Judiths Book
Förspråket.
Om man kunde af bepröfwada och wissa Historier bewisa thet som i thenna book beskrifwes, wore thet een skiön ädla book: men hon synes swårliga wilja rima sigh medh andra Historier i Skriftene, som then tiden böra infalla; hwilket skal wäl hafwa warit största orsaken, hwarföre hon icke så fulleliga gillad, eller i Biblien när the Ebreer kommen är.
Någre mena ock, at thet icke skal wara een Historia, vtan eljes een skiön dicht, ens heligs anderiks mans, then ther hafwer welat afmåla och betekna, then stora lycko och seger, som Gudh allstädes gaf the Judeska folckena, emot alla theras fiendar; lika som Salomo i sine Höga wiso ock dichtar, och siunger om ena brudh: ther medh han ingen person, eller något annat menar, än hela Jsraels folck: och lika som S. Johannes i Vppenbarelsen, och Daniel mång beläte och diur måla: ther medh the doch icke sådana personer, vtan then hela Christeliga Kyrkion och riket mena: och Christus sielf gierna brukar liknelser och sådana dichter i Evangelio, såsom ther han liknar himmelriket widh tijo jungfrur; så ock widh en köpman och perlo; widh ett sinapskorn, widh fiskare och noot; widh en herda och fåår, etc.
Doch hafwa fäderna i förtiden tilstadt och welat, at thenna book vthi een Christelig församling läsas och brukas skulle, anseende then margahanda nyttiga lärdom som här föregifs: särdeles, at här så härliga läres, huru man skal medh trona hardt hålla sigh in til Gudh; åkalla och bedia honom, när frestelsen och nöden vppå kommer. Hwarföre ock Wijshetenes book, som the tyranner så hårdt straffar, och Gudz barmhertighet prisar, ganska wäl följer näst här efter, til hwilka thenna book är lika som ett allmenneligit exempel.
1. Capitel.
Arphaxad war en mächtig Konung i Meden, v. 1. Och blef öfwerwunnen af NebucadNezar Konungen i Nineve, v. 5. Tå wardt NebucadNezar stolt, och wille råda öfwer Judarna och the land ther omkring, v. 7. Men the förachtade honom; och han hotade them medh vndergång, v. 11.
Arphaxad the Meders Konung, hade mång land och folck vnderkufwat sigh, och bygde en stoor wäldig stadh, then kallade han Ecbatana.
2. Hans murar giorde han altsamman vthaf huggen steen, siutijo alnar höga, och tretijo alnar tiocka.
3. Torn giorde han ther til hundrade alnar högh, och tiugu alnar tiock i fyrkant; och stadzportarna giorde han så höga som torn:
4. Och förlät sigh vppå sina macht, och stora häärs kraft.
5. Men NebucadNezar Konungen af Assyrien, regerade vthi then stora staden Nineve; och örligade vthi tolfte åhrena af sitt rike emot Arphaxad.
6. Och the folck som widh älfwena Euphrates, Tigris och Hydaspes bodde, hulpo honom, och slog honom på then stora markene som kallas Ragau, hwilken i förtiden warit hade Ariochs, Konungens i Elassar.
7. Tå wardt NebucadNezars rike mächtigt, och hans hierta stolt; och han sände bodskap til alla the som bodde i Cilicien, Damascon, och på Libanon,
8. J Carmel och i Kedar, och til them i Galileen, och på then stora markene Eßdrelom:
9. Och til alla the som woro i Samarien, och på hinsidone Jordan alt in til Jerusalem, och i hela Gesem land, och alt in til Ethiopies berg.
10. Til them alla sände NebucadNezar Konungen af Assyrien bodskap:
11. Men the förachtade thet alle, och läto boden medh skam heem fara igen.
12. Tå wardt Konungen NebucadNezar ganska wredh, på all thenna landen, och swor widh sin Konungsliga stool och rike, at han öfwer all thenna landen hämnas skulle.
2. Capitel.
Tå gick NebucadNezar til rådz medh sina Förstar och wäldiga, v. 1. Och vthsände Holofernes sin krigs öfwersta, medh mycket folck; medh Camelar och spijsning, guld och penningar, v. 4. Han öfwerwan all land och fasta städer, ifrå Mesopotamien, in til Cilicien, och til then staden Joppe, och drog sedan til Damascon, v. 12.
Vthi tretonde åhrena Konungs Nebucad Nezars, på andra och tiugunde dagen i första månadenom, wardt rådslaget i NebucadNezars huse Konungens af Assyrien, at han skulle hämnas:
2. Och han lät komma til sigh alt sitt rådh, Förstar och höfwitzmän.
3. Och han rådslog hemliga medh them; och hölt them före, huru han hade i sinnet at vnderkufwa all thenna landen vnder sitt rike.
4. När them nu thet allom wäl behagade, kallade Konung NebucadNezar sin häärhöfwitzman Holofernen,
5. Och sade: Drag vth emot all rike, som wäster vth liggia, och besynnerliga emot them som mitt budh förachtat hafwa.
6. Tu skalt ingo rike skona, och alla fasta städer skalt tu migh vnderdåniga giöra.
7. Så kallade Holofernes höfwitzmännerna, och öfwerstarna för thet Assyriska krigsfolcket; och rustade folcket til krigs, såsom Konungen honom budit hade, hundrade och tiugutusend til foot, och tolftusend skyttor til häst.
8. Och lät alt krigsfolck draga fram för sigh medh otaliga Cameler, mycken spijsning, oxar och fåår, vthan taal för sitt folck.
9. Och lät tilföra vthu hela Syrien korn i sin häär:
10. Men guld och penningar tog han öfwermåtton mycket medh sigh, vthu Konungens kamar.
11. Och drog altså åstadh medh hela hären, medh wagnar, resenärer och skyttör, hwilke jordena betäckte såsom gräshoppor.
12. Tå han nu öfwer Assyriska landsens gränso dragen war, kom han til thet stora berget Ange, på wenstra sidon widh Cilicien, och tog alla theras byar och fasta städer in:
13. Och förstörde Melothi en namnkunnig stadh, och skinnade all folck i Tharsis, och Jsmaels barn, som bodde in moot öknena, och söder i thet landet Chellon.
14. Han drog ock öfwer Phrath, och kom in vthi Mesopotamien, och förstörde alla höga städer som han fan, ifrå then bäcken Mambre alt in til hafwet:
15. Och tog ther the gränsor in, ifrå Cilicien alt in til Joppe gränsor, som söder vth liggia:
16. Och förde ock så Midians barn bort, och röfwade alt theras godz, och slog alla the honom emot stodo medh swärdz ägg.
17. Sedan drog han neder i Damasci land i andenne, och vpbrände all theras sädh, och lät nederhugga all theras trää och wijngårdar.
18. Och hela landet fruchtade sigh för honom.
3. Capitel.
När han nu hade intaget Mesopotamien, Syrien, Libyen och Cilicien, v. 1. Tog han vth theras bästa ynglingar och krigsfolck; ther af förskräcktes all folck, och gåfwo sigh vnder honom, v. 7. Men han bröt neder theras städer, och förstörde theras afgudar, v. 11. Drog så til Gabaa til the Edomiter, och vnderkufwade them, v. 14.
