie.

4. Och HERREN skal giöra ett besynnerligit emellan the Jsraeliters boskap, och the Egyptiers; så at intet skal döö vthaf alt thet som Jsraels barn hafwa.

5. Och HERREN lade en tijd före och sade: J morgon skal HERREN giöra thetta på jordene.

6. Och HERREN giorde så om morgonen, och allahanda boskap blef död för the Egyptier: men af Jsraels barnas boskap blef icke ett dödt.

7. Och Pharao sände ther efter, och sij, ther war icke ett blifwit dödt vthaf Jsraels boskap. Men Pharaos hierta wardt förstockat, och släppte icke folcket.

8. Tå sade HERREN til Mose och Aaron: Tager edra händer fulla medh soot vthaf skorstenen, och Mose stänkie thet vp åth himmelen för Pharao:

9. At stofft skal komma öfwer hela Egypti land, och bölder, och ond såår warda på menniskior, och på boskap i hela Egypti lande.

10. Och the togo sotet vthaf skorstenen, och stodo för Pharao, och Mose stänktet vp åth himmelen. Tå wordo bölder och ond såår på menniskiom, och på boskapen:

11. Så at trulkarlarna icke kunde stå för Mose, för the bölder skul: ty på trulkarlarna woro ock så wål bölder, som på alla Egyptier.

12. Men HERREN förstockade Pharaos hierta, så at han intet hörde them, såsom HERREN Mose sagt hade.

13. Tå sade HERREN til Mose: Statt bittida vp om morgonen, och gack fram för Pharao, och säg til honom; thetta säger HERREN the Ebreers Gudh: Släpp mitt folck, at the måga tiena migh:

14. Annars wil jagh i thenna resone sända alla mina plågor öfwer tigh, öfwer tina tienare, och öfwer titt folck; at tu skalt förnimma, at i all land är ingen min like.

15. Förty, nu wil jagh vthräckia mina hand, och slå tigh och titt folck medh pestilentie, at tu skalt förgås af jordene.

16. Doch förthenskul hafwer jagh vpwäckt tigh, at min kraft skal synas på tigh, och mitt namn kunnigt warda i all land.

17. Tu förhåller ännu mitt folck, och wilt icke släppat:

18. Sij, jagh wil i morgon på thenna tiden låta komma ett mächtigt stort hagel, hwilkes like icke warit hafwer i Egypten, ifrå then tijd thet funderat wardt, in til nu.

19. Så sändt nu bort, och förwara tin boskap, och alt thet tu på markene hafwer: ty alla menniskior och boskap, som på markene funnen warder, och icke inhämtad är i husen, och haglet faller på them, the blifwa döde.

20. Then som nu ibland Pharaos tienare fruchtade HERRANS ord, han lät sina tienare och boskap fly in i husen.

21. Men hwilkas hierta intet achtade HERRANS ord, the läto theras tienare och boskap blifwa på markene.

22. Tå sade HERREN til Mose: Räck tina hand vp åth himmelen, at thet haglar öfwer hela Egypti land; öfwer menniskior, öfwer boskap, och öfwer all gröda på markene i Egypti lande.

23. Så räckte Mose sin staf vp emot himmelen, och HERREN lät dundra och hagla, så at elden flög på jordene. Altså lät HERREN komma hagel öfwer Egypti land:

24. At hagel och eld foro ibland hwart annat så grufweliga, at thes like icke warit hade i hela Egypti lande, ifrå then tijd at thet medh folcke besätit wardt.

25. Och haglet slog i hela Egypti lande alt thet på markene war, både menniskior och boskap, och slog allan grödan på markene, och sönderslog all trää på markene:

26. Vtan allena i thet landet Gosen, ther Jsraels barn woro, ther haglade intet.

27. Tå sände Pharao bort, och lät kalla Mose och Aaron, och sade til them: Jagh hafwer i thenna resone syndat: HERREN är rättferdig, men jagh och mitt folck äre ogudachtige.

28. Therföre beder HERRAN, at Gudz dunder och hagel återwänder, så wil jagh släppa eder, och icke länger förhålla eder.

29. Mose sade til honom: När jagh kommer vthu stadenom, wil jagh vthräckia mina händer til HERRAN, så skal dundret återwända, och intet hagel mera wara; på thet tu skalt förnimma at jorden är HERRANS.

30. Doch weet jagh wäl, at tu och tine tienare icke ännu fruchten för HERRAN Gudh.

31. Så wardt tå slaget linet och biugget: ty biugget war i ax gångit, och linet hade knoppat sigh.

32. Men hwetet och rogen wardt icke slaget: förty, thet war seensäd.

33. Så gick tå Mose ifrå Pharao vth af stadenom, och räckte sina händer vth til HERRAN, och dundret och haglet wände igen, och regnet dröp intet meer på jordena.

34. Tå nu Pharao såg, at regnet, och dundret, och haglet wände igen, syndade han än tå ytterligare, och förhärdade sitt hierta, han och hans tienare.

35. Altså wardt Pharaos hierta förstockat, at han icke släppte Jsraels barn, såsom HERREN sagt hade genom Mose.

10. Capitel.

HERREN böd widare Mose tala medh Pharao, at han skulle släppa folcket, v. 1. men han wille icke släppa them alla, vtan allenaft männerna, v. 7. Therföre slog Gudh Egypten ottonde gången medh gräshoppor, v. 12; och nijonde gången medh ett tiockt mörker, v. 21. Ther af Pharao åter bewektes, och låfwade sigh wilja släppa folcket, men icke boskapen, v. 24. På sidstone förböd han, at Mose icke meer skulle komma för hans ögon, v. 28.

Och HERREN sade til Mose: Gack in til Pharao: ty jagh hafwer förhärdat hans och hans tienares hierta, på thet jagh skal giöra thessa min tekn ibland them.

2. Och at tu skalt förkunna i tin barnas öron, och tin barnabarnas, hwad jagh bedrifwit hafwer i Egypten; och huru jagh hafwer bewisat min tekn ibland them, at J skolen weta at jagh är HERREN.

3. Så gingo Mose och Aaron in til Pharao, och sade til honom; thetta säger HERREN the Ebreers Gudh: Huru länge wilt tu icke ödmiuka tigh för migh, at tu släpper mitt folck til at tiena migh?

4. Wilt tu icke släppa mitt folck, sij, så wil jagh i morgon låta komma gräshoppor i alla tina landzändar:

5. Så at the skola öfwertäckia landet, så at man icke skal see landet, och the skola vpäta hwad eder qwart blifwit och vndsatt är för haglena, och skola vpäta all edor grödande trää på markene:

6. Och skola vpfylla all tin huus, och alla tina tienares huus, och alla Egyptiers huus, hwilkas like tine fäder, och tine fäders fäder icke sedt hafwa, ifrå then tijd the på jordena kommo, in til thenna dagh. Och han wände sigh, och gick vth ifrå Pharao.

7. Tå sade Pharaos tienare til honom: Huru länge skole wij lida thessa plågor? Lät folcket gå, at the måga tiena HERRANOM sinom Gudh: wetstu icke ännu at Egypten är förderfwad?

8. Så wordo Mose och Aaron igen kallade til Pharao, och han sade til them: Går åstadh, och tiener HERRANOM edrom Gudh. Hwilke äro nu the som gå skola?

9. Mose sade: Wij wilje gå medh vnga och gamla, medh söner och döttrar, medh fåår och fää; ty wij hafwe een HERRANS högtijd.

10. Han sade til them: Rätt så, HERREN ware medh eder. Skulle jagh släppa eder, och edor barn ther til? Seer ther, om Jicke hafwen något ondt för händer?

11. Jcke så, vtan J män går åstadh, och tiener HERRANOM: ty thet samma hafwen Jock begärat. Och the drefwo them vth ifrå Pharao.

12. Tå sade HERREN til Mose: Räck vth tina hand öfwer Egypti land om the gräshoppor, at the komma öfwer Egypti land, och äta allan grödan vp i landena, medh alt thet som qwart blifwit är efter haglet.

13. Mose räckte sin siaf öfwer Egypti land, och HERREN dref ett östan wäder i landet i then hela dagenom, och i then hela nattene. Och om morgonen förde thet östan wädret gräshopporna fram.

14. Och the kommo öfwer hela Egypti land, och gåfwo sigh nedh allestädz i Egypten, så ganska många, at tilförene theras like intet warit hade, eij heller här efter warder.

15. Förty, the öfwertäckte landet, och giorde thet swart. Och the åto vp allan grödan i landena, och all frucht på trään, som qwar war blifwin efter haglet, och läto intet grönt blifwa qwart på trään, och vppå grödan på markene i hela Egypti lande.

16. Tå kallade Pharao hasteliga Mose och Aaron, och sade: Jagh hafwer syndat emot HERRAN edar Gudh, och emot eder:

17. Förlåter migh mina synder ännu i thenna resone, och beder HERRAN edar Gudh, at han doch borttager thenna döden ifrå migh.

18. Och han gick vth ifrå Pharao, och bad HERRAN.

19. Tå wände HERREN ett ganska starckt wästan wäder, och vptog gräshopporna, och förde them i röda hafwet; så at ther icke blef en qwar någorstädz i hela Egypti land.

20. Men HERREN förstockade Pharaos hierta, at han icke släppte Jsraels barn.

21. HERREN sade til Mose: Räck tina hand vp åth himmelen, at ther warder så mörkt i Egypti land, at man må taga vppå thet.

22. Och Mose räckte sina hand vp åth himmelen: tå wardt ett tiockt mörker i hela Egypti lande i tre dagar:

23. Så at ingen såg then andra, eij heller vpstod af thet rumet, ther han war i the tre dagar. Men när alla Jsraels barn war liust ther the bodde.

24. Tå kallade Pharao Mose och sade: Går åstadh, och tiener HERRANOM, allenast låter edor fåår och fää blifwa här; låter ock edor barn gå medh eder.

25. Mose sade: Tu måste ock låta oß hafwa offer och bränneoffer, thet wij HERRANOM wårom Gudh giöra skolom.

26. Wår boskap skal gå medh oß, och icke en klöf tilbaka blifwa: förty, af wåro skole wij taga HERRANOM wårom Gudi til tienst: ty wij wete icke hwar medh wij skole tiena HERRANOM, til thes wij komme tijt.

27. Men HERREN förstockade Pharaos hierta, at han icke wille släppa them.

28. Och Pharao sade til honom: Gack ifrå migh, och tag tigh wara, at tu icke meer kommer för mina ögon: ty hwilken dagh tu för min ögon kommer, skalt tu döö.

29. Mose swarade: Såsom tu sagt hafwer; jagh wil eij meer komma för tin ögon.

11. Capitel.

Ytterligare sade Gudh Mose, at han wille ännu låta komma een plågo öfwer Pharao och Egypten, v. 1. Och befalte at Jsraels folck skulle läna af the Egyptier silfwer- och gyldene tygh, v. 2. Then plågan war, at HERREN wille slå alt förftfödt i Egypti land, v. 4. Mose och Aaron giorde all thessa vnder för Pharao; men han blef likwäl förstockad, v. 10.

Och HERREN sade til Mose: Jagh wil ännu låta komma ena plågo öfwer Pharao och Egypten, sedan skal han släppa eder hädan: och skal eij allenast släppa eder, vtan ock drifwa eder hädan.

2. Så säg nu til folcket, at hwar och en man bedes af sin nästa, och hwar och een qwinna af sine nästo silfwer och gyldene tygh.

3. Ty HERREN warder gifwandes folckena nådh för the Egyptier. Och Mose war en ganska myndig man i Egypti land, för Pharaos tienare, och för folckena.

4. Och Mose sade; thetta säger HERREN: Jagh wil på midnatz tijd vthgå i Egypti land.

5. Och alt thet förstfödt är i Egypti land skal blifwa dödt, ifrå Pharaos förstfödda son, then på hans stool sitter, alt in til tiensteqwinnones förstfödda son, som är widh qwarnena; och alt thet förstfödt är ibland boskapen.

6. Och ett stort roop skal wara i hela Egypti lande: hwilkes like icke warit hafwer, eij heller warder.

7. Men när Jsraels barnom skal icke en hund krätta medh sine tungo, ifrå menniskiom, alt in til boskapen: på thet J skolen förnimma, huru HERREN åthskiljer Egypten och Jsrael.

8. Tå skola alle thesse tine tienare gå nedh til migh, och falla migh til fota, och säija: faar vth tu, och alt folcket som vnder tigh är. Sedan wil jagh fara vth. Och han gick ifrå Pharao ganska wreder.

9. Men HERREN sade til Mose: Pharao hörer eder intet, på thet mycken vnder skola skee i Egypti lande.

10. Och Mose och Aaron giorde all thessa vnder in för Pharao: men HERREN förstockade honom hans hierta, at han icke wille släppa Jsraels barn vthu sitt land.

12. Capitel.

Samma tijd befalte HERREN Mose och Aaron om Påskalambet, v. 1. Och the ceremonier, som ther hoos hållas skulle, v. 11. Sedan om sötbrodzdagarna, v. 14. J hwilka alla måtte hålla sigh widh osyrat brödh, til een åminnelse, at HERREN hade på samma tijd vthfördt them af Egypten, v. 17. Thenna HERRANS befalning förkunnade Mose the äldsta ibland Jsraels barn, v. 21. Natten ther efter slog HERREN alt thet förstfödt war vthi Egypti land, v. 29. Ther af Pharao förorsakades til at släppa folcket, v. 30. Altså drogo the vthur Egypten, v. 37. Ther the hade warit i 430 åhr. Tå befalte ock HERREN, huru ock främlingar skulle hålla passah, v. 43.

HERREN sade til Mose och Aaron i Egypti lande:

2. Thenne månaden skal wara när eder then förste månaden: och af honom skolen J begynna månaderna om åhret.

3. Taler til hela Jsraels menighet, och säger: på tijonde dagen i thenna månadenom, tage hwar och en ett får, then en huusfader är, ju ett får til huset.

4. Men ther ett huus är förkleent til ett får, så tage sin nästa granna widh sitt huus, efter stälarnas tahl, som nogh kunde wara til at förtära fåret.

5. Och thet skal wara ett får, som ingen wanck hafwer, en gummar, och åhrs gammal. Af lambom eller kidom skolen J tagat.

6. Och J skolen behållat in til fiortonde dagen i thenna månadenom. Och hwar hopen i hela Jsrael skal slachtat til aftonen:

7. Och skolen taga af thes blodh, och stryka på båda sidoträn åth dörene: och öfra dörträd i husen, ther the äta thet vthi.

8. Och skolen så åta kötet i then samma nattene: steekt widh eld, och osyrat brödh, och skolen ätat medh bitter salso.

9. J skolen icke ätat rått, eller medh watne sudit: vtan allena steekt widh eld, thes hufwud medh thes fötter och inelfwer.

10. Och J skolen intet låta qwart blifwa til morgonen: om något blifwer qwart til morgonen, skolen J thet vpbränna medh elde.

11. Men så skolen J ätat: J skolen wara giordade kring om edra länder, och hafwa edra skoor på edra fötter, och stafrar i edra händer: och J skolen ätat såsom the ther hasta til wägs; ty thet är HERRANS Passah.

12. Förty, jagh wil i then samma nattene gå genom Egypti land, och slå alt thet förstfödt är i Egypti lande, både af menniskior och boskap: och bewisa mitt straff på alla the Egyptiers gudar; jagh HERREN.

13. Och blodet skal wara eder ett tekn på husen, ther J vthi ären: at når jagh seer blodet, skal jagh gå fram om eder; och eder icke wederfara skal then plåga, som eder förderfwa må, när jagh slår Egypti land.

14. Och J skolen hafwa thenna dagen til åminnelse; och J skolen hålla honom högtideligan HERRANOM til en fest; J och alle edra efterkommande i een ewig brukning.

15. J siu dagar skolen J äta osyrat brödh, nemliga; på första dagenom skolen J vphålla medh syrat brödh vthi edor huus. Then som syrat brödh äter ifrå första dagen, alt in til then siunde, hans siäl skal förgiöras af Jsrael.

16. Then förste dagen skal wara helig, at J samman kommen, och then siunde skal ock wara helig, at J samman kommen: intet arbete skolen J giöra på them, vtan thet som til maten hörer för allahanda siälar, thet allena mågen J giöra för eder.

17. Och håller eder widh osyrat brödh: förty, på then samma dagen hafwer jagh vthfördt edra härar vthur Egypti land: therföre skolen J, och alle edre efterkommande, hålla thenna dagen i een ewig brukning.

18. På fiortonde dagen i första månadenom, om aftonen, skolen J äta osyrat brödh, in til en och tiugunde dagen i samma månadenom om aftonen.

19. Så at man i siu dagar intet syrat brödh finner i edor huus: ty then som syrat brödh äter, hans siäl skal förgiöras vthur Jsraels menighet, ehwad han är vthländsk eller inländsk.

20. Therföre äter intet syrat brödh; vtan allenast osyrat brödh vthi alla edra boningar.

21. Och Mose kallade alla the äldsta i Jsrael, och sade til them: Leter vth, och tager fåår, hwar och en för sitt huusfolck, och slachter Passah.

22. Och tager ett knippe Jsop, och dopper i blodet i bäckenet, och stryker ther medh på öfra dörträd, och båda sidoträn: och ingen menniskia gånge vth genom sins huus dör in til morgonen.

23. Förty, HERREN warder gångandes ther fram om, och skal plåga the Egyptier. Och när han får see blodet på öfra dörträd, och på the tw sidoträn, går HERREN fram om dörena, och icke låter förderfwaren komma vthi edor huus til at plåga.

24. Therföre halt thenna seden för tigh och tin barn til ewig tijd.

25. Och när J kommen in vthi landet, thet HERREN eder gifwandes warder, såsom han sagt hafwer, så håller thenna tienstena.

26. Och när edor barn säija til eder: hwad hafwen J ther för en tienst?

27. Skolen J säija: Thet är HERRANS Passahoffer, then ther gick fram om Jsraels barn i Egypten, tå han plågade the Egyptier, och frälste wår huus. Tå bugade sigh folcket och tilbad.

28. Och Jsraels barn gingo bort, och giorde såsom HERREN Mose och Aaron budit hade.

29. Och om midnatztid slog HERREN alt thet förstfödt war i Egypti lande, ifrå Pharaos förstfödda son, then på hans stool satt, alt in til thens förstfödda son, som fången satt i fängelset: och alt förstfödt af boskapenom.

30. Tå stod Pharao vp, och alle hans tienare på then nattene, och alle Egyptier, och ett stort roop wardt vthi Egypten: ty ther war intet huus, ther icke en döder inne låg.

31. Och han kallade Mose och Aaron om nattena, och sade: Giörer eder redo, och farer vth ifrå mitt folck, J och Jsraels barn; går åstadh, och tiener HERRANOM, såsom J sagt hafwen.

32. Tager ock medh eder edor fåår och fää, såsom J sagt hafwen; går åstadh, och wälsigner migh medh.

33. Och the Egyptier trängde fast vppå folcket, at the måste medh hast drifwa them vth af landet: ty the sade; wij döö hwar och en.

34. Och folcket bar råån degh, förra än han försyrad wardt, til theras maat, bundnan i theras kläder, på theras axlar.

35. Och Jsraels barn hade giordt såsom Mose sagt hade: och hade bedz af the Egyptier silfwer, och gyldene tygh, och kläder.

36. Och HERREN hade gifwit folckena nådh för the Egyptier, så at the länte them: och the blottade the Egyptier.

37. Så drogo Jsraels barn vth ifrå Rameses til Sueoth, sexhundrade tusend män til foot, förvtan barn.

38. Och mycket gemeent folck drog ock så medh them; och fåår och fää, och ganska mycken boskap.

39. Och the bakade af then råå degen, som the vthur Egypten förde, osyrada kakor: ty han war icke syrad, efter the wordo vthdrefne vthur Egypten, och kunde icke förtöfwa: och hade eljes ingen kost beredt sigh.

40. Tiden, i hwilkom Jsraels barn bodde i Egypten, är fyrahundrade och tretijo åhr.

41. Tå the förlidne woro, gick hela HERRANS häär på en dagh vthur Egypti land.

42. Therföre warder thenna natten hållen HERRANOM, at han hafwer fördt them vthur Egypti land. Och Jsraels barn skola hålla henne HERRANOM, the och theras efterkommande.

