S. Pauli Epistel then förra

Til the Thessalonicer


Förspråket.

Thenna Epistelen skrifwer S. Paulus af synnerlig kärlek och Apostolisk omsorg. Ty han prisar them vthi the tw första Capitlen, at the af honom anammat hade Evangelium medh sådana alfwarlighet, at the ther vthi ståndande blefwo i lidande och förföljelse; och woro wordne allom ett godt exempel i trone: och lika medh Christo och hans Apostlar, ledo af sina egna fränder och landzmän förföljelse, som han ock sielf Paulus när them lidit hade, them til ett exempel: så tackar han ock nu Gudh, at hans Evangeliska predikan hafwer sådana frucht giordt när them.


J thet 3, bewiser han sina flijt och omsorg, at sådant hans arbete och theras lofliga begynnelse, icke skulle warda förstörd genom diefwulen och hans Apostlar, medh menniskiors läror. Therföre hade han tilförene sändt til them Timotheum, til at sådant vnderwisa. Och tackar Gudh, at sådant ännu fans rätteliga tilgånget när them, och önskar them ännu förökas och förkofras.


J thet 4, förmanar han them, at the taga sigh wahra för synd, och giöra emot hwar annan thet godt är: ther til swarar han them til ett spörsmål, som the honom medh Timotheo frågat hade, om the dödas vpståndelse: om the skulle alle tillika, eller then ene efter then andra vpstå.


J thet 5, skrifwer han om domedag, huru han skal snarliga och hasteliga komma: och gifwer them nägor godh ordning före, til at regera the andra; och huru the sigh hålla skulle emot andra medh lefwerne och lärdom.

1. Capitel.

Paulus helsar the Thessalonicer, v. 1. Och säger sigh tacka och bedia Gudh för them, ihogkommandes theras stadighet i trone, kärleken och hoppet til Christum, hwilket the genom hans predikan bekommit hade, v. 2. Och at the här vthi woro hans efterföljare wordne, mångom til exempel och efterdömelse, v. 6.


Paulus, och Silvanus, och Timotheus: then församling i Thessalonica, vthi Gudh Fader och Herranom Jesu Christo: Nådh ware medh eder, och frijd af Gudi wårom Fader, och Herranom Jesu Christo.


2. Wjj tackom Gudi altid för eder alla, och hafwom eder i åminnelse i wåra böner vthan återwändo:


3. Tänckiandes på edart werck i trone, och på edart arbete i kärleken, och på edart tolamod i hoppet, hwilket är wår Herre Jesus Christus, för Gudi och wårom Fader.


4. Ty, käre bröder, af Gudi älskade, wij wete huru J ären vthwalde:


5. At wärt Evangelium hafwer warit när eder, icke allenast medh ordom, vtan både i kraft, och i them Helga Anda, och i fulla wißhet, såsom J weten, hurudana wij worom när eder, för edra skul.


6. Och J ären wordne wåre efterföljare, och Herrans; och hafwen anammat ordet ibland mång bedröfwelse, medh then Helga Andas frögd:


7. Så at J ären wordne en efterdömelse allom trognom vthi Macedonia, och Achaja.


8. Ty af eder är Herrans ord vthgånget, icke allenast i Macedonia, och Achaja: vtan ock i all rum är edor troo, som J hafwen til Gudh, vthkommen, så at oß är icke behof at säija något.


9. Ty the sielfwa förkunna om eder, hurudana ingång wij hadom til eder; och huru J omwände worden til Gudh ifrån afgudarna, til at tiena then lefwande och sanna Gudh;


10. Och til at wänta hans Son af himmelen, hwilken han vpwäckt hafwer ifrå the döda, Jesum, then oß frälsar ifrå then tilkommande wrede.

2. Capitel.

Apostelen påminner them, huru troliga och fliteliga han hade predikat them Christi Evangelium, v. 1. Tackar äter Gudh, at the thet ock anammat hade, icke som menniskiors, vtan (som thet i sanning war) såsom Gudz ord: för hwilket the ock mycket lidit hade, v. 13. Sidst berättar han, sigh twå resor hafwa ärnat komma til them; men han war af Satan förhindrad, v. 17.