Tå sände the Konungar och Förstar af Syrien, Mesopotamien, Syrien Sobal, Libyen och Cilicien, theras bodskap vthur alla städer och land; the kommo til Holofernen, och sade:
2. Wändt tina wrede ifrån oß: ty thet är bättre at wij tiene them stora Konungenom NebucadNezar, och äro tigh hörsame, och blifwe lefwande, än at wij förgås, och winne likwäl intet.
3. Alle wåre städer, godz, berg, högar, åkrar, oxar, fåår, getter, hästar och Cameler, och hwad wij hafwe;
4. Ther til ock wårt tienstefolck, är altsammans titt, giör ther medh hwad tu wilt:
5. Ja, ock wij, samt medh wår barn, äre tine tienare:
6. Kom til oß, och blif wår gunstige herre, och bruka wåra tienst såsom tigh täckes.
7. Så drog Holofernes neder af bergen medh alt krigsfolcket, och intog the fasta städer och hela landet:
8. Och vthtog ther knechter, thet bästa folck som han ibland them fan.
9. Ther af förskräcktes all land så swårliga, at the regenter och ypperste af alla städer, samt medh folckena kommo emot honom;
10. Och anammade honom medh krantsar, lius, dantsar, trummor och pipor:
11. Och kunde doch medh sådana wyrdning ingen nådh finna.
12. Ty han bröt omkull theras städer, och högg theras lundar neder:
13. Förty Konungen NebucadNezar hade budit honom, at han skulle förläggia alla gudar i landomen, på thet all folck som Holofernes betwingande worde, skulle honom allena för en gudh prisa.
14. Tå han nu Syrien Sobal, Apamean och Mesopotamien igenom dragit hade, kom han til the Edomeer i Gabaa land,
15. Och tog theras städer in, och låg ther i tretijo dagar: therförinnan lät han alt sitt krigsfolck tilhopa komma.
4. Capitel.
Tå kom een förskräckelse öfwer Jsrael, ty the fruchtade at Holofernes måtte sammaledes giöra medh Juda och Jerusalem och templet, v. 1. Men the förwarade bergen och wägarna in moot Jerusalem, och ropade til Gudh, v. 3. Efter Prestens Jojakims ord, v. 11.
Tå Jsraels barn, som i Juda land bodde, thet hörde, fruchtade the sigh för honom swårliga;
2. Och bäfwan, och förskräckelse kom them vppå: förty, the hade fahra, at han måtte så giöra medh Jerusalem och Herrans tempel, som han the andra städer, och theras afgudahusom giordt hade.
3. Therföre sände the in i hela Samarie land alt omkring, in til Jericho, och bemannade fästen på bergen;
4. Och giorde murar om theras byar, och skaffade sigh spijsning til örligs.
5. Och Presten Jojakim skref til alla them som bodde in emot Esdrelom, thet är, in emot then stora markena widh Dothaim; och til alla ther fienderna måtte igenom komma:
6. At the skulle förwara klipporna på bergen in emot Jerusalem.
7. Och Jsraels barn giorde altså, som Jojakim Herrans Prester them befalte.
8. Och alt folcket ropade medh alfwar til Herran, och ödmiukade sigh, the och theras qwinnor, medh fastande och bediande.
9. Men Presterna drogo säcker vppå, och barnen lågo för Herrans tempel, och Herrans altare öfwertäckte the medh en säck.
10. Och the ropade til Herran Jsraels Gudh endrächteliga, at theras barn och hustrur icke skulle bortförde, theras städer förstörde, theras helgedom oskiärat, och the af Hedningomen skämde warda.
11. Och Jojakim Herrans öfwerste Prester gick omkring, förmanade hela Jsraels folck:
12. Och sade: J skolen ju weta, at Herren warder edor böön hörandes, om J icke aflåten medh fastande och bediande in för Herranom.
13. Täncker vppå Mose Herrans tienare, then icke medh swärd, vtan medh helig böön slog Amaleck, som sigh på sin kraft och macht, på sin häär, sköldar, wagnar och resenärar, förlät:
14. Så skal thet ock gå alla Jsraels fiendar, om J så bättren eder som J begynnat hafwen.
15. Efter thenna förmaning bådo the Herran, och blefwo för Herranom:
16. Så at ock Presterna gingo i säcker, och hade asko på hufwudet, och giorde så Herranom bränneoffer;
17. Och bådo alle Herran af alt hierta, at han wille sökia sitt folck Jsrael.
5. Capitel.
När Holofernes hörde at the rustade sigh, wardt han wredh, och frågade hwad för folck thetta war, v. 1. Tå swarade Achior, och förtälde hela theras historia ifrån Abraham, v. 5. Huru the drogo vthur Egypten; huru himmelens Gudh halp them, at the togo in Canaans land, och åter straffade them när the syndade, v. 10. Men Holofernes tienare höllo NebucadNezar för then högsta guden, och vndsade Achior, samt Judarna swårliga, v. 26.
Och thet wardt sagt Holoferni häärhöfwitzmannenom af Assyrien, at Jsraels barn rustade sigh, och wille wärja sigh, och huru the hade intagit klipporna på bergen.
2. Tå förgrymmade sigh Holofernes, och kallade alla the Moabiters och Ammoniters öfwerstar och höfwitzmän,
3. Och sade til them: Säger, hwad är thetta för folck som på bergen boo? Hwad hafwa the för stora städer; hwad förmåga the, och hwad hafwa the för krigsfolck och Konungar?
4. At the allena för alla andra i österlanden förachta oß, och hafwa icke gånget emot oß, at the måtte anammat oß medh frijd?
5. Tå swarade Achior, en öfwerste för all Ammons barn, och sade: Min herre, wilt tu gierna hörat, så wil jagh säija tigh sanningena, hwad thet för ett folck är som på bergen boor, och intet liuga för tigh.
6. Thetta folcket är vthaf Chaldeen kommet;
7. Och hafwer först bodt i Mesopotamien; förty the wille icke följa theras fäders gudar i Chaldeen:
8. Therföre öfwergåfwo the theras fäders seder, hwilke många gudar hade; på thet the måtte tiena them ena Gudenom i himmelen, then ock böd them draga tädan, och boo vthi Haran.
9. Tå nu i all the landen dyyr tijd war, foro the nedh i Egypti land: ther äro the så månge wordne i fyrahundrat åhr, at man icke kunde räkna them.
10. Men tå Konungen i Egypten beswärade them medh leer och tegel, til at byggia hans städer, ropade the til sin Herra; han slog hela Egypten medh mångahanda plågo.
11. Tå nu the Egyptier hade vthdrifwit them ifrå sigh, och plågan igen wände ifrå them, och wille åter gripa them, och föra them til träldom igen;
12. Öpnade them himmelens Gudh hafwet, så at watnet på båda sidor stod fast, såsom en muur, och the gingo torrfötte på hafsens botn, och kommo vndan.
13. Men tå the Egyptier skyndade sigh efter them, medh theras hela häär, wordo the alle fördränckte i hafwena, så at ther blef icke en qwar, som thet hade mått androm förkunna.
14. Och tå thetta folcket kom vthu röda hafwet, lägrade thet sigh vthi then öknene widh Sina berg, ther tilförene ingen menniskia boo eller sigh hålla kunde:
15. Ther wardt thet bittra watnet sött, så at the kunde drickat; och the fingo brödh af himmelen i fyratijo åhr.
16. Och hwart the drogo, vthan boga, pijl, sköld och swärd, ther stridde Gudh för them, och wan seger:
17. Och ingen kunde giöra thesso folckena skada, vtan allena tå thet afföll ifrå Herrans sins Gudz budh.
18. Ty så ofta som the tilbådo någon annan än sin Gudh, så wordo the slagne, och bortförde medh all skam:
19. Men så ofta som thet ångrade them, at the ifrå sins Gudz budh afwekne woro, gaf åter himmelens Gudh them seger emot theras fiendar.