43. Och HERREN sade til Mose och Aaron: Thetta är sättet til at hålla Passah: ingen främling skal äta ther af.

44. Then som en köpter träl är, then skal man omskära, och sedan äte han ther af.

45. En huusman, och en dagakarl, skola intet äta ther af.

46. Vthi eno huse skal man ätat. J skolen intet af thes kött bära vth för huset; och J skolen intet been sönderslå af thy.

47. Hela menigheten i Jsrael skal så giöra.

48. Om någon främling boor när tigh, och wil hålla HERRANOM Passah, han omskäre alt thet mankön är, sedan gånge här til, at han thetta giör, och ware såsom en inländsker: ty ingen oomskoren skal äta ther af.

49. Samma lagen ware them inländska och vthländska, som boor ibland eder.

50. Och all Jsraels barn giorde såsom HERREN hade budit Mose och Aaron.

51. Och så förde HERREN på en dagh Jsraels barn vthur Egypti land, medh theras härar.

13. Capitel.

Tå gaf ock HERREN lagh, först at alla förstfödlingar skulle helgas HERRANOM, v. 1. Ther näst at sötbrödzdagarna skulle åhrliga hållas, v. 3. til at ihogkomma then mächtiga förlosning af Pharaos hand, v. 8. När nu Pharao hade släppt folcket, förde Gudh them på then wägen genom öknena åth röda hafwet, v. 17. Och the hade Josephs been medh sigh, v. 19. Om dagen gick HERREN för them i een molnstod, och om natten vthi een eldstod, v. 21.

Och HERREN talade medh Mose och sade:

2. Helga migh alt förstfödt; thet som allahanda moderlif öpnar när Jsraels barnom, både ibland menniskior och boskap: ty the äro min.

3. Tå sade Mose til folcket: Täncker vppå thenna dagen, på hwilken J vthgångne ären af Egypten vthu träldomsens huse; at HERREN hafwer eder hädan vthfördt medh wäldiga hand: therföre skalt tu icke äta suurdeg.

4. J dagh ären J vthgångne i then månadenom Abib.

5. När nu HERREN låter komma tigh in vthi the Cananeers, Hetheers, Amoreers, Heveers och Jebuseers land, hwilket han tina fäder sworit hafwer, at han wille gifwa tigh ett land, ther miölk och hannog vthi flyter: så skalt tu thenna tienstena hålla i thenna månadenom.

6. J siu dagar skalt tu äta osyrat brödh, och på siunde dagenom är HERRANS högtijd.

7. Therföre skalt tu i siu dagar äta osyrat brödh: så at när tigh ingen suurdeg, eij heller syrat brödh skal finnas i alla tina landzändar.

8. Och tu skalt säija tinom son på then tiden: Sådant hålle wij, förthenskul, at HERREN så hafwer giordt medh oß, tå wij drogom vthur Egypten.

9. Therföre skal tigh wara ett tekn i tine hand, och een åminnelse för tin ögon: på thet at HERRANS lagh skal wara i tinom mun, at HERREN hafwer vthfördt tigh af Egypten medh wäldiga hand.

10. Therföre halt thenna seden i sinom tijd åhrliga.

11. När nu HERREN hafwer låtit tigh komma in vthi the Cananeers land, såsom han tigh och tina fäder sworit hafwer, och hafwer tigh thet gifwit:

12. Så skalt tu afskilja HERRANOM alt thet som öpnar moderlifwet, och förstfödt är ibland boskapen; thet som mankön är, skal höra HERRANOM til.

13. Thet förstfödda af åsnanom skalt tu lösa medh ett får: om tu icke löser thet, så bryt halsen sönder på thy; men alt förstfödt af menniskio ibland tin barn skalt tu lösa.

14. Och när titt barn frågar tigh i dagh eller i morgon; hwad är thetta? skalt tu säija thy: HERREN hafwer fördt oß medh wäldiga hand vthur Egypten, ifrå träldomsens huse.

15. Ty tå Pharao war trögh til at släppa oß, slog HERREN alt thet förstfödt war i Egypti lande, ifrå menniskiones förstfödda, in til boskapens förstfödda: therföre offrar jagh HERRANOM alt thet som moderlifwet öpnar, thet mankön är; och thet som förstfödt är af min barn löser jagh.

16. Och thet skal wara tigh för ett tekn i tine hand, och een åminnelse för tin ögon, at HERREN hafwer fördt oß medh wäldiga hand vthur Egypten.

17. Tå nu Pharao hade släppt folcket, förde icke Gudh them på then wägen genom the Philisteers land, then genast war: ty han tänckte at folcket måtte ångra sigh, när the sågo örlig emot sigh, och så omwända igen til Egypten.

18. Therföre förde han folcket omkring på then wägen genom öknena åth röda hafwet: och Jsraels barn foro wäpnade vthur Egypti land.

19. Och Mose tog medh sigh Josephs been: ty han hade taget en eed af Jsraels barnom, och sagt: Gudh warder eder sökiandes, så förer min been hädan medh eder.

20. Så drogo the vth ifrå Sucoth, och slogo theras lägre i Etam, närmest widh öknena.

21. Och HERREN gick före them om dagen vthi een molnstod, på thet han skulle föra them then rätta wägen; och om nattena vthi een eldstod, på thet hon skulle lysa them; til at wandra både dagh och natt.

22. Then molnstoden och eldstoden skildes intet ifrå folcket.

14. Capitel.

Wjdare befalte Gudh at Jsraels barn skulle lägra sigh in moot hafwet, v. 1. När Pharao hörde thet, tilrustade han all sin häär; jagade efter, och hinte them, ther the sigh lägrat hade, v. 5. Ther af the förskräcktes, och jämrade sigh, v. 10. Men Mose tröstade them, v. 13. Vphof sigh ock HERRANS Ängel, som gick för Jsraels lägre, och gaf sigh baak om folcket, och molnstoden kom ock emellan the Egyptiers och Jsraeliters läger, v. 19. Tå delade Gudh hafwet, och Jsraels barn gingo ther in på thet torra, v. 21. The Egyptier fölgde efter, och HERREN fördränckte them alla, v. 23. Men Jsraels barn halp han ther igenom, v. 29.

Och HERREN talade medh Mose och sade:

2. Tala medh Jsraels barn, och säg at the wända om, och slå theras lägre twärt emot then dalen Hyroth, emellan Migdol och hafwet, emot Baal Zephon, och ther twärt öfwer slå lägret widh hafwet.

3. Förty, Pharao warder säijandes om Jsraels barn: the fara wille i landena; öknen hafwer beslutit them.

4. Och jagh wil förstocka hans hierta, at han skal jaga efter them, och wil winna prijs på Pharao och alla hans macht. Och the Egyptier skola förnimma at jagh är HERREN. Och the giorde så.

5. Och tå thet wardt sagt för Konungenom i Egypten, at folcket flydde, wardt hans och hans tienares hierta förwandlat emot folcket, och sade: Hwij hafwom wij så giordt, at wij hafwom släppt Jsrael, at the icke skola tiena oß?

6. Och han giorde redo sin wagn, och tog sitt folck medh sigh.

7. Och tog sexhundrade vthwalda waguar, och hwad ther eljes war för wagnar i Egypten; och höfwitzmän öfwer allan sin häär.

8. Ty HERREN förstockade Pharaos hierta Konungens i Egypten, at han jagade efter Jsraels barn; hwilke doch woro genom höga hand vthgångne.

9. Och the Egyptier jagade efter them, och hinte them ther the sigh lägrat hade widh hafwet, medh hästar och wagnar, och resenärer, och medh all Pharaos häär, vthi then dalenom Hyroth, twärt emot Baal Zephon.

10. Och tå Pharao nalkades them, hofwo Jsraels barn sin ögon vp, och sij, the Egyptier kommo efter them; och the fruchtade sigh storliga, och ropade til HERRAN.

11. Och sade til Mose: Woro icke grafwer i Egypten, at tu måste bortföra oß, at wij skulle döö i öknene? Hwij hafwer tu så giordt oß, at tu hafwer fördt oß vthur Egypten?

12. Är icke nu thetta thet, som wij sade tigh i Egypten: Lät blifwa oß, at wij må tiena the Egyptier? Ty thet woro oß ju båttre tiena the Egyptier än döö i öknene.

13. Mose sade til folcket: Fruchter eder intet, står och seer til hwilken een salighet HERREN warder giörandes i dagh medh eder: ty thessa Egyptier, som J seen i dagh, them skolen J aldrig mera see i ewig tijd.

14. HERREN warder stridandes för eder, och J skolen stå stilla ther til.

15. HERREN sade til Mose: Hwad ropar tu til migh? Säg Jsraels barnom at the draga fram.

16. Men tu häf tin staf vp, och räck tina hand öfwer hafwet, och skil thet åth, at Jsraels barn måga gå ther mitt igenom på thet torra.

17. Sij, jagh wil förstocka the Egyptiers hierta, at the skola följa efter eder: så wil jagh winna prijs på Pharao, och alla hans macht; vppå hans wagnar och resenärer.

18. Och the Egyptier skola förnimma, at jagh är HERREN; när jagh hafwer prijs wunnet på Pharao, och hans wagnar, och resenärer.

19. Tå vphof sigh Gudz Ängel, then som för Jsraels lägre gick, och gaf sigh baak om them: och molnstoden gaf sigh ock vthu theras ansichte, och gick baak om them.

20. Och kom emellan the Egyptiers och Jsraels lägre, och thet war ett mörkt moln, och vplyste nattena, så at thesse och hine i then hela nattene icke kunde komma tilsamman.

21. Tå nu Mose räckte sin hand öfwer hafwet, lät HERREN drifwa thet bort, genom ett starckt östan wäder i then hela nattene, och giorde hafwet tort: och watnet skildes åth.

22. Och Jsraels barn gingo ther in, mitt i hafwet på thet torra: och watnet war them för en muur på then högra sidone, och then wenstra.

23. Och the Egyptier fölgde, och gingo in efter them, alle Pharaos hästar och wagnar och resenärer, mitt in i hafwet.

24. Som nu morgonwächten kom, såg HERREN vppå the Egyptiers lägre vthur eldzstodene, och molnena; och giorde een förskräckelse i theras lägre.

25. Och stötte hiulen ifrå theras wagnar, och störte them wäldeliga omkull. Tå sade the Egyptier: Lät oß fly ifrån Jsrael: HERREN strider för them emot the Egyptier.

26. Men HERREN sade til Mose: Räck vth tina hand öfwer hafwet, at watnet igenfaller öfwer the Egyptier; öfwer theras wagnar och resenärer.

27. Tå räckte Mose sina hand vth öfwer hafwet, och hafwet kom åter för morgonen i sin ström igen: och tå the Egyptier flydde, mötte them watnet: och HERREN inhwärfde them mitt i hafwena:

28. Så at watnet kom igen, och gick vthöfwer wagnar och resenärer, och alla Pharaos macht, som them efterfölgt hade in i hafwet; så at icke en af them blef igen.

29. Men Jsraels barn gingo torre mitt igenom hafwet; och watnet war them för en muur på högra sidone, och then wenstra.

30. Och så halp HERREN Jsrael på then dagenom ifrå the Egyptiers hand: och the sågo the Egyptier döda på hafzstrandene;

31. Och then stora hand, som HERREN hade bewisat på the Egyptier. Och folcket fruchtade HERRAN, och trodde HERRANOM, och hans tienare Mose.

15. Capitel.

När thenna förloßning skedd war, sungo Mose och Jsraels barn HERRANOM ena wiso, at han them vthu Pharaos hand frälst hade, v. 1. Lofwade ock Mir Jam Gudh, medh the andra qwinnor, v. 20. Sedan förde Mose them til Mara i öknene: Ther knorrade the för thet bittra watnet; hwilket HERREN giorde sött, v. 22. Och kommo til Elim, ther the tolf watubrunnar woro, v. 27.

Tå sång Mose, och Jsraels barn HERRANOM thenna wisona, och sade: Jagh wil stunga HERRANOM, ty han hafwer ena herliga gierning giordt; häst och man hafwer han stört i hafwet.

2. Herren är min starckhet och lofsång, och är min salighet: han är min Gudh, jagh wil ähra honom; han är mins faders Gudh, och jagh wil vphöija honom.

3. HERREN är then rätte krigsmannen: HERRE är hans namn.

4. Pharaos wagnar och hans macht kastade han i hafwet: hans vthkorade höfwitzmän äro fördränckte i röda hafwena.

5. Diupet hafwer öfwertäckt them; och the föllo åth botnen såsom stenar.

6. HERRE tin högra hand giör stoor vnder: HERRE tin högra hand hafwer slagit fiendan.

7. Och medh tine stora herlighet hafwer tu förstördt tina motståndare: ty när tu lät vthgå tina grymhet, förtärde hon them såsom strå.

8. Genom titt blåsande gåfwo sigh watnen vp, flytande watnet stod i hoop: diupen swallade ifrå hwart annat mitt i hafwena.

9. Fienden sade: Jagh wil jaga efter them, och gripa them, och byta roof, och släckia mitt modh på them; jagh wil draga vth mitt swärd, och min hand skal förgiöra them.

10. Tå blåste titt wäder, och hafwet öfwertäckte them: och the suncko nedh såsom bly vthi mächtig watn.

11. HERRE, ho är tin like ibland gudarna? Ho är tigh lijk, som är så härlig och helig, förfärlig, prijslig, och vnder giörandes?

12. Tå tu vthräckte tina hand, vpswalg them jorden.

13. Tu hafwer i barmhertighet warit ledsagare åth tino folcke, thet tu förlossat hafwer; och hafwer fördt them vthi tine starckhet til tina helga boning.

14. Tå folcken thet hörde, bäfwade the: på the Philisteer kom ångest.

15. Tå förfärades the Förstar i Edom, bäfwan kom öfwer the mächtiga i Moab: alle Canaans inbyggiare gåfwo sigh.

16. Lät falla förskräckelse öfwer them och fruchtan genom tin stora arm, at the blifwa orörlige såsom stenar: til thes, HERRE, titt folck kommer igenom, til thes titt folck igenom kommer, thet tu förwärfwat hafwer.

17. Led them in och plantera them, på tins arfwedels berge, hwilket tu HERRE til tina boning giordt hafwer: til tin helgedom HERRE, thet tin hand beredt hafwer.

18. HERREN warder rådandes i ewighet och vthan ända.

19. Ty Pharao foor in i hafwet medh hästar och wagnar, och resenärer, och HERREN lät hafwet igenfalla öfwer them: men Jsraels barn gingo torre mitt igenom hafwet.

20. Och Mir Jam then Prophetissan, Arons syster, tog ena trummo vthi sina hand; och alla qwinnor fölgde henne efter i dantz medh trummor.

21. Och Mir Jam sång före them: Lät oß siunga HERRANOM, han hafwer giordt ena härliga gierning; man och häst hafwer han stört i hafwet.

22. Så lät Mose Jsraels barn draga ifrå röda hafwet, vth åth then öknen Sur: och the wandrade tre dagar i öknene, och funno intet watn.

23. Tå kommo the til Mara; men the kunde icke dricka thet watnet i Mara, ty thet war mycket bittert: Af hwilko thet rumet heter Mara.

24. Ther knorrade folcket emot Mose, och sade: Hwad skole wij dricka?

25. Han ropade til HERRAN: Och HERREN wijste honom ett trä, thet satte han i watnet, och så wardt thet sött.

Ther satte han them före lagh och rätt, och försökte them:

26. Och han sade: Wilt tu höra HERRANS tins Gudz röst, och giöra hwad som rätt är för honom, och fatta hans budh i tin öron, och hålla alla hans lagh: så skal jagh ingen then kranckhet läggia vppå tigh, som jagh på the Egyptier lagt hafwer; ty jagh är HERREN tin läkiare.

27. Och the kommo til Elim, ther woro tolf watubrunnar, och siutijo palmträä; ther lägrade the sigh widh watnet.

16. Capitel.

Sedan drogo Jsraels barn ifrån Elim, och kommo in vthi then öknena Sin, v. 1. Ther knorrade the åter emot Mose och Aaron, at the hade hwarken kött eller brödh til at äta, v. 2. Therföre gaf Gudh them åkerhöns om aftonen, och om morgonen Man, v. 4. Hwilket the samlade efter Gudz befalning, v. 17. Men om Sabbathen samlade the intet, v. 23. Samma Manna war som Coriander fröö, v. 31. Ther af förwarades vthi ett käril, ett Gomer til åminnelse, v. 32. Och åto Jsraels barn af Manna i 40 åhr, til thes the kommo in til Canaans land, v. 35.

Jfrå Elim drogo the, och kom hela hopen Jsraels barn vthi then öknena Sin, hwilken ligger emellan Elim och Sinai, på femtonde dagen i then andra månadenom, sedan the vthur Egypti land gångne woro.

2. Och hela menigheten af Jsraels barn knorrade emot Mose och Aaron vthi öknene;

3. Och sade til them: Gudh gifwe at wij hade dödt vthi Egypti lande genom HERRANS hand, ther wij såto widh köttgrytorna, och hade brödh nogh til at äta: ty J hafwen förthenskul fördt oß i thenna öknena, at J skolen låta thenna hela hopen döö af hunger.

4. Tå sade HERREN til Mose: Sij, jagh wil låta regna eder brödh neder af himmelen: och folcket skal gå vth och församla hwar dagh så mycket som behöfwes, på thet at jagh må försökia, om the wilja wandra vthi min lagh eller eij.

5. På siette dagenom skola the bereda sigh til at församla dubbelt, öfwer thet the dageliga pläga.

6. Mose och Aaron sade til Jsraels barn: Om aftonen skolen J förnimma, at HERREN hafwer fördt eder vthur Egypti land.

7. Och om morgonen skolen J få see HERRANS härlighet: ty han hafwer hördt edor knorran emot HERRAN. Hwad äre wij, at J knorren emot oß?

8. Ytterligare sade Mose: HERREN warder eder gifwandes om aftonen kött til at äta, och om morgonen brödh tilfyllest; therföre at HERREN hafwer hördt edor knorran, ther J emot honom knorrat hafwen. Ty hwad äre wij? Edart knorrande är icke emot oß, vtan emot HERRAN.

9. Och Mose sade til Aaron: Säg til hela menighetena af Jsraels barn, går hijt fram til HERRAN: ty han hafwer hördt edor knorran.

10. Och tå Aaron så sagt hade til hela menighetena af Jsraels barn, wände the sigh emot öknena: och sij, HERRANS härlighet syntes vthi en sky.

11. Och HERREN sade til Mose:

12. Jagh hafwer hördt Jsraels barnas knorran; säg them: om aftonen skolen Jhafwa kött til at äta, och om morgonen warda mättade af brödh; och skolen förnimma at jagh är HERREN edar Gudh.

13. Och om aftonen kommo åkerhöns vp, och öfwertäckte lägret: och om morgonen låg dagg omkring lägret.

14. Och som daggen fallen war, sij, tå låg ther något i öknene rundt och smått, såsom rimfrost på jordene.

15. Och tå Jsraels barn sågo thet, sade the til hwar annan: Thetta är Man; ty the wiste icke hwad thet war. Men Mose sade til them: Thet är thet brödet, som HERREN eder gifwit hafwer til at äta.

16. Thet är thet samma, om hwilket HERREN budit hafwer: hwar och en församle ther af så mycket han äter för sigh; och tage ett Gomer til hwart och ett hufwud, efter stälarnas tahl i theras tiäll.

17. Och Jsraels barn giorde så, och församlade, then ene mycket, then andre litet.

18. Men tå man mätte thet vth medh Gomer, wardt them, som mycket hade, intet öfwerlöpse, och them som litet hade, fattades intet: vtan hwar och en hade församlat så mycket som han åt för sigh.

19. Och Mose sade til them: Jngen låte något qwart blifwa ther af til morgonen.

20. Men the hörde Mosen intet, vtan somlige läto något qwart blifwa ther af in til morgonen, tå wäxte ther matkar vthi, och wardt luchtande: och Mose blef wredh vppå them.

21. Så församlade the ther af hwar morgon så mycket som hwar och en förmåtte äta för sigh; men när solen wardt heet, så försmälte thet.