Käre bröder, J weten sielfwe wår ingång til eder, at han war icke fåfäng:


2. Vtan såsom wij tilförene hade lidit, och försmädde warit vthi Philippis, som J weten, worom wij äntå widh godh tröst i wårom Gudh, til at tala när eder Gudz Evangelium medh mycken kämpning.


3. Ty wår förmaning war icke til wilfarelse, icke heller til oreenlighet, icke heller medh list:


4. Vtan såsom wij af Gudi bepröfwade worom, at oß Evangelium betrodt är til at predika, så talom wij: icke såsom wij wille täckias menniskiom, vtan Gudi, then ther pröfwar wår hierta.


5. Ty wij hafwe icke vmgått medh smekligom ordom, såsom J weten, icke heller medh tilfälle til girighet; Gudh är thes witne.


6. Hafwom icke heller sökt prijs af menniskiom, hwarken af eder, eller androm.


7. Ändoch wij wäl hadom haft macht at förtunga eder, såsom Christi Apostlar: men wij worom milde när eder, lika som een amma fostrar sin barn.


8. Så hafwom wij hiertans lust haft til eder, at dela medh eder, icke allenast Gudz Evangelium, vtan ock wårt egit lijf: ty J ären oß käre wordne.


9. J minnens wäl, käre bröder, wårt arbete, och wår mödo: ty dagh och natt arbetade wij, på thet wij ingen af eder skulle förtunga; och predikadom ibland eder Gudz Evangelium.


10. Thes ären J witne, och Gudh, huru helgeliga, huru rättferdeliga, och ostraffeliga wij vmgingom medh eder som trodden.


11. Såsom J weten, at wij, såsom en fader sin barn, hafwe förmanat och tröstat hwar och en ibland eder;


12. Och betygat, at J wärdeliga skullen wandra för Gudi, then eder kallat hafwer til sitt rike och härlighet.


13. För hwilket wij ock vthan återwändo tackom Gudi, at tå J anammaden af oß thet predikade ordet om Gudh, anammaden J thet icke såsom menniskiors ord, vtan såsom thet sannerliga är, som Gudz ord, hwilken ock werckar i eder som troon.


14. Ty J ären wordne, käre bröder, the Gudz församlingars efterföljare, som vthi Judeen äro, i Christo Jesu, at J thet samma lidit hafwen af edra egna fränder, som the af Judomen.


15. Hwilke ock Herran Jesum dråpo, och sina egna Propheter; och hafwa förfölgdt oß, och täckias icke Gudi, och allom menniskiom äro the emot:


16. Förbiuda oß vnderwisa Hedningomen, ther medh the skola salige warda, på thet the skola fulkomna sina synder altid: ty wreden är kommen öfwer them in til ändan.


17. Men wij, käre bröder, sedan wij til någon tijd hade mist eder efter ansichtet, och icke efter hiertat, hafwe wij thes meer hastat til at see edart ansichte, medh stoor begärelse.


18. Therföre hadom wij welet komma til eder (jagh Paulus) twå resor; och Satanas hafwer oß förhindrat.


19. Ty hwad är wärt hopp, eller frögd, eller cronan til wår berömelse? Ären ock icke J thet, för wårom Herra Jesu Christo, i hans tilkommelse?


20. J ären ju wår prijs och frögd.

3. Capitel.

Wjdare säger Apostelen sigh therföre hafwa sändt Timotheum, at han skulle trösta them i theras bedröfwelse, v. 1. Sedan hwad glädie och hugswalelse han hade bekommit, när Timotheus kom igen, och wiste berätta honom om theras troo, kärlek och ståndachtighet, v. 6. Önskar så, at han måtte än en gång komma til them; och at Herren wille förmera och styrckia them i kärleken och ett heligt lefwerne, in til sin dagh, v. 11.


Therföre kundom wij icke länger hafwat fördrag, och oß syntes, at wij vthi Athen allena skulle qware blifwa.