20. Therföre nederlade the, the Cananeers Konungar, Jebuseen, Phereseen, Hetheen, Heveen, Amoreen, och alla wäldiga i Hes bon, och togo theras land och städer in:
21. Och thet gick them wäl, så länge the icke syndade emot sin Gudh: förty, theras Gudh hatar thet orätt är.
22. The hafwa ock ofta för thenna tiden warit fördrefne af mång folck, och bortförde i främmande land; therföre at the woro afwekne ifrå thet budh, som Gudh them gifwit hade, at the ther vthi wandra skulle:
23. Men the äro nu nyligen igen komne, vthaf thet elände, ther the vthi woro, sedan the hafwa omwändt sigh til Herran sin Gudh; och hafwa åter satt sigh på thetta berg, och boo åter nu i Jerusalem, ther theras helgedom är.
24. Therföre, min herre, lät befråga, om thetta folcket syndat hafwer emot sin Gudh; så wilje wij draga tijt vp, och theras Gudh gifwer them wisserliga vthi tina händer, så at tu betwingar them:
25. Men hafwa the icke syndat emot sin Gudh, så skaffe wij intet emot them: ty theras Gudh beskärmar them; och wij blifwe hela landena til bespottelse.
26. Tå Achior thetta sagt hade, wordo alle Holofernis höfwitzmän wrede, och tänckte wilja dräpa honom; och sade til hwar annan:
27. Ho är thenne som sådant säija tör, at Jsraels barn skola wärja sigh emot Konung NebucadNezar och hans krigsfolck? Är thet doch altsamman nakot folck, och inge krigsmän.
28. Men på thet Achior må see, at han lugit hafwer, så läter oß draga tijt vp; och när wij theras bästa folck gripe, så wilje wij låta stinga Achior medh them twärt igenom:
29. På thet all folck skola fornimma at NebucadNezar är landsens Gudh, och ingen annar.
6. Capitel.
Wredgades ock Holofernes storliga öfwer Achior, och antwardade honom bundnan vthi the Jsraeliters händer, v. 1. När Achior kom in i Bethulia, sade han them all Holofernis ord och vpsåt, v. 10. Men folcket greet, och bad til Herran, v. 14.
Sedan förgrymmade sigh ock Holofernes vppå Achior, och sade:
2. Huru dierfwes tu spå, at thetta Jsraels folck skulle hafwa beskärm af sin Gudh? När wij nu slå them såsom en man, skalt tu få see, at ingen annar Gudh är, vtan allena NebucadNezar.
3. Och ther til skalt tu ock medh them, af the Assyriers swärd genomstungen warda, och hele Jsrael skal medh tigh förgiöras.
4. Så får tu förnimma, at NebucadNezar hela werldenes herre är, när tu medh mitt swärd genomstungen warder, och ligger ibland the slagna Jsrael, och måste döö och förderfwas.
5. Men menar tu, at tin spådom wiß är, så betorf tu icke förskräckias eller blekna.
6. Såsom them gåendes warder, så skal tigh ock gå: ty jagh wil nu sända tigh til them, på thet jagh må straffa tigh medh them.
7. Så befalte Holofernes sina tienare, at the skulle taga fatt på Achior, och föra honom bort til Bethulien vthi Jsraels barnas händer.
8. Och Holofernis tienare grepo honom; och tå the kommo öfwer slättmarkena in til berget, drogo skyttor vth emot them.
9. Tå weko the afsides om berget, och bundo Achior widh ett trä medh händer och fötter, och stötten neder, och läto så hängian; och foro til sin herra igen.
10. Men Jsraels barn kommo nedh af Bethulien til honom, och giorde honom löös, och hade honom in i Bethulien, och stälte honom mitt i folcket, och frågade honom huru thet tilgånget war, hwarföre the Assyrier honom hängdt hade.
11. På then samma tijd, woro öfwerste i stadenom, Ozias Micha son, af Simeon slächte, och Charmi, then ock Othoniel heet:
12. För thessa äldsta, och för allo folckena, sade Achior alt thet Holofernes honom frågat, och han honom swarat hade; och huru Holofernis folck hade för thet swaret skul welat dräpa honom.
13. Men Holofernes hade befalt, at man skulle öfwerantwarda honom Jsraels barnom i händer, på thet, at när han Jsraels barn slagit hade, skulle han ock tå straffa och förgiöra honom, nemliga, Achior: therföre at han sagt hade, at himmelens Gudh skulle theras beskärmare wara.
14. Tå Achior sådant sagt hade, föll alt folcket på sitt ansichte, och tilbådo Herran; greto allesammans, och bådo til Herran, och sade:
15. Herre, himmelens och jordenes Gudh, se vppå theras högmod, och på wårt elände; och se nådeliga til tina heliga, och bewisa at tu icke öfwergifwer them som hoppas vppå tigh; och omstörter them som vppå sigh och sina macht trösta.
16. Altså greto the, och bådo then hela dagen; och tröste Achior, och sade:
17. Wåra fäders Gudh, hwilkens macht tu prisat hafwer, warder tigh altså wedergällandes, at the icke skola få see sina lust på tigh; vtan tu skalt få see huru the slagne och nederlagde warda.
18. Och när Herren wår Gudh frijar oß, så ware Gudh medh tigh ibland oß; och wilt tu, så skalt tu medh alla tina boo när oß.
19. Tå nu folcket skildes åth, tog honom Ozias medh sigh vthi sitt huus, och beredde en stoor nattward;
20. Och böd til sigh alla äldsta, och plägade sigh wäl, efter the länge fastat hade.
21. Sedan wardt åter folcket sammankallat, och bådo om hielp af Jsraels Gudh, vthi församlingene, öfwer hela nattena.
7. Capitel.
Så drog tå Holofernes för Bethulien, och belägrade thet, v. 1. Och förtog them watnet, af rännor och brunnar alt omkring, v. 6. Som nu watnet begynte fela, och stoor nödh war i staden, wille the hafwa gifwit staden vp, v. 11. Men Ozias tröste them, och bad them förbida ännu i fem dagar, v. 22.
På annan dagen, böd Holofernes sino krigsfolcke, at man skulle vppe wara emot Bethulien:
2. Och hade hundrade och tiugu tusend til foot, och tolf tusend til häst, förvtan then hopen, som han vthtagit hade af hwar stadh, ther han något land intagit hade.
3. Thetta krigsfolcket rustade sigh altsammans emot Jsraels barn, och lägrade sigh ofwan på thet berget emot Dothaim, ifrå Belma alt in til Chelmon, som ligger emot Esdrelom.
4. Tå nu Jsraels barn sågo thet myckla Assyriers folck, föllo the på jordena, och strödde asko på sin hufwud, och bådo alle endrächteliga, at Jsraels Gudh wille låta see sina barmhertighet öfwer sitt folck.
5. Och the rustade sigh medh sin wapn, och togo bergklipporna in, och förwarade them dagh och natt.
6. Men när Holofernes ther omkring drog, märckte han, at vthan staden söder vth war en brunn, hwilken medh rännor in i staden ledd war; thessa rännorna lät han hugga af.