22. Och på siette dagenom församlade the dubbelt af thet brödet, ju tw Gomer för en. Och alle the öfwerste för menighetene kommo in, och förkunnade thet Mose.

23. Och han sade til them: Thetta är thet som HERREN sagt hafwer: J morgon är Sabbath; then helga hwilan HERRANOM: hwad J baka wiljen, thet baker, och hwad J koka wiljen, thet koker; men hwad öfwer är, thet läter blifwa, at thet warder förwarat in til morgons.

24. Och the låto blifwat til morgonen, såsom Mose budit hade: tå wardt thet intet luchtande, och ingen matk wardt ther vthinnan.

25. Tå sade Mose: Äter thet i dagh; ty i dagh är HERRANS Sabbath: J warden i dagh intet finnande på markene.

26. J sex dagar skolen J församlat; men siunde dagen är Sabbath, på honom warder thet intet.

27. Men på siunde dagenom gingo somlige vth af folcket til at församla, och funno intet.

28. Tå sade HERREN til Mose: Huru länge wiljen J icke hålla min budh och lagh?

29. Sij, HERREN hafwer gifwit eder Sabbath, och therföre hafwer han gifwit eder på siette dagenom twägge daga brödh: så blifwe nu hwar och en hema, och ingen gånge vth ifrå sitt rum på siunde dagenom.

30. Så skonade tå folcket then siunde dagen.

31. Och Jsraels huus kallade thet Man: och thet war såsom Coriander frö, och hwitt, och hade en smak såsom semla medh hannog.

32. Och Mose sade: Thetta är thet som HERREN budit hafwer: vpfyll ett Gomer ther af, til at förwara för edra efterkommande: på thet man må see thet brödh, ther jagh eder medh spisat hafwer i öknene, tå jagh förde eder vthur Egypti land.

33. Och Mose sade til Aaron: Tag ett käril, och lät ther in ett Gomer fult medh Man; och förwara thet in för HERRANOM til edra efterkommande.

34. Såsom HERREN hade budit Mose; så lät Aaron förwara thet ther in för witnesbyrdet.

35. Och Jsraels barn åto Man i fyratijo åhr, in til thes the kommo til thet land, ther the boo skulle: alt in til gränsona på Canaans land åto the Man.

36. Och är Gomer tijonde parten af ett Epha.

17. Capitel.

Jfrå Sin drogo Jsraels barn, och lägrade sigh i Rephidim, v. 1. Ther knorrade the emot Mosen, at ther icke war watn til at dricka, v. 2. Mose ropade til HERRAN, hwilken befalte honom slå på berget, och gifwa folcket watn, v. 4. Tå kom Amalek och stridde emot Jsrael, v. 8. Hwilken Josua öfwerwandt genom Mose böön, v. 10. Sedan bygde Mose ett altare, och kallade thet HERREN Nissi, thet är: HERREN är min seger, v. 15.

Och hela menigheten af Jsraels barn drog vth af then öknene Sin theras dagsresor, såsom HERREN befalte them; och lägrade sigh i Rephidim: ther hade folcket intet watn til at dricka.

2. Och the kifwade medh Mose, och sade: Gifwer oß watn, at wij må dricka. Mose sade til them: Hwij kifwen J medh migh? Hwij försöken J HERRAN?

3. Tå nu folcket ther sammastädz törste efter watn, knorrade the emot Mose, och sade: Hwij hafwer tu låtit oß fara vthur Egypten, på thet at tu oß, wår barn och boskap, skulle låta döö i törst?

4. Mose ropade til HERRAN och sade: Huru skal jagh giöra medh thetta folcket? Thet fattas icke mycket at the warda migh ännu stenande.

5. HERREN sade til honom: Gack för folcket, och tag några the äldsta af Jsrael medh tigh; och tag tin staf i tina hand, medh hwilkom tu slog watnet, och gack.

6. Sij, jagh wil stå ther före tigh på ett hälleberg i Horeb, ther skalt tu slå hälleberget, och ther skal vthlöpa watn, så at folcket får dricka. Mose giorde ock så för the äldsta af Jsrael.

7. Therföre kallar man thet rumet Massa och Meriba: för thet Jsraels barnas kijf skul, och för thet at the försökte HERRAN, och sade: Är HERREN medh oß eller eij?

8. Tå kom Amalek, och stridde emot Jsrael i Rephidim.

9. Och Mose sade til Josua: Vthwäl oß män; faar vth och strid emot Amalek: i morgon wil jagh stå öfwerst på högenom, och hafwa Gudz staf i mine hand.

10. Och Josua giorde såsom Mose honom sade, at han stridde emot Amalek. Men Mose och Aaron och Hur stego vp öfwerst på högen.

11. Och så länge Mose vphölt sina händer, hade Jsrael öfwerhandena: men när han lät händerna nedh, hade Amalek öfwerhandena.

12. Men Mose händer woro tunga, therföre togo the en steen, och lade vnder honom, at han satte sigh ther vppå. Aaron och Hur höllo vnder hans händer, hwar på sine sido; så wordo hans händer stadiga, in til thes solen gick neder.

13. Och Josua nederlade Amalek, och hans folck genom swärdz ägg.

14. Och HERREN sade til Mose: Skrif thetta til een åminnelse vthi een book, och befall thet i Josua öron: ty jagh skal förgiöra Amalek vndan himmelen, at man icke meer skal tänckia vppå honom.

15. Och Mose bygde ett altare, och kallade thet HERREN Nissi.

16. Ty han sade: HERRANS strijd skal wara emot Amalek genom ena hand, vnder Gudz beskärm ifrå barn in til barnabarn.

18. Capitel.

När Jethro Mose swär, hörde alt thet HERREN giorde Jsraels folcke, tog han Zipora medh hennes twå söner, och kom til Mosen i öknene, v. 1. Mose förtälde honom all HERRANS werck, ther öfwer han frögdade sigh storliga, v. 8. Then andra dagen tå Jethro såg Mosen sittia och döma folcket, ifrå morgonen in til aftonen, v. 13. Tog han ther af orsak, och gaf Mose rådh huru han regerningen vnder folcket beställa skulle medh redeliga män, och lisa sigh, v. 17, hwilket han ock efterfölgde, v. 24.

Och tå Jethro, Presten i Midian Mose swär, hörde alt thet Gudh giordt hade medh Mose och hans folck Jsrael, at HERREN hade fördt Jsrael vthur Egypten:

2. Tog han Zipora Mose hustru, then han hade tilbaka sändt;

3. Samt medh hennes twå söner: af hwilkom en heet Gersom, ty han sade: Jagh är worden en vthländninge i främmande lande:

4. Och then andre Elieser, ty han sade: Mins faders Gudh hafwer warit min hielp, och hafwer frälst migh ifrå Pharaos swärde.

5. Tå nu Jethro, Mose swär, och hans söner, och hans hustru kommo til honom i öknene in på Gudz berg, ther han lägret vpslagit hade:

6. Lät han säija Mose: Jagh Jethro, tin swär, är kommen til tigh; och tin hustru, och både hennes söner medh henne.

7. Tå gick Mose vth emot honom, och bögde sigh för honom, och kyste honom. Och tå the hade helsat hwar annan, gingo the in i tiället.

8. Tå förtälde Mose sinom swär alt thet HERREN hade giordt Pharao och the Egyptier, för Jsraels skul; och all then mödo som the på wägenom haft hade, och at HERREN hade hulpit them.

9. Och Jethro frögdade sigh öfwer alt thet goda som HERREN hade giordt Jsrael; at han hade frälst them ifrå the Egyptiers hand.

10. Och Jethro sade: Lofwad ware HERREN, then eder frälst hafwer ifrå the Egyptiers och Pharaos hand; then ther kan frälsa sitt folck ifrån Egypti hand.

11. Nu weet jagh, at HERREN är större än alla gudar: therföre at the högmodeliga emot them handlat hafwa.

12. Och Jethro, Mose swär, tog bränneoffer, och offrade thet Gudi. Tå kom Aaron, och alle the äldste i Jsrael, til at äta brödh för Gudi medh Mose swär.

13. Then andra morgonen satte sigh Mose til at döma folcket: och folcket stod omkring Mose ifra morgonen in til aftonen.

14. Tå hans swär såg alt thet han giorde medh folckena, sade han: Hwad är thet tu giör medh folckena? Hwij sitter tu allena, och alt folcket står omkring tigh ifrå morgonen alt in til aftonen?

15. Mose swarade honom: Folcket kommer til migh, och frågar Gudh om rådh:

16. Ty tå the hafwa något at skaffa, komma the til migh, at jagh skal döma emellan hwar och en, och hans nästa; och wisa them Gudz rätt, och hans lagh.

17. Hans swär sade til honom: Thet är icke godt som tu giör:

18. Tu giör owijsliga; så ock folcket, som medh tigh är: thetta ärendet är tigh förswårt, tu kant icke vthrätta thet allena.

19. Men hör mina röst; jagh wil gifwa tigh rådh, och Gudh skal wara medh tigh: skiöt tu folcket in för Gudh, och framsätt ärenden för Gudi:

20. Och försee them medh rätt och lagh, at tu wisar them then wägh, ther the vthi wandra skola; och the gierningar, som the giöra skola.

21. Men sök tigh vp ibland alt folcket redeliga män, the som fruchta Gudh; sanfärdiga, och the som hata girighetena: them sätt öfwer them, somliga öfwer tusende, öfwer hundrade, öfwer femtijo, och öfwer tijo.

22. The som altid måga döma folcket: men när någor swår saak är, at the tå hafwa henne in för tigh, och the åthskilja alla the ringa saker; så warder thet tigh lättare, och the dragat medh tigh.

23. Om tu thet giör, kan tu bestå hwad Gudh tigh biuder; och alt thetta folcket kan gå heem til sitt igen medh frijd.

24. Mose hörde sin swärs röst, och giorde alt såsom han sade honom.

25. Och vthwalde redeliga män vthaf hela Jsrael, och giorde them til höfdingar öfwer folcket; somliga öfwer tusende, öfwer hundrade, öfwer femtijo, och öfwer tijo.

26. At the altid skulle döma folcket: men hwad swåra saker woro, thet skuto the til Mose; och the ringa saker dömde the.

27. Och så lät Mose sin swär fara heem i sitt land igen.

19. Capitel.

Vthi tredie månadenom, sedan Jsraels barn vthgångne woro af Egypten, kommo the i then öknen Sinai: ther steg Mose vp på berget til Gudh, v. 1. Och Gudh befalte honom, först förmana Jsraels barn til hörsamhet: thet Mose ock giorde, och folcket vthlåfwade, v. 3. Sedan helga folcket, til at höra Gudz lagh, v. 10. Hwilket ock skedde, v. 14. Tredie dagen ther efter om morgonen, lät HERREN dundra och liunga, v. 16. Mose talade, och Gudh swarade öfwerliudt, v. 19. Så befalte Gudh Mose stiga neder, och betyga folcket, at the icke skulle träda fram til HERRAN, v. 21. Och komma sedan vp igen medh sin broder Aaron, v. 24.

Vthi tredie månadenom, sedan Jsraels barn vthgångne woro vthur Egypti land, kommo the på thenna dagen in vthi then öknen Sinai:

2. Förty, the woro vthdragne ifrå Rephidim, och wille in vthi then öknen Sinai, och lägrade sigh ther i öknene, twärt emot berget.

3. Och Mose steg vp til Gudh. Och HERREN ropade til honom af bergena, och sade: Thetta skalt tu säija til Jaeobs huus, och förkunna Jsraels barnom:

4. J hafwen sedt hwad jagh hafwer giordt the Egyptier; och huru jagh hafwer burit eder på örnawingar, och tagit eder til migh.

5. Om J nu hören mina röst, och hållen mitt förbund, så skolen J wara min egendom för alt folck; ty hela jorden är min.

6. Och J skolen wara migh ett Presterligit Konungsrike, och ett heligt folck. Thesse äro the ord, som tu skalt säija Jsraels barnom.

7. Mose kom och sammankallade the äldsta i folcket, och framsatte all thessa orden för them, såsom HERREN budit hade.

8. Och alt folcket swarade tilsammans och sade: Alt thet HERREN sagt hafwer, wilje wij giöra. Och Mose sade folcksens ord HERRANOM igen.

9. Och HERREN sade til Mose: Sij, jagh wil komma til tigh vthi en tiock molnsky, at folcket skal höra min ord, som jagh talar medh tigh, och troo tigh ewärdeliga. Och Mose förkunnade HERRANOM folcksens ord.

10. HERREN sade til Mose: Gack bort til folcket, och helga them i dagh och i morgon, at the twa sin kläder;

11. Och äro redo på tredie dagen: ty på tredie dagen warder HERREN nederstigandes vppå Sinai berg för allo folckena.

12. Och vpsätt tekn omkring folcket, och säg til them: Wachter eder, at J icke gån vppå berget, eller kommen widh ändan på thy: ty then som kommer widh berget, han skal döden döö.

13. Jngen hand skal komma widh honom, vtan han skal warda stenad, eller medh skott genomskuten; ehwad thet är, diur eller menniskia, skal thet icke lefwa. När man hörer ett långsamt liud, skola the gå in til berget.

14. Mose steg nedh af berget til folcket, och helgade them, och the twådde sin kläder.

15. Och han sade til them: Warer redo på tredie dagen; och ingen komme widh sina hustru.

16. Som nu then tredie dagen kom, och morgonen wardt, tå hof sigh vp ett dunder och liungeld, och en tiock molnsky på bergena, och ett liud af en ganska skarp basuun: och folcket, som i lägret war, wardt förfärat.

17. Och Mose förde folcket vthu lägret emot Gudh: och the gingo in vnder berget.

18. Och hela Sinai berg dambade ther af, at HERREN steg neder vppå thet i eld. Och thes röök gick vp såsom röken af en vgn, så at hela berget bäfwade swårliga.

19. Och basunens liud gick och wardt ju starckare. Mose talade, och Gudh swarade honom öfwerliudt.

20. Tå nu HERREN nederkommen war vppå Sinai berg ofwan vppå kullan, kallade HERREN Mose vp på bergskullan. Och Mose steg tijt vp.

21. Tå sade HERREN til honom: Gack neder, och betyga folckena, at the icke träda fram til HERRAN, at the skola see honom, och månge falla af them.

22. Theslikes Presterna, som nalkas HERRANOM, the skola ock helga sigh, at HERREN icke förgiör them.

23. Mose sade til HERRAN: Folcket kan icke stiga vp på berget Sinai: ty tu hafwer betygat oß, och sagt: Sätt tekn vp omkring berget, och helga thet.

24. HERREN sade til honom: Gack, stig nedh; tu och Aaron medh tigh skolen vpstiga. Men Presterna, och folcket, skola icke träda in til, så at the vpstiga til HERRAN: på thet han icke skal förgiöra them.

25. Och Mose steg neder til folcket, och sade them thetta.

20. Capitel.

Tå talade HERREN the tijo budorden af Sinai berg, v. 1. När folcket them hörde, och ther til sågo liungelden, och berget rykande, fruchtade the sigh, och flydde fierran, v. 18. Therföre tröstade Mose them, v. 20. Och gick sedan in til mörkret, ther Gudh vthi war: tå förböd Gudh alla afgudar, v. 22. Och befalte at Mose skulle giöra ett altare af jord; och huru thet giöras skulle, v. 24.

Och Gudh talade all thessa orden:

2. Jagh är HERREN tin Gudh, then tigh vthfördt hafwer af Egypti lande, vthu träldomsens huse.

3. Tu skalt inga andra gudar hafwa jämte migh.

4. Tu skalt icke giöra tigh något beläte; eij heller eljes någon liknelse, antingen efter thet ofwan til är i himlenom, eller efter thet nedre är på jordene: eij heller efter thet, som i watnena är vnder jordene.

5. Bed icke til them, och tiena them icke: ty jagh HERREN tin Gudh, är en starck hämnare, then som söker fädernas mißgierning, in på barnen, alt in til tredie och fierde ledh, the som migh hata:

6. Och giör barmhertighet vppå mång tusende, som migh hafwa kär, och hålla min budh.

7. Tu skalt icke mißbruka HERRANS tins Gudz namn: ty HERREN skal icke låta honom blifwa ostraffad, som hans namn mißbrukar.

8. Tänck vppå Sabbaths dagen, at tu helgar honom.

9. Sex dagar skalt tu arbeta, och giöra alla tina gierningar.

10. Men på siunde dagenom, är HERRANS tins Gudz Sabbath: tå skalt tu intet arbete giöra, eij heller tin son, eij heller tin dotter, eij heller tin tienare, eij heller tin tienarinna, eij heller tin öök, eij heller tin främling, som innan tin stadzport är.

11. Ty vthi sex dagar hafwer HERREN giordt himmel och jord, och hafwet, och hwad ther inne är, och hwilade på siunde dagenom. Therföre wälsignade HERREN Sabbaths dagen, och helgade honom.

12. Tu skalt ähra tin fader och tina moder: på thet tu skalt länge lefwa i landena, som HERREN tin Gudh tigh gifwa skal.

13. Tu skalt icke dräpa.

14. Tu skalt icke giöra hoor.

15. Tu skalt icke stiäla.

16. Tu skalt icke bära falskt witnesbyrd emot tin nästa.

17. Tu skalt icke hafwa lust til tins nästas huus. Tu skalt icke begära tins nästas hustru, eij heller hans tienare, eller hans tienarinno, eij heller hans oxa, eij heller hans åsna, eij heller något, thet tin näste hafwer.

18. Och alt folcket såg dundret och liungelden, och basunens liud, och berget rykandes: och fruchtade sigh, och flydde, trädandes fierran:

19. Och sade til Mose: Tala tu medh oß, wij wilje höra ther til: och lät icke Gudh tala medh oß, at wij icke skole döö.

20. Mose talade til folcket: Fruchter eder intet; ty Gudh är kommen til at försökia eder; och at hans fruchtan skal wara för edor ögon, at J icke synden.

21. Och folcket trädde långt ifrå: men Mose gick in til mörkret, ther Gudh vthi war.

22. Och HERREN sade til honom; Så skalt tu säija Jsraels barnom: J hafwen sedt, at jagh af himmelen hafwer talat medh eder.

23. Therföre skolen J ingen ting hålla lika widh migh: silfwergudar och gyldene gudar skolen J icke giöra eder.

24. Ett altare af jord giör migh, ther tu vppå titt bränneoffer och tackoffer; tin fåår och fää offra skalt: ty på hwad rum jagh stichtar mins namns åminnelse, ther wil jagh komma til tigh, och wälsigna tigh.

25. Och om tu wilt giöra migh ett steenaltare, skalt tu icke giöra thet af huggen steen: förty, om tu faar ther åth medh tin knijf, så giör tu thet oskiärdt.

26. Tu skalt ock icke vpstiga på trappor til mitt altare, at tin skam icke skal ther blifwa vptäckt.

21. Capitel.

När HERREN Gudh hade således gifwit budorden, gaf han sedan werldzlig lagh: såsom om trälar, v. 1, och trälinnor, v. 7. Om then som dräper ena menniskio, v. 12. Om then som slår, eller bannar fader och moder, rc. v. 15. Om then som slår sin nästa, v. 18; sin egen träl til dödz eller ofärdig, v. 20 och 26. Någon hafwande qwinno, v. 22. Om en oxe stångar någon til dödz, v. 28. Om then som öpnar ena groop, och något creatur faller ther vthi, v. 33. Om en oxe stångar annars oxa: hwad straff the hafwa skulle, v. 35.

Thesse äro the rätter, som tu skalt titt folck föregifwa.

2. Om tu köper en Ebreisk träl, han skal tiena när tigh i sex åhr: på siunde åhrena skal han vthgå frij och ledig.

3. Är han allena kommen, så skal han ock allena vthgå: är han kommen gifter, så skal hans hustru vthgå medh honom.

4. Hafwer hans herre gifwit honom hustru, och hon hafwer födt söner eller döttrar; så skal hustrun och barnen höra herranom til, och han skal gå allena vth.

5. Om trälen säger: Jagh hafwer min herra, och min hustru, och min barn kär; jagh wil icke warda frij:

6. Så hafwe hans herre honom bort för gudarna, och hålle honom in til dörena eller döraträn: och bore honom igenom örat medh en syyl; och han ware hans träl ewärdeliga.