2. Och hafwe sändt Timotheum, wår broder, och Gudz tienare, och wår hielpare i Evangelio Christi, til at styrckia och trösta eder i edra troo:


3. På thet ingen skulle läta wika sigh vthi thenna bedröfwelse: ty J weten at wij ärom ther til satte.


4. Ty när wij worom när eder, sade wij eder thet tilförene, at wij måste lida bedröfwelse; såsom ock skedt är, och J weten.


5. Therföre kunde jagh ock icke länger hafwat fördrag, vtan sände åstadh: på thet jagh skulle förfara edra troo, at til ewentyrs frestaren icke hade försökt eder, och wårt arbete hade tå fåfängt wordet.


6. Men nu nyliga, sedan Timotheus kommen war til oß ifrån eder, och vnderwiste oß edra troo och kärlek; och at J altid täncken på oß til thet bästa, och åstunden at see oß, såsom ock wij eder:


7. Wordom wij, käre bröder, hugswalade på eder, vthi all wår bedröfwelse och nödh, genom edra troo.


8. Ty wij lefwe nu, efter J stån i Herranom.


9. Hwad tack kunne wij Gudi säija för eder, för all then glädie som wij hafwe af eder, för wår Gudh?


10. Wij bedie dagh och natt ganska mycket, at wij mågom see edart ansichte, och vpfylla thet i edra troo fattas.


11. Men Gudh sielfwer och wår Fader, och wår Herre Jesus Christus, skicke wår wägh til eder.


12. Men Herren föröke eder, och läte kärleken öfwerflöda inbyrdes, och til hwar man; såsom ock wij äre til eder:


13. At edor hierta måga styrckt, och ostraffelig blifwa i helighet, för Gudi, och wårom Fader, vthi wårs Herras Jesu Christi tilkommelse, medh all hans helgon.

4. Capitel.

Yttermera förmanar Apostelen them til en rätt Christelig wandel; i synnerhet, at the skulle fly horerij; at the icke skulle förtryckia hwar andra, vtan bewisa sin kärlek emot hwar man, och i stillhet nära sigh medh sina händer, v. 1. Sedan lärer han them, at the måtteliga sörja the döda, efter the skola vpstå igen, v. 13. Berättar så, huru thet skal tilgå i the dödas vpståndelse, v. 15.


Yttermera, käre bröder, bedie wij eder, och förmane, genom wår Herra Jesum, såsom J hafwen vndfånget af oß, huru J wandra skolen, och täckias Gudi, at J ju meer fulkomlige warden.


2. Ty J weten hwad budh wij gåfwom eder, genom Herran Jesum.


3. Ty thetta är Gudz wilje, edor helgelse, at J fly bolerij;


4. Och hwar och en af eder weet behålla sitt faat i helgelse och ähro:


5. Jcke vthi lustig begärelse, såsom Hedningar, the som af Gudi intet weta.


6. Och at ingen förtrycker eller swiker sin broder i någon handel: ty Herren är hämnaren öfwer alt thetta; såsom wij ock eder tilförene sadom och betygadom.


7. Ty Gudh hafwer icke kallat oß til oreenlighet, vtan til helgelse.


8. Then ther nu förachtar, han förachtar icke någon menniskio, vtan Gudh, then sin Helga Anda hafwer gifwit i eder.


9. Men om broderlig kärlek giörs icke behof at jagh skrifwer eder: ty J ären sielfwe lärde af Gudi, at J skolen älska eder inbyrdes.


10. Och thet giören J ock på alla bröderna, som i hela Macedonien äro: men wij förmane eder, käre bröder, at J ju meer fulkomlige warden:


11. Och winlägger eder, at J ären rolige, och skiöter edor egen stycke; och arbeter medh edra händer, såsom wij eder budit hafwe:


12. At J hafwen eder ährliga medh them som vthan til äro; och at J theras intet betorfwen.


13. Men wij wilje icke dölja för eder, käre bröder, om them som afsomnade äro, at J icke sörjen såsom the andre, the ther intet hopp hafwa.