7. Och ändoch the icke långt ifrå murenom små brunnar hade, ther the hemliga watn hämtade; så war thet doch som nogast så mycket, at the sigh ther medh wederqweckia kunde.
8. Therföre kommo the Ammoniter och Moabiter til Holofernes, och sade: Jsraels barn töra intet wärja sigh emot oß, vtan hålla sigh vppe i bergen och klippomen, ther the säkre vnder äro.
9. Therföre lät förwara brunnarna, at the intet watn hämta kunna, så måste the döö vthan swärd; eller nöden skal trängia them ther til, at the måste vpgifwa staden, hwilken the mena oöfwerwinnelig wara, efter han ligger på bergen.
10. Thetta rådet behagade Holofernes och hans krigsfolcke wäl; och lade ju hundrade widh hwar brunn.
11. Tå man nu i tiugu dagar hade förwarat brunnarna, hade the af Bethulien intet watn meer, hwarken i brunnar eller annorstädz, så at thet en dagh länger räckia kunde: och man måste mäta folckena dagliga watnet til.
12. Tå kommo qwinnor och män, vnge och gamle, til Ozias och the äldsta, beklagade sigh, och sade:
13. Gudh ware domare emellan eder och oß, at J fören oß vthi een sådana nödh, ther medh at J icke willen låta oß giöra frijd medh the Assyrier; efter Gudh hafwer doch gifwit oß vthi theras händer:
14. Och wij hafwe ingen hielp, vtan måste försmächta af torst för theras ögon, och jämmerliga förgås.
15. Therföre kaller folcket tilsamman, at wij måge gifwa oß Holofernes medh wilja:
16. Ty thet är bättre, at wij gifwe oß, blifwe widh lijf, och altså lofwe Gudh; än at wij förgås, och för hela werldene på skam komme, och skole see, at wåra hustrur och barn så jämmerliga för wår ögon döö måste.
17. Wij betyge i dagh för himmel och jord, och för wåra fäders Gudh, then oß nu straffar för wåra synder skul, at wij hade bedit eder vpgifwa Holofernes staden: at wij doch medh hast måtte döö för swärd, och icke så länge af torst försmächta.
18. Tå wardt en stoor grååt och jämmer i hela folckena; somlige stodo länge och ropade til Gudh, och sade:
19. Wij hafwe syndat samt medh wåra fäder; wij hafwe mißhandlat, och ogudachtige warit.
20. Men tu äst barmhertig, therföre war oß nådelig, och straffa tu oß sielf: och efter wij bekänne tigh, så öfwergif oß icke Hedningomen, som tigh intet känna.
21. På thet the icke skola säija: Hwar är nu theras Gudh?
22. Som the nu länge ropat och gråtet hade, och litet tystnade wordo,
23. Stod Ozias vp, greet, och sade: Käre bröder, hafwer doch tolamod, och läter oß ännu i fem dagar förbida hielp af Gudi;
24. Om han ock wille bewisa oß nådh, och sitt namn härligit giöra.
25. Warder oß i thessa fem dagar icke hulpet, så wilje wij giöra som J bedit hafwen.
8. Capitel.
Thetta hörde Judith een enkia i Bethulien, v. 1. Hon sände til the äldsta i staden, och straffade them therföre, at the wille sättia Gudi tijd och mått före, v. 9. Förmanade them, at the skulle ödmiuka sigh för HERRANOM; bedia honom, och trösta folcket af the heligas exempel, v. 16. Lät them så förnimma, at hon wille gå vth til fiendan, och något wåga emot them för sina bröder, v. 30.
Thetta kom för Judith, then een enkia war, Merari dotter, Vz sons, Joseph sons, Ozie sons, Elai sons, Jamnor sons, Gedeon sons, Raphaim sons, Achitob sons, Malchie sons, Enan sons, Nathanja sons, Sealthiel sons, Simeon sons, Jsrael sons:
2. Och hennes man hade hetet Manasses: han war i kornandene död blefwen.
3. Ty tå han war på markene när sitt arbetes folck, wardt han kranck af heta; och blef död i sinom stadh Bethulia, och wardt begrafwen när sina fäder.
4. Han lefde Judith efter sigh: hon hade nu warit i try åhr och sex månader enkia:
5. Och hade giordt sigh ofwan i sitt huus en besynnerlig kamar, ther hon vthi satt medh sina pigor:
6. Och war klädd vthi en säck, och fastade dagliga; förvthan om Sabbathen, nymånats, och andra Jsraels huus högtider;
7. Och hon war dägelig och rijk, och hade mycket tienste folck, och gårdar fulla medh oxar och fåår.
8. Och hade ett godt rychte när hwar man, at hon fruchtade Gudh, och ingen kunde säija henne något ondt vppå.
9. Thenna Judith när hon hörde, at Ozias vthlåfwat hade, vpgifwa the Assyrier staden efter fem dagar, sände hon efter the äldsta, Chabri och Charmi.
10. Och tå the kommo til henne, sade hon til them: Hwad skal thet wara, at Ozias belefwat hafwer vpgifwa the Assyrier staden, om oß innan fem dagar icke hulpet warder?
11. Ho ären J, at J försöken Gudh?
12. Thet tienar icke til at förwerfwa nådh; vtan mycket snarare wrede och ogunst.
13. Wiljen J läggia Herranom tijd och dagh före, efter edart sinne, när han hielpa skal?
14. Doch Herren är tolig: therföre lät oß tyckia thetta illa wara, och sökia nåde medh tårar.
15. Ty Herren wredgas icke såsom een menniskia, så at han icke låter försona sigh:
16. Therföre skole wij ödmiuka oß af hiertat, och tiena honom:
17. Och medh tårar bedia in för honom, at han, efter sitt behagh, wille bewisa oß barmhertighet. Och såsom wij nu sörja måste för theras högmod skul, at wij efter thenna bedröfwelsen åter måge glädia oß:
18. At wij wåra fäders synder icke efterfölgt hafwe, hwilke sin Gudh öfwergåfwo, och tilbådo främmande gudar.
19. Therföre the theras fiendom gifne, af them slagne, fångne och skämde wordo:
20. Men wij känne ingen annan Gudh, vtan honom allena; och wilje medh ödmiukhet wänta hielp och tröst ifrå honom: så skal han, Herren wår Gudh, frija wårt blodh ifrå wåra fiendar, och nedertryckia och til skam giöra alla Hedningar som oß förfölja.
21. Och J, käre bröder, som ären the äldste, tröster folcket medh edart taal, at the betänckia huru wåre fäder ock försökte wordo, at the skulle bepröfwade warda, om the tiente Gudi af hiertat.
22. Minner them vppå, huru wår fader Abraham margalunda försökt war, och wardt Gudz wän, sedan han medh margahanda anfächtningar bepröfwad war.
23. Altså hafwa ock Jsaac, Jacob, Moses, och alle the som Gudi hafwa käre warit, blifwit beståndande, och hafwa måst mång bedröfwelse öfwerwinna:
24. Men the andre, som icke hafwa welat anamma bedröfwelsen medh gudzfruchtan, vtan medh otolighet knorrat emot Gudh och försmädt:
25. The wordo förgiorde af förderfwarenom och ormom.
26. Therföre läter oß icke wara otolige vthi thetta lidandet:
27. Vtan bekännom, at thet ett straff är af Gudi, mycket mindre än wåra synder äro; och troo, at wij näpste warda såsom hans tienare, til bättring, och icke til förderf.