7. Om någor säljer sina dotter til een trälinna, så skal hon icke vthgå såsom trälar.

8. Behagar hon icke sinom herra, och han hafwer ingom förlåfwat henne, han skal låta henne frij; men til främmande folck hafwer han ingen macht at sälja henne, efter han hafwer försmådt henne.

9. Gifwer han henne sinom son, tå skal han låta henne niuta dotters rätt.

10. Gifwer han honom ena andra, så skal han icke förwägra thesso hennes kost, kläder och ächtenskaps plicht.

11. Giör han icke thenna try stycken, så skal hon frij vthgå, och intet betala.

12. Then som slår ena menniskio, så at hon döör, han skal döden döö.

13. Hafwer han thet icke giordt medh wilja, vtan Gudh hafwer låtit henne oförwarandes falla honom i händer, så skal jagh sättia tigh ett rum före, tijt han fly skal.

14. Om någor går sin nästa efter medh arghet, och dräper honom medh försåth; then skalt tu taga ifrå mitt altare, så at man skal dräpa honom.

15. Then som sin fader eller moder slår, han skal döden döö.

16. Then som stiäl ena menniskio, och säljer henne, så at man finner honom ther medh, han skal döden döö.

17. Then som bannar fader eller moder, han skal döden döö.

18. Ther som någre män kifwa tilhopa, och then ene slår then andra medh en steen, eller medh näfwan, så at han icke döör, vtan ligger på sängene:

19. Fås han widh, så at han vthgår widh sin staf, så skal han, som slog honom, wara orsaker: vndantagno, at han skal betala honom hwad han försumat hafwer, och gifwa honom hans läkiare löön.

20. Then sin träl eller trälinno slår medh en staf, så at han döör vnder hans händer; skal han lida ther straff före.

21. Lefwer han öfwer en eller twå dagar, så skal han icke lida ther straff före; ty thet är hans penningar.

22. Om män kifwa tilhopa, och någon thera stöter någon qwinno, som hafwandes är, så at henne förgås barn, och henne doch eljes intet skadar; så skal man näpsa honom til penningar, så mycket som qwinnones man honom pålägger; och skal thet vthgifwa efter mäklares kändning.

23. Skadar henne något, tå skal han gifwa siäl för siäl:

24. Öga för öga, tand för tand, hand för hand, foot för foot:

25. Brännande för brännande, sår för sår, blånat för blånat.

26. Then som slår sin träl eller trälinno i ögat, och förderfwar thet, han skal låta them frij lös för ögat.

27. Sammalunda om han slår sin träl eller trälinno een tand vth, skal han them frij lös låta för tandena.

28. Om en oxe stångar en man eller qwinno, så at han döör, så skal man then oxan stena, och icke äta hans kött; och så är oxans herre orsaker.

29. War oxen tilförene waan at stångas, och hans herre är ther om tilsagd, och han icke bewarade honom, och ther öfwer dräper en man eller qwinno; så skal man stena then oxan, och hans herre skal döö.

30. Warda honom penningar pålagda, så skal han gifwa til at lösa sitt lijf, så mycket som honom pålagt warder.

31. Sammalunda skal man ock medh honom handla, om han en son eller dotter stångar.

32. Stångar han en träl eller trälinno; så skal han gifwa theras herra tretijo silfwersiklar, och oxan skal man stena.

33. Om någor öpnar ena groop, eller gräfwer ena groop, och täcker henne icke til, och en oxe eller åsne faller så ther vthi:

34. Tå skal gropenes herre lösa thet medh penningar, och gifwa them thes herra igen: men kroppen skal wara hans.

35. Om någors mans oxe stångar en annars oxa, så at han döör; tå skola the sälja then lefwande oxan, och byta penningarna, och theslikes byta kroppen.

36. War thet witterligit, at oxen war tilförene waan at stångas, och hans herre icke bewarade honom; tå skal han gifwa en oxa för then andra, och behålla kroppen.

22. Capitel.

Wjdare gaf HERREN lagh, huru tiufwerij skulle straffas, v. 1. Jtem huru then skade skulle betalas, som boskap giorde, eller eld, v. 5. Om nedersatt godz, v. 7; och låån, v. 14. Om mökränckning, v. 16. Om troldom, v. 19. Om främlingar, v. 21. Om enkior och faderlösa barn, v. 22. Om låån och pant, v. 25. Jtem at man eij skulle banna gudarna, v. 28; och icke fördröija medh thet man skulle gifwa HERRANOM, rc. v. 29.

Om någor stiäl en oxa eller ett får, och slachtar thet, eller säljer, han skal igen gifwa fem oxar för en oxa; och fyra fåår för ett får.

2. Om en tiuf beslagen warder, at han bryter sigh in, och får hugg til dödz: så skal ingen blodzrätt gå öfwer dråparen.

3. Men är solen öfwer honom vpgången, tå skal man blodzrätten gå låta. En tiuf skal igen betala. Hafwer han intet, så skal man sälja honom för hans tiufnad.

4. Finner man tiufnaden när honom lefwande, thet ware sigh oxe, åsne eller får, så skal han gifwa dubbelt igen.

5. Om någor giör skada på åker eller wijngård, så at han låter sin boskap skada giöra vthi en annars åker: han skal af thet bästa i sin åker och wijngård igen betala.

6. Om en eld vpkommer, och fånger i törne, så at skylarna eller säden, som ännu står, eller åkren vpbränd warder: thet skal han betala igen, som elden släppt hafwer.

7. Om någor får sinom nästa penningar, eller tygh til at giöma, och them samma warder thet stolet vthu huset: sinner man tiufwen, tå skal han gifwa thet twäfalt igen.

8. Finner man icke tiufwen, så skal man hafwa huuswärden fram för gudarna: om han icke hafwer kommit sina hand widh sins nästas ting.

9. Och om en then andra skyller för någon orätt, ware sigh om oxa, eller åsna, eller fåår, eller kläder, eller hwad som hälft bortkommit är, tå skal bägges theras saak komma in för gudarna: hwilken gudarna fördöma, han skal betala sinom nästa dubbelt igen.

10. Om någor sätter neder när sin nästa, åsna, eller oxa, eller fåår, eller hwad boskap thet kan wara, och thet döör, eller eljes får skada, eller warder honom bortdrifwit, så at ingen seer thet:

11. Så skal thet komma til en eed them emellan widh HERRAN, at han icke hafwer låtit komma sina hand widh hans nästas ting. Och äganden skal then anamma, at hin icke skal gifwat igen.

12. Om en tiuf stiäl honom thet ifrå, skal han tå betala thet ägandenom igen.

13. Warder thet rifwit, skal han hafwa fram witne ther vppå, och så intet igen gifwa.

14. Om någor länar af sin nästa, och thet warder förderfwat, eller döör, så at thes herre ther icke när är, tå skal han gifwa thet igen.

15. Är thes herre ther när, tå skal han icke gifwa thet igen; medan han thet för sina penningar legdt hafwer.

16. Om någor låckar en Jungfru, then ännu icke förlåfwad är, och lägrar henne: han skal gifwa henne hennes morgongåfwor, och hafwa henne til hustru.

17. Om hennes fader försön honom henne, skal han tå vthgifwa penningar, så mycket som Jungfruers morgongåfwor tilhörer.

18. En trolkona skalt tu icke låta lefwa.

19. Then som hafwer wärdzskap medh någon boskap, han skal döden döö.

20. Then som offrar gudom, vtan HERRANOM allena, han ware förbannad.

21. Främlingar skalt tu icke beröfwa eller vndertryckia; förty, J hafwen ock warit främlingar i Egypti lande.

22. J skolen ingen enkio och faderlös barn bedröfwa.

23. Bedröfwar tu them, så warda the ropande til migh, och jagh skal höra theras roop.

24. Och min wrede skal förgrymma sigh, så at jagh dräper eder medh swärd, och edra hustrur skola warda enkior, och edor barn faderlös.

25. När tu länar mino folcke penningar, thet fattigt är när tigh, skalt tu icke hafwa tigh så medh honom som en ockrare, och intet ocker på honom bedrifwa.

26. När tu tager en klädnat til pant af tin nästa, skalt tu få honom thet igen förra än solen går nedh:

27. Förty, hans klädnat är hans hudz endesta öfwertäckelse, ther han vthi sofwer. Ropar han til migh, så wil jagh höra honom; ty jagh är barmhertig.

28. Gudarna skalt tu icke banna, och then öfwersta i titt folck skalt tu icke lasta.

29. Tin fyllelse och tårar skalt tu icke fördröija. Tin första son skalt tu gifwa migh.

30. Så skalt tu ock giöra medh tinom oxa och fåår: J siu dagar lät thet blifwa när sine moder; på ottonde dagenom skalt tu gifwa migh thet.

31. J skolen wara ett heligt folck för migh: Therföre skolen J intet kött äta, thet som på markene af diurom rifwit är; vtan kasta thet för hundarna.

23. Capitel.

Ytttermera befalte HERREN, at man icke skulle troo lögnachtigt taal, v. 1. Man skulle giöra sina owänner godt, v. 4. Jcke böija thens fattigas rätt; vtan wara fierran ifrå falska saker, v. 6. Jcke taga mutor, eller vndertryckia främlingar, v. 8. At landet skulle hafwa sin hwilo på siunde åhrena, och Sabbathen achtas, v. 10. The stora tre högtider åhrliga hållas, v. 14. The skulle höra hans röst: ty han wille sända sin Ängel för them, v. 20. Sin förskräckelse, och getingar, som skulle fördrifwa the Cananeer, v. 27. Och gifwa them ther landet ifrå röda hafwet, til the Philisteers haaf, ifrån öknena in til älfwena, v. 31. Och at the icke skulle giöra något förbund medh thes inbyggiare, v. 32.

Tu skalt icke troo lögnachtigt taal, så at tu giör enom ogudachtigom bistånd, och warder ett wrångt witne.

2. Tu skalt icke följa hopen efter til thet ondt är: och icke swara för rätten, så at tu efter hopen wiker ifrå thet rätt är.

3. Tu skalt icke bepryda then fattiga i hans saak.

4. När tu finner tins owäns oxa eller åsna, at han faar will, så skalt tu ledan heem til honom igen.

5. När tu finner hans åsna, som tigh hatar, liggia vnder bördone, skalt tu icke låta honom liggia; vtan hielpa honom vp.

6. Tu skalt icke böija tins fattigas rätt i hans saak.

7. War fierran ifrå falska saker. Then oskyldiga och rättferdiga skalt tu icke dräpa: ty jagh gifwer ingom ogudachtigom rätt.

8. Tu skalt icke taga mutor; förty, mutor förblinda the seende, och förwända the rättferdigas saker.

9. Tu skalt icke vndertryckia främlingar: ty J weten huru the främlingar i hiertat likar, efter J hafwen ock främlingar warit i Egypti lande.

10. J sex åhr skalt tu såå titt land, och insamla thes frucht.

11. På siunde åhrena skalt tu låta thet hwilas och liggia, at the fattige af titt folck måga äta ther af: och hwad öfwer blifwer, lät wildiuren på markene äta thet. Så skalt tu ock giöra medh tinom wijngård och olioberge.

12. J sex dagar skalt tu giöra titt arbete, men then siunde dagen skalt tu skona; på thet tin oxe och åsne måga hwila sigh, och tine tienarinnos son, och främlingen wederqweckia sigh.

13. Alt thet jagh eder sagt hafwer, thet håller. Och andra gudars namn skolen J icke ihogkomma; och af edar mun skola the icke hörde warda.

14. J tre resor om åhret skolen J hålla migh högtijd;

15. Nemliga, the osyrade brödz högtijd skalt tu hålla, at tu i siu dagar osyrat brödh äter, såsom jagh tigh budit hafwer, i then tiden i Abibs månat; förty, vthi honom ästu vthfaren vthur Egypten: men kom icke medh toma händer fram för migh.

16. Och then högtiden, när tu först begynner berga thet tu på markene sådt hafwer: och insamlingenes högtid i åhrsens vthgång, när tu titt arbete vthaf markene insamlat hafwer.

17. Tre resor om åhret, skal alt thet mankön är, komma fram för HERRAN Gudh.

18. Tu skalt icke offra mitt offers blodh medh suurdeg: Och mins högtides feta skal icke blifwa qwart in til morgonen.

19. Förstlingen af första fruchten på tine mark, skalt tu föra in vthi HERRANS tins Gudz huus: Och skalt icke koka kidet, så länge thet på sine moders miölk är.

20. Sjj, jagh sänder en Ängel fram före tigh, then tigh skal bewara på wägen, och föra tigh til thet rum, som jagh beredt hafwer.

21. Therföre tag tigh wahra för hans ansichte, och hör hans röst, och förbittra honom icke: ty han skal icke skona eder när J brotzlige ären; och mitt namn är i honom.

22. Hörer tu hans röst, och giör alt thet jagh säger tigh; så skal jagh wara tina fiendars fiende, och tina motståndares motståndare.

23. När nu min Ängel går fram före tigh, och förer tigh til the Amoreer, Hetheer, Pheriseer, Cananeer, Heveer och Jebuseer, och jagh förgiör them:

24. Tå skalt tu icke tilbedia theras gudar, eij heller tiena them, och icke giöra såsom the giöra; vtan skalt theras afgudar bortkasta och sönderslå them.

25. Men HERRANOM edrom Gudh skolen J tiena, så skal han wälsigna titt brödh och titt watn; och skal alla kranckhet taga tigh ifrå.

26. Jngen eensam eller ofruchtsam skal wara i tino lande; och jagh skal låta tigh blifwa gamlan.

27. Jagh skal sända min förskräckelse fram före tigh, och giöra alt folck förtwiflat tijt tu kommer; och skal låta alla tina fiendar komma på flychtena för tigh.

28. Jagh skal sända getingar fram före tigh, som skola för tigh vthjaga the Heveer, Cananeer och Hetheer.

29. Jagh skal icke vthdrifwa them på ett åhr för tigh, at landet icke skal öde warda, och wildiur föröka sigh emot tigh.

30. Togliga skal jagh drifwa them vth för tigh, in til thes tu må wäxa til, och besittia landet.

31. Och skal jagh sättia titt landamäre thet röda hafwet, til the Philisteers haaf, och ifrån öknena alt in til älfwena: ty jagh skal gifwa landsens inbyggiare i tina hand, at tu skalt vthdrifwa them före tigh.

32. Tu skalt intet förbund giöra medh them; eller medh theras gudar:

33. Vtan lät icke boo them i tino lande, at the icke komma tigh til at synda emot migh: förty, om tu tienar theras gudar, kommer thet tigh til förargelse.

24. Capitel.

Ther efter befalte HERREN Mose stiga vp til sigh, v. 1. Tå han kom igen, förtälde han folckena HERRANS ord, v. 3. Och skref them i förbundsens book: och så bygde han ett altare, på hwilket offras skulle, v. 4. Och tog af offrens blodh; stänckte hälftena på folcket, och hälftena på altaret, och giorde så ett förbund medh folcket, at the all thenna HERRANS lagh hålla skulle, v. 6. Sedan steg Mose medh Aaron, och the siutijo äldsta vp, och sågo Jsraels Gudh, v. 9. Och HERREN befalte Mose åter en annan gång stiga vp til sigh, thet han ock giorde; och blef ther i fyratijo dygn, v. 12.

Och til Mose sade han: Stig vp til HERRAN, tu och Aaron, Nadab och Abihu, och the siutijo äldste i Jsrael, och tilbedier fierran.

2. Och Mose nalke sigh allena in til HERRAN, och lät the andra intet nalkas; och folcket komme eij heller medh honom vp.

3. Mose kom och förtälde folckena all HERRANS ord, och alla rätter: tå swarade alt folcket medh ena röst och sade: All the ord, som HERREN sagt hafwer, wilje wij giöra.

4. Tå skref Mose all HERRANS ord, och stod om morgonen bittida vp, och bygde ett altare nedan widh berget, medh tolf stodar, efter the tolf Jsraels slächter.

5. Och sände tijt vnga män af Jsraels barnom, at the skulle offra ther vppå bränneoffer, och tackoffer HERRRANOM af stutar.

6. Och Mose tog hälftena af blodet, och lät thet vthi ett becken; then andra hälftena stänckte han vppå altaret.

7. Och tog förbundsens book, och laas henne för folcksens öron. Och tå the sade: Alt thet HERREN sagt hafwer wilje wij giöra och efterlyda.

8. Tå tog Mose blodet, och stänckte folcket ther medh, och sade: Sij, thetta är förbundsens blodh, hwilket HERREN medh eder giör öfwer all thessa orden.

9. Tå stego Mose, Aaron, Nadab och Abihu, och the siutijo äldste af Jsrael vp;

10. Och sågo Jsraels Gudh: vnder hans fötter war såsom en skiön Saphir, och såsom en himmel tå han klar är.

11. Och han lät icke sina hand komma öfwer the vppersta af Jsrael. Och tå the hade skådat Gudh, åto the och drucko.

12. Och HERREN sade til Mose: Kom vp til migh på berget, och blif ther, at jagh gifwer tigh steentaflor, och lagh, och budord, the jagh skrifwit hafwer, hwilka tu them lära skalt.

13. Tå stod Mose vp och hans tienare Josua, och steg vp på Gudz berg;

14. Och sade til the äldsta: Blifwer här til thes wij komme igen til eder: sij, Aaron och Hur äro när eder; kommer någon saak på färde, then må J hafwa in för them.

15. Tå nu Mose kom på berget, öfwertäckte en molnsky berget.

16. Och HERRANS herlighet bodde vppå bergena Sinai, och öfwertäckte thet medh molnskyn i sex dagar: och han kallade Mose på siunde dagenom vthu skynom.

17. Och HERRANS herlighetz anseende war såsom en förtärande eld öfwerst på bergena, för Jsraels barnom.

18. Och Mose gick mitt in i skyyn, och steg på berget: och blef vppå bergena i fyratijo dagar och fyratijo nätter.

25. Capitel.

Tå befalte HERREN Mose taga häfoffer af Jsraels barn, v. 1. Til at giöra ther af en helgedom eller ett tabernakel, medh alt thet ther til hörde, efter then eftersyn som han wille låta honom see, v. 8. Och sade honom så, först huru arken giöras skulle, v. 10. Theslikes nådastolen, medh twå Cherubim, v. 17. Tädan HERREN betyga wille sin wilja, v. 22. Sedan huru bordet medh thes redskap, faat, skedar, kannor, skålar, v. 23. Jtem huru liusastaken skulle giöras, v. 31.

Och HERREN talade medh Mose och sade:

2. Säg Jsraels barnom, at the gifwa migh ett häfoffer: Och tager thet af hwar man, then som ther til ett friwilligt hierta hafwer.

3. Och thetta är häfoffret, som J skolen taga af them: guld, silfwer, koppar;

4. Golt silke, skarlakan, rosenrödt, hwitt twinnat silke, getahår;

5. Rödlett wädurskin, tachsskin, furoträ;

6. Olio til lampor, specerij til smörjelse, och godt rökwerck;

7. Onichsteen, och infattade stenar til lijfkiortelen, och til skölden.

8. Och the skola giöra migh en helgedom, at jagh må boo ibland them.

9. Efter som jagh wil wisa tigh een eftersyn til tabernaklet, och til alt thet som ther til hörer, så skolen J giöra thet.

10. Gjörer en ark af furoträ; halftredie aln skal wara längden, halfannor aln bredden, och halfannor aln högden.

11. Och tu skalt bedraga honom medh godt guld, innan och vthan: och giör en gyldene krantz ofwan omkring.

12. Och giut fyra ringar af guld, them skalt tu sättia i alla fyra hörnen; så at twå ringar äro på then ena sidone, och twå på then andra sidone.

13. Och giör stänger af furuträ, och bedrag them medh guld:

14. Och stick them in i ringarna på sidone af arken, at man må bära honom ther medh.

15. Och skola the blifwa i ringomen, och icke warda vthdragna.

16. Och tu skalt läggia vthi arken thet witnesbyrd, som jagh skal få tigh.

17. Tu skalt ock giöra en nådastol af klart guld; halftredie aln skal wara längden på honom, och halfannor aln bredden.

18. Och tu skalt giöra twå Cherubim af tätt guld, på båda ändarna af nådastolenom:

19. Så at en Cherub är på thenna ändanom, then andra på then andra ändanom: och altså äro twå Cherubim på nådastolens ändom.