14. Ty om wij troo, at Jesus är döder och vpstånden; så skal ock Gudh them som afsomnade äro, genom Jesum framhafwa medh honom.


15. Ty thetta säije wij eder, såsom Herrans ord: at wij som lefwe och igenblifwe vthi Herrans tilkommelse, skole icke förekomma them som sofwa.


16. Ty sielfwer Herren skal stiga nedh af himmelen medh härskrij, och Öfwerängels röst, och medh Gudz basuun, och the döde i Christo skola vpstå i förstone:


17. Ther efter wij som lefwe, och igen blifwe, wardom tillika medh them borttagne i skyyn emot Herran i wädret; och så skole wij blifwa när Herranom altid.


18. Så tröster eder nu medh thessa orden inbyrdes.

5. Capitel.

Efter Apostelen i thet förra Capitlet talade om the dödas vpständelse, och then yttersta dagen, talar han här widare om tiden, när then dagen komma skal, och förmanar them, at the sigh ther til wärdeliga bereda skulle, v. 1. Sedan förmanar han them til kärlek och fridsamhet emot theras lärare, v. 12. Och til åthskilliga Christeliga dygder emot hwar man, v. 14. Besluter så medh een godh önskan och wanlig helsning, v. 23.


Men om tider och stunder, käre bröder, är icke behof at skrifwa eder.


2. Ty J weten wäl, at Herrans dagh skal komma såsom en tiuf om nattena.


3. Therföre när the warda säijande: Thet är frijd, och all ting vthan fahra, tå skal them hasteligit förderf öfwerkomma; lika som födzlopinan qwinnone påkommer, som hafwandes är, och the skola icke kunna vndfly.


4. Men J, käre bröder, ären icke vthi mörkret, at then dagen, såsom en tiuf, skal få eder fatt.


5. Alle J ären liusens barn, och dagsens barn: wij hörom icke nattene til, icke heller mörkret.


6. Så läter oß nu icke so fwa såsom the andre; vtan läter oß waka och nöchtre wara.


7. Ty the som sofwa, the sofwa om nattena; och the som druckne äro, the äro druckne om nattena.


8. Men wij som dagen tilhöre, skole nöchtre wara, iklädde trones och kärlekens kräfweto; och salighetenes hopp för en hielm.


9. Ty Gudh hafwer icke satt oß til wrede, vtan at äga salighet, genom wår Herra Jesum Christum;


10. Then för oß död är: på thet, ehwad wij wake eller sofwe, skole wij lefwa samt medh honom.


11. Therföre förmaner eder inbyrdes; och vpbygger hwar then andra, såsom J ock giören.


12. Men wij bedie eder, käre bröder, at J kännen them som arbeta ibland eder, och stå eder före i Herranom, och förmana eder:


13. Håller them thes kärare, för theras werck skul; och warer fridsame medh them.


14. Men wij bedie eder, käre bröder, förmaner the oseduga; tröster the kleenmodiga, hielper the swaga, warer långmodige widh hwar man.


15. Seer til, at ingen wedergäller någrom ondt för ondt: vtan altid farer efter thet goda inbyrdes, och medh hwar man.


16. Warer altid glade.


17. Bedien vthan återwändo.


18. Warer tacksamme i all ting: ty thet är Gudz wilje om eder, genom Jesum Christum.


19. Vthsläcker icke andan.


20. Förachter icke Prophetier.


21. Men pröfwer all ting; och behåller thet godt är.


22. Flyr alt thet som ondt synes.


23. Men sielfwer fridsens Gudh helge eder öfwer alt, at edar hele ande, och siäl, och krop, måtte wara behållen vthan straff, i wårs Herras Jesu Christi tilkommelse.


24. Han är trofast som eder kallat hafwer; then thet ock wäl fulbordar.


25. Käre bröder, beder för oß.


26. Helser alla bröderna vthi en helig kyß.


27. Jagh beswär eder widh Herran, at J thenna Epistelen läsa låten för alla helga bröderna.


28. Wårs Herras Jesu Christi nådh ware medh eder: Amen.


Til the Thessalonicer then förra, skrifwen af Athen.