28. Ther til swarade Ozias, och the äldste: Thet är altsamman sant som tu sagt hafwer, och i tinom ordom är intet til straffande:
29. Therföre bed för oß til Herran: förty, tu äst een helig gudfruchtig qwinna.
30. Och Judith sade: Efter J hållen thet therföre, at thet är af Gudi som jagh sagt hafwer;
31. Så pröfwer ock nu, om thet jagh i sinnet hafwer at giöra, vthaf Gudi är; och beder at Gudh gifwer ther lycko til.
32. Blifwer i thenna natt widh porten, när jagh ther vthgår medh mine (pigo) Abra, och beder, at Herren i thessa fem dagar, som J sagt hafwen, wille trösta sitt folck Jsrael:
33. Men hwad jagh i sinnet hafwer, ther skolen J intet fråga efter; vtan beder allenast för migh til Herran wår Gudh, til thes jagh åter kungiör eder hwad J giöra skolen.
34. Och Ozias Juda Försten sade til henne: Gack i frijd, Herren ware medh tigh, och hämne oß på wåra fiendar. Och så gingo the åter ifrå henne.
9. Capitel.
Och Judith bad, at Gudh wille slå the Assyrier, såsom han fordom slog the Sichemiter, v. 1. Såsom the Egyptier, v. 6. At HERREN wille gifwa henne kraft och modh til sitt förehafwande, v. 14. På thet Gudztiensten måtte widh macht blifwa, och Gudz namn allena prisat, v. 18.
Sedan gick Judith vthi sin kamar, och beklädde sigh medh en säck, och strödde asko på sitt hufwud, och föll neder för Herranom, och ropade til honom, och sade:
2. Herre, mins faders Simeons Gudh, som fick honom swärd, til at straffa Hedningarna, som jungfruna förkränckt, och til skam giordt hade;
3. Och hafwer låtit fånga theras hustrur och döttrar igen, och beröfwa them, genom tina tienare som i titt nijt brinnande woro: hielp migh fattiga enkio, Herre min Gudh.
4. Förty, all then hielp som fordomdags, och sedan någon tijd skedd är, then hafwer tu giordt; och hwad tu wilt, thet måste skee:
5. Ty om tu hielpa wilt, så kan thet icke fela; och tu wetst wäl, huru tu fienderna straffa skalt.
6. Se nu vppå the Assyriers häär, lika som tu i förtiden sågst vppå the Egyptiers häär, tå the jagade efter tina tienare medh stoor macht, och förläto sigh vppå sina wagnar, resenärar och myckla krigsfolck:
7. Men tå tu såg på them, wordo the förtwiflade.
8. Och diupet skyndade sigh öfwer them, och watnet fördränckte them.
9. Altså skee ock nu thessom, Herre, the ther trösta på sin macht, wagnar, spetser och skott:
10. Och intet känna tigh, och komma intet ihogh, at tu, Herre wår Gudh, äst then som stillar örlig af begynnelsen, och kallas medh skiäl, Herre.
11. Räck tin arm vth såsom i förtiden, och slå fienderna genom tina macht, at the förgås genom tina wrede, som beröma sigh at the wilja förstöra tin helgedom, och ohelga tins namns tabernakel, och medh sitt swärd omkullslå titt altare.
12. Straffa theras högmod genom theras egit swärd:
13. At han medh sin egen ögon gripen warder, när han seer vppå migh, och medh min liufliga ord bedragen warder.
14. Gif migh ett modh, at jagh migh för honom och hans macht icke förskräcker, vtan at jagh må omstörta honom.
15. Thet skal wara tins namns ähra, at een qwinna hafwer nederlagt honom.
16. Ty tu Herre, kant wäl gifwa seger vthan all myckenhet, och hafwer ingen lust til hästars starckhet: the högferdige hafwa icke någon tijd behagat tigh; men altid hafwer tigh behagat the eländas och ödmiukas böön.
17. O Herre, himmelens Gudh, watnens skapare, och all creaturs Herre, hör mina fattiga böön, som allenast på tina barmhertighet dristar.
18. Tänck, Herre, på titt förbund, och gif migh in hwad jagh tala och tänckia skal, och gif migh lycko ther til: på thet titt huus må blifwa i helighet;
19. Och alle Hedningar förnimma at tu äst Gudh, och ingen annar, vtan tu allena.
10. Capitel.
Ther efter stod Judith vp, lade sin enkiokläder af, och fick sina pigo wijn och oljo, och en säck medh spijsning, v. 1. Gick så medh henne vth genom stadzporten, v. 6. Om morgonen kom hon til the Assyriers wacht, v. 11. The förde henne in vthi Holofernis tiäll, hwilket ganska kosteligit war, v. 17.
Tå hon nu vthbedit hade, stod hon vp, och kallade sina (pigo) Abra.
2. Och gick neder i huset, lade säcken af, och drog sin enkiokläder vtaf:
3. Och twådde sigh, och smorde sigh medh kosteligit watn, och flätade sitt håår, och satte ena hufwo vppå, och tog sin skiöna kläder vppå, och beprydde sigh medh span och smide, och tog all sin skrudh vppå.
4. Och Herren gaf henne nåde, at hon dägelig war til anseende: ty hon beprydde sigh icke vthaf kätja, vtan Gudi til lof.
5. Och hon fick sine pigo en lägel full medh wijn, och ena kruko full medh oljo, och en säck ther hon vthi hade fikon, miöl och brödh, thet hon äta måtte, och gick åstadh.
6. Och widh porten fan hon Ozias, och the äldsta, som wänte henne, efter som thet öfwerlagt war.
7. Och the förvndrade sigh på hennes dägelighet.
8. Doch frågade the intet hwad hon i sinnet hade, vtan släppte henne vth, och sade: Wåra fäders Gudh gifwe tigh nådh, och läte titt vpsåt wäl gå, at Jsrael må glädias af tigh, och titt namn räknat warda ibland the heliga.
9. Och alle the som ther woro, sade: Amen, Amen.
10. Men Judith bad, och gick sin wägh medh sine pigo.
11. Och tå hon om morgonen bittida gick nedh för berget, mötte henne the Assyriers hållare, och föllo til henne, och frågade henne, hwadan hon war kommen; och hwart hon wille.
12. Och hon swarade: Jagh är een Ebreisk qwinna, och hafwer flydt ifrå them: ty jagh weet, at the måste komma eder i händer; therföre at the hafwa förachtat eder, och icke wille nådh sökia, och gifwa sigh medh wilja:
13. Therföre hafwer jagh tagit migh före, at komma in för Förstan Holofernes, at jagh må gifwa honom theras hemlighet tilkänna, och säija honom, huru han må lätteliga öfwerwinna them, så at han icke en man ther öfwer mista torf.
14. Medan the nu så talade, sågo the på henne, och förvndrade sigh ganska swårliga, at hon så dägelig war;
15. Och sade: Thet måste hielpa tigh, at tigh kom thet til råda, at tu til wår herra gå wilt:
16. Ty när tu för honom kommer, så warder han tigh nådelig, och tu skalt af hiertat wäl behaga honom.
17. Och the hade henne in vthi Holofernis paulun, och sade honom om henne; och tå hon för honom kom, wardt han strax vptänd til henne.