20. Och the Cherubim skola vthräckia sina wingar ofwan öfwer, så at the öfwertäckia nådastolen medh sina wingar, och hwar annars anlete stå emot hwart annat; och theras anlete skola see vppå nådastolen.

21. Och tu skalt sättia nådastolen ofwan vppå arken; och läggia i arken thet witnesbyrd, som jagh skal få tigh.

22. Och tädan wil jagh betyga tigh, och tala medh tigh, nemliga vthaf nådastolenom, emellan the twå Cherubim, som äro vppå witnesbyrdsens ark, alt thet som jagh wil befalla tigh til Jsraels barn.

23. Tu skalt ock giöra ett bord af furoträ: twå alnar skal thes längd wara, och een aln bredden, och halfannor aln högden.

24. Och tu skalt bedraga thet medh klart guld, och giöra en gyldene krantz omkring thet;

25. Och ena listo omkring, een hand bredh högh, och en gyldene krantz omkring listona.

26. Och skalt tu giöra ther fyra gyldene ringar til, vppå the fyra hörnen på thes fyra fötter.

27. Hardt vnder listone skola ringarna wara, at man må stinga stänger ther in, och bära bordet.

28. Och tu skalt giöra stängerna af furoträ, och bedraga them medh guld, at bordet må ther medh warda burit.

29. Tu skalt ock giöra thes faat, skedar, kannor, skålar, af klart guld, at man ther medh vth- och inskäncker.

30. Och skalt tu altid läggia skådobröd fram för migh på bordet.

31. Tu skalt ock giöra en liusastaka af klart tätt guld; läggen ther vppå skal wara medh röör, skålar, knöpar och blomor.

32. Sex röör skola vthgå på sidorna af liusastakan, af hwarjo tre röör.

33. Hwar och een röör skal hafwa tre skålar, såsom mandelnötter, knöpar och blomor. Thetta skola wara the sex röör, som vthgå af liusastakanom.

34. Men läggen af liusastakanom skal hafwa fyra skålar, och ther til knöpar och blomor.

35. Och ju en knöp vnder twå röör af the sex, som gå vthaf liusastakanom.

36. Ty både knöpar och röör skola gå ther vthaf; och altsamman klart tätt guld.

37. Och tu skalt giöra siu lampor ofwan vppå, så at the lysa emot hwar andra.

38. Och liusanäpor, och släcketyg, alt af klart guld.

39. Vthaf en centener klart guld skalt tu giöra honom, medh all thesse tygh.

40. Och se til, at tu alt giör efter then eftersyn, som tu på bergena sedt hafwer.

26. Capitel.

Sammaledes sade HERREN, huru sielfwa tabernaklet skulle giöras: nemligen af tijo tapeter, v. 1. Thes första öfwertäckelse skulle wara ellofwa tapeter af getahår, v. 7. Then andra af rödlett wädurskin, och then tredie af tachsskin, v. 14. Bräderna til tabernaklet skulle wara af furoträ, och fötterna af silfwer, v. 15. Skottstängerna af furoträ, bedragna medh guld, v. 26. Jtem at en förlott skulle giöras, til en åthskildnad emellan thet helga och thet alrahelgaste, v. 31. Vthi thet alrahelgasta skulle nådestolen sättias på witnesbyrdsens ark; men bordet och liusastaken vthan före, v. 34. Skulle ock giöras ett kläde i tabernaklens dör; och thes stolpar och fötter, v. 36.

Tabernaklet skalt tu giöra af tijo tapeter, af hwitt twinnat silke, af golt silke, af skarlakan och rosenrödt: Cherubim skalt tu giöra ther vppå kånsteliga.

2. Längden på hwart tapetet skal wara otta och tiugu alnar, bredden fyra alnar: och skola alla tijo wara ens.

3. Och skola ju wara fem tilhopa fögd, thet ena widh thet andra.

4. Och tu skalt giöra lyckior af golt silke allestädes på stadet på tapeten, at the måga tilhopa fögas, at ju tw och tw på sitt stadh kunna tilsamman fästas.

5. Femtijo lyckior på hwart tapetet, at thet ena må fästas widh thet andra.

6. Och tu skalt giöra femtijo gyldene hächte, ther man the tapeter medh tilsamman knäpper, thet ena widh thet andra, til thes thet blifwer ett tabernakel.

7. Tu skalt ock giöra ellofwa tapeter af getahår, til öfwertäckelse öfwer tabernaklet.

8. Längden af hwart tapetet skal wara tretijo alnar, bredden fyra alnar. Och skola alla ellofwa wara lika stoor.

9. Fem skalt tu medh hwart annat tilhopa föga, och sedan sex tilhopa medh hwart annat, så at tu giör thet siette tapetet dubbelt framman för tabernaklet.

10. Och tu skalt giöra femtijo lyckior på stadet, af hwart tapetet, at the måga tilhopa knäppas medh hwart annat.

11. Och skalt tu giöra femtijo kopparhäckte, och knäppa häckten in vthi lyckiorna, at tapeten tilsamman fögas, och warda en täckelse.

12. Men thet öfwer är i längdene af tapeten på tabernaklet, skalt tu hälftena låta hängia vthöfwer tabernaklet:

13. På båda sidor een aln långt: så at thet öfwer är, blifwer på sidomen af tabernaklet, och betäcker thet på båda sidor.

14. Vthöfwer thenna täckelse skalt tu giöra een annor öfwertäckelse af rödlett wädurskin: och ther til een öfwertäckelse af tachsskin.

15. Tu skalt ock giöra bräder til tabernaklet, af furoträ, hwilka stå skola.

16. Tijo alnar långt skal hwart brädet wara, och half annor aln bredt.

17. Twå nåckor skal hwart brädet hafwa, så at thet ena må sättias widh thet andra: altså skalt tu giöra all bräden til tabernaklet.

18. Tiugu af them skola stå söder.

19. The skola hafwa fyratijo silfwerfötter nedan vnder, ju twå fötter vnder hwart brädet på sina twå nåckor.

20. Sammalunda på then andra sidone norr vth, skola ock stå tiugu bräder:

21. Och fyratijo silfwerfötter, ju twå fötter vnder hwart brädet.

22. Men baak i tabernaklet wäster vth, skalt tu giöra sex bräder:

23. Ther til tw bräder baak i the tw hörnen af tabernaklet.

24. Så at hwart thera af the tw bräden lagar sigh medh sitt hörnebräde ifrå nedan alt vp åth, och komma ofwan tillika tilhopa medh een krampo:

25. Så at thet äro otta bräder medh theras silfwerfötter, hwilka skola wara sexton; ju twå vnder ett bräde.

26. Och tu skalt giöra skotstänger af furoträ, fem til the bräden, som äro på then ena sidone i tabernaklet:

27. Och fem til the bräden som äro på then andra sidone i tabernaklet; och fem til the bräden baak i tabernaklet wäster vth.

28. Och tu skalt skiuta medelstången mitt öfwer bräden vth åth, och fatta them all tilhopa ifrå then ena ändan til then andra.

29. Och skalt tu bedraga bräden medh guld, och ringarna på them giöra af guld, at man skiuter stängerna ther in: och stängerna skalt tu bedraga medh guld.

30. Och så skalt tu nu giöra tabernaklet, efter thet sättet, som tu sedt hafwer på bergena.

31. Och tu skalt giöra en förlott af golt silke, skarlakan, och rosenrödt, och twinnat hwitt silke: och tu skalt giöra Cherubim ther vppå kånsteliga.

32. Och tu skalt hängia thet på fyra stolpar af furoträ, the som bedragne äro medh guld, och hafwa gyldene knappar, och fyra silfwerfötter.

33. Och skalt tu knäppa förlotten ther in til medh häckter, och sättia witnesbyrdsens ark innan för förlotten, at han är eder en åthskildnad emellan thet helga, och thet alrahelgasta.

34. Och tu skalt sättia nådastolen på witnesbyrdsens ark, vthi thet alrahelgasta.

35. Men bordet sätt vthan för förlotten; och liusastakan twärt öfwer emot bordet, söder vth i tabernaklet, så at bordet står norr vth.

36. Och skalt tu giöra ett kläde i tabernaklets dör, wirkat medh golt silke, rosenrödt, skarlakan, och hwitt twinnat silke.

37. Och skalt tu giöra fem stolpar til thet samma klädet af furoträ, öfwerdragna medh guld; medh gyldene knappar; och tu skalt giuta them fem kopparfötter.

27. Capitel.

Wjdare sade HERREN Mose, huru han skulle giöra bränneoffers altaret, medh sin redskap, v. 1. Såsom ock gården til tabernaklet, och thes bonader, stolpar, fötter, och kläde i gårdsens ingång, v. 9. Jtem lyseoljan, v. 20.

Och tu skalt giöra ett altare af furoträ, fem alnar långt och bredt, så at thet warder rätt fyrakant, och tre alnar högt.

2. Horn skalt tu giöra på alla fyra hörnen, och tu skalt öfwerdraga thet medh koppar.

3. Giör ock askokäril, skoflar, becken, gaflar, kolpannor: alt thet ther til hörer, skalt tu giöra af koppar.

4. Tu skalt ock giöra ett galler, såsom ett nät af koppar, och fyra kopparringar på thes fyra hörn.

5. Tu skalt ock giörat ifrå nedan vp åth kring om altaret, så at galret räcker mitt vppå altaret.

6. Och skalt tu giöra stänger til altaret af furoträ, öfwerdragna medh koppar.

7. Och skalt tu stinga stängerna in i ringarna, så at stängerna äro på båda sidor af altaret, ther man må bära thet medh.

8. Och skalt tu så giörat af bräder, at thet blifwer iholt, såsom tigh på berget wijst är.

9. Tu skalt ock giöra en gård til tabernaklet; en bonad af hwitt twinnat silke, på then ena sidon, hundrade alnar lång söder vth:

10. Och tiugu stolpar på tiugu kopparfötter; och theras knappar medh theras giordar af silfwer.

11. Sammalunda ock norr vppå en bonad, hundrade alnar lång; tiugu stolpar på tiugu kopparfötter, och theras knappar medh theras giordar af silfwer.

12. Men wäster vth öfwer gårdsens bredd, skal wara en bonad, femtijo alnar lång; tijo stolpar på tijo fötter.

13. Öster vth öfwer gårdsens bredd, skal wara femtijo alnar.

14. Så at bonaden hafwer på ene sidone femton alnar; ther til tre stolpar på tre fötter:

15. Och femton alnar på then andra sidone; ther til tre stolpar på tre fötter.

16. Men i gårdsens ingång skal wara ett kläde, tiugu alnar bredt, stickat medh golt silke, skarlakan, rosenrödt, och hwitt twinnat silke; ther til fyra stolpar på theras fyra fötter.

17. Alle stolparna kring om gården skola hafwa silfwer giordar, och silfwer knappar, och kopparfötter.

18. Och längden på gården skal wara hundrade alnar, bredden femtijo, högden fem alnar, af hwitt twinnat silke, och theras fötter skola wara af koppar.

19. Och alt thet som tabernaklet tilhörer til allahanda ämbete; och alla thes pålar, och alla gårdsens pålar, skola wara af koppar.

20. Bjud Jsraels barnom, at the bära til tigh then alraklaresta oljo, stött af oljoträ til lysning; at man altid ther af låter i lamporna:

21. Vthi witnesbyrdsens tabernakel vthan för förlotten, som hänger för witnesbyrdet. Och Aaron medh hans söner skola thetta skiöta, ifrå morgonen alt in til aftonen för HERRANOM. Thet skal wara eder en ewig sedh in til edra efterkommande, ibland Jsraels barn.

28. Capitel.

Ätermera befalte HERREN Mose taga Aaron och hans söner til Prester, v. 1. Och sade huru han skulle giöra them heliga presterliga kläder, v. 2. Såsom åth Aaron en lifkiortel, v. 6. En ämbetes sköld, på hwilken Jsraels barns namn skulle skrifwas, v. 15. En silkeskiortel, v. 31. Ett ännespan, v. 36. En trångkiortel, en hatt och ett bälte, v. 39. Och theslikes åth hans söner kläder; och så wija fadren och them, v. 40.

Och tu skalt taga til tigh tin broder Aaron, och hans söner vthaf Jsraels barnom, at han skal wara min Prester, nemliga, Aaron och hans söner, Nadab, Abihu, Eleazar och Jthamar.

2. Och tu skalt giöra tinom broder Aaron helig kläder, som äro härlig och skiön.

3. Och tu skalt tala medh allom them, som ett wijst hierta hafwa, the jagh medh wijshetenes anda vpfylt hafwer, at the giöra kläder åth Aaron til hans wijelse, at han blifwer min Prester.

4. Och thesse äro kläden, som the giöra skola: sköld, lifkiortel, silkeskiortel, trångkiortel, hatt och bälte: altså skola the giöra tinom broder Aaron, och hans söner, helig kläder, at han skal wara min Prester.

5. Ther til skola the taga guld, golt silke, skarlakan, rosenrödt, och hwitt silke.

6. Lifkiortelen skola the giöra af guld, golt silke, skarlakan, rosenrödt, och twinnat hwitt silke, kånsteliga:

7. At han warder sammanfögd på båda axlar, och tilhopa bunden på båda sidor.

8. Och hans bälte ther öfwer skal wara af samma kånst och werck; af guld, golt silke, skarlakan, rosenrödt, och twinnat hwitt silke.

9. Och tu skalt taga twå onichinerstenar, och grafwa ther vppå Jsraels söners namn:

10. På hwar thera sex namn, efter som the äro gamle til.

11. Thet skalt tu beställa medh the steensnidare, som grafwa insigler, så at the warda infattade i guld.

12. Och tu skalt fästa them vppå axlarna på lifkiortelen, at the äro åminnelse stenar för Jsraels barn, at Aaron drager theras namn på båda sina axlar, til, åminnelse för HERRANOM.

13. Och tu skalt giöra gyldene spänne:

14. Och twå kädior af klart guld, som vp åth gå skola, them skalt tu fästa vthi spännen.

15. Ämbetes skölden skalt tu giöra efter kånst, såsom lifkiortelen, af guld, golt silke, skarlakan, rosenrödt, och twinnat hwitt silke.

16. Fyrahörnat skal han wara, och twäfall: een hand bredt skal wara hans längd, och een hand bredt hans bredd.

17. Och tu skalt vpfyllat medh fyra rader af stenar. Then första raden skal wara en sardius, topatz, sinaragd:

18. Then andra, en rubijn, saphir, diamant:

19. Then tredie, en lyncurer, achat, amethist:

20. Then fierde, en turchos, onich, jaspis. Vthi guld skola the satte warda på alla rader:

21. Och skola stå efter the tolf Jsraels söners namn, vthgrafne af steensnidare, hwar thera medh sitt namn, efter the tolf slächten.

22. Och tu skalt giöra kädior til skölden, som neder åth gå, af klart guld.

23. Och twå gyldene ringar, så at tu fäster the twå ringar widh the tw hörnen af skölden.

24. Och lät komma the twå gyldene kädiorna in vthi the twå ringarna:

25. Men the twå ändarna af the twä kädior, skalt tu läta komma in vthi the tw spännen, och fästa them på axlarna af lifkiortelen emot hwart annat.

26. Och tu skalt giöra twå andra gyldene ringar, och fästa them widh the andra tw hörnen af skölden, nemliga, til sina brädd, ther the vthan på lifkiortelen medh hängia.

27. Och skalt åter giöra twå gyldene ringar, och fästa them emot hwar annan vthan til, nedre på the tw hörnen af lifkiortelen, ther som lifkiortelen kommer tilhopa.

28. Och man skal tilhopa knäppa skölden medh sina ringar medh ett golt snöre, in til lifkiortelens ringar, så at han ligger hardt in på lifkiortelen, och skölden icke losnar ifrå lifkiortelen.

29. Så skal Aaron bära Jsraels barnas namn vthi ämbetes sköldenom på sitt hierta, när han går in vthi thet Helga: til een åminnelse för HERRANOM altid.

30. Och tu skalt låta Lius och Fulkomlighet i ämbetes skölden, at the blifwa på Aarons hierta, när han ingår för HERRANOM; och bär Jsraels barnas ämbete på sino hierta för HERRANOM altid.

31. Tu skalt ock giöra vnder lifkiortelen en silkeskiortel, allsamman af golt silke.

32. Och öfwerst mitt på honom skal wara ett halsmog; och een borda omkring halsmoget tilhopa fållad, at thet icke sönder går.

33. Och nedan på hans fåll, skalt tu giöra såsom granata äple af golt silke, skarlakan, rosenrödt, alt omkring, och emellan them gyldene bielror ock alt omkring:

34. Så at ther är en gyldene bielra, och ther näst ett granata äple, och åter een gyldene bielra medh ett granata äple, alt omkring på fållen af samma silkeskiortel.

35. Och Aaron skal hafwa honom vppå när han tienar, så at man hörer klanget af honom, när han vth-och ingår vthi thet helga för HERRANOM, på thet at han icke skal döö.

36. Tu skalt ock giöra ett ännespan af klart guld, och gräfwa ther vthi, efter steensnidare kånst, HERRANS HELJGHET.

37. Och tu skalt fästa thet på hatten framman i ännet på Aaron medh ett golt snöre.

38. Och thet skal wara i Aarons änne, så at Aaron bär thes helgas brist som Jsraels barn helga i allom sinom gåfwom och helgedom. Och thet skal altid wara på hans änne, at han skal försona them för HERRANOM.

39. Tu skalt ock giöra en trångkiortel af hwitt silke, och en hatt af hwitt silke, och ett stickat bälte.

40. Och til Aarons söner skalt tu giöra kiortlar, bälte och hufwor, som äro herlig och skiön; och skalt kläda them vppå tin broder Aaron medh hans söner:

41. Och skalt smörja them, och fylla theras händer, och wija them, at the blifwa mine Prester.

42. Och skalt giöra them linnen nederkläder til at skyla blygdenes kött, ifrå ländene alt nedh på låren.

43. Och Aaron medh hans söner skola hafwa them vppå, när the gå in vthi witnesbyrdsens tabernakel, eller fram til altaret til at tiena vthi thy helga, på thet, at the icke vmgälla theras mißgierning, och måste döö. Thet skal wara honom, och hans sädh efter honom, ett ewigt sätt.

29. Capitel.

När HERREN således om Aarons kläder hade befalt, böd han ock huru han och hans söner skulle wijas til Presteämbetet, och theras kläder helgas genom synnerlig offer och ceremonier; ifrå then 1, in til then 26 versen. Samt hwad them af offret skulle tilhöra, v. 26. Sedan huru medh dagligit bränneoffer hållas skulle, v. 38. Och låfwade sin närwarelse vthi witnesbyrdsens tabernakel, ibland Jsraels barn, v. 43.

Thetta måste tu ock giöra them, at the skola warda migh wigde til Prester. Tag en vngan stuut, och twå wädrar vtan wanck:

2. Osyrat brödh, och osyrade kakor, blandade medh oljo, och osyrade tunkakor, sinorda medh oljo: af hwetemiöl skalt tu alt giörat:

3. Och skalt läggiat vthi en korg, och vthi korgenom bära thet fram, samt medh stutenom, och the twå wädrarna.

4. Och tu skalt hafwa Aaron och hans söner fram för dörena af witnesbyrdsens tabernakel, och twå them medh watn:

5. Och taga kläden, och kläda vppå Aaron then trånga kiortelen, och then silkes kiortelen, och lifkiortelen, och skölden til lifkiortelen, och skalt begiorda honom vthan vppå lifkiortelen:

6. Och sättia hatten vppå hans hufwud, och then helga kronona vppå hatten:

7. Och skalt taga smörjooljo, och giuta vppå hans hufwud, och smörja honom.

8. Och hans söner skalt tu ock hafwa fram, och kläda vppå them then trånga kiortelen:

9. Och begiorda både Aaron och them medh bälter, och binda hufworna på them, at the skola hafwa Presterskapet til ett ewigt sätt. Och tu skalt fylla händerna vppå Aaron och hans söner.

10. Och skalt hafwa stuten fram för dörena af witnesbyrdsens tabernakel. Och Aaron medh hans söner skola läggia sina händer på hufwudet af stutenom.

11. Och tu skalt slachta stuten för HERRANOM, in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel.

12. Och skalt taga af hans blodh, och stryka vppå altarens horn medh titt finger, och alt thet andra blodet kasta neder på botnen til altaret.

13. Och skalt taga alt thet feta som är på tarmarna, och thet nätet öfwer lefrena, och båda niurarna, medh thet feta som ther på är, och skalt bränna thet vp på altarena.

14. Men stutens kött, hudena, och goret skalt tu vpbränna medh eld vthan för lägret: ty thet är ett syndoffer.

15. Men then ena wäduren skalt tu taga; och Aaron medh hans söner skola läggia theras händer på hans hufwud.

16. Sedan skalt tu slachta honom, och taga hans blodh, och stänckia vppå altaret alt omkring.

17. Men wäduren skalt tu hugga i stycker, och twå hans inelfwer och fötter, och skalt läggia thet på hans stycker och hufwud:

18. Och bränna vp allan wäduren på altaret: ty thet är ett bränneoffer HERRANOM; een söt lucht HERRANOM.

19. Then andra wäduren skalt tu taga, och Aaron medh hans söner skola läggia sina händer på hans hufwud.

20. Och skalt slachtan, och taga af hans blodh, och stryka på högra örnatimpen af Aaron och hans söner, och vppå tumman af theras högra hand, och på största tåån af theras högra foot, och skalt stänckia blodet på altaret alt omkring.

21. Och skalt taga blodet på altarena, och smörjooljo, och stänckia på Aaron och hans kläder; hans söner och theras kläder: så warder han och hans kläder, hans söner och theras kläder wigd.

22. Sedan skalt tu taga thet feta af wäduren, stierten, och thet feta som är på inelfwen, nätet som är öfwer lefrena, och båda niurarna medh thet feta som ther öfwer är, och then högra bogen: ty thet är fyllelsens wädur:

23. Och ett brödh, och een oljokako, och een tunkako, vthu korgenom, ther thet osyrade brödet i är, then för HERRANOM står.

24. Och lägg alt thetta på Aarons och hans söners händer; och weffta thet HERRANOM.

25. Och så skalt tu taga thet vthaf theras händer, och bränn thet vp på altarena för ett bränneoffer, til een söt lucht för HERRANOM: ty thet är HERRANS offer.

26. Och tu skalt taga bröstet af fyllelsens wädur Aarons, och skalt weffta thet för HERRANOM: thet skal wara tin deel.

27. Och skalt altså helga wefftebröstet och häfwobogarna, som wefftade och häfne äro af fyllelsens wädur, Aarons och hans söners.

28. Och thet skal wara Aarons och hans söners, til ett ewigt sätt af Jsraels barnom: ty thet är ett häfoffer; och häfoffren skola höra HERRANOM til af Jsraels barnom i theras tackoffer och häfoffer.

29. Men Aarons helga kläder skola hans söner hafwa efter honom, at the thervthinnan skola warda smorde, och theras händer fylta.

30. Hwilken af hans söner warder Prest i hans stadh, han skal kläda them vppå i siu dagar, at han skal gå in vthi witnesbyrdsens tabernakel, til at tiena vthi the helga.

31. Tu skalt ock taga fyllelsens wädur, och koka hans kött på heligt rum.

32. Och Aaron medh hans söner skola äta af samma wädurs köte, medh brödet som i korgenom är, in för dörene, af witnesbyrdsens tabernakel.

33. Ty een försoning är ther medh skedd, til at fylla theras händer, at the skola wigde warda. Jngen annar skal ätat, ty thet är heligt.

34. Om något öfwerblifwer af fyllelsens köte, och af brödena in til morgonen, thet skalt tu vpbränna på elde, och icke låta ätat, ty thet är heligt.

35. Och altså skalt tu giöra medh Aaron och hans söner, såsom jagh hafwer budit tigh. J siu dagar skalt tu fylla theras händer:

36. Och hwar dagh slachta en stuut, til ett syndoffer til försoning. Och skalt skiära altaret, när tu försonar thet, och skalt smörja thet, at thet skal blifwa wigdt.

37. J siu dagar skalt tu försona och wija altaret, at thet skal wara thes alrahelgestas altare. Ho som wil komma widh altaret, han skal wara wigd.

38. Och thetta skalt tu giöra medh altaret: tw lamb ährs gammal skalt tu hwar dagh offra ther vppå:

39. Ett lamb om morgonen, thet andra om aftonen.

40. Och til ett lamb en tijung semlomiöl, blandat medh en fierding af ett hin stött oljo; och en fierding af ett hin wijn til drickoffer.

41. Medh thet andra lambet om aftonen, skalt tu giöra såsom medh morgonens spijsoffer och drickoffer, til en söt lucht HERRANOM af offrena.

42. Thetta är thet dageliga bränneoffret in til edra efterkommande, för dörene af witnesbyrdsens tabernakel för HERRANOM, ther jagh eder betyga, och medh tigh tala wil.

43. Ther wil jagh Jsraels barnom betygad och helgad warda i mine herlighet.

44. Och wil helga witnesbyrdsens tabernakel medh altarena, och wija Aaron medh hans söner migh til Prester.

45. Och wil boo ibland Jsraels barn; och wara theras Gudh.

46. At the weta skola, at jagh är HERREN theras Gudh, som them förde vthur Egypti land, at jagh skulle boo ibland them. Jagh HERREN theras Gudh.

30. Capitel.

Än befalte HERREN Mose giöra ett rökaltare, v. 1, til at rökia ther på hwar morgon och afton för HERRANOM, v. 7. Jtem, at han skulle taga vthaf Jsraels barn af hwar och en, som woro öfwer 20 åhr, en half sikel til försoning för theras siälar, och til Gudztienstens vppehälle, v. 11. Han skulle ock giöra ett twättekar, v. 17. Een helig smörjooljo, v. 22. Och ett synnerligit rökwerck, v. 34.

Tu skalt ock giöra ett rökaltare til rökning af furoträ.

2. Een aln långt och bredt, rätt fyrakant, och twå alnar högt, medh sin horn.

3. Och skalt öfwerdraga thet medh klart guld, thes taak, och thes wäggiar alt omkring, och thes horn. Och skalt giöra en krantz af guld ther omkring:

4. Och twå gyldene ringar vnder krantzen på båda sidor, at man må sättia ther stänger vthi, och bärat ther medh.

5. Stängerna skalt tu ock giöra af furoträ, och medh guld öfwerdraga them.

6. Och skalt sättia thet in för förlotten, som hänger för witnesbyrdsens ark, och för nådastolen, som är på witnesbyrdet: tädan wil jagh betyga tigh.

7. Och Aaron skal ther på rökia godt rökwerck hwar morgon, när han reder lamporna til.

8. Sammalunda när han vptänder lamporna om aftonen, skal han ock rökia sådana röök. Thet skal wara then dageliga röken för HERRANOM när edra efterkommande.

9. J skolen ingen främmande röök giöra ther vppå, och intet bränneoffer, eij heller spijsoffer, och intet drickoffer offra ther vppå.

10. Och Aaron skal på thes horn försona en tijd om åhret, medh syndoffrens blodh til försoning. Sådana försoning skal skee en gång åhrliga när edra efterkommande; ty thet är HERRANOM thet alrahelgasta.

11. Och HERREN talade medh Mose och sade:

12. När tu räknar hufwuden af Jsraels barn, tå skal hwar och en gifwa HERRANOM försoning för sina siäl; på thet them icke skal wederfaras en plåga, när the räknade warda.

13. Och skal hwar och en, som medh är i talet, gifwa en half sikel, efter helgedomsens sikel. En sikel gäller tiugu gera. Sådana half sikel skal wara HERRANS häfoffer.

14. Then som i talet är ifrå tiugu åhr och ther vthöfwer, han skal gifwa HERRANOM häfoffer.

15. Then rike skal icke meer gifwa, och then fattige icke mindre i them halfwa siklenom, som man gifwer HERRANOM til ett häfoffer, för theras siälars försoning.

16. Och tu skalt sådana försonings penningar taga af Jsraels barnom, och läggia them til Gudztienste i witnesbyrdsens tabernakel, så at thet är Jsraels barnom een åminnelse för HERRANOM, at han låter försona sigh öfwer theras siälar.

17. Och HERREN talade medh Mose och sade:

18. Tu skalt ock giöra ett twättekar af koppar medh en kopparfoot, til at twå vthaf; och skalt sättia thet emellan witnesbyrdsens tabernakel och altaret, och låta ther watn vthi:

19. At Aaron och hans söner twå theras händer och fötter ther vthur.

20. När the gå in vthi witnesbyrdsens tabernakel, skola the twätta sigh medh watn, at the icke måga döö: eller tå the nalkas til altaret, til at tiena HERRANOM medh rökoffer.

21. The skola twätta sina händer och fötter, på thet at the icke skola döö. Thet skal them ett ewigt sätt wara, honom och hans sädh i theras efterkommandom.

22. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

23. Tag tigh alrabästa specerij, alraädlesta myrrham, femhundrade siklar, och caneel halft så mycket, femtijo och twhundrat, och calamus theslikes femtijo och twhundrat:

24. Och casia femhundrat, efter helgedomsens sikel: och olio af olioträ ett hin:

25. Och giör en helig smörjooljo efter Apothekare kånst.

26. Och tu skalt ther medh smörja witnesbyrdsens tabernakel; witnesbyrdsens ark:

27. Bordet medh all sin tygh; liusastakan medh sin tygh; rökaltaret:

28. Bränneoffers altaret medh all sin tygh; och twättekaret medh sin foot.

29. Och skalt altså wija them, at the blifwa thet alrahelgasta: ty then som wil komma ther widh, han måste wara wigd.

30. Aaron och hans söner skalt tu ock smörja, och wija them migh til Prester.

31. Och tu skalt tala medh Jsraels barn och säija: Thenna olian skal wara migh een helig smörjelse när edra efterkommande.

32. På menniskio kropp skal hon icke gutin warda. Och skal eij heller någon sådana giöras: ty hon är helig, therföre skal hon wara eder helig.

33. Then som giör een sådana, eller gifwer enom androm ther af, han skal vthrotad warda vthu sitt folck.

34. Och HERREN sade til Mose: Tag tigh specerij, balsam, stacten, galban, och reent rökelse; så mycket af thet ena som af thet andra:

35. Och giör ther rökwerck af, efter Apothekare kånst bemängt, så at thet är klart til helighet.

36. Och stöt thet til pulwer, och tu skalt läggia thet in för witnesbyrdet, in vthi witnesbyrdsens tabernakel: tädan jagh tigh betyga skal. Thet skal wara eder thet alrahelgasta.

37. Och ett sådant rökwerck skolen J icke giöra eder: vtan thet skal wara tigh heligt HERRANOM.

38. Then som ett sådant giör til at rökia ther medh, then skal vthrotad warda vthu sitt folck.

31. Capitel.

När HERREN alt thetta befalt hade, förordnade han Bezaleel Vri son, och Aholiab Ahisamachs son, hwilka han hade vpfylt medh sin anda, til at giöra tabernaklet, och alt thet ther til hörde, v. 1. Doch så, at the skulle strängeliga hålla Sabbathen, v. 12. Och tå HERREN hade alt thetta vthtalat, gaf han Mose the twå steentaflor, v. 18.

Och HERREN talade medh Mose, och sade: 2. Sij, jagh hafwer widh namn kallat Bezaleel Vri son, Hurs sons, af Juda slächte.

3. Och hafwer fylt honom medh Gudz anda; medh wijshet och förstånd, och kånst, och medh allahanda werck:

4. Kånsteliga til at arbeta, på guld, silfwer, ko ppar:

5. Kånsteliga vthskära och insättia stenar, och kånsteliga timbra på trää: til at giöra allahanda werck.

6. Och sij, jagh hafwer fått honom til hielp Aholiab Ahisamachs son af Dans slächte. Och hafwer hwarjom och enom wisom gifwit wijsdom i hiertat, at the giöra skola alt thet jagh tigh budit hafwer:

7. Witnesbyrdsens tabernakel, witnesbyrdsens ark, nådastolen ther vppå, och all tabernaklens tygh:

8. Bordet och thes tygh: then skiöna liusastakan och all hans tygh; rökaltaret:

9. Bränneoffers altaret, medh all sin tygh: twättekaret medh sinom foot:

10. Ambetzkläden; och the helga kläden Prestens Aarons, och hans söners kläder, til at tiena i Presterskapena:

11. Smörjooliona och rökwerck af specerij til helgedomen. Alt thet jagh hafwer budit tigh, skola the giöra.

12. Och HERREN talade medh Mose, och sade:

13. Tala til Jsraels barn och säg: Håller min Sabbath; ty han är ett tekn emellan migh och eder, in til edra efterkommande, at J skolen weta, at jagh är HERREN then eder helgar.

14. Therföre håller min Sabbath; ty han skal wara eder helig. Then som ohelgar honom, han skal döden döö: then som giör något arbete på honom, hans siäl skal vthrotad warda vthu hans folck.

15. Sex dagar skal man arbeta, men på siunde dagen är Sabbath; HERRANS helga hwila. Then som något arbete giör på Sabbaths dagen, han skal döden döö.

16. Therföre skola Jsraels barn hålla Sabbath, at the medh theras efterkommande hålla honom til ett ewigt förbund.

17. Han är ett ewigt tekn emellan migh och Jsraels barn. Ty i sex dagar giorde HERREN himmel och jord, men på siunde dagen hölt han vp, och hwilte sigh.

18. Och tå han hade vthtalat medh Mose på Sinai berg, gaf han honom twå witnesbyrdsens taflor: the woro af steen, och skrefna medh Gudz singer.

32. Capitel.

Medan nu Mose fördrögde komma neder af berget, giorde Aaron efter folcksens begäran en guten kalf; then tilbodo the, och offrade, v. 1. Tå förkunnade Gudh Mose thet på berget, och wredgades swårliga ther vthöfwer på folcket, v. 7. Men Mose bad för them, och stilte HERRANS wrede, v. 11. När han nu steg neder medh taflorna, och fick höra folcksens skrijande i lägret, v. 15. Och see kalfwen, kastade han taflorna sönder, förbrände kalfwen til pulwer, straffade Aaron, v. 19. Och lät Levi barn slå ihiäl 3000 män af folckena, v. 25. Gick sedan til Gudh, och bad annan gången för them, v. 30.

Tå folcket såg, at Mose fördrögde komma neder af bergena, församlade the sigh emot Aaron, och sade til honom: Vp, och giör oß gudar, the som gå före oß; ty wij wete icke hwad thessom manne Mose wederfarit är, then oß fördt hafwer vthur Egypti land.

2. Aaron sade til them: Rifwer the gyldene örnaringar vthur edra hustrurs öron; edra söners och edra döttrars, och bärer them til migh.

3. Tå ref alt folcket theras gyldene örnaringar vthu theras öron, och båro them til Aaron.

4. Och han tog them af theras händer, och vthkastade thet medh en grafstickel, och giorde en guten kalf. Och the sade: Thesse äro tine gudar Jsrael, som tigh vthur Egypti land fördt hafwa.

5. Tå Aaron såg thet, bygde han ett altare före honom, och lät vthropa, och säija: J morgon är HERRANS högtijd.

6. Och the stodo om morgonen bittida vp, och offrade bränneoffer, och båro fram tackoffer. Sedan satte sigh folcket til at äta och dricka, och stodo vp til at leka.

7. Tå sade HERREN til Mose: Gack, stig nedh; ty titt folck, som tu vthur Egypti land fördt hafwer, hafwer förderfwat thet.

8. The äro snarliga trädde ifrå the wägar som jagh them budit hafwer. The hafwa giordt sigh en guten kalf; och hafwa tilbedit honom, och offrat honom och sagt: thesse äro tina gudar Jsrael, som tigh hafwa fördt vthur Egypti land.

9. Och HERREN sade til Mose: Jagh seer at thet är ett hårdnackat folck.

10. Och nu lät migh, at min wrede förgrymmar sigh öfwer them, och vpfräter them, så wil jagh giöra tigh til ett stort folck.

11. Men Mose bad alfwarliga in för HERRAN sin Gudh, och sade: Ach HERRE, hwij wil tin wrede förgrymma sigh öfwer titt folck, thet tu medh stora macht och wäldiga hand vthur Egypti land fördt hafwer?

12. Hwij skulle the Egyptier tala och säija: Han hafwer fördt them vth til theras ofärd, på thet han skulle dräpa them i bergomen, och vthskrapa them af jordene? Wändt tigh ifrå tine wredes grymhet, och war nådelig öfwer tins folcks ondsko.

13. Tänck vppå tina tienare Abraham, Jsaac och Jsrael, hwilkom tu widh tigh sielf sworit hafwer, och sagt them: Jagh skal föröka edra sädh, såsom stiernorna i himlenom: och alt thet landet, ther jagh om talat hafwer, wil jagh gifwa edro sädh, och the skola besittia thet ewinnerliga.

14. Så ångrade tå HERREN thet onda, som han hotade at giöra sino folcke.

15. Mose wände sigh, och steg nedh af bergena, och hade twå witnesbyrdsens taflor i sine hand: the woro skrefna på båda sidor.

16. Och Gudh hade sielf giordt them, och sielf skrifwit skriftena ther vthi.

17. Tå nu Josua hörde folckens skrij, at the jubilerade, sade han til Mose: Ett krijgs skrijande är i lägret.

18. Swarade han: Thet är icke ett skrijande såsom af them ther winna eller tappa: vtan jagh hörer ett skrijande af qwädedansar.

19. Som han nu kom in til lägret, och fick see kalfwen och dantzen, förgrymmade han sigh i wrede, och kastade taflorna vthu sine hand, och slog them sönder nedan för bergena.

20. Och tog kalfwen, som the giordt hade, och brände honom vp i eld, och giorde honom til pulwer; och strödde thet i watn, och gaf thet Jsraels barnom til at dricka.

21. Och sade til Aaron: Hwad hafwer folcket giordt tigh, at tu hafwer kommet them een så stoor synd vppå?

22. Aaron sade: Min herre låte sina wrede icke förgrymma sigh: tu wetst at thetta folcket är ondt.

23. The sade til migh: Giör oß gudar, som oß föregå; ty wij wete icke huru thenna mannenom Mose går, then oß fördt hafwer vthur Egypti land.

24. Jagh sade til them: Then som guld hafwer, han rifwe thet af, och få migh: och jagh kastade thet i eld, ther af är thenne kalfwen worden.

25. Tå nu Mose såg at folcket war fritt, (ty Aaron hade giordt them frij, och ther medh han them förhöija wille, kom han them på skam)

26. Trädde han in i porten åth lägrena, och sade: Kommer hijt til migh hwar och en, som HERRANOM tilhörer. Tå församlade sigh til honom alle Levi barn.

27. Och han sade til them: Thetta säger HERREN Jsraels Gudh: Binde hwar och en sitt swärd på sina länder; och går igenom lägret fram och åter, ifrå then ena porten til then andra, och dräpe hwar och en sin broder, frända, och nästa.

28. Levi barn giorde såsom Mose them sade. Och föll i then dagen af folckena widh try tusend män.

29. Tå sade Mose: Fyller i dagh edra händer HERRANOM, hwar och en på sin son och broder; at i dagh må öfwer eder wälsignelse gifwin warda.

30. Om morgonen ther efter, sade Mose til folcket: J hafwen giordt een stoor synd. Nu, jagh wil vpstiga til HERRAN, om jagh til ewentyrs kan försona edra synder.

31. Som nu Mose åter kom til HERRAN, sade han: Ach thetta folcket hafwer giordt een stoor synd, och hafwa giordt sigh gyldene gudar.

32. Nu förlåt them theras synd: hwar icke, så skrapa migh ock vthu tine book, som tu skrifwit hafwer.

33. HERREN sade til Mose: Huru? Then wil jagh vthskrapa vthu mine book, som syndar emot migh.

34. Så gack nu, och för folcket tijt, som jagh hafwer sagt tigh: sij, min Ängel skal gå före tigh. Men på min söknings dagh skal jagh sökia theras synder öfwer them.