18. Och hans tienare sade til hwar annan: Thet Ebreiska folcket är sannerliga icke förachtandes, thet så dägeliga qwinnor hafwer: skulle man för så dägeliga qwinnor skul icke strida?
19. Tå nu Judith såg Holofernes sittiande vnder sitt tapete, thet härliga wirkat war medh purpur och guld, och medh smaragder, och många ädla stenar vthstofferat;
20. Föll hon för honom nedh, och tilbad honom: och Holofernes bad åter vprätta henne.
11. Capitel.
När nu Judith blef af Holofernes gunsteliga vptagen, beprisade hon hans och NebucadNezars macht och goda regemente, v. 1. Låter så honom förnimma hwad nödh och förskräckelse Judarna woro vthi, medan the hade förtörnat sin Gudh, v. 8. Säger sigh af Gudi wara vthsänd, at hon skulle förkunna honom theras förderf, v. 13. Thet behagade Holofernes och the Assyrier ganska wäl, v. 18.
Och Holofernes sade til henne: Haf ett godt modh, och fruchta tigh intet; ty jagh hafwer aldrig någon menniskio skada giordt, som sigh vnder Konung NebucadNezar gifwit hafwer:
2. Och hade icke titt folck förachtat migh, så hade jagh icke någon tijd en spetz vplyft emot them.
3. Nu säg: Hwarföre äst tu ifrå them weken, och til migh kommen?
4. Judith swarade, och sade: Hör doch tina tienarinno nådeliga; om tu så giöra wilt som tin tienarinna tigh säger, så warder Herren tigh lycko och seger gifwandes.
5. Gudh gifwe NebucadNezar lycko och salighet, hela landsens Konunge, som tigh vthsändt hafwer, alla ohörsama til straffande; ty tu förmå giöra honom vnderdånig, icke allenast folcket, vtan ock all diur på markene:
6. Ty titt förnuft och wijshet är namnkunnig i hela werldene; och hwar man weet, at tu then wäldigaste Försten äst i hela rikena, och titt goda regemente warder prisat öfwer alt.
7. Så wete wij ock, hwad Achior sagt hafwer, och huru tu ther emot medh honom giordt hafwer:
8. Ty wår Gudh är så wredh för wåra synder skul, at han genom sina Propheter hafwer förkunna låtit, at han wil straffa folcket för theras synder skul.
9. Efter nu Jsraels folck weet, at the sin Gudh förtörnat hafwa, så äro the för tigh förskräckte:
10. Ther til lida the stoor hunger, och måste för torst skul försmächta;
11. Och hafwa nu tagit sigh före, at the wilja slachta sin boskap, på thet the måga dricka blodet ther af:
12. Och äta thet heliga offret, i korn, wijn och oljo, thet them Gudh förbudit hafwer, at the ock icke skulle komma ther widh: therföre är thet wist, at the måste förgås, efter the sådant giöra:
13. Och efter jagh thet weet, hafwer jagh rymdt ifrå them; och Herren hafwer sändt migh til tigh, at jagh tigh thetta säija skal.
14. Ty än tå jagh är til tigh kommen, så är jagh doch icke therföre affallen ifrå Gudi, vtan wil ännu tiena minom Gudh när tigh:
15. Och tin tienarinna måste gå vth, och tilbedia Gudh: han warder migh vppenbarandes, när han wil gifwa them löön för theras synder. Så wil jagh tå komma, och gifwa tigh thet tilkänna, och föra tigh mitt igenom Jerusalem, så at tu skalt få alt Jsraels folck, såsom fåår the ther ingen herdan hafwa;
16. Och icke en hund skal töra skälla emot tigh.
17. Ty Gudh hafwer migh thetta vppenbarat, efter han på them wredh är, och hafwer sändt migh hijt, at jagh tigh thet säija skal.
18. Thetta talet behagade Holofernes och hans tienare wäl; och the förvndrade sigh på hennes wijshet, och sade emellan sigh:
19. Thenna qwinnones like är icke på jordene, medh dägelighet och wijshet.
20. Och Holofernes sade til henne: Thet hafwer Gudh så skickat, at han hafwer sändt tigh hijt, förr än folcket i mina hand komme.
21. Om tin Gudh thetta så giör som tu säger, så skal han ock wara min Gudh; och tu skalt stoor warda när Konung NebucadNezar, och titt namn skal prisat warda i hela rikena.
12. Capitel.
Och Holofernes lät henne blifwa vthi skattkamaren, och wille låta spisa henne af sitt bord; men hon wille thet icke, v. 1. Han tilstadde henne ock i tree dagar gå vth afton och morgon til at bedia, v. 4. På fierde dagen böd han sina nästa tienare och Judith til gäst, v. 10. Hon kom til honom, och åt när honom, af thet hennes piga hade henne tilredt, v. 13. Och Holofernes blef mycket drucken, v, 20.
Tå lät han henne komma in vthi sin skattkamar, at hon ther blifwa skulle; och befalte at man skulle spisa henne af hans bord.
2. Men Judith swarade, och sade: Jagh tör icke ännu äta af tinom spijs, på thet jagh icke skal synda; vtan jagh hafwer något litet medh migh tagit, ther wil jagh äta vthaf.
3. Tå sade Holofernes: När thet vptärdt är, som tu medh tigh haft hafwer, hwadan skulle wij tå skaffa tigh något igen?
4. Judith swarade: Min herre, så wist som tu lefwer, förr än tin tienarinna alt thet förtärdt hafwer, tå skal Gudh genom migh vthrätta, hwad han i sinnet hafwer.
5. Och tå tienarena wille hafwa henne in i kamaren, såsom han befalt hade, bad hon at man måtte tilstädia henne om afton och morgon vthgå, och giöra sin böön til Herran.
6. Så böd Holofernes sina kamartienare, at man skulle låta henne i tre dagar frij vth och in gå, til at bedia sin böön til Gudh.
7. Och om aftonen gick hon vth i dalen för Bethulien, och twädde sigh i watnena.
8. Sedan bad hon til Herran Jsraels Gudh, at han wille gifwa henne lycko, til at förlossa sitt folck:
9. Och gick åter in vthi paulunet, och hölt sigh reen, och åt intet för aftonen.
10. Och på fierde dagen, giorde Holofernes sina nästa tienare allena een aftonmåltijd; och sade til Bagoa sin kamartienare: Gack bort, och tala för then Ebreiska qwinnone, at hon icke förwägrar at komma til migh.
11. Ty thet wore een skam när the Assyrier, at een sådana qwinna skulle obelägrad ifrån oß komma, och hafwa gäckat en man.
12. Så kom Bagoa til Judith, och sade: O dägelig qwinna, förwägrer icke at komma til min herra til een ähro, och medh honom äta och dricka, och giöra eder gladh.
13. Tå sade Judith: Huru tör jagh försaka thet minom herra?
14. Alt thet honom liuft är, thet wil jagh gierna giöra i alla mina lifsdagar.
15. Och hon stod vp, och beprydde sigh, och gick in för honom, och stod för honom.
16. Tå berördes Holofernis hierta: ty han war vptänd medh begärelse til henne.
17. Och sade til henne: Sätt tigh, drick, och war gladh: ty tu hafwer funnet nådh för migh.
18. Judith swarade: Ja herre, jagh wil wara gladh: ty jagh är i alla mina lifsdagar aldrig så högeliga ährad worden.
19. Och hon åt och drack för honom, thet hennes piga för henne beredt hade:
20. Och Holofernes war gladh medh henne, och drack så mycket, at han aldrig hade plägat så dricka.
13. Capitel.
När nu alle gingo i säng, blef Judith hoos Holofernes allena i kamaren, v. 1. Och som han somnade, drog hon hans swärd vth, högg honom hufwudet af, och fick sin pigo, v. 6. Ther medh gingo the vth til stadzporten, ropade til wächtarena, och kallade the äldsta, v. 11. Hwilke när the sågo hwad som skedt war, lofwade the Gudh, och berömde Judith, v. 18. Sedan kallade the Achior, at han skulle see hwad Herren medh hans fienda giordt hade, v. 26.