35. Altså plågade HERREN folcket, therföre at the hade giordt kalfwen, hwilken Aaron giorde.

33. Capitel.

Tå befalte HERREN Mose draga medh folcket in vthi thet förlåfwada landet, v. 1. Och sade sigh wilia sända sin Ängel för them: men icke sielf draga medh, för theras hårdnackenhet skul, v. 2. Therföre blef folcket forgse, och lade af sin prydning, v. 4. Så slog Mose vp tabernaklet vthan för lägret, och molnstoden kom neder, och stod i tabernaklens dör, v. 7. HERREN talade medh Mose, ansichte moot ansichte, v. 11. Och låfwade sigh wilja gå medh sitt folck, v. 14. Mose begärade see Gudz härlighet, v. 18: Men HERREN nekade thet, och låfwade honom allenast så see sigh på baken, v. 19.

HERREN sade til Mose: Gack, drag hädan, tu och folcket, som tu vthur Egypti land fördt hafwer, in vthi thet landet, som jagh Abraham, Jsaac och Jacob sworit hafwer, och sagt: Tine sädh wil jagh gifwa thet:

2. Och wil sända min Ängel före tigh, och vthdrifwa the Cananeer, Amoreer, Hetheer, Phereseer, Heveer och Jebuseer:

3. Jn vthi thet land, ther miölk och hannog vthi flyter: ty jagh wil icke draga vp medh tigh, förty, tu äst ett hårdnackat folck; jagh måtte til ewentyrs i wägenom vpfräta tigh.

4. Tå folcket thetta onda talet hörde, wordo the ångse: och ingen drog sin prydning på sigh.

5. Och HERREN sade til Mose: Säg til Jsraels barn: J ären ett hårdnackat folck. Jagh warder en gång kommandes medh hast öfwer tigh, och förgiör tigh. Och nu lägg tina prydning af tigh, at jagh må weta hwad jagh skal giöra tigh.

6. Så lade Jsraels barn theras prydning af sigh, in för Horebs berg.

7. Så tog Mose tabernaklet, och slog thet vp vthe, långt ifrå lägret, och kallade thet witnesbyrdsens tabernakel. Och hwilken ther något wille fråga HERRAN, han måste gå til witnesbyrdsens tabernakel vth för lägret.

8. Och när Mose gick vth til tabernaklet, så stod alt folcket vp, och hwar och en trädde i sins tiälls dör, och sågo efter honom, til thes han kom in vthi tabernaklet.

9. Och när Mose kom in vthi tabernaklet, så kom molnstoden neder, och stod i tabernaklens dör, och talade medh Mose.

10. Och alt folcket såg molnstodena stå vthi tabernaklens dör: och stodo vp, och bugade sigh hwar och en i sins tiälls dör.

11. Och HERREN talade medh Mose, ansichte moot ansichte, såsom en man talar medh sin wän. Och när han wände om igen til lägret, gick icke hans tienare then vnge mannen Josua Nun son vthu tabernaklet.

12. Och Mose sade til HERRAN: Sij, tu säger til migh: För migh thetta folcket vp; och tu låter migh icke weta hwem tu wilt sända medh migh: och besynnerliga efter tu sagt hafwer: Jagh känner tigh widh namn, och tu hafwer funnet nåde för min ögon.

13. Hafwer jagh tå funnet nåde för tin ögon, så lät migh weta tin wägh, ther jagh af förnimma må, at jagh finner nåde för tin ögon: och se doch ther til, at thetta folcket är titt folck.

14. Han sade: Mitt ansichte warder gåendes, ther medh wil jagh leda tigh.

15. Han sade til honom: Om titt ansichte icke går, så lät oß intet komma hädan af thetta rum.

16. Ty hwar på skal thet doch förnummit warda, at jagh och titt folck hafwa funnet nåde för tin ögon, vtan tå tu går medh oß? på thet, at jagh och titt folck måga warda något besynnerligit för alt folck som på jordene är.

17. HERREN sade til Mose: Såsom tu nu sade, så wil jagh ock giöra: ty tu hafwer funnet nåde för min ögon, och jagh känner tigh widh namn.

18. Men han sade: Lät migh tå see tina härlighet.

19. Och han sade: Jagh wil låta alt mitt goda gå fram före titt ansichte, och wil låta predika HERRANS namn för tigh. Men hwem jagh är gunstig, honom är jagh gunstig, och öfwer hwem jagh migh förbarmar, then förbarmar jagh migh öfwer.

20. Och sade ytterligare: Tu kant icke see mitt ansichte: förty, ingen menniskia som migh seer, kan lefwa.

21. Och HERREN sade ytterligare: Sij, här är ett rum när migh: ther skalt tu stiga vppå klippona.

22. När tå min härlighet går fram om, wil jagh sättia tigh in i steenklyftona: och min hand skal hålla öfwer tigh, til thes jagh kommer fram om.

23. Och när jagh tager mina hand af tigh, skalt tu få see migh på baken: men mitt ansichte kan man icke see.

34. Capitel.

Och HERREN befalte Mose vthhugga twå steentaflor, såsom the förra, och stiga vp til sigh igen, v. 1. Mose giorde så, v. 4. Åkallade HERRANS namn, och bad at han wille gå medh folcket, v. 6. Ther på Gudh låfwade sigh wilja förnya sitt förbund medh them, v. 10. Doch så, at the skulle medh Canaans inbyggiare intet förbund giöra, eller gemenskap hafwa, v. 12. Vtan allenast hålla theras Gudz rätter. Om Påskahögtiden, v. 18. Om förstföding, v. 19. Om Sabbathen, v. 21. Om the tre åhrliga högtider, v. 23. Om förstlingen af theras frucht, rc. v. 26. Sedan blef åter Mose 40 dygn på bergena, v. 27. Och när han gick neder medh taflorna, skeen hans ansichtes hudh, så at han måtte hängia ett täckelse therföre, v. 29.

Och HERREN sade til Mose: Vthhugg tigh twå steentaflor, sådana som the första woro, at jagh skrifwer the ord ther vthi, som i första taflomen woro, som tu sönderslog.

2. Och war redo i morgon, at tu bittida stiger vp på Sinai berg, och träder ther vp til migh öfwerst på berget.

3. Och lät ingen stiga tijt vp medh tigh, at ingen warder sedder kring om hela berget: och lät ingen fåår eller fää beta in moot thetta berget.

4. Och Mose vthhögg sigh twå steentaflor, sådana som the första woro, och stod bittida vp om morgonen, och steg vp på Sinai berg, såsom HERREN honom budit hade, och tog the twå steentaflor i sina hand.

5. Tå kom HERREN neder vthi ett moln. Och han trädde tijt fram til honom, och åkallade HERRANS namn.

6. Och tå HERREN gick fram om för hans ansichte, ropade han: HERRE, HERRE Gudh, barmhertig och nådelig; och långmodig, och af stoor nåde, och trofast.

7. Tu som bewarar nåde til tusende leder, och förlåter mißgierningar, öfwerträdelse och synder: och för hwilkom ingen är oskyldig, tu som söker fädernas mißgierningar på barn och barnabarn, alt in til tredie och fierde ledh.

8. Och Mose bögde sigh hasteliga neder på jordena, och bad til honom,

9. Och sade: Hafwer jagh Herre funnet nådh för tin ögon, så gånge Herren medh oß: förty, thet är ett hårdnackat folck, at tu warder wårom mißgierningom och syndom nådelig, och låter oß wara titt arfgodz.

10. Och han sade: Sij, jagh wil giöra ett förbund för allo tino folcke, och wil giöra vndertekn, hwilkas like icke skapade äro i all land, och ibland all folck: och alt folck, ther tu ibland är, skal see HERRANS werck; ty, förskräckeligit skal thet wara, som jagh giöra skal medh tigh.

11. Halt thet som jagh biuder tigh i dagh: sij, jagh wil vthdrifwa för tigh the Amoreer, Cananeer, Hetheer, Phereseer, Heveer och Jebuseer.

12. Tag tigh wahra, at tu icke giör något förbund medh landsens inbyggiare, ther tu inkommer; at the icke warda tigh til förargelse ibland tigh:

13. Vtan theras altare skalt tu omstörta, och slå sönder theras beläter; och theras lundar hugga nedh.

14. Ty tu skalt icke tilbedia en annan Gudh: ty HERREN heter en nijtälskare, therföre at han är en nijtälskande Gudh.

15. På thet at om tu giör något förbund medh landsens inbyggiare; och när the i horerij löpa efter sina gudar, och offra sina gudar, at the icke biuda tigh, och tu äter af theras offer;

16. Och tager tinom sönom theras döttrar til hustrur: hwilka i horerij löpa efter theras gudar, och komma tina söner ock til at löpa i horerij efter sina gudar.

17. Tu skalt inga gutna gudar giöra tigh.

18. Osyrat brödz högtijd skalt tu hålla: i siu dagar skalt tu äta osyrat brödh, såsom jagh tigh budit hafwer, i Abibs månatz tijd: ty vthi Abibs månat ästu vthdragen vthur Egypten.

19. Alt thet som först öpnar moderlifwet, är mitt: thet mankön är, i tinom boskap, thet sitt moderlif öpnar, ware sigh oxe eller fåår.

20. Men åsnans förstföding skalt tu lösa medh ett får: om tu icke löser thet, så bryt thy halsen sönder. Alt förstfödt af tin barn skalt tu lösa: och at ingen kommer fram för migh medh toma händer.

21. Sex dagar skalt tu arbeta; på siunde dagen skalt tu hålla vp, både medh plöijande och skärande.

22. Wekohögtijd skalt tu hålla medh förstlingen af hweteskördene: och insamlings högtijd när åhret vthe är.

23. Tre resor om åhret skal alt titt mankön komma fram för then alsmächtiga HERRAN och Jsraels Gudh.

24. När jagh vthdrifwer Hedningarna för tigh, och förwidgar tina landzändar; skal ingen åstunda efter titt land, then stund tu vpgår, tre resor om åhret, til at hafwa tigh fram för HERRAN tin Gudh.

25. Tu skalt icke offra bloden af mitt offer på syrat brödh: och Påskahögtidenes offer skal icke blifwa öfwer nattena in til morgonen.

26. Förstlingen af then första fruchten af tinom åker, skalt tu föra in vthi HERRANS tins Gudz huus. Tu skalt icke koka kidet then stund thet ännu på sins moders miölk är.

27. Och HERREN sade til Mose: Skrif thessa orden: ty efter thessa orden hafwer jagh giordt ett förbund medh tigh, och medh Jsrael.

28. Och han war ther när HERRANOM fyratijo dagar och fyratijo nätter, och åt intet brödh, och drack intet watn: och han skref på taflorna thetta förbund, the tijo ord.

29. Tå nu Mose gick nedh af berget Sinai, hade han the twå witnesbyrdsens taflor i sine hand, och wiste icke at huden af hans ansichte skien, ther af at han hade talat medh honom.

30. Och tå Aaron och all Jsraels barn sågo, at hans ansichtes hudh skien, fruchtade the nalkas honom.

31. Tå kallade Mose them; och til honom wände sigh både Aaron, och alle the öfwerste för menighetene: och han talade medh them.

32. Sedan nalkades all Jsraels barn in til honom: och han böd them alt thet HERREN hade talat medh honom på Sinai berg.

33. Och tå han talade medh them, lade han ett täckelse på sitt ansichte.

34. Och när han ingick för HERRAN til at tala medh honom, lade han täckelset af, til thes han gick åter vth igen: och när han kom vth, och talade medh Jsraels barn thet honom budit war:

35. Så sågo tå Jsraels barn på hans ansichte, huru hans ansichtes hudh skien: så drog han åter täckelset öfwer ansichtet, til thes han gick åter in igen til at tala medh honom.

35. Capitel.

Sedan församlade Mose menigheten, och befalte them hålla HERRANS Sabbath, v. 1. Ther näst, at the skulle gifwa HERRANOM häfoffer til tabernaklet, v. 4. Til thet tredie, at alle förståndige skulle komma, och arbeta på helgedomens werck, som HERREN befalt hade, v. 10. Tå gick folcket och gaf godhwiljeligen, alt thet som ther til behöfdes, v. 20. Kommo ock förståndiga qwinnor, och frambåro theras arbete, v. 25. J synnerhet nämnde Mose för folcket Bezaleel, och Aholiab, som skulle efter HERRANS ord giöra tabernaklet, v. 30.

Och Mose församlade hela menighetena af Jsraels barn, och sade til them: Thetta är thet som HERREN budit hafwer, at J giöra skolen.

2. J sex dagar skolen J arbeta; men then siunde dagen skolen J hålla heligan; HERRANS hwilos Sabbath. Then som nägot arbete giör på honom, han skal döö.

3. J skolen ingen eld vptända på Sabbaths dagenom i alla edra boningar.

4. Och Mose sade til alla menighetena af Jscaels barn: Thetta är thet HERREN budit hafwer:

5. Gifwer ibland eder häfoffer HERRANOM, altså at hwar och en frambär häfoffer HERRANOM af ett fritt hierta, guld, silfwer, koppar:

6. Golt silke, skarlakan, rosenrödt, hwitt silke, och getahår:

7. Rödlett wädurskin och tachsskin, furoträ:

8. Oljo til lamporna, och specerij til smörjooljo, och til godt rökwerck:

9. Onich och infattade stenar til lifkiortelen, och til skölden.

10. Och then ibland eder förståndig är, han komme och giöre hwad HERREN budit hafwer;

11. Nemliga, tabernaklet medh thes täckelse och öfwertäckelse: ringar, bräder, skotstänger, stolpar och fötter:

12. Arken medh hans stänger; nådastolen och förlotten:

13. Bordet medh sina stänger, och all thes tygh; och skådobröden:

14. Liusastakan til at lysa, och hans redskap, och hans lampor, och oljo til lysning:

15. Rökaltaret medh sina stänger, smörjooljon, och specerij til rökwerck: klädet för tabernaklets dör:

16. Bränneoffers altaret medh thes koppargalrar, stänger och all sin redskap; twättekaret medh sin foot:

17. Bonaden til gården, medh sina stolpar och fötter; och klädet til dörena åth gårdenom:

18. Pålarna til tabernaklet, och til gården medh theras togh:

19. Ämbetzkläden til tiensten i thet helga: the helga kläder til Presten Aaron, medh hans söners kläder, til Presterskapet.

20. Tå gick hela menigheten af Jsraels barn vth ifrå Mose.

21. Och alle the, som gierna och wälwiljeliga gåfwo, kommo och båro thet fram til ett häfoffer HERRANOM, til witnesbyrdsens tabernakels werck, och til all thes tienste, och til the helga kläden.

22. Både man och qwinna båro fram, hwilken som hälst ther til hade wilja, spänner, örnaringar, ringar och span, och allahanda gyldene redskap: bar ock hwar man fram guld, til wefftoffer HERRANOM.

23. Och then som när sigh fan golt silke, skarlakan, rosenrödt, hwitt silke, getahår, rödlett wädurskin, och tachsskin, han bar thet fram.

24. Och then som silfwer eller koppar hof, han bar thet fram HERRANOM til häfoffer. Och then som fan furoträ när sigh, han bar thet fram til allahanda Gudztienstens werck.

25. Och the ther förståndiga qwinnor woro, the wirkade medh sina händer, och båro sitt werck fram af golt silke, skarlakan, rosenrödt, och hwitt silke.

26. Och the qwinnor, som skickeliga woro, the wirkade getahår.

27. Men Förstarna båro fram onich, och infattade stenar til lifkiortelen och til skölden;

28. Och specerij och oljo til lysning, och til smörjo, och til godt rökwerck.

29. Altså båro Jsraels barn fram HERRANOM friwiljoge, både män och qwinnor, til allahanda werck, som HERREN budit hade genom Mose, at giöras skulle.

30. Och Mose sade til Jsraels barn: Seer HERREN hafwer kallat Bezaleel widh namn, Vri son, Hurs sons af Juda slächte:

31. Och hafwer vpfylt honom medh Gudz anda, at han är wijs, förståndig, och skickelig til allahanda werck;

32. Til at kånsteliga arbeta på guld, silfwer och koppar:

33. Snida, och insättia ädla stenar; til at timbra af trä: til at giöra alt kånsteligit arbete.

34. Och hafwer gifwit honom vnderwisning i hans hierta: samt medh Aholiab Ahisamachs son af Dans slächte.

35. Han hafwer vpfylt theras hierta medh wijshet, til at giöra allahanda werck, til at snida, wirka och sticka, medh golt silke, skarlakan, rosenrödt, och hwitt silke, och medh wäfwande, så at the giöra allahanda werck, och kånsteligit arbete påfinna.

36. Capitel.

Ther efter begynte Bezaleel och Aholiab arbeta på tabernaklet, v. 1. Och efter folcket bar alt förmycket til, lät Mose vthropa i lägret, at ingen skulle mera gifwa til häfning, v. 4. Först giordes the tijo tapeter, v. 8. Sedan theras öfwertäckelse af getahår, rc. v. 14. Jtem bräderna, v. 20. Skotstängerna, v. 31. Förlotten, och klädet i tabernaklets dör, v. 35.

Tå arbetade Bezaleel och Aholiab, och alle wise män, the som HERREN hade gifwit wijshet och förstånd til at weta, huru the allahanda werck giöra skulle, til then tienst, som helgedomen tilhörde, efter alt thet som HERREN budit hade.

2. Och Mose kallade Bezaleel och Aholiab, och alla wisa män, them HERREN hade gifwit wijshet i theras hierta: nemliga, alla the som wälwiljeliga tilbudo sigh, och gingo ther til, til at arbeta på wercket.

3. Och the togo til sigh af Mose alla häfningar, som Jsraels barn frambåro, til then tienst som helgedomen tilkrafde, at thet skulle blifwa giordt; ty the båro hwar morgon theras wiljoga hielp til honom.

4. Tå kommo alle the wise, som arbetade på helgedomens werck, hwar och en af sitt werck, som the giorde:

5. Och sade til Mose: Folcket bär alt förmycket til, meer än til thenna tienstenes werck behöfwes, som HERREN budit hafwer at giöra.

6. Tå böd Mose at vthropas skulle i lägren: Jngen gifwe meer til helgedomens häfning. Så wände folcket igen at frambära.

7. Ty ther war allaredo nogh til allahanda werck, som giörande war, och äntå vthöfwer.

8. Och så giorde alle wise män ibland arbetarena på wercket, tabernaklet, tijo tapeter, af hwitt twinnat silke, golt silke, skarlakan, rosenrödt, Cherubim känsteliga.

9. Längden af hwart tapetet war otta och tiugu alnar, och bredden fyra alnar, och the woro all widh ena måtto.

10. Och han hächtade tilhopa ju fem tapeter, thet ena widh thet andra:

11. Och giorde gola lyckior på hwart tapetens stadh, ther the wordo tilhopa fögde:

12. Ju femtijo lyckior på hwart tapetet, ther thet ena thet andra medh fattade.

13. Och giorde femtijo gyldene hächte, och tilhopa fögde thet ena tapetet medh thet andra medh hächten; så at thet wardt ett tabernakel.

14. Och han giorde ellofwa tapeter af getahår til öfwertäckelse öfwer tabernaklet:

15. Tretijo alnar lång, och fyra alnar bredh: all widh ena måtto:

16. Och fögde fem af them tilhopa på en deel:

17. Och sex tilhopa på then andra delen. Och giorde ju femtijo lyckior på hwart tapetet widh stadet, ther medh the wordo tilsamman knäpte.

18. Och giorde ju femtijo kopparhächte, ther samma tapeter medh tilhopa fögdes.

19. Och giorde ett täckelse öfwer thetta täckelset af rödlett wädurskin: och öfwer thet ännu ett täckelse af tachsskin.

20. Och giorde bräder til tabernaklet af furoträ, som stå skulle:

21. Hwart thera tijo alnar långt, och halfannor aln bredt.

22. Och vppå hwart thera twä nåckor, ther the medh wordo tilhopa satte; så giorde han all bräden til tabernaklet:

23. At tiugu af them stodo på södra sidone.

24. Och giorde fyratijo silfwerfötter ther vnder: vnder hwart brädet twå fötter, til twå sina nåckor.

25. På then andra sidone af tabernaklet, som war nordan til, giorde han ock tiugu bräder:

26. Medh fyratijo silfwerfötter; vnder hwart brädet twå fötter.

27. Men baak i tabernaklet på wästra sidone giorde han sex bräder:

28. Och tw annor på the tw hörnen af tabernaklet baak til:

29. Så at hwart thera af the båda parade sigh medh sitt hörnebräde, ifrå nedan vp åth, och kommo tilhopa ofwan til medh een krampo:

30. Så at bräden wordo otta, och silfwerfötterna sexton; vnder hwart twå fötter.

31. Och giorde han skotstänger af furoträ: fem til bräden på then ena sidone af tabernaklet;

32. Och fem på then andra sidone; och fem baak, wästan til.

33. Och giorde skotstångena, så at hon öfwer bräden alt bort åth skuten wardt, ifrå then ena ändan til then andra.

34. Och öfwerdrog bräden medh guld. Men theras ringar giorde han af guld til skotstängerna, och öfwerdrog stängerna medh guld.

35. Och giorde Cherubim på förlotten kånsteliga af golt silke, skarlakan, rosenrödt, och hwitt twinnat silke.

36. Och giorde til thet samma fyra stolpar af furoträ, och öfwerdrog them medh guld, och theras knappar af guld, och giöt ther til fyra silfwerfötter.

37. Och giorde ett kläde vthi tabernaklets dör, stickat af golt silke, skarlakan, rosenrödt, och hwitt twinnat silke:

38. Och fem stolpar, ther til medh theras knappar, och öfwerdrog theras knappar och giordar medh guld: och fem kopparfötter ther til.

37. Capitel.

Wjdare giorde Bezaleel arken, v. 1. Nådastolen medh twå Cherubim ther på, v. 6. Bordet medh thes tygh, v. 10. Liusastakan medh sina lampor, v. 17. Rökaltaret, v. 25. Smörjooljan och rökwercket, v. 29.

Och Bezaleel giorde arken af furoträ halftredie aln lång, halfannor aln bredh och högh:

2. Och öfwerdrog honom medh klart guld innan och vthan: och giorde honom en gyldene krantz omkring:

3. Och giöt fyra gyldene ringar til hans fyra hörner: på hwarjo sidone twå.

4. Och giorde stänger af furoträ, och öfwerdrog them medh guld.

5. Och satte them vthi ringarna på sidone af arken, så at man kunde bära honom.

6. Och han giorde nådastolen af klart guld, halftredie aln lång, och halfannor aln bredh:

7. Och giorde twå Cherubim af tätt guld, på båda ändarna af nådastolenom:

8. En Cherub på thenna ändan; en annan på then andra ändan.

9. Och the Cherubim vthräckte sina wingar ofwan öfwer, och öfwerskylte ther medh nådastolen, och theras anlete stodo twärt emot hwar annars; och sågo på nådastolen.

10. Och han giorde bordet af furoträ; twå alnar långt, een aln bredt, och halfannor aln högt:

11. Och öfwerdrog thet medh klart guld: och giorde ther en gyldene krantz omkring.

12. Och giorde ther ena listo omkring, ena hand bredt högh, och giorde en gyldene krantz omkring listona.

13. Och giöt ther til fyra gyldene ringar; och satte them på the fyra hörnen vppå thes fyra fötter:

14. Hardt vnder listone, så at stängerna woro ther vthi, ther man bordet medh bar.

15. Och giorde stängerna af furoträ, och öfwerdrog them medh guld, at man skulle bära bordet ther medh.

16. Och giorde theslikes af klart guld, redskapen på bordet, faat, skedar, kannor och skålar, ther man medh vth- och inskänckte.

17. Och giorde liusastakan af klart tätt guld: ther på woro, läggen, röör, skålar, knöpar och blomor.

18. Sex röör gingo vth af sidorna, på hwarjo sidone tre röör.

19. Tre skålar, såsom mandelnötter, woro på hwar röör, medh knöpar och blomor.

20. Men på liusastakanom woro fyra skålar medh knöpar och blomor.

21. Ju vnder twå röör en knöp, så at sex röör gingo vth af honom:

22. Och hans knöpar och röör ther vppå; och war alt klart tätt guld.

23. Och giorde the siu lampor medh theras liusanäpor och släcketyg af klart guld.

24. Af en centener guld, giorde han honom, och all hans tygh.

25. Han giorde ock rökaltaret af furoträ, een aln långt och bredt, rätt fyrakant, och twå alnar högt medh sin horn.

26. Och öfwerdrog thet medh klart guld, thes taak och wäggiar alt omkring, och thes horn, och giorde ther en krantz omkring af klart guld.

27. Och twå gyldene ringar vnder krantzen på båda sidor, så at man satte stängerna ther vthi, och bar thet ther medh.

28. Men stängerna giorde han af furoträ, och öfwerdrog them medh guld.

29. Och giorde then helga smörjooljon, och rökwerck af reent specerij, efter Apothekare kånst.

38. Capitel.

Ytermera giordes bränneoffers altaret medh all thes redskap, v. 1. Twättokaret, v. 8. Och gården medh sina bonader, v. 9. Alt guld som förarbetat wardt i helgedomens werck, war 29 centener, 730 siklar: Alt silfwer 100 centener, 1775 siklar: All koppar 70 centener, 2400 siklar, v. 24.

Och giorde bränneoffers altaret af furoträ, fem alnar långt och bredt, rätt fyrakant, och tre alnar högt.

2. Och giorde fyra horn, som vthgingo af fyra hörnen, och öfwerdrog them medh koppar.

3. Och giorde allahanda redskap til altaret, trogh, skoflar, becken, eldgafflar, kolpannor; alt af koppar.

4. Och giorde på altaret ett galler, såsom ett nät omkring af koppar, ifrå nedan vp åth in til halfwäges på altaret.

5. Och giöt fyra ringar på the fyra hörnen af koppar gallret til stängerna.

6. Them giorde han af furoträ; och öfwerdrog them medh koppar:

7. Och satte them in vthi ringarna på sidone af altaret, at man bar thet ther medh: och giorde thet iholt.

8. Och giorde twättokaret af koppar, och thes foot ock af koppar, twärt emot härarna, som för dörene af witnesbyrdsens tabernakel lågo.

9. Och giorde han en gård, på södra sidone en bonad, hundrade alnar lång, af twinnat hwitt silke:

10. Medh hans tiugu stolpar, och tiugu fötter af koppar: men theras knappar och giordar af silfwer.

11. Sammalunda ock på norra sidone hundrade alnar medh tiugu stolpar, och tiugu fötter af koppar: men theras knappar och giordar af silfwer.

12. På wästra sidone femtijo alnar, medh tijo stolpar, och tijo fötter: men theras knappar och giordar af silfwer.

13. På östra sidone femtijo alnar.

14. Femton alnar på hwarjo sidone widh porten af gårdenom; ju medh tre stolpar, och tre fötter.

15. Så at aller bonaden til gården war af twinnat hwitt silke:

16. Och fötterna til stolparna af koppar, och theras knappar och giordar af silfwer: så at theras knappar woro öfwerdragne medh silfwer.

17. Men theras giordar woro af silfwer på alla stolparna i gården.

18. Och klädet til ingången på gårdenom, giorde han stickat af golt silke, skarlakan, rosenrödt, och twinnat hwitt silke: tiugu alnar långt, och fem alnar högt, efter thet mått, som bonaden war til gården.

19. Ther til fyra stolpar och fyra fötter af koppar; och theras knappar af silfwer, och theras knöpar öfwerdragne; och theras giordar af silfwer.

20. Och alla pålarna til tabernaklet, och til gården alt omkring, woro af koppar.

21. Thetta är nu summan af thet, som witnesbyrdsens tabernakel tilhörde, thet förtaldt är, såsom Mose sagt hade, til Leviternas Gudztienst vnder Jthamars hand, som war Prestens Aarons son:

22. Hwilket Bezaleel Vri son, Hurs sons af Juda slächte giorde, alt såsom HERREN hade budit Mose.

23. Och medh honom Aholiab Ahisamachs son af Dans slächte, en mästare til snida, til wirka och til sticka medh golt silke, skarlakan, rosenrödt och hwitt silke.

24. Alt thet guld som förarbetat wardt i thetta hela helgedomens werck, thet til wefftoffer gifwit wardt, war nijo och tiugu centener, siuhundrade och tretijo siklar, efter helgedomens sikel.

25. Men silfret, som kom ifrå menighetene, war hundrade centener: tusende siuhundrade fem och siutijo siklar, efter helgedomens sikel.

26. Så mång hufwud, så många halfwa siklar, efter helgedomens sikel, af alla them som räknade wordo, ifrå tiugu åhr och ther öfwer, sex hundrade tusend, try tusend, fem hundrade och femtijo.

27. Vthaf the hundrade centener silfwer giöt man fötterna til helgedomen, och fötterna til förlotten: hundrade fötter vthaf hundrade centener, ju en centener til foten.

28. Men vthaf the tusend, siuhundrade och fem och siutijo siklar, wordo giorde knapparna til stolparna: och theras knöpar öfwerdragne, och theras giordar.

29. Wefftoffret af koppar war siutijo centener; tw tusend och fyrahundrade siklar.

30. Ther af wordo giorde fötterna vthi dörene til witnesbyrdsens tabernakel, och koppar altaret, och koppar galret ther til; och all redskapen til altaret.

31. Ther til fötterna til gården alt omkring, och fötterna i ingången på gårdenom: alle pålarna til tabernaklet, och alle pålarna til gärden alt omkring.

39. Capitel.

Tjl thet yttersta giordes Aarons ämbetskläder, v. 1. Såsom lifkiortelen, v. 2. Skölden, v. 8. Silkeskiortelen, v. 22. Trånga kiortelen, hatten och the skiöna hufwor, v. 27. Ännespannet, på hwilket stod skrifwit HERRANS HELJGHET, v. 30. Altså fulbordades hela tabernaklets werck, v. 32.

Men af thet gola silket, skarlakanet, och rosenrödt, giorde the Aaron ämbetzkläder, til at tiena i helgedomenom; såsom HERREN hade budit Mose.

2. Och han giorde lifkiortelen af guld, golt silke, skarlakan, rosenrödt, och twinnat hwitt silke.

3. Och vthslog guldet, och skar thet i trådar, så at man kunde kånsteliga wirka thet in medh thet gola silket, skarlakan, rosenrödt, och hwita silket.

4. Och giorde så, at man sammanfögde honom på båda axlar, och bandt honom tilhopa på båda sidor.

5. Och bältet war af samma kånst och werck, af guld, golt silke, skarlakan, rosenrödt, och twinnat hwitt silke; såsom HERREN hade budit Mose.

6. Och the tilredde twå onichinerstenar, omfattade i guld; vthgrafna af steensnidare medh Jsraels barnas namn:

7. Och fäste them på axlarna af lifkortelen, at the skulle wara åminnelse stenar til Jsraels barn; såsom HERREN Mose budit hade.

8. Och the giorde skölden, efter then kånst och werck som lifkiortelen war, af guld, golt silke, skarlakan, rosenrödt, och twinnat hwitt silke.

9. Så at han war fyrakant och twäfall, een hand lång och bredh.

10. Och fylte honom medh fyra radar stenar. Then första raden war en sarder, topatz och sinaragd.

11. Then andra, en rubin, saphir och diamant.

12. Then tredie, en lyncurer, achat och amethist.

13. Then fierde, en turkos, onicher och jaspis: omfattade i guld i alla radarna.

14. Och stenarna stodo grafne af steensnidarena, efter the tolf Jsraels barnas namn: hwar thera af sitt namn, efter the tolf slächten.

15. Och the giorde til skölden kädior vp åth af klart guld:

16. Och tw gyldene spänner, och twå gyldene ringar; och fäste the twå ringar widh tw hörnen af skölden.

17. Och the twå gyldene kädiorna satte the vthi the twå ringar på hörnen, af skölden.

18. Men the twå ändar af the gyldene kädior låto the komma in til the tw spännen; och hakade them in til hörnen af lifkiortelen twärt emot hwart annat.

19. Och giorde twå andra gyldene ringar, och knäpte them widh the andra tw hörnen af skölden nedan til, så at han låg hardt in på lifkiortelen.

20. Och giorde twå andra gyldene ringar, them giorde the på the tw hörnen nedan til på lifkiortelen, twärt emot hwar annan, ther lifkiortelen nedan til samman går.

21. Och wardt skölden medh sina ringar knäpt in til lifkiortelens ringar medh ett golt snöre, så at thet låg hardt in til lifkiortelen, och icke for löst ifrå lifkiortelen; såsom HERREN hade budit Mose.

22. Och han giorde silkeskiortelen vnder lifkiortelen, then all wirkad war medh golt silke.

23. Och hans hufwudzsmog mitt ofwan vppå, och een borda omkring hufwudzsmoget fållad, at thet icke skulle gå sönder.

24. Och the giorde på hans fåll granat äple af golt silke, skarlakan, rosenrödt, och twinnat hwitt silke.

25. Och giorde bielror af klart guld, them satte the emellan the granat äplen alt omkring på fållen af then filkeskiortelen:

26. Ju ett granat äple, och een bielra alt omkring, til at tiena ther vthi; såsom HERREN hade budit Mose.

27. Och giorde theslikes then trånga kiortelen, wirkad af hwitt silke, til Aaron och hans söner.

28. Och hatten af hwitt silke, och skiöna hufwor af hwitt silke, och nederklädet af twinnat hwitt linne.

29. Och thet stickade bältet af twinnat hwitt silke, golt silke, skarlakan, rosenrödt; såsom HERREN hade budit Mose.

30. The giorde ock ännespannet på then helga kronona af klart guld, och grofwo skrift ther vppå: HERRANS HELJGHET.

31. Och bundo ett golt snöre ther widh, at thet måtte knäppas ofwan på hatten; såsom HERREN hade budit Mose.

32. Altså war fullbordat hela wercket til witnesbyrdsens tabernakels boning. Och Jsraels barn giorde alt thet HERREN hade budit Mose.

33. Och hade boningen til Mose, tabernaklet, och all thes redskap, spänner, bräder, skotstänger, stolpar, fötter:

34. Täckelset af rödlett wädurskin; täckelset af tachsskin, och förlotten:

35. Witnesbyrdsens ark medh sina stänger; nådastolen:

36. Bordet medh all thes redskap, och skådobröden:

37. Then skiöna liusastakan, tilreddan medh lamporna, och all sin redskap, och oljo til lysning:

38. Gyldene altaret och smörjelsen, och godt rökwerck, klädet i tabernaklets dör:

39. Kopparaltaret, och thes koppargalrar, medh sina stänger, och all sin redskap, twättokaret medh sin foot:

40. Bonaden til gården medh sina stolpar och fötter, klädet til ingången åth gårdenom medh sin togh och pålar, och all redskap som behöfdes til boningenes tienst witnesbyrdsens tabernakels:

41. Aarons Prestens ämbetzkläder til at tiena i helgedomenom; och hans söners kläder, til at the skulle giöra Prestaämbetet.

42. All ting, såsom HERREN hade budit Mose, giorde Jsraels barn til alla thenna tienstena.

43. Och Mose såg på alt thetta wercket, at the giorde såsom HERREN budit hade, och wälsignade them.

40. Capitel.

Tå alt war färdigt, befalte Güdh Mose vprätta tabernaklet ordenteliga, v. 1. Och sedan smörja thet, v. 9. Jtem hafwa Aaron och hans söner fram; smörja och wija them, v. 12. Mose giorde alt troliga, såsom Gudh honom befalt hade, v. 17. Och fulkomnade thet hela wercket, v. 33. Så öfwertäckte en molnsky tabernaklet, v. 34. Rär thenna gaf sigh vp, reste Jsraels barn: när hon icke gaf sigh vp, foro the intet, v. 36.

Och HERREN talade medh Mose, och sade:

2. På första dagen i then första månaden, skalt tu vpsättia witnesbyrdsens tabernakel:

3. Och skalt ther vthi sättia witnesbyrdsens ark, och hängia förlotten för arken.

4. Och skalt bära bordet tijt, och reda thet til, och ställa ther liusastakan, och lamporna sättia ther vppå.

5. Och skalt sättia thet gyldene rökaltaret för witnesbyrdsens ark, och vphängia klädet i dörena af tabernaklet.

6. Och bränneoffers altaret skalt tu sättia in för dörena af witnesbyrdsens tabernakel.

7. Och twättokaret emellan witnesbyrdsens tabernakel och altaret, och låta ther watn in.

8. Och giöra gården omkring, och vphängia klädet i ingången på gårdenom.

9. Och skalt taga smörjooljo, och smörja tabernaklet, och alt thet ther inne är: och skalt wija thet medh all thes redskap, at thet skal wara heligt.

10. Och skalt smörja bränneoffers altaret medh all sin redskap, och wijat, at thet skal wara alrahelgast.

11. Skalt tu ock så smörja, och wija twättokaret medh thes foot.

12. Och tu skalt hafwa Aaron och hans söner fram för dörena af witnesbyrdsens tabernakel, och twå them medh watn:

13. Och kläda på Aaron the helga kläden, och smörja och wija honom, at han skal wara min Prester:

14. Och hafwa theslikes hans söner fram, och kläda vppå them the trånga kiortlarna.

15. Och smörja them såsom tu hafwer smordt theras fader, at the skola wara mine Prester. Och thenna smörjelsen skola the hafwa til ett ewigt Presterskap när theras efterkommande.

16. Och Mose giorde alt thet HERREN honom budit hade.

17. Så wardt tabernaklet vpsatt i the andra åhrena, på första dagenom i then första månaden.

18. Och tå Mose vpsatte thet, satte han fötterna och bräden, och skotstängerna, och reste vp stolparna.

19. Och sträckte vth öfwertäckelset til ett tabernakel, och lade thes täckelse ofwan vppå, såsom HERREN honom budit hade.

20. Och tog witnesbyrdet, och lade thet in i arken, och satte stängerna på arken, och satte nådastolen ofwan på arken.

21. Och bar arken in i tabernaklet, och hängde förlotten för witnesbyrdsens ark, såsom HERREN honom budit hade.

22. Och satte bordet in vthi witnesbyrdsens tabernakel, på then sidon i tabernaklet norr vth, vthan för förlotten.

23. Och giorde brödh redo ther vppå för HERRANOM, såsom HERREN honom budit hade.

24. Och satte theslikes liusastakan ther in twärt öfwer ifrå bordet, på then sidon i tabernaklet söder vth.

25. Och lät komma lamporna ther vppå för HERRANOM, såsom HERREN honom budit hade.

26. Och satte gyldene altaret ther in för förlotten.

27. Och rökte ther vppå medh godt rökwerck, såsom HERREN honom budit hade.

28. Och hängde klädet in i dörena af tabernaklet.

29. Men bränneoffers altaret satte han för dörena af witnesbyrdsens tabernakel, och offrade ther vppå bränneoffer och spijsoffer, såsom HERREN honom budit hade.

30. Och twättokaret satte han emellan witnesbyrdsens tabernakel och altaret, och lät watn ther in, til at twå sigh medh.

31. Och Mose, Aaron och hans söner twådde theras händer och fötter ther vthur.

32. Förty, the måste twå sigh när the gingo in vthi witnesbyrdsens tabernakel, eller framträdde til altaret, såsom HERREN them budit hade.

33. Och giorde han gården redo, kring om tabernaklet, och omkring altaret, och hängde klädet i ingången på gårdenom. Och altså fulkomnade Mose thet hela wercket.

34. Och så öfwertäckte en molnsky witnesbyrdsens tabernakel: och HERRANS herlighet vpfylte tabernaklet.

35. Och Mose kunde icke gå in vthi witnesbyrdsens tabernakel, så länge som molnskyn blef ther öfwer: och HERRANS herlighet vpfylte tabernaklet.

36. Och när molnskyn gaf sigh vp ifrå tabernaklet, så foro Jsraels barn så ofta som the reste.

37. När molnskyn icke gaf sigh vp, tå foro the intet, alt in til then dagen han sigh vpgaf.

38. Förty, HERRANS molnsky war om dagen öfwer tabernaklet, och om natten war eld ther inne, för hela Jsraels huus ögon, så länge the reste.