Tå thet nu ganska seent wardt, gingo hans tienare bort vthi theras tiäll, och the woro allesamman druckne.
2. Och Bagoa pyntade Holofernis kamar til; och gick sin wägh.
3. Och Judith blef allena när honom i kamaren.
4. Som nu Holofernes låg i sängene, war drucken, och sof,
5. Sade Judith til sina pigo, at hon skulle stå vthan för dörene, och wachta.
6. Och Judith trädde fram til sängena, och bad hemliga medh tårar, och sade:
7. Herre Jsraels Gudh, styrck migh, och hielp migh nådeliga at fulkomna thet werck, som jagh medh alt förtröstande på tigh företaget hafwer, at tu vphöijer tin stadh Jerusalem, såsom tu låfwat hafwer.
8. Efter sådana böön, gick hon fram til stodena wedh hofdagärden åth sängene, och tog swärdet til sigh, som ther på hängde, och drog thet vth.
9. Och fattade honom i håret, och sade åter: O Herre Gudh, styrck migh i thenna stundene.
10. Och hon högg honom twå resor i halsen medh all macht: sedan skar hon honom hufwudet af, och wälte kroppen vthu sängene, och tog täckenet medh sigh.
11. Sedan gick hon vth, och fick Holofernis hufwud sine pigo, och bad sticka i säcken:
12. Och gingo tilsammans vth, såsom the wane woro, lika som the wille gå til at bedia, igenom lägret: och gingo omkring genom dalen, på thet the måtte komma hemliga til stadzporten.
13. Och Judith ropade til wächtarena: Läter vp porten; ty Gudh är medh oß; han hafwer gifwit Jsrael seger.
14. Tå nu wächtarena hörde hennes röst, kallade the strax stadsens äldsta tijt:
15. The kommo alle til henne: ty the mißhoppade allaredo, at hon skulle något komma igen.
16. Och the tände vp bloß, och gingo omkring henne, til thes hon kom vppå en plaan:
17. Och hon bad them wara stilla, och höra til;
18. Och sade altså: Tacker Herranom wårom Gudh, then icke öfwergifwer them som troo vppå honom: han hafwer bewisat barmhertighet genom migh sina tienarinno, såsom han Jsraels huse låfwat hafwer; och hafwer i thenna natt nederlagt sins folcks fienda, genom mina hand.
19. Och hon drog Holofernis hufwud vth, och wijste them thet, och sade: Seer, thetta är Holofernis, the Assyriers häärhöfwitzmans hufwud; och seer, här är ett täcken, ther han låg vnder, tå han drucken war: ther hafwer Herren wår Gudh genom een qwinnos hand förgiordt honom.
20. Så sant som Herren lefwer, hafwer han genom sin Ängel bewarat migh, at jagh icke är besmittad worden, medan jagh hafwer vthe warit, och hafwer migh vthan synd hijt igen komma låtit, medh stoor glädie och seger:
21. Therföre tacker honom alle: ty han är godh, och hielper altid.
22. Och the tackade alle Herranom, och sade til henne: Lofwad ware Herren, som genom tigh hafwer i dagh giordt wåra fiendar til skam.
23. Och Ozias Jsraels folcks Förste sade til henne: Wälsignad äst tu dotter, af HERRANOM them alrahögsta Gudi, öfwer alla qwinnor på jordene.
24. Och lofwad ware Herren, som himmel och jord skapat hafwer, then tigh hafwer lycko gifwit, til at dräpa wåra fiendars höfwitzman:
25. Och hafwer giordt titt namn så härligit, at tigh altid prisande warda alle the som Herrans werck achta: therföre at tu icke hafwer skonat titt lijf, vthi tins folcks bedröfwelse och nödh, vtan hafwer thet frälsat för Herranom wårom Gudh.
26. Och alt folcket sade: Amen, Amen.
27. Sedan hade the Achior fram: til honom sade Judith: Jsraels Gudh then tu prisade, at han på sina owänner hämnas kan, han hafwer i thenna natt the ogudachtigas hufwud förgiordt, genom mina hand.
28. Och at tu thet see må, så är här Holofernis hufwud, som Jsraels Gudh högmodeliga försmädde, och tigh medh döden hotade, tå han sade: När Jsraels folck gripit warder, så wille han tigh medh them genomstinga låta.
29. Och tå Achior Holofernis hufwud såg, wardt han så häpen, at han war eij bättre än död.
30. Sedan tå han åter til sigh kom, föll han til hennes fötter, och sade:
31. Wälsignad äst tu af tinom Gudh, vthi alla Jacobs hyddor: förty, Jsraels Gudh skal på tigh prisad warda, när all folck som titt namn höra få.
14. Capitel.
Så gaf tå Judith folckena rådh, at the skulle hängia Holofernis hufwud öfwer muren, och falla vth til the Assyrier, v. 1. The giorde så, v. 7. Men the Assyrier begynte bulra för dörene af Holofernis tiäll, at han måtte vpwakna, v. 8. När the kommo in, sågo the kroppen vthan hufwud liggiandes i blodet, v. 13. Ther af wardt en jämmer och ett stort skrij vthi the Assyriers lägre, v. 15.
Sedan sade Judith til alt folcket: Käre bröder, hörer migh; så snart som dagen kommer, så hänger hufwudet vth för muren;
2. Och tager edra wärjor, och faller allesamman vth i enom hoop, och medh stort roop.
3. Så fly the som på wachtene äro, och skola wäckia sin herra vp til slags.
4. Och när höfwitzmännerna komma til Holofernis paulun, och få see kroppen ther liggiandes i blodet, så warda the förskräckte:
5. Och när J märcken at the äro förtwiflade, och gifwa flychtena, så följer flux efter: ty Herren hafwer gifwit them vnder edra fötter.
6. Tå nu Achior såg, at Jsraels Gudh hulpet hade, öfwergaf han thet Hedniska sättet, och trodde på Gudh, och lät omskära sigh; och wardt räknad i hopen medh Jsrael, han och alle hans efterkommande, alt in til thenna dagh.
7. Och tå dagen vpgick, hängde the hufwudet vth öfwer muren, och togo sina wärjor, och föllo vth i enom hoop, och medh stort roop.
8. Tå the i wachtene thet sågo, lupo the til Holofernis paulun:
9. Och the som ther inne woro, giorde ett buller för hans kamar, ther han af wakna skulle.
10. Ty man torde icke klappa, eller gå in i kamaren til Förstan af Assyrien.
11. Men tå the Assyriers höfwitzmän kommo, sade the til kamartienarena:
12. Går in, och vpwäcker honom: ty mösserna äro vthlupne vthu theras hohl, och äro så dristige wordne, at the töra nu angripa oß.
13. Så gick Bagoa in, och trädde fram til hängslet, och klappade medh händerna: ty han meente at han hade sofwit när Judith: och han lydde til, om han något rörde sigh.
14. Som han intet förnam, lyfte han förhängslet vp; tå han såg kroppen liggiande vthan hufwud i sitt blodh på jordene, ropade han och jämrade sigh medh höga röst, och ref sin kläder sönder.
15. Och såg in i Judiths kamar; och tå han icke fan henne, lop han vth til krigsfolcket:
16. Och sade: Een ensam Ebreisk qwinna, hafwer hela NebucadNezars huus af Assyrien til spott och håån giordt för hela werldene: förty Holofernes ligger ther döder på jordene, och hufwudet är honom af hugget.
17. Tå höfwitzmännerna af Assyrien thet hörde, refwo the sin kläder sönder, och förskräcktes öfwermåtton fast; och ther wardt ett stort skrij ibland them.
15. Capitel.
Tå flydde the Assyrier af förskräckelse, v. 1. Men Jsraels män jagade efter them vthur alla städer; och fingo stort byte, v. 3. Ther efter kom Jojakim til at see Judith; och the prisade henne, v. 9. Och när the vthdelade rofwet, gåfwo the Judith mycken kostelig tygh, som Holofernes haft hade, v. 13.
Tå nu krigsfolcket hörde, at Holoferni war hufwudet borto, förskräcktes the, och wordo försoffade, och kunde intet rådh hålla hwad the giöra skulle, så war modet them borto:
2. Och gåfwo flychtena, at the måtte vndkomma the Ebreer, som the sågo ther emot sigh draga.
3. Och tå Jsraels barn sågo, at fienderna flydde, skyndade the sigh efter medh stort roop och trummeter.
4. Men efter the Assyriers ordan förskingrad war, och Jsraels barn i theras ordan drogo, slogo the alla the som the hinna kunde.
5. Och Ozias sände til alla städer i Jsraels land;
6. Så at man vppe war i alla städer, och jagade efter fienderna, alt vthu landet.
7. Men thet qwarlefda folcket i Bethulien, föll in vthi the Assyriers lägre, skinnade och förde bort hwad the Assyrier ther lefdt hade, och fingo mycket godz ther af.
8. Men the andre, när the igen kommo, hade the medh sigh alt thet hine medh sigh fördt hade, i boskap och annat godz, och hela landet wardt rijkt af sådana roof.
9. Ther efter kom Jojakim öfwerste Presten i Jerusalem til Bethulien, medh alla Presterna, på thet the skulle see Judith.
10. Och hon gick fram til them. Tå prisade the henne allesamman, och sade: Tu äst Jerusalems crona, Jsraels glädie; tu äst hela folckens ähra,
11. At tu een så loflig gierning giordt hafwer, och een så stoor wälgierning Jsrael bewijst hafwer, at Gudh hafwer åter frälst them: wälsignad äst tu för Gudi ewinnerliga.
12. Och alt folcket sade: Amen, Amen.
13. Och tå man nu i tretijo dagar byte vthskift hade,
14. Gåfwo the Judith kostelig tygh, som Holofernes haft hade, i guld, silfwer, kläder, och ädla stenar.
15. Och hwar man war gladh, sungo och sprungo, både vnge och gamle.
16. Capitel.
Ther efter sång Judith Herranom en lofsång för then märckeliga seger han hade gifwit genom hennes hand, v. 1. Så drogo the til Jerusalem, och vphängde Holofernis wapn i templet, offrade och gladdes, v. 22. Och Judith blef een enkia i Bethulien all sin lifstijd, och blef begrafwen när sin man Manasse, v. 25.
Tå sång Judith Herranom thenna wisona, och sade:
2. Speler Herranom medh trummor, och klinger honom medh cymbaler: siunger honom een ny wiso: warer glade, och åkaller hans namn.
3. Herren är then som örlig stilla kan, HERRE kallas hans namn.
4. Han strider för sitt folck, at han skal frija oß ifrån alla wåra fiendar.
5. Assur kom vthaf bergen nordan efter, medh een stoor macht: hans myckenhet öfwertäckte watnen, och hans hästar öfwertäckte landet.
6. Han hotade at bränna mitt land, och dräpa mina vnga män; barn och jungfrur bortföra:
7. Men Herren then alsmächtige Gudh hafwer straffat honom, och gifwit honom vthi een qwinnos händer.
8. Ty ingen man eller någon kämpe hafwer nederlagt honom, och ingen hielte hafwer angripet honom: vtan Judith Merari dotter, hafwer medh sine fägring nederlagt honom.
9. Ty hon aflade sin enkiokläder, och tog skiön kläder vppå, Jsraels barn til glädie.
10. Hon beströk sigh medh kosteligit watn, och flätade sitt håår til at bedraga honom.
11. Hennes skiöne skoor förblindade honom; hennes fägring grep hans hierta: men hon högg honom hufwudet af:
12. Så at the Perser och Meder gåfwo sigh för sådana manlig gierning:
13. Och the Assyriers häär jämrade sigh; tå mine elände fram kommo, som af torst försmächtade woro.
14. Vnge dränger genomstungo them, och slogo them i flychtene såsom barn: the äro nederslagne, af Herrans mins Gudz häär.
15. Lät oß siunga een ny wiso, Herranom wårom Gudh.
16. Herre Gudh, tu äst Gudh then mächtige, som stoor ting giör, och ingen kan tigh emot stå.
17. All ting måste tiena tigh: ty hwad tu säger thet måste skee. Tå tu gifwer enom modh, thet måste fram gå, och tino orde kan ingen emot stå.
18. Bergen måste darra, och stenarna försmälta, såsom wax för tigh:
19. Men the som tigh fruchta, them bewiser tu stora nådh: ty alt offer och talg är alt förringa för tigh; men fruchta Herran, thet är mächta stort.
20. Wee Hedningomen, som mitt folck förfölja: ty then alsmächtige Herren hämnas på them, och hemsöker them på hämndenes dagh.
21. Han skal plåga theras kropp medh eld och matkar, och the skola brinna, och jämra sigh i ewighet.
22. Efter sådana seger, drog alt folcket ifrå Bethulien til Jerusalem, at tilbedia Herran; och renade sigh, och offrade bränneoffer, och hwad the låfwat hade.
23. Och Judith vphängde all Holofernis wapn i templet, och thet täckenet som hon af hans säng tagit hade; at thet skulle Herranom spillgifwit wara ewinnerliga.
24. Och folcket war gladt i Jerusalem när helgedomenom medh Judith, i tre månader, och höllo högtijd af segren.
25. Sedan drog hwar och en heem igen til sitt: och Judith kom ock heem igen til Bethulien, och wardt högeliga ährad i hela Jsraels land.
26. Och hon tog ingen man igen efter sins mans Manasses dödh.
27. Och hon wardt ganska gammal, och blef i sins mans huus, til thes hon hundrat och fem åhra gammal war;
28. Och sina (tienarinno) Abra giorde hon frija: ther efter blef hon död i Bethulien; och man begrof henne när hennes man Manasse.
29. Och folcket hade sorgegråt öfwer henne i siu dagar; och alt sitt godz skifte hon vth ibland sins mans wänner.
30. Och så länge hon lefde, och än länge sedan, torde ingen draga emot Jsrael.
31. Och dagen af thenna segren warder för een stoor högtijd hållen af the Ebreer, och firad af them ewinnerliga.
Ände på Judiths